Fredagen den 21 januari 2000

EU-nämndens uppteckningar 1999/2000:14

1 §  Allmänna frågor
Utrikesminister Anna Lindh
Rapport från ministerrådsmötet den 6 och 7 december 1999
Information och samråd med regeringen inför ministerrådsmöte den 24 och 25 januari 2000

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Jag förklarar sammanträdet öppnat och hälsar utrikesminister Anna Lindh och hennes medarbetare välkomna hit för dagens överläggningar, som handlar dels om en rapport från ministerrådsmötet den 6 och 7 december, dels om information och samråd inför kommande möte med allmänna rådet.

Först lämnar jag ordet till utrikesministern för själva återrapporteringen.

Anf.  2  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Jag tänker göra en ganska kort återrapportering i dag, eftersom allmänna rådets möte i december i huvudsak handlade om toppmötet i Helsingfors. Det har vi redan redovisat i riksdagen, så jag tänker inte upprepa det i dag. Utöver att vi förberedde toppmötet i Helsingfors hade vi en diskussion om Europaparlamentets valförfarande, diskussionen om valdatum och dubbla mandat för parlamentariker och Gibraltarfrågan.

Vi hade också på dagordningen frågan om påfyllnad i den europeiska utvecklingsfonden. Där fattades det inga beslut under allmänna rådet, utan i stället fattades ett beslut i samband med det möte med AVS-länderna som ägde rum några dagar senare. Där enades EU om en totalvolym om 13,8 miljarder euro och en oförändrad bördefördelning, vilket innebär att vårt bidrag blir 2,73 %. Vi tycker att det var ett rimligt beslut. Vi tycker också att det är viktigt att man i samband med beslutet återigen poängterade vikten av att effektivisera och förbättra biståndet.

På rådet presenterade Sverige och Danmark den text om öppenhet och tillgång till dokument som vi tidigare hade distribuerat till medlemmarna. Flera medlemsländer välkomnar initiativet om öppenhet.

I anslutning till rådsmötet hölls också associeringsråd och anslutningskonferenser med Estland, Slovenien, Malta, Tjeckien, Ungern och Polen.

Anf.  3  ORDFÖRANDEN:

Ingen har begärt ordet, och då går vi vidare på det som ska komma nästa vecka.

Anf.  4  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Jag börjar med Portugals arbetsprogram, där det kommer att bli en öppen offentlig debatt. Portugisiske ordföranden har sagt att de skulle vilja att denna handlade om europeisk säkerhetspolitik och hur arbetet ska läggas upp under våren.

Vi kommer från svensk sida att för det första trycka på dels hur viktigt det är att vi nu kommer vidare när det gäller kapaciteten både på det militära och på det civila området, dels vikten av att det är frivilliga åtaganden som medlemsländerna gör.

För det andra kommer vi att trycka på det förebyggande arbetet. Vi skulle gärna vilja att EU tog fram en strategi kring det förebyggande arbetet men att man också redan nu började med att en hög representant, alltså Solana, i god tid presenterar rapporter kring aktuella problemområden och förslag på konkreta projekt. Vi tänker föreslå norra Kaukasus.

Vi kommer för det tredje att trycka på att det är viktigt att en tillfällig organisation kommer på plats både på det militära och på det civila området.

För det fjärde betonar vi vikten av att man utvecklar samarbetet med FN, OSSE och andra som arbetar inom det säkerhetspolitiska området.

Anf.  5  ORDFÖRANDEN:

Jag läste igenom ordförandeskapets program. Det är väldigt intressant. Men det var en punkt som avvek från det som normalt brukar förekomma, och det är att portugiserna betonar de nationella parlamentens inflytande i gemenskapsprocessen. Det har tagits upp tidigare. Nederländerna tog upp det i höstas. Vi underströk det också och t.o.m. skickade en skrivelse från nämnden till ministerrådsmötet. Det var justitieministern som fick den med sig dit.

Jag tycker att det skulle vara väldigt värdefullt om utrikesministern på allmänna rådet kommenterade portugisernas skrivelse, instämde i den och vidarebefordrade den. Jag tror att EU-nämnden här är enig och vill understryka vikten av detta.

Vi har tidigare i COSAC-sammanhang och i andra sammanhang fört fram att det måste finnas ett rådrum så att man får möjlighet att behandla frågorna på nationellt plan. Vi har pekat på att det ibland är en för kort tidsrymd mellan Coreper och ministerrådet, så att man inte hinner med den parlamentariska processen.

Rent allmänt tror jag att vi skulle sätta stort värde på om utrikesministern passade på tillfället att markera detta i denna fråga.

Anf.  6  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Det ska jag gärna göra. Jag tycker att det är ett väldigt bra förslag. Det är viktigt både för er och för mig att vi faktiskt känner att vi har tid på oss. Som vi kan se kommer portugiserna att vilja plocka fram tidigare förslag som bl.a. handlar om att vitböcker ska gå till parlamenten, att kommissionens förslag på det sättet i god tid kommer till parlamenten och att det ska gå åtminstone sex veckor mellan det att kommissionen lägger fram ett förslag och diskussionen i rådet. Det här är viktigt både för parlamentens aktiviteter och för regeringarna för att man faktiskt ska kunna ha god tid för en dialog med sina nationella parlament. Man kommer också att uppmana COSAC att bidra till det här arbetet. Samtidigt har man betonat att vad COSAC säger inte är bindande för de nationella parlamenten, utan de nationella parlamenten naturligtvis också kan agera.

Anf.  7  LARS OHLY (v):

Jag har bara några kommentarer. Jag ser att Portugal avser att försöka nå en ny enighet kring Europaparlamentets ledamöters olika ersättningar. Det var en fråga som var aktuell för snart ett år sedan och som slutade i en kompromiss. Den svenska regeringen hade där hållningen att det var omöjligt att diskutera någon annan lösning än att betala skatt i hemlandet. Nu ser jag att man avser att lyfta fram frågan igen i linje med de riktlinjer som skisserades av behöriga organ inom Europaparlamentet, vilket sannolikt leder till någon sorts EU-skatt.

Det är viktigt att bevaka detta så att det inte ramlar i väg någonting som vi inte vill ha. Jag förstår inte varför man lyfter fram frågan igen så fort. Det är en ganska kort tid sedan kompromissen gjordes.

Sedan ser jag att frågan om turism ska sättas i fokus. Där har EU-nämnden varit fullständigt enig om att det är en nationell fråga. Att lyfta fram turismen som en del av ordförandeskapets program tycker vi från Vänsterpartiets sida inte är någon bra idé.

Slutligen är jag lite oroad av Marockofrågan. Det beror på att Portugal efter kungaskiftet utvecklat ganska goda förbindelser med Marocko. Det finns säkert bra skäl till att informera sig och diskutera en förändrad hållning till Marocko, men det får inte innebära att man släpper kravet på Västsaharas självständighet. Jag känner en oro för att den europeiska unionen såväl som den svenska regeringen kanske är lite på glid. Jag skulle gärna vilja att utrikesministern stillade min oro på den punkten.

Anf.  8  LARS TOBISSON (m):

Med anledning av vad Lars Ohly tog upp om statuter för Europaparlamentariker kan jag säga att jag läste någonstans att man från det portugisiska ordförandeskapet hade kommenterat tanken på att föra upp detta med att det är omöjligt att komma fram till en lösning, om man inte just tänker sig en beskattning av Europaparlamentariker såsom vore de EU-tjänstemän. Bakom detta ligger det som var alldeles uppenbart när frågan var uppe förra gången, att det blir så stora försämringar för vissa nationaliteter. Det är inte möjligt att komma fram till en uppgörelse till vilken också Europaparlamentarikerna måste medverka.

Jag tror att vi har anledning att se på frågan utifrån en speciell synvinkel, och det är att om den inte löses under detta portugisiska ordförandeskap eller nästa, kan vi bli sittande med den som ordförandeland. Det kopplas dessutom till en nog så kinkig fråga som av andra skäl kommer att hamna på vårt bord som ordförandeland, nämligen löner och anställningsvillkor för EU-tjänstemännen, alltså institutionernas anställda där avtalet eller överenskommelsen som nu gäller löper ut den 30 juni 2001. Vi kommer alltså att sitta i slutskedet av de förberedelserna. En koppling mellan den frågan och Europaparlamentarikerna kommer inte att bli lätt att lösa för det blivande ordförandelandet. Om vi genom att visa lite smidighet nu kan medverka till att frågan om statuterna stökas undan före vårt ordförandeskap, kommer vi att ha mycket gott av det när vi väl tillträder ordförandeskapet.

Anf.  9  YVONNE RUWAIDA (mp):

Min fråga är av en annan karaktär. Det underlag som vi fick i dag är väldigt dåligt. Det står väldigt lite om Sveriges hållning i de olika frågorna. Det brukar faktiskt från UD komma bättre underlag. Jag undrar: Varför detta? Jag hoppas att det blir bättre framöver.

Anf.  10  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Jag beklagar om det har varit ett dåligt underlag. Det kanske delvis beror på att när vi redovisar Helsingforskonferensen är det mera av en redovisning. Där har vi redan klarlagt vad de svenska positionerna är. Men vi ska naturligtvis se till att det är ett bra underlag ni får i fortsättningen.

Jag delar naturligtvis Lars Tobissons oro för att vi kommer att bli sittande med dessa två frågor, och dessutom parallellt, under det svenska ordförandeskapet. Jag vet inte om det går att få igenom en ny kreativ lösning, som att alla betalar skatt som svenska tjänstemän eller liknande, men vi känner en stor oro för dessa frågor. Det är naturligtvis bra ifall de blir lösta innan det svenska ordförandeskapet. Däremot har vi från svensk sida ännu inte diskuterat några nya positioner. Det är också ett svar till Lars Ohly. Det finns heller ingen anledning att vi över huvud taget öppnar frågan förrän man är inne på reella förhandlingar igen.

Sedan kan jag stilla Lars Ohlys oro när det gäller Västsahara. Det finns ingen ny position från den svenska regeringen. Jag har inte heller upplevt att det finns en ny position inom EU. Däremot försöker man utnyttja det faktum att den nya marockanska regeringen är mycket öppnare och mer demokratisk. Förhoppningsvis kan det också bidra till någonting positivt när det gäller utvecklingen i Västsahara. Där finns inga förändrade positioner.

När det gäller turismen har jag inte upplevt att det portugisiska ordförandeskapet egentligen vill göra annat än föra upp frågan på dagordningen och diskutera den. Vi har ännu inte sett risk för att man försöker förvandla det till någonting helt nytt i substans i EU-samarbetet.

Anf.  11  LARS OHLY (v):

Jag tackar för svaret. När det gäller Marocko finns det goda grunder för att utveckla samarbetet, även om den nya marockanska regeringen och kungen har en mycket hård hållning i fråga om Västsahara. Det ses som en provins tillhörande Marocko, och det ska man inte glömma bort.

Anf.  12  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Europaparlamentets resolutioner har jag inga kommentarer till, om inte någon av ledamöterna har det, och det verkar inte så.

Sedan går jag in på uppföljningen av Europeiska rådet i Helsingfors. Första punkten är IGC. Formellt kommer regeringskonferensen att öppnas vid allmänna rådet den 14–15 februari. Här ligger ett oerhört stort, tungt och viktigt arbete framför oss, där vi hoppas att det arbete som det finska ordförandeskapet gjorde nu ligger till grund för det fortsatta arbetet, att också regeringskonferensen kommer att bli begränsad och kommer att kunna avslutas i tid. Man ska naturligtvis också vara medveten om att skrivningarna i Helsingfors blev något öppnare än vad som ursprungligen var tänkt.

