Fredagen den 22 april 2005

EU-nämndens uppteckningar 2004/05:29

1 §  Allmänna frågor och yttre förbindelser

Utrikesminister Laila Freivalds (yttre förbindelser)

Statssekreterare Lars Danielsson (allmänna frågor)

Återrapport från informellt ministermöte den 15 och 16 april 2005 (Gymnich)

Återrapport från ministerrådsmöte den 16 mars 2005 (allmänna frågor)

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 25 och 26 april 2005

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Vi hälsar utrikesministern, statssekreteraren och medarbetare välkomna. Vi ska ta upp två råd, men vi börjar med återrapporter. Vi börjar med allmänna rådet.

Anf.  2  Statssekreterare LARS DANIELSSON:

Det går mycket fort. Den fråga som stod på allmänna rådets dagordning den 16 mars, utöver förberedelserna för det toppmöte som senare ägde rum, var frågan om det finansiella perspektivet. Då presenterade ordförandeskapet ett första utkast till förhandlingsdokument, en så kallad förhandlingslåda. Detta dokument diskuterades över huvud taget inte, utan det remitterades till Coreper, alltså till EU-ambassadörerna, och har sedan diskuterats där, och jag återkommer till det så småningom.

Anf.  3  ORDFÖRANDEN:

Då godkänner vi rapporten.

Då tar vi nästa rapport.

Anf.  4  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Det handlar om rapporten från Gymnich den 15–16 april. Vid det mötet diskuterades södra Kaukasus, Vitryssland, Kina och det strategiska partnerskapet med Medelhavsländerna och Mellanöstern. Även OSSE diskuterades.

När det gäller södra Kaukasus var vi eniga om att länderna där är av strategisk betydelse för EU, såväl ekonomiskt som politiskt. ENP och handlingsplaner är viktiga instrument för den politiska stabiliteten och den ekonomiska utvecklingen i regionen.

Vi talade mycket om Georgien och vikten av en internationell närvaro där.

Under diskussionen om Vitryssland lyfte flera ministrar, även jag själv, fram vikten av att EU bidrar till en demokratisk utveckling i Vitryssland. Det kan vi göra genom att stödja det civila samhället, skapa tillgång till alternativa informationskällor, fria medier, studentutbyte, kulturutbyte och annat. Det är viktigt att EU syns i Vitryssland. Vi såg också möjligheter att utnyttja arbetet med Ukraina för att spela en roll också i Vitryssland.

Jag tog också upp vikten av att EU öppnar en delegation i Minsk och att vi arbetar fram en ENP-skugghandlingsplan för Vitryssland.

Vi hade också en intressant diskussion om Kina. Det framkom att det ännu inte finns någon enighet kring ett beslut om att häva vapenembargot. De krav som Europeiska rådet satte upp i december förra året anses inte vara uppfyllda. Jag pekade på att Europeiska rådet tydligt har uttryckt att ett hävande av embargot inte får leda till ökad vapenexport. Vi måste säkerställa att vi kan övertyga andra som känner oro för vapenexporten att ingen ökning kommer att ske.

Vi var också flera som tyckte att Kina måste leverera mer när det gäller MR-frågorna.

Många av oss tyckte att det var viktigt att vi har en dialog med USA och med Japan. Jag underströk särskilt att det är viktigt att EU agerar väldigt enigt i denna fråga nu för att kunna uppnå konkreta resultat med Kina.

När det gäller det strategiska partnerskapet med Mellanöstern och Medelhavsländerna kom vi fram till att EU har väldigt goda instrument för att samarbeta med länderna där. Utmaningen är att använda dessa instrument mera effektivt och att skapa konkreta projekt och på det viset synliggöra EU:s arbete i regionen.

Jag lyfte fram Anna Lindh-stiftelsen som ett konkret projekt till stöd för det civila samhället.

Vid den avslutande lunchen med kandidat- och anslutningsländerna diskuterade vi OSSE. Det var en diskussion om de organisatoriska problem som organisationen har och att vi måste utveckla samarbetet mellan EU och OSSE. Vi var ganska många som lyfte fram att vi inte kunde acceptera att Ryssland försöker försvaga OSSE.

Även Sudan, Makedonien och fredsprocessen i Mellanöstern berördes något i våra diskussioner.

Anf.  5  CARL B HAMILTON (fp):

När det gäller återrapporten vill jag ställa en fråga om diskussionen om Kina och vapenembargot mot Kina. Vi har fått en skriftlig återrapport, och där refereras vad utrikesministern sade vid detta möte. Där står följande:

Hon – det vill säga utrikesministern – menade att EU måste vara medveten om de grundläggande skillnaderna mellan kinesiska och europeiska värden.

Då måste jag ställa frågan: Vad menar utrikesministern med att vi måste vara medvetna om de grundläggande skillnaderna mellan kinesiska och europeiska värden? Det finns en lång diskussion om asiatiska värden som är detsamma som auktoritärt styrelseskick och odemokratiskt styrelseskick. Vi från vår sida menar att sådana saker som demokrati och mänskliga rättigheter är allmängiltiga värden vare sig det är på det ena eller det andra stället i världen. Därför undrar jag vad som ligger i att utrikesministern tyckte att det var så viktigt att ta upp att vi ska respektera skillnaderna, eller vara medvetna om de grundläggande skillnaderna.

Den andra frågan som jag har gäller ordföranden Asselborn. Han sammanfattade denna diskussion, står det i den skriftliga återrapporten. Och han sade ungefär det som utrikesministern nyss sade, att det måste levereras mer beträffande frågorna om de mänskliga rättigheterna. Han gav som ett exempel att det kan ske genom att Kina ska ratificera konventionen om civila och politiska rättigheter. Då är min fråga om det också är Sveriges hållning att Kina bör ratificera den här konventionen om civila och politiska rättigheter.

Anf.  6  CECILIA WIGSTRÖM (fp):

Jag tänkte först ställa en fråga om Georgien. Det står i sammanfattningen att man enades om att EU hade en viktig roll att spela och måste arbeta nära OSSE i fråga om gränsövervakning. Vad innebär det egentligen? Jag tolkar det som att det inte finns en beredskap inom EU att ersätta OSSE:s övervakningsmission med en europeisk övervakningsmission. Jag tolkar det som att det inte finns någon enighet om det nu när OSSE:s mission avslutas. Kan utrikesministern förtydliga lite mer hur diskussionen fördes?

Jag har en annan fråga också som gäller Vitryssland. Jag ser här att utrikesministern förde fram att vi borde öppna ett EU-kontor i Minsk och anta en ENP-skugghandlingsplan. Det var ju positivt eftersom jag kan konstatera att det inte var det som utrikesministern sade sig arbeta för när vi hade en interpellationsdebatt för en vecka sedan. Men det var positivt.

Det finns ingen sammanfattning i återrapporten. Men jag vill fråga: Hur var reaktionerna på detta förslag från Sverige som också stöds av vissa andra medlemsstater? Vad blev sammanfattningen av vad EU ska göra i Vitryssland?

Anf.  7  ULF HOLM (mp):

Jag har reagerat på samma punkter som Carl B Hamilton i avsnittet om Kina. Jag blev förvånad över, förutom det som Carl B Hamilton har uppmärksammat, även vad kommissionen säger. Det refereras på följande sätt: Frånvaron av framsteg på MR-området hade emellertid komplicerat debatten.

Om kommissionen har den inställningen till mänskliga rättigheter blir man ju förfärad – att det har komplicerat debatten. Det är möjligt att det bara är ett konstigt ordval. Men man blir faktiskt ganska chockad över att höra den kommentaren eftersom det är väldigt viktigt att man har en annan inställning till mänskliga rättigheter och inte ser det som att den frågan försvårar en debatt.

Anf.  8  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Det som jag tog upp var frågan om mänskliga rättigheter och synen på demokrati och att EU och Kina fortfarande står väldigt långt ifrån varandra i den politiska dialogen när det gäller synen på behovet av demokrati och respekt för mänskliga rättigheter. Det var det som diskussionen handlade om.

Jag kan inte kommentera sammanfattningarna och vilka ordval som finns där. Jag kan redogöra för vad som hände vid mötet och vad som sades där, och det är innebörden i diskussionen om värdefrågorna.

Carl B Hamilton undrar om vi också anser att en ratificering av konventionen om de civila och politiska rättigheterna är ett krav. Det är en av de frågor som har förts fram hela tiden i dialogen med Kina där vi på olika sätt har konkretiserat vad vi skulle se som framsteg och önskvärda åtgärder från Kinas sida. Då har det varit ett av kraven som vi har framfört. Det framför vi från svensk sida även i våra bilaterala överläggningar.

Cecilia Wigström frågade om EU har en beredskap att ta över OSSE:s gränsbevakningsmission i Georgien. Nej, det finns ingen enighet om att göra det, utan det är en diskussion som pågår på vilket sätt EU kan biträda när OSSE-missionen upphör. Sverige driver frågan att EU borde vara ambitiöst i att ge stöd och hjälp till Georgien när det gäller gränsövervakningen. Men här finns det olika meningar inom EU-kretsen.

Jag kan inte säga att mitt förslag att vi ska ha representation i Minsk och ta fram en skugghandlingsplan fick några direkta reaktioner. Ingen sade emot. Jag väljer då alltid att tolka det som att den som tiger samtycker.

Anf.  9  CARL B HAMILTON (fp):

Eftersom både Ulf Holm och jag har reagerat på denna text i återrapporten, tror jag att det är viktigt att vi klarar ut vad som faktiskt står där och att utrikesministern faktiskt kommenterar den text som Utrikesdepartementet ändå har sänt ut. Det står att utrikesministern vid mötet tog upp att vi i Europeiska unionen måste vara medvetna om de grundläggande skillnaderna mellan kinesiska och europeiska värden. Det kan ju tolkas som en ursäktande hållning och ett uttryck för att man skulle kunna ha förståelse för att kineserna utifrån sina utgångspunkter har en annan inställning till mänskliga rättigheter och demokrati än vad vi har i Europa. Det är ju ett sätt att uttrycka det hela som jag hoppas att utrikesministern inte gjorde. Men vad utrikesministern gjorde här vid sammanträdet var mer att referera den observationen att vi står långt ifrån varandra, och det är helt klart. Men det är att gå ett steg längre att uttrycka sig på ett sätt som kan uppfattas som att Sverige skulle ha framfört en ursäktande eller förstående hållning till att det finns olika värderingar i sådana allmängiltiga frågor som frågan om demokrati och mänskliga rättigheter.

När det gäller den andra frågan om den luxemburgske ministerns sammanfattning, tycker jag inte att jag fick ett svar på frågan huruvida det är ett krav från svensk sida att denna konvention ska ratificeras, som den luxemburgske ministern förde fram, eller om det bara är ett önskvärt framsteg. Är det det ena, eller är det det andra? Jag vill bara veta vad som är Sveriges hållning.

Anf.  10  CECILIA WIGSTRÖM (fp):

Jag ställde en tredje fråga om hur ordföranden Asselborn sammanfattade diskussionen om Vitryssland. Kom man till någon enighet på någon punkt när det gäller Vitryssland?

Anf.  11  SERMIN ÖZÜRKÜT (v):

Jag har en ren nyfikenhetsfråga med tanke på vad som lyftes fram från Folkpartiet om den här aspekten. Självklart är det inget tvivel om att vi inte kan ha en ursäktande hållning när det gäller mänskliga rättigheter. Det är vi alla överens om. Men jag undrar en sak. Kanske kunde det handla om en viss dubbelmoral när det gäller problematiken i fråga om de mänskliga rättigheterna. Som ett exempel kan jag ta Irak. Man protesterar inte i samma anda i fråga om vad som pågår i Irak. Det handlar om brott mot mänskliga rättigheter. Det är en självklarhet för alla. Samtidigt lyfter man fram problematiken i fråga om de mänskliga rättigheterna när det gäller Kina. Det finns en dubbelhet i detta. Kan denna aspekt vara någonting som berörs i diskussionen?

Anf.  12  ULF HOLM (mp):

Den som tiger samtycker. Då måste jag naturligtvis säga att jag fortfarande inte är nöjd med denna återrapport. Detta är trots allt en återrapport som vi får i EU-nämnden och som till och med är hemligstämplad. Då måste vi utgå från att det som skickas till oss i de politiska partierna i riksdagen och som vi kan reagera på stämmer. Det är den bilden som vi har. Vi vet ju inte exakt vad som sades på mötet, utan det är detta dokument och utrikesministerns muntliga återrapport som vi har att gå efter. Då kan jag bara framföra igen att jag inte känner någon större tilltro till EU-kommissionens uppfattning om mänskliga rättigheter.

Anf.  13  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Jag kanske lite grann ska tala om hur rapporteringen från Gymnich går till. Det kanske man bör veta när man läser rapporterna.

Mötena är helt informella utan närvaro av andra tjänstemän än ett par stycken från sekretariatet som med jämna mellanrum går ut och rapporterar muntligen sammanfattningsvis vad som diskuteras inne i rummet. Sedan antecknas det ned av de olika ländernas tjänstemän. Och så småningom sätter var och en ihop sin sammanfattning av det. Det är alltså minst tre led för denna muntliga rapportering. Jag har inte ens sett hur den ser ut i skriven form. Men det var bakgrunden till att jag ändå gjorde en relativt utförlig rapportering eftersom jag vet att det inte finns någon normal rapportering av det slag som man är van vid från rådsmötena. Jag tror alltså att man måste vara medveten om hur rapporteringen går till i dessa informella sammanhang.

Carl B Hamilton tog upp kraven när det gäller mänskliga rättigheter. Europeiska rådet formulerade förutsättningarna för ett hävande av embargot. Och när det gäller frågan om mänskliga rättigheter formulerades inga specifika enskilda krav, utan det var en allmän formulering om framsteg i fråga om MR-frågorna.

Men i det arbete som har bedrivits har man från EU:s sida konkretiserat genom att exemplifiera vilka åtgärder som skulle vara av det slaget att vi skulle se att det skedde en utveckling när det gäller de mänskliga rättigheterna. Och där finns ratificeringen av konventionen med som en sådan.

