Fredagen den 21 november 2003

EU-nämndens uppteckningar 2003/04:11

1 §  Regeringskonferensen

Utrikesminister Laila Freivalds

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Härmed förklarar jag EU-nämndens sammanträde den 21 november 2003 öppnat.

Innan vi går in på föredragningslistan vill jag meddela att vi har två personer närvarande som vi ska godkänna, nämligen Hans Hegeland från KUU och Helene Carlsson Högberg från utbildningsutskottet. Jag lämnar ordet fritt. Ingen begär ordet, och vi önskar Hans och Helene välkomna till EU-nämnden.

Vi går då över till föredragningslistans punkt 1, som handlar om regeringskonferensen. Jag hälsar utrikesminister Laila Freivalds med medarbetare välkomna till EU-nämnden. Det är ju inte så länge sedan vi skildes åt. Vi voterade vid elva i går kväll.

Varsågod, utrikesministern!

Anf.  2  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Tack så mycket! Jag har inte så mycket att föredra i dag, förutom att avrapportera från regeringskonferensen den 18 november. Endast några frågor var på dagordningen, och man höll sig till dem. De var utrikesministerfrågan, den så kallade passerellen och frågan om revision av fördraget.

Jag börjar med frågan om en europeisk utrikesminister. Vi fick ett förslag presenterat av ordföranden. Det förslaget har också presenterats för er, och ni vet alltså vad det gäller. En majoritet av delegationerna var positiv till förslaget, men flera anmälde också behovet av granskning av vissa enskilda delar.

Några delegationer var mer tveksamma till förslaget och ville hålla fast vid den ursprungliga texten. Någon delegation var ännu mer kritisk och efterlyste klargöranden kring utrikesministerns självständighet i förhållande till kommissionen när det rör sig om gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiska frågor.

Från några håll gjordes också invändningar mot att man skulle använda sig av titeln utrikesminister när det var fråga om en befattning i rådet. Man ansåg att det var en beteckning som hörde hemma på den nationella nivån och att det skulle kunna skapa confusion. Den övervägande majoriteten föreföll emellertid att acceptera förslaget att utrikesministern ska vara ordförande i det externa rådet.

Detta ledde naturligtvis till att jag vidhöll vår skeptiska uppfattning i förhållande till förslaget och tyckte inte att den personen – vad man nu ska kalla honom eller henne – ska leda det externa rådet. Men jag framhöll också att om det nu blev så att den personen fick uppdraget måste det ställas mycket höga krav på en tydlig rollfördelning när personen i fråga är i rådet respektive i kommissionen. Gränsdragningarna måste alltså bli tydliga. Jag ifrågasatte också om den personen skulle kunna vara vice ordförande i kommissionen ifall han eller hon blev ordförande i rådet.

Man kan väl säga att ordförandeskapet sammanfattade intrycken och ansåg att det krävdes ytterligare överväganden samt att frågan om rollfördelningen krävde förtydliganden. Man kan alltså inte säga att det gjordes något ställningstagande utifrån den diskussionen.

När det gäller passerellen avvisade flera delegationer ordförandeskapets förslag i anslutning till en allmän övergångsklausul. I stället ville man stärka de nationella parlamentens roll. En stor grupp gav dock sitt stöd till ordförandeskapet och till förslaget. Jag framhöll att vi från svensk sida är fortsatt avvisande till möjligheten att Europeiska rådet med ett enhälligt beslut kan övergå till majoritetsomröstning. Vi framförde att vi anser att så viktiga förändringar måste förankras i de nationella parlamenten. Så även på denna punkt är det fortfarande omstritt hur det blir.

Sedan var det frågan om fördragsrevision. Det handlar om ett förslag till en enklare form av revidering av del 3, vilket avvisades av flera medlemsstater. Bland dem som stödde förslaget fanns flera som påpekade att de nationella parlamentens roll dock på något sätt måste säkerställas. Ordförandeskapet menade att en medelväg som inkluderar de nationella parlamenten är nödvändig.

Jag underströk att Sverige inte kan acceptera någon form av förenklad procedur för revidering av fördraget. Också i den här frågan var bilden alltså splittrad. Majoriteten vände sig mot ordförandeskapets förslag, men det finns sannolikt en beredskap hos de flesta delegationer att fortsätta diskussionen om en förenklad form av fördragsrevision. I den frågan har vi därför inte kommit fram till ett resultat som vi skulle vara nöjda med – ännu.

Jag vill också nämna att Danmark önskade få till stånd en ändring i det undantag som gäller för Danmark i rättsliga och inrikes frågor. Det handlar om att Danmark, i likhet med Storbritannien och Irland, ska kunna meddela att de vill delta i rättsakter på det här området när de så önskar. Det är den variant som de hoppas få igenom. De har alltså inte möjlighet att i dag vid en viss tidpunkt kliva på. Denna fråga var inte på dagordningen, men Danmark tog ändå upp den och markerade ett önskemål om att få en revidering till stånd som öppnade denna möjlighet för dem.

Anf.  3  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för denna redovisning. När vi fortsättningsvis träffas ska det fortsatta arbetet ske via samrådet. Det var det uppdrag EU-nämnden fick i samband med beslutet i går. Så kommer vi alltså fortsättningsvis att hantera det hela.

Anf.  4  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Fru ordförande! Jag skulle för det första vilja fråga om det inför de möten som vi har i nämnden finns några minnesanteckningar eller något annat av den karaktären från UD eller om ordförandeskapet har skrivit ned någonting. Nu när vi förbereder våra möten är vi hänvisade till tidningsuppgifter. De präglas i svensk debatt väldigt mycket av det som vi tidigare diskuterat, nämligen att utrikesministern säger att det bara är Sverige som vill ha en vald ordförande och att den diskussionen numera är död.

Jag får lite andra signaler, bland annat att ordförandeskapet diskuterar möjliga förändringar, andra öppningar, att man håller på att kompromissa och försöker hitta lösningar som skulle innebära att man inte har en vald rådsordförande. I stället kanske man kan hitta någon form av rotation eller något annat som visserligen inte är som i dag men ändå tar fasta på det som regeringen har framfört som ett av problemen, nämligen att om ett enda land har ansvaret kan det bli väldigt tungt.

Vi har tidigare sagt att vi förstår en sådan inställning, och därför är det tråkigt att vi inte har haft en mer seriös diskussion om detta. Det har blivit låsningar där det ensidigt hävdats att det bara är den svenska riksdagen som har den här uppfattningen. Jag upplever inte att det är så i den europeiska debatten. Man diskuterar lösningar för att komma till rätta med problemen med en större union.

Finns det inga anteckningar från rådsordföranden eller från UD som lite grann berättar vad andra delegationer säger, hur diskussionerna går, och framför allt om det inför Neapel finns några utkast eller tankepapper som kunde delas ut till EU-nämnden? Det skulle underlätta vårt arbete så att vi inte bara diskuterar det som står i svenska tidningar, och som debatten låser sig kring, utan också vad som nu händer i led ett, led två och led tre.

Nu blir det kanske en del kompromisser, och då borde det vara nyttigt för utrikesministern att ha lyssnat till en del konstruktiva lösningar som vi kan ha. Vi inser att detta är ett förhandlingsarbete, och där vill i alla fall mitt parti vara delaktigt och göra det bästa möjliga för att tillvarata svenska intressen.

Anf.  5  CARL B HAMILTON (fp):

Det vore intressant att få en beskrivning av förhandlingsläget i stort, det som Gunilla Carlsson också var inne på, så att vi får en aning om hur positionerna och tidtabellen är, om italienarna klarar att hålla ihop det så att det blir något av det hela. Ni förstår säkert ungefär vad jag är ute efter.

I det sammanhanget vore det också bra att få en rapport om vad som framkom vid Göran Perssons möte med Berlusconi häromdagen. Jag förmodar att det var Berlusconi som lyssnade och Göran Persson som talade. Förhoppningsvis vet vi vad Göran Persson sade, men det vore ändå intressant att få en uppfattning om hur ni uppfattar läget.

Det andra gäller de danska undantagen som utrikesministern tog upp. Danskarna vill när de så önskar, om jag uppfattade det rätt, helt enkelt avskaffa sina undantag. Vilka implikationer har detta för de gemensamma reglerna på asylområdet? Om man bryter upp de gemensamma reglerna kan man fråga sig om danskarna därigenom öppnar för att Danmark, och även andra länder, ska kunna ha en opt-out för till exempel en mindre generös asylpolitik än genomsnittet.

Min tredje fråga gäller finansministrarna och Ekofin. När de träffades förra gången kom de ju på idén att på egen hand göra ett inspel i IGC:n, alltså inte via sina statsministrar eller utrikesministrar. Nu ska de träffas igen nästa vecka. Vad gör utrikesministern för att säkerställa att den svenska finansministern inte ”kidnappas” på det sätt som jag tror skedde förra gången?

Anf.  6  MATS ODELL (kd):

Det är självklart en stor brist att det till dagens sammanträde inte finns någon som helst skriftlig dokumentation som hade kunnat ge en överblick av hur processen gått till vid mötet den 18 november. Jag instämmer med de tidigare talarna i den kritiken.

Det andra jag vill ta upp är hur utrikesministern uppfattar att ordförandeskapet lagt upp fortsättningen av processen till exempel i fråga om de punkter som var uppe den 18. Det gäller alltså utrikesministerns ställning i både rådet och kommissionen, passerellen och principerna för fördragsrevision.

Nu har man lyssnat av, men kommer det att finnas någon process däremellan eller kommer vi att längre fram ställas inför fait accompli? Kommer EU-nämnden exempelvis att kunna ta ställning till några mellansteg i detta innan läget blir skarpt?

Anf.  7  LARS OHLY (v):

Jag vill instämma i Carl B Hamiltons frågor om tidsplanen och mötet mellan Göran Persson och Berlusconi.

Förutom tillkännagivandet om vald ordförande i Europeiska rådet gjorde riksdagen ytterligare två tillkännagivanden i går, dels ett om passerellerna, dels ett om EU-rättens företräde. Därför undrar jag hur regeringen tänker driva de frågorna.

Passerellerna var vi i princip helt eniga kring. När det gällde EU-rättens företräde ville någon gå längre, men det finns dock ett tillkännagivande som ska respekteras och drivas i förhandlingarna.

Det förekommer medieuppgifter om att italienarna driver frågan att någon form av terrorlista ska in i fördraget, och enligt uppgift vill de att detta ska fördragsfästas. Jag vet inte mer om detta än det jag läst i medierna och undrar därför: Finns det ett sådant förslag, och vad innehåller det i så fall? Enligt uppgifter i medierna sades ingen regering ha kritiserat detta förslag. Jag kan inte tänka mig att det stämmer, men jag vill gärna höra det från utrikesministern själv.

Anf.  8  YVONNE RUWAIDA (mp):

Mina kolleger har ställt så föredömliga frågor att jag håller med om alltihop.

Jag har också lite funderingar om det italienska ordförandeskapet. Det ryktas i medierna att Italien i mitten av nästa vecka tänker lägga fram ett kompromissförslag av något slag. Vet regeringen mer om detta – till exempel hur det kommer att presenteras, om det kommer att skickas ut i förväg eller om man får en muntlig redovisning? Hur får EU-nämnden inför nästa möte tillgång till det förslaget?

Som jag förstod utrikesministern utifrån de medieuppgifter som förekommit vet inte hon heller vad italienarna tänkt sig, men det tycks som om de kanske skulle bli färdiga med tidsplanen till jul. Det känns lite oroväckande, eftersom det innebär att det finns ganska lite tid kvar att reellt förhandla. Jag vill fråga hur utrikesministern ser på tidsplanen ur den aspekten.

När det gäller passerellerna förstod jag inte hur stämningen var bland de andra medlemsländerna. Finns det en majoritet för detta? Vilka länder är det som driver frågan hårt? Och vilka har Sverige på sin sida?

Beträffande terrorlistan finns ett konventsförslag om frysning av tillgångar. Beslutet ska, vad jag förstår, fattas med kvalificerad majoritet. Det olyckliga är att de personer som drabbas inte har rätt att överklaga. De kan inte gå till en domstol och bli prövade. Det är olyckligt eftersom det innebär att man stadgefäster en praxis som etablerats efter den 11 september. Därför undrar jag om Sverige tänker agera i den frågan. Tyvärr har frågan inte uppmärksammats i den svenska debatten tidigare, men det kanske är bättre att vara sent ute och ta upp den än att inte göra det alls.

Anf.  9  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

När det gäller anteckningar har vi inte fått några sådana förda av ordförandeskapet. Det finns alltså inga att skicka ut.

Det enda vi har är de egna anteckningar som de som varit med gjort. I något läge kan man kanske tänka sig att utifrån dem göra en sammanställning för att ni åtminstone ska få något underlag. I går frågade jag just om ni fått något skrivet material som ni kan utgå från när vi kommer och gör denna muntliga föredragning. Jag fick då veta att det inte fanns någonting att skicka ut. Jag förstår att det känns otillfredsställande, och om ett motsvarande läge uppstår där vi inte har någonting att skicka ut, trots att vi kommer att rapportera, ska vi på UD försöka göra en sammanställning av något slag.

Jag tar frågorna systematiskt och börjar med Gunillas fråga om vald ordförande. Den frågan togs över huvud taget inte upp till diskussion i den här omgången.

Carl B Hamilton och flera andra frågade om förhandlingarna i stort. Jag tror att vi tar det i samband med att Lars Danielsson redovisar statsministerns möte med Berlusconi och vad det gav även i den delen.

Vad gäller fortsättningen kan jag säga att ordförandeskapet vid vårt möte meddelade att man hade för avsikt att strax före nästa möte den 28 och 29 november komma med ett förslag i form av ett paket. Det sades ”strax före” och vi fick klart för oss att det verkligen handlade om strax före – kanske någon dag eller så. Det var vad som då meddelades. Vi vet alltså ganska lite.

Jag tänkte att jag skulle återkomma till den frågan vid föredragningen till veckan inför nästa möte. Då vet jag förhoppningsvis lite mer. För dagen är det alltså det enda som har meddelats. Det som tillkommer är det som Berlusconi sagt i den här delen.

När det gäller passerellerna är det alltså många – jag räknade inte hur många det var, men det var nog en majoritet – som kan acceptera förslaget som det föreligger, medan många andra – men inte lika många – framför allt har problem med att de nationella parlamenten inte är delaktiga. Det kan man inte acceptera. Det finns tillräckligt många som tillräckligt kraftfullt säger detta, och därför kan man inte gå vidare utan att på något vis omhänderta dessa invändningar. Det är min bedömning.

De frågor som tagits upp i debatten i Sverige, och nu har vi också ett beslut i riksdagen, kommer vi naturligtvis att driva vidare. Det gäller alla de frågorna. >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Terroristlistan ska jag också säga någonting om. Där har vi från första början agerat oerhört starkt med FN:s beslut, som sedan omhändertogs av EU, och vi har redan lyckats ändra reglerna i EU:s sätt att hantera frågan. Det måste vi också göra beträffande EU:s regler, eftersom det är självklart att människor som utsätts för den typen av åtgärder måste ha möjlighet att överklaga och få sin sak rättsligt prövad. Lars Danielsson kanske kan säga något ytterligare om hur det arbetet går.

Anf.  10  Statssekreterare LARS DANIELSSON:

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Carl B Hamilton frågade om de danska undantagen. Det är svårt att göra en exakt bedömning förrän vi ser hur paragraferna, artiklarna, om den gemensamma asyl- och migrationspolitiken kommer att se ut i det nya fördraget. Helt klart är emellertid att danskarna önskar få möjlighet att ansluta sig så att säga à la carte till regler på detta område. >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Frågan om Ekofinministrarnas inspel har diskuterats mycket i nämnden. Jag vill bara poängtera att det är korrekt att säga att den svenska regeringens företrädare i Ekofinsammanhang varit de enda som understrukit det olämpliga i att Ekofin tar den typen av diskussioner. Det gjordes ett nytt försök att göra detta när den ekonomiska och finansiella kommittén träffades häromveckan. Den svenska representanten sköt då ned förslag om nya papper.

Vi är alltså mycket angelägna om, och ser det som en av våra uppgifter, att få lite ordning i processen – åtminstone vad gäller rådets egen behandling av detta. Om man ska föra in nya idéer i en förhandling – och det kan i och för sig alltid behövas – måste de gå via dem som har utsetts av Europeiska rådet att förhandla, nämligen utrikesministrarna. Detta hindrar inte att det kan vara konstruktivt att i andra rådskonstellationer informellt diskutera olika dellösningar, och det faktum att finansministrarna vid ett frukostmöte – jag tror att det är på tisdag – diskuterar frågan är, som vi ser det, inget problem i sig så länge man inte producerar papper som letar sig in i systemet på ett olämpligt sätt.

Jag tror att jag också svarade på Lars Ohlys fråga om EU-rättens företräde och artikel III-49. Aftonbladets uppgifter är alltså helt enkelt felaktiga. Detta har vi meddelat Aftonbladet, men de har som vanligt ingen större lust att rätta till sina felaktigheter.

Ja, jag tror att det var det hela.

Anf.  11  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Jag vill bara tacka utrikesministern för svaret vad gäller dokumentation. Jag är glad över att vi delar samma frustration över att vi inte kan få ännu mer effektiva och konstruktiva sammanträden som fokuserar på huvuduppgiften.

Jag har full respekt och förtroende för hur man lägger upp förhandlingarna rent taktiskt, men utgår naturligtvis från att det sker utifrån det riksdagsbeslut som nu är fattat. Det har vi ju diskuterat så många gånger i nämnden.

Jag inser också att vi är i ett typiskt svenskt vänta-och-se-läge. Jag vill fråga ordföranden hur den fortsatta gången blir för oss, för vi har nämnd på fredag inför Neapel. Kommer vi att sammanträda under helgen? Vilka blir de fortsatta arbetsinsatserna från nämndens eller beredningsgruppens sida?

Anf.  12  CARL B HAMILTON (fp):

Tack till Lars Danielsson och Laila Freivalds.

För att börja med det som Lars Ohly och jag har tagit upp, själva förhandlingsläget, tidtabellen, är den första reaktionen att det är ett förhandlingstrick att man lägger förslaget så nära den avgörande tidpunkten att det inte hinner komma så mycket rörelser i medlemsländerna som skulle kunna blockera det hela. Är det inte på det sättet, eller är det faktiskt så att de inte kan få ihop det? Kan ni avgöra detta?

Om det skulle vara korrekt, som Berlusconi säger, att Spanien och Polen är det verkliga problemet, hur skulle ni rekommendera att man hanterar den situationen? Ska man ändå lägga fram ett förslag och sedan lämna spanjorerna att sitta och tjura i ett hörn, eller måste man gå dem till mötes och försöka lösa ut deras problem innan man tar sig an den hanterliga listan och annat under luciahelgen?

Den andra frågan gäller de danska undantagen. Jag vill bara understryka att för Folkpartiets del är vi angelägna om att ha gemensamma minimiregler för asylmottagande. Vi är bekymrade, därför att vi vill naturligtvis att Sverige ska kunna avvika från reglerna i en mer generös riktning. Det har vi en reservation om, som dock blev nedröstad i riksdagen. Men vi är väldigt angelägna om att ha gemensamma regler som hindrar de länder som har mer negativa regler än Sverige att ta sig friheter i negativ riktning.

Beträffande Ekofinministrarna sade Lars Danielsson på sitt diplomatiska sätt att det vore olämpligt om de skulle producera papper som letar sig in i systemet på ett olämpligt sätt. Jag instämmer. Jag skulle vilja säga så här: Om det är någon här i nämnden som inte delar Lars Danielssons åsikt bör ni säga ifrån. Jag tycker att det vore bra om nämnden markerar det, så att Lars Danielsson kan säga att det finns en majoritet i nämnden mot tanken att låta Ekofinministrarna spela i en egen division här.

Anf.  13  ORDFÖRANDEN:

Innan jag släpper in utrikesministern ska jag bara berätta vad som händer den kommande veckan. Beredningsgruppen som EU-nämnden har tillsammans med era medarbetare ska träffas på torsdag. Vi planerar att då gå igenom lite mer i detalj vad som händer. Meningen är att nämnden ska kunna ställa sina frågor, så att ni ska kunna vara ordentligt förberedda för era partiöverläggningar inför det fortsatta arbetet.

Det sammanfattande beslutet i dag är att det finns ett stöd för det fortsatta upplägget av de förhandlingar som regeringen för just nu.

Om det fortsättningsvis skulle bli ett skarpt läge kommer jag, som jag har gjort vid ett par andra tillfällen – vi kommer tillbaka till det senare när vi diskuterar asylpolitiken – att ringa runt till er, till de olika partierna. Om det behövs är det ingenting som säger att vi inte med ganska kort varsel också kan sammankalla till en telefonkonferens. All beredskap finns fram till dess att vi är klara med det här. Men av den föredragning som vi har fått ifrån er ser det inte ut som att det här skarpa läget kommer att inträffa just nu utan att vi har lite tid på oss. Men det är klart att vi är beredda att göra allting för att vi ska vara med i processen, eftersom det är det uppdrag som vi har fått.

Anf.  14  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Det är ordförandeskapets upplägg som är det som man kan undra över. Det är väldigt svårt att veta hur de tänker. Jag får intrycket att den italienska utrikesministern inte heller är riktigt på det klara med hur Berlusconi tänker gå fram. Det är alldeles tydligt att det italienska ordförandeskapet genom sin utrikesminister har en ambition att försöka komma fram med ett paket. Jag tror att han menar det när han säger det. Men när man sedan hör vad Berlusconi säger, och det är ett problem med Polen och Spanien, kan man ha sina tvivel om det är möjligt att komma fram med ett paket.

Om man från Italiens sida i det läget väljer att antingen chansa och lägga fram ett förslag trots att man inte har löst ut några stora frågor – det gäller både försvarsfrågorna och frågan om Polen och Spanien samt kanske ytterligare någon – eller att säga att det inte går att lägga fram ett förslag har vi naturligtvis ingen aning om.

Vi har ju Nicefördraget i botten, så vi vet vad som gäller även vid utvidgningen. Vi har ju möjligheter att leva med även det existerande regelverket. Så är situationen. Pressen finns ju inte att vi absolut måste ha ett nytt fördrag före den 1 maj.

Anf.  15  GÖRAN LENNMARKER (m):

Jag har mer en kommentar till processen. Mitt intryck är att italienarnas målsättning är att lägga fram ett samlat kompromissförslag i ett enda svep och att det vi nu ser är sonderingar, inte förhandlingar. Man lyssnar av och vill sedan vill lägga fram ett hundraprocentigt färdigt förslag, helst take it or leave it. Så skulle också jag göra om jag var ordförande.

Alternativet är att man bryter upp och inleder en riktig regeringskonferens, det vill säga att man startar den långa processen. Jag misstänker att det riktiga förhandlingsläget blir inför den 12–13 december. Då får man börja prioritera och väga vad som är det viktigaste och det något mindre viktiga. Men jag delar helt uppfattningen att man nu absolut inte ska väga och tala om vad man tycker extra mycket illa om, något mindre illa om och så vidare. Det är därför det som Carl B Hamilton påpekar är så viktigt, att finansministrarna inte heller ska köra sitt lilla sidoförhandlingsspår. Det undergräver ju helheten.

Anf.  16  ORDFÖRANDEN:

Jag kan konstatera att det finns ett stöd för regeringens redovisade upplägg i de fortsatta förhandlingarna.

Därmed tackar vi utrikesministern med medarbetare för att ni kom hit.

2 §  Ekofin

Statsrådet Gunnar Lund

Återrapport från ministerrådsmöte den 4 november 2003

Information och samråd inför den 24 och 25 november 2003

Anf.  17  ORDFÖRANDEN:

Jag vill hälsa statsrådet Gunnar Lund med medarbetare välkomna till EU-nämndens sammanträde. Vi börjar med en återrapport från ministerrådsmötet den 24 november och går därefter in på information och samråd.

Anf.  18  Statsrådet GUNNAR LUND (s):

Jag beklagar förseningen. Jag blev upptagen av en interpellationsdebatt, men jag förstod att det uppskattades.

Det är en rätt diger dagordning, som EU-nämnden har sett, så jag får försöka hålla tempo om vi ska ha en chans att hålla tidsramen.

Mötet den 4 november blev mindre dramatiskt än allmänt väntat, och en del av ärendena kommer tillbaka nästa vecka. Jag har i övrigt inget att tillägga till den mötesrapport som nämnden har fått från mötet.

När det gäller mötet i nästa vecka har en kommenterad dagordning och en del annat underlagsmaterial överlämnats. Jag vill bara påpeka att det sedan dess har skett en del ändringar i jämförelse med den version som ni har fått.

För det första är det två ärenden som har blivit A-punkter. Det gäller ändringar i moder- och dotterbolagsdirektivet, och det gäller förfarandet vid tillämpningsföreskrifter för sjätte momsdirektivet. Detta återkommer jag till.

För det andra har frågan om moms på resetjänster tagits bort helt och hållet från dagordningen.

För det tredje kommer en presentation att ske av den årliga lägesrapporten om handlingsplanen för riskkapital. Det är alltså ett tillägg till dagordningen. Även det återkommer jag till.

Jag vill också nämna att vi kommer att ha en frukost före själva Ekofinmötet. Där kommer vi att diskutera den nu pågående regeringskonferensen. Jag vill understryka att tanken är att ha ett informellt utbyte av synpunkter på förhandlingarna, som ju nu går framåt i rask takt.

Vi är från svensk sida väldigt noga med, och jag har alltid varit det, att göra det väldigt tydligt och klart när de här tingen diskuteras i Ekofin att det handlar om ett informellt meningsutbyte och att det inte handlar om att lägga sig i förhandlingsprocesser som ska skötas och sköts av allmänna rådet. Det kommer också att vara fallet i den här diskussionen. Vi har för vår del insisterat på att det inte kan formeras i några skriftliga slutsatser.

Anf.  19  ORDFÖRANDEN:

Vi godkänner den muntliga rapporten och går nu in på dagordningen.

Anf.  20  Statsrådet GUNNAR LUND (s):

Jag vill först återkomma till de två frågor som har blivit A-punkter och ge en kort förklaring.

Den första handlar om ett förslag till ändringar i moder- och dotterbolagsdirektivet.

Anf.  21  ORDFÖRANDEN:

Jag föreslår att vi väntar med A-punkterna. Vi tar dem på slutet och går först igenom dagordningen, så blir det lättare att hitta i protokollet.

Anf.  22  Statsrådet GUNNAR LUND (s):

Den första punkten på dagordningen rör det så kallade transparensdirektivet. Direktivförslaget är ett led i handlingsplanen för finansiella tjänster som vi jobbar med, med stor energi och som ska vara klart vid utgången av 2004.

Förslaget presenterades av kommissionen i mars 2003 och har förhandlats sedan dess. Det innehåller regler om framför allt innehåll och offentliggörande av information om noterade företag. Det handlar alltså om bestämmelser om årsredovisningar, halvårsrapporter, kvartalsinformation. Det handlar också om regler om offentliggörande av förändringar i större aktieinnehav, så kallad flaggning.

Förhandlingarna har nu intensifierats. Det yttersta syftet är att harmonisera informationskraven som gäller för noterade bolag för att den vägen öka integrationen på de finansiella marknaderna i Europa.

Vi har i diskussionerna om direktivförslaget ansett att det är högst rimligt att samma höga informationskrav bör gälla för börsnoterade bolag ute i Europa som i dagsläget gäller för svenska bolag. Det har varit en måttstock för vår del, och det är det vi har eftersträvat. Till detta hör bland annat publicering av kvartalsrapporter.

Vi har inte nått ända fram i förhandlingarna. Vi är nu inne i en slutfas. Det är inte säkert att vi når alla våra strävanden och önskemål, men en hel del har vi fått gehör för. Samtidigt konstaterar vi att det handlar om ett minimidirektiv, det vill säga att när resultatet väl föreligger kan vi göra en bedömning huruvida vi vill komplettera detta med längregående och strängare nationella regler. Men vi försöker alltjämt i förhandlingarna nå så långt som möjligt, för vi har naturligtvis ett intresse av att kraven är höga runtom i Europa.

Anf.  23  MATS ODELL (kd):

Jag vill mycket kort bara ge ett kraftfullt stöd för den svenska positionen. Om man går ut och noterar sig och lämnar ut sina värdepapper på en öppen marknad, är det ju orimligt att man inte en gång per kvartal ger information till de finansiella marknaderna.

Anf.  24  AGNE HANSSON (c):

Jag instämmer i det. Jag vill bara ha ett klarläggande. Det här gäller ju börsnoterade företag. De småföretag som inte är börsnoterade kan väl inte drabbas av denna ökade byråkrati. Det vore naturligtvis inte bra.

Anf.  25  ORDFÖRANDEN:

Den här frågan var uppe i EU-nämnden senast den 30 oktober.

Jag kan sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i ärendet.

Vi går nu vidare på dagordningen.

Anf.  26  Statsrådet GUNNAR LUND (s):

Jag kan kort redovisa de punkter som har blivit A-punkter.

Den första gäller alltså moder- och dotterbolagsdirektivet. Syftet med direktivet är att utdelning som lämnas mellan närstående företag som finns i olika medlemsstater inte ska beskattas mer än en gång i ett EU-land. Därmed underlättas gränsöverskridande verksamhet på den inre marknaden. Det är innebörden av direktivet.

Nu har vi medlemsstater kommit överens om den tekniska utformningen av direktivet. Därför kan vi på tisdag formellt anta det som en A-punkt. För vår del vill vi alltså ställa oss bakom ett sådant beslut nu på tisdag.

Anf.  27  ORDFÖRANDEN:

Jag kan sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i ärendet.

Vi går nu vidare till dagordningens punkt 4.

Anf.  28  Statsrådet GUNNAR LUND (s):

Jag skulle behöva föredra också den andra A-punkten. Den handlar om ett direktiv inom momsområdet. Det är ett utpräglat tekniskt direktiv som innebär att det införs ett förfarande som gör det möjligt för rådet att anta tillämpningsföreskrifter för bestämmelserna i det så kallade sjätte momsdirektivet. Även det kan tas som A-punkt på tisdag. Det är regeringens avsikt att ställa sig bakom direktivet om det inte finns några invändningar.

Anf.  29  ORDFÖRANDEN:

Jag kan sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Vi går nu vidare på dagordningen.

Anf.  30  Statsrådet GUNNAR LUND (s):

Vi går nu över till skattefrågorna. Här är det två frågor som kommer upp, och jag kan fatta mig kort om dem.

Den första är frågan om uppförandekoden, som vi har redovisat vid många tillfällen för nämnden. Det som är viktigt under den här punkten vid mötet är ett förslag från Tyskland. Vi har fört en diskussion om att uppförandekodgruppens mandat ska utvidgas så att den ska kunna diskutera frågan om beskattning av utländska nyckelpersoner. Från tysk sida har påpekats att nästan alla medlemsstater har infört eller avser att införa den här typen av lagstiftning. Därför vill de att man tar sig en titt på den typen av skattelagstiftning ur konkurrenssynpunkt. De vill således att uppförandekodgruppen tar fram ett sådant underlag till juni nästa år.

Jag kan inte se något skäl till att man inte skulle låta uppförandekodgruppen göra detta, så jag har för avsikt att ställa mig bakom det. Det saknar inte intresse att det genomlyses utifrån allmänna europeiska utgångspunkter.

Anf.  31  AGNE HANSSON (c):

Jag har bara en fråga när det gäller beskattning av nyckelpersoner. Vad jag förstår är det fråga om en lättnad i beskattningen. Eller är det en skärpt progressiv beskattning för vissa nyckelpersoner som man är ute efter?

Anf.  32  Statsrådet GUNNAR LUND (s):

Jag är inte på det klara med vad man möjligtvis är ute efter. Jag tror att Tyskland inte har en sådan lagstiftning och att en majoritet av medlemsländerna har en sådan lagstiftning. Tyskarna vill alltså studera huruvida detta skapar konkurrensnackdelar för Tyskland och tysk ekonomi.

Anf.  33  ORDFÖRANDEN:

Jag kan konstatera att det finns ett stöd för regeringens fortsatta upplägg i de kommande förhandlingarna.

Vi går nu in på frågan om momsen.

