Fredagen den 22 februari 2002

EU-nämndens uppteckningar 2001/02:21

1 §  Rättsliga och inrikes frågor

Justitieminister Thomas Bodström

Rapport från ministerrådsmöte den 6-7 december 2001 samt från informellt ministermöte den 13-15 februari 2002

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 28 februari 2002

Anf.  1  PER WESTERBERG (m):

Jag förklarar mötet öppnat. Under ordförandens och vice ordförandens frånvaro kommer jag att vara ordförande i EU-nämnden.

Jag hälsar justitieminister Bodström med medarbetare välkomna. Ordet är ert.

Anf.  2  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Jag tänkte börja med att återrapportera från mötet den 6-7 december, eftersom vi inte har träffats efter det.

Som ni säkert minns nådde vi en politisk överenskommelse i rådet om rambeslutet om bekämpning av terrorism. Vi lyckades däremot inte nå en enighet beträffande rambeslutet om europeisk arresteringsorder, eftersom Italien ville ha en kortare lista över brott som skulle omfattas av rambeslutet. Men Italien kunde några dagar efter mötet dra tillbaka sin reservation och därmed var även detta rambeslut färdigbehandlat.

Vidare nådde vi en politisk överenskommelse om att inrätta det permanenta Eurojust. Frågan finns med som A-punkt på rådet nästa vecka.

Vi hade fortsatta diskussioner beträffande rambeslutet om bekämpning av sexuellt utnyttjande av barn och om barnpornografi och även i frågan om att finna en metod för harmonisering av påföljder. Den diskussionen fortsatte för övrigt vid det informella rådsmötet i Santiago de Compostela. Jag återkommer strax till det.

Rådet bemyndigade också Europols direktörer att träffa ett samarbetsavtal med USA. Samarbetet ska ske genom utbyte av strategisk och teknisk information. Rådet enades också om ett mandat för Europols direktörer att inleda förhandlingar om ett andra avtal med USA. Detta andra avtal kommer att inbegripa överförande av personuppgifter.

Det var alltså i förra veckan som det hölls ett informellt rådsmöte i Santiago de Compostela, och ni har fått en skriftlig rapport från mötet.

Först diskuterade vi vissa frågor med anknytning till Europol och ändringar i Europolkonventionen. Det är samma frågor som återkommer nästa vecka. Efter inläggen konstaterade ordförandeskapet att det tycktes råda enighet om att ändra konventionen för att Europol ska kunna delta i gemensamma utredningsgrupper samt att Europol ska kunna anmoda medlemsstater att inleda, genomföra eller samordna utredningar i särskilda fall.

Däremot stod medlemsstaterna inte lika nära varandra när det gällde införande av ett förenklat förfarande vid ändringar av Europolkonventionen. Jag återkommer till detta eftersom det har varit möten som har förändrat situationen lite. Medlemsstaterna har framfört vissa frågor och invändningar mot förslaget, och dessa har alltså fortsatt.

Det togs också upp en diskussion om harmonisering av påföljder. Det spanska ordförandeskapet hade presenterat ett förslag till en ny metod som faktiskt inte gillades av någon. Det slutade med att vi är tillbaka till det förslag som diskuterades under det belgiska ordförandeskapet, nämligen en metod som innebär att ett fåtal rätt vida spann uttryckta i år bestäms på EU-nivå. Spannet anger var maximistraffet för aktuellt brott som lägst ska ligga. Nu fortsätter detta arbete på expertnivå.

Vi diskuterade också frågor om umgänge med barn, närmare bestämt om återlämnande efter umgängesperiodens slut. Det råder delade meningar om ifall man ska reglera frågan om återlämnande av barn i EU-instrumentet. En delfråga här rör vilket lands domstol som ska ha domsrätt vid en eventuell tvist mellan parterna. Man kan lite tillspetsat säga att här bryts delvis motstående intressen mot varandra. Vidare diskuterade vi principen om ömsesidigt erkännande av verkställighet av andra europeiska länders beslut mot barnens bästa. Tekniska svåra frågor löstes inte här. De blir fortsatt behandlade på arbetsgruppsnivå.

Från svensk sida drev vi hårt att barnens bästa måste komma i förgrunden.

Vi talade också om straffrättsligt samarbete med USA, som också kommer upp här senare.

Jag informerade också övriga ministrar om den debatt som vi har haft i Sverige om rättssäkerhet. Det är egentligen en fråga på utrikesministrarnas område som just nu behandlas i FN och även i EU.

Det är bara Sverige som har personer med på FN:s sanktionslista. Men den portugisiske justitieministern informerade om ett liknande fall i Portugal avseende en annan sanktionslista som gällde Angola. Tyskland och Belgien ville diskutera detta vidare i justitieministerkretsar, och kommissionären Vitorino meddelade att han skulle tala med sin kollega, så det blev ett ganska bra samtal om detta.

Detta var vad jag hade att säga om det mötet.

Anf.  3  PER WESTERBERG (m):

Vi går då vidare med dagordningen för det ministerrådsmöte som ska äga rum den 28 februari.

Anf.  4  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Vi har ännu inte fått någon A-punktslista, men vi har sammanställt en lista över troliga A-punkter. Bland dessa troliga punkter skulle jag vilja nämna ett par punkter lite närmare.

Som ni vet skedde en omröstning om Eurojust i riksdagen i går. Beslutet om Eurojust kommer att kunna antas vid rådsmötet nästa vecka bara under förutsättning att vi före mötet kan lyfta fram vår reservation.

När det gäller gemensamma utredningsgrupper innebär rambeslutet, som ni vet, att implementeringen av de regler i 2000 års konvention om ömsesidig rättslig hjälp som rör gemensamma utredningsgrupper, artikel 13 och delar av artiklarna 15 och 16, kommer att tidigareläggas. Om vi kan släppa vår reservation kommer även denna punkt att kunna antas nästa vecka.

Detta var A-punktslistan.

Sedan skulle jag vilja säga några ord om den offentliga debatten om organiserad brottslighet. Denna gång gäller samarbetet kampen mot den organiserade brottsligheten. Det svenska inlägget kommer antagligen att uppehållas vid att breda politiska handlingsplaner är bra. Det sänder politiska signaler om vad EU anser behöver åtgärdas, men vi måste också bli mer operationella i genomförandet. Behovet av ett förstärkt samarbete när det gäller brottslighet även med länder utanför EU stannar inte inom unionsgränserna. EU bör ta ett mer samlat grepp kring detta samarbete, så att det blir kontinuitet, och bör satsa mer på praktiskt genomförande och uppföljning, inte bara på handlingsplaner, och ta vara på gjorda erfarenheter.

Jag går nu över till B-punkterna. Ni har fått skriftlig information om samtliga punkter.

Jag tänkte inledningsvis nämna något om dagordningspunkt 4 om kommissionens grönbok om straffrättsligt skydd av gemenskapens ekonomiska intressen och inrättandet av en europeisk åklagare. Jag går därefter in på dagordningspunkt 7, Europeiska polisakademin, dagordningspunkt 9, Ändring i Europolkonventionen, dagordningspunkt 10, om rambeslut om verkställighet av beslut om frysning av egendom eller bevismaterial, dagordningspunkt 11, om förbindelserna med USA, och slutligen ska jag säga några ord om mötet med kandidatländerna.

Vad gäller grönbok om straffrättsligt skydd av gemenskapens ekonomiska intressen och inrättande av en europeisk åklagare vill jag helt kort nämna att grönboken lades fram strax före jul förra året och att den är väldigt omfattande. Vi förbereder en faktapromemoria, och vi ska ha en första diskussion om grönboken i justitieutskottets EU-grupp den 20 mars. Förslaget är långtgående, och vi kommer att ha mycket konsultationer med riksdagen det år som frågan kan förväntas ligga på bordet.

På rådet i nästa vecka ska kommissionen presentera innehållet. Det kommer alltså inte att bli någon diskussion i sak. Vi kommer bara att lyssna, och sedan får vi återkomma och se vad det innebär.

Anf.  5  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Kristdemokraterna har vid några olika tillfällen framfört tankar om en europeisk åklagare, men då har regeringen konsekvent avvisat dessa. Min fråga är: Vilken hållning har regeringen i frågan i dag? Har man ändrat uppfattning eller är man på väg att göra det?

Anf.  6  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Regeringens uppfattning är att det finns tveksamheter till operativa uppgifter för en åklagare generellt, men vi tycker ändå att det är värt att lyssna på det här förslaget. Jag tycker att det är bra att vi gör det först, och sedan kan vi ta diskussionen. Men det finns en tveksamhet både när det gäller åklagare och polis till att ha något slags överstatlig auktoritet. Det är regeringens syn.

Anf.  7  KIA ANDREASSON (mp):

Jag uppmanar alla att läsa det här dokumentet. Det är en vidareutveckling av de planer som fanns mycket tidigt i ett dokument som heter Corpus Juris. Regeringen sade att det här kommer inte att hända, men nu har vi alltså en grönbok här. Om det som står i den sätts i kraft blir det en totalt federal stat på detta område. Det är ju väldigt långtgående. Det skulle betyda att de åklagare som anställs vid den här myndigheten t.ex. skulle kunna jaga bönder och åtala dem i Sala tingsrätt. De konsekvenser som detta skulle föra med sig måste vi börja diskutera här nu.

För Miljöpartiets del behöver jag väl inte tala om att vi avfärdar alla dessa planer. Jag tycker inte att man bara kan sitta på möten och lyssna utan att uttala vad man egentligen tycker om så här långtgående planer. Man kan inte bara huka sig. Jag skulle önska att man satte ned foten mycket tydligare. Vi vet också av erfarenhet att planerna rullar på och sedan är vi där, om vi inte börjar diskussionen nu och väldigt tydligt talar om vad vi tycker.

De flesta andra medlemsstater tycker att det här är positivt. Det finns alltså väldigt starka krafter här, och det har det funnits hela tiden. Det finns ju medlemsstater som vill ha det som det står om i dokumentet Corpus Juris därför att de vill ha en federation. Det rättsliga området är ju halvt inne i detta redan, med alla dessa organisationer och institut som bildas med en rasande fart.

Jag undrar om inte justitieministern är orolig för alla dessa, som jag tycker, brickor i en plan som redan är fastlagd. Ser inte justitieministern denna plan och brickorna som flyttas fram? Och Sverige säger bara: Ja, skynda på.

Anf.  8  PER WESTERBERG (m):

Jag kan bara nämna att det dokument som åberopas finns tillgängligt på kansliet för den som vill ta närmare del av det.

Anf.  9  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Vi känner inte till det exakta innehållet och de konkreta sakerna i grönboken. Ur demokratisk synvinkel tycker jag inte att regeringen ska avge några konkreta synpunkter på innehållet utan att ha riksdagens stöd. Det är bättre att jag tar upp frågan här, kan presentera den för EU-nämnden och komma med förslag och få det stöd som behövs för att regeringen ska driva frågan, så att vi inte sitter på möten och säger saker som vi eventuellt inte har stöd för i riksdagen och EU-nämnden.

Alternativet vore att vi skulle ha något slags kontakt med EU-nämnden nästa vecka, men det tycker jag vore lite onödigt med tanke på att det faktiskt bara handlar om en information. Ur demokratisk synpunkt är det mycket bättre att vi tar hem frågan och får presentera den för Kia Andreasson och er andra. Sedan kan vi komma med ett förslag och höra om vi har stöd för det.

Anf.  10  ALICE ÅSTRÖM (v):

Jag kan instämma i att det kan vara viktigt att lyssna av och ha en demokratisk process. Men förslaget om en europeisk åklagare är något som vi i Vänsterpartiet aldrig kommer att stödja. Jag hoppas att regeringen kommer att vidhålla den ståndpunkt som man faktiskt har haft tidigare, där man inte varit beredd att gå så långt.

Man säger att den europeiska åklagaren ansvarar för att upptäcka, åtala och lagföra gärningsmän som begår brott som kan skada EG:s finansiella intressen. Det blir ett väldigt vitt område med tanke på jordbruksstöden för de enskilda individerna, alla regionala fonder, alla EU-projekt som över huvud taget är inblandade. Det blir alltså ett väldigt brett område som man uppenbarligen kryper över. Det innebär att den europeiska åklagaren skulle få jobba med en otrolig mängd ärenden i de olika nationella domstolarna i hela EU. Oavsett om man är positiv eller negativ till detta, kan det inte vara rimligt att ha ett så vitt och brett område. Det tycker jag är viktigt att man tittar närmare på.

Anf.  11  FREDRIK REINFELDT (m):

Jag kan inledningsvis säga att jag gör samma tolkning som justitieministern. Eftersom detta är en första möjlighet att få detta framlagt till justitieutskottet har också grönboken följt med handlingarna. Vi hade i går en inledande diskussion kring de frågor som detta naturligtvis väcker. Jag tycker att vi här, till skillnad från i en del andra frågor där vi har pratat om skyndsamhet och svårigheter att hinna med, ligger väldigt tidigt i processen, vilket ju är bra.

Det är inte så, tror jag, att det finns någon ondsint plan som någon har suttit och snickrat ihop och som vi är offer för och tysta och i häpnad bara ger efter för. Vi är nog en ganska bred samling kring uppfattningen att EU:s utveckling ställer krav på en rättslig utveckling och att det måste leda till någon form av rättsliknande system som fungerar också på EU-nivå. Sedan är det svårare att finna avgränsningar för detta. Jag ser det inte som mer långtgående. Det är klart att det går ju aldrig att stoppa andra länders och andra människors idéer och att man vill se en utveckling som kanske inte helt och hållet är förenlig med svenska intressen. Det påpekades också på utskottsmötet i går att idén om en europeisk åklagare sätter stor press på svenskt domstolsväsende och på vårt rättsliga system att fungera. Men vi moderater menar att detta inte bara kan avfärdas utan vidare, utan det måste bedömas utifrån det nya sätt på vilket EU kommer att fungera med allt större rörlighet och allt större utbyte.

Jag tycker faktiskt att tiden finns den här gången att diskutera om det finns ett utrymme för en europeisk åklagare och de frågor som det i så fall väcker. Vi är inte alls beredda i dag att säga vare sig ja eller nej till detta. Men det innebär inte att vi inte följer frågan eller inte har åsikter. Jag tycker inte att man ska misstänkliggöra andras engagemang här bara för att man själv är klar över sin åsikt.

Anf.  12  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Jag vill bara påminna om att vi ganska många gånger har suttit här vid bordet och diskuterat de pengar och tillgångar som försvinner från EU och som inte blir effektivt använda. Man misstänker olika typer av svindlerier och ekonomiska brott. Tanken är ju att man ska göra någonting åt detta. Det är märkligt att man å ena sidan kan kritisera att det inte fungerar och å andra sidan inte vill vidta någon åtgärd mot det hela. Jag tycker att det är ganska logiskt, om man tycker att det är bekymmer med budgetpengar och tillgångar som försvinner, att man borde vilja hitta en lösning för att komma till rätta med det.

Anf.  13  HELENA BARGHOLTZ (fp):

Vi är väl alla överens om att vi inte gillar de brott som begås inom ramen för EU och som skadar EU:s finansiella intressen.

Jag kan se det här som en ganska praktisk lösning, därför att svenska åklagare är i dag oerhört hårt belastade av en mängd svenska brott som de måste hantera. Ska de svenska åklagarna då behöva gå in och driva också de här brottsärendena blir det ännu mycket tyngre och svårare för dem. Jag skulle snarare se det som en avlastning för de svenska åklagarna att få den här hjälpen genom de europeiska åklagarna.

Anf.  14  KIA ANDREASSON (mp):

Det handlar ju inte om att inte vilja åtgärda oegentligheter, utan det handlar i grunden om vad man tycker att EU ska handskas med. Ska det finnas så mycket bidrag på jordbruksområdet? Nej, det tycker vi inte. Ska det delas ut så mycket stöd centralt från EU? Nej, det tycker vi inte. Det är det som är kärnan till att det blir oegentligheter. Ju mer EU öppnar gränserna, desto mer brottslighet blir det. Då måste vi ha tvångsmedel, hårdare tag och hårdare straff. När det blir mer pengar och mer bidrag som cirkulerar ska vi ha en central åklagare. Det är de här strukturerna som man skulle kunna ändra på. Det är däri åsiktsskillnaden ligger, inte att vi inte vill bekämpa brottsligheten. Det får jag ofta höra, och det vill jag inte höra mer.

Anf.  15  MÄRTA JOHANSSON (s):

Jag tycker att det är väldigt bra att vi har fått grönboken så här tidigt och att vi får vara med i diskussionen. Vi kommer att ha en stor diskussion i utskottets EU-grupp den 20 mars. Om jag har förstått det rätt ska regeringen yttra sig över grönboken någon gång i början av juni. Till dess finns det alltså tid att återkomma vid ett antal tillfällen.

