Fredagen den 21 mars 2003

EU-nämndens uppteckningar 2002/03:20

1 §  Transport, telekommunikation och energi (inga energifrågor)

Statssekreterare Jonas Bjelfvenstam

Rapport från ministerrådsmöte den 5 och 6 december 2002

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 27 och 28 mars 2003

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Jag hälsar er välkomna till EU-nämndens sammanträde den 21 mars och förklarar sammanträdet öppnat.

Jag hälsar statssekreterare Jonas Bjelfvenstam med medarbetare välkomna till EU-nämnden.

Vi gör som vanligt och börjar med rapporten från ministerrådsmötet den 5 och 6 december. Därefter går vi in på information och samråd.

Anf.  2  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM:

Ärade ledamöter! Jag ska börja med att säga att statsrådet Messing beklagar att hon inte kan delta på detta möte i dag på grund av en konferens om turistfrågor vid turistmässan i Göteborg.

Så till återrapporteringen från det förra rådsmötet den 5 och 6 december 2002 då Sverige representerades av statsrådet Ulrica Messing. Mötet inleddes något informellt redan på kvällen den 4 december då en middag hölls för teleministrarna som diskuterade situationen i telekomsektorn. Den diskussionen fortsatte sedan under torsdagsförmiddagen och resulterade i att teleministrarna enhälligt ställde sig bakom rådsslutsatser genom vilka rådet tydligt markerar att de fortsatt vill stödja och tror på telesektorns utvecklingsmöjligheter, detta mot bakgrund av den ökande ekonomiska betydelse som sektorn har och den självklara förutsättning som sektorn utgör för att uppnå Lissabonmålen.

På mötet nåddes en politisk överenskommelse avseende de fyra förordningarna som fanns i paketet om ett gemensamt europeiskt luftrum. Förordningarna och medlemsstaternas deklaration om militära frågor kunde enhälligt godtas. Ordföranden för rådet lär ha betecknat beslutet som ett av de viktigaste på 20 år. Den militära frågan, som var en av stötestenarna, hade då också fått sin lösning i den överenskommelsen.

En fråga som inte gick att lösa var frågan om ekopunktssystemets förlängning trots idogt förhandlande på alla nivåer under de två mötesdagarna. Det danska ordförandeskapets målsättning var att få en uppgörelse till stånd för att undvika att få upp frågan vid toppmötet i Köpenhamn där frågan om kandidatländerna skulle avgöras.

Vid toppmötet uttalade stats- och regeringscheferna att rådet skulle besluta i frågan före utgången av 2002. Coreper misslyckades med att slutföra förhandlingen, och det väldigt oväntade inträffade att ett extra rådsmöte inkallades någon gång i mellandagarna i december att äga rum på nyårsafton. Det får väl erkännas att engagemanget hos den politiska ledningen i Näringsdepartementet att bevista det mötet var begränsat i det läget. I likhet med många andra representerades vi i Sverige då av vår representation i Bryssel.

Av den diskussion som ägde rum vid rådsmötet drog ordförandeskapet slutsatsen att det fanns en majoritet för det danska kompromissförslaget om ekopunkterna. Det är detta som rådet vid det kommande rådsmötet formellt ska ta ställning till. Europaparlamentet har nu också slutfört sin första läsning.

Vissa ändringar infördes också i rådsslutsatserna om en säker sjöfart och förhindrande av föroreningar som författades till följd av olyckan med oljefartyget Prestige. Det som särskilt då kan noteras är att kommissionen har tagit fram ett förslag till en snabbare utfasning av enkelskrovade fartyg som kommer att behandlas på rådsmötet i mars.

Slutsatstexten med ändringar antogs enhälligt med undantag för kommissionens och ett medlemslands deklaration om oljetankskapaciteten med dubbelskrov.

Jag vet att också en skriftlig rapport har utsänts från rådsmötet.

Anf.  3  ORDFÖRANDEN:

Vi i EU-nämnden är glada över att medarbetarna på departementet inte vill jobba på nyårsafton. Det tycker vi är ett friskhetstecken.

Ingen begär ordet. Vi går då in på dagordningen. Jag vill börja med att fråga om det finns någon A-punktslista.

Anf.  4  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM:

Nej.

Anf.  5  ORDFÖRANDEN:

Då går vi in på dagordningen och börjar med punkt 3, som handlar om inrättande av den europeiska byrån för nät- och informationssäkerhet.

Anf.  6  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM:

Den här frågan har diskuterats en längre tid. Kommissionens förslag som nu finns på bordet sedan den 11 februari har varit ganska försenat. Det handlar om inrättandet av den europeiska nät- och informationssäkerhetsbyrån.

Sverige har efterlyst åtgärder av just detta slag och välkomnar förslaget. Men vi anser att utformningen av byrån ska följa formuleringarna i den rådsresolution om informationssäkerhet som antogs för ungefär ett år sedan. I den resolutionen framhålls att byråns arbete ska grundas på nationella insatser för att stärka nät- och informationssäkerheten och medlemmarnas förmåga enskilt och tillsammans i grupp att ta tag i större problem i samband med nät- och informationssäkerhetsfrågor.

Kommissionen har i sitt förslag valt att fokusera på inre marknad och transeuropeiska nät. Det ger enligt vår uppfattning sämre möjligheter för medlemsstaterna att utnyttja och påverka byråns arbete.

Det finns många informationssäkerhetsfrågor som inte direkt berör de inre marknaderna och de transeuropeiska näten, till exempel frågan om e-förvaltning och sådant som OECD har föreslagit när det gäller att skapa säkerhetskultur kring dessa frågor.

Jag tänkte därför nämna några av de riktlinjer som regeringen vill arbeta efter i de fortsatta förhandlingarna om byråns arbetsuppgifter.

Först och främst menar vi att det ska handla om att skapa ett mervärde på europeisk nivå genom att skapa kunskap. Byrån ska också vara ett forum för samarbete.

Alla medlemsstater ska kunna dra nytta av byråns arbete. Små stater har inte samma möjligheter som de större att täcka alla informationssäkerhetsfrågor. Det måste också finnas goda möjligheter för näringsliv och privat sektor att medverka i arbetet.

Vi menar också att när vi talar om informationssäkerhetsproblem ska det vara utifrån en ganska bred ansats där vi inte bara talar om virusangrepp eller avsiktliga attacker utan också talar om sådant som de komplexa systemen och om misstag och olyckor som också kan vara källor till problem när det gäller informationssäkerheten.

Vi menar också att vi inte bara ska tala om teknikfrågor. Vi bör också tala om organisations- och informationsfrågor när vi talar om informationssäkerhetsproblem. Frågorna bör vi arbeta med på medellång och lång sikt.

Från svensk sida tycker vi inte att byrån ska ha operativa eller reglerande arbetsuppgifter och inte heller hindra de nationella myndigheter som finns och som har ansvar för informationssäkerhetsfrågor. Självklart tycker vi också att medlemsstaternas ansvar och inflytande över byrån måste vara starkt och att alla stater ska vara representerade i styrelsen.

Vi menar också att man utifrån de arbetsuppgifter och det syfte som man slutligen kommer överens om bör fastställa den rättsliga grunden för frågorna och att frågorna därför bör förhandlas i den ordningen. Vi tycker inte att vi inom ramen för dessa förhandlingar ska tala om sätet för byrån.

När denna fråga behandlades i EU-nämnden i december har jag blivit informerad om att det också ställdes frågor från några ledamöter om hur kandidatländerna skulle komma in i arbetet med byrån och med denna fråga.

Kandidatländerna kommer naturligtvis att omfattas av förordningen när de blir medlemmar. Men redan nu under våren förväntas de få delta som observatörer i rådsarbetsgruppen och kan då följa arbetet med förordningen.

Enligt kommissionens förslag ska också tredjeland få delta i byråns arbete om landet genom avtal med Europeiska gemenskapen har antagit och tillämpar gemenskapslagstiftningen på det område som omfattas av denna förordning. Det handlar i huvudsak om EES-länderna. Vi tycker att det är en rimlig inriktning med utgångspunkt i det förslag som föreligger.