Anf.  34  Statsrådet GUNNAR LUND (s):

Frågan om de reducerade momsskattesatserna är en följetong. Det har pågått ett slags försöksverksamhet som tillåtits i medlemsländerna i enlighet med en viss lista som har gjort att man temporärt har kunnat genomföra reducerade momssatser på en del olika områden. Så har också skett.

Nu för man en diskussion som syftar till att avsluta försöksverksamheten och mer permanent inrätta sig. Då finns det ett väldigt tryck från många länder att föra upp en lång rad områden på den permanenta lista som skulle antas inför framtiden för att få den fulla rätten att beständigt ha en lägre momssats.

Det har blivit en knepig diskussion och en låsning. Lösningen tycks nu luta alltmer åt att man förlänger försöksverksamheten med kanske ett år – det är ännu outtalat för hur lång period – så att man hinner föra diskussionen vidare.

Vi är benägna att ställa upp på en sådan kompromiss. Det kan ligga i vårt intresse, för vår strävan har varit att hålla nere omfattningen så långt som möjligt, så att det inte blir en lång lista över områden och en vildvuxen skog av momssatser runtom i Europa.

Många enskilda medlemsländer vill fylla på den här listan. Då är det nog en vettig åtgärd i det här läget, som jag bedömer det, att vi blir överens om att förlänga nuvarande ordning och få mer tid över för att gå till botten med det här. Jag tror att vi har att vinna på det. Då kan vi hålla nere omfattningen av det här för framtiden.

Anf.  35  MATS ODELL (kd):

Det här är en fråga som är en följetong. Frågan är då bara, när det gäller den tid som ges av förlängd försöksverksamhet: Hur kommer Sverige då att agera för att vi ska kunna behålla exempelvis den situation som i dag råder för second hand-försäljning för ideella organisationer?

Anf.  36  LENNART HEDQUIST (m):

Den svenska hållningen att försöka få enhetliga momssatser är i och för sig bra, och det råder ganska stor enighet om det. Men nu har kommissionen, om jag förstår saken rätt, föreslagit att man ska ha ett antal arbetsintensiva områden som ska kunna vara lågmomssatser. Nu hör jag av statsrådet att man alternativt i avvaktan på förhandlingar förlänger nuvarande försöksverksamhet.

För Sveriges del upplever vi väl detta med den sänkta momsen på mat, i förening med att vi inte har sänkt momssats på restaurangtjänster, som ett problem. Avgränsningarna är svåra att göra, och vi är alla medvetna om att det också förekommer ett omfattande fusk på grund av de här avgränsningsfrågorna. Drar nu den här frågan ut på tiden undrar man hur regeringen avser att hantera just skattesatsen på livsmedel kontra restaurangmoms här i Sverige. Det är ju inte bra att den frågan inte kan lösas på grund av att man inte har ett fastlagt direktiv från EU.

Anf.  37  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag kan hålla med om det Mats Odell sade.

Jag har tidigare tagit upp behovet av att vi från svensk sida skulle ta upp frågan om möjligheten att ha lägre momssats på Kravmärkt mat, alltså ekologiskt märkt mat, och att man borde diskutera det på EU-nivå i samband med diskussionen om reducerade skattesatser. Jag undrar om Sverige har tagit upp den diskussionen. Om inte Sverige har gjort det undrar jag om andra länder har gjort det. Har det kommit upp till diskussion? Vad har sagts?

Anf.  38  AGNE HANSSON (c):

Jag kan också ställa mig bakom den kompromisshållning som den svenska positionen innebär. Vi menar att det egentligen inte är så stor risk, för konkurrenssidan, att ha lägre moms på vissa saker, till exempel byggmoms.

Jag har en fråga, och det gäller momssatserna för folkrörelsernas medlemsblad, personaltidningar och sådana saker. Hur förhåller det sig med det? Det innebär att det blir en förlängning på det också om man nu gör den här kompromissen, förmodar jag.

Anf.  39  Statsrådet GUNNAR LUND (s):

Min utgångspunkt är den att vi ska köpa viss ytterligare tid för att kunna få en utförligare och mer principiell diskussion till stånd. Där är vår strävan tydlig och klar. Vi oroar oss rejält över vad vi ser i de här diskussionerna, nämligen en tendens att skapa ett lapptäcke runtom i Europa med ett näst intill obegripligt mönster för momssatserna och med väldigt differentierade system nationellt och över gränserna. Det kan inte vara vettigt. Detta bör stävjas och motarbetas. Det har varit vårt syfte.

Det tänker jag fortsatt kämpa för, men vid det här tillfället medverka till att den nuvarande ordningen – som ju är tillfällig, med de försöksverksamheter som pågår – får fortsätta under en begränsad tid, i förhoppning att vi under den tiden hinner komma till en permanent lösning som är tillfredsställande.

Då kan jag också säga, som svar på Yvonne Ruwaidas fråga, att vi har inte tagit upp – och ingen annan heller – ekologiskt märkt mat i de här diskussionerna. Det är inte regeringens inställning att man bör eftersträva ytterligare differentiering av momsen. Vi har rakt motsatt strävan i de här diskussionerna, att minimera differentieringen, inte öka på den.

Som svar på Mats Odells fråga får jag uppgiften att vi kan behålla låg moms på second hand-butiker. Det går att behålla den ordningen.

Anf.  40  ORDFÖRANDEN:

Jag kan sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Vi har också på punkt 4 klarat den tredje punkten. Den fjärde punkten om resetjänster är struken.

Då går vi vidare till punkt 5 om de strukturella indikatorerna.

Anf.  41  Statsrådet GUNNAR LUND (s):

Här handlar det om att rådet ska anta slutsatser kring ett meddelande vi fått från kommissionen som rör så kallade strukturindikatorer. Det är ett led i arbetet med den så kallade Lissabondagordningen, att få indikatorer som kan läsas av, huruvida man når framsteg i sin ansträngning att genomföra strukturella reformer i de europeiska ekonomierna. Det kommer att behandlas av oss, liksom det kommer att behandlas av rådet för sysselsättnings- och socialpolitik.

Jag tycker att det här utkastet i stort är acceptabelt. Men jag kommer att vilja understryka att det bör ingå en indikator som också återspeglar utvecklingen av IT-samhället. Det finns inte fullt återspeglat här, och vi menar att det är ett mycket viktigt område för framtiden. Det är och bör vara en central del i Lissabonstrategin.

Anf.  42  ORDFÖRANDEN:

Den här frågan var senast uppe i EU-nämnden den 24 oktober.

Anf.  43  AGNE HANSSON (c):

Jag tycker att det är bra att föra in en indikator också när det gäller IT. Det är i och för sig bra med förenklingar. Min fråga är: Blir de här indikatorerna som valts tillräckliga och tillräckligt nyanserade för att kunna visa på förbättringar i förhållande till de stora behov av strukturella reformer som finns i många länder i Europa? Hur bedömer regeringen det?

Anf.  44  Statsrådet GUNNAR LUND (s):

Det är alltid en svår avvägning när vi arbetar med sådana här indikatorer. Vi har haft flera exempel på det. Man kan välja väg. Om man har en kolossal massa indikatorer kan man på det viset känna sig säker på att allt mäts. Men då tappar man fokus, och man tappar en hel del av intresset. Därför har vi, på det här området liksom på en del andra områden, eftersträvat en relativt kort lista men som ska väl täcka de viktigare punkterna. Jag tycker att den här listan på indikatorer fyller de kraven. Men jag vill, som sagt, gärna se kompletteringen med IT-samhället.

Anf.  45  ORDFÖRANDEN:

Då kan jag sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Vi går vidare till punkt 6 på dagordningen som är förberedelser inför Europeiska rådet. Jag föreslår att vi tar frågorna i en klump.

Anf.  46  Statsrådet GUNNAR LUND (s):

Det är två huvudfrågor som vi har att diskutera vid finansministermötet inför det kommande toppmötet. Den ena är det så kallade tillväxtinitiativet, som ju har redovisats för nämnden vid ett flertal tillfällen. Sedan är det Europeiska investeringsbankens aktiviteter i de nya och de gamla grannregionerna. Man talar numera om ett vidare Europa, wider Europe, som är termen för att täcka in de nya grannländer vi får öster om oss när vi nu utvidgar unionen. De här två frågorna är delvis kanske också kopplade till varandra, alltså tillväxtinitiativet och EIB:s möjligheter.

När det först gäller tillväxtinitiativet har vi ända från första början, när det här väcktes från italiensk sida i somras, strävat efter att bredda deras ursprungliga förslag, som var rätt snävt inriktat på infrastrukturinvesteringar. Vi har varit angelägna om att få in inte minst forskning, innovation och utbildning. Det här har nu också kommit in i initiativet på ett tydligare sätt. Dessutom har man utarbetat en del intressanta förslag till allmänt förbättrade ramvillkor för investeringar, som nu också är inkluderade i det här initiativet.

Det här ser vi som en klart positiv utveckling, och därför är texterna i sin nuvarande form acceptabla och direkt välkomna för vår del.

Vi var till en början ganska oroade över finansieringen, över att det här skulle leda till att man sprängde allehanda finansiella ramar. Men det har nu gjorts väldigt tydligt i texterna, som nämnden själv kan se, att våra finansiella ramar ska respekteras.

Mot denna bakgrund är det min avsikt att ställa mig bakom den här rapporten för svensk del.

Låt mig sedan säga att det också som en del av tillväxtinitiativet diskuteras ett förslag att höja det generella taket för gemenskapsbidrag för att genomföra projekt inom ramen för de så kallade transeuropeiska nätverken, som ju är stommen i infrastrukturinvesteringarna, den delen av tillväxtinitiativet. Kommissionen har där föreslagit att taket för gemenskapsbidragen ska höjas från 10 % till 30 % för vissa identifierade projekt. Här har vi en diskussion på gång som inte är avslutad än. Vi kan för vår del tänka oss att höja den högsta bidragsnivån utöver nuvarande 10 %. Vi tycker att 30 % är i mesta laget. Men här har diskussionen inte slutförts. Vi räknar med att det ska kunna ske nu.

Den andra huvudfrågan är EIB:s utlåning till de nya och de gamla grannländerna. Här kan man i korthet säga att det handlar om hur EIB:s framtida utlåning ska se ut. Den situation som uppstår när vi nu utvidgar unionen är att en lång rad länder som har kommit i åtnjutande av utlåning från EIB som utanförstående länder nu kommer att flytta in i unionen. Då frigörs ett visst utrymme för utlåningen. Hur ska det utrymmet tas i anspråk?

Där har man nu en rätt upphetsad diskussion i gång där en rad länder, framför allt sydlänningarna och inte minst det italienska ordförandeskapet, vill se i stort sett hela det utrymmet ianspråktaget av utlåningen för Medelhavsområdet. Ni kommer kanske ihåg att vi hade en diskussion för ett eller ett och halvt år sedan under det spanska ordförandeskapet, när de ville etablera en regelrätt bank för hela Medelhavsområdet, som vi och andra bantade ned till en ny facilitet i EIB, som nu existerar. Det är den som de vill späda på med det utrymme som nu skapas om ca 2,2 miljarder euro i ökad utlåning. I själva verket hänvisar de till beslut i EIB:s styrelse vars innebörd i stort sett är att detta utrymme tas i anspråk för sådan utlåning.

Vi har för vår del sagt att vi vill se en ökad utlåning på Ryssland och österut, även till Ukraina och Moldavien. Härom står nu striden. Vårt ursprungliga krav var att om vi ska fortsätta att pumpa in utlåning i Medelhavsområdet ska vi ha ett utrymme i storleksordningen 1 miljard euro för utlåning österut, till Ryssland, Ukraina med flera. Det är nog inte realistiskt att åstadkomma hela miljarden, men flera stöder oss i uppfattningen att det ska höjas rejält från nuvarande 100 miljoner euro. Vi tycker att 500 miljoner är ett minimikrav. Då säger sydlänningarna att det kan vi få, men i så fall får det läggas ovanpå övrig utlåning. Vi säger nej: Taket ska respekteras för nuvarande utlåning. Men de 500 miljonerna ska trängas in under det taket på bekostnad av den utlåning som går till Medelhavsområdet.

Där står striden, och vi tänker driva den hårt.

Vi ser hur det har skett en tyngdpunktsförskjutning i unionen genom utvidgningen österut och åt nordost. Det är en positiv utveckling för vår del av Europa. Uppmärksamheten ökar på just grannländerna Ukraina, Vitryssland, Moldavien och Ryssland. Vi har allt intresse av att de ägnas större uppmärksamhet och att de även blir föremål för ökade finansiella insatser. Jag var själv i Ryssland för några veckor sedan och talade med ryssarna, som är mycket intresserade av att denna EIB-utlåning kan permanentas på något högre nivå.

Jag tycker att det är en viktig ambition från vår sida. Vi har stöd framför allt från tysk sida och i någon mån också från finsk sida. Vi tänker driva den frågan rätt hårt.

Anf.  47  LARS OHLY (v):

Tillväxtinitiativet har statsministern varit här och framfört en viss begränsad entusiasm kring. Han kallade det gammaldags och var inte överdrivet positiv. Men det är ändå ett beslut som ska genomföras.

När den europeiska investeringsbanken ska studera olika projekt brukar de inte alltid göra högkvalitativa miljökonsekvensbeskrivningar. Jag menar att det är viktigt att ha det i minnet när man diskuterar ett tillväxtinitiativ av den här omfattningen, att man driver frågan om att de investeringar som ska göras också ska uppfylla högt ställda krav på miljöhänsyn bland annat.

Samma sak kan sägas när det gäller mandatet för Europeiska investeringsbanken. Jag tycker att den svenska positionen när det gäller andelen av det ökade utrymmet till Östeuropa är helt riktig. Den är hedervärd, och den har ni allt stöd för. Men när det gäller investeringar finns det en tendens att ju längre bort från hemmaplan de är, desto mer glömmer man de krav man ställer på investeringar inom den europeiska unionen, vad gäller både sociala och ekologiska hänsyn. Det är också viktigt. Samtidigt som man driver att investeringar ska kunna göras i Ukraina, Moldavien och Ryssland är det viktigt att man också tar just de hänsynen och driver det hårt gentemot Investeringsbanken.

Under punkt 6 finns det också en punkt som heter Översyn av EIB:s investeringsfacilitet för Medelhavsområdet. Där måste jag erkänna min okunnighet. Vad är detta? Varför är den svenska ståndpunkten att investeringsfaciliteten ska vara oförändrad? Finns det några argument för det?

Anf.  48  ANDERS G HÖGMARK (m):

Det är inte första gången vi diskuterar de här sakerna. På samma sätt som olika statsråd tidigare har gett uttryck för detta, kan man säga att det kanske finns lite mer moderna sätt att öka tillväxten än att satsa på mycket stora infrastrukturprojekt. Men nu är detta en verklighet. Att det också har kompletterats med andra typer är bra. Man kan ana att resultatet efter de här förhandlingarna och diskussionerna blir någon form av ganska kraftfullt paket med infrastruktur av tämligen traditionellt slag.

Man kan alltid diskutera om det lämpliga är att höja från 10 till 30 %. Men givet den procentsats det blir har jag en fundering. Frågan har gått till flera statsråd, och genom att fråga flera statsråd får man en liten bild av den tankevärld som regeringen befinner sig i. Hur kommer man nu att prioritera? På listan finns projektet 12 med två mycket aktuella projekt i Sverige, Citytunneln i Malmö och Citybanan/Mälartunneln i Stockholm. Det är höglönsamma projekt, åtminstone det i Stockholm.

Min fråga är: Finns det en gedigen planberedskap? Kommer regeringen att driva att de här finns med, näraliggande i tiden? Finns det en finansiell beredskap och kapacitet att i sådana här förhandlingar sätta en snabb tidpunkt, så att vi får en chans att ta tillbaka lite pengar från vår medlemsavgift?

När det gäller investeringarna och fokus lite mer österut i fråga om banken finns det väl ingen som har någon annan uppfattning. Det tillstyrks här. Sedan får vi rimligtvis vara beredda till båda delar, både Medelhavet och österut.

Anf.  49  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag tänkte först ställa en fråga när det gäller tillväxtinitiativet som jag inte riktigt har koll på. När man gör det här tillväxtinitiativet tar det ett ekonomiskt utrymme av EU:s medel och resurser. Vad är det som försvinner? Jag har inte riktigt förstått det. Det är inte så att det är nya resurser eller ett nytt utrymme. Eller har det funnits ett tomt utrymme som nu fylls? Jag vill gärna veta vad det är som inte görs. Vad jag vet, är det inte nya medel som tas i anspråk. Vi ökar inte EU:s budget, och EIB får inte mer resurser. Vad är det som skulle ha gjorts annars? Jag vill bara ha någon sorts referens rent budgetmässigt. Vad är det för pengar som tas? Jag har inte blivit klar på det, men jag kanske kan få lite klarhet.

När det gäller frågan om finansiellt bidrag från EU:s budget, att man i stället för 10 % ska få 30 %, måste det innebära att det blir mycket färre projekt. Det kostar ju mer. Hur har man resonerat där? Vad är det som inte görs? Just den budgetmässiga konsekvensen skulle jag gärna vilja ha belyst.

När det sedan gäller EIB var Bosse Ringholm för ett och ett halvt år sedan, efter påtryckningar från både miljörörelsen och riksdagen, ute och kritiserade Europeiska investeringsbanken vad gäller miljö, insyn och folkligt deltagande i beslutsprocessen. Vad jag vet har det inte gjorts någon översyn av om Europeiska investeringsbanken har förbättrat sig. De har inte själva gjort någon översyn, vad jag vet. EU har inte gjort någon översyn. Jag tycker att det vore bra om man från svensk sida skulle kunna ta upp frågorna som handlar om insyn, miljö, information och beslutsprocessen och se till att Europeiska investeringsbanken förbättrar sig.

Jag kan bara påpeka – det är lite grann det som Lars Ohly tog upp tidigare – att till exempel de kommande medlemsländerna i EU har varit mycket kritiska mot EIB och hävdar att EIB är mycket sämre att ha att göra med än Världsbanken när det gäller de här frågorna. Det vore väldigt bra om Sverige kunde lyfta upp den frågan.

När det gäller TEN undrar jag hur det är med miljökonsekvensanalyser av projekten. Vem är det som är ansvarig för att det görs?

Anf.  50  AGNE HANSSON (c):

När det först gäller TEN-budgetförordningen, där man höjer procentsatsen, är det väl bra. Det innebär väl – jag vill ha det bekräftat – att de här stora gränsöverskridande projekten snabbare kan komma i gång på grund av att man kan få i gång ett bättre samarbete mellan privata och offentliga finansiärer. Det är en fördel.

Jag hade också en fundering runt det som Lars Ohly tog upp om EIB:s organisationsstruktur, eller vad man ska kalla det. Regeringens ståndpunkt är att man ska ha en oförändrad ordning och inte gå in på en ordning med dotterbolagslösningen. Jag tillstyrker också att man prioriterar Östeuropa. Är den här organisationslösningen också en nyckel i det spelet om fördelning av investeringsmedel? Annars tycker jag att kommissionens förslag om dotterbolagslösningen är en fördel ur medinflytandesynpunkt, därför att då får de länder som är med i finansieringen i dotterbolagsmodellen ökat inflytande också över banken. Det är intressant att höra vad regeringen har för motiv för att ligga kvar med oförändrad organisation.

Anf.  51  Statsrådet GUNNAR LUND (s):

När det gäller Lars Ohlys fråga, som jag kan knyta till Agne Hanssons fråga, om den tilltänkta banken respektive den facilitet som finns nu, var det en diskussion som fördes under spanskt ordförandeskap. Där ville man etablera dotterbolag eller en regelrätt bankfilial till EIB som skulle ha Medelhavsområdet till sitt verksamhetsfält. Detta ville vi inte se. Det är mycket möjligt att det rymmer vissa fördelar av det slag som Agne Hansson pekar på, men den stora nackdelen var naturligtvis att detta skulle skapa en mycket större volym på utlåningen och etablera den som en särskild ordning, där det skulle vara svårare att hålla kontrollen över den. Dessutom visade det sig att länderna i fråga runt Medelhavet inte var intresserade av banken, för den skulle inte kunna erbjuda tillräckligt intressanta villkor.

Lars Ohly undrade över faciliteten i dess nuvarande form. Vi strävar efter att hålla status quo, och om vi kan göra det är vi glada. Förmodligen kommer vi att tvingas in i en kompromiss där vi förstärker faciliteten något, men inte så mycket som andra vill. Det är ungefär läget.

Anders Högmark frågade om vi har en beredskap när det gäller de projekt som är identifierade i tillväxtinitiativet. Jag vill bara till att börja med understryka att vi från början har varit skeptiska till det initiativ som togs från italiensk sida, just på grund av att det var så gammalmodigt till sin karaktär och levde i, som vi såg det, otidsenliga föreställningar om vad som främjar tillväxt. Sedan statsministern var här tror jag nog att det här har utvecklats en del, bland annat genom vårt inflytande, så att vi har fått ett annat innehåll i tillväxtinitiativet. Jag tycker att vi nu i mångt och mycket kan bejaka det.

Dessutom anser jag att vi bör hålla det hela under noggrann uppsikt, så att våra projekt, som ju finns med på listorna, också i högsta grad är med i bilden och kan komma i fråga för tidigt genomförande.

Där har vi en beredskap och en noggrann bevakning. Det är mycket möjligt att vi inte har varit tillräckligt på hugget i det avseendet under de år som har gått. Men nu känner vi den här institutionen bättre. Jag tycker att vi också har anledning att ta för oss i EIB.

Yvonne Ruwaida hade ett antal frågor om bland annat utrymmet. Jag är inte säker på att jag förstod den frågan. Det är möjligt att jag förklarade det dåligt. Jag talade om EIB:s utrymme. Avsåg frågan det utrymme som EIB nu får för ökad utlåning till antingen Medelhavsländer eller Ryssland eller på annat håll?

Anf.  52  YVONNE RUWAIDA (mp):

Det gällde tillväxtinitiativet. Varifrån tas resurserna över huvud taget?

Anf.  53  Statsrådet GUNNAR LUND (s):

EIB är ett centralt instrument. Här är tanken att en hel del resurser ska genereras från privat sektor som mobiliseras från privata banker och från privata finansiärer som, genom att EIB har en stark närvaro, vågar bidra till finansieringen. Det är i högsta grad en mix av offentlig och privat finansiering som eftersträvas. Det är därför som man inte behöver skapa, och det är inte heller önskvärt, utrymme i EU:s budget för den här typen av projekt.

Yvonne Ruwaida hade också viss kritik mot EIB. Jag vet inte hur välgrundad den är, ska jag ärligt säga. Så noga har jag inte följt EIB:s verksamhet. Min bild är dock inte att det skulle vara några stora skillnader i policy eller förhållningssätt mellan EIB och till exempel Världsbanken. Jag vill väldigt starkt understryka att vi har liksom andra sett till att EIB i sin utlåning tar mycket stor hänsyn – det gäller all utlåning oavsett det gäller projekt nära eller längre bort – till miljö och tar sociala hänsyn med mera. Det finns väl inskrivet i riktlinjerna för bankens utlåning. Bland annat …

Anf.  54  ORDFÖRANDEN:

Den här frågan tror jag vi får hänvisa till utskottet.

Anf.  55  Statsrådet GUNNAR LUND (s):

… vill jag säga att miljön är ett tydligt och viktigt kriterium för att bedöma projekten inom ramen för tillväxtinitiativet. De som har mindre skadliga effekter på miljön kommer att ges förtur.

Anf.  56  ANDERS G HÖGMARK (m):

Jag noterar när det gäller infrastrukturprojekten att statsrådet säger att vi kanske har varit lite senfärdiga tidigare men att det nu ska bli en annan inställning. Nu ska de här projekten drivas hårt. Då tycker jag att det är angeläget att nämnden gör en markering, att nämnden delar den uppfattningen att Sverige hårt ska driva de svenska projekten och att det skapas finansiell kapacitet för detta. Det kan vara bra att nämnden gör en sådan markering som stöd för hårt arbete. Jag är alldeles övertygad om att andra regeringar, andra länder, kommer att mycket hårt driva att deras projekt kommer högst upp på listan.

Anf.  57  ORDFÖRANDEN:

Jag kan sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Vi går vidare till punkt 7, som handlar om stabilitets- och tillväxtpakten.

Anf.  58  Statsrådet GUNNAR LUND (s):

Nu kommer vi till själva cloun vid mötet. Det här har med all rätt ägnats stor uppmärksamhet både av nämnden och i den allmänna debatten. Jag ska försöka att även här fatta mig så kort som möjligt, men situationen är något komplicerad inför det här mötet.

I korthet ser det ut på följande vis. Frankrike har fram till nu och under senare tid framför allt varit föremål för intresse. Det var Frankrike som stod i centrum för också förra mötet. Inför det var Bosse Ringholm här och redovisade läget. Förväntan var vid det mötet att man från rådets sida skulle komma fram till att Frankrike inte hade uppfyllt kraven i de rekommendationer som hade riktats till Frankrike tidigare i år, att göra mera för att återställa budgetbalansen. Det beslutet togs aldrig vid det tillfället, utan man sköt frågan fram till det här mötet. Nu återkommer därför frågan på rådets bord hur man ska bedöma Frankrike. Men under tiden har Tyskland kommit till ytan. Det hänger ihop med att Tyskland i och för sig fick en rekommendation i början av året att de måste göra mera därför det såg dystert ut. Tyskland gjorde det. Man preciserade i själva verket vad de skulle göra. Man skulle vidta åtgärder som skulle uppgå till ungefär motsvarande 1 % av BNP.

Vi har följt utvecklingen i Tyskland – med de ansträngningar som den tyska regeringen, med mycket stor vånda och med väldiga politiska komplikationer till följd, har gjort under här året. Men de har gjort det. Det är alla överens om. De har gjort vad som anbefalldes i början av året, men det avser bara innevarande år.

Rekommendationen innehöll också andra element om hur de skulle klara av hela sin situation och återställa balansen. I det avseendet hade man inte gjort någon bedömning från rådets sida huruvida Tyskland till punkt och pricka hade uppfyllt alla de krav som ställdes på dem. Därför måste frågan, och det har varit klart en längre tid, återkomma till rådets bord, och nu kommer också den frågan på rådets bord. Det innebär att Tyskland och Frankrike kommer samtidigt på rådets bord. Det är ingen lycka, vill jag påstå. Det är naturligtvis säkert en del som har skett bakom kulisserna, inte minst från Tyskland och Frankrike själva, för att se till att de behandlas vid ett och samma tillfälle. Processen ser nu ut som så att de håller varandra om ryggen och vill göra gemensam sak när det gäller att ta strid i förhållande till framför allt kommissionen men också till de andra medlemsländerna så att de inte får för långtgående krav på sig eller släpas till skampålen. Det är ungefär läget i stort.

Här kan man säga att kommissionen väljer att stå på sig i långa stycken. Man vidhåller att Tyskland och Frankrike inte gjort vad som på dem ankommer enligt tidigare rekommendationer, och man vill också att rådet fattar ett sådant beslut att de inte har gjort det. Har de inte gjort det betyder det att de måste göra mera och att sådana krav riktas mot dem. De får en viss tid på sig för det, men i gengäld har kommissionen gjort den eftergiften att de har sagt att om allt detta kan ske kan vi i gengäld skjuta ett år på kraven på Tyskland och Frankrike när det gäller att återställa balansen. Det kravet riktas inte längre att de ska komma under 3 % under budgetåret 2004, utan det gäller för 2005. Så ser bilden ut. Men Tyskland och Frankrike vill inte ha på sig någon brännmärkning, och än mindre vill de ha på sig några förelägganden om vad de ska göra. Tyskarna är på den här punkten kompromisslösa.

Var står vi i denna fråga? Ja, grovt sett står vi på kommissionens sida och har gjort det länge och hör till de så kallade hardliners som finns bland medlemsländerna. Det är Holland, Österrike, Finland – något mindre nu – och vi som stöder kommissionen i att ställa långtgående krav på de stora länderna. De ska i princip uppfylla stabilitetspaktens krav på samma sätt som mindre länder avkrävs att lyda reglerna. Vi för vår del har i själva verket fortsatt att stå fast vid att vi vill se korrigerande åtgärder som ska göra det möjligt för dem att komma under 3 % under 2004. Vi har på det viset inte gjort den eftergift än så länge som kommissionen nu gör i ett försök att nå en kompromiss.

Samtidigt vill jag understryka att jag tycker att jag ser, och många delar den uppfattningen, ändå en distinkt skillnad mellan Tyskland och Frankrike på det viset att Tyskland ju faktiskt gjort mycket stora ansträngningar under det här året och åstadkommit en hel del, även om de inte nått ända fram.>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Det blir naturligtvis en väldigt svår förhandlingssituation, och jag kan inte riktigt bedöma var vi hamnar. Det förekommer nu rykten om att man skulle försöka åstadkomma något slags rådslutsatser som helt ställs vid sidan av stabilitetspaktens regelsystem, och det mer av politiskt slag. Det tycker jag skulle vara en djupt olycklig utveckling. Vi har anledning att stödja kommissionen, som här ikläder sig den klassiska rollen av att värna regelsystemet, vara de mindre ländernas försvarare och stöd och det allmänna intressets stöd. Jag tycker att man ska finna, om möjligt, en kompromisslösning inom stabilitetspaktens ram. Det är väldigt viktigt att värna själva pakten. Det finns krafter nu i Tyskland, Frankrike, Italien och på andra håll som inget hellre skulle vilja se än en förevändning för att slutgiltigt ta kål på stabilitetspakten. Det tror jag skulle vara en olycklig utveckling. Vi har anledning att värna om den.

Sedan hör till saken att så väldigt stort inflytande över detta kan jag inte räkna med att ha till följd av att vi står utanför euroområdet. Mycket av de hårda omdömena kommer att äga rum i eurogruppen. Skulle det hela föras till omröstning är Sverige med i omröstningen bara när det gäller att bedöma huruvida de har uppfyllt rekommendationen. När man ska ta det större steget till att formulera förelägganden eller andra krav har jag inte någon rösträtt.

Anf.  59  ORDFÖRANDEN:

Vi tar diskussionen om Tyskland och Frankrike samtidigt.

Anf.  60  LENNART HEDQUIST (m):

Regeringen har ju stöd för sin linje med största möjliga tryck på att man ska följa tillväxt- och stabilitetspaktens regler. Delar av skatteutskottet råkade vara i Berlin och kunde därifrån ta del av rapporterna från det senaste mötet. Det var uppenbart att det har gått fram att Sverige tillhör hardliners. Det sades till och med att Sverige hade velat att frågan skulle gå till omröstning. Men man släppte det kravet.

Den allmänna bild man har när man talar med företrädare för Tyskland och även Frankrike – nu talade vi med tyska politiker och företrädare för finansdepartementet – att man verbalt slår vakt om tillväxt- och stabilitetspakten men ändå inte i handling avser att göra det i det korta perspektivet. Jag upplever av debatten i de här länderna om tillväxt- och stabilitetspakten att länderna bryter mot reglerna. Debatten är väldigt lågmäld och når så att säga inte ut till medborgarna. I och med att man inte kommunicerar med medborgarna får man uppenbarligen heller ingen folklig förståelse för betydelsen av …

Anf.  61  ORDFÖRANDEN:

Kan du komma till din fråga? Vi är lite i tidsnöd.

Anf.  62  LENNART HEDQUIST (m):

… att följa reglerna.

Min fråga till Gunnar Lund är: I vilken utsträckning kan man med kollegerna föra upp betydelsen av att man också kommunicerar paktens regler internt i länderna så att man får en förståelse för att reglerna verkligen följs?

Anf.  63  LARS OHLY (v):

Vänsterpartiet är inte några starka tillskyndare av pakten som sådan, men när den väl finns menar vi att det är viktigt att man följer reglerna. Varje regelverk som skapas måste följas för att man ska ha någon förutsägbarhet i vad som gäller för alla. Därför vill jag bara ge ett mycket starkt stöd för den svenska positionen. Jag tror att den uppfattningen delas av alla partier i riksdagen att ska pakten finnas ska reglerna gälla lika för alla. Det ska inte spela någon roll om man är ett stort eller litet medlemsland, alla ska bedömas efter samma mått. Alltså fullt stöd för den svenska positionen.