Anf.  16   PER WESTERBERG (m):

Har justitieministern något att tillägga? Nej.

Då går vi vidare i dagordningen.

Anf.  17  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Nästa punkt handlar om en preliminär förvaltningslösning för den europeiska polisakademin. Den aktuella frågan just nu är att geografiskt lokalisera akademins sekretariat och förse den med juridisk status.

Utan sekretariatet kan akademin inte fungera som det är tänkt. Vi har haft diskussioner om detta, och medlemsstaterna har inte kunnat enas om var sekretariatet ska ligga. Det är väl inte EU:s starkaste sida att plädera för var olika saker ska ligga, eftersom man alltid av objektiva skäl försöker att föreslå sitt eget land. Vi har haft en del märkliga diskussioner om det här.

Flera stater kandiderar, och det blir väl en paketlösning med andra nya institutioner så småningom. Men i avvaktan på att frågan kan få en permanent lösning har Danmark erbjudit sig att stå värd för och, som här önskas, även bemanna ett tillfälligt sekretariat. Från svensk sida välkomnar vi det danska erbjudandet. Övriga medlemsstater delar den inställningen.

Anf.  18  KIA ANDREASSON (mp):

Hur fast ska polisakademin bli i organisationsform? Är den nu ett eget institut? Det måste ju anställas människor där.

Vi har haft den särskilda brottsutredningen och vi har Eurojust, och varje sådan organisation måste tillföras en bestämmelse om immunitet och privilegier, som jag tycker är väldigt konstigt att varje ny organisation ska ha. Därför undrar jag om det kommer att gälla även i det här fallet.

Man bildar organisation för organisation, och jag skulle vilja höra av justitieministern varför det ska finnas immunitet och privilegier inom EU när justitieministern i samma andetag säger att vi ska lita på varandras rättssystem och att ett ömsesidigt utlämnande av brottslingar inte är några problem. Men anställda tjänstemän här ska ha immunitet och privilegier precis som man har i organisationer som ska verka i ett diktaturland. Jag skulle vilja höra en liten kommentar från justitieministern till dessa frågor.

Anf.  19  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Det som jag kan säga nu är att det här är ett sekretariat där det kommer att finnas ett tiotal personer anställda. Detta med immunitet kan man förstås ha synpunkter på. Det tror jag att många andra också har. Men det följer de allmänna internationella principerna, och då är det naturligt att det gör det även här.

Anf.  20  GÖRAN MAGNUSSON (s):

Jag tycker att Kia Andreasson har en poäng, inte i allt vad hon har sagt men just när det gäller immunitet och privilegier. Här ska man försöka närma EU och EG till folket och göra det till ett allmänt intresse för folk i allmänhet. Därför tror också jag att det vore angeläget att se över systemet med immunitet och privilegier. Jag medger att det säker kan behövas under vissa förutsättningar. Det beror ju på vilken rättslig kapacitet som EU och EG kan ha i det enskilda landet, tjänstemäns ställning och annat. Det är inte så alldeles enkelt. Jag tycker inte att man gång på gång ska tillerkänna hela EU-administrationen och alla tjänstemän immunitet och privilegier. Detta system skapades i ett helt annat klimat och under helt andra förutsättningar där länderna stod mycket mer mot varandra och man var tvungen att skydda den egna representationen och annat. Jag tror att man på allvar ska se över immunitet- och privilegiesystemet inom EU och EG. Det går inte att bara köra vidare på den punkten.

Detta var ingen fråga utan en ståndpunkt.

Anf.  21  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Jag tycker också att det är viktigt att diskutera detta, och som sagt tror jag att det är många som kan ha synpunkter på det. Jag tycker inte att det är rätt tillfälle att ta upp den diskussionen när vi ska hitta en preliminär lösning för Europeiska polisakademin i Danmark. Men visst tycker jag att det kan finnas skäl att diskutera det.

Anf.  22  PER WESTERBERG (m):

Därmed finner jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Anf.  23  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Som ni har sett kommer vi också att behandla ett belgiskt-spanskt förslag till ändringar av Europolkonventionen. Sverige tycker att förslaget på ett bra sätt anpassar konventionen till fördraget och Tammerforsslutsatserna.

Några ord om förslaget till ett förenklat sätt att göra ändringar i Europolkonventionen: Frågan diskuterades i artikel 36-kommittén i går, och det är oklart om den över huvud taget kommer upp på rådsmötet. Några medlemsstater har anmält problem. Klart är att om den kommer upp så gör den det på ett mer principiellt plan. Det förslag som ni har fått redovisat i det skriftliga materialet, att ändringar av vilka bestämmelser som helst i konventionen ska kunna göras genom ett beslut i rådet, är alltså inte längre aktuellt.

Eventuellt kommer ordförandeskapet att låta rådet ta ställning till om vi över huvud taget ska sträva efter ett system för att enklare kunna göra ändringar i konventionen. Om svaret blir ja, går frågan tillbaka till organisationen igen för funderingar kring hur det ska gå till. Det kommer i så fall att bli samma diskussion som vi hade i förra veckan.

Vi stöder tanken på ett enklare och snabbare sätt att göra ändringar i konventionen. Att ändringar ska genomföras på samma sätt som när man antar en ny konvention, först beslut i rådet och sedan applikation av samtliga medlemsstater tar, som alla vet, rätt lång tid. Ett exempel är ändringen att utvidga Europols mandat när det gäller penningtvätt i allmänhet, oberoende av vilken typ av brott som penningtvätten härrör från, som riksdagen godkände den 22 november 2001. Rådet fattade beslut om detta den 30 november 2000. Ännu i dag har, förutom Sverige, bara en medlemsstat, Frankrike, genomfört ändringen.

Anf.  24  ALICE ÅSTRÖM (v):

Jag tycker att det är glädjande att det inte är aktuellt att man ska gå så långt. Från Vänsterpartiets sida anser vi att det nuvarande sättet är bra, även om det kan vara krångligt och tar tid. Exemplet som justitieministern tog upp visar på att man uppenbarligen inte är beredd att ta de här stegen i de olika länderna, och den demokratiska processen tar sin tid. Jag tror inte att man ska lösa det genom att snabba upp processen så att rådet fattar beslutet och inte överlåter det till de nationella parlamenten. I så fall får man ta en diskussion om varför de nationella parlamenten inte efterföljer det som man gemensamt har kommit överens om och det är en helt annan diskussion. Vi anser att man ska ha kvar det rådande systemet.

Anf.  25  KIA ANDREASSON (mp):

Lagstiftningsprocessen ska inte gå för snabbt, utan den ska ta tid. Att hela tiden effektivisera och snabba på är inte något som vi från Miljöpartiets sida strävar efter. Det är inte bara positivt. Vi tycker att det ska diskuteras och presenteras för medlemsstaternas parlament, så att tid ges för eftertanke om vad konsekvenserna av dessa ändringar innebär. Det är oerhört viktigt.

Anf.  26  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Jag anser inte heller att det är bra när det går för fort. Vi har sett exempel på det där vi har reagerat. Men jag ser heller inget värde i att det ska ta extra lång tid.

Regeringens uppfattning är att det är bra att sträva efter ett system för att enklare kunna göra ändringar i konventionen. Vi har samma inställning och kommer att säga samma sak som vi sade i förra veckan, men det blir inte mer än så nu.

Anf.  27  PER WESTERBERG (m):

Därmed finner jag att det inte finns någon mer talare. Därmed konstaterar jag att det finns stöd för regeringens här redovisade upplägg för de fortsatta förhandlingarna i denna fråga.

Då går vi vidare på dagordningen.

Anf.  28  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Tack, herr ordförande! Då går jag över till rambeslut om verkställighet i EU av beslut om frysning av egendom eller bevismaterial.

Som ni vet har detta rambeslut ingenting att göra med spärrande av bankkonto och annat som följer av olika FN-resolutioner. Detta rambeslut kommer att tillämpas endast i pågående brottsutredningar.

Spanien vill nå en politisk överenskommelse vid ministermötet. Sverige är ju en av initiativtagarna till instrumentet, och jag är mycket nöjd med att vi har kommit så här långt. Vad som är bra är att själva grundtanken att medlemsstaterna inte ska ifrågasätta varandras beslut finns kvar i förslaget.

Jag är övertygad om att rambeslutet kommer att skapa ett verkligt mervärde i förhållande till dagens regler. De stora frågorna som för närvarande återstår att lösa är rambeslutets tillämpningsområde, kravet på dubbel straffbarhet och vägransgrunderna.

Vad man måste hålla i minnet när man diskuterar detta är att rambeslutet inte handlar om frihetsberövande av personer utan om egendom. Det är en viktig skillnad. Man bör alltså kunna gå längre än t.ex. i arresteringsordern.

Vad gäller tillämpningsområdet är frågan om det ska finnas en strafftröskel på ett år för det brott som utreds av den utfärdande staten. Jag kommer att verka för att rambeslutet får ett bredare tillämpningsområde, dvs. inga strafftrösklar alls.

Sedan har vi den återkommande frågan om kravet på dubbel straffbarhet. Huvudregeln är att ett sådant krav får ställas upp, men detta får inte ske om brottet omfattas av den lista över vissa brottstyper som finns och det för brottet kan dömas till fängelse i tre år eller mer. Den kompromiss som nu finns är i stort sett bra, och jag kommer att stödja den. Jag kommer också att försöka förmå de andra att acceptera en lägre strafftröskel än tre år. Jag tycker att vi bör i större utsträckning kunna släppa kravet på dubbel straffbarhet.

Jag kommer att verka för att det inte ska bli för många vägransgrunder. Jag stöder det eftersom instrumentet nu finns. De är väl avvägda. För många vägransgrunder förstör tanken bakom instrumentet. Poängen med instrumentet är att skyndsamt omhänderta t.ex. bevisning innan den försvinner eller förstörs. Innan egendomen överlämnas till den andra staten ska en prövning göras på det sätt som sker redan i dag.

Anf.  29  FREDRIK REINFELDT (m):

Vi har i olika sammanhang som lagstiftare kopplat en massa effekter till vilken typ av straffmätning som kommer. Det påverkar häktning, och det påverkar tillgripande av tvångsmedel. Här jobbar också nu EU-systemet, fast med en lite annan verkan. Hela promemorian far lite upp och ned i fråga om gränssättningen utan att det i någon sorts analys egentligen går att förstå hur man har resonerat. Ibland irriterar detta mig.

Detta är särskilt tydligt just i fråga om den dubbla straffbarheten. Här görs hänvisningen till den europeiska arresteringsordern. På s. 4 görs dessutom en poäng av att ”det är logiskt att hantera kravet på dubbel straffbarhet på samma sätt i de båda besluten”. På s. 3 säger regeringen att linjen är att sätta ned treårströskeln till två år – helt okommenterat. Vad är skillnaden i tröskelverkan i tre och två år?

Det är den typen av analyser om skillnaden i sättet att förfara som jag ibland saknade under hösten och som jag tycker präglar denna promemoria. Jag säger gärna att sätta strafftid som skäl för att använda krav på dubbel straffbarhet eller inte är en märklighet. Det lägger över på den enskilda nationalstaten att därmed styra hur instrumentet fungerar. Jag tycker egentligen att europeiska arresteringsorderns metod, såsom den blev, att lista brotten är bättre. Det är enklare att se hur instrumentet fungerar, när det ställer krav på dubbel straffbarhet och när det inte gör det, på det sätt som arresteringsordern landade, i stället för att jobba med den typen av årsgränser.

I övrigt har jag inget att protestera mot detta. Jag kan också se poängerna med att detta behövs och att det följer väl av arresteringsordern, som är på väg genom riksdagen under våren. Just när det gäller årsgränserna och resonemanget om dubbel straffbarhet tycker jag inte att regeringen på ett bra sätt har lagt grunden för den linje Thomas Bodström tänker agera för. Jag förstår inte poängen i det fallet.

Anf.  30  ALICE ÅSTRÖM (v):

Jag kan instämma i mycket av det Fredrik Reinfeldt har sagt. Det finns mycket oklarheter i detta. Nu vet vi att det blir en slutgiltig förhandling, och det är alltid svårt att veta exakt var man hamnar.

Jag har ytterligare en fråga. Om man nu använder sig av en brottskatalog, vilket det också finns tecken på i diskussionen om den europeiska arresteringsordern, vet vi att det egentligen är fullständigt meningslöst med en lista av alla brott i fråga om dubbla straffbarheten eftersom brotten är straffbara i alla länder. Det är bara fråga om hur man vänder på orden.

Då är det desto viktigare att se på hur en brottskatalog ska utvidgas. Då diskuteras det om detta ska kunna göras med hjälp av ett enkelt rådsbeslut. Det är oerhört viktigt att veta hur besluten för att eventuellt ändra gränserna ska fattas.

Sedan är det frågan om vägransgrunder. Där får vi se var man hamnar. Det förvånar säkert en del – eftersom jag är vänsterpartist – men vi i Vänsterpartiet ser nyttan av instrumentet. Det är någonting som kommer att ha en positiv effekt när det gäller brottsbekämpning. Det är en stor skillnad när man tittar på den europeiska arresteringsordern som handlar om människor och det här som handlar om bevis och att eventuellt frysa tillgångar som är kopplade till brott som sedan ska prövas i domstol. Vi är ändå positiva till att man nu går fram med detta, men det finns vissa frågor kvar.

Anf.  31  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Det här är en kompromiss, men för svensk del arbetar vi för att ta bort strafftröskeln. Jag vill understryka den skillnad som ändå finns mot arresteringsordern.

Ändringar i brottskatalogen kan göras med hjälp av ett rådsbeslut.

Anf.  32  PER WESTERBERG (m):

Därmed finner jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Då går vi vidare.

Anf.  33  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Ordförande! Nästa punkt gäller förbindelserna med USA. Efter mötet med USA i början av februari har ordförandeskapet påbörjat arbetet med att upprätta ett straffrättsligt avtal med USA. Det var något vi enades om redan vid det extra RIF-mötet om kampen mot terrorismen i september förra året. Innan vi inleder förhandlingar ska vi inom EU enas om ett förhandlingsmandat. Ordförandeskapet har en mycket ambitiös tidsplan och hoppas med att vara klar med ett mandat redan till rådsmötet den 28 februari. Det är tveksamt om vi hinner med detta.

Sverige ställer sig självklart positivt till att förbättra det straffrättsliga samarbetet mellan medlemsstaterna och USA i kampen mot allvarlig brottslighet i allmänhet och terrorism i synnerhet. Vi understryker vikten av att ett sådant avtal fokuseras på sådant som utgör problem i dagens samarbete, t.ex. dataskyddsfrågor. Vi har just fått ett utkast till mandat, och vi håller på att analysera detta. I nuläget kan sägas att det är mycket allmänt hållet. Det innefattar såväl utlämning som övrig rättslig hjälp. Det poängteras att mänskliga rättigheter och konstitutionella regler kommer att respekteras samt att dataskyddsregler ska utarbetas. Det var också något som flera medlemsstater strök under vid förra veckans möte.

Självklara förutsättningar är t.ex. att utlämning inte kommer att bli aktuellt vid fall där dödsstraff kan bli påföljden. Vid det informella mötet i Spanien i förra veckan stod det också klart att medlemsstaterna inte kommer att lämna ut till domstolar som inte uppfyller rättssäkerhetskraven.

Anf.  34  PER WESTERBERG (m):

Finns det någon som önskar yttra sig? Om inte, finner jag att det finns stöd för regeringens upplägg för de fortsatta förhandlingarna.

Då går vi vidare.

Anf.  35  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Det gäller mötet med kandidatländerna. I anslutning till rådsmötet kommer vi att träffa våra kolleger från kandidatländerna. Det faktum att vi har en öppen dialog visar på förtroende mellan medlemsstater och kandidatländer. Om några år kommer vi att tillsammans att fortsätta utvecklingen geografiskt men kanske också ett utvidgat område för säkerhet, frihet och rättvisa. Just detta att vi måste ha en öppen dialog och träffas ofta på en rad olika nivåer är något som det svenska ordförandeskapet tog fasta på. Detta har följts upp av Belgien och nu Spanien. Diskussionerna under det svenska ordförandeskapet mellan kandidatländerna och medlemsstaterna visade att det finns förutsättningar och vilja att fördjupa samarbetet. Det finns mycket vi från EU:s sida kan göra för att förenkla samarbetet. Samtidigt har även kandidatländerna ett ansvar för att anpassa sina strukturer och sin utbildning så att de å sin sida är redo för samarbete inom EU.

Kandidatländerna har gjort stora framsteg, men det återstår fortfarande mycket att göra. Det är det senare som vi kommer att diskutera.

