1 § Ekofin

Finansminister Bosse Ringholm

Rapport från ministerrådsmöte den 11 december 2002

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 21 januari

Anf. 1 VICE ORDFÖRANDEN:

Jag förklarar sammanträdet öppnat och ber att få hälsa er välkomna. Anledningen till att jag leder sammanträdet är att ordföranden är i Rom där det säkert är trevligare, åtminstone vädermässigt. Men vi har det trevligt här också eftersom vi har finansministern som enda punkt i dag.

Finansministern ska vara i konselj kl. 11. Om det blir ont om tid får någon annan, en tjänsteman antar jag, ta över stafetten. Men vi kanske blir klara till kl. 11.

Vi har en föredragningslista. Finns det några synpunkter på den innan vi lämnar ordet till finansministern? Om så inte är fallet ber jag Bosse Ringholm att börja. Vi börjar med A-punktsfrågorna och eventuella synpunkter på dem.

Anf. 2 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Jag har ingenting särskilt kring just dessa frågor.

Anf. 3 VICE ORDFÖRANDEN:

Då går vi vidare till punkt 3, Ordförandeskapets och kommissionens arbetsprogram. Det är en informationspunkt. Jag ger ordet till finansministern.

Anf. 4 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Det är, precis som vice ordföranden sade, en ren informationspunkt. Grekerna har presenterat sitt arbetsprogram, och man kan säga att det inte på något sätt är sensationellt, utan handlar om de traditionella procedurerna på det ekonomisk-politiska området när det gäller budget och, inte minst, Lissabonmålen eller Lissabonprocessen, såsom det alltid är under första halvåret. Det är alltså ett ganska väntat program. Programmet är omfattande och ambitiöst, men inte på något sätt sensationellt. Det handlar bara om ren information på rådsmötet.

Anf. 5 LENNART HEDQUIST (m):

Jag ser att det finns en punkt om den indirekta beskattningen. Ordförandelandet tar där upp frågan om den framtida alkoholbeskattningen. Hur uppfattar finansministern att det ligger till med den frågan?

Anf. 6 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Det har funnits en sådan formell hantering tidigare också, men jag är inte orienterad om att det finns några nya konkreta förslag. Det är möjligt att någon av mina medarbetare har mer information kring detta, men det är ingenting som har signalerats i varje fall från ordförandelandet. Nej, det tycks inte finnas någon mer sådan information.

Anf. 7 VICE ORDFÖRANDEN:

Då ska vi gå över till nästa punkt, som handlar om stabilitets- och tillväxtpakten. Vi kan väl göra så att finansministern går igenom detta land för land.

Anf. 8 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Ja tack, jag kan göra det eftersom vi ska ta ställning till stabilitetsprogram när det gäller Tyskland, Frankrike, Italien, Finland, Grekland och Sverige. Det görs i form av ett yttrande från rådets sida under respektive lands program. Dessa program offentliggjordes i slutet av förra året.

Det är framför allt tre program som är problematiska. Det gäller Tyskland, Frankrike och Italien. När det gäller Finland och Sverige kommer de knappast att bli föremål för någon diskussion. Rådet ska ta ställning till det förslag som finns om att ge Tyskland rekommendationer om att vidta åtgärder för att minska sitt budgetunderskott, som förra året översteg 3 %. Vi ska också ta ställning till en tidig varning till Frankrike, eftersom det finns risk för att budgetunderskottet för innevarande år kommer att överstiga 3 %.

Innan jag går in på de problematiska länderna och Sverige vill jag än en gång betona hur viktig den årliga proceduren med granskning av stabilitets- och konvergensprogrammen är. Den är en grundbult i hela vårt ekonomisk-politiska arbete. Ibland har det förts fram kritik mot stabilitets- och tillväxtpakten där man sagt att den skulle fungera som ett slags tvångströja för den ekonomiska politik som medlemsstaterna driver. Jag delar naturligtvis inte den uppfattningen, utan tycker att dessa mål för att åstadkomma balans i de offentliga finanserna och få ned de stora offentliga skulderna är en förutsättning för att vi ska kunna hantera konjunktursvängningar. Det gäller inte minst den stora åldrandeproblematik som vi står inför.

När det gäller Tyskland har de offentliga finanserna försämrats kraftigt. Förra året hade de alltså ett budgetunderskott på 3,7 %. Den tyska bruttoskulden som andel av BNP beräknas ha överstigit 60 %, och som ni känner till är det alltså ett överskridande av de fördragsfästa referensvärdena på 3 respektive 60 % av BNP.

Därför inleddes under hösten ett förfarande för Tysklands del när det gäller det stora underskottet. Som ett första steg i det förfarandet har kommissionen tidigare presenterat en rapport som den ekonomiska och finansiella kommittén har yttrat sig om. På basis av den har kommissionen tagit fram ett yttrande där slutsatsen är att det föreligger ett alltför stort underskott. Därför ska Ekofinrådet besluta om detta och ge rekommendationer till Tyskland att vidta åtgärder för att komma till rätta med det stora underskottet.

Från svensk sida stöder vi kommissionens förslag till beslut i denna fråga. Naturligtvis är rekommendationerna till Tyskland, som de också ska vara, ganska allmänt hållna. Tyngdpunkten ligger på en konsolidering och en rigorös budgetdisciplin, och det är naturligtvis väldigt motiverat.

Det är beklagligt att Tyskland, trots sina ansträngningar, inte har lyckats leva upp till de åtaganden som de tidigare har gjort. Det tyska uppdaterade stabilitetsprogrammet innebär därför en betydande försämring av de nominella budgetmålen jämfört med det förra programmet.