Anf.  64  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag tror att vi alla delar uppfattningen att alla medlemsländer ska bedömas med samma måttstock. Problemet är att länder som Tyskland, Frankrike, England tar sig friheter. Det gäller inte bara stabilitetspakten, utan det gäller också i andra frågor. Jag undrar om man principiellt har börjat diskutera på EU-nivå hur de stora länderna agerar. De går sin egen väg när det passar dem. För det är principiellt en mycket viktig frågeställning.

Anf.  65  Statsrådet GUNNAR LUND (s):

Jag noterar med tillfredsställelse att det tycks finnas stöd för en tuff linje. Jag tror att det är väldigt viktigt att vi för svensk del bevakar det här noggrant och att vi när det gäller stabilitetspakten har samma måttstock för stora och små länder samt att vi stöder kommissionen som här har en mycket besvärlig och kämpig uppgift. Den utsätts för ett enormt tryck ifrån de större länderna att falla till föga eller tänja på reglerna. Den har inte gjort det, och den förtjänar respekt och stöd för det från vår sida.

Som svar på Lennart Hedquists fråga: Det är en viktig aspekt att man lägger ned större möda på att göra stabilitetspakten och dess regler kända ute i medlemsländerna och ute bland en allmänhet. Även om de har ägnats väldigt stor medial uppmärksamhet tror jag ändå inte till fullo att innebörden står klar för så många. Väldigt mycket dränks i jargong och teknisk terminologi som är svår att förstå. Där finns en stor uppgift.

Den sista anmärkningen vill jag göra på tal om vad Yvonne Ruwaida säger. Det är en viktig principiell fråga att ställa sig: Är det här ett tecken på att de stora länderna tar sig friheter. Är det en oroande tendens att de kanske kommer att ta sig än större friheter i ett framtida EU, och ska vi dra öronen åt dem?

Både ja och nej, vill jag säga. Visst kan man kanske se en något ökande sådan tendens i lite olika sammanhang. Det skulle vi vara väldigt vaksamma på. Jag tänker på en sådan sak som den franske presidentens minst sagt olyckliga uttalande, tyvärr lite avslöjande, som han för något år sedan riktade till de nya medlemsländerna. Det finns andra exempel som kan nämnas som inger mig ett visst obehag, måste jag säga.

I stort sett tycker jag att ändå det finns anledning att vara rätt tillfredsställd. Det första att notera är att hela det europeiska integrationsarbetet under 50-talet år och i EU i dag väldigt mycket bygger på principen av största tänkbara respekt också för de mindre länderna. Det var för att bryta med en olycklig tradition i europeisk historia som man etablerade EG och EU och där en kungstanke är att de mindre länderna ska höras till fullo, inte köras över, ha till och med oproportionellt stort inflytande i form av röstvikter och sådant. Jag måste säga att under de tio år som jag har följt arbetet slås jag dagligen av att detta är en realitet i EU. Men vi ska värna om det. Det finns ingen som har hegemonianspråk. Det är väldigt lyckligt att det förhåller sig på det viset. Men man ska självklart vara vaksam.

Slutligen om stabilitetspakten i det här sammanhanget. Även där måste jag säga att det är slående att det mest iögonenfallande med den process som vi har varit igenom och nu står mitt uppe i är att vi släpar de stora till skampålen. Kommissionen gör det, vi gör det, i medierna gör man det. Vi har en situation som är helt ny i Europa där regeringarna intensivt debatterar den ekonomiska politikens utformning och lägger sig i varandras ekonomiska politik, i kraft av ett regelverk som vi har byggt som en förberedelse också för den gemensamma valuta som vi tyvärr har ställt oss utanför.

Anf.  66  ORDFÖRANDEN:

Det verkar som att vi är väldigt eniga i den här frågan. Så jag kan sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Vi går vidare till Övriga frågor. Vi har två övriga frågor, dels en fråga som är ett meddelande om företagsbeskattning, dels den nya frågan om riskkapital.

Anf.  67  Statsrådet GUNNAR LUND (s):

Kommissionen har begärt att få presentera innehållet i ett kommande meddelande om företagsbeskattning. Det är helt enkelt en uppföljning till den strategi som kommissionen följer på företagsbeskattningens område för att eliminera ytterligare hinder för gränsöverskridande ekonomisk verksamhet.

Anf.  68  ORDFÖRANDEN:

Vi nöjer oss med det i dag och går över till frågan om riskkapital.

Anf.  69  Statsrådet GUNNAR LUND (s):

Det gäller handlingsplan för riskkapital. Det är helt enkelt en lägesrapport – den får vi årligen – från kommissionen om hur det går att genomföra handlingsplanen för riskkapital. Det är tänkt att den ska vara slutförd i år, 2003. Lägesrapporten tecknar en i allt väsentligt positiv bild av de här senaste åren, de beslut som har fattats och de åtgärder som har genomförts.

Man kan säga som en generell betraktelse att USA fortfarande när det gäller riskkapitalförsörjningen har ett försprång i förhållande till Europa. Men det är ingen tvekan om att sedan 1998, då vi satte i gång det här arbetet, har det försprånget minskat. Det har inte eliminerats. Jag hyser gott hopp om att fortsatta ansträngningar ska kunna leda till det, och det yttersta syftet med det här arbetet är att vi ska kunna mäta oss i konkurrensavseende när det gäller riskkapitalförsörjningen med USA och andra aktörer på världsmarknaden.

Anf.  70  ORDFÖRANDEN:

Jag har en fråga: Ska det med anledning av den här rapporten antas slutsatser? I så fall ska vi ansluta oss härifrån.

Anf.  71  Statsrådet GUNNAR LUND (s):

Ja, det kommer att bli slutsatser som jag i så fall kommer att ansluta mig till.

Anf.  72  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar statsrådet med medarbetare för att ni har kommit hit.

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

3 §  Utbildning, ungdom och kultur (utbildning)

Utbildningsminister Thomas Östros

Återrapport från ministerrådsmöte den 5 och 6 maj 2003

Information och samråd inför den 24 och 25 november 2003

Anf.  73  ORDFÖRANDEN:

Jag vill hälsa utbildningsministern välkommen till EU-nämnden.

Vi börjar som vanligt med en återrapport från ministerrådsmötet och går sedan in på information och samråd.

Anf.  74  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s):

Återrapporten från senaste mötet innehåller inga överraskningar. Det blev en politisk överenskommelse om rådets gemensamma ståndpunkter om de nya utbildningsprogram som vi har talat om här många gånger tidigare – Erasmus, Mundus och e-learning. De kommer också att kunna tas upp som A-punkter vid kommande rådsmöte, så att programmen kan startas som tänkt nästa år. Det är huvudsakligen återrapporten.

Anf.  75  ORDFÖRANDEN:

Vi godkänner rapporten och går in på dagordningens punkter 8–12.

Anf.  76  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s):

Jag har fått önskemål från nämnden om att hålla mig väldigt kort. Jag tänker försöka göra det.

Den första punkten, punkt 8, är egentligen en ren formalitet. Det gäller att ge en rättslig grund för verksamheter som redan pågår och som nu krävs för att det ska stämma med arbetssättet från och med nästa år. Det handlar om att formalisera pågående verksamheter.

Anf.  77  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Anf.  78  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s):

Dagordningspunkt 9 handlar om ett italienskt initiativ till att lära av varandra hur man förebygger och motverkar avbruten skolgång. Det är ett förslag till resolution som handlar om just utbyte av erfarenheter mellan länder. Värt att nämna är att andelen ungdomar som lämnar grundskolan utan grundläggande kunskaper är ganska stor i Europa, 20 %. Målet är 10 %. Sverige börjar från 10 % och har ännu högre ambitioner.

Anf.  79  PER BILL (m):

Det är en viktig fråga, men den är egentligen inte en särskilt tydlig EU-fråga; det är ett initiativ från italienarna. Jag ingen annan ståndpunkt, men det börjar bli väldigt mycket utbildningsfrågor som dyker upp i EU-sammanhang men som bör lösas på ett betydligt mer subsidiärt sätt än att diskuteras där.

Anf.  80  ULF HOLM (mp):

Jag kan faktiskt stödja Per Bill i hans uttalande. Jag märker också att det står i punkt 4 i resolutionen att man understryker att man ska ha full respekt för de nationella ansvarsområden. Jag utgår från att man respekterar det också.

Anf.  81  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s):

Det är en välkänd ståndpunkt bland länderna. Den delar jag också. Det är klart att EU inte kan besluta om våra utbildningsfrågor, men vi kan lära oss av varandra.

Anf.  82  ORDFÖRANDEN:

Sammanfattningsvis konstaterar jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Vi går vidare till punkt 10.

Anf.  83  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s):

Också där tas en gammal fråga upp, det vill säga det arbetssätt som vi nu har implementerat och som Sverige var med och initierade under vårt ordförandeskap, att vi systematiskt lär oss av varandra och skaffar olika typer av kriterier som gör att vi kan jämföra hur bra det går för oss och vad vi behöver lära oss av andra.

Anf.  84  MAJLÉNE WESTERLUND PANKE (s):

Jag skulle gärna vilja uppmana regeringen att försöka fasa ut begreppet humankapital ur handlingarna. Jag tycker att det är en degradering av människan att göra henne till ett ekonomiskt kriterium. Jag skulle gärna vilja ha begreppet humankapital utbytt mot till exempel mänskliga resurser.

Anf.  85  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s):

Jag är nationalekonom i botten, men jag ska ta med mig den synpunkten.

Anf.  86  ORDFÖRANDEN:

Jag kan sammanfattningsvis konstatera att det även på den här punkten finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Vi går vidare till punkt 11 om språkinlärning.

Anf.  87  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s):

Det här är en ren informationspunkt. Vi tar inga beslut, utan det är en diskussion om språkfrågan, som är en klassisk EU-fråga.

Anf.  88  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för den information som vi har fått och går vidare till punkt 12 om arbetsprogrammet.

Anf.  89  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s):

Också här har vi en informations- och diskussionspunkt utan beslut.

Anf.  90  ORDFÖRANDEN:

Vi går vidare på övriga frågor.

Anf.  91  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s):

Den fråga som Sverige kommer att ta upp handlar om den konferens vi kommer att hålla i vår om utbildning om ekologisk uthållighet som Göran Persson bjöd in till på Johannesburgsmötet. Vi vill att EU ska engagera sig i den frågan.

Anf.  92  ORDFÖRANDEN:

Då kan jag även här konstatera att det finns ett stöd.

Innan vi släpper i väg utbildningsministern vill jag säga att vi i den socialdemokratiska gruppen har talat om att vi ofta tycker att vi har så lite tid för de här frågorna. Vi skulle uppskatta om vi senare kunde få lite mer information om vad som händer, men kanske inte när vi har så här bråttom. Tycker utbildningsministern att det är bra? Vi känner att det vore bra. Vi ska försöka beta av även de områden som inte kommer så ofta så att vi ändå känner oss uppdaterade. Men det kan bli lite senare. Vi kan diskutera en sådan tidpunkt.

Anf.  93  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s):

Det låter utmärkt.

4 §  Konkurrenskraft – inre marknad, industri och forskning (forskning)

Utbildningsminister Thomas Östros

Återrapport från ministerrådsmöte den 10 november 2003

Information och samråd inför den 27 november 2003

Anf.  94  ORDFÖRANDEN:

Då går vi vidare på det som är nästa punkt på dagordningen, forskningen.

Anf.  95  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s):

Jag börjar med att återrapportera från rådsmötet den 10 november. Där var jag själv inte med, men lunchdiskussionen handlade om ITER, den fråga som kommer upp inför nästa möte. Dessutom diskuterades tillväxtinitiativet. Det kommer Leif Pagrotsky att ta upp när han kommer till nämnden senare i dag. Det var återrapporteringen.

Anf.  96  ORDFÖRANDEN:

Jag lämnar ordet fritt med anledning av den rapporten. Ingen begär ordet. Då kan vi gå vidare.

Anf.  97  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s):

Nu kommer vi till en viktig fråga. Det handlar om en stor och viktig investering för EU, nämligen ITER-projektet som vi har haft uppe många gånger. Det är en lång historia bakom. Nu börjar vi att närma oss Europas beslut kring var ITER ska lokaliseras. ITER är ju en fusionskraftsanläggning, en försöksanläggning med målet att försöka lösa svåra energiproblem i framtiden.

Först och främst handlar det om vad Europa prioriterar för plats för att bygga anläggningen. Det är en stor investering. Nästa steg är vad de som vi kommer att samarbeta med kring ITER säger, nämligen Japan, Kina, USA, Kanada och Ryssland – jag tror att jag har fått med de flesta.

Det finns två förslag, att lokalisera den i Frankrike och att lokalisera den i Spanien. Det lutar i beslutsprocessen åt att vi bör komma fram till ett beslut på rådsmötet om en europeisk kandidat för att ha en chans att i samarbete med andra komma fram till att Europa får den här anläggningen. De vetenskapliga kriterierna som vi ser dem talar för en lokalisering i Frankrike. Där finns den starkaste miljön. Där finns redan en stark forskningsinfrastruktur och forskningsunderbyggnad. Det finns inte på motsvarande sätt i Spanien. Spanien hävdar att kostnaderna blir lägre, men det finns stora osäkerheter om det blir så. Min bedömning är att Sverige bör förorda en lokalisering i Frankrike för att få chansen att sedan få anläggningen till Europa. Det svenska forskarsamhället är mycket angeläget om att den finns i Europa. Det är det jag skulle vilja framföra på mötet nästa vecka.

Anf.  98  PER BILL (m):

De vetenskapliga kriterierna måste ändå vara det som är tyngst vägande. Jag har tidigare sagt att man också kan tänka sig att använda detta i mer eller mindre tydligt utpressningssyfte. Det kanske man inte ska säga utan strategiska förhandlingar mellan regeringschefer i samband med lokalisering av IT-säkerhetsmyndighet och röstviktning vid konventet och andra sådana saker. Jag stöder helt grundidén att det för Sverige bör gälla att det allt annat lika handlar om var anläggningen vetenskapligt bäst hör hemma. Tidigare har regeringen inte velat säga huruvida det var Italien eller Frankrike. Om det nu skulle vara Spanien eller Frankrike är det väl klokt att vi håller på att det ska vara Frankrike om det inte finns annat som gör att det kan behövas lite strategiska saker att byta med.

Anf.  99  ULF HOLM (mp):

Jag är egentligen inte så förtjust i den här kärnfusionsforskningen över huvud taget. Jag inser att jag är i ganska liten minoritet här. Men jag tycker att det är bra att vi fick redogjort för den svenska positionen. Det intressanta är hur de andra ländernas position är. Det antyds i underlaget att det kanske till och med kommer att gå i stå och att man inte kan nå ett enhälligt beslut. Hur är positionen inför det?

Jag kan hålla med Per Bill om att man får ta det i ett större förhandlingsspel, inte minst med tanke på att Sverige faktiskt inte har fått en enda myndighet av EU. Man kanske ska stoppa in det i förhandlingsspelet också. Det är ett högt spel, men det kanske kan vara värt det.

Anf.  100  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s):

Jag instämmer egentligen helt i Per Bills inlägg. Det är en av orsakerna till att vi har valt att ligga lågt under processen, för att se om det uppstår något läge att använda det i en diskussion. Nu kommer vi till beslutsläget. Ett alternativ är att inte välja mellan de två, att gå fram med två europeiska kandidater till de övriga länderna. Då riskerar vi att anläggningen inte hamnar i Europa. Det vore olyckligt för våra forskare. Vi kan också välja. Då kommer det inte med någon sannolikhet att bli enhälliga beslut. Då handlar det om att gå till omröstning. Spanien har velat att vi inte ska ta beslut nästa vecka. Skälet är, tror jag, att de ser att de har en majoritet emot sig. Majoriteten stöder Frankrike. Vi kommer att föreslå att det ska gå till beslut, och vi stöder Frankrike. Min bedömning är att det kommer att bli beslut.

Anf.  101  ORDFÖRANDEN:

Jag kan sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet. Vi ska också ta 16.

Anf.  102  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s):

Det är också en fråga som har varit uppe flera gånger i nämnden. Det handlar om stamcellsforskning. Vi har inte finansierat stamcellsforskning med EU-medel. Sverige tillåter stamcellsforskning tillsammans med ett antal andra länder. Vi är väldigt framstående på det området. Men det finns en stark etisk debatt och stora skillnader mellan medlemsländerna i synen på vad som är god etik.

För drygt ett år sedan infördes ett moratorium för ramprogrammet att inte finansiera någon stamcellsforskning med ramprogramspengar medan kommissionen hade i uppdrag att utreda den etiska frågan. Man har föreslagit att öppna upp för finansiering av stamcellsforskning med ramprogramsmedel och försökt hitta ett sätt att få en majoritet bakom det beslutet. Vår principiella ståndpunkt är att det inte behövs en gemensam EU-syn om den frågan. Det borde vara så att i det land där det är tillåtet kan man också använda ramprogramsmedel. I land där det inte är tillåtet använder man inte ramprogramsmedel.

Det har jag drivit väldigt tydligt. Jag kan nog konstatera att vi i princip är ensamma om den ståndpunkten. Även de som har en liberal syn på användning av stamceller i forskning menar att det bör finnas gemensamma EU-regler kring den delen av etikproblematiken när det gäller gemensamma pengar. Förslaget i dag är att öppna för stamcellsforskning men med vissa restriktioner som att det inte får vara stamceller tagna ur embryon som är framställda för att kunna användas till forskning. Det ska vara överblivna embryon från provrörsbefruktningar. Det är också en del andra saker. Man föreslår att det ska finnas ett datum för när man får använda olika stamcellslinjer. Det är det datum när vi fattade beslut om det sjätte ramprogrammet. Stamcellslinjer som fanns före det datumet får användas. Stamcellslinjer skapade efter det datumet får inte användas. Detta är Sverige också bestämt emot. Vi tycker att det är mycket konstigt att införa den typen av datum. Det har jag också mycket livligt framfört till kollegerna.

Nu är vi i ett läge där det krävs en klok strategisk diskussion i nämnden. Det finns mycket starka motståndare mot att tillåta finansiering av stamcellsforskning över huvud taget. Tyskland är mycket starka i detta. De vill inte ha någon som helst finansiering. De har stöd av Italien, Österrike och Luxemburg i det här läget. Men det pågår fortfarande diskussioner.

Sveriges position fram till nu är att vi ensamma motsätter oss förslaget till kompromiss. Jag skulle vilja föreslå, för att inte Sverige ska hamna med en blockerande minoritet, att vi under fortsatta diskussioner om det principvidriga i det här säger att vi stöder kompromissen. Då har vi kommit en liten bit på vägen, med förhoppning om att det ändå blir ett steg till att få en klokare syn på de etiska frågorna totalt sett i gemenskapen.

Det är mitt förslag att vi stöder kompromissen. Vi fortsätter att uttrycka vår principiella hållning, men vi undviker att hamna i den grupp av länder som helt vill sätta stopp för detta.

Anf.  103  TOBIAS KRANTZ (fp):

Fru ordförande! Det här väcker två huvudfrågor. Det är först den fråga som utbildningsministern inledningsvis var inne på och som rör europeisk forskningspolitik och dess förhållande till nationell forskningspolitik. Folkpartiet tillhör dem som menar att den europeiska forskningspolitiken ska begränsas i så stor utsträckning som möjligt för att lämna mer utrymme till nationell forskningspolitik. Den utveckling som har skett under senare år att europeisk forskningspolitik alltmer har tagit över både när det gäller regler och finansiellt utrymme är väldigt olycklig. Jag skulle önska att utbildningsministern kunde vara ännu tydligare på denna punkt. Den europeiska forskningspolitiken bör i så stor utsträckning som möjligt begränsas. Forskningspolitiken ska vara nationell.

I själva sakfrågan har vi en väldigt positiv inställning till stamcellsforskning. Jag tycker att regeringen har landat rätt så rimligt när det gäller hur man ser på frågan i sak och på hur man bör agera vidare. Det vore tråkigt om den principiella uppfattningen om synen på europeisk forskningspolitik skulle leda till att vi hamnade i fel läger i själva sakfrågan.

Jag stöder den position som regeringen intar. Jag har dock en kort fråga till utbildningsministern som gäller frågan om så kallad terapeutisk kloning. Berörs det på något sätt av detta? Vad intar regeringen i så fall för position?

Anf.  104  PER BILL (m):

Hela ärendet har Thomas Östros skött inte bara utmärkt utan alldeles fantastiskt bra, skulle jag vilja säga. De kompromisser vi kan göra nu synes mycket väl överlagda. Vi måste vara konstruktiva även om kompromissen påminner om George Bushs kompromiss. Det blir lite lustigt. Det kommer naturligtvis inte att vara hållbart långsiktigt. Framför allt kommer det inte att vara möjligt att komma ihåg i vilka flaskor som det finns ditten och datten om tio år. De här dumheterna kommer att lösa sig själva. Men jag tror att det kan vara ett steg att ta sig in. Det bästa är vår utgångsposition, nämligen att det här gäller subsidiaritet. Det är en mycket bra kompromiss.

Eftersom jag nu håller på att försöka lära mig det nya tiogradiga betygssystemet som vi ska införa så blir det tio poäng.

Anf.  105  ORDFÖRANDEN:

Det verkar som om vi behöver fler poäng i så fall. Annars kan vi ju inte berömma utbildningsministern någon mer gång.

Anf.  106  HILLEVI LARSSON (s):

När George Bush började med sina galenskaper var det många som satte sin tillit framför allt till Sverige och något annat enstaka land i världen. Vi är ju världsledande här. Det är klart olyckligt att denna diskussion över huvud taget kommer upp. Det är också olyckligt att en stor del av de nya medlemsländerna i Östeuropa vad jag förstår är negativa till det här på religiösa grunder. Men det är väl inte mycket att göra i det här sammanhanget annat än att försöka driva frågan framöver.

Jag tänkte fråga om vad detta innebär i praktiken för svensk forskning. Finns det tillräckligt många överblivna provrörsembryon för det första, och – kanske framför allt – räcker de stamcellslinjer som fanns innan detta speciella datum för svensk forskning? Innebär detta något negativt konkret i praktiken för svensk forskning?

Anf.  107  ULF HOLM (mp):

Det här är ingen lätt fråga precis. De etiska aspekterna väger väldigt tungt, men jag tycker ändå att utbildningsministern redogör för ämnet på ett väldigt bra sätt och för den position som Sverige har intagit. Han försöker att slinga sig ur på ett bra sätt och väga olika intressen.

Personligen kan jag tycka angående argumenteringen emot att vi av principiell ståndpunkt skulle hamna med den lilla blockerande minoriteten att den blockerande minoriteten är ganska stor, om jag uppfattat utbildningsministern rätt. Oavsett hur Sverige förhåller sig blir det väl ändå en blockerande minoritet eftersom beslutet ska tas med kvalificerad majoritet. Utbildningsministern nämnde Tyskland och några andra större länder.

Jag kan acceptera den linje som utbildningsministern för fram att vi ändå ska försöka köpa det här. Men då är det väldigt viktigt att de restriktioner som redogörs för blir väldigt tydliga och klara så att det kan vara hållbart för en längre period. Jag är inte överväldigande entusiastisk för det, men jag ser det som den enda realistiska utvägen just nu.

Anf.  108  ORDFÖRANDEN:

En 9+ kanske?

Anf.  109  MAJLÉNE WESTERLUND PANKE (s):

Jag tycker att regeringens position är alldeles strålande. Detta är ett framtida forskningsfält med mycket breda och stora dimensioner. Signalen som Sverige ger ut i forskarvärlden i det här sammanhanget är väldigt väsentlig. Det är inte ett hinder att bedriva forskning på embryonala stamcellslinjer för svenska forskare. Men man kan inte få det finansierat av ramprogramspengar. Man visar ute i den vetenskapliga världen att det i Sverige finns möjlighet att bedriva denna forskning. Personligen tror jag att vi på grund av den inställning som många länder nu intar i det här sammanhanget verkligen kommer att få en världsledande position på det här området. Det är bra för tillväxten i framtiden i det här landet. Det är jag övertygad om.

Anf.  110  INGVAR SVENSSON (kd):

Jag är inte expert på stamcellsforskning och inte ens på mitt partis syn på stamcellsforskning. Utbildningsministern vet förmodligen bättre. Jag förmodar att jag måste markera att jag inte delar regeringens uppfattning på den här punkten.

Anf.  111  ORDFÖRANDEN:

För några veckor sedan var frågan om kloning uppe i FN. Man bordlade frågan i två år.

Anf.  112  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s):

Det är riktigt som ordföranden säger att det var uppe i FN. Sverige är med i alla de här sammanhangen och håller en hög profil. Sverige lyfts fram som en framstående forskningsnation. Kommissionären valde att lyfta fram Lunds universitet som ett exempel på framstående stamcellsforskning när vi hade den här diskussionen senast. Det finns alla skäl för oss att vara aktiva. Jag tackar för nämndens synpunkter på hanteringen av ärendet.

Tobias Krantz frågade om terapeutisk kloning berörs av detta. Restriktionerna är sådana att man inte tillåter finansiering av terapeutisk kloning. Den svenska positionen är att vi ser över lagstiftningen för att öppna för möjligheter till terapeutisk kloning i Sverige. Det kräver lagförändringar, både för möjligheten och för skyddet så att det inte används på ett olyckligt sätt.

Hillevi Larsson frågade vad det innebär för svensk forskning. I dag innebär det väldigt lite. Den är finansierad med andra källor. På längre sikt kan det innebära betydelsefulla resurser om det här blir ett framgångsrikt forskningsfält. I praktiken i dag spelar det liten roll. Det påverkar i liten utsträckning finansieringen av forskningen.

Ulf Holm frågar om blockerande minoritet. Frågan är ju inte avgjord än. Det pågår ett väldigt intensivt arbete för att se till att försöka rucka på en del medlemsländers ståndpunkter. Då är det bra att Sverige sänder signalen att vi ställer upp på kompromissen. Det ökar trycket på dem som är kvar att fatta sina beslut.

Anf.  113  PER BILL (m):

Fru ordförande! Vi kanske ska ha med oss den här diskussionen när vi för tankarna kring ett europeiskt forskningsråd vidare. Det finns många fördelar med en sådan tanke, men det finns också klara nackdelar när det gäller den etiska och ibland religiösa synen kring vissa forskningsfrågor. Det gäller att lägga detta på minnet vid kommande förhandlingar och diskussioner kring det.

Anf.  114  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s):

Fru ordförande! Det är viktigt att komma ihåg att vår grundprincip är att vi själva avgör de etiska frågeställningarna när vi själva finansierar våra forskningsprojekt. Men det finns ingen forskningsfinansiär som inte har sina etiska krav. Så är det när vi deltar med privata eller statliga forskningsfinansiärer och i detta fall när det gäller EU:s forskningsfinansiering. Jag är väldigt starkt för ett europeiskt vetenskapsråd. Det är en svensk fråga som nu börjar lyftas upp i europeiska sammanhang. Det skulle kunna stärka europeisk forskningskvalitet mycket kraftigt. Men det ska inte innebära att vi övertar andra länders etiska principer. De ska vi själva besluta om.

Anf.  115  ORDFÖRANDEN:

Då kan jag sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet. Vi tackar så mycket för att ni kom hit.

5 §  Utbildning, ungdom och kultur (ungdom)

Statsrådet Lena Hallengren

Återrapport från ministerrådsmöte den 5 och 6 maj 2003

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 24 och 25 november 2003

Anf.  116  ORDFÖRANDEN:

Jag hälsar statsrådet Lena Hallengren med medarbetare välkomna till EU-nämnden. Vi gör som vanligt. Vi börjar med en återrapportering från ministerrådsmöte den 5 och 6 maj. Efter det går vi till information och samråd. Vi vill också be om ursäkt för att vi är försenade. Förklaringen är att vi fick vänta på en interpellation. Kammaren går före EU-nämnden. Det är förklaringen till att vi är försenade. Varsågod, statsrådet.

Anf.  117  Statsrådet LENA HALLENGREN (s):

Vid ministerrådsmötet den 5 maj 2003 behandlades följande frågor. Det var gemensamma mål för inflytande och information. Kommissionen presenterade ett förslag till gemensamma mål för information och inflytande för ungdomar. Det var ett första led i tillämpningen av den öppna samordningsmetoden på ungdomsområdet.

Efter det följde en debatt där medlemsstaterna inklusive Sverige välkomnade de gemensamma målen. Samtliga var i huvudsak positiva till förslaget. Jag får strax anledning att återkomma till denna fråga.

Det handlade också om rådsslutsatser om ett framtida ungdomsprogram. I diskussionerna kring ett nytt fristående program för ungdomar framkom det med önskvärd tydlighet att Sverige tillsammans med övriga medlemsstater har mycket goda erfarenheter av det program som just nu pågår, nämligen programmet Ungdom. Vi ser fram emot kommissionens förslag om ett nytt program i början av nästa år. Rådsslutsatserna antogs.

Det var också ett uttalande om idrottens sociala värde för ungdomar. Uttalandet togs fram bland annat mot bakgrund av beslutet att inrätta Europeiska året för utbildning genom idrott 2004. Det var ett förslag som godkändes utan diskussion.

Anf.  118  ORDFÖRANDEN:

Ingen har begärt ordet. Då kan vi godkänna den. Vi går in på dagordningen och punkt 13 på den lista som vi har fått och som handlar om det framtida samarbetet inom ungdomsrådet.

Anf.  119  Statsrådet LENA HALLENGREN (s):

Ungdomsministrarna ska inleda sin del av rådsmötet med att anta gemensamma mål för de första två prioriterade områdena inflytande och delaktighet för ungdomar och information till ungdomar. Som jag nämnde nyligen är detta ett led i uppföljningen av vitboken.

Resolutionen syftar till att medlemsstaterna ska öka ungdomars inflytande genom att införa och stödja åtgärder som gynnar utövandet av ett aktivt medborgarskap och delaktighet i samhället. Vidare ska medlemsstaterna öka och förbättra ungdomars tillgång till relevant information för att öka deras medverkan i det offentliga livet. I en bilaga till resolutionen finns dessutom en lista på förslag till åtgärder som medlemsstaterna kan använda sig av.

Ungdomars möjligheter till inflytande och delaktighet i samhället utgör själva kärnan i svensk ungdomspolitik. Jag tycker att det känns väldigt bra att gemenskapens samarbete inleds med fokus på just dessa frågor. Sverige stöder också förslaget till denna resolution.

Anf.  120  ORDFÖRANDEN:

Ska vi även ta punkten b om sambandet mellan ungdomspolitiken och övriga sektorer?

Anf.  121  Statsrådet LENA HALLENGREN (s):

Det kan vi göra. På samma punkt ska ungdomsministern diskutera relationen mellan ungdomspolitik och andra politikområden. Det gäller både nationell och europeisk nivå.

Anf.  122  TOBIAS KRANTZ (fp):

Jag har egentligen inga synpunkter på det sakliga innehållet. Det är klart att det är viktigt att satsa på ungdomars delaktighet och information. Men jag upprepar ståndpunkten. Det här är ett exempel och oroande tecken på att EU successivt tar på sig nya arbetsområden. Det omnämns i de papper som har kommit ut att det här är ett första steg i implementeringen av den öppna samordningsmetoden på ett nytt område. Det är något som vi är starkt kritiska till eftersom det utvidgar EU:s kompetens på ett område där vi anser att EU inte ska ha kompetens.

Anf.  123  PER BILL (m):

Moderaterna har precis samma uppfattning som Folkpartiet i den här frågan.

Anf.  124  ULF HOLM (mp):

Jag kan också instämma i den åsikten. Det är väldigt många vackra ord här. Men den öppna samordningsmetoden innebär att trycket på medlemsstaterna att gå i en viss riktning ökar. Jag vet inte om det är önskvärt.

När det gäller underlaget har jag två frågor. Under punkt a står det att rapporteringen ska ske i samråd med ungdomarna, det vill säga de rapporter som ska tas fram och lämnas fram längre fram. Det kanske inte riktigt är en fråga för EU-nämnden, men det kan vara intressant att få veta hur regeringen har tänkt lägga upp arbetet i Sverige med att ta fram de här rapporterna.