Ministrarna kommer också att föra en dialog om narkotikabekämpning. Tanken är att de ska ställa sig bakom ett gemensamt uttalande om narkotikabekämpning, vilket är ett ytterligare steg i kandidatländernas anslutningsprocess. Det ger dem tillfälle att skapa ett engagemang för att uppfylla regelverket på narkotikaområdet inom unionen. Ni har fått del av ett utkast till ett uttalande. Vid mötet kommer också en handbok om rekommendationer för effektivare tillämpning av Schengenreglerna att överlämnas till kandidatländerna.

Anf.  36  PER WESTERBERG (m):

Ordet är fritt. Finns det några frågor? Inte.

Jag ber att få tacka justitieministern för dagens sammankomst.

2 §  Rättsliga och inrikes frågor

Biståndsminister Jan O. Karlsson

Rapport från ministerrådsmöte den 6-7 december 2001 samt från informellt ministermöte den 13-15 februari 2002

Anf.  37  PER WESTERBERG (m):

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 28 februari 2002 Då hälsar vi statsrådet Jan O Karlsson med medarbetare välkomna. Ordet är ert.

Anf.  38  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Jag tänkte tala svenska. Jag fick ett visst material på franska till min stora glädje, och jag tänkte först öppna med det, men mina medarbetare avrådde mig – det kunde missförstås!

Ordförande! Jag tackar för att få ha kommit hit till EU-nämnden för första gången i en ny roll. Jag har för avsikt att i största korthet återrapportera mötet från den 6–7 december och säga några ord om det spanska ordförandeskapets prioriteringar. Jag ska snarare lägga tyngdpunkten vid det informella möte som just har avslutats i Santiago de Compostela. Jag utgår från att också justitieministern har haft åtskilligt att förtälja därifrån. Ni har fått en skriftlig rapportering. Jag tänkte då tillåta mig att ge en del kommentarer kring de informella resonemang som fördes, i all synnerhet kring det fortsatta arbetet i RIF-rådet och kring handlingsplanen.

Vid mötet den 6–7 december ställde sig när det gäller direktivet om asylproceduren rådet bakom slutsatserna från ordförandeskapet, men inga beslut fattades i ärendet. Kommissionen kommer tillbaka i slutet av mars med ett reviderat förslag på grundval av de synpunkter som fördes fram från medlemsstaterna.

När det gällde ett europeiskt koncept för förvaltning av gränskontrollerna var man eniga om att verka för ett ökat samarbete mellan medlemsstaterna.

När det gäller Eurodac räknade vi tidigare med att möjligen få en lösning vid RIF-mötet den 28 februari. Om jag får gå händelserna i förväg, har på den enda riktigt besvärliga utestående punkten nu det hela löst sig. Frankrike har, av skäl som jag ännu inte har inhämtat, gett sig i sitt motstånd. Den stora frågan som var kvar i Eurodac var på vilket sätt fingeravtryck ska tas – rulla eller inte. Denna äkta europeiska, eller anglo-franska, problematik, och nu har Frankrike givit sig! Om det har skett på grund av några medgivanden om jordbrukspolitiken vet jag inte. Det betyder att vi, glädjande nog, kommer att få ett beslut om Eurodac vid mötet den 28 februari.

Man enades den 6–7 december om att införa viseringsfrihet för Rumänien. Man enades också om enhetlig utformning av viseringsformulär och att anpassa bestämmelserna så att de avgifter som ska tas ut ska motsvara de administrativa kostnaderna för systemet. Här hade parlamentet uttalat sig alldeles före mötet.

När det gäller det lokala konsulära samarbetet presenterade ordförandeskapet en rapport som visade på behovet av ytterligare ansträngningar på området. Man enades om att ge utvärderingsrapporter om framstegen i detta samarbete en gång per ordförandeperiod.

När det gällde uppföljningen av Sarajevodeklarationen, som ju antogs under det svenska ordförandeskapet i mars 2001 – en ren informationspunkt – meddelades att endast små framsteg kunde noteras vid trojkamissionen till Belgrad den 29 och 30 november.

Jag övergår därefter till att nämna några ord om det spanska ordförandeskapet. Ett prioriteringspapper har lagts fram i ljuset av Laekenslutsatserna. Vi har redan haft ett RIF-råd i Santiago de Compostela den 13–15 februari. Det är ett möte den 28 februari i Bryssel där vad gäller migrationsfrågorna Eurodacsystemet är den enda stora frågan. Den är klar. Sedan har vi RIF-rådet i Luxemburg den 25–26 april och den 13–14 juni. Den 28 februari kommer kandidatländerna att vara inbjudna. Det blir också ett ministermöte med Ryssland i samband med RIF-mötet den 25 april i Luxemburg, då också Kaliningradfrågan kan bli aktuell.

Spanien kommer att följa de politiska riktlinjerna i Laeken, men man lägger nog mera vikt på asylfrågorna och mindre på invandringssidan. Ambitionen är att rådet ska kunna fatta beslut om mottagandevillkor för asylsökande och ett nytt gemenskapsrättsligt instrument, Dublin II.

Spanien hoppas också att hinna med en första läsning om direktivförslagen om flyktingdefinition och alternativa skyddsformer. Jag återkommer till detta, för jag tror att det är en för närvarande relativt krånglig politisk situation på migrationssidan. Det kan krävas en del extra aktivitet för att hålla uppe tempot. Till den änden hade jag – jag återkommer till det – samtal i första hand med våra engelska kolleger, som vi alltid har ett stort utbyte av att jobba ihop med i dessa frågor.

En stor del av ordförandeskapet, naturligt nog, tillägnas åtgärder mot terrorism. Spanien är ett land som länge har varit hårt drabbad av terrorism. Man vill också satsa på ökade gemensamma insatser inom viserings- och gränskontrollområdet. Man vill ta upp frågan om gemensamma viseringskontor och en gemensam viseringsdatabas. Jag återkommer till det i min kommentar om arbetet med handlingsplanen. När det gäller den olaga invandringen eftersträvar Spanien att man ska kunna anta en handlingsplan, en icke-bindande grundval, för en gemensam politik vid mötet den 28 februari. Efter mötet i Santiago de Compostela kan jag säga att det finns goda skäl att förmoda att man lyckas med det, men där har vi en hel del synpunkter som komplement till hur man, enligt vår mening, bör arbeta i framtiden.

Spanien kommer också att försöka stärka EU:s yttre förbindelser inom ramen för det fleråriga arbetsprogram som upprättats och att ytterligare stärka samarbetet med ursprungs- och transitländerna inom högnivågruppen för asyl- och migration. Det som framför allt prioriteras under det här halvåret är naturligtvis Marocko.

Man kommer också att göra en ny prioriteringslista när det gäller återtagandeavtalen. Det diskuterade vi också i Santiago de Compostela. Här har vi och Finland en hel del intressen, framför allt när det gäller Ryssland och Turkiet.

När det gäller samarbetet om yttre gränskontroll tänker sig kommissionen lägga fram ett meddelande och en handlingsplan om en gemensam politik under våren. Att föra färdigt utvidgningsförhandlingarna har naturligtvis också stor betydelse. Under Belgiens ordförandeskap förhandlade man om migrationskapitlet och det juridiska kapitlet med Slovenien, Ungern, Cypern och Tjeckien. Nu står på tur Estland, Malta, Polen, Litauen, Slovakien samt även Lettland. Man räknar med att på samtliga områden slutföra förhandlingarna. De äger rum på Lanzarote den 4–5 april, dvs. en ministerkonferens mellan EU och ASEM-länderna – det euroasiatiska samarbetet. Mötet kommer att gälla människohandel, olaglig invandring och migrationsströmmar. ASEM-länderna är Brunei, Kina, Korea, Filippinerna, Indonesien, Japan, Malaysia, Singapore, Thailand och Vietnam. De är ur EU-synpunkt utomordentligt viktiga samarbetspartner när det gäller kampen mot smuggling och människohandel.

Så går jag lite grann till vad som hände i Santiago de Compostela.

Jag tror, som sagt, att man når en politisk överenskommelse om handlingsplanen för bekämpande av olaglig invandring och människohandel. Om jag genast får säga några ord om detta, är det ett mycket stort område som täcks in. Det är viseringspolitik, informationsutbyte, förebyggande åtgärder, gränskontroll, återvändande, återsändandepolitik och sanktioner mot människohandel och människosmuggling.

Det är inget bindande program. Det är inga direktiv, utan det är en strategi för det fortsatta arbetet, ett slags avsiktsförklaring. Det var ett enhälligt välkomnande av arbetet, och man är inriktad på ett snabbt antagande av strategin. Från parlamentets och kommissionens sida hade man lite högre ambitionsnivå. De ville ha en tydligare tidtabell för arbetet.

Jag kanske först ska säga att vi från svensk sida lade mycket stor tonvikt vid de förebyggande åtgärderna och varnade för att handlingsplanen får en alltför stor tyngdpunkt på kontroll. Där fick vi explicit stöd från den holländska delegationen och på vissa punkter från andra länder. Vi ska alltså arbeta längre fram i migrationskedjan med förebyggande åtgärder.

Vi underströk också betydelsen av stödet till flyktingkommissarien.

Det finns i handlingsplanen en hel del förslag, bl.a. om upprättande av en gemensam viseringsdatabas. Vi har från vår sida starkt understrukit dataintegritetsaspekterna – över huvud taget integritetsaspekterna – och har antytt en viss skepsis till en tanke att man också där utan vidare spisning ska registrera avslag på tidigare viseringsansökningar. Vi ska vara klara över att databasen omfattar tre miljoner ansökningar om året.

Man diskuterade också gemensamma viseringskontor. Det kommer också en pilotstudie om gemensamma viseringskontor med början i Priština och senare i Kaliningrad. Vi underströk också betydelsen av att unionen analyserar och utvärderar tilltänkta åtgärder.

Jag tror att jag stannar där. Vi kan i frågorna återkomma till detaljaspekter. Innan vi går över till punkterna för kommande mötet gör jag en paus här för att möjliggöra frågor på diskussionen.

Anf.  39  GUSTAF VON ESSEN (m):

Jag förstod inte riktigt vad som var återrapportering eller inte i sammanhanget. Du kom in på dagens ämne redan.

Vad som är intressant att veta är att utskottet har fått ta ställning till två papper under loppet av en vecka, tio dagar. Det har bl.a. varit ett papper som var kommissionens förslag till åtgärder på området, sedan har det glidit över till att vara ordförandeskapets papper integrerat med kommissionens förslag. Utskottet blev lite lätt förvirrat i behandlingen av ärendet. Jag tror att det är utrett och klart nu vilket som är vilket. Kommissionens papper existerar inte längre, utan det är enbart ordförandeskapets papper som existerar, även om vi har diskuterat i detalj och med viss upphetsning också kommissionens papper.

Jag vill att statsrådet ska ha klart för sig att det är inte lätt att vara parlamentariker heller.

Anf.  40  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Jag kan hålla med Gustaf von Essen att det rådde en viss förvirring i socialförsäkringsutskottet över papperen. Vi fick mer allmän och bra information i går.

Jag tänkte fråga lite angående mötet i Compostela om återtagandeavtalen. Det har varit en diskussion om återtagandepolitiken. Bl.a. har det varit fråga om återtagandeavtalsprioriteringar. För svensk del har angivits Turkiet och Kina. Vad är motivet till att ni har prioriterat dessa länder? Det kan vara intressant för några av oss här, för vi ska åka till Turkiet på söndag för att se över frågan om de mänskliga rättigheterna.

Jag ser i texten till återrapporten att Kina är på rätt väg. Det vore bra om ni förklarar det begreppet. Det står på s. 3. Som jag ser utvecklingen i Kina är hundratusentals fängslade där, och många dödas och torteras. Det är en diktatur utan dess like. Jag hoppas att det är en felskrivning att Kina skulle vara på rätt väg.

Går det att förklara varför Sverige prioriterar Turkiet och Kina om återtagandeavtal?

Anf.  41  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Jag ber om ursäkt om jag har bidragit till nämndens förvirring. Det är inte så lätt att vara nytt statsråd heller.

Jag tror att vi möjligen kan trösta oss med att skillnaden mellan det spanska ordförandeskapets dokument och kommissionens underliggande papper är marginell. Substansen i det vi diskuterar är rimligen densamma. För att förstärka intrycket för Gustaf von Essen, var det också lite besvärligt att vara där. Vi fick plötsligt ett papper av det spanska ordförandeskapet en halvtimme före mötet där hela ordningen för behandlingen kastades omkull. De försökte ta ifrån oss möjligheterna att driva linjen om de förebyggande åtgärderna. Vi lät oss då icke nedslås.

Återtagandediskussionen innehöll dels en allmän del, dels en specifik del. Den allmänna delen handlade om att det finns en viss allmän skepsis. Vi gav inget uttryck åt det eftersom det var mitt första möte. Men jag kan säga i nämnden att jag instämmer i skepsisen. Det finns en tendens till att träffa stiliga återtagandeavtal som därefter över huvud taget inte tillämpas. Britterna sade att det väsentliga är att återtagandena fungerar.

Vi diskuterade också huruvida EU kan använda sin förhandlingsstyrka till att få fram att saker och ting över huvud taget fungerar. Det var allmän konsensus om att på de punkterna finns det möjligheter både när det gäller Ryssland och Turkiet eftersom de har så starka intressen att förbättra sina förbindelser med unionen att man där kan räkna med en viss förståelse dels att komma igenom förhandlingarna, dels att få en viss samarbetsvillighet när det gäller återtagandena. Från svenska bilaterala utgångspunkter har vi kontakter på migrationssidan med Turkiet som ger vid handen – också med vissa multilaterala organ – att så kommer att ske.

Vad beträffar Kinas eventuellt sig befinnande på rätt väg: Det är ingen av den nuvarande regimens valaffischer. Det är en bedömning av huruvida Kina över huvud taget är berett att samverka med unionen när det gäller återtaganden. Här har vi tidigare varit med om att de kinesiska myndigheterna förnekar identiteten på de personer som uppgivande kinesiskt medborgarskap har sökt asyl eller skydd i vår del av världen men inte haft skyddsskäl. De vägrar alltså ta tillbaka folk och blåljuger helt enkelt, även när vi anser oss kunna bevisa att det är fråga om kinesiska medborgare.

Uttrycket ”på rätt väg” betyder alltså att detta oskick är på väg att minska. Någon annan värdering av de interna eller externa förhållandena i Mittens rike innehåller icke detta omdöme. Det står för hela unionen.

Anf.  42  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Jag vill tacka statsrådet för förtydligandet. Det är viktigt att nämnden förstår det här.

Statsrådet nämnde också uttrycket ”stiliga” återtaganden. Jag undrar om jag hörde rätt. I så fall skulle jag vilja att ministern förklarar det, om det betyder att återtagandeavtalen inte fungerar.

Vad sedan gäller situationen i Turkiet, anser ni på UD att den är av den arten att man kan sända tillbaka fler människor, att det är lämpligt med återtagandeavtal? Kan ni motivera detta lite mer?

Anf.  43  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

”Stiliga” är en direkt översättning av min brittiska kollegas uttryck beautiful. Det var menat ironiskt och syftar på att länder undertecknar avtal som är synnerligen väl formulerade och innehåller långtgående åtaganden men där tillämpningen i praktiken icke överensstämmer med avtalstexten eller dess anda. Uttrycket var ironiskt menat. I Europeiska unionen förekommer det ibland, i detta familjära sammanhang, också ironi – någonting som jag förstår att jag däremot ska utmönstra ur mina föredragningar i nämnden i fortsättningen. Jag ber om ursäkt för detta.

När det gäller Turkiet är alla länder helt överens om att vi ska ha ett återtagandeavtal med Turkiet. Det är utomordentligt viktigt att vi får ett sådant. Förhållandena i Turkiet är självfallet sådana att det är fullt möjligt att ha det och genomföra det.

Anf.  44  PER WESTERBERG (m):

Då går vi över till dagens dagordningspunkter, nr 5 och 6. Det är två punkter där vi måste lämna besked.

Anf.  45  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

När det gäller punkt 5 på dagordningen kan vi lugnt räkna med att Eurodac kommer att antas den 28 februari. Det enda egentliga återstående hindret mot det har avlägsnats. Förhoppningen om att vi ska kunna fatta det beslutet är alltså god.

Jag tror också att man kommer att nå en överenskommelse om handlingsplanen. Där finns det, som jag tidigare sade, anledning till bekymmer. Denna handlingsplan är visserligen synnerligen handlingskraftig när det gäller kontrollåtgärderna, men enligt vår mening är den svagare när det gäller de förebyggande åtgärderna. Vi har för avsikt att fortsätta att arbeta med dessa förebyggande åtgärder.