Från svensk sida har det också varit viktigt momentum att just den frågan får en lösning. Men den ensam skulle inte räcka för att man skulle dra slutsatsen att det nu har skett väldigt mycket när det gäller mänskliga rättigheter, utan det är en fråga. Sedan finns det andra som gäller dödsstraffet, utvecklingen av rättsväsendet och hur det fungerar. Det är många konkreta exempel som finns med på listan över önskvärda förändringar av förhållandena i Kina.

Det är så jag vill kommentera den delen.

Cecilia Wigström frågade om enighet. Jag måste understryka att eftersom detta är ett informellt möte är det inte meningen att det ska leda fram till några ställningstaganden över huvud taget. Om jag kommer med ett förslag och ingen argumenterar mot det, kan jag uppfatta att det finns ett visst hopp om att det så småningom kan leda fram till ett beslut i den riktningen. Men vid detta möte tas inga beslut.

Sermin Özürküt frågade om det förekommer någon diskussion om en eventuell dubbelmoral när det gäller mänskliga rättigheter. Då får jag säga att någon sådan diskussion inte förekommer.

Anf.  14  ORDFÖRANDEN:

Då godkänner vi återrapporterna.

Vi går då in på rådsmötet. A-punktslistan tar vi sist som vanligt. Är det inget som berör allmänna rådet? Utrikesministern har kanske något som hon vill uppmärksamma ledamöterna på.

Anf.  15  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Ja, det har jag. Jag vet inte riktigt hur er sammanfattning ser ut. Men punkten 2 handlar om en konferens om en översyn av icke-spridningsfördraget, NPT. Jag har inte mycket att säga. Jag ville bara peka på den A-punkten. Här ges en gemensam ståndpunkt av EU som ger en god grund för EU att agera i den kommande konferensen. Det blir ingen lätt konferens. Det är en oerhört angelägen fråga, och vi tycker att det är väldigt bra att EU nu har den här ståndpunkten att utgå från i sitt agerande. Det har naturligtvis betydelse att EU också kan vara aktivt och pådrivande när vi diskuterar det vid sidan av att Sverige naturligtvis är mycket engagerat i denna fråga. Jag ville bara uppmärksamma nämnden på det.

Anf.  16  ORDFÖRANDEN:

Den finns med som dagordningspunkt 9, men den har blivit en A-punkt.

Anf.  17  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Den är inte på dagordningen över huvud taget. Det var därför som jag ville uppmärksamma den.

Anf.  18  ORDFÖRANDEN:

Vi har en punkt på vår blå lista som handlar om icke-spridning. Men den kanske har förts över till A-punktslistan. Men, som sagt, vi återkommer till A-punkterna lite senare, så ni som har begärt ordet får vänta lite.

Då går vi in på punkt 3 om resolutioner, beslut och yttranden. Finns det någonting att säga om det? Det gör det inte.

Då går vi direkt in på punkt 4 om budgetplan 2007–2013.

Anf.  19  Statssekreterare LARS DANIELSSON:

Det luxemburgska ordförandeskapet presenterade i går en ny version av den så kallade förhandlingslådan, och vi skickade över denna version till nämnden i går. Det har varit en mycket kort tid för nämnden att sätta sig in i den. Jag är väl medveten om det. Det har varit nästan lika kort tid för regeringen och Regeringskansliet att sätta sig in i alla detaljer. Det är, som nämndens ledamöter säkert har noterat, ett ganska fiberrikt dokument som inte är helt lättillgängligt.

Jag tänkte inte upprepa de generella utgångspunkter som regeringen avser framföra i diskussionerna på måndag. De känner nämnden väl till, alltså enprocentsmålet med mera, och jag upprepar inte dem. De gäller fortfarande. Jag vill bara göra några korta reflexioner om det aktuella dokumentet.

Jag kan först konstatera att den nya lådan som vi har fått fortfarande innehåller en obalans i så måtto att det finns ganska mycket detaljer när det gäller sammanhållningspolitiken. Det är snåriga detaljer, men det är ändå mycket detaljer, medan övriga så kallade budgetlinjer fortfarande är mycket summariskt behandlade. Det gäller jordbrukspolitiken, det gäller utgifter för extern säkerhet, inre säkerhet med mera. Det är något som vi vill påpeka. Vi tycker att det är olyckligt. Det är svårt att diskutera också enskildheter i budgeten när det är en så pass översiktlig beskrivning av vissa andra utgiftsområden som vi tycker är viktiga.

När det gäller sammanhållningspolitik och regionalpolitik kan man läsa ut av det nya dokumentet att ordförandeskapet föreslår ett något sänkt strukturfondsstöd. Men vi menar och vill framföra att den här neddragningen är för liten och framför allt att den drabbar på ett orättvist sätt, både gamla och nya medlemsländer. Vi vill upprepa det som vi har sagt tidigare, nämligen att vi förordar en profil som innebär att de nya medlemsländerna undgår minskat strukturfondsstöd och att neddragningar genomförs för enbart EU-15.

I det sammanhanget finner vi det särskilt anmärkningsvärt att ordförandeskapet föreslår en ny åtgärd inom ramen för strukturfondspolitiken som kommer endast ett medlemsland till godo, nämligen Spanien. Man har alltså i § 32 i detta dokument kommit med en övergångsformel som ger utdelning endast för Spanien. Vi kommer att påpeka att vi inte ser detta som rimligt.

Vi konstaterar också att det finns väldigt urvattnade skrivningar om den så kallade generella korrigeringsmekanismen som vi inte tycker är bra. För svensk del finns det två saker, menar vi, som är särskilt viktiga för att uppnå vårt främsta mål med denna förhandling – att förbättra vår nettoposition – och det är för det första att vi får en så kallad korrigeringsmekanism som är användbar och för det andra att vi får en begränsad utgiftsnivå för budgeten.

När vi läser detta dokument kan vi inte göra annat än att konstatera att det är mycket arbete som återstår innan man på något sätt kan komma in i en slutförhandling. Vår samlade bedömning är att också detta nya dokument som vi fick i går ligger långt ifrån en tänkbar kompromisslösning.

Låt mig göra några reflexioner om läget i förhandlingarna. Det är uppenbart att ordförandeskapet fortfarande håller fast vid ambitionen att försöka förhandla detta klart under sitt ordförandeskap. Det är en rimlig utgångspunkt i och för sig. Vi kan därför räkna med ett ökat tempo i förhandlingarna under den närmaste tiden. Man planerar så kallade konklaver – ett aktuellt begrepp i dessa dagar – under maj och juni för att se om man kan komma lite längre i förhandlingarna. Man räknar med att man någon gång i månadsskiftet maj/juni kommer att presentera någonting som kan liknas vid ett konkret kompromissförslag. Men vi menar att det fortfarande finns ett antal stora frågetecken när det gäller huruvida ordförandeskapet kommer att kunna gå i mål med sin ambition att förhandla detta klart i juni.

För det första: Medlemsstaterna står väldigt långt ifrån varandra. Vi ser inte, som jag sade tidigare, att ordförandeskapet på ett avgörande sätt har försökt lägga sig i ett kompromissläge mellan de olika positioner som har framförts.

För det andra: Den allmänpolitiska utvecklingen i Europa just nu är väldigt osäker. Det är bara att peka på alla de val och folkomröstningar som äger rum under den närmaste tiden. Osäkerheten i fråga om dem, framför allt givetvis den franska folkomröstningen om fördraget, tror vi negativt påverkar möjligheterna att få en reell diskussion om det finansiella perspektivet.

Ett tredje element som jag menar är glädjande är att sammanhållningen i G 6-gruppen, alltså den grupp som förordar en utgiftsnivå på 1 % av bni, fortfarande är stark. Men, som jag har sagt tidigare i nämnden, vi har inga andra illusioner än att ju närmare vi kommer en slutförhandling, desto svårare blir det att hålla ihop den här kretsen. Vi har olika intressen att bevaka. Frankrike har jordbruksstödet. Storbritannien har sin rabatt. Tyskland har framför allt målsättningen att säkra fortsatt strukturfondsstöd till östra Tyskland. Vi själva har våra speciella problem som jag har nämnt.

Än så länge: So far so good.

Vi konstaterar också att spanjorerna är mycket aktiva i förhandlingarna, man driver hårt mot kommissionen. Man tycker att kommissionens förslag går emot spanska intressen, och man fortsätter att försöka få de nya medlemsländerna på sin sida. Vi tycker oss dock ha märkt att vi är mer och mer framgångsrika i att kunna övertyga de nya medlemsländerna om att ett bibehållet återflöde till Spanien faktiskt går ut över de nya medlemsländerna i stor utsträckning.

Ett sista element som jag vill nämna och som är intressant är Europaparlamentets ökade aktivitet i denna fråga. Som nämnden vet har Europaparlamentet inte någon formell roll i det här, men man har ändå synpunkter på kommissionens förslag. Det har lagts fram en rapport från en EPP-ledamot, en tysk rapportör. Det berörda utskottet kommer att rösta om detta den 10 maj. Det är helt uppenbart att parlamentet försöker att utnyttja det vakuum som finns i rådet till att påverka diskussionen. Det står ju parlamentet fritt att göra det. Det är inte omöjligt att vi får se en ökad aktivitet från Europaparlamentets sida i denna fråga. Som sagt är det formella klart, men informellt kommer man att försöka öka sina aktiviteter.

Sammantaget: Jag tror inte att måndagens diskussion kommer att föra det hela så mycket framåt, utan det blir säkerligen en runda av allmänna kommentarer till det senaste förslaget. Från svensk sida vill vi framföra de punkter som jag nämnde inledningsvis.

Anf.  20  AGNE HANSSON (c):

Tack för lägesbeskrivningen. Den kan sammanfattas som att läget inte är så där alldeles ljust utifrån svensk position. Nu fick vi lite mera förklaringar mot slutet vad gäller att driva enprocentsstrategin vidare. Den håller fortfarande ihop, men möjligheten att nå framgång börjar att något decimeras i optimism, om jag uttrycker mig försiktigt.

Vi från vår sida står självklart fast vid den uppfattningen att vi inte bör höja vår medlemsavgiftskontingent till EU. Men det här är ingen lätt problematik.

Mina frågor kretsar kring det fortsatta tänket. Även om G 6-gruppen håller ihop, börjar det planeras för ett alternativ 2 i strategin? Vad som oroar mig något är det som har framkommit i rapporten att dels ordförandeskapets kompromissförslag, dels Europaparlamentets inspel i diskussionen i rätt stor grad sammanfaller både i nivåer och i diskussioner med att försöka kattraka omkring strukturfondsstöden. De är naturligtvis oerhört viktiga även ur ett jämlikhetsperspektiv och ur ett konkurrensperspektiv mellan länderna.

Min oro är att regeringen nu driver en linje där man är så att säga i frontlinjen för att reducera de olika strukturfondsmedlen och jordbruksstödet.

Jag delar uppfattningen att Spanien inte behöver specialbehandlas. Men i ett läge där alla andra slåss för sina skäl finns det en risk att vi står där rätt nakna, om vi inte klarar enprocentsmålet och inte heller får någon nettoförbättring från svensk sida. Det oroar mig.

Jag skulle vilja höra lite grann hur regeringen ser på den problematiken.

Anf.  21  CARL B HAMILTON (fp):

Vi har diskuterat den här frågan många gånger här. Det är oerhört viktigt att få strukturfonderna dels att vara mindre, dels att vara inriktade på Öst- och Centraleuropa, som ju statssekreteraren redan sade. Men jag tycker att man kan lyfta in för de östeuropeiska länderna möjligheten att mindre strukturfondsmedel kan ge mer pengar till högre utbildning och forskning. Vi har testat det bland annat i en diskussion med ungrare i går som var på besök. Det slog an mycket väl. Det ger en koppling mellan de två politikområdena.

Jag tycker också som Agne Hansson, och som statssekreteraren sade, att vi ska vara väldigt tydliga med att vi är helt emot det spanska undantaget. Vi har en lång historia av spanjorer som blockerar i de ekonomiska frågorna. Men än en gång: Hårt motstånd.

Anf.  22  LARS LINDBLAD (m):

Det finns egentligen inte så mycket mer att säga än att det som regeringen här lägger fram är rätt så rimligt.

Jag skulle däremot vilja höra lite mer om förhandlingsläget. Statssekreteraren var lite kort inne, när vi hade beredningsgrupp på den här diskussionen, på kopplingen med de nya medlemsländerna och Spanien. Det gäller att Sverige nu försöker bryta sig in lite grann i den gruppen och föra en diskussion.

Min fråga är: Finns det även ett övrigt intresse från G 6-gruppen att ha den kopplingen till de nya medlemsländerna? Eller finns det någon form av motsättning, vilket man skulle kunna tänka sig, mellan delarna av den här gruppen? Eller är det bara Sverige som för den diskussionen med de nya medlemsländerna? I grunden borde det finnas en del gemensamma intressen, vilket vi har varit inne på tidigare, mellan de nya medlemmarna och svenska positioner?

Anf.  23  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Jag skulle vilja fråga lite om G 6-gruppen, som naturligtvis arbetar för enprocentsnivån. Vilka länder attackerar Englands rabatt? Det är den mest orimliga delen i det här sammanhanget, som uppenbarligen är väldigt svår att komma åt. Då är frågan: Blir G 6-gruppen ett slags allians som egentligen skyddar diskussionen om den engelska rabatten? Kan det vara ett sådant problem? Då är frågan: Vad gör man om G 6 kanske inte håller längre? Är det då tid att göra en attack mot den engelska rabatten?

Vi har också ett pågående val. Tar man hänsyn till sådant? Det är en intressant fråga. Alla de här sakerna kan vara något slags kurragömma, där England rider ut stormen och behåller rabatten ett tag till. De facto är det den mest orättvisa delen och som bör attackeras.

Jag delar uppfattningen när det gäller Spanien, men frågan är om inte det är mera angeläget att komma åt England.