Rådet kommer att bedriva arbetet utifrån fem olika s.k. förhandlingsboxar: kommissionens sammansättning, röstviktningen i rådet, utökning av kvalificerad majoritet, eventuella tilläggsfrågor och som femte punkt medlemsstaternas önskemål.

En rapport ska presenteras i Europeiska rådet i juni med olika alternativa handlingsvägar. Där kan Europeiska rådet sedan besluta ifall ytterligare frågor ska tas med i de fortsatta förhandlingarna. Här ska vi återkomma och redovisa regeringens hållning i de aktuella sakfrågorna för nämnden under februari. Vi bereder för närvarande de olika frågorna i Regeringskansliet. Här är det viktigt att vi får ett väldigt nära samarbete med nämnden. Vi räknar med att vi ska kunna ha väldigt täta kontakter kring IGC-frågorna.

Gunnar Lund som Coreperambassadör kommer att förhandla i Bryssel. Vi kommer att ha Annika Söder som biträdande förhandlingschef i Sverige. Annika Söder kommer att vara ansvarig för att se till att frågorna samordnas i Regeringskansliet och för att kunna presentera dessa oerhört komplicerade frågor utåt på ett begripligt sätt. Vi hoppas att nämnden ska ha glädje av att på det sättet kunna ha en person att ha fortlöpande kontakter med och få information av. Jag tycker att det är bra att någon verkligen värnar öppenheten och på det sättet ska kunna arbeta med dessa komplicerade frågor under det närmaste året. Jag har sett i någon kvällstidning andra spekulationer. Dessa spekulationer vill jag mycket bestämt avfärda. Det har ingenting med sanningen att göra. Vi är därmed glada att Annika Söder ska kunna samarbeta med bl.a. EU-nämnden och arbeta med IGC-förhandlingarna i fortsättningen.

Anf.  13  ORDFÖRANDEN:

En allmän kommentar från min sida är att det är tillfredsställande med de ambitioner som utrikesministern har. Vi har haft ett bra samråd när det gäller IGC-frågorna tidigare. Vi kommer att hantera dem i nämnden. Men vi har också en liten grupp inom nämnden där vi mera kan gå in i detaljfrågorna. Jag räknar med att vi kommer att ha ett sammanträde före den 14–15 februari i nämnden inför det allmänna rådet och få en bra genomgång av det hela.

Anf.  14  LARS OHLY (v):

Den svenska positionen inför regeringskonferensen har varit bra, tycker vi. Man har försökt begränsa antalet frågor och koncentrera sig kring de återstående frågorna från Amsterdam. Samtidigt har vi vid ett flertal tillfällen varit överens med regeringen om olika hållningar. Sedan har vi funnit oss överkörda i slutändan i alla fall därför att regeringen har kompromissat och kommit överens med andra om positioner som mer har liknat dem som från början har varit det svenska Moderata samlingspartiets positioner.

Jag undrar: I samband med att den svenska regeringen, som ju representerar ett parti som är på väg att fatta ett beslut i EMU-frågan, drar ni några som helst konsekvenser att detta inför regeringskonferensen? Det vore rimligt om man menar allvar från socialdemokratin att göra EMU till en motvikt till kapitalet, att man t.ex. ifrågasatte artikel 56 som stipulerar helt fria kapitalrörelser mellan medlemsstaterna och mellan medlemsstaterna och tredje land. Därmed skulle man från den svenska regeringen, representerande ett parti som vill förändra EMU och dess demokratiska legitimitet, också ställa krav på att regeringskonferensen utökades. Finns det några sådana diskussioner inom regeringen?

Anf.  15  LARS TOBISSON (m):

Herr ordförande! Det är väl bra att vi fortsätter att driva linjen att begränsa oss till det som har kallats left-overs från Amsterdam. Motivet är rena tidsskäl, att man ska hinna bli färdig och klar för intagning av nya medlemsländer. Ett annat motiv för att göra så här är att vi från riksdagen i dessa avseenden uttryckt våra ståndpunkter. Det gjordes i förberedelsearbetet inför Amsterdamfördraget, både i kammarbeslut och sedan i det arbete som bedrevs i EU-nämnden. En första utgångspunkt är att dessa ställningstaganden står sig. Sedan kan det hända att vi under intryck av de förhandlingar som nu kommer till stånd inom IGC kan modifiera ståndpunkterna eller har anledning att göra ändringar för att komma fram i kompromissens tecken.

Den enda nackdel jag ser med den här situationen är att det på sätt och vis hade varit lättare att lösa det i ett större sammanhang därför att det finns mera bytesmedel att förfoga över då. Nu blir man sittande med rent institutionella frågor som man ska försöka hamra igenom. Där är det väldigt mycket nationella intressen som spelar in, så att det kan bli lite slitsamt.

Av de frågor som nämnts som möjligen skulle tillkomma är flexibel integration något som jag inte riktigt förstår, för den frågan löstes trots allt rent formellt i Amsterdam. Sedan kan det vara mera en fråga om tillämpningen. Men det tycker jag kanske inte hör hemma i IGC. Man vill föra in det och har sagt att vissa frågor som har med den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken att göra behövde regleras. Det är möjligt, men jag tror inte att det är så pressande att de ska behöva tas med i det här sammanhanget. Jag tror inte att det skulle underlätta framkomligheten när det gäller de institutionella frågorna.

En sak som jag tror att vi kommer att hamna i så småningom är att ta fasta på de krav som ställs för att upprätta en mera överskådlig stadga för den europeiska unionen, ett slags konstitution. Det behöver inte och bör inte belasta förhandlingarna under det kommande året. En orsak till att jag tror att vi kommer att hamna där är bl.a. det arbete som nu har inletts med stadgan om grundläggande rättigheter. Där finns det starka krafter i södra Europa och inte minst i Europaparlamentet som har en annan uppfattning än den som vi har och som går ut på att man inte bör ge en sådan stadga en bindande karaktär. Till slut tror jag att man kommer att finna att det dokument som kan komma ut av det här arbetet kan behöva ge ett avtryck i traktaten, men att man skulle kunna tänka sig att genomföra det i ett senare skede när man ändå ser över hela traktatuppsättningen. Sedan kan man se var man hamnar, om man ska nöja sig med att få beträffande vad vi kallar för grundläggande mänskliga rättigheter hänvisa till Europarådskonventionen, inkorporera den eller hur man nu förfar, eller om det ska vara en fristående förteckning i denna konstitution.

Jag tror i alla fall att det här är så stora frågor att börjar man ge sig in i det och belasta sig med det, då kommer man definitivt att försena utvidgningen. Det är alltså ett gott skäl att hålla på den svenska linjen, där ju faktiskt flertalet av medlemskretsen är för att vi ska begränsa IGC till de tre frågeområden som ligger i de tre första boxarna.

Anf.  16  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Jag kan fullständigt instämma med Lars Tobisson. I sak delar jag hans uppfattning på alla de här områdena. Däremot kunde vi i Helsingfors se hur utvecklingen gått lite fram och tillbaka när det gäller IGC-diskussionen. Det började som en ganska vid diskussion för ett och ett halvt år sedan, när jag var ganska ny i utrikesministerkretsen. Sedan kunde jag under ett år se hur det snävades in till framför allt de här tre stora frågorna efter Amsterdam. Sedan blev det något slags tendens till att utvidga området något mera igen. Inte minst har kommissionens president Prodi försökt utvidga frågorna.

Flera medlemsstater tog i Helsingfors upp just flexibel integration. Men där hoppas vi fortfarande att den svenska linjen, som hittills varit den linje som stötts av flertalet länder, kommer att fortsätta att vara den som gäller. Det är att man ska kunna begränsa IGC-konferensen kraftigt. Man ska vara medveten om att det finns krafter som vill utvidga regeringskonferensen. Det är nog för tidigt att säga vilket resultat vi kommer att få i Portugal på Europeiska rådet.

Vi har också scenariot att skrivningarna mjukades upp när det gällde möjligheten att göra klart IGC under året. Där blev det något mjukare skrivningar – ”man räknade med” och ”borde ha konferensen färdig under år 2000”. Därmed har naturligtvis risken ökat för att även IGC kommer att gå vidare in i det svenska ordförandeskapet.

Detta är också ett svar till Lars Ohly. Vi önskar inte från svensk sida att ha några ytterligare frågor som diskuteras under regeringskonferensen, för vi tror att det försenar utvidgningen, som faktiskt är den viktigaste svenska prioriteringen.

Så har vi Trumpf–Piris-rapporten. De viktigaste punkterna i rapporten inför Helsingfors var hanteringen av EU:s möten med tredje land, insyn och öppenhet, rådskonstellationerna. Det var bra att vi fattade de beslut som vi fattade. Sedan får man försöka se till att reformerna genomförs. Vi kommer naturligtvis att fortsätta diskussionen om antalet rådskonstellationer och vilka råd man eventuellt ska skära ned och slå ihop. Ordföranden har sagt att man skulle vilja ha en överenskommelse under februari. Om intresse finns hos nämnden kan vi komma tillbaka för att lite mer ingående berätta om just de frågorna.

Anf.  17  ORDFÖRANDEN:

Det tror jag att det finns ett intresse av. Möjligen kan, om man vill gå mycket djupt, den lilla gruppen vara bra att starta i med detaljerna. Men jag tror att det finns ett stort intresse i nämnden att få en redovisning av detta. Det här hänger ju samman med öppenheten.

Anf.  18  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Jag ska fortsätta med öppenheten. Kommissionen ska nu lägga fram förslag den 26 januari. Vi har från Sveriges sida drivit just öppenhetsfrågorna väldigt hårt. Det handlar om rätten att få ut handlingar, dels sådana som upprättas i kommissionen eller likartat, dels inkommande dokument, att man ska ha register över samtliga handlingar och att man ska precisera vilka begränsningar som görs när det gäller öppenheten. Vi har också från svensk sida sagt att det är viktigt att detta enbart binder institutionerna. Vi vill inte ha någonting som binder medlemsländerna. Då skulle den svenska öppenheten riskera att begränsas, och det vill vi inte ha som resultat.

Som ni alla vet finns här väldigt stora kulturkrockar mellan olika traditioner. Jag kommer att besöka flera kommissionärer, bl.a. Neil Kinnock som är ansvarig för det här arbetet, på tisdagen. Vi hoppas att vi kommer att se ett så bra förslag som möjligt på onsdagen, men det finns väldigt olika syn på frågorna.

När det gäller den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken är det framför allt fyra områden som kommer att fortsätta diskuteras under våren. Det är de nya strukturerna i Bryssel. Det är att utveckla de här övergripande målen, kapacitetsmålen. Det är utarbetande av principer för EU:s relationer till NATO, och det är fortsatt arbete med den civila krishanteringen. Det här kommer att vara en stående diskussion under våren på allmänna rådet, och vid något tillfälle räknar man med att även försvarsministrarna ska delta.

När det gäller utvidgningen kommer de sex ytterligare kandidatländerna att sätta i gång i anslutning till rådets möte den 14–15 februari. Det återkommer vi alltså till inför nästa GAC.

Anf.  19  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag har en kommentar när det gäller redogörelsen för hur man ska arbeta med den framtida politiska dialogen med Turkiet och hur denna ska utformas. Jag undrar hur man ser på Öcalanfallet och vad som händer om man i Turkiet bestämmer sig för avrättning. Kommer man att avsluta förhandlingarna eller kommer man att sätta större press? På vilket sätt i så fall? Hur ser man på alla andra samvetsfångar som finns i Turkiet? Jag pratade med Amnesty senast i går. Det finns fortfarande väldigt många arresterade, både kurder och turkar, som har arbetat med MR-frågor och som är s.k. samvetsfångar. Hur hanterar man dem i den här processen?