Eftersom det här inte är en juridiskt bindande plan anser vi för vår del att den ska kunna utvecklas vidare på olika sätt, bl.a. genom förebyggande åtgärder av unionen gemensamt. I samband med mötet i Santiago de Compostela utvecklade jag bilateralt tanken på att vi ska kunna ägna oss åt sådana förebyggande åtgärder. Jag är i och för sig beredd att ta upp och diskutera lite grann med både det nuvarande och det kommande ordförandeskapet när det gäller migrationssamarbetet mera allmänt. På ett sådant här informellt möte har man möjlighet att bilda sig en uppfattning även på den punkten. Men i sakfrågan kan vi utgå från att det finns politiska förutsättningar för att handlingsplanen nu kan antas.

Anf.  46  GUSTAF VON ESSEN (m):

Jag återknyter till den diskussion som vi hade i utskottet om det första papperet. Utskottet markerade tydligt att man ville ha en bättre balans när det gäller de ståndpunkter som Sverige redovisade där, alltså balans mellan hårda och mjuka åtgärder, om jag uttrycker det lite förenklat.

Jag kan då konstatera att de ståndpunkter som har redovisats från svensk sida i det här papperet är bra, och vi ställer oss bakom detta helt och fullt. Jag har en kompletterande fråga som jag strax kommer tillbaka till.

Vi inser vikten av detta dokument, därför att det ger en riktning framåt som är betydelsefull. Kommande förslag i enskildheter kommer givetvis att ha sin bas i detta dokument. Därför är det viktigt att man verkligen är tydlig från regeringens sida, och från vår sida, om att man antingen ställer sig bakom detta papper eller inte gör det. Nu ställer man sig bakom det här papperet, och då har man också tagit ett steg i en viss riktning, som då blir styrande för det kommande arbetet när det gäller även detaljfrågor som kan komma upp. Även om man inte behöver vara ense om alla detaljer är det ett slags riktning. Vi ger klart regeringen detta stöd.

Sedan kommer jag till haken. Det är att det inte är säkert att det är just de svenska ståndpunkterna, hur väl avvägda de än är, som kommer att inkorporeras i denna handlingsplan. I den allmänna debatten verkar det ibland som om vi i Sverige ensamma kan utforma EU:s migrations- och asylpolitik. Så är inte riktigt fallet. Även om vi har bra på fötterna tror jag inte att vi har så stor relativ styrka att vi kan få igenom alla våra ståndpunkter.

Då uppstår frågan: Om statsrådet märker att ståndpunkterna inte tillgodoses på det sätt som man hoppas, ska man då lägga något slags parlamentarisk reservation och återkomma och säga att ”så här blev det, är ni med på det”? Vi kanske inte nu ska ge ett carte blanche, utan vi bör få en chans att säga vårt, om det uppstår en sådan situation. Statsrådet kanske kan fundera lite på det.

Det finns några frågeställningar om man tittar på punkten 9: Olaglig invandring är ett globalt problem med många aspekter.

Anf.  47  Kanslichef INGRID LARÉN MARKLUND:

Jag vill för undvikande av missförstånd säga att det i vårt andra utskick finns en reviderad promemoria från UD om den här frågan som är daterad den 18 februari, precis samma datum. Till synes är den likartad med promemorian i det första utskicket, men vi på kansliet har angett att promemorian i det andra utskicket är reviderad. Vi har satt kantstreck för de svenska ståndpunkterna, som är i stor utsträckning förändrade efter, såvitt jag har förstått, det informella ministermötet i Santiago de Compostela och det spanska ordförandeskapets reviderade förslag med anledning av detta ministermöte.

Det papper som är relevant är alltså det som kom i utskick 2, det lilla utskicket.

Anf.  48  GUSTAF VON ESSEN (m):

Jag kan säga direkt att jag har missat det. Det kanske gör att mina frågor blir något irrelevanta. Jag är inte helt säker på det, men jag kanske kan få det utklarat av statsrådet.

Jag har en fråga om det europeiska registret för visering. Det låter inte så oerhört spännande att inrätta ett sådant, men det kan hända att det blir nödvändigt. Vi ställer oss lite milt skeptiska till en sådan fråga.

Frågan om gränspolis och sjöpolis och vad det kan bli av det är vi också milt skeptiska till. Vi ser inte att inrättandet av en europeisk gränspolis är en fråga som bör lyftas fram alltför snabbt. I en förlängning kan det hända att det är vettigt, men då ska en rad nya förutsättningar uppstå. Där tror jag att vi har samma ståndpunkt.

Den viktigaste frågan är nu: Om detta dokument, som är ett policyskapande dokument i framtiden, ska antas får det inte se väldigt annorlunda ut än det här. Det måste ju finnas något slags avtryck av de svenska ståndpunkterna. Annars kommer ni tillbaka med ett dokument som inte reflekterar svenska ståndpunkter, och då bör vi få en chans att säga vårt om detta.

Anf.  49  HELENA BARGHOLTZ (fp):

Jag tolkade statsrådet så att han visar skepsis och viss tveksamhet till handlingsplanen. Men när man läser underlaget ser man att det står väldigt tydligt att Sverige välkomnar förslaget till handlingsplan och ställer sig positivt till ett snabbt antagande av planen. Det kan vi från Folkpartiets sida inte riktigt ställa upp på, utan vi är tveksamma och ganska oroade över vad det kommer att innebära.

Låt mig först ta upp viseringsdatabasen, eller viseringslistorna. Det står i det nya papperet under punkt 11 att sekretess- och dataskyddsfrågor måste respekteras, att grundläggande fri- och rättigheter inte får kränkas osv. Det är jätteviktigt. Vi vet att man inte riktigt är överens mellan de olika länderna.

När det gäller databaser har vi dessutom den särskilda personuppgiftslagen, och jag undrar hur den kommer att stämma med viseringsdatabasen. Där vill jag anmäla en stor skepsis. Jag tror helt enkelt inte att det kommer att gå att få fram listor som innehåller all den information som man behöver ha och som samtidigt tillgodoser de krav vi har på rättssäkerhet m.m. Det är min ena stora invändning mot det här.

Det andra är att det handlar väldigt mycket om procedurregler. I stället borde man fokusera mera på gemensamma regler för vilka skäl som ska bedömas som tillräckliga för att bevilja asyl och hur asylansökningarna ska bedömas. Det här är för hindrande, och man försöker lösa problemen på fel väg.

Jag vill också säga något om människosmuggling, eftersom den frågan ligger i detta. Det är ett väldigt svårt brott, och det finns två aspekter på det. Den ena är att människosmuggling är ett brott mot den enskilda staten. Där är transportören och flyktingen helt överens om att de gemensamt vill begå detta brott mot en stat. Den andra aspekten är att transportören många gånger i samband med människosmugglingen begår ett brott mot flyktingen genom att transportera henne eller honom på ett brottsligt sätt och skada personen i fråga. Detta är ett mycket komplicerat brott.

Anf.  50  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Vi i Vänsterpartiet är mycket tveksamma till detta dokument. Det här är väldigt stora frågor. Jag tror att den enda möjligheten för oss i Vänsterpartiet att tala om vilken syn vi har är här i EU-nämnden.

Det pratas om balans i många sammanhang i de olika dokumenten, och vi ser klart att det mer är fråga om en obalans. Vi i Vänsterpartiet anser att det är för mycket kontroll och polisiärt samarbete och att man försöker flytta fram positionerna. Det finns en mängd exempel på det.

Vi har haft en diskussion om transportörsansvar, och vi tycker att det är väldigt tuffa skrivningar i detta dokument. Man säger t.ex. att transportörerna ska vidta alla nödvändiga åtgärder. Det är en tuff skrivning, utifrån de diskussioner som har varit här i Sverige.

Jag instämmer i mycket av det som Gustaf von Essen sade när det gällde gränsövervakning och gränspolis. Man flyttar fram positionerna väldigt mycket. En gemensam flotta nämns i något dokument. Ett land reser den frågan, och då blir det direkt en utredning. Det sätter väldigt stora avtryck. Ibland skrivs det i dokumenten att polischefer har tyckt si och så. Polischefer tycker naturligtvis att det ska vara mer kontroll, men det är ändå politiker som ska fatta beslut. Det måste gå den representativa vägen i ett samhälle.

Det här går alldeles för långt, och vi i Vänsterpartiet säger klart nej till det.

En del av de svenska ståndpunkterna kan givetvis vara bra, men man måste i huvudsak se på dokumentet och skrivningarna där. Därför säger vi nej till detta.

Anf.  51  KIA ANDREASSON (mp):

Frågan om gränspolis har vi haft uppe och diskuterat här förut. Förra gången fick vi information om att den bara var på diskussionsstadiet och att det inte skulle bli någonting. Men nu ska alltså en polisakademi etableras i Danmark, och där ska man ha gemensam utbildning för gränspoliser. Vad är det? Det måste väl tolkas som att det ska bli gränspoliser när man har en gemensam utbildning.

Det är precis så här det går till hela tiden. Ni ska få se, sanna mina ord, att om det står i protokollet har vi det uppe nästa gång. Det är väldigt smart att börja på detta vis, med en gemensam utbildning. I nästan varje dokument som vi får talas det också om en gemensam gränspolis.

Det är två ministrar – både justitieministern och statsrådet för flyktingfrågan – som måste samordna det här: Vad tycker Sverige egentligen om denna utveckling? Vi måste ta ställning. Det återkommer jag till hela tiden.

Jag kan instämma i vad både Folkpartiet och Vänsterpartiet har sagt om handlingsplanen. Det talas mycket om kamp och om att de som försöker komma in ska hindras.

”Harmonisering av viseringspolitiken och instrument för att hindra att personer utan tillstånd reser in i medlemsstaternas territorium” – det är ju ett territorium – ”bör vidareutvecklas. De gemensamma viseringslistorna är ett första steg i den riktningen.”

Man vill också ha ett tidigt varningssystem, som vi har pratat om, en gemensam databas och gränspolis. Det är hela tiden den här kampen, kriget. Det är inte balanserat, som vi har varit inne på här. Det är obalans.

Det är för Miljöpartiets räkning som jag uttrycker de här tankarna.

Anf.  52  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Gustaf von Essen lyfte upp frågan om parlamentarisk reservation. Vi tycker att det vore väldigt bra. Frågan är om det var ett yrkande från hans sida: Om de svenska ståndpunkterna inte går igenom ska vi säga nej till dokumentet.

Anf.  53  GUSTAF VON ESSEN (m):

Jag ställde frågan till statsrådet för att få en dialog om detta. Vad gäller Vänsterpartiet behöver de inte resonera om detta, för de har redan sagt nej till dokumentet.

Anf.  54  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

För det första: För att skingra en del oklarheter ska jag be mina medarbetare se till att nämndens samtliga ledamöter får mina talepunkter vid mötet, eftersom många av de oroliga synpunkter som har förts fram här är väl tillgodosedda i mitt anförande.

För det andra: Det här är en plan som inte är juridiskt bindande. Alla länder har redan lagt eller kommer om planen antas att lägga fram sina särskilda synpunkter som de vill understryka vid denna plans genomförande. Vad gäller flera av de – jag återkommer till det – element som ingår i detta handlar det inte ens om beslut om vad man ska göra utan om genomförbarhetsstudier. Jag förstår att detta inte räcker utan att vi ska låta bli det också. Jag återkommer just på den punkten.

Sedan vill jag utgå från vad Helena Bargholtz sade. Vad det här handlar om är en handlingsplan mot illegal invandring. Det handlar om åtgärder mot några av de mest vedervärdiga brott som kan begås. Det handlar om människohandel och människosmuggling. Jag får på regeringens vägnar – och, hoppas jag, på det stora flertalet av nämndens och riksdagens ledamöters vägnar – säga att vi är fast beslutna att göra allt för att motverka dessa fruktansvärda brott. I mitt inlägg kallade jag detta slavhandel.

Däremot finns det ett dilemma. Om man ger det här arbetet en felaktig inriktning kan det hända att man icke uppspårar, avslöjar och bestraffar gärningsmännen utan offren. Jag förstår att det var det som Helena Bargholtz menade, och det är regeringen fullständigt medveten om.

Vi ska dock vara klara över att vi efter att ha sagt detta inte kan avstå från att göra vårt yttersta för att förhindra dessa fruktansvärda brott. På den punkten är regeringen lika besluten som varje europeisk regering att göra sitt yttersta. Jag är glad över den beslutsamheten. Men den analys som regeringen har gjort – och jag är övertygad om att EU-nämnden står bakom oss i detta – är att det räcker icke med repressiva och kontrollerande åtgärder. Vi har skärpt straffen för människohandel, och vi har definierat skarpare juridiskt vad det handlar om. Ändå ser vi att det ökar. Vad jag sade vid mötet var att om vi inte går till källorna kommer vi att se en ökning av detta, och därför räcker icke de här åtgärderna. Men att de inte räcker innebär inte att vi inte ska vidta dem. Ni kommer att se i mina talepunkter att vi anförde det då, och vi kommer att anföra det igen.

Dessutom är det min, låt vara begränsade, erfarenhet av europeiskt samarbete och annat internationellt samarbete att det här är en process. Jag valde därför i samband med den här diskussionen att be om ett särskilt möte med António Vitorino, kommissionären på det här området. Jag tror att alla håller med mig om att han, både som tidigare EU-parlamentariker och verksam i kommissionen, är en man med utomordentliga kvaliteter. Jag framförde dessutom till honom och hans närmaste medarbetare med allt eftertryck hur allvarligt Sverige ser det om det blir en obalans i den här handlingsplanen. Jag har också använt reella påtryckningar för att få till stånd detta. Men jag understryker vad Gustaf von Essen sade, nämligen att det är icke Sverige som antar denna plan utan länderna gemensamt. Det är också det som ger den dess värde.

Vi kommer alltså vid mötet att tydligt och klart ange och ge rättvisa åt vår oro på nytt därest vi icke får tillfredsställande försäkringar om att våra åtgärder också kommer att tillgodoses i handlingsplanen. Det är ingenting som hindrar oss från att i den kommande politikutformningen fortsätta att följa upp alla våra punkter så att vi får in dem. Det är så jag tror att vi alltid ska arbeta i EU.

Sedan gäller det vissa speciella ting, dvs. gränspolis, sjöpolis och register. När det gäller gränspolis och sjöpolis har man sagt att man ska göra en studie av genomförbarheten. Jag förstår att det finns människor som icke vill veta detta. De får nu finna sig i att få vetskap om huruvida det blir genomförbart eller inte, för denna studie kommer att genomföras. Däremot vet vi alltså inte om det kommer att bli någonting sådant.

När det gäller gränspolissamarbetet har vi sagt nej till en gemensam europeisk gränspolis. Det beslutet är redan fattat. Däremot är, tror jag, samtliga länder överens om att vi ska ha ett samarbete över gränserna mellan polismyndigheterna. Jag kan inte föreställa mig att det kan anses vara en fördel att vi inte samarbetar över gränserna för att beivra ett brott som är internationellt. Som ordförande i Revisionsrätten har jag i den här nämnden vid flera tillfällen sagt att jag bedömer det som utomordentligt allvarligt att det råder brister i polissamarbetet i EU som gör att internationella förbrytare kan härja fritt i vår del av världen. Jag upprepar det på den här punkten. Jag tycker att det är utomordentligt viktigt. Ett av de få glädjetecknen från vårt broderland Danmark är i så fall att de vill delta i utbildningen av personer som ska samarbeta med sina kolleger i detta. Det kommer vi att fortsätta att arbeta för. Jag är övertygad om att vi där i grund och botten har EU-nämndens stöd.

När det gäller viseringsregistret har vi till att börja med datadirektivet. Även här rör det sig om en genomförbarhetsstudie. Vi har angivit att sekretessfrågorna och integritetsfrågorna är av avgörande betydelse. Innan ställning tas till detta element i handlingsplanen kommer vi alltså att få en redogörelse för hur våra synpunkter har kunnat tillgodoses.

På en punkt har jag gjort en explicit reservation, och det gäller om man ska ha med avslagna viseringsansökningar. Vi har det själva i våra egna register, så vår utgångspunkt är kanske inte ramstark. Men mitt skäl här är pragmatiskt. Om vi har ett register med tre miljoner ansökningar årligen kan vi naturligtvis tänka oss att det finns en risk för rättsförlust om någon av rent administrativa skäl ett år får avslag på en viseringsansökan och detta avslag utan närmare kommentarer ska hänga kvar i ett svåröverblickbart register. Det kan skada möjligheterna att erhålla en framtida visering. Den synpunkten har jag explicit fört fram dels vid mötet, dels direkt till kommissionären. Den frågan vill jag ha belyst, och den kommer vi att följa upp.

Jag kan försäkra nämnden att när det gäller integritetsspörsmålen och datasekretessen kan det inte råda något som helst tvivel om vilken inriktning mitt anförande hade.