Uppfyllandet av det medelfristiga målet om balans i de offentliga finanserna förskjuts nu från 2004 till 2006. Det tyska programmet innebär också en kraftig förstärkning av de offentliga finanserna under den här prognosperioden. Givet det här utgångsläget ser jag därför ingen anledning till direkta invändningar mot de budgetmål som Tyskland nu presenterar. Men det helt avgörande är naturligtvis att målen kommer att kunna uppfyllas. Det är därför Tyskland i rekommendationen uppmanas till ett strikt genomförande av de annonserade åtgärderna och till en fortsatt hård budgetdisciplin de kommande åren.

När det gäller Frankrike ska rådet besluta om att rikta en tidig varning till Frankrike. I november förra året överlämnade kommissionen ett förslag till rådet om att rikta en tidig varning mot Frankrike. Det fanns flera skäl till varför kommissionen beslutade att agera, och det finns flera skäl för rådet att reagera mot utvecklingen av de offentliga finanserna i Frankrike.

Det faktiska budgetunderskottet beräknas för förra året uppgå till 2,8 % och till ungefär 2,6 % för i år. Det är ett betydligt större underskott än vad som förutsågs i förra årets stabilitetsprogram, och därför gör kommissionen bedömningen att det finns stora risker för att man i år från Frankrikes sida kommer att spränga 3-procentsgränsen. Detta kan till en del förklaras med att ekonomin i Frankrike varit svagare än vad som förväntades, men försämringen beror till lika stor del på att man haft en bristande utgiftskontroll och därmed försämrat de offentliga finanserna.

Dessutom påpekar kommissionen att de åtgärder som Frankrike avser att vidta för att på medellång sikt uppfylla balans i budgeten inte kan betraktas som tillräckliga. Därför är bedömningen att Frankrike inte, under de realistiska tillväxtantaganden som kan göras, kommer att uppnå målet om balans i de offentliga finanserna 2006. Detta är naturligtvis mycket allvarligt.

Det är viktigt att rådet i sin bedömning av det franska stabilitetsprogrammet, och i beslutet om att rikta en tidig varning, beaktar utvecklingen av de makroekonomiska förhållandena. Rådet har också ett ansvar för att säkerställa åtagandena i stabilitets- och tillväxtpakten så att de efterlevs och att medlemsländerna för en uthållig finanspolitik.

När det gäller Italien kan man definitivt säga att också de har misslyckats med att konsolidera sina offentliga finanser. De har nu ett budgetunderskott på över 2 % av BNP för förra året. Det är alltså en rätt ordentlig avvikelse i förhållande till de budgetmål de själva har satt upp. Uppbromsningen av konsolideringstakten är desto allvarligare då Italien dessutom har en av EU:s största statsskulder – en bit över 100 % av bruttonationalprodukten.

Vidare har Italien under några år i stor utsträckning använt olika typer av engångsåtgärder för att hålla nere underskottet, och det gör de även för 2003. Jag kan inte undertrycka att nämna att jag häromdagen såg i tidningen att de nu till och med har börjat diskutera att omforma definitionerna på tillväxt och annat för att på så sätt fly den här allvarliga diskussionen – något som Italien i stället borde ta tag i.

Kommissionen gör alltså bedömningen att det italienska stabilitetsprogrammet bygger på orealistiska antaganden om tillväxten i fortsättningen. Därför är det från rådets sida viktigt att skicka en klar signal till Italien att vidta konkreta åtgärder. Italien måste alltså kunna visa på specificerade budgetförbättrande åtgärder som har permanent karaktär, inte bara på tillfälliga insatser. Självfallet måste också skulden kunna reduceras ordentligt.

Om Italien inte tar tag i detta finns risk för att de kommer att hamna i problem då de demografiska förändringarna mot slutet av decenniet i Italien kanske gör sig ännu mer gällande än i många andra länder.

Till sist vill jag säga någonting om Sveriges uppdaterade konvergensprogram och det yttrande som finns från kommissionens sida. Det noteras med tillfredsställelse i yttrandet, och i den rekommendation som görs, att det uppdaterade programmet för Sverige visar på fortsatta överskott i de offentliga finanserna fram till och med år 2004, och att Sverige bibehåller sitt medelfristiga mål om ett överskott på 2 % i genomsnitt över en konjunkturcykel.

Rådets slutsats är att Sverige därmed fullt ut respekterar stabilitets- och tillväxtpaktens krav för de offentliga finanserna om ett finansiellt sparande som ligger nära balans eller i överskott, och att de fortsatta överskotten i de cykliskt justerade budgetbalanserna enligt kommissionens beräkningar visar att Sveriges offentliga finanser är sunda även under åren 2003 och 2004.

Kommissionen har en något mindre optimistisk bild av den makroekonomiska utvecklingen än vad som anges i programmet. Kommissionen noterar också att starka offentliga finanser i vårt program framhålls som en förutsättning för ett stabilitetsorienterat makroekonomiskt ramverk, och pekar på att förra årets skattesänkning i Sverige, motsvarande 1,1 % av BNP, ligger i linje med förra årets rådsyttrande och de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken.

Kommissionen välkomnar den vikt som i programmet läggs på de offentliga finansernas långsiktiga hållbarhet, och med utgångspunkt från den nuvarande politiken tycks de offentliga finanserna också långsiktigt vara hållbara. Det är kommissionens slutsats.