Anf.  24  Statssekreterare LARS DANIELSSON:

Jag skulle vilja rent allmänt säga att enprocentsstrategin har varit framgångsrik på så sätt att den har sänkt förväntningarna generellt på vilken nivå den här budgeten ska ligga. Till exempel är Europaparlamentets förslag på en lägre nivå än vad kommissionen har föreslagit. Det skulle jag vilja beteckna som någonting unikt. Europaparlamentet brukar vara rätt duktiga på att ha spenderbyxorna på sig. Ordförandeskapet har tagit intryck av enprocentsgruppen. Vi ser det som en viktig illustration till att vi måste vidmakthålla trycket i den här frågan. Det är viktigt att hålla fast vid det. Även om vi sedan vet svårigheterna att nå ända fram måste vi hålla upp trycket.

Den här sänkningen av förväntningarna påverkar också relationen – nu låter jag väldigt Machiavellisk – mellan Spanien och de nya medlemsländerna. Det innebär att spänningen dem emellan ökar. De vet att det är en mindre kaka att slåss om. Allting talar för att vi ska ha ett fortsatt starkt tryck.

Agne Hansson tar upp den givetvis mycket relevanta frågan om hur alternativ 2 ser ut. Det är en sak som vi nu ägnar mycket tid åt att försöka analysera. Vi måste ha fallback-positioner. Vi måste självklart också i sinom tid komma hit och diskutera exakt hur de bör se ut.

Vi har nationella intressen. De viktigaste är de som jag har nämnt, det vill säga att få ned utgiftsnivån, att klara av att hitta en nettokonvergeringsmekanism. Om vi inte till exempel får gehör för den så kallade nationella ansatsen i sammanhållningspolitiken måste vi se till att våra glesbygdsområden behandlas på samma sätt som glesbygdsområden i övriga länder. Det är helt klart att exempelvis de glest befolkade områdena i norra Sverige måste behandlas inom ramen för det så kallade konvergensmålet.

Det finns alltså ett antal sådana saker som vi nu plockar fram för att kunna ha i beredskap om vi i förhandlingarna hamnar i ett läge där det inte bara är en diskussion om de övergripande sakerna utan också blir fråga om ett slags mer nationell ansats. Vi kommer till det läget, det vet vi, det är mera en fråga om: När kommer vi dit? Vi menar att det är i vårt intresse att den tidpunkten ligger så sent som möjligt, för vårt övergripande intresse är att få den övergripande utgiftsnivån så låg som möjligt.

Agne Hansson har alldeles rätt; det här är ett problem. Trycket i förhandlingen går ut på att se när vi ska släppa lite efter på det övergripande och gå in i den nationella ansatsen. Men jag räknar med att vi, om det blir ett skarpt läge, vilket jag har mina dubier om, någon gång i slutet av maj kommer att kunna återkomma och med nämnden diskutera exakt hur de här fallback-situationerna ser ut.

Det är lätt att dela Carl B Hamiltons önskan om att vi skulle kunna hantera en del av problemen med sammanhållningspolitiken genom att satsa mer på högre utbildning och forskning. Det finns ett problem bara. Vi har med total enighet i Sveriges riksdag drivit kriteriet excellens när det gäller satsningar på högre utbildning och forskning. Det finns inte med i dokumentet, och det tycker jag är ett stort problem, ett problem som jag inte tog upp i min föredragning men självklart är det något som vi måste upprepa. Ska vi kunna satsa mer pengar på högre utbildning och forskning måste vi vara säkra på att dessa pengar inte går till tomma tunnor, det vill säga till skrytprojekt av olika slag som vi tyvärr har sett en del exempel på i forskningssamarbetet i EU tidigare. De måste gå till forskning där kriteriet excellens verkligen finns i centrum. Där är vi inte riktigt säkra, men i sak är det givetvis alldeles riktigt så som Carl B Hamilton säger, att det är en av de strategier vi bör försöka ta.

Lars Lindblad ställer frågor om förhandlingsläget och om hur pass stort intresse det finns i G 6 att knyta de nya medlemsländerna till sig. Jag kan säga att det framför allt är, förutom vi själva, britter och holländare som på olika sätt försöker att bygga allianser med de nya medlemsländerna. Vi, tycker jag, har ett mycket användbart instrument i det nordisk-baltiska samarbetet. Jag märker att vår argumentation i den mån vi lyckas övertyga våra baltiska vänner sprider sig sedan till de övriga nya medlemsländerna via de baltiska länderna. Det har varit ett verksamt instrument för att få ökad förståelse. Vi har, som nämnden kanske kommer ihåg, uttryckt förståelse för de baltiska ländernas problem med den så kallade 4-procentstaket för sammanhållningspolitiken. Den gesten tror jag har uppskattats från baltisk sida och bland annat lett till att man lite på våra vägnar så att säga har argumenterat bland de nya medlemsländerna för vår sak.

Om jag ska vara riktigt ärlig är intresset hos britter och fransmän att gå till de nya medlemsländerna kanske lite mindre. De är lite ”sig själva nog”, säger jag med viss bitterhet i rösten.

Holger Gustafsson frågar vem som är emot den brittiska rabatten. Det enkla svaret är att 24 länder är emot den brittiska rabatten. Det är ett land som är för. Det är en anomali, som Holger Gustafsson säger. Det är en orimlighet som måste hanteras.

De som är mest emot är de som betalar mest för det, nämligen fransmännen. Som ett resultat av uppgörelsen i Berlin 1999 är det faktiskt Frankrike som står för den större delen av den brittiska rabatten. De nya medlemsländerna får ju också betala till den brittiska rabatten, vilket gör orimligheten ännu större.

Det finns naturligtvis risk att vi i en strävan att hålla ihop G 6 skulle hålla tillbaka vår kritik av den brittiska rabatten. Jag tror att våra franska vänner ser till att det inte blir så. Vi låter helt enkelt den frågan ligga utanför G 6-diskussionen. Britterna vet ju så oändligt väl var vi står i diskussionen. Vi koncentrerar oss på andra saker.

Det som så småningom kommer att spräcka G 6‑samarbetet är den brittiska rabatten, om vi inte hittar en lösning. Vi är medvetna om det. Vi kommer självklart inte att tillåta en utveckling där G 6 framstår som en försvarare av den brittiska rabatten. Det går inte att försvara utåt. Det vore orimligt.

Sedan var det frågan om man tar hänsyn till val. Jag brukar säga att det alltid är val någonstans. Om man hela tiden ska ta hänsyn till val blir det en ohållbar situation. Jag tillhör dem som faktiskt tror att det kan finnas en förutsättning att hantera den brittiska rabatten under det brittiska ordförandeskapet efter ett brittiskt val. Det kan vara något enklare för en brittisk regering, oavsett vilken det blir, att göra vissa eftergifter i ljuset av att man har ett ansvar för hela unionen.

Den konventionella visdomen att det inte går att nå i mål med det finansiella perspektivet under det brittiska ordförandeskapet är jag inte säker på stämmer. Det kan lika gärna vara tvärtom.

Sammantaget kommer vi inte på något sätt att acceptera att G 6 framstår som försvarare av denna anomali i det europeiska samarbetet.

Anf.  25  AGNE HANSSON (c):

Ordförande! Jag vill egentligen bara tacka för det svar jag fick. Jag är nöjd med det för närvarande. Det var ett bra svar.

Jag konstaterar att vi är överens om att vi bedömer läget ungefär likadant. Utan att i illvillig mening märka ord är vi väl kanske just i det läget att vi varit framgångsrika när det gäller enprocentsmålet och att vi måste gå vidare.

Jag tycker att det är bra att den svenska positionen arbetar vidare enligt skissen alternativ 2, som vi inte ska diskutera här nu. Det är naturligtvis viktigt. Vi får en tung börda på vår inhemska budgetsituation om vi ska klara det med nationella medel i fortsättningen när det har varit ett stort inslag av EU-medel i detta.

Min enda kommentar i nuläget är att när man mer börjar arbeta med strukturfonderna är det väl bra om man betraktar Sverige som en helhet.

Anf.  26  ORDFÖRANDEN:

Det var mer en kommentar än en fråga.

Jag konstaterar att det finns stöd för regeringens upplägg inför de fortsatta förhandlingarna.

Anf.  27  Statssekreterare LARS DANIELSSON:

Ordförande! Jag vill kort informera om en sak som normalt hör hemma på allmänna rådets dagordning men som inte kommer att diskuteras på allmänna rådet på måndag. Det kommer upp på ett informellt Europaministermöte på tisdag. Det är frågan om ersättning till Europaparlamentets ledamöter.

Jag vill mycket kort informera nämnden om vad vi förstår är ordförandeskapets intentioner i denna fråga. Jag återkommer till den i konkret samråd när vi väl har fått förslag.

Vad vi förstår söker man en lösning på frågan enligt följande principer:

Man bygger på de diskussioner som har varit tidigare under åren i denna mycket infekterade fråga. Det finns bland annat en möjlighet för de länder som så vill att förutom den gemensamma beskattningen också ha en nationell beskattning av Europaparlamentsledamöterna. Det ligger kvar.

De nya elementen skulle vara att arvodesnivån för ledamöterna skulle ligga någonstans kring 7 000 euro. Man gör inte längre en koppling till domarlönerna, vilket man gjorde tidigare. Som en del ledamöter kanske kommer ihåg laborerade man tidigare med att ha halva domarlönen. Då skulle man ligga på 8 500 euro. Nu har man alltså, tror vi, gått ned till en nivå som ligger på ungefär 7 000 euro.

Avsättning till pensionsfond ska helt och hållet ske genom gemenskapsbudgeten, och således inte delvis av ledamöterna själva, som föreslogs tidigare.

Det tredje elementet skulle vara att kostnadsersättning för resor ska utgå med endast faktiska kostnader och mot uppvisande av kvitton. Tidigare skulle man ange detta i EP:s interna administrativa föreskrifter. Det fanns ett visst utrymme för schablonisering. Nu är man klar över att det enda som är acceptabelt skulle vara ersättning mot verkliga utgifter.

Det fjärde elementet skulle vara att man eventuellt har en övergångsperiod som skulle kunna vara så lång som upp till två mandatperioder. Under den tiden skulle medlemsstaterna själva kunna välja om man vill arvodera enligt nuvarande nationella regler eller enligt de nya reglerna.

Detta är de element som vi förstår att man laborerar med. Jag ber att få återkomma till nämnden när vi har konkreta förslag. Det kan bli om ungefär en månad. Diskussionen har ju delvis redan förekommit i medierna och kommer förmodligen att förekomma informellt på mötet på tisdag.

Anf.  28  PER BILL (m):

Ordförande! Det här är ju en het fråga. Jag hade tre frågor innan. Den första var: Vad händer? Där tycker jag att jag har fått svar.

Den andra gäller regeringens position. Den tredje gäller förankring i nämnden. Kan statssekreteraren elaborera på tvåan och trean?

Anf.  29  Statssekreterare LARS DANIELSSON:

Detta är en fråga där regeringen anser att det måste finnas en mycket bred samstämmighet kring vad som är en acceptabel lösning för Sverige. Det har väglett regeringens agerande i den här frågan hittills. Om det inte har funnits en sådan enighet har vi helt enkelt motsatt oss en uppgörelse.

Jag vill inte förrän vi har ett mer konkret förslag redovisa någon bestämd uppfattning från regeringens sida. Jag kan väl säga så mycket som att jag tycker att det rör sig åt rätt håll.

Om man tittar på arvodesnivån som ju var det som vi förra gången var tveksamma till – inte bara från regeringens sida, utan en del partier i nämnden var också tveksamma – kan man konstatera att vi nu är på en nivå som förefaller vara möjlig att acceptera.

Det som jag tycker känns lite osäkert och som man behöver tala lite mer om är avsättningen till pensionsfonden. Jag har förstått att det är en fråga som länder som tidigare har haft problem med detta – Tyskland och Storbritannien – också vill diskutera ytterligare.

Att kostnadsersättning för resor bara ska ske mot kvitto utgår jag ifrån att vi alla är varmt överens om är en självklar ordning. Det är märkligt att det inte redan från början har varit så.

Jag tycker att det ser bra ut. De underhandskontakter vi lite försiktigt har haft med andra länder som tidigare var tveksamma tyder på att vi kanske är på väg mot något som skulle kunna samla stöd.

Jag har dock varit med tillräckligt länge i diskussionen kring den här frågan för att inte tro på det förrän jag verkligen ser det.

Anf.  30  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Vi är ju några som har varit med ett tag när det gäller den här frågan. Jag sätter stort värde på vad Lars Danielsson säger. Nu är det ju inte minister Bosse Ringholm som håller i detta. Det kanske är bra. Vi har ju den konstiga situationen i Regeringskansliet just nu att vi har dubbla hästar. Det känns tryggt, tycker jag, att det är Lars Danielsson som föredrar den här frågan och att vi diskuterar den.

Jag vill vädja om att Regeringskansliet fortsätter med att vi ska ha en god samstämmighet. Vi hade en olycklig föredragning i utrikesutskottet i går där andra delar av förvaltningen inte kände till att den här frågan är på gång. Jag tror att det är väldigt viktigt att man i den här typen av känsliga frågor inte bara använder nämnden utan även har andra informationskanaler.

EU-nämnden är en stor tillgång, men det är en brist att ta upp frågorna bara när det är formella samråd. Jag tycker att regeringen hanterar den här frågan väldigt bra, men det var verkligen olyckligt att när den skulle beredas i utrikesutskottet i går visste inte föredragande tjänsteman att det var på gång.

Jag tror att det är viktigt att man inte missar något i de här känsliga frågorna. Det är mänskligt att det någon gång faller mellan stolar. Jag tror att det är klokt av regeringen att djupsamråda på alla möjliga nivåer i den här delen.

Anf.  31  ORDFÖRANDEN:

Jag var ju också närvarande i går. Jag uppfattade det som att föredragningen i utrikesutskottet främst rörde yttre förbindelser.