Frågan om förenligheten med vår lagstiftning när det gäller personuppgifter är en fråga som vi har uppe i flera olika direktiv, också i samband med asylprocedurerna. Den frågan är alltså redan beaktad i arbetet; den har vi redan inne i det här. Det gäller också flera andra direktiv.

Anf.  55  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Kristdemokraterna har under flera år krävt åtgärder mot människohandel över gränserna och slavhandel med kvinnor och barn. Vi kan knappast kritisera det när det äntligen kommer ett förslag som vi har krävt av regeringen och andra berörda. Nu kommer det ett förslag till en handlingsplan, och det är oerhört viktigt att den hamnar rätt. Men det är tveksamt om nämnden ska rygga inför en sådan här situation, när vi äntligen får detta på bordet som många av oss har bett att få.

Därmed vill jag säga att vi naturligtvis också har frågetecken inför detta. Vi förväntar oss att frågorna återkommer – det brukar de alltid göra. Det fattas sällan beslut efter ett eller två möten i EU-sammanhang, utan vi brukar få se frågorna igen. Jag utgår från att det blir så här också.

Vi vill för vår del särskilt få klara upplysningar om hur det kommer att fungera för asylsökande som verkligen har skyddsbehov, hur de hittar sin väg till Sverige och andra länder på ett bra sätt, och att man kan skilja mellan grupperna.

Vi står bakom åtgärderna mot den här vidriga verksamheten och är glada för att de kommer fram, men vi kommer att följa detta i fortsättningen.

Anf.  56  GUSTAF VON ESSEN (m):

Jag vill först bara säga att gränspolissamarbete naturligtvis är både nödvändigt och bra från alla synpunkter – ju mer dess bättre. Sedan får vi se om det så småningom i en framtid finns förutsättningar för att arbeta mer effektivt.

Inom parentes vill jag bara anmärka att vi också har ett Schengensamarbete, och där finns någonting som kallas inre utlänningskontroll, eller kompensatoriska åtgärder för att gränserna är öppna. Sverige är ett av de mest naiva nationerna i Europa när det gäller att implementera den inre utlänningskontrollen. Vi används ju nu som ett transitland från olika delar av världen till andra, icke-Schengenländer.

Vi måste helt enkelt skärpa det här, och vi har hört polisen tala om detta i den här Anhörigkommittén. Man blir faktiskt skrämd av naiviteten och den låga prioriteringen när det gäller denna fråga, men det är en parentes.

Jag skulle nu på allvar vilja veta vad detta dokument har för status när det är antaget. Har det då en status som gör att det blir styrande? Låt vara att det också innehåller utredningar och sådant – jag tycker att det är självklart att vi ska ha utredningar, så att vi vet mera – men vad har det för status? Vad är det för styrdokument vi talar om?

Det är här vattendelaren går mellan dem som vill bekämpa illegal invandring, trafficking och allt vad det kan vara och dem som tycker att man inte ska göra det på det här sättet. Nu har vi hört kd säga sitt. Det tycker jag är bra. Och vi har sagt vårt. Vänstern har sagt nej. Det har tydligen Folkpartiet och Miljöpartiet också gjort. Då vet vi det. Vi måste ju fortsätta arbetet i en viss riktning. Vi kan liksom inte bara ta saker och ting ad hoc. Vi måste ha en struktur i vårt kommande arbete, och det här ger utrymme för ett strukturerat arbete. Det är därför som man har ett styrdokument, ett strategidokument.

Anf.  57  LENNART DALÉUS (c):

Jag tycker också att det är bra att vi har ett förslag till handlingsplan att arbeta med. Och regeringens ståndpunkter, som innebär vissa uppstramningar av handlingsplanen, är bra. Inte minst skulle jag vilja säga att synpunkten om att man ska arbeta tidigt i migrationskedjan är ett grundläggande viktigt inslag.

Det är en sak som statsrådet sade om beslutsprocessen som jag undrar över. Jag tyckte att du sade att detta är ett sätt att fortlöpande påverka planen och förändra den i enlighet med vår inriktning. Men är det så beslutsprocessen är? Är det inte så att planen nu antas och att den sedan gäller? Har den här någon speciell status med en rullande beslutsmekanism i sig?

Anf.  58  HELENA BARGHOLTZ (fp):

Jag vill först säga att jag har uttryckt stor tveksamhet och kritik mot förslaget till handlingsplan. Jag tycker att det är avgörande hur det här kommer att behandlas i fortsättningen. Jag har förstått att statsrådet är betydligt mera tveksam till olika inslag i planen än vad som står i bakgrundsmaterialet, nämligen att Sverige välkomnar förslaget till handlingsplan och ställer sig positivt till ett snabbt antagande av planen. Det är detta som jag vill ifrågasätta.

Vad innebär ett snabbt antagande av planen? Statsrådet har talat om stora viktiga studier som man ska göra på olika områden. Då är min fråga: Ska vi snabbt anta den här planen, och sedan kommer studierna? Eller kommer studierna först, och när de är klara kan vi ta ställning till om vi ska anta planen? För mig är det självklart att vi måste ha konsekvenserna av planen klara innan vi kan anta planen.

Anf.  59  KIA ANDREASSON (mp):

Hur ska den databas som man föreslår ska inrättas kopplas till de redan existerande, t.ex. Schengen Information System? Vad jag förstår är det också en databas som tangerar vissa uppgifter här. Ska dessa sammankopplas, så att man ska kunna titta redan när folk kommer till landet, som med Schengen Information System? Det är min fråga.

Anf.  60  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Det som Helena Bargholtz säger om att konsekvensen av planen måste vara klar instämmer jag helt i. Det är därför som vi är lite skeptiska. Vi ser att det här är ett viktigt policyskapande dokument som vi inte på något sätt kan styra över. Det är ganska långtgående åtgärder som håller på att göras i det här.

Vad jag vet är alla riksdagens partier mot alla typer av slavhandel, exploatering av människor och trafficking. Vi jobbar jättemycket med det här. Tyvärr drabbar de åtgärder som vi gör för att komma åt allt det här hemska i världen de människor som söker asyl, de som behöver hjälp. Det ser vi i verkligheten. Det här tycker vi är att gå för långt i förhållande till de människor som verkligen behöver söka sig en fristad.

Sedan är det viktigt att peka på det som statsrådet har pekat på här, nämligen att arbetet ska påbörjas tidigt i migrationskedjan och att UNHCR ska ha mer resurser. Tyvärr är det inte så, eftersom EU har strypt rätt så mycket av bidragen till UNHCR. Om vi från Sveriges sida kan lyfta upp frågan är det bra, för vi är ju bra bidragsgivare när det gäller UNHCR.

Anf.  61  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Handlingsplanen är ett slags avsiktsdokument. Det inriktar alltså arbetet på en rad olika åtgärder, och det samlade syftet är att öka den gemensamma kampen mot olaglig invandring. Det är hela innebörden av det. Det betyder då att det finns en rad olika element i denna handlingsplan, som ni ser. En del av dem handlar om att man daterar upp redan gällande bestämmelser och där man har fattat beslut aktiverar sådana saker. På många punkter innebär det helt enkelt att man bestämmer sig för att se efter om någonting är genomförbart. Jag har angivit några exempel på att ett antagande av handlingsplanen innebär att man sätter i gång och utreder. Det gäller gränsbevakning, sjöbevakning, upprättande av databas osv. Jag återkommer till just det speciella sambandet med informationssystemet i Schengen, för det berördes också.

Vi gör den bedömningen att det är bra att man får ett samlat dokument att arbeta efter. Sedan jobbar kommissionen med det här på olika sätt. Om man kommer fram till att man ska genomdriva bindande åtgärder kommer det efter utredning om genomförbarhet förslag till en rättsakt från kommissionen. Det är då det blir ett bindande beslut, sedan man har haft en förhandling i ministerrådet. Sådana frågor som vi har tagit upp här i dag är inte framme vid bindande beslut, utan man har angivit en inriktning eller en avsikt. EU-nämnden kommer alltså att ha tillfälle att pröva detta när vi har fått kommissionens bedömning om genomförbarheten och sedan när det gäller om vi över huvud taget ska vara positiva till ett bindande beslut.

Vi i regeringen har den uppfattningen att vi på hela det här området bör ha kvalificerad majoritet och inte enhällighet. Enligt vår mening är det här så viktigt att vi måste ha kraft bakom politiken, så att vi har kvalificerad majoritet. Annars tror vi inte att vi kommer fram. Jag hoppas att vi vid ett tillfälle när vi har mera tid också får göra en analys av hela migrationssamarbetet i Europa, för jag skaffade mig en ganska tydlig bild av det under dagarna i Santiago de Compostela.

Det betyder alltså att kommissionen, om det här antas, vet att man kan lägga resurser på att utreda genomförbarheten när det gäller de här elementen av konkreta bevakningsåtgärder t.ex. längs sjögränsen – det är för övrigt någonting som jag undrar om inte Sverige har ett visst intresse av, eftersom vi är relativt väl försedda när det gäller sjögränser. Sedan får vi ett förslag.

Styrdokumentet, Gustaf von Essen, innebär att man helt enkelt talar om vad det är för olika element som man tänker jobba med, men en handlingsplan innehåller inga förslag till bindande beslut. Det enda som skulle kunna vara bindande är om det skulle ha fattats något tidigare beslut som nu integreras i handlingsplanen, men jag tror inte att det finns några speciellt stora sådana. Det enda är Eurodac, och det kommer ju sedermera att ingå i det här som ett hjälpmedel.

Sedan går jag då till den här avvägningen när det gäller kritiken. Jag tror uppriktigt sagt att vi i EU-nämnden och regeringen på ett ungefär är överens om hur vi vill ha balansen i det här arbetet. Regeringen kommer att göra en tydlig förklaring, och vi kommer att arbeta för att i det här arbetet få fram just proaktiva åtgärder långt fram i migrationskedjan. Om vi inte får gehör för detta i hela EU kommer vi att inleda detta samarbete med de länder som har samma uppfattning som vi, och vi kommer icke att vänta på någon handlingsplan. Det gäller t.ex. Sankt Petersburg och Östeuropa. Det här är nämligen så viktigt för oss. Jag har t.ex. haft underhandssamtal med min tyske kollega. Det var mycket som vi inte var överens om, kan jag försäkra, men just på den här punkten har vi bestämt oss för att gemensamt arbeta för sådana här insatser. Det kommer jag sedermera att informera riksdagen om när vi har kommit lite längre. Så vi kan dessutom ligga väl framme med det här arbetet när det gäller åtgärder för att förebygga trafficking och människohandel.

Och till sist ska jag säga att kommissionen i likhet med vad som föreslogs här har föreslagit att man ska beakta förekomsten av ett informationssystem i Schengen när man gör genomförbarhetsstudien om databasen i den här handlingsplanen, så man kan säga att det förslag som här framfördes redan är tillgodosett av kommissionen.

Anf.  62  KIA ANDREASSON (mp):

Herr ordförande! Det var väl inte riktigt ett förslag. Jag är väldigt orolig över de här databaserna som upprättas och sammankopplas. Jag uttryckte farhågor om att detta skulle sammankopplas med just Schengen Information System, och det är tydligen det som är tanken. Det oroar mig.

Sammankopplar man alla dessa register som har upprättats blir det ju en oerhörd kontroll av människor i detta territorium. Var går gränsen? Det här börjar likna en sovjetstat med gemensamma institutioner och en oerhörd kontroll.

Anf.  63  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Ibland tror man att öronen ska falla av. Jag hoppas att den här hänsyftningen på Sovjetunionen inte är någonting som någon i EU-nämnden i övrigt står bakom när det gäller en av de största fredstankar som jag har haft glädjen att arbeta med.

Anf.  64  PER WESTERBERG (m):

Jag har ingen på talarlistan nu. Men om jag ska göra en sammanfattning konstaterar jag att det är lite spretigt i de ståndpunkter som har angetts.

Jag noterar att det finns talepunkter som inte finns tillgängliga för ledamöterna. Kanslichefen har noterat att det här ska upp den 28 februari och att det finns möjligheter att ha ett skriftligt samrådsförfarande när man har talepunkterna.

Anf.  65  Kanslichef INGRID LARÉN MARKLUND:

Om vi kan få oss dessa talepunkter tillsända och om vi, om diskussionen i dag medför någon förändring av regeringens föreslagna ståndpunkter, kan få också den tillsammans med ytterligare dokument kan vi alltså skicka ut detta till ledamöterna med en begäran om synpunkter. Då kan vi försöka bedöma ifall det behövs ett extra sammanträde eller hur saken ligger till.

Anf.  66  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

I den frågan har jag uttryckt mig lite otydligt. Jag föreslog att de talepunkter som låg till grund för mitt inlägg vid mötet i Santiago de Compostela omedelbart efter detta möte skulle ställas till nämndens förfogande för att nämnden skulle förstå vad jag hade gjort. Där kommer ni nämligen att upptäcka att så gott som samtliga synpunkter som har förts fram i diskussionen här faktiskt har förts fram.

Anf.  67  GUSTAF VON ESSEN (m):

Bakom statsrådets mycket imponerande talekonst finns det ju ändå ett slags hård kärna, nämligen att det ska antas ett strategidokument som ska styra verksamheten på det här området fortsättningsvis. Sverige har redovisat alldeles utmärkta ståndpunkter, och statsrådet har vårt fulla stöd.

Men tänk om det nu skulle visa sig att det inte blir som Sverige har tänkt sig, att man inte får genomslag för den här strategin. Det är då man undrar hur vi som parlamentariker ska hantera detta. Vi har gett ett visst uppdrag, ett mandat kan man väl säga även om det inte är ett formellt sådant, och sedan blir det en annan leverans i slutändan.

Det här återkommer ju gång på gång i olika sammanhang, dvs. att man ger luftiga mandat, och sedan blir det någonting annat. Vi har ju från utskottets sida en gång också lagt fram ett betänkande på detta område. Det var familjeåterföreningsdirektivet som vi då talade om och som vi enhälligt antog. Vi sade att det här sänder vi upp till EU-nämnden och sedan till regeringen för beaktande. Sedan vet jag inte vad som har hänt med det. Men vi gjorde i alla fall en stor parlamentarisk ansträngning.

Jag är väldigt noga med att det ska vara rätt här, så att det inte bara glider iväg. Det var därför som jag ställde den här frågan om det finns anledning att i ett visst läge göra en parlamentarisk reservation. Det gör andra länder i vissa sammanhang. Det borde också vi kunna göra.

Anf.  68  GÖRAN MAGNUSSON (s):

Herr ordförande! Det är naturligtvis viktigt vad nämnden säger, men som jag uppfattar nämnden och nämndens arbete står vi bakom den svenska ståndpunkten. Om den inte blir tillgodosedd är det ju statsrådet eller regeringen som får göra en bedömning av hur långt vårt mandat sträcker sig i det här sammanhanget.

Jag tycker att man gör det alltför formellt när man diskuterar parlamentariska reservationer när det gäller ett icke-bindande eller icke-juridiskt dokument. Vad ska vi göra med en parlamentarisk reservation egentligen? Jag tycker att det är tillräckligt om det finns en majoritet – och det utgår jag ifrån att det finns – som står bakom den svenska positionen. Det är det nämnden talar om. Sedan får regeringen göra den bedömning som man måste göra eller kan göra. Det är ju som statsrådet också har sagt kanske inte fråga om att bestämma exakt hur det ska vara, utan detta är en process, och den får vi naturligtvis beakta.

Anf.  69  GUSTAF VON ESSEN (m):

I grunden delar jag Göran Magnussons synpunkter. När jag talar om en parlamentarisk reservation menar jag att statsrådet borde kunna säga att han inte har någon förankring när det gäller att gå med på vissa saker därför att EU-nämnden har gett honom indikationer om att man har vissa ståndpunkter. Jag skulle t.o.m. kunna tänka mig att statsrådet skulle kunna vara hjälpt av en sådan deklaration i ett visst förhandlingsläge.

Anf.  70  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Jag tror att det är taktiskt klokare, om jag får använda uttrycket, att gå en informell väg till att börja med och sedan låta det hela utmynna in en deklaration.

När det gäller sådana här handlingsplaner gör alla länder deklarationer. Italienarna kommer att säga någonting om hur oerhört besvärligt det är med den albanska invandringen och sådant. Det blir en kör av synpunkter som omger en sådan här handlingsplan och som också gör, för att använda ordförandens uttryck, det hela ännu lite mera spretigt.