Det konstateras också att Sverige även fortsatt uppfyller kriterierna för prisstabilitet och de långa räntorna. Därefter upprepar kommissionen sin synpunkt att Sverige behöver visa förmåga att hålla en rimlig paritet mellan kronan och euron över en tillräckligt lång tid utan svåra spänningar. Den förväntar sig också att vi i sinom tid ska delta i ERM2.

Liksom tidigare noteras att Sverige inte uppfyller konvergenskravet för växelkursstabilitet. Slutligen konstaterar man att programmet Strategi för de strukturella åtgärderna i stort sett ligger i linje med de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken.

När det gäller hur stora de lediga resurserna i den svenska ekonomin är har vi från den svenska regeringens sida en kanske något avvikande syn jämfört med kommissionen, vilket också kan påverka vår syn på det strukturella saldot. En anledning till att vi bedömer att vi har lediga resurser i ekonomin är att medelarbetstiden har minskat. Det beror till en del på att det skett en avmattning i den ekonomiska aktiviteten.

Om man ska sammanfatta det hela kan man säga att vår syn på det strukturella saldot ligger i linje med vårt mål om det 2-procentiga överskottet. Kommissionen konstaterar att även med denna syn på resursutnyttjande klarar Sverige väl de krav som finns i tillväxt- och stabilitetspakten.

Anf. 9 VICE ORDFÖRANDEN:

Tack så mycket! Ska vi dela upp diskussionen så att vi tar alla länder utom Sverige först, och sedan tar vi Sverige i en andra halvlek så att säga? Jag lämnar ordet fritt beträffande Tyskland, Frankrike och Italien.

Anf. 10 MATS ODELL (kd):

Herr ordförande! Vi har i de här frågorna ingen annan uppfattning än den som regeringen har. Det är en bekymmersam utveckling för ekonomin i det kontinentala Europa. Det gäller dels de frågor som man fokuserar på i tillväxt- och stabilitetspakten, dels de underliggande strukturella problemen. Det riktigt allvarliga är naturligtvis att vi inte har samma dynamik i den europeiska ekonomin som exempelvis i den amerikanska. Dessa frågor behandlas dock inte fullt ut i detta sammanhang så jag nöjer mig med att konstatera att vi har samma bedömning som regeringen i den här frågan.

Anf. 11 VICE ORDFÖRANDEN:

Jag kan tillägga att en del av oss i nämnden var i Aten de senaste två dagarna, och då fick vi uppgiften att Tyskland och Frankrike inte kommer att ifrågasätta den här bedömningen och förslaget till beslut, alltså att man dels har ett för stort underskott, dels ska utsättas för varningen. När det gäller Italien fick vi däremot inte något sådant besked.

Anf. 12 ANDERS G HÖGMARK (m):

Herr ordförande! Trots det faktum att både Tyskland och Frankrike – axelmakterna som har ordnat både den framtida jordbrukspolitiken och funderar på två presidenter, samt Italien, de tre stora om man så säger – tar varningarna på allvar, vilket vi erfarit, undrar jag om det i realiteten inte kommer att verka förödande framöver, utifrån ett slags pedagogisk synvinkel, när de tre stora inte kan hantera detta. Klarar man det så går det givetvis bra, men om man skulle få en situation där man börjar inse att man inte tar detta på riktigt allvar, vad drar man då för slutsatser? Det gäller trots allt de tre riktigt stora länderna, och just axelmakterna Frankrike och Tyskland.

Anf. 13 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Om det är som ordföranden säger att Tyskland och Frankrike inte kommer att ifrågasätta de bedömningar som kommissionen gör så ser jag det som ett hälsotecken trots allt, eftersom det visar på medvetenheten om hur viktigt det är att fullfölja kommissionens rekommendationer. Jag delar också Mats Odells uppfattning att det här naturligtvis handlar om dynamiken i ekonomin, som är ett lite vidare begrepp.

Nämnden har säkert sett, och vi ska även återkomma till det framöver, den syntesrapport som har tagits fram inför vårtoppmötet och som visar vikten av att det görs en rad strukturella insatser i många av dessa länder. Som Anders Högmark säger är det naturligtvis så att om tre av de fyra stora länderna har problem då har alla länder problem. Det hjälper inte att Sverige, Danmark och Finland får goda betyg i många av rapporterna, och har överskott och en hygglig situation, eftersom vi också kommer att drabbas. Vi drabbas naturligtvis redan i dag av att en så stor del av Europa, framför allt de stora länderna, har ekonomier i olag, dåliga offentliga finanser och betydande svårigheter att komma tillbaka på banan.

Det faktum att man skjuter upp målen från 2004 till 2005 och 2006 är mycket allvarligt. Ifall Frankrike inte självt visar tillräcklig medvetenhet är det inte säkert att de kan nå målet ens 2006.

Jag ser därför att det här är en diskussion som nästa vecka får föras i ljuset av att vi hela våren, och inte minst i samband med vårtoppmötet, måste lägga väldig kraft på att fullfölja alla de rekommendationer som kommissionen och andra har gett genom att öka takten i vårt arbete. Annars kommer vi aldrig att komma i kapp de målsättningar som vi har satt upp.

Anf. 14 VICE ORDFÖRANDEN:

Man kan också tillägga att om man ser tillbaka så har ett antal länder i Sydeuropa under 1990-talet – Spanien, Portugal, Italien – haft ett väldigt stöd av dessa program, och nu gäller det några länder i Mellaneuropa. Även Sverige har i sin budgetsaneringsprocess under ett antal år haft stöd av den externa examinationen. Jag tycker därför att man lika gärna kan tolka det som att den här proceduren, kontrollapparaten, fungerar. Precis som finansministern sade har Tyskland och Frankrike accepterat den. Nu är naturligtvis implementeringen av detta det kritiska, precis som Anders Högmark sade.