Sedan vill jag bara kommentera det som utrikesministern sade tidigare angående min fråga om det dåliga underlaget. Det finns liksom ingen svensk hållning i en enda fråga i hela den här promemorian. Det handlade inte bara om Helsingforskommentarer. Det gällde alla områden. Det var det jag efterfrågade.

Anf.  20  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Herr ordförande! Jag vill bara säga att Turkiet kommer som en extra uppsatt punkt på dagordningen. Därför räknar jag med att återkomma till frågan senare på dagordningen.

Anf.  21  ORDFÖRANDEN:

Då lämnar vi det för stunden.

Anf.  22  LARS OHLY (v):

Jag har en fråga som berör det som utrikesministern gick igenom just innan, nämligen utvecklingen av säkerhetspolitiken. Det handlar om uppföljning av det som vi har fått redovisat i EU-nämnden tidigare. Efter Kölnmötet skrev utrikesministern ett brev till den finska utrikesministern med en tolkning av de skrivningar som man kom överens om i Köln. Den tolkningen utgick från att militär kapacitet enbart skulle användas efter beslut i FN:s säkerhetsråd. Några sådana skrivningar finns inte med nu heller, utan nu har man blivit tydligare med att det handlar om att följa principerna i FN-stadgan. Jag undrar om utrikesministern anser att tolkningen i det brev som utrikesministern skrev, jag tror att det var i juni eller juli, fortfarande är rimlig i förhållande till vad som har hänt med utvecklingen av säkerhetspolitiken.

Anf.  23  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Herr ordförande! För det första var det inte ett brev om en tolkning som jag skrev till Tarja Halonen. Det gällde hur vi ansåg att beslutet i Köln borde följas upp under det finska ordförandeskapet. Det kunde vi också se att det finska ordförandeskapet gjorde. Vi hade ett väldigt bra samarbete kring de här frågorna.

För det andra: Om man jämför med de skrivningar som antogs i Köln när det gäller samarbete och att agera utifrån principerna i FN-stadgan är det precis samma skrivningar som finns nu som också fanns i Köln. Det är dessutom kompletterat med skrivningar om att alla aktioner ska ske i samverkan och samarbete – jag har inte skrivningarna precis framför mig – med FN. Så jag skulle snarast vilja säga att FN-skrivningarna stärktes i Helsingfors jämfört med Köln. Vi har hela tiden sagt att det ska ske i enlighet med principerna i FN-stadgan, och det är ytterligare förstärkt i slutsatserna i Helsingfors.

Anf.  24  LARS OHLY (v):

Jag ska inte ta upp någon lång diskussion om det här. Vi är nog oense om tolkningen, och det är väl inte så överraskande. Jag vill påpeka att de enda som kan uttolka FN-stadgan bör vara FN. Därför bör man vara mycket tydlig på den punkten. Det är inte EU:s sak att tolka FN-stadgan annorlunda än t.ex. säkerhetsrådet.

Anf.  25  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Därför är det också positivt att vi har en skrivning om just säkerhetsrådet. I överenskommelserna i Helsingforsslutsatserna står det om säkerhetsrådets centrala roll för fred och säkerhet.

Anf.  26  ORDFÖRANDEN:

Då kan vi gå vidare på dagordningen.

Anf.  27  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

På punkten fem ska portugisiske ordföranden informera om planerna för toppmötet i Lissabon den 23–24 mars. Där får vi senare återkomma till nämnden.

Sedan kommer punkten västra Balkan. Här har det varit flera möten inom det nya s.k. trilaterala samarbetet mellan EU, USA och den serbiska oppositionen samt regeringen i Montenegro. Det här var vi från svensk sida positiva till att man inrättade för att EU och USA skulle agera gemensamt, tala med en och samma röst och samarbeta med oppositionen. Det kan underlätta att få ett demokratiskt Serbien. Här kan jag säga att vi har sett det första framsteget i och med att oppositionen gjorde en gemensam deklaration i förra veckan. Där kräver man tidiga nationella och regionala val i april. Det är första gången på väldigt lång tid som oppositionen har ett gemensamt agerande. Det tycker vi är positivt.

Sedan kommer vi också att diskutera sanktionerna på mötet. Där är den svenska positionen att flygförbudet bör hävas och att oljeembargot också bör diskuteras. Vi menar att oljeembargot bör hävas så fort man har utlyst nyval på federal och lokal nivå. Det skulle sätta press på Milošević. Här finns det dock olika uppfattningar, som jag tidigare har berättat för nämnden, mellan medlemsstaterna. Vi kan se att energy for democracy utvecklas positivt men att vi fortfarande har en väldigt besvärlig humanitär situation.

När det gäller Kroatien kommer vi på rådet naturligtvis att välkomna det maktskifte som vi har sett. Men nu är det också viktigt att Kroatien lever upp till de krav vi har ställt när det gäller mänskliga rättigheter, flyktingar m.m. Det är också viktigt att fortsätta att understryka betydelsen av fria medier i Kroatien.

När det gäller Kosovo kan vi se att det fortsatt är både en väldigt hög kriminalitet och ett väldigt oroande våld. Man har inte kunnat garantera säkerheten för framför allt serber och romer. Nu har generalsekreterarens representant Kouchner lanserat ett nytt försök att få en struktur som innefattar också serberna, alltså ett nytt organ. Det förutsätter också att kosovoalbanerna avskaffar de egna strukturer man tidigare har byggt upp på albansk sida. Detta kommer vi naturligtvis också att stryka under.

När det gäller biståndet tycker vi att det är bra att kommissionen tittar på ett nytt biståndsprogram för västra Balkan. Det markerar också för Serbien vilka möjligheter som faktiskt kan finnas om man får en demokratisk regering. Däremot tycker vi att man bör vänta med att ange några siffror tills man har gjort en ordentlig analys av de faktiska behoven. Allt detta hoppas vi att man ska diskutera inom en gemensam EU-strategi för västra Balkan. Vi hoppas att det blir en prioriterad uppgift för den portugisiska ordföranden.

Anf.  28  ORDFÖRANDEN:

Inga frågor på den punkten? Då går vi vidare.

Anf.  29  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

När det gäller Ryssland kommer vi att diskutera uppföljningen av Europeiska rådets deklaration om Tjetjenien. I den deklarationen sade man ju bl.a. att genomförandet av den gemensamma strategin för Ryssland måste ses över, att vissa delar av partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan EU och Ryssland bör suspenderas och att en striktare handelspolitik gentemot Ryssland bör tillämpas. Man sade också att Tacisprogrammet för tekniskt bistånd för Rysslands del skulle inriktas på vissa prioriterade områden, som stöd till mänskliga rättigheter, det civila samhället och kärnsäkerheten. Man ska också diskutera att föra över Tacismedel från t.ex. transportinsatser till humanitärt bistånd.

Några åtgärder har redan vidtagits. Man har skjutit upp undertecknandet av ett samarbetsavtal om vetenskap och teknik. Man har fryst genomförandet av Tacisprogrammet för år 2000. Man har avbrutit det återstående livsmedelsbiståndet. Det är ju det livsmedelsbistånd som vi gemensamt har varit väldigt kritiska mot när vi har diskuterat det här i nämnden tidigare. Man har också inventerat olika handelsfrågor och tittat på eventuella åtgärder.

Det vi kan se att man gjorde på rysk sida efter det här var att man dels gav Knut Vollebæck, som är OSSE-ordförande, möjlighet att besöka regionen. Man offentliggjorde att man hade politiska kontakter med den tjetjenske presidenten Maschadov. Man hävde ultimatumet mot Groznyj, och man bjöd in en delegation från Europarådet att besöka Tjetjenien.

När vi nu diskuterar det fortsatta agerandet är det viktigt att vi försöker hitta en möjlighet att uppnå reella effekter i Ryssland och om möjligt få ett slut på kriget i Tjetjenien. Men samtidigt måste vi se till att vi behåller en politisk dialog och ett långsiktigt samarbete med Ryssland.

Här har vi t.ex. från svensk sida ett stort intresse av att fortsätta sådant som programmet på kärnsäkerhetsområdet. Det var också på väg att försvinna bort i Helsingfors, men Göran Perssons agerande gjorde att kärnsäkerheten togs upp som ett av de prioriterade områdena framöver. Det är också väldigt viktigt för oss att vi kan fortsätta ha en dialog på sådana områden som krishantering, rustningskontroll, kampen mot organiserad brottslighet och liknande.

En fråga som vi väldigt starkt har betonat från svensk sida, och där vi vill att även EU markerar än hårdare, är fria medier. Där kan vi se flera väldigt oroande tecken i Ryssland. Från svensk sida har vi en rätt omfattande utbildning av journalister. Vi tycker att det är viktigt att vi fortsätter att bevaka detta med fria medier och att satsa på t.ex. journalistutbildning.

Anf.  30  ORDFÖRANDEN:

Tack. Jag har ingen antecknad som vill komma in här. Jag har bara en fråga från min sida. Är det här ett beslutsärende i dagens läge eller är det en diskussion som ska ske på allmänna rådet?

Anf.  31  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Det är en diskussionspunkt. Det är inte ett beslutsärende.

Anf.  32  ORDFÖRANDEN:

Så då finns det inga positioner för tillfället mer än det som utrikesministern allmänt har redogjort för?

Anf.  33  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Nej. Jag kan gå in mer i detalj på partnerskapsavtalet, men allmänt kan man säga att det handlar just om att man ska försöka hitta områden där man kan markera, handelsfrågor och liknande. Men det får inte gå så långt att det motverkar våra egna intressen.

Anf.  34  LARS TOBISSON (m):

Jag vill bara ställa en fråga. Finland försökte ju lansera begreppet ”den nordliga dimensionen”. Det handlade mycket om relationerna till Ryssland – eller det handlade i själva verket om relationerna till Ryssland. Nu diskuteras ju det här under just rubriken Förbindelser med Ryssland. Det är det naturliga att göra. Vad EU nu behöver göra är att ta en diskussion om sina relationer till det östligaste Europa – inklusive Ryssland men även Ukraina osv. Är det inte egentligen dags att skrota det här begreppet ”den nordliga dimensionen” som jag tycker leder tanken fel? Det är även en angelägenhet för andra delar av EU än de nordliga länderna att syssla med relationerna till Ryssland och det östligaste Europa. Eller ska det leva vidare? Hur skiljer man i så fall ut det från det som nu diskuteras under den här punkten?

Anf.  35  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Herr ordförande! En viktig del av den nordliga dimensionen är t.ex. EU–Ryssland-strategin. >>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<<Det är viktigt att poängtera att vi ska anta slutsatser. Om ni vill kan jag gå igenom de här delarna. Det finns inga färdiga förslag ännu, men det kommer att antas slutsatser. >>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<< Man har också diskuterat, som jag sade, handelsområdet. Man har diskuterat neddragning inom Tacisprogrammet för år 2000. Där har man, som jag sade, ännu så länge diskuterat att göra överföringar från transportsidan till medel för humanitära ändamål. Problemet med detta är att det egentligen märks först om ett par år. Det kan alltså bli så att man får effekterna långt efter det att frågan om Tjetjenien förhoppningsvis är över. Det här är sådant som kommer att diskuteras inför slutsatserna på måndag.