Under punkt b står det bara att Sverige kommer att göra inlägg i diskussionen. Det står inte vad för inlägg Sverige ska göra. Det skulle vara bra att få veta. Annars är det svårt att argumentera emot en massa fina ord.

Anf.  125  Statsrådet LENA HALLENGREN (s):

Jag kommer att göra ett inlägg som bland annat innebär att jag delar med mig av de svenska erfarenheter som finns när det gäller målstyrning på det ungdomspolitiska området. Där har Sverige kommit långt. Det finns förhoppningsvis en del att bidra med. Det är egentligen så hela samordningsmetoden kommer att gå till när det gäller ungdomsområdet. Man kommer att dela med sig av de goda erfarenheter som finns. Även om Sverige har kommit långt på området och vi tycker att vi har nått många resultat så här långt har vi fortfarande mycket att lära av andra länder. Det råder också stor enighet i de olika medlemsländerna kring att vi bör ha ett närmare samarbete när det gäller det ungdomspolitiska området.

Anf.  126  MAJLÉNE WESTERLUND PANKE (s):

Personligen delar jag inte samma oro som Folkpartiet och Moderaterna har uttalat i den här frågan. Vi ska vara medvetna om att vi nu talar om arbete i ett utvidgat EU, där vi arbetar tillsammans med stater som är mycket unga, lite vacklande demokratier där det gäller att på alla sätt inarbeta ett demokratiskt förhållningssätt. Det är då väldigt naturligt att göra det gentemot ungdomar och att vi delar med oss av våra erfarenheter när det gäller ideellt arbete i föreningsliv och andra typer av organisationer.

I det här fallet tycker jag att det är väsentligt att EU stöder den här typen av verksamhet. Med det är det inte sagt att EU ska styra verksamheten. Men man kan stödja den på det sätt som man har presenterat här genom att man har erfarenhetsutbyte.

Anf.  127  ULF HOLM (mp):

Det bör ju faktiskt framhävas vad som är syftet med den öppna samordningsmetoden. Det låter väldigt fint att vi ska ha den till utbyte av erfarenheter och sådant. Det kan ingen säga emot. Men det är ju inte det som är syftet. Den öppna samordningsmetoden kom till när man inte kunde komma överens om vilken politik som skulle föras på EU-nivå när alla länder skulle föra exakt samma linje. Då gick man över till den öppna samordningsmetoden för att processen skulle komma i gång som skulle leda till att det blev samma enhetliga politik inom alla områden på ett visst politikområde. Det är ju det som är syftet.

Detta är den federalistiska vägen för att göra en politik för hela EU. Det är det som är kritiken mot den öppna samordningsmetoden. Här tar man bakvägen. Har man sagt klart och tydligt att man inom detta politikområde inte ska föra denna politik är det väldigt farligt att föra in den öppna samordningsmetoden inom ungdomspolitiken.

Sedan kan man ifrågasätta vilka områden man tar upp när man på punkt b talar om ungdomspolitik och andra politikområden. Man tar inte upp utrikesfrågor, försvarsfrågor, ekonomisk politik och så vidare. Där finns det också öppen samordningsmetod. Varför ska man då inte ta upp detta? Det är inkonsekvent.

Jag tycker inte om att Sverige ställer upp på den här positiva synen på den öppna samordningsmetoden. Det är inte den svenska positionen när det gäller hur arbetet ska utvecklas, i alla fall inte utifrån vad statsministern säger. Sedan är det kanske en annan verklighet i praktiken.

Anf.  128  Statsrådet LENA HALLENGREN (s):

Hela principen om den öppna samordningsmetoden är naturligtvis en fråga som fordrar mycket diskussioner och tankar. När det gäller just det ungdomspolitiska området handlar det inte om att sätta upp gemensamma indikatorer utan just om att utveckla ett bättre samarbete och att byta goda exempel. Man kan naturligtvis fundera över vad detta kan leda till på längre sikt.

Det finns många länder som har kommit långt, och det finns länder som inte har kommit lika långt. Jag tror, precis som Majléne sade tidigare, att det är viktigt att vi ger ett stöd till varandra i detta arbete. Vi vet att vi måste stödja den unga generationen för att få ett Europa som utvecklas väl.

Jag missade Ulf Holms tidigare fråga – jag ber om ursäkt för det – om hur den här rapporteringen ska ske. Här vill jag bara helt kort säga att den internationella arbetsgrupp som finns och där bland andra LSU sitter med naturligtvis kommer att vara viktig i detta arbete. LSU samordnar här ungdomsorganisationerna.

Anf.  129  ORDFÖRANDEN:

Då har jag ingen mer på talarlistan. Jag konstaterar när det gäller punkten 13 a att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt, och när det gäller 13 b tackar vi för informationen.

Då går vi vidare till punkt 14 om program för ungdomsområdet. Det är en ny fråga för oss.

Anf.  130  Statsrådet LENA HALLENGREN (s):

Den sista dagordningspunkten är också en beslutspunkt. Vi ska här godkänna en politisk överenskommelse om ett förslag till handlingsprogram som syftar till att skapa en rättslig grund för bidrag till Europeiska ungdomsforumet och internationella ungdomsorganisationer. Förslaget är i huvudsak en fråga om en tillfällig och teknisk lösning för att uppfylla de nya kraven på rättslig grund för all verksamhet som ska finansieras via EU-budgetens driftsanlag.

Budgetfrågorna behandlas som ni vet i särskild ordning av budgetkommittén, alltså Finansdepartementet här hemma, eftersom samma process pågår parallellt på flera områden, till exempel kultur- och utbildningsområdet.

Sverige kommer att stödja det här förslaget till politisk överens-kommelse.

Anf.  131  PER BILL (m):

Vi är inte särskilt förtjusta i att man börjar med att i efterhand skapa rättsliga grunder för sådant som man vill ägna sig åt. Det finns säkert en majoritet runt det här bordet för att så ska ske, men från vår sida är vi mycket skeptiska till detta.

Anf.  132  ULF HOLM (mp):

Jag instämmer i Per Bills åsikt även i denna sak. Jag tycker att det är förvånansvärt att regeringen på den förra punkten gärna ville ha mer erfarenhetsutbyte, men när det sedan kommer till finansiering av just ungdomsverksamhet säger man nej. Det är lite inkonsekvent, tycker jag. Jag delar dock regeringens åsikt att man inte bör avsätta mer pengar till de här sakerna.

Anf.  133  Statsrådet LENA HALLENGREN (s):

Det här är ju samma process som den som gäller på kultur- och utbildningsområdet. Ni har väl förmodligen haft den här diskussionen tidigare och kommer att fortsätta ha den. Jag har egentligen inte mycket mer att tillägga i denna diskussion.

Anf.  134  ORDFÖRANDEN:

Då kan jag sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Då tackar vi statsrådet med medarbetare för att ni har kommit hit och önskar er en trevlig helg.

6 §  Utbildning, ungdom och kultur (kultur)

Kulturminister Marita Ulvskog

Återrapport från ministerrådsmöte den 5 och 6 maj 2003

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 24 och 25 november 2003

Anf.  135  ORDFÖRANDEN:

Jag vill hälsa kulturministern med medarbetare välkomna till EU-nämnden. Vi är försenade därför att vi har väntat på en interpellationsdebatt. Plenum går nämligen före nämnden. Nu kastar vi oss dock med stor entusiasm över kulturområdet.

Som vanligt börjar vi med en återrapportering från det senaste ministerrådsmötet, och sedan går vi på information och samråd. Varsågod, kulturministern!

Anf.  136  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s):

Tack så mycket för ordet! Jag ska försöka fatta mig kort för att vi ska vinna tid.

På det senaste kulturministermötet den 5 och 6 maj godkände rådet tre rådsresolutioner: en om kulturens övergripande aspekter, en om funktionshindrades tillgång till kulturell infrastruktur och egen aktivitet samt en om arkiv i medlemsstaterna. Dessutom var det en diskussion om de program på kulturområdet som det ligger särskilda pengar i, nämligen Kultur 2000-programmet och Mediaprogrammet. Ingen av medlemsstaterna hade några invändningar mot kommissionens förslag om att dessa program skulle förlängas.

Dessutom antog rådet på förslag från Sverige en deklaration som handlade om bevarandet av Iraks kulturarv.

Anf.  137  ORDFÖRANDEN:

Jag lämnar ordet fritt med anledning av den här rapporten. Ingen begär ordet, så då godkänner vi den och går in på dagordningen. Vi börjar med punkt 3.

Anf.  138  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s):

Först vill jag bara nämna att vi fortfarande saknar A-punktslistan. Såvitt vi känner till kommer det dock inte att finnas någon A-punkt som rör kulturområdet och det audiovisuella området.

Jag tänkte uppehålla mig vid punkterna 3, 5 och 7 eftersom det är beslutspunkter. Är det så att nämnden vill ställa frågor på de övriga svarar jag gärna på dem efteråt.

Punkt 3 handlar om ett antagande av en rådsresolution om samarbete mellan museer. Samarbetet avser forskning och vidareutbildning, bevarande och restaurering av föremål och monument, kamp mot olaglig handel med kulturföremål samt utställningar.

Vi anser från svensk sida att vi kan stödja förslaget. Vi tycker att detta kan vara en viktig del att utveckla för att öka kunskapen om likheter och olikheter i det europeiska kulturarvet.

Anf.  139  ULF HOLM (mp):

I underlaget står det att de svenska remissinstanserna haft synpunkter och att dessa delvis har infogats i det nu föreliggande utkastet. Frågan är vilka ytterligare synpunkter det fanns som inte har infogats och om kulturministern kommer att försöka ta upp dessa på mötet eller bara tänker låta frågan passera.

Anf.  140  Departementssekreterare EVA BERGQUIST:

De synpunkter som har lämnats från Statens kulturråd och Riksantikvarieämbetet gällde det svenska synsättet i den här frågan, som ju till skillnad från ordförandeskapets förslag mycket handlar om kulturarv och kulturmiljövård. Den ursprungliga texten var mycket mer inriktad på arkeologiska artefakter.

Vi anser nog att vi i arbetet med resolutionen har fått gehör för våra synpunkter. Vi kanske inte alltid har kunnat få in samtliga, men den föreliggande texten är nu giltig även för svenska förhållanden.

Anf.  141  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar sammanfattningsvis att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Vad gäller fråga 4 lämnar jag helt enkelt ordet fritt om någon har en fråga med anledning av den informationen. Det har ingen, och då kan vi hänvisa till det skriftliga vi har fått.

Då går vi vidare till punkt 5, Deposition av filmverk.

Anf.  142  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s):

Detta handlar också om en rådsresolution som föreslås antas. Den resolutionen är en uppmaning till medlemsstaterna att upprätta särskilda system för deposition och bevarande av nationella filmverk i särskilda arkiv, i filminstitut eller liknande institutioner. I resolutionen uppmanas medlemsstaterna också att erbjuda möjligheten att använda deponerade och arkiverade filmverk för utbildningsändamål och för kulturella eller andra icke kommersiella ändamål, dock naturligtvis i enlighet med upphovsrätt och andra rättigheter. Där finns också en allmän uppmaning att samarbeta och att ge varandra tips om bra rutiner.

Från svensk sida tycker vi att vi kan stödja förslaget. Det är bra att filmen pekas ut som en konstart med ett värdefullt kulturarv. Vi vet att detta förstörs väldigt snabbt och att Sverige ligger långt framme när det gäller att ta hand om den här typen av kulturarv. Därför tycker vi att det är bra att den här resolutionen är föreslagen, och vi kan alltså anta den.

Anf.  143  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Jag har tittat på remissinstansernas ståndpunkter. De välkomnar detta men vill kanske egentligen ha en skarpare resolution. De pekar också på att detta för Sveriges del skulle innebära att lagen om pliktleverans måste skärpas och att det kanske också medför ökade kostnader för staten. Kan kulturministern utveckla detta lite för oss som kanske är lite okunniga? Jag är i alla fall inte så kunnig om vad lagen om pliktleverans innebär. Jag undrar också om ni har räknat på kostnaderna för staten.

Anf.  144  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s):

Vi delar väl inte den uppfattningen. Men jag överlämnar ordet till Jon Dunås som är handläggare för filmfrågorna.

Anf.  145  Departementssekreterare JON DUNÅS:

Lagen om pliktleverans, som den nu ser ut, ligger under Utbildningsdepartementet. Den myndighet på filmområdet som är kopplad till denna lag är Statens ljud- och bildarkiv.

Man ska skicka en kopia av alla filmer som visas på biograf i Sverige till Statens ljud- och bildarkiv. Sedan gör de en videokopia av filmen, det vill säga skannar filmen, och sedan skickas själva filmkopian tillbaka till distributören.

Om man skulle ha en skarpare lagstiftning där själva filmkopian ska deponeras hos Statens ljud- och bildarkiv är det förenat med en betydligt högre kostnad. Då uppstår genast frågan vem som ska stå för den kostnaden. Om staten inför en sådan lag ligger det väl nära till hands att staten också står för finansieringen.

Med den här resolutionen krävs det dock alltså inte en sådan skärpning av pliktleveranslagen.

Vi har dessutom andra system i Sverige med samma syfte. Filminstitutet har depositionsavtal med distributörer som innebär att filmerna deponeras hos Filminstitutet. Även om det inte finns någon lag som kräver detta uppnås alltså ändå syftet.

Anf.  146  ORDFÖRANDEN:

Då kan jag sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Sedan har vi punkt 6 där ministern också hänvisade till den skriftliga informationen. Jag lämnar ordet fritt med anledning av den punkten. Ingen begär ordet. Kan vi då godkänna den information vi har fått? Jag finner att så är fallet.

Då går vi vidare till punkt 7.

Anf.  147  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s):

Det här är ett förslag till gemensam ståndpunkt som rör stöd till olika typer av kulturorganisationer som är verksamma på europeisk nivå. Som exempel kan vi nämna European Youth Orchestra. Anledningen till detta förslag är det nya budgetära regelverk som innebär att det måste skapas en ramförordning för de här stöden.

Kommissionens förslag till ramförordning innebär en öronmärkning av bidragsmottagare utan utlysning. Det föreslås också att programmet, närmare bestämt de mottagande organisationerna, ska fortsätta att löpa till och med 2008.

Kulturkommitténs gemensamma linje har varit att i stället förorda ett öppet anbudsförfarande och ett program som inte sträcker sig efter 2006. Detta är också vad förslaget innehåller.

Vi stöder det förslaget. Vi tror att det är viktigt att även på detta område försöka bidra till ökad genomskinlighet och öppenhet.

Anf.  148  TOBIAS KRANTZ (fp):

En del synpunkter får man ständigt chans att återkomma till. Här vill jag återigen ta upp förhållandet mellan europeisk och nationell nivå. Min fråga är egentligen: Innebär inte det som nu föreslås att EU:s kompetensområde i praktiken utvidgas?

Sedan har jag också en fråga om det sakliga innehållet. Jag tror att det är väldigt viktigt med väldigt tydliga kriterier för hur de här bidragen och stöden faktiskt ges. Känner sig regeringen komfortabel med att det är tydliga och klara kriterier för hur de här stöden ska betalas ut?

Jag har också en randanmärkning som jag tycker är lite rolig. När man läser listan över organisationer som tidigare har fått bidrag ser man organisationen The European Quilts Societey. Då kan man fråga sig: Leder verkligen ett stöd till denna organisation till ökad integration eller till att man stärker den gemensamma europeiska identiteten?

Anf.  149  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s):

Den organisation som Tobias Krantz nämnde är en av anledningarna till att vi från rådets sida tycker att det är mycket viktigt att det blir en större öppenhet kring vilka organisationer som väljs ut att ta emot detta stöd. Det här är alltså inte pengar som går från kulturramprogrammet, utan det är så att säga kommissionens egna medel. Vi tycker att det är viktigt med en ökad öppenhet här.

Detta innebär dock inte, för att svara på Tobias Krantz första fråga, någon förändring när det gäller kompetensen. Men jag är tacksam över att Tobias Krantz är noggrann med att fortsätta hävda att kulturpolitiken ska vara en nationell angelägenhet.

Anf.  150  ORDFÖRANDEN:

Jag kan sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Då vill jag tacka kulturministern med medarbetare för att ni har kommit hit och önska er en trevlig helg.

7 §  Konkurrenskraft – inre marknad, industri och forskning (inre marknad och industri)

Näringsminister Leif Pagrotsky

Återrapport från ministerrådsmöte den 10 november 2003

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 27 november 2003

Anf.  151  ORDFÖRANDEN:

Då vill jag hälsa näringsminister Leif Pagrotsky med medarbetare välkomna till EU-nämnden.

Jag vill börja med att tala om att vi är försenade därför att vi har väntat på en interpellationsdebatt. Det är nämligen så att plenum går före EU-nämnden. Det kan vi ha olika åsikter om, men så är det.

Vi börjar väl som vanligt med en återrapport från ministerrådsmötet den 10 november och går sedan vidare till information och samråd. Varsågod, näringsministern!

Anf.  152  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Tack! Vi har blivit informerade om förseningen och dess orsaker och ska försöka skynda på.

Jag har förberett inledningar på alla beslutspunkter i enlighet med det önskemål vi har fått framfört. Om ni tycker att några av beslutspunkterna är tillräckligt redovisade i det skriftliga materialet, indikera då det så kan jag hoppa över det och så sparar vi tid. Men jag överlämnar det initiativet till ordföranden.

Det var en kort dagordning för mötet den 10 november. En del av beslutspunkterna som fanns på den korta dagordningen lyftes bort på ett sent stadium och sköts upp till det möte som vi ska ha nu i nästa vecka. Det gällde punkten om gemenskapspatentet och punkten om trafikförsäkringsdirektivet.

Vid mötet nådde man fram till en politisk överenskommelse som gällde en ändring av direktivet om elektromagnetisk kompatibilitet. Detta direktiv har som ni vet till syfte att garantera fri rörlighet för elektronisk utrustning samtidigt som elektromagnetiska störningar på annan elektronisk utrustning kan undvikas.

Vi tycker att det är bra att föreskrifter införs för att upprätthålla elsäkerheten och en tillfredsställande elektromagnetisk miljö utan att de för den skull kommer att utgöra hinder för den tekniska utvecklingen eller för handeln.

En stor del av mötet ägnades åt en diskussion om förbättrande av Europas konkurrenskraft och tillväxt. Även det är en fråga som vi kommer att diskutera nu i nästa vecka och som vi kommer att diskutera mer här.

Dessutom vill jag nämna att rådsresolutionerna som gällde förbättrat genomförande av direktiven enligt den nya metoden samt europeiska forskarkarriärer blev antagna.

Detta var alltså en kort återrapportering.

Anf.  153  ORDFÖRANDEN:

Då lämnar jag ordet fritt med anledning av den här rapporten. Ingen begär ordet, utan då kan vi godkänna den.

Då går vi in på dagordningen. Vi tar punkterna i ordning och har då kommit till punkt 3, Gemenskapspatent, som har varit uppe i EU-nämnden förut. Har näringsministern någonting att tillägga?

Anf.  154  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Ja, jag har en ganska rejäl inledning. Jag har erfarenhet av att nämnden är intresserad av den frågan.

Sedan vi träffade en principöverenskommelse den 3 mars i år har det pågått ett intensivt förhandlingsarbete för att vi ska kunna komma överens om dels de enskilda artiklarna i förordningen, dels ett förslag till ändringar i den europeiska patentkonventionen. Ordförandeskapets målsättning vid mötet nu i nästa vecka är att nå en politisk överenskommelse om innehållet i de här två dokumenten.

När det först gäller förordningstexten kan Sverige, precis som de flesta andra medlemsstater, acceptera den stora merparten av innehållet. Fortfarande har vi ett antal viktiga frågor av mer politisk natur kvar att lösa för att enhet ska kunna nås om hela förordningsfördraget. Det rör sig om frågor med anknytning till tvångslicenser, så kallad statlig användning, och översättningar av patentkrav. I den sista delen, översättningarna, handlar det om den del av patentet som anger skyddsomfånget.

De svåraste frågorna att lösa blir sannolikt de som har att göra med översättningen. Framför allt råder oenighet om inom vilken tid översättningar av patentkrav ska finnas tillgängliga och om vilken rättsverkan dessa översättningar ska ha.

I fråga om tidsfristen har Sverige en flexibel hållning, men vi vill verka för att tidsfristen bestäms till närmare tre månader än två år. Det är det vi gafflar in.

När det gäller frågan om översättningarnas rättsverkan anser vi att Sverige kraftfullt bör verka för en lösning som innebär att gemenskapspatentets enhetlighet naggas i kanten så lite som möjligt och att översättningarna därför bör få en rättsligt sett underordnad roll jämfört med patentets originaltext. Det är viktigt.

När det gäller EU:s förslag till ändringar i den europeiska patentkonventionen kan vi i allt väsentligt stödja det förslaget.

Anf.  155  PER BILL (m):

Näringsministern har fullt stöd från Moderaterna i den svenska ståndpunkten.

Anf.  156  ORDFÖRANDEN:

Jag kan sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Då går vi vidare. Som jag förstått det är punkt 4 struken. Stämmer det?

Då går vi vidare till punkt 5, uppköpserbjudanden.

Anf.  157  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Ordförandeskapet siktar på att nå en gemensam inriktning vid mötet på torsdag. Vår bedömning av läget är att det är osäkert om detta kommer att lyckas. Förhandlingarna vid rådsmötet kommer att baseras på ett kompromissförslag som har tagits fram av ordförandeskapet. Förslaget innebär att medlemsstaterna ges valmöjlighet när det gäller om man vill implementera de mest kontroversiella bestämmelserna i direktivet, nämligen artiklarna 9 och 11, vilka vi som ni vet har diskuterat många gånger. Även om en medlemsstat väljer att inte implementera dessa delar ska de enskilda företagen i landet ha möjlighet att frivilligt underkasta sig bestämmelserna.

Vi har under förhandlingarna uttalat en viss skepsis till förslaget. Vi tycker att förslaget är mycket komplicerat och tror att det kommer att bli svårt att tillämpa det här systemet i praktiken. Vi har dock inte stängt dörren för förslaget.

Förslaget innebär inte att vi skulle tvingas avskaffa vårt system med A- och B-aktier.

Anf.  158  ORDFÖRANDEN:

Då kan jag sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Vi går vidare till punkt 6, Kontroll av företagskoncentrationer.

Anf.  159  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Det är viktigt med ändamålsenliga, rättvisa och enhetligt tillämpade bestämmelser om konkurrens för att företagen ska kunna fungera effektivt på lika villkor på den inre marknaden. Koncentrationsförordningen utgör ett viktigt instrument för att uppnå dessa målsättningar inom ramen för Lissabonstrategin. Ändrade regler för kontroll av företagskoncentrationer ökar också förutsättningarna för att EU ska kunna möta de utmaningar som möter oss framöver.

Av det skälet är vi generellt sett positiva till en ny koncentrationsförordning som leder till ett mer effektivt, flexibelt, öppet och rättssäkert förfarande för kontroll av sådana här koncentrationer. Det är viktigt att förordningen också i fortsättningen fungerar som ett effektivt instrument i en föränderlig ekonomisk och politisk miljö.

Två frågor är fortfarande utestående, nämligen val av testmetod och kommittéförfarandet. För att ta testmetoden först innebär förslaget att man fokuserar på det som är väsentligt vid prövning av företagskoncentrationer. Med detta till synes självklara uttalande menas att det är de eventuellt skadliga effekterna som ska vara det som prövas. Testmetoden innebär minsta möjliga ingrepp i nuvarande dominanstest men öppnar för möjligheten att gå emot koncentrationer som utan att behöva innehålla dominans i teknisk mening ändå leder till skadliga effekter på marknaden. Det är alltså effekten på marknaden som sätts i fokus.

När det gäller kommittéförfarandet, den andra utestående frågan, innebär förslaget att man föreslår två kommittéer. En första rådgivande kommitté ska precis som tidigare granska ärenden, det som kallas case reviews. Den andra kommittén ska bestå av företrädare för medlemsstaterna och användas vid utarbetandet av tillämpningsföreskrifter.

Vi för vår del har tagit ställning till samtliga delar av kommissionens förslag, också de här två, och vi tycker att vi kan acceptera förslaget. >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Anf.  160  AGNE HANSSON (c):

Det är naturligtvis viktigt att vi får en rättvisare konkurrenssituation. Öppenhet, rättssäkerhet och effektivitet finns det väl heller ingen anledning att annat än bejaka.

Min fråga gäller vilka ändringar som krävs i svensk konkurrenslagstiftning om detta nu genomförs. I vilken riktning kommer den svenska lagen att behöva skärpas? Och gäller det här sedan alla branscher, även mediebranschen?

Anf.  161  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Jag har bara en liten fråga som gäller remissinstansernas ståndpunkter. Jag ser att det bara är Svenskt Näringsliv som har svarat, men jag förmodar att detta har gått ut till fler. Kan näringsministern i så fall redogöra för om det finns fler synpunkter? Det kan vara viktigt att höra andra synpunkter än bara Svenskt Näringslivs.

Anf.  162  PER BILL (m):

Vi tycker nog också att det här ser ganska bra ut. Regeringen ser ut att ha en klok ståndpunkt.

Det jag skulle vilja fråga om är det man väl brukar kalla marknadsdefinitioner, något som ju har varit ett problem för Sverige. Lite förenklat kan man säga att trots att vi har, eller vill ha, en marknad räknas dominans i Sverige på ett annat sätt än dominans i till exempel Bayern. Att man har ”land” i denna öppna marknad som kriterium för vad som ska vara marknadsdefinition är någonting som missgynnar Sverige. Det vore bättre om man började med att säga att vi har en marknad, men om man sedan hittar koncentrationer så behöver det inte vara i ett land utan kan vara i en del av ett land eller i ett område som täcker tre länder – någon alpdal eller någonting annat.

Det blir väldigt konstigt och missgynnar länder som Sverige ifall man använder de nationella gränserna som marknadsdefinitioner. Min fråga är därför: Är detta någonting som kommer upp i de här diskussionerna och i de förändringar som ska göras?

Anf.  163  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Jag vill för egen del kommentera Per Bills fråga. Först vill jag tacka särskilt för hans omdöme om regeringens omdöme på det här området.

Vad gäller marknadsdefinitionen: I det förslag vi har nu finns ingen ändring eller påverkan på just den delen av dagens regelsystem.

Vad gäller Sven-Erik Sjöstrands och Agne Hanssons frågor behöver jag anlita mer kvalificerad expertis.

Anf.  164  Ämnessakkunniga ELISABETH KRISTENSSON:

Vad gäller den första frågan avseende förändringar i svensk lagstiftning har vi redan nu i dag en möjlighet att tillämpa koncentrationsförordningen genom hänskjutande av ärenden.

Om vi kommer att förändra frågan om dominanstest eller byta till det föreslagna kombinerade testet är en fråga som återstår att lösa ut i Coreper och på ministernivå. Blir det en sådan ändring bör det givetvis flyta in i svensk lagstiftning också.

Det finns alltså fler remissinstanser som har yttrat sig i den här frågan, och de har varit övervägande positiva till det här förslaget. Det är Svenskt Näringsliv som ser en viss risk i att man då förändrar rättspraxis genom att införa ett nytt test. Men som det är utformat i dag innebär det att man behåller 13 års praxis och lägger till de nya företeelserna, som inte har täckts in i det gamla testet.

Anf.  165  PER BILL (m):

Jag är nyfiken på det här med marknadsdefinition. Har regeringen drivit frågan, eller kommer det upp bättre tillfällen att eventuellt ordna detta så att det gynnar Sverige mera?

Anf.  166  TOBIAS KRANTZ (fp):

Jag skulle bara vilja följa upp Agne Hanssons fråga. Jag tyckte att vi inte fick riktigt svar på om det här skulle påverka mediemarknaden. Kan ni kommentera det lite? Om det skulle vara så att detta på ett avgörande sätt påverkar den så griper det ju in i svensk grundlag, och då är det här en central och väldigt viktig fråga. Jag efterlyser alltså ett slags klarläggande av vad detta innebär för mediemarknaden.

Anf.  167  AGNE HANSSON (c):

Jag vill också ha det förtydligandet.

Anf.  168  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Vi har inte i det här sammanhanget haft uppe frågan om vad som är en relevant marknad. Jag för min del har använt mig av den allmänna debatten och publikopinionsbildningen i det här. Jag tycker att nuvarande sätt att arbeta inte bara missgynnar små länder. Det ger heller ingen rättssäkerhet och har drag av godtycke. Vi har en gemensam marknad, men som i Volvo–Scania-affären: Om det är koncentration på marknaden för charterbussar på Irland så ska det vara vägledande för hela EU:s förmåga att bygga slagkraftiga globala enheter som kan slåss på världsmarknaden. Det är något i grunden konstigt över den nuvarande ordningen. Men i det arbete som har bedrivits här har man fokuserat på andra frågor.

Anf.  169  Ämnessakkunniga ELISABETH KRISTENSSON:

Den bedömning som görs är att det här inte kommer att påverka mediemarknaden för det fall att mediemarknaden inte har en skadlig effekt på konkurrensen. Vad man har gjort nu är att man öppnar upp för att man faktiskt kan ha en dominerande ställning så länge den inte har en skadlig effekt på konkurrensen. Det är då en förändring mot det tidigare testet, då en dominans per automatik kunde ses som en skadlig inverkan på marknaden.

Anf.  170  ORDFÖRANDEN:

Då kan jag sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Vi går vidare till punkt 7 om gemenskapsvarumärken, som ju är en ny fråga.

Anf.  171  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Sedan mitten av 90-talet har det varit möjligt att genom en enda ansökan registrera ett varumärke som gäller i hela gemenskapen. Det kallas för ett gemenskapsvarumärke. Kommissionen föreslog i slutet av förra året en rad ändringar av reglerna för att förenkla och effektivisera det här systemet. I år har det pågått ett förhandlingsarbete i rådsarbetsgrupp, och den här veckan har frågorna behandlats i Coreper för första gången. Några frågor är fortfarande olösta. Ordförandeskapets målsättning är att nå en politisk överenskommelse nästa vecka.

Det viktigaste förslaget är att helt avskaffa den granskning som görs för att kontrollera om det sökta varumärket kan förväxlas med ett tidigare varumärke. Kontrollen görs både mot tidigare gemenskapsvarumärken och mot tidigare nationella varumärken i medlemsstaterna. Om det finns ett tidigare varumärke som kan vara förväxlingsbart rapporteras det till den som har sökt. Han eller hon får sedan själv avgöra om man vill ta tillbaka ansökan eller gå vidare med den.

Bakgrunden till kommissionens förslag nu är att användarna har kritiserat det nuvarande systemet för att vara dyrt och långsamt.

Kommissionens förslag att ta bort den här granskningen har mött motstånd. Några länder har i stort sett velat behålla granskningssystemet som det är. Andra har varit inne på att i stället göra systemet frivilligt. Den som ger in en ansökan om registrering av ett gemenskapsvarumärke ska alltså kunna välja om sökning ska utföras eller inte.

Sverige delar kommissionens uppfattning att det nuvarande systemet måste förenklas och göras effektivare. Det är användarnas intresse som bör stå i fokus i det sammanhanget och i det arbetet. Men vi vill inte gå så långt som att helt ta bort granskningen, utan vi stöder tanken att i stället göra det frivilligt. På det viset tar man till vara intresset hos både dem som inte behöver granskningsförfarandet och dem som vill ha sökningarna gjorda. Framför allt små företag som inte har resurser att göra egna undersökningar kan ha intresse av att förfarandet finns kvar i frivillig form.

Medlemsländerna är nu nära att enas om en kompromisslösning från ordförandeskapet som innebär att förfarandet bara delvis görs frivilligt och att den här reformen sker efter en övergångsperiod på fyra år.

Den här lösningen är inte optimal, men den innebär ändå en klar förbättring jämfört med dagens dyra och tidsödande system. Diskussionerna i Coreper har visat att det inte är möjligt att nå en lösning som bygger på full frivillighet för den som söker, och vi tycker därför för vår del att kompromissförslaget kan accepteras.