Anf. 15 KARIN THORBORG (v):

Jag tänkte knyta an till det sista, som finansministern också sade, att stabilitetspakten inte är någon tvångströja. Jag har dock upplevt att det nu börjat komma lite nya tongångar. Jag läste nyligen att det europeiska socialdemokratiska partiet haft en konferens om stabilitetspakten. Det framkom mycket kritik mot hur den är uppbyggd, att den kanske ger stabilitet men inte tillväxt, eftersom den inte tillåter större investeringar över konjunkturcyklerna.

Man har alltså, vad jag förstår, börjat diskutera formerna för stabilitetspakten. Därför undrar jag: Hur ställer sig den svenska regeringen till den kritiken? Är den svenska regeringen lika positiv som förut till stabilitetspakten eller har de kritiska tongångarna nått regeringen?

Anf. 16 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Herr ordförande! Jag vill gärna betona att det handlar om både stabilitet och tillväxt. Det ena är en förutsättning för det andra och tvärtom, det vill säga att det inte går att separera de två målen. Det har länge förts en diskussion både i rådet och från kommissionens sida om hur man tolkar tillväxt- och stabilitetspakten på ett sådant sätt att vi får större handlingskraft i fortsättningen.

Några har i tidigare diskussioner också ifrågasatt tillväxt- och stabilitetspakten. Vi har tillhört dem som har velat hålla fast vid den. Jag tycker fortfarande att det är väldigt viktigt att hålla fast vid principerna bakom pakten.

Däremot har kommissionen själv börjat en debatt där man har velat diskutera tillämpningen på ett sådant sätt som Karin Thorborg talar om, nämligen hur man ska kunna öka möjligheterna exempelvis för länder som har behov av större infrastrukturella investeringar och som samtidigt kanske har hyggliga förutsättningar, det vill säga en relativt låg skuld. Det är inte länder som Italien jag tänker på, utan kanske mer på länder som Storbritannien som har en relativt låg skuld, men som har stora eftersatta behov av strukturinvesteringar. De ska alltså kunna få större möjligheter.

Där har den kritik som har funnits mot tillämpningen av pakten gett konstruktiv näring på så vis att även kommissionen har hittat bra vägar för hur man ska tillämpa detta i fortsättningen. Jag tycker att en bra utgång av en kritisk diskussion är just att vi hittar nya konstruktiva sätt att försöka stärka tillväxt- och stabilitetspakten, och framför allt dess tillämpning.

Anf. 17 VICE ORDFÖRANDEN:

Man kan tillägga att det vid nästa Ekofinmöte kommer upp en diskussion om stabilitetspaktens mera långsiktiga eventuella förändring just mot bakgrund av den här diskussionen. Vi återkommer alltså till den här frågan vid nästa tillfälle.

Anf. 18 HILLEVI LARSSON (s):

Jag vet inte om jag ska ta detta nu eller när vi kommer till frågan om Sverige, men jag försöker nu så får vi se hur det går.

Det är intressant hur EMU-projektet fortlöper, och att det verkligen ger de positiva konsekvenser som är syftet med det. Jag tycker därför att det vore intressant att ta in i diskussionen om stabilitet och tillväxt hur man ska få fram positiva effekter och få ned de negativa effekterna. En negativ effekt, som en del länder har sett, är att man avrundar uppåt, det vill säga att priserna stiger. En positiv effekt som man skulle kunna uppnå vore att jämföra priser i andra länder.

Min fråga är om det finns några diskussioner om hur man över nationsgränserna ska kunna hjälpas åt att få fram de positiva effekterna och hur man så långt som möjligt ska kunna få ned de negativa effekterna. Hur EMU-projektet fungerar i de olika länderna påverkar ju också stabilitet och tillväxt.

Anf. 19 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Det har självfallet förekommit en sådan diskussion, och den pågår fortfarande. Den har förts i hela rådet, men inte minst har naturligtvis euroländerna haft anledning att diskutera hur de hanterar den situationen. Den allmänna meningen är att implementeringen av eurosystemet från den 1 januari 2002 har gått väldigt smidigt, men det innebär inte att det inte har funnits vissa problem som man har haft skäl att ta hand om. Till dessa har hört den här typen av prisdiskussioner, som i några länder – Grekland och kanske också Spanien – har varit mer konkreta. Det sker ett ordentligt uppföljningsarbete både i våra forum och, som sagt, också i euroländerna själva.

Anf. 20 VICE ORDFÖRANDEN:

Ska vi då gå över till att behandla Sverige? Jag lämnar ordet fritt.

Anf. 21 LENNART HEDQUIST (m):

I uppföljningen av det svenska programmet förs ett resonemang kring den svenska kronan och hur den har utvecklats under det gångna året. Det påpekas att det är en fortsatt volatilitet som kan tyckas vara, som det anges, naturlig, eftersom det är fråga om en så pass liten valuta som rör sig i kretsen av de stora valutorna. Men man jämför naturligtvis också med den danska kronan, som ju har en påtaglig stabilitet i och med att den är knuten till ERM2. Det förmodas, som finansministern också sade, att den svenska kronan i sinom tid ansluts till ERM.

När nu datum för den svenska folkomröstningen är satt skulle jag vilja ställa följande fråga till finansministern: Vilka fördelar respektive nackdelar ser finansministern med en anslutning till ERM2 i god tid före folkomröstningen? Man kan ju möjligen se framför sig att en anslutning till ERM2 under tiden fram till folkomröstningen skulle ge en hygglig stabilitet för kronan. Vilka för- och nackdelar ser finansministern med en anslutning före folkomröstningen?