Anf.  36  ORDFÖRANDEN:

Jag upplevde det som att det var en diskussion nu och att det på ett senare allmänt råd skulle fattas formella beslut om det hela. I så fall vill jag hålla med Yvonne Ruwaida om att det är bra om vi kan få positionen klarlagd. UD:s papper är ju ofta väldigt allmänt hållna. Det underlättar för oss om vi får en svensk ståndpunkt med.

Vad jag förstått är det så att ska man ändra strategin fordras det kvalificerad majoritet i rådet. Jag upplevde det som att det bara var en diskussion som nu kommer att ske och inte något formellt beslut om att ändra innehållet i strategin. Är det ett sådant beslut så kanske man ska underställa nämnden detta och fråga om det finns majoritet för regeringens position eller inte. Vi kanske kan få ett förtydligande.

Anf.  37  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Det man kommer att göra är att man kommer att anta slutsatser där man tolkar Helsingforsbeslutet. Frågan är till hur stor del detta kan handla om att ändra Rysslandstrategin. Vi tror i dag inte att det handlar om det. Men vi kan inte vara riktigt säkra på hur diskussionen går på måndag.

Anf.  38  ORDFÖRANDEN:

Vi har ju hört regeringens allmänna position i de här frågorna nu och tidigare. Jag kan konstatera att det finns ett stöd för regeringens position i den här frågan.

Anf.  39  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):

Jag har ingen annan uppfattning. Jag har bara en undran. När jag läste att det skulle suspenderas kom en tanke upp. Om man nu gör det så kan det ju, precis som utrikesministern säger, få verkan långt fram, efter ett par tre år. Det måste ändå vara ett upplägg som gör att man, om förändringen sker nu i Ryssland och så småningom i Tjetjenien, snabbt kan gå tillbaka. Vi måste ge den signalen. Det ska inte vara så att man binder sig för någonting som får effekter först om ett par tre år när det är en helt annan situation. Det måste vara ett upplägg som inte ger de effekterna.

Anf.  40  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Jag kan bara instämma med K-G Biörsmark. Jag tror att man kommer att försöka utforma det så att man har möjlighet att gå tillbaka, alltså att man har något slags utgång i de slutsatser man drar nu i fråga om eventuella neddragningar. De formella besluten fattas senare, men mötet på måndag blir viktigt i och med att det ändå blir ett slags tolkning av Helsingfors. Beslutet senare kommer att baseras på vad vi säger på måndag.

Anf.  41  ORDFÖRANDEN:

Okej. Då vill jag sammanfatta på det sättet att det finns en majoritet bakom regeringens ståndpunkt när det gäller förbindelserna med Ryssland.

Anf.  42  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Och vi ska bli tydligare när det gäller att precisera ståndpunkterna till EU-nämnden.

Fredsprocessen i Mellanöstern kommer att diskuteras. Solana och ordföranden har haft en rundresa i Mellanöstern. Arafat kommer till lunchen. Jag förmodar däremot att det blir mer information och allmän diskussion, inte några riktigt operativa förslag.

Punkten om Venezuela har just tillkommit i agendan. Därmed fanns den inte med i nämndens underlag. Vi förutser ingen diskussion, utan rådet kommer att uttrycka sitt deltagande med översvämningens offer och sin vilja till fortsatta biståndsinsatser.

Anf.  43  YVONNE RUWAIDA (mp):

Det här gäller den förra punkten. EU har ju tidigare varit pådrivande när det gäller frågan om ursprungscertifikat och att man från israelisk sida inte ska kunna exportera produkter som är producerade på de ockuperade områdena. Det har framkommit en hel del bevis på att de israeliska myndigheterna fuskar med frågan om ursprungscertifikat. Det har ju varit en fråga som EU har drivit. Det har varit i relation till handeln med EU som det har varit en relevant fråga.

Jag vet att UD bl.a. har haft kontakt med Charles Shamas, som är expert på handelsfrågor på den palestinska myndigheten. Kommer Sverige att ta fram den här frågan och försöka titta på den – både på EU-nivå och utifrån ett svenskt perspektiv så att man kan få de israeliska myndigheterna att inte fuska längre?

Anf.  44  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Det är en diskussion som pågår hela tiden med de israeliska myndigheterna. Vi följer det väldigt noga. Däremot kommer vi inte att ta upp det på måndag, för då kommer det att handla om andra frågor. Men i vårt eget arbete följer vi det.

Anf.  45  ORDFÖRANDEN:

Jaha, då går vi vidare. Venezuela var vi inne på som hastigast. Det var en nytillkommen punkt på dagordningen.

Anf.  46  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Om ingen har någon fråga om Venezuela kan jag säga att även Turkiet är en nytillkommen punkt. Här får vi också en diskussion om hur Helsingforsslutsatserna om Turkiet ska följas upp under det portugisiska ordförandeskapet. Vi tycker från svensk sida att det nu är väldigt viktigt att snabbt följa upp kravet på en fördjupad politisk dialog mellan EU och Turkiet och att diskutera hur Turkiet ska kunna uppfylla de politiska Köpenhamnskriterierna och förbättra respekten för de mänskliga rättigheterna.

Det kommer att gå till så att EU först kommer att utarbeta ett s.k. partnerskap. Där tar man fram krav på både kort sikt och medellång sikt där man talar om hur Turkiet bör uppfylla Köpenhamnskriterierna och vad som krävs av Turkiet. Man räknar med att det här kommer att ta ungefär fram till sommaren. Därefter ska Turkiet göra ett nationellt program där man talar om hur man avser att uppfylla de krav som EU ställer. Utgångspunkten är alltså EU:s krav.

Vi kommer också från svensk sida att vara väldigt aktiva i det här. Jag har blivit inbjuden av den turkiske utrikesministern att komma dit för att ha en speciell diskussion om de här frågorna i mitten av februari. Som jag tidigare nämnde tror jag att det svenska agerandet faktiskt spelade en stor roll för att MR-frågorna blev så viktiga både i den turkiska debatten och i EU-debatten kring Turkiet. Därför är vi från svensk sida också måna om att fortsätta följa upp detta med mänskliga rättigheter i Turkiet.

Anf.  47  YVONNE RUWAIDA (mp):

Då går jag tillbaka till de frågor jag ställde förut. Vad kommer att hända nu om t.ex. Turkiet bestämmer sig för en avrättning? Finns det en sådan diskussion? Och hur tar man upp frågan om de övriga samvetsfångar som finns, alltså de som är arresterade och fängslade på grund av sina åsikter? Det är både kurder och turkar som är arresterade, och det är väldigt många som är det. Hur kommer man att ta upp det här i den politiska dialogen?

Sedan undrar jag också om utarbetandet av det här partnerskapsprogrammet och av kraven. Jag skulle tycka att det vore önskvärt, eftersom det finns ett väldigt stort intresse åtminstone från den svenska riksdagen för de här frågorna, att vi kunde följa hur de här kraven utarbetas.

Anf.  48  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Om jag börjar med den sista frågan så tycker jag att vi har haft ett väldigt bra samarbete kring de här frågorna i riksdagen och EU-nämnden. Jag hoppas att jag regelbundet också ska kunna precisera och berätta för nämnden hur man avser att följa upp det här från EU:s sida och hur arbetet fortskrider.

När det gäller dödsstraffet tycker jag aldrig att man ska ta upp hypotetiska frågor. Vi får förutsätta att Turkiet gör det man nu har sagt, alltså avvaktar Europadomstolen när det gäller Öcalan. Ecevit deklarerade också när han kom hem från Helsingfors för första gången att han skulle vilja avskaffa dödsstraffet och att det är en del av den diskussion som man nu måste ta i Turkiet med tanke på ett framtida medlemskap i EU. Då får vi också förutsätta att man faktiskt lever upp till det här och går vidare i enlighet med det.

Sedan kommer också Indonesien upp, förmodligen som en informell punkt vid lunchen. Det är ju så att vi bl.a. från svensk sida har beklagat att det tidigare vapenembargot avslutades den 17 januari. Vi skulle vilja se att man fattade ett nytt beslut om ett vapenembargo. Även om situationen i Östtimor har blivit betydligt bättre så kan vi fortfarande se en väldigt stor osäkerhet och en väldigt oklar roll för militären i Indonesien. Därför skulle vi ha velat se ett nytt beslut om vapenembargo. >>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<<>>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<<Om jag går vidare så kommer ytterligare en punkt upp. Det handlar om konflikter i Afrika. Det kommer vi tillbaka till nämnden om. Det kommer väldigt allmänt upp nu. Man kommer att tala om vikten av att vi engagerar oss mer också i de afrikanska frågorna och i konfliktförebyggande och konfliktlösande. Där finns det möjlighet att gå in mer i substans i frågorna i samband med vårt möte i februari. Vi kommer att ta upp det mer nästa gång på EU-nämnden.

Anf.  49  ORDFÖRANDEN:

Det var dina punkter.

Anf.  50  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):

Jag har en fråga: Vad hände med EU och AVS, punkt 8 som fanns med här?

Anf.  51  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Förlåt, den ströks från dagordningen. Gun-Britt Andersson kommer att dra detta i substans efter mig.

Anf.  52  ORDFÖRANDEN:

Ja, just det, statssekreterare Gun-Britt Andersson har önskat att få komma och informera om en ministerkonferens. Så det kommer som en punkt efter överläggningarna med utrikesministern.

Anf.  53  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Sedan står det också om sjösäkerhet, förbindelser med Tunisien, förbindelser med Ukraina och förbindelser med Moldavien på dagordningen, men jag tror inte att det finns något särskilt att redovisa om detta.

Anf.  54  ORDFÖRANDEN:

Jag lämnar ordet fritt för att höra om någon av ledamöterna har en fråga om det här eller något annat? Om inte så betraktar vi samrådet med utrikesministern som avslutat för denna gång och hälsar välkommen till nästkommande sammanträde.

2 §  Allmänna frågor
Statssekreterare Gun-Britt Andersson
Information och samråd med regeringen inför ministerkonferens den 2 och 3 februari 2000

Anf.  55  ORDFÖRANDEN:

Jag hälsar statssekreterare Gun-Britt Andersson med medarbetare välkomna hit. Du ska informera om den här dagordningspunkten som försvann på allmänna rådet nästa vecka. Det ska äga rum en ministerkonferens så småningom, den 2–3 februari. Det är den du ska informera lite närmare om. Varsågod!

Anf.  56  Statssekreterare GUN-BRITT ANDERSSON (s):

Tack så mycket. Jag har alltså medarbetare med mig från olika enheter på UD, för det här är en fråga som berör många politikområden för vår del.

Det är den fjärde och förhoppningsvis sista ministerkonferensen inom ramen för Post-Loméförhandlingarna som ska äga rum den 2–3 februari i Bryssel. De här förhandlingarna mellan EU och AVS-länderna är sedan några månader tillbaka inne i ett intensivt skede. Den Lomékonvention som nu gäller löper ut den sista februari i år. Målet är att vi ska vara klara med förhandlingarna till dess.

Vid det förra mötet, den förra ministerkonferensen som hölls i december, nådde vi väldigt långt. Många bedömde att man kanske t.o.m. hade kunnat nå en överenskommelse där. Men det blev några utestående frågor. En fråga som vi hade bedömt som svår löstes då. Det gällde frågan om god samhällsstyrning. I Post-Lomékonventionen blir det nu fyra områden som sägs vara fundamentala. Tre är essential för samarbetet. Det är MR, demokrati och rättsstaten, eller rule of law. De är essential elements i samarbetet.