Anf.  7  KARIN GRANBOM (fp):

Jag skulle vilja fråga varför man inte vill diskutera sätet för denna byrå och hur det går till när man bestämmer detta. Sverige är ju ett land som har kommit långt inom IT-området, och det kanske till och med är aktuellt att vi skulle kunna förlägga byrån i Sverige.

Anf.  8  ULF HOLM (mp):

Tack för föredragningen och för det underlag som vi har fått. Frågorna gäller här tillgången till dokument. När man diskuterar dessa frågor innebär det också att andra kanske kan få tillgång till hemligstämplat material och så vidare. De myndigheter i Sverige som berörs är bland annat Försvarets materielverk och så vidare. Jag vet inte hur mycket hemligstämplat material man har där. Men jag utgår från att det finns en del sådant material. Därför tycker jag att det är viktigt att Sverige lyfter fram dessa frågor så att detta blir klart på förhand. Nu står det här bara att det finns oklarheter i denna artikel.

Jag stöder regeringen när man skriver att man vill diskutera syfte och arbetsuppgifter i byrån innan man tar ställning. Det låter som en ganska logisk och bra utgångspunkt innan man slutligen bestämmer sig.

Anf.  9  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM:

Beträffande frågan om sätet känner vi en betydande oro för att den frågan ska överskugga de andra frågor som vi tycker är viktiga att föra fram i diskussionen om byråns arbetsuppgifter. Men det betyder inte att byrån skulle vara ointressant för lokalisering i Sverige. Denna byrå tillsammans med tre andra myndigheter är högt rankade av den svenska regeringen för att hamna i Sverige.

Frågan om hemliga handlingar och så vidare vill jag överlämna till kanslirådet Fredrik Sand att besvara.

Anf.  10  Kanslirådet FREDRIK SAND:

Anledningen till att det är en ganska kortfattad hänvisning till frågan om tillgång till dokument är att vi ännu inte har kommit fram till dessa punkter i förhandlingarna i rådsarbetsgruppen. Vi har börjat med syfte och arbetsuppgifter. Det är identifierat av andra departement och remissinstanser som en viktig fråga. Sedan ska vi naturligtvis fortsätta att följa detta.

Försvarsmaktens eventuella hemligstämplade uppgifter togs upp. Detta är också i linje med det som statssekreteraren sade, nämligen att den svenska riktlinjen är att man kanske ska jobba på medellång eller lång sikt och inte ha några operativa uppgifter. Det kanske därför inte blir så aktuellt att den typen av uppgifter kommer att hamna hos denna myndighet. Det finns en skepsis från dessa myndigheter i Sverige och från näringslivet till att denna myndighet ska ha denna typ av militära och polisiära frågor. Det ligger också i linje med regeringens föreslagna linje om hur man ska se på den frågan framöver. Men den är identifierad, och detta är någonting som kommer att komma upp senare i förhandlingarna.

Jag ska kommentera den explicita ordningen att tala om syfte, arbetsuppgifter och rättslig grund. Det kan förefalla logiskt och bra. Men det finns många medlemsstater som kan tänka sig att ha en annan ordning. Det är därför som man kan tänka sig att trycka på detta.

Anf.  11  ORDFÖRANDEN:

När det gäller placeringen av en sådan byrå är det som i riksdagen, nämligen att det är en av de viktigaste frågorna. Alla i riksdagsgrupperna och framför allt våra partiledare är oftast inblandade i sådana frågor. Därför kan man tänka sig att det är på samma sätt i EU, att det är högprioriterade frågor.

Anf.  12  KARIN GRANBOM (fp):

Jag tackar för svaret. Jag har också förståelse för svaret. Men jag blir nyfiken på vilka andra länder förutom Sverige som kan vara aktuella för lokalisering av byrån.

Anf.  13  ULF HOLM (mp):

Jag tackar också för svaret. Det är viktigt att poängtera att byrån inte bör få några operativa befogenheter. Den åsikten delar jag.

I svaret nämndes att flera remissinstanser hade påtalat detta. I papperen står det att inga remissyttranden har kommit in. Det kanske finns några inofficiella remissyttranden. Det skulle vara intressant att få veta.

Anf.  14  AGNE HANSSON (c):

Vi stöder självklart också den svenska ståndpunkten som regeringen har deklarerat. Min fråga är ungefär densamma som Karin Granboms. Lokalisering av myndigheter väcker alltid starka känslor bland oss politiker.

Min fråga är om det över huvud taget redan nu har diskuterats några lokaliseringsorter. Den här myndigheten är ju mycket lämplig att placera i Sverige med den position på marknaden som vi har utvecklat i det här landet. Men jag delar uppfattningen att man ska vänta med lokaliseringsdiskussionerna.

Anf.  15  BÖRJE VESTLUND (s):

Vi instämmer också i den svenska ståndpunkten. Vi tycker också att det är viktigt att man håller isär dessa två frågor, det vill säga att man först diskuterar byrån och byråns innehåll och hur den ska utformas och att man sedan diskuterar placeringen. Annars riskerar en sådan fråga att överskugga dessa förhandlingar och att det blir fel från början. Jag instämmer alltså helt i regeringens ståndpunkt.

Anf.  16  KARIN THORBORG (v):

Jag tjatar också lite om lokaliseringen. Det är inte bara vi politiker som är intresserade. Det är många orter ute i landet som är intresserade och som uppvaktar oss och frågar: Vad ska vi göra för att kunna hävda oss som lokaliseringsort?

Jag skulle vilja veta vad vi ska svara på alla dessa förfrågningar ute i landet?

Anf.  17  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM:

Jag tycker att man ska svara de engagerade orterna just nu att vi måste avvakta vilka kriterier som blir avgörande för den här myndigheten för att sedan kunna bedöma vilka orter som möjligen platsar för att faktiskt kunna stå i ett läge och ta hem myndigheten till Sverige. Man får alltså ta saker i tur och ordning. Först får man ta kriterierna, och utifrån det tål det att funderas över vilken ort i Sverige som skulle kunna vara lämplig för lokaliseringen av myndigheten.

Svaret på frågan om vilka andra stater som har uttryckt intresse är just nu att några officiella framstötar om att få hysa denna myndighet har vi hittills inte noterat.

Frågan om remisshanteringen får Fredrik Sand svara på.

Anf.  18  Kanslirådet FREDRIK SAND:

Till umgänget med riksdagen hör det att det är några dagars ledtid. Det har kommit in åtminstone två remissvar under gårdagen. Åtminstone ett av dem identifierar detta problem. Det har också varit några personer från remissinstanserna som har hört av sig via telefon och pekat på just detta problem. Naturligtvis har det ansvariga departementet, Justitiedepartementet, också uppmärksammat denna fråga. Det papper som du har är några dagar gammalt. Men nu börjar remissvaren komma in.

Anf.  19  ORDFÖRANDEN:

Jag måste fråga om det är något intressant som står där och som vi borde känna till.

Anf.  20  Kanslirådet FREDRIK SAND:

I just denna fråga gör de det lite lätt för sig. De uppmärksammar Regeringskansliet på detta problem. Justitiedepartementet kommer nog att få fundera på detta.

Anf.  21  ORDFÖRANDEN:

Jag kan konstatera att det finns ett stöd för regeringens redovisade upplägg i de fortsatta förhandlingarna i denna fråga.

Vi går vidare till punkt 4 på dagordningen om vidareutnyttjande och kommersialisering av handlingar från den offentliga sektorn.

Anf.  22  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM:

Detta förslag tas upp i rådet i avsikt att uppnå en politisk överenskommelse om innehållet. Vid det förra rådsmötet den 5 december diskuterades förslagets allmänna inriktning, och den 13 februari redovisade Europaparlamentet sin första behandling.

Detta förslag ingår som en del i att uppfylla handlingsplanen för e-Europe 2002 Ett informationssamhälle för alla. Det handlar om att bättre utnyttja den information som offentlig sektor samlar in i samband med sin myndighetsutövning, och det är något som både näringsliv och samhälle kan dra stor nytta av. Men det är svårt att skapa informationstjänster i dag som gäller över nationsgränserna eftersom regler och praxis för vidareutnyttjande skiljer sig ganska markant mellan de olika medlemsstaterna.