Anf. 22 MATS ODELL (kd):

Jag har en fråga om synen på de lediga resurserna. Det är ju en av de frågor där kommissionen har ungefär samma uppfattning som Riksbanken, nämligen att de lediga resurserna, eller rättare sagt arbetskraftsutbudet, är en av de verkligt trånga flaskhalsarna i svensk ekonomi. Vi har ohälsotalen och allt detta; de är väldigt stora utmaningar att ta itu med. Det skulle vara intressant om finansministern något mer ville utveckla varför kommissionen har fel på den här punkten.

Jag tycker att det var intressant att höra att det finns något av en ny ton från finansministerns sida när han talar om de strukturella mera tillväxtskapande åtgärder som skulle kunna ge ny dynamik åt ekonomin i Europa – och jag antar att Sverige fortfarande ligger i Europa även i det avseendet. Han säger att vi nu måste lägga väldig kraft på att uppfylla alla de rekommendationer som kommissionen för fram. Jag tror att han sade ungefär så.

Gäller det också de rekommendationer för Sverige som handlar om det totala skattetrycket och alla de frågor som vi diskuterar nästan varje gång?

Anf. 23 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Herr ordförande! På Lennart Hedquists fråga vill jag vara tydlig och säga att vi från svensk sida hela tiden har sagt att det är folkomröstningen som är den avgörande punkten, och att en svensk ERM2-anslutning är aktuell efter folkomröstningen. Det gäller fortfarande. Vår bedömning har hela tiden varit, och den har möjligen skilt sig från kommissionens, att vi för vår del inte ser några större svårigheter att uppnå de krav som vi har på vår växelkurs i ett skede då det kan bli aktuellt med en ERM2-anslutning. Vi tror att det är ett krav som vi i allra högsta grad kan komma att uppfylla. Samma linje gäller även i fortsättningen.

När det gäller Mats Odells fråga om arbetskraftsutbudet, varför vi gör en annan bedömning än vad kommissionen gör, så skulle jag vilja säga att de senaste åren har det säkert, som Mats Odell säger, ibland gjorts andra bedömningar. Riksbanken har varit mer tveksam till om det funnits ett arbetskraftsutbud som varit så omfattande som vi från regeringens sida har trott.

Men erfarenheten har visat att regeringens prognos har varit närmare verkligheten än vad andra prognoser har varit. Det har funnits ett större arbetskraftsutbud än vad man har trott. Det var ett av skälen till att vi lyckades pressa arbetslösheten och bibehålla arbetslösheten på en låg nivå, inom 4 %. Jag tror alltså att erfarenheten visar att det finns en större potential på arbetskraftssidan än vad en del kanske har föreställt sig.

Slutligen till Mats Odells fråga om hur viktigt det är att göra insatser när det gäller de strukturella förändringarna av vår ekonomi för att åstadkomma en större dynamik. Man kan säga att det är huvudsyftet i Lissabonprocessen. Men Lissabonprocessen handlar om både de strukturella insatserna, om den sociala sammanhållningen och om den ekologiska balansen. Dessa är de tre huvudområdena.

Det är klart att vi tycker att det är viktigt att de strukturella åtaganden, som vi i Lissabonprocessen tillsammans med andra länder har förbundit oss att vidta, fullföljs. Jag tycker att det är viktigt att de alla kommer att fullföljas.

När vi varje enskilt år diskuterat våra program och uppföljningen kan kommissionen och vi ibland ha haft lite skilda uppfattningar om tidpunkten för när saker och ting ska genomföras. Men jag syftar på helheten i Lissabonprocessen, som jag tror är väldigt viktig, och jag delar kommissionens uppfattning att vi helt enkelt måste höja genomförandetakten. Där är kommissionen kritisk mot att många länder gjort för lite.

Ni kanske har sett tabellen i syntesrapporten där Frankrike mer eller mindre hamnar på sista plats, då de gjort minst för att genomföra det som ingår i Lissabonprocessen, medan de nordiska länderna hamnar i toppen. Men det räcker inte att Norden är i toppen, utan vi vill också få upp de stora länderna på banan och se till att de gör mer i fortsättningen.

Anf. 24 LENNART HEDQUIST (m):

Jag har bara en kommentar till det svar jag fick. Jag är väl införstådd med regeringens linje att inte ansluta sig till ERM2 före folkomröstningen, men vad jag var intresserad av var närmast vilka beslutskriterier som låg till grund för det ställningstagandet. För det måste ju finnas både för- och nackdelar med en sådan anslutning.

Jag tolkade finansministerns svar så att en anslutning i någon mening skulle störa folkomröstningskampanjen. Samtidigt upplever jag det som att en anslutning till ERM2 före folkomröstningen möjligen skulle kunna ge ett underlag för medborgarna i form av att de kunde se att den svenska kronan med en sådan inriktning plötsligt blir stabil. Jag vet dock inte i vilken utsträckning man har bedömt för- och nackdelar.

Anf. 25 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Herr ordförande! Som Lennart Hedquist vet är det ingen ny ståndpunkt, utan vi har hela tiden haft uppfattningen att man ska respektera folkomröstningens resultat. Därför ska man inte vidta åtgärder före folkomröstningen som kan störa den processen. Vi har samma uppfattning fortfarande.