Anf.  172  HILLEVI LARSSON (s):

Innebär det här en försämring för dem som redan har ett varumärke, det vill säga innebär det nuvarande systemet att någon som har ett väldigt likartat varumärke får information om att någon har ansökt, eller blir konsekvensen positiv, det vill säga den som ansöker om ett nytt varumärke drar tillbaka sin ansökan när vederbörande inser att det finns något som kan förväxlas med varumärket?

Detta kanske innebär att den som redan har ett befintligt varumärke som kan förväxlas själv får kolla upp vilka ansökningar som kommer in. Det kan ju missgynna någon som redan har en marknad om en ny aktör kommer in.

Anf.  173  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Svaret på den frågan är ja. Om vi nu slutar med den här granskningen eller gör den frivillig innebär det ju för dem som redan har varumärken att risken för att det kommer ett nytt som kan förväxlas ökar. Tanken är att man ska publicera de nya varumärkena, och så ska den som har varumärken få titta på det här och själv bevaka sin rätt. Man underlättar att starta nya företag och etablera nya varumärken och nya produkter, men i stället ökar risken för innehavarna av befintliga varumärken. Så är det faktiskt. Det är en bra fråga.

Anf.  174  ORDFÖRANDEN:

Då kan jag sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Vi går då till punkt 8, En enkel och papperslös miljö för tullen och handeln, som också är en ny fråga.

Anf.  175  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Den är inte bara ny, den är dessutom struken!

Anf.  176  ORDFÖRANDEN:

Då går vi vidare till nästa punkt då, som gäller erkännande av yrkeskvalifikationer. Jag vet inte riktigt om det är en informations- eller en beslutspunkt.

Anf.  177  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Det är en informationspunkt, så vi behöver inte lägga tid på den.

Anf.  178  ORDFÖRANDEN:

Då hänvisar vi till det material ni har fått. Vi kan då godkänna den.

Då går vi vidare till punkt 10 om ansvarsförsäkring för motorfordon.

Anf.  179  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Det här är ett viktigt och spännande ärende, tycker jag. Det gäller ett arbete som bedrivs för att skapa ett nytt direktiv om trafikförsäkring.

Det övergripande syftet är att inom olika områden förbättra den skadelidandes möjligheter att få ersättning från trafikförsäkringen. Bland annat höjs de belopp som en trafikförsäkring minst måste omfatta. Man höjer alltså minimibeloppen.

Vi för vår del ställer oss bakom förslaget. Vi vill dock ha ett klargörande av att direktivet inte på något sätt påverkar medlemsstaternas nationella skadeståndsrätt. Det är en ståndpunkt som vi har framfört under den här processen och som vi delar med en del andra medlemsstater.

Det här innebär ganska lite för Sverige. Minimigränserna ligger långt under vad vi normalt har i Sverige, så det ingriper väldigt lite för oss. Men en viktig aspekt är att det krångel, som en person som vill köpa bil i utlandet i dag har att få sin bil försäkrad när vederbörande kör en tyskregistrerad, svenskägd bil i Tyskland till gränsen, vilket har varit ett av de svåraste momenten när man ska privatimportera en bil, nu löses. Det är väldigt bra. Det är den enskilda faktor som kommer att påverka Sveriges bilister mest, och det handlar om 30 000–40 000 människor om året.

Anf.  180  ORDFÖRANDEN:

Då kan jag sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Vi går vidare till punkt 11 om Europas konkurrenskraft, och det här är också en ny fråga. Jag föreslår att vi tar både punkt a och punkt b samtidigt.

Anf.  181  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Vi förväntas nästa vecka anta slutsatser om de här åtgärderna för att förbättra konkurrenskraften för det europeiska näringslivet. Slutsatserna inleds med ett avsnitt om generella åtgärder som ska stärka konkurrenskraften i stort. Det noteras att vi för att nå Lissabonmålet måste öka tillgången på arbetskraft och öka arbetskraftens produktivitet, att vi ska investera i IT och innovationer och att det ska få genomslag i form av organisatorisk förnyelse i företagen. Det ska vi bestämma.

Medlemsstaterna uppmanas att bidra till en modernisering av näringslivet och få till stånd industriell förnyelse. Dessutom bör strukturella förändringar genomföras i syfte att stimulera entreprenörskap och förbättra tillgång på riskkapital.

I linje med vad som beslutades på vårtoppmötet ska den horisontella ansatsen i konkurrenskraftsarbetet kompletteras med sektorsspecifika analyser. I det här fallet gäller det tre sektorer: textilindustrin, varvsindustrin samt flyg- och rymdindustrin.

Tekoindustrin behandlas utifrån det handelspolitiska läget, som ju innebär att Europas tillverkare om 13 månader står inför att våra yttre gränser öppnas i enlighet med förhandlingsresultatet i Uruguayrundan, där det bestämdes om en tioårig övergångsperiod fram till den 1 januari 2005. Då tas alla importkvoter för textilier bort, och det är mycket det.

Vi har för vår del ställt oss avvaktande till de krav på obligatorisk märkning av kläder som vissa medlemsstater förordat, och vi har fått igenom en skrivning om frivillighet på det här området.

Slutsatserna om varvsindustrin handlar bland annat om eventuella lättnader i regelverket kring innovationsstöd inom varvsnäringen och en förlängning av de temporära stödåtgärder som införts under pågående tvist med Sydkorea inom WTO.

Regeringen menar att utökade stöd till varvsindustrin inte förbättrar den långsiktiga konkurrenskraften. I förhandlingsarbetet har vi lyckats mildra skrivningarna på det här området.

Jag bedömer för min del att regeringen kan ställa sig bakom de samlade slutsatserna vid mötet med de här kritiska kommentarerna på ett par områden.

Anf.  182  ULF HOLM (mp):

Det som jag skulle vilja uppmärksamma, som jag tycker att det står lite om, är att vi vill ha en förstärkt miljöinnovation inom politiken, alltså att man ser miljöpolitiken som en viktig del av det här. Det syns inte särskilt mycket utan kommer tillbaka till att miljöbelastningen ska vara så liten som möjligt. Ta till exempel det som står om flygindustrin. Hur man än vänder och vrider på det är det den snabbast växande sektorn för klimatgasutsläpp och så vidare, och då måste Sverige om vi vill ha en hög profil inom miljöområdet – vilket vi ju vill, och där stöder jag regeringen fullständigt – också lyfta in det på de här områdena. Det kunde jag inte hitta när jag väldigt snabbt läste igenom papperna i går kväll. Just den här aspekten, som vi så gärna vill föra in i EU:s politik, bör tas upp ordentligt.

Alldeles nu såg jag att under stycket om flyg- och rymdindustrin pratas det bara om försvarsindustrin. Det har jag inte uppmärksammat tidigare, vilket jag förvånas lite över. Det vill jag naturligtvis få bort.

Anf.  183  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Jag vet inte om allt man säger offentliggörs i protokollet. Låt oss säga att den inledande, allmänna delen, allmänna riktlinjer och sådant, har vi inte ägnat så stor energi åt att påverka. Vi har försökt koncentrera oss på det som är mer beslutsinriktat. Det finns allmänna riktlinjer om att företagen organisatoriskt ska förnya sig för att ta hand om IT och så vidare, men det är inte här frontlinjen går. Jag håller med om att vi kanske skulle vara lite mer alerta vad gäller att driva opinion för detta också vid de här sammanträdesborden, lyfta in den här typen av saker och tvinga de andra länderna att konfrontera basfakta om flygets klimatpolitiska effekter och sådant. Men i den här frågan får jag vara ärlig och säga att vi inte har lagt så stor kraft på den delen av det här projektet.

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Anf.  184  ULF HOLM (mp):

Det var ju väldigt ärligt av ministern att faktiskt säga att man inte har uppmärksammat detta så mycket. Jag önskar att fler ministrar kunde erkänna när man inte gjort en sak.

Jag utgår nu från att eftersom du har blivit uppmärksammad på frågan kommer du att lyfta fram den, och det ger jag dig mitt fulla stöd för att göra. Jag tror att vi i Sverige, om vi vill ha en hög miljöprofil, skulle vinna på att lyfta upp de här frågorna, och jag tror faktiskt att det finns ett enhälligt stöd i riksdagen för att göra det också och se på de här frågorna från en annan infallsvinkel. Det hoppas jag att vi kan göra.

Anf.  185  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Även mötet på torsdag är kolossalt överlastat av den stora dagordningen, precis som vi märker nu. Det är inte självklart för mig att vi ska yttra oss vid samtliga 19 dagordningspunkter. Om vi begär ordet ska jag verkligen ta upp de här aspekterna, men jag lovar inte att begära ordet. Vi får se hur det ser ut då. Om klockan är nio på kvällen och alla vill åka hem så…

Anf.  186  ORDFÖRANDEN:

Då kan jag sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet. Vi går sedan vidare till punkt 12 om kemikalier. Den här frågan var uppe i EU-nämnden senast den 30 oktober, och då fanns det en majoritet för regeringens ståndpunkt. Har det hänt någonting sedan sist? Nej.

Anf.  187  LENNART FREMLING (fp):

Det är klart att när det gäller det här kemikaliepaketet är man ju bekymrad om miljöaspekterna tonas ned successivt i arbetet. Vi såg ju bland annat i den här rapporten från senaste mötet hur man säger att man har gjort ändringar i syfte att förbättra företagens konkurrenskraft genom att man gör ett lättare registreringsförfarande och ökar volymtröskeln för krav på registrering. Sedan det utarbetades inom kommissionen blir det alltså svårare att ta hänsyn till miljöaspekterna. Det är bekymmersamt, tycker jag. Syftet med hela paketet måste ju vara att man får en rimlig koll på miljön.

Den fråga som jag skulle vilja ställa är: När det blir den här typen av diskussioner i rådet, kommer regeringen då att låta sig representeras av miljöministern eller av någon annan minister? Det är ju ändå så att det är varje land självt som avgör vem som ska företräda det. Jag tycker alltså att det är viktigt att miljöaspekterna verkligen kommer fram i de här sammanhangen. Vi kommer förstås att följa utvecklingen ur både miljö- och näringssynvinkel.

Anf.  188  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Det här kommissionsförslaget är ju säkert ett av nutidens viktigaste förslag. Där hoppas jag och vet att Sverige driver på på ett bra sätt. Men vi i Vänsterpartiet hade också hoppats på att miljöministern som skulle hantera det, och vi har frågat miljöministern om det. Nu vill jag fråga näringsministern också, som jag i många sammanhang vill ge 10+ i betyg för att ministern hanterar frågor bra.

Hur är ministerns bedömning? Bör miljöministrarna hantera frågan, eller går det att samarbeta på ett bra sätt? Jag tror att ni kan göra det här i Sverige.

Jag har läst Kemikalieinspektionens remissvar. Jag tycker att det är oerhört bra, och jag hoppas att ni tar till er av synpunkterna från Kemikalieinspektionen, Naturskyddsföreningen med flera.

En fråga som man måste ställa är ju följande: Jag har försökt att bevaka lobbyismen, som jag har sett har varit otrolig. Nästan alla kommissionärer har blivit så att säga lobbade i den här frågan. Det talas till exempel i The Guardian om det här den 5 november. Jag tycker att det är beklagligt.

Hur ser ministern på den framtida och långsiktiga planeringen av kemikaliepaketet? Kan vi räkna med att det kommer upp som första läsning nu i år? Kan vi från svensk sida lägga fram de skarpa förslagen redan nu i början? Jag tror att det skulle vara viktigt.

Anf.  189  ULF HOLM (mp):

Först vill jag göra en kommentar. Jag tycker väl kanske inte riktigt att EU-nämnden har behandlat den här frågan utförligt vid ett flertal tillfällen, som det står i underlaget, därför att vi har inte kommit in i själva sakfrågorna i de olika bedömningarna av det här, och det är väl inte direkt läge i dag heller, därför att det här är ju väldigt komplicerat.

I sammanfattningen från regeringen kan jag hålla med om ganska många punkter. Grundförslaget är trots allt bra, men det krävs att man gör mycket mer. Det intressanta är ju nu vilken strategi Sveriges regering har för att flytta fram positionerna och se till att inte positionerna försämras från det ursprungliga förslaget, bland annat aktsamhetskravet. Jag utgår från att det finns någon sorts strategi från Sveriges regerings sida för hur man ska kunna lobba hos andra länder och få till sig en majoritet i de här frågorna.

Sedan är det ju faktiskt anmärkningsvärt att man skickar ut 1 300 sidor på engelska med de här facktermerna och ber att remissinstanser ska svara. Jag skulle få ångestattacker om jag fick en sådan lunta på engelska med en massa fackuttryck och visste att alla politiker säger att detta är den viktigaste kemikaliefrågan för all evighet. Jag vet inte vad Sveriges regering kan göra åt det här med översättningen.

Jag beklagar, vilket jag inte uppmärksammat tidigare, att kommissionen föreslagit att den nya kemikaliebyrån ska ligga i Italien. Jag hade hoppats att den skulle ligga i Sverige. Det står nämligen så i Kemikalieinspektionens remissvar: Kommissionen föreslår att myndigheten ska ligga i Ispra i Italien, och det hade jag aldrig hört talas om tidigare. Jag blev jättebesviken när jag fick veta det, för jag tycker att den ska ligga i Sverige.

Anf.  190  ORDFÖRANDEN:

Den här frågan har diskuterats vid flera tillfällen i EU-nämnden, senast den 30 oktober, och då fanns det stöd för regeringens position i den här frågan.

Anf.  191  ULF HOLM (mp):

Ursäkta, men regeringen redogjorde inte för någon position då, utan förklarade bara att detta kommer upp och att det nu har förts över till konkurrenslagstiftningsområdet.

Anf.  192  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Jag ska svara på Sven-Erik Sjöstrands fråga först, huruvida det var bra eller ej att byta rådsformation. Jag tycker att det var en bra ordning som det var innan. Det fanns inget svenskt stöd för att flytta på det här viset. Men detta är en sak som ligger i ordförandeskapets makt att bestämma, och man bestämde på det här sättet. Man trodde väl att det var ett sätt att få frågan framåt – eller möjligen motsatsen, jag vet inte. Men vi tyckte att det var bra som det var förut och har inte bett om några förändringar.

Sammanhängande med det kan vi också ta upp frågan om hur vi ska låta oss representeras. Det är ju flera ministrar som har ansvar för frågor. Det är forskningsministern, det är jag, det är konsumentministern och andra. Det är en fördel om man har färre ansikten och man gradvis kan integrera frågorna och få samverkan mellan olika delområden. Det är det som är syftet bakom att slå ihop de här tre gamla råden till det här rådet. Det är väl min startpunkt i det här. Men det viktiga är ju att det är Sverige som representeras med en svensk position, där ett stycke EU-nämnd och ett stycke regering utarbetar en nationell position. Det kommer alltså inte att vara någon ändring i hur våra positioner utarbetas i förhållande till tidigare, oavsett vem av oss som företräder den svenska positionen vid bordet vid mötet.

Vi får väl se. Det här rådet är ju alldeles nytt. Det har tillkommit i år och håller på att finna sina former, och det gör väl vi också på den svenska sidan i hur vi arbetar. Men jag tror inte att ni kommer att göra annorlunda bedömningar på grund av det här, och det kommer inte vi att göra på vår sida heller.

Sedan var det ytterligare några frågor, men där måste jag be om hjälp.

Anf.  193  Departementssekreterare HEDVIG LANDAHL:

Det var en fråga om tidsperspektivet. Det här 1 300-sidiga förslaget analyseras för närvarande, och man beräknar att en första analys ska vara färdig den 31 december i år.

Kommissionen har genomfört en konsekvensanalys av förslagets effekter för hälsa och för industrin. Dock saknas en analys av miljökonsekvenserna. Därför kommer kommissionens konsekvensanalys att kompletteras med en samlad analys av de svenska konsekvenserna för både miljö, hälsa och industri. Synpunkter kommer då att inhämtas från berörda parter genom sedvanligt remissförfarande. Ett slutligt ställningstagande till förslaget kommer att kunna göras först när det här arbetet har slutförts.

Anf.  194  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Vad gäller översättningen: Ingen av oss vet varför dokumentet inte var översatt. Vi tycker inte att det här är acceptabelt, men vi för vår del hade ju inte tid att översätta det här – då hade remisstiden hunnit löpa ut.

Men så här ska det inte behöva vara. Vi vet ju vilka otroliga resurser man lägger på översättning kontinuerligt. Varför det blev på det här viset i det här fallet kan vi inte reda ut. Vi försvarar inte den här ordningen, utan vi beklagar den.

Vad gäller lokaliseringen: Ingen av oss har hört talas om att kommissionen har lämnat ett förslag, och även om det är korrekt att kommissionen har gjort det så sker ju beslutsprocessen bland medlemsstaterna. Lokaliseringsfrågor, har vi ju lärt oss, delegerar inte regeringschefer och presidenter någonstans. Det tar de själva i sin egen ficka och släpper dem inte ifrån sig. Så jag tror inte vi ska tolka det här som att frågan är avgjord, men det är klart att det är någonting i vågskålen för den stad som får kommissionens förslag. Men ingen av oss har hört talas om det du beskriver – ingen av oss som är här i dag i alla fall.

Anf.  195  ORDFÖRANDEN:

Jag kan konstatera att det finns stöd för regeringens ståndpunkt i det redovisade upplägget för de fortsatta förhandlingarna.

Vi går vidare till punkt 13, som handlar om maskiner. Är det information? Det står allt på min lista.

Anf.  196  Departementssekreterare HEDVIG LANDAHL:

Tidigare var det sagt att det skulle bli en politisk överenskommelse, men det drogs sedan tillbaka. Det är endast en lägesrapport. Det är information på rådsmötet.

Anf.  197  ORDFÖRANDEN:

Är det någon som vill ställa en fråga? Det är det inte. Då godkänner vi den rapporten.

Vi går vidare till punkt 14, som handlar om jämställdhet. Är det någon som vill ställa en fråga med anledning av detta? Jag kan konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det ärendet.

Vi tar också punkt 15, Förbättrad konkurrenskraft.

Anf.  198  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Ordförandeskapet föreslog i sitt program för sin ordförandeperiod att en kraftig satsning skulle göras på infrastrukturområdet och så kallade transeuropeiska nätverk. Under hösten har tillväxtinitiativet kommit att breddas. Det omfattar i dag också förslag om ökade investeringar i forskning och innovation. Dessutom har en rad förslag kring allmänt förbättrade ramvillkor för investeringar lagts fram.

Sverige, tillsammans med många andra medlemsstater, tycker att det initiativet på det sättet har utvecklats i en positiv riktning. Konkurrenskraftsrådet ska nu behandla ett förslag till slutrapport som kommissionen har lagt fram om tillväxtinitiativet. I rapporten finns bland annat ett förslag om en så kallad snabbstartlista. Den innehåller förslag på transeuropeiska nätverk och forskningsprojekt som man bedömer kan sättas i gång inom de närmaste tre åren och som även uppfyller vissa andra kriterier.

Det är en viktig målsättning med arbetet att mogna projekt ska lyftas fram och att det ska bli ett finansiellt tryck i genomförandet av dem. Det handlar om en startpunkt inom tre år. Det är inga omedelbara genomföranden med det tempot.

Anf.  199  ULF HOLM (mp):

Jag ska i stort sett repetera det jag sade på den tidigare punkten om den svenska regeringen har lyft upp miljöaspekten på detta, om vi kan få en hållbar miljövänlig tillväxt. Jag kan inte hitta det särskilt väl utvecklat. Det vore bra om den svenska regeringen lyfte fram att tillväxten måste gå ut på att den är ekologiskt hållbar med en minskning av miljöbelastning, klimatgasutsläpp, energianvändning och nyanvändning av råvaror rent generellt. Det är för att ligga i fas med andra politiska målsättningar som framför allt Sveriges regering har – men även EU brukar göra – pratat sig varm, så att de olika politikområdena integreras.

Anf.  200  BÖRJE VESTLUND (s):

Fru ordförande! Jag tillhör inte de personer som går i spinn varje gång man börjar prata infrastruktur. Mycket av det här är bra. Det som är problematiskt med programmet är att man utan vidare kan säga att Berlusconi i stor utsträckning ska tillfredsställa sina väljare i sitt land. Det är stor tyngdpunkt på projekt i södra Europa och väldigt lite i norra Europa – framför allt i östra Europa. Det är ett bekymmer med regionala skillnader i systemen. Man måste betona detta. Det värsta exemplet är galenskapen med att bygga en bro till Sicilien. Den är såvitt jag förstår inte med. Men de gör sitt bästa för att den ska komma med.

Det andra som kanske inte är med det här året är att man kanske med hjälp av Europeiska investeringsbanken kan få fram 30 %, men hur ska de andra 70 procenten finansieras från dessa länder, som dessutom har stora ekonomiska svårigheter? De kan inte svara på den frågan. De pratar om privat hjälpfinansiering, men de har ingen aning om när de ska betala tillbaka pengarna eller vem som ska betala. Det är oklart i hållningen.

Man kan ifrågasätta om de projekten kommer i gång inom tre år.

Anf.  201  LENNART FREMLING (fp):

Ordförande! Framgår det någonstans vilken andel EU är berett att gå in i finansieringen med? Är det graderat till olika projekt?

Anf.  202  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Först var det Ulf Holms fråga om miljön. Jag kanske skulle ha varit utförligare i min presentation.

Det är fyra kriterier som ska gälla för projekten såsom förslaget ligger på bordet nu. Det är en förändring i förhållande till tidigare.

Det första är att projektet ska ha en mognad så att det kan sättas i gång snabbt. Det var det jag nämnde.

Det andra är att det ska ha en gränsöverskridande dimension. Genom att tillföra det kriteriet föll det sicilianska jätteprojektet.

Det tredje är att vi ska ha effekt på tillväxt och innovation.

Det fjärde är att det ska vara en positiv effekt på miljön.

Detta ingår redan i det som ligger på bordet. Jag tycker att det understryks också av det jag tänkte säga som svar på Börje Vestlunds fråga och reflexion, att det tidigare har varit en stark sydlig dominans på projektlistorna. Nu ingår på snabbstartlistan det stora tunnelprojektet i Stockholm och Citytunneln i Malmö. Jag menar att de har kraftfulla miljöeffekter. Därmed fick jag svara på två frågor på en gång!

Nya projekt kan komma upp. Vi får fortsätta att jobba och se till att vi inte hamnar på efterkälken i konkurrensen.

Vad avser Lennart Fremlings fråga vill jag be om experthjälp.

Anf.  203  Kanslirådet LENNART NILSSON:

Jag är på näringslivsenheten.

Det är lite svårt att svara helt kort på den frågan eftersom det handlar om en samordning och förbättring av ett stort antal finansiella lösningar och finansiella strukturer som används inom EU.

Vad gäller TEN, transportprojekten, finns det en kvantifiering. Den går till 10 % in och finansierar projekten …

Anf.  204  ORDFÖRANDEN:

Den här diskussionen har vi haft med statsrådet Gunnar Lund.

Om det är någon ledamot som vill ha mer information får ni prata med era kompisar eller också får ni ta det i utskottet. Jag är ledsen för att jag avbryter dig, men det har varit en diskussion flera gånger runt sammanträdesbordet.

Då kan jag sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i ärendet.

Vi går vidare till punkt 18 om vitboken om rymdpolitiken.

Anf.  205  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Den punkten är av informationskaraktär.

Anf.  206  ORDFÖRANDEN:

Har någon en fråga? Vi tackar för informationen.

Vi går vidare till Övriga frågor. Det är också, såvitt jag förstår, informationspunkter. Stämmer det?

Jag lämnar ordet fritt med anledning av punkterna a, b, c och d. Vi godkänner den informationen.

Finns det något mer?

Anf.  207  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Jag har en övrig fråga.

Anf.  208  ORDFÖRANDEN:

Då tar vi den övriga övriga frågan.

Anf.  209  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Jag har bedrivit intensiv forskning om frågan av förläggningen av kemikaliemyndigheten. Jag har en tilläggsupplysning. >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<Nu har jag delgett er detta.

Anf.  210  ORDFÖRANDEN:

Finns det någon A-punktslista? Är det någonting vi borde känna till? Nej.

Då vill jag tacka näringsministern med medarbetare för att ni har kommit. Jag önskar er en trevlig helg.

Vi ajournerar för lunch och startar igen kl. 13.00.

8 §  Ekofin (budget)

Statssekreterare Curt Malmborg

Återrapport från ministerrådsmöte den 15 och 16 juli 2003

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 24 och 25 november 2003

Anf.  211  ORDFÖRANDEN:

Jag återupptar det ajournerade sammanträdet med EU-nämnden. Vi börjar på punkt 8 med Ekofinbudget, och jag hälsar statssekreterare Curt Malmborg med medarbetare välkomna till EU-nämnden.

Vi börjar som vanligt med återrapportering, från ministerrådsmötet den 15 och 16 juli, och sedan går vi över till information och samråd.

Anf.  212  Statssekreterare CURT MALMBORG:

Jag har med mig Billie Pettersson, Per Johansson och Anna Håkansson, som just nu delar ut lite material som jag tänkte utgå ifrån.

Jag ska börja, precis som ordföranden sade, med julimötet. Ni har fått en skriftlig redovisning av det med sommarutskicket, som jag såg att man hade skrivit här. Det kan väl hända att ni inte kommer ihåg allt av det, så jag ska påminna lite grann om julimötet.

Den större delen av det mötet ägnades åt förlikningen med parlamentet. Det var inte några stora framsteg som gjordes med parlamentet, utan det var mer att se som en förpostfäktning till det möte som ska äga rum i nästa vecka.

Diskussionen handlade mest om ett antal deklarationer. Vi kunde komma överens om ett antal, men några kom vi inte överens om. En som vi inte kom överens om och som är viktig handlar om disciplin i betalningarna. När det däremot gäller rådet självt och medlemsstaterna kom vi överens om ett budgetförslag.

Anf.  213  ORDFÖRANDEN:

Då lämnar jag ordet fritt, om någon har några frågor med anledning av rapporteringen. Om inte så tackar vi för den, och går in på listan.

Anf.  214  Statssekreterare CURT MALMBORG:

Jag går direkt på rådets andra läsning. Processen är lite mer komplicerad än vad den brukar vara i och med att vi nu har EU-15 och samtidigt EU-25 att hålla i huvudet. Formellt sett ska det nu fastställas en budget för EU-15, men reellt vill rådet fatta beslut om EU-25 som sedan ska formaliseras i början av nästa år. När jag använder siffror här kommer jag att använda mig av EU-25 för att inte förvirra begreppen för mycket.

Jag håller mig till det material som ni har fått utdelat. Det beskriver budgetprocessen. På våren är det kommissionen som har bollen. I april beslutar den om sitt budgetförslag. Det tas då över av rådets så kallade budgetkommitté, och sedan kommer julimötet, som är det första av två möten för Ekofinrådet med budgetansvar. Det följs sedan av parlamentet, som har hösten som sin huvudsakliga arbetsperiod. Det kommer med sin första läsning i oktober. Sedan är vi framme vid den andra läsningen för rådet. Förhoppningsvis leder det till en överenskommelse med parlamentet, som bekräftas i december.

Jag har varit med i ett antal år nu, och jag tycker att man kan säga att det finns en ritual i processen. Den går ut på att kommissionen kommer med ett förslag som består av en höjning av föregående års anslag. Parlamentet tar i sin tur i lite mer och ökar utifrån kommissionens förslag. Rådet står däremot för det budgetdisciplinära och drar ned kommissionens förslag. Jag ska strax visa att det föga överraskande förhåller sig precis så i år också.

Låt mig bara nämna några centrala begrepp, som finns på andra sidan i papperen. Vi skiljer mellan åtagandeanslag och betalningsanslag. Åtagandeanslag är utfästelser som man gör och som löper över flera år. Betalningar är det som faktiskt ska gå ut under respektive år. Det är viktigt, för det styr vår avgift. Det finns ytterligare ett begrepp som jag tyvärr måste nämna. Det är det så kallade flexibilitetsinstrumentet, som jag har berättat om några gånger tidigare för er. Det är en ganska märklig ordning. Det finns 200 miljoner euro som ligger utanför budgeten och som man kan använda vid behov, vilket också har hänt. Detta ligger alltså inte inom det finansiella perspektivet, utan pengarna ligger och skrapar vid sidan av budgeten.

På s. 3 ser ni en översikt av ett resultat av årets process. Budgeten är omräknat i klass med den svenska statsbudgeten – nästan 100 miljarder euro. Här ser ni också siffror som beskriver den ritual som jag nämnde. Kommissionen kom med ett förslag i våras där man sade att åtagandena behöver öka med 12,6 % och betalningarna med 3,2 %. Rådet begränsade detta i den första läsningen och ville inte ha lika mycket i betalningar. Parlamentet å sin sida vill dra upp detta, precis som jag beskrev, och har en ökning på över 6 %. Ni ser här också vilka konsekvenser de olika alternativen skulle få för den svenska avgiften.

Jag vill understryka det som jag sade inledningsvis: Märk väl att det är EU-25 som vi tittar på nu! Det är alltså svårt att jämföra bakåt i tiden. Kom ihåg att vi jobbar med fler länder här.

Vad är det då som är svårt och som kommer att diskuteras mer än annat på Ekofinrådet på måndag? På nästa sida har vi försökt förteckna några av de saker som vi tror kommer att komma upp. Bakom formuleringen ändringsbudget nr 7 avseende budgetåret 2003 ryms någonting ganska stort. Ni som har varit med länge vet att det ofta visar sig att det blir pengar över. För det här året är uppskattningen att det handlar om 5 miljarder euro som ska gå tillbaka till medlemsländerna. För Sveriges del kan vi uppskatta det till – kanske drygt – ca 1 miljard svenska kronor. Den frågan kommer nog att komma upp. Vi har förstått att parlamentet vill hålla emot och vänta med beslutet.

Ökningstakten för betalningarna och det som styr avgiften är alltid en diskussionsfråga. För rådets del är det viktigt att hålla tillbaka detta för att slippa överbudgeteringen. Rådet vill ha en ökning som ligger strax under 2 %.

Låt oss titta på de olika utgiftskategorierna. Jag säger ingenting om ettan, tvåan och trean. Däremot tillhör kanske också kategori 4 ritualen. Det brukar uppstå diskussionspunkter om externa insatser. Tidigare år har det varit västra Balkan och Afghanistan och i år är det naturligtvis Irak som står på dagordningen. Det finns olika uppfattningar om hur man ska finansiera satsningen. EU har vid givarkonferensen i Madrid sagt att man ska gå in med 200 miljoner euro. 40 miljoner av dem utfaller under det här året, och tanken är att resterande 160 ska tas nästa år. Rådet, som vill vara budgetdisciplinärt, säger: Låt oss då omprioritera inom den här ramen! Parlamentet, som är lite mjukare i det här läget, vill använda flexibilitetsinstrumentet, det vill säga de pengar som finns vid sidan av, för att slippa hamna i en situation med nedprioriteringar.

Det kanske inte framgår i det material som ni har fått, men det är viktigt att säga att rådet vill göra omprioriteringar av olika program – Tacis, Meda med flera. Det handlar inte om nedskärningar, utan det handlar om en minskad ökningstakt. Det är alltså fortfarande ökningar till de här insatserna som vi pratar om.

Om kategori 4 är den ena stora frågan så är kategori 5 nästa stora. Det handlar om hur många fler tjänster det ska bli med anledning av utvidgningen. Alla inser att det behövs fler tjänster. Men även här har kommissionen en högre ambition, och budgetkommittén och rådet föreslår en mindre ökning. Om man ska vara specifik har kommissionen räknat med 744 nya tjänster medan rådet föreslår 622.

Jag tror inte att jag ska orda så mycket mer om det här, utan jag ger utrymme för frågor. Sammanfattningsvis kan jag ändå säga att Sverige står bakom den överenskommelse som finns i den så kallade budgetkommittén, som bereder ärendet för budgetrådet. Luxemburg och Frankrike är de enda länder som har sagt att de har vissa problem med förslaget. I övrigt är alla länder överens. Vi tycker naturligtvis att det är särskilt viktigt att hålla ned de så kallade betalningsanslagen. Därigenom regleras ju vår avgift. Vi tycker också att detta är en bra grund för ett fortsatt arbete med utvidgningen.