I den kompromiss som nu har tagits fram har ett flertal förtydliganden gjorts med hänsyn till hur medlemsländernas förvaltningar fungerar. Det föreslås i direktivet minimiregler för att begränsa hindren så mycket som möjligt. Det ska också gälla särskilda villkor för de dokument som får lämnas ut enligt de nationella reglerna.

Detta innebär att riktlinjer skapas för hur dokumenten ska göras tillgängliga, vad som ska gälla beträffande tidsfrister och krav i händelse av avslag och vilken avgiftsprincip som borde tillämpas. Sedan gäller det också att villkoren inte får vara diskriminerande och att de ska redovisas öppet.

Förslaget förväntas inte påverka den svenska praxisen när det gäller dessa frågor. Det är också viktigt att understryka att den svenska offentlighetsprincipen inte påverkas. Inte heller har förslaget bedömts påverka svenska rättsregler när det gäller upphovsrätt och finansiering.

Den föreslagna avgiftsprincipen bygger på full kostnadstäckning, men det utesluter inte att medlemsländerna kan tillämpa en marginalkostnadsprincip eller lämna ut informationen gratis. Däremot förväntar vi att förslaget ska underlätta för näringslivet när det gäller att skapa gränsöverskridande tjänster.

Huvudparten av de ändringsförslag som Europaparlamentet föreslagit har dock avvisats. De har omfattat bland annat ökade krav på att tillgängliggöra handlingar från offentlig sektor. Men eftersom direktivet inte avser att ändra på de nationella reglerna för vad som får lämnas ut har Europaparlamentets förslag inte kunnat accepteras. Däremot finns det en uppmaning till medlemsländerna att göra rättsinformationen tillgänglig, något som Europaparlamentet anser vara mycket viktigt. Det gör också Sverige tillsammans med Finland och Nederländerna som aktivt har agerat för detta.

Anf.  23  ORDFÖRANDEN:

Den här frågan var uppe i EU-nämnden senast den 29 november. Då fanns det ett stöd för regeringens fortsatta arbete.

Eftersom ingen har begärt ordet kan jag konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Vi går vidare till punkt 5 om antagande av ett flerårigt program.

Anf.  24  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM:

Detta program som ska antas handlar om övervakningen av e-Europe, spridning av goda exempel och arbetsmetoder och förbättrad nät- och informationssäkerhet. Det avser att bidra till genomförandet av e-Europe 2005 och därmed också Lissabonstrategin genom att finansiera olika typer av aktiviteter och där syftet är flerfaldigt. Det handlar om att övervaka de resultat som har uppnåtts av varje medlemsstat. Det handlar om att stödja medlemsstaternas insatser inom ramen för e-Europe och utveckla mekanismer för utbyte av erfarenheter och kunskap. Man vill också analysera ekonomiska och samhälleliga följder av informationssamhället i stort och förse den styrgrupp som finns för e-Europe med nödvändig information så att den kan fastställa lämplig strategisk inriktning på e-Europe 2005. Den ska också förbereda etablerandet av en framtida struktur på europeisk nivå för de frågor som vi nyss har varit inne på, nämligen kring nät- och informationssäkerhetsfrågor.

Detta program föreslås löpa i tre år, 2003–2005. Det föreslås få en budget på 20 miljoner euro, och det ersätter det tidigare Promiseprogrammet som i stort hade liknande syften och finansierade liknande åtgärder.

Förslaget tas upp i rådet för en politisk överenskommelse eller ett antagande. Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén har i huvudsak uttalat sig positivt om förslaget. Europaparlamentet är också i huvudsak positivt men har föreslagit ett antal ändringar som rådet i de flesta fall beaktat.

Förslaget är också behandlat i EU-nämnden i december 2002. Det finns också en faktapromemoria i ärendet från oktober.

Sverige är generellt positivt till detta program och att det inrättas eftersom det uttryckligen finansierar åtgärder som ska underlätta genomförandet av e-Europe 2005, och det är åtgärder av uppföljande karaktär som inte finansieras via andra program och som inte heller självklart ligger inom de olika medlemsstaternas nationella ansvar.

Vi har under förhandlingarna fått bra gehör för de synpunkter som vi har lämnat in. Det finns utestående frågor som rör budgeten som Europaparlamentet vill öka för programmet samt val av genomförandeförfarande där Europaparlamentet vill ha ett rådgivande förfarande. Underhandsförhandlingar med parlamentet om dessa frågor lär pågå.

Förslaget som det nu ligger ska också åtföljas av en deklaration från kommissionen där den bekräftar sin avsikt att starta en arbetsgrupp i nära samarbete med och bestående av medlemsstatsrepresentanter för att utföra förberedande åtgärder för att etablera byrån för nät- och informationssäkerhet. Den här arbetsgruppen ska starta senast den 1 juli 2003 och upphöra vid årsskiftet då det är avsett att Byrån för nät- och informationssäkerhet ska påbörja sitt arbete.

Anf.  25  KARIN GRANBOM (fp):

Jag är lite intresserad av den rådgivande kommittén eftersom Europaparlamentet har kommit med detta förslag. Vad skulle en sådan kommitté göra, och varför motsätter man sig det från, såvitt jag har förstått, regeringen och den här arbetsgruppen?

Anf.  26  ULF HOLM (mp):

Man får känslan av att det är lite kaka på kaka eftersom man nu blandar samman det som vi tidigare diskuterade eftersom det talas om inrättandet av den framtida strukturen. Innebär detta att man ska besluta var själva myndigheten ska vara? Jag förstår inte varför man blandar ihop dessa saker i de olika strukturerna. Det känns som lite kaka på kaka.

Sedan står det i kommissionens förslag under artikel 3 att man ska förbereda ett informations- och varningssystem inom området för nät- och informationssäkerhet, bland annat insamling av uppgifter och kontakter med nationella och internationella insatsgrupper för stöd vid kriser.

Om man ska ha ett sådant system för kriser bör väl detta få någon sorts befogenhet, eller hur är detta uppdelat? Ska man bara samla in uppgifter? Vad ska uppgifterna användas till, och på vilket sätt ska de kunna användas?

Jag känner lite tveksamhet till detta. Jag kanske har läst på handlingarna dåligt, men hela programmet känns lite överflödigt och ostrukturerat.

Anf.  27  KARIN THORBORG (v):

Jag skulle också vilja ha ett klargörande av detta. Detta program sammanfaller ju med en del av vad denna myndighet skulle göra. Jag vill veta om det finns någon skillnad när det gäller vad som ska göras inom programmet och vad byrån ska göra. Jag tror nämligen att man kanske inte behöver lägga ned så mycket pengar på detta program. Vissa delar av det tycker jag är väldigt bra. Men just när det gäller den del som handlar om nät- och informationssäkerhet tycker jag att det blir kaka på kaka.

Anf.  28  BÖRJE VESTLUND (s):

Vi delar regeringens ståndpunkt i denna fråga. Vi tycker också att det är viktigt att man håller fast vid att mer pengar inte får gå till Modinis än vad man har sagt i detta sammanhang. Det är viktigt att man håller fast vid det.

Anf.  29  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM: 

Beträffande ansvarsfördelningen mellan en ny myndighet och programmet ska jag be att få lämna över ordet till Jörgen Samuelsson som kan reda ut den frågan.

Anf.  30  Departementssekreterare JÖRGEN SAMUELSSON:

Visst är det på sätt och vis en sammanblandning här, men man måste ändå ha två saker klara för sig. Inrättandet av myndigheten styrs av den förordning som Fredrik Sand gick igenom. Man är alltså i tidspress när det gäller att inrätta den. Då vill man använda Modinis, som man kommer att kunna fatta beslut om mycket tidigare, som hjälp med informationsinsamlingen. Man kommer att behöva information och material när man väl sätter i gång. Det är bara den lilla biten som Modinis är tänkt att finansiera. Enligt den deklaration som kommissionen kommer att lägga fram samtidigt kommer den grupp som ska samla in informationen att upphöra så fort myndigheten sätter i gång sitt arbete. Det är alltså ett sätt att få i gång myndigheten snabbare.