Men man kan ge det här lite mera fokus. Det är ju en väldig samstämmighet här, och den överensstämmer med signaler som jag har givit både till kommissionen och till mina kolleger vid sittande bord. För att stärka detta skulle jag kunna tänka mig att föreslå en handlingslinje som skulle kunna fånga upp lite grann av det som Gustaf von Essen har velat fånga och som flera andra ledamöter här har velat få fram. Den innebär att jag nu tar kontakt med kommissionen och talar om att jag har presenterat den här diskussionen för den svenska EU-nämnden och att det är ett ganska hårt tryck. Här vill man alltså se ett tydligt uttryck i handlingsplanens text för en starkare betoning av de förebyggande åtgärderna i kampen mot människohandel och människosmuggling. Och det är ett krav från vår sida att kommissionen låter inarbeta ett sådant i den handlingsplan som läggs fram den 28 februari. Det ger då mig eller min statssekreterare Gun-Britt Andersson, som det i realiteten kommer att röra sig om, en möjlighet att ställa krav på att detta inarbetas i texten i handlingsplanen.

Eftersom det här inte är ett bindande dokument tror jag inte att det finns möjligheter att göra någon mera formell anmärkning, men vi kan då göra två försök att i den här texten lägga in en sådan här viljeinriktning. Detta kan vi sedan ständigt återkomma till när det här arbetet utvecklas. Det avslutas ju inte utan påbörjas med den här planen. Men om vi gör så, ordförande, tror ni då att jag på något sätt har fångat upp the sense of the meeting?

Anf.  71  PER WESTERBERG (m):

Göran Magnusson såg ut som om han hade svalt en citron nyss. Är han nöjd?

Anf.  72  GÖRAN MAGNUSSON (s):

Jag tänkte mera på längden på sammanträdet.

Jag kan vara nöjd. Beslutet blir väl då att det finns en majoritet för den svenska ståndpunkten. Att statsrådet sedan agerar gentemot kommissionen och annat är naturligtvis alldeles utomordentligt bra.

Anf.  73  PER WESTERBERG (m):

Är Gustaf von Essen nöjd med detta?

Anf.  74  GUSTAF VON ESSEN (m):

Jag tycker att det var mycket konstruktivt att resonera som statsrådet nyss gjorde.

Anf.  75  PER WESTERBERG (m):

Därmed finner jag sammanfattningsvis att det förefaller finnas en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Då kan vi gå vidare till dagordningspunkt 6. Den är tagen. Kan vi anse att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende? Svar ja.

Därmed ber jag att få tacka statsrådet för föredragningen.

3 §  Konsumentfrågor

Statsrådet Britta Lejon

Rapport från ministerrådsmöte den 26 november 2001

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 1 mars 2002

Anf.  76  PER WESTERBERG (m):

Jag hälsar statsrådet Britta Lejon med medarbetare välkomna hit för en rapport från bl.a. ministerrådsmötet den 26 november förra året och för information och samråd inför ministerrådsmötet den 1 mars nu i år.

Anf.  77  Statsrådet BRITTA LEJON (s):

Tack, herr ordförande! Rådsmötet den 26 november handlade bl.a. om en rådsresolution om konsumentkrediter och konsumenters överskuldsättning. Rådet antog resolutionen, som ju var ett initiativärende från det belgiska ordförandeskapet, utan någon direkt diskussion. Den här resolutionen innebär som vi talade om förra gången bl.a. att ett informationsutbyte om frågor som rör konsumenters skuldsättning ska äga rum inom EU.

En annan fråga på dagordningen var rådsslutsatser om tjänster i allmänhetens intresse. Bakgrunden var beställningen från det europeiska rådets möte i Nice till kommissionen och rådet att avlägga en rapport vid Europeiska rådets möte i Laeken. Slutsatserna var rådets sätt att uppfylla denna beställning.

Slutsatserna berör hur en större förutsägbarhet och en ökad rättssäkerhet ska kunna säkerställas när gemenskapslagstiftningen rörande tjänster av allmänt intresse tillämpas. Det handlar framför allt om reglerna för statsstöd. En mer systematisk utvärdering på gemenskapsnivå av de här tjänsterna tas också upp.

Slutsatserna antogs efter att några medlemsstater hade gjort en markering i en särskild deklaration. Denna deklaration gick ut på att ytterligare trycka på konkurrensaspekten genom att särskilt framhålla fördelarna med konkurrens när det gäller kvaliteten på den här typen av tjänster.

En annan fråga under förra rådsmötet var en presentation från det belgiska ordförandeskapet av ett seminarium om konsumenternas involvering i den inre marknaden. Det var frågor rörande produktsäkerhet, marknadskontroll etc.

Under rådsmötet gav också kommissionen en presentation av sin grönbok om konsumentskyddet i EU. Den frågan återkommer jag till senare.

Då går jag in på dagordningen för rådsmötet den 1 mars. Mötet kommer bl.a. att ta upp frågan om euron och dess användare. Det kommer att vara en offentlig debatt under den här punkten. Ordförandeskapet har tagit initiativ till en diskussion om eurons introduktion ur ett konsumentperspektiv. Frågorna som ska diskuteras på rådsmötet syftar till att ta reda på om introduktionen av euron har haft negativa konsekvenser för konsumenterna. Särskilt nämns prishöjningar samt situationen för äldre och personer med funktionshinder. Kommissionen har meddelat att den kommer att lägga fram en rapport i samband med rådsmötet som är baserad på de olika erfarenheter som medlemsstaterna har i samband med introduktionen.

Vi anser att det är viktigt att konsumenternas synvinkel diskuteras, och vi välkomnar därför debatten. Men för svensk del kan vi naturligtvis inte bidra till debatten på samma sätt. Däremot finns det all anledning för oss att noga följa erfarenheterna från de andra länderna av hur introduktionen har gått till för att dra lärdom inför en eventuell framtida övergång i Sverige till euro. Vi genomför under våren en erfarenhetsinsamling från svensk sida bland de medlemsstater som har infört euron.

En annan punkt är utkast till rådets resolution om skydd av konsumenter, i synnerhet ungdomar, genom åldersbaserad märkning av vissa video- och datorspel. Ordförandeskapet har tagit initiativ till det här. Det är en rådsresolution som anger att innehållet i video- och datorspel kan medföra att dessa produkter inte är lämpliga för minderåriga. Resolutionen understryker att det är viktigt att konsumenterna har tillgång till tydlig information som omfattar en värdering av innehållet. Märkning nämns som en viktig åtgärd i sammanhanget. Det här utkastet betonar utbyte av information och erfarenheter mellan de aktuella parterna på marknaden. Självreglering och deltagande av konsumentföreträdare lyfts fram. Slutligen uppmanas kommissionen att följa utvecklingen på området och att återrapportera till rådet.

Från svensk sida anser vi att märkning som beskriver innehållet i den här typen av produkter är en viktig konsumentfråga och att en god information om produkter över huvud taget är viktigt ur konsumentperspektiv. Det är bra om köparen kan bedöma innehållets lämplighet för minderåriga. Sverige ser därför fördelar med en resolution för att visa på frågans vikt. Vi är positiva till förslaget om ett ökat informations- och erfarenhetsutbyte mellan de berörda parterna på marknaden. Vi anser dock att eftersom kommissionen redan har inlett ett omfattande utredningsarbete och eftersom branschen också nu gör försök att på europeisk nivå komma överens om kriterier för märkning så är det för tidigt att rikta konkreta uppmaningar till kommissionen att agera just nu, mer än vad man redan gör. En viktig aspekt för oss är att möjligheterna i svensk rätt att lagstifta på det här området har naturliga begränsningar genom den grundlagsreglering vi har av tryck- och yttrandefriheten i vårt land, och det tror jag är viktigt att hålla i minnet när man diskuterar de här frågorna.

Anf.  78  GUNILLA WAHLÉN (v):

Syftet med att märka sådant här är ju i sig gott, så att man får information om ett material, i det här fallet videofilmer antar jag, så att jag som kund ska kunna läsa vad innehållet går ut på och om det kan vara skadligt för mig eller mina barn. Men vi har väldigt svårt att förstå och tycker att det är helt olämpligt att EU har regler kring det här. Varje land ska ju fastställa sina regler.

När det gäller offentlig film finns det ju rekommendationer, som det kallas, t.ex. att man bör vara över 15 år. Men minderåriga, dvs, människor under 18 år, får ju inte hyra videofilmer i Sverige. Då är det upp till den vuxne om man ska hyra film till barnen eller inte. Men ett barn kan inte gå in i en butik och hyra vare sig olämpliga eller lämpliga filmer. Den regeln är ju viktigare att ha kvar så att inte den försvinner i sådant här. Vi tycker att det är olämpligt att ha gemensamma regler. Vi bör istället fortsätta med vår egen lagstiftning efter våra egna behov.

Anf.  79  MIKAEL ODENBERG (m):

Ordförande! Ministern uttryckte den svenska ståndpunkten som att Sverige anser att märkning som beskriver innehållet i den här typen av produkter är en viktig konsumentfråga. Det där är ju inte alldeles sant. I varje fall har ju inte regeringen ansett märkningsfrågan så viktig att den har föreslagit någon nationell märkning. Det konstateras ju under avsnittet om de gällande svenska reglerna och förslagets effekter på dessa att vi inte har några specifika regler. Då ansluter min fråga lite till Gunilla Wahléns: Vad finns det för oundgängligt behov av att införa märkningsregler på europeisk nivå på ett område där vi i vart fall hittills inte ens har ansett oss behöva några nationella regler?

Anf.  80  CAMILLA DAHLIN-ANDERSSON (fp):

Även om det är kloka synpunkter och aspekter som lyfts fram här ställer vi oss från Folkpartiets sida också tveksamma till om det är något som man bör hålla på med på EU-nivå. Det här är kanske mer en nationell fråga. Om man då vill nå överenskommelser så omfattas ju t.ex. inte producenter från Hongkong och liknande, så vi undrar också om det här egentligen är så effektivt.

Anf.  81  Statsrådet BRITTA LEJON (s):

Jag har full respekt för de synpunkter som har framförts beträffande effektivitetsskäl och över huvud taget vikten av att se till att vi har en väl fungerande ordning nationellt. Självklart ska vi se till att vi har det. Men det ena goda behöver inte utesluta det andra. Jag tror att den utveckling vi nu kan börja skönja är bra, nämligen att parterna på den här marknaden själva tar initiativ och själva inser att om de ska ha en trovärdighet så är det viktigt att de ger så god konsumentinformation som möjligt. Det finns all anledning för oss att uppmuntra den sortens redovisning som parterna själva tar initiativ till. Däremot är det betydligt svårare att lagstifta om sådant här för oss. Jag tror att vi hela tiden måste ha med oss det, både nationellt och internationellt, när vi tittar på den här frågan. Men vi ser från svensk sida inte några svårigheter med att, för att understryka frågans vikt, ställa oss bakom ordförandeskapets initiativ, som ju i praktiken innebär att vi uppmuntrar de insatser som kommissionen redan gjort här och de fortsatta överläggningarna mellan parterna. Vi bör avvakta utfallet av det utredningsarbete som kommissionen nu ägnar sig åt i den här frågan innan vi har någon anledning att gå vidare. Det förslag om ett ökat informations- och erfarenhetsutbyte som finns är bara positivt.

Anf.  82  PER WESTERBERG (m):

Tack! Det finns ingen mer på talarlistan, och då finner jag sammanfattningsvis att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Anf.  83  Statsrådet BRITTA LEJON (s):

Då är det en punkt kvar, och det är en punkt om grönboken om konsumentskyddet inom Europeiska unionen. Det är en informationspunkt från kommissionen om resultatet av det samråd som har ägt rum.

Som ni vet uppmanade kommissionen berörda parter att lämna synpunkter på grönboken före den 15 januari i år. Sverige anordnade – jag tror vi pratade om det förra gången – ett seminarium om grönboken i december förra året. Deltagare på seminariet här i Sverige var konsumentföreträdare och många representanter från myndigheter, näringslivet, riksdagen och den akademiska sfären. Seminariet gav oss många värdefulla synpunkter på grönboken. Det fanns sammanfattningsvis ett stort intresse bland deltagarna för grönbokens förslag om att pröva nya vägar när det gäller det marknadsrättsliga konsumentskyddet inom EU. Vi har från svensk sida lämnat skriftliga synpunkter till kommissionen av vilka det framgår just att Sverige anser att det är angeläget att nya former för den marknadsrättsliga regleringen inrättas.

På rådsmötet ska kommissionen presentera resultatet av den här remissbehandlingen av grönboken. Sedan är det meningen att kommissionen på rådsmötet den 21 maj ska återkomma med information om vilka initiativ som man tar med anledning av remissutfallet. På det nu kommande rådsmötet är det en informationspunkt.

Anf.  84  GUNILLA WAHLÉN (v):

Vi ser ju att det är en informationspunkt, men vi tycker att detta, liksom föregående ärende, är en nationell fråga om konsumentskydd. Vi tycker att man gör ett bra arbete i Sverige för att stärka konsumentskyddet och tror att det arbetet förhalas och försinkas om man ska vänta på att få nya regler från EU om hur vi ska utöva vårt konsumentskydd. Så vi säger nej till en sådan här grönbok redan på det här stadiet.

Anf.  85  Statsrådet BRITTA LEJON (s):

Då vill jag bara upplysa om att från svensk sida har vi under hela vårt ordförandeskap och också dessförinnan och därefter drivit på hårt för att åstadkomma denna grönbok. Jag kan nog säga att utan våra insatser hade vi inte haft grönboken i dag.

Varför då detta? Jo, vi menar att ska vi åstadkomma ett effektivt konsumentskydd räcker det inte med de regleringsformer som finns för närvarande inom Europeiska unionen. I dag har vi detaljreglering inom specifika områden. Det tar väldigt lång tid att åstadkomma det, och många gånger upplever vi att när vi har lyckats enas om direktiv på ett visst område till skydd för konsumenterna är det direktivet ibland redan föråldrat. Ska vi ha ett effektivt skydd för konsumenterna för att se till att den inre marknaden inte bara blir en inre marknad för producenternas intressen och väl och ve, utan att vi också tar hand om konsumenterna och på lång sikt skapar bättre förutsättningar för både producenter och konsumenter, är det fullkomligt avgörande att vi åstadkommer ett annat sätt att reglera. Det räcker inte med de nuvarande formerna. De är för gammalmodiga, helt enkelt.

Det betyder inte att vi ska sinkas på nationell nivå. Självfallet inte. Har vår inställning på den här punkten kunnat misstolkas ber jag om ursäkt för det, men naturligtvis ska vi fortsatt ha en hög profil på nationell nivå och göra allt vi kan för att se till att vi har väl fungerande konsumentskydd.

Från den svenska regeringens sida välkomnar vi verkligen den här grönboken. Vi ser den inte som någonting som hindrar oss, utan tvärtom som någonting som borgar för en väl fungerande inre marknad och ett starkt konsumentskydd.

Anf.  86  MIKAEL ODENBERG (m):

Jag får bara helt kort beklaga att regeringen har varit så idog och framgångsrik. Vi ska inte förneka på något sätt att det finns en koppling mellan vissa konsumentskyddsfrågor och den inre marknadens funktionssätt, men i huvudsak har vi också uppfattningen att konsumentskyddsfrågorna är nationella frågor som ska regleras på nationell nivå och inte vara föremål för något extensivt EU-samarbete.

Anf.  87  MARIANNE CARLSTRÖM (s):

Jag vill bara påpeka att i lagutskottet, som handhar de här frågorna, har samtliga partier tyckt att det här var väldigt bra åtgärder, både på denna punkt och på den förra. Vi hade inga som helst invändningar. Vi tycker att det mycket väl går att kombinera ett starkt skydd nationellt med ett globalt.

Anf.  88  MIKAEL ODENBERG (m):

I EU-nämnden förhåller det sig annorlunda.

Anf.  89  PER WESTERBERG (m):

Då tackar vi statsrådet Britta Lejon med medarbetare för i dag.

4 §  Inre marknaden

Statssekreterare Sven-Eric Söder

Rapport från ministerrådsmöte den 26 november samt från den 20 december 2001

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 1 mars 2002

Anf.  90  PER WESTERBERG (m):

Då hälsar vi statssekreterare Sven-Eric Söder med medarbetare välkomna. Vi går först till rapporterna från ministerrådsmötena den 26 november och den 20 december föregående år.

Anf.  91  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER:

Tack för det! Låt mig då först säga några ord om det senaste ordinarie rådsmötet som vi hade i november förra året. Som vanligt handlar det om rätt detaljerade frågor som tillsammans bildar en viktig helhet för inre marknaden.

Till att börja med kan jag berätta att kommissionens förslag om fotgängarskydd antogs. Det innebär att bilindustrin genom en frivillig överenskommelse ska öka säkerheten för fotgängare och cyklister. Dessutom uppnåddes enighet om reglering av försäkringsförmedling, där vårt mål är att helt enkelt underlätta gränsöverskridande verksamhet för försäkringsförmedlare och garantera ett fullgott konsumentskydd.