Om man ska hänföra den här frågan till ett utskott i riksdagen är det kanske snarare KU. Det är något för framtiden och det framtida samrådet att fundera över.

Vi har fått stenografiska uppteckningar från den senaste gången då detta diskuterades. Där ser ni att nämnden hade ett spann på mellan 45 000 och 67 000 euro. Då var inte pensionsfrågan uppe. Där övergår man nu från att betala 2/3 till 3/3 av pensionskostnaderna.

Vi återkommer till frågan. Vi tackar för informationen, och vi tackar Lars Danielsson och medarbetare.

Vi går då in på yttre förbindelser. Där har vi först Europeiska unionens handlingsplan avseende jordbävningen och flodvågorna i Indiska oceanen.

Anf.  32  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Rådssekretariatet och kommissionen har kommit med två rapporter som svar på det uppdrag som de fick i handlingsplanen i januari. Därutöver kommer en rapport från rådsarbetsgruppen för konsulära frågor. Den kommer att vara klar först till rådsmötet i maj. Därför kommer ordförandeskapet att meddela att substansdiskussionen i de här frågorna kommer att tas vid mötet i maj.

Om det blir någon diskussion kring de rapporter som hittills har kommit kommer jag att ta upp och markera att Sverige har fortsatt stort intresse i dessa frågor och i att handlingsplanen leder till konkret förbättring av EU:s förmåga att bistå sina medborgare i nödläge.

Om det blir tillfälle till det kommer jag också att understryka betydelsen av att EU:s olika organ kan agera samfällt i en katastrofsituation.

Substansdiskussionen kommer, som sagt, i sak att föras i maj.

Anf.  33  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Herr ordförande! Jag vill fråga om det påverkar något att Sverige nu inte har ett nationellt krisledningsorgan. Påverkar det vår trovärdighet när vi nu diskuterar de här frågorna? Ingen kedja är ju starkare än sin svagaste länk. Detta måste ju ändå bygga på att varje land har förmåga att agera vid kriser. Hur har regeringen tänkt svara på den kritik som finns i Sverige mot att man här har eftersatt något och på att det också inom EU-kretsen har förekommit diskussioner om bristen på den svenska kapaciteten?

Anf.  34  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

För det första vill jag påpeka att det nog bara är Gunilla Carlsson som i sina samtal har hört någon kritik. I EU-sammanhang förekommer ingen kritik av Sverige. Det vore mycket förvånande om det skulle förekomma eftersom problematiken är nationell och gäller vad man kan göra i sitt eget land i samband med kriser.

Den diskussion som förs i EU handlar om på vilket sätt EU kan samordna sig när det handlar om kriser utanför den egna nationens gränser. Det finns ingen anledning för någon att kritisera något annat land därvidlag.

Den kritik som har framförts har handlat om att EU:s organ inte har visat sig ha förmåga att samordna sina insatser och utnyttja de mekanismer som faktiskt redan finns inom EU och som skulle kunna fylla en funktion i samband med en katastrof som berör EU-medborgare. Det är det kritiken hittills har handlat om. Det är det som uppdraget till rådssekretariatet och kommissionen handlar om. Det är det som också rapporterna handlar om. Det berör inte på något sätt vår nationella förmåga att hantera kriser i Sverige.

Anf.  35  ORDFÖRANDEN:

Då godkänner vi informationen och går in på Mellanöstern.

Anf.  36  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Den här dagordningspunkten kommer att behandlas i samband med lunchen.

I Mellanöstern ingår också Irak och Libanon.

Det har presenterats förslag till rådsslutsater och EU-nämnden har fått en sammanfattning av dem, om jag har förstått saken rätt.

Jag ska redogöra för diskussionen kring fredsprocessen i Mellanöstern och Libanon. Jag återkommer till Irak som är den sista dagordningspunkten för samrådet.

Utvecklingen i Mellanöstern går alldeles för långsamt. Parterna har fortfarande svårt att genomföra det som man var överens om vid mötet i februari i Sharm-el-Sheik. Där beslutade man att tillsätta olika gemensamma kommittéer för att behandla olika delfrågor. Det handlar om frigivandet av palestinska fångar, om koordineringen av tillbakadragandet från Gaza och om Israels reträtt från ett par av städerna på Västbanken. Det arbetet går mycket trögt framåt.

Frågan om den fortsatta israeliska bosättningsexpansionen och också den långsamma palestinska reformprocessen, tillsammans med att det finns ett motsägelsefullt agerande från amerikansk sida i förhållande till Israel och bosättningsfrågorna, gör att det är svårt att egentligen påstå att det finns en återupptagen reell fredsprocess även om det finns vissa rörelser. Det är ändå mycket trögt att se möjlighet till framgång. Då är det naturligtvis oerhört viktigt att EU inte minskar sina ansträngningar att påverka och främja fredsprocessen.

Vi anser från svensk sida att det vid rådsmötet måste understrykas hur viktigt det är att det internationella samfundet och särskilt naturligtvis kvartetten tar ansvar och verkar för ett genomförande av färdplanen. Vi måste få parterna att fortsätta att vidta de förtroendeskapande åtgärder som är nödvändiga för att komma framåt. På israelisk sida handlar det om att inledningsvis omedelbart upphöra med bosättningsexpansionen. På palestinsk sida handlar det naturligtvis om att påskynda reformarbetet, inte minst på säkerhetssidan.

Regeringen tycker att det är bra att den avgående världsbankschefen Wolfensohn utsetts till att för kvartettens räkning arbeta med olika aspekter i samband med det israeliska tillbakadragandet från Gaza. Det tror vi kan vara en värdefull insats från kvartettens sida.

När det gäller utvecklingen i Libanon är det regeringens uppfattning att EU bör fortsätta att uppmuntra Libanon till att inbjuda EU-valobservatörer till det planerade valet. Det är regeringens uppfattning att det borde ligga i Libanons intresse att med hjälp av internationella observatörer öka valprocessens transparens och också trovärdighet.

Ambitionen i EU:s relationer med Libanon är naturligtvis avhängig av Libanons efterlevnad av de demokratiska principerna. Det måste vara en efterlevnad av dem som manifesteras genom att man inbjuder internationell övervakning till valen.

Jag tar Irak senare på dagordningen.

Anf.  37  AGNE HANSSON (c):

Herr ordförande! Jag är enig i utrikesministerns beskrivning att det här går sakta och att det knappast kan räknas som att en fredsprocess är på gång ännu. Vi står naturligtvis bakom regeringens position, ansträngning och uppfattning att det nu är viktigt att EU driver på i processen för att komma framåt.

I det underlagsmaterial vi har fått, sammanfattningen, står det att man planerar att upprepa oron över den israeliska bosättningspolitikens konsekvenser på Västbanken. Det är riktigt. I den information vi hade för utrikesutskottet i torsdags, där vi fick en mycket klar och redig föredragning och bra svar på de frågor vi ställde, fanns det en diskussion om hur man skulle uppfatta det möte som var mellan George W. Bush och Sharon, USA:s hållning angående bosättningarna. Vad avsåg egentligen Bush, USA, när de lämnade uppmaningen till Israel om bosättningarna? Avsåg han att de skulle dra sig tillbaka från alla tidigare bosättningar eller avsågs framtiden? Har den diskussionen varit för handen i EU? Hur tänker EU agera i fortsättningen när det gäller kravet på bosättningarna? Vad är positionen där?

Anf.  38  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Ordförande! Det är viktigt att EU och för den skull vår egen regering talar positivt om processen och inte beskriver den som minimalistisk. Peka på möjligheter i stället. Inte minst ska Palestinas nye president stödjas i det arbetet, så att man kan känna att även små steg åt rätt håll räknas. Jag tror inte att det gynnar processen att beskriva att den är seg och går sakta. Självklart är vi alla otåliga i en sådan här situation, men jag tror att man hjälper processen mer genom att se möjligheterna än att beskriva problemen.

Min fråga liknar den Agne Hansson hade. USA och Israel har mötts för att diskutera frågor i sammanhanget. Är det en del av kvartettens arbete? Får man en information från USA om vilka krav som har ställts och att det är en del av kvartettens arbete, eller är det ett parallellt spår USA kör med Israel?

Anf.  39  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

När det gäller mötet mellan Bush och Sharon är det naturligtvis positivt att USA har återupprepat vikten av att Israel helt och hållet uppfyller kraven som finns i färdplanen. Samtidigt är det lite oroande att USA försäkrar att i de framtida förhandlingar som ska äga rum måste man utgå från verkligheten på marken – de bosättningar som finns. EU:s krav är tydligt i det här sammanhanget, nämligen att de gränser som har slagits fast i FN:s resolutioner är de som gäller och de kan ändras bara genom förhandlingar och överenskommelse mellan båda parter. Det är både positivt men också vissa oroande element i det som uttrycks från USA:s sida.

Det är därför viktigt att EU är tydligt i sina ställningstaganden. I resolutionen återupprepas de fem krav som ligger till grund för EU:s agerande i sammanhanget, både när det gäller bosättningarna och gränsdragningarna.

Jag kan hålla med Holger Gustafsson att vi ändå ska lyfta fram det som är positivt i sammanhanget. Det görs en del även om det är väldigt trögt och går långsamt fram. Trots allt startade man en bra process, ett samarbete, genom de arbetsgrupper som tillsattes gemensamt, men arbetet i dem går trögt.

Det palestinska reformarbetet är naturligtvis stort, svårt och omfattande. Man får ha en viss förståelse för att det inte ger de omedelbara resultat vi vill ha. Samtidigt måste trycket på båda parterna vad gäller deras åtaganden upprepas. Då kan man inte sticka under stol med att det faktiskt går trögt. Men givetvis ska de steg som ändå tas uppmuntras och utnyttja de möjligheter vi har inte minst via EU att ge stöd till den palestinska sidans reformarbete.

Anf.  40  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Nästa punkt är Västra Balkan.

Anf.  41  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Det är också en dagordningspunkt som kommer att tas upp vid lunchen. Där kommer rådsslutsatserna att behandla kommissionens feasability study för Serbien och Montenegro, kommissionens meddelande till rådet om Kosovo och de nyligen genomförda lokalvalen i Makedonien.

Genomförbarhetsstudien som kommissionen lämnade om Serbien och Montenegros kapacitet i förhandlingar är en bra utgångspunkt för en diskussion. Det är glädjande att kommissionen nu har kunnat göra en positiv bedömning av Serbien och Montenegro så att förhandlingar om ett stabiliserings- och associationsavtal kan förberedas.

Vi anser att förhandlingar bör inledas så snart som det är möjligt, men uppfyllande av de politiska kriterierna är naturligtvis lika angelägna som tidigare för det fortsatta EU-närmandet. Det gäller naturligtvis inte minst samarbetet med tribunalen i Haag.

Kommissionen har meddelat rådet när det gäller Kosovo att det kommer att ske en presentation av meddelandet av Olli Rehn vid mötet. Det ser vi fram emot. Där kommer att tas upp hur EU kan förstärka och öka sina insatser i Kosovo, i synnerhet på det ekonomiska området, för att långsiktigt stärka Kosovos möjligheter till ett europeiskt perspektiv.

När det gäller Makedonien betonas i sluttexten vikten av att man vidtar åtgärder mot det valfusk som förekom i de nyligen genomförda lokalvalen. Det rapporterades valfusk från närmare en fjärdedel av kommunerna. Det är naturligtvis allvarligt, inte minst i ljuset av att kommissionen för närvarande håller på att skriva den avi som ska ligga till grund för Makedoniens medlemsansökan.

Vi har från Sveriges sida ställt svenska valövervakare och valobservatörer till förfogande under samtliga de tre valomgångar som har genomförts. De är viktiga för den väntade decentraliseringsreformen. Det är viktiga delar av det avtal som finns för implementeringen av det avtal som träffades i Ohrid.

Sedan är det en fråga till som kommer att diskuteras vid lunchen. Det är en fråga som Grekland har väckt. Den handlar om namnet för republiken Makedonien. Där finns en FN-medlare som har arbetat under en tid och har nu till Makedonien och Grekland kommit med ett förslag. Det är en fråga där EU:s uppfattning är att det är parterna som måste komma överens. EU ska inte ta ställning i det förslag som har lämnats. Det förslaget är riktat till parterna. Det är parterna som måste ta ställning till det. Därför är det neutrala rådsslutsatser som går ut på att uppmuntra parterna att enas i den här situationen och hitta en lösning de kan vara överens om.

Anf.  42  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Ordförande! Jag vill bara helt kort i sammanhanget säga att det är viktigt och angeläget att vi fortsätter kampen att dra gamla krigsförbrytare inför tribunalen. Det är oerhört angeläget. Samtidigt kommer FN och OSSE med en rapport där man starkt kritiserar att det har gjorts för lite åt människohandeln i området. Kvinnor och barn säljs. Det är minst lika förnedrande som den brottslighet som har utförts av de brottslingar som ska ställas inför ICC. Man pekar på att de åtgärder som vidtas är alltför kortsiktiga, alltför ytliga och att det ägnas ingen tid och kraft åt de bakomliggande faktorerna. Jag utgår från att regeringen lyfter fram frågorna gång på gång inom EU och sätter tryck på västra Balkan. Vi får inte glömma den förnedrande verksamhet som bedrivs i dag genom att jaga enbart i historien utan vi måste försöka jobba på minst två fronter.

Anf.  43  CECILIA WIGSTRÖM (fp):

Jag tänkte fråga om Kosovo. Man har länge sagt standards before status. Hur går diskussionerna inom EU? Verkar det bli en uppmjukning av den linjen inom EU? Det känns som att det finns ett ökat tryck från dem som bor i Kosovo och från invandrarföreningar i Sverige som jag har träffat att Kosovos status måste lösas. Det är ett grundproblem att man inte kan komma åt standards eftersom det finns frågetecken för status. Är det en uppmjukning på gång i Europa på den punkten, och vad är Sveriges hållning i frågan?