Anf.  31  ORDFÖRANDEN:

Jag kan sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Vi går vidare till punkt 6, Situation för elektronisk kommunikation i Europa, som är en informations- och diskussionspunkt.

Anf.  32  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM:

Jag har egentligen inga kommentarer vare sig till punkt 6, 7 eller 8, som är presentationspunkter. Men det är klart att vi är beredda att svara på eventuella frågor.

Anf.  33  ULF HOLM (mp):

På punkt 6 behandlas detta med statsstöd. Här har vi väl alla partier en ganska gemensam uppfattning, men frågan är vilka länder det är som driver på att det ska vara statsstöd inom denna bransch.

Anf.  34  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM:

Frankrikes president skrev till det förra rådet ett brev där det fanns sådana tankegångar. Hur de olika länderna sedan exakt driver frågan om statsstöd kommer säkert att diskuteras återigen. Men det följer ganska traditionella nationella linjer.

Anf.  35  ORDFÖRANDEN:

Vi går nu vidare till punkt 9. Då går vi över till området sjöfart, som handlar om åtgärder avseende sjösäkerhet.

Anf.  36  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM:

På punkt 9 har vi då kommit in på transportfrågorna. Även punkt 9 är en informationspunkt. Det handlar om regler för att skydda sjöfarten mot brottsliga handlingar.

Anf.  37  ORDFÖRANDEN:

Jag vill bara påpeka att det också har kommit en proposition om sjösäkerhet, så det händer också mycket i Sverige.

Vi tackar för den skriftliga information som vi har fått och går vidare till punkt 10, som handlar om uppföljning av Prestigeolyckan.

Anf.  38  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM:

Denna fråga har diskuterats på många håll och i många omgångar. Bakgrunden är närmast olyckan med tankfartyget Prestige. Rådet uppmanade kommissionen att lägga fram ett förslag om att påskynda utfasningen av tankfartyg med enkelskrov, sådana tankfartyg som transporterar tunga oljor. Förslaget innebär att regelverket utökas till att omfatta också mindre tankfartyg.

Den viktigaste frågan för svensk del är förstås att undvika en oljekatastrof i närområdet. EU bör därför sträva efter globala regler inom ramen för IMO. Närmast tänker vi förstås på oljetransporter till och från de ryska hamnarna. Det är visserligen ingen garanti för att alla stater ratificerar de globala reglerna, men det ökar definitivt det politiska trycket på många av de berörda staterna.

Regeringen ser inga energi- eller näringsrelaterade problem med kommissionens förslag. Rådet står nära en gemensam inriktning. Det finns fortfarande några utestående frågor. Vissa medlemsstater vill till exempel inte ha en alltför tidig utfasning av de mindre tankfartygen, vilket har att göra med oljeförsörjningen. En majoritet av medlemsstaterna kan gå med på övergångsregler för dessa.

Sverige har i och för sig inga problem med kommissionens mer stränga förslag vad gäller mindre tankfartyg. Men regeringen vill gärna att rådet når en gemensam inriktning så fort som möjligt, bland annat eftersom det ju inte är de små tankfartygen i kustnära trafik som är det största problemet. Därför föreslås att Sverige ska stödja linjen om övergångsregler för att få till stånd ett snabbt beslut.

Finland och Sverige föreslår i detta sammanhang att EU-flaggade tankfartyg i områden med svåra isförhållanden bör följa gällande nationella regler om isklassning. Kommissionen och ordförandeskapet anser inte att frågan hör hemma i rättsakten. Det återstår att se hur övriga medlemsstater ställer sig till den här frågan.

Vissa EU-stater vill att de nya reglerna bara ska gälla EU-flaggade tankfartyg i europeiska vatten. Regeringen tycker dock att det blir att flytta problemen till andra regioner. Därför föreslår regeringen att utfasningen bör gälla samtliga EU-flaggade fartyg av den här kategorin, oavsett var de används eller seglas någonstans.

Anf.  39  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Det är ett starkt fokus, och det är bra, när det gäller de dubbelskrovade fartygen. Det är säkert väldigt välbetänkt.

Men det är många andra saker som påverkar sjösäkerheten, alltifrån utbildning till manöverteknisk utrustning. Det viktiga är naturligtvis att undvika olyckor och faror och inte bara att se till att fartygen tål en olycka. Man bör ha fokus på bådadera.

Min fråga är hur diskussionerna går när det gäller de andra säkerhetsfrågorna, alltifrån utbildning till förutsättningar att inte hamna i en olycka, så att vi inte enbart fokuserar på de dubbla skroven.

Anf.  40  ULF HOLM (mp):

Jag kan instämma i Holger Gustafssons inlägg. Men nu gäller frågan förordningen om dubbelskrov, så jag håller mig till just den frågan.

Finns det en stark majoritet för förslaget om eventuell utfasning? Vår ståndpunkt är att man bör införa de här reglerna så snart som möjligt. Det är det mest optimala. Att de ska gälla samtliga EU-flaggade tankfartyg är också rimligt, så att det inte blir separata regler.

I underlaget skriver ni att rederierna bunkrar därför att de kan drabbas av vissa kostnader, och det kan man väl tänka sig. Finns det några mer specifika kostnader?

Man kan ju tänka sig att vissa rederier kommer att gå till frontalangrepp och hävda att hela rederinäringen kommer att utklassas på grund av de specifika EU-reglerna. Finns det några bättre budgetberäkningar på detta? Och samma fråga som förra gången: Finns det nu några stater som tycker att det ska vara särskilda regler, skattelättnader och annat, för just de rederier som drabbas? Jag är inte för det, men jag kan tänka mig att det kan bli en stor debatt om det. Jag undrar om man har kollat på detta.

Anf.  41  LENNART FREMLING (fp):

Jag tycker också att det är bra att man så snabbt som möjligt fasar ut de enkelskroviga oljefartygen. Det här gäller ju fartyg som transporterar tunga oljor. Betyder det att de här fartygen måste skrotas, eller kan de användas till andra ändamål så att det inte uppstår så stora kostnader för rederierna? Det skulle vara intressant att få veta något om det. Det var den ena frågan jag ville ställa.

På slutet säger man att EU bör sträva efter globala regler inom ramen för IMO. Det är säkert bra att man strävar efter det. Men min fråga är: Finns det då risk att det kommer att ta mycket längre tid genom att man siktar in sig bara på detta? Eller är det här bara ett tillägg till att man strävar efter att genomföra utfasningen så snabbt som möjligt inom EU? Kan vi garantera att det här inte försenar utfasningen?

Anf.  42  BÖRJE VESTLUND (s):

Först vill jag instämma i den svenska ståndpunkten. Men jag har några frågor som jag skulle vilja skicka med. Har man tagit upp frågan om risken att rederinäringen helt enkelt flaggar ut sina fartyg, framför allt sina oljefartyg inom EU och i stället har bekvämlighetsflagg när man vidtar en sådan här åtgärd? Finns det i så fall några tankar på att åtgärda detta på något annat sätt?

Min andra fråga gäller de blivande medlemsländerna. Vi vet till exempel att det har varit diskussioner om Maltas rederinäring. Kommer man att föra någon speciell diskussion med de blivande medlemsländerna angående detta?

Anf.  43  AGNE HANSSON (c):

Vi instämmer också i regeringens ståndpunkt om att så fort som möjligt flagga ut de enkelskroviga fartygen och att man driver linjen att utfasningen ska göras generellt för alla EU-länders fartyg. Det kan inte vara rimligt att ha en uppdelning beroende på vart fartygen går.

Åtgärden för ökad sjösäkerhet kan ju inte stanna vid diskussionen om enkelskrov eller dubbelskrov, som flera har varit inne på. För vår del i Sverige och Östersjön är inte minst isklassningen och skärpta regler för isklassade fartyg viktigt.