Anf. 26 MATS ODELL (kd):

Jag vill bara säga att i den här delen stöder vi helt och fullt regeringens uppfattning. Jag tror dessutom att det är omöjligt för Riksbanken att med ett och samma medel, nämligen räntenivån, styra mot två olika mål samtidigt, nämligen ett stabilt penningvärde och att hålla kronan på en viss kurs. Jag tror inte att det fungerar.

Anf. 27 VICE ORDFÖRANDEN:

Var det Kristdemokraterna eller Riksbanksfullmäktige som talade?

Anf. 28 MATS ODELL (kd):

Jag har bara en röst i bägge de församlingarna, så det får väl ordföranden tolka.

Anf. 29 VICE ORDFÖRANDEN:

Har finansministern någon kommentar?

Anf. 30 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Nej, jag instämmer i vice ordförandens fråga.

Anf. 31 VICE ORDFÖRANDEN:

Då har jag ingen mer på talarlistan. Då kan jag bara sammanfattningsvis konstatera att det finns stöd för regeringens position i den här frågan. Då går vi över till skattefrågan. Då är det väl lämpligt att finansministern till att börja med gör en rapport.

Anf. 32 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

De senaste möten som ägnats åt skattefrågan har inte fört saken framåt på något sätt. Den uppgörelse vi skulle ha haft före årsskiftet kom aldrig till stånd under det danska ordförandeskapet. Därför får vi nu försöka igen. Det har förts nya förhandlingar. Vi menar från svensk sida att det faktiskt också var viktigt att skjuta på överenskommelsen om skattepaketet, för de förhandlingsresultat som hade åstadkommits och de förslag som förelåg var inte acceptabla.

Nu kommer det nya grekiska ordförandeskapet att göra ett försök för att se om de kan få hem skattepaketet. Ni har också fått ett dokument som är ett underlag för deras slutsatser. Vi kommer att få en rapport från den senaste förhandlingsomgången med Schweiz, som ägde rum i onsdags.

Jag måste tyvärr säga att när det gäller förutsättningarna för en uppgörelse är jag inte så väldigt optimistisk. Det har inte hänt så mycket sedan det senaste mötet. Det var relativt små framsteg i förhandlingarna, och det finns inte heller några större förändringar i förhållande till tidigare i det underlag som vi har fått. Det finns fortfarande väldigt många oklarheter kvar.

Därför har vi i princip samma uppfattning som tidigare. Vi är naturligtvis angelägna om att få ett avslut i fråga om skattepaketet, men det förutsätter nog att man tar några steg framåt både när det gäller förhandlingarna och för att klara ut en del av de oklarheter som fanns förra gången.

Det är ju den del som har att göra med inkomstbeskattningen som är allra svårast. När det gäller uppförandekoden för företagsbeskattning har det däremot gjorts stora framsteg. Vi kan konstatera att nästan samtliga skadliga skatteåtgärder har avvecklats. Det som återstår bör kunna lösas under den närmaste tiden.

Som alla vet är det här en odelbar helhet. De flesta medlemsstater ser det här som ett paket. Det går inte att klara bara en bit. Om ingen uppgörelse om sparandet, och beskattningen där, kommer till stånd får vi heller inte de framgångar på uppförandekodens område som vi hade hoppats på.

Därför är det min uppfattning att Ekofinrådet bör ge arbetsgruppen i uppdrag att bedöma om de avvecklingsåtgärder som genomförts eller är på väg att genomföras är tillräckliga vid en bedömning enligt koden. Det bör naturligtvis också finnas en tidsgräns för ett sådant uppdrag.

Anf. 33 VICE ORDFÖRANDEN:

Det finns ett dokument utdelat här i dag som rör det möte som nu kommer. Taxation of savings står det. Jag vill bara påpeka att det är hemligt. Det står ju en del journalister här utanför.

Jag vill bara ställa en klargörande fråga till finansministern. Vad är Sveriges position? Det är en något flytande situation. Vi har läst i Financial Times i dag att det grekiska ordförandeskapet har lagt fram ett kompromissförslag. Vi kanske kan börja med att fråga vad finansministerns inställning är till det. Sedan undrar jag också vad det är för position som Sverige kommer att inta här. Finansministern var inte så förhoppningsfull, men vad är själva positionen?

Anf. 34 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Vår position är tydlig. Vi vill ha ett avslut, men vi vill inte ha ett avslut till varje pris om det inte har ett innehåll som är någorlunda samstämmigt med de krav vi har. Vi var ju skeptiska redan till det underlag som fanns i december, och det är inte några avgörande förändringar som har skett i det grekiska kompromissförslaget.

Det gör att vi tycker att det fortfarande behöver göras väsentliga framsteg i förhandlingarna med exempelvis Schweiz och en del andra länder och att medlemsstaterna själva också behöver komma några steg längre framöver än de gör i det som nu presenteras. Vår slutsats är alltså att vi på mötet bör eftersträva att ta ytterligare steg framåt om vi ska kunna nå en överenskommelse.

Anf. 35 VICE ORDFÖRANDEN:

Ska jag tolka det som att det grekiska kompromissförslaget ur svensk synpunkt egentligen går åt fel håll?

Anf. 36 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Det ändrar inte läget särskilt mycket i förhållande till det danska kompromissförslaget.

Anf. 37 LENNART HEDQUIST (m):

Vi hade tillfälle att ställa den här frågan på finansministeriet i Aten i går. Där fick vi väl egentligen heller inget konkret svar på huruvida man har ytterligare någonting i rockärmen. I det man skriver i sitt dokument inför ordförandeskapet säger man ju att om det är nödvändigt kommer man att presentera nya vägar. Min fråga är närmast i vad mån regeringen har någon kännedom om vad det grekiska ordförandeskapet eventuellt har för förslag härvidlag.