Anf.  44  AGNE HANSSON (c):

Av föredragningen och sammanfattningen framgår att rådet förväntas välkomna kommissionens bedömning att Serbien och Montenegros kapacitet att förhandla om ett stabiliserings- och associationsavtal med EU är möjligt. Det är möjligt att det är så.

Jag vill understryka vikten av att man inte skapar nya prejudikat utan att man verkligen ser till att Köpenhamnskriterierna och Haagtribunalen respekteras i sammanhangen. Det är väl inte de tio värsta skurkarna eller krigsförbrytarna man nu har släpat till Haag. Det är viktigt att upprätthålla trycket även fortsättningsvis.

Anf.  45  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Herr ordförande! Jag undrar om kommissionens meddelande angående Kosovo finns tillgängligt?

Anf.  46  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Om jag har fattat rätt har det översänts … Nej. Ja, det var det vi diskuterade. Jag anser att om nämnden vill ha del av rapporten och meddelandet finns det ingen anledning varför inte nämnden skulle kunna ta del av det. Vi skulle skicka över det i går. Var det inte så?

Anf.  47  ORDFÖRANDEN:

Det har inte kommit.

Anf.  48  Departementsrådet HÅKAN EMSGÅRD:

Vi har inte fått själva meddelandet.

Anf.  49  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Vi har inte fått själva meddelandet. När det kommer får nämnden också ta del av det.

Holger Gustafsson tar upp frågan om trafficking. Det är en oerhört central fråga när det gäller hela Balkan och över huvud taget hela Östeuropa. Den frågan hänger ihop med det totala reformarbetet i samhällena. Trafficking är naturligtvis ett uttryck för den sociala och ekonomiska situation som länderna befinner sig i. Det är därför hela processen fram till ett medlemskap i EU är så oerhört viktig. Det är då man kan både hantera frågan om att reformera rättsväsendet och samhällets institutioner så att man kan tackla det problem som trafficking är och samtidigt höja den ekonomiska levnadsstandarden för människor i landet. Här behövs hela det arbete som ett närmande till EU innebär för att komma till rätta med trafficking-situationen.

OSSE gör ett fantastiskt bra arbete. Det är ett bra exempel på hur EU och OSSE kan samarbeta kring frågan och utnyttja de olika instrument som organisationerna har för att bistå länderna i att skapa förutsättningar för att komma ur den situation som många människor i dessa länder lever i. Jag vill understryka att trafficking-frågan är oerhört central även i ett EU-perspektiv.

Cecilia Wigström frågade om status för Kosovo. Utgångspunkten har varit att standards skulle komma före status-frågan. Statusfrågan hanteras ytterst av FN och den kontaktgrupp som finns. EU har naturligtvis ett stort intresse i den frågan. Situationen är att vi inser att vi måste börja diskutera statusfrågan. Det är, som Cecilia Wigström påpekar, för många ett hinder mot att komma vidare i utvecklingen av förhållandena i Kosovo om inte statusfrågan förs framåt på något sätt. Inom EU har vi sagt att vi måste påbörja en diskussion om statusfrågan.

I EU:s perspektiv är den bästa långsiktiga lösningen att det finns ett multietniskt sammanhållet Kosovo med en centralmakt som kan ta ansvar för en EU-integration. Det är en sådan lösning i vilken EU:s utvidgningsinstrument kan fungera bäst. Därför krävs det en diskussion inom EU även om statusfrågan. Vi inser betydelsen av det. Det kommer att påbörjas.

Agne Hansson understryker betydelsen av att Köpenhamnskriterierna upprätthålls och att respekten för kravet att föra krigsförbrytare till Haag upprätthålls. Jag kan bara hålla med om att det är oerhört viktigt. Vi kan inte göra eftergifter när det gäller de kraven. Det är fortfarande en hel del att göra från Serbien och Montenegros sida när det gäller att samarbeta med Haagtribunalen.

Anf.  50  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Vi tar Ryssland.

Anf.  51  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Där finns en målsättning att det ska finnas en handlingsplan inom de fyra samarbetsområdena mellan EU och Ryssland. Den ska antas som ett paket vid toppmötet mellan EU och Ryssland. Det är den ambition vi har, och den ligger fast.

Vi börjar närma oss ett avslut i förhandlingarna. Det är en hel del framsteg som har gjorts, men det finns också ett antal frågor också av principiellt viktig art som fortfarande kvarstår. Det finns all anledning att vara optimistisk om att vi ska nå en överenskommelse i tid inför toppmötet.

En av de utestående frågorna som vi från svensk sida tycker är särskilt viktig är skrivningarna om respekten för de mänskliga rättigheterna.

Utöver de fyra samarbetsområdena som kommer upp vid toppmötet kommer också naturligtvis olika internationella frågor att finnas på dagordningen.

Anf.  52  CARL B HAMILTON (fp):

Jag har inget att invända mot det utrikesministern sade, men jag tycker att det är en ganska kortfattad beskrivning av handlingsplanerna och vad EU avser att prioritera vid toppmötet och vad man vill att det ska sluta i. Kommer vi att i nämnden diskutera detta närmare innan toppmötet vid något tillfälle? Det känns lite vagt på det här stadiet.

Anf.  53  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Det pågår fortfarande förhandlingar. Vi vet ännu inte riktigt hur det färdiga paketet kommer att se ut. Det här är sista Gaerc före toppmötet.

Anf.  54  ORDFÖRANDEN:

Det är en diskussionspunkt. Vi har haft uppe detta i nämnden den 11 mars inför rådets möte den 16 mars. Då föranledde frågan inte någon diskussion i nämnden. Jag vet inte om det är för att det är okontroversiellt eller inte.

Anf.  55  CARL B HAMILTON (fp):

Förvisso är mycket okontroversiellt. Å andra sidan är EU:s relation med Ryssland en stor fråga. Det har gått snett vid något tidigare tillfälle med Berlusconi. Det tror jag i och för sig inte att det finns risk för nu.

Det känns lite otillfredsställande att inte vara bättre informerad om vad EU vill göra, prioritera och komma fram till i det här mötet och vilket motstånd man tror sig möta från rysk sida. Frågan är om vi kan få information i någon annan form när det finns mer information från Utrikesdepartementet att delge nämnden.

Anf.  56  ORDFÖRANDEN:

Vi har möjligheten till skriftligt samråd också.

Anf.  57  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Jag delar helt Carl B Hamiltons uppfattning eftersom vi inte vet hur överenskommelsen med Ryssland ska se ut. Det är många viktiga frågor. De är inte riktigt färdiga. Det är flera frågor som vi från svensk sida tycker är oerhört viktiga. Jag skulle vilja föreslå att vi har ett samråd när förhandlingarna är avslutade innan toppmötet så att vi kan presentera det för EU-nämnden. Det tål att fundera på vilken tidpunkt det samrådet bör äga rum. Vi får uppdra åt tjänstemännen som håller i detta att göra en bedömning om när vi har ett underlag inför något slags sista avslutande möte och att vi då stämmer av i EU-nämnden. Jag vill understryka att vi måste vara medvetna om att det är inga nya frågor som är uppe i diskussionen. Alla frågor är kända, och den svenska ståndpunkten är inte ny. Utrymmet för Sverige att hindra en överenskommelse i några enskildheter finns knappast heller. Vi kan inte agera på ett sådant sätt att vi försvårar genomförandet av ett bra toppmöte. Det är ändå angeläget att EU-nämnden har en bra information om var man står innan toppmötet så att det inte råder några oklarheter om vad toppmötets utfall är.

Anf.  58  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Herr ordförande! Jag välkomnar verkligen utrikesministerns inställning till hur vi ska hantera EU-toppmötesfrågorna. Det har varit andra tillfällen med EU-toppmöten med Kina eller USA där det antagits en del positioner som sedan bakbinder Europeiska rådets stora möten. Jag tror att just när det gäller Ryssland finns det ett så stort engagemang i riksdagen, EU–Ryssland-samarbetet. Det gäller nu inte minst EU:s relation till Ukraina där det finns anledning för Sverige att vara tydligt och också inta positionerna i tid. Jag välkomnar verkligen att vi får en chans att vara med när de fyra samarbetsområdena färdigförhandlas.

När detta kan passa in vet jag inte, men det är en bra inställning.

Anf.  59  ORDFÖRANDEN:

Vi får återkomma till i vilken form vi gör samrådet. Vi tar fasta på utrikesministerns ambition och tycker att den är bra. Det är inget ordinarie nämndsammanträde inplanerat före den 10 maj. Vi har en plenifri vecka då jag vet att många kommer att resa i väg på delegationsresor och annat. Jag tror att utgångspunkten får vara att vi gör det skriftligt. Vi återkommer när vi vet något mer. Kan vi göra så?

Anf.  60  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Ja. Jag är tacksam för att vi kan ta detta skriftligen eftersom jag själv kommer att vara på resande fot. Det blir en skriftlig kommunikation så att nämnden är ordentligt informerad. Det är helt nödvändigt.

Anf.  61  ORDFÖRANDEN:

Då godkänner vi informationen.

Vi går in på nästa punkt. Det är Zimbabwe.

Anf.  62  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Då kommer naturligtvis parlamentsvalet i Zimbabwe att diskuteras. Bakgrunden är ett åtagande som Luxemburgs Europaminister gjorde i Europaparlamentet om att frågan ska diskuteras på ministernivå.

EU har gjort ett uttalande om valet. Det överensstämmer med den svenska bedömningen. Vissa förbättringar har genomförts av valförfarande och av vallagar i enlighet med de riktlinjer som Sadc har tagit fram som vägledning för hur fria val i Afrika ska gå till. Men det finns fortfarande stora brister och inskränkningar. Därför är EU:s slutsats att valet inte kan betraktas som helt fritt och demokratiskt.

Det har brustit i framför allt förberedelserna av valet. Det finns uppgifter om direkt valfusk i olika valkretsar, men just förberedelsen var svårast för oppositionen. Visserligen kunde man genomdriva en valkampanj i hela landet utan att möta ett organiserat våld, men deras möjligheter att agera har varit starkt beskurna. Det är olika lagar som har inskränkt deras möjligheter till möten och yttrandefrihet.

De oberoende medierna har genom repressiv lagstiftning tvingats stänga. Det finns en hel del kritik som kan riktas mot de genomförda valen i Zimbabwe.

Anf.  63  CECILIA WIGSTRÖM (fp):

Det finns en stor besvikelse i MDC, oppositionen i Zimbabwe, över EU:s agerande. De tycker att EU varit alltför passivt efter valet. Det här uttalandet har gjorts, men sedan har jag inte märkt att EU varit ute och agerat. Det är uppenbart, med tanke på hur situationen var före valen, att det inte var fria och rättvisa val. Mugabes regim är fruktansvärd, och jag tycker att EU borde vara ännu tydligare i sin kritik, utöva påtryckningar på Zimbabwe och även stödja den demokratiska oppositionen moraliskt genom att agera kraftfullare.

Jag undrar: Kommer Sverige att framföra någon speciell ståndpunkt i diskussionen vid mötet?

Anf.  64  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

EU har gjort ett uttalande, och det är inte aktuellt att fatta beslut om något nytt uttalande utan vi kommer att diskutera den situation vi har. Det som särskilt måste uppmärksammas, och som vi har anledning att föra en diskussion kring, är de olika bedömningar som gjorts från EU:s sida i jämförelse med Sadcs uppfattningar. Sadc har ju haft valobservatörer på plats och då gjort bedömningen att det ändå var ett väl genomfört val. Men de har också noterat att det finns tillkortakommanden och problem av olika slag. Vi måste ta fasta på att även Sadc har kritik, alltså att de inte bortser från de konkreta problem som alldeles uppenbart funnits och som oppositionen också framhållit.

Det här är ett problem vi har i förhållande till Sadc, samtidigt som vi vill uppmuntra Sadcs arbete. Det är nämligen via deras arbete som det finns möjligheter att få en utveckling till stånd när det gäller val i afrikanska länder. Deras riktlinjer är oerhört viktiga, eftersom det är avstampet för de krav som även omvärlden ställer på länderna. Det är inte en helt tillfredsställande situation att de gör andra bedömningar, men vi får ta fasta på att också de har kritik att rikta mot valet.

Sverige var först ut att kommentera valen – för jag kan hålla med om att det tog lite tid för EU att över huvud taget uttala sig i den här frågan – och då valde jag att åberopa just oppositionens kritik och hänvisa till den vid bedömningen av valen, alltså att de inte var tillfredsställande ur rättvisesynpunkt och ur demokratisk synpunkt. Det kommer jag att framhålla även i diskussionen.

Anf.  65  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Jag uppfattade Cecilias Wigströms mycket bra fråga inte så mycket att den gällde valen. Där är vi överens, och där har Sverige och EU uttalat sig. Planeras det några svenska inspel om vad EU borde göra hädanefter? Nu har vi en situation där det finns all anledning att fundera på hur man kan stödja demokratiska krafter i Zimbabwe och hur man ska förhålla sig till Mugabe.

Jag tror att det är bra att det här är en diskussionspunkt, och det borde bli en bättre profil och ett ökat engagemang i den här frågan från EU:s sida. Det visar inte minst saktfärdigheten med att kommentera valet. Men det borde också finnas en vilja att bry sig mer om situationen inne i Zimbabwe.

Anf.  66  CECILIA WIGSTRÖM (fp):

Jag vill instämma i det som Gunilla Carlsson sade och tillägga att det också rent principiellt är en viktig fråga. Det får inte bli en utveckling där vi av diplomatiska skäl tar hänsyn till våra relationer till Sadc, för där ingår ju till exempel Sydafrika och många andra länder som haft en lite slapphänt hållning till Mugabe, varit otydliga och inte alls kritiserat hans regim.

Det får inte tas hänsyn till att vi ska ha goda relationer med dem och på det sättet understödja en utveckling mot andra principer för demokratiska val på den afrikanska kontinenten. Principerna för fria och rättvisa val måste vara universella, och vi kan inte gå med på en utveckling som leder till sämre standard på demokratiska val i Afrika.