En tredje viktig fråga är också möjligheten att klassa Östersjön ur känslighetssynpunkt. Då regleras ju mycket med automatik när det gäller bland annat dubbelskrov. Det är också viktigt att man drar erfarenheter av en olycka som den med Prestige och att man jobbar på bred front för att förbättra sjösäkerheten.

Anf.  44  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM:

Jag ska försöka att besvara frågorna i ett sammanhang.

Det är självklart så, som Holger Gustafsson påpekade, att frågor om sjösäkerhet inte bara handlar om enkel- eller dubbelskrov, utan inte minst utbildningsinsatser, arbetstider etcetera är viktiga frågor. Precis som ordföranden påpekade lade regeringen så sent som i förra veckan fram en proposition på riksdagens bord där ett antal andra EU-direktiv implementeras, bland annat utifrån det perspektivet. Sedan behöver det inte betyda att vi nödvändigtvis har gjort allt nu, utan även på det området måste vi ständigt bli bättre för att öka sjösäkerheten. Men självklart är inte sjösäkerhet bara fråga om enkla eller dubbla skrov.

Sedan till frågorna kring redarnas kostnader och eventuell utflaggning eller inte. Jag kan först glädjande nog konstatera att inte bara Sjöfartsverket utan också den svenska rederinäringen är allmänt entusiastisk över förslaget, självklart utifrån deras förutsättningar, att de ser att de är väl på plan med sin flotta och har god konkurrenskraft i arbetet.

Sedan kan det självklart vara så att flottan i andra medlemsländer inte är lika modern som den svenska och att det skulle kunna föreligga en risk för utflaggning, en risk som självklart alltid finns. Just därför är det viktigt att driva denna fråga också inom ramen för IMO för att harmonisera detta. Vår bedömning just nu är att IMO borde kunna fatta ett beslut före slutet av innevarande år i denna fråga.

Det finns också, som svar på Ulf Holms fråga, en stor majoritet bland medlemsländerna för utfasningen.

Jag tror att detta var i huvudsak svar på de frågor som ställdes. Jag skulle möjligen vilja be Jaak Meri fylla på med något om tekniken kring detta.

Anf.  45  Departementssekreterare JAAK MERI:

Det ställdes också en fråga om isklassning och isbrytning. Det kommer att ske ett arbetsmöte redan nästa vecka, där representanter för myndigheterna i Sverige, Estland, Finland och Ryssland träffas för att försöka nå en samsyn i de här frågorna.

Det här är första delen i ett åtgärdspaket som sedan kommer att ge upphov till fler rättsakter med anledning av olyckan med Prestige. Ett förslag som vi nyligen fick handlar om straffrättsliga påföljder vid föroreningsbrott med mera, och det diskuteras även i andra sammanhang. Vi får se vilka förslag kommissionen nu kommer att lägga fram efter det meddelande som man tog fram efter olyckan med Prestige.

Anf.  46  KARIN THORBORG (v):

Jag hade tänkt ställa ungefär samma fråga som den Lennart Fremling ställde förut. Jag tycker inte att vi fick något riktigt svar på frågan om förslaget om utfasning kommer att förhalas av den som i stället ska driva den inom IMO. Jag tycker att det är viktigt att man kan driva frågan i två instanser samtidigt. Jag skulle alltså vilja ha ett förtydligande av svaret.

Anf.  47  LENNART FREMLING (fp):

Jag fick ingen kommentar till frågan om man kan räkna med att det går att bygga om fartyg för att använda dem till annat. Det har ju en viss betydelse för hur stor effekten blir för rederinäringen om det går att använda sådana här fartyg till andra transporter, förhoppningsvis då utan att det är farliga varor iblandade.

Anf.  48  ULF HOLM (mp):

Jag tackar statssekreteraren för svaret. Jag ger mitt stöd till den svenska linjen och hoppas på att vi snarast kan få igenom de här reglerna, eftersom de är viktiga.

Jag tycker naturligtvis inte att detta går emot att vi samtidigt i IMO med emfas driver att vi bör få globala regler. Men det verkar vara ett positivt svar även på det, att vi eventuellt kan få sådana regler redan i år. Det är bra.

Däremot vet jag inte om ni svarade på Börje Vestlunds fråga om hur pass involverade kandidatländerna är. Jag kanske missade det. Men det var en bra fråga, och det är därför som jag repeterar den nu.

Anf.  49  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM:

Man måste titta på fusklapparna. Först ett förtydligande av det som Karin Thorborg var inne på. Det ena behöver inte utesluta det andra. Vi måste driva två processer samtidigt. Det är viktigt. Och det gör vi också.

Sedan är det inte alldeles lätt att bygga om ett fartyg så att det kan användas för andra ändamål, om det nu är från tjockolja till vin eller vad vet jag. Men den förtröstan som vi känner på den svenska sidan är att Redareföreningen, rederinäringen och Sjöfartsverket ändå har gett sitt stöd till förslaget som ligger.

När det gäller kandidatländerna tror jag att Jan R Olsson får svara på frågan.

Anf.  50  Departementsrådet JAN R OLSSON:

Som ni alla vet blir kandidatländerna från mitten av april aktiva observatörer i förhandlingar. Det betyder att de kommer att delta fullt ut i slutfasen av förhandlingsarbetet, där de får möjlighet att göra allting utom att rösta.

När en rättsakt antas kan den anpassas också till de nya medlemsstaternas särskilda önskemål. Men att Malta i det här avseendet skulle kunna få längre gående undantagsregler eller övergångsbestämmelser än de nuvarande medlemsstaterna håller vi för otroligt. Det finns naturligtvis nu möjligheter att anpassa dem också till de nya medlemsstaterna. Men de kommer med all säkerhet att hållas inom ramarna för vad de övriga medlemsstaterna får.

Anf.  51  ORDFÖRANDEN:

Jag kan sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Vi kommer nu in på den straffrättsliga delen och frågan om överträdelser, som är en informationspunkt.

Anf.  52  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM:

Jag har ingen kommentar utöver de som finns i det utsända materialet.

Anf.  53  LENNART FREMLING (fp):

I mitten på 90-talet hade vi en hel del diskussioner kring att det blev svårare att beivra brott som då framför allt gällde Östersjön om påföljden sänktes. Jag tror att man då minskade den fängelsestrafftid som sattes som maximistraff, eller hur det var, men att man ändrade påföljderna på ett sådant sätt att det blev svårare för kustbevakning och polis att agera mot dem som gjorde oljeutsläpp i Östersjön. Därför vill jag höra om man har några bekymmer i det här avseendet. Hur är juridiken? Är man är väl medveten om vad som faktiskt händer om man ändrar de här påföljderna?

Anf.  54  AGNE HANSSON (c):

Det finns inga handlingar i den här frågan, det vill säga att den ska föredras muntligt.

Jag skulle önska att regeringen håller en hög profil i denna fråga och skärper straffen. Straffen för miljöbrotten är ju alldeles för tok på låga i det här fallet. Jag skulle önska att regeringen med kraft driver den frågan vidare.

Anf.  55  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM:

Jag tar gärna med mig bägge dessa frågor. Vi bör hålla en hög profil, självklart. Däremot är det svårt att gå in på exakta delar av detta förslag. Vi förväntar oss en muntlig presentation och måste faktiskt få titta närmare på innehållet och vilken pelare detta hamnar under.

Anf.  56  ORDFÖRANDEN:

Det här är också en fråga som kommer tillbaka till ansvarigt utskott.

Anf.  57  LENNART FREMLING (fp):

Jag instämmer i att det är angeläget att driva på det här. Framför allt får det inte löna sig för fartyg att planera utsläpp. Straffen får inte vara så låga och upptäcktsrisken så liten att det är ekonomiskt lönsamt för fartygen att inte rengöra fartygen i hamnarna utan att man gör planerade utsläpp. Det är viktigt att man håller ögonen öppna för det här och ser till att inte miljöbrott får begås hur som helst.

Anf.  58  ORDFÖRANDEN:

Vi skickar med de här synpunkterna till regeringen.

Vi går nu vidare till punkt 11, Minimikrav på utbildning för sjöfolk.

Anf.  59  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM:

Jag hänvisar till det utsända materialet.

Anf.  60  ORDFÖRANDEN:

Då kan jag sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i ärendet.