Anf.  215  ORDFÖRANDEN:

Informationen om punkt 3, revisionsrätten, spar vi till dess att Lars Tobisson kommer eftersom det bara är en föredragning och information. Vi försöker ägna oss åt budgeten nu.

Anf.  216  ANDERS G HÖGMARK (m):

Ordförande! Det finns faktiskt någon form av besked med anledning av punkt 3 i handlingarna. Det står att Sverige inte kommer att göra något inlägg med anledning av den diskussion som ska föras. Det är ju ett ställningstagande. Jag tycker att det här måste behandlas separat, för jag har en bestämd uppfattning om vad Sverige ska göra med anledning av detta. Det är inte Lars Tobissons sak att avgöra vad den svenska regeringen och riksdagen tycker att regeringen ska göra i överläggningarna.

Anf.  217  ORDFÖRANDEN:

Jag har för mig att detta skulle vara en informationspunkt.

Anf.  218  Kanslichef INGRID LARÉN MARKLUND:

Ja, det är information. Revisionsrätten lägger fram sin årsrapport både för parlamentet och för ministerrådet. Det är alltså ingen beslutspunkt.

Anf.  219  ANDERS G HÖGMARK (m):

Då tycker jag att vi måste få en reaktion på det här. Regeringen informerar oss här nu om att man inte avser att göra något inlägg med anledning av detta – så uppfattar jag det av handlingarna. Man kommer i stället att avvakta den vidare beredningsprocessen.

Jag vill ställa en fråga, ordförande: Vilken signal skickar det till en svensk opinion att regeringen inte avser att föra med sig något material eller någon reaktion från riksdagen i den fortsatta beredningsprocessen? Jag är alldeles övertygad om att den signalen inte är speciellt förmånlig om man ska skapa en större förståelse för god hushållning inom gemenskapen. Detta vill jag gärna markera.

Anf.  220  ORDFÖRANDEN:

Jag föreslår att vi gör så att vi först tar budgeten och sedan går tillbaka till det här. Då får också statssekreteraren en möjlighet att komma tillbaka till den.

När det gäller budgeten föreslog jag att vi skulle ta punkterna 5, 6 och 7 samtidigt. Har du något att tillägga där?

Anf.  221  Statssekreterare CURT MALMBORG:

Nej.

Anf.  222  ORDFÖRANDEN:

Då lämnar jag ordet fritt med anledning av punkterna 5, 6 och 7 på dagordningen.

Anf.  223  ULF HOLM (mp):

Det intressanta här var återbetalningen. Tidigare har det alltid varit så höga överskott. Det kanske är fel ordval i sammanhanget, men vi har ju i alla fall fått tillbaka pengar. Det borde egentligen leda till att man kan sänka några poster för att kunna betala in mindre. Jag skulle gärna vilja att du utvecklade det här lite mer. Finns det någon strategi? Det här berör ju inte bara Sverige, utan det måste beröra samtliga 15 länder och det måste finnas en opinion. Men det står ingenting i papperet om det, utan där verkar man vara överens och tycka att det får vara så här och att det är trevligt med skatteåterbäring – höll jag på att säga.

När det gäller punkterna om minskningen av ökningen – eller hur du uttryckte det – undrar jag vad det berör. Berör det planerade aktiviteter, eller har budgetposterna varit överdimensionerade tidigare?

Som en allmän punkt tycker jag också att man gärna skulle kunna dra ned på jordbrukspolitiken.

Anf.  224  Statssekreterare CURT MALMBORG:

Jag tar budgetfrågorna först. Det här med återbetalning är ingenting som är glädjande, för det innebär ju att vi har lånat ut pengar till EU-systemet. Det är alltså inget positivt alls. Skälet till att det blir så här är framför allt att söka i kategori 2 – strukturfonderna. Där laddar man in pengar som man inte förbrukar, helt enkelt. Det förs en ständigt återkommande diskussion där rådet har en klar strategi. Alla medlemsländer – skulle jag nästan vilja säga – är intresserade av att få ned belastningen på kategori 2. Vi driver detta hårt, och det har vi gjort i alla år.

När det gäller frågan om det som skulle finansiera insatsen i Irak drar vi ned på ökningstakten på vissa områden. Jag tror att det är fem geografiska program. Vår bedömning är att detta självfallet inte innebär att man inte kan infria gjorda åtaganden. Det är också lite grann kopplat till den fråga som du ställde; vi tycker tyvärr att det finns en tendens att överbudgetera i EU-systemet.

Jag håller gärna med dig om jordbrukspolitiken. När man diskuterar hur Sverige ska få en förbättrad nettoposition är det i och för sig viktigt att få ett ökat återflöde. Men det är framför allt jordbrukspolitiken som tar väldigt stort utrymme inom EU:s budget, och det missgynnar oss.

Anf.  225  ORDFÖRANDEN:

Jag har ingen mer på talarlistan, och kan sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i ärende 5, som handlar om förslag till ändring nr 7 för 2003, ärende 6 om ändringsskrivelse för 1, 2 och 3 till det preliminära budgetförslaget för budgetår 2004 och punkt 7 om ändrat budgetförslag för budgetår 2004 tillsammans med ändringsförslagen från Europaparlamentet.

Vi går vidare till punkt 8 – användning av mekanismer för flexibilitet.

Anf.  226  Statssekreterare CURT MALMBORG:

Den har jag integrerat i min tidigare föredragning, när jag pratade om flexibiliteten.

Anf.  227  ORDFÖRANDEN:

Då lämnar jag ordet fritt med anledning av den punkten. Ingen begär ordet, och jag kan konstatera att det sammanfattningsvis finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Vi går tillbaka till punkt 3, som handlar om revisionsrätten och den årliga rapporten. Eftersom det ska vara en muntlig föredragning så hade vi tänkt spara lite tid åt nämnden och få den senare. Men vi gör som Anders G Högmark har föreslagit.

Anf.  228  Statssekreterare CURT MALMBORG:

Detta är ett viktigt profilområde för Sverige. Vi driver frågan att EU ska använda sina pengar på ett bra och effektivt sätt. Nu kommer revisionsrätten att ge muntlig information på Ekofin. Sedan vidtar ett arbete, och så kommer frågan tillbaka för diskussion i Ekofin i mars – jag tror att det är då. Självfallet kommer vi att på ett mycket aktivt sätt bereda det här. Det är inte uteslutet att vi ställer frågor; det verkar väl rätt naturligt att göra det under Ekofinrådet. Men den formella behandlingen sker i mars.

Anf.  229  ORDFÖRANDEN:

Det betyder att EU-nämnden inför det mötet får en förnyad chans att höra det som blir regeringens ståndpunkt. Är det rätt uppfattat?

Anf.  230  Statssekreterare CURT MALMBORG:

Det är rätt uppfattat.

Anf.  231  ANDERS G HÖGMARK (m):

Ordförande! Jag ska försöka fatta mig kort. Jag tycker att det är glädjande med konstaterandet att detta är en viktig profilfråga. Det är inget nytt, och nämnden är säkert helt medveten om att god hushållning är en viktig profilfråga. Det är just av det skälet som jag tycker att det är angeläget att vi redan nu skickar med regeringen några punkter, även om detta är en informationspunkt och beredningsprocessen ska fortsätta och det sedan blir en större debatt. Det har också ett utomordentligt stort symbolvärde att vi driver de här frågorna under beredningsprocessen.

Man kan fråga sig om man inte skulle skicka med ytterligare en fundering. Jag kommer säkert att återkomma till den under Lars Tobissons föredragning här. Vilka slutsatser drar regeringen i det fortsatta beredningsarbetet av att en del av de svenska …

Anf.  232  ORDFÖRANDEN:

Det kommer väl utskottet att behandla? EU-nämndens uppgift är samrådet. Beredningen av det hela hör till ansvarigt utskott. Är det inte så? Jag bara ställer frågan, så att vi kan se våra olika roller.

Anf.  233  ANDERS G HÖGMARK (m):

Min fråga är helt enkelt: Drar regeringen några slutsatser i beredningsarbetet av att en del av avgiften – mycket liten dock – går till att utbetala pensioner där det enligt revisionsrätten saknas rättslig grund för utbetalningar? I en verksamhet där man gör revision brukar det normalt sett vara så att om det saknas grund för någon utbetalning är det inte legalt. Är detta någonting som kommer att tas upp? Det har ju faktiskt en viss betydelse för alla dessa som nu ska väljas till parlamentet, för dem som funderar på en framtida pension, för dem som är inne i systemet och för dem som ska avgå med det?

Anf.  234  ULF HOLM (mp):

Jag har en liknande fråga. Det är lite förvånande att man i utskicket får information där det bara står att Sverige inte har anledning att göra något särskilt inlägg när det ändå ska vara en profilfråga. Det är det som Anders och jag reagerar mot. Vi är fullt medvetna om att detta ska beredas i utskott och så vidare, men redan nu på första mötet bör Sverige ge en viss signal till andra. Det gäller bland annat det som Anders G Högmark tog upp om pensionerna, som uppenbarligen är ett eget verk av EU-parlamentet och som liksom många andra frågor har kritiserats.

Det gäller också jordbrukssektorn. Om man på en annan punkt har viljan att dra ned på jordbruksanslagen borde man också kunna göra kopplingen till det här. Vi vet av tidigare revisionsrättsberättelser att det är inom jordbruket som de stora oegentligheterna finns. Oegentligheter behöver ju inte betyda att det är bedrägeri, utan det kan också vara rena oklarheter. Man bör betona detta och göra en koppling här om man vill försöka sänka budgeten för jordbrukssektorn. Därför tycker jag att Sverige ska ta chansen och ge en övergripande signal redan på det första mötet om att vi inte accepterar detta.

Anf.  235  ORDFÖRANDEN:

Innan jag ger ordet till statssekreteraren tycker jag att det är viktigt att poängtera att vi i EU-nämnden måste kunna få ta emot information utan att vi därmed kräver ställningstaganden. Om vi inte gör det kommer vi inte in tidigt i processen, och meningen är ju att frågor ska kunna komma in här som information och att ni sedan tar med er dem till de utskott som har sakansvaret. Sedan ska de komma tillbaka till EU-nämnden. Jag vill bestämt hävda att vi även i fortsättningen kommer att få information utan att vi ska ha något slags ställningstagande.

Anf.  236  Statssekreterare CURT MALMBORG:

Eftersom jag inte har fått föredragningen av revisionsrättens rapport så är det här lite svårt för mig. Den kommer i nästa vecka, och då vet jag vad jag ska tycka och säga. Jag kan gärna säga att det är möjligt att formuleringen i det material som har gått ut leder tanken fel och får en att tro att detta inte skulle vara en profilfråga. Jag vill verkligen återigen understryka att ni inte får se det så. Det här är en jätteviktig fråga för Sverige!

Tanken är att det ska ställas frågor vid detta tillfälle med Ekofin, och uppgifter som finns i rapporten ska klargöras. Meningen är inte att man med en gång ska slå fast vilken hållning man ska ha. Det tycker jag verkar lite väl tidigt. Man får ju en muntlig föredragning och måste få gå igenom rapporten först.

Jag har en kommentar till Ulf Holm, som tog upp jordbruksfrågan. Man får hålla isär revision, som handlar om att granska vilka program som finns, och vilka uppfattningar man har om fördelningen i budgeten mellan vilka områden som får mycket pengar och vilka som inte får det. Det är en annan sak, och det hör inte hemma hos revisionen utan det är ett politiskt ställningstagande.

Anf.  237  ULF HOLM (mp):

Jag har två saker. Först måste jag säga emot ordföranden. Detta är en fråga som kommer upp på Ekofin, där revisionsrättens rapport kommer att presenteras. Vi har som EU-nämnd i uppgift att i samråd med regeringen ta fram det som man vill säga. Det som Anders G Högmark och jag lyfte fram var att vi tycker att regeringen bör uttala sig i vissa frågor under den här informationspunkten på Ekofinmötet. Jag kan inte se att det finns något formellt fel i att be regeringen ta upp frågor på ministerrådsmöten.

Jag håller fullständigt med om att frågan kommer att beredas i en särskild ordning längre fram, men den är ju en punkt på nästa ministerrådsmöte. Det är därför som jag och Anders G Högmark väljer att lyfta fram detta och tycker att vi ska ha en hög svansföring från svensk sida.

Jag håller med Curt Malmborg, men vi vet av erfarenhet från tidigare revisionsrätters rapporter att det finns vissa sektorer inom jordbrukspolitiken som är mer drabbade av oegentligheter. Därför bör man också sätta fokus och titta på de områdena i budgeten. De kanske är fel formulerade och så vidare, och man bör se efter vilken budgetbalans som ska finnas. Jag tror att vi förstår varandra på den punkten. Det är ju en ganska allmänt känd svensk ståndpunkt.

Anf.  238  KARIN GRANBOM (fp):

Kan man se om det finns några återkommande synpunkter, som kommer år efter år, på saker som det inte görs något åt om man tittar tillbaka på de revisionsrapporter som har skrivits? Jag har inte läst rapporterna under så lång tid tillbaka och känner inte till dem. Men om det finns sådana punkter finns det ju anledning att vid ett sådant här tillfälle lyfta fram och uppmärksamma dem. Från svensk synpunkt bör vi säga att vi inte kan acceptera dem vid just ett sådant här tillfälle.

Anf.  239  Statssekreterare CURT MALMBORG:

Man kan säga att det finns en sådan punkt som vi kommer att ta upp under det ordinarie Ekofinrådet. Det gäller det som jag sade om överbudgetering och att det uppenbarligen finns ett strukturfel eftersom pengar betalas tillbaka år efter år. Man har alltså ett budgeterande som inte motsvarar verkligheten, framför allt när det gäller kategori två. Den frågan finns med som en svensk profilfråga också.

Anf.  240  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för den informationen. Jag undrar om någon har frågor att ställa med anledning av punkt 4, om förberedelserna för förlikning med Europaparlamentet. Har statssekreteraren någonting att tillägga i den frågan? Ingen önskar ordet, och vi tackar för informationen.

Finns det några övriga frågor? Om inte så tackar vi statssekreteraren med medarbetare för att ni har kommit hit.

9 §  Rättsliga och inrikes frågor (asyl/migration)

Statsrådet Barbro Holmberg

Återrapport från ministerrådsmöte den 6 november 2003

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 27 och 28 november 2003

Anf.  241  ORDFÖRANDEN:

Då går vi vidare till punkt 9 på dagordningen som handlar om rättsliga och inrikes frågor, om asyl och migration. Jag vill hälsa statsrådet Barbro Holmberg med medarbetare välkomna till EU-nämnden.

Vi gör som vanligt. Vi börjar med en återrapportering från ministerrådsmötet den 6 november. Sedan tar vi information och samråd. Vi har också två utestående frågor sedan tidigare som jag har fått besked om att vi skulle få svar på.

Jag vet även att det är någon övrig fråga. Den tycker jag att vi kan ta upp på slutet. Men vi börjar, som sagt var, med återrapporten. Varsågod, statsrådet!

Anf.  242  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s):

Tack! Det förra mötet började med att kommissionen redogjorde för läget när det gäller förhandlingar om återtagandeavtal. Man informerade om att man hade nått en överenskommelse dagen innan det här mötet ägde rum, alltså den 5 november, med Albanien. Så ett steg framåt hade tagits i de här förhandlingarna.

Nästa fråga som togs upp på förra mötet var direktivet om tillfälliga uppehållstillstånd till offer för människohandel och människosmuggling som sedan samarbetar med brottsbekämpande myndigheter. Här nåddes en politisk överenskommelse, vilket var väldigt glädjande. Det här är nämligen ett direktiv som kommer att bli ett väldigt viktigt instrument i kampen mot människohandeln. Personligen tycker jag också att det är en viktig markering. Medlemsstaterna ser väldigt allvarligt på den här typen av brottslighet, och man avser inte bara att bekämpa den med kontroll, utan det måste faktiskt också finnas en human och en omhändertagande sida. Det här direktivet innehåller också en möjlighet för offer att få läkarvård, arbete, utbildning och så vidare.

Nästa punkt på dagordningen var en diskussion om säkra tredjeländer och gränsförfaranden. Det var inom ramen för asylprocedurdirektivet. Att de här punkterna skulle tas upp var någonting som vi fick information om väldigt sent, så det hade jag alltså inte kunnat redogöra för vid förra mötet, men det har gått ut skriftlig information.

Det som hände vid mötet var egentligen ingenting annat än att det var en diskussion om de här punkterna. Det var dels en diskussion om säkra tredjeländer, dels en diskussion om det här gränsförfarandet.

Vad man kunde konstatera var att det var några länder som var mycket positiva till att ha gemensamma listor över tredjeländer. Andra länder var tveksamma. Ordföranden tvingades konstatera att det inte gick att uppnå någon form av överenskommelse, så man återförde frågan till arbetsgrupperna. Det var alltså inga beslut som fattades, utan sannolikt återkommer man till de här frågorna vid nästa möte.

Sedan var det den gemensamma kommittén. Där kunde man nå politiska överenskommelser om rådsbeslutet om ersättning när det gäller ömsesidigt erkända beslut om avvisning och utvisning. Där har vi, som sagt, ett direktiv som säger att ett medlemsland kan verkställa ett annat medlemslands beslut om avvisning. Det här handlar då om hur det ska ersättas, helt enkelt. Det var också ett beslut om organiserande av gemensamma flygningar för återsändande.

Det var det som ägde rum.

Anf.  243  ORDFÖRANDEN:

Då tackar jag för det och lämnar ordet fritt med anledning av den här rapporten. Det är ingen som begär ordet. Då får vi tacka så mycket för den och godkänna den.

Vi går då in på dagordningen. Då är det punkt 1 om att bevilja eller återkalla flyktingstatus.

Anf.  244  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s):

Det är det så kallade skyddsgrundsdirektivet. Det är ett direktiv som är indelat i två olika delar. Den ena delen innehåller bestämmelser om vilka som ska bedömas som flyktingar och personer med andra typer av skyddsbehov. Den andra delen handlar om vilka rättigheter som flyktingar och skyddsbehövande ska ha.

Förhandlingarna om det här direktivet har stått stilla i princip ett år. I stort sett är hela direktivet färdigförhandlat, men det är några reservationer som återstår. Det är särskilt ett medlemsland som har problem med det här direktivet.

Vi tror att ordförandeskapet kommer att ta upp hela direktivet för diskussion på mötet och försöka förmå det här medlemslandet att släppa sina reservationer. Efter rapporterna om vad som har hänt på Coreper är det kanske inte sannolikt att de här reservationerna släpps, men det kommer förmodligen att bli en diskussion, och man får då fortsätta förhandlingarna nästa gång.

Anf.  245  ORDFÖRANDEN:

Jag måste stanna här därför att det verkar som om vi har olika dagordningar. Vi måste kolla det. På den dagordning som vi har fått finns det en punkt 1 om miniminormer. Du kallar det för punkt 3. Därför blir jag så förvirrad. Det är bra om vi pratar om samma.

Anf.  246  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s):

Ja, det har kommit en ny dagordning som vi uppenbarligen följer nu.

Vad vi kan säga är att det italienska ordförandeskapet …

Anf.  247  ORDFÖRANDEN:

Vi måste nog utgå från vår dagordning. Eftersom alla runt bordet har en dagordning får ni försöka skriva om ordningsföljden på er dagordning. Annars blir det hopplöst.

Jag kan läsa. Punkt 1 handlar om miniminormer för förfarande för att bevilja eller återkalla flyktingstatus. Det är det som jag har som punkt 1. Vi backar.

Anf.  248  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s):

Jag ber om ursäkt.

Vi tar alltså asylprocedurdirektivet. Det direktivet står på dagordningen, men vi har ännu inte fått någon information om vilka artiklar som kommer att behandlas, vilket är väldigt otillfredsställande. Därför tänkte jag nu redogöra för de artiklar som vi tror kommer att behandlas, nämligen de som har behandlats i Coreper. Det är, återigen, diskussionen om säkra tredjeländer. Det är efterföljande ansökningar, artikel 33, och regler för överklagande. Det är de artiklar som jag redogjorde för förra gången.

Anf.  249  ORDFÖRANDEN:

Då är vi med.

Anf.  250  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s):

Bra!

När det gäller säkra tredjeländer är vi inne på artiklarna 27 och 28, och det var just de artiklarna som det diskuterades om förra gången. Som jag sade inledningsvis var många länder emot att man ska ha gemensamma listor över säkra tredjeländer, men det var också många länder som var för det.

Det som vi från svensk sida framförde då och som vi kommer att framföra vid nästa möte är att vi inriktar oss på individens rättssäkerhet. I Sverige har vi inga listor över säkra tredjeländer, men vi tillämpar begreppet ”säkra tredjeländer”, vilket är ett vedertaget begrepp inom den internationella flyktingrätten. Vi tillämpar alltså begreppet, och vi avvisar personer till säkra tredjeländer, men vi menar att ett tredjeland kan bedömas vara säkert för en enskild asylsökande medan det inte nödvändigtvis behöver vara säkert för en annan asylsökande. Därför är det oerhört viktigt att man gör individuella bedömningar när man ska bedöma om det är ett säkert tredjeland.

Om ett land är ett säkert tredjeland beror väldigt mycket på förhållandena i det landet, menar vi. Det beror på lagstiftningen i det landet. Det beror på praxis i det landet. Det är någonting som kan förändras, och det kan förändras väldigt snabbt. Ett säkert tredjeland kan bedömas vara osäkert inom en snar framtid. Därför menar vi att det måste finnas ett system som är flexibelt, och man måste hela tiden göra individuella bedömningar och se vad som händer i det här tredjelandet.

Risken med listor över säkra tredjeländer som skickas ut till handläggare och beslutsfattare är att man får ett väldigt stelbent system som kanske inte går att ändra särskilt snabbt.

Detta är, så att säga, vår argumentation, och det är så vi ser på det här med säkra tredjeländer. Det är också det som vi kommer att framföra vid mötet nästa gång.

En annan artikel som vi tror kommer att tas upp är artikel 35 a. Den handlar om gränsförfarande. Här har man då infört ett begrepp – ”säkra grannländer”. Tanken är att medlemsstaterna, enligt den här artikeln, får införa ett system för att hantera ansökningar från asylsökande som kommer från grannländer som bedöms vara säkra tredjeländer. Det här var också en diskussion som fördes vid förra mötet. Det var väldigt många medlemsstater som var mycket kritiska till den här artikeln, bland annat därför att det inte finns någon riktig definition på vad som är ett säkert grannland. Är det landgränser man tänker på? Eller gäller det också flygförbindelser och sjöförbindelser? Den definitionen är inte tydlig.

Vi kommer att framföra väldigt mycket tvivel kring den här artikeln. Det måste vara väldigt tydliga definitioner, och man måste verkligen gå igenom artikeln ordentligt. Det finns heller ingen riktig tanke på hur de här olika listorna förhåller sig till varandra. Å ena sidan är det en lista över säkra tredjeländer. Å andra sidan är det en lista över säkra grannländer. Här är det väldigt många oklarheter som återstår.

Ytterligare en artikel som sannolikt kommer upp är artikel 33, och den gäller efterföljande ansökningar. Den behandlades också på Coreper i går. Den handlar om en ventil som måste finnas om det uppkommer nya skäl, att man ska kunna lämna in dem i processen. Sverige kommer att använda artikeln om efterföljande ansökningar efter det att ett slutligt beslut har fattats.

Detta är de artiklar som kommer att behandlas plus de artiklar som jag redogjorde för förra gången, som handlade om …

Anf.  251  ORDFÖRANDEN:

Då kan jag sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet. Då går vi vidare till nästa punkt om miniminormer för när medborgare i tredjeland och statslösa personer ska betraktas som flyktingar.

Anf.  252  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s):

Just det, och då är vi inne på skyddsgrundsdirektivet, som jag redogjorde för. Ska jag föredra det en gång till?

Anf.  253  ORDFÖRANDEN:

Nej, det tror jag inte behövs.

Anf.  254  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Fru ordförande! Jag har några frågor. Det här är ett viktigt direktiv. När kommissionen presenterade det tyckte jag att det såg ganska bra ut, men det har blivit ganska urvattnat.

Jag har läst att FN:s flyktingkommissariat i maj gick ut med en offentlig vädjan till det grekiska ordförandeskapet om att inte tillåta att kärnan i flyktingskyddet urholkas, som nu är fallet.

Nu undrar jag: Har ni under resans gång lyckats förbättra det? Hur är er bedömning när det gäller det här direktivet? Har det blivit bättre sedan maj under era diskussioner? Hur ser ni på departements- och regeringsnivå på det här direktivet? Är det godtagbart som det är?

Anf.  255  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s):

Det har inte hänt någonting sedan i maj, men min uppfattning är att direktivet definitivt är godtagbart som det ser ut nu. Vad som kommer att hända nu är att ordförandeskapet kommer att pressa det land som fortfarande har kvar en rad olika reservationer i fråga om direktivet. De reservationerna är någonting som urholkar direktivet.

Jag anser att det här direktivet är ett av de mest grundläggande direktiven i den harmoniserade asyl- och migrationspolitiken. Med det får man ändå en gemensam definition av vilka som behandlas som flyktingar plus att vi får en definition av övriga skyddsbehövande. Vi får också in att icke-statlig förföljelse också ska vara en del av förföljelsen.

Min uppfattning är att det här är en grund, en bra miniminorm, när det gäller vilka som ska behandlas som flyktingar.

Anf.  256  LEIF BJÖRNLOD (mp):

Jag hann faktiskt få svaret innan jag ställde frågan. Det känns väldigt bra. Jag var inne på frågan om andra skäl, hur det var definierat. Det arbetade man ju på.

Anf.  257  ORDFÖRANDEN:

Det är alldeles utmärkt att man får svar på frågorna innan man ställer dem.

Anf.  258  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Fru ordförande! Jag undrar om ministern gör bedömningen att FN:s flyktingkommissariat kommer att kvarstå med kritiken. Jag tycker inte att det skulle vara bra om direktivet blir godkänt och kommissariatet ändå vidhåller den här uppfattningen. Gör ni den bedömningen, eller tror ni att de ser lite mer positivt på direktivet som det är i dag?

Anf.  259  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s):

Vi har arbetat väldigt nära FN:s flyktingkommissariat när vi har utarbetat det här direktivet. Det har kommit fram väldigt många saker som FN har drivit väldigt hårt. Det gäller bland annat övriga skyddsskäl. En annan sak är det här med att man också ska godkänna icke-statlig förföljelse. Det är någonting som FN:s flyktingkommissariat har drivit som en viktig fråga, och Sverige var ett av de länder som faktiskt tog upp det i förhandlingarna. I början såg det väldigt mörkt ut därför att vi hade väldigt många länder emot oss, men det är faktiskt någonting som finns i det här direktivet.

Min uppfattning är fortfarande att direktivet är ett stort framsteg. Det är miniminormer, men det kommer att betyda att de nya länderna vid utvidgningen måste nå upp till den här definitionen av vad flyktingskap är för någonting.

Vi har också fått in hänvisningar till förföljelse på grund av kön och sexuell läggning, vilket jag menar var en ganska stor framgång i arbetet med direktivet.

Anf.  260  ORDFÖRANDEN:

Då kan jag sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Vi går vidare till punkt 3 om tillfälligt uppehållstillstånd för offer för medhjälp till olaglig invandring och människohandel.

Anf.  261  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s):

Det var det som jag redogjorde för inledningsvis och som det nåddes en politisk överenskommelse om.

Anf.  262  ORDFÖRANDEN:

Bra. Då lämnar vi ordet fritt om det är någon som vill veta något mer om det. Det är det inte. Då kan vi säga att det finns stöd också för det.

Då går vi vidare till den gemensamma kommittén. Vad jag har förstått är punkt 3 och punkt 4 strukna. Det gäller assistans i fall av transitering vid återsändande landvägen och antagande av en gemensam handbok för sambandsmän för invandring.

Anf.  263  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s):

Ja, de är strukna.

Anf.  264  ORDFÖRANDEN:

Då går vi vidare till punkt 6 om ändring av de konsulära anvisningarna om införande av medicinsk reseförsäkring.

Anf.  265  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s):

Den är också struken.

Anf.  266  ORDFÖRANDEN:

Då är vi på punkt 8 om en enhetlig utformning av visumhandlingar.

Anf.  267  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s):

Det handlar om en enhetlig utformning av visumhandlingar, och det handlar om en enhetlig utformning av uppehållstillstånd för medborgare i tredjeland.

Syftet med de här förslagen är att man ska tidigarelägga det som man tidigare har kommit överens om, nämligen att införa digitalt fotografi i handlingar för visering och uppehållstillstånd. Tidigare har man sagt att det ska införas 2007, men det ska tidigareläggas till 2005. Det är det ena.

Det andra är att medlemsstaterna ska införa biometriska kännetecken, i första hand ansiktsbild och fingeravtryck, i viseringshandlingar och uppehållstillstånd och att man ska göra det på ett harmoniserat sätt. Det här förslaget syftar alltså till att skapa en rättslig grund för att man ska kunna genomföra det här på ett harmoniserat sätt.

Anf.  268  ORDFÖRANDEN:

Då tackar vi för det. Jag lämnar ordet fritt med anledning av den redogörelse som vi har fått. Det är ingen som begär ordet. Då kan jag sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Sedan har jag tre nya frågor som jag har fått rapport om. Den första gäller ordnad inresa i EU för personer med skyddsbehov. Den andra gäller villkor för tredjelandsmedborgares inresa som anställd eller egenföretagare. Den tredje … Är de Justitiedepartementets?

Anf.  269  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s):

Ja.

Anf.  270  ORDFÖRANDEN:

Finns det något mer på din lista som inte vi har tagit upp? Vi har ju olika listor. Finns det någonting på din lista som inte vi har?

Anf.  271  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s):

Jag skulle vilja nämna någonting som Justitiedepartementet kommer att redogöra för lite senare, som kommer att tas upp på den gemensamma kommittén. Det gäller ett arbetsprogram för kamp mot olaglig invandring över sjögränser. Jag skulle bara vilja göra en kort kommentar, för det finns migrationsaspekter på den punkten.

Anf.  272  ORDFÖRANDEN:

Då tar vi det. Varsågod!

Anf.  273  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s):

Det är alltså ett arbetsprogram för kamp mot olaglig invandring över sjögränser. Där finns förslag som bland annat innebär att man ska kunna omhänderta dem som kommer till ett land med båt till exempel och placera dem på något center. Det har vi reserverat oss emot, och den reservationen kommer att kvarstå.

Vi är över huvud taget tveksamma till hela den delen när det gäller båtar som närmar sig gränsen och hur man ska förhålla sig till det. Vi kommer inte att släppa den reservationen. Vi kommer att återkomma till nämnden med mer information om hur de diskussionerna går, men Justitiedepartementet kommer alltså att redogöra för hela det här arbetsprogrammet mer i detalj.

Anf.  274  ORDFÖRANDEN:

Då tar vi det som en information. Vi kommer senare att ha ett ordinarie samråd kring detta.

Anf.  275  BEATRICE ASK (m):

Det är möjligt att jag är helt förvirrad, men i mina papper står det under svensk ståndpunkt att vi ska stödja förslaget. Det gäller alltså handlingsprogram för bekämpning av olaglig invandring sjövägen.

Anf.  276  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s):

Ja, precis, men vi har en reservation. Det var därför som jag ville göra den här markeringen. Vi kommer inte att släppa den reservationen, och vi kommer att gå in och titta ordentligt på hur de här artiklarna slår och hur förhandlingen kommer att se ut. Vi kommer att återkomma med mera information om den punkten.

Anf.  277  BEATRICE ASK (m):

Då är det väl bra om man informerar Justitiedepartementet, så att det kommer med i papprena också. Det är ju en rätt viktig poäng. Men det är väl bra att vi fick den informationen.

Anf.  278  ORDFÖRANDEN:

Framför allt är det väl bra att vi får det som en information. Sedan ska den gå till utskottet, som alltid.

Anf.  279  LEIF BJÖRNLOD (mp):

Jag kanske ställer en lite dum fråga. Ni har naturligtvis speciella skäl till att ni vill lägga fram den här reservationen. Kan ni jättesnabbt tala om grunderna för det? Jag ser en del direkt.