Anf.  67  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

När det gäller att påverka Zimbabwe att vända utvecklingen, som ju är mycket olycklig, är det oerhört viktigt att vi kan fortsätta att ha en nära dialog med Zimbabwes grannländer.

Det är inget tvivel om att Sadcs riktlinjer för hur val ska gå till är bra. Dem har vi haft anledning att diskutera med Sadcländerna, och det är bra principer och riktlinjer som slagits fast. Problemet är att de inte tillämpas fullt ut. Det är en fråga som vi måste fortsätta att diskutera med Sadcländerna. Det ligger nämligen i deras ansvar att, när de nu arbetat fram riktlinjer för hur val ska gå till, också ta det ansvaret och säkerställa att tillämpningen av riktlinjerna följs fullt ut.

Eftersom det är vår uppfattning att riktlinjerna i valet i Zimbabwe inte följts fullt ut, vilket också noterats av Sadc, har vi möjligheter att fortsätta vårt gemensamma agerande för att se på vilket sätt EU kan stödja Sadcländerna att säkerställa att dessa riktlinjer fullföljs. Vi kan då ta Zimbabwevalen som exempel på att det fortfarande finns mycket kvar att göra innan man uppfyller de målsättningar som också Sadcländerna själva satt upp.

Det är via samarbetet med grannländerna som jag tror att vi har den största möjligheten att påverka utvecklingen i Zimbabwe. Det faktum att vi har delvis olika uppfattningar ska inte hindra oss från att fortsätta att ha ett ambitiöst förhållningssätt i samarbetet med Sadcländerna och med övriga afrikanska länder.

Jag vill särskilt peka på det samarbete som de nordiska länderna skapat tillsammans med de demokratiska länderna i Afrika. Där är just frågorna om utvecklingen i flera av länderna, bland dem Zimbabwe, och tillämpningen av deras principer för hur val ska gå till en återkommande fråga. Där kan vi verkligen ha en mycket öppen och ärlig diskussion med Sadcländerna.

Jag tror att det är det sättet vi måste arbeta vidare på för att förhoppningsvis kunna påverka Zimbabwe och få en bättre utveckling än den vi hittills sett.

Anf.  68  ORDFÖRANDEN:

Vi godkänner informationen.

Nästa punkt är nr 7, Storasjöregionen.

Anf.  69  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Fredsprocessen i Storasjöregionen är inne i ett viktigt skede, och det är viktigt att EU:s engagemang i regionen ökar. En rådgivande insats är den reformering av armén som är upprättad. Den kallas EU-SEC och är viktig för att öka engagemanget i regionen. Det är också bra att Monuc gjort en kraftansträngning i östra Demokratiska republiken Kongo. Den har varit avgörande för den avväpning av milisgrupper som vi nu ser äga rum i regionen.

Det finns anledning till en viss försiktig optimism när det gäller avväpningen av den rwandiska folkmordsmilisen i östra Kongo. En lösning av avväpningen är en förutsättning för varaktig fred i regionen. Den rwandiska folkmordsmilisen har i en deklaration sagt sig vara beredd att avväpnas och återbördas till Rwanda, vilket välkomnats både från den kongolesiska och den rwandiska sidan.

Det viktigaste i processen är just nu att en framgångsrik transition till en folkvald regering kan ske i Kongo. Det är viktigt att det internationella samfundet som ett sammanhållet budskap till den kongolesiska transitionsregeringen framför att det är de kongolesiska myndigheternas ansvar att föra valprocessen framåt. Det är en nödvändig förberedelse som måste göras, och också kommuniceras till folket, för att på så sätt visa att det finns en politisk vilja att genomföra valen. De är oerhört viktiga och centrala.

Anf.  70  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Då tar vi punkt 8, Sudan.

Anf.  71  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Den 11–12 april hölls en givarkonferens om Sudan i Oslo. Jag deltog i den givarkonferensen och kan konstatera att omfattande utfästelser gavs av givarsamfundet till genomförande av fredsavtalet mellan Sudans regering och SPLM. Det finns stor enighet om att en normalisering av relationerna är avhängig en lösning på konflikten i Darfur. Det pågår ju flera konflikter i Sudan – förhållandena är ganska komplicerade – och de hänger ihop och måste alla få en lösning, annars blir det ingen stabil utveckling.

Det här är första gången vi har tillfälle att i ministerrådet diskutera FN:s tre säkerhetsrådsresolutioner. Vi har från svensk sida arbetat mycket aktivt i FN för att få till stånd FN-sanktioner och för att FN ska fatta beslut om att hänskjuta frågan om lagföring till ICC. Därför finns det all anledning att välkomna FN:s tre säkerhetsrådsresolutioner.

På längre sikt krävs också att det sker en reformering av det sudanesiska rättssystemet, eftersom lagföringen av krigsförbrytare också måste kunna ske nationellt. Majoriteten av de förbrytelser som skett kommer inte att kunna omhändertas inom ramen för ICC.

Sverige har även tidigare betonat vikten av att EU har beredskap för att ge stöd till AU:s mission i Darfur om det skulle komma en förfrågan om det. En sådan förfrågan kan bli aktuell efter det att generalsekreteraren kommit med ett förslag om att FN-missionen ska ge stöd till AU:s mission i Darfur.

När det gäller utvecklingen i Darfur är det naturligtvis helt avgörande att de pågående Abujasamtalen återupptas. EU har till Afrikanska unionen framhållit att vi har beredskap att hjälpa till med att ordna ett möte med rebellerna för att förbereda deras deltagande i nästa samtalsrunda. Just nu vet vi inte när nästa runda kommer att sättas i gång, men förhoppningsvis blir det i slutet av april.

Anf.  72  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Tack, utrikesministern, för redovisningen. Jag får en känsla av att vi nu går mot det läge där FN-missionen också förväntas kunna ingripa i Darfur och att det blir ett konstaterande om att AU:s kapacitet inte har räckt till. Jag skulle vilja fråga hur många AU-soldater det finns i dag för att hjälpa till i Sudan och hur stort utrikesministern bedömer att behovet egentligen är.

Anf.  73  CECILIA WIGSTRÖM (fp):

Tyskland har ju begärt att få diskutera FN-resolutionerna, och ICC-resolutionen är ganska ny. När det gäller sanktionsresolutionen, resolutionen som hotade med sanktioner, skulle den egentligen ha genomförts mot Sudans regering redan i september. Föreslår Tyskland något konkret vad gäller sanktionerna, alltså att de nu bör implementeras, och vad är regeringens hållning?

Jag vill också fråga vilken typ av stöd den FN-styrka som ska skickas ned till södra Sudan kan ge. Vad exakt är det för stöd den kan ge, eller kommer att få ge, till Darfurregionen och AU:s styrka?

Anf.  74  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Låt mig först svara på Gunilla Carlssons fråga om AU:s kapacitet. Kapaciteten från AU:s sida är 3 000 soldater, men det är inget tvivel om att det skulle behövas betydligt fler. Därför är det stöd som FN-missionen kan ge välkommet, och det är också därför vi anser att EU måste ha en beredskap för att ge ytterligare stöd.

Det stöd det rör sig om är ju inte i form av soldater, utan det handlar om att ge logistiskt stöd, tekniskt stöd och materielstöd för att AU ska kunna fullgöra sin mission. AU har den mycket bestämda uppfattningen att det inte ska finnas soldater från andra kontinenter än från den afrikanska, och därför måste det stöd som kan ges från EU:s sida vara av logistiskt och tekniskt slag.

När det gäller sanktionerna har det varit en viktig fråga som vi drivit från svensk sida, och det är mycket välkommet att det nu finns en säkerhetsrådsresolution om detta. Sanktionerna måste naturligtvis införas så snart som det över huvud taget är möjligt att göra det.

Anf.  75  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns ett stöd för regeringens upplägg inför de fortsatta förhandlingarna.

Vi har fått måndagens dagordning och har alltså inte samma dagordning som utrikesministern. På vår dagordning har vi nr 9 som nästa punkt. Den har blivit en A-punkt och är mer en upplysning för ledamöterna. Vi går därför direkt till nästa punkt som handlar om Irak.

Anf.  76  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Rådet förväntas anta slutsatser där man välkomnar bildandet av en ny övergångsregering. Vi kommer att diskutera på vilket sätt EU ska ha beredskap för att fortsatt bidra till återuppbyggnaden i Irak. Vår uppfattning är att EU bör inta en mer aktiv roll i Irak för att stödja en positiv utveckling, och det bör ske i nära samarbete med FN.

Vi kommer att diskutera den internationella konferens som EU har för avsikt att organisera tillsammans med USA – naturligtvis under förutsättning att det kommer en officiell förfrågan från de irakiska myndigheterna om att de vill ha en sådan internationell konferens. Målet med konferensen är att skapa en uppslutning kring stödet till Irak. Det är givetvis viktigt att det stödet ges på ett sådant sätt att det finns ett irakiskt ägarskap till den politiska processen. Detta måste man garantera, och vi måste också diskutera hur FN kan gå i spetsen för ett internationellt stöd som ändå helt och hållet är irakiskt styrt.

Sverige har tagit initiativ till att även inleda en diskussion om nordiskt samarbete i Irak. Jag tog upp den frågan vid det senaste nordiska utrikesministermötet som ägde rum i mitten av mars och fick mycket positiva reaktioner från de andra nordiska länderna. Nu bereds frågan på tjänstemannanivå för att se vilka samarbetsområden vi skulle kunna ha vid ett gemensamt nordisk agerande. Det handlar till exempel om en gemensam nordisk närvaro i Bagdad, och vi skulle också kunna samordna erbjudande om stöd när det gäller de kommande valprocesserna och arbetet med den nya konstitutionen. Jag har alltså hopp om att vi även kan få ett gemensamt nordisk agerande när det gäller Irak.

Anf.  77  BJÖRN HAMILTON (m):

Herr ordförande! Det är just om den svenska närvaron i Irak jag skulle vilja fråga utrikesministern. Det är viktigt att EU, och Sverige som en del av EU, är närvarande i Irak. Hur ser man på Utrikesdepartementet på ambassadfrågan just nu? Vår gamla ambassad ligger tydligen i en icke-säkrad zon, men man behöver ju inte låsa sig till byggnaden utan borde kunna hitta en lösning i säkrare delar av Bagdad. Det vore intressant att höra utrikesministerns synpunkter på det.

Anf.  78  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Vi har sagt upp de lokaler vi hittills haft i Bagdad. Vi har gjort bedömningen att det inte är möjligt att använda samma lokaler som tidigare. Ambassadören har i uppdrag att söka nya lokaler inom den gröna zonen, vilket är en förutsättning för vår närvaro där. Sedan diskuterar vi också den nordiska frågan, det vill säga om vi möjligtvis kan tänka oss en nordisk samordning.

Anf.  79  SERMIN ÖZÜRKÜT (v):

Ordförande! Efter en kort kommentar skulle jag vilja ge en uppmaning till utrikesministern angående den internationella konferensen.

Som bekant har vi en annan uppfattning om Irak. Till skillnad från majoriteten i den här församlingen tycker vi att Irak är ockuperat. Det har vi fastslagit, och jag ska därför inte dra upp det igen. Med tanke på det konstaterandet – för det är ingen utvärdering, det är ett konstaterande att Irak är ockuperat – skulle jag vilja säga några ord om den internationella konferensen.

Vi har redan tagit upp frågan i utrikesutskottet och uttryckt vår oro över att den här konferensen skulle vara en lösning. Vänsterpartiets starka oro grundar sig på två saker. För det första gäller det ockupationen, som jag redan nämnt, och för det andra det faktum att en konferens där ockupanterna är med i bilden riskerar att skapa mer problem än det löser. Orsaken är enkel. Det är nämligen inte trovärdigt att agera både anklagad och domare i samma mål. Det handlar om ockupanternas position när det gäller konferensen.

Med anledning av detta skulle jag vilja uttrycka Vänsterpartiets oro för den planerade konferensen eftersom det finns en växande folkopinion i hela världen mot ockupationen, inklusive ockupanternas territorium. När EU via olika steg dras in i ockupationen vill vi uppmana regeringen att ha det här perspektivet, den här oron, med i diskussionen inför beslutet.

Anf.  80  CECILIA WIGSTRÖM (fp):

Vi hade ett seminarium med Maria Leissner i veckan, och Maria har ju varit och jobbat ett halvår i Irak. Hon var väldigt tydlig på en punkt – och jag vill hålla med henne å det starkaste – nämligen att oavsett vad man tycker om kriget, om det var rättfärdigt eller inte – och hon tillhör ju dem som tycker att det var fel enligt internationell lag – har man som demokrat ett ansvar att hjälpa det irakiska folket att skapa en demokratisk framtid när det finns en möjlighet att göra det. Därför hade hon ändå valt att åka till Irak.

Jag kan förstå ifall Vänsterpartiet med dess sviktande demokratiska förflutna kanske inte delar den uppfattningen. Från Folkpartiets sida skulle jag dock vilja fråga utrikesministern om hennes syn på konferensen för att skapa ett stöd för Iraks framtid – inte för USA, men för Iraks framtid. Vad är regeringens hållning till denna konferens?

Anf.  81  SERMIN ÖZÜRKÜT (v):

Ordförande! Det var inte min avsikt att gå in i en polemik med Folkpartiet. Jag försökte vara konstaterande. Man kan inte rättfärdiga ett krig i efterhand. Det är vår grundtanke, och där skiljer vi oss från Folkpartiet. Men det tillhör demokratin, och därför får vi fortsätta att ha olika ståndpunkter i den här frågan.

När det gäller att lära andra att vara demokrater kan även det leda till diskussion, men jag tycker att vi tar den vid ett senare tillfälle och låter i stället utrikesministern svara på min invändning.

Anf.  82  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Jag vill understryka att jag är glad att det finns en bred politisk enighet om att det internationella samfundet har anledning att ställa upp och hjälpa Irak i dess utveckling mot ett fritt och demokratiskt land. En internationell konferens som syftar till att lyfta fram det internationella stödet är naturligtvis välkommen – under förutsättning att det sker på inbjudan av de irakiska myndigheterna.