Vi går vidare till punkt 12, som är klassikern Galileo.

Anf.  61  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM:

Även här ska jag inledningsvis be att få hänvisa till det utsända materialet.

Anf.  62  ORDFÖRANDEN:

Jag kan sammanfattningsvis konstatera att det finns stöd för regeringens ståndpunkt i ärendet.

Vi går nu vidare till punkt 13 och luftfartsfrågorna.

Anf.  63  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM:

Detta skulle jag vilja uppehålla mig vid en stund. Det är ett antal delfrågor som alla har sin upprinnelse i EG-domstolens domar i november förra året, de så kallade open skies-målen. Genom dessa domar förklarade domstolen att vissa delar av luftfartsavtalen med USA stred mot gemenskapsrätten. Det gällde framför allt den klausul som finns i avtalet om ägande av flygbolag. I och med att den diskriminerar övriga EG-flygbolag står den i strid med principen om fri etableringsrätt. De här domarna har förstås bäring på alla bilaterala luftfartsavtal med motsvarande bestämmelser. Jag tänker därför bara kort gå igenom de olika förslagen, säga något om kommissionens inställning och slutligen redogöra för de svenska ståndpunkterna.

Punkt 13 a handlar om att kommissionen har återupprepat sin tidigare begäran om ett mandat från rådet att förhandla med USA om luftfart. Hos medlemsländerna har domstolens utslag också som en konsekvens av detta skapat en osäkerhet kring tredjelandsrelationerna på ett mer allmänt plan. Medlemsländerna har därför efterlyst en vägledning från kommissionen om hur de här relationerna i framtiden ska hanteras. Detta har presenterats i ett meddelande, punkt 13 b.

När det gäller punkt 13 c finns ett papper från kommissionen om tredjelandsrelationerna, som kommissionen antog den 26 februari 2003. Det är ett meddelande med ett förslag till förordning om förhandling av luftfartsavtal mellan medlemsländer och tredjeland och vissa principer för fördelning av trafikrättigheterna bland gemenskapsflygbolag, enligt ett bilateralt avtal mellan medlemsland och ett tredjeland.

När det slutligen gäller punkt 13 d har kommissionen också presenterat ett utkast till ett mandat för kommissionen att förhandla med tredjeland om ägande och kontroll av flygbolag.

De här förslagen kommer att presenteras av kommissionen vid rådsmötet. Därefter blir det en allmän orienteringsdebatt. Avsikten är att ministrarna vid junimötet ska fatta beslut i det här frågorna.

När det gäller kommissionens inställning är deras förstahandsprioritet att få till stånd ett USA-mandat där kommissionen på gemenskapens vägnar skulle kunna inleda förhandlingar om ett gemensamt transatlantiskt luftfartsområde.

Kommissionen har också betonat vikten av att alla EG-flygbolag ska ha lika möjligheter till marknadstillträde enligt de bilaterala avtalen. Detta kan, enligt kommissionen, åstadkommas genom överenskommelser med tredjeländer om att utpeka EG-flygbolag och inte bara de nationella flygbolagen. Rådet bör överlåta till kommissionen att ingå sådana överenskommelser.

Sedan menar kommissionen att det är viktigt att alla EG-flygbolag, regeringarna och EU:s institutioner informeras om pågående och planerade bilaterala förhandlingar för att få till stånd en bättre samordning och för att ge flygbolagen bättre möjligheter att utnyttja sina rättigheter.

Sverige har hela tiden varit positivt till kommissionens begäran om ett USA-mandat. Vi tycker när det gäller tredjelandsrelationer i allmänhet att det är bra att kommissionen med anledning av detta tagit tag i frågan. Vi tror att kommissionens förslag kan vara en grund för att försöka skapa klarhet i hur frågorna framöver ska hanteras. Men vi konstaterar också att det finns ett antal frågor som fortfarande behöver belysas ytterligare och att kommissionens förslag därför behöver ses över i stora delar.

Vi tycker att det är viktigt att de lösningar som nu presenteras och som man kommer fram till blir pragmatiska, inte onödigt byråkratiska och inte heller resurskrävande, för den delen. Vi vill gärna att medlemsländerna ska ges största möjliga flexibilitet när det gäller tredjelandsfrågorna, givetvis med beaktande av gemenskapsrätten och domstolens slutsatser.

Anf.  64  LENNART HEDQUIST (m):

I promemorian står det att förslaget kan få långtgående konsekvenser för de skandinaviska flygbolagens ställning på den svenska marknaden. Det skulle vara intressant att få belyst ungefär hur konsekvenserna kommer att se ut.

Anf.  65  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM:

Det är svårt att i detalj förutspå exakt hur långtgående konsekvenserna blir. Men det är klart att om ett antal internationella destinationer behöver förhandlas om med tredjeland och där de nu gällande luftfartsavtalen kommer att omprövas, innebär det att ett antal andra flygbolag kommer att kunna flyga på de här destinationerna.

Exakt var man hamnar är dock tidigt att säga, men nog blir det omfattande. Det får vi nog utgå ifrån.

Anf.  66  LENNART HEDQUIST (m):

Jag skulle gärna vilja att det närmare belystes vilka konsekvenser man bedömer att det här har för flygkonsumenterna.

Anf.  67  ULF HOLM (mp):

Det här tycker jag är en väldigt svår fråga. Det finns både för- och nackdelar med det. Jag reagerar lite på det här. Å ena sidan är Sveriges regering positiv till att det finns gemenskapsregler. Å andra sidan hävdar ni att regeringen önskar en rimlig grad av flexibilitet. Det är ju väldigt svårt att ha flexibilitet om det finns gemenskapsregler. Det är ju så att säga antingen eller, lite krasst sett.

Sedan är frågan vad en rimlig grad av flexibilitet är. Det är en ganska konstig formulering, tycker jag. Det får ni gärna utveckla vidare.

Anf.  68  BÖRJE VESTLUND (s):

Vi instämmer i regeringens ståndpunkt, men vill understryka just att det är viktigt att den här frågan får en ganska snabb lösning, därför att i princip får vi inte ha de avtal vi har i dag. Därför är det viktigt att den här processen inte förhalas i onödan, utan det måste gå relativt snabbt med de här frågorna.

Anf.  69  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM:

Så mycket mer än allmänna kommentarer i den här frågan är svårt att göra i dagsläget. Ambitionen är förstås att inte få en alltför stelbent alltför rigid tolkning av den dom som nu har kommit, så att vi också har ett visst nationellt utrymme när det gäller hur vi vill lägga upp våra luftfartssystem. Det betyder enligt min uppfattning att vi måste försöka bevaka något slags flexibilitet för medlemsstaterna när det gäller vilka punkter man ska flyga på till exempel.

De konsekvenser för flygkonsumenterna som skulle kunna uppstå hänger delvis samman med den flexibilitet man önskar sig, nämligen på så sätt att vi självklart vill slå vakt om våra svenska destinationer så mycket som möjligt. Därutöver är det väl en allmän inriktning, och också motivet på en rad andra områden, att öka konkurrensen, nämligen att få till stånd bättre och billigare flygtransporter. Men någon exakt konsekvensanalys är ju svårt att göra när vi inte har systemet och reglerna framför oss ännu.

Anf.  70  ORDFÖRANDEN:

Frågan lär ju återkomma till utskottet när man har kommit lite längre.

Jag kan konstatera att det finns ett stöd för regeringens redovisade upplägg i de fortsatta förhandlingarna.

Vi går då vidare till punkt 14, Skydd mot subventioner och illojal prissättning.

Anf.  71  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM:

Jag ber att få hänvisa till det utsända materialet.

Anf.  72  LENNART FREMLING (fp):

Jag tycker att det är bra att man i den svenska ståndpunkten markerar att man noggrant måste analysera effekterna av förslaget. Den här typen av förslag kan ju nästan användas som tekniska handelshinder om de görs på fel sätt. Det går ju alltid att hävda att diverse skatteregler och sådant i ett tredjeland gör att konkurrensen blir snedvriden. Jag tycker alltså att det måste ställas rätt så höga krav på att styrka att konkurrensen verkligen är snedvriden på ett sätt som är rimligt att ingripa mot.