Anf.  280  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Jag ska först säga att jag uppskattar att ni kämpar lite för den här reservationen. Jag tror ju att det är många människor här som har skyddsskäl. Min fråga är egentligen: Vilka länder är det som direkt driver den här frågan? Är det bara >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<eller är det fler länder? Hur är vår möjlighet att få igenom reservationen och stoppa det här?

Anf.  281  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s):

Det grundläggande argumentet för att vi är tveksamma till det här är att man måste säkerställa att människor som kommer till gränsen får en rättssäker asylprocess. Grundprincipen för asylpolitiken är att människor ska kunna komma till våra gränser och söka asyl. Om man stoppas innan man över huvud taget kommer till gränsen menar vi att det äventyrar hela grunden för asylpolitiken. Det är därför som vi har den reservationen och kommer att behålla den reservationen.

Svaret på Sven-Erik Sjöstrands fråga är att det är två länder som framför allt driver det här. Det är två länder med >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<om jag säger så. >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<Men vi är inte ensamma om att vara tveksamma till det här förfarandet. Det finns andra länder som är precis lika tveksamma som vi därför att det så uppenbart strider mot de grundläggande principerna för asylrätten.

Anf.  282  ORDFÖRANDEN:

Då tackar vi för den här informationen. Vi kommer, som sagt, tillbaka till det här. Har vi då klarat av alla frågor?

Anf.  283  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s):

Det är två frågor kvar – jag ska ta dem väldigt kort. Det handlar om en mer ordnad och väladministrerad inresa i EU för personer i behov av skydd. Är alla med på vilken punkt det handlar om? Det var den här extrapunkten.

Anf.  284  ORDFÖRANDEN:

Jag trodde att du sade att Justitiedepartementet skulle ta den, men så var det alltså inte?

Anf.  285  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s):

Nej, det var bara arbetsprogrammet.

Jag redogjorde förra gången för EU-nämnden för ett seminarium som hade ägt rum i Rom där man hade diskuterat möjligheten att söka asyl vid ambassader men också vidarebosättning, alltså kvotuttagning av flyktingar. Det var ett seminarium där man gjorde anteckningar, och protokollet från det seminariet kommer att komma upp på bordet nu på rådsmötet. Det kommer i sin tur att tas om hand av kommissionen, som kommer att bearbeta det och komma tillbaka till rådet. Det här är alltså någonting som det kommer att informeras om, eller man kan väl säga att protokollet kommer att antas av rådet.

Anf.  286  ORDFÖRANDEN:

Jag lämnar ordet fritt med anledning av den informationen. Eftersom ingen begär ordet tackar vi för det och går över till nästa punkt.

Anf.  287  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s):

Nästa punkt är förslag till direktiv om villkor för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse i syfte att bedriva verksamhet som anställd eller egenföretagare. Det här direktivet syftar till att fastställa villkor och rutiner när det gäller procedurerna, alltså när det gäller förfarandet, vid ansökningar om uppehållstillstånd för arbetstagare.

Det här direktivet kom för något år sedan. Det har stått väldigt stilla, och det har inte hänt särskilt mycket i förhandlingarna om direktivet. De allra flesta medlemsstater menar att det är väldigt tekniskt och detaljerat utformat. Det som kommer att hända på nästa möte är att man kommer att ta upp direktivet igen. Kommissionen kommer väl i stort sett att fråga medlemsländerna om det är någon mening att fortsätta med det här direktivet.

Direktivet tar inte upp de materiella bestämmelserna när det gäller arbetskraftsinvandring, utan det gäller enbart själva procedurerna för arbetskraftsinvandring.

Anf.  288  ORDFÖRANDEN:

Har vi samma ståndpunkt som vi har haft tidigare till detta?

Anf.  289  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s):

Vår ståndpunkt är att vi håller med de flesta andra medlemsländer om att det är väldigt krångligt, tekniskt och detaljerat. Visserligen kan det vara bra att ha ett harmoniserat system, men det måste vara betydligt enklare. Det är den svenska hållningen.

Anf.  290  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns ett stöd för regeringens redovisade upplägg för kompromisser i den här frågan.

Då undrar jag om det finns några ytterligare frågor.

Anf.  291  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s):

Ordföranden inledde med att det var två frågor som jag inte kunde svara på förra gången som jag tänkte svara på nu.

En fråga gällde kopplingen mellan direktivet om tillfälligt uppehållstillstånd för offer för människohandel å ena sidan och direktivet om ersättning till brottsoffer å andra sidan. Frågan gällde om ersättning till brottsoffer skulle bli tillämpligt på de här offren. Förhandlingarna om direktivet om ersättning till brottsoffer har precis påbörjats när det gäller tillämpningen och omfattningen. Här pågår det alltså förhandlingar. Det är inte klart ännu.

Nästa fråga, som Sven-Erik Sjöstrand tog upp förra gången, gällde kopplingen mellan artikel 39 som reglerar frågan om suspensiv verkan av ett överklagande å ena sidan och artikel 35 som reglerar just det vi talade om tidigare, nämligen gränsförfarande. Sven-Erik Sjöstrand uttryckte en viss oro för det faktum att medlemsstaterna skulle kunna tillämpa nationella regler efter det att direktivet hade trätt i kraft.

Jag kan verkligen förstå den oron efter att vi har tittat på detta. Men det visar sig att den artikel där det står att man får tillämpa nationella regler är en så kallad standstill-klausul, det vill säga att om man godkänner artikeln kan det land som redan har det här gränsförfarandet behålla det, men däremot kan inga andra länder införa det. Det blir en standstill-klausul på det sättet. Det betyder att man ser till att omfattningen av det här förfarandet inte blir så stort.

Anf.  292  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för den informationen och svaret på den kvarvarande frågan.

Anf.  293  BEATRICE ASK (m):

Jag förstår att det är precis i början av förhandlingarna om de här brottsofferersättningarna. Men jag vill ändå skicka med att jag tycker att i den mån Sverige kan ha någon synpunkt är det väldigt angeläget att hitta lösningar. De som har blivit utsatta för den här typen av brott – det är komplicerade förhållanden många gånger – är väldigt strandsatta, inte minst ekonomiskt. De har svårt att hitta en ny start i många avseenden. Det är angeläget att se om man kan göra något. Med rätt konstruktion kan det kanske också vara en liten sten som ökar hindren för människohandel.

Jag vill bara skicka med att jag utgår ifrån att det är Sveriges ambition i det här arbetet.

Anf.  294  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Fru ordförande! Jag vill tacka för det här svaret. Jag uttryckte en oro över en mycket komplicerad fråga. I regel är dessa texter på engelska. Ibland är det svårt att översätta orden riktigt korrekt. Det är en svårighet. Det är bra att det blir tolkat.

Jag har en liten följdfråga. Vet ni hur många länder som kan ha de här nationella reglerna? Det är bra att inga andra kan införa nya regler.

Anf.  295  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s):

Det är ett land.

Anf.  296  ORDFÖRANDEN:

Då undrar jag om det finns några A-punkter på listan.

Anf.  297  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s):

Inga punkter som gäller migrationsfrågor finns på A-punktslistan.

Anf.  298  ORDFÖRANDEN:

Då tackar jag statsrådet med medarbetare för att ni kom hit och önskar er en trevlig helg.

10 §  Rättsliga frågor

Statssekreterare Dan Eliasson

Återrapport från ministerrådsmöte den 6 november 2003

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 27 och 28 november 2003

Anf.  299  VICE ORDFÖRANDEN:

Då ber jag att få hälsa statssekreterare Dan Eliasson med medarbetare välkomna.

Vi ska gå igenom punkterna 4–14 på den blå dagordningen. Sedan har vi dessutom en ny punkt om Europol om jag har uppfattat det hela korrekt.

Jag föreslår att statssekreteraren börjar med punkt 4 om eventuella slutsatser från mötet för de europeiska polischeferna.

Anf.  300 Statssekreterare DAN ELIASSON:

Jag kan naturligtvis börja med den punkten om ordföranden så önskar. Annars hade jag tänkt att rapportera en minut från det senaste mötet om det intresserar nämnden.

Anf.  300  VICE ORDFÖRANDEN:

Ja, förlåt mig. Vi har en återrapportering också.

Anf.  301  Statssekreterare DAN ELIASSON:

Vi hade ett RIF-rådsmöte den 6 november 2003. Det var ett antal frågeställningar som diskuterades där. Vår inställning var att materian som förelåg inför rådsmötet inte var tillräckligt färdigberedd. Vi hade nog tyckt att mötet skulle ställas in. Våra farhågor besannades.

På de punkter som var av intresse blev det väldigt inkonklusiva diskussioner. Frågorna hänsköts till rådsarbetsgrupperna igen.

Men för formens skull vill jag nämna att vi resonerade om förslaget till direktiv om ersättning till brottsoffer. Vi pratade om ett undertecknande av ett avtal mellan EU och Norge och Island om tillämpning av vissa bestämmelser i konventionen om ömsesidig rättslig hjälp vid brottmål.

I den gemensamma kommittén diskuterade vi uppföljningen av Europeiska rådet i Bryssel om förvaltningen av unionens gemensamma gränser och kontroll över migrationsströmmar. Vi resonerade också om tillämpningen av principen om ne bis in idem, det vill säga att en person inte ska åtalas och dömas två gånger för samma sak.

Som jag sade inledningsvis blev det allmänna diskussioner utan någon sammanfattning. Behandlingen av frågorna får fortsätta på arbetsgruppsnivå. Vi kommer att komma tillbaka till någon fråga i dag och några ytterligare frågor inför nästa rådsmöte som ligger den 19 december tror jag.

Anf.  302  VICE ORDFÖRANDEN:

Eftersom ingen begär ordet tackar vi för det och går vidare till punkt 4.

Anf.  303  Statssekreterare DAN ELIASSON:

Punkt 4 handlar om slutsatser från mötet för de europeiska polischeferna. De europeiska polischeferna träffas i princip en gång per ordförandeperiod och resonerar om hur man kan fördjupa och förbättra polissamarbetet i unionen och hur man kan göra det mer operativt.

I Rom den 6 och 7 oktober diskuterade man ett antal frågor. Det handlade framför allt om hur vi ska kunna förstärka samarbetet mellan de brottsbekämpande myndigheterna och säkerhets- och underrättelsetjänsterna för att stärka det förebyggande arbetet i kampen mot organiserad brottslighet. Vi pratade om behovet av att stärka Europol, bland annat genom att Europol medverkar i gemensamma utredningsgrupper och att starkare band skapas mellan Europol och Eurojust. Sedan resonerades det också om förberedelserna inför olympiska spelen 2004.

Man gjorde ett antal slutsatser, och de ska noteras av rådet den kommande veckan.

Rent allmänt kan man säga att det i allt väsentligt handlar om hur vi ska kunna utnyttja existerande strukturer och instrument på ett mer effektivt sätt. Inget nytt skapas med detta. Det här är som det ska vara – poliser som träffas och resonerar om hur man kan bli mer effektiva inom ramen för existerande strukturer.

Detta ska noteras, och det kan vi göra från vår utgångspunkt.

Anf.  304  VICE ORDFÖRANDEN:

Eftersom ingen begär ordet tackar vi för det och går till punkt 5.

Anf.  305  Statssekreterare DAN ELIASSON:

Det här är en fråga som ligger under Försvarsdepartementet. Den handlar om förstärkt gemenskapssamarbete beträffande räddningstjänst. Rådets slutsatser, som vi ska diskutera, har tillkommit med anledning av de klagomål som medlemsländerna framfört i anslutning till den bristande funktionen för gemenskapsmekanismen för räddningstjänsten vid hanteringen av de omfattande skogsbränderna i Sydeuropa sommaren 2003. Vi såg förskräckliga bilder därifrån på TV.

Kommissionen, som har en nyckelroll i den mekanismen, instämmer i den av medlemsländerna framförda kritiken. Vi tycker att de rådsslutsatser som finns på bordet är bra. Vi välkomnar dem och ansträngningen att förbättra gemenskapsmekanismen för räddningstjänst.

Vi, tillsammans med några andra medlemsstater, menar dock att eventuella större förändringar i den gemenskapsmekanismen bör invänta den planerade utvärdering som ska göras hösten 2004. Vi välkomnar ett lite mer effektivt gemenskapssamarbete när det gäller räddningstjänst till följd av erfarenheterna från skogsbränderna i somras.

Anf.  306  VICE ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns acceptans för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Vi går vidare till punkt 6 om Västra Balkan.

Anf.  307  Statssekreterare DAN ELIASSON:

Den 28 november ska rådet sammanträffa med justitie- och inrikesministrarna från Västra Balkan. Syftet med det här mötet är att stärka den politiska dialogen mellan EU och den här regionen. Länderna på Västra Balkan ska vid mötet presentera nationella handlingsplaner i kampen mot den organiserade brottsligheten. Det här är handlingsplaner som man sedan tidigare har åtagit sig att framställa.

Det ska också antas slutsatser från mötet. Slutsatserna diskuterades i Bryssel i går. De verkar bli klara först under nästa vecka. Som vi har förstått det tror vi dock att det ska läggas särskild vikt i de här slutsatserna vid kampen mot den organiserade brottsligheten i alla dess former. Det gäller särskilt handeln med människor, droger och vapen samt smuggling av varor.

Vidare ska EU och Västra Balkan utveckla polissamarbete genom sambandsmännen på Västra Balkan, Europol och andra befintliga strukturer.

Slutligen ska samarbete kring frågor om migration och gränskontroll prioriteras.

Vi kommer att överlämna slutsatserna till nämnden när de föreligger i något skick. Vi har ingenting sådant ännu.

Vår utgångspunkt är naturligtvis att det är bra att vi samarbetar närmare, bygger broar mellan unionen och de oroshärdar som finns i närheten, att vi uppmuntrar till regionalt samarbete i den regionen och att vi försöker hjälpa och stötta uppbyggnaden av rättsliga infrastrukturer.

Det är några av de hållpunkter vi har för ingången i det mötet.

Anf.  308  VICE ORDFÖRANDEN:

Eftersom ingen begär ordet konstaterar jag att det finns acceptans för regeringens ståndpunkt beträffande punkt 6 om Västra Balkan.

Jag ber statssekreteraren att gå vidare med punkt 7 om minimibestämmelser för brottsrekvisit med mera.

Anf.  309  Statssekreterare DAN ELIASSON:

Herr ordförande! Det här är en fråga som har föredragits i nämnden ett antal gånger. Det är en fråga där både nämnden och justitieutskottet har visat stort intresse. Det är en fråga som är av stor vikt för regeringen.

Låt mig ge en kort bakgrund. Det här instrumentet förhandlades senast vid rådsmötet i november förra året. Då lyckades vi inte enas om en överenskommelse. Vad vi framför allt strandade på vid den tidpunkten var frågan om hur små narkotikaöverlåtelser ska behandlas i påföljdshänseende. Vid det rådsmötet avvisade flera medlemsstater ett kompromissförslag från ordförandeskapet. Förslaget gick ut på att påföljdsnivån sänks från ett minsta maximistraff på 1–3 år till en nivå där det endast stadgas att straffen ska vara effektiva, proportionella och omfatta fängelsestraff.

Herr ordförande! Jag vill säga några ord om de utgångspunkter för förhandlingsarbetet som Sverige har haft och som enligt regeringen ligger fast för de förhandlingar som nu kommer att äga rum.

För det första vill vi inte att texten ska innehålla några undantag för små överlåtelser av narkotika. Som nämnden vet har vi vid rådsmötena gång på gång ställt oss avvisande till en lösning som innefattar sådana undantag. Skälet till det är att de här undantagen kan ses som ett godkännande av de länder som har en mer liberal syn och en tillåtande syn på små narkotikaöverlåtelser. Vi har nu fått gehör för de här kraven, herr ordförande. Texten är nu fri från några undantag.

För det andra motsätter vi oss en sänkning av den ursprungliga påföljdsnivån 1–3 år för små narkotikaöverlåtelser, det vill säga att det lägsta maximistraffet inte får vara mindre än häradet 1–3 år. Vi menar att den påföljdsnivån är den mest lämpliga. Det har vi också givit tydligt uttryck för vid rådsmötena. Vi ser det som en stor framgång om vi vid de här förhandlingarna kan få till stånd att en sådan nivå kvarstår, och mycket talar för det, herr ordförande.

För det tredje strävar vi efter en ordning som kan tillföra medlemsstaterna någon typ av övervakningsplikt, det ska alltså vara en ordning som säkerställer att medlemsstaterna verkligen tillämpar sina straffbestämmelser. Vår uppfattning är nämligen, som vi tidigare har sagt här i nämnden, att det inte bör vara tillräckligt att medlemsstaterna föreskriver straff för vissa brott, utan straffbestämmelserna måste naturligtvis också tillämpas i praktiken. Någon ordning som säkerställer det här, som följer upp den faktiska tillämpningen, är viktig för oss.

Vi tänkte fortsätta förhandlingsarbetet enligt de här huvudlinjerna. Det kan finnas olika sätt att uppnå de målsättningar som vi har. Vi är naturligtvis beredda att diskutera olika lösningar, men utgångspunkterna ligger fast.

Herr ordförande! Om 45 minuter kommer den italienske justitieministern att ringa till mig för att resonera om de här frågorna. Om inte nämnden har något annat budskap är detta de utgångspunkter som vi har för de diskussionerna.

Anf.  310  VICE ORDFÖRANDEN:

Det gav en viss konkretion åt diskussionen här.

Anf.  311  BEATRICE ASK (m):

Herr ordförande! Då förstår man att man ska skynda på så att du hinner med det där telefonsamtalet.

Jag tycker att det är en mycket bra hållning som regeringen har i den här frågan. I dessa tider, när liberaliseringar på narkotikapolitikens område dräller fram, tycker jag att det är bra att man står på sig i det här fallet. Då kanske Europa kan hjälpa oss.

Däremot har jag en fråga om en sak som vi upptäckte i justitieutskottet. Det står nämligen i den promemoria som vi har fått att vi kan behöva kriminalisera de här prekursorerna. Det är någonting som inte är ett brott i Sverige i dag. Jag tror att det gäller handel med ingredienser för att göra narkotika. När vi ska kriminalisera någonting som inte är brottsligt i dag vore det intressant att få beskrivet vad detta innebär. Är det stora förändringar? Det kanske är så att vi ursprungligen hade några goda skäl till att inte kriminalisera den här verksamheten, och där måste då ändra oss. Det vore bra att få en beskrivning av vad detta kan tänkas innebära. Om inte annat är det nödvändigt att vi får veta det innan vi ska ta ställning till något rambeslut eller liknande.

Anf.  312  Statssekreterare DAN ELIASSON:

Herr ordförande! Vi svävade på målet i går i justitieutskottet. Vi har gått hem och gjort vår läxa. Prekursorer hanteras i dag straffrättsligt enligt bestämmelserna om medhjälp och försök till narkotikabrott. Eftersom rambeslutet också handlar om försök till narkotikabrott ryms det inte i gällande regler om medhjälp och försök. Vi tror att vi måste skapa ett självständigt prekursorsbrott. Det är förklaringen enkelt uttryckt. Jag kan försöka läsa lite mer innantill från den tekniska beskrivningen ni har fått av det här, men enkelt uttryckt: Reglerna om medhjälp och försök till narkotikabrott täcker inte in den här gärningen, utan vi måste skapa ett självständigt prekursorsbrott.

Anf.  313  BEATRICE ASK (m):

Jag begär ingen förklaring av de tekniska sakerna här och nu, men däremot är det nog viktigt att detta finns redovisat i en kommande proposition så att man kan reda ut det och vet vad det är vi gör.

Anf.  314  VICE ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att nämnden ger full accept till den här strängare tolkningen inför diskussionerna med den italienske justitieministern.

Om jag läser anteckningarna rätt här är punkterna 8 och 9 strukna. Vi går direkt till punkt 10 om bemyndigande för undertecknande av avtal mellan EU och Norge/Island om ömsesidig rättslig hjälp. Det är en politisk överenskommelse som vi står inför.

Anf.  315  Statssekreterare DAN ELIASSON:

Herr ordförande! Det är rätt att punkterna 8 och 9 är strukna. Punkt 10 handlar om ett avtal mellan Europeiska unionen och Norge/Island om ömsesidig rättslig hjälp. Frågan var aktuell inför det förra mötet men sköts upp eftersom vissa tillägg gjordes.

Avtalet mellan EU och Norge och Island syftar alltså till att Norge och Island fullt ut ska tillämpa EU:s konvention om rättslig hjälp i brottmål och ett tilläggsprotokoll till den här konventionen. Avtalet är helt oproblematiskt. Det räknar endast upp de artiklar i konventionen och protokollet som Norge och Island ska tillämpa. Några materiella förändringar i bestämmelserna i konventionen och protokollet har inte skett.

På ministermötet ska vi komma överens om det här avtalsinnehållet och att ordförandeskapet i ett rådsbeslut får fullmakt att underteckna avtalet. Det kan också bli tal om att medlemsstaterna redan nu ska avge konstitutionella förklaringar, det vill säga att man talar om man inte kan bli bunden formellt av avtalet innan man har lagstiftning på plats.

Vi stöder det här avtalet. Vår bedömning är att avtalet kräver lagändring, och det är också vår avsikt att avge en förklaring som innebär att Sverige inte blir bundet av avtalet förrän vi vidtagit de åtgärder som krävs enligt regeringsformen när det gäller ingåendet av internationella avtal.

Det är oproblematiskt för oss och glädjande att vi kan knyta Norge och Island till en viktig del av det rättsliga samarbetet inom unionen trots att de inte är medlemmar.

Anf.  316  VICE ORDFÖRANDEN:

Du säger att det är oproblematiskt för oss. Innebär det att det är problematiskt för några andra?

Anf.  317  BEATRICE ASK (m):

Jag har en enkel fråga. Vad är det för lagändringar vi måste göra för att det ska bli färdigt? Jag tycker att det verkar okomplicerat, men lagändringar är ju sällan det.

Anf.  318  Statssekreterare DAN ELIASSON:

Herr ordförande! Det är oproblematiskt och inte heller problematiskt för något annat medlemsland. Men vi ska vara helt öppna och ärliga och konstatera att länder på den sydligare flanken kanske inte är lika intresserade av att lägga unionens resurser på att sluta avtal med Norge och Island som man är när det gäller att sluta avtal med andra mer närliggande länder. Det har inte varit helt lätt att få alla ombord i den här processen. Men i substans är det inga problem.

När det gäller Beatrice Asks fråga vill jag säga att det handlar om att göra tekniska justeringar i existerande lagstiftning. Det handlar om att lägga till Norge och Island och myndigheter som nämns i deras länder. Det är rent tekniska justeringar.

Anf.  319  VICE ORDFÖRANDEN:

Jag konkluderar att det finns en acceptans för regeringens ståndpunkt i denna fråga.

Jag ber statssekreteraren att gå över till punkt 11 om domstolars behörighet.

Anf.  320  Statssekreterare DAN ELIASSON:

Då ska jag göra en liten justering av dagordningen. Jag kommer att komma tillbaka till det senare också. Det är några punkter som är lite förändrade, men vi har valt att jobba utifrån den dagordning som har skickats över till nämnden.

Punkterna 11 och 12 har blivit A-punkter enligt den senaste informationen. Men jag kan säga några ord om dem ändå. Vi har nämnt dem ett antal gånger i nämnden tidigare. Vi känner att vi har fullt stöd för ingåendet av punkterna 11 och 12. Jag tror att det är tänkt att rådet ska besluta om antagandet av förslaget till förordning. Tanken var att vi skulle ha gjort det redan vid rådsmötet den 3 oktober, och vi redogjorde för det vid sammanträdet i nämnden i slutet av september.

Av formella skäl fick vi nöja oss med en politisk överenskommelse den 3 oktober. Skälet till detta är att medlemsstaterna tidigare har kommit överens om att beslutet att anta förordningen ska fattas samtidigt med att rådet fattar ett annat beslut, nämligen beslutet om att bemyndiga medlemsstaterna att tillträda 1996 års Haagkonvention.

Det senare beslutet kunde inte fattas på rådsmötet i oktober och inte heller på mötet den 6 november trots att det var tänkt så. Men förhoppningsvis kan det fattas på det nu kommande mötet.

Med herr ordförandens godkännande kan jag kanske få säga något ord om punkt 12 också som hör ihop med punkt 11.

Det är alltså en konvention som handlar om att EU ska bli part i 1996 års Haagkonvention om behörighet, tillämplig lag, erkännande, verkställighet och samarbete i frågor om föräldraansvar och åtgärder till skydd för barn. Den hör samman med den interna EU-förordningen om samma frågor.

I rådet är medlemsstaterna eniga om att det är viktigt att konventionens bestämmelser kan börja tillämpas. Vi vill att de nationella parlamenten får ta ställning till frågan så snabbt som möjligt.

Vid ett tidigare RIF-råd var vi eniga om att beslut skulle fattas, men Europaparlamentet hade inte hunnit yttra sig. Det har de gjort nu, och de har ställt sig positiva till den här konventionen.

En liten hake återstår, och man vet aldrig hur det blir i den typen av frågor. Det handlar nämligen om Spanien och Storbritannien och Gibraltarfrågan, vilket inte är helt ovanligt i de här sammanhangen. Det handlar om vilket självständig roll Gibraltar ska ha eller inte.

Vi tror och hoppas att den frågan mellan de parterna kan lösas och att vi kan anta hela det här paketet vid rådsmötet nästa vecka. Som det ser ut just nu har vi fått meddelande om att det är A-punkter, och då är den frågan löst.

Anf.  321  VICE ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en acceptans i nämnden för regeringens position när det gäller punkterna 11 och 12.

Därmed ber jag statssekreteraren att gå över till punkt 13 om en europeisk exekutionstitel för obestridda fordringar.

Anf.  322  Statssekreterare DAN ELIASSON:

Herr ordförande! Kommissionen har presenterat ett förslag till en europeisk exekutionstitel för obestridda fordringar. Vi tycker att det här förslaget är mycket bra. Tanken är att det ska bli enklare att verkställa tredskodomar och andra avgöranden där svaranden inte har bestritt kravet.

Tanken med förslaget är att den domstol som har dömt ska fylla i ett formulär som intygar att domen ska kunna röra sig fritt i unionen. Det ska vara en europeisk exekutionstitel. En dom i ett land gäller i ett annat land.

Avsikten är att rådet ska nå en politisk överenskommelse för att kunna anta en gemensam ståndpunkt vid RIF-rådet den 19 december. Därefter vidtar Europaparlamentets andra läsning.

Vi hade trott att vi var klara för antaganden, men en liten fråga har dykt upp på slutet. Det gäller frågan om tillämpningsområdet som föreslås utvidgas till domar som efter överklagande inte längre är obestridda. Vi och flera andra anser att det här är lite märkligt trots diskussionerna i RIF-rådet i juni.

Tanken är att förordningen ska behandla just obestridda fordringar. Då är det lite konstigt att ta med fordringar som är föremål för domstolsprövning. Då är de inte längre obestridda. Vi ska försöka lösa detta på något sätt. Vi ser egentligen inte något bekymmer i substans i den här frågan. Det ska till ett klargörande, och vi ska inte få in några fordringar som är föremål för långtgående domstolsprövningar i det här systemet.

I övrigt har vi inga problem med det här förslaget.

Anf.  323  VICE ORDFÖRANDEN:

Jag finner acceptans för regeringens position.

Då går vi över till punkt 14. Sedan undrar jag om det passar bra att vi därefter tar upp den här gemensamma kommittén.

Anf.  324  Statssekreterare DAN ELIASSON:

Herr ordförande! Här, på punkten 14, ska jag vara väldigt kortfattad. Det är ett antal slutsatser från ett seminarium om närpolisverksamhet. Jag anser inte att det här har på politisk nivå att göra. Ingen ställning ska tas från regeringen. Är någon intresserad av innehållet kan vi svara på frågor.

Anf.  325  VICE ORDFÖRANDEN:

Tack så mycket. Varje avlastning välkomnas. Då går vi över till den gemensamma kommittén på ministernivå, punkten 1, Europeisk byrå för hantering av operativt samarbete vid de yttre gränserna.

Anf.  326  Statssekreterare DAN ELIASSON:

Herr ordförande! Den här punkten gäller ett förslag till förordning från kommissionen. Enligt förslaget ska en gemensam byrå inrättas den 1 januari 2005 med uppgift att samordna medlemsstaternas samarbete i gränsfrågor. I enlighet med slutsatsen från Europeiska rådets möte i Bryssel den 16 oktober är avsikten att före årsskiftet nå politisk enighet om huvuddragen i förslaget. Vid RIF-rådet den 27–28 november väntas en första diskussion om förslaget i syfte att möjliggöra detta. Det är helt uppenbart att det är en väldigt ansträngd tidsram för att nå enighet om huvuddragen i förslaget.

Kommissionen menar att EU i dag har ett gemensamt regelverk för gränskontroll, men att det praktiska genomförandet bör samordnas och effektiviseras. Tanken är att det ska ske genom ett fördjupat samarbete mellan nationella myndigheter och att den gemensamma byrån ska utgöra en funktion för samordning och stöd av detta arbete.

Byrån ska bland annat ha till uppgift att samordna gemensamma insatser och projekt, ägna sig åt riskanalyser och utbildnings- och utrustningsfrågor samt samordna återsändande av personer till tredjeland. Byrån ska även kunna ge stöd i form av experthjälp och utrustning till länder som tillfälligt behöver det. Den här byrån kommer att ha en förhållandevis liten organisation med en direktör och 25–30 anställda. Verksamheten kommer att övervakas av en styrelse som bland annat godkänner styrdokument och budget.

Det finns argument som talar för det här förslaget och som vi tycker går i rätt riktning. Det är viktigt att gränskontrollen inom EU håller en god och jämn standard och att samarbetet på området effektiviseras. En väl fungerande central funktion inriktad på praktisk samordning och samarbete kan göra att vi gemensamt kan effektivisera gränskontrollen och kampen mot gränsöverskridande brottslighet.

Det finns olika syn hos olika medlemsländer i den här frågan. Från svensk sida tycker vi att det är särskilt viktigt att slå vakt om att det är medlemsländernas nationella självbestämmande beträffande styrning, organisation och genomförande av gränskontroll som gäller och att den rätten, det självbestämmandet inte inskränks. Gränskontroll är ytterst en nationell angelägenhet och ett nationellt ansvar.

I det här ligger även att medlemsstaternas inflytande över utvecklingen av gränssamarbetet ska bevaras. Som det ser ut just nu kommer det främst att utövas i styrelsen. Därför är fullt deltagande för alla medlemsländer i styrelsen en fråga av hög prioritet. Som det ser ut just nu i förslaget ska inte alla medlemsländer vara representerade i styrelsen. Vi tycker att det är viktigt att de ska vara det.

Sedan finns det förstås en mängd andra frågor att ta ställning till i de kommande förhandlingarna. Det gäller inte minst de ekonomiska konsekvenserna, där Sverige menar att förslaget inte får leda till en höjning av EU:s budget utan att inrättandet av byrån ska finansieras inom EU:s budgetramar.

Vi kommer att få komma tillbaka till den här byrån många gånger. Det kanske viktigaste just nu, herr ordförande, är att resonera om utgångspunkten, de övergripande utgångspunkterna. Den viktigaste utgångspunkten för oss är att slå vakt om att gränskontroll ytterst är en nationell angelägenhet och att den här byrån kan hjälpa till att samordna, effektivisera och stötta. Men arbetet sker på nationell nivå.

Anf.  327  BEATRICE ASK (m):

Herr ordförande! Jag ska inte dra upp en lång debatt, men vi hade en tio timmar lång debatt i kammaren i går om konventsfördraget. Det är en mycket bestämd princip att vi inte ska ha EU-verksamhet som går in på nationella verksamheters område. Någon europeisk gränsstyrka ska vi inte ha. Jag uppfattar närmast att det är lite oförskämt när det kommer den här typen av förslag, där man bakvägen försöker inrätta samma sak.

Här ska det visserligen vara en liten enhet, sägs det. Det var ju snällt. Men man tittar ju på vad de ska göra. Med tanke på den här styrelsen, dessutom, behöver man inte ha mycket fantasi för att se att det här ganska snabbt blir självgående. Man ska ägna sig åt utrustning och utbildning av gränspersonal och jag vet inte vad.