Jag vill upprepa det som jag sade tidigare, nämligen att för den svenska regeringen är det viktigt att säkerställa att de irakiska myndigheterna har kontrollen över den politiska processen men också att det är FN som ska vara ledande i det internationella samfundets stöd till Iraks utveckling.

Anf.  83  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Sedan har vi några frågor i anslutning till rådets möte, undertecknande av fördrag och annat. Finns det något att säga om de frågorna? Det gäller anslutningsfördraget för Bulgarien och Rumänien, associeringsrådet EU–Turkiet, stabiliserings- och associeringsrådet EU–Kroatien. Nej.

Då går vi över till A-punkterna. Där har utrikesministern redan nämnt att det finns en punkt om icke-spridning.

Anf.  84  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Vi har i bland annat utrikesutskottet fått upp frågan på bordet den här veckan. Det gäller åter hur riksdagen följer upp saker och ting. Det här är ju ett samråd. Den har blivit en A-punkt, och eftersom den är så väl förhandlad i Coreper kommer den inte till nämnden vid något tillfälle. Så blir det ju.

Jag skulle vilja ta tillfället i akt och fråga om det är något mer specifikt som Sverige drivit som vi i de gemensamma rådsslutsatser vi nu kunnat få ta del av skulle vilja se ytterligare tydlighet i.

Anf.  85  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Den kommande konferensen är oerhört central, och Sverige är ett av de pådrivande länderna. Den ståndpunkt som EU nu intar och lägger till grund för ett EU-agerande under förhandlingarna är ett ganska vagt förhandlingsunderlag, men det ger ändå möjlighet för EU att spela en aktiv roll under konferensen och bidrar förhoppningsvis till ett framgångsrikt resultat.

När det gäller icke-spridningen driver vi ju huvuddelen genom EU, eftersom EU där kan spela en aktiv roll. Däremot när det gäller nedrustningen är det i andra internationella konstellationer som vi framför allt är aktiva. För Sverige är det viktigt att alla de tre delarna behandlas under konferensen och att de drivs parallellt, alltså icke-spridning, nedrustning och den fredliga användningen av kärnenergitekniken.

Vi räknar med att EU framför allt kan spela en mycket stark roll när det gäller icke-spridning och fredlig användning av kärnenergi.

Anf.  86  ORDFÖRANDEN:

Inga övriga frågor vad gäller A-punkterna? Om inte kan jag konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt vad avser A-punkterna.

Anf.  87  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Låt mig lägga till en sak med anledning av det som Gunilla Carlsson sade. Jag vill understryka att när det gäller själva förhandlandet i NPT-konferensen finns det ett parlamentariskt deltagande i det. Sveriges agerande i själva förhandlingarna sker alltså i en annan ordning.

Anf.  88  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar utrikesministern med medarbetare. Trevlig helg!

2 §  Jordbruk och fiske

Jordbruksminister Ann-Christin Nykvist

Återrapport från ministerrådsmöte den 14 mars 2005

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 26 april 2005

Anf.  89  ORDFÖRANDEN:

Vi hälsar jordbruksministern och medarbetare välkomna.

Vi börjar som vanligt med en återrapport från tidigare ministerrådsmöte.

Anf.  90  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Vid jordbruks- och fiskerådet den 14 mars fick vi en enhällig politisk överenskommelse när det gäller inrättandet av en gemensam myndighet för fiskerikontroll. Det blev en justering av den fråga som var uppe till diskussion här i nämnden när det gällde hur många röster som kommissionen skulle ha i den nya fiskerikontrollmyndigheten. Det blev sex röster, så det blev fler. Det var ju någonting som nämnden uttalade sig för. Vi drev den linjen från svensk sida, så det blev ett bra resultat.

Vi fick vid detta möte en lägesrapport om förhandlingarna med Ryska federationen när det gäller det fytosanitära och veterinära området.

Vi hade diskussioner om miljö- och landsbygdsutvecklingsprogrammet. Det var den tunga punkten på mötet, där vi framför allt diskuterade balansen mellan de olika axlarna i programmet. Många medlemsländer uttryckte ett behov av flexibilitet för att man ska kunna ta hänsyn till nationella särdrag. Från svensk sida lyfte vi då särskilt fram glesbefolkade områden och de krav som det ställer på insatserna när det gäller miljö- och landsbygdsutveckling. När det gäller axlarna är det tydligt att en majoritet av medlemsländerna vill ha lägre eller inga miniminivåer. Det är 15 % på axel I, 25 % på axel II och 15 % på axel III i kommissionens förslag, och det var många som inte ville ha de här restriktionerna.

Kommissionen presenterade också ett meddelande om krishantering på jordbrukets område och en rapport om EU:s skogsstrategi.

Anf.  91  ANDERS G HÖGMARK (m):

Jag går till den sista punkten, punkt 7, angående skogsstrategin. Jag noterar där att kommissionären presenterar rapporten och säger att skogen betyder mycket för miljön och klimatet och även, som det uttrycks här, att skogen har en socioekonomisk betydelse.

Kommissionären var tillsammans med jordbruksministern i mitt eget hemlän i måndags och såg på förödelsen av stormen, och hon fick då på ort och ställe höra vilken enorm ekonomisk betydelse detta har för de människor som bor i Småland.

Min fundering är lite grann, när vi nu ser att man ska presentera någon form av strategi för europeiskt skogsbruk, en skogspolitik: Vad är den svenska positionen? Vi noterar att en medlemsstat välkomnade handlingsplanen, men vad är den svenska positionen? Är vi på glid mot att aktivt backa upp en europeisk skogspolitik, med allt vad det innebär av farhågor om man jämför med Capsystemet?

Den svenska positionen: Vilken uppfattning gav statsrådet uttryck för vid detta möte?

Anf.  92  LARS LINDBLAD (m):

Först och främst vill jag återkoppla till den diskussion vi hade när vi träffades senast i detta forum, och det var om fiskerikontrollen. Jag tycker att det är mycket bra att jordbruksministern gick in och aktivt stödde den kompromiss som sedan blev. Det blev ju i den riktning som vår diskussion gick här i nämnden, och det är mycket bra.

Sedan har jag några ytterligare frågor på det tema som Anders G Högmark var inne på. Det står i återrapporten att det var en medlemsstat som uttalade sig, och jag skulle vilja veta vilken medlemsstat det var och hur dess budskap mottogs när det gällde efterlysning av konkreta åtgärder för skogsbruket i syfte att tillvarata dess potential bättre. Hur mottogs det här i diskussionen? Var det möjligen informella samtal, eftersom jag inte har uppfattat att Sverige eller någon annan medlemsstat, mer än en, har uttalat sig i frågan?

Anf.  93  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Det är en ganska allmän fråga som Anders G Högmark tar upp när det gäller skogsstrategin. Den kom in inom flera områden. Vi diskuterar ju skogsfrågorna inom ramen för miljö- och landsbygdsutveckling, där den svenska hållningen har varit att vi inte vill ha en gemenskapspolitik på området, att vi inte vill ha en ny jordbrukspolitik eller en ny fiskepolitik på området. Därför har vi varit återhållande i de delarna.

Sedan kan det vara så att vi har stor nytta av att vissa satsningar på skogen finns med när det gäller små företag, och då särskilt när det gäller landsbygdsutveckling, för att få en levande landsbygd. Kommissionärens besök i Kronobergs län gav en bra illustration till de behov som vi kan ha när det gäller satsningar på skogen, och särskilt då skogen i kombination med att bedriva jordbruk. Det var den typen av skogsbruk som vi tittade på i Småland, där skogen var en del och det andra benet var en jordbruksproduktion. I det här fallet var det mjölkbönder som också hade stort behov av skogen.

Vi har alltså en restriktiv hållning när det gäller att få ett nytt gemensamt politikområde där vi också skulle stötta de stora företagen. Det tycker inte vi är rimligt.

Det land som yttrade sig på den här punkten var Tjeckien.

Anf.  94  ORDFÖRANDEN:

Vi godkänner rapporten.

Vi går in på kommande ministerrådsmöte. Först är det A-punktslistan, och vi tar den sist som vanligt. Punkt 3 har blivit en A-punkt, och vi återkommer till den. Punkt 4 är struken. Punkt 5 har blivit en A-punkt, och vi återkommer till den. Punkt 6 om icke godkänd GMO, Bt10-majs, är kvar?

Anf.  95  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Det stämmer. Den här icke godkända majssorten, Bt10, har av misstag kommit in i Europa. Kommissionen har då bestämt sig för att införa skyddsåtgärder för att säkerställa att all import av majsgluten från USA inte innehåller Bt10. Kommissionen har alltså agerat mycket aktivt.

Vi tycker från svensk sida att det är bra att kommissionen har agerat aktivt. Även om man från amerikanskt håll säger att Bt10 inte är hälsofarlig, är den inte kontrollerad i vårt system. Vi ska klart hävda det regelverk som vi har fått på plats, som kräver att det vi placerar på marknaden inte ska ha risker från miljö- och hälsosynpunkt. Vi kräver spårbarhet, och vi kräver märkning. Vi är nöjda med att kommissionen har varit aktiv.

Anf.  96  LENNART FREMLING (fp):

Jag tycker att det är bra att man hävdar regelverket, som ministern säger. Men jag vill fråga: Vilka juridiska åtgärder vidtar man mot dem som har brutit mot reglerna? Finns det tillfredsställande straffsanktionsbestämmelser i anslutning till detta, så att det inte bara konstateras att här har någon brutit mot det och sedan händer ingenting? Det hade tidigare också uppgivits att det var fråga om illegal odling i USA, så det var brott även mot amerikanska lagar. Vi bör väl inte utan vidare i Europa acceptera detta utan att vidta åtgärder.

Finns det ett regelsystem, och har man börjat tillämpa sådana regler att man går på den som har brutit mot reglerna?

Anf.  97  JAN ANDERSSON (c):

I anslutning till Lennart Fremlings fråga, i det uppkomna fallet, förefaller det som att man har hanterat det på ett vettigt sätt. Men frågan är om det finns anledning att förändra regler och uppföljningssystem av de reglerna för att undvika det här i framtiden. Har ministern någon bedömning av det?

Anf.  98  ULF HOLM (mp):

Frågorna är ställda, och jag har bara ytterligare en kommentar. Det är varför Sverige verkar så lamslaget. Det står här att det är en begäran från den tyska delegationen med stöd av en rad olika länder. Sverige är tyst och verkar bara sitta och titta på och låta andra agera. Jag tycker att Sverige borde vara lite mer aktivt för att hålla GMO utanför EU, och framför allt när det gäller att bevaka det regelsystem som finns. Jag tycker inte alls om GMO, men med tanke på hur det ser ut i EU nu borde i alla fall Sverige agera enligt de regler som finns. Men Sverige verkar sitta tyst och hoppas på att andra länder ska reagera, och det tycker jag är lite trist.

Anf.  99  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Det här är naturligtvis ett stort misstag – det kanske rör sig om en stor kvantitet. Det var i alla fall den information vi fick i utskottet i går. Jag tycker i och för sig att kommissionen har agerat ganska aktivt. Jag har läst att ständiga kommittén för livsmedel och djurhälsa röstar för att följa kommissionens råd, och det betyder att amerikanska företag som har för avsikt att exportera majsglutenfoder eller produkter som innehåller jäst måste garantera att produkten inte innehåller det här. Det är bra. Det fordras intyg från laboratorier och sådant. Det är bra.

Kan ministern säga någonting om analysmetoder? Jag tror inte att det finns färdiga analysmetoder för det här. Finns det garantier för att vi inte får det här till Sverige?

Anf.  100  LARS LINDBLAD (m):

Detta är den andra sidan av myntet, hur kontrollsystemet fungerar. Vi som tillhör dem som har varit positiva till att det här har kommit till kan nu återigen konstatera att det här är tecken på att kontrollsystemet och den processen fungerar. Det är positivt. Det kan möjligen vara anledningen till att den svenska regeringen inte agerar i den här meningen. Jag har ingenting att säga kring det, utan jag tycker helt enkelt att det är bra.

Lennart Fremling var inne lite grann på frågan om USA:s hållning. Jag skulle också vilja ställa frågan: Hur ser läget ut i USA nu? Kan detta bli en WTO-fråga? Eller är detta någonting som också den amerikanska regeringen anser vara ett problem? Hur går den diskussionen mellan EU och USA?

Anf.  101  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

När det gäller skadeståndsfrågan har Bt10 satts på marknaden i USA illegalt, så där har det varit skadestånd.

När det gäller relationen till unionen är det delvis civilrättsliga frågor, och dem förfogar vi inte över, där enskilda företag kan agera. När det gäller relationen mellan unionen och USA pågår utredning, så jag vet ännu inte riktigt hur vi kommer att förhålla oss.

Om vi har beredskap och vad vi kan göra för att undvika det här i framtiden: Där är vår slutsats att det allra viktigaste nu är att bygga upp de här metoderna, så att man kan vara riktigt säker på att man hittar det som inte ska komma in till EU. Där har vi kunnat känna att det har varit en svårighet i det här fallet, att skilja ut Bt10 från Bt11 och ha de rätta metoderna. Det är någonting som vi bör arbeta med.

När det sedan gäller förekomsten av det här i Sverige bedömer våra myndigheter att det är osannolikt att den här majsen finns på den svenska marknaden. Därför har vi inte haft anledning att agera på hemmaplan.

Jag vill betona att vi kommer att vara väldigt tydliga om vår position, och har varit det i det förberedande arbetet, när det gäller vad vi tycker om det här inom EU. De som nu har bett att få det här på dagordningen är de så kallade moratorieländerna, och Sverige tillhör inte den gruppen. Det är förklaringen till att vi inte omnämns. Men vi kommer att vara tydliga på det sätt som jag har redovisat här.