Rådet fattade också ett beslut som rör gränsöverskridande betalningar i euro. Den förordningen innebär att avgiften för en gränsöverskridande betalning i euro inte, och det är viktigt, får vara högre än avgiften för motsvarande inhemsk betalning. Där drev Sverige då även igenom att andra valutor än euron ska kunna omfattas av förordningen efter en framställan till kommissionen.

Om det då var framgångarna så tvingas vi tyvärr konstatera igen att man inte lyckades uppnå politisk enighet om gemenskapspatentet, trots verkligen förnyade och långa förhandlingar. Som vanligt var det patentverkens roll och språkfrågan som dominerade diskussionen. Det hela ledde fram till att det, kort efter rådsmötet i november, beslutades vid toppmötet i Laeken att ett extra rådsmöte skulle hållas den 20 december i slutet av det belgiska ordförandeskapet för att ånyo försöka ro patentfrågan i hamn. Men inte heller det försöket lyckades, och det föll på att Tyskland, Frankrike och Portugal helt enkelt inte kunde godta det belgiska ordförandeskapets sista kompromissförslag. Det stora flertalet delegationer anser dock att arbetet borde fortsätta på grundval av det kompromissförslag som belgarna hade presenterat. Jag hoppas få återkomma till patentet lite senare under mötet.

Vi går vidare på föredragningslistan. Ni har nu, precis innan jag fick möjlighet att komma in här, fått en redogörelse av statsrådet Lejon för dagordningspunkterna 3, 4 och 5. Det innebär följaktligen att jag ansvarar för de resterande punkterna på dagordningen. Av dessa punkter är endast tre beslutspunkter den här gången; det är i vart fall tre frågor där vi räknar med att vi blir tvungna att avge en röst. Dem vill jag ta upp här i nämnden i dag, och dessutom skulle jag som sagt vilja säga någonting om patentfrågan, eftersom jag bedömer att den är av så stor politisk vikt.

Beslutspunkterna är först dagordningspunkt 6, rådets slutsatser. Den gäller Cardiffprocessen om ekonomiska reformer och avser helt enkelt antagandet av rådets slutsatser om den årliga Cardiffprocessen. Detta är också ett av vårt råds inspel till Europeiska rådets möte i Barcelona.

Det gäller vidare dagordningspunkt 7, Effektiv problemlösning på den inre marknaden, eller SOLVIT, om ni så vill. Det är första gången den här frågan tas upp i nämnden. Det handlar om antagande av rådsslutsatser avseende ett nytt onlinesystem för att lösa handelshinder på den inre marknaden.

Till sist gäller det dagordningspunkten 13, Standardiseringen av Europa. Även denna dagordningspunkt avser antagande av slutsatser.

Jag skulle också vilja säga något kort om dagordningspunkt 8, Gemenskapspatent, för att ge er en bild av var vi står i dag.

I den mån det finns frågor på övriga punkter är jag naturligtvis beredd att svara på dem också.

Låt mig då börja med dagordningspunkten 6 som rör förberedelser inför Europeiska rådets möte i Barcelona, inremarknadsfrågor, Cardiffprocessen och ekonomiska reformer. Vi avser att inleda den punkten med en debatt där kommissionen inleder med att presentera sin s.k. syntesrapport. Därefter har medlemsstaterna inbjudits att kommentera rapporten liksom andra aspekter av Lissabonstrategin och Cardiffprocessen. Därefter ska rådet anta slutsatser om Cardiffprocessen som ska överlämnas till Europeiska rådet i Barcelona.

Jag vill säga några ord om syntesrapporten. Den är i själva verket en lägesrapport om vad som hänt sedan Europeiska rådets möte i Lissabon genomfördes, då stats- och regeringscheferna satte upp målet som vi alla känner till, dvs. att EU ska vara världens mest konkurrenskraftiga ekonomi 2010. Kommissionens rapport tycker vi ger en bra bild av hur de målsättningar som sattes upp i Lissabon uppfyllts och vad som måste göras för att tidtabellen ska hållas. I vissa fall är kommissionen också mycket tydlig om vilka som bör anstränga sig ytterligare och vilka brister som finns i det nuvarande arbetet. Vi från vår sida håller helt med kommissionen om att processens trovärdighet är beroende av att uppsatta målsättningar och tidsfrister hålls. Det är väldigt viktigt.

Samtidigt som rapporten är bra tycker vi emellertid också att den har vissa brister. Tre av de angivna prioriteringarna inför Barcelona, de ekonomiska och sociala områdena, har vårt stöd. Men kommissionen har inte fullgjort sitt uppdrag på miljöområdet, strategins tredje dimension som alltså avser hållbar utveckling, och detta kommer vi självfallet att påtala under mötet.

Vi håller vidare helt med kommissionen om att det är av största vikt att i Barcelona nå framsteg när det gäller de s.k. delivery gaps. Kan vi inte leverera förlorar naturligtvis hela Lissabonprocessen trovärdighet, och vår bedömning är nu att vi är i ett väldigt kritiskt läge där det gäller att gå vidare och leverera och uppfylla de beslut som tidigare har tagits.

Vi måste dessutom återvinna momentum på det ekonomiska reformområdet. Det gäller självfallet gemenskapspatentet, men det gäller också öppnandet av el- och gasmarknaderna i Europa. En annan fråga som är av största vikt är självfallet också etablerandet av en gemensam marknad för finansiella tjänster, som måste ha fortsatt mycket hög prioritet.

Så går jag över till slutsatserna om Cardiffprocessen. Vi stödjer slutsatserna i stort. Vi anser att det blir ett bra inspel till Europeiska rådets möte i Barcelona. Vi tycker också att slutsatserna sätter fingret på de viktigaste delarna av Cardiffprocessen.

Framtagandet av slutsatser skulle jag vilja säga är ett arbete som präglas av mycket hårda förhandlingar och tuffa diskussioner. Det finns fortfarande några reservationer, men vi hoppas kunna finna en lösning när det gäller dem innan eller senast på mötet. Beslut om slutsatser fattas med enhällighet, så självklart förstår var och en att kompromissviljan är en viktig ingrediens som måste prägla det här arbetet.

Jag har inte för avsikt att så här på fredagseftermiddagen gå igenom alla slutsatser. Jag vill bara nämna för er att Sverige faktiskt har fått med – och det är vi glada för – ett flertal skrivningar som det från början såg väldigt bekymmersamt och svårt ut att få med. Det gäller exempelvis vikten av att få bort tekniska handelshinder. Mycket viktigt. Vi har också fått med den viktiga principen om ömsesidigt erkännande och faktiskt, så här långt, också frågan om parallellimport, vilket vi är mycket glada för.

En fråga trodde vi, liksom flera andra medlemsstater, skulle finnas med i slutsatserna. Det gäller monopolistisk ställning på avreglerade marknader. Av någon anledning har det visat sig att den nu ramlat bort ur det senaste utkastet som vi fick i dag på morgonen från Bryssel. Det är en fråga som vi fick med i Europeiska rådets slutsatser i Stockholm, och vi anser fortfarande att det är viktigt att den ska inkluderas och vara med. Självklart kommer vi att stå upp för denna skrivning vid rådsmötet så långt det över huvud taget är möjligt, liksom i övrigt verka för att övriga delar av slutsatserna där det finns reservationer inte ändras.

Anf.  92  INGER STRÖMBOM (kd):

Vi hörde att Sverige är besviket över att det inte finns så mycket på miljöområdet. Men Sverige stöder kommissionens tankar om en överenskommelse beträffande energiskatter före utgången av år 2002. Jag skulle vilja veta lite mer vad det innebär. Vad är det vi stöder? Innebär det, vilket jag hoppas, att Sverige stöder att vi ska försöka införa en lägsta gemensam koldioxidavgift?

Anf.  93  PER WESTERBERG (m):

Jag lägger till ett par egna konstaterande frågor. Den ena är ett instämmande med Inger Strömbom. Det är inte miljö och säkerhet vi ska konkurrera med på miljöområdet. Därför är det viktigt att vi får en europeisk standard i de frågorna.

Den andra är egentligen bara ett instämmande när det gäller monopolister som går in på konkurrensutsatt marknad. Jag tycker att det vore utomordentligt anmärkningsvärt om man inte fick in detta. Vi har ju själva, och även EU, varit aktiva för att bolag med s.k. significant market power ska ha en särskild ställning och att man kan ha särskilda krav på den typen av bolag. Det stämmer också mycket väl överens med den europeiska konkurrenslagstiftningen.

Anf.  94  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER:

Beträffande den sista frågan, om monopolistisk ställning, ser vi ut att ha samma uppfattning. Det är helt klart, och vi är mycket förvånade över att det inte fanns med i det utkast vi fick i dag på morgonen. Som jag sade inledningsvis ska vi göra vad som står i vår makt för att den skrivningen ska återfinnas i slutsatserna. Reservationen är ju alltid att det är enhällighet som krävs. Men så långt det över huvud taget är möjligt ska vi driva den frågan. Det kan jag försäkra nämnden.

Miljöfrågan skulle jag vilja passa vidare till kanslirådet Göran Grén.

Anf.  95  Kanslirådet GÖRAN GRÉN:

Det som Sverige stöder när det gäller kommissionens syntesrapport och vad syntesrapporten de facto tar upp är att man sätter en tidslimit för träffande av en uppgörelse när det gäller energiskatterna. Energiskattepaketet innehåller ett flertal delar, och det är så att säga att överenskommelsen träffas innan en viss angiven tidpunkt som Sverige ger stöd för.

Däremot uttalar vi oss inte i sak när det gäller de enskilda delarna i energiskatteuppgörelsen. Här finns det olika element. Ett av dem gäller de skatter som nämndes, men det är inte det som Sverige nu tar ställning till.

Anf.  96  PER WESTERBERG (m):

Talarlistan är tom. Därmed finner jag sammanfattningsvis att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Vi går vidare till nästa punkt på dagordningen.

Anf.  97  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER:

Det gäller dagordningspunkt 7, Effektiv problemlösning på den inre marknaden, eller SOLVIT som vi också säger.

Vi tycker att det här är en viktig fråga för att den inre marknaden ska fungera. Därför är det viktigt att det finns system för problemlösning som kan ta hand om alla de olika problem som uppstår för våra företag men också för våra medborgare. Det är skälet till att det krävs såväl informella som formella system i EG-domstolen. Vi har sedan 1997 ett informellt system på den inre marknaden med nationella s.k. kontaktpunkter och samordningscentraler för att reda ut handelshinder. I Sverige är det Kommerskollegium som är den myndighet som har det ansvaret.

Det är faktiskt tråkigt att konstatera att det här ur ett europeiskt perspektiv inte har fungerat särskilt väl, undantaget bl.a. Sverige, vill jag säga. Vid rådsmötet ska vi besluta om slutsatser och kommissionens projekt. Det är det som kallas för SOLVIT och helt enkelt syftar till att förbättra det här systemet.

Jag vill understryka att detta gäller det informella sättet att lösa upp handelshinder. Hjärtat i det här arbetet, om jag uttrycker mig på det sättet, är en databas som ska underlätta och effektivisera problemlösningen mellan de olika nationella kontaktpunkterna. Förslaget innebär också antagande av gemensamma principer, t.ex. att vi ska fastställa tidsfrister. Det handlar i princip om att effektivisera det redan befintliga systemet med kontaktpunkterna.

Vi har för avsikt att stödja kommissionens förslag om ett förbättrat system och även förslaget till rådsslutsatser. En av de viktigaste frågorna vid rådsmötet blir att se till att alla medlemsstater verkligen är med i det här systemet.

Anf.  98  PER WESTERBERG (m):

Jag kan själv bara instämma. Jag har egna mycket starka erfarenheter av detta onämnda land när det gäller problem med att få igenom godkännande och klara ut de här reglerna. Jag tror att det är mycket angeläget att vi når fram.

Därmed finner jag att det förefaller finnas stöd för regeringens position i detta ärende.

Vi går vidare på dagordningen.

Anf.  99  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER:

Vi har kommit till dagordningspunkt 13, Standardiseringen av Europa.

För dem som arbetar med den inre marknaden är det alldeles uppenbart att standardiseringen är ett centralt instrument för inremarknadsarbetet. Det innebär att produktionen blir billigare. Det innebär också att konkurrensen ökar. Samtidigt är det helt klart att produkterna blir säkrare.

Jag vill nog hävda att om inte användningen av standarden hade varit så utbredd och om inte arbetet med att utveckla standarden fungerat så väl hade inte heller den inre marknaden fungerat så bra som den trots allt gör i dag. En effektiv standardisering i Europa är viktig och av stor vikt också när det gäller att kunna hävda vårt eget näringslivs intressen mot resten av världen.

Standardisering är vidare en viktig del i arbetet med att utvidga den inre marknaden till länder utanför EU, vilket är ett perspektiv som blir allt viktigare.

Dessutom är det så att standardiseringen har stor betydelse för de avtal som EU ingår med andra länder på handelsområdet.

Vid mötet kommer rådet att anta slutsatser om standardiseringen. I dessa pekar rådet ut den fortsatta färdriktningen, vilket är en viktig politisk markering av standardiseringens betydelse. Jag vill särskilt fästa er uppmärksamhet på två punkter i slutsatserna.

För det första understryker vi vikten av att alla berörda parter kan medverka i arbetet och att denna medverkan i första hand ska ske genom de nationella standardiseringsorganen. Vi anser att detta är en viktig markering då vi vet att vissa parter, såsom konsumenter och löntagare men också miljöorganisationer, hittills haft svårt att göra sig gällande i det här arbetet.

För det andra ser vi detta som en markering av att gemenskapen ska samarbeta med och stödja ansträngningarna på standardiseringsområdet i Medelhavsregionen, men också i vårt eget närområde där vi har OSSS och Ryssland.

Det här är en viktig markering från rådets sida. Arbetet inleddes faktiskt redan under vårt ordförandeskap då den första diskussionen kom till stånd om Common European Economic Space, som gäller samarbetet med Ryssland i första hand.

Anf.  100  PER WESTERBERG (m):

Jag finner att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt även i detta ärende.

Vi går vidare till den sista punkten som statssekreteraren ville ta upp.

Anf.  101  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER:

Det gäller dagordningspunkt 8, förslag till rådets förordning om gemenskapspatent. Det här är alltså ingen beslutspunkt, men jag vill ändå säga några ord om den med tanke på att den är aktuell och att den är så viktig som den är. Jag ska så kortfattat som möjligt försöka ge er en bild av den senaste händelseutvecklingen och hur vi bedömer förhandlingsläget för närvarande.

Som bekant har gemenskapspatentet behandlats också efter det senaste inremarknadsrådsmötet, som jag nämnde. Vi hade ett extra möte den 20 december för att göra en sista ansträngning för att under det belgiska ordförandeskapet så långt möjligt gå i mål med den här frågan. Men, som jag sade, lyckades vi inte då heller nå en överenskommelse. Det är ingen hemlighet längre att det var Tyskland, Frankrike och Portugal som inte kunde godta ordförandeskapets sista kompromissförslag.

Från vår sida tycker vi nog att det var olyckligt att det var just Tyskland och Frankrike som inte kunde acceptera förslaget utan ansåg sig tvingade att säga nej. Tyskland och Frankrike hade uppenbara problem med den föreslagna lösningen i språkfrågan som belgarna förde fram.

Annars är det vår bild att både Tyskland och Frankrike har visat stor flexibilitet och en vilja till kompromisser att nå fram till ett system som skulle kunna vara relativt kostnadseffektivt.

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Det vi förväntar oss under den lunchdiskussion som kommer att äga rum den 1 mars är helt enkelt att det spanska ordförandeskapet ger sin syn på läget och kommer att beskriva för oss hur man avser att behandla frågan under resterande del av sitt ordförandeskap. Mer än så vet vi inte.

Möjligen kommer ordförandeskapet att ta upp frågan om sammankallande av den s.k. diplomatkonferensen som krävs för att göra ändringar i den europeiska patentkonventionen. Den behöver vi för att få till stånd ett gemenskapspatent. De av er som har följt frågan nära vet att det tidigare har fattats beslut om ett preliminärt datum för start av den här konferensen. Den 10 juni i år har nämnts. Men om den här frågan kommer upp på lunchdiskussionen är vi nog rädda för att ordförandeskapet föreslår att vi inte längre ska hålla fast vid detta datum.

Det är heller ingen hemlighet att vi är allvarligt bekymrade och oroade över att arbetet med gemenskapspatentet inte har lett till några större resultat hittills. Vi har försökt att göra vad vi kan och varit inriktade på att driva arbetet framåt. Det är därför som vi också har hållit fast vid diplomatkonferensen i juni som är så viktig. Men det finns alltså en allmän uppfattning bland medlemsstaterna att man måste nå enighet inom hela unionen innan man kan inleda diskussioner med den europeiska patentorganisationen om ändringar i konventionen. Eftersom vi står så långt ifrån en överenskommelse inom hela unionen och man heller inte har gjort några förberedelser för den här diplomatkonferensen är det realistiskt att tro att den inte kommer att genomföras.

