Fredagen den 22 november 2002

EU-nämndens uppteckningar 2002/03:7

1 §  Konkurrenskraft: Inre marknaden, industri och forskning

Utbildningsminister Thomas Östros

Rapport från ministerrådsmöte (konkurrenskraft: forskning) den 30 september 2002

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 26 november 2002

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Jag förklarar härmed sammanträdet öppnat. Som ni har sett har vi en fullmatad dagordning i dag, så vi får försöka vara lite konstruktiva. Jag ska också försöka att snabba på det som inte är beslutsärenden. Vi får hjälpas åt att hålla tiden. Annars blir det nog ajournering för middagsuppehåll.

Vi går direkt in på dagordningen och hälsar utbildningsminister Thomas Östros välkommen till EU-nämnden för rapport, information och samråd inför ministermötet.

Varsågod, Thomas Östros, ordet är ditt!

Anf.  2  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s):

Tack, fru ordförande! Jag har inte deltagit i något forskningsministermöte sedan vi träffades sist. Och jag utgår från att ni har fått en återrapportering från konkurrenskraftsrådsmötet, så jag antar att jag inte behöver gå in på det.

Då går jag rakt in på den första frågan som vi kommer att ta upp på det kommande rådsmötet. Vi ska börja med att berätta att det har blivit en förändring i rådsstrukturen, som ni ju känner till. Nu finns forskningsfrågorna tillsammans med inremarknadsfrågor, industrifrågor och turismfrågor i ett råd – i den här stora omstruktureringen av ministerråden. Däremot är det forskningsministrarna som deltar på mötet när forskningsfrågorna är uppe, så i praktiken byter vi konstellation i takt med att dagordningen betas av.

Den första frågan som kommer upp är den fråga som vi började diskutera, också i nämnden, för ungefär två år sedan, nämligen ett europeiskt forskningsområde. Det handlar om den utgångspunkt som fanns i Lissabondeklarationen om att upprätta ett europeiskt område för forskning. Grunden är att det finns en ambition att driva på samtliga EU-länder, så att de bidrar till att EU blir den mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsekonomin i världen. Det är en ganska tuff målsättning, och då spelar naturligtvis forskningspolitiken en väldigt stor roll.

Det är två år sedan det beslutet togs, och nu har kommissionen tittat på vad som har hänt sedan dess, och det är det vi ska diskutera på rådsmötet. Kommissionen konstaterar att mycket återstår. Det danska ordförandeskapet har då tagit fram förslag till slutsatser som ska diskuteras den 26 november.

Man kan säga att utgångspunkten för detta delvis finns i Romfördraget. Där finns ju artikel 165 som säger att gemenskapen och medlemsstaterna ska samordna sin verksamhet inom forskning och teknisk utveckling för att säkerställa det inbördes sammanhanget mellan medlemsstaternas politik och gemenskapens politik. Det är den gamla fördragstexten som vi har tagit ställning till i och med EU-medlemskapet.

För Sverige är det oerhört viktigt att vår egen forskningspolitik är baserad på vårt eget beslutsfattande. Den är inte avsedd att vara till för något slags övernationella beslut. Därför är Lissabonslutsatserna det viktiga och utgångspunkten. Där säger man ju att Europeiska rådet uppmanar rådet och kommissionen att tillsammans med medlemsstaterna, när så är lämpligt, vidta nödvändiga åtgärder som ett led i upprättandet av ett europeiskt forskningsområde för att utarbeta lämpliga mekanismer för nationella och gemensamma forskningsprogram för inrättande av nätverk på frivillig basis. Det är grunden, att det är på frivillig basis, som kommer ur Lissabonkonventionen.

Det är naturligtvis viktigt av flera skäl, och det har vi diskuterat flera gånger på nämnden. Det är ett nationellt område för beslut. Vi har dessutom en väldig tilltro till vårt eget forskarsamhälle när det gäller att fatta beslut, så det är våra forskningsråd som fattar beslut. Men vi vill ju väldigt gärna att våra forskare och våra forskningsråd deltar i det här europeiska samarbetet när de tycker att det är påkallat. Därför är det väldigt bra att vi har det här europeiska nätverkandet, och jag hoppas att svenska råd också kommer att vara mycket aktiva där.

När det gäller rådsslutsatserna har det varit viktigt för Sverige – det ser ni när ni läser dem – att på många olika ställen få in och poängtera just frivilligheten, för det är det som det ska handla om. Och för oss är forskarstyret väldigt viktigt. Det är särskilt viktigt i inledningen av de här rådsslutsatserna. Direkt i första stycket slås det fast att det handlar om frivilliga insatser. Och det är jag mycket nöjd med. Det har varit en väldigt viktig del för Sverige i arbetet med att ta fram det här dokumentet. Det är Sverige, Finland, Tyskland och vissa delar av Storbritannien som har en väldigt likartad syn. Det är väl så jag skulle vilja inleda.

Detta har också skapat ett engagemang i det svenska forskarsamhället. Det handlar om att vara med, att öppna forskningsprogram, att delta i samverkan med dem som man finner vara intressanta att samarbeta med. Det är bra för kvaliteten i svensk forskning.

Anf.  3  PER BILL (m):

Ordförande! Är vi på dagordningspunkt 7 – vi hoppade alltså över 6:an?

Anf.  4  ORDFÖRANDEN:

Ja, vi kanske skulle säga att de punkter som vi ska diskutera nu är punkterna 7 och 8.

Anf.  5  PER BILL (m):

Okej, det gör det hela lite enklare. Biotekniken kan jag liksom leva med, men på dagordningspunkt 7 tycker jag att kommissionen för första gången visar sitt rätta ansikte. Man säger alltså: Ni har inte frivilligt gjort det som vi har utgått från att ni ska göra, så nu behöver vi liksom tvångskoordinera er. Redan i tredje stycket, alltså sista stycket på första sidan, står det: ”För att uppnå ERA-målet uttrycker rapporten ett behov av en genuin koordinering av medlemsstaternas nationella forskningspolitik.” Det får mig mycket oroad, om jag uttrycker mig försiktigt.

Sedan säger man att man föreslår inrättandet av en formell mekanism för att koordinera forskningspolitiken mellan de olika medlemsstaterna.

I den svenska ståndpunkten talas det om hur viktigt det är med frivillighet, men det svarar ju inte mot punkterna om att man nu – och dessutom efter mycket kort tid – vill sätta i gång med någon genuin koordinering. Jag tycker att vi måste säga ifrån oerhört skarpt; det här är inte någonting som ska genuint koordineras. Europeisk forsknings storhet är ju att det finns en mångfald, att det finns konkurrens, att det finns olika kulturer och att den fria forskningen är viktig. Det är inte att man nu går omkring i Bryssel och drömmer om att man ska tillsätta ett generaldirektorat och att man ska bygga upp en stor grupp av människor som ska ägna sig åt att tvångsvis koordinera oss. Därför skulle jag vilja säga nej och verkligen bita ifrån när det gäller hela punkt 7.

Vi har ändå trott att det handlade om frivillig koordinering, men i dag tycker jag att man för första gången verkligen visar att det är fråga om tvångsvisa åtgärder redan efter ett halvår eller någonting sådant. Man säger: Ni har inte skött er, och därför måste vi sätta i gång med att genuint koordinera er – efter ett halvår. Det är mycket oroande.

Det finns mycket bra i den svenska ståndpunkten, men det räcker inte. Vi måste sätta ned fötterna mycket hårdare, och det hoppas jag att vi kan få enighet om här.

Anf.  6  CARL B HAMILTON (fp):

Jag tycker också att subsidiaritetsprincipen måste hävdas väldigt tydligt – ministern var ju inne på det tidigare.

Jag instämmer med Per Bill när det gäller att man bör vara tydligare i den svenska ståndpunkten. En formell mekanism för att koordinera forskningspolitiken är någonting som Sverige inte bara i allmänna ordalag bör ta avstånd från, utan man bör vara väldigt tydlig på den punkten och direkt ta avstånd från den typen av formuleringar.

Jag ska inte tala mer om det utan bara understryka att det här i huvudsak är en nationell angelägenhet.

Sedan var Thomas Östros inne på det här med samarbete mellan olika forskningsfinansiärer, de svenska forskningsråden. Men jag tror att när de i forskarsamhället läser det här tänker de bara på, som jag sade förra gången Thomas Östros var här, byråkrati och elände och besvär. Jag uppfattar det nog som att detta är ett större problem än vad som över huvud taget framgår här. Jag tror alltså att det är ett genuint problem i hela forskningssamarbetet att det tar så mycket tid och energi från forskarsamhället, där man annars skulle sitta och forska och ägna sig åt mera produktiv verksamhet, att administrera den här verksamheten.

Hela Europasamarbetet får ju ett dåligt rykte i en väldigt viktig opinionsbildande grupp genom det här – hur forskningssamarbetet inom EU fungerar. Jag skulle alltså välkomna att ministern, förutom de här subsidiaritetsfrågorna, även tar upp byråkrati i sig som ett problem i de här sammanhangen.

Anf.  7  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Ordförande! I Vänsterpartiet har vi samma tveksamheter som Per Bill har uttryckt. Forskningssamarbetet ska ju ske på frivillig väg. Det har utbildningsministern sagt och poängterat nu och vid andra tillfällen i EU-nämnden. Men samtidigt föreslår Danmark en starkare samordning av forskningsaktiviteterna. Kommissionen kritiserar också medlemsstaterna för att de inte deltar tillräckligt aktivt.

Jag blir då lite frågande. Man frågar sig om frivilligheten de facto inte ersätts av en samordning av forskningspolitiken. Därför hoppas jag att utbildningsministern kan förtydliga och poängtera detta. Rapporten andas en starkt negativ attityd från kommissionens sida. Man lyfter inte fram de positiva sakerna och de framsteg som har gjorts. Det tycker jag är ganska bekymmersamt.

Anf.  8  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Ordförande! Jag skulle vilja be utbildningsministern att definiera uttrycket ”koordinering” lite grann. Det kan vara ganska positivt om man med koordinering menar att det är någon form av upplysnings- och kunskapsverksamhet när det gäller vad som pågår, så att man i forskarsamhället kan ta del av varandras utveckling och veta var man står för att på det sättet få en mereffekt. Men om det handlar om en styrning, att man ska styra de enskilda medlemsstaterna, är vi säkert också bekymrade. Jag tror att en upplysning om vad som avses med detta är värdefull för oss.

Anf.  9  ULF HOLM (mp):

Ursäkta att jag kom lite sent! Jag missade en del av ministerns inledning, men jag har läst det här dokumentet. Jag kommer ihåg att vi fick en rapport till EU-parlamentet när jag satt där som just betonade den här problematiken med forskning och byråkrati och administration. Forskarna själva uttryckte oro för att det tog för mycket tid. Jag kommer inte exakt ihåg vem det var som gjorde den här utredningen, men detta befäster bara den här oviljan, att det verkar vara fel håll att gå om man vill öka medlemsstaternas totala forskarinsatser på EU-nivå. Därför är jag mer inne på det som Per Bill och flera andra har nämnt, att vi bör vara mycket aktsamma för att gå med på det här.

Anf.  10  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s):

Fru ordförande! Jag delar alldeles synpunkterna på den kritik som finns när det gäller det kommissionen skriver i sin rapport, men det är inte det vi ska ta ställning till här. Vi ska ställning till vad medlemsländerna drar för slutsatser av denna rapport, det vill säga det förslag till rådsslutsatser som finns. Där råder det ju ingen tvekan om vad det handlar om.

Redan inledningsvis, i de strecksatser som finns på den första sidan, läggs andan fast för vilken typ av samarbete det handlar om. Jag har den engelska versionen här: develop appropriate mechanisms for networking national and joint research programmes on a voluntary basis around freely chosen objectives. Precis det är vi intresserade av.

Om vårt vetenskapsråd är intresserat av att samverka med ett brittiskt vetenskapsråd kring biotekniken för att stärka konkurrensen och få fram de allra bästa forskarna och jobba i grupp är det någonting som vårt vetenskapsråd naturligtvis ska ha möjlighet att göra. Men vetenskapsrådet bestämmer om man över huvud taget vill. Den typen av samarbete, precis som det beskrivs i Lissabonslutsatserna, är väldigt positivt. Det är ett samarbete som får anta sina former i takt med att olika typer av forskarstyrda myndigheter samarbetar med varandra, men vi bör undanröja hinder så att det är möjligt att göra detta.

Därför är rådsslutsatserna det centrala dokumentet. Om ni läser dem ser ni att just frivilligheten återkommer i en rad av strecksatserna. Det är just för att länder som är tunga i EU inom forskningspolitiken är väldigt noga med att bevaka just frivilligheten och det nationella beslutsfattandet.

När det gäller den argumentation som Per Bill, Carl B Hamilton och andra har fört fram har jag precis samma argumentation. Vi ska naturligtvis inte föra över svensk forskningspolitik med svenska medel till ett övernationellt beslutsfattande, men ni ser också i rådsslutsatserna att det är väl omhändertaget. Jag kommer naturligtvis också muntligen att försäkra övriga medlemsländers ministrar att detta är den svenska positionen, och jag räknar med att vi ser ett starkt stöd från många andra länder som är väldigt noggranna med detta.

Strecksatsen sju i rådsslutsatserna handlar till exempel om open co-ordination, som är en viktig metod som vi nu använder oss av för att jämföra oss med varandra, för att ta fram metoder med benchmarking och för att visa på best practice. Det står: considers that the open method of co-ordination on a voluntary basis as defined in Lisbon. I rådsslutsatserna är det ju inte något steg mot överstatlighet. Däremot kan man vara – och det ska jag också vara – kritisk mot kommissionen om den har sådana idéer. Det är inte heller våra idéer, men det är rådet som fattar de här viktiga besluten, och där är frivilligheten väl omhändertagen.

Frågan om krångel och byråkrati är en fråga som i högsta grad var aktuell när vi arbetade med det sjätte ramprogrammet. Jag tycker att vi har kommit ett steg på vägen mot att göra det mindre krångligt, eftersom vi har flyttat en ganska stor del av beslutsfattandet från kommissionen ut till dem som deltar i arbetet. Det kommer att innebära ganska stora uppgifter för universitet, råd och forskningsinstitut, men bara det att man får loss en del av beslutsfattandet och utredandet från kommissionen och ut i verksamheten tror jag är bra.

Men framemot det sjunde ramprogrammet finns det ju spännande diskussioner att föra. Vad skulle nästa steg kunna vara? Kan vi driva opinion för att få med oss andra på att lägga detta än mer i forskarnas egna händer? Jag deltar gärna i en sådan opinionsbildande verksamhet. Där är vi inte ännu när det gäller stöd från andra länder, men det nordiska sättet att se på den saken skulle vara väldigt bra också för den europeiska forskningspolitiken.

Vi har kommit en bit på vägen mot att göra det mindre krångligt i nästa ramprogram, men det kommer att vara en hård kamp också inför kommande ramprogram.

Holger Gustafsson frågade om koordinering: Vad är det? Enligt Lissabonslutsatserna och enligt de rådsslutsatser som vi ska ta ställning till är det just detta som det handlar om, att på frivillig basis upprätta möjligheter till att samarbeta. Det handlar om att göra det mellan myndigheter och mellan forskningsprogram men också om att ta fram benchmarking och goda idéer när det gäller hur andra arbetar. Här finns också det gemensamma mål som vi har satt upp, att varje land borde spendera åtminstone 3 % av BNP på forskning och utvecklingsutgifter. Det är inte ett sätt att fatta budgetbeslut över huvudet på länderna, utan det handlar om att se till att vi alla spänner bågen för att vi måste bli bättre på det här området. Vi har arbetat i OECD i många år med den här typen av rekommendationer och kritik mot varandra. Det är ett sätt att visa varandras politik och att spänna bågen mot varandra. Jag tror att det är bra och nyttigt.

Anf.  11  PER BILL (m):

Ordförande! Jag tror ändå att det vore bra om man fick in ett tydligt avståndstagande, både skriftligt och muntligt, från kommissionens sätt att se på koordinering. Det ska ju inte råda någon tveksamhet. Det låter ju som om vi är helt överens om att subsidiariteten ska gälla. Men om man läser de svenska ståndpunkterna och först har läst kommissionens papper får man ju intryck av att vi inte biter ifrån tillräckligt.

Det finns väl ingenting som hindrar att man faktiskt lägger till ett litet stycke som handlar om detta, att även koordineringen ska ske helt frivilligt och att vi inte ställer oss bakom kommissionens sätt att se på det när det gäller behovet av genuin koordinering för att det ska bli ordning och reda.

Anf.  12  CARL B HAMILTON (fp):

Jag tar fasta på det som Thomas Östros sade. Han sade på ett ungefär att han hade samma uppfattning som Per Bill och Carl B Hamilton i denna grundläggande fråga. Därmed nöjer jag mig.

Anf.  13  ULF HOLM (mp):

Det är helt riktigt att rådet fattar beslutet på ett underlag från kommissionen, men det är kommissionen som ska verkställa det som rådet kommer överens om. Det är då man börjar bli lite orolig, om kommissionen har en uppfattning och rådet en annan. Kommissionen får ju vika sig, men sedan ska den verkställa allting, och då blir man lite orolig för hur den kommer att göra det.

Min erfarenhet av kommissionen är kanske inte den allra bästa. Dessutom tycker jag att det låter lite som att forskare aldrig har samarbetat mellan olika stater tidigare. Jag tycker nog att man har samarbetat över landsgränser tidigare, så det är inget nytt.

Anf.  14  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Ordförande! Jag vill bara säga att vi, i och med den förklaring vi har fått av ministern, är nöjda med de skrivningar som är här och har förtroende för att nämndens uppfattning förs fram också muntligt.

Anf.  15  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s):

Fru ordförande! Det verkar som att vi har en väldigt samstämmig syn.

Till Ulf Holm vill jag bara säga att vi ju inte ska vara nöjda. Jag tycker att internationalisering är viktigt på samhällets alla områden och vill att våra forskare ska vara ännu mer aktiva i det internationella samarbetet.

Jag vet att det finns ett sådant tryck underifrån. Om vi kan hjälpa till att skapa de här möjligheterna är det väldigt positivt också för det svenska forskarsamhället, menar jag.

Om ni läser Danmarks förslag till slutsatser ser ni att ordet ”frivillighet” återfinns många gånger – och det är väl det som flera av er har uppfattat. Jag tror inte att det finns någon som kan missförstå vad dokumentet säger. Därmed är det en väldigt tydlig signal till dem som fattar beslutet i det här fallet, det vill säga ministrarna som träffas, och också till kommissionen.

Anf.  16  ORDFÖRANDEN:

Tack för det! Kanslichefen påminner om att det finns material på kansliet om någon vill läsa mer om det här.

Då kan jag sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet, på punkt 7 och punkt 8. Då tackar vi för informationen.

Anf.  17  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s):

Får jag bara säga något om dagordningspunkt 9?

Anf.  18  ORDFÖRANDEN:

Ska vi ta den också nu?

Anf.  19  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s):

Egentligen vill jag bara påpeka att den finns – jag har inte mycket att säga om den – så att ni i nämnden är medvetna om att ni också har passerat punkt 9.

Anf.  20  ORDFÖRANDEN:

Då lämnar jag ordet fritt med anledning av punkt 9. Ingen begär ordet. Då finner jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Då vill jag tacka utbildningsministern med personal.

Medan vi väntar på statssekreteraren vill jag, när vi nästan är fulltaliga vid bordet, passa på att hälsa Anita Jönsson, som har gått in i stället för Berit Andnor, välkommen till EU-nämnden. Jag tror också att Maud Olofsson är på EU-nämnden första gången – välkommen!

2 §  Konkurrenskraft: Inre marknaden, industri och forskning

Statssekreterare Sven-Eric Söder

Rapport från ministerrådsmöte (konkurrenskraft: industri) den 30 september 2002

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 26 november 2002

Anf.  21  ORDFÖRANDEN:

Då vill jag hälsa statssekreterare Sven-Eric Söder med medarbetare välkomna till EU-nämnden för rapport från förra mötet och också för samråd. Varsågod, ordet är ditt!

Anf.  22  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER:

Tack så mycket för det! Vi ska, som sagt, återrapportera från det senaste mötet i det nya konkurrenskraftsrådet, och ge information inför nästa möte.

Jag vill bara säga att det är en ny rådskonstellation, men hittills får vi nog konstatera att det mest har varit till namnet. När det gäller det möte som jag nu ska ge information om är det i praktiken i väldigt stor utsträckning en dagordning som skulle ha kunnat vara i det gamla industrirådet. Och på det förra mötet, som Leif Pagrotsky deltog i, var det en dagordning som i stor utsträckning sammanföll med det gamla inremarknadsrådet. Förutom att vi har fått en ny rubrik för mötet har det alltså tyvärr inte hänt så mycket när det gäller effektiviseringen av rådsarbetet under det danska ordförandeskapet. Vi hoppas att det ska bli lite bättre i fortsättningen.

Låt mig börja med att rapportera något av vad som skedde på det senaste konkurrenskraftsrådet, där det då var mycket av en inremarknadsdagordning. Det ägde rum den 14 november.

En av de frågor som var uppe har också uppmärksammats en del efteråt i medierna. Jag tänker på frågan om det så kallade gemenskapspatentet. Den fråga som inte gick i hamn och inte godkändes var ordförandeskapets utkast till slutsatser angående hur ett domstolssystem skulle kunna se ut. Stötestenen och den främsta orsaken till att det blev ett misslyckande var att det blev en diskussion om hur en central så kallad domstolskammare skulle kunna kombineras med regionala kamrar. Man diskuterade också hur och när de regionala kamrarna skulle etableras. Det gick helt enkelt inte att komma överens.

Frågan tas nu upp igen på dagordningen för rådsmötet den 26 november, och jag är självfallet beredd att återkomma till den. Vi är från vår sida mycket besvikna över att man inte har lyckats komma längre. De av er som har varit med tidigare i de här sammanhangen och som har haft möjlighet att följa patentfrågan vet att det var en fråga som vi ägnade mycket kraft under vårt eget ordförandeskap. Jag är verkligen pessimistisk, och jag tycker att det är bekymmersamt.

Detta om den negativa sidan. Därefter något om det som faktiskt gick framåt vid det senaste rådsmötet. Man antog slutsatser som välkomnade den så kallade tjänstestrategin. Det antogs också en lägesrapport avseende strategin för integrering av miljöskydd och hållbar utveckling. Det var också en lägesrapport som kommer att behandlas vid Europeiska rådets möte i december i Köpenhamn.

Också den allmänna inriktningen i direktivet om patentbarhet för datorrelaterade uppfinningar antogs. Rådet gav vidare vägledning till fortsatt arbete på arbetsgruppsnivå för så kallat ömsesidigt erkännande av yrkeskvalifikationer. Här var förenkling ledordet, och tanken var att man ska arbeta för en enklare struktur och för förenklade möjligheter att tillhandahålla tjänster över gränserna utan att man urholkar kvaliteten på tjänsterna.

Kommissionen fick när rådet diskuterade en så kallad framstegsrapport om fri rörlighet för unionsmedborgare och deras familjemedlemmar inte stöd för sitt förslag att ändra definitionen av familjemedlemmar. Vad avser övriga delar, om möjlighet till registrering och utvisning, stödde dock rådet framstegsrapporten.

Kommissionens nya förslag till direktiv om uppköpserbjudanden, så kallad takeovers, presenterades. Också det är en fråga som vi från svensk sida tidigare har arbetat hårt med och som var viktig under vårt ordförandeskap. Den kom alltså tillbaka nu. Likaså presenterades direktivförslag om ansvarsförsäkring för motorfordon och direktivförslag om konsumentkrediter.

Rådet fick också en lägesrapport om arbetet med uppföljning av grönboken om konsumentskyddet inom EU. Slutligen ägde ett första meningsutbyte rum om en expertrapport som nyligen har presenterats om företagsstyrning eller corporate governance. Det är ett initiativ som kommissionen har tagit efter Enron- och Worldcomskandalerna i USA, och en första rapport presenterades. Den mottogs väl, och den verkar ha en väldigt hög kvalitet. Den ska dock följas upp, och vi får återkomma till den. Vi får se vad fortsättningen blir.

Detta var mycket kort vad som diskuterades på rådsmötet.

Anf.  23  CARL B HAMILTON (fp):

Jag skulle vilja fråga om uppköpserbjudanden, takeovers, där Folkpartiet och regeringen i och för sig har olika ståndpunkter. Det är dock inte detta som jag tänker driva här, utan jag vill fråga om det finns rättsliga problem mellan kommissionen och Tyskland, så att det faktiskt finns en möjlighet att kommissionen ska komma att ändra sin hållning, eller finns det också andra överväganden bakom kommissionens mera mjuka hållning?

Anf.  24  MATS ODELL (kd):

Jag har en fråga som gäller ansvarsförsäkring av motorfordon. I dag finns det olika principer härvidlag. Även i vårt närområde förekommer helt olika inriktningar beträffande vad en sådan ansvarsförsäkring ska innehålla. I till exempel vårt grannland Finland inkluderar trafikförsäkringen också ansvar och kostnadsansvar för trafikskadeoffrens sjukförsäkrings- och rehabiliteringskostnader.

Detta är en fråga som har diskuterats här i Sveriges riksdag. Flera partier har motionerat om att en sådan här princip bör införas. Vi tror att det är en strukturellt riktig reform att det ska löna sig att vara försiktig i trafiken och att om man åstadkommer mycket skador bör det också visa sig på försäkringspremienotan.

Min fråga är: Finns den här typen av frågeställningar uppe i det arbete som nu pågår?

Anf.  25  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER:

Den sista frågan ber jag att få återkomma till. Jag måste personligen erkänna att jag inte har satt mig in i frågan på det sättet. Möjligen kan någon av de tjänstemän som jag har med mig svara på den. I annat fall får vi återkomma.

Takeovers-frågan har jag däremot följt under lite längre tid. För att förstå var vi står nu är det också viktigt att förstå förhistorien. Från början rådde det en stor enighet om betydelsen av att ta fram ett sådant här direktiv. Det var under det tyska ordförandeskapet som positionerna formulerades, men sedan ändrade Tyskland uppfattning, och vi som ville driva den här frågan mötte ett formidabelt motstånd på det sättet att det blev en politisk enighet i Tyskland mellan SPD och CDU och även mellan arbetsgivarorganisationerna och de fackliga organisationerna om att motarbeta ett sådant här direktiv.

Vi jobbade som sagt hårt med det här under vårt ordförandeskap. Jag ledde själv förlikningsförhandlingarna, och vi lyckades nå en överenskommelse med Europaparlamentets förlikningskommission. Sedan gick frågan till omröstning i Europaparlamentet, och det slutade med en omröstning med röstetalen 273–273. Ordföranden använde inte sin utslagsgivande röst. Därmed fanns det ingen majoritet för direktivet, och det föll. Med detta stoppades ett tolvårigt utredningsarbete som skulle gå i mål i Europaparlamentet.

Kommissionen har tagit tag i frågan igen – jag skulle vilja säga med förtur – och kommit tillbaka. Vad man nu gör är att försöka lägga sig på en sådan nivå att det fortfarande blir ett direktiv som reglerar de här viktiga frågorna men med förhoppningen att Tyskland ska stödja förslaget.

Detta är mitt svar till Carl B Hamilton. Det är så här man har resonerat. Jag vågar inte säga hur det kommer att gå den här gången. Vi har redan fått signaler om att det finns ett motstånd i Tyskland. Den tidigare rapportören Lehne verkar stå fast vid sin uppfattning att det egentligen inte har skett någon förändring i substans från kommissionens sida.

Frågan är alltså fortfarande väldigt osäker, men det har som sagt inte varit någon sakbehandling i rådet, och det kommer inte heller nu att bli någon sakbehandling utan det kommer att vara en diskussion med alla berörda parter. Vi får se var vi landar. Detta är en mycket viktig fråga.

Det var också den andra frågan, Mats Odells fråga. Vi får återkomma i den frågan.

Anf.  26  ORDFÖRANDEN:

Vi går nu in på dagordningen och startar då från början. Vi har tidigare klarat av punkterna 7 och 8. Punkt 1 handlar om konkurrenskraft.

Anf.  27  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER:

Jag är självfallet beredd att efter bästa förmåga tillsammans med mina kolleger försöka svara på alla dagordningspunkter, men om jag själv skulle göra ett selektivt urval och kommentera de dagordningspunkter som jag tror har störst politisk relevans till att börja med, skulle jag vilja koncentrera mig på punkt 3 Konkurrenskraft, som handlar om rådsslutsatser, punkt 4 Statsstöd, punkt 6 Bioteknologi och slutligen punkt 10 om moderniseringen av konkurrensreglerna.

Jag börjar med punkt 3, som rör konkurrenskraft. Vi förväntar oss att rådet ska anta slutsatser helt enkelt om ett mer konkurrenskraftigt företagsklimat. De här slutsatserna bygger på kommissionens meddelande från tidigare om ett förbättrat företagsklimat. I slutsatserna tar man upp betydelsen av ett fortsatt arbete med att stimulera tillväxt och ökad konkurrenskraft för att nå Lissabonmålet. Entreprenörskap, regelförbättring, kapitalförsörjning samt öppna och väl fungerande marknader är några av de faktorer som kommissionen anser har stor betydelse för konkurrenskraften. Utbyte av goda exempel inom unionen och även införandet av kvantitativa mål i medlemsstaterna inom dessa områden bedöms som viktiga verktyg för att nå upp till den ambitiösa målsättning som Lissabonprocessen har.