Sedan kunde vi nå en kompromiss när det gäller god samhällsstyrning. Man säger att det är ett fundamentalt element i samarbetet. Man kopplar inte det här i sin helhet till paragrafen som rör avbrytande av samarbetet ifall det är ett allvarligt brott mot någon av principerna. Den del av det här som kopplas till avbrytandeparagrafen och konsultationer kring det är sådant som rör korruption. Övriga delar av god samhällsstyrning, att man ska jobba för en väl fungerande förvaltning, öppenhet och sådana saker, blir föremål för dialog. Det blir en väldigt viktig sak i samarbetet och biståndet som sådant.

Arbetsgruppen som kunde nå detta resultat leddes av Sverige. Och vi kunde föra den här kompromissen i hamn.

På handelsområdet innebär den här nya Lomékonventionen en ordentlig reform. Det är en reform som kommer att ta lång tid att genomföra, därför att de nuvarande reglerna ska gälla fram till 2008, och här begär man ett undantag från WTO-reglerna, därför att de preferenser som EU har inte är riktigt förenliga med WTO-reglerna.

Sedan är inriktningen att man under denna tid ska försöka främja att u-länderna sinsemellan ingår regionala handelsavtal och liberaliserar sinsemellan och att EU efter 2008 ingår avtal som ger preferenser med sådana här regionala sammanslutningar.

Från utvecklingshåll tycker vi att detta kan vara en strategisk insats från EU för att underlätta för u-länderna att integreras i världshandeln på ett sätt som också ger anpassningsmöjligheter och övergångsperioder och som gör att u-länderna bryter de koloniala banden och drar nytta av ökat samarbete sinsemellan. Vi har sett att när man får det i olika regioner är det väldigt bra för utvecklingen och tillväxten. Och här har man då en anpassad regim för det.

I detta sammanhang finns det en utestående fråga, nämligen preferenser under tiden. Och man jobbar med en deklaration om detta, och förhoppningsvis ska man kunna nå fram till en lösning.

Den svåraste frågan inför de kommande förhandlingarna, som skulle ha tagits upp på GAC-mötet men som togs bort, rör migrationsfrågorna, där man inom EU arbetar för att i de olika regionala avtalen ha generella klausuler på detta område som bl.a. handlar om att länderna ska fullgöra sina folkrättsliga skyldigheter att ta tillbaka egna medborgare. Den punkten är det inga problem med. På det senaste mötet blev man överens om att det skulle kunna skrivas in i avtalet. I verkligheten är det problem med flera av AVS-länderna. Därför ser vi det som ett framsteg i sig att man får in detta i avtalet som en standardklausul.

Men EU har också velat föra in att vi ska förhandla om återtagandeavtal som omfattar egna medborgare men också tredjelandsmedborgare och statslösa som en standardklausul i alla sådana här regionala avtal.

Detta har man förhandlat alldeles för lite om under resans gång. Man har egentligen aldrig diskuterat det på djupet förrän vid den diskussion som påbörjades i Bryssel vid det förra ministerrådsmötet.

Den här punkten vill inte AVS-länderna ha med. Och kommissionen försökte sig då på en kompromiss där man lade in den här senare frågeställningen i ett särskilt gemensamt uttalande där man mjukade upp det. Det handlar trots allt om att man ska träffa avtal om detta så småningom om någon av parterna vill det. Men att man i stället skulle ha det i en gemensam deklaration är en lite mjukare formulering än att man har det i texten.

Detta var en kompromiss som nästan alla EU-länder kunde vara med på i Bryssel, inklusive Sverige. Men ett land motsatte sig det bestämt. Och efteråt är det fler länder som har anslutit sig till den hårdare linjen. Vi hoppas ändå att vi ska kunna jobba för en kompromisslösning och att de inte ska vara beredda att gå så långt att man fäller avtalet i denna fråga.

Vi har som sagt fortsatt att arbeta för den här kompromissen och har kommissionen och en del andra medlemsländer, både stora och små, med oss på den punkten – Finland, som var ordförande förra gången, och Portugal men också flera av de stora länderna.

Det pågår gemensam beredning i huvudstäderna mellan utrikesdepartement och inrikesdepartement. Detta blir alltså knäckfrågan vid de kommande förhandlingarna.

Anf.  57  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):

Jag tänkte ställa en fråga när det gäller Lomékonventionen. Dessa mål är bra. Men jag förstod det inte riktigt. Det var tydligen olika kategorier mellan good governance, MR, demokrati och rättsstaten. Statssekreteraren nämnde också något om korruptionen. Jag förstod inte till vilken grupp den så att säga hörde. Det är ju viktigt att en avbrytning av ett biståndsprogram kan vara kopplat till korruption. Kan vi få detta klarlagt?

När det gäller ländervalet framgår det här att, såvitt jag förstår av texten, det är de gamla avtalsländerna som finns kvar. Det har inte skett någon förändring därvidlag. Och det har ju påpekats tidigare här att det vore bra om man inte så hårt binder fast sig vid de gamla kolonialländerna utan att man har en annan syn på detta, att det är fattigdomskriteriet och andra saker som får avgöra. Men i fråga om det avtal som man nu går in i när det gäller handelsavtalen fram till 2008 så handlar det, såvitt jag förstår, om de gamla länderna. Det har inte hänt någonting. Den öppning som eventuellt finns här är att man under tiden skulle ha någon sorts regionala frihandelsavtal. Då är det ändå viktigt att man i dessa rundor, om de nu kommer till, drar in även andra länder, så att det fortfarande inte bara är de gamla kolonialländerna som blir aktuella.

Jag tycker att Sverige i detta sammanhang ska driva på och försöka lösa upp den knut som finns och få en annan syn på detta, eftersom det ju inte bara är gamla kolonialländer som sitter i EU. Vi har ju en annan tradition, och vi har andra samarbetsländer som i så fall också vill in.

Anf.  58  YVONNE RUWAIDA (mp):

När det gäller frågan om den tid som man vill förlänga de ensidiga preferenserna för AVS-länderna, nämligen till år 2008 – att man har speciellt avtal – vet jag att det har framförts en hel del kritik mot att den övergångsperioden, dvs. att efter 2008 måste man ha avtal i enlighet med de WTO-regler som finns, är alldeles för kort för att dessa länder ska kunna bygga upp en hållbar ekonomi och för att det inte ska få svåra konsekvenser för dem. Det har då diskuterats om man egentligen skulle ha en övergångsperiod på en längre tid, nämligen 15 år. Hur har Sverige funderat här? Den bedömning som den gröna gruppen har gjort i Europaparlamentet är att man vill ha en förlängning till 15 år. Man tycker att 8 år är en otillräcklig tid.

Anf.  59  LARS TOBISSON (m):

Jag vill bara kort säga att det viktiga när det gäller handelsvillkoren är att de görs förenliga med WTO:s principer. Och lösningen på de gamla kolonialförhållandena är att man breddar de förbindelser som u-länderna kan ha till andra än de traditionella kolonialmarknaderna. Det gör man genom att tillämpa WTO:s principer och öppna på det sättet.

Anf.  60  Statssekreterare GUN-BRITT ANDERSSON:

När det gäller de sista två frågorna är ett syfte att det ska bli förenligt med WTO-principer, och det tror vi också är väldigt bra för utvecklingen. Det stimulerar för det första till ökat ekonomiskt samarbete mellan länderna och bryter det gamla koloniala beroendet, och för det andra är det en mjuk övergång till att klara den tuffare konkurrensen i världsekonomin på öppna handelsvillkor.

AVS-länderna och EU-länderna är överens om dessa övergångstider. Det innebär att det inte bara är övergångstiden efter år 2008, utan dessa förberedelser för att man ska ha fungerande regionala arrangemang pågår ju redan. Och det är en viktig del av EU:s bistånd, och för den delen även av vårt bistånd, att främja u-ländernas samarbete på handelsområdet och få sådana här regionala sammanslutningar att fungera.

Om man räknar från nu och tills dessa regionala avtal ska vara klara är det fråga om år 2018. Först ska det vara åtta år av förberedelser och sedan en tioårsperiod för förhandlingarna. Det är alltså en mycket lång övergångsperiod, och vi hoppas att många u-länder under tiden bestämmer sig för att gå snabbare fram, eftersom det nog ligger i deras intresse.

Beträffande korruption var EU:s ståndpunkt att man skulle ha dessa fyra som essential elements, alltså good governance, demokrati, MR och rättsstaten. Resultatet blev demokrati, MR och rättsstaten som essential elements. Sedan gjorde man en liten ordabrovink och sade att good governance var fundamental element. Så de står i två olika paragrafer.

Men sedan när det gäller avbrytandeparagrafen så är dessa tre essential elements plus korruption ur the fundamental element med. Korruptionen är alltså kopplad till detta. Och de andra frågorna, elementen i good governance som handlar om förvaltningsbistånd i vanlig bemärkelse, är då rena främjandefrågor, medan korruption däremot kan bli grund för att man avbryter samarbetet.

Detta tyckte vi var en bra lösning på detta.

När det gäller de gamla länderna är detta någonting som är viktigt för gruppen AVS-länder. Nu är detta dessbättre en stor grupp och innefattar väldigt många av de allra fattigaste länderna i världen. De månar om solidariteten sinsemellan. Men det finns en kompromiss att om det är i linje med Georgetowndeklarationen så ska man kunna ta in nya länder.

Sedan vet jag inte hur det är med de regionala handelsavtalen, om de kan omfatta andra länder än AVS-länder. Jag får ett nickande svar från min medarbetare. Där finns alltså en öppning.

Anf.  61  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag blev lite förvånad när jag fick höra att det var först 2018 som WTO-reglerna skulle gälla. Det kanske har förts diskussioner efter den information som jag har fått och som jag inte känner till.

Olika AVS-länder har olika villkor, och naturligtvis upplever de övergångsperioden på olika sätt och från olika förutsättningar. Men det kommer kritik från många AVS-länder om att de tycker att övergångsperioden är lite kort. Då har man utgått från diskussionen att WTO-regler ska gälla i de avtal som gäller från år 2008.

Jag kan hålla med om att det för vissa länder nog inte är några problem. Men för andra länder kan det vara problematiskt att så snabbt göra en anpassning till WTO-reglerna. Det kan behövas lite större flexibilitet.

Anf.  62  Departementsrådet ARNE KJELLSTRAND:

Förhandlingar om nya avtal ska ske fram till 2008. År 2008 ska man träda in i sådana regionala avtal. WTO-reglerna säger att regionala avtal ska genomföras under en tioårsperiod, dvs. att full reciprocitet ska inträda vid periodens slut. Sedan är det inte riktigt klart om det handlar om tio eller tolv år. Några tycker att man ska tolka det som tolv år. I så fall är det alltså år 2020 som vi får en full reciprocitet, dvs. en öppning för handeln i båda riktningar. Essentially all trade skulle i så fall för u-länderna omfatta ungefär 80 % av deras handel och för EU ungefär 90 % av handeln, och det skulle inträffa omkring år 2020, vilket är en mycket lång period när det gäller industri och ekonomisk utveckling.

Anf.  63  ORDFÖRANDEN:

Jag har ingenting emot upplägget inför förhandlingarna. Men det är en del procedurfrågor som jag undrar över. Den här punkten ströks ju på allmänna rådet. Samtidigt ska ju EU fastställa en position inför den här ministerkonferensen. När ska denna position fastställas? Kommer det att äga rum något ministerråd före konferensen den 2–3 februari eller kommer Coreper att hantera det? Jag är bara nyfiken.

Anf.  64  Statssekreterare GUN-BRITT ANDERSSON:

Det är ett GAC-möte alldeles i anslutning till konferensen den 2 februari, och då måste man vara klar med detta.

Anf.  65  ORDFÖRANDEN:

Det kommer alltså att bli ett nytt allmänt råd precis i anslutning till konferensen.

Anf.  66  Statssekreterare GUN-BRITT ANDERSSON:

Bara den här punkten kommer då att tas upp och just för detta ändamål. Det var nog därför som vi kom fram till att det var bäst att vi kom hit i dag.

Anf.  67  ORDFÖRANDEN:

Då förstår jag upplägget. Vi har fått en genomgång av de svenska ståndpunkterna, och jag konstaterar att det finns ett stöd för regeringens upplägg inför de fortsatta förhandlingarna.

Därmed ber jag att få tacka statssekreterare Gun-Britt Andersson och hennes medarbetare.

3 §  Jordbruksfrågor
Jordbruksminister Margareta Winberg
Rapport från ministerrådsmöte den 14 och 16 december 1999
Information och samråd inför ministerrådsmöte den 24 och 25 januari 2000

Anf.  68  ORDFÖRANDEN:

Vi återupptar våra överläggningar. Jag hälsar jordbruksminister Margareta Winberg och hennes medarbetare välkomna hit för samråd inför kommande jordbruksministerrådsmöte. Men innan vi går in på det ska hon ge en kort redogörelse över det föregående mötet.

Varsågod.

Anf.  69  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Jag börjar med att berätta att vi har fått en ny generaldirektör efter Legras, och han var där för första gången. Han är spanjor och heter José Manuel Silva Rodriguez. Han var tidigare biträdande generaldirektör med ansvar för landsbygdsutveckling.

Nötköttsmärkningen diskuterades, och den skulle ju ha blivit obligatorisk från den 1 januari, men det vet vi alla att den inte kunde fullföljas på grund av att flera medlemsländer inte var färdiga med sina system, och det beslutades då att den skulle gälla från den 1 september år 2000.

Arbetet med det här är ganska komplicerat, och det kommer att komma upp på alla möten. Det kommer ju också upp i dag, som ni har sett på dagordningen.

Vi beslöt också att de sänkta exportbidragen när det gäller förädlade jordbruksprodukter skulle bestå till dess att rådet eventuellt kan enas om mer riktade sänkningar som förhoppningsvis drabbar exporten i mindre betydande grad. Att bidragen sänktes berodde ju på budgeten men också på WTO-begränsningarna på sikt.

Beslutet om läkemedel till bl.a. sjuka hästar gick den väg vi ville, dvs. att vi i Sverige kan fortsätta att kurera sjuka djur efter den 1 januari 2000.

När det gäller frågan om TSE blev ikraftträdandet uppskjutet till den 30 juni 2000.

Direktivet om saluföring av skogsodlingsmaterial gick igenom. Det var viktigt inte minst för Sverige och Finland som hade undantag från tidigare regler t.o.m. den 31 december 1999.

Det var alltså inga stora sensationer, utan det blev så här.

Anf.  70  ORDFÖRANDEN:

Tack för det! Ingen har begärt ordet. Därför går vi in på kommande dagordning. Varsågod!

Anf.  71  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Tack! Jag ska gå igenom dagordningen, som inte är särskilt innehållsrik den här gången. Dessutom har jag lovat att presentera de olika typerna av märkningssystem för olika djurslag. Vi ska göra en kort sådan presentation.

Punkterna 1, 2 och 3 är det inte så mycket att säga om. Vi vet ännu ingenting om presentationen av det portugisiska ordförandeskapets program, utan det blir en muntlig presentation under mötet.

Punkt 4 är struken.

Punkt 5 gäller märkning av nötkött. Det blir en allmän debatt om detta, men det principiella beslutet är redan fattat. Vår hållning i det avseendet är att det är viktigt med en obligatorisk märkning av nötkött. Det är viktigt att det här inte fördröjs ytterligare genom att det blir alltför mycket detaljer och en alltför komplicerad märkning. Det som konsumenten vill veta är sannolikt var köttet kommer ifrån, var djuret är fött och uppfött. Det tycker vi från svensk sida är det viktigaste.

Anf.  72  ORDFÖRANDEN:

Jag undrar om det är någon som har en fråga på det här området. Vi har ju diskuterat det här förut. Nu är det detaljbestämmelser som ska utfärdas.

Anf.  73  KARIN PILSÄTER (fp):

Jag vill bara understryka att vi från Folkpartiets sida stöder ministerns linje att det ska vara enkelt och genomföras snabbt.

Anf.  74  ORDFÖRANDEN:

Det finns ingen ytterligare talare. Då kan jag konstatera att det just nu finns stöd för regeringens redovisade upplägg inför de fortsatta förhandlingarna när det gäller genomförandet. Då kan vi gå vidare.

Anf.  75  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

När det gäller punkt 6, mellanstatliga skogsforumet, blir det bara en kort information. Det blir ingen diskussion och inget beslut.

Anf.  76  MAGGI MIKAELSSON (v):

Jag har en fråga om den svenska ståndpunkten. Jag vet inte om jag har någon uppfattning om den, eftersom jag inte har sett de dokument som det hänvisas till.

Det gäller att man ska godkänna de här texterna. Jag vet inte om de har sänts ut och jag har missat dem eller vad det är. Jag funderar över vilka finansiella frågor som det kan handla om. Jag vet inte om just skogsfrågor och frågan om EU:s förhållande till skogspolitiken har varit uppe så mycket till diskussion.

Anf.  77  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Det här är en fråga som Näringsdepartementet har ansvar för. Det hela bygger, som det står här i texten, på de möten som har genomförts i FN:s regi. Den principiella svenska hållningen har ju varit att man inte ska ha en gemensam skogspolitik på EU-nivå. Vi har också i Agenda 2000-arbetet lyckats relativt väl med att hålla det här borta från det hela.

Kan någon svara på frågan om finansieringen?

Anf.  78  Departementsrådet CHRISTER WRETBORN:

Det här handlar om en konvention i FN-regi som ytterst bygger på Riodeklarationen. Det är då någonting annat. Det handlar mer om åtgärder när det gäller miljöinsatser och sådana saker på en allmänt global nivå. Vi har ju inte någonting emot att man inför det här. Det är snarare svårt att få igenom den här globala konventionen. Även inom EU kan det vara svårt att få igenom detta.

Anf.  79  MAGGI MIKAELSSON (v):

Jag tackar för det klarläggandet. Jag var lite oklar över om det här handlade om någon ny uppfattning när det gäller EU.

Anf.  80  ORDFÖRANDEN:

Vi betraktar det här som en informationspunkt. Då går vi vidare.

Anf.  81  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Punkt 7 är en presentation av vitboken, som kom förra veckan. Den har väckt en viss uppståndelse eller debatt. Jag är väldigt glad över att den har kommit. Den handlar om såväl riskvärdering som riskhantering och riskkommunikation. Riskvärdering och riskkommunikation kommer att hanteras av ett EU-organ, precis i linje med det som Sverige faktiskt föreslog väldigt tidigt. Nu blir det så. Däremot kommer fortfarande varje land att själv sköta hanteringen, dvs. åtgärder och sådana saker.

Det här ska då göra livsmedlen mer säkra. Man ska kunna utbyta erfarenheter. Man ska kunna samla kunskap från olika länder. Förutom livsmedelsmyndigheten handlar det alltså om en översyn av regelverket. Det är ett 80-tal regler som ska ses över och förhoppningsvis göras vassare.

Det kommer inte minst under det svenska ordförandeskapet att ligga på vårt bord att arbeta med det här och förhoppningsvis besluta om det.

Anf.  82  MAGGI MIKAELSSON (v):

Jag känner en viss kluvenhet inför den här nya myndigheten. Jag har uttryckt det tidigare också. Det handlar om att man skapar en ny struktur. Det är ju viktigt att ha kontroll över de problem som finns. Samtidigt skapar man en ny struktur och en ny myndighet, och det är också en hel del förändringar på lagstiftningssidan. Det är viktigt att man avväger på vilken nivå de här lagarna ska stiftas, så att vi inte flyttar över makt till nya institutioner.

En del av problematiken vill man ju inte ta i. Jag har i och för sig inte läst den här vitboken jättegrundligt, men man går på symtomen. En del av problemen hänger ju ihop med den ökade transporten av livsmedel, djur och annat, som leder till ökade risker för sjukdomar. Såvitt jag kan se finns inte det här med transporter av levande djur kors och tvärs inom EU medtaget som ett problem. Jag tycker att Sverige borde lyfta in att detta faktiskt skapar ett problem. Man kan mycket väl transportera fläskfilén i stället för grisen.

Jag vill också höra om regeringen har lämnat något remissvar när det gäller den här vitboken. Jag har förstått att det när det gäller vissa sådana här vitböcker lämnas remissvar. Om det inte är gjort undrar jag om ni tänker göra det.

Anf.  83  CARL G NILSSON (m):

Herr ordförande! Det finns faktiskt en hel del exempel i debatten om livsmedelssäkerhet som visar att en sådan här sammanvävning av erfarenheter, kunskaper och vetenskapliga dokument är bra. Det kommer olika typer av larmrapporter. Härförleden hade vi en om kadmium i potatis, och vi har fått rapporter om galna ko-sjukan. Vi har olika åsikter om effekterna av genmodifierade livsmedel och hormoner i kött och allt vad det heter. Vi tror att det kan vara bra att man kan ställa samman detta länderna emellan. Under förutsättning att detta inte blir någon ny överstatlig institution tycker vi att det här är bra.

Anf.  84  KARIN PILSÄTER (fp):

Herr ordförande! Den här rapporten är väldigt bra, eftersom den pekar på de problem som vi i Sverige har sett – nu accepterar man att det handlar om dessa problem. Man beskriver just hur invecklade alla dessa system är och att marknaden för de färdiga produkterna inte är isolerad. Hela produktionsprocessen är väldigt invecklad.

Det är bra med det här vetenskapliga institutet, men man måste också gå vidare för att verkligen kunna få en efterlevnad av regelverken. Man måste ha kontrollmöjligheter och påföljdsmöjligheter. Därför hoppas vi liberaler att ministern nu ska driva på så att man också får in generella regelverk och kontrollmöjligheter och påföljdsmöjligheter.

Anf.  85  DAN ERICSSON (kd):

Jag vill bara säga att vi för vår del tycker att det här upplägget är bra. Vi har då ett fortsatt nationellt ansvar genom egna myndigheter för själva kontrollen men får också den här samordningen.

Det är kanske inte så lätt att redan ge något remissvar, eftersom den här vitboken kom häromdagen. Men jag tycker att det här principiellt sett är bra. Sedan kan man kanske titta på detaljer. Jag tror att vi när det gäller sanktionssidan ska försöka hålla det på en nationell nivå så långt som möjligt.

Anf.  86  AGNE HANSSON (c):

Det råder väl inga delade meningar om att säkra livsmedel är bra. Vi tycker också att det här är på rätt väg. Vi tycker emellertid att man, när det gäller miljö och säkerhet, borde ge den här myndigheten ytterligare tänder. Vi tycker att den är lite tandlös. Den borde få lite mer långtgående beslutandebefogenheter än vad som här skissas. I övrigt tycker vi att det är bra. Det är viktigt med enkla regler också i det här avseendet.

Anf.  87  YVONNE RUWAIDA (mp):

Rent principiellt håller jag med om det som Maggi Mikaelsson sade om vad som är grundorsaken till problemen med livsmedelssäkerheten. Man utgår ju inte från det som orsakar problemen, utan man tittar snarare på effekterna av de problem som vi har.

Sedan anser jag också principiellt att det fortfarande är oerhört viktigt att se på möjligheten för länder att faktiskt ställa krav på livsmedelssäkerhet nationellt. Åtminstone vi i Miljöpartiet tycker fortfarande att det är väldigt viktigt. Man har olika bedömningar i olika länder. Man har olika opinioner i olika länder, och man har olika traditioner. Vissa länder är bättre än Sverige när det gäller vissa saker. Sverige kanske bryr sig om andra frågor. När man har allting på EU-nivå tror vi att det finns en risk för att man totalt sett urholkar livsmedelssäkerhetsnivån. Det tror vi är farligt.

Vi skulle vilja att den myndighet som kommer att bildas snarare samordnar det som man jobbar med nationellt. Det här är mycket mer än så. Vi skulle vilja renodla arbetet, så att man mer koncentrerar sig på samordning. Den här myndigheten ska inte ha en alltför stor budget. Om den ska göra allt det här krävs det en ganska stor budget. Om man ser på vad USA:s livsmedelsmyndighet har för budget för att klara av sitt arbete finner man att det handlar om väldigt mycket pengar.

Det handlar alltså om samordning mer än om att det är en ny myndighet.

Anf.  88  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Officiellt har den här rapporten egentligen inte kommit. Därför har vi självfallet inte kunnat göra någon remiss, men remisstiden går ut den sista april. Jag ska redovisa detta när vi är komna så långt.

Det hörs att det finns olika uppfattningar om vad den här myndigheten ska göra. Det här är möjligen något slags mellanväg. Att komma till rätta med grundproblemet låter sig inte göras, eftersom hela EU är en inre marknad. Där ska ju djur, mat och annat kunna röra sig. Det ligger alltså i själva sakens natur. När de här problemen då finns får man försöka att lindra symtomen – inte lösa grundproblemet. Bota kan vi kanske aldrig göra. Då är det här en lagom avvägning, tycker jag.

Det här vetenskapliga organet ska ju ställa samman och göra värderingar. Det är alldeles nödvändigt. Det har ju de skandaler som vi har haft visat. Man ska kommunicera med medlemsländerna men också med medborgarna i de olika medlemsländerna.

Alternativet är, som någon sade, att man också skulle ha sanktionsmöjligheter. Men kommissionen menar att de ska ligga kvar på medlemsländerna. Man ska dock se över kontrollen, har man skrivit här. Om man skulle ha beslutanderätt kräver det en fördragsändring. Det går inte med mindre än så. Men jag får återkomma när remissen är på gång i den här frågan.

Anf.  89  ORDFÖRANDEN:

Jag tror att det kan vara klokast att vänta. Vi behöver ju inte komma med något ställningstagande från nämnden i dag. Jag tror att de inlägg som har varit här har varit vägledande för regeringen.

Då kan vi kanske gå vidare.

Anf.  90  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Punkt 8 kan vi kanske spara lite grann och ta upp tillsammans med det andra. Det är en falsk B-punkt, som det heter.

Sedan har vi några övriga frågor.

Anf.  91  ORDFÖRANDEN:

Det är de som har kommit in på slutet av dagordningen. Jag tror inte att alla ledamöter har hunnit få dem, eftersom de kom i morse.

Anf.  92  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Det är övriga frågor som olika länder tar upp. Den första är en italiensk sådan. Den handlar troligen – vi vet inte riktigt – om att man vill ha kvar sitt särskilda statliga stöd till sockersektorn i Italien. Den svenska ståndpunkten är att vi vet för lite för att kunna tycka någonting just nu. Vi måste alltså få mer information under mötets gång.

Anf.  93  ORDFÖRANDEN:

Det är i så fall en fråga som man inte fattar ett omedelbart beslut om, utan den anhängiggörs bara och kommer upp så småningom.

Anf.  94  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Ja.

Den andra punkten handlar om marknadssituationen för etanol i EU. Det är de finländska, franska och österrikiska delegationerna som har tagit upp den. De vill kort sagt ha en kontroll över importen. Man kan säga mycket om det. Man kan t.ex. säga att det dricks för lite i dessa länder. Då ordnar man det genom att kontrollera det här på ett annat sätt.

Detta är lite besvärligt för Sverige, eftersom vi har en industri som ligger i Örnsköldsvik som behöver importera det här. Vi tycker nog inte att man ska göra det svårare att importera etanol från tredje land utan om möjligt lättare. Men också detta är någonting som bara kommer att anhängiggöras. Beslut får fattas så småningom.

Den tredje punkten – det blir möjligen en punkt – har jag tagit upp. Den handlar om fonden för forskning och upplysning om tobak.

För att Sverige skulle gå med på prispaketet för några år sedan höjde man nämligen avsättningen till upplysning och forskning om tobakens skadeverkningar från 1 % till 2 % av de pengar som går ut till tobaksodlarna. Dessa pengar har dock aldrig betalats ut. Jag har blivit uppvaktad inte minst av läkare som sysslar med sådant här och av andra. Och jag har aktualiserat frågan. Jag har skrivit till kommissionären men har ännu inte fått något brev tillbaka eller något besked. Vi har satt i gång det här nu. Troligen kan utbetalningarna påbörjas nästa år. Det är väldigt synd, eftersom man har missat ett antal år. Men det kommer i alla fall i gång. De säger att de behöver en förordning för att kunna göra det här, och den har de inte haft tid att göra. Men om jag inte får något svar före måndagen kommer jag att ta upp det här som en särskild fråga.

Den fjärde frågan handlar om plötsliga skador till följd av stormarna i december. Det är den franska delegationen som har begärt att få upp den frågan. Vi vet inte riktigt vad de vill, men troligen vill de, som vanligt, ha pengar för stormfällningen. Det är klart att Frankrike har drabbats väldigt hårt av stormen. Det handlar om 115 miljoner kubikmeter. Det är ungefär 4 % av virkesförrådet, eller fyra årsavverkningar. Av detta har 60 % drabbat privata ägare. Jag skulle alltså tro att de vill höra efter om det finns möjligheter till något slags bidrag. Dessa 115 miljoner kubikmeter kan jämföras med Sveriges 5 miljoner kubikmeter.

Anf.  95  ORDFÖRANDEN:

Tack för det! Det är inte någon som har begärt ordet när det gäller de här punkterna. Då kanske vi kan gå tillbaka till märkningen.

Anf.  96  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Det är Anders Lönnblad som ska dra den frågan.

Anf.  97  Departementsrådet ANDERS LÖNNBLAD:

Herr ordförande! Jag ska beröra de regler som gäller för nötkreatur, grisar, får och getter. I grunden är det samma regelverk som är tillämpligt för dessa olika djurslag, och det är ett direktiv från 1992 som Sverige i samband med EU-medlemskapet införde. Där finns som en gemensam nämnare att Sverige, genom Statens jordbruksverk, ska tillhandahålla ett produktionsplatsregister som omfattar alla företag. Där ska finnas uppgifter om vilken typ av djur som finns, verksamhetens ungefärliga omfattning och vem som är ägare och innehavare av verksamheten. Det är det som ligger i grunden för detta.

Sedan har det hänt en del saker som vi väl känner till. På nötköttsområdet utbröt BSE-krisen 1996, som medförde ett helt nytt regelsystem specifikt för nötkreatursområdet. Och reglerna för den individuella märkning av nötkreatur, som fanns sedan tidigare, skärptes ytterligare. Det ställdes också krav på en central djurdatabas där alla förändringar på gårdsnivå skulle finnas registrerade. Detta djurregister skulle tjäna syftet att underlätta spårning av smittade djur men också utgöra en garant för de köttmärkningssystem som i samband med det beslut som fattades 1997 infördes på frivillig nivå. Som Margareta Winberg nämnde alldeles nyss var det tänkt att de vid det gångna årsskiftet skulle gå över till ett obligatorium, men nu är det framskjutet till den 1 september i höst.

När det gäller grisarna har det inte funnits några krav på individuell märkning, utan det har enbart gällt djurgrupper som flyttats till annan besättning eller skickats till slakteri. Då har det inte varit ett individuellt nummer utan bara en uppgift om ursprungsbesättning.

Vad som har hänt inom grissektorn – och det är aktuellt för diskussion vid nästa veckas ministerrådsmöte – är ju att en regel tillkom 1997. Den ska ses mot bakgrund av den situation som då rådde på grisköttsmarknaden när en mycket stor del av den holländska svinproduktionen var utslagen på grund av svinpest. Också Tyskland, Belgien m.fl. länder var hårt drabbade. För att få håll på den situationen beslutade man om en ändring i ett direktiv från 1964 som rör djurhälsoproblem som påverkar handeln med bl.a. svin. Och beslutet innebar att man skulle införa ett register där man skulle registrera förflyttningar av grisar. Detta register skulle ha varit infört senast den 31 december 1999.

När man sitter och tittar på det här snart tre år efteråt ska man komma ihåg att situationen i dag är väldigt annorlunda än vad den var 1997 när en stor del av Europas svinproduktion var på väg att slås ut på grund av klassisk svinpest. Då var angelägenhetsgraden när det gällde att vidta åtgärder för att komma till rätta med dessa problem mycket hög. Likväl var den svenska inställningen att man, om jag ska uttrycka mig försiktigt, var måttligt förtjust. Detta hade ett samband med de tilläggsgarantier som också Sverige hade. Vi har ju t.ex. haft lite bekymmer med en del transporter av danska svin över svenskt territorium till Bornholm.

Under dessa förhållanden har det inte varit möjligt att genomföra det beslut som rådet fattade. Kommissionen har inte kommit med förslag, och rådet har inte heller antagit detaljregler för hur ett sådant här register skulle se ut, men det förslag som nu ligger för behandling innebär att det ska vara ett successivt införande. Senast den 31 december under innevarande år ska alla anläggningar där det finns grisar finnas i en grisdatabas. Det är i princip det nuvarande produktionsplatsregistret. För svenskt vidkommande innebär det första steget inte någon egentlig förändring.

Nästa steg är tänkt att ske ett år senare. Då är det frågan om att registrera förflyttningar. I första steget är det förflyttningar av födelsebesättningen, vanligtvis från, som vi säger, smådjursproducenter till slaktsvinsproducenter.

I det tredje steget, som ska vara avslutat den 31 december år 2002, handlar det om förflyttningar av övriga besättningar.

Vi har också med erfarenheter från det arbete som har bedrivits kring den centrala EU-databasen för nötkreatur gjort bedömningen att man när det gäller den här nya grisdatabasen bör kunna utforma ett system där också näringen – en stor del av smågrisförsäljningen sker ju i organiserad form – kan utgöra en viktig informationskälla.

Det finns inte några förändringar beträffande märkningen i den meningen att det ska vara en individuell identifiering på det sätt som gäller för nötkreatur, så att varje djur har en unik identitet. Det är inte aktuellt.

För får och getter är det, som jag sade, i grunden samma system. Det finns alltså inte heller där något krav på någon unik identitetsmärkning av djuren. Tack och lov, får man väl säga, har det inte inträffat vare sig BSE, svinpest eller liknande på det området. Därför ser vi inte heller någon anledning att förvänta oss något förslag som går längre när det gäller att identifiera, märka eller registrera får och getter.

Anf.  98  DAN ERICSSON (kd):

Det sades i föredragningen att det i praktiken inte behöver ske någonting i Sverige nu då vi redan har ett register. Innebär det att det branschregister som finns ska användas, eller ska det byggas upp en egen databas i Jordbruksverkets regi?

Sedan var det positivt att det inte ska bli någon individuell märkning. Det tror jag skulle vara rätt knepigt i den här frågan. Men jag undrar, och det frågade vi också senast detta var uppe, hur förberedelsearbetet för de här ytterligare stegen bedrivs.

Vi känner ju till de problem som har varit med det register som finns för nötkreatur. Så sent som i dagens ATL sägs att inte en siffra är rätt i CDB. Sådana problem har varit legio under resans gång. Om vi inte kan få ordning på detta, finns det då några tankar på hur vi ska säkerställa att det verkligen blir ordning på ett kommande register för grisar? Det var det vi efterlyste sist detta var uppe. Finns det tankar om detta?

Det var mina frågor just nu.

Anf.  99  CARL G NILSSON (m):

En sak gör mig lite frågande. Här sägs att vi redan 1997 har beslutat om ett svinregister. Jag har inget minne av att vi har diskuterat den saken. Har det verkligen varit uppe här? Det sades att Sverige då hade en kritisk synpunkt, och det är väl bra.

Vi hade det här uppe förra gången. Då ströks den punkten på dagordningen, och jag uttryckte stark kritik mot att gå med på denna utökning av registreringen. Jag har nämligen väldigt svårt att förstå vilken nytta man ska ha av att vara pliktig att registrera alla rörelser av grisar om man inte har en individuell märkning. Jag har väldigt svårt att förstå hur man sedan ska kunna gå tillbaka och hitta ursprunget till ett eventuellt problem som har kommit upp.

Sedan har jag inte läst dagens ATL, men även om det nu står att inte en siffra är rätt hade jag ändå tänkt fråga: Hur fungerar egentligen koregistret? Det var ju grunden för min kritik förra gången vi diskuterade detta vid det här bordet: När vi inte har lyckats få ordning på det, hur ska vi då lyckas få ordning på ett sådant system för grisar?

Sedan har jag en annan, möjligen lite filosofisk, fråga. Syftet med den här registreringen är naturligtvis gott, nämligen att undvika, förebygga eller komma till rätta med sådana problem som svinpest eller galna ko-sjukan. Låt oss leka med tanken – den är naturligtvis ingenting att leka med, men ändå – att vi hade haft ett fungerande djurregister och sedan drabbades av galna ko-sjukan, med inkubationstider som ingen riktigt vet om de är ett år, fem år eller tio år. På vilket sätt hade det underlättat analysen och förebyggandet av en fortsättning om vi hade haft ett sådant register?

Anf.  100  AGNE HANSSON (c):

Det här är naturligtvis en avvägning mellan å ena sidan krångliga och enkla regelsystem och å andra sidan att försöka bevara och garantera bra livsmedel, veta varifrån de kommer och klara en bra djurhälsovård. För vår del är det oerhört viktigt att man hittar system så att man kan garantera varifrån livsmedlen kommer för att göra dem säkra. Det är också viktigt att man kan ha en ordning som gör att man undviker att stora katastrofer typ grispest och annat sprider sig.

Vi tycker att det är bra att det här systemet kommer till. Jag vill bara betona vikten av att det nu görs på ett sådant sätt att det blir enkelt och möjligt att undvika de problem som har förekommit med registersystem tidigare.

Anf.  101  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Huruvida detta var uppe 1997 kan jag inte svara på, för det var före min tid. Men jag utgår från att det togs upp här. Det får ni väl kolla i protokollet. Jag kan inte tänka mig att en sådan viktig fråga inte togs upp i EU-nämnden, men det får vi titta på.

Hur det står till med djurregistret och den aktuella situationen där kanske Anders Lönnblad kan svara på.

Sedan delar jag Agne Hanssons uppfattning: Med hänvisning till vad som har hänt måste vi, om vi vill ha en märkning av kött i butikerna, kunna följa detta ända tillbaka till gårdsnivå. Det är lite svårt att göra det på annat sätt.

Kanske du, Anders Lönnblad, kan svara på dels hur den aktuella situationen ser ut, dels hur det ska fungera i praktiken och vilken koppling det finns t.ex. mellan grisregistret och svinpest.

Anf.  102  Departementsrådet ANDERS LÖNNBLAD:

Vi har haft en diskussion tillsammans med branschen och Jordbruksverket och gjort en inventering över vilka system och möjligheter som finns. Vi har, som jag nämnde, Jordbruksverkets produktionsplatsregister, vi har djurhälsovårdens system och vi har de förmedlingssystem för smågrisar som finns dels inom producentkooperationen, dels inom privatslakten. Jag känner mig övertygad om att det är möjligt att i samarbete med branschen hitta former för ett väl fungerande system där man så långt som möjligt tar de uppgifter som redan finns i befintliga system i anspråk för detta nya.

Jag har inte heller läst ATL:s artikel, men det kanske inte spelar så stor roll. Att problem har funnits och fortfarande finns inom CDB är ju väl känt. Det bedrivs ett intensivt arbete för att komma till rätta med detta. Jag hade så sent som nu på morgonen ett samtal med den på Jordbruksverket ansvarige för kontrollfrågor. Detta är ju en fråga som inte bara är pinsam. Att säga att den är viktig för den allmänna rättstryggheten kanske är pretentiöst, men för att man ska känna sig trygg med de system som finns är det viktigt att detta fungerar. Det fungerar inte än, men det kommer att göra det.

Anf.  103  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Det är också så att om vi ska kunna införa obligatorisk märkning av nötkött, vilket vi vill göra så fort som möjligt, förutsätter det att detta fungerar. Vi har sagt att vi räknar med att någon gång i vår kunna införa det märkningssystem som blir obligatoriskt inom hela EU i september. Det arbetas alltså på den här frågan.

Anf.  104  ORDFÖRANDEN:

Sammanfattningsvis finns det alltså en svensk ståndpunkt, nämligen att Sverige ska stödja förslaget. Jag konstaterar att det finns en majoritet i nämnden bakom detta.

Om du då var klar med din dagordning tackar vi dig för i dag och hälsar dig välkommen till kommande sammanträden med nämnden.

Innehållsförteckning

1 §  Allmänna frågor Utrikesminister Anna Lindh Rapport från ministerrådsmötet den 6 och 7 december 1999 Information och samråd med regeringen inför ministerrådsmöte den 24 och 25 januari 2000 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  2  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 1

Anf.  3  ORDFÖRANDEN 2

Anf.  4  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 2

Anf.  5  ORDFÖRANDEN 2

Anf.  6  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 2

Anf.  7  LARS OHLY (v) 3

Anf.  8  LARS TOBISSON (m) 3

Anf.  9  YVONNE RUWAIDA (mp) 4

Anf.  10  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 4

Anf.  11  LARS OHLY (v) 4

Anf.  12  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 4

Anf.  13  ORDFÖRANDEN 5

Anf.  14  LARS OHLY (v) 5

Anf.  15  LARS TOBISSON (m) 6

Anf.  16  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 7

Anf.  17  ORDFÖRANDEN 7

Anf.  18  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 8

Anf.  19  YVONNE RUWAIDA (mp) 8

Anf.  20  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 9

Anf.  21  ORDFÖRANDEN 9

Anf.  22  LARS OHLY (v) 9

Anf.  23  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 9

Anf.  24  LARS OHLY (v) 9

Anf.  25  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 10

Anf.  26  ORDFÖRANDEN 10

Anf.  27  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 10

Anf.  28  ORDFÖRANDEN 11

Anf.  29  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 11

Anf.  30  ORDFÖRANDEN 11

Anf.  31  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 12

Anf.  32  ORDFÖRANDEN 12

Anf.  33  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 12

Anf.  34  LARS TOBISSON (m) 12

Anf.  35  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 12

Anf.  36  ORDFÖRANDEN 12

Anf.  37  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 13

Anf.  38  ORDFÖRANDEN 13

Anf.  39  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) 13

Anf.  40  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 13

Anf.  41  ORDFÖRANDEN 13

Anf.  42  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 13

Anf.  43  YVONNE RUWAIDA (mp) 14

Anf.  44  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 14

Anf.  45  ORDFÖRANDEN 14

Anf.  46  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 14

Anf.  47  YVONNE RUWAIDA (mp) 15

Anf.  48  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 15

Anf.  49  ORDFÖRANDEN 15

Anf.  50  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) 16

Anf.  51  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 16

Anf.  52  ORDFÖRANDEN 16

Anf.  53  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 16

Anf.  54  ORDFÖRANDEN 16

2 §  Allmänna frågor Statssekreterare Gun-Britt Andersson Information och samråd med regeringen inför ministerkonferens den 2 och 3 februari 2000 17

Anf.  55  ORDFÖRANDEN 17

Anf.  56  Statssekreterare GUN-BRITT ANDERSSON (s) 17

Anf.  57  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) 19

Anf.  58  YVONNE RUWAIDA (mp) 19

Anf.  59  LARS TOBISSON (m) 19

Anf.  60  Statssekreterare GUN-BRITT ANDERSSON 19

Anf.  61  YVONNE RUWAIDA (mp) 20

Anf.  62  Departementsrådet ARNE KJELLSTRAND 20

Anf.  63  ORDFÖRANDEN 21

Anf.  64  Statssekreterare GUN-BRITT ANDERSSON 21

Anf.  65  ORDFÖRANDEN 21

Anf.  66  Statssekreterare GUN-BRITT ANDERSSON 21

Anf.  67  ORDFÖRANDEN 21

3 §  Jordbruksfrågor Jordbruksminister Margareta Winberg Rapport från ministerrådsmöte den 14 och 16 december 1999 Information och samråd inför ministerrådsmöte den 24 och 25 januari 2000 22

Anf.  68  ORDFÖRANDEN 22

Anf.  69  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 22

Anf.  70  ORDFÖRANDEN 22

Anf.  71  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 22

Anf.  72  ORDFÖRANDEN 23

Anf.  73  KARIN PILSÄTER (fp) 23

Anf.  74  ORDFÖRANDEN 23

Anf.  75  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 23

Anf.  76  MAGGI MIKAELSSON (v) 23

Anf.  77  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 23

Anf.  78  Departementsrådet CHRISTER WRETBORN 24

Anf.  79  MAGGI MIKAELSSON (v) 24

Anf.  80  ORDFÖRANDEN 24

Anf.  81  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 24

Anf.  82  MAGGI MIKAELSSON (v) 24

Anf.  83  CARL G NILSSON (m) 25

Anf.  84  KARIN PILSÄTER (fp) 25

Anf.  85  DAN ERICSSON (kd) 25

Anf.  86  AGNE HANSSON (c) 25

Anf.  87  YVONNE RUWAIDA (mp) 25

Anf.  88  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 26

Anf.  89  ORDFÖRANDEN 26

Anf.  90  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 27

Anf.  91  ORDFÖRANDEN 27

Anf.  92  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 27

Anf.  93  ORDFÖRANDEN 27

Anf.  94  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 27

Anf.  95  ORDFÖRANDEN 28

Anf.  96  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 28

Anf.  97  Departementsrådet ANDERS LÖNNBLAD 28

Anf.  98  DAN ERICSSON (kd) 29

Anf.  99  CARL G NILSSON (m) 30

Anf.  100  AGNE HANSSON (c) 30

Anf.  101  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 30

Anf.  102  Departementsrådet ANDERS LÖNNBLAD 31

Anf.  103  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 31

Anf.  104  ORDFÖRANDEN 31