Anf. 38 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Nej, svaret är att vi inte har någon ny information om vad grekerna eventuellt tänker föreslå. Jag hoppas att de har någonting att föreslå, för vi måste ta ett steg framåt. På nuvarande grund har vi inte kommit längre än vi hade kommit i mitten av december.

Anf. 39 VICE ORDFÖRANDEN:

Jag hade ingen mer på talarlistan. Då uppfattar jag det som att regeringen har samma position som tidigare, samma position som tidigare också har godkänts av nämnden, så det är inte mycket att besluta om här. Det är bara att fortsätta på föredragningslistan. Nu kommer vi till energibeskattningen.

Anf. 40 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Det har också varit upptaget på dagordningen vid de senaste mötena i Ekofinrådet, men vi har inte haft någon reell diskussion. Det har inte hänt något nytt i ärendet sedan jag redovisade senast i december. Man kan säga att de politiskt olösta huvudfrågorna rör möjligheterna att fastställa nationella skattesatser under minimiskattenivåerna för energiintensiva företag och andra företag. Det handlar också om beskattning av diesel för yrkesmässigt användande och om möjligheten att tillämpa skattelättnader för jordbruksnäringen. Det är politiskt känsliga frågor. I samtliga fall råder det framför allt motsättningar mellan Frankrike och Tyskland, och den mest besvärliga frågan tycks vara dieselskattefrågan.

För svensk del är det viktigaste att säkerställa den svenska industrins internationella konkurrenskraft. Vi tycker som alla vet att det bör vara möjligt för energiintensiva företag att i vissa fall gå under minimiskattenivåerna. Det bör kunna ske i förening med att företagen gör andra åtaganden, som långsiktiga avtal, utsläppshandel eller andra jämförbara åtgärder. Därför är vår uppfattning att ordförandeskapets förslag väl tillgodoser svenska intressen. Jag hoppas att det ska gå att så snart som möjligt komma överens om ett energiskattedirektiv.

Anf. 41 MATS ODELL (kd):

Vi hade frågan upp förra gången. Det är ju en glädjande skrivning att man har gjort stora framsteg på teknisk nivå och att ett politiskt avgörande nu krävs i de politiskt känsliga frågorna. Det gäller möjligheten att tillåta en skattenivå för de energiintensiva företagen som understiger miniminivåerna. Då vill jag bara fråga: Vad handlar det här politiska avgörandet om? Är det bara ett spel mellan Tyskland och Frankrike? Är det ingenting som krävs från den svenska sidan?

Det här undrar jag med tanke på att väldigt mycket av vår välfärd vilar, har gjort det och i mycket stor utsträckning fortfarande gör det, just på den grunden att vi kan förädla våra råvaror med hjälp av hyfsat billig energi för att kunna exportera. Detta står för en mycket stor del av våra exportinkomster. Finns det ingenting som man kan göra från svensk sida för att puffa på i rätt riktning?

Anf. 42 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

De intressen som Sverige har delas av flera andra länder. Det är riktigt som Mats Odell säger att det har nåtts en betydande samsyn kring detta. Det har också gjorts en del tekniska framsteg som har varit positiva. Men som jag sade förut står huvudfrågan mellan Frankrike och Tyskland. Det är där den politiska knuten sitter.

Anf. 43 VICE ORDFÖRANDEN:

Då går vidare till administrativt samarbete på momsområdet.

Anf. 44 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Det finns inget nytt att tillägga där. Det har vi haft uppe tidigare på nämnden. Då har nämnden beslutat om stöd för regeringens linje. Den är densamma som tidigare. Det hänger ihop med helheten här också.

Anf. 45 VICE ORDFÖRANDEN:

Då är det alltså fråga om tidigare positioner som har antagits och godkänts i nämnden som finansministern har redovisat. Innan finansministern går, för det är inte så mycket kvar sedan av talarlistan, vill jag ställa en fråga om det här EES-avtalet och diskussionen om Norge. Det handlar ju om pengar, så jag förmodar att finansministern har varit involverad i detta. Vad är den svenska positionen? Finns det en svensk position i fråga om Norges bidrag till EES-avtalets strukturfonder?

Anf. 46 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Det finns ingen annan position än att det är kommissionen som i första hand för diskussionen med Norge. Vi har inte från svensk sida haft anledning att göra annat än att notera att det är kommissionen som har det här uppdraget. Det har inte funnits någon speciell svensk position i sammanhanget, utan det här hanteras av kommissionen.

Jag måste gå om några minuter, men jag skulle vilja säga någonting om en fråga som möjligen kommer att dyka upp underhand. Det handlar om ECB:s rösträttsregler. Jag kanske ska lämna en kort information om detta.

Det är inget ärende som kommer upp till beslut. Det finns ingen formell rekommendation från ECB på något vis. Det är först efter det att Nicefördraget har antagits den 1 februari som ECB kommer att kunna beskriva sin ståndpunkt. Det finns dock ett underlag från ECB-rådet, där man alltså vill ha nya rösträttsregler. Syftet med det här förfarandet är att ECB-rådet ska kunna fatta beslut mer effektivt även med ett stort antal medlemmar, alltså även om nya medlemmar efterhand kommer in.

Den föreslagna nya proceduren kommer naturligtvis inte att gälla förrän valutaunionen består av 16 medlemmar. Då ska man dela in medlemskretsen i grupper enligt en viss rankning. Av vad vi har sett gör vi bedömningen att Sverige kommer att befinna sig i grupp 2 oavsett hur många medlemmar det blir i valutaunionen. I grupp 1 finns de allra största länderna.