Det är klart att det är riktigt att vi ska ha konkurrens på lika villkor, men vi vet ändå att skattesystem och annat är olika i olika länder, och det måste också accepteras. Därför stöder jag att det är viktigt att man noggrant analyserar effekterna.

Anf.  73  BÖRJE VESTLUND (s):

Jag skulle nästan kunna instämma i vad Lennart Fremling säger. Det är bra att man problematiserar just den här typen av ståndpunkter så att vi inte får en konvention som säger att det ska vara på ett visst sätt, och vi sedan kanske inte kan leva upp till den på ett bra sätt. Det är alltså bra att man problematiserar detta när man går in i förhandlingarna i rådet.

Anf.  74  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM:

Jag vill bara understryka att vi har en tveksam inställning till förslaget. Visserligen har vi förståelse för kommissionens ambition att skydda flygindustrin mot otillbörlig konkurrens, men vi tycker att det finns brister i förslaget både från politiska och praktiska utgångspunkter. Vår linje kommer därför att bli att den fortsatta processen i den här frågan borde gå så till att gemenskapen först kommer överens om en ganska bred och djup analys och strategi gällande relationerna med tredjeland innan vi får enskilda rättsakter på begränsade områden.

Anf.  75  ORDFÖRANDEN:

Då kan jag konstatera att det finns ett stöd för regeringens redovisade upplägg i de fortsatta förhandlingarna.

Vi går vidare till punkt 15 om säkerheten i fråga om luftfartyg från tredje land.

Anf.  76  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM:

Jag ber att få hänvisa till det utsända materialet.

Anf.  77  ORDFÖRANDEN:

Ingen begär ordet. Då kan jag sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Vi går vidare till landtransporterna och punkt 16, som handlar om inrättande av ett system med miljöpoäng för transport med tung lastbil genom Österrike 2004.

Anf.  78  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM:

Jag ber även där att få hänvisa till det utsända materialet.

Anf.  79  KARIN THORBORG (v):

Det verkar som om Sverige har förändrat sin ståndpunkt lite. Det står en rad här om att Sverige vill att systemet ska vara tidsbegränsat om möjligt.

Jag vill bara veta orsaken till det.

Anf.  80  BÖRJE VESTLUND (s):

Vi instämmer i den svenska ståndpunkten. Vi tycker också att det är bra att man skyndar på arbetet med att få fram avgiftssystem för vägtransport över huvud taget, att det blir tydliga regler kring detta och att vi inte behöver ha särskilda regler för en särskild region. Vi tycker alltså att det är en bra ståndpunkt från svensk sida.

Anf.  81  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM:

Svaret till Karin Thorborg är väl att vi har en avvaktande inställning. Vi vill ha förlängning på grund av att vi väntar på det som Börje Vestlund refererade till, nämligen ramdirektivet för avgifter på infrastrukturens område.

Anf.  82  ORDFÖRANDEN:

Den här frågan var uppe i EU-nämnden så sent som i november 2002.

Jag kan sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Vi går vidare till punkt 17, som handlar om andra järnvägspaketet.

Anf.  83  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM:

Jag ber att få hänvisa till materialet.

Anf.  84  LENNART FREMLING (fp):

Ordförande! Jag tror att det är väldigt väsentligt för den framtida transportutvecklingen i Europa att järnvägstransporterna kan göras på ett effektivt sätt. Det görs de inte i dag med alla de gränspassager och konstiga olika regler som finns i olika länder. Därför är detta en mycket väsentlig fråga, nämligen att man verkligen når överenskommelser. Här anges som förslag till svensk ståndpunkt att Sverige välkomnar att en politisk överenskommelse uppnås, och det känns bra.

Men jag skulle ändå vilja skicka med frågan om vad som faktiskt kommer att genomföras i praktiken. Det finns väldigt många konserverande krafter på lägre nivå runtom i de europeiska järnvägsförvaltningarna. Därför finns det en stor risk att det kan stanna vid vackra ord på politisk nivå och att de nödvändiga åtgärderna ändå inte genomförs i praktiken. Det är mitt medskick: Det är viktigt att se till att det tränger ned i de olika organisationerna som finns runtom. Möjligen kan jag fråga om statssekreteraren har några synpunkter på vad som kan göras ytterligare för att se till att de åtgärder som man kommer överens om också förverkligas.

Anf.  85  ULF HOLM (mp):

Nu kanske jag efterfrågar ett material som vi redan har fått, men jag glömde titta i mina handlingar från december. Jag efterfrågar konsekvensbeskrivningar av vad detta betyder för den svenska järnvägssektorn utifrån de förslag som finns. Jag skulle gärna vilja höra någonting om det finns några sådana. Nu har vi ju vetat om förslaget i ett år, och man borde kanske kunna dra vissa slutsatser.

Jag stöder givetvis att man ska göra järnvägstransporterna mer attraktiva.

Anf.  86  BÖRJE VESTLUND (s):

Jag vill instämma i den svenska ståndpunkten, men också instämma lite i vad Lennart Fremling säger. Det som håller på att hända på järnvägsmarknaden är just det att i de länder som har öppnat sina järnvägsmarknader för konkurrens blir de nationella bolagen mer eller mindre utkonkurrerade av statligt ägda bolag i andra länder som inte släpper in konkurrens på sina områden. Detta är ju lite absurt.

Jag skulle vilja gå så långt att om man inte får igenom att alla ställer upp på det här och öppnar sina marknader är det nästan omöjligt att Sverige på sikt kan ställa upp på det här också. Men det här är en knepig fråga – det är nästan en moment 22-situation som vi befinner oss i.

Anf.  87  KARIN THORBORG (v):

Jag ställer mig lite tveksam till varför man måste ta detta i ett paket, det vill säga att alla de här fem rättsakterna måste genomföras samtidigt. Jag tycker att det är viktigt om man kan få igenom att den tekniska standardiseringen löses i Europa så att man kan åka tåg över nationsgränserna.

Jag undrar alltså varför man måste ta det här i ett paket. Om man nu kan få förbättrade järnvägskommunikationer och tekniska lösningar så är väl det positivt i sig, så att man inte behöver vänta på att varje land ska acceptera varenda liten detalj i det här.

Anf.  88  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM:

Jag kan dela den oro som Lennart Fremling och Börje Vestlund uttrycker och kraftigt understryka det ni säger. Det är klart att det är viktigt att detta nu också genomförs även i andra länder i Europa. Vad man kan göra är väl att konstatera att gemenskapsrätten skall och alltid måste följas, och det är kommissionen som har ett ansvar för att följa upp och se till att så sker.

Jag tror också att det är viktigt att hålla ihop de här direktiven, annars tror jag att vi får svårigheter just med frågan om att genomföra liberaliseringen. Vi tror att det är bättre än att rulla det framför sig.

När det gäller konsekvenser för godstrafiken och det området ska jag be att få lämna över ordet till Kersti Karlsson.

Anf.  89  Ämnesrådet KERSTI KARLSSON:

Vad gäller konsekvenserna för den svenska järnvägstrafiken känner ni säkert till hur IKEA Rail har kämpat. Går det här paketet igenom kan IKEA Rail bättre utnyttja de möjligheter man redan har uppnått i och med att man får både ta upp och sätta av gods i till exempel Tyskland, så att man kan köra i nationell trafik. Det medför alltså förbättringar för de pionjärer som orkar.

Vi tror att det finns en potential för svenska godsföretag här, helt klart.

Jag tycker att frågan om att vi öppnar vår marknad och sedan inte kan åtnjuta samma öppenhet på andra marknader var väldigt intressant. Detta rör främst upphandlad persontrafik. Där har vi samma konflikt som gäller på luftfartsområdet, nämligen EU:s regler om den fria etableringsrätten. De företag som här deltar i upphandlingar är ju etablerade i Sverige, och vi måste då använda våra svenska regler.