Anf.  102  LENNART FREMLING (fp):

Ska jag uppfatta jordbruksministerns svar som att det inte finns någon sanktionsmöjlighet från samhällets sida, utan det är bara om det är något företag som blir skadat och kräver skadestånd? Att man bryter mot de här reglerna, kan det inte leda till någon reaktion från samhället?

Anf.  103  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Den frågan analyseras för närvarande, så jag kan inte svara på den. Det är inte uteslutet, men jag kan inte svara på frågan i dag.

Anf.  104  ORDFÖRANDEN:

Då godkänner vi informationen.

Nästa punkt rör stöd för landsbygdsutveckling.

Anf.  105  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Det är en riktlinjedebatt, och den hakar i där vi slutade i den förra debatten. Vi kommer att utifrån ytterligare preciserade frågor från kommissionen analysera vilken vikt vi fäster vid LFA-stöden i jämförelse med Cap i allmänhet och också vilken inställning vi har till den nya definitionen av mellanzonerna för LFA-baserade stöd, de fem föreslagna kriterierna, de stöd som ska baseras på det.

Från svensk sida kommer vi att hålla med om att det är rimligt att se över LFA-stöden till de här mellanzonerna och också de socioekonomiska kriterier som har tillämpats. Det finns många områden inom EU där vi menar att det finns förutsättningar för ett konkurrenskraftigt jordbruk där man i dag får den här typen av stöd. Vi kommer också att ta tillfället i akt att betona att naturgivna permanenta handikapp, som finns i Sverige, måste göra det möjligt att få LFA-stöd. Vi menar att klimatet och växtodlingssäsongens längd är en avgörande faktor i de här sammanhangen. Det handlar om dels vad man får för avkastning i skördarna, dels hur länge man kan ha djuren ute på bete och dels vad man kan odla för typ av spannmål och hur man kan odla i de här områdena. Här har vi också dålig naturgiven markarrondering, som försvårar.

Vi kommer att ta tillfället i akt att lyfta fram de svenska förhållandena i den diskussion som vi ska ha.

Anf.  106  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Jag vill från vår sida göra ett generellt uttalande: I en tid med reducerade stöd med anledning av MTR-reformen anser vi kristdemokrater att LBU- och miljöstöden är mycket angelägna för näringen. Vi vill att regeringen ska framföra detta vid överläggningarna i olika sammanhang.

Anf.  107  JAN ANDERSSON (c):

När det gäller skogen står våra tidigare inspel självklart kvar. Lite horribelt blir det när man ser att en frågeställning är huruvida statsägda skogar ska kunna ta del av det här stödet – alltså en rundgång av pengar med byråkrati och annat som är fullständigt onödig.

När det sedan gäller LFA-områdena kan man säga övergripande att vi ser det som jätteviktigt att regeringen inte agerar på ett sådant sätt i förhandlingar att vår möjlighet till återflöde försämras. Vi har ju en dålig erfarenhet av hur det har hanterats tidigare när det gäller LFA-stöd och miljöstöd.

Jag skulle också vilja ha ett klargörande huruvida regeringens position i det här kommer att påverka. Det står att med kommissionens förslag är det 14 % av de svenska LFA-områdena som kommer att försvinna. I regeringens tankegångar, hur stor del av de svenska LFA-områdena kommer att beröras?

Anf.  108  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Jag delar regeringens syn att just klimatet är väldigt viktigt. Som Jan Andersson säger, kan 14 % av LFA-områdena komma att försvinna. Det är då viktigt att också peka på de socioekonomiska kriterierna. Vi vet till exempel att Luxemburg får ganska mycket ersättning. Det finns många sådana områden inom EU, som ministern säger, så det är väl viktigt att betona det.

Nu blir det väl bara LFA-stöd ni diskuterar, så jag hoppas att det sedan kommer mer information om miljö- och landsbygdsförordningen. Det här är ändå en ganska snabb process.

Anf.  109  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Jag kan försäkra Holger Gustafsson att regeringen framför, i alla de sammanhang där vi har en chans, att miljö- och landsbygdsutveckling är angelägen. Vi har ju sagt att den svenska jordbrukspolitiken ska stå på tre ben i den reform som vi började genomföra den 1 januari i år: konkurrenskraftigt svenskt jordbruk, levande landsbygd och solidaritet med utvecklingsländer. Det här är en väldigt viktig del i jordbrukspolitiken.

Jag håller med Jan Andersson om att vi ska försöka hålla skogen utanför det här. Vi börjar bli lite ensamma, som jag redovisade vid förra EU-nämndsmötet, när det gäller den frågan, men positionen är tydlig. Sedan kan det inom ramen för LBU, satsningen på småföretag och satsningen på vissa miljöprojekt finnas behov av att också ge visst stöd till skogen, men det finns redan i det nuvarande programmet, och det är ingen utvidgning.

När det gäller andelen av LFA-områden som skulle falla utanför detta är kommissionens förslag 14 %. Vi har varit väldigt noggranna med att konkretisera vad det här innebär i Sverige. När kommissionären var på besök i Kronobergs län hade vi tagit fram mycket konkreta bilder och kartor. Med den idé vi har om hur permanenta naturgivna handikapp ska beaktas skulle det inte vara något LFA-område som skulle falla utanför, utan det är de nuvarande områdena som skulle omfattas av de nya kriterierna.

Precis som Sven-Erik Sjöstrand säger är det inte rimligt att man har kvar stöden till mellanzonerna i Europa, där det ju framför allt har varit de socioekonomiska kriterierna som gällt.

Vi räknar med att miljö- och landsbygdsutvecklingsfrågorna kommer upp också på majmötet. Ordförandeskapet och kommissionen har uttalat att man vill ha ett beslut i rådet i juni. Det är alltså den tidsplanen som gäller, men frågorna kommer som sagt upp igen på majmötet, så EU-nämnden kommer att få en rapport inför det mötet.

Anf.  110  LARS LINDBLAD (m):

Som jordbruksministern säger kommer den här frågan upp i delar och om igen och så vidare, och den enda synpunkten är det som har varit uppe i diskussionen, nämligen att den svenska positionen måste inrikta sig på att få ett rimligt återflöde, ett bättre återflöde än vi kanske har i dag, om möjligt.

När det gäller skogen är det en ganska pessimistisk syn som jordbruksministern målar upp om att hålla skogen utanför detta. I går på utskottet hade jag en liten diskussion med en del av jordbruksministerns tjänstemän kring de rättsliga aspekterna i det här. Min fråga är om det finns någon möjlighet att som en sista utväg kunna ha en diskussion om den så att säga rättsliga grunden för att gå in på ett nytt politikområde eller om man ska tillåta sig att acceptera att det här räknas som någon form av jordbrukspolitik. Man skulle kunna ha en rättslig diskussion och köra ett ganska hårt spel i den här frågan. Jag skulle vilja höra lite grann vad ministern har att säga om de funderingarna i förhandlingsspelet.

Anf.  111  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Vi är medvetna om den här möjligheten. Det som väl gör att man kan se lite optimistiskt på att kunna hålla skogen utanför är att kommissionen tycker som Sverige. Kommissionen har också hävdat att man är beredd att granska den rättsliga grunden och om det verkligen är förenligt med traktaten. Den möjligheten finns alltså kvar.

Anf.  112  ORDFÖRANDEN:

Då konstaterar jag att det finns ett stöd för regeringens upplägg inför de fortsatta förhandlingarna.

Punkten om risk- och krishantering är struken. Då har vi övriga frågor. Finns det något särskilt att säga om dem?

Anf.  113  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Vi kommer att få en skriftlig information om förhandlingarna med Ryska federationen. Det arbetet går alltså vidare.

På begäran av den danska delegationen kommer frågan om exportbidrag till vuxna handjur för slakt upp. Det här är ju en fråga som Sverige har engagerat sig i. Vi menar att vi inte ska transportera slaktdjur långa vägar, utan vi ska snarare transportera kött. Vi är kritiska till den här exporten av levande djur med exportbidrag till de berörda länderna, Egypten och Libanon. Jag har för avsikt att stötta min danska kollega och uttrycka det på mötet.

På begäran av den belgiska delegationen kommer situationen på äggmarknaden upp. Marknaden är mättad, och det är en stor prispress på den marknaden inom EU för närvarande. Vi har ju en liknande situation i Sverige.

I övrigt tror jag inte att jag behöver kommentera de övriga punkterna. De handlar om honung, situationen för spannmålssektorn och WTO-förhandlingarna. Olika delegationer vill ta upp de frågorna.

Anf.  114  ORDFÖRANDEN:

Då godkänner vi informationen.

Finns det något särskilt att lyfta fram beträffande A-punkterna? Det är ju några som har lämnat dagordningen.

Anf.  115  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Ja, och dem har vi ordning på. I övrigt har jag ingen A-punktslista med mig. Tyvärr är situationen sådan.

Anf.  116  ORDFÖRANDEN:

Då konstaterar jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkter vad avser A-punkterna.

Då tackar vi jordbruksministern med medarbetare. Trevlig helg!

Innehållsförteckning

1 §  Allmänna frågor och yttre förbindelser 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  2  Statssekreterare LARS DANIELSSON 1

Anf.  3  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  4  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 1

Anf.  5  CARL B HAMILTON (fp) 2

Anf.  6  CECILIA WIGSTRÖM (fp) 3

Anf.  7  ULF HOLM (mp) 3

Anf.  8  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 3

Anf.  9  CARL B HAMILTON (fp) 4

Anf.  10  CECILIA WIGSTRÖM (fp) 4

Anf.  11  SERMIN ÖZÜRKÜT (v) 5

Anf.  12  ULF HOLM (mp) 5

Anf.  13  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 5

Anf.  14  ORDFÖRANDEN 6

Anf.  15  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 6

Anf.  16  ORDFÖRANDEN 6

Anf.  17  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 6

Anf.  18  ORDFÖRANDEN 6

Anf.  19  Statssekreterare LARS DANIELSSON 7

Anf.  20  AGNE HANSSON (c) 9

Anf.  21  CARL B HAMILTON (fp) 9

Anf.  22  LARS LINDBLAD (m) 9

Anf.  23  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 10

Anf.  24  Statssekreterare LARS DANIELSSON 10

Anf.  25  AGNE HANSSON (c) 12

Anf.  26  ORDFÖRANDEN 12

Anf.  27  Statssekreterare LARS DANIELSSON 12

Anf.  28  PER BILL (m) 13

Anf.  29  Statssekreterare LARS DANIELSSON 13

Anf.  30  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 14

Anf.  31  ORDFÖRANDEN 14

Anf.  32  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 15

Anf.  33  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 15

Anf.  34  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 15

Anf.  35  ORDFÖRANDEN 15

Anf.  36  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 16

Anf.  37  AGNE HANSSON (c) 16

Anf.  38  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 17

Anf.  39  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 17

Anf.  40  ORDFÖRANDEN 18

Anf.  41  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 18

Anf.  42  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 19

Anf.  43  CECILIA WIGSTRÖM (fp) 19

Anf.  44  AGNE HANSSON (c) 19

Anf.  45  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 19

Anf.  46  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 19

Anf.  47  ORDFÖRANDEN 19

Anf.  48  Departementsrådet HÅKAN EMSGÅRD 20

Anf.  49  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 20

Anf.  50  ORDFÖRANDEN 20

Anf.  51  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 20

Anf.  52  CARL B HAMILTON (fp) 21

Anf.  53  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 21

Anf.  54  ORDFÖRANDEN 21

Anf.  55  CARL B HAMILTON (fp) 21

Anf.  56  ORDFÖRANDEN 21

Anf.  57  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 21

Anf.  58  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 22

Anf.  59  ORDFÖRANDEN 22

Anf.  60  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 22

Anf.  61  ORDFÖRANDEN 22

Anf.  62  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 22

Anf.  63  CECILIA WIGSTRÖM (fp) 23

Anf.  64  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 23

Anf.  65  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 23

Anf.  66  CECILIA WIGSTRÖM (fp) 24

Anf.  67  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 24

Anf.  68  ORDFÖRANDEN 25

Anf.  69  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 25

Anf.  70  ORDFÖRANDEN 25

Anf.  71  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 25

Anf.  72  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 26

Anf.  73  CECILIA WIGSTRÖM (fp) 26

Anf.  74  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 26

Anf.  75  ORDFÖRANDEN 27

Anf.  76  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 27

Anf.  77  BJÖRN HAMILTON (m) 27

Anf.  78  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 27

Anf.  79  SERMIN ÖZÜRKÜT (v) 28

Anf.  80  CECILIA WIGSTRÖM (fp) 28

Anf.  81  SERMIN ÖZÜRKÜT (v) 28

Anf.  82  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 29

Anf.  83  ORDFÖRANDEN 29

Anf.  84  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 29

Anf.  85  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 29

Anf.  86  ORDFÖRANDEN 30

Anf.  87  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 30

Anf.  88  ORDFÖRANDEN 30

2 §  Jordbruk och fiske 31

Anf.  89  ORDFÖRANDEN 31

Anf.  90  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 31

Anf.  91  ANDERS G HÖGMARK (m) 31

Anf.  92  LARS LINDBLAD (m) 32

Anf.  93  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 32

Anf.  94  ORDFÖRANDEN 32

Anf.  95  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 32

Anf.  96  LENNART FREMLING (fp) 33

Anf.  97  JAN ANDERSSON (c) 33

Anf.  98  ULF HOLM (mp) 33

Anf.  99  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 33

Anf.  100  LARS LINDBLAD (m) 34

Anf.  101  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 34

Anf.  102  LENNART FREMLING (fp) 34

Anf.  103  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 34

Anf.  104  ORDFÖRANDEN 34

Anf.  105  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 35

Anf.  106  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 35

Anf.  107  JAN ANDERSSON (c) 35

Anf.  108  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 35

Anf.  109  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 36

Anf.  110  LARS LINDBLAD (m) 36

Anf.  111  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 37

Anf.  112  ORDFÖRANDEN 37

Anf.  113  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 37

Anf.  114  ORDFÖRANDEN 37

Anf.  115  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 37

Anf.  116  ORDFÖRANDEN 37