För Sveriges vidkommande är det naturligtvis positivt att vi behåller principen om en-man-en-röst. Men det är också en självklarhet att ECB:s direktion alltid ska ha rätt att rösta. Det är ytterligare en fördel att alla medlemmar ska har rätt att delta i och yttra sig inför besluten även om inte medlemmarna just då har rösträtt.

Det nya roterande rösträttsförfarandet innebär att Sverige i likhet med andra länder får ett mer begränsat inflytande allteftersom unionen växer. Det är en successiv process. Det ska vägas mot vikten av att ha ett effektivt beslutsfattande i ECB. Men det är ännu inte aktuellt för någon slutdiskussion eller något beslut. Det kommer först efter den 1 februari. Jag ville bara nämna att frågan kommer upp på dagordningen senare.

Anf. 47 MATS ODELL (kd):

I princip är det nästan en naturlag att om det kommer in flera i en styrelse eller vad som helst minskar hela tiden en ledamots relativa inflytande. Men jag förstod inte riktigt principen. Är det så att de största länderna har flera röster per mandat, så att säga, och att de i grupp 2 har färre röster per mandat? Vad innebär den här gruppindelningen?

Anf. 48 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Gruppindelningen innebär att man försöker ranka länderna efter storlek och ekonomisk styrka. Det innebär att de största länderna, som ju är väldigt dominerande befolkningsmässigt, ekonomiskt och på andra sätt, naturligtvis relativt sett har större styrka än länder i grupp 2 och grupp 3, som är betydligt fler. Via den rotering som sker av medlemskapet med rösträtt är det oftare som de större länderna kommer att få rösta.

Men även en del av de större länderna kommer att få avstå sin rösträtt. Något stort land kommer alltid att få avstå sin rösträtt. Man är inte alltid garanterad rösträtt för alla länder i framtiden, utan det är ett roterande system. Det ligger i sakens natur att när vi blir 22 eller 25 medlemmar blir det så, framför allt i den tredje gruppen, att det dröjer länge innan de som är med där kan utöva sin rösträtt.

Anf. 49 MATS ODELL (kd):

Kommer det att finnas någon skriftlig dokumentation omkring detta?

Anf. 50 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Det kommer det att finnas i sinom tid, men det är alltså först efter den 1 februari, när Nicefördraget har kunnat hanteras, som det kan bli aktuellt med ett skriftligt underlag.

Det sägs av mina tjänstemän att det tydligen finns ett pressmeddelande från ECB i sammanhanget där ECB har lagt fram sitt förslag.

Anf. 51 VICE ORDFÖRANDEN:

Det är bra om vi får den här informationen, för jag tror att det är en fråga av lite mer allmänt intresse också. Så det är utmärkt. Ju mer desto bättre. Är det något annat som finansministern har att ta upp?

Anf. 52 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Nej, det var allt.

Anf. 53 VICE ORDFÖRANDEN:

Då tackar vi finansministern för detta.

Innehållsförteckning

1 § Ekofin 1

Anf. 1 VICE ORDFÖRANDEN: 1

Anf. 2 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 1

Anf. 3 VICE ORDFÖRANDEN: 1

Anf. 4 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 1

Anf. 5 LENNART HEDQUIST (m): 2

Anf. 6 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 2

Anf. 7 VICE ORDFÖRANDEN: 2

Anf. 8 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 2

Anf. 9 VICE ORDFÖRANDEN: 5

Anf. 10 MATS ODELL (kd): 5

Anf. 11 VICE ORDFÖRANDEN: 5

Anf. 12 ANDERS G HÖGMARK (m): 5

Anf. 13 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 5

Anf. 14 VICE ORDFÖRANDEN: 6

Anf. 15 KARIN THORBORG (v): 6

Anf. 16 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 7

Anf. 17 VICE ORDFÖRANDEN: 7

Anf. 18 HILLEVI LARSSON (s): 7

Anf. 19 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 8

Anf. 20 VICE ORDFÖRANDEN: 8

Anf. 21 LENNART HEDQUIST (m): 8

Anf. 22 MATS ODELL (kd): 8

Anf. 23 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 9

Anf. 24 LENNART HEDQUIST (m): 9

Anf. 25 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 10

Anf. 26 MATS ODELL (kd): 10

Anf. 27 VICE ORDFÖRANDEN: 10

Anf. 28 MATS ODELL (kd): 10

Anf. 29 VICE ORDFÖRANDEN: 10

Anf. 30 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 10

Anf. 31 VICE ORDFÖRANDEN: 10

Anf. 32 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 10

Anf. 33 VICE ORDFÖRANDEN: 11

Anf. 34 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 11

Anf. 35 VICE ORDFÖRANDEN: 12

Anf. 36 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 12

Anf. 37 LENNART HEDQUIST (m): 12

Anf. 38 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 12

Anf. 39 VICE ORDFÖRANDEN: 12

Anf. 40 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 12

Anf. 41 MATS ODELL (kd): 13

Anf. 42 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 13

Anf. 43 VICE ORDFÖRANDEN: 13

Anf. 44 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 13

Anf. 45 VICE ORDFÖRANDEN: 13

Anf. 46 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 13

Anf. 47 MATS ODELL (kd): 14

Anf. 48 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 14

Anf. 49 MATS ODELL (kd): 14

Anf. 50 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 15

Anf. 51 VICE ORDFÖRANDEN: 15

Anf. 52 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 15

Anf. 53 VICE ORDFÖRANDEN: 15

Fredagen den 21 januari 2003

EU-nämndens uppteckningar