Anf.  90  Ämnesrådet PETER FÄLDT:

Vi kan fortsätta tala om konsekvenserna för den svenska godsmarknaden. Den ledande och den verkligt väsentliga delen i liberaliseringen är ju att vi själva har en så hög godsmarknadsandel på järnväg. En stor del av vår export och import går på järnväg, och i förhållande till övriga europeiska länders transportandelar på järnväg ligger vi bra mycket högre.

Av det skälet är det oerhört väsentligt att vi och våra godsoperatörer ska kunna köra tåg ned i Europa, och det är vad både första och andra järnvägspaketet pekar ut: Det ska bli en ökad konkurrens och en ökad marknadsöppning på hela järnvägsnätet. Det är den stora och viktiga konsekvensen och möjligheten för svensk järnvägstransport, både där den börjar, på det svenska nätet, och där den sedan övergår till det europeiska nätet. Det är väl där vi har mycket att hämta hem så att vi kan behålla vår förhållandevis stora andel på järnvägstransporter.

Anf.  91  ORDFÖRANDEN:

Det här är också en fråga som trafikutskottet noga följer. Det är ju ingen ny fråga, och den kommer säkert att komma tillbaka.

Jag kan sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Vi går då vidare till punkt 18, som gäller minimikrav för säkerhet i tunnlar.

Anf.  92  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM (s):

Jag ber att få hänvisa till materialet.

Anf.  93  BÖRJE VESTLUND (s):

Även här kan vi instämma i den svenska ståndpunkten, men det finns en problematisering i det här ärendet. Det känns ungefär som att man ska vidta åtgärder för att det inte ska utbryta en katastrof, och vad man gör här är att rita upp en organisationsplan som dessutom inte ens överensstämmer med den myndighetsstruktur vi har i Sverige.

När jag såg rubriken på det här ärendet trodde jag att det skulle vara minimiregler och sådant om hur det ska se ut i tunnlar, men det finns ingenting av detta. Det här är snarare just ett organisationsschema. Jag utgår från att regeringen kommer att vara oerhört tydlig i den här: I den här formen kan Sverige inte acceptera det här förslaget. Däremot är det bra att man observerar det här, just med anledning av att tunnlar blir längre och längre.

Anf.  94  ORDFÖRANDEN:

Då skickar vi med det också. Vi tackar för informationen på den här punkten.

Vi går då över till punkt 19 som är övriga frågor och som gäller information om bland annat sjöfart.

Anf.  95  LENNART FREMLING (fp):

Jag skulle vilja komma med en fråga i anslutning till punkten 19 b. Frankrike tar upp att man har tänkt sig att ansöka om att hos IMO klassa sitt område som särskilt känsligt havsområde. Det där är ju en sak som vi har haft uppe här i riksdagen. En enig riksdag gjorde nyligen ett tillkännagivande till regeringen om att man skulle värna om Östersjön som särskilt känsligt havsområde.

Därför undrar jag: Är det en metod att använda, att man tar upp en sådan här fråga i det här sammanhanget? Borde Sverige väcka en sådan fråga under punkten övrigt? Behöver man det? Varför finns den med från Frankrike? Sverige borde kanske agera på samma rätt, om det är rationellt.

Anf.  96  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM:

Detta är information från Frankrikes sida. Det tas egentligen inte upp för behandling, utan det är en informationspunkt, vilket ju inte utesluter att vi i praktiken gör på samma sätt.

Anf.  97  ORDFÖRANDEN:

Då har vi gått igenom listan. Jag vill då tacka statssekreteraren med medarbetare för att ni kom hit.

Innehållsförteckning

1 §  Transport, telekommunikation och energi (inga energifrågor) 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  2  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM 1

Anf.  3  ORDFÖRANDEN 2

Anf.  4  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM 2

Anf.  5  ORDFÖRANDEN 2

Anf.  6  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM 2

Anf.  7  KARIN GRANBOM (fp) 3

Anf.  8  ULF HOLM (mp) 4

Anf.  9  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM 4

Anf.  10  Kanslirådet FREDRIK SAND 4

Anf.  11  ORDFÖRANDEN 4

Anf.  12  KARIN GRANBOM (fp) 5

Anf.  13  ULF HOLM (mp) 5

Anf.  14  AGNE HANSSON (c) 5

Anf.  15  BÖRJE VESTLUND (s) 5

Anf.  16  KARIN THORBORG (v) 5

Anf.  17  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM 5

Anf.  18  Kanslirådet FREDRIK SAND 6

Anf.  19  ORDFÖRANDEN 6

Anf.  20  Kanslirådet FREDRIK SAND 6

Anf.  21  ORDFÖRANDEN 6

Anf.  22  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM 6

Anf.  23  ORDFÖRANDEN 7

Anf.  24  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM 7

Anf.  25  KARIN GRANBOM (fp) 8

Anf.  26  ULF HOLM (mp) 8

Anf.  27  KARIN THORBORG (v) 8

Anf.  28  BÖRJE VESTLUND (s) 9

Anf.  29  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM 9

Anf.  30  Departementssekreterare JÖRGEN SAMUELSSON 9

Anf.  31  ORDFÖRANDEN 9

Anf.  32  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM 9

Anf.  33  ULF HOLM (mp) 9

Anf.  34  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM 9

Anf.  35  ORDFÖRANDEN 9

Anf.  36  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM 9

Anf.  37  ORDFÖRANDEN 10

Anf.  38  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM 10

Anf.  39  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 10

Anf.  40  ULF HOLM (mp) 11

Anf.  41  LENNART FREMLING (fp) 11

Anf.  42  BÖRJE VESTLUND (s) 11

Anf.  43  AGNE HANSSON (c) 12

Anf.  44  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM 12

Anf.  45  Departementssekreterare JAAK MERI 12

Anf.  46  KARIN THORBORG (v) 13

Anf.  47  LENNART FREMLING (fp) 13

Anf.  48  ULF HOLM (mp) 13

Anf.  49  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM 13

Anf.  50  Departementsrådet JAN R OLSSON 13

Anf.  51  ORDFÖRANDEN 14

Anf.  52  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM 14

Anf.  53  LENNART FREMLING (fp) 14

Anf.  54  AGNE HANSSON (c) 14

Anf.  55  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM 14

Anf.  56  ORDFÖRANDEN 14

Anf.  57  LENNART FREMLING (fp) 14

Anf.  58  ORDFÖRANDEN 14

Anf.  59  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM 14

Anf.  60  ORDFÖRANDEN 15

Anf.  61  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM 15

Anf.  62  ORDFÖRANDEN 15

Anf.  63  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM 15

Anf.  64  LENNART HEDQUIST (m) 16

Anf.  65  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM 16

Anf.  66  LENNART HEDQUIST (m) 16

Anf.  67  ULF HOLM (mp) 16

Anf.  68  BÖRJE VESTLUND (s) 17

Anf.  69  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM 17

Anf.  70  ORDFÖRANDEN 17

Anf.  71  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM 17

Anf.  72  LENNART FREMLING (fp) 17

Anf.  73  BÖRJE VESTLUND (s) 17

Anf.  74  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM 18

Anf.  75  ORDFÖRANDEN 18

Anf.  76  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM 18

Anf.  77  ORDFÖRANDEN 18

Anf.  78  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM 18

Anf.  79  KARIN THORBORG (v) 18

Anf.  80  BÖRJE VESTLUND (s) 18

Anf.  81  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM 18

Anf.  82  ORDFÖRANDEN 18

Anf.  83  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM 19

Anf.  84  LENNART FREMLING (fp) 19

Anf.  85  ULF HOLM (mp) 19

Anf.  86  BÖRJE VESTLUND (s) 19

Anf.  87  KARIN THORBORG (v) 19

Anf.  88  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM 20

Anf.  89  Ämnesrådet KERSTI KARLSSON 20

Anf.  90  Ämnesrådet PETER FÄLDT 20

Anf.  91  ORDFÖRANDEN 21

Anf.  92  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM (s) 21

Anf.  93  BÖRJE VESTLUND (s) 21

Anf.  94  ORDFÖRANDEN 21

Anf.  95  LENNART FREMLING (fp) 21

Anf.  96  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM 21

Anf.  97  ORDFÖRANDEN 21