Vi moderater anser att man ska säga nej till det här. Det är inte aktuellt att inrätta detta. Det går utmärkt att samarbeta mellan de olika länderna i fråga om gränsbevakning i andra former, men det här är början till att upprätta en europeisk gränspolis och den typ av verksamhet som vi sade nej till i går i kammaren. Så jag förstår inte varför vi ska ha det här.

Jag tycker att det är viktigt att man håller på det. Det räcker inte att säga att det här är litet och att det i första hand är en nationell verksamhet. Detta blir det nej till, för det här är att bakvägen gå stick i stäv med den politiska inriktning som har gällt hittills och som jag ändå tycker är riktig.

Jag förstår att några av medlemsländerna, som ju har en helt annan ambition än Sverige i den här frågan, känner att de äntligen får ta ett första steg. Jag tror att en eftergiven attityd här tyvärr är att mata fel krafter.

Anf.  328  AGNE HANSSON (c):

Jag tycker också att svensk position ska vara att gå emot det här, mot att inrätta ytterligare ett byråkratiskt organ som egentligen inte behövs för uppgifter som lika gärna kan lösas på mellanstatlig nivå. Jag behöver inte närmare gå in på argumenteringen, för jag förstår väl ändå att det finns en majoritet här, men jag vill deklarera Centerpartiets uppfattning i frågan.

Jag delar regeringens position och uppfattning om att det i de här frågorna ska vara ett helt ograverat nationellt självbestämmande när det gäller beslutsbefogenheter. Det här kommer naturligtvis att bli ett första steg in i någonting annat. Det är egentligen inte motiverat att inrätta en myndighet som inte har några tänder eller beslutsbefogenheter. Enligt regeringens uppfattning ska den heller inte ha detta, och inte enligt min heller. Då borde man inte inrätta den. Det är mycket lätt att man får en självgenererande verksamhet som så småningom vill ha mer att säga till om. Jag tycker också att svensk position borde vara att avstyrka denna myndighet.

Anf.  329  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Herr ordförande! Jag tror att vi i Vänsterpartiet tidigare har redovisat vår uppfattning om det här. Vi har varit mycket kritiska till det här. Vi är också rädda för att man bygger upp en gemensam gränspolis. Där tycker jag att det är bra att statssekreteraren ordentligt markerar att det här är en nationell fråga. Det är viktigt. Jag är tacksam för att det kommer med i protokollet.

Sedan är jag också rädd för en annan sak. Jag vet av erfarenhet att små myndigheter lätt blir stora i EU-sammanhang. De växer av sig själva. Kostnaderna går bara upp. Jag tror att vi måste markera att det här inte behövs.

Anf.  330  LEIF BJÖRNLOD (mp):

För att spara tid säger jag bara att jag instämmer i vad Beatrice Ask och andra har sagt här. Jag delar uppfattningen att det faktiskt finns möjligheter att vara verksam inom polissamarbetet. Redan i dag finns det verksamheter och ett samarbete på det här området. Det kan gott fortsätta i den icke-institutionaliserade formen.

Anf.  331  JOE FRANS (s):

Herr ordförande! Jag vill bara konstatera att vi från den socialdemokratiska gruppens sida fullt ut står bakom regeringens ståndpunkt.

Anf.  332  VICE ORDFÖRANDEN:

Då kan jag summera. Jag kan ju också räkna. Det framgår att det finns en majoritet för regeringens position. Då går vi vidare i texten. Jag har förstått att Barbro Holmberg tog punkt 2 när hon var här. Jag var inte här då. Jag ger ordet till statssekreteraren på punkten 2 om det finns något ytterligare att fylla i.

Anf.  333  Statssekreterare DAN ELIASSON:

Herr ordförande! Handlingsprogrammet för bekämpning av olaglig invandring sjövägen ska diskuteras nästa vecka. Jag tror att migrationsminister Barbro Holmberg redogjorde för de delar i det här handlingsprogrammet som ligger under hennes ansvarsområde. Om jag inte är helt felinformerad redogjorde hon också för några av de bekymmer hon såg med den här handlingsplanen.

På Justitiedepartementet ansvarar vi ju för de polisiära frågorna och kontrollåtgärderna. De skrivningar som finns i den här handlingsplanen när det gäller utbildning, tekniskt stöd och operationer, framför allt kring Medelhavet, som det här handlar om, kan vi ställa oss bakom. I de delarna ser vi inga bekymmer från Sveriges sida. Jag vill bara klargöra det för nämnden.

Anf.  334  VICE ORDFÖRANDEN:

Då finns det stöd för regeringens position beträffande punkt 2 under rubriken om den gemensamma kommittén. Då går vi över till punkt 5, som är struken. Sedan hamnar vi på punkt 7, som också struken. Om jag har förstått det hela rätt går vi sedan ned till punkt 9.

Anf.  335  Statssekreterare DAN ELIASSON:

Herr ordförande! Den här frågan handlar om Schengens informationssystem II, alltså den andra generationen. Det har inte presenterats något dokument till den här dagordningspunkten. Det är därför oklart vad som döljer sig bakom rubriken. Vi tror att ordförandeskapet vill informera om den upphandlingsprocedur som pågår såvitt avser teknisk utrustning för det nya systemet.

Vi tror att det blir en lägesrapport om det arbetet vid rådsmötet. Det är inget ställningstagande i substans. Därför tror jag att jag kan vara väldigt kort och säga att vi ska lyssna med intresse på hur den här upphandlingen går framåt. Vi ska bevaka frågan så att vi har ett nytt Schengen II-system, ett SIS II-system, år 2006 så att nya medlemsstater, om de uppfyller kraven för ett Schengenmedlemskap, kan bli medlemmar 2006. I dag har systemet inte teknisk förmåga att ta emot så många nya medlemmar. Eventuellt kan vi ta emot upp till tre men inte så många som tio. Därför behövs en ny teknisk struktur för det här. Tidsaspekten är viktig för oss eftersom vi har drivit på för utvidgningen så hårt. Det är vad jag tänkte säga under den här punkten.

Anf.  336  VICE ORDFÖRANDEN:

Då konstaterar vi att den här bevakningen har nämndens stöd. Sedan går vi vidare till punkten 10, som är struken.

Om jag förstått saken rätt har statssekreteraren också en ny punkt, som handlar om Europolkonventionen.

Anf.  337  Statssekreterare DAN ELIASSON:

Herr ordförande! Med er tillåtelse har jag faktiskt till och med två nya punkter. En punkt som har dykt upp handlar om att formellt anta ett förhandlingsdirektiv inför en specialkommission i Haag den 1–9 december om en global domskonvention. Sedan är det ett utkast till protokoll om ändring av Europolkonventionen. Jag börjar gärna med Europolkonventionen med ert tillstånd, herr ordförande.

Då vill jag passa på att informera om ett ärende som handlar om ändring av Europolkonventionen. Det finns inte på rådsdagordningen men behandlades i Coreper i går som en I-punkt. Det finns alltså anledning att tro att det kommer upp på rådet nästa vecka som en A-punkt. Justitieministern informerade om de här ändringarna i EU-nämnden för snart ett år sedan, inför ett RIF-råd i december 2002, och fick stöd för den svenska linjen. Vad som hände på det mötet var att rådet kom fram till allmänna riktlinjer kring förslaget. Under det år som har gått sedan dess har den gemensamma tillsynsmyndigheten och Europaparlamentet yttrat sig. Vi har nu skickat en PM till justitieutskottet och EU-nämnden som närmare, och ganska detaljerat, beskriver vilka ändringar som gjorts sedan regeringen senast informerade er.

Som ni har sett av denna PM är det fråga om några uppstramningar när det gäller dataskydd, alltså ytterligare förbättringar på dataskyddsområdet. Detta har sin grund i synpunkter från den gemensamma tillsynsmyndigheten. Jag tänkte inte gå in i detalj på ändringsförslagen, för de är väldigt detaljerade. Det är närmast av drafting-karaktär på en del håll. Men jag vill ta tillfället i akt att informera om två av bestämmelserna. Den första bestämmelsen finns i artikel 6 a och handlar om Europols informationsbehandling.

Artikeln har i och för sig inte ändrats sedan ni senast fick information, men det är likväl en ny bestämmelse i förhållande till nuläget. Den tillkom på begäran från Europol självt eftersom man efter den 11 september fick enorma mängder ostrukturerad dokumentation från olika håll, inte minst tredjeland, och på många olika språk.

På Europol uppstod då helt enkelt ett behov av att kunna sortera det som kom in bulkvis från framför allt tredjeland. Tanken är nu att man ska kunna behandla materialet datamässigt för att fastställa vilka uppgifter som är relevanta för Europols arbete. Registret omfattas av alla de dataskyddsbestämmelser som gäller för övrig datahantering på Europol. Uppgifterna får hanteras datamässigt i bara sex månader i registret. Rådet ska rådgöra med den gemensamma tillsynsmyndigheten och fastställa villkoren för tillgång och användning.

Vi tycker att det är bra att vi nu kan förbättra dataskyddet för hanteringen av de här uppgifterna. Det är just när det gäller frågor om personlig integritet och dataskydd som många medlemsländer och många intresseorganisationer känner en viss oro. Varje skärpning av dataskyddet välkomnar vi därför.

Den andra bestämmelse som jag vill kommentera är artikel 34 angående information till Europaparlamentet. Jag vet att den artikeln har vållat en del huvudbry de senaste veckorna eftersom det har ifrågasatts varför idén om en gemensam kommitté inrättad av Europaparlamentet och nationella parlament, som fanns med i en tidigare version av ändringsförslaget, har övergivits. Vad har hänt med denna gemensamma kommitté? Det har varit frågan. Vi har lagt in en parlamentarisk reservation i avvaktan på att ni har fått den information som ni behöver angående den här artikeln.

När det gäller artikel 34 är bakgrunden att det har kommit ett yttrande från rådets rättstjänst som i korthet går ut på att det inte är möjligt att införa en bestämmelse om den gemensamma kommittén i Europolkonventionen men att sådana diskussioner kan föras med stöd av det nya fördrag som komma skall, det som vi håller på att förhandla om och som riksdagen diskuterade i går.

Vad artikel 34 däremot ger är ett konventionsreglerat samrådsförfarande mellan rådet och Europaparlamentet och en möjlighet för rådet att framträda inför parlamentet för att diskutera allmänna Europolfrågor. Det tycks finnas en enighet om det här förslaget och en förståelse för de rättsliga begränsningarna i det här sammanhanget. Det är bara en svensk parlamentarisk reservation som kvarstår i avvaktan på det här mötet i EU-nämnden där vi hoppas få er förståelse och ert stöd för de förändringar som nu föreslås.

Anf.  338  VICE ORDFÖRANDEN:

Det finns också ett arbetspapper utdelat som kansliet har skrivit som förklarar detta på ett enklare sätt. Det heter Ändringar i Europolkonventionen. Jag menar på ett enklare sätt än originaltexterna. Självklart var det muntliga framträdande utmärkt!

Om man tittar på denna PM väcks frågan: Kommer det här att leda till en proposition till riksdagen så småningom? Finns det några andra frågor och synpunkter? Nej? Då så.

Anf.  339  Statssekreterare DAN ELIASSON:

Det här är en fråga som blir aktuell i ljuset av den diskussion som vi har om ett nytt fördrag. Vi har för avsikt att jobba vidare med Europolkonventionen. Nästa steg blir alltså att ta ställning till det svenska ratificeringsförfarandet. Anledningen är helt enkelt att vi i dagsläget inte vet om det nya fördraget kommer på plats före Europolkonventionen. Det arbete som nu har lagts ned i rådet på att uppdatera regelverket kring Europol, och det arbete som medlemsländerna kommer att lägga ned under ratificeringsperioden, kan förutses komma till nytta i arbetet med fördraget. Svaret på frågan är alltså enkelt: Vi kommer att jobba vidare med en proposition till dess att annan spisning gives från EU-nivå såvitt avser nya regler för samarbetet. Dessa kan träda i kraft först efter ikraftträdandet av ett eventuellt nytt fördrag.

Anf.  340  VICE ORDFÖRANDEN:

Jag finner acceptans för regeringens position i den här frågan. Då går vi över till den andra övriga frågan, om domskonvention.

Anf.  341  Statssekreterare DAN ELIASSON:

Den nya dagordningspunkten rör att rådet ska anta förhandlingsdirektiv inför en specialkommission i Haag den 1–9 december om en global domskonvention. Arbetet inom Haagkonferensen med en global domskonvention har pågått under flera år. Arbetet har tidigare varit inriktat på att få till stånd en konvention med ett brett tillämpningsområde. Konventionsförslaget är nu begränsat till prorogationsavtal, det vill säga fall där parter ingår avtal om behörig domstol.

Medlemsstaterna är alla eniga om att det konventionsförslag som finns inom ramen för Haagkonferensen utgör en bra utgångspunkt för förhandlingarna. Från svensk sida är vi angelägna om att förhandlingarna om en global domskonvention förs framåt. Det handlar nu alltså om ett mandat att förhandla till kommissionen. Annars får vi sitta tysta kring bordet, och det vore inte särskilt bra den 1–9 december.

Anf.  342  VICE ORDFÖRANDEN:

Då finner jag att det finns en majoritet för regeringens position. Då gäller det övriga frågor. Vi kanske ska börja med viktiga A-punkter. Finns det några sådana?

Anf.  343  Statssekreterare DAN ELIASSON:

Nej, jag finner inte att det finns några viktiga A-punkter att rapportera om.

Anf.  344  VICE ORDFÖRANDEN:

Finns det något annat som statssekreteraren känna att han bör framföra här?

Anf.  345  Statssekreterare DAN ELIASSON:

Nej, förutom att det var trevligt att vara här för första gången som föredragande.

Anf.  346  VICE ORDFÖRANDEN:

Tack så mycket! Det gick ju bra även med det muntliga framträdandet. Tack så mycket.

Innehållsförteckning

1 §  Regeringskonferensen 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN: 1

Anf.  2  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s): 1

Anf.  3  ORDFÖRANDEN: 2

Anf.  4  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m): 3

Anf.  5  CARL B HAMILTON (fp): 3

Anf.  6  MATS ODELL (kd): 4

Anf.  7  LARS OHLY (v): 4

Anf.  8  YVONNE RUWAIDA (mp): 4

Anf.  9  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s): 5

Anf.  10  Statssekreterare LARS DANIELSSON: 6

Anf.  11  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m): 8

Anf.  12  CARL B HAMILTON (fp): 8

Anf.  13  ORDFÖRANDEN: 9

Anf.  16  ORDFÖRANDEN: 10

2 §  Ekofin 11

Anf.  17  ORDFÖRANDEN: 11

Anf.  19  ORDFÖRANDEN: 11

Anf.  20  Statsrådet GUNNAR LUND (s): 11

Anf.  21  ORDFÖRANDEN: 12

Anf.  23  MATS ODELL (kd): 12

Anf.  24  AGNE HANSSON (c): 12

Anf.  25  ORDFÖRANDEN: 12

Anf.  26  Statsrådet GUNNAR LUND (s): 13

Anf.  27  ORDFÖRANDEN: 13

Anf.  28  Statsrådet GUNNAR LUND (s): 13

Anf.  29  ORDFÖRANDEN: 13

Anf.  30  Statsrådet GUNNAR LUND (s): 13

Anf.  31  AGNE HANSSON (c): 14

Anf.  32  Statsrådet GUNNAR LUND (s): 14

Anf.  33  ORDFÖRANDEN: 14

Anf.  34  Statsrådet GUNNAR LUND (s): 14

Anf.  35  MATS ODELL (kd): 14

Anf.  36  LENNART HEDQUIST (m): 15

Anf.  37  YVONNE RUWAIDA (mp): 15

Anf.  38  AGNE HANSSON (c): 15

Anf.  39  Statsrådet GUNNAR LUND (s): 15

Anf.  40  ORDFÖRANDEN: 16

Anf.  41  Statsrådet GUNNAR LUND (s): 16

Anf.  42  ORDFÖRANDEN: 16

Anf.  43  AGNE HANSSON (c): 16

Anf.  44  Statsrådet GUNNAR LUND (s): 16

Anf.  45  ORDFÖRANDEN: 16

Anf.  46  Statsrådet GUNNAR LUND (s): 17

Anf.  47  LARS OHLY (v): 18

Anf.  48  ANDERS G HÖGMARK (m): 19

Anf.  49  YVONNE RUWAIDA (mp): 19

Anf.  50  AGNE HANSSON (c): 20

Anf.  51  Statsrådet GUNNAR LUND (s): 20

Anf.  52  YVONNE RUWAIDA (mp): 21

Anf.  53  Statsrådet GUNNAR LUND (s): 21

Anf.  54  ORDFÖRANDEN: 21

Anf.  55  Statsrådet GUNNAR LUND (s): 21

Anf.  56  ANDERS G HÖGMARK (m): 22

Anf.  57  ORDFÖRANDEN: 22

Anf.  58  Statsrådet GUNNAR LUND (s): 22

Anf.  59  ORDFÖRANDEN: 24

Anf.  60  LENNART HEDQUIST (m): 24

Anf.  61  ORDFÖRANDEN: 24

Anf.  62  LENNART HEDQUIST (m): 24

Anf.  63  LARS OHLY (v): 24

Anf.  64  YVONNE RUWAIDA (mp): 25

Anf.  65  Statsrådet GUNNAR LUND (s): 25

Anf.  66  ORDFÖRANDEN: 26

Anf.  67  Statsrådet GUNNAR LUND (s): 26

Anf.  68  ORDFÖRANDEN: 26

Anf.  69  Statsrådet GUNNAR LUND (s): 26

Anf.  70  ORDFÖRANDEN: 26

Anf.  71  Statsrådet GUNNAR LUND (s): 26

Vi tackar statsrådet med medarbetare för att ni har kommit hit. 27

3 §  Utbildning, ungdom och kultur (utbildning) 28

Anf.  73  ORDFÖRANDEN: 28

Anf.  74  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s): 28

Anf.  75  ORDFÖRANDEN: 28

Anf.  76  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s): 28

Anf.  77  ORDFÖRANDEN: 28

Anf.  78  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s): 28

Anf.  79  PER BILL (m): 28

Anf.  80  ULF HOLM (mp): 29

Anf.  81  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s): 29

Anf.  82  ORDFÖRANDEN: 29

Anf.  83  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s): 29

Anf.  84  MAJLÉNE WESTERLUND PANKE (s): 29

Anf.  85  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s): 29

Anf.  86  ORDFÖRANDEN: 29

Anf.  87  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s): 29

Anf.  88  ORDFÖRANDEN: 29

Anf.  89  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s): 29

Anf.  90  ORDFÖRANDEN: 30

Anf.  91  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s): 30

Anf.  92  ORDFÖRANDEN: 30

Anf.  93  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s): 30

4 §  Konkurrenskraft – inre marknad, industri och forskning (forskning) 31

Anf.  94  ORDFÖRANDEN: 31

Anf.  95  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s): 31

Anf.  96  ORDFÖRANDEN: 31

Anf.  97  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s): 31

Anf.  98  PER BILL (m): 31

Anf.  99  ULF HOLM (mp): 32

Anf.  100  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s): 32

Anf.  101  ORDFÖRANDEN: 32

Anf.  102  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s): 32

Anf.  103  TOBIAS KRANTZ (fp): 33

Anf.  104  PER BILL (m): 34

Anf.  105  ORDFÖRANDEN: 34

Anf.  106  HILLEVI LARSSON (s): 34

Anf.  107  ULF HOLM (mp): 34

Anf.  108  ORDFÖRANDEN: 35

Anf.  109  MAJLÉNE WESTERLUND PANKE (s): 35

Anf.  110  INGVAR SVENSSON (kd): 35

Anf.  111  ORDFÖRANDEN: 35

Anf.  112  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s): 35

Anf.  113  PER BILL (m): 36

Anf.  114  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s): 36

Anf.  115  ORDFÖRANDEN: 36

5 §  Utbildning, ungdom och kultur (ungdom) 37

Anf.  116  ORDFÖRANDEN: 37

Anf.  117  Statsrådet LENA HALLENGREN (s): 37

Anf.  118  ORDFÖRANDEN: 37

Anf.  119  Statsrådet LENA HALLENGREN (s): 37

Anf.  120  ORDFÖRANDEN: 38

Anf.  121  Statsrådet LENA HALLENGREN (s): 38

Anf.  122  TOBIAS KRANTZ (fp): 38

Anf.  123  PER BILL (m): 38

Anf.  124  ULF HOLM (mp): 38

Anf.  125  Statsrådet LENA HALLENGREN (s): 38

Anf.  126  MAJLÉNE WESTERLUND PANKE (s): 39

Anf.  127  ULF HOLM (mp): 39

Anf.  128  Statsrådet LENA HALLENGREN (s): 39

Anf.  129  ORDFÖRANDEN: 40

Anf.  130  Statsrådet LENA HALLENGREN (s): 40

Anf.  131  PER BILL (m): 40

Anf.  132  ULF HOLM (mp): 40

Anf.  133  Statsrådet LENA HALLENGREN (s): 41

Anf.  134  ORDFÖRANDEN: 41

6 §  Utbildning, ungdom och kultur (kultur) 42

Anf.  135  ORDFÖRANDEN: 42

Anf.  136  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s): 42

Anf.  137  ORDFÖRANDEN: 42

Anf.  138  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s): 42

Anf.  139  ULF HOLM (mp): 43

Anf.  140  Departementssekreterare EVA BERGQUIST: 43

Anf.  141  ORDFÖRANDEN: 43

Anf.  142  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s): 43

Anf.  143  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v): 43

Anf.  144  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s): 44

Anf.  145  Departementssekreterare JON DUNÅS: 44

Anf.  146  ORDFÖRANDEN: 44

Anf.  147  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s): 44

Anf.  148  TOBIAS KRANTZ (fp): 45

Anf.  149  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s): 45

Anf.  150  ORDFÖRANDEN: 45

7 §  Konkurrenskraft – inre marknad, industri och forskning (inre marknad och industri) 46

Anf.  151  ORDFÖRANDEN: 46

Anf.  152  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s): 46

Anf.  153  ORDFÖRANDEN: 46

Anf.  154  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s): 47

Anf.  155  PER BILL (m): 47

Anf.  156  ORDFÖRANDEN: 47

Anf.  157  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s): 47

Anf.  158  ORDFÖRANDEN: 48

Anf.  159  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s): 48

Anf.  160  AGNE HANSSON (c): 49

Anf.  161  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v): 49

Anf.  162  PER BILL (m): 49

Anf.  163  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s): 49

Anf.  164  Ämnessakkunniga ELISABETH KRISTENSSON: 49

Anf.  165  PER BILL (m): 50

Anf.  166  TOBIAS KRANTZ (fp): 50

Anf.  167  AGNE HANSSON (c): 50

Anf.  168  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s): 50

Anf.  169  Ämnessakkunniga ELISABETH KRISTENSSON: 50

Anf.  170  ORDFÖRANDEN: 50

Anf.  171  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s): 51

Anf.  172  HILLEVI LARSSON (s): 51

Anf.  173  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s): 52

Anf.  174  ORDFÖRANDEN: 52

Anf.  175  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s): 52

Anf.  176  ORDFÖRANDEN: 52

Anf.  177  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s): 52

Anf.  178  ORDFÖRANDEN: 52

Anf.  179  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s): 52

Anf.  180  ORDFÖRANDEN: 53

Anf.  181  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s): 53

Anf.  182  ULF HOLM (mp): 53

Anf.  183  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s): 54

Anf.  184  ULF HOLM (mp): 54

Anf.  185  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s): 54

Anf.  186  ORDFÖRANDEN: 55

Anf.  187  LENNART FREMLING (fp): 55

Anf.  188  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v): 55

Anf.  189  ULF HOLM (mp): 56

Anf.  190  ORDFÖRANDEN: 56

Anf.  191  ULF HOLM (mp): 56

Anf.  192  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s): 56

Anf.  193  Departementssekreterare HEDVIG LANDAHL: 57

Anf.  194  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s): 57

Anf.  195  ORDFÖRANDEN: 58

Anf.  196  Departementssekreterare HEDVIG LANDAHL: 58

Anf.  197  ORDFÖRANDEN: 58

Anf.  198  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s): 58

Anf.  199  ULF HOLM (mp): 58

Anf.  200  BÖRJE VESTLUND (s): 59

Anf.  201  LENNART FREMLING (fp): 59

Anf.  202  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s): 59

Anf.  203  Kanslirådet LENNART NILSSON: 59

Anf.  204  ORDFÖRANDEN: 60

Anf.  205  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s): 60

Anf.  206  ORDFÖRANDEN: 60

Anf.  207  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s): 60

Anf.  208  ORDFÖRANDEN: 60

Anf.  209  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s): 60

Anf.  210  ORDFÖRANDEN: 60

8 §  Ekofin (budget) 61

Anf.  211  ORDFÖRANDEN: 61

Anf.  212  Statssekreterare CURT MALMBORG: 61

Anf.  213  ORDFÖRANDEN: 61

Anf.  214  Statssekreterare CURT MALMBORG: 61

Anf.  215  ORDFÖRANDEN: 63

Anf.  216  ANDERS G HÖGMARK (m): 63

Anf.  217  ORDFÖRANDEN: 63

Anf.  218  Kanslichef INGRID LARÉN MARKLUND: 63

Anf.  219  ANDERS G HÖGMARK (m): 64

Anf.  220  ORDFÖRANDEN: 64

Anf.  221  Statssekreterare CURT MALMBORG: 64

Anf.  222  ORDFÖRANDEN: 64

Anf.  223  ULF HOLM (mp): 64

Anf.  224  Statssekreterare CURT MALMBORG: 64

Anf.  225  ORDFÖRANDEN: 65

Anf.  226  Statssekreterare CURT MALMBORG: 65

Anf.  227  ORDFÖRANDEN: 65

Anf.  228  Statssekreterare CURT MALMBORG: 65

Anf.  229  ORDFÖRANDEN: 65

Anf.  230  Statssekreterare CURT MALMBORG: 66

Anf.  231  ANDERS G HÖGMARK (m): 66

Anf.  232  ORDFÖRANDEN: 66

Anf.  233  ANDERS G HÖGMARK (m): 66

Anf.  234  ULF HOLM (mp): 66

Anf.  235  ORDFÖRANDEN: 67

Anf.  236  Statssekreterare CURT MALMBORG: 67

Anf.  237  ULF HOLM (mp): 67

Anf.  238  KARIN GRANBOM (fp): 68

Anf.  239  Statssekreterare CURT MALMBORG: 68

Anf.  240  ORDFÖRANDEN: 68

9 §  Rättsliga och inrikes frågor (asyl/migration) 69

Anf.  241  ORDFÖRANDEN: 69

Anf.  242  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s): 69

Anf.  243  ORDFÖRANDEN: 70

Anf.  244  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s): 70

Anf.  245  ORDFÖRANDEN: 70

Anf.  246  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s): 70

Anf.  247  ORDFÖRANDEN: 70

Anf.  248  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s): 71

Anf.  249  ORDFÖRANDEN: 71

Anf.  250  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s): 71

Anf.  251  ORDFÖRANDEN: 72

Anf.  252  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s): 72

Anf.  253  ORDFÖRANDEN: 72

Anf.  254  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v): 72

Anf.  255  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s): 72

Anf.  256  LEIF BJÖRNLOD (mp): 73

Anf.  257  ORDFÖRANDEN: 73

Anf.  258  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v): 73

Anf.  259  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s): 73

Anf.  260  ORDFÖRANDEN: 73

Anf.  261  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s): 74

Anf.  262  ORDFÖRANDEN: 74

Anf.  263  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s): 74

Anf.  264  ORDFÖRANDEN: 74

Anf.  265  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s): 74

Anf.  266  ORDFÖRANDEN: 74

Anf.  267  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s): 74

Anf.  268  ORDFÖRANDEN: 74

Anf.  269  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s): 75

Anf.  270  ORDFÖRANDEN: 75

Anf.  271  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s): 75

Anf.  272  ORDFÖRANDEN: 75

Anf.  273  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s): 75

Anf.  274  ORDFÖRANDEN: 75

Anf.  275  BEATRICE ASK (m): 75

Anf.  276  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s): 75

Anf.  277  BEATRICE ASK (m): 75

Anf.  278  ORDFÖRANDEN: 76

Anf.  279  LEIF BJÖRNLOD (mp): 76

Anf.  280  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v): 76

Anf.  281  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s): 76

Anf.  282  ORDFÖRANDEN: 76

Anf.  283  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s): 76

Anf.  284  ORDFÖRANDEN: 76

Anf.  285  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s): 76

Anf.  286  ORDFÖRANDEN: 77

Anf.  287  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s): 77

Anf.  288  ORDFÖRANDEN: 77

Anf.  289  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s): 77

Anf.  290  ORDFÖRANDEN: 77

Anf.  291  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s): 77

Anf.  292  ORDFÖRANDEN: 78

Anf.  293  BEATRICE ASK (m): 78

Anf.  294  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v): 78

Anf.  295  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s): 78

Anf.  296  ORDFÖRANDEN: 78

Anf.  297  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s): 78

Anf.  298  ORDFÖRANDEN: 79

10 §  Rättsliga frågor 80

Anf.  299  VICE ORDFÖRANDEN: 80

Anf.  300 Statssekreterare DAN ELIASSON: 80

Anf.  300  VICE ORDFÖRANDEN: 80

Anf.  301  Statssekreterare DAN ELIASSON: 80

Anf.  302  VICE ORDFÖRANDEN: 80

Anf.  303  Statssekreterare DAN ELIASSON: 81

Anf.  304  VICE ORDFÖRANDEN: 81

Anf.  305  Statssekreterare DAN ELIASSON: 81

Anf.  306  VICE ORDFÖRANDEN: 81

Anf.  307  Statssekreterare DAN ELIASSON: 82

Anf.  308  VICE ORDFÖRANDEN: 82

Anf.  309  Statssekreterare DAN ELIASSON: 82

Anf.  310  VICE ORDFÖRANDEN: 83

Anf.  311  BEATRICE ASK (m): 83

Anf.  312  Statssekreterare DAN ELIASSON: 84

Anf.  313  BEATRICE ASK (m): 84

Anf.  314  VICE ORDFÖRANDEN: 84

Anf.  315  Statssekreterare DAN ELIASSON: 84

Anf.  316  VICE ORDFÖRANDEN: 85

Anf.  317  BEATRICE ASK (m): 85

Anf.  318  Statssekreterare DAN ELIASSON: 85

Anf.  319  VICE ORDFÖRANDEN: 85

Anf.  320  Statssekreterare DAN ELIASSON: 85

Anf.  321  VICE ORDFÖRANDEN: 86

Anf.  322  Statssekreterare DAN ELIASSON: 86

Anf.  323  VICE ORDFÖRANDEN: 87

Anf.  324  Statssekreterare DAN ELIASSON: 87

Anf.  325  VICE ORDFÖRANDEN: 87

Anf.  326  Statssekreterare DAN ELIASSON: 87

Anf.  327  BEATRICE ASK (m): 88

Anf.  328  AGNE HANSSON (c): 88

Anf.  329  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v): 89

Anf.  330  LEIF BJÖRNLOD (mp): 89

Anf.  331  JOE FRANS (s): 89

Anf.  332  VICE ORDFÖRANDEN: 89

Anf.  333  Statssekreterare DAN ELIASSON: 89

Anf.  334  VICE ORDFÖRANDEN: 90

Anf.  335  Statssekreterare DAN ELIASSON: 90

Anf.  336  VICE ORDFÖRANDEN: 90

Anf.  337  Statssekreterare DAN ELIASSON: 90

Anf.  338  VICE ORDFÖRANDEN: 92

Anf.  339  Statssekreterare DAN ELIASSON: 92

Anf.  340  VICE ORDFÖRANDEN: 92

Anf.  341  Statssekreterare DAN ELIASSON: 92

Anf.  342  VICE ORDFÖRANDEN: 93

Anf.  343  Statssekreterare DAN ELIASSON: 93

Anf.  344  VICE ORDFÖRANDEN: 93

Anf.  345  Statssekreterare DAN ELIASSON: 93

Anf.  346  VICE ORDFÖRANDEN: 93