För vår del anser vi att kvantitativa mål gör det möjligt att mäta framstegen inom viktiga politikområden, och de ökar också förutsättningarna för en mer effektiv och, som vi tycker, målinriktad näringspolitik. För en bättre näringspolitik krävs det även identifiering och förståelse för vissa åtgärder som leder till goda politiska resultat. I det sammanhanget kan, menar vi, utvärderingar och erfarenhetsutbyte vara bra verktyg. Därför stöder vi de slutsatser som förväntas bli antagna vid rådsmötet den 26 november.

Anf.  28  MATS ODELL (kd):

Det här är ett väldigt viktigt arbete. Det är egentligen själva grundbulten för vårt välstånd att det finns ett konkurrenskraftigt klimat i den globaliserade ekonomin för våra entreprenörer att arbeta i. Jag har inget att invända mot slutsatserna, men det står här: ”Det finns inga effekter på svenska regler.” Det förekom nyligen en aktivitet där Företagarna läste upp de 22 000 regler som styr deras verksamhet. Vad gäller att vänta på resultat har Simplexgruppen visserligen bromsat en del nya förslag, men den har egentligen inte kommit särskilt långt med att röja i den gamla regeldjungeln. Det finns uppenbarligen ingenting här som skulle kunna vara till nytta – är det så man ska förstå detta?

Anf.  29  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER:

Jag är självfallet också beredd att ta upp en inrikespolitisk diskussion, men jag tror knappast att detta är ett forum för att göra det. Vi förbereder nu rådsmötet den 26 november. Bara en korrigering: Det är en missuppfattning att det rör sig om 22 000 regler. Det gäller 20 000 sidor som man hävdar reglerar småföretagarnas arbetsvillkor, och det är en något annan sak.

Men självfallet är det på det sättet att en ökad konkurrenskraft i unionen har betydelse också för konkurrenskraften i Sverige. Det är naturligtvis därför som vi driver arbetet på att harmonisera så långt som möjligt och att skapa neutrala konkurrensvillkor, något som är viktigt för både små och stora företag i unionen.

Anf.  30  ORDFÖRANDEN:

Mats Odell får ställa en följdfråga på det som gäller dagens ärenden.

Anf.  31  MATS ODELL (kd):

Också jag noterar den kraftfulla aktiviteten för att förbättra konkurrenskraften i resten av Europa. Möjligen kan man tycka att det skulle försämra situationen för svenska företag, om det inte får motsvarande effekt i Sverige. Det var min poäng.

Anf.  32  ORDFÖRANDEN:

Jag kan sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Vi går vidare till punkt 4.

Anf.  33  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER:

Denna punkt gäller omreglering av det statliga stödet. Från vår sida anser vi att det är viktigt att utvecklingen av det statliga stödet löpande följs upp på gemenskapsnivå. På rådsmötet kommer kommissionen att presentera en rapport om arbetet på att minska och omorientera statligt stöd inom unionen. Sverige ser positivt på kommissionens planer på det fortsatta arbetet. Man förenklar, moderniserar och klarlägger reglerna för det statliga stödet.

Ordförandeskapet har tagit fram förslag till slutsatser om minskning och omorientering av det här stödet. Slutsatserna fokuserar på behovet av uppföljning och utvärdering av effekterna. Vi ställer oss bakom förslagets slutsatser och anser att de ligger väl i linje med Europeiska rådets slutsatser både från Stockholm och från Barcelona. Vi ser också att slutsatserna är ett steg framåt i processen mot målet att minska och omorientera det statliga stödet.

Anf.  34  CARL B HAMILTON (fp):

Jag har två frågor. Den ena gäller den i Sverige mycket diskuterade Gislavedsaffären. Den ger upphov till frågan hur man här motarbetar den aspekt av statligt stöd som företagsspecifika stöd utgör.

Den andra frågan är: När ni nu gör en regelbok för statligt stöd och ska mäta detta, tar ni då också hänsyn till andra typer av statligt stöd än bara subventioner, alltså enbart pengar? Inom jordbruket har OECD sedan länge gjort så kallade PSE-beräkningar, där man lägger in gränsskydd och andra typer av regleringar och direkta subventioner till jordbrukarna, till näringarna, till mellanled och så vidare. Där finns en utvecklad metodologi, som man i olika sammanhang har funderat på att använda även på andra sektorer än jordbruket.

Är det detta som ligger i den här metodutvecklingen, eller är det bara pengastöd?

Anf.  35  MATS ODELL (kd):

På det här området är Sverige nog bäst i klassen. Vi har på många sätt granskat statliga garantier och så vidare och sett till att det finns väldigt lite av direkta statsstöd. Dock har våra kolleger inom EU den uppfattningen att den nedsättning som vi gör för vår elintensiva industri faller under statsstöd. Det är ett hot som ligger över den näringen.

Det är likadant här. Det uppfattas som att det här inte får några effekter för Sverige. Min fråga är då: Inkluderar inte den här processen frågan om nedsättning av skatten på el för vår elintensiva industri?

Anf.  36  ULF HOLM (mp):

Det gäller lite av det som Mats Odell varit inne på här. Det står längst ned att detta inte får några direkta effekter på svenska regler. Får vi i så fall veta vilka de indirekta effekterna är? I så fall skulle jag vara väldigt tacksam. På den förra punkten var man väldigt tydlig. Där står det faktiskt att det inte får några effekter alls. Det verkar lite märkligt.

Anf.  37  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER:

Jag ber att få lämna ordet vidare till en av mina kolleger.

Anf.  38  Kanslirådet BENGT WENNERSTEIN:

På den första frågan – om Gislaved och om ifall det i den här rapporten skulle tas upp några specifika effekter – är svaret nej. Man har sett generellt på alla former av stöd, även den typ av regionalpolitiska stöd som gavs i fallet Gislaved, och på om stödnivåerna är konkurrenssnedvridande eller inte.

Det ska också nämnas att man allmänt anser att regionalpolitiskt stöd är av ett horisontellt och generellt intresse och att det tillhör de så kallade goda stöden – även om vi har sett att höga stödnivåer inom den regionalpolitiska stödarsenalen kan vara snedvridande. I Gislavedsfallet var det fråga om ett stöd som utbetalades inom regionalstödsramen.

På frågan om det också mättes indirekta effekter av stödet är svaret för det första att jordbruksstödet inte innefattades i den här översynen. För det andra gäller det i det här läget en mer basal jämförelse med hur mycket stöd som har utbetalats för olika ändamål och ett slags ekonomisk konkurrensanalys av stödets effekter, positiva och negativa. De indirekta effekterna mäts alltså inte i den här rapporten.

När det gäller elintensiv industri och indirekta effekter på svenska stöd kan sägas att den typ av stöd som ges till svensk elindustri faller inom ramen för så kallade miljörelaterade stöd. Vi har rätt och möjlighet att ge stöd till sådant som har ett miljösyfte. Problemet är i det sammanhanget att när man har en generellt hög beskattning och samtidigt ska undanta viss industri av miljöskäl anses detta vara ett selektivt stöd. Det finns ett slags motsättning mellan generellt miljöstöd och selektivt stöd.

Det pågår vidare i kommissionen ett arbete för att se till att miljöstöd, som också är selektivt, kan komma att definieras som tillhörande avdelningen ”goda stöd”. Det som man primärt har inriktat sig på i det här arbetet är den typ av sektorsinriktade stöd till vissa branscher och industrier som får direkt snedvridande effekter.

Jag tror att jag har givit svar på de frågor som ställdes.

Anf.  39  CARL B HAMILTON (fp):

Jag fick inte något svar på frågan vad som är Sveriges hållning. Vill Sverige i sådana här sammanhang driva den linjen att man ska mäta alla former av statligt stöd, också avseende gränshinder? Mats Odell nämnde ett exempel: nedsättning av vissa skatter, skatterabatter. Man kan också tänka sig ett statligt ägande där staten har ett lägre avkastningskrav än vad man har i icke-statlig verksamhet.

Det finns många olika stödformer, och det finns tankar om att man kan aggregera dessa till ett sammanlagt stöd. Om konkurrenskraft, effektivitet och sådant är det slutliga målet bör man inte bara välja ut vissa typer av stöd och sedan diskutera huruvida de är goda eller onda, utan man ska försöka få en uppfattning om den totala resursanvändningen inom sektorn i fråga och i vilken utsträckning det offentliga står för en del av kulorna i sammanhanget.

Jag tycker över huvud taget att det är fel att tala om ”goda stöd” till skillnad från andra stöd. Det som är gott för den ene är ju en nackdel för den andre, vare sig det är någon som är innanför unionen eller någon som står utanför unionen. Det där är en terminologi som jag tycker att man ska avstå från.

Anf.  40  Kanslirådet BENGT WENNERSTEIN:

Det finns många aspekter på att mäta stöd och deras effekter. Jag kan påminna om att det var under det svenska ordförandeskapet som vi för första gången förde fram önskemålet till kommissionen om att man skulle ta fram den här typen av studier och att man skulle påbörja ett arbete för att minska stöd.

När man precis har börjat att granska stödet uppstår det självfallet en mängd frågor, om ”goda” och ”dåliga” stöd, om vad man ska ta in och vad man inte ska ta in. Jag är övertygad om att sådana frågor kommer att resas under processen, men vi är i det här läget glada åt att kommissionen och rådet bara har tagit sig an själva uppgiften att titta på stödets snedvridande effekt på konkurrensen.

Anf.  41  ORDFÖRANDEN:

Den här frågan har diskuterats i nämnden vid många tillfällen. Senast var den uppe i december 2001, då det fanns en majoritet för regeringens ståndpunkt. Jag finner även den här gången en majoritet för regeringens ståndpunkt i ärendet.

Vi går vidare till punkt 5, som är en informationspunkt. Statssekreteraren sade att han gärna besvarar frågor, så jag lämnar ordet fritt med anledning av punkt 5.

Anf.  42  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Jag har under a och b två frågor, som jag tar upp tillsammans. Vad gäller Johannesburgsmötet har en kollega till mig ställt en fråga till finansministern, och jag har uppmanats att föra den vidare till konkurrenskraftsrådet. Vid Johannesburgsmötet ställdes berättigade krav på att företag ska ta ansvar för hållbar utveckling. Min första fråga är om ni arbetar med detta och från den svenska regeringens sida trycker på för att företagen ska börja arbeta lite mer offensivt med det här.

Min andra fråga handlar om kemikaliepolitiken. Det är ju en av de allra viktigaste miljöfrågorna eftersom det också är en helt ny kemikaliepolitik. Min fråga handlar om hur den ligger till organisatoriskt. Detta område behandlas av flera råd, bland annat miljörådet. Hur tror ni från regeringens sida att förslaget kommer att bli?

Anf.  43  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER:

Vad till att börja med gäller den första frågan, om näringslivets ansvar för en hållbar utveckling, är det självfallet viktigt för oss att ha en dialog med näringslivet. Det gäller inte bara en dialog utan också att skapa de organisatoriska förutsättningarna för att driva arbetet, och vi har tagit ett initiativ i Utrikesdepartementet för detta, som vi kallar för globalt ansvar. Vi håller helt enkelt en systematisk och kontinuerlig dialog med företagen om de här frågorna.

Jag vill också gärna se lite vidare än så på den här frågan. Jag ser det så att om man jämför det sätt som svenskt näringsliv fungerar på med hur det är i många andra länder, finner man att vi ligger väldigt bra till. Det är därför också viktigt för oss att agera internationellt i de forum som finns för att över huvud taget få näringslivet att leva upp till de rättmätiga krav som kan ställas. Det är alltså både ett nationellt och ett internationellt arbete. Det är naturligtvis en lång process, men detta är väldigt viktigt för oss.

När det gäller den andra frågan, om den organisatoriska placeringen av kemikaliefrågorna, får jag ta hjälp av mina kolleger här.

Anf.  44  Departementssekreterare KRISTINA SUNDHOLM:

Den här frågan behandlas framför allt under miljörådet, men vi välkomnar naturligtvis att även industriministrarna tar del av arbetet på detta område. Kemikaliestrategin är naturligtvis viktig även i ett näringspolitiskt perspektiv. Det är ett prioriterat område för Sverige, och vi stöder de grundläggande principerna i strategin. Vi framhåller näringslivets eget ansvar för att ta fram kunskaper om kemikaliers egenskaper. Det är viktigt att tänka på att den inre marknadens funktion måste garanteras och på att den kemiska industrins konkurrenskraft måste upprätthållas.

Det är även viktigt att den här strategin genomförs på ett sådant sätt att de här faktorerna respekteras och att det sker på ett kostnadseffektivt sätt, där regler och andra instrument väljs så att de inte blir en orimlig börda för företagen. Samtidigt ska ett högt skydd upprätthållas för hälsa och miljö.

Det har fortfarande bara kommit en vitbok på området. Vi avvaktar nu och hoppas att kommissionen snart kommer att lägga fram det legislativa förslaget. Det kommer förhoppningsvis att ske under första halvåret 2003.

Anf.  45  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för den informationen och går vidare till punkt 6 Bioteknologi.

Anf.  46  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER:

Det handlar som sagt om bioteknologi och om vår strategi och handlingsplan på området. Det är en uppföljning av Europeiska rådets möten i Stockholm, Barcelona och Sevilla. Kommissionen presenterade i januari i år en strategi för biovetenskaper och bioteknik. Nu under det danska ordförandeskapet har man i sina prioriteringar återigen angivit vikten av bioteknik för att främja tillväxt och välfärd dels genom enskilt hänsynstagande, dels genom en säker och öppen lagstiftning.

Förslaget till slutsatser behandlar alla de områden som omfattas av kommissionens strategi och lägger också fast en operativ handlingsplan, en så kallad roadmap, för arbetet med genomförandet av strategin. Denna handlingsplan bygger på att alla berörda aktörer engageras, i huvudsak på frivillig basis.

Bioteknik och livsvetenskaper är, som ni vet, högt prioriterade för oss, och vi anser att det är en viktig och angelägen utmaning för Europa att stärka klimatet för innovationer och bidra till ökad internationell konkurrenskraft på det här området. Sverige stöder en heltäckande samlad europeisk strategi för bioteknikområdet i enlighet med kommissionens strategi, och vi anser det angeläget att åtgärder kan vidtas genom vilka Europa kan dra nytta av den potential som biotekniken faktiskt har som en framtidsbransch. Därför understryker vi vikten av att hitta en balans mellan åtgärder för främjande, kontroll och reglering. Vi anser att förslaget till slutsatser är välbalanserat och även ger en god vägledning för vidare arbete. Därför ställer sig Sverige bakom det här förslaget till slutsatser.

Anf.  47  PER BILL (m):

Ordförande! Det finns mycket gott i förslaget, men det finns också saker som jag tror att man ska varna för. Till att börja med ska man inte vara så säker på att det blir så positiva effekter för att man gör detta på EU-nivå.

Det som jag vill varna för är om man börjar försöka hitta gemensamma regler för till exempel forskningsetik. Vi vet ju att flera av de katolska länderna har en helt annan syn när det gäller stamcellsforskning än vad till exempel Sverige och Storbritannien har. Det är ingen tvekan om att Irland och flera andra länder har velat hitta sätt att försämra – om jag får använda det ordet – det svenska och brittiska forskningsklimatet eftersom forskning ju flyttar väldigt enkelt från ett land till ett annat.

Detta vill jag verkligen varna för. Det här bör bygga på frivillighet, och vi ska inte hitta några sätt att göra gemensamma etiska lagar eftersom vi har så olika utgångspunkter.

Anf.  48  LENNART FREMLING (fp):

Jag är inne på samma linje som Per Bill. Det får inte bli frågan om bara en enda kraftfull forskningssatsning, för då är det risk att man missar många intressanta idéer. Vi liberaler är positiva till att stimulera forskning, men då måste det vara en forskning med mångfald. Om den samordnas i några centrala grupper måste det handla om frivillighet.

Jag vill därför fråga om det inte ringer någon varningssignal inom Regeringskansliet om man stimulerar en enda europeisk forskningssatsning. Är regeringen beredd att på lämpligt sätt stimulera även forskning och utveckling som finansieras inom näringslivet för att öka mångfalden?

Anf.  49  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER:

Jag tycker att de frågor som ni reser är viktiga och betydelsefulla. Därför är det också viktigt att kunna konstatera att detta bygger på frivillighet, som jag sade. Här finns en klar koppling mellan det här politikområdet och den ambitiösa målsättningen att Europa ska vara den mest konkurrenskraftiga och kunskapsbaserade ekonomin redan 2010. Om det ska vara möjligt att uppnå det målet – det är ju bara lite drygt sju år kvar – är det naturligtvis helt avgörande att Europa har en förmåga att satsa och kraftsamla på den här typen av framtidsbranscher. Då är det viktigt att vi inte bakbinder våra möjligheter att göra det. Det är orsaken till att detta bygger på frivillighet. Våra ansträngningar att gå vidare i bräschen för en satsning på bioteknikområdet ska inte förhindras av att andra länder av olika etiska skäl kan ha dubier. Jag tycker att det är viktigt att understryka det, och därför ser det här förslaget ut som det gör.

Jag ska be Monika Mörtberg-Backlund att kommentera det här ytterligare.

Anf.  50  Departementssekreterare MONIKA MÖRTBERG-BACKLUND:

Jag vill också understryka att just när det gäller etik bygger mycket på frivillighet och att man accepterar att det finns olika ståndpunkter bland olika länder. Det uttrycks också explicit i slutsatserna. Det är alltså helt klart att det förhåller sig så.

Anf.  51  MATS ODELL (kd):

Jag har ingenting att invända mot den svenska ståndpunkten. Jag tycker att den är bra, och att detta ska bygga på frivillighet. Dock vill jag säga att jag tror att omkring den här typen av forskning krävs det en stark etisk debatt. Det får inte bli någon sorts ultraliberalism som ska vara vägledande för Sveriges agerande i de här frågorna vare sig på hemmaplan eller på den europeiska nivån.

Anf.  52  LENNART FREMLING (fp):

Mats Odell talade om ultraliberalism, men man kan ju acceptera liberalism – vad jag kan förstå. Jag tycker att det som ni understryker om frivillighet är positivt.

Men jag har en tilläggsfråga. Det står att man ska stimulera forskningssatsningen. Hur då? Får det budgetkonsekvenser?

Anf.  53  Departementssekreterare MONIKA MÖRTBERG-BACKLUND:

Det man avser här handlar mycket om det som vi redan gör i Sverige, nämligen att prioritera bioteknik och livsvetenskaper i forskningssatsningar. Det gör man också dels på nationell nivå i de olika medlemsstaterna, dels när det gäller det som sker inom det sjätte ramprogrammet för forskning och utveckling. Där är bioteknik och livsvetenskaper också ett prioriterat område.

Det handlar också om att stärka forskningsmiljöer i Europa genom att bygga samarbete, nätverk, kunskapsutbyte och ett livslångt lärande. Det är i huvudsak de åtgärder som man ser framför sig i stärkandet av europeisk bioteknologisk forskning.

Anf.  54  ORDFÖRANDEN:

Tack för det! Den här frågan var uppe i EU-nämnden senast i juni, och då fanns det stöd för regeringens ståndpunkt och en majoritet. Jag finner att det även finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i dag.

Då hoppar vi vidare ända fram till punkt 10, som handlar om konkurrens.

Anf.  55  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER:

Det handlar alltså om konkurrens och om modernisering av konkurrensreglerna. Det är vår bedömning att detta är den viktigaste punkten på dagordningen för rådet nu nästa vecka. Förslaget rör bestämmelser om tillämpningen av EG-fördragets regler i de två artiklarna 81 och 82 om konkurrensbegränsande samarbete och missbruk av så kallad dominerad ställning. Den nya förordningen ska ersätta en förordning som nu har varit i kraft i hela 40 år.

Från vår sida är vi mycket nöjda med förslaget, som om det går igenom kommer att ge kommissionen ökat utrymme för att komma åt de mer allvarliga konkurrensbegränsningarna, till exempel karteller. Det är en fråga som också har varit aktuell på hemmaplan. Nu försvinner den börda som företagare upplever då de måste söka individuella undantag för sina samarbetsavtal. I stället läggs ett ökat ansvar på företagen själva att göra bedömningen av om deras avtal är konkurrensbegränsande eller inte. Det är detta nya system som kallas för legalundantag.

Förslaget innebär också att de nationella myndigheterna kommer att tillämpa EG-fördragsartiklar om konkurrensbegränsande samarbete, missbruk och dominerande ställning. Det innebär förstås ett ökat ansvar för vår konkurrensmyndighet och också för de nationella domstolarna. De nationella konkurrensmyndigheterna kommer att arbeta i nätverk, som vi ser det, tillsammans med kommissionen och andra medlemsstaters konkurrensmyndigheter för att man ska kunna säkerställa att spelreglerna för alla företag som är verksamma på den inre marknaden är så lika som möjligt oavsett om en sak prövas i kommissionen, i Sverige eller i någon annan medlemsstat.

Anf.  56  MATS ODELL (kd):

Ordförande! Inte heller på den här punkten har vi något att invända mot den svenska ståndpunkten. Vi har snarare en liten undran som gäller denna lättnad som nu uppstår genom att man slopar anmälningsförfarandet och gränssnittet till det som kanske blir aktuellt som kartellsamarbete å ena sidan och å andra sidan det som är ett frivilligt samarbete. Det gäller efterlevnaden och kontrollen av detta.

Jag är i princip för att man övergår till mer självreglerande system. Men eftersom de ekonomiska incitamenten att ha prissamarbete är så starka här så skulle det vara intressant att höra om det inte finns någon kontroll och uppföljning när företagen själva står för kontrollen av sina egna samarbetsavtal.

Anf.  57  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER:

Jag skulle vilja ge den frågan till Johanna Elmstedt.

Anf.  58  Departementssekreterare JOHANNA ELMSTEDT:

Bördan för företagen kommer att minska. Om det med det system som finns i dag uppstår en osäkerhet om ett visst avtal är förbjudet enligt artikel 81 skickar företagen in sitt avtal och begär en undantagsprövning av kommissionen. Kommissionen tittar alltså själv efter om avtalets positiva effekter överväger de negativa – om de förbättrar distributionen, produktionen och så vidare. Det finns ett behov av ett ställningstagande från kommissionen. Detta är resurskrävande, och man vill slopa det genom systemet med legalundantag. Då behöver man inte skicka in sina avtal för prövning till kommissionen, utan det är företagen själva som får göra den bedömningen. De regler som finns i dag i artikel 81 finns ju kvar – det är bara systemet med undantag som ändras. Företagen kommer att få ett ansvar nu framöver. Jag hoppas det var svar på din fråga.

Anf.  59  MATS ODELL (kd):

Detta är nämligen ett område där EU har sitt allra kraftfullaste instrument och verktyg att förhindra exempelvis företagssammanslagning och sådant. Vi har sett ett antal uppmärksammade fall i Sverige av strukturaffärer som näringslivet har ansett vara företagsekonomiskt motiverade, men där det har blivit stopp från EU:s sida.

Min fråga är: Innebär det att svenska lastbilstillverkare till exempel kan ingå avtal och själva pröva om detta är skadligt? Var inträder kravet? Finns det några angivelser om detta, eller blir det en granskning i efterhand om man inte har skickat in något och det är uppenbart att det hela är tveksamt?

Anf.  60  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER:

Jag kan börja med att säga att en konsekvens av de här ambitionerna är att det kommer att avsättas mer resurser för granskningen. Vi är flera som är olyckliga över att det tycks som om kvaliteten i granskningarna inte alltid har hållit måttet på kommissionens sida. Det har förekommit några uppmärksammade fall där man också har blivit fälld i domstolen, och det är naturligtvis inte acceptabelt. Kvaliteten måste alltså skärpas, och det kommer att finnas förutsättningar för att göra det genom att ökade resurser ställs till förfogande för den här typen av granskningar.

Anf.  61  Departementssekreterare JOHANNA ELMSTEDT:

De individuella prövningar som görs i dag av de avtal som kommissionen får in är sällan de som är de allvarligaste konkurrensbegränsningarna.

Anf.  62  ORDFÖRANDEN:

Jag kan konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Vi går vidare med resten av listan. Om jag förstod statssekreteraren rätt lämnar jag ordet fritt på punkterna 11, 12, 13, 14 och även när det gäller frågan om gemenskapspatent.

Anf.  63  CARL B HAMILTON (fp):

Det kan ju verka konstigt att man begär ordet i frågan om kol- och stålunionens begravning. Det gäller punkt 13 a. Inledningsvis kan jag bara säga att det är ett exempel där man har avsatt en massa forskningspengar som är branschspecifika, och företagen i stålsektorn behöver inte betala själva utan pengarna kommer någon annanstans ifrån. Det är en typisk dold stödform.

Men det var inte det jag egentligen skulle tala om. Den värsta stödformen är i stället statistikinsamlingen. Jag tycker inte att Sverige ska gå med på att man har detta, men det här är ju bara en informationspunkt. Statistikinsamlingen är väldigt omfattande i sektorer där man har haft mycket statlig inblandning. Det fungerar efteråt såsom en inkörsport och glidbana för handelshinder. Det lägger grunden för att man kan driva en lång rad protektionistiska typer av åtgärder – antidumpning och sådant – just därför att statistiken finns.

Jag tycker att hållningen ska vara att statistiken i stålsektorn ska vara som den är i andra industrisektorer och att man inte bara ska lägga ned en massa resurser på det här. Dessutom kan man spara pengar. Det är ju jättebra!

Anf.  64  Energirådet CHARLOTTE ZACKARI:

Vad gäller de stöd som man tillåter för stålindustrin ska man kanske nämna här att det har handlat om upparbetade fonder som har kommit från stålindustrin. Det har väl inte funnits någon annan lösning än att de också framöver kommer att kunna disponeras för forskning som är stålrelaterad. Det finns naturligtvis också arbetarskyddsaspekter och sådant.

Eftersom kol- och stålfördraget går i graven är statistiken frågor som förs över. Jag kan inte svara på detta i detalj, men jag vet att det sker förenklingar i statistikinsamlingen. Det närmar sig det statistikkrav som finns generellt och på ett, vad jag förstår att Sverige anser, bra sätt.

Anf.  65  ORDFÖRANDEN:

Då vill jag bara kontrollera en sak. Är frågan om gemenskapspatent också bara en informationspunkt, eller är det meningen att den ska bli en samrådspunkt?

Anf.  66  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER:

Jag var som sagt inte med på det förra rådsmötet. Det här kommer att vara en uppföljning av den diskussion som man förde då och som inte ledde någonstans.

Vi misstänker också att det kan vara så att det danska ordförandeskapet har tagit kontakter med det grekiska ordförandeskapet för att om möjligt kunna presentera förslag till en process för hur frågan ska gå vidare. Det är nog väl optimistisk att tro att det ska bli några skarpa beslut, utan det är snarare en processdiskussion som vi ser framför oss.

Anf.  67  ORDFÖRANDEN:

Jag föreslår att vi tar detta som en informationspunkt den här gången.

Jag tackar för den information som vi har fått på punkterna 11–15.

Då är vi klara. Vi tackar statssekreterare Söder med medarbetare så mycket för att ni kom hit.

3 §  Transport, telekommunikation och energi

Statssekreterare Claes Ånstrand

Rapport från ministerrådsmöte (transport, telekommunikation och energi) den 3 och 4 oktober 2002

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 25 november 2002

Anf.  68  ORDFÖRANDEN:

Då går vi vidare. Jag hälsar statssekreterare Claes Ånstrand med medarbetare välkomna till EU-nämnden.

Som vanligt börjar vi med en rapport och sedan går vi över till samrådspunkterna.

Anf.  69  Statssekreterare CLAES ÅNSTRAND:

Fru ordförande! Det nya transport-, telekommunikation- och energirådet hade sitt första sammanträde i den nya konstellationen den 3 och 4 oktober. Jag tror att vi berättade lite inför det rådsmötet i den förra EU-nämnden, och vi gör det nu också i den nya nämnden.

Jag tänker som ansvarig för energifrågorna ta upp de frågorna och ge en återrapportering om vad som hände i dem.

Ulrica Messing har lovat att återkomma till nämnden med en rapport om transportfrågorna, så dem lämnar jag därhän i dag.

Den stora frågan på dagordningen på energiområdet är den inre marknaden för el och gas. Man förde en allmän riktlinjedebatt omkring de frågorna. Syftet med debatten var att bana väg för det rådsmöte som jag strax ska komma tillbaka till. Det handlade om allmännyttiga tjänster inklusive märkning av el, åtskillnad mellan nät och eldistribution och datum för marknadens öppning. Det var kanske de viktigaste frågorna. I och med detta har man kunnat ringa in de utestående frågorna lite grann, som ska leda fram till en överenskommelse nu på nästa rådsmöte.

Man hade också en första presentation av direktiv för försörjningstrygghet för olja och gas.

Jag tänkte inte gå djupare in på det rådet.

Sedan har vi förslag på vilka frågor som vi tycker att ni kan koncentrera er på när det gäller den kommande dagordningen.

Anf.  70  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för den rapporten och lämnar ordet fritt med anledning av den.

Om ingen begär ordet så går vi in på dagordningens första punkt.

Anf.  71  Statssekreterare CLAES ÅNSTRAND:

Den stora frågan är naturligtvis det som kallas för inremarknadspaketet. Vid ett flertal tillfällen har det behandlats av energiministrarna – senast på rådet den 4 oktober. Det danska ordförandeskapet har nu förhoppningar om att man ska lösa upp ett antal politiska knäckfrågor och nå en överenskommelse på den här punkten.

De frågor som man kan säga är utestående till mötet är skydd av slutförbrukare och allmännyttiga tjänster inklusive ursprungsmärkning, rättslig och funktionell åtskillnad och marknadsöppning. Av de frågorna kan man säga att det är den rättsliga åtskillnaden och marknadsöppningen som är de politiskt svåra knäckfrågorna. Vi har inte haft något stort problem med att stödja det danska ordförandeskapets förslag på området. Vi har hela tiden försökt motverka att direktivet försvagas, framför allt när det gäller rättslig och funktionell åtskillnad men också när det gäller att så snart som möjligt få en tidpunkt då marknaden kan öppnas i sin helhet.

Jag ska säga något om den svenska hållningen i det här rådsmötet. Det föreligger ännu så länge inget färdigt förslag till vad vi ska fatta för beslut, så det blir realpolitiska förhandlingar under själva rådsmötet. Vi tycker att det är överordnat att vi nu under innevarande år får till stånd ett beslut om när marknadsöppning ska ske. Vi måste naturligtvis vara kompromissvilliga i någon mening när det gäller att hitta ett datum eller ett årtal för detta, men det ska nu de facto fastslås när detta ska ske.

Vi tycker också att det är viktig att man fattar ett beslut om förordningen för gränsöverskridande handel med el i samband med beslutet. Men vi har inga problem med det förslag till beslut som gäller, utan vi kommer att föreslå att vi ställer oss bakom det.

Jag tänkte inte gå djupare in på detta, utan det är bättre att ni ställer frågor.

Anf.  72  ORDFÖRANDEN:

Tack för det! Ingen begär ordet. Det kan bero på att detta var uppe i EU-nämnden så sent som i september. Då fanns det en majoritet för regeringens ståndpunkt. Jag kan konstatera att det finns en majoritet även nu för regeringens ståndpunkt i ärendet.

Vi går vidare till nästa punkt – punkt 4, som handlar om det transeuropeiska nätet.

Anf.  73  Statssekreterare CLAES ÅNSTRAND:

Detta är ett gemensamt program som heter TEN-programmet. Det handlar nu om vilken typ av projekt som ska få stöd från programmet. Det avser att bidra till genomförandet av den inre marknaden och försörjningstryggheten på energiområdet. Även här har ordförandeskapet nu lagt fram ett förslag till politisk överenskommelse.

Sverige är allmänt positivt till förslaget, och vi tycker att den fokusering som man har i programmet på just inre marknad och försörjningstrygghet är bra. Vi har inga invändningar mot det, och vi avser att stödja förslaget.

Anf.  74  ORDFÖRANDEN:

Tack för det! Ingen begär ordet, och det är samma sak här – frågan var uppe i EU-nämnden i juni, och då fanns det en majoritet för regeringens ståndpunkt. Jag kan konstatera att det finns det nu också.

Vi går vidare till nästa punkt. Det är punkt 5, som handlar om intelligent energi för Europa.

Anf.  75  Statssekreterare CLAES ÅNSTRAND:

Även här gäller det att försöka nå en politisk överenskommelse om förslaget. Det är ett nytt program för perioden 2003–2006. Programmet omfattar ett antal områden på energisidan. Det gäller energieffektivisering, förnybara energikällor, energisamarbete med utvecklingsländerna och energianvändning i transportsektorn. Själva programmet är tänkt att genomföras av en särskild myndighet – en genomförandemyndighet.

Sverige välkomnar detta förslag från kommissionen och tycker att det är ett värdefullt komplement till de svenska energipolitiska åtgärderna. Det pågår ett sådant här program nu som löper fram till 2003, och vi tycker att det är bra att man fattar ett beslut om ett nytt program så att det kan haka i det gamla omedelbart, eller i varje fall med så liten tidsfördröjning som möjligt. Vi tänker alltså stödja förslaget.

Dock skulle vi vilja att en del till omfattas av förslaget. Det gäller den så kallade nordliga dimensionen, som framför allt handlar om energisamarbete med Ryssland.

Det har förts en diskussion om vilken ekonomisk ram som ska ställas till förfogande för genomförande av programmet. Sverige accepterar en mindre ökning i budgeten i förhållande till det program som löper just nu. Vi stöder även punkten om att införa en särskild genomförandemyndighet för att administrera programmet. Det har sin bakgrund i att vi tycker att det nuvarande programmet inte administreras på ett fullt godtagbart sätt. Vi tror därför att det skulle vara en förstärkning om vi fick en särskild genomförandemyndighet.

Anf.  76  MATS ODELL (kd):

Det är alldeles uppenbart att det finns ett antal länder som tycker att det budgetutrymme som föreslås är för stort. Sverige tillhör dem. En paradox ligger möjligtvis i att Sverige samtidigt föreslår att man ska utöka området till stora delar av Arktis, om jag förstod det hela rätt. Vari består skillnaden? Vill Sverige minska det här, eller tror man att det finns en besparingspotential? Annars ligger det, fru ordförande, någon sorts motsättning i detta förhållande.

Anf.  77  ULF HOLM (mp):

Jag har en liknande fråga gällande budgeten. Är det tårtspade eller osthyvel som gäller på de olika områdena? Europaparlamentet vill ju öka detta något otroligt mycket, och Sverige vill sänka. Är det någon särskild del som vi vill ta bort eller är det generellt så att budgeten ska minskas? Hur blir effekterna? Och hur kommenterar kommissionen sitt förslag om utökning?

Anf.  78  Statssekreterare CLAES ÅNSTRAND:

Vi vill ta upp den nordliga dimensionen därför att det är ett nationellt intresse – vi har ju ett omfattande samarbete på energisidan med Baltikum och Östeuropa och ser framför oss ett vidgat sådant samarbete. Ett avtal om det här mellan länderna runt Östersjön är nära förestående. I den meningen är det naturligtvis ett nationellt intresse. Men det finns också ett Europaintresse. Ryssland kommer ju långsiktigt att vara en betydelsefull länk i den europeiska energiförsörjningen, och därför är det viktigt att de här frågorna finns med när man antar ett energipolitiskt program.

Naturligtvis är vi ansvarstagande när vi kräver den här typen av utvidgning. Vi kommer i så fall att föreslå nedskärningar på andra delar av programmet som vi tycker är mindre intressanta i både det europeiska perspektivet och det nationella perspektivet.

Anf.  79  ULF HOLM (mp):

Det jag ville veta var vilka dessa mindre intressanta områden är. Kan du förklara det?

Jag stöder den svenska synpunkten – jag tycker att det ska vara en mindre budget. Det gäller alltså inte det, utan jag skulle vilja veta om det är något särskilt som man vill ta bort.

Anf.  80  Departementssekreterare ERIK THORNSTRÖM:

Sveriges inställning har varit att vi prioriterar förnybara energikällor och energieffektiviseringsåtgärderna, och vi prioriterar i första hand inte energisamarbete med utvecklingsländerna. Men det blir förstås en generell neddragning av den totala budgeten, som innebär att samtliga åtgärder får prioriteras mindre i någon mån.

Anf.  81  ORDFÖRANDEN:

Tack för det! Jag konstaterar sammanfattningsvis att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i ärendet.

Vi går vidare till nästa punkt, som är punkt 6 på dagordningen och handlar om hållbar utveckling.

Anf.  82  Statssekreterare CLAES ÅNSTRAND:

Bakgrunden till den här dagordningspunkten är världstoppmötet i Johannesburg tidigare i år, då man antog en handlingsplan för hållbar utveckling. Handlingsplanen innebär relativt ambitiösa mål på energiområdet.

Ni minns säkert att EU utan resultat drev förslaget om att anta kvantitativa mål för förnybara energikällor. Det förslaget vann dock inte gehör på mötet. I stället antogs en deklaration som anger gemensamma målsättningar för att avsevärt öka den globala användningen av förnybar energi. Genom tydliga ambitiösa och tidsbundna mål på samtliga nivåer skulle man försöka uppnå detta. Med ”samtliga nivåer” avses nationell, regional och global nivå.

Nu har allmänna rådet slagit fast en tidtabell för hur vi ska följa upp Johannesburgsmötet, och de berörda rådskonstellationerna ska bidra till uppföljningen. Energirådet har med anledning av detta tagit fram slutsatser som ett bidrag till genomförandet av EU:s strategi för hållbar utveckling och miljödimensioner i Johannesburgsåtgärderna. Jag tänker inte gå in på varje enskild punkt, men om det finns intresse kan jag utveckla dem.

Sverige ställer sig bakom förslaget till slutsatser. Samtidigt tar det arbete vi gör naturligtvis sin utgångspunkt i det policy- och lagstiftningsarbete på förnyelseområdet som redan pågår på EU-nivå. Dessa synpunkter kommer vi alltså att lyfta fram i uppföljningen.

Anf.  83  ORDFÖRANDEN:

Eftersom ingen begär ordet vill jag sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Vi går vidare till punkt 7, som är en informationspunkt.

Anf.  84  Statssekreterare CLAES ÅNSTRAND:

Kommissionen kommer att presentera ett förslag till direktiv för att främja kraftvärme, och det kommer att bli en offentlig orienteringsdebatt vid rådet. Syftet är att skapa ett ramverk inom vilket kraftvärmen kan vara ett effektivt redskap för att uppnå energibesparingar och minska koldioxidutsläppen. Sverige välkomnar en sådan inriktning.

Vi kommer i den debatten att framföra att vi vill ha en tydligare styrning mot användning av kraftvärme för att möjliggöra effektiviseringar av energianvändning. De gränser som har föreslagits, 0–10 %, anser vi är oerhört låga och bör enligt vår uppfattning i så fall ökas.

Vi tycker inte heller att det finns någon anledning att ge extra stöd till småskaliga kraftvärmeinstallationer, eftersom det i huvudsak bara siktar till en energikälla, vilket vi inte tycker är bra.

Vi har också lite problem med att man sätter en övre gräns på 50 megawatt för kraftvärme som omfattas av ett nationellt regelverk. Vi tycker att den gränsen är alldeles för lågt satt. Vi har ju flera kraftvärmeverk som är betydligt större än så.

Det är vidare viktigt att se till att ett sådant här nytt direktiv inte leder till snedvridning av marknaden för el och värme och att det samordnas med energiskattedirektivet och regelverket för elmarknaden. Dessa synpunkter kommer vi också att föra fram.

Anf.  85  MATS ODELL (kd):

Det här är en högaktuell fråga även för svenskt vidkommande. Vi har en del motsägelsefulla relationer när det gäller att producera el och värme, och också när det gäller beskattning av olika bränslen, i vårt eget land.

Det sägs ingenting om hur detta direktiv skulle komma att påverka Sverige i den delen.

Anf.  86  Departementssekreterare SVEN-OLOV ERICSON:

Syftet med direktivet är att ge ett ramverk, där respektive land får utveckla kraftvärme efter sina förutsättningar. Jag kan inte se annat än att allt som har gjorts och görs i Sverige, liksom kommande certifikat, är exempel på vad som ryms inom ett sådant ramverk.

Anf.  87  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för den informationen och går vidare till punkt 8, som handlar om energiförbindelser med tredjeland.

Anf.  88  Statssekreterare CLAES ÅNSTRAND:

Den här punkten handlar i huvudsak om EU:s relationer till Ryssland och energifrågorna där. I det förhållandet pågår två processer, dels något som kallas energistadgeprocessen, dels en särskild energidialog mellan EU och Ryssland. På det här området vill man nu dra några slutsatser, närmare bestämt tre stycken.

Det här är ett initiativ som medlemsstaterna egentligen har tagit gentemot kommissionen. Man efterlyser en starkare koppling mellan dessa två viktiga processer i relationen till Ryssland. Vi tycker att processerna lite för mycket har förts var för sig. I stället måste de koordineras, och man måste på bästa sätt möjliggöra en bättre dynamik i förhandlingsprocessen med Ryssland. Det är den första utgångspunkten.

Den andra utgångspunkten är att medlemsländerna är missnöjda med insynen i den energidialog som sker med Ryssland, där kommissionen i huvudsak har hållit i dialogen. Medlemsstaterna vill komma närmare dialogen och få ett bättre inflytande över processen. Rådet kommer därför att begära att så fortsättningsvis blir fallet.

Medlemsstaterna vill också poängtera att man i diskussionerna med Ryssland ska understryka vikten av att ratificera Kyotoprotokollet och att ta upp klimatfrågorna i anslutning till detta. Dessa ståndpunkter ligger väl i linje med de frågor som Sverige tidigare har drivit, och därför har vi inga problem att ställa oss bakom de slutsatserna.

Anf.  89  ORDFÖRANDEN:

Jag tänkte behandla hela punkt 8 i ett sammanhang. A-punkten är ju en samrådspunkt, medan övriga punkter är information. Jag lämnar ordet fritt på hela avsnitt 8.

Anf.  90  CARL B HAMILTON (fp):

Det gäller energiförbindelserna med tredjeland, alltså Ryssland. Jag har inte några invändningar mot de tre punkterna; det handlar ju om formerna för det hela. Men jag skulle vilja ställa en fråga.

Det finns en gammal konflikt beträffande kärnbränsle. Fransmännen vill sälja sitt kärnbränsle till andra EU-stater, och till exempel tvingades Sverige betala mer för ett sämre kärnbränsle från Frankrike än ett billigare och bättre kärnbränsle från Ryssland – eller Sovjetunionen som det hette på den tiden. Min fråga gäller alltså hur den konflikten, som trots allt har funnits, hanteras.

Den andra frågan gäller kandidatländerna. De är ju starkt energiberoende av Ryssland, starkare än övriga EU-länder. Har de varit involverade i den här processen?

Anf.  91  Energirådet CHARLOTTE ZACKARI:

Jag kan bidra med ett svar när det gäller kärnbränslefrågan. Frågan gällde hur den implicit tillhörde den här diskussionen, och vad som kan sägas om förhandlingsarbetet. Den frågan har inte på något sätt öppet tillhört denna diskussion, utan diskussionen handlar om förhandlingarna i energistadgesammanhang och om energidialogen mellan EU och Ryssland.

Vad gäller kandidatländernas involvering kan man säga att de finns med i förhandlingsarbetet – det handlar ju om ett multilateralt fördrag – och ingår på ett naturligt sätt framför allt i de förhandlingar som nu förs om ett transiteringsprotokoll under energistadgan. Den energidialog som förekommer mellan EU och Ryssland förs mellan nuvarande medlemsstater och Ryssland.

Anf.  92  ORDFÖRANDEN:

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Vi går vidare till punkt 9 som handlar om åtgärdspaketet.

Anf.  93  Statssekreterare CLAES ÅNSTRAND:

Det är ett nytt förslag, och vi har lite svårt att för dagen kommentera det. Vi har inte hunnit sätta oss in i ärendet ännu.

Anf.  94  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Även om det är ett nytt paket så är min fråga: Hur omfattande är det arbetet? Genom åren har vi ju haft ett rätt omfattande arbete för att hjälpa framför allt Ryssland med att förbättra säkerheten vid kärnkraftverken. EU har pumpat in ganska mycket pengar. Ibland kan man fråga sig om det inte vore bättre att skrota en del av kärnkraftverken i stället för att pumpa in mycket pengar i gamla anläggningar. Det kanske inte är det bästa.

Min andra fråga är: Omfattas kandidatländernas kärnkraftsanläggningar också av det arbetet?

Anf.  95  Statssekreterare CLAES ÅNSTRAND:

Jag ska nog vara lite försiktig med att gå in på sakfrågorna i det här fallet, inte bara därför att det är ett alldeles nytt ärende, utan också för att energirådet inte äger det. Vi är en part i den processen. Sannolikt kommer miljörådet att hantera frågan, och därför ska jag inte ge uttryck för några meningar på den punkten.

Anf.  96  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för detta. Vi får säkert anledning att återkomma i frågan.

Därmed har vi kommit till slutet på dagordningen, och vi tackar statssekreterare Ånstrand med medarbetare för att de ville komma hit.

5 §  Ekofin/Budget

Statssekreterare Curt Malmborg

Rapport från ministerrådsmöte den 19 juli 2002

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 25 och 26 november 2002

Anf.  97  ORDFÖRANDEN:

Jag hälsar statssekreterare Curt Malmborg med medarbetare välkomna till EU-nämnden.

Jag lämnar direkt ordet till Curt Malmborg.

Anf.  98  Statssekreterare CURT MALMBORG:

Jag tänkte försöka integrera återgivningen av vad som hände vid mötet i juli i min föredragning. Den bibba papper som nu delas ut ska jag använda som stöd för min föredragning, och det gör det kanske lite lättare för er att hänga med.

Budgetarbetet i EU är en väldigt komplex process, som ni som har varit med tidigare i EU-nämnden väl känner till. Det är ett intressant samspel mellan de olika aktörerna, där kommissionen, rådet och parlamentet inte alltid drar åt samma håll, vilket visar sig. Det är naturligtvis också väldigt viktigt för Sveriges del, dels hur vi använder EU:s pengar, dels hur vår avgift direkt påverkas.

På den första bilden finns en beskrivning av den årliga budgetprocessen. Jag ska bara kort nämna någonting om detta. Det följer samma mönster varje år. I januari lägger kommissionen fram en årlig politisk strategi, diskuterad bland utrikesministrarna. I mars har Ekofin – efter Sveriges ordförandeskap, för det var vi som introducerade det – en allmän prioriteringsdiskussion. Kommissionen kommer med sitt budgetförslag i april–maj, och det bildar utgångspunkt för den väldigt detaljerade process som vidtar. I juli har rådet sin första läsning. Det är det mötet jag strax ska återkomma till. På dessa möten, liksom det möte som nu förestår på måndag, är Europaparlamentet närvarande. Det är alltså en direktförlikning som sker där. Europaparlamentet har sin läsning under de tidiga höstmånaderna, och sedan har vi detta möte i rådet. Meningen är att vi ska knyta ihop den här budgetsäcken, som sedan ska fastställas av Europaparlamentet i december.

Det här programmet har vi varit lyckosamma med under de senaste åren, men jag kan säga att det har varit på håret några gånger, då det har varit väldigt stora motsättningar.

På nästa sida finns några centrala begrepp i EU-budgeten, och det är viktigt att ha klart för sig vad de innebär. Vi skiljer mellan åtaganden och betalningar. Åtaganden är långsiktiga åtaganden. Betalningar är vad som faktiskt ska utbetalas under budgetåret. Det är just betalningar som är centrala för oss när vi funderar över vår EU-avgift. Det är nämligen de som helt och hållet styr avgiften.

Att det är en komplex process understryks också av att det är ett delat ansvar. Rådet beslutar om obligatoriska utgifter, framför allt jordbruksutgifterna, medan Europaparlamentet har sista ordet i fråga om de andra utgifterna.

Det finansiella perspektivet kan närmast beskrivas som vårt system med utgiftstak. Det är den ram som finns och som gäller för en längre period. Senast bestämdes det här i Berlin 1999.

Ett begrepp som jag kommer att nämna här är flexibilitetsinstrument, som har använts de senaste åren. Det är en sorts reserv som finns vid sidan av budgeten och som ibland kan lösa en del konflikter.

Ytterligare ett begrepp är likasinnade nettobetalare. Beslut fattas med kvalificerad majoritet i rådet, och Sverige måste självfallet söka allianser. Här har vi då ett gäng stater som tänker inte exakt som vi men på liknande sätt, och det är länder som är nettobetalare, som alltså betalar in mer än de får tillbaka. Ni ser att det är Nederländerna, Storbritannien, Tyskland, Frankrike, Österrike, Finland och Danmark.

När det gäller den bild som visar resultat av processen ska jag säga någonting om vad som hände på budgetrådet i juli. Man kan säga att det här är ett rollspel, där det är lätt förutsägbart vilka positioner de olika aktörerna ska inta. Jag kan förenkla det. Kommissionen kommer med ett förslag som ligger på en nivå som är ganska ordentligt högre än föregående års budget. Rådet får det till sig och drar ned detta. Sedan kommer Europaparlamentet, som går upp högst av alla. Jag ska återkomma till det. Precis så är det i år också.

Det budgetråd vi hade i juli kan man säga var ett positivt möte. Det var förhållandevis få motsättningar. Vi kunde också komma fram till en uppgörelse på en viktig kategori, nämligen kategori 5, som handlar om de administrativa utgifterna. Det var någonting som vi kunde lösa vid bordet. Det har varit en svår nöt att knäcka de tidigare åren, så det var ett framsteg. Glädjande nog kan jag också säga att det var en svensk rapportör som stod bakom just kategori 5, nämligen Per Stenmarck. Nu slumpar det sig så att det för de övriga punkterna i budgeten också är en svensk rapportör, nämligen Göran Färm. Därför känns det naturligtvis extra angeläget att komma överens.

Ni ser det jag nämnde i siffror. Kommissionen lägger fram ett förslag, och sedan brukar det bli lite förändringar i rådet och i Europaparlamentet. Vi kan koncentrera oss på betalningar, som är viktiga för oss, eftersom de styr vår avgift. Kommissionen hade ett förslag om att höja betalningsnivån med 2,7 % som de kom in med i april. Rådet var mer sparsmakat. Inte minst mot bakgrund av den ekonomiska situation som finns i många medlemsländer är resonemanget att det är angeläget att hålla nere utgiftsnivån. Det var faktiskt någonting som vi kom överens om på mötet i somras, att vi skulle begränsa ökningen av betalningsnivån. Det som då angavs från rådets sida var 1,4 %.

Vad betyder då det här för vår EU-avgift? Om kommissionens förslag gick igenom skulle vi behöva öka vår avgift med 600 miljoner. Rådets förslag skulle innebära 300 miljoner mer i avgift. Europaparlamentet, som nu har haft sin första läsning, går upp ganska kraftigt och har lagt sig på en betalningsnivå på 4,5 %. Det skulle slå ganska betydande på vår EU-avgift – över 1 miljard mer skulle vi behöva betala i avgift.

På nästa sida ser ni, på en ganska komplicerad bild, fördelningen per kategori. De två första kolumnerna är vad som finns i budget. Sedan är det kommissionens förslag, rådets första läsning och Europaparlamentets första läsning. Omslutningen är, som ni kan se längst ned, cirka 100 miljarder euro. Det betyder att EU-budgeten är av ungefär samma storlek som vår egen nationella budget, cirka 900 miljarder.

Som ni vet sedan tidigare är det två poster som helt dominerar. Jordbruk och strukturfonder står för mellan 75 och 80 % av utgiftsmassan. Det är en väldigt betydande del.

Vad är det då för frågor som är viktiga vid detta möte på måndag? Det framgår på nästa sida, Troliga nyckelfrågor. Förmodligen blir det så att betalningsnivån, som är viktig för alla medlemsländer därför att den bestämmer avgiften, kommer att vara en huvudfråga. Vi tror att Europaparlamentet kommer att hålla hårt fast vid sin kraftiga ökning i syfte att få någonting annat. Det är ju en formlig förhandling som äger rum. Men det är viktigt såväl för Sverige som för andra länder att hålla nere den nivån.

Vi tror inte att kategori 1, som är jordbruket, ska bli särskilt komplicerat. Det kommer förmodligen att handla mer om strukturfonderna, kategori 2. Det gäller speciellt stöd till Spanien och Portugal – det är också en återkommande fråga – som vill ha kompensation för ett uteblivet avtal med Marocko, som man menar missgynnar spanska och portugisiska fiskare. Den frågan brukar dyka upp: Vilken nivå ska det här vara, och hur ska det finansieras?

Den andra frågan som jag tror kommer upp bland de olika kategorierna är kategori 4, externa åtgärder. Där är det ett antal frågor som kan dyka upp. Frågan om stöd till GUSP är en sådan sak, där Europaparlamentet har en uppfattning som avviker något från rådet. Det är en beloppsfråga, kan man säga. Men det är också andra saker inom biståndsområdet, där Europaparlamentet vill ha en mindre marginal än vad medlemsländerna har. Vårt resonemang är att det på det här området är väldigt viktigt att ha en reserv för att kunna göra insatser i de länder som har behov. Om det där brukar vi träta.

Kategori 5 var det som vi kom överens om redan i rådet.

Jag ska ta upp en aspekt till som finns med här. Kategori 7, förmedlemskapsstöd, är ett viktigt område. Där har parlamentet, som det synes, högre ambitioner än vad rådet har. Jag tycker att det är lite av en illusion. Vår inställning här är att man inte ska ge ut mer pengar än vad man kan förbruka. Just på det här området, liksom på en del andra – jag tror att ni har pratat en hel del om det med Lars Tobisson – har man svårigheter att göra av med pengarna. Det är naturligtvis ett stort problem. Vi har ett överskott. I och för sig är det trevligt att konstatera att vi får tillbaka på vår EU-avgift, men det är helt uppenbart att det är någonting som är fel i systemet. Det handlar om väldigt stora tal, vilket ni säkert har gått igenom. Förmedlemskapsstöd är också ett exempel på det.

Jag stannar där.

Anf.  99  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Jag tänker lämna ordet fritt med anledning av både julirapporten och i stort sett alla punkterna på dagordningen samtidigt.

Anf.  100  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Jag begärde ordet mest för att tacka, för jag tyckte att det var generöst av statssekreteraren att nämna Per Stenmarck. Det kanske inte är en tillfällighet att när det är en moderat parlamentariker som får hålla ordning får man till och med styr på Europaparlamentet – det är inte så lätt, men så har det blivit. Jag tror också att det beror på att man har gjort bra överenskommelser med rådet, där man har kommit överens både innehållsmässigt, vad man ska göra, och om hur saker och ting ska styras. Det är ju det här som många gånger är ett bekymmer, att när parlamentet vill ha mer pengar beror det på att man vill ha mer inflytande på politiken.

Jag begärde inte alls ordet för att försöka försvara Europaparlamentet – det vore mig främmande – utan mer för att ställa en fråga. När Sverige nu driver ståndpunkter och diskuterar saker och ting som kanske har varit hjärtefrågor, till exempel sysselsättningsinitiativ och annat, och det finns färska rapporter från revisionsrätten som visar att nyttan inte är så stor och att det finns pengar att spara, går ni då in i detalj och försöker skära bort en del på kategori 3 för att få ned kostnader, även om de kanske inte är så stora? Man kunde visa på principer när man har färska uppgifter från revisionsrätten, och då skulle det kanske också vara svårt att bli nedargumenterad.

Anf.  101  LENNART HEDQUIST (m):

Jag önskar också regeringen lycka till i arbetet med att få en bra budget.

Det är intressanta siffror som presenteras i det material vi nu fick, där procentsiffrorna har ändrats från kommissionen till rådets första läsning och sedan Europaparlamentet. Sedan har vi fått siffrorna för regeringens preliminära ståndpunkt.

Samtidigt vore det av värde, både för oss och för, förmodar jag, ministerrådet i de förhandlingar som sker, att ta fram siffror på framför allt betalningsströmmarna i relation till utfall 2001 och möjligen beräknat utfall 2002. Då blir ju procenttalen helt annorlunda. Det visar att det kanske inte i första hand är gentemot budget man ska jämföra när man bedömer rimligheten i vad man ska budgetera för kommande år i betalningar, utan man bör jämföra med hur utbetalningarna har sett ut föregående år.

Jag skulle vilja höra om ni har räknat på de siffrorna, kanske i första hand betalningar. Vad blir procenttalen om man jämför med 2001 respektive beräknat utfall 2002?

Anf.  102  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Det är viktigt att den här budgeten inte skenar i väg. Jag hoppas att regeringen kommer att arbeta för att den inte ska göra det. Om det till exempel skulle innebära en så stor höjning som 1 100 miljoner kronor är det väldigt oroväckande.

Jag har några frågor. Jordbrukets kostnader är en stor del av budgeten. Jag undrar om regeringen planerar att vidta några nya åtgärder för att pressa ned jordbrukets kostnader.

När det gäller strukturfonderna finns där medel för kompensation till fisket. Vi har ju en debatt här i Sverige om ett torskfiskeförbud, och då tror jag att det är väldigt viktigt att nu resa frågeställningarna. Jag undrar vad regeringen avser att göra budgetmässigt för att Sverige ska erhålla kompensation från EU. Kommer ni att resa några krav nu under budgetdiskussionerna och signalera att vi kommer att införa ett torskfiskeförbud här i Sverige, kanske under våren?

När det gäller kategori 4, de externa åtgärderna, har jag tittat på Afghanistananslaget. Europaparlamentet drog vid sin första läsning ned detta stöd med 63 miljoner euro. Såvitt jag förstår minskas därmed stödet till ett ytterst drabbat land, som har bombats och blivit utsatt. Hur är Sveriges linje här? Behövs inte de här pengarna till utbyggnad i ett sönderbombat land? Det är ganska många afghaner som i dag återvänder till Afghanistan från bland annat Sverige och andra EU-länder, och de behöver också stöd. Kommer ni att agera här?

Den sista frågan gäller överskott. Vi har tidigare fått en redovisning om överskott i budgetarna för 2000 och 2001. Vet ni hur det är 2002, hur vi ligger budgetmässigt, om det finns ett stort överskott, och om det är realistiska siffror som vi ser i budget för 2003?

Anf.  103  MATS ODELL (kd):

Först vill jag säga att vi står bakom de förslag till svensk ståndpunkt som har lagts fram här. Jag tycker att de är balanserade och väl avvägda.

Vad jag funderar på är några saker, bland annat förmedlemskapsstödet, där vi hörde av Lars Tobisson att det finns väldigt mycket pengar över. Ändå begärs det nu stora ökningar från Europaparlamentets sida. Om detta enbart är en taktisk fint bör den avslöjas på något sätt. Då kommer jag till frågan: Hur stor andel av överskottet kan förbrukas? Kan inte detta täckas in av överskottet? Måste man budgetera på det sättet, eller kan man ta reservationen i anspråk?

Det talas här om vad det svenska nettoutfallet kan bli i vår avgift av ökade kostnader, alltså EU:s fordran på Sverige. Då måste vi också ställa frågan: Hur stor fordran har Sverige på EU, med hänsyn till de här konstaterade överskotten? Och när kommer ett överskott att lämna EU:s parlaments räkning och gå tillbaka till medlemsländerna, alltså återbetalas? Vad blir nettot? Det pendlar mellan 300 miljoner och 1,1 miljarder, enligt dokumenten här. Är det så att vi i själva verket har en fordran på kanske ännu mycket mer att få tillbaka från EU?

Anf.  104  CARL B HAMILTON (fp):

Jag skulle vilja börja med att säga det som jag tycker alltid måste upprepas i de här kalkylerna av nettobidrag, och det är att jordbrukssektorn samhällsekonomiskt är en kostnad för de flesta länder, särskilt de europeiska länderna.

Det är därför vi klagar på att u-länderna inte får tillträde. Om vi då har en väldigt stor jordbrukssektor får vi ett stort återflöde. Då framstår det här som ganska lönsamt ur budgetsynpunkt. I själva verket är det ju inte lönsamt samhällsekonomiskt. Att leva med tankar på att vi ska maximera vårt återflöde är alltså en felaktig målsättning. Jag vill bara notera det än en gång.

Sedan har jag en fråga om de här 27 miljonerna euro till fiskeflottorna. Om jag har uppfattat det rätt är den svenska ståndpunkten att det här inte bör tas ur flexibilitetsreserven. Men de 27 miljonerna euro är så att säga redan körda. Det är tydligen rätt uppfattat.

Anf.  105  Statssekreterare CURT MALMBORG:

Jag försöker ta frågorna i tur och ordning. Då tror jag att jag behöver hjälp av mina medhjälpare, Kristian Seth och Johan Sandberg, som är med mig. Gunilla Carlssons fråga gällde om vi går in och tittar på nyttan, alltså följer upp revisionsrättens rapport och sådant. Det försöker vi naturligtvis göra. Det sker innan budgetrådet. Det sker i budgetkommitténs arbete. Det arbetet sker under hela våren när man har fått kommissionens förslag.

Just när det gäller sysselsättning, som du nämnde, måste jag fråga om Johan Sandberg kan hjälpa mig.

Anf.  106  Departementssekreterare JOHAN SANDBERG:

Vi tittar ju på sådana här utvärderingar under våren inför detta arbete och sänker särskilt de anslag där vi ser att det fungerar dåligt. Europaparlamentet utför motsvarande arbete. Sverige har varit särskilt drivande för att målresultatstyrning ska in i rådets arbete. Vi har särskilt jobbat med det och med de program som omfattas av det här.

Anf.  107  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Då har jag bara en sakfråga. Det betyder alltså att Sverige, när ni jobbar med budgeten, gör budgetlinje för budgetlinje och går igenom exakt hela budgeten för er del och sedan vidare i rådet?

Anf.  108  Statssekreterare CURT MALMBORG:

Ja, vi går igenom varje budgetlinje. Det gör vi naturligtvis inte i rådet, men i den här budgetkommittén sker detta.

Lennart Hedquist hade en fråga om betalningsströmmarna och utfallet. Den tangerar väl också den fråga som Mats Odell hade. Det är bara att konstatera att det här är en besvärlig materia man rör sig med. Vi är vana vid att jobba med en budget som vi utgår från att man håller. Vi utgår från att det blir ungefär på detta sätt. Här är förhållandena helt annorlunda. Ni har väl fått siffrorna på att det för 2000 alltså var 11,6 miljarder euro i överskott. För 2001 är det 15 miljarder euro.

Det här påverkar naturligtvis den avgift som vi betalar. Vi har tidigare kalkylerat med 23 miljarder kronor i avgift, och den senaste siffra jag har sett motsvarar att vi får ett utfall för avgiften på ca 17 miljarder kronor. Det betyder att vi får tillbaka kanske fem sex miljarder kronor, vilket kan tyckas bra, men egentligen är det ett fel i systemet.

Hur det blir för 2002 är svårt att svara på, men jag vågar ändå göra bedömningen att vi kommer att få se samma mönster. Vi kommer att få tillbaka. Det kanske delvis besvarar Sven-Erik Sjöstrands fråga också.

Kan man pressa ned jordbrukets kostnader? Det är naturligtvis angeläget, och det är ju en svensk ståndpunkt. Samtidigt är det så att vi vet att just jordbrukssektorn ska omfattas av en så kallad midterm review 2004. Då får man ta ett samlat grepp på jordbrukssidan. Sedan har det också vid Europeiska rådets möte nyligen beslutats att man ska ha ett tak för ökningen av jordbruksutgifterna på 1 % från 2007. Där får man en begränsning.

Jag kan hålla med Carl B Hamilton om att det nog krävs ytterligare åtgärder här. Det kan också finnas en oro för att man kan kringgå det här taket genom att använda det så kallade 1B, som är landsbygdsstöd. Det är oerhört angeläget att få ned omfånget på jordbrukssidan.

Sedan var det frågan om strukturfonderna budgetmässigt och hur man kan använda detta. Det gällde torskfiske. Ja, strukturfonderna är ett av de problem som leder till att det blir ett stort överskott. Sverige kommer naturligtvis att undersöka alla möjligheter att få hjälp med de kostnader som uppstår på grund av torskfisket. Vi kommer att notifiera detta och att ha täta kontakter med EU-kommissionen om detta.

Kategori fyra var det en fråga om, Afghanistan och den svenska linjen. Sverige drev väldigt hårt att vi skulle ha insatser i Afghanistan. Här finns egentligen samma syn från Europaparlamentet och från rådet, att det ska vara i storleksordningen 65 miljoner euro. Skillnaden är att Europaparlamentet vill ta det utanför den sedvanliga budgeten genom att använda flexibilitetsinstrument. Sverige vill ha det innanför. Sverige tycker att det här är viktigt.

Mats Odell tog upp förmedlemskapsstöd. Jag nämnde att skälet till att vi inte ligger på Europaparlamentets nivå helt enkelt är det som uppenbarligen Lars Tobisson har berättat om, att det inte går åt. Här är det något gnissel i maskineriet. Bryssel funkar inte ihop med de övriga huvudstäderna här, helt enkelt.

Frågan om överskottet tror jag att jag har besvarat, och också frågan om fordran, nettot. Det är alltså en lättnad på i storleksordningen fem sex miljarder kronor av vår avgift som vi får i och med att man inte har gjort av med de här pengarna. Det återstår att se vad det blir 2002. Jag är övertygad om att det kommer att bli ett lägre belopp än vad vi har räknat med. Hur mycket lägre vågar jag dock inte svara på, och jag är inte säker på att EU kan besvara det heller.

Så gällde det alltså detta om att det är kört med fiskeflottan. Det är egentligen en fråga om hur det här ska finansieras. Det är möjligt att jag har glömt något, men då får ni påminna mig.

Anf.  109  LENNART HEDQUIST (m):

Jag var egentligen ute efter att få en bedömning av hur stor procentsiffran, ökningen i betalningar, är i förhållande till utfallet 2001 eftersom jag förstår att 2002 inte går att använda. Nu jämför man med budget 2002. Men det är alltid i sådana här sammanhang av intresse att se hur verksamheten som man tänker sig 2003 förhåller sig betalningsmässigt i förhållande till 2001 års utfall.

Vad jag förstår ligger ökningen som man tänker sig att budgetera för 2003 ändå i intervallet plus 15–20 %. Jag antar att ni har räknat närmare på hur mycket det faktiskt är. Jag tycker att den siffran, parallellt med de andra siffror som ni har, faktiskt är av intresse för att man ska kunna bedöma storleken på den verksamhet som man tänker sig 2003 i förhållande till faktiskt genomförd verksamhet 2001.

Anf.  110  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Vad jag förstår av statssekreterarens svar försvinner inte stödet till Afghanistan. Jag hoppas att jag har uppfattat det rätt. Det är bara en diskussion om var man tar pengarna ifrån egentligen. Det är jättefint.

Anf.  111  Statssekreterare CURT MALMBORG:

Då ber jag om hjälp av Johan Sandberg, som kan besvara Lennart Hedquists fråga.

Anf.  112  Departementssekreterare JOHAN SANDBERG:

Det är som Curt Malmborg säger, att det är ett återkommande strukturellt problem att vi har så pass stora överskott. Vi hade 11 miljarder euro i överskott 2000 och 16 miljarder euro nu. Det är egentligen samma procentsats som man kan addera på. Vi förväntar oss samma strukturella problem nästa år. Vi ska gärna redovisa för nämnden de paralleller där man inte bara jämför budgetering utan även verkligt utfall.

Men det är ändå ganska relevant att jämföra budgeteringen med den förra budgeteringen. Det stämmer nog egentligen bättre än om man ser på vad skillnaderna blev eftersom det är ett strukturellt problem från år till år, som vi försöker bekämpa genom att verkligen dra ned.

Anf.  113  Statssekreterare CURT MALMBORG:

Detta belyser väl den här mycket relevanta frågeställningen, att det finns problem med EU:s budget. Jag vill bara påminna nämnden om att Sverige drev väldigt hårt, och också lyckades få igenom, en ny budgetförordning när vi var ordförande. Den syftar just till att ta hand om sådana här saker och inte minst till att se till att det blir en bättre uppföljning och kontroll inom EU:s maskineri.

Anf.  114  ORDFÖRANDEN:

Tack för det! Då är det ingen mer som har begärt ordet. Då finner jag att vi till att börja med kan tacka för informationen som vi har fått från julisammanträdet. Sedan tänkte jag faktiskt ta beslutspunkterna i klump. Jag kan sammanfattningsvis finna att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende. Då får vi tacka statssekreteraren med medarbetare för det här.

6 §  Rättsliga och inrikes frågor

Justitieminister Thomas Bodström

Rapport från ministerrådsmöte den 14 och 15 oktober 2002

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 28 och 29 november 2002

Anf.  115  ORDFÖRANDEN:

Vi återupptar våra förhandlingar och går in på blocket som heter rättsliga och inrikes frågor. Jag hälsar justitieminister Thomas Bodström med medarbetare välkomna.

För att det inte ska bli så förvirrat vill jag säga att vi först tar rapporten från det senaste mötet. Sedan tar vi dagordningspunkterna 13 till och med 22. Jag tänkte att vi avslutar med A-punkterna om det är så att någon har några ytterligare frågor.

Varsågod justitieminister Thomas Bodström.

Anf.  116  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Tack, fru ordförande! Vid det förra mötet uppnåddes en politisk överenskommelse om rambeslutet om åtgärder mot sexuellt utnyttjande av barn. Detta har förhandlats sedan det svenska ordförandeskapet.

Vi nådde också en politisk överenskommelse när det gäller direktivet om rättshjälp. Denna punkt kommer att tas upp som en A-punkt vid det kommande RIF-rådet.

Även andra frågor återkommer på det råd som vi har framför oss. Det gäller rambeslutet om korruptionsbekämpning, olaglig narkotikahandel och rambeslutet om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande av bötesstraff. Vi återkommer till detta senare.

Anf.  117  ORDFÖRANDEN:

Jag lämnar ordet fritt med anledning av den här rapporten. Ingen begär ordet. Då tackar vi för den informationen och går in på dagordningen. Varsågod!

Anf.  118  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Jag har inte så mycket att tillägga när det gäller de första punkterna, 13, 14 och 15, om det inte är någon som har några frågor. Det gäller alltså avtal mellan Europol och USA om utbyte av personuppgifter. Punkt 14 handlar om utvärdering av Europols antiterroristgrupp. Punkt 15 är en halvtidsutvärdering av EU:s narkotikastrategi.

Anf.  119  BEATRICE ASK (m):

Jag har inga invändningar mot de förslag eller de synpunkter som finns, men när vi diskuterade punkt 14 i justitieutskottet tog vi upp en allmän liten varning. Den här tillfälliga antiterroristgruppen övergår nu till att få en mer permanent status. Det finns en tendens till att väldigt viktiga tillfälliga projekt permanentas. Europol växer, och det är lite småstelt. Det fungerar inte alltid så effektivt och bra som man skulle kunna önska. Jag vill bara skicka med att vi utgår från att det är samma svar som i justitieutskottet, nämligen att vi håller ögonen på detta. Om det blir för tungrott finns det en risk för att den effektivitet som de här projekten eller verksamheterna syftar till inte uppfylls. Vi i Sverige har ju vant oss vid att ibland jobba med särskilda projektgrupper eller avgränsade verksamheter som avslutas. Men i det här sammanhanget finns fortfarande metoden att när det fungerar bra permanentas det. Det förstenar på något sätt organisationen. Jag vill gärna skicka med den varningen. Det får inte bli stelt i det här fallet.

Anf.  120  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Vi i Vänsterpartiet har några synpunkter på punkterna 13 och 14. Punkt 13 handlar ju om samarbetsavtalet mellan Europol och USA om utbyte av personuppgifter. Där är det viktigt med dataskydd. Det har diskuterats tidigare. Europol har tidigare varit kritiska till att USA har ett dåligt dataskydd. Kan man garantera det här dataskyddet nu?

Sedan vill jag säga något allmänt när man ser på avtal med USA. Diskuterar ni då USA som rättsstat och hur rättssäkerheten är? Jag tänker på oviljan att underteckna avtalet om den internationella brottmålsdomstolen till exempel och dödsstraffet i straffskalan. Det finns många saker som vi inte riktigt tycker om. Jag undrar om ni använder detta i argumentationen inför undertecknandet av de här avtalen. Det kan ju vara ganska viktigt som påtryckningsmedel.

Punkt 14 handlar om antiterroristgruppen. Det är väldigt svårt för oss att utvärdera detta. Vi vet inte hur gruppen fungerar praktiskt eller hur gruppens teoretiska kompetens ser ut. Men det innebär ju att Europols personalstyrka utökas ganska väsentligt. Jag tycker att Europol bara växer och växer. Man kan nästa tala om växtvärk. Europol byggs ständigt ut. Det innebär ökade kostnader. Vad innebär detta för Sverige?

Sedan har jag en liten reflexion också. När den här antiterroristgruppen bildades lämnade den väl lite konstiga och vilseledande uppgifter under det spanska ordförandeskapet. Jag tror att justitieministern poängterade det vid en frågestund i riksdagen och tog lite avstånd från de uppgifterna. Jag hoppas att den här gruppen har blivit lite mer erfaren, fått lite mer kunskap och är lite mer försiktig när det gäller att uttala sig i sådana frågor.

Anf.  121  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Jag håller med om att det är viktigt att Europol inte växer på ett sådant sätt att ineffektiviteten ökar. Det är också helt riktigt att det finns delar av Europol som är ineffektiva. Jag tycker – och jag uppfattar att andra också tycker det – att Europol ska ägna sig åt bekämpning av terrorism. Men vi har samma uppfattning att vi ska vara vaksamma så att det inte bara växer okontrollerat.

Det är riktigt, precis som sägs här, att hanteringen av personuppgifter har varit en fråga som har varit uppe för diskussion. Nu har vi en möjlighet att sluta avtal. Man har alltså kommit till rätta med den frågan. Det är viktigt att komma ihåg att vi bestämmer själva vilka uppgifter som Europol ska lämna vidare till USA. Vi kan själva begränsa den saken. Även om det skulle finnas farhågor i dag, skulle vi ändå kunna begränsa och säga att uppgifterna bara ska gå till Europol och inte vidare till USA.

Anf.  122  ORDFÖRANDEN:

Tack för det! Det är ingen mer som har begärt ordet. Jag kan då sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i punkterna 13, 14 och 15.

Vi går då vidare till punkt 16 som handlar om domstolsbehörighet. Varsågod, justitieministern!

Anf.  123  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Tack! Det handlar alltså om en förordning om föräldraansvar. Det är tänkt att rådet vid mötet ska försöka nå en politisk överenskommelse i en fråga som länge har blockerat förhandlingarna om den här förordningen. Den fråga som det gäller är om det i förordningen ska tas in några särskilda bestämmelser om återförande av barn som olovligen förs bort eller hålls kvar av en sina föräldrar. Det verkliga syftet med förordningen är att skapa enhetliga regler om domstols behörighet samt om erkännande och verkställighet av domar i mål om föräldraansvar. Med föräldraansvar menas ju frågor om vårdnad om barn, umgänge med barn och barns boende.

I den promemoria som ni har fått har det lämnats en redogörelse för de initiativ som ligger bakom det nuvarande förordningsförslaget. Av promemorian framgår också den svenska inställningen till de uppkommande frågorna.

Den fråga som det nu är tänkt att rådet ska försöka nå en kompromiss om har hela tiden varit mycket viktig för oss. Sverige och åtminstone fem andra medlemsstater har länge hävdat att förordningen inte får utesluta tillämpningen av 1980 års Haagkonvention om internationella bortföranden av barn. Skälet till vår inställning är bland annat att den här konventionen är effektiv och att den har tillträtts av ett stort antal stater. Dessutom tillgodoser den barnens intressen på ett bättre sätt än de lösningar som diskuterats inom ramen för förordningsförslaget.

Av dessa anledningar har vi menat att gemenskapen inte bör införa ett eget system som avviker från bestämmelserna i denna konvention. I det kompromissförslag som ordförandeskapet nu lagt fram för rådet har denna synpunkt hörsammats. Om detta går igenom ska konventionen alltså även fortsättningsvis kunna tillämpas mellan medlemsstaterna.

Anf.  124  ORDFÖRANDEN:

Tack för det! Jag lämnar ordet fritt. Ingen har begärt ordet. Då kan jag sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Vi går vidare till punkt 17 som handlar om 1996 års Haagkonvention. Varsågod, justitieministern!

Anf.  125  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Tack, fru ordförande! Syftet med rådets beslut är att ge medlemsstaterna möjlighet att tillträda 1996 års Haagkonvention. Konventionen faller numera delvis under gemenskapens kompetens. Medlemsstaterna kan därför inte själv råda över frågan om tillträde till konventionen. Beslutet innebär att medlemsstaterna i ett första skede bemyndigas att underteckna konventionen. I ett senare beslut kommer de därefter att bemyndigas att ratificera konventionen. Både undertecknande och ratifikation ska ske i gemenskapens intresse.

Anf.  126  ORDFÖRANDEN:

Jag lämnar ordet fritt. Ingen begär ordet. Jag konstaterar att det sammanfattningsvis finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Vi går vidare till punkt 18 som handlar om ett avtal mellan EU och USA om straffrättsligt samarbete och utlämning. Varsågod, justitieministern!

Anf.  127  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Tack! De här förhandlingarna med USA har nu kommit till ett läge där ordförandeskapet vill göra vissa avstämningar för det fortsatta förhandlingsarbetet. Det är inte fråga om att ta ställning till några slutliga förslag. Flera frågor är av teknisk karaktär. Jag begränsar mig till några frågor som är särskilt viktiga.

Jag tycker att det är bra med ett avtal som förbättrar det straffrättsliga samarbetet. Det ökar våra möjligheter att få information i våra brottsutredningar i Sverige. Även förfarandet kommer att förenklas. Jag tycker att sådana förbättringar är väldigt viktiga.

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Anf.  128  BEATRICE ASK (m):

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Anf.  129  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Anf.  130  BEATRICE ASK (m):

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Anf.  131  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Anf.  132  KARIN GRANBOM (fp):

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Anf.  133  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Anf.  134  ORDFÖRANDEN:

Det är ingen mer som har begärt ordet. Jag kan då konstatera att det finns stöd för regeringens redovisade upplägg i de fortsatta förhandlingarna i den här frågan.

Innan vi går vidare till nästa punkt vill jag bara påminna om att ledamöterna har fått hemligstämplat material som jag vill att ni lämnar här och inte tar med när ni går härifrån.

Då kan vi gå vidare till punkt 19 om bötesstraff. Varsågod justitieministern!

Anf.  135  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Tack! Sverige är en av initiativtagarna till detta. Jag tycker att det har fått en bra utformning. Bland annat inkluderas våra ordningsböter och strafförelägganden. Jag skulle tro att vi kommer att diskutera tre olika frågor på mötet.

Den viktigaste frågan kommer att vara kravet på dubbel straffbarhet, det vill säga om gärningen även ska vara straffbar i den stat som ska verkställa böterna. Detta krav bör inte hindra samarbetet mellan medlemsstaterna. Därför tycker vi att det bör begränsas. Det är viktigt att vi även kan beivra vardagsbrottsligheten.

Ordförandeskapet föreslår att kravet på dubbel straffbarhet endast ska kunna åberopas när brottet har begåtts utanför den dömande statens territorium, till exempel i den stat som ska verkställa böterna. Detta är ett bra förslag och en enkel lösning. Men eftersom vissa medlemsstater har problem med att avskaffa kravet diskuteras också andra lösningar. Jag kommer att försöka att få de andra medlemsstaterna att acceptera ordförandeskapets förslag, men jag kommer inte att motsätta mig en annan lösning så länge den inte är alltför tekniskt komplicerad.

En annan fråga är hur övriga vägransgrunder som finns i rambeslutet ska utformas rent tekniskt. Även här kommer vi att sträva efter enkla lösningar. Vi kommer i detta sammanhang också att påpeka att rambeslutet inte hindrar medlemsstaterna från att tillämpa sina konstitutionella bestämmelser om till exempel tryckfrihet. Detta har medlemsstaterna accepterat i andra rambeslut. Jag tycker att det är självklart att samma sak ska gälla här.

Den sista frågan är vilken beloppsbegränsning som ska gälla. Vi tycker att den bör bli så låg som möjligt. Det är inte tillfredsställande att vissa bötesstraff kanske inte kommer att verkställas bara för att beloppet är under en viss nivå. Diskussionerna har förts om en gräns på mellan 40 och 150 euro. Nu föreslår ordförandeskapet 70 euro. Sverige kommer att verka för att det kanske blir något lägre, helst runt 40–50 euro. Men jag vet inte hur mycket krut man ska lägga på en sådan diskussion.

Anf.  136  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Jag vill passa på tillfället att säga att jag tycker att det är ett väldigt bra initiativ från Sveriges sida. Ni driver på detta på ett mycket bra sätt. Åkerinäringen har ju verkligen efterlyst detta. Det blir konkurrenssnedvridningar om åkarna kommer hit till Sverige och kan köra 30 kilometer i timmen fortare än andra åkerier och vet att de slipper betala böter. Därför tycker jag att detta är väldigt bra.

Anf.  137  BEATRICE ASK (m):

Jag har en fråga. Det står medier här utanför och är väldigt intresserade. Man måste ju kunna beskriva en poäng med detta. Jag antar att ministern kan det, men jag har lite svårt med det. Jag funderar på varför vi driver att nivån ska bli så låg som möjligt. Vad är poängen med det?

Anf.  138  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Poängen är naturligtvis att det ska bli effektivt, som Sven-Erik Sjöstrand var inne på. Vi tycker att det är viktigt att man inte ska komma undan bara för att det råkar vara ett bötesstraff. När det gäller beloppsbegränsningen ligger det i sakens natur att om vi tycker att detta är bra vill vi ha med så många mål som möjligt. Då tycker vi att det är viktigt att man inte lägger sig på en nivå som innebär att flera ändå inte kommer med bara för att man har lagt sig på en för hög nivå.

Anf.  139  BEATRICE ASK (m):

Jag har en synpunkt. Jag kan ha respekt för att man vill ha med så mycket som möjligt. Men det finns ju en risk också, om man ligger för lågt, att man hamnar i ett väldigt omständligt och administrativt krävande system därför att man ska kräva in väldigt låga böter. Jag undrade närmast om det fanns någon klokskap bakom varför 40–50 euro var så himla bra för oss. Jag håller med om att det är bra att få ordning på detta, men det måste ju vägas emot vad som är rimligt och administrativt möjligt att hantera. Om vi ska börja jaga folk för – och det får man väl inte säga i det här sammanhanget – småförseelser, tror jag inte heller att det gynnar saker. Det bör ju vara en rimlig avvägning. Finns det någon klokskap bakom 40–50 euro ? Jag tänkte att det kanske fanns någon bedömning av varför det var det rätta för oss.

Anf.  140  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Inledningsvis sade jag att vi inte tänker lägga ned så mycket krut på det exakta beloppet. Vi anser att det ska vara lågt, men det ska självklart inte vara för lågt, precis som Beatrice Ask säger. Det skulle ju medföra väldigt märkliga konsekvenser. Det ligger i sakens natur att det inte heller kan vara så viktigt om det är extremt låga belopp. Om detta hamnar lite högre kommer inte vi bråka om det och bromsa det. Vi koncentrerar oss på andra frågor.

Anf.  141  ORDFÖRANDEN:

Det är ingen mer som begärt ordet. Den här frågan var ju uppe i EU-nämnden så sent som den 14 oktober och fick stöd då. Sammanfattningsvis kan jag konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Vi går vidare till punkt 20 om kampen mot korruption. Varsågod, justitieministern!

Anf.  142  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Detta är också någonting som vi talade om vid vårt förra sammanträde. Rambeslutet behandlas sedan i RIF-rådet. Men en fråga är fortfarande olöst, nämligen om det ska vara möjligt att begränsa det straffbelagda området. Sverige anser i och för sig inte att rambeslutet bör begränsas till sådana förfaranden som riskerar att skada konkurrensen på den inre marknaden, vilket några medlemsstater anser. Men vi kan acceptera kompromisslösningen som innebär att det straffbelagda området kan begränsas genom en särskild deklaration. Jag vill understryka att detta inte betyder några lagändringar för svensk del. Vi har ju detta redan när det gäller den privata sektorn.

Anf.  143  ORDFÖRANDEN:

Precis som justitieministern sade var detta uppe vid EU-nämndens sammanträde i oktober. Och jag kan konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Vi går vidare till punkt 21 om minimibestämmelser för olaglig narkotikahandel.

Anf.  144  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Vi var här och informerade om förhandlingsläget. Det har inte hänt så mycket. Men jag vill i varje fall informera om att jag var i Berlin i fredags och talade med den tyske justitieministern och den tyske inrikesministern. Jag tyckte att vi stärkte vår ställning. Men som jag har sagt tidigare känns det som om vi har ett relativt brett men inte ett så djupt stöd. Det gör att vi riskerar att förlora detta. Men vi fortsätter att driva vår linje.

Detta har gått så långt att frågan bara är på ministernivå. De tar inte upp det i Coreper eftersom de vet hur förhandlingsläget är, och vi har kvar våra positioner.

Det är inte säkert att det går att lösa denna fråga över huvud taget på detta rådsmöte eftersom just Nederländerna inte har någon regering. Men vi har samma inställning och driver samma linje som tidigare med en dåres envishet.

Anf.  145  INGVAR SVENSSON (kd):

På s. 4 i promemorian och på s. 291, nämndens paginering, finns ett uttryck som jag undrar över. Europeiskt mervärde, är det retorik?

Men min praktiska fråga gäller tillägget med praktisk tillämpning. Jag har i papperen inte hittat någonting om hur vi hade tänkt att utforma detta. Det är nämligen väldigt viktigt hur man skriver detta så att man inte berör den nationella suveräniteten, alltså att man inte kränker den i ett rambeslut, om man till exempel säger att för att rambeslutet ska vara effektivt så förutsätter det vissa saker. Men om man säger att det ska vara på ett sådant sätt att man ska tillämpa nationell lag i praktiken har man väl trätt medlemsstaternas suveränitet förnär?

Anf.  146  BEATRICE ASK (m):

Eftersom vi nästan alltid har kritik eller invändningar vill jag säga att jag tycker att det är bra att vi står fast och aktivt försöker driva denna linje. Jag tror att det har väldigt stor betydelse.

När det gäller det första rambeslutet glömde jag säga att vi från Moderaternas sida har en inställning till rambeslut som är väl känd. Jag kommer inte att upprepa den. Men vi förbehåller oss ändå rätten att ha synpunkter eftersom det påverkar andra saker.

Men i detta ärende tycker jag att det är väldigt förtjänstfullt att vi har en tuff linje från svensk sida. Jag tror att vi kommer att vara glada över det i framtiden.

Anf.  147  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns ett lika stort stöd för regeringens ståndpunkt i detta ärende som vid sammanträdet i oktober.

Vi går vidare till punkt 22 om bekämpande av rasism.

Anf.  148  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Jag vill svara på det som Ingvar Svensson tog upp. Självklart är det inte fråga om att kränka. Det som vi egentligen säger är att man ska tillämpa det som man åtar sig. Det kan tyckas vara självklart. Men det är ju detta som är problemet, inte att det ska införas straff i Holland. Det finns ju redan. Detta är svårt, men vi driver detta vidare.

Jag tänkte inte säga så mycket om punkt 22. Anledningen är att vår bedömning är att detta inte kommer att innebära några lagändringar för svensk del. Det finns också en promemoria i ämnet i det skriftliga underlaget.

Anf.  149  INGVAR SVENSSON (kd):

I inledningen till detta står det att detta rambeslut inte påverkar den europeiska gemenskapens befogenheter. Är detta bara en brasklapp som man slänger in i den här typen av texter?

Är detta en papperstiger eftersom artikel 6a egentligen underminerar vad som har skrivits tidigare i texten? Det är förmodligen inte möjligt att med de svenska grundlagarna straffbelägga dem som till exempel förnekar Förintelsen. 6a slår såvitt jag förstår undan den delen av rambeslutet.

Anf.  150  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Man kan säga att undantagsreglerna gör det möjligt för oss att acceptera detta. Vi har också drivit dem för att vi ska hamna i en situation som gör detta förenligt med våra grundlagar.

Anf.  151  BEATRICE ASK (m):

Som ministern säger innebär det förmodligen inte några konsekvenser i svensk lagstiftning. Vi hade en lång debatt i kammaren i förra veckan där vi moderater hade en något annorlunda inställning till hur man ska arbeta mot denna typ av extrema uppfattningar. Och vi har naturligtvis samma uppfattning även framdeles, vilket komplicerar detta.

Det som jag tycker är bra är att man har ett engagemang på den europeiska nivån där man försöker söka lösningar. Det finns ju ganska stora problem med denna typ av rörelser och uttryck som behöver bearbetas.

Med tanke på att vi har en lite annorlunda inställning till hur man ska jobba med detta vill jag säga att det som är väsentligt framöver är att följa upp och se i vilken mån detta verkligen leder till avsedda resultat eller om vi måste söka andra vägar. Det finns också lite olika traditioner i de olika länderna när det gäller hur man jobbar med detta. Men det behövs ett ordentligt engagemang och politiska insatser för att mota en antidemokratisk utveckling. Det finns ingen tveksamhet i fråga om det. Men vi har en lite annorlunda inställning till hur den politiken borde vara.

Anf.  152  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

För att underlätta för ministern vill jag fylla på med några frågor om hur den svenska regeringen ser på detta. Vi har en grundläggande kritik från moderat sida om rambesluten. De rambeslut som nu har ramlat igenom utan att något annat parti har haft knappast några synpunkter har haft en viss gränsöverskridande karaktär när det gäller hoten mot andra EU-medborgare. Detta är precis som Beatrice Ask säger ett hot mot hela vår demokrati och allting annat. Men varför väljer man rambeslut i denna del när det gäller frågor som faktiskt är ganska svåra att definiera så att man känner igen sig – paneuropeiskt i problembeskrivningen och också på andra områden. Till exempel i fråga om arbetsmarknadspolitik och annat håller regeringen hela tiden på och talar om öppen samordning för att lära av varandra och för att påverka opinion och annat, men här ska det till beslut på överstatlig nivå som vi inte ens får titta på från början. Vari ligger logiken hur man försöker använda det europeiska samarbetet, och hur garanteras rättssäkerheten?

Jag vill upprepa det som inte nog kan understrykas. Här har vi ånyo ett ärende där svenska grundlagar äventyras av EU-medlemskapet. Jag bara noterar detta.

Anf.  153  INGVAR SVENSSON (kd):

Jag har en kompletterande fråga. Visserligen slås ju det mesta undan av 6a. Men i promemorian tas ett resonemang upp om hets mot folkgrupp, och det gäller gruppnivå. Ser justitieministern några komplikationer med att kravet gäller också mot enskilda som ingår i grupp enligt detta förslag, eller är det också en sådan bit som slås undan av 6a?

Anf.  154  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Vi har inte samma uppfattning som Moderaterna när det gäller rambeslut. Vi anser alltså att det är en bra modell. Nu är i och för sig frågan som vi alla vet under diskussion i framtidskonventet. Och frågan är väl i och för sig mer aktuell hur det kommer att bli i framtiden. Och det kommer i nästa vecka, tror jag, förslag om hur frågor på detta område kommer att se ut i framtiden. Men en fördel med rambeslutet är bland annat just frågan om utvidgningen, att det därigenom har betydelse också för ansökarländerna.

När det gäller den konkreta frågan får Anders Perklev svara på den.

Anf.  155  Departementsrådet ANDERS PERKLEV:

När detta riktas mot enskilda är det snarare artikel 6b som kan göra att vi ändå så att säga kan täcka den med den lagstiftning som vi har i och med att man här kan begränsa straffansvaret när det handlar om att man stör allmän ordning eller när det uppmanas till våld och hat gentemot en grupp av personer eller medlemmar som en grupp av personer. I och med dessa möjligheter till begränsningar blir det möjligt att även täcka de fall där detta riktas mot enskilda.

Anf.  156  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Jag tycker att detta är intressant. Det borde finnas fler i nämnden som har en osäkerhetskänsla kring rambeslut som ändå är föremål för prövning under konventet. Ändå går man in i denna typ av lagstiftning på EU-nivå där det är svårt att definiera vad man egentligen vill komma åt. Jag vill hävda att fenomenet med främlingsfientlighet och rasism är gränsöverskridande. Men hur man definierar det och hur man vill komma till rätta med det skiljer sig mot när det handlar om till exempel gränsöverskridande narkotika. Jag ser två olika skillnader. Därför funderar jag på hur man tänker i Bryssel men också i det svenska regeringskansliet. Om man nu vill bilda opinion och om man vill lära sig hur man kan hantera avhoppare från främlingsfientliga rörelser, hur man vill stärka opinionen och hur man vill få unga människor att ta avstånd, varför kan man då inte använda den öppna samordningen som i andra sammanhang hyllas så otroligt mycket av den socialdemokratiska regeringen på till exempel arbetsmarknadsområdet? Jag skulle faktiskt vilja ha svar på detta eftersom jag vill veta hur man funderar.

Anf.  157  INGVAR SVENSSON (kd):

Jag har ytterligare en kompletterande fråga.

Eftersom svensk lagstiftning redan i dag täcker in detta rambeslut, betyder det att regeringen inte tänker förelägga det för riksdagen för godkännande, eller hur ligger det till med det?

Enligt promemorian behövs det ingen förändring i svensk lagstiftning. Och då har regeringen egentligen redan så att säga traktatmakten och behöver inte fråga riksdagen. Kommer regeringen ändå att fråga riksdagen i denna fråga?

Anf.  158  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

När det gäller den sista frågan är det inte alldeles klart än. Men det kan bli på det sättet som Ingvar Svensson säger att regeringen inte lägger fram något förslag till riksdagen.

Ingvar Svensson och jag skulle kunna ha en lång diskussion. Men jag tror inte att det är rätt forum nu. Men jag återkommer gärna till det. Men vi anser att detta också är gränsöverskridande. Ett konkret exempel är vitmaktmusik. Men vi anser alltså att detta är bra för harmonisering av straffrätten på de områden där vi anser att det är värdefullt att finna gemensamma definitioner och straff på olika områden. Då tycker vi att rambesluten fyller en viktig funktion. Men låt oss gärna ta denna diskussion vid något tillfälle då vi ordentligt kan utveckla våra tankar om det.

Anf.  159  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Jag ser fram mot detta vid tillfälle och tänker inte förlänga diskussionen. Men med anledning av det svar som Ingvar Svensson fick på sin fråga vill jag säga att vad jag kan läsa i dessa handlingar – jag är inte expert på området – handlar det inte om någon form av minimistandard, utan här är det fråga om ett vanligt rambeslut. Kan detta betyda, om man ändrar en del på detta, att vi i Sverige skulle behöva förändra våra lagar i en riktning som vi kanske inte hade tänkt?

Anf.  160  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Vår bedömning är att det inte ska göras några lagändringar alls. Jag vill understryka att det är fråga om miniminivåer som vi kommer överens om.

Anf.  161  ORDFÖRANDEN:

Jag kan sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Vi går vidare till övriga frågor och A-punktslistan.

Anf.  162  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Jag tänkte beröra punkt 3 om uppföljning av slutsatser från Sevilla. Där finns det några frågor som jag tror ligger inom ministerns domäner, bland annat gränskontroll. Vi har tidigare här i EU-nämnden diskuterat gränskontroll. Men när man läser detta ser man att kommissionen går ganska långt. Man har talat om en integrerad förvaltning av EU-medlemsstaternas yttre gränser, och man har också gjort en genomförandestudie med inrättandet av en europeisk gränspolis. Detta har lagts fram. Italien har också jobbat mycket med dessa frågor. Det planeras mycket både detta år och nästa år. Man talar också om en ansvarsfördelning mellan medlemsstaterna och unionen när det gäller förvaltning av de yttre gränserna.

Jag undrar: Kommer denna fråga upp på ministerrådsmötet den 28 och 29 november? I så fall: Hur kommer ministern att hantera denna fråga? Det är och kommer att förbli en viktig nationell fråga.

Anf.  163  Ämnesrådet AGNETA ESSÉN:

När det gäller den ena handlingsplanen som finns omnämnd här och som gäller just själva gränsfrågorna är det mycket riktigt Justitiedepartementets område.

Vad som kommer att hända under det kommande mötet är att ordförandeskapet kommer att lägga fram två rapporter där man kommer att beskriva hur de två handlingsplanerna fullföljs, bland annat den som gäller gränskontroll.

Tyvärr har vi ännu inte sett dessa rapporter, utan vad vi förväntar oss nu är att vi kommer att få en muntlig information om vad som har hänt. Vad vi vet om gränskontrollarbetet, som ni har kunnat läsa, är att det pågår en mängd projekt, och vi förväntar oss en avrapportering när det gäller dessa projekt.

När det gäller interimsrapporten från kommissionen om genomförandestadiet av en bördefördelning av kostnaderna är det en fråga som UD är ansvarigt för men också vi till viss del. Inte heller här har vi ännu sett något dokument, utan vi förväntar oss att få åtminstone en muntlig redogörelse från kommissionen om hur man arbetar med denna fråga och hur långt man har kommit i arbetet. Kommissionens rapport ska vara klar i juni 2003.

Anf.  164  ORDFÖRANDEN:

Då tackar vi justitieministern med medarbetare. Vi godkänner informationen om A-punkterna. Gunilla Carlsson, varsågod.

Anf.  165  GUNILLA CARLSSON (m):

Är det någon som kan berätta för mig var ni ser i lagtexten på punkt 22 att detta bara är minimibestämmelser? När jag läser detta verkar det som att Sverige eller vilket land som helst nu ska kunna tvingas att lagra personuppgifter och annat om människor som misstänks för denna typ av brott. Jag kan inte se att det här är minimiregler när jag läser lagtexten. Jag skulle vilja att kansliet kunde återkomma till mig och förklara att detta faktiskt är minimiregler, som nu har påståtts.

Framförallt skulle jag vilja titta på artikel 8 Behörighet, och faktiskt få en bättre konsekvensbeskrivning vad detta ger för effekter, om man då inte tänker förelägga riksdagen det här.

Anf.  166  ORDFÖRANDEN:

Då ber vi kansliet titta på det och återkomma i den frågan.

7 §  Rättsliga och inrikes frågor

Statsrådet Jan O Karlsson

Rapport från ministerrådsmöte den 14 och 15 oktober 2002

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 28 och 29 november 2002

Anf.  167  ORDFÖRANDEN:

Jag hälsar statsrådet Jan O Karlsson med medarbetare välkomna till EU-nämnden.

Vi börjar som vanligt med en rapport från det senaste ministerrådsmötet och går sedan över till informationen och samrådet.

Anf.  168  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

RIF-rådet den 14 och 15 oktober inleddes med en öppen debatt om två nya förslag från kommissionen – reviderat förslag till asylprocedurdirektiv och förslag till direktiv om villkor för utländska studenters inresa och vistelse. Detta ledde fram till positiva markeringar från de flesta medlemsländerna, och man går nu in på tjänstemannanivå och förhandlar om direktiven.

Denna del av mötet var också öppet för medier och allmänhet. Det är exempel på att även åtminstone rådet eftersträvar att bli mer skandinaviskt.

Slutsatser antogs om handlingsplanerna för de yttre gränserna och olaglig användning som ska leda till konkreta initiativ ute på fältet.

Kommissionären António Vitorino redogjorde för förhandlingarna om de återtagandeavtal som pågår. Det fastställdes att nya mandat ska gälla för beslut vid RIF-rådet, alltså det som vi nu kommer till och som jag kommer att återkomma till, för förhandlingar med Albanien, Algeriet, Kina och Turkiet.

Tyngdpunkten vid diskussionen på mötet, som nu fortsätter och som jag kommer att redogöra för under detta möte, gällde Dublinförordningen, skyddsgrundsdirektivet och mottagandevillkorsdirektivet.

På en punkt kom vi faktiskt framåt i en fråga där jag inte tror att någon i EU-nämnden eller i Utrikesdepartementet trodde att vi skulle ha framgång. Ni kanske minns att i definitionen av flykting och alternativt skydd hade man använt uttrycket oberättigad skada. Där hade Sverige här i EU-nämnden liksom regeringen sagt att vi inte kan godta detta. Tanken att det skulle kunna finnas en berättigad skada som tillfogas en individ strider mot alla grundläggande principer och människorättsprinciper. På denna punkt var vi ensamma. Och hör och häpna, vi fick igenom den. Så det var ett enhälligt beslut där det tidigare stått 1-14.

Jag ska också nämna att ett av skälen till att detta gick igenom var att vi fick direkt och tydligt stöd från rättssekretariatet i rådet.

Det var vad som hände på RIF-rådets möte den 14 och 15 oktober.

Anf.  169  ORDFÖRANDEN:

Vad spännande det låter.

Vi går vidare på dagordningen. Jag föreslår att vi först tar dagordningspunkterna och A-punktslistan på slutet.

Vi börjar med punkt 3.

Anf.  170  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Vi har alltså uppföljningen av slutsatserna från toppmötet i Sevilla. Det gäller bland annat strategin för förvaltning av yttre gränser och kampen mot olaglig invandring och människohandel. Vi kommer att få motta en lägesrapport från ordförandeskapet om genomförandet av slutsatserna om strategierna och få en interimistisk rapport från kommissionen om ansvarsfördelningen mellan medlemsstaterna och unionen vid förvaltningen av de yttre gränserna.

Detta har formen av en information, och kommissionen kommer att ge en lägesrapport om hur man genomför Sevillaslutsatserna och också hur det går med de båda handlingsplanerna som antogs i februari och maj i år, dels handlingsplanen om olaglig invandring, människohandel och annan gränsöverskridande brottslighet, dels handlingsplanen för förvaltning av yttre gränser vilken det har redogjorts för här i EU-nämnden tidigare.

När det gäller det första vet vi redan att arbetet med olika projekt och arbetsgrupper pågår. Och det får vi veta mer om. Vi hoppas också att kommissionen kommer med en preliminär rapport i december om det som är vår stora fråga i sammanhanget, den svenska intressefrågan, nämligen den gemensamma viseringsdatabasen som är oerhört viktig. Jag erinrar till exempel om vårt samarbete med Ryssland och så vidare.

Den svenska inställningen till ett fördjupat gränssamarbete i den frågan är att vi gemensamt bättre ska bekämpa gränsöverskridande brottslighet där också olaga invandring, framför allt människosmuggling, är en del.

Förutom lägesrapporterna om dessa handlingsplaner kommer kommissionen att presentera en delrapport i fråga om arbetet med att utreda möjligheterna att dela på kostnaderna för den yttre gränskontrollen. Bakgrunden till den delrapporten är att toppmötet i Sevilla beställde en rapport från kommissionen om hur en ansvarsfördelning ska göras. Vi förstår alla att det är gränsstaterna i syd som ligger bakom detta. Arbetet med rapporten pågår fortfarande. Den kommer inte att vara klar utan vi får något slags delrapport.

Anf.  171  KARIN GRANBOM (fp):

Man blir lite bedrövad när man nu får tillfälle att sätta sig in i den europeiska asyl- och flyktingpolitiken, inte bara för att det är en härva utan också för vad man till slut finner. Jag tycker att man till exempel ska vara orolig över att fokus inte ligger på den gemensamma asylpolitiken utan mer på det som kallas olaglig invandring. Denna olagliga invandring kan ju till exempel bestå i att flyktingar kommer utan giltiga resedokument. Att de inte har det kan ha naturliga förklaringar. Jag tycker att det finns för lite av ett djupgående resonemang i att man tar reda på varför det kommer flyktingar hit som man klassificerar som olagliga.

Detta är mest slutsatser. Men när man tittar på dessa slutsatser kommer just asylrätten med som en bisats. Därför skulle jag vilja fråga statsrådet hur vi i Sverige ska kunna garantera den asylrätt som vi har i dag.

Anf.  172  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Även vi i Vänsterpartiet tycker att man borde angripa denna fråga med mycket mer förebyggande åtgärder i stället för bara ökande kontroller. Det har vi sagt vid ett flertal tillfällen. Vi tror inte att detta löses bara med repressiva åtgärder, utan vi tror att man måste bekämpa fattigdom och så vidare. Då minskar man den illegala invandringen.

Frågan om gränspolisverksamhet diskuterade vi med justitieministern för en stund sedan. Justitieministern tyckte att vi skulle ta upp detta med migrationsministern. Detta är bådas ansvar. Sedan detta kom upp på bordet första gången har man hela tiden sagt att gränspolisverksamhet är en nationell fråga och att vi inte kommer att arbeta för någon gemensam gränspolisverksamhet. Men man har hela tiden flyttat fram positionerna. Och nu talar man om att man ska dela på kostnaderna för bevakning av yttre gränser och så vidare. Det medför naturligtvis ökade kostnader. Men det medför också att vi går mot en gemensam gränspolis. Det är inte bara fråga om gemensamma utbildningar.

Jag undrar hur UD ser på detta? Är det någonting att eftersträva egentligen?

Anf.  173  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Vad beträffar denna punkt delar jag helt och hållet Karin Granboms och Sven-Erik Sjöstrands uppfattning att detta har en tydlig repressiv överbalans och att den samlade europeiska asylpolitiken måste ha ett helt annat samlat innehåll. Nu tror jag att det kommer att visa sig, när vi har gått igenom alla punkter här, att den viktigaste Sevillaslutsatsen är att vi på ett tillfredsställande sätt just genom detta toppmöte har lyft fram asylsamordningsfrågorna i blickfältet, tvärtemot vad många tillskyndare till detta möte tyckte innan detsamma. Men jag håller med om att om man tar denna punkt isolerat ser det ut som om det bara är stämplar, röntgenkontroll och fingeravtryck. Men det är inte bara det.

Sedan ska jag inte dölja, vilket jag inte tror att jag hittills har gjort, för i synnerhet Karin Granbom, som jag tidigare inte har haft tillfälle att diskutera dessa saker med, att vi i Sverige naturligtvis har en uppgift som inte har blivit lättare under de senaste åren, nämligen att driva helhetssynen på asylpolitiken och inte den ensidiga kontrollideologin som vi aldrig har anslutit oss till. Vi ska samarbeta, och varje försök att få till stånd en samordnad asylpolitik – jag återkommer till det senare under flera punkter – är oerhört viktigt för Sverige därför att vi i praktiken tar en så stor del av ansvaret för den europeiska asylpolitiken. Det är många andra länder som är transitländer.

Vi har haft gradvisa framgångar. Tack vare Sevillamötet har nu takten när det gäller den verkliga asylsamordningen ökat.

Jag delar Sven-Erik Sjöstrands uppfattning, vilket vi har konstaterat redan vid tidigare möten, om en balanserad syn på en europeisk flyktingpolitik och en balanserad utformning av den. Flyktingpolitiken börjar med den förebyggande verksamheten där flyktingskapet uppstår. Jag har ofta använt Afghanistan som exempel.

När det gäller gränspolisen är vårt nej klart. Vår framgång i denna fråga i Sevilla är kristallklar. Det blir ingen europeisk gränspolis. Men däremot måste det finnas en gemensam gränskontroll. Det är självklart. Där råder det tack och lov enhällighet. Om vi inte hade någon europeisk gränskontroll då skulle vi till exempel inte kunna ha det som nu har inträffat för de länder som nu håller på att bli medlemsstater. I stället för att vara transitländer är de i dag asylmottagare. För närvarande är det dessa länder som står i begrepp att inträda i unionen.

Där finns det i dag 70 000 asylsökande som inte längre är transitoffer utan som är vanliga asylsökande. Jag delar alltså inte Sven-Erik Sjöstrands farhågor om att vi kommer att få en gränspolis som tar över de nationella befogenheterna. Skulle sådana farhågor fångas upp inom Utrikesdepartementet eller på annat sätt inom regeringen kommer EU-nämnden omedelbart att få veta det, och då får vi vidta de åtgärder som erfordras.

Anf.  174  ORDFÖRANDEN:

Tack för den informationen!

Vi går vidare till punkt 4 om återtagandeavtal. Varsågod, statsrådet!

Anf.  175  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Där har jag just i fråga om förra mötet konstaterat att man nu ska ge mandat att förhandla med Albanien, Algeriet, Kina och Turkiet. I går i Coreper diskuterades om man skulle vidga det med ytterligare mandat. Så blev det inte, och det är vi från svensk sida glada över. Vi har ju redan tidigare varit överens om att här gäller att vi koncentrerar oss på att få fram resultat i pågående förhandlingar. Det gäller alltså att få till stånd en noggrann prioritering, så här vill vi stödja kommissionens förslag om att nu fullfölja det hela med förhandlingar med Albanien, Algeriet, Kina och Turkiet. Vad som naturligtvis framför allt gäller – jag återkommer till den informella lunchdiskussionen – är Ryssland.

Anf.  176  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Fru ordförande! Jag får framföra gratulationer till Jan O Karlsson. Såvitt jag förstår har ett svensk-ryskt bilateralt avtal kommit till stånd om att vi ska kunna återsända kriminella ryssar som vistas i Sverige. Här gäller det tydligen ett återtagandeavtal, vilket är ömsesidigt såtillvida att det kommunistiskt styrda Kina ska kunna kräva att få ta tillbaka människor som har flytt för att komma undan Kina. Är det rätt uppfattat?

Anf.  177  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Nej, om de har flytt från det kommunistiskt styrda Kina därför att de är föremål för politisk, religiös eller annan förföljelse kommer de att få asyl och då kommer de inte tillbaka. Det är de som inte har asylskäl och som alltså ska återförvisas som kineserna ska ta emot. Det har de hittills vägrat att göra. Föreligger i Genèvekonventionens mening eller i Sverige alternativa skyddsgrunder, skyddsskäl, då skickar vi naturligtvis inte tillbaka dem. Även om de inte har asylskäl skickar vi inte tillbaka dem om de hotas av dödsstraff eller tortyr, utan det är uteslutande sådana som tydligt och klart har lagakraftvunna beslut om att de inte har asyl som ska skickas tillbaka. Problemet med kineserna är att de inte tar tillbaka dessa människor.

När det gäller ryssarna ber jag om ordförandens tillåtelse att få återkomma till den saken efter A-punkterna.

Anf.  178  KARIN GRANBOM (fp):

Om man skapar sådana här återtagandeavtal, till exempel med Kina, tror du då att det finns större möjligheter för kineser att få komma in i Europa i och med att det finns en sådan här återtagandeklausul, eller vad man nu ska kalla det – alltså att politiska flyktingar får större möjligheter att få söka asyl i Europa?

Anf.  179  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Det är väldigt svårt att säga. Jag har svårt att med säkerhet uttala mig på den punkten. Jag behåller dock frågan – jag har ett antal minnesgoda tjänstemän med mig här. Jag ska tala om saken med UNHCR som är de bästa att bedöma detta, eller med IOM, och återkomma med svar därför att det är en intressant reflexion som jag ska fånga upp.

Anf.  180  ORDFÖRANDEN:

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i frågan.

Vi går vidare till punkt 5 om återsändande, förvaltning av de yttre gränserna samt migrationsprojekt i tredjeland.

Anf.  181  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Vad gäller punkt 5 får vi en muntlig rapport från kommissionen när det gäller finansiella resurser för återsändande. Det gäller då det som jag tidigare talade om med Sven-Erik Sjöstrand, nämligen förvaltning av yttre gränser och också migrationsprojekt i tredjeland. Man har beställt en rapport, och vi får nu lyssna på vad kommissionen har att berätta om.

Får jag bara lägga till att här kan vi få upp en fråga – den kommer upp förr eller senare – om något som brukar kallas för burden sharing, nämligen att länderna i Sydeuropa säger att ska de över huvud taget vara med och samordna asylpolitiken måste vi i nord vara med och betala – framför allt vi som inte är gränsstater. Här har vi ännu inte kommit framåt, och detta uppfattar jag själv som en av de verkligt svåra frågorna – alltså hur vi ska kunna delta i en solidarisk finansiering av en politik. Det kräver ju att vi har fullt förtroende för deras åtgärder så att vi inte måste betala två gånger.

Anf.  182  ORDFÖRANDEN:

Tack för det! Ingen har begärt ordet, så vi går vidare till punkt 6 om asylansökan som en medborgare i tredjeland lämnat in i en medlemsstat. Varsågod, statsrådet!

Anf.  183  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Nu börjar det brännas. Det gäller alltså Dublinförordningen. Här har vi nu kommit en bra bit på vägen. Enligt den nya tidtabellen ska vi få ett antagande före utgången av detta år. Vi har ett fåtal utestående frågor, bland annat när det gäller hur ansvaret går från en medlemsstat till en annan – till exempel i frågan om när man kommit in irreguljärt i förhållande till när man vistas irreguljärt i ett land, vilken av dessa båda grunder som då ska vara utgångspunkten när ett lands skyldighet vägs gentemot ett annat lands. Det kan låta som en specialfråga men vi måste lösa den.

En annan fråga som är väldigt viktig är den om tillämpningsområdet. Vi menar att Dublinförordningen ska omfatta inte bara Genèvekonventionen utan också alternativa skyddsformer. Här är vi nästan ensamma. I alla situationer där vi har de alternativa skyddsformerna gäller att vi får kämpa för det. Eftersom förhandlingarna om det så kallade skyddsgrundsdirektivet har gått mycket starkt framåt och det håller på att överenskommas en definition också av alternativa skyddsformer kan vi utnyttja det. Detta kommer upp under nästa punkt på dagordningen, så jag kommer tillbaka till det. Därmed kan vi nu alltså med större kraft driva detta. Men här finns en uppförsbacke.

Vi gör bedömningen att vi inte ska blockera förordningen, med hänsyn till detta. Dublinförordningen är nämligen mycket viktig för Sverige – alltså hela samordningen – liksom att vi får ha en andraposition när det gäller att få ett särskilt rådsuttalande som vi kan sätta i kraft när vi blir klara med skyddsgrundsdirektivet.

Anf.  184  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Dublin II-punkten är mycket viktig. Vänsterpartiets ståndpunkt är att en asylsökande själv ska få välja det land där hon eller han vill att asylansökan ska prövas. Så blir det tyvärr inte här men vi hade hoppats att man skulle kunna driva det dithän.

När det gäller subsidiärt skydd skulle jag vilja ställa följande fråga: Kan vi i Sverige behålla vårt subsidiära skydd? Det här är ju en förordning, inte en typ av direktiv. Jag undrar alltså om det går att behålla de regler som vi har? Jag tror att det är en viktig bit.

Anf.  185  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Ja, det kan vi göra, och det är också en viktig förutsättning att vi kan göra det. Vi kan behålla vårt eget subsidiära skydd och ska, som ni vet, ensidigt utveckla detta själva och inte vänta på EU på den punkten vad gäller till exempel ”sexuell läggning” och ”könstillhörighet”.

Det subsidiära skyddet kan vi alltså behålla och vidareutveckla, även om miniminivån i EU ligger lägre.

Anf.  186  ORDFÖRANDEN:

EU-nämnden har behandlat frågan både i juni och i oktober. Sammanfattningsvis kan jag konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Därmed kan vi gå vidare till punkt 7 om miniminormerna. Varsågod, statsrådet!

Anf.  187  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Detta är oerhört krångligt men jag ska göra mitt bästa för att göra det överskådligt. Här har vi också några viktiga intressepunkter. Jag ska försöka koncentrera mig så mycket som möjligt. Det handlar om att harmonisera lagstiftning och praxis när det gäller att bedöma vem som har rätt till skydd.

Vi är, förstås, relativt nöjda med de artiklar som överensstämmer med vår lagstiftning. På den här punkten, liksom när det gäller Sven-Erik Sjöstrands fråga på förra punkten, understryker vi att vi arbetar med miniminormer – det vill säga att vi kan ha mer förmånliga bestämmelser.

Här har vi den kanske viktigaste frågan där vi har diskuterat särskilt skälen till förföljelse och tillhörighet: ras, religion, nationalitet, politisk uppfattning och särskild samhällsgrupp. Så har vi det nu i det här direktivet. Där har vi drivit frågan om att man ska komplettera begreppet ”särskild samhällsgrupp” med en definition som innehåller ”kön” och ”sexuell läggning”.

I detta avseende har vi tidigare haft en motgång, nämligen att man i Storbritannien, i UK, har velat driva linjen att man inte ska skriva ”sexuell läggning” utan att det specifikt ska stå ”homosexualitet”. Det har vi motsatt oss eftersom vi vill ha en vidare och tydligare definition här som stämmer med verkligheten. Nu har vi ett positivt besked att lämna. Efter en hård debatt i går i Coreper ser vi ut att kunna få igenom begreppet ”sexuell läggning” i stället för begreppet ”homosexualitet”, så änglarna har vikt sig här – av mina medarbetare är jag förbjuden att erinra om Oscar Wilde.

Artikel 17 handlar om när en person ska exkluderas från alternativ skyddsstatus. Här gäller det mycket grova brott – brott mot freden, krigsförbrytelse, brott mot mänskligheten, samhällsfara och fara för landets säkerhet.

Vi har stött denna artikel därför att den, om den antas – det är viktigt att detta nu nämns – kommer att föranleda oss att göra en utredning om en ändring i vår egen lagstiftning. Detta har tidigare föredragits i EU-nämnden.

Vidare har vi artikel 18 som handlar om vad som menas med internationellt skydd. Det finns förslag om att medlemsstaterna ska ha möjlighet att i vissa fall begränsa skyddsbehövandes rättigheter, vilket vi är emot. Vi menar att det ska strykas. Alla som får status som flykting eller som skyddsbehövande ska ha samma rättigheter. Detta ligger väldigt nära en annan princip som vi har slagits om, nämligen den om fri rörlighet – att man, när man väl är antagen som flykting i ett land, får röra sig fritt i hela landet.

Sedan har vi den så kallade non-refoulement-principen, bestämmelser som säger att en flykting inte får avvisas till ett område där han eller hon riskerar förföljelse. Det finns också undantag till detta i konventionen om flyktingen betraktas som farlig för asyllandets säkerhet och om vederbörande har dömts för ett grovt brott eller utgör en samhällsfara.

Här finns det en fråga om familjemedlemmar. Jag ska be Eva Åkerman att ge en liten kommentar till detta.

Anf.  188  Departementsrådet EVA ÅKERMAN:

Anledningen till att vi ville nämna just detta är artikel 2 (j) i direktivförslaget. I den PM som vi har skickat till er står det att detta ska diskuteras och förhandlas, men det kommer man inte att göra, utan det här blir föremål för förhandling först när den andra delen av direktivet diskuteras, nämligen den del som handlar om vilka rättigheter som de personer som får status ska ha. Vi får alltså återkomma till den saken.

Anf.  189  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Vi räknar med att det blir till nästa RIF-råd, så det blir säkerligen i år, för allt det här ska vara klart till årsskiftet.

Här gäller det alltså frågor om exklusion från alternativ skyddsstatus, vad som menas med internationellt skydd och detta med grovt brott och samhällsfara. Dessutom kan vi nu konstatera att vi haft framgång med vårt krav beträffande begreppet ”sexuell läggning”.

Anf.  190  KARIN GRANBOM (fp):

Jag kan egentligen bara gratulera regeringen. I mina anteckningar har jag skrivit att jag ska be regeringen att verkligen värna om att den här utvidgningen av flyktingbegreppet också kommer att innefatta begreppet ”sexuell läggning”. Det tackar jag alltså för.

Anf.  191  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Också jag vill gratulera till att vi får infört begreppet ”sexuell läggning”. Det är väldigt bra. Men jag har också en del andra synpunkter.

Jag har här ett papper från mina kolleger i socialförsäkringsutskottet. Det här är komplicerade frågor. Textmassan vad gäller detta direktivförslag är genomgående på engelska. Det är faktiskt inte så lätt för den intresserade att plöja igenom detta. Jag skulle vilja ta upp några punkter som kanske betydligt kunnigare personer i mitt parti har känt det angeläget att ta upp med ministern.

När vi jämför förslaget i dag med kommissionens ursprungliga förslag konstaterar vi att det har skett stora och, tyvärr, dramatiska försämringar. Kommissionens förslag var ganska radikalt jämfört med förslaget i dag, som är ganska urvattnat. Detta är beklagligt.

I fråga om artikel 9a där det talas om att internationella organisationer kan ge skydd tycker jag att man ska tänka på vad som hände i Srebrenica. Det var många som blev utsatta när FN:s trupper drog sig tillbaka. Det hoppas jag att ni diskuterar.

Beträffande artikel 10 om internal protection tycker vi att kommissionens skrivningar var betydligt bättre. Kan man verkligen få skydd i dag? I många länder är det ju väldigt oroligt. Även om det krävs att den som blir utvisad ska försöka komma tillbaka och då kanske blir anvisad plats i en annan del av landet känns det väldigt osäkert. Staten i till exempel en militärregim eller militärdiktatur har ju kanaler utåt. Därför känns det väldigt osäkert för många av dessa skyddsbehövande flyktingar.

Jag undrar vad regeringens uppfattning är. Går det att få tillbaka lite av det som kommissionen har tagit upp?

Man talar också om generella omständigheter. I den gamla texten fanns referenser till ålder, kön, hälsa och familjesituation samt till etniska, kulturella och sociala band. Det är beklagligt att sådant kommer bort vad gäller artikel 10 punkten 2.

Jag har en del saker aktuella här. Men jag ska bara ta de allra viktigaste eftersom jag vet att vi har ont om tid.

I artikel 11 står det ”would”. Mina kolleger i socialförsäkringsutskottet har tagit upp frågan med tjänstemännen i utskottet. Det är ganska starkt att använda ”would”. Kanske bör det i stället stå ”may” eller något annat ord som är mildare. Det gäller ju att kunna bevisa att man verkligen till nästan hundra procent riskerar att bli trakasserad eller torterad till exempel av militären. Bevisföringen här är oerhört svår. Är därför inte ”would” ett väl kraftigt ord i sammanhanget? Det här är nog en viktig sak i direktivet.

Begreppet ”sexuell läggning” har vi tidigare talat om.

Det finns en del andra saker som jag gärna skulle vilja ta upp men jag kan nog få synpunkter också från kolleger i socialförsäkringsutskottet.

Anf.  192  INGVAR SVENSSON (kd):

Fru ordförande! Jag har inga invändningar i sak, men på avdelningen roliga formuleringar vill jag hänvisa till sidan 9 i promemorian. Där står det: ”Sverige har även reserverat sig mot Sverige …”

Anf.  193  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Jag har av mina medarbetare förbjudits att slänga omkring mig roliga formuleringar. Därför vägrar jag att kommentera Ingvar Svenssons anmärkning – även om jag tycker att den är ganska lyckad den här gången. Vi väntar med detta, för här måste jag få hjälp med en förklaring.

De tre paragraferna i fråga ska vi behålla i minnet. De kommer inte upp på det här sammanträdet men beträffande artikel 9a är förtydligandet att det inte gäller en situation av Srebrenicakaraktär, utan det gäller skyddet för Palestinaflyktingar – alltså UNRWA. Den formuleringen har nog stått sig ganska bra.

Kanske får jag göra den allmänna iakttagelsen att det i och för sig ofta är så att vi befinner oss i situationen att vi får försvara kommissionens formuleringar i det här sammanhanget mot de olika urvattningsförsök som görs. Det är väldigt mycket det som är vår förhandlingssituation.

När det gäller internflyktingarna ber jag att få återkomma. Den frågan kommer ändå inte upp nästa gång, så vi får titta närmare på den. Framför allt med flyktingkommissarien har jag fört många intressanta diskussioner om vi över huvud taget ska ta till vara de problem som skapas av internflyktingskapet. Just nu är det högaktuellt i Afghanistan.

Sedan har vi punkten 11 och detta med ”would” och ”may”. Själv hade jag alltid problem med detta på gymnasiet. I det här fallet gäller det en exempelsamling. I artikel 11 punkten 2 står det:

”Acts of persecution, which can be qualified as such in accordance with paragraph 1, can inter alia take the form of: …” Det här är alltså exemplifikationer.

Jag tror att ”would” är en ganska lös formulering. Paradoxalt nog skulle ”may” kunna vara starkare. Kanske sitter en riktig engelsklärare med här. Därför vill jag vara lite försiktig. Vi ska titta framför allt på frågan om internflyktingar. Den frågan finns det all anledning att uppmärksamma eftersom det har varit mycket hårda förhandlingar.

Anf.  194  ORDFÖRANDEN:

EU-nämnden gav i oktober regeringen sitt stöd för det fortsatta upplägget. Jag finner att det stödet fortfarande finns.

Vi går vidare till punkt 8 om miniminormer för mottagande av asylsökande i medlemsstaterna. Varsågod, statsrådet!

Anf.  195  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Här har vi nog huvudmatchen. Till dem som inte satt med i EU-nämnden med dess förra sammansättning, alltså före valet, vill jag i korthet säga att nämnden när det gäller mottagandevillkorsdirektivet var väldigt tveksam och signalerade tydligt till mig att det här var i svagaste laget. Jag kunde då också konstatera att även mina egna medarbetare på den punkten hade låtit förnimma en djup skepsis.

Jag har i hela arbetet med detta sagt: Ni måste förstå att innan ni börjar peta i det här papperet har jag en parlamentarisk situation hemma som är synnerligen bräcklig.

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Då inträffar problem nummer två: Storbritannien är på väg att nu införa förändringar när det gäller mottagandevillkoren så att endast de som omedelbart vid ankomsten till Storbritannien söker asyl kommer att bli delaktiga beträffande mottagandevillkoren. Detta strider mot den uppgörelse som vi hade klar redan vid mötet i juni i Luxemburg. Efter detta har England alltså börjat röra sig. Det här kom inte riktigt upp till diskussion förra gången, även om vi började ana vad som var å färde. Men vi har under hand på tjänstemannanivå gjort klart att det här inte är ett acceptabelt sätt att arbeta i Europeiska unionen. Om vi har gjort upp om någonting går man inte tillbaka och börjar förankra en annan politik i sitt land.

På den punkten sitter vi nu väldigt illa till. Vi har alltså ett svagt mottagandevillkorsdirektiv. Det är viktigt att vi får någonting. Våra egna mottagandevillkor påverkas naturligtvis inte av detta. Men vi måste se till att vi kan sätta press på transitländerna att de har några som helst mottagandevillkor att erbjuda, för annars fortsätter genomströmningen med oförminskad kraft och drabbar då också oss.

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Anf.  196  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Tack så mycket för föredragningen! Det var rätt så oklart i PM:en. Jag visste inte vilket land det gällde och vad som var problemet. Dessutom var det bråttom med ett antagande.

I UD:s promemoria tycker jag att jag har fått en förklaring, nämligen att ni vill anta direktivet vid sittande möte för att det inte ska kunna fördröjas mer. Nu ska det antas, och det får inte ske några inskränkningar i rätten för medlemsstater att tillåta asylsökande att direkt börja arbeta inom den medlemsstatens territorium.

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<Men det var fråga om två medlemsländer. Det andra landet vet jag inte vilket det var, men det spelar inte så himla stor roll.

Anf.  197  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Anf.  198  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

PM:en från UD gör att jag hade frågetecken. Jag undrade alltså vilka medlemsstater det var fråga om, men det har jag ju fått klarhet i efter ministerns dragning här.

Ni från UD skriver att det är oklart. Jag tackar för det. Se nu till att det inte blir några inskränkningar i det här! Rätten att kunna få arbeta som asylsökande är fundamental för att vi över huvud taget ska försöka bygga vidare på de här reglerna.

Anf.  199  KARIN GRANBOM (fp):

Det var precis vad jag tänkte säga. Det är alltså oerhört viktigt att asylsökande får söka jobb så fort de kommer till ett land. Jag har även hört lite konstigheter från Europaparlamentet om att den konservativa gruppen har haft lite andra funderingar än de jag tycker att vi från svensk sida ska ha. Den svenska regeringen ska stå på sig och säga att asylsökande ska få söka jobb så fort de kommer till ett land.

Anf.  200  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Jag tackar för det. >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<< >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Anf.  201  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Jag blir oerhört glad över att höra statsrådets entusiasm över rätten för asylsökande att få arbeta. Jag hoppas verkligen att vi också alldeles snart får se ett lagförslag i Sveriges riksdag som möjliggör detta för alla dem som just nu väntar på uppehållstillstånd och som inte har fått det temporära undantaget.

Det är väldigt knöligt. Du brukar kunna ordvändningar bättre än jag, Jan O Karlsson, men vi behöver ett undantag från skyldigheten att ha arbetstillstånd så att vi snart kan se att vi i Sverige lever som vi lär och att statsrådet också ser till att vi på svensk sida snarast möjligt blir ett föregångsland. Det finns väldigt många asylsökande i vårt eget land som vill arbeta men som inte får. Välkommen tillbaka, fast då till riksdagen direkt!

Anf.  202  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Jag tror faktiskt att det i så fall bara är ett förtydligande som krävs. Jag tror att tillämpningsföreskrifterna ger möjlighet till detta efter fyra månader i landet. Jag vet ytterst få ärenden som har behandlats snabbare än fyra månader av Migrationsverket. Jag tror faktiskt att vi redan har den. Men jag kan tänka mig att det fordras någon form av förtydligande i detta så att vi får klarhet i denna fråga. Men den formella situationen finns redan.

Sedan är det en annan sak att förverkliga detta i praktiken. Det kan också krävas initiativ på den punkten. Det kommer också att ske. Vi ska ju ha en diskussion om integrationsfrågorna i kammaren redan så tidigt som på torsdag, medan jag sitter på RIF-rådet.

Anf.  203  CARL B HAMILTON (fp):

Det är lite oklart för mig, trots statsrådets charmerande föredragning: Vilken är statsrådets och Sveriges basposition vad beträffar Storbritannien?

Anf.  204  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Förlåt att jag tar tillfället i akt, men statsråden har ofta ett sådant informationsövertag.

Såvitt jag har förstått har inte de asylsökande i Sverige som har missat att söka detta undantag från arbetstillstånd i dag rätt att arbeta under tiden prövning pågår, och prövning kan pågå i två–tre år. Det är det jag vill komma åt nu. Här finns en mängd människor som skulle vilja arbeta men inte gör det. Statsrådet har en sådan entusiasm för detta på Europanivå. Jag vill se samma sak i Sveriges riksdag tack!

Anf.  205  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

För att inte ytterligare markera mitt informationsövertag ger jag ordet till min medarbetare, utrikesrådet Per Sjögren.

Anf.  206  Utrikesrådet PER SJÖGREN:

Regelverket säger att om handläggningen av ett ärende beräknas överstiga fyra månader har man rätt att få arbetstillstånd. Sedan ska detta, som statsrådet säger, tillämpas i praktiken. Det är möjligt att man i den delen kan ha starkare regler, men själva basregelverket är sådant.

Anf.  207  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Sedan vill jag besvara Carl B Hamiltons fråga. >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Anf.  208  ORDFÖRANDEN:

Jag kan konstatera att EU-nämnden i oktober gav regeringen stöd för sin ståndpunkt, och jag skulle vilja säga att det stödet är ännu starkare nu.

Vi kan alltså gå vidare till punkt 9 om återvändandeprogram.

Anf.  209  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Ordförandeskapet har nu presenterat ett förslag till gemensamt program för återvändande. Jag ska fatta mig kort.

Det här finns redan i kommissionens meddelande i samma ämne som baseras på den så kallade grönboken, det vill säga kommissionen har redan ett sådant här program. >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Anf.  210  ORDFÖRANDEN:

Jag kan konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Vi går vidare till punkt 10, Strategi för återvändande till Afghanistan.

Anf.  211  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Det danska ordförandeskapet har presenterat en plan för att samordna återvändandet för afghaner till Afghanistan från EU:s medlemsstater. Det är ett frivilligt återvändande. Det binder ingen att delta.

Vi har ingenting principiellt emot planen men deltar inte själva. Vi lägger tyngdpunkten på insatser i Afghanistan för de två miljoner flyktingar som redan har återvänt och som ska överleva vintern och att fortsätta arbeta med stöd åt UNHCR. Men vi har ingenting emot en samordning av återvändandet, i all synnerhet som det kanske kan underlätta flyktingkommissariens arbete. Det kan också bli bättre om EU med gemenskapspengar genom kommissionen arbetar på plats för flyktingmottagandet i Afghanistan. Men vi har själva ingen direkt anledning att delta.

I Danmark till exempel betalar man 18 000 danska kronor till de afghaner som vill återvända. Vi har inga planer på någonting motsvarande.

Anf.  212  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Under punkten om återsändarmodell står det: Den modell som föredras för återvändande bygger på frivilligt återvändande. De afghaner som vägrar att frivilligt återvända kan efter rimlig tid återsändas med tvång av de länder som så önskar.

Hur tolkar ministern det? Är det frivillighet i detta? Är det inte tvång?

Anf.  213  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Det är tvång.

Anf.  214  ORDFÖRANDEN:

Jag kan konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Vi går vidare till punkt 11.

Anf.  215  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Det är ett sorgebarn, om ni ursäktar, som heter Säkra tredjeländer. >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Det är det ena skälet till att vi är emot. Det andra skälet är att om man har en lista med så kallade säkra länder ska man börja göra om den. Det blir en massa diplomatiska problem och bevisbördor. Vi tycker inte om sådana lathundar. Det har vi varit väldigt tydliga med, och vi har fått mycket kraftfullt stöd från Holland.

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Anf.  216  KARIN GRANBOM (fp):

Jag vill bara tillägga att jag tycker att det är ett riktigt urbota dumt förslag. Jag vill att du ska känna att du åtminstone från Folkpartiets sida har allt stöd.

Varje asylsökande måste ju behandlas individuellt. Inget land kan vara helt garanterat att aldrig någonsin bryta mot exempelvis mänskliga rättigheter eller något liknande. Det här måste skötas rättssäkert. En sådan här lista är definitivt inte rättssäker. Det vill jag bara säga.

Anf.  217  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Från Vänsterpartiets sida tycker vi också att det är en bra linje som Sverige för här. Vi har tyvärr kandidatländer som i dag är flyktingproducerande. Då tänker jag mer på romer som råkar illa ut i Tjeckien och Slovakien. Det här är viktigt.

Anf.  218  ORDFÖRANDEN:

Jag kan konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Vi går vidare.

Anf.  219  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Det är bara en informationspunkt som gäller att vi ska diskutera invandringspolitikens integrering i unionens externa förbindelser. Det här kommer också att följas upp i en diskussion på allmänna och externa rådet i december om migration och utveckling. Då får vi återkomma med mer fyllig information på den punkten.

Anf.  220  ORDFÖRANDEN:

Kan vi då gå vidare på A-punktslistan?

Anf.  221  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Det första på A-punktslistan är förhandlingsmandaten för kommissionen om återtagandeavtal. Dem har jag redan nämnt.

Den andra punkten har strukits.

Den tredje är slutsatser om intensifierat konsulärt samarbete.

Den fjärde och femte punkten är struken.

Den sjätte gäller slutsatser om ett utvidgat samarbete mellan migrationssambandsmän och inrättande av nätverk. Den planen var ett led i ett initiativ för integrerad förvaltning av EU:s yttre gränser som antogs vid RIF-rådet den 13 juni. Åtgärderna som nu anmäls innebär ökat informationsutbyte, seminarier och workshops för att etablera bästa praxis.

Punkt 11 är ett utkast till beslut om uppdatering av Schengensystemets rådfrågningssystem. Det är alltså tekniska specifikationer.

Punkt 13 är ett utkast till rådsdirektiv om definition av hjälp till olaglig inresa, transitering och vistelse.

Anf.  222  ORDFÖRANDEN:

Vi ställer oss bakom listan.

Anf.  223  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Fru ordförande! Jag har ytterligare en punkt som syftar på det Gunilla Carlsson nämnde för en stund sedan, nämligen våra överläggningar med ryssarna om samarbete, både när det gäller gränsöverskridande brottslighet och identifiering av asylsökande som uppenbart saknar asylskäl.

Det här har blivit ett stort problem. Det återkommer då och då i olika EU-länder. Belgarna hade det för ett och ett halvt år sedan. När vi upptäckte att vi höll på att få samma sak tog vi kontakt med belgarna för att lära oss vilken metod de har använt.

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Vi går sedan vidare med andra länder från före detta Sovjetunionen. Jag tog under min resa i Centralasien en del kontakter också med de centralasiatiska republikerna och ska vidareutveckla detta med ryssarna.

Jag hoppas alltså på ett positivt resultat, vilket jag tror är väldigt viktigt när det gäller förståelsen för vårt asylsystem hos vår allmänhet. Allt detta kommer jag nu att redogöra för på lunchen för mina kolleger.

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Skälet till att jag tror på en viss framgång är att andra länder när som helst kan drabbas av samma sak och då har behov av att vi har kunnat nå den här uppgörelsen.

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Slutligen fick jag löfte om att krånglet kring startandet av generalkonsulatet i Kaliningrad ska upphöra.

Även detta kommer jag att ta upp bland ministrarna, eftersom vi ska ha konsulära tjänster också för många andra europeiska länder.

Anf.  224  ULF HOLM (mp):

Det är inte direkt en följdfråga, men din efterträdare i revisionsrätten, Lars Tobisson, var här tidigare. Då glömde jag ställa frågan vem som granskar revisionsrätten. Jag tänkte att det kan du säkert svara på. Jag kommer nämligen inte på det själv.

Anf.  225  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Vi – jag säger vi eftersom jag på ett sätt som har klarlagts bortom varje tvivel under de senaste veckorna har vissa förpliktelser rörande detta organ – granskas av en vanlig externrevisor som alla andra inrättningar. Man brukar normalt byta en sådan granskare vart tredje fjärde år. Däremot har det fallit ur minnet vilken av de stora internationella finansföretagen som för närvarande går igenom våra räkenskaper.

Ett av mina mer prominenta nederlag som president i revisionsrätten var att jag också ville att vi skulle göra en så kallad peer review av revisionsrätten, det vill säga att ett av våra konkurrerande mellanstatliga organ skulle göra en ordentlig genomkörare av våra rutiner, vilket är ett väldigt bra sätt att reformera en inrättning. Detta fick jag över huvud taget inte gehör för.

Men för att avslöja en hemlighet, jag tror inte att det här bryter mina förpliktelser – i så fall får det en för Landsorganisationen ytterst positiv effekt på mina inkomster – hade jag i tankarna att föreslå att revisionsmyndigheten i Indiska unionen skulle göra denna peer review. Men där led jag som sagt blankt nederlag.

Anf.  226  ORDFÖRANDEN:

Då vill vi tacka statsrådet Karlsson med medarbetare för informationen i dag.

Vi går direkt vidare på dagordningen och ber jordbruksminister Ann-Christin Nykvist med medarbetare att komma in.

8 §  Jordbruk och fiske

Jordbruksminister Ann-Christin Nykvist

Rapport från ministerrådsmöte den 14–16 oktober 2002

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 27–29 november 2002

Anf.  227  ORDFÖRANDEN:

Jag vill hälsa jordbruksministern med medarbetare välkomna till EU-nämnden för dels rapport från senaste ministerrådsmötet, dels för samråd vad gäller nästa ministerrådsmöte.

Anf.  228  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Återrapporteringen avser jordbruksrådet den 14–15 oktober.

Mötet inleddes förstås med A-punkter. Sedan fördes en diskussion om zoonosförslagen. De ledde inte till en politisk överenskommelse. Det var ett andra kompromissförslag som presenterades vid mötet, och det kunde inte accepteras av en kvalificerad majoritet så det gick tillbaka till Coreper, vilket beklagades av ordföranden. Den svåra frågan var kravet på medfinansiering.

Sedan följde en orienteringsdebatt om förslagen rörande GMO i livsmedel och foder. Då framkom att flertalet kunde stödja kommissionens förslag om en centraliserad godkännandeprocedur för GMO. De flesta delegationerna kunde också acceptera tröskelvärden för oavsiktlig inblandning av riskbedömd men inte formellt godkänd GMO.

Det fanns också olika uppfattningar om vilka villkor som skulle gälla för en sådan inblandning. Det rådde också delade uppfattningar om nivån för tröskelvärde vid märkning av oavsiktlig inblandning av godkänd GMO.

Det här är frågor som jag återkommer till senare i dag.

De rådsslutsatser om Johannesburg som antogs blev inte så långtgående som vi hade önskat. Det gäller framför allt fiskeområdet. Inom ramen för halvtidsöversynen diskuterades landsbygdsutveckling och jordbruksrevision. Samtliga medlemsländer uttryckte stöd för en förstärkning av den andra pelaren. Däremot fanns det delade meningar om hur det här skulle finansieras.

Marknadsordningar för ris, nötter och mjölk var uppe för diskussion. Rådet uppdrog också åt SIK att arbeta vidare med halvtidsöversynen.

Sedan var det också en riktlinjedebatt om förslagen till en reform av fiskeripolitiken. Här framförde Sverige krav på stopp av fisket i de aktuella områdena, vilket inte stöddes av något annat medlemsland.

Det fanns också en dagordningspunkt för övriga frågor. Där behandlades frågor om olivolja, stödsystem för bomull i Grekland och förändring av fasta tullar för spannmål

Det var alltså mötet den 14–15 oktober.

Anf.  229  ORDFÖRANDEN:

Vi kan godkänna rapporten och gå in på själva dagordningen.

Anf.  230  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Först en A-punkt. Jag har alldeles nyss fått en färsk promemoria om den här A-punkten. Det är ett antagande av rådets beslut om ingående av ett avtal genom skriftväxling om ändring av bilagorna till avtalet med Europeiska gemenskapen och Nya Zeeland om sanitära åtgärder vad avser handeln med levande djur och animaliska produkter.

Anf.  231  ULF HOLM (mp):

Vad betyder det egentligen? Det sista var det mest intressanta.

Anf.  232  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

När det gäller att utveckla vad det betyder skulle jag vilja ha hjälp av någon av mina medarbetare.

Anf.  233  Departementsrådet CHRISTER WRETBORN:

Det är helt enkelt ett vanligt avtal som har träffats mellan EU och Nya Zeeland om handeln med kött och köttprodukter och den typen av frågor. Vi kallade det tidigare för veterinäravtal, men nuförtiden kallas det ekvivalensavtal. Det har dröjt väldigt länge innan man har kommit fram till detta därför att man har haft lite olika idéer om hur man ska redovisa pappersflödet.

Anf.  234  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Vi går vidare till nästa punkt på dagordningen.

Anf.  235  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Den handlar om de så kallade zoonosförslagen. Där är utgångspunkten att de här förslagen är av stor vikt för att förbättra folkhälsan och för att vi ska få säkra livsmedel. Vi har arbetat intensivt för att få gehör för den svenska synen på bland annat salmonellabekämpning.

Efterhand har en huvudfråga utkristalliserat sig. Det handlar om medfinansiering av den här kontrollen. I Sverige har vi sedan ett halvt sekel tagit ett mycket stort ansvar både från statens sida och från näringslivets sida. Vi har då drivit en budgetrestriktiv linje, och vi menar att det borde kunna vara ett nationellt ansvar att klara den här finansieringen.

Nu har jag fått en alldeles färsk rapport från Coreper som innebär att det finns en kvalificerad majoritet för ett förslag om medfinansiering och att det kommer att bli en A-punkt på dagordningen på mötet.

Här är vi alltså i en situation där vi har drivit en annan linje. Men beslutet kommer att bli medfinansiering. Beredningen av hur vi ska ställa oss, vidhålla linjen eller rösta för förslaget, är inte avslutad ännu. Det kan finnas fördelar att markera från folkhälsosynpunkt och även vissa andra fördelar med att säga ja till det här när det inte betyder någonting för oss. Vi kan inte få en acceptans kring den svenska linjen. Men beredningen är inte avslutad i Regeringskansliet.

Sedan skulle jag också vilja framhålla att de särskilda svenska garantierna beträffande salmonella i fjäderfä, nöt och svin som vi fick i samband med vårt EU-inträde kommer att bestå. Det är någonting som vi har varit väldigt noga med att bevaka i beredningen av det här förslaget.

Anf.  236  LENNART FREMLING (fp):

Om vi behandlar de tre punkterna om kompromissförslaget på en gång vill jag säga att punkten 2 bekymrar oss. Där står att man ska göra ett tillägg, att de cost–benefit-analyser som ska föregå införandet av fler serotyper för övervakning än de föreskrivna ska ha ett gynnsamt utfall. Vi tycker att det viktiga är att man gör ett vetenskapligt val och att det inte i första hand är det ekonomiska perspektivet som ska styra. Det måste vara en vetenskaplig grund.

Jag fick det förklarat för mig på det sättet att om man gör en ren kostnads–nytto-analys finns det risk för att man koncentrerar sig på sådana zoonoser som är vanliga. Gör man i stället en vetenskaplig bedömning finns det möjlighet att fånga upp sådant som riskerar att bli vanligt i framtiden. Man måste alltså göra en vetenskaplig bedömning för att man inte ska satsa på fel kontroller.

Punkt 2 av de tre som ingår i kompromissförslaget kan vi inte acceptera. Däremot är vi beredda att acceptera ettan och trean.

Anf.  237  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Som jordbruksministern säger har vi i Sverige lagt ned mycket resurser på att försöka bekämpa salmonellan, kanske hundratals miljoner kronor. Naturligtvis kan det kännas konstigt om vi ska vara med på medfinansiering av saker som man inte har satsat så mycket på i andra EU-länder.

Samtidigt har vi mycket internationell handel. Allting har internationaliserats. Det påverkar ju spridningen av salmonella och risken för det.

Nu undrar jag: Har ni någon uppfattning om kostnaderna för medfinansieringen? Och vilka länder inom EU är det som ligger sämst till vad gäller salmonellasmittan? Jag har inte den kunskapen. Det vore fint att få den.

Anf.  238  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Jag tar den sista frågan först. Såvitt jag har förstått finns det inget tak när det gäller medfinansieringen, så det är väldigt svårt att i dag bedöma de ekonomiska konsekvenserna.

När det gäller förekomsten av salmonella har vi egentligen olika förhållningssätt i södra Europa och i norra Europa. Den är mer vanligt förekommande i södra Europa.

När det gäller ett gynnsamt utfall av cost–benefit-analysen vill jag säga att det inte har varit en svensk linje att driva punkten 2. Jag har förstått att det var Frankrike som drev den linjen. Jag vet inte om Christer Wretborn har något att tillägga i den delen.

Anf.  239  Departementsrådet CHRISTER WRETBORN:

Nej, det är precis som ministern säger. Det här är ingenting. Vi vill att det ska vara vetenskaplig grund när man väljer ut vilka zoonoser eller serotyper man ska bekämpa först. Men detta har varit ett krav från vissa länder. Vi har uppfattat att en del av beslutsunderlaget ska vara cost–benefit-analyser, men inte beslutsunderlaget som sådant. Det ska också kompletteras med andra typer av analyser.

Anf.  240  LENNART FREMLING (fp):

Det låter som om ni var på samma linje som vi från Folkpartiets sida. Men i dokumentet står det att Sverige inte har några invändningar beträffande punkterna 2 och 3. Vi skulle alltså vilja ha invändningar vad gäller punkten 2. Däremot kanske vi är beredda att acceptera punkten 1.

Vi tycker att formuleringen av svensk ståndpunkt bör ändras.

Anf.  241  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Det liknar lite grann medfinansieringsfrågan. Vi har kommit i ett sådant läge i beredningen att vi inte kan påverka utfallet i den här delen. Då kan det finnas fördelar med att ändå medverka till ett beslut som är fördelaktigt och viktigt ur folkhälsosynpunkt. Det är så vi har resonerat när vi har hamnat i den här positionen.

Anf.  242  ORDFÖRANDEN:

Jag kan konstatera att EU-nämnden hade den här frågan uppe i oktober och ställde sig bakom regeringens ståndpunkt då. Jag finner att så är fallet även i dag.

Vi kan gå vidare till punkt 4.

Anf.  243  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Det gäller hormonanvändning och livsmedelsproducerande djur. Det är en fråga som har diskuterats i flera år. Förslaget som ligger på bordet innebär, förutom att tillväxtfrämjande hormoner även i fortsättningen skulle vara förbjudna, också restriktioner för användning av 17-beta östradiol i terapeutiskt och zootekniskt syfte. Det innebär att det används i avelssammanhang. Totalt sett leder förslaget till minskad hormonanvändning, vilket ju är positivt både för folkhälsan och miljön.

Det finns vissa komplikationer kring 17-beta östradiol. Det finns lite olika uppfattningar om hur viktigt det är att införa restriktioner för användning av detta hormon. Det förekommer tydligen i annat födointag hos människan. Då kan man säga att det här bara är en liten del.

Sverige har gett sitt fulla stöd för det fortsatta förbudet mot användning av samtliga hormoner i tillväxtbefrämjande syfte. Det är viktigt att vi stöder en försiktighetsprincip när det gäller förbudet mot användning av 17-beta östradiol. Vi menar att beslutet går i rätt riktning. Vi tycker också att det är viktigt att man prövar om man kan ersätta 17-beta östradiol med andra substanser.

Det är inte en idealisk lösning som vi finner i förslaget. Det är ändå skärpta bestämmelser som innebär att användning av hormoner kommer att reduceras. Det är positivt från både folkhälso- och miljösynpunkt.

Vi stöder också förslaget om en översyn av 17-beta östradiol så att de kan fasas ut och ersättas av alternativa substanser. Detta är en A-punkt.

Anf.  244  ORDFÖRANDEN:

Tack för detta. Jag lämnar ordet fritt. Ingen begär ordet. Jag konstaterar då att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende. Vi går vidare till punkt 5.

Anf.  245  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Då är vi inne på GMO – genetiskt modifierade organismer. Sverige välkomnar en överenskommelse. Det är viktigt att man underställer GMO höga krav när det gäller riskbedömning och riskhantering för att säkerställa människors och djurs hälsa och för att inte riskera miljön. Vi måste ha ett högt säkerhetstänkande när det gäller GMO men också skapa förutsättningar för att den kraftfulla teknologin ska kunna användas till gagn för samhället.

Det finns en fråga om godkännandeproceduren. Sverige stöder en central godkännandeprocedur. Det som framför allt har diskuterats är olika tröskelvärden för oavsiktlig eller tekniskt oundviklig inblandning av riskbedömda men icke godkända GMO. Vi har ett moratorium inom EU. Vi talar nu om ett 15-tal riskbedömda men inte godkända genetiskt modifierade produkter.

Jag har just fått en rapport från Coreper där ordförandeskapet har lagt fram ett förslag som har fått stöd från kommissionen och från ett antal andra medlemsländer, efter vad vi förstår. Det handlar om att man går på en försiktighetsprincip. När det gäller oavsiktlig eller tekniskt oundviklig inblandning av icke godkända GMO har man sagt att 1 % är ett lågt tröskelvärde. Man har penetrerat detta och lyckats komma ännu lägre. Det är 0,5 % som är förslaget från ordförandeskapet och som förefaller kunna bli den gemensamma linjen. Det välkomnar vi från svensk sida.

Vi menar att 1 % i sig var ett lågt tröskelvärde som också kunde ha accepterats. Om det nya förslaget är tekniskt möjligt är det en ännu bättre lösning.

Vad det gäller omfattningen av märkningen av GMO finns det stöd för ett tröskelvärde på 1 %. Det har ett brett stöd, bland annat från konsumentorganisationer ute i Europa. Det verkar realistiskt.

Anf.  246  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

När det gäller hur långtgående och lågt GMO ska vara har jag fått uppfattningen att man kan analysera ned till 0,1 %. Naturskyddsföreningen anser att det borde vara befogat att driva linjen att det ska vara så lågt som man kan analysera. Jag trodde att den svenska regeringen drev denna linje. När man ser på punkt 3 står det att Sverige anser att märkningen och tröskelvärdet ska vara så långtgående och lågt som är praktiskt möjligt för att ge konsumenten valfrihet. Jag trodde att Sverige skulle gå lite längre än till en eller en halv procent. Min fråga är om Sverige kommer att göra det.

Jag är lite osäker på det som handlar om central myndighet och godkännandeproceduren. Stöder vi i Sverige en central struktur som går över gemenskapen, eller gäller det den nationella myndigheten här i Sverige?

Anf.  247  ULF HOLM (mp):

Det är positivt att ni i den andra frågan har fått ned det till 0,5. Det är bra med 0,5 även om Sverige stöder nolltolerans. Om vi jobbar lite till kanske vi får ned det till nolltolerans.

Min egentliga fråga eller invändning gäller punkt 3 och märkningen. Där verkar värdet fortfarande ligga kvar på 1 %. Jag tycker nog att vi ska försöka få ned det. I de sista två meningarna står det att Europaparlamentet vill sänka värdet för märkning till 0,5. Konsumentorganisationerna stöder 1 %. De är väl medvetna om problematiken. Det är alltså inte Europaparlamentet. Vad är Europaparlamentets argument? Jag tror att det är fullt möjligt att nå ned till 0,5.

Anf.  248  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Det är en svår problematik kring tröskelvärdena. Som jag sade inledningsvis vill vi tillämpa en försiktighetsprincip. Ambitionen är att komma så lågt som möjligt. 1 % har betraktats som ett lågt tröskelvärde. Det är mycket glädjande att man bedömer att det finns praktiska förutsättningar att arbeta med ett lägre tröskelvärde. Det har sagts att för vissa produkter skulle man inte kunna ha ett lägre värde än 0,7 %. Jag har inte i någon rapport fått bilden att man skulle komma så lågt ned som 0,1 %. Jag vet att det har varit Naturvårdsverkets hållning, men jag ska be mina experter att kommentera detta ytterligare.

Angående den centrala myndigheten är det den europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet som skulle spela den centrala rollen i bedömningen.

Märkningen är en alldeles speciell fråga. Det finns ett stöd för ett tröskelvärde på 1 %. Det är också det som konsumentorganisationer stöttar. Om man går lägre måste man också märka produkter som inte är GMO-produkter. Man får träff även på dem om man går så lågt. Då skulle man få en märkning som gentemot konsumenten säger att alla produkter är GMO-produkter fast de inte är det. Då blir det en märkning som är ointressant för konsumenterna. Den ger ingen vägledning för konsumenterna. Det är därför man hamnar på tröskelvärdet 1 %.

Vill någon komplettera frågan om 0,1 %?

Anf.  249  Departementssekreterare DAVID CARLANDER:

Märkningen under 1 % gäller för sådant som är tekniskt oundvikligt eller oavsiktlig inblandning. Om man har blandat in GMO medvetet, även under 1 %, ska det självklart märkas. Men detta handlar om den oavsiktliga inblandningen.

Från expertmyndigheter i Sverige har vi fått informationen att man skulle kunna detektera väldigt låga nivåer med tekniska DNA-analyser. Man kan detektera mycket, men man kan inte säga hur mycket man detekterar. Det får till följd att en väldigt liten oavsiktlig inblandning sätter ett tvång på att märka, som ministern sade. Det kan förefalla orimligt.

Anf.  250  LARS LINDBLAD (m):

Jag vill fråga om tröskelvärdet. Vad innebär 0,5 procentsgränsen för de framtida möjligheterna för utsädesindustrin? Vilka konsekvenser får det? Innebär det stora problem som kan leda till att den successivt flyttar ut? Det hävdar industrin själv i vissa sammanhang. Vad bedömer departementet att det blir för konsekvenser med 0,5 procentsnivån för den svenska utsädesindustrin?

Anf.  251  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Det är en stor och svår fråga. Jag är inte helt säker på att vi har svaret i dag på vad det betyder för industrin. I diskussionerna kring tröskelvärdena har man också haft ingången att det måste vara praktiskt möjligt att hantera dessa system. Vi måste ju ha en försörjning med råvaror bl.a. utsäde så att vi kan få en livsmedelsproduktion. Jag har förstått att det kan bli problem om man inte får in produkterna till den svenska marknaden.

Mina medarbetare har kanske några kommentarer kring vad det betyder för industrin.

Anf.  252  Departementssekreterare DAVID CARLANDER:

Precis som ministern säger kan det bli problem att importera allt utsäde och foder som behövs för den svenska produktionen. Men det här är nog ett trevligt undantag. Så fort moratoriet släpps kan man få produkterna godkända. Det är bara det formella godkännandet som saknas för dem. Därmed faller hela problemet.

Anf.  253  ORDFÖRANDEN:

Jag har ingen mer på talarlistan. Jag kan sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende. Vi går vidare på dagordningen till punkt 6 om hygien.

Anf.  254  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Då är jag inne på det så kallade hygienpaketet. På detta område var det tänkt att vi skulle få en politisk överenskommelse på novemberrådet. >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<< Det blir inte en överenskommelse. Det blir en debattpunkt på rådet.

Generellt är Sverige positivt till omarbetning av hygienreglerna för animaliska livsmedel. Det finns ett antal skäl till detta. Det handlar om att få en fungerande inre marknad med ett gott högt konsumentskydd. Vi ställer oss också positiva till principen om att producenterna har ett ansvar, både för produktion och produkt, liksom till principen om spårbarhet och märkning. Vi anser också att det är värdefullt med en egenkontroll.

Hit hör frågan om de särskilda salmonellagarantier som vi har i Sverige och som vi också markerar i sammanhanget. Men vi är för en politisk överenskommelse och detta snarast. Jag hoppas att jag ska kunna ta upp det som en punkt för politisk överenskommelse inför nästa råd i december. Nu är det en debattpunkt.

Anf.  255  ORDFÖRANDEN:

Ingen begär ordet. Då kan jag konstatera att det finns stöd för det vidare upplägget och förhandlingarna i denna fråga. Vi går vidare till nästa punkt.

Anf.  256  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Då handlar det om regler för offentliga kontroller av livsmedel av animaliskt ursprung. Detta är en lägesrapport.

Vi har inte tidigare föredragit detta i nämnden. Jag undrar om nämnden vill ha en kort presentation av innehållet i reglerna. Vi är beredda att göra en sådan. Annars gör jag bara några korta kommentarer.

Anf.  257  ORDFÖRANDEN:

Är det någon som önskar en längre föredragning, eller räcker det med några kommentarer? Det ser ut som om det räcker med några kommentarer.

Anf.  258  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Då kommer jag med några kommentarer. Vi tycker att det är ett positivt förslag som kommissionen har presenterat. Det syftar till att modernisera kontrollen av de animaliska livsmedlen. Det handlar om att vid granskningen av slakteriföretagen komplettera den traditionella besiktningen och också göra en granskning av företagens egenkontrollprogram. Även här handlar det om att lyfta fram företagens ansvar för de livsmedel som de producerar. Den offentliga kontrollen granskar sedan hur företagens egentillsyn fungerar. Detta kombineras med en riskanalys. Man ska lägga sina resurser där man bedömer att riskerna är som störst och inte ha en lika omfattande kontroll inom alla områden. Det är huvuddragen i förslaget.

Anf.  259  ORDFÖRANDEN:

Jag lämnar ordet fritt med anledning av denna information. Ingen begär ordet. Vi tackar då för informationen och går vidare till nästa punkt.

Anf.  260  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Då handlar det om djurhälsoregler för livsmedel. Det gäller regler som ska tillämpas vid tillverkning, när man släpper ut produkterna på marknaden och vid import av animaliska livsmedel. Syftet är att försöka förhindra spridning av allvarliga djursjukdomar via livsmedel. Exempel på sådana allvarliga sjukdomar är svinpest och mul- och klövsjuka. Detta är också en del av kommissionens så kallade hygienpaket. Det gäller att förtydliga reglerna men även att skärpa regelverket.

Vi menar att det är positivt att man förenklar genom att sammanföra ett antal olika direktiv på djurhälsoområdet. Man skärper kraven så att detta också kommer att omfatta bland annat så kallad privatimport av livsmedel från tredjeland som är en potentiell smittkälla.

Vi har haft vissa synpunkter på detaljer i förslaget. Dessa synpunkter har beaktats. Detta förväntas bli en A-punkt på rådet. Vi föreslår att Sverige röstar ja till förslaget.

Anf.  261  ORDFÖRANDEN:

Ingen har begärt ordet. Då kan jag sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende. Vi kan gå vidare till nästa punkt.

Anf.  262  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Det är en lägesrapport om BSE. Den ska lämnas vid mötet. Jag har ingen ytterligare kommentar.

Anf.  263  ORDFÖRANDEN:

Jag lämnar ordet fritt. Har någon några frågor kring det? Det är det inte. Då kan vi godkänna denna punkt och gå vidare till fiske.

Anf.  264  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Vi är då inne på reformen av den gemensamma fiskeripolitiken. Ärendet är uppe för fjärde gången i rådet. Det är aktuellt med ett kompromissförslag. Vi fick dokumenten så sent som i går. Vi har inte hunnit analysera dem i Regeringskansliet. Allmänt kan vi säga att vi stöder kommissionens förslag. Vi har också haft linjen att förslagen inte ska urvattnas i ett för tidigt skede. Då försvagar vi de resursbevarande aspekterna. Vi kan givetvis bli tvungna att göra kompromisser, men vi har en hög profil i ett inledande skede och stöttar kommissionens förslag.

Det handlar om resursbevarande genom inrättande av förvaltnings- och återhämtningsplaner som ett permanent inslag i den gemensamma fiskepolitiken. Det handlar om striktare regler för fiskeflottan. Det kan gälla tak för kapaciteten och begränsade möjligheter till strukturstöd.

Anf.  265  ORDFÖRANDEN:

Jag tackar för det och lämnar ordet fritt.

Anf.  266  ANDERS G HÖGMARK (m):

Vilka är förutsättningarna för regeringens linje? Vilka är möjligheterna att få ett rimligt gehör för motsvarande ställningstagande från andra EU-stater? Vad blir i så fall en tänkt kompromissituation? Är Sverige berett att ge upp det ensidiga om man kan få en bra konstruktiv kompromiss för hela EU-området? Det är en viktig principfråga.

Anf.  267  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Om det är just torskfiskestoppet som avses kommer vi in på frågan om återhämtning när det gäller torsk och kummel under nästa dagordningspunkt som är en orienteringspunkt. Vad det gäller den första mer allmänna punkten om fiskeripolitiken förväntar vi oss att det kan bli motsättningar kring strukturstödet. Där kan det finnas behov av kompromisser. Vi är öppna för ökade möjligheter till stöd till mindre företag under förutsättning att man då reglerar fiskeflottans kapacitet på ett sådant sätt att man inte byter ett mot ett. Om man ger stöd ska det vara en större utväxling på det som man avvecklar.

Men det var väl inte riktigt svar på frågan. Jag uppfattade det som att frågan egentligen gällde torskfisket och torskfiskestoppet.

Anf.  268  ORDFÖRANDEN:

För frågan om torskfisket väntar vi till nästa punkt.

Anf.  269  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Vad jag har förstått har EU en fiskeflotta som är ungefär 40 % över vad den borde vara. Det är en av anledningarna till att vi har ett överfiske och en stor fiskedödlighet så att säga. När man bygger nya båtar och moderniserar fiskeflottan inom EU går ganska stora bidrag dit. Det sker på bekostnad av de mindre båtarna. Vilken är den svenska linjen? Går det att driva frågan så att man för över mer resurser till kustfisket och de mindre båtarna?

Anf.  270  ANDERS G HÖGMARK (m):

Jag ser att frågorna är separerade. Men man kan inte komma ifrån att punkterna hänger väldigt intimt ihop. Om man kan göra ett attraktivt ställningstagande och landa på något mycket attraktivt under punkt 8 kan det verka lockande att öppna för möjligheten med reduktion på torsk- och kummelfisket. Man kan verka för att sätta stopp för den nuvarande politiken att bygga nytt men också ha förhållandevis generösa utskrotningsregler. Det skulle kunna specialsys över en övergångsperiod för att ge gehör för ett bredare agerande under punkt 9.

Anf.  271  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

När det gäller fiskeflottan är Sverige berett att öppna för ökade möjligheter att ge stöd åt mindre fartyg under förutsättning att reglerna kring flottans kapacitet stärks på olika sätt. Vid ett eventuellt stöd bör mer kapacitet föras ut ur flottan än vad som förs in. Det är den svenska linjen. Det borde vara möjligt att aktualisera dessa frågor inom ramen för en kompromiss. Är det något mer jag bör säga, Tommie Sjöberg ?

Anf.  272  Departementsrådet TOMMIE SJÖBERG:

Det skulle möjligtvis vara att vår grundinställning är att inga stöd ska gå till modernisering eller nybyggnation. I en kompromissituation är det som ministern säger.

Anf.  273  ORDFÖRANDEN:

Ingen mer har begärt ordet. EU-nämnden har haft frågan uppe både i september och oktober. Vi har då gett regeringen stöd för det fortsatta upplägget. Vi befinner oss i samma situation nu.

Jag vill också påpeka för nämnden att Holger Gustafsson har bett att vi ska få en särskild föredragning om torskfisket. Men vi tyckte att vi skulle vänta med det eftersom det dröjer lite. Det är förklaringen till att vi inte har begärt att få en extra föredragning till dagens sammanträde.

Vi går vidare till nästa punkt.

Anf.  274  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Då är vi inne på åtgärder för återhämtning av torsk- och kummelbestånd. Det är en orienteringspunkt.

Den biologiska situationen för torsk- och kummelbestånd i Västerhavet är allvarlig. ICES har egentligen rekommenderat en stängning, det vill säga ett stopp. Kommissionen har föreslagit kraftiga nedskärningar av TAC och fiskeansträngningar för torsken i Nordsjön. Sverige stöder förslaget om en stängning av fisket. Vi menar att det är den lämpligaste åtgärden.

Det är viktigt att parallellt med dessa krav stötta kommissionens tankegångar om att fortsätta att arbeta på återhämtningsplaner för att också säkerställa att man får en framtida god förvaltning. Det finns två spår. Sverige förespråkar ett stopp, men vi menar också att det är viktigt att arbeta med återhämtningsplanerna.

Anf.  275  LARS LINDBLAD (m):

Jag tror att det finns ett ganska stort gehör för att man följer vetenskapen inom detta, inte minst bland fiskarna och de som bor i kuststäder med och bland svenska folket generellt. Det verkar som att det är klarlagt att torskbeståndet viker ganska kraftigt på sina ställen. Det är oerhört viktigt att organisationer som ICES och deras rådgivning följs. Stoppet som man förordar är väl ganska rimligt när det gäller Västerhavet och Nordsjön.

Däremot står det under Svensk ståndpunkt en väldigt kort mening, nämligen: ”Fiske efter torsk bör inte tillåtas.” Det kan man tolka som det generella stopp som har funnits med i debatten de senaste månaderna. Då lämnar man ju den vetenskapliga rådgivningen och går mycket längre. Därmed riskerar man också förtroendet för den svenska fiskepolitiken.

Har jag tolkat meningen rätt? Detta måste också få väldigt kraftfull påverkan på bifångster, till exempel när det gäller trålning av räka och kräfta. Ska man tolka det som jag har gjort, eller har jag tolkat meningen fel?

Anf.  276  LENNART FREMLING (fp):

Vi i Folkpartiet tycker att det är väldigt viktigt att politiken blir långsiktig. Miljöpolitik ska vara långsiktig för miljöns skull, men också för näringens. För fiskerinäringens skull är det viktigt att vi är långsiktiga. Politiken bör också karakteriseras av att vi driver den internationellt i så stor grad som är möjligt.

Självklart är den biologiska situationen utgångspunkten för de politiska beslut som ska fattas. Vi måste lyssna noga på forskare och andra som rapporterar om den biologiska utvecklingen.

Jag har också fastnat för den korta mening som vi nyss hörde, meningen som under rubriken Svensk ståndpunkt säger: ”Fiske efter torsk bör inte tillåtas.” Det är tveksamt hur den ska tolkas. Det står ju faktiskt ”fiske efter torsk”. Vad gäller om man fiskar efter något annat men får torsk?

Jag tycker att meningen borde utgå ur dokumentet. Meningen innan talar ju tydligt om att Sverige stöder kommissionens förslag att utarbeta långsiktiga återhämtningsplaner – det tycker vi är väldigt viktigt. Meningen efter denna säger att det är viktigt att man i samtliga områden där hotade fiskbestånd identifierats minskar fiskeansträngningen. Det kan vara fråga om att gå ned till noll vad gäller fiskeansträngningen.

Den här meningen är onödig och kan leda till konstiga tolkningar. Min uppfattning är att det är viktigt att denna fråga drivs långsiktigt och internationellt men utan övertoner – som denna mening ger intryck av.

Anf.  277  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Jag håller med om att det är den allra bästa lösningen att vi kan hantera frågorna inom unionen och internationellt. Politiken ska vara långsiktig.

Vi har hamnat i en situation där de biologiska förutsättningarna för torsk- och kummelbestånden i Västerhavet är allvarliga. Det måste man komma ihåg.

I den vetenskapliga rådgivningen, från ICES och från kommissionens vetenskapliga kommitté, noteras att en stängning är den förvaltningsåtgärd som med högsta sannolikhet ger en återhämtning för bestånden. Det är också en utgångspunkt för det arbete som vi nu bedriver. Därför har Sverige hamnat i den slutsatsen att en stängning av fisket är den lämpligaste åtgärden. Den stöder sig på den vetenskapliga rådgivningen.

Vi har ett särskilt problem. Det handlar om bifångsterna. Där ligger i det arbete som pågår inom ramen för återhämtningsplanerna att också utveckla redskapen på ett sådant sätt att man minimerar problemet, helt enkelt att man lyckas modifiera redskapen. Det är någonting som vi också har konfronterats med när det gäller det nationella arbetet med torskfiskestoppet. Det har framkommit att det finns goda förutsättningar att modifiera redskapen så att man slipper problemet med bifångsterna.

Anf.  278  LENNART FREMLING (fp):

Även utan den lilla meningen, som känns väldigt instoppad, står det att Sverige stöder att utarbeta långsiktiga återhämtningsplaner och att man ska minska fiskeansträngningen. Där finns en ram för att i vissa lägen, om det är den biologiska situationen för vissa fiskar och så vidare, minska fiskeansträngningen ned till noll. Den korta meningen kan möjligen också ge upphov till frågeställningen: Menar man överallt? ”Fiske efter torsk bör inte tillåtas.” Är det överallt, kategoriskt, i hela EU? Vad avses? Därför tycker jag att meningen borde utgå.

Anf.  279  ANDERS G HÖGMARK (m):

En rimlig samlad bedömning i EU-staterna är väl ändå att någonting måste göras bara nu detta som ska göras inte drabbar oss eller drabbar oss så lite som möjligt. Det är en inte speciellt originell iakttagelse.

Ska vi se detta internationellt? Flera har varit inne på detta. Ingen ifrågasätter det, inte heller jordbruksministern. Hur kan Sverige agera mest kraftfullt i akt och mening att få totalreduktionen så stor som möjligt under en viss tid? Det måste ändå vara utgångspunkten.

Då säger man att någon måste gå före. Då har svenska regeringen gått ut och flaggat för detta. Men ibland kan opinionsbildare och andra gå så långt före att de inte får med sig de andra.

Då har jag en fråga till jordbruksministern. Har det svenska agerandet de gångna veckorna – säkert i ett gott syfte – fått ett antal andra tongivande stater – jag kan ana att det finns några som är nästan omöjliga att övertyga – att bygga upp allianser för att sikta på att totaluttaget påtagligt kan reduceras som resultat av detta? Det är ändå det som ytterst måste vara rimligt.

Anf.  280  CHRISTINA AXELSSON (s):

Tack, fru ordförande! Vi hade en liknande debatt i miljö- och jordbruksutskottet där meningen togs upp: ”Fiske efter torsk bör inte tillåtas.” Det här avser en orienteringsdebatt. Jag antar att ärendet kommer tillbaka inför nästa ministerråd där den svenska ståndpunkten ska vara än mer klar. Det är väl viktigt att vi här försöker att gå så långt det bara går för att ha den uthålliga fiskepolitiken som vi alla strävar efter. Det är viktigt att vi tänker på att det här är den första debatten. Vi diskuterade mycket i utskottet huruvida fiskeredskapen som nu håller på att utprovas ska fungera så att det inte blir torsk som bifångst.

Jag vill lägga till en annan sak. Det är vikten av att ha kontroller på det som fiskas. Det pratade vi också om i utskottet, under punkt 8. De hänger ihop. Det är viktigt att kontrollera att det man kommer överens om faktiskt efterlevs.

Anf.  281  LARS LINDBLAD (m):

Inledningsvis vill jag klargöra att jag delar ministerns oro om beståndens nivåer.

Om man nu ska utveckla fiskeredskapen måste man se till att någon faktiskt kan använda dem i framtiden. Annars kan man låta bli att göra detta. Den uppenbara risken är att det svenska fisket slås ut. Det är inte en bild jag vill ha.

Ja, det här är en orienteringsdebatt. Jag tror att i en sådan fråga måste man ha den svenska ståndpunkten klar för sig även när man går in i en orienteringsdebatt. Den får konsekvenser för den fortsatta diskussionen. Det är viktigt att vi reder ut vad som är vad här.

Jag har då en konkret fråga. Det antyddes i går på utskottspresentationen i miljö- och jordbruksutskottet hur det var. Gäller denna fråga om torsk- och kummelbestånden bara Västerhavet och Nordsjön eller gäller den även Östersjön och andra delar av den svenska kusten?

Anf.  282  ULF HOLM (mp):

Det här handlar om långsiktig politik.

Lars Lindblad sade: Om vi ska ha några fiskeredskap måste vi ha några som kan fiska med dem.

Jag skulle vilja ställa en motfråga: Vi måste väl ha någonting så att vi kan få någon fisk också? Det är grundproblemet. Ska vi ha någon fisk i framtiden att fiska? Svaret är att vi måste ha det på något sätt.

Det är intressant att notera att den biologiska aspekten har kommit högt upp i de borgerliga kretsarna numera. Det är en intressant och bra iakttagelse.

I Fiskeriverkets rapport talas det om att om ett ensidigt fiskestopp införs i Sverige ökar beståndet med 7 %. 7 % är ganska mycket. Skulle vi ha haft en ekonomisk tillväxt på 7 % skulle ganska många hurra. Däremot när det gäller fiske verkar inte lika många hurra.

Jag stöder regeringen till fullo i frågan.

Anf.  283  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Först vill jag förtydliga att det här gäller en orientering om ett förslag till en rådsförordning om åtgärder för återhämtning av torsk- och kummelbestånd i Västerhavet, det vill säga Nordsjön, Skagerrak och Kattegatt. Det här avser inte Östersjön. Det avser en rådsförordning. Det handlar om gemensamma regler inom unionen. Det finns en vetenskaplig rådgivning från ICES och från kommissionens vetenskapliga kommitté som pekar på de allvarliga problemen med den biologiska situationen och också menar att stängning är den förvaltningsåtgärd som ger de bästa resultaten.

Det är bakgrunden till att vi här har förklarat att den svenska positionen är att stödja förslaget att en stängning av fisket är den lämpligaste åtgärden.

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<< Sedan kan det vara så att beslutet sedermera inte hamnar där. Det finns länder som har ett annat förhållningssätt till problemen. Det är därför jag nämnde, som finns formulerat i texten som lästes upp, att parallellt med detta finns ett arbete på att utveckla återhämtningsplaner. Där kommer bl.a. redskapen in. Det är viktigt att ha med sig det arbetet. Det ska drivas parallellt.

Positionen är att vi menar att det finns ett underlag och det finns ett behov av ett stopp, men man ska arbeta vidare med återhämtningsplanerna.

Anf.  284  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Då är det ingen mer som har begärt ordet. Jag kan konstatera att vid EU-nämndens sammanträde den 11 oktober fick regeringen stöd för det fortsatta upplägget i förhandlingarna. Jag finner att vi är i samma läge i dag.

Vi går då vidare till nästa punkt.

Anf.  285  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Jag har en mycket teknisk punkt om priser för vissa fiskeprodukter. Det här är en punkt som vi förväntar oss ska bli en A-punkt på rådet i december. Det handlar om justeringar av orienteringspriserna för bl.a. kokräka och torsk. Det finns vissa nivåer som fastställs. Det är mycket komplicerat. Om det är någon som vill ha ytterligare vägledning i det här ärendet måste jag be mina experter komplettera.

Anf.  286  LENNART FREMLING (fp):

Vi ska kanske inte gå in för djupt i detta. Jag har haft svårigheter att riktigt förstå alla de olika begreppen. Det man kan konstatera på den politiska nivån är att vi från Folkpartiets sida vill att man strävar efter en marknadsprissättning. Det känns inte som en politisk uppgift att hålla på med 1 ½ % plus på gråsej och 1 % minus på rödspätta. Det är bra att sträva efter att komma till marknadsprissättning.

Anf.  287  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Då kan jag sammanfattningsvis konstatera att det finns majoritet för regeringens ståndpunkt i ärendet. Vi går vidare till nästa punkt.

Varsågod, jordbruksministern.

Anf.  288  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Det är ett meddelande om handlingsplan för att motverka de sociala, ekonomiska och regionala konsekvenserna av omstruktureringen av EU:s fiskerisektor. Det är en presentation kring meddelandet. Det handlar om en omfördelning av medel inom nuvarande fiskeristrukturprogram för att ta hand om de aspekter jag nämnde.

Anf.  289  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Jag lämnar ordet fritt med anledning av informationspunkterna. Ingen har begärt ordet. Vi kan då godkänna den föredragning vi har fått och gå vidare på avsnittet Jordbruk och punkt 12.

Varsågod, jordbruksministern.

Anf.  290  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Det gäller handlingsplaner om fisk som kastas överbord och om förbättrad vetenskaplig rådgivning och förbättrat partnerskap. Där har vi inte fått några dokument. Jag har ingenting att berätta på de punkterna.

Anf.  291  ORDFÖRANDEN:

Då så. Vi får gå vidare på nästa punkt. Varsågod.

Anf.  292  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Halvtidsöversynen av den gemensamma jordbrukspolitiken. Tanken är att det ska vara en riktlinjedebatt. Det är en fråga som har varit uppe och som kommer att diskuteras i EU-nämnden framöver.

Vi vet att vi som ett resultat av stats- och regeringschefernas möte i Bryssel under hösten har fått ett tak på utgifterna för jordbruket under nästa finansiella perspektiv. Vi tolkar det som att det finns anledning att fortsätta arbetet med halvtidsöversynen. Jag hoppas på att det ska komma konkreta lagstiftningsförslag från kommissionen under det här året. Det som nu är aktuellt att ta upp är s.k. frikoppling av stöd, modulering och det som på svenska heter cross compliance. Det är de frågorna som är aktuella.

Vi från svensk sida är positiva till frikoppling av stöd. Vi menar att det leder till en marknadsorientering av produktionen och också att konsumenternas efterfrågan i ökad utsträckning kan sättas i centrum. Vi utgår från att kommissionen kommer att utforma förslagen på ett sådant sätt att EU kan ha en offensiv hållning i de kommande WTO-förhandlingarna. Det är viktigt inte minst för att tillmötesgå utvecklingsländernas krav på mer jämlika villkor för handel av jordbruksprodukter.

När det gäller moduleringen stöder Sverige idén om att reducera direktstödet och andra marknadsstöd över tiden för att föra över de frigjorda medlen till riktade åtgärder inom miljö- och landsbygdsutvecklingen.

Uppgörelsen i Bryssel satte ett tak i den s.k. första pelaren inför nästa finansiella perspektiv. Men det här taket omfattar inte miljö- och landsbygdsutvecklingen. Vi är fortfarande av åsikten att förstärkningar av den andra pelaren inte får innebära utökade utgifter för jordbrukspolitiken totalt sett. Det är en fråga som vi vill bevaka.

Jag vill också betona att det är viktigt att arbetet med ytterligare reformer har en inriktning också mot de marknadsregleringar som är starkt snedvridande. Jag tänker särskilt på mjölk och socker.

Vi tycker att det är väldigt viktigt att kommissionen verkar för en hållbar utveckling inom jordbrukssektorn. Eftersom direktstöden har olika stor betydelse för olika företag och olika produktionsinriktningar menar vi från svensk sida att cross compliance inte är ett effektivt verktyg inom jordbrukssektorn. Det innebär att man villkorar stöden med att man möter krav som samhället ställer inom områden som miljö- och livsmedelssäkerhet, djurhälsa, djurskydd och arbetarskydd. Vi menar också att systemet med cross compliance också kan ge en ytterligare administrativ börda på medlemsstaterna.

I nuläget är det svårt att ta någon ställning eftersom vi inte har sett de exakta lagtexterna. Vi ser positivt på frikopplingen. Vi ser positivt på moduleringen. Vi menar att moduleringen inte får leda till ökade utgifter totalt för jordbrukspolitiken. Vi är tveksamma till idén om cross compliance.

Anf.  293  INGVAR SVENSSON (kd):

Tack, fru ordförande! Det är mycket som behöver göras inom jordbrukspolitiken, men bidragen bör knytas till aktivitet och produktion. Medborgarlönstänkandet som antyds här är ingenting som vi ställer upp på.

Anf.  294  LARS LINDBLAD (m):

Inledningsvis vill jag tacka departementet för en utmärkt föredragning i utskottet i går, som ledde till kanske inte mer kunskap men till en högre form av okunskap!

Det här är jättesvårt. Eftersom systemet inte är riktigt färdigsnickrat av kommissionen är det svårt att ha någon uppfattning. Inledningsvis kan jag säga att vi ställer oss bakom den linje som regeringen har i utgiftsfrågan. Förhandlingarna får inte leda till att man spräcker det budgettak som finns i dag. Det är bra.

Det är bra om det frikopplade stödet leder till en ökad marknadsorientering. Det är någonting som vi behöver generellt i jordbrukspolitiken.

Däremot är jag oroad över – liksom min kollega till höger om mig – frågan om gårdsinkomststöd och stödbelopp som baseras på historisk stödutdelning. Det kan svårligen förenas med en ökad marknadsorientering, det vill säga att man får bidrag från EU utan att det spelar någon roll vad man producerar – det vilar helt på historisk grund. Det är jag mycket oroad för. Inte minst undrar jag hur vi ska förklara det mot de svenska väljarna, när de redan är kritiska över EU:s olika budgetproblem och den stora omfattningen på EU:s budget. Vi ska försvara att till exempel nötköttsproducenter får bidrag utan att de behöver producera några jordbruksnyttigheter. Det är orimligt. Det måste vi göra någonting åt.

Anf.  295  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Tack för det, ordförande! Jag vill, precis som Lars Lindblad, tacka för en fin genomgång i går. Speciellt som jag är ny i miljö- och jordbruksutskottet är det värdefullt med en fördjupad inledning. Man lär sig trots allt lite.

Det är svåra områden, precis som har sagts här. Här är mycket som behöver diskuteras.

När jag första gången hörde talas om cross compliance tänkte jag, eftersom jag är miljöintresserad, att det nog är någonting jättebra. Jag hade hoppats att det skulle vara ett sätt att nå en mer hållbar utveckling. Jag tror på det. Jag försöker att inte dela regeringens tveksamhet. Jag hoppas att det går att utveckla detta. Det betonar miljö, livsmedelssäkerhet, djurhälsa, djurskydd, arbetarskydd – allt som ska integreras. Jag tror att det går att arbeta med detta, men det är möjligt att det finns något annat verktyg. I så fall är det det vi måste sträva efter.

Man nämnde i går för oss i miljö- och jordbruksutskottet att egenkontroll av gården är ett omfattande system. Jag tror också att det var en rådgivningsprofil. Det är viktigt att arbeta med sådant. Det är precis som att vanliga företag har egenkontroller, internkontroller. Det är något eftersträvansvärt att jobba med.

Kommer ni att diskutera mjölk och mjölkprodukter? Alla partier i Sverige förespråkar att avveckla mjölkkvoterna. De är lite onödiga. Jag hoppas att ni för den diskussionen.

Anf.  296  ANDERS G HÖGMARK (m):

Fru ordförande! Vi hade för fyra fem timmar sedan förmånen att ha Lars Tobisson här från revisionsrätten. Inte helt överraskande fanns det i årsberättelsen från 2001 ett antal exempel och iakttagelser från den stora jordbrukssektorn.

Finns det någonting i den rapporten, och kanske i rapporter från ett par år tidigare, kring denna sektor som man tar intryck av i orienteringsdebatten och i de svenska positionerna och inläggen? Vad drar man för slutsatser inför denna debatt?

Anf.  297  CHRISTINA AXELSSON (s):

Jag är också ny i miljö- och jordbruksutskottet och fick den eminenta föredragningen i går. Jag kan hålla med om att förvirringen blev om möjligt ännu större.

Några frågetecken rätas säkert ut. Vi får all anledning att komma tillbaka till detta. Men regeringens upplägg att det ska komma till en förändring i samband med halvtidsavstämningen är oerhört viktig. Jag hoppas också att frikopplingen kommer att leda till att vi överlag får en bättre jordbrukspolitik i EU som kan göra att det inte blir så dyrt. Kostnaderna har ökat under hittillsvarande år. Jag tror på regeringens upplägg. Sedan får vi återkomma till frågorna när de kommer tillbaka med de skarpa förslagen.

Anf.  298  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Den höga svenska ambitionen är att få en jordbrukspolitik som belastar statsbudgeten mindre, är bättre för konsumenterna i flera avseenden, både när det gäller pris på produkter och även i kvalitet och säkerhet i fråga om hälsoaspekter. Det ska också vara mindre krångligt.

Vägen dit är inte enkel. Den är kopplad till politik på övergripande nivå.

Frikopplingen är ett sätt att ha kvar ett visst stöd samtidigt som man lever upp till de krav som WTO har. Det är ett sätt att inte alltför abrupt avveckla en del av stöden. De kan vara nödvändiga för att komma fram på en reformväg. Det är en aspekt på detta.

Vi är givetvis för att de ska fasas ut. Vi vill ha en annan jordbrukspolitik.

Sedan var det cross compliance, som det tydligen finns något svenskt ord för, men det är svårt att förstå vad det innebär, så jag använder det engelska cross compliance. Det lär vara vedertaget. Det handlar om att kopplingen till stöden är en koppling till lagstiftning som redan finns och redan gjorda åtaganden. Vi kan tycka att det är märkligt med koppling till åtaganden som redan finns och sådant man redan bör följa. Sedan finns aspekterna att det är administrativt betungande, att det blir ett krångligt system – därav tveksamheten från svensk sida.

Sedan var det revisionsrapporter och slutsatser. Vi inom departementet tar del av dessa rapporter. Jag har inga kommentarer till den revisionsrapport som här refererades. Vi tar alltid del av dessa rapporter och överväger vad de betyder för politiken på området.

Anf.  299  LENNART FREMLING (fp):

Vi välkomnar jordbruksministerns ambition att minska det totala stödet inom jordbrukssektorn. Vår inställning är väl känd, det vill säga att det ska vara en politik som är till nytta för konsumenterna. Vilken exakt väg man ska vandra för att komma dit är svårt att säga. Det är ganska långt från målet nu.

Det är viktigt att man är uppmärksam så att det inte blir under nya rubriker någon ny subvention som pytsas in någonstans, så att man fjärmar sig från målet. De steg som tas ska gå mot att minska det totala stödet inom sektorn och en ökad marknadsorientering.

Anf.  300  ORDFÖRANDEN:

Har jordbruksministern någonting att tillägga? Nej. Då är det ingen mer som har begärt ordet. Då kan jag konstatera att det finns stöd för regeringens redovisade upplägg i de fortsatta förhandlingarna i frågan. Vi går vidare till punkt 13 om bomullsproducenterna.

Anf.  301  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Grekland vill ge ett nationellt stöd till bomullsproducenterna. Det är något som vi från svensk sida är negativa till. Vi menar att det snedvrider konkurrensen på den inre marknaden. Enligt normala förfaranden ska statliga stöd notifieras till kommissionen. I detta fall har Grekland valt att vända sig direkt till rådet. Sverige menar att Grekland bör ta tillbaka sin framställan till rådet för att pröva stödets förenlighet med gemenskapens regler hos kommissionen. Man borde på sedvanligt sätt notifiera detta hos kommissionen.

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Anf.  302  CARL B HAMILTON (fp):

Jag reagerade när jordbruksministern sade att detta snedvrider konkurrensen på den inre marknaden. Ja, det gör det förvisso. Men det snedvrider också konkurrensen till nackdel för en del som vill sälja bomull till Europa. Historiskt sett har Egypten varit producenten av världens bästa bomull. Egyptierna kan inte vara glada åt detta. Det är väl bara att ta tuffa tag om man menar allvar med att u-länderna ska få ett ökat tillträde till den europeiska marknaden.

Anf.  303  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Jag delar uppfattningen att det snedvrider konkurrensen på det sätt som Carl B Hamilton redovisar. Det är klart att vi från svensk sida driver en linje mot den typen av stöd. Vi menar att det rimliga vore att Grekland går via kommissionen.

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Detta har lett oss till den bedömningen att den rimliga markeringen i ärendet är att avstå från att rösta.

Anf.  304  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Då har ingen mer begärt ordet. Jag konstaterar sammanfattningsvis att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende. Vi går vidare till övriga frågor. Varsågod, jordbruksministern.

Anf.  305  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Tack så mycket. Det har under senare tid avslöjats vidriga förhållanden i hanteringen av hundar och katter och hur de hanteras och avlivas för att man ska få fram päls och skinn för kläder.

Detta har engagerat mig. Jag menar att det är väldigt angeläget att vi vidtar åtgärder. Jag har fått en mängd brev från enskilda och organisationer. Det har också tagits initiativ i riksdagen för att vidta åtgärder mot import och försäljning av sådana skinn.

Jag har därför anmält att jag avser att ta upp det på rådsmötet nästa vecka. Jag har också skrivit till den ansvariga kommissionären Byrne och klargjort den svenska synen i frågan.

Jag menar att det allra bästa vore om vi kunde lösa problemet gemensamt inom EU och få ett regelverk som gör att vi kan förbjuda import av den här typen av skinn till den europeiska marknaden.

Jag kommer att uppmana kommissionen att se över frågan och utarbeta förslag till gemensamhetsbestämmelser på området.

Anf.  306  ORDFÖRANDEN:

Tack för den informationen. Jag tror att vi alla har blivit lika upprörda över detta. Jag lämnar ordet fritt med anledning av informationen. Ingen önskar ordet.

Vi får tacka jordbruksministern med medarbetare för i dag.

Anf.  307  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Det är en övrig fråga som jag inte har nämnt. Det är fråga 14. Det gäller information av den spanska delegationen rörande den internationella konferensen om illegalt fiske i Santiago de Compostela i Spanien den 25–26 november 2002.

Anf.  308  ORDFÖRANDEN:

Jag lämnar ordet fritt med anledning av den informationen. Ingen begär ordet. Jag får tacka jordbruksministern med medarbetare för i dag.

Innehållsförteckning

1 §  Konkurrenskraft: Inre marknaden, industri och forskning 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN: 1

Anf.  2  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s): 1

Anf.  3  PER BILL (m): 2

Anf.  4  ORDFÖRANDEN: 3

Anf.  5  PER BILL (m): 3

Anf.  6  CARL B HAMILTON (fp): 3

Anf.  7  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v): 4

Anf.  8  HOLGER GUSTAFSSON (kd): 4

Anf.  9  ULF HOLM (mp): 4

Anf.  10  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s): 4

Anf.  11  PER BILL (m): 6

Anf.  12  CARL B HAMILTON (fp): 6

Anf.  13  ULF HOLM (mp): 6

Anf.  14  HOLGER GUSTAFSSON (kd): 7

Anf.  15  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s): 7

Anf.  16  ORDFÖRANDEN: 7

Anf.  17  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s): 7

Anf.  18  ORDFÖRANDEN: 7

Anf.  19  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s): 7

Anf.  20  ORDFÖRANDEN: 7

2 §  Konkurrenskraft: Inre marknaden, industri och forskning 8

Anf.  21  ORDFÖRANDEN: 8

Anf.  22  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER: 8

Anf.  23  CARL B HAMILTON (fp): 9

Anf.  24  MATS ODELL (kd): 9

Anf.  25  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER: 10

Anf.  26  ORDFÖRANDEN: 10

Anf.  27  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER: 10

Anf.  28  MATS ODELL (kd): 11

Anf.  29  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER: 11

Anf.  30  ORDFÖRANDEN: 11

Anf.  31  MATS ODELL (kd): 12

Anf.  32  ORDFÖRANDEN: 12

Anf.  33  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER: 12

Anf.  34  CARL B HAMILTON (fp): 12

Anf.  35  MATS ODELL (kd): 12

Anf.  36  ULF HOLM (mp): 13

Anf.  37  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER: 13

Anf.  38  Kanslirådet BENGT WENNERSTEIN: 13

Anf.  39  CARL B HAMILTON (fp): 13

Anf.  40  Kanslirådet BENGT WENNERSTEIN: 14

Anf.  41  ORDFÖRANDEN: 14

Anf.  42  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v): 14

Anf.  43  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER: 15

Anf.  44  Departementssekreterare KRISTINA SUNDHOLM: 15

Anf.  45  ORDFÖRANDEN: 15

Anf.  46  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER: 15

Anf.  47  PER BILL (m): 16

Anf.  48  LENNART FREMLING (fp): 16

Anf.  49  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER: 16

Anf.  50  Departementssekreterare MONIKA MÖRTBERG-BACKLUND: 17

Anf.  51  MATS ODELL (kd): 17

Anf.  52  LENNART FREMLING (fp): 17

Anf.  53  Departementssekreterare MONIKA MÖRTBERG-BACKLUND: 17

Anf.  54  ORDFÖRANDEN: 17

Anf.  55  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER: 18

Anf.  56  MATS ODELL (kd): 18

Anf.  57  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER: 18

Anf.  58  Departementssekreterare JOHANNA ELMSTEDT: 18

Anf.  59  MATS ODELL (kd): 19

Anf.  60  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER: 19

Anf.  61  Departementssekreterare JOHANNA ELMSTEDT: 19

Anf.  62  ORDFÖRANDEN: 19

Anf.  63  CARL B HAMILTON (fp): 19

Anf.  64  Energirådet CHARLOTTE ZACKARI: 20

Anf.  65  ORDFÖRANDEN: 20

Anf.  66  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER: 20

Anf.  67  ORDFÖRANDEN: 20

3 §  Transport, telekommunikation och energi 21

Anf.  68  ORDFÖRANDEN: 21

Anf.  69  Statssekreterare CLAES ÅNSTRAND: 21

Anf.  70  ORDFÖRANDEN: 21

Anf.  71  Statssekreterare CLAES ÅNSTRAND: 21

Anf.  72  ORDFÖRANDEN: 22

Anf.  73  Statssekreterare CLAES ÅNSTRAND: 22

Anf.  74  ORDFÖRANDEN: 22

Anf.  75  Statssekreterare CLAES ÅNSTRAND: 22

Anf.  76  MATS ODELL (kd): 23

Anf.  77  ULF HOLM (mp): 23

Anf.  78  Statssekreterare CLAES ÅNSTRAND: 23

Anf.  79  ULF HOLM (mp): 24

Anf.  80  Departementssekreterare ERIK THORNSTRÖM: 24

Anf.  81  ORDFÖRANDEN: 24

Anf.  82  Statssekreterare CLAES ÅNSTRAND: 24

Anf.  83  ORDFÖRANDEN: 24

Anf.  84  Statssekreterare CLAES ÅNSTRAND: 25

Anf.  85  MATS ODELL (kd): 25

Anf.  86  Departementssekreterare SVEN-OLOV ERICSON: 25

Anf.  87  ORDFÖRANDEN: 25

Anf.  88  Statssekreterare CLAES ÅNSTRAND: 25

Anf.  89  ORDFÖRANDEN: 26

Anf.  90  CARL B HAMILTON (fp): 26

Anf.  91  Energirådet CHARLOTTE ZACKARI: 26

Anf.  92  ORDFÖRANDEN: 27

Anf.  93  Statssekreterare CLAES ÅNSTRAND: 27

Anf.  94  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v): 27

Anf.  95  Statssekreterare CLAES ÅNSTRAND: 27

Anf.  96  ORDFÖRANDEN: 27

5 §  Ekofin/Budget 28

Anf.  97  ORDFÖRANDEN: 28

Anf.  98  Statssekreterare CURT MALMBORG: 28

Anf.  99  ORDFÖRANDEN: 30

Anf.  100  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m): 30

Anf.  101  LENNART HEDQUIST (m): 31

Anf.  102  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v): 31

Anf.  103  MATS ODELL (kd): 32

Anf.  104  CARL B HAMILTON (fp): 32

Anf.  105  Statssekreterare CURT MALMBORG: 32

Anf.  106  Departementssekreterare JOHAN SANDBERG: 33

Anf.  107  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m): 33

Anf.  108  Statssekreterare CURT MALMBORG: 33

Anf.  109  LENNART HEDQUIST (m): 34

Anf.  110  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v): 34

Anf.  111  Statssekreterare CURT MALMBORG: 34

Anf.  112  Departementssekreterare JOHAN SANDBERG: 35

Anf.  113  Statssekreterare CURT MALMBORG: 35

Anf.  114  ORDFÖRANDEN: 35

6 §  Rättsliga och inrikes frågor 36

Anf.  115  ORDFÖRANDEN: 36

Anf.  116  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 36

Anf.  117  ORDFÖRANDEN: 36

Anf.  118  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 36

Anf.  119  BEATRICE ASK (m): 36

Anf.  120  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v): 37

Anf.  121  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 37

Anf.  122  ORDFÖRANDEN: 38

Anf.  123  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 38

Anf.  124  ORDFÖRANDEN: 38

Anf.  125  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 38

Anf.  126  ORDFÖRANDEN: 39

Anf.  127  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 39

Anf.  128  BEATRICE ASK (m): 39

Anf.  129  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 40

Anf.  130  BEATRICE ASK (m): 40

Anf.  131  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v): 40

Anf.  132  KARIN GRANBOM (fp): 40

Anf.  133  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 40

Anf.  134  ORDFÖRANDEN: 40

Anf.  135  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 41

Anf.  136  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v): 41

Anf.  137  BEATRICE ASK (m): 41

Anf.  138  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 41

Anf.  139  BEATRICE ASK (m): 42

Anf.  140  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 42

Anf.  141  ORDFÖRANDEN: 42

Anf.  142  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 42

Anf.  143  ORDFÖRANDEN: 43

Anf.  144  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 43

Anf.  145  INGVAR SVENSSON (kd): 43

Anf.  146  BEATRICE ASK (m): 43

Anf.  147  ORDFÖRANDEN: 43

Anf.  148  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 44

Anf.  149  INGVAR SVENSSON (kd): 44

Anf.  150  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 44

Anf.  151  BEATRICE ASK (m): 44

Anf.  152  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m): 44

Anf.  153  INGVAR SVENSSON (kd): 45

Anf.  154  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 45

Anf.  155  Departementsrådet ANDERS PERKLEV: 45

Anf.  156  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m): 45

Anf.  157  INGVAR SVENSSON (kd): 46

Anf.  158  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 46

Anf.  159  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m): 46

Anf.  160  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 46

Anf.  161  ORDFÖRANDEN: 47

Anf.  162  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v): 47

Anf.  163  Ämnesrådet AGNETA ESSÉN: 47

Anf.  164  ORDFÖRANDEN: 47

Anf.  165  GUNILLA CARLSSON (m): 47

Anf.  166  ORDFÖRANDEN: 48

7 §  Rättsliga och inrikes frågor 49

Anf.  167  ORDFÖRANDEN: 49

Anf.  168  Statsrådet JAN O KARLSSON (s): 49

Anf.  169  ORDFÖRANDEN: 49

Anf.  170  Statsrådet JAN O KARLSSON (s): 50

Anf.  171  KARIN GRANBOM (fp): 50

Anf.  172  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v): 50

Anf.  173  Statsrådet JAN O KARLSSON (s): 51

Anf.  174  ORDFÖRANDEN: 52

Anf.  175  Statsrådet JAN O KARLSSON (s): 52

Anf.  176  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m): 52

Anf.  177  Statsrådet JAN O KARLSSON (s): 52

Anf.  178  KARIN GRANBOM (fp): 53

Anf.  179  Statsrådet JAN O KARLSSON (s): 53

Anf.  180  ORDFÖRANDEN: 53

Anf.  181  Statsrådet JAN O KARLSSON (s): 53

Anf.  182  ORDFÖRANDEN: 53

Anf.  183  Statsrådet JAN O KARLSSON (s): 53

Anf.  184  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v): 54

Anf.  185  Statsrådet JAN O KARLSSON (s): 54

Anf.  186  ORDFÖRANDEN: 54

Anf.  187  Statsrådet JAN O KARLSSON (s): 54

Anf.  188  Departementsrådet EVA ÅKERMAN: 55

Anf.  189  Statsrådet JAN O KARLSSON (s): 56

Anf.  190  KARIN GRANBOM (fp): 56

Anf.  191  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v): 56

Anf.  192  INGVAR SVENSSON (kd): 57

Anf.  193  Statsrådet JAN O KARLSSON (s): 57

Anf.  194  ORDFÖRANDEN: 57

Anf.  195  Statsrådet JAN O KARLSSON (s): 58

Anf.  196  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m): 59

Anf.  197  Statsrådet JAN O KARLSSON (s): 59

Anf.  198  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m): 59

Anf.  199  KARIN GRANBOM (fp): 59

Anf.  200  Statsrådet JAN O KARLSSON (s): 59

Anf.  201  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m): 60

Anf.  202  Statsrådet JAN O KARLSSON (s): 60

Anf.  203  CARL B HAMILTON (fp): 60

Anf.  204  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m): 60

Anf.  205  Statsrådet JAN O KARLSSON (s): 61

Anf.  206  Utrikesrådet PER SJÖGREN: 61

Anf.  207  Statsrådet JAN O KARLSSON (s): 61

Anf.  208  ORDFÖRANDEN: 61

Anf.  209  Statsrådet JAN O KARLSSON (s): 61

Anf.  210  ORDFÖRANDEN: 62

Anf.  211  Statsrådet JAN O KARLSSON (s): 62

Anf.  212  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v): 62

Anf.  213  Statsrådet JAN O KARLSSON (s): 62

Anf.  214  ORDFÖRANDEN: 62

Anf.  215  Statsrådet JAN O KARLSSON (s): 62

Anf.  216  KARIN GRANBOM (fp): 63

Anf.  217  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v): 63

Anf.  218  ORDFÖRANDEN: 63

Anf.  219  Statsrådet JAN O KARLSSON (s): 63

Anf.  220  ORDFÖRANDEN: 63

Anf.  221  Statsrådet JAN O KARLSSON (s): 63

Anf.  222  ORDFÖRANDEN: 64

Anf.  223  Statsrådet JAN O KARLSSON (s): 64

Anf.  224  ULF HOLM (mp): 65

Anf.  225  Statsrådet JAN O KARLSSON (s): 65

Anf.  226  ORDFÖRANDEN: 65

8 §  Jordbruk och fiske 66

Anf.  227  ORDFÖRANDEN: 66

Anf.  228  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 66

Anf.  229  ORDFÖRANDEN: 66

Anf.  230  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 67

Anf.  231  ULF HOLM (mp): 67

Anf.  232  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 67

Anf.  233  Departementsrådet CHRISTER WRETBORN: 67

Anf.  234  ORDFÖRANDEN: 67

Anf.  235  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 67

Anf.  236  LENNART FREMLING (fp): 68

Anf.  237  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v): 68

Anf.  238  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 68

Anf.  239  Departementsrådet CHRISTER WRETBORN: 68

Anf.  240  LENNART FREMLING (fp): 69

Anf.  241  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 69

Anf.  242  ORDFÖRANDEN: 69

Anf.  243  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 69

Anf.  244  ORDFÖRANDEN: 70

Anf.  245  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 70

Anf.  246  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v): 70

Anf.  247  ULF HOLM (mp): 71

Anf.  248  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 71

Anf.  249  Departementssekreterare DAVID CARLANDER: 71

Anf.  250  LARS LINDBLAD (m): 71

Anf.  251  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 72

Anf.  252  Departementssekreterare DAVID CARLANDER: 72

Anf.  253  ORDFÖRANDEN: 72

Anf.  254  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 72

Anf.  255  ORDFÖRANDEN: 72

Anf.  256  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 73

Anf.  257  ORDFÖRANDEN: 73

Anf.  258  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 73

Anf.  259  ORDFÖRANDEN: 73

Anf.  260  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 73

Anf.  261  ORDFÖRANDEN: 73

Anf.  262  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 74

Anf.  263  ORDFÖRANDEN: 74

Anf.  264  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 74

Anf.  265  ORDFÖRANDEN: 74

Anf.  266  ANDERS G HÖGMARK (m): 74

Anf.  267  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 74

Anf.  268  ORDFÖRANDEN: 74

Anf.  269  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v): 75

Anf.  270  ANDERS G HÖGMARK (m): 75

Anf.  271  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 75

Anf.  272  Departementsrådet TOMMIE SJÖBERG: 75

Anf.  273  ORDFÖRANDEN: 75

Anf.  274  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 75

Anf.  275  LARS LINDBLAD (m): 76

Anf.  276  LENNART FREMLING (fp): 76

Anf.  277  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 77

Anf.  278  LENNART FREMLING (fp): 77

Anf.  279  ANDERS G HÖGMARK (m): 77

Anf.  280  CHRISTINA AXELSSON (s): 78

Anf.  281  LARS LINDBLAD (m): 78

Anf.  282  ULF HOLM (mp): 78

Anf.  283  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 78

Anf.  284  ORDFÖRANDEN: 79

Anf.  285  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 79

Anf.  286  LENNART FREMLING (fp): 79

Anf.  287  ORDFÖRANDEN: 79

Anf.  288  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 80

Anf.  289  ORDFÖRANDEN: 80

Anf.  290  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 80

Anf.  291  ORDFÖRANDEN: 80

Anf.  292  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 80

Anf.  293  INGVAR SVENSSON (kd): 81

Anf.  294  LARS LINDBLAD (m): 81

Anf.  295  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v): 81

Anf.  296  ANDERS G HÖGMARK (m): 82

Anf.  297  CHRISTINA AXELSSON (s): 82

Anf.  298  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 82

Anf.  299  LENNART FREMLING (fp): 83

Anf.  300  ORDFÖRANDEN: 83

Anf.  301  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 83

Anf.  302  CARL B HAMILTON (fp): 84

Anf.  303  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 84

Anf.  304  ORDFÖRANDEN: 84

Anf.  305  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 84

Anf.  306  ORDFÖRANDEN: 84

Anf.  307  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 85

Anf.  308  ORDFÖRANDEN: 85