Jag kan också avslutningsvis säga att även om det inte kommer att föras fram vid bordet i Bryssel nu så har vi övervägt möjligheten, om jag uttrycker mig på det sättet, att föra in ett nytt element i den här diskussionen, nämligen att gå fram med ett förstärkt samarbete, en fördjupad integration. Det är ingen svensk ståndpunkt för närvarande, men vi tycker att det här går för långsamt. Det är en för viktig fråga för att dras i långbänk. Det här är en fråga som är oerhört viktig för vår egen industri.

Alla de nationer som har en ekonomi som har stor innovationskraft förlorar alltså miljarder dollar till USA och Japan för varje år som vi inte kan få det här patentet till stånd. Därför är det viktigt att fundera på alternativa modeller. En modell skulle kunna vara att de länder som anser sig mest behöva det här systemet går samman i ett förstärkt samarbete. Det är ingen svensk position ännu, men det är en möjlighet för oss om det inte händer någonting under det spanska ordförandeskapet.

Anf.  102  PER WESTERBERG (m):

Jag kan bara som utskottet tidigare instämma i denna position.

Önskar någon ta upp någon annan punkt på dagordningen?

Anf.  103  GUNILLA WAHLÉN (v):

Det finns ett par punkter, nr 10 och nr 12, och under Övriga frågor finns en punkt om semesterperioden, kan jag ta upp dem samtidigt?

Punkt 10 handlar om uppfinningar som genomförs med hjälp av datorer. Det finns olika syn på om man ska kunna patentera innehållet i datorer eller inte. Vi är av den åsikten och är en av de enstaka röster som anfört att mjukvara över huvud taget inte bör vara patenterbar. Vi har väldigt svårt att se att man kan vinna i utveckling på att sätta patent på sådant här. Det har inte alls samma dignitet som patent på liv men det är patent på ett fortskridande arbete, på tankeverksamhet. Det tangerar mer rätten till den fria forskningen, dvs. rätten att vara nyfiken på hur man kan använda datorer i olika sammanhang. Kan man sätta patent på det kan man låsa utvecklingen.

När det gäller stadgan för europeiska kooperativa föreningar har jag en del frågor. Det kanske behövs möjlighet att bilda kooperativ över gränserna. Men hur förhåller vi oss till en gemensam lagstiftning om det? Vilka är den ämnad för? Vilka kooperativ tror ni ska kunna växa i det här systemet? Det är en sådan enormt stor summa som man måste ha i bagaget för att bilda det här kooperativet.

Kooperativet kan ju flytta sitt huvudsäte från det ena landet till det andra. Då slår det mig att t.ex. svenska kooperativa Konsum i och med det här skulle kunna bilda ett kooperativ tillsammans med ett kooperativ i ett annat land. Sedan flyttar Coop, som det heter i dag, sitt huvudkontor till ett annat land, precis som ICA har gjort. Är det dem man vill öppna för?

När det gäller bättre fördelning av semesterperioderna i Europa skulle jag gärna vilja veta varför man sysslar med de här frågorna och vad som är bakgrunden till att de här frågorna kommer upp.

Anf.  104  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER (s):

Jag överlämnar ordet till kanslirådet Göran Grén.

Anf.  105  Kanslirådet GÖRAN GRÉN:

Den första frågan gäller patenterbarhet av mjukvaror. Det pågår självklart en diskussion i Europa. Det finns rörelser och även föreningar som har lyft fram detta. Den bedömning som vi har gjort, mycket på grundval av den grönbok som finns och som har nämnt detta, pekar ändå på att det finns ett behov för dem som inom ramen för det arbete som just har beskrivits faktiskt lägger ned resurser, enormt mycket tid och investeringar i att ta fram mjukvaror. Där finns det ett behov av att också kunna få ett rättsligt skydd för detta.

Det vi dock vill säga är att det här förslaget till stor del går ut på att försöka närma den praxis som finns på europeisk nivå till varandra. Nu skiljer den sig åt mellan länderna. Det handlar om att försöka få in en europeisk samsyn, mycket på grundval av de allmänna riktlinjer som ligger inom ramen för det vi har nämnt tidigare i dag, nämligen Lissabonprocessen. Jag menar att om Europa, den inre marknaden, ska syfta till att bli den mest konkurrenskraftiga ekonomin i världen till 2010 är det viktigt att kunna fånga in alla dessa områden. Då faller även patenterbarhet av mjukvara inom ramen för detta.

Jag vill säga att det inte finns någon klar svensk uppfattning när det gäller omfattningen av detta skydd i dag. Det är alltså inte färdigförhandlat. Man har inte börjat förhandla på det sättet ännu. Det är inte alls sagt att det blir i termer av totalharmonisering eller att alla delar av mjukvarusidan kommer att harmoniseras in i minsta detalj.

Den andra frågan, om stadgar för kooperativa föreningar, är sammankopplad med den fråga vi har haft uppe tidigare, nämligen den om Europabolagen. Det är en av de här långbänksfrågorna. Den har 30 år på nacken.

Här gäller det ett förslag om att ekonomiska föreningar i Europa inte ska kunna hindras att gå samman på grund av att man har en kooperativ form. Det gäller att hitta enklare förfaranden för att gå samman. Det här handlar helt enkelt om att effektivisera för de ekonomiska föreningar där det finns ett intresse.

Särskilt viktigt i detta sammanhang, liksom när det gäller Europabolagen, är arbetstagarinflytandet. Som ni som var med när det gällde Europabolagen minns var det också viktigt att kunna separera de här två frågorna, dvs. att arbetstagarinflytandet ska kunna regleras i särskild lagstiftning så att det klart och tydligt framgår vilket inflytande arbetstagarna har. Här ser vi från svensk sida att det finns ett intresse bland de ekonomiska föreningarna för att det också ska vara enkelt och billigt i de fall man vill växa i Europa. Samtidigt får detta inte ske på bekostnad av arbetstagarna. De ska ha sin say i detta. Därför anser vi att det finns ett behov av att reglera detsamma.

Den sista frågan handlade om semestrar. Vi instämmer helt och hållet i frågan varför denna punkt över huvud taget kommit upp på bordet. Det är en nationell angelägenhet. Det är en känd svensk position.

Emellertid finns det vissa länder i Europa som har problem. Det gäller framför allt turisttillströmningen under vissa perioder. De blir helt enkelt överhopade, eller rättare sagt de får inte ut maximal effekt därför att hotellen är fullbokade. De hade gärna tagit in fler.

Det här är kort och gott ett förslag som har dykt upp om att man gärna vill sprida ut semesterperioderna i Europa så att inte alla européer har semester samtidigt. Nu råkar vi i Sverige vara välsignade med lite tidigare sommarsemester, så vi slipper kanske de överbokade hotellen. Men i övriga Europa har man ett problem med detta. Det är en sak som vi kommer att notera, men vår position är känd för övriga sedan tidigare och den kommer vi att stå fast vid.

Jag vill dock i detta sammanhang göra ett kort tillägg när det gäller semesterperioder. Det är kopplingen till turismsektorn. Här finns det också initiativ på gång och väldigt många konferenser hålls om detta. Det är uppenbart vilket ordförandeskap det är som prioriterar de här frågorna. Det spanska ordförandeskapet kommer att prioritera frågan om turism under sitt ordförandeskap. Man kommer att hålla ett informellt ministermöte och där kommer man att diskutera studier, underlag och initiativ på Europanivå för just turismen.

Här kan dock Sverige instämma när det gäller vissa delar. Det är framför allt kopplat till handikappades situation. Handikappade har i dag, som studier har kunnat visa, väldigt svårt att komma ut i Europa. Förutsättningarna är inte desamma som i Sverige. Det är ett arbete vi tvärtom kan tänka oss vara med och stödja.

Anf.  106  LENNART DALÉUS (c):

Att man samordnar synen på mjukvarupatent är rimligt och bra. Men i den mån existensen av mjukvarupatent diskuteras vill jag gärna redovisa samma ståndpunkt som inte bara organisationer och föreningar utan även Centerpartiet i riksdagen har intagit när man gått emot förslaget till detta.

Det är klart att mjukvarupatent hämmar den sunda användningen på IT-området. Den är bra för en del, för Bill Gates t.ex., men den är inte bra för en dynamisk utveckling. Det är klart att vi kommer att få samma utveckling när det gäller detta som vi har fått när det gäller musikanvändning och mycket annat på nätet och när det gäller användningen av IT.

Anf.  107  GUNILLA WAHLÉN (v):

Jag får tacka för svaret. Framför allt det sista om semestern gläder mig mycket. Om man föreslår att vi ska ha semester i maj i Sverige är jag övertygad om att det blir en ny snusfråga, och det tycker jag inte att vi ska ge oss in på.

Däremot undrar jag varför summan för kooperativen måste vara så stor som 60 000 euro. Det är alltså inte avsett för små kooperativ. Det är som jag tolkar det inte avsett för kooperativ nära landsgränser, om man råkar ha små kooperativ med samma verksamhet på var sin sida om gränsen och vill samarbeta.

Anf.  108  Kanslirådet GÖRAN GRÉN:

När det gäller beloppsgränserna finns exakt den oron i det pågående arbetet med detta från svensk sida. Det hänger kanske lite samman med företagspolitiken i stort i EU i dag. Om vi t.ex. ser på definitionen av små och medelstora företag ur ett europeiskt perspektiv finner vi att den inte rimmar riktigt väl med den svenska bilden av små och medelstora företag. Särskilt gäller det kommissionens pågående arbete om ändrade beloppsgränser för vad som ska kallas mikroföretag och vad som ska vara ett medelstort företag, antalet anställda m.m.

Nuvarande förslag skulle innebära att flertalet av de företag som vi i Sverige har benämnt små och medelstora skulle komma att falla in under begreppet mikroföretag. Många skulle t.o.m. falla ur den definitionen. Det är naturligtvis någonting som vi tar med oss i förhandlingsarbetet, även kopplat till frågan om Europakooperativen.

Det här är naturligtvis en europeisk lösning, en lösning för den inre marknaden som ska till. Men den ska självfallet samtidigt stå i samklang med svenska intressen. Här har vi självklart ett lite annorlunda läge än ett land som har 50 miljoner invånare. Det är helt klart så. Men det är en fråga som finns med i förhandlingsarbetet, vill jag understryka.

Anf.  109  PER WESTERBERG (m):

Jag har ingen ytterligare på talarlistan, och därmed ber jag att få tacka statssekreterare Söder med medarbetare för i dag.

Innehållsförteckning

1 §  Rättsliga och inrikes frågor 1

Anf.  1  PER WESTERBERG (m): 1

Anf.  2  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 1

Anf.  3  PER WESTERBERG (m): 2

Anf.  4  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 2

Anf.  5  HOLGER GUSTAFSSON (kd): 3

Anf.  6  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 3

Anf.  7  KIA ANDREASSON (mp): 4

Anf.  8  PER WESTERBERG (m): 4

Anf.  9  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 4

Anf.  10  ALICE ÅSTRÖM (v): 5

Anf.  11  FREDRIK REINFELDT (m): 5

Anf.  12  HOLGER GUSTAFSSON (kd): 5

Anf.  13  HELENA BARGHOLTZ (fp): 6

Anf.  14  KIA ANDREASSON (mp): 6

Anf.  15  MÄRTA JOHANSSON (s): 6

Anf.  16   PER WESTERBERG (m): 6

Anf.  17  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 6

Anf.  18  KIA ANDREASSON (mp): 7

Anf.  19  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 7

Anf.  20  GÖRAN MAGNUSSON (s): 7

Anf.  21  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 8

Anf.  22  PER WESTERBERG (m): 8

Anf.  23  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 8

Anf.  24  ALICE ÅSTRÖM (v): 8

Anf.  25  KIA ANDREASSON (mp): 9

Anf.  26  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 9

Anf.  27  PER WESTERBERG (m): 9

Anf.  28  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 9

Anf.  29  FREDRIK REINFELDT (m): 10

Anf.  30  ALICE ÅSTRÖM (v): 10

Anf.  31  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 11

Anf.  32  PER WESTERBERG (m): 11

Anf.  33  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 11

Anf.  34  PER WESTERBERG (m): 12

Anf.  35  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 12

Anf.  36  PER WESTERBERG (m): 12

2 §  Rättsliga och inrikes frågor 13

Anf.  37  PER WESTERBERG (m): 13

Anf.  38  Statsrådet JAN O KARLSSON (s): 13

Anf.  39  GUSTAF VON ESSEN (m): 15

Anf.  40  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v): 16

Anf.  41  Statsrådet JAN O KARLSSON (s): 16

Anf.  42  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v): 17

Anf.  43  Statsrådet JAN O KARLSSON (s): 17

Anf.  44  PER WESTERBERG (m): 17

Anf.  45  Statsrådet JAN O KARLSSON (s): 17

Anf.  46  GUSTAF VON ESSEN (m): 18

Anf.  47  Kanslichef INGRID LARÉN MARKLUND: 19

Anf.  48  GUSTAF VON ESSEN (m): 19

Anf.  49  HELENA BARGHOLTZ (fp): 19

Anf.  50  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v): 20

Anf.  51  KIA ANDREASSON (mp): 20

Anf.  52  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v): 21

Anf.  53  GUSTAF VON ESSEN (m): 21

Anf.  54  Statsrådet JAN O KARLSSON (s): 21

Anf.  55  HOLGER GUSTAFSSON (kd): 23

Anf.  56  GUSTAF VON ESSEN (m): 23

Anf.  57  LENNART DALÉUS (c): 24

Anf.  58  HELENA BARGHOLTZ (fp): 24

Anf.  59  KIA ANDREASSON (mp): 25

Anf.  60  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v): 25

Anf.  61  Statsrådet JAN O KARLSSON (s): 25

Anf.  62  KIA ANDREASSON (mp): 26

Anf.  63  Statsrådet JAN O KARLSSON (s): 27

Anf.  64  PER WESTERBERG (m): 27

Anf.  65  Kanslichef INGRID LARÉN MARKLUND: 27

Anf.  66  Statsrådet JAN O KARLSSON (s): 27

Anf.  67  GUSTAF VON ESSEN (m): 27

Anf.  68  GÖRAN MAGNUSSON (s): 28

Anf.  69  GUSTAF VON ESSEN (m): 28

Anf.  70  Statsrådet JAN O KARLSSON (s): 28

Anf.  71  PER WESTERBERG (m): 29

Anf.  72  GÖRAN MAGNUSSON (s): 29

Anf.  73  PER WESTERBERG (m): 29

Anf.  74  GUSTAF VON ESSEN (m): 29

Anf.  75  PER WESTERBERG (m): 29

3 §  Konsumentfrågor 30

Anf.  76  PER WESTERBERG (m): 30

Anf.  77  Statsrådet BRITTA LEJON (s): 30

Anf.  78  GUNILLA WAHLÉN (v): 31

Anf.  79  MIKAEL ODENBERG (m): 32

Anf.  80  CAMILLA DAHLIN-ANDERSSON (fp): 32

Anf.  81  Statsrådet BRITTA LEJON (s): 32

Anf.  82  PER WESTERBERG (m): 32

Anf.  83  Statsrådet BRITTA LEJON (s): 32

Anf.  84  GUNILLA WAHLÉN (v): 33

Anf.  85  Statsrådet BRITTA LEJON (s): 33

Anf.  86  MIKAEL ODENBERG (m): 34

Anf.  87  MARIANNE CARLSTRÖM (s): 34

Anf.  88  MIKAEL ODENBERG (m): 34

Anf.  89  PER WESTERBERG (m): 34

4 §  Inre marknaden 35

Anf.  90  PER WESTERBERG (m): 35

Anf.  91  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER: 35

Anf.  92  INGER STRÖMBOM (kd): 37

Anf.  93  PER WESTERBERG (m): 37

Anf.  94  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER: 37

Anf.  95  Kanslirådet GÖRAN GRÉN: 38

Anf.  96  PER WESTERBERG (m): 38

Anf.  97  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER: 38

Anf.  98  PER WESTERBERG (m): 39

Anf.  99  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER: 39

Anf.  100  PER WESTERBERG (m): 39

Anf.  101  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER: 40

Anf.  102  PER WESTERBERG (m): 41

Anf.  103  GUNILLA WAHLÉN (v): 41

Anf.  104  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER (s): 41

Anf.  105  Kanslirådet GÖRAN GRÉN: 41

Anf.  106  LENNART DALÉUS (c): 43

Anf.  107  GUNILLA WAHLÉN (v): 43

Anf.  108  Kanslirådet GÖRAN GRÉN: 43

Anf.  109  PER WESTERBERG (m): 44