Fredagen den 21 februari 2003

EU-nämndens uppteckningar 2002/03:16

1 §  Allmänna frågor och yttre förbindelser

Statssekreterare Lars Danielsson (allmänna frågor)

Rapport från ministerrådsmöte den 28 januari 2003

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 25 februari 2003

Statssekreterare Annika Söder (yttre förbindelser)

Rapport från ministerrådsmöte den 27 januari 2003

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 24 februari 2003

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Klockan är 10. Jag vill hälsa er välkomna till EU-nämndens sammanträde den 21 februari 2003. Två personer kommer att närvara i dag: Henning Envall från UU och Håkan Jonsson, också från UU. Kan vi besluta om detta? Jag finner att så är fallet.

Vi går då in på föredragningslistan och börjar med punkt 1 Allmänna frågor och yttre förbindelser. Vi börjar med statssekreterare Lars Danielsson. Vi gör som vanligt. Vi börjar med en rapport. Sedan går vi in på information och samråd.

Anf.  2  Statssekreterare LARS DANIELSSON:

Jag vill börja med att mycket kort rapportera från det extra informella utrikesministermöte och det extra möte med Europeiska rådet som ägde rum i måndags, den 17 februari. Mötet var, som vi alla vet, ägnat att diskutera situationen i Irak, men i marginalen även fredsprocessen i Mellanöstern.

Mötet hade inkallats av det grekiska ordförandeskapet mot bakgrund av den ganska avsevärda splittring som vi hade sett under de senaste veckorna mellan de olika medlemsstaterna i unionen. Syftet var alltså att försöka arbeta fram en gemensam EU-position, så gemensam som möjligt, när det gäller synen på hur konflikten med Irak ska lösas.

Det var glädjande att konstatera, redan när utrikesministrarna träffades på dagen den 17 och ännu tydligare på kvällen när stats- och regeringscheferna anslöt, att det fanns en gemensam ambition att försöka slå fast en plattform utifrån vilken man sedan kan utgå med EU:s gemensamma ansträngningar att försöka bidra till en lösning av den svåra situationen.

Mötet resulterade i ett gemensamt uttalande som konstaterar att kärnan måste vara att det internationella samfundet verkar för att nedrusta Irak och att denna nedrustning och avveckling av massförstörelsevapen i första hand ska uppnås på fredlig väg. Unionen konstaterar också att FN står i centrum för processen. EU:s viktigaste roll blir därför att stödja säkerhetsrådet i dess fortsatta arbete.

Krig är inte oundvikligt, konstaterar Europeiska rådet. Ett eventuellt militärt ingripande måste utgöra ett sista alternativ.

Vidare uttalade Europeiska rådet att fullt stöd måste ges till Hans Blix och herr El Baradei och vapeninspektörerna. Tid måste ges till fortsatta inspektioner. Men man säger i uttalandet att inspektionerna inte kan pågå i oändlighet. Ansvaret för att försöka få en lösning vilar i första hand på Irak som fullt ut måste samarbeta med inspektörerna.

Vi kan konstatera – det gjorde också statsministern när han informerade i annat ärende i kammaren i förrgår – att de slutsatser som Europeiska rådet kom fram till ligger mycket nära, för att inte säga är identiska med, den position som den svenska regeringen har haft i denna fråga. Vi tycker att det finns anledning att vara nöjda med innehållet i det uttalande som finns. Den förhoppning som vi nu kan uttrycka är bara att de olika medlemsländerna i unionen, särskilt de som är medlemmar av säkerhetsrådet, utgår från denna gemensamma uppfattning i sin fortsatta hantering av den svåra Irakfrågan.

Anf.  3  ORDFÖRANDEN:

Jag tackar statssekreterare Danielsson för rapporten. Jag lämnar ordet fritt. Ordet har begärts av Carl B Hamilton. Varsågod.

Nej. Det var inte med anledning av rapporten. Då går vi vidare på dagordningen. Vi börjar med de allmänna frågorna på baksidan av det blå häftet.

Anf.  4  Statssekreterare LARS DANIELSSON:

Jag vill först säga någonting om punkt 3, lägesrapport om arbetet i konventet. Avsikten är ju att en av ledamöterna i presidiet, den förre belgiske premiärministern Dehaene ska informera om läget i konventet för allmänna rådet.

Som nämnden känner till har nu de första 16 artiklarna presenterats för konventets ledamöter. Man har begärt in synpunkter. Både regeringsrepresentanterna, i vårt fall Lena Hjelm-Wallén, och de parlamentariska representanterna har lämnat sina skriftliga synpunkter på de första 16 artiklarna som ska diskuteras vid nästa konventsmöte den 27–28 februari.

I stort sett avser vi att vid allmänna rådets möte säga att vi är nöjda med processen som den har förflutit hittills. Vi är i stort också nöjda med innehållet i de artiklar som har presenterats. Men det finns givetvis anledning att kommentera en hel del enskildheter. Avsikten är ju inte, som alla är medvetna om, att gå in i någon detaljdiskussion om de olika konventsartiklarna. Utrikesministern avser att vid behov bara ge en allmän kommentar av innehållet – so far so good. Men det finns anledning att diskutera och noga följa konventets fortsatta process.

Vi tycker rent allmänt att många av de viktiga principiella synpunkter som de svenska ledamöterna i konventet har framfört faktiskt återspeglas i de första förslag till artiklar som jag har sett. Men mycket återstår att göra.

Utrikesministern avser också att vid behov upprepa den svenska ståndpunkten om tidtabellen för det fortsatta arbetet med konventet och regeringskonferensen. Det finns en tendens att vid nästan varje tillfälle diskutera frågan om tidtabellen. Den svenska regeringens inställning är väl känd. Lagt kort ligger, kan man sammanfatta den som. Det beslut som fattades vid ett tidigare toppmöte när det gäller tidtabellen – avslutning juni 2003, tid för nationell reflexion och påbörja regeringskonferensen sex månader senare – gäller fortfarande. Det avser utrikesministern att fortsätta att hålla fast vid.

Anf.  5  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Jag tänkte skapa lite ordning för protokollet. När det gäller punkt 2 på listan har vi fått en skriftlig information. Innan vi lämnar det tänkte jag bara fråga om det är någon som har några frågor kring informationen. Jag lämnar ordet fritt med anledning av denna punkt först.

Ingen begär ordet. Då vill vi tacka för den information vi har fått.

Vi har fått en redovisning på punkt 3 om arbetet i konventet. Jag lämnar ordet fritt.

Anf.  6  AGNE HANSSON (c):

Först vill jag understryka det som också regeringen har betonat, att tidsplanen blir sådan att man får möjligheter att diskutera detta på parlamentarikersidan och att man inte i farten gör om det till en regeringskonferens och står färdig i sommar. Men där är vi tydligen överens. Jag vill bara understryka vikten av att detta kan genomföras.

Jag har också sympati för de flesta av de 16 punkterna. Det handlar ju om mänskliga rättigheter, miljö, uthållighet och mycket annat. Men på en punkt är jag inte nöjd. Det gäller skrivningarna om jämställdheten och avsaknaden av tyngd och öppenhet i den punkten jämfört med de andra.

Jag vill fråga vad regeringen har gjort för att lyckas bättre på denna punkt. Enligt de uppgifter jag har fått har regeringen inte ens inlämnat något ändringsförslag. Stämmer det? Vilken är regeringens ståndpunkt?

Anf.  7  CARL B HAMILTON (fp):

Statssekreteraren sade att ni är allmänt nöjda med paragraferna. Jag uppfattar både det som statsministern sade i kammaren häromdagen och det som statssekreteraren nu säger är något slags försök till förslag till utkast till svenska positioner och att det inte kan presenteras som en svensk hållning när man kommer utanför landet. Dessa frågor har inte processats på ett formellt korrekt sätt här i EU-nämnden ännu. Jag vill bara få det bekräftat att vi är överens på den punkten.

Anf.  8  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Precis som Agne Hansson saknar jag jämställdhetskriterier. Det bör vara starka skrivningar. Statsministern informerade ju oss i kammaren häromdagen. En del av oss passade på att ställa frågor till honom. Jag skulle ändå vilja fråga Lars Danielsson – ungefär samma frågor som jag ställde till statsministern – om kriterier för befogenheter. Jag tycker att det är lite oklart.

Vissa saker har EU absolut kompetens över. För vissa saker är det delat mellan EU och det nationella parlamentet. Det står i skrivningen att om EU utövar lagstiftningsmakt så förlorar det nationella parlamentet denna möjlighet. Jag ser inte det som en delad beslutsbefogenhet, absolut inte. Det finns en stor risk att EU tar till sig mycket mer beslutskompetens. Statsministern var inne på att det skulle granskas av jurister. Det är viktigt för framtiden. Men det är viktigt att få rätt beskrivningar nu. Även om det handlar om detaljer tror jag att det är viktigt. Jag hoppas att statssekreteraren kan ge en kommentar.

Anf.  9  ULF HOLM (mp):

När det gäller det formella och tidtabellen är det bra om vi får så mycket tid som möjligt att diskutera. Men vi kan inte undgå att konstatera att andra länder sätter in ganska mycket resurser nu för att få fram sina förslag i konventsarbetet. Det jag siktar på är att fler utrikesministrar deltar aktivt i konventsarbetet. Det är inget som jag gillar. Men man kan ju inte blunda för verkligheten. Därför tycker jag att den svenska utrikesministern borde vara mer aktiv i konventsarbetet.

Angående inriktningen på konventsarbetet, de 16 förslagen, är det lite oroväckande att statsministern uttrycker att han är allmänt nöjd med dessa. Vi känner till kritiken om jämställdheten. Men rymdpolitik tas också in som en viktig sak. Det är tydligen viktigare än jämställdhetsfrågor. Då blir man väldigt bekymrad över den vision vissa personer har i fråga om EU och Europa.

Det saknas väldigt mycket när det gäller miljöarbetet. Miljögarantin borde ju stadfästas mycket tydligare i de 16 punkterna. Slutligen handlar det om kompetenskatalogen, som var en av orsakerna till att man ville ha en regeringskonferens. Precis som Sven-Erik Sjöstrand sade tidigare innebär det nya förslaget inte att det är en tydlig uppdelning av makt mellan EU och medlemsstaterna. Där återstår väldigt mycket att göra. Jag tycker att vi borde engagera oss betydligt mer i detta innan konventet lägger fram sitt slutliga förslag.

Anf.  10  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Vi har diskuterat tidtabellen här tidigare. Det finns möjlighet att starta tidigare, men det svenska ställningstagandet är tydligt, inte minst för att värna kandidatländerna, de tillkommande medlemsländernas berättigade intresse att tas på allvar. Det verkar ju än mer angeläget nu i dessa dagar när man ser att deras engagemang för olika saker ifrågasätts.

Jag tycker att det är bra att regeringen håller fast vid detta. Det ger också oss i riksdagen ett ansvar att kanske tidigare än väntat börja agera. Vi kan inte bara sitta här och ha synpunkter på att regeringen ska stoppa en process som redan har börjat. Det går inte. Det faller rätt så mycket tillbaka på oss också. Det var tydligt i det resonemang som fördes i kammaren.

Vi har en representant från Moderaterna i konventet, även om han är utsedd av riksdagen och sitter på personligt mandat. Vi har en del synpunkter. Rymdpolitiken kan man sätta frågetecken efter, och så vidare. Men jag är positivt överraskad över att det blev ett så bra utkast.

Vi har också haft synpunkter tidigare. Vi skiljer oss från regeringen i synen på hur EU ska få fart på tillväxten och få fram nya jobb. Men i det stora hela tycker jag att det är bra. Jag tycker också att det är fint om ni kan få garantier för kandidatländernas delaktighet och en rimlig tidsaspekt för de nationella parlamenten att kunna säga sitt i processen.

Anf.  11  HILLEVI LARSSON (s):

Naturligtvis får det svaras på den fråga som Ulf Holm ställde, men jag skulle vilja kommentera den. Det är nämligen inte självklart att det är bäst att ha utrikesministrar med. Några av oss här träffade Henning Christophersen som är med i konventets presidium och som dessutom är Danmarks regerings representant i konventet. Han hävdade att det finns både för- och nackdelar med det. Fördelen är naturligtvis att det blir mer tyngd och status om det är en utrikesminister. Nackdelen är att utrikesministrarna hittills har visat mindre närvaro och engagemang. Det är mest att de kommer dit, visar sig, träffar medierna och inte är med i förhandlingarna.

Utifrån att verkligen få inflytande och kunskap i processen är det inte nödvändigtvis en fördel att ha en utrikesminister där. Henning Christophersen sitter inte i regeringen längre. Han har gjort det tidigare. Han hävdade också att det kunde vara en fördel att inte binda upp regeringen. Han uttryckte det som att den danska regeringen i ett senare skede kan säga att det är den där Henning Christophersen och kritisera honom.

Jag ville mest slänga in en kommentar om att detta kan diskuteras.

Anf.  12  INGVAR SVENSSON (kd):

Jag kan bekräfta det Hillevi säger. Det är ganska meningslöst att ha en utrikesminister som kommer in och river av ett anförande på tre minuter och sedan försvinner från konventet. Då deltar man inte i konventets arbete. Man kan ha förståelse för att utrikesministrar inte hinner. Den kritiken tycker jag inte är befogad. När jag framför den kritiken drabbar det även en partikamrat till mig.

Här vid bordet diskuteras olika detaljer i de första artiklarna. Jag tror att det är viktigt att fastslå att konventsarbetet är skilt ifrån regeringens framarbetande av positioner inför regeringskonferensen. Därmed ligger detta arbete varken under samrådsskyldigheten eller KU:s granskningsområde.

Jag hade egentligen begärt ordet i tidtabellsfrågan. Jag fick en uppgift i måndags som jag personligen tycker är oroande. Man övervägde att förlänga konventet till oktober, eftersom man förväntade sig mycket arbete med den andra delen av de konstitutionella frågorna. Jag vet inte om Lars Danielsson har fått bekräftelse på att sådana diskussioner förekommer. Vad gör man åt detta i så fall?

Anf.  13  Statssekreterare LARS DANIELSSON:

Jag borde kanske ha inlett min presentation av denna punkt med att upprepa den principiella utgångspunkten för vad som ska diskuteras på allmänna rådet i denna fråga. Precis som Carl B Hamilton mycket riktigt påpekar är det inte i detta läge för regeringen fråga om att bilda sig detaljerade uppfattningar om innehållet i de enskilda artiklarna och att samråda med EU-nämnden om dem. Som jag ser det är diskussionen på allmänna rådet tvådelad. Jag tror att vi kan räkna med ett mycket allmänt åsiktsutbyte om hur det går i konventet. Det var i den diskussionen som jag framförde att regeringens uppfattning är att det går rätt så bra hittills. En högre konkretionsnivå än så tror jag inte är möjlig. Det är inte heller principiellt lämpligt att ha det i detta läge. Självklart är det inte så att regeringen i detta läge presenterar konkreta uppfattningar.

Precis som Ingvar Svensson mycket riktigt påpekade har vi ett system där regeringen och riksdagen har sina egna representanter. Det är de som agerar. Självklart sker det från regeringens sida ett visst förberedelsearbete i Regeringskansliet som hjälp för Lena Hjelm-Wallén i hennes agerande. Men formellt sett är det hon som agerar i egen kapacitet. Sedan kommer vi så småningom till det läge, efter det att regeringen lagt fram en skrivelse till riksdagen, där vi kan gå in i en process där vi mer i detalj samråder om varje enskild artikel.

Däremot är tidtabellsfrågan en fråga som är samrådsskyldig och som allmänna rådet kan komma att diskutera.

Jag vill kommentera det som Ingvar Svensson tar upp, uppgifterna om att vi kanske kan få en senareläggning av konventsavslutningen. Vi har också hört dessa uppgifter. Det är ingen hemlighet att man nu i konventsledningen börjar inse att den uppgift man har är av herkulisk karaktär, det vill säga det kommer förmodligen att bli ganska svårt att presentera ett fullständigt fördrag i juni månad 2003. Därför umgås uppenbarligen delar av konventsledningen med tanken att få ett förlängt mandat och att kunna hålla på in på hösten.

Jag tror att det blir mycket svårt för konventsledningen att få stöd för det. Regeringens preliminära uppfattning är att tidtabellen bör hållas, det vill säga konventet bör avsluta sitt arbete i juni 2003. Om detta sker till priset av att man inte lyckas prestera ett fullständigt förslag till fördrag får det väl vara så. Då får regeringskonferensen försöka avsluta också dessa delar. Det tror jag att regeringskonferensen kommer att vara kapabel att göra.

För oss är det centrala att vi får det mellanrum i tid mellan konventets avslutning och IGC:s påbörjande så att vi klarar av både vår nationella konsultation och, det som Gunilla Carlsson mycket riktigt påpekar är väldigt viktigt, att kandidatländerna får en rimlig chans att på allvar påverka innehållet i fördraget. De kommer inte att ha kapacitet att delta i detta arbete förrän de har klarat av sina folkomröstningar.

Jag borde därför kanske inte heller kommentera de enskilda synpunkter som kommer på olika artiklar utan bara upplysningsvis säga till Agne Hansson att regeringens representant faktiskt har kommit med ett ändringsförslag vad gäller jämställdheten. Jag noterar med glädje att det förslag som Lena Hjelm-Wallén lägger fram har stöd av flera av representanterna för riksdagen i konventet också.

Till Sven-Erik Sjöstrand kan jag säga att frågan om kompetens, det vill säga exklusiv kompetens och delad kompetens, tror jag blir en av dem som kommer att ta allra längst tid att diskutera. Vi får be att få återkomma i andra former och diskutera mer i detalj. Regeringens representant kommer att ha synpunkter på just den aktuella artikeln, kan jag upplysningsvis nämna. Men jag tror att vi får återkomma vad gäller detaljdiskussionen och om huruvida detta innebär någon kompetensförskjutning av det slag som Sven-Erik Sjöstrand befarar.

Frågan om utrikesministerdeltagande har redan besvarats så elegant, både av Hillevi Larsson och Ingvar Svensson. Jag har egentligen inte mycket att tillägga. De länder som har satt in sina utrikesministrar inser nu att det kanske inte var så klokt i alla delar. Det ankommer inte på mig att kritisera andra länder för val av representant, men jag konstaterar, precis som Hillevi och Ingvar Svensson gör, att det är lite si och så med det aktiva deltagandet av dessa länder i själva konventsarbetet.

Jag tror att jag med detta har besvarat de frågor som har ställts.

Anf.  14  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Då kanske vi också ska påpeka att de ändringsförslag som nu läggs fram av de olika ledamöterna går att läsa på hemsidan. Det går att gå in och titta på särskilda frågor.

Anf.  15  ULF HOLM (mp):

I det underlag som vi har fått står det som sista mening att några länder kan komma att vilja vädra sina synpunkter. Det syftar på meningen ovanför där det står om arbetet i konventet. Jag tror att det är därför som flera av oss också har valt att ge exempel på olika politiska frågor i konventet som vi har synpunkter på. En av de mer debatterade är kanske just den om att jämställdhet måste lyftas in. Om denna diskussion kommer upp på rådet har jag uppfattat att det finns en majoritet i nämnden som tycker att regeringen ska uttala sig om det. Det är kanske det som är anledning till att vi väljer att ge vissa kommentarer.

Jag sade aldrig att utrikesministern skulle vara medlem av konventet. Jag sade att utrikesministern borde engagera sig mer i konventsarbetet. Det är en helt annan sak. Jag delar synpunkten att de utrikesministrar som har blivit invalda i konventet inte har visat framfötterna riktigt, för att uttrycka det väldigt milt.

Anf.  16  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Det handlar om två saker, en innehållsdiskussion och en formdiskussion. Jag skulle vilja avråda från det råd ledamoten Ulf Holm ger. Om Sverige ska ha förtroende i de andra delarna som handlar om proceduren, vikten av att hålla tidtabellen och vikten av att ha respekt för att det finns en regeringskonferens som sedan ska ta vid och där vi har helt andra åtaganden både vad gäller regering, riksdag och EU-nämnd, så tror jag att det är mycket bättre att regeringen inte ger sig in i en sakdiskussion nu och därmed understöder konventets roll och status. Nu handlar det om att hålla tidtabellen och att hålla fast vid procedurerna. Därför tror jag att det vore direkt olämpligt att just den svenska regeringen med full fart, i samband med denna diskussion, kastade sig in i det materiella innehållet i konventsarbetet.

Anf.  17  ORDFÖRANDEN:

Då har jag ingen mer anmäld på talarlistan. Varsågod statssekreteraren.

Anf.  18  Statssekreterare LARS DANIELSSON:

Jag vill övergå till punkten Förberedelser inför Europeiska rådet i Bryssel den 20–21 mars.

Anf.  19  ORDFÖRANDEN:

Då vill jag bromsa lite, mest för protokollet. Vi tackar för den information vi har fått på punkt 3. För punkt 4 hänvisar vi till den skriftliga information som har getts.

Jag vill fråga om någon har några frågor kring punkt 4. Jag lämnar ordet fritt. Ingen begär ordet. Då tackar vi för den informationen.

Vi går vidare till dagordningens punkt 5.

Anf.  20  Statssekreterare LARS DANIELSSON:

Allmänna rådet förväntas ha en första diskussion om ordförandeskapets utkast till så kallad annoterad dagordning för Europeiska rådet i Bryssel. Tanken är att det så kallade vårtoppmötet som numera är tradition sedan Lissabon år 2000 ska diskutera den så kallade Lissabonstrategin. Det är en strategi som har funnits i tre år och som nu, efter de beslut som togs vid toppmötet i Göteborg i juni 2001, har funnit sin rätta form, som vi ser det.

Det är en trehövdad strategi där ekonomiska reformer, sysselsättning och sociala frågor samt miljöfrågor ses som ömsesidigt beroende av varandra för att skapa förutsättningar för en hållbar utveckling. Det är också det som ska vara grundreceptet för att nå de ambitiösa målsättningar som sattes upp i Lissabon om att modernisera Europa och nå full sysselsättning, social sammanhållning och en europeisk ekonomi i världsklass år 2010.

När vi ser på den annoterade dagordning som läggs fram för allmänna rådet på måndag tycker vi att ordförandeskapet har anammat detta breda synsätt som vi från svensk sida har verkat för hela tiden. Vi tycker att det är ett balanserat dokument som beaktar hela den breda dagordningen. Vi är därför hittills nöjda med det som det grekiska ordförandeskapet har åstadkommit.

Ännu så länge innehåller inte den annoterade dagordningen några skarpa förslag. Från svensk sida har vi sagt att det viktigaste nu inte är att sätta upp nya djärva mål för Europa. Det viktigaste nu är att genomföra alla de beslut som redan är fattade. Genomförande bör vara ledordet för vårtoppmötet i Bryssel. Det handlar ju om unionens trovärdighet. Om vi inte kan leva upp till de beslut som är fattade tappar hela strategin i trovärdighet.

Skulle man på något område ändå kunna se ett visst utrymme för att vara lite mer konkret så är det miljöområdet. Det är kanske ganska naturligt, eftersom det är den del av Lissabonagendan som är yngst och därför kanske fortfarande behöver utvecklas. Vi avser, och har delvis redan i ett papper som cirkulerades till nämnden i går, hoppas jag, kommit med en del tankar kring hur detta ska kunna ske.

Vi är fortfarande inne i en inledningsprocess när det gäller förberedelserna till toppmötet. Det var diskussion i veckan i Ekofin som finansministern kommer att rapportera om vid nästa tillfälle. Vi tror därför att det ännu är lite tidigt att se vad ordförandeskapet vill lyfta fram mer exakt när det gäller det toppmöte som väntar. Vi förutsätter därför att diskussionen på måndag i allmänna rådet blir tämligen allmän till sin karaktär. Men vår avsikt är att framföra ungefär de punkter jag nu har nämnt. Jag vill också erinra om att vi får tillfälle att återkomma till samråd med nämnden inför vårtoppmötet. Statsministern avser givetvis som vanligt att strax före toppmötet återkomma och mer i detalj samråda med nämnden.

Anf.  21  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Innan jag lämnar ordet fritt vill jag säga att ni i går med mejlen fick det som kallas non-paper. Det finns än så länge bara på engelska. Så fort det är översatt kommer nämnden, vad jag förstår, att få den svenska versionen. Precis som statssekreteraren sade kommer frågan tillbaka när statsministern kommer till nämnden för att rapportera inför mötet. Detta är mer som en möjlighet för nämnden att lämna synpunkter på materialet. Så fort den svenska versionen kommer blir den ju mer tillgänglig. Men kansliet och jag tyckte att det var viktigt att nämnden fick tillgång till det för att kunna ställa inledande frågor.

Anf.  22  CARL B HAMILTON (fp):

Jag vill understryka att jag inte uppfattar detta som något försök till svenska positioner, utan en mer rimlig titel på det här papperet hade väl varit, inte Swedish priorities, utan något slags Outline to Swedish priorities eller liknande, för att just understryka att detta inte är några positionsbestämningar och att detta inte kommer att få godkänt i nämnden. Det är väl inte heller statssekreterarens avsikt när han presenterar det här. Det finns en del saker här som ur Folkpartiets synpunkt är ganska hårdsmälta.

Jag har en fråga angående innehållet mera specifikt, och det gäller stabilitetspakten. Vi får lite olika budskap i det här papperet och från finansminister Bosse Ringholm. Han betonade mera en strikt hållning enligt den gamla ortodoxin än vad som framkommer av det här papperet. Jag vill bara anmäla att jag gör den observationen.

Anf.  23  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Jag tycker att det är väldigt viktigt att miljön sätts upp på agendan och att man ser den frågan som jämbördig med ekonomiska och sociala mål. Det är någonting som det svenska ordförandeskapet vid Göteborgsmötet försökte betona. Vi skulle följa upp Lissabonprocessen. Trots att man i många år har uttryckt att man ska arbeta mycket med Lissabonprocessen tycker jag inte att det blir så mycket handling. Det måste vara konkreta mål på miljöområdet. Jag tänker till exempel på kemikaliestrategin. Kommissionen skulle utarbeta ett förslag, och det skulle vara klart 2001. Ännu har det inte hänt någonting. Man kommer kanske att presentera ett förslag fram mot våren. Det är olyckligt att detta är försenat två år. Då prioriterar man inte miljöfrågor. Det kommer igen på många andra områden, allt från kosmetikadirektiv till bromerade flamskyddsmedel. Jag tycker verkligen att vi från svensk sida måste försöka lyfta fram det. Det är inte jämbördigt, utan ekonomi och lönsamhet kommer före i EU. Miljöfrågorna har inte den prioriterade ställning som de borde ha för ett hållbart samhälle.

Anf.  24  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Eftersom vi tidigare haft synpunkter när det kommit non-papers till nämnden vill jag säga att detta är ett mycket bra sätt att i öppenhet diskutera de olika positioner som finns. Därför är jag glad för att detta har distribuerats.

Jag tror att det är väldigt viktigt med det som det finns ett anslag av i papperet, nämligen att hålla fast vid det vi har bestämt och börja kunna pricka av olika detaljer för att helheten ska bli bättre. Det är oerhört viktigt. Det var ett tag sedan Lissabonstrategin antogs. Snart ska det vara upp till bevis. Än så länge kan man säga att måluppfyllelsen finns det anledning att ha synpunkter på, inte negativa, men det återstår väldigt mycket att göra. Därför tycker jag att det är bra att spalta upp det, så som man har gjort, i enskilda rättsakter och områden där man måste åstadkomma mer.

Precis som Carl B Hamilton säger kan vi ha olika uppfattningar i sak om vad EU nu gör för att åstadkomma detta, men jag tror att det är oerhört viktigt att hålla fast vid det och vara sanningssägare vid detta möte så att det inte bara blir vackra slagord utan också konkret handling. Mycket återstår att göra innan Europa har den konkurrenskraftiga ekonomi som vi behöver.

Anf.  25  CHRISTINA AXELSSON (s):

Jag har inte hunnit titta på det här papperet. Det är dessutom på engelska, så för mig är det ganska svårt att snabbt sätta mig in i det. Men jag vill säga att det är glädjande att man lyfter upp miljöfrågorna. Det är oerhört viktigt att vi fortsätter med det. Jag ser att man ska ha en inblandning av 5,75 % av förnybart bränsle i diesel. Därför är det viktigt att man lyfter fram det här med ett hållbart transportsystem. Det är så mycket annat än inblandning i diesel som är viktigt för att man ska ha en uthållig miljö. Jag tycker också att vi skulle ha med någonting om jordbrukets miljöpåverkan, som också är en viktig fråga.

Anf.  26  Statssekreterare LARS DANIELSSON:

Först till Carl B Hamilton om karaktären på papperet. Uttrycket non-paper är avsett att fylla den funktion som Carl B Hamilton efterlyser, det vill säga att det är ett underlag för fortsatt agerande, vilket jag också skrev i det missiv som gick över till EU-nämnden. Det är alltså inte i sten fastställda positioner utan ett underlag för den fortsatta förberedelseprocessen mellan nuvarande tidpunkt och själva toppmötet.

Både Sven-Erik Sjöstrand och Gunilla Carlsson konstaterar att det återstår en hel del att göra, och det är givetvis alldeles riktigt. Det finns väldigt mycket kvar att göra, även om jag tycker nog att vi kanske inte ska klä oss alltför mycket i säck och aska när det gäller vad som har åstadkommits vad gäller moderniseringen av ekonomin och arbetet för full sysselsättning under de gångna tre fyra åren. Det är alltid fråga om man vill se glaset som halvfullt eller halvtomt.

Vad vi tycker är särskilt viktigt nu är att vi i det rådande konjunkturläge vi befinner oss ändå försöker utnyttja tiden till att se till att fattade beslut genomförs och att, när väl konjunkturuppgången kommer om något eller några år, Europa tar de möjligheter som den uppgående konjunkturen innebär för att utveckla ekonomierna för att ytterligare pressa tillbaka arbetslösheten och för att ytterligare ta ett steg mot ett grönare Europa. Jag tror att mycket av värdet i Lissabonstrategin ligger i att man på det sättet får en överblick över hela arbetet i unionen på det här området och därigenom kan se var politiska signaler behöver sättas in. Vi ska inte heller glömma bort att mycket av Lissabonstrategin handlar om inte att överföra beslutkompetens från den nationella nivån till den europeiska utan om att med bibehållen nationell kompetens på en rad områden ändå utnyttja tätheten i EU-samarbetet till att vi jämför oss med varandra, försöker stimulera varandra till att utveckla våra egna ekonomier genom att sätta upp gemensamma mål och arbeta för dem utan – och det kan aldrig understrykas tillräckligt mycket – att vi för den skull överför kompetens till EU på de olika områdena.

Vi har, som Sven-Erik Sjöstrand mycket riktigt konstaterar, förseningar i arbetet med till exempel kemikaliestrategin. Regeringen delar helt den uppfattningen att det är oacceptabelt att kemikaliestrategin inte har kunnat presenteras. Vi hoppas att den kommer nu. Det är ett oerhört centralt dokument för det fortsatta miljöarbetet i EU. Vi kommer givetvis att påminna om detta.

Jag beklagar, Christina Axelsson, att vi inte kunde få fram annat än en engelsk version. Vi hade att välja mellan att vänta till den svenska versionen, vilket tar några dagar, och att för en gångs skull visa snabbhet och delge det nämnden så snabbt som möjligt. Då valde vi att redan nu skicka den engelska versionen. Vi lovar att detta dokument kommer på fin rikssvenska inom någon dag eller några dagar.

Anf.  27  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Jag tror att vi är helt överens om att det är bättre att vi får en engelsk text tidigt som vi åtminstone kan ögna igenom än att vi inte får någon text alls. Sedan kan vi jobba igenom den svenska versionen när den kommer.

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att det finns en majoritet för utkastet till den annoterade dagordningen. I övrigt kan vi konstatera att det finns stöd för det fortsatta upplägget. Vi kommer att komma tillbaka vad gäller de svenska prioriteringarna.

Anf.  28  ULF HOLM (mp):

Jag tycker att Carl B Hamilton konstaterade att vi inte skulle behandla innehållet i texten. Men nu säger ordföranden att det finns en enighet om innehållet. Det har jag mycket synpunkter på, men jag ska inte ta det nu eftersom vi ska återkomma sedan.

Anf.  29  ORDFÖRANDEN:

Nej, det var enighet om det fortsatta upplägget. Vi behandlar alltså inte innehållet men däremot den fortsatta hanteringen.

Kan vi besluta i enlighet med det? Jag finner att så är fallet.

Vi går vidare till punkt 6.

Anf.  30  Statssekreterare LARS DANIELSSON:

Punkt 6 handlar alltså om en uppdatering av den andra framstegsrapporten om ekonomisk och social sammanhållning. Avsikten är bara att i allmänna rådet ta upp den här frågan som en presentationspunkt. Vi förutser inte någon egentlig diskussion om innehållet i rapporten. Om det ändå skulle komma kommentarer från andra medlemsländer och om andra länder skulle göra deklarationer om sin syn på den framtida sammanhållningspolitiken avser regeringen att redovisa sin budgetrestriktiva grundsyn på de här frågorna. Vi anser att det är viktigt att hålla samman hela processen, som så småningom ska leda fram till en diskussion om nästa finansiella perspektiv, den så kallade Agenda 2007, att hålla samman i en gemensam förhandling frågorna som har med strukturfonderna att göra, som är det nu aktuella, men också givetvis jordbrukspolitiken, ett kärt ämne, och frågor som rör de egna medlen.

Frågan avses inte bli föremål för en detaljerad diskussion. Det kommer så småningom en tredje rapport på det här temat mot slutet av året. Det är då det blir en riktigt skarp diskussion.

Jag vill också nämna upplysningsvis att vi avser att under våren internt i Regeringskansliet arbeta fram en sammanhållen strategi för svensk linje i förhandlingarna om Agenda 2007 för att just kunna få till stånd en mera sammanhållen politik där jordbrukspolitik, strukturpolitik, regionalpolitik och egna medel vägs samman på ett sådant sätt att vi står väl rustade inför de säkerligen mycket svåra förhandlingar som så småningom kommer att äga rum om nästa sjuårsbudget. Det kommer att finnas anledning att återkomma till nämnden mer i detalj i de här frågorna längre fram.

Anf.  31  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Jag har en liten fråga. Vi som sitter i miljö- och jordbruksutskottet håller på att hantera det här med halvtidsöversynen som ju är ett jätteämne. Det har visat sig att man ska ha in synpunkter från remissinstanser, de ska komma in den 5 mars, och naturligtvis positionerar sig regeringen på ett tidigt stadium. Som statssekreteraren säger ska man jobba fram en sammanhållen strategi under våren. Kommer det inom den närmaste tiden? Det är ju angeläget. När det gäller jordbruksförhandlingar är det en stor reform, och det rör sig om en väldigt lång tidsperiod, till 2012. Det är jättemycket pengar, vi kan låsa oss fast vid saker som vi inte vill. Det är väldigt viktigt att det finns en samsyn mellan Miljödepartement, regering och riksdag.

Anf.  32  Statssekreterare LARS DANIELSSON:

Som jag sade räknar vi med att kunna presentera ett sådant sammanhållet förslag till dokument under våren. Som Sven-Erik Sjöstrand vet – jag utgår från att jordbruksministern har haft tillfälle att här i nämnden i anslutning till de diskussioner som ägt rum i jordbruksrådet förmedla och samråda om de synpunkter som regeringen har vad gäller halvtidsöversynen – kommer vi att komma tillbaka med detta samlade dokument. Exakt när under våren vågar jag inte ha någon uppfattning om. Det är strukturfonderna som vi nu håller på att analysera. De ska fogas in i en större helhet. Men inom en inte avlägsen framtid räknar vi med att vi ska kunna komma tillbaka och samråda med nämnden om det för att kunna visa på den alldeles nödvändiga helhetssyn som man måste ha för att kunna nå en framgång.

Vi ser med viss tillförsikt fram emot förhandlingarna om nästa flerårsbudget, eftersom ju andelen nettobetalare kommer att öka. Hittills har det varit en ganska liten krets av länder som tillsammans med Sverige har drivit en mera budgetrestriktiv linje. Vi har vissa förhoppningar om att den skaran ska öka något till nästa gång.

Anf.  33  ORDFÖRANDEN:

Då har jag ingen mer på talarlistan, och då ska jag passa på att kommentera att vi har fått en inbjudan till en hearing om detta.

Vi tackar för informationen. Finns det någonting på A-punktslistan som kräver någon kommentar? Om det inte är så tackar vi statssekreterare Danielsson med medarbetare och går direkt över till nästa del och hälsar statssekreterare Annika Söder välkommen.

Vi vänder på bladet och börjar med punkt 3, om den inte är struken. Varsågod, statssekreteraren.

Anf.  34  Statssekreterare ANNIKA SÖDER:

Vi har en dagordningspunkt 2 där A-punktslistan finns, och där vill jag fästa nämndens uppmärksamhet på en punkt som rör Moldavien–Tansnistrien. Den innehåller ett förslag till beslut om reseförbud för vissa ledande personer i Transnistrien. Det är 17 personer, och detta sker mot bakgrund av de tio år gamla problemen i utbrytardelen Transnistrien och problemen med förmedlingsförsök som görs av OSSE, Ukraina och Ryssland. Reserestriktionerna är ett sätt att försöka påverka situationen i rätt riktning från EU:s sida.

Anf.  35  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Jag konstaterar att det finns ett stöd för den frågan.

Vi går vidare.

Anf.  36  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

På A-punktslistan finns också punkt 9 Anslutningsfördraget – samråd med kommissionen och samtycke vad gäller nya medlemsländer. Den här diskussionen kommer upp med det bedrägliga beteendet från Frankrikes presidents sida vad gäller hoten mot de nya medlemsstaterna och deras självständighet att uttrycka uppfattningar om tingens ordning.

Förväntas det någon diskussion där, eller uteblir sådan diskussionen, eller kommer det att på något annat sätt framföras uppfattningar eller synpunkter från svensk sida på det beteendet? Jag frågar för jag tycker att det vore angeläget att på något sätt reagera, formellt eller informellt, eftersom Sverige har arbetat så hårt för utvidgningen och uppfattas som goda vänner. Det kan hända att det sker vid en lunch eller på något annat sätt. Men jag ställer alltså den frågan. Det här är en dagordningspunkt där man skulle kunna säga vad man tycker.

Anf.  37  Statssekreterare ANNIKA SÖDER:

Det är bekant var regeringen står i just den här frågan. Det har bland annat kommit fram via medier. Det får väl övervägas om ytterligare synpunkter ska framföras informellt eller under den dagordningspunkt som Gunilla Carlsson föreslår.

Anf.  38  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Då går vi in på dagordningen. Punkt 3 om effektiviteten i unionen är struken, och då går vi vidare till punkt 4 Ett större Europa.

Anf.  39  Statssekreterare ANNIKA SÖDER:

Det är en diskussionspunkt. Det är en första diskussion om hur EU ska utforma ett större Europa, Nya grannar-initiativet. Kommissionen förväntas lägga fram ett meddelande i mars, och rådet ska diskutera punkten igen i april. Vi tror att ordförandeskapet kommer att lyfta fram en Medelhavsaspekt på denna fråga i de första diskussionerna, som äger rum på måndagen. Men det förutses inga slutsatser.

Vi kommer naturligtvis fortsatt, som vi gjorde redan när initiativet till ett brev från Anna Lindh och Leif Pagrotsky gjordes förra året, att framhålla marknadstillträdesaspekterna, andra handelspolitiska aspekter och frågor som har att göra med demokratisk utveckling, inklusive mediesektorn.

Anf.  40  CARL B HAMILTON (fp):

Jag vill understryka att Common European Economic Space inte är något föredöme. Hela det begreppet har präglats av en förljugenhet enligt min mening. Å ena sidan har man rätt överspända högtidstal om värdet av allt närmare samarbete, sedan åker man hem och har å andra sidan handelskrig med varandra. Det gäller framför allt mellan Ryssland och EU men även mellan Ukraina och EU. Jag tycker att det vore mycket bättre om man försökte backa från den här typen av begrepp och beskrivning av våra framtida relationer och i stället fokuserade på avtal och relationer där det finns en möjlighet för båda parter att nå fram till realistiska mål.

Jag tycker att man aktivt skulle motarbeta tanken på att utvidga begreppet Common European Economic Space till fler länder. Eftersom det inte fungerar med Ryssland ska man väl inte utvidga det till fler länder.

Anf.  41  AGNE HANSSON (c):

Det här rör också relationerna till Ryssland och grannskapsfrågor. Min fråga gäller OSSE och Europarådet. OSSE har ju blivit utslängt från Vitryssland. Hur är de involverade i det här sammanhanget? Det var min fråga.

Anf.  42  Statssekreterare ANNIKA SÖDER:

Till Carl B Hamilton skulle jag vilja säga, utan att våga ge mig på den stora frågan om man ska arbeta med instrumentet Economic Space, att vi har en stor samstämmighet i våra uppfattningar att det är konkreta framsteg i konkreta frågor inom handelsområdet som är målsättningen.

Vad gäller Agne Hanssons fråga om OSSE och Vitryssland har det pågått ett intensivt arbete under en ganska lång tid för att vända den negativa trenden när det gäller OSSE:s kontor i Vitryssland. Bland annat för att främja detta ändamål har det funnits reserestriktioner. Det kan vara så att vi är på väg mot en ljusning i den delen på det viset att Vitryssland har accepterat en ny chef för OSSE-missionen och OSSE-kontoret i Vitryssland. Vi förväntar oss nu att han inom en viss tid ska avlägga en rapport kring hur arbetet bedrivs och om det hela går i rätt riktning. Om det är så kan det bli aktuellt att överväga att häva reserestriktionerna.

Samarbetet mellan OSSE och EU behandlades under hand på lunchen mellan utrikesministrarna förra gången och kommer upp som en övrig fråga även på mötet på måndagen.

Anf.  43  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Nu har jag ingen mer talare anmäld. Vi tackar för informationen och går vidare till punkt 5 om västra Balkan.

Anf.  44  Statssekreterare ANNIKA SÖDER:

Här kommer rådet att anta slutsatser. De innehåller som vanligt när det gäller västra Balkan ett antal olika delar.

Den första handlar om flyktingåtervändande. Det är en text som bland annat uppmanar regionens länder att samarbeta med varandra inom det här området. Frågan kommer att behandlas i de årliga översynsrapporterna om västra Balkan som kommer i mars.

Från svensk sida har vi fått in skrivningar av mer operativ karaktär, som handlar om vad EU förväntar sig att de berörda länderna faktiskt ska göra. Vi anser att det är viktigt att underlätta frivilligt återvändande och att det här inte bara är en humanitär fråga utan också en fråga av politisk vikt för att bygga upp samhällena.

Den andra delen gäller Serbien och Montenegro. Här förväntas rådet välkomna att det federala parlamentet har antagit den nya konstitution som nämnden känner till och som handlar om ett statsförbund i Serbien och Montenegro. Det här är början på processen. Sedan handlar det om att bygga upp statsinstitutionerna och skapa en gemensam marknad så att närmandet till EU ytterligare kan förberedas. Rådet kommer också att åter framhålla vikten av att Serbien och Montenegro samarbetar fullt ut med krigsförbrytartribunalen i Haag.

När det gäller Kosovo blir det en del som handlar om att stödja UNMIK:s politik, att uppmana det temporära självstyret att nära samarbeta med UNMIK och Kfor och att från Steiners sida, UNMIK:s chefs sida, lämna över så mycket som möjligt av befogenheter till det temporära självstyret.

Belgrad och Priština kommer att uppmanas att inleda en dialog om praktiska frågor. Rådet kommer också säga att parterna måste respektera resolution 1244 genom att inte göra ensidiga deklarationer som motverkar ett multietniskt och demokratiskt Kosovo.

Slutligen när det gäller Makedonien kommer rådet troligen att välkomna att samarbetspartierna i regeringen i början av den här månaden enades om en plan för att genomföra Ohridavtalet, det vill säga överenskommelsen mellan den albanska minoriteten och regeringen.

Anf.  45  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Statssekreteraren nämnde samarbetet med krigsförbrytartribunalen. Som vi alla vet har det begåtts väldigt omfattande krigsförbrytelser på västra Balkan. Jag tycker att det är angeläget att det görs så mycket konkret som möjligt. Jag tror att det är väldigt viktigt för framtiden att de som begått brott blir dömda. Finns det en konkret lista till Haagtribunalen över dem som har begått brott? Går det att berätta lite mer om hur samarbetet formas, om det görs tillräckligt i de här frågorna?

Anf.  46  AGNE HANSSON (c):

Jag tycker att det är viktigt att flyktingfrågorna behandlas vad gäller Kosovo. Nu har väl Kroatien ansökt om medlemskap. Vad är regeringens linje i den frågan?

Anf.  47  Statssekreterare ANNIKA SÖDER:

Sven-Erik Sjöstrand frågade om krigstribunalen. Det är väldigt mycket en fråga för krigstribunalen själv att upprätta listor och faktiskt föra en hållbar rättsprocess. Som nämnden säkert känner till har det under flera år tillbaka förekommit diskussioner om hur hårt man ska gå fram för att se till att personer som misstänks också ska komma till domstolen för rättslig prövning. Det är en ganska svår fråga. När allmänna rådet upprepat framhåller frågor som har att göra med samarbete med krigsförbrytartribunalen i sina uttalanden och också i de konkreta diskussionerna med länderna på västra Balkan bidrar det ganska kraftfullt till att det här ska fungera.

Så Agne Hanssons fråga. Kroatien förväntas ansöka om medlemskap inom kort. Det har till och med talats om att det skulle kunna ske den här veckan, men jag tror inte att vi sett till någon ansökan än. Ja, jag hör att den kom i dag, men vi har inte sett till den ännu. Det är kommissionen som ska lämna sina synpunkter på detta, det som kallas för avi, och det kommer att ske innan en ansökan kan behandlas i rådet.

Vi bedriver ett samarbete inom EU:s ram, och där är också Sverige bilateralt aktivt för att Kroatien ska kunna närma sig och uppfylla alla de kriterier som måste uppfyllas. Det här är sannolikt en ganska långsiktig process, men det är viktigt att Kroatiens ansökan tas emot på ett sådant sätt att man fortsatt uppmuntrar till de ansträngningar som Kroatien vidtar för att kunna närma sig unionen.

Anf.  48  ORDFÖRANDEN:

Då har jag ingen mer på talarlistan. Jag kan sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Vi går vidare till punkt 6 på dagordningen som handlar om Mellanöstern.

Anf.  49  Statssekreterare ANNIKA SÖDER:

Det här är också en diskussionspunkt. Den kommer troligen att sönderfalla i två delar: Israel–Palestina-konflikten och Irakfrågan. Den här frågan kommer att diskuteras mellan utrikesministrarna vid lunchen. Det förbereds såvitt vi vet inte några slutsatser i någon av frågorna.

I Israel–Palestina-konflikten kommer diskussionen sannolikt att handla om vikten av ett kvartettmöte på ministernivå där man skulle kunna anta den färdplan som nämnden har hört talas om tidigare och faktiskt presentera den för parterna.

Det finns en oro inom EU för att färdplanen kan förlora i relevans om inte detta kan hända.

Det är uppenbart att palestinierna är sårbara i dag, och att EU:s engagemang i frågan är viktigt inte minst med tanke på utvecklingen i regionen i allmänhet.

Vi kommer naturligtvis också att påpeka vikten av att det humanitära läget bevakas, och helst förbättras.

Vi hoppas att det ska vara möjligt att välkomna en ny premiärminister i Palestina. Vi får se hur lång tid det tar, men det är helt klart ett viktigt steg framåt att den palestinska ledningen har tillkännagivit att det ska bli en sådan funktion – en premiärminister. Vi tror att det är en viktig förändring i maktstrukturen.

Vi kommer också att framhålla att det är viktigt att EU agerar så att val kan hållas. Det tror vi är viktigt för reformprocessen i Israel–Palestina.

Ordförande! Jag vet inte om jag ska stanna där, eller om vi ska klara av Irakfrågan också.

Anf.  50  ORDFÖRANDEN:

Vi tar Irakfrågan också.

Anf.  51  Statssekreterare ANNIKA SÖDER:

Det är också en förmodad diskussionspunkt. Jag vill informera nämnden om en öppen debatt i FN:s säkerhetsråd som fördes häromdagen och som naturligtvis har beskrivits i medierna. Det finns också en EU-aspekt på den, nämligen att EU gjorde ett gemensamt framträdande i denna öppna debatt i säkerhetsrådet. Det grekiska ordförandeskapet talade då i enlighet med det uttalande som gjordes vid stats- och regeringschefsmötet i måndags.

Från den debatten kan man också konstatera att en överväldigande majoritet av länder uttalar sig för fortsatta inspektioner och för en fredlig lösning av krisen.

Det är mycket som talar för att de förberedelser för en ny resolution som pågår kan resultera i att det läggs fram ett resolutionsutkast i en nära framtid. Vi kan bara spekulera i hur nära den framtiden är.

Det är också uppenbart att även om EU i den öppna debatten framträdde gemensamt så kan behandlingen av en sådan resolution mycket väl leda till att splittringen blir tydlig.

Nämnden känner säkert också till att vapeninspektörerna och IAEA kommer att rapportera härnäst till säkerhetsrådet den 28 februari.

För svensk del kommer Anna Lindh att framhålla att nedrustning är kärnan i den svenska politiken. Om vapeninspektörerna bedömer att framsteg har gjorts är det väsentligt att inspektionerna ges mer tid.

Det är också viktigt att FN markerar att det finns en rätt att som sista utväg ingripa militärt för att uppnå irakisk efterlevnad.

Vi tycker också att enighet i det internationella samfundet är centralt i den fortsatta behandlingen.

Anf.  52  CARL B HAMILTON (fp):

Fokus ligger naturligtvis egentligen på Saddam Hussein och på Iraks agerande. Men nu ska vi diskutera EU-aspekten av detta.

En fråga som jag föreställer mig kommer upp gäller den interna spänningen. Å ena sidan har man ett eller flera länder som Storbritannien som i diskussionen om en framtida resolution kanske vill fokusera på att man måste ha en tidsgräns. Om det nu står i 1441 att Iraks efterlevnad ska genomföras omedelbart och om Hans Blix säger att han kan få ett resultat av sina inspektioner in a short time – eller vilket uttryck han nu använder – är det klart att detta inte är någon oändlighet. Det är något som ligger hitom oändligheten, och frågan är då vad det är. Britter och amerikaner säger kanske att det rör sig om några veckor, eller kanske en à två månader.

Min fråga är: Vad säger Sverige i den diskussionen?

Nu går jag över till nästa fråga. Punkt 3 var ju struken. Den handlade om EU:s effektivitet i de yttre förbindelserna, och den effektiviteten har blivit så dålig så att man strök punkten. Men problemet kvarstår ändå.

Statssekreteraren sade att Sverige agerar för internationell enighet. Det kan vi väl ansluta oss till lite till mans. Men frågan är om Sverige tänker göra något mer materiellt i själva frågan. Tar ni några initiativ? Tänker ni ha en högre profil än genomsnittet i fråga om att försöka samla EU kring en starkare gemensam politik?

Min tredje fråga gäller det som statssekreteraren sade om att Anna Lindh kommer att betona avrustningen av Saddam Hussein. Ja, men där finns ett ytterligare problem som jag inte tycker har kommit upp riktigt i debatten. Men det kom upp i en diskussion med utrikesutskottet och försvarsutskottet vid en samlad information häromdagen. Anta att Irak avslöjar alla sina vapenarsenaler, att de förstörs och att alla bevis är vattentäta och så vidare. Då finns ju fortfarande kapaciteten kvar i landet eftersom den sitter i huvudet på folk och eftersom det är en relativt okomplicerad produktionsprocess att göra nya biologiska och kemiska stridsmedel. Det tar ett eller två kvartal.

Vad gör man då? Hur tänker man sig detta fortvarighetstillstånd? Ska det alltid finnas inspektörer där, även om det är så att man avrustar Irak under, låt oss säga, de närmaste månaderna? Hur ser man på den frågan? Okej för nedrustning, men hur blir det med det här?

Anf.  53  AGNE HANSSON (c):

Jag vill understryka att det var bra att man kunde enas om en linje från EU:s sida. Man ska inte se vem som har förlorat eller vem som har vunnit på det, och det är väl i alla fall svårt att säga som man gjorde i kammaren – att det skulle vara Storbritanniens linje som nu har segrat i den här kompromissen.

Jag vill ge fullt stöd åt den inriktning som regeringen här har deklarerat när det gäller att fortsätta debatten med svensk utgångspunkt. Jag tycker att den är helt logisk och riktig.

Det kan naturligtvis komma fram olika förslag till lösningar eller olika hypoteser. Carl B Hamilton tog upp en hypotes, och vi får väl avvakta vad regeringen säger i den frågan.

Den punkt som jag har en kommentar till är den fjärde. Man ska alltså betona enigheten och att den är central i FN. Jag understöder det, och det är viktigt att man förmår EU och Storbritannien att också gå FN-vägen. Här måste Sverige också ha en hållning. Om man kommer i det läge då FN-vägen kanske inte är möjlig – Gud förbjude – så är det viktigt. Då är trovärdigheten för FN i stor fara. Nästa fråga blir då: Ska man kompromissa med någon tidigare linje och i FN:s namn acceptera ett angrepp, eller ska man fortfarande hävda FN-linjen och inte stödja ett angrepp från USA:s och Storbritanniens sida?

Det är visserligen en hypotes, men frågan kan inte uteslutas. Jag skulle vilja höra någon synpunkt i den riktningen. Jag ska gärna också skicka med en kommentar. Det är inte självklart att FN:s trovärdighet behöver skadas om 16 av 17 medlemmar har en fast uppfattning även i framtiden.

Anf.  54  Statssekreterare ANNIKA SÖDER:

Ordförande! När det gäller frågan om tidsgräns sägs det i uttalandet från början av veckan att detta inte kan pågå i all evig tid. Jag tror att det vore förmätet av oss att ange exakt hur en sådan tidsgräns ser ut. Trovärdigheten i rapporteringen från IAEA och från vapeninspektörerna är mycket stor. Detta är naturligtvis ett oerhört viktigt element i ställningstaganden kring tidsgränser. Det handlar då också om hur Irak förhåller sig till inspektörerna. Där någonstans ligger frågan om tidsgräns.

Vad gäller effektiviteten i det yttre förbindelserna pågår det trots allt på många områden mer av gemensam politik, såväl inom den strikta utrikespolitiken som vad gäller helheten i yttre förbindelser. Det inkluderar ju andra områden än utrikes- och säkerhetspolitiken inom EU. Om vi tittar några år tillbaka i tiden ser vi en klar förändring.

Det är uppenbart att en fråga som den här inte har kunnat hanterats i sådan enighet. Men det finns en undertext i EU-samarbetet som ändå går i riktning mot mer gemensamhet än mindre.

I frågan om avrustning och intellektuell kapacitet får man nog anse att det folkrättsligt, genom de resolutioner som har antagits och så vidare, ligger vid att det är den materiella kapaciteten som det handlar om. Den fråga som Carl B Hamilton ställer gränsar till de funderingar som finns om hur man förhåller sig till att sådan här kapacitet kan ställas till förfogande för till exempel internationell terrorism. Jag bedömer det spontant som mycket svårt att ingripa mot kunnande. Det som folkrättsligt är möjligt att ingripa mot nu är den materiella kapaciteten.

Vad gäller Agne Hanssons fråga om FN-linjen eller inte FN-linjen tror jag att det är oerhört viktigt att hålla fast vid det som sades vid mötet i måndags och som också har framförts av statsministern och utrikesministern; FN-linjen är den rätta linjen. Vi måste upprätthålla trycket på Saddam Hussein och därmed understryka att det är FN som har rätten att som en sista utväg använda våld. Det är uppenbart att frågan innehåller flera dilemman kring FN:s ställning i framtiden oaktat om det blir en FN-linje som egentligen inte har fullt stöd eller om det blir ett agerande utan FN.

Med ett slutligt användande av våld i den ena eller den andra formen finns det anledning att bevaka FN-frågan och arbeta för att stärka FN på olika sätt parallellt med en sådan utveckling.

Anf.  55  CARL B HAMILTON (fp):

Annika Söder sade att man egentligen bara kan ingripa mot materiell kapacitet och de lager som finns, och inte mot kunskapen. Då står man fortfarande kvar med problemet.

Min fråga gällde om tanken och visionen är att det ska finnas vapeninspektörer i Irak i all evighet. Alternativet är naturligtvis att det då skapas ett motiv för att faktiskt avskaffa Saddam Hussein. Anna Lindh och många andra säger ju att vi inte ska ingripa mot regimen utan mot vapnen. Men om man har Saddam Hussein kvar så får man anta att så länge han sitter kvar så kommer han att se till att generera produktionen och produktionskapaciteten och hålla den vid liv. Apparaten står och puttrar med olika gräsliga massförstörelsevapen.

Om man inte har en uppfattning där så har man ju gett ett motiv för dem som vill angripa för att få bort Saddam Hussein och inte vapenlagren, eller hur?

Anf.  56  Statssekreterare ANNIKA SÖDER:

Ordförande! Säkerhetsrådet kan självfallet besluta om fortsatta inspektioner i en sådan situation som Carl B Hamilton beskriver.

Jag vet inte riktigt hur jag ska uttrycka det här, men det är viktigt att hålla vissa principer uppe. Vi har inte lyckats framhålla dem när det gäller situationen i Irak på mycket, mycket lång tid. Men att skapa demokratiska förutsättningar i alla länder där folken kan välja sina ledare är naturligtvis någonting som kanske ännu mer kraftfullt skulle kunna bidra till att man inte fick en sådan utveckling som Carl B Hamilton befarar.

Anf.  57  ORDFÖRANDEN:

Jag har ingen mer på talarlistan, så då får vi tacka för informationen och gå vidare till nästa punkt på dagordningen, som är punkt 7, ESFP. Den frågan var uppe i EU-nämnden senast den 24 januari.

Anf.  58  Statssekreterare ANNIKA SÖDER:

Tack, ordförande! Punkt 7 om europeisk säkerhets- och försvarspolitik innehåller tre punkter.

Den första gäller säkerhetsavtalet mellan EU och Nato, som ju nämnden känner till. Det är en A-punkt.

Den andra punkten gäller EU-insatsen i Makedonien. Där känner ju också nämnden till att rådet har antagit en gemensam ståndpunkt om planeringen för insatsen. Man siktar nu på ett övertagande av insatsen under mars månad. Det pågår operativ planering och det planeras en konferens där man ska anmäla truppbidrag. För svensk del siktar vi på ett övervakningsteam på åtta till tio personer plus två stabsofficerare. Den svenska planeringen kan fortskrida nu när riksdagen häromdagen antog den proposition som regeringen lade på riksdagens bord för någon vecka sedan.

Den tredje delen gäller Bosnien och Hercegovina. Det är en diskussionspunkt om ett möjligt övertagande av Natoinsatsen Sfor från EU:s sida. Som ett första steg väntas Javier Solana avlägga en rapport om sitt samråd med olika aktörer inför ett eventuellt sådant övertagande. Man tror att ett sådant skulle kunna ske under nästa år. Det skulle då komplettera den rad aktiviteter som EU redan har i Bosnien och Hercegovina på det ekonomiska området, det politiska området och så vidare.

Detta är en ganska stor utmaning för EU eftersom storleken på insatsen är betydligt större än insatsen i Makedonien. Även om Sfor just nu håller på att minska talar man om en insats på någonstans mellan 4 000 och 8 000 personer.

Anf.  59  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Det finns ingen anmäld talare, så då vill jag sammanfattningsvis återigen konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i ärendet.

Vi går vidare på listan. Det blir punkt 8, om förbindelserna mellan EU och Ryssland.

Anf.  60  Statssekreterare ANNIKA SÖDER:

Ordförande! Detta är också en diskussionspunkt. Ordförandeskapet vill veta hur medlemsländerna ser på de ryska förslagen om att uppgradera partnerskaps- och samarbetsavtalet och att skapa nya strukturer för konsultationer på hög nivå.

Från svensk sida anser vi att det är viktigt att ha en ge-och-ta-relation med Ryssland. Vi anser också att det är viktigt att det toppmöte som äger rum i Petersburg den 31 maj ger tillfälle att ta upp de svåra frågorna som till exempel Tjetjenien, avtalet om kärnsäkerhet, MNEPR och frågan om Kaliningrads utveckling.

Vi är skeptiska till att fördjupa samarbetsavtalet ytterligare. Vi ser hellre att vi utvecklar de punkter som redan finns där. Vi är också skeptiska till att skapa nya konsultationsstrukturer.

När det gäller själva toppmötet har den ryska presidenten bjudit in samtliga 15 medlemsländer – detta med anledning av Petersburgs jubileum. Han har också bjudit in Polen och Indien, som är nära vänner till Ryssland, men inte övriga kandidatländer, utan bara Polen. Vi kommer på måndag att framföra att vi tycker att det är viktigt att samtliga kandidatländer bjuds in.

Anf.  61  CARL B HAMILTON (fp):

Det är viktigt att samtliga nya medlemsländer bjuds in; det tycker jag är en självklar svensk ståndpunkt.

Jag ska inte upprepa det som jag sade tidigare, men det gäller naturligtvis alltjämt.

Det är viktigt att Sverige och för den delen också Finland för fram problemen med ryska kärnkraftverk. Vi har fyra reaktorer utanför S:t Petersburg, så det kan ju väcka en särskild stämning på mötet om man påpekar det. Två av reaktorerna är lika farliga som Ignalina var innan det säkrades av andra nordiska länder. Två är ännu farligare. Ingen av dem är väl inkapslad såvitt jag vet, så dessa fyra reaktorer utanför S:t Petersburg är egentligen det största hotet mot den svenska folkhälsan som finns.

Jag tycker att frågan om ökad kärnkraftssäkerhet i västra Ryssland är omöjlig att gå förbi för EU, för Sverige och Finland och för de nya länderna Estland, Lettland och Litauen. Jag vill därför föreslå detta som en ytterligare svensk prioritering vid mötet.

Anf.  62  AGNE HANSSON (c):

Jag tycker naturligtvis också att det är viktigt att vi har en relation mellan EU och Ryssland. Men man måste också ta upp de svåra frågorna i det sammanhanget. Jag har tidigare varit kritisk mot regeringen på den punkten, och jag hälsar med tillfredsställelse att man är beredd att göra det och driva detta i EU.

Till listan kan man naturligtvis lägga ännu fler frågor: hela miljöproblematiken i Murmansk och Östersjöns miljöproblematik med oljetransporter och annat. Det bör man kunna tackla inom den nordliga dimensionen.

En ytterligare fråga är hiv/aids-frågan.

Det finns alltså alltid problem att diskutera med Ryssland och EU.

Anf.  63  Statssekreterare ANNIKA SÖDER:

När det gäller Carl B Hamiltons påpekande om kärnkraftssäkerhet uttryckte jag mig kanske lite oklart. När vi vill ha frågan om kärnsäkerhetsavtalet högt på dagordningen som en svår fråga handlar det självfallet om precis det som Carl B Hamilton beskriver. Där är vi helt överens.

Vi har många forum att diskutera svåra frågor och miljöproblematiken med Ryssland i. Jag utesluter inte alls att vi kan försöka ta upp också de frågor som Agne Hansson nämner, inklusive den nordliga dimensionen, och att de kan föras fram från svensk sida i processen fram till toppmötet.

Vi delar självfallet också uppfattningen om att hiv/aids är ett stort problem. Det pågår redan en dialog, också i de olika samarbetsforum som vi har med Ryssland, både i närområdet och inom EU.

Anf.  64  ORDFÖRANDEN:

Tack för det! Jag har ingen på talarlistan, så då tackar vi för informationen och går vidare på dagordningen.

Vi kommer nu till punkt 9, som jag förstår är struken. Då går vi vidare till punkt 10 – Övriga frågor.

Anf.  65  Statssekreterare ANNIKA SÖDER:

Det hålls en ministertrojka med OSSE i anslutning till rådsmötet. Vid själva rådsmötet förväntas Nederländerna, som är ordförande i OSSE under det här året, att informera om aktuella OSSE-frågor. Som nämnden känner till anser vi från svensk sida att det är oerhört viktigt att samarbetet mellan EU och OSSE kan stärkas allmänt och att OSSE har fördelar med sin fältnärvaro och sitt breda mandat. Det gäller särskilt i Centralasien, södra Kaukasien och de områden som vi redan tidigare i dag har talat om.

Anf.  66  ORDFÖRANDEN:

Jag har en fråga. Kommer även frågan om Sri Lanka upp här?

Anf.  67  Statssekreterare ANNIKA SÖDER:

Den är struken.

Anf.  68  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Ordförande! Jag tycker precis som statssekreteraren att OSSE har en viktig roll. OSSE består ju av 55 organisationer, så det är väl bra att det knyts ett bättre samarbete. Men OSSE måste också kunna agera friare, och inte enbart förknippas med EU. Man måste få en stabilitet – då tror jag att OSSE kommer att få en bättre roll och en bättre stadga. OSSE är ju en viktig brygga mellan öst och väst.

Anf.  69  ULF HOLM (mp):

Ett samarbete mellan EU och OSSE är värdefullt. Men det står i papperen att det ska stärka EU:s roll i OSSE. Det kan man kanske tolka lite konspiratoriskt, som att EU vill försöka ta över OSSE på vissa punkter. Det kan väl knappast vara meningen, så det kanske är en felskrivning. OSSE spelar en nyckelroll, och jag hoppas att det ska så förbli.

Anf.  70  LENNART HEDQUIST (m):

Eftersom det gäller övriga frågor skulle jag också vilja fråga i vilken utsträckning det kommer att ges någon rapport om Cypernfrågan.

Anf.  71  Statssekreterare ANNIKA SÖDER:

Tack för intressanta frågor om EU och OSSE.

Beskrivningen ska ses mot bakgrund av att Ryssland under ganska lång tid har spelat en försiktig roll i OSSE. Förra året uppstod ett närmande mellan USA och Ryssland i OSSE, vilket vi och många andra med oss tycker är oerhört glädjande eftersom OSSE:s stora värde, förutom de aspekter som jag nämnde – fältnärvaron och det breda mandatet – är universaliteten. OSSE organiserar ju samtliga länder i hela området, inklusive en rad länder i svåra områden där olika internationella organisationer kan bedriva aktiviteter.

Beskrivningen att stärka EU:s roll handlar om att öka EU:s aktiviteter i OSSE i förhoppningen att organisationen ska fungera som en samlingsplats för de olika intressen som finns i hela Europa, inklusive Centralasien, som ju också är med.

Frågan om Cypern planeras inte att diskuteras på måndag.

Ordförande! Däremot har jag fått en annan övrig fråga på min lista. Om det finns tid så skulle jag vilja ta upp den.

Anf.  72  ORDFÖRANDEN:

Jag vill bara fråga om någon har något att tillägga till de föredragningar som vi har fått. Om inte så kan vi godkänna den redovisningen, och gå vidare med övriga frågor.

Anf.  73  Statssekreterare ANNIKA SÖDER:

Den andra övriga frågan gäller Europaparlamentets förslag att bjuda in Taiwans president. Som bekant har EU en gemensam visumpraxis som innebär att vi inte utfärdar visum för Taiwans högsta ledning, till exempel president, vice president och premiärminister. Belgien skulle bli viserande myndighet om Europaparlamentet skulle göra en inbjudan. Belgien har därför begärt att få diskutera frågan i samband med rådsmötet på måndag.

Som nämnden känner till har EU en gemensam linje i frågan om Taiwan. Även Sverige följer den så kallade ett-Kina-politiken, som innebär att vi inte har officiella kontakter med regeringen på Taiwan. Den innebär också att vi främjar kontakter på en rad områden av ömsesidigt intresse, som till exempel vetenskap, kultur, teknik och så vidare.

Anf.  74  CARL B HAMILTON (fp):

Vilken är Sveriges position? Välkomnar ni att Belgien och andra EU-länder kan ta emot Taiwans president?

Anf.  75  Statssekreterare ANNIKA SÖDER:

Svensk position, som också har redovisats här tidigare i nämnden i samband med att EU tidigare har diskuterat frågan, är att visum inte ska utfärdas till de personer som jag nu räknade upp – president, vice president med flera. Det är ju presidenten som skulle vara aktuell i det här fallet.

Anf.  76  CARL B HAMILTON (fp):

Har jag uppfattat det korrekt – att regeringen kommer att motarbeta den belgiska förfrågan?

Anf.  77  Statssekreterare ANNIKA SÖDER:

Jag uppfattar inte ärendet så att Belgien vill göra en förfrågan om att få utfärda visering, utan som att Belgien vill ha en diskussion inom EU-kretsen om hur man ska förhålla sig om Europaparlamentet utfärdar en inbjudan som leder till en förfrågan hos Belgien om visering.

Anf.  78  CARL B HAMILTON (fp):

Jag förstår att man för en diskussion om vad som skulle ske om Belgien gjorde en sådan förfrågan. Men min fråga gäller vilken Sveriges position är beträffande ett belgiskt önskemål att möjliggöra för Taiwans president att uppträda inför Europaparlamentet. Är den gamla positionen huggen i sten?

Anf.  79  Statssekreterare ANNIKA SÖDER:

Jag upprepar att jag inte uppfattar Belgiens förfrågan som ett önskemål om att få utfärda visering för presidenten utan som ett önskemål från Belgien om att få en vägledning och en diskussion i EU-kretsen om hur man ska förhålla sig. Jag tycker att det är en viktig nyansskillnad.

Svensk position är EU:s gemensam position. Detta är ju nytt för oss när det kommer upp på måndag, och vi förväntar oss inte – åtminstone inte på det här stadiet – att det skulle bli någon ändring i EU:s gemensamma position när det gäller visering till de här ledande taiwanesiska personerna.

Anf.  80  LENNART HEDQUIST (m):

Men man kan ju tänka sig att det inom EU-kretsen kan finnas lite olika synpunkter på detta, om den frågan tas upp. Och då är Carl B Hamiltons fråga relevant. I vilken utsträckning kommer Sverige, i så fall, att verka för att stödja en uppluckring av den tidigare positionen? Eller kommer Sverige att tillhöra dem som vidhåller den positionen, så att den blir huggen i sten?

Anf.  81  Statssekreterare ANNIKA SÖDER:

En gemensam EU-politik är central för oss i den här frågan när det gäller förbindelserna med Taiwan och förbindelserna med Kina, som ju ligger bakom det här, som vi alla vet. Vi anser att det är centralt att vi och de övriga EU-länderna kan ha en gemensam position i de frågorna, och vi är naturligtvis beredda att lyssna på olika argument, som vi alltid är när frågor av det här slaget diskuteras.

Anf.  82  CARL B HAMILTON (fp):

Jo, men både Lennart Hedquist och jag har samma fråga, och vi får liksom inget svar. Vi sitter ju här och utövar riksdagens kontrollmakt. Nu säger Annika Söder att Belgien vill ta upp frågan för att söka vägledning i EU-kretsen. Ordet ”vägledning” använde statssekreterare. Då är frågan: Vilken vägledning får Belgien av Sverige?

Anf.  83  SONIA KARLSSON (s):

Jag måste säga att jag mycket tydligt har uppfattat att statssekreteraren säger att Sveriges inställning är att visum inte ska utfärdas, och det är också den gemensamma inställning som man har haft och har i EU. Sedan kan det bli en diskussion på grund av den här framställan, men jag uppfattar det fortfarande som att Sverige anser att visum inte ska utfärdas så som det är nu.

Anf.  84  ORDFÖRANDEN:

Jag kan också konstatera att det här inte är någon förändring i Sveriges linje, utan det här är en information från statssekreteraren om en fråga som kan komma upp. Den svenska ståndpunkten är densamma som den har varit tidigare.

Anf.  85  Statssekreterare ANNIKA SÖDER:

Jag kan tillägga att vi förväntar oss inga formella beslut på måndag, eftersom frågan har kommit upp som en övrig fråga mycket sent. Därför finns det, om det skulle finnas ett intresse från olika håll om att man från EU:s sida ska inta en förändrad position, möjlighet för oss att återkomma till nämnden.

Anf.  86  ORDFÖRANDEN:

Det betyder att vi får tillbaka frågan om det skulle bli någon förändring vad gäller den position som Sverige har. I övrigt är det inga förändringar.

Anf.  87  AGNE HANSSON (c):

Jag hade inte tänkt lägga mig i den här debatten. Det är väl en tolkningsfråga. Jag tolkar nämligen inte regeringens svar så strikt som det gjordes på andra sidan bordet. Jag tycker att det är en klok linje. Därför har jag inte lagt mig i debatten mer än så här. Jag tolkar ändå svaret som att det viktigaste är att EU har en gemensam linje. Skulle det bli en gemensam linje om att det är okej att utfärda visum kan även Sverige ställa upp på en sådan linje.

Anf.  88  SONIA KARLSSON (s):

För tydlighets skull vill jag säga att det var det jag sade.

Anf.  89  CARL B HAMILTON (fp):

Det blir ändå väldigt konstigt om man har en fullständigt viljelös position där man säger att om EU behagar flytta sin gemensamma position från läge ett till läge två så följer Sverige den. Vår fråga är: Har Sverige någon egen vilja i denna fråga? Det finns ju inte en sådan, utan vi följer EU:s gemensamma position vad den än blir.

Anf.  90  ORDFÖRANDEN:

Jag vill bara påminna Carl B Hamilton om att det svar vi fick var att den svenska linjen gäller. Blir det någon förändring avser utrikesministern att återkomma till EU-nämnden. Det tycker jag är ett tillräckligt svar. Därmed vill jag tacka för den här informationen. Jag undrar bara om det finns något med anledning av de ärenden som kan komma upp i anslutning till detta, som finns på listan, som statssekreteraren vill kommentera.

Anf.  91  Statssekreterare ANNIKA SÖDER:

Jag skulle vilja ta tillfället i akt att ta upp en fråga som kommer att behandlas i RIF-rådet den 27 februari som gäller en gemensam ståndpunkt om undantag från sanktioner av humanitära skäl. Den frågan är en fråga som hör hemma i rådet för allmänna frågor och yttre förbindelser, men av tidsskäl kommer den att behandlas i RIF-rådet.

Det gäller en ändring av EU:s regelverk med anledning av säkerhetsrådets resolution 1452, som handlar om att man ska få göra undantag för vissa tillgångar och ekonomiska resurser när det gäller frysningsreglerna. Det handlar om utgifter för mat, hyra, medicin och så vidare.

De här nya reglerna i FN-resolutionen, som man kan säga hörsammar en del av de saker som den svenska regeringen har fört fram när det gäller att förbättra rättssäkerheten vid sanktioner, ska alltså föras in i EU:s regelverk. Det kommer då att detaljreglera undantagen från sanktionerna. Det är en komplicerad teknisk procedur kring det här. Fördraget kräver att ministerrådet, innan förordningen antas genom bland annat behandling i Europaparlamentet, ska anta en gemensam ståndpunkt eftersom det ju rör utrikes- och säkerhetspolitik.

Den här processen vill samtliga EU-länder skynda på. Det är därför frågan kommer att tas upp redan på rådet på torsdag. Gången är alltså den att den gemensamma ståndpunkten behandlas i Coreper på onsdag och i rådet på torsdag. Regeringen fattar också ett beslut om den här gemensamma ståndpunkten på torsdag i nästa vecka. Själva ståndpunkten innehåller bara tre artiklar. I en sägs att man ska ta hänsyn till de här undantagen i FN-resolutionen. De andra två artiklarna gäller procedurfrågor.

Anf.  92  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Från mitt partis sida välkomnar vi att man nu i alla fall tittar på den humanitära aspekten. När det gäller sanktioner vet vi att barn och de i omgivningen kan drabbas fruktansvärt, och det är inte de som har gjort orätta saker. Vi välkomnar att man nu i alla fall går ett steg i rätt riktning.

Sedan tycker jag allmänt att man borde ha en diskussion om det här med sanktionspolitik. Det är många som inte har rätt att överklaga, och många kan drabbas på ett orättvist sätt. Så den här diskussionen måste fortsätta, men det här är i alla fall ett steg i rätt riktning.

Anf.  93  ORDFÖRANDEN:

Det är precis det som nämnden tidigare har efterfrågat som vi nu får.

Då kan jag konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet och att vi får någonting som vi har efterfrågat tidigare. Då tror jag att vi var klara. Då får vi tacka statssekreterare Söder med medarbetare så mycket för det här.

2 §  Konkurrenskraft

Statssekreterare Sven-Eric Söder (inre marknad och industri)

Rapport från ministerrådsmöte den 26 november 2002

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 3 mars 2003

Anf.  94  ORDFÖRANDEN:

Då går vi vidare på dagordningen. Jag hälsar statssekreterare Sven-Eric Söder med medarbetare välkomna till EU-nämnden. Vi beklagar att vi är lite försenade, men vi hoppas att ni har haft det trevligt medan ni har väntat.

Som vanligt börjar vi med en rapport från ministerrådsmötet den 26 november. Därefter tar vi informationen och samrådet. Varsågod, statssekreteraren!

Anf.  95  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER:

Tack så mycket! Innan jag går in på det kommande rådsmötet, som äger rum den 3 mars, skulle jag vilja ge en rapport från det senaste mötet, som var den 26 november.

På det mötet behandlade vi såväl industrifrågor som forskningsfrågor och inremarknadsfrågor. Jag kommer att koncentrera min rapport på det som hände på industri- och inremarknadsområdet, och jag vet att utbildningsministern vid ett senare tillfälle kommer att informera nämnden om forskningsfrågorna, som var uppe vid det här tillfället.

Då ska jag gå över till våra frågor. På mötet den 26 november enades medlemsstaterna om en ny tillämpningsförordning om konkurrensreglerna i EG-fördraget, en fråga som vi också gick igenom rätt noggrant inför mötet här i nämnden. Som ni kanske kommer ihåg från det tillfället var syftet med den här förordningen att man skulle gå vidare för att effektivisera tillämpningen av EU:s konkurrensregler.

Den här nya förordningen, som vi betraktar som en stor framgång, rör förbud mot konkurrensbegränsande samarbete mellan företag och också förbud för företag att missbruka sin dominerande ställning på marknaden. Det innebär i praktiken att genom den nya förordningen möjliggör man bland annat att mer resurser kan läggas på att spåra olagliga karteller och andra konkurrensbegränsningar, vilket jag tror att vi alla har anledning att välkomna.

Vidare antog rådet slutsatser om ett mer konkurrenskraftigt företagsklimat, och det innefattar politikområden som entreprenörskap, regelförbättring, kapitalförsörjning samt öppna och väl fungerande marknader. Det är alltså områden som sammantaget har betydelse för konkurrenskraften.

Jag vill också fästa er uppmärksamhet på att vi i det sammanhanget diskuterade frågan om kvantitativa mål i näringspolitiken, som vi från vår sida tycker är väldigt viktigt. Det är inte lika uppskattat i alla medlemsstater, men vi tycker att det är viktigt. Ska man kunna mäta vad man har uppnått är det också viktigt att skaffa sig instrument för det. När det gäller de här områdena handlar det ju inte om några skarpa rättsakter, utan det handlar väldigt mycket om erfarenhetsutbyte och benchmarking. Om det ska bli meningsfullt är det viktigt att man kan ha instrument för att mäta vad man har uppnått.

Jag ska gå vidare till andra områden som diskuterades på det här rådet. Det antogs också slutsatser om att minska och omorientera det statliga stödet, som vi naturligtvis också hade uppe inför rådsmötet. Slutsatserna fokuserar på behovet av uppföljning och utvärdering av effekterna av statligt stöd, och kommissionen redogjorde också för utvecklingen av det statliga stödet i unionen.

Rådet antog också slutsatser som rörde bioteknologi, och i de här slutsatserna lägger man en operativ handlingsplan för att genomföra arbetet med kommissionens handlingsplan för biovetenskaper och bioteknik som presenterades för ungefär ett år sedan.

På dagordningen för rådets sammanträde stod också frågan om gemenskapspatent, en fråga som återkommer hela tiden, tyvärr, och som är väldigt viktig och stor för oss, som ni vet. På mötet noterades helt enkelt bara ordförandeskapets slutsatser för den framtida hanteringen av frågan. Jag avser att återkomma till den när vi ska ta upp det som ska diskuteras den 3 mars, för tyvärr är frågan inte löst ännu.

Detta var kortfattat vad jag ville återrapportera från detta rådsmöte.

Anf.  96  ORDFÖRANDEN:

Tack för det! Jag lämnar ordet fritt med anledning av den här rapporten. Det är ingen som begär ordet. Då tackar vi för informationen och går in på dagordningen.

Jag undrar om det finns några punkter på A-punktslistan som vi bör kommentera innan vi börjar?

Anf.  97  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER:

Den här genomgången inför rådsmötet är ju något tidigare än brukligt – det vill jag inledningsvis poängtera. Det gör att förberedelserna inför rådsmötet inte är genomförda till slut i alla avseenden, så jag kan tyvärr inte svara på det.

Anf.  98  ORDFÖRANDEN:

Då går vi vidare till punkt 3 på dagordningen om förberedelserna inför Europeiska rådet den 21 mars 2003. Varsågod!

Anf.  99  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER:

Tack så mycket! Jag skulle inledningsvis särskilt vilja uppmärksamma några dagordningspunkter som vi tror är av särskild vikt. Det gäller dagordningspunkt 3, som rör konkurrenskraftsrådets bidrag till vårtoppmötet, dagordningspunkt 4, som rör rådsslutsatser om konkurrenskraft och entreprenörsanda, dagordningspunkt 9, som avser en gemensam politisk strategi för gemenskapspatentet, som jag nämnde tidigare, och dagordningspunkt 10, som gäller en lägesrapport och diskussion angående förslaget till direktiv om övertagandebud, alltså det som vi brukar kalla för takeover-direktivet.

Självfallet står jag också till förfogande för att ge svar på och diskutera övriga frågor.

Anf.  100  ORDFÖRANDEN:

Då gör vi så, men vi följer dagordningen. Det blir lättast att få med allting i protokollet då. Vi börjar med punkt 3.

Anf.  101  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER:

Den punkten gäller den så kallade syntesrapporten och bidraget till vårtoppmötet. Kommissionen presenterar, som ni vet, varje år en rapport inför Europeiska rådets vårtoppmöte, och den här rapporten visar vilka områden som kommissionen tycker att Europeiska rådet ska prioritera i sina slutsatser – det är den så kallade syntesrapporten.

Jag vill gärna ta tillfället i akt att fästa er uppmärksamhet på att Sverige har legat väldigt väl till i de mätningar som kommissionen har gjort som avser medlemsstaternas förmåga att leva upp till de ambitioner som vi har i Lissabonprocessen. Det gäller ekonomiska reformer och sociala reformer, och det gäller också den ekologiska sidan, alltså hållbarhetsaspekten. Det är en rad parametrar som man mäter, men sammantaget har Sverige legat väldigt väl till. I de allra flesta sammanhang toppar vi den här listan tillsammans med de övriga nordiska länderna, Finland och Danmark, vilket jag tycker är viktigt att notera.

I syntesrapporten i år behandlar man också de här olika aspekterna, som jag nämnde, på ett integrerat sätt – de berör ju varandra avsevärt. Vi tycker att det är bra att man har gjort på detta sätt, och vi välkomnar det. Det är klart att konkurrenskraften inte bara bygger på ekonomisk tillväxt, utan man måste också ta miljömässig hänsyn. Det handlar om socialt skydd för medborgarna, och det handlar naturligtvis om att verka för en hög sysselsättningsgrad.

Detta har kommissionen tagit fasta på i sin rapport. Enligt rapporten rekommenderar kommissionen att vi gemensamt i framtiden satsar på att stimulera kunskap och innovation, fattar slutligt beslut om de återstående Lissabonreformerna och försöker åstadkomma en samverkan mellan Lissabonstrategin och den makroekonomiska politiken i medlemsstaterna, vilket är väldigt viktigt.

Vi tycker att den här rapporten är ett viktigt underlag för rådet, som nu ska göra motsvarande prioriteringar. Detta arbete är konkurrenskraftsrådets bidrag till vårtoppmötet. Det tänkte jag nämna någonting om.

När vi nu har ett nytt råd som integrerar industrifrågorna, forskningsfrågorna och inremarknadsfrågorna bedömer vi det som att vi har en bättre möjlighet att ge ett operativt bidrag till vårtoppmötet. Låt mig därför bara säga något kort om det.

Vi menar att om vi ska nå målet att bli världens mest konkurrenskraftiga marknad måste vissa frågor upp på agendan, i synnerhet Europeiska rådets agenda, för att manifestera att det finns en politisk vilja för den här processen. Det är det som ska diskuteras den 3 mars. Ett utkast som underlag för den här diskussionen har utarbetats i rådsarbetsgruppen.

Liksom kommissionen, i sin syntesrapport, menar vi att det inte nu är läge att presentera flera nya mål för det här arbetet. Vi har redan problem med missade måldatum och vad vi kallar för delivery gap. Det vore dumt att ta på sig nya utmaningar så länge det inte har varit möjligt att leva upp till de ambitioner som vi redan har bestämt oss för. Därför är det viktigt att nu lägga ned all den kraft som behövs för att genomföra de åtgärder och arbeta enligt de riktlinjer som redan har beslutats.

Det är klart att några frågor måste få mer utrymme än andra, och det måste, som vi ser det, handla om områden som rymmer en stor potential för tillväxt. Det handlar exempelvis om den inre marknaden för tjänster och småföretag. Det är uppenbart att vi redan har fått många nya arbetstillfällen genom att öka rörligheten på den inre marknaden, och detta är ett arbete som måste fortsätta. Vi tror dock att det finns en möjlighet att nå ännu längre om vi kan mobilisera en kraftfull politisk vilja i det här sammanhanget och om vi kan skapa en inre marknad med enkla och tydliga regler och ett öppet och stimulerande företagsklimat. Då har vi tagit ett bra steg på vägen mot att uppnå ambitionen, som ska vara uppfylld 2010.

Kunskap och innovation är två andra honnörsord under det här året. Vi tycker att det är viktigt att fortsätta att arbeta för ett bättre företagsklimat för innovativa företag och dessutom att fortsätta att stimulera forskningssamarbetet. Då är det viktigt att ha i åtanke att vi är öppna för samarbete i forskningspolitiken. Detta ryms naturligtvis också under den nationella kompetensen, så det handlar mycket om att opinionsbilda när det gäller det här. Det handlar inte om att koordinera det här på gemenskapsnivå i första hand utan om att diskutera det.

Vi tycker också att det är viktigt att regelverken blir lättförståeliga och tydliga, i synnerhet med bäring på små företags möjligheter att hävda sig på marknaden. Men det finns också en konsumentaspekt. Det är alldeles givet.

Gemenskapspatentet, som jag återkommer till längre fram, tycker vi är ett bra exempel på hur viktigt det är med ett verktyg som möjliggör ett genomförande av den inre marknaden när det handlar om att stimulera näringslivet och forskningen. Från vår sida, liksom konkurrenskraftsrådets sida, är det viktigt att framhäva det ömsesidiga beroendet. Vi måste arbeta med en tydlig målsättning i sikte och inte stirra oss blinda på detaljer, utan det är de övergripande frågorna som är viktiga. Annars är vi nog rädda för att Lissabonprocessen kan gå i stå.

Tiden är knapp, så jag begränsar mig med detta.

Anf.  102  ULF HOLM (mp):

Det är väldigt många punkter som då ska vara ett urval prioriterade områden. Om man ska prioritera tycker jag kanske att listan är lite väl lång. Med tanke på beslutsprocessen och hur arbetet i EU brukar fungera blir det kanske bara småaktiviteter i stället för någonting som görs gemensamt. Sedan kan man ha invändningar mot flera av de punkter som finns här. Jag ser det som väldigt svårt att rymdstrategin ska vara ett av de prioriterade områdena. Det finns betydligt viktigare punkter, tycker jag.

Du nämnde bara som hastigast det här med konsumentintresset. Jag tror att det är väldigt viktigt i de här diskussionerna att man tar det och hållbar utveckling till sig.

Anf.  103  AGNE HANSSON (c):

Det finns naturligtvis mycket här som är viktigt, till exempel enklare regler och ett gott företagsklimat. Vilka åtgärder som sedan ska till internt i Sverige har vi kanske inte samma uppfattning om, men jag ska inte dra upp en debatt om näringspolitiken. Det är väl inte detta forum till för heller.

Jag har en fråga med anledning av det som regeringen också säger är viktigt, nämligen att åstadkomma en samverkan mellan Lissabonstrategin och den makroekonomiska politiken. Jag vill fråga vad man egentligen menar med det. Är till exempel nödvändigheten av en gemensam valuta ett av kriterierna i den här makroekonomiska politiken? För att jag ska slippa att begära ordet en gång till vill jag säga att jag och Centerpartiet inte ser kopplingen till EMU som nödvändig i den skrivningen.

Anf.  104  MIKAEL ODENBERG (m):

Ordförande! Det ligger lite i sakens natur att det blir ett ganska vidlyftigt urval av områden som förs in i en sådan här diskussion. Det ligger liksom lite grann också i Lissabonprocessens natur. Underlaget är dessutom rätt prematurt, om jag har förstått det rätt. Det ska arbetas vidare.

Jag tänkte bara beröra en detalj med en kommentar, och det har att göra med regelförbättringarna, som ju ingår som ett led i att skapa ett bättre och konkurrenskraftigare företagsklimat i Europa. Detta finns ju som en särskild punkt. Men i hopp om att vi ska slippa gå in särskilt på den kommenterar jag regelförbättringsarbetet något här.

Jag noterar att regeringen längre fram i kommentarerna till punkt 5 konstaterar att man håller en väldigt hög profil i frågorna om regelförbättringar, att bättre och enklare regler är en viktig fråga. Det enda önskemål som jag då skulle vilja framhålla är att regeringen tar med sig något av denna höga europeiska profil till hemmaplan. Jag säger det mot bakgrund av att riksdagen så sent som i december fann sig föranlåten att ta regeringen i örat med anledning av att regelförenklingsarbetet inte bedrevs med den kraft i Sverige som riksdagen hade anledning att önska sig. Jag tror att riksdagen skulle uppskatta mycket om en del av den höga profilen i EU-arbetet på regelförbättringsområdet kunde hemföras till hemmaplan.

Anf.  105  ORDFÖRANDEN:

Innan jag släpper in statssekreteraren vill jag bara informera nämnden om att kansliet avser att göra en PM om konkurrensfrågor, så vi kommer att få det. Varsågod, statssekreteraren!

Anf.  106  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER:

Jag börjar med Ulf Holms synpunkter. Det här är en process, som själva namnet Lissabonprocessen säger. Det är klart att det finns många frågor här. Vi måste naturligtvis förhålla oss till det grunddokument som är framlagt. Då kan det kanske tyckas vara lite väl brett. Det är just därför, som jag tog upp tidigare, som vi är av den uppfattningen att vi nog ska hålla oss till grunddokumentet och inte addera ytterligare frågor och utmaningar; då är risken att uppgiften blir för stor. Rymdfrågorna finns då med som en del.

Jag delar helt och hållet din synpunkt att konsumentperspektivet är viktigt. Det finns ofta en tendens, inte minst när vi pratar om inremarknadsfrågorna, att vi enbart fokuserar på producentledet. Men jag menar att inre marknaden i sig, alltså de fyra friheterna, också är till gagn för konsumenterna. Vi skärper alltså konkurrensen. Vi skapar ett bättre utbud på marknaderna, och därmed skapar vi större valfrihet för konsumenterna och förhoppningsvis också lägre priser. Det är väldigt viktigt att ha det perspektivet när vi talar om de här frågorna. Det kan inte nog understrykas.

Jag nämnde hållbar utveckling inledningsvis. Det är ju en av de tre pelarna. Nu redovisar man dessutom i syntesrapporten de olika åtgärderna på ett integrerat sätt. Man väver ihop de ekonomiska reformerna, den sociala sidan och hållbarhetsperspektivet. Det tycker vi är bra.

Sedan går jag över till Agne Hansson och frågan om vad det innebär att Lissabonstrategin ska vara konsistent med ambitionen i den makroekonomiska politiken i medlemsstaterna. Det handlar inte i första hand om EMU, utan det är alldeles givet att om Europa ska ha en möjlighet att leva upp till ambitionerna i Lissabonprocessen förutsätter det att länderna själva sköter sin ekonomiska politik. Det bästa regeringarna och länderna kan göra exempelvis för småföretagarna är att se till att man har statsfinanserna i ordning, vilket innebär att man exempelvis kan ha ett lågt ränteläge. Det är oerhört viktigt förutom alla andra enskilda åtgärder som vi kan vidta för att förbättra företagsklimatet. Detta är liksom fundamenta, basics, som är viktigt att ha i åtanke. Med all respekt för Lissabonprocessen kommer den inte att betyda så mycket om inte länderna har ordning på sin egen ekonomiska politik.

Till sist kommer jag till Mikael Odenberg. Utan att starta någon inrikespolitisk diskussion vill jag ta tillfället i akt att understryka att regelförenklingen är prioriterad och viktig.

Jag skulle vilja vända lite på perspektivet och uppmana er, när ni sitter i EU-nämnden, att också ha ett regelförenklingsperspektiv på det arbetet. EU-medlemskapet innebär ju att vi får en viss import av krångel, byråkrati och regler som vi måste förhålla oss till. Därför tycker jag att det är viktigt att i allt lagstiftningsarbete, allt politiskt arbete, ha ett raster och fråga sig: Vad innebär detta för konkurrensförmågan för de mindre företagen? Vad kan vi göra för att förenkla tillvaron? Här tror jag faktiskt att vi har en gemensam uppgift.

I och med att vi ligger så bra till i många ratings, inte minst vad det gäller innovation och IT-sektorn tror jag dessutom att vi har en möjlighet att kombinera smarta, framsynta tekniska IT-lösningar med regelförenklingsarbetet, vilket gör att vi kan ligga ännu mer i framkant än vad vi gör i dag. Det ser jag som en gemensam uppgift.

Anf.  107  AGNE HANSSON (c):

Jag tyckte att detta var ett utmärkt besked. Jag är nöjd med att EMU inte ingår i det. Dessutom tycker jag att det var ett mycket bra svar. Jag delar uppfattningen att varje land ska ha ordning på sin ekonomi. Det är det bästa sättet att främja småföretagsamheten, och en låg ränta är också det allra viktigaste i det sammanhanget. Jag drar då slutsatsen att det därför är så viktigt att man inte har en gemensam ekonomisk union.

Anf.  108  HILLEVI LARSSON (s):

Jag håller naturligtvis med om huvudinriktningen, att ju enklare regler desto bättre. Samtidigt ska man vara medveten om att byråkrati inte enbart är ett fenomen för EU, utan det är ett fenomen även i Sverige. All byråkrati är inte av ondo, utan det kan också leda till bra beslut i slutändan, till att man genomarbetar förslagen på ett bra sätt.

Alla regler på arbetsmarknaden är inte heller av ondo. Det finns miljöinspektioner, arbetsmiljöinspektioner och så vidare. Ett regelverk kan sätta hinder men också ge rättssäkerhet. Jag vill understryka att alla regler inte är av ondo, men självklart ska det som inte behövs tas bort.

Anf.  109  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER:

Absolut. Ditt inlägg visar på behovet av precision i vad det är vi talar om. Jag talade inte om innehåll i regler. Jag talade om tillämpning och förenkling av regler. Det är alldeles givet att vi har behov av salmonellakontroll, miljöregelverk, lagstiftning på arbetsmarknaden och så vidare. Men samtidigt måste vi nog erkänna att det finns en del att göra för att de helt enkelt ska bli mer kundanpassade och enklare att hantera i vardagen för medborgare och för företag. Det är två olika perspektiv. Det är viktigt att hålla isär dem.

Anf.  110  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Jag har ingen mer på talarlistan. Jag kan konstatera att det finns stöd för regeringens redovisade upplägg i de fortsatta förhandlingarna. Vi går vidare till punkt 4 om konkurrenskraft och entreprenörsanda. Varsågod, statssekreteraren.

Anf.  111  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER:

Tack så mycket. Det kommer att vara en offentlig debatt under rådsmötet. Tanken är att ministrarna ska diskutera entreprenörskap och konkurrenskraft utifrån ett antal dokument som kommissionen nyligen har antagit. Dessutom förväntas rådet också anta slutsatser både om entreprenörskap och om småföretagande.

Diskussionen kommer att utgå från innehållet i den grönbok om entreprenörskap som nyligen har presenterats och också från rapporten om genomförandet av stadgan för småföretag samt slutligen från meddelandet om industripolitiken i ett utvidgat EU eller Europa.

Debatten kommer att bygga på ett antal frågeställningar från det grekiska ordförandeskapet. Det rör sig bland annat om hur entreprenörskap ska stimuleras och hur innovations- och företagspolitik ytterligare kan samverka för att öka EU:s konkurrenskraft.

Från vår sida är vi mycket nöjda över att EU nu lägger så stor vikt vid frågor som rör entreprenörskap och näringspolitik. Vi tror nog att man med de dokument som kommissionen nu presenterat har lagt en god grund för det fortsatta arbetet på området.

Tanken är nu att det ska inledas en diskussion om hur vi mer konkret kan arbeta med frågorna både på EU-nivå och i medlemsstaterna. När det exempelvis gäller grönboken om entreprenörskap är avsikten att ta fram en handlingsplan utifrån de synpunkter som framförs från medlemsstaterna.

Under dagordningspunkten förväntas, som jag nämnde tidigare, rådet också anta slutsatser. Slutsatserna tar upp betydelsen av att stimulera entreprenörskap och få företag att växa. Några områden som tas upp som särskilt viktiga är bland annat att främja utbildning i entreprenörskap, stimulera innovationer och tekniköverföring till små företag samt minska tid och kostnad för att registrera företag.

Vikten av att de administrativa bördorna minskas tas också upp här. Detta är sagt med tanke på vår tidigare diskussion. I slutsatserna konstateras att utbyte av erfarenheter och goda exempel mellan medlemsstaterna är ett viktigt verktyg för att vidareutveckla entreprenörskap och näringspolitiken i EU. Från vår sida stöder vi att slutsatserna antas.

Låt mig också understryka att detta väldigt mycket handlar om erfarenhetsutbyte, att länderna jämför sig med varandra och sprider goda exempel. Det är inte några skarpa beslut i den meningen att vi ska tvingas göra det ena eller det andra. Det är ett politikområde som handlar väldigt mycket om att lära av varandra och bilda opinion för utveckling.

Anf.  112  ULF HOLM (mp):

Jag har bara en kommentar. Det står gällande vilken effekt det har för svenska regler att det inte har några effekter alls. Det har jag väldigt svårt att förstå. När man läser slutsatsen står det till exempel att man ska förbättra lagstiftning genom systematisk användning.

Om man förbättrar lagstiftningen måste det väl få effekt på regler. Annars är det väldigt svårt att genomföra detta. Jag förstår inte den kopplingen. Ska man bara prata om att man har problem med en del lagstiftning, och sedan ska man konstatera det, lägga det åt sidan och inte åtgärda någonting? Vad är egentligen tanken? Det är lätt att prata om det.

Sedan undrar jag vad såddkapital är för någonting. Riskkapital vet jag vad det är, men vad är såddkapital? Är det ett nytt uttryck från EU-sammanhang?

Anf.  113  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER:

Såddkapital är ett väl etablerat uttryck i dessa sammanhang. Det är väldigt viktigt. Såddkapital är kapital som ställs till förfogande i det allra tidigaste skedet innan produkten ens har nått ett företag för att stödja innovationer, uppfinningar och ge möjlighet att få fram nya produkter på marknaden.

Där har vi lite problem i dag tillsammans med de flesta andra länder. Det är få riskkapitalister som vill ta den risken som det innebär att satsa på en produkt som man inte vet om det kommer att bli en produkt. Såddkapital är ett etablerat uttryck.

Den första frågan du tog upp är kanske mer av semantisk karaktär. Det betyder inte någonting för oss i den bemärkelsen att EU förutsätter eller tvingar oss att göra det ena eller andra. Det är ingen rättsakt som behandlas. Men självfallet är tanken att det vi här diskuterar ska inspirera till handling och att vi ska följa upp det och se hur vi kan gå vidare i vårt nationella lagstiftningsarbete. Det är alldeles givet. I den bemärkelsen har det absolut betydelse för oss.

Anf.  114  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Då har jag ingen mer på talarlistan. Den här frågan var uppe i nämnden den 31 maj. Nämnden har efterfrågat detta. Det är någonting som vi välkomnar. Jag kan konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i ärendet.

Vi går vidare på dagordningen. Statssekreteraren avsåg inte att kommentera punkt 5. Där hänvisar vi till den skriftliga informationen som vi har fått. Jag tänker ändå lämna ordet fritt. Ingen begär ordet. Jag konstaterar att det finns ett stöd för regeringens upplägg i de fortsatta förhandlingarna i fråga 5.

Vi går vidare till punkt 6. Det var samma sak där. Statssekreteraren avsåg inte att kommentera den. Vi hänvisar till den skriftliga informationen vi har fått. Jag lämnar ordet fritt. Ingen begär ordet. Jag konstaterar att det finns stöd för regeringens redovisade upplägg i de fortsatta förhandlingarna.

Vi går vidare till punkt 7. Det är samma sak här. Statssekreteraren avsåg inte att kommentera den. Jag lämnar ordet fritt. Ingen har begärt ordet. Vi får tacka för den information vi har fått.

Vi kommer till punkt 8 om kemikalielagstiftningen. Det är samma sak här. Statssekreteraren hade inte tänkt att kommentera utan hänvisar till den skriftliga informationen vi har fått. Den frågan var uppe i EU-nämnden den 22 november. Jag kan konstatera att det finns stöd för regeringens redovisade upplägg i de fortsatta förhandlingarna i frågan.

Vi kommer till punkt 9 om gemenskapspatent. Jag lämnar ordet till statssekreteraren. Varsågod.

Anf.  115  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER:

Tack så mycket. Punkten avser en diskussion för en gemensam politisk strategi. Det är inte första gången vi har den frågan uppe här. Det är nu alldeles uppenbart att kommissionen har börjat tröttna på de utdragna förhandlingarna. Kommissionär Bolkestein har till och med hotat att dra tillbaka sitt förslag om inte ett avgörande genombrott nås vid rådsmötet den 3 mars. Därmed är inte ambitionen att det ska fattas ett slutligt beslut i frågan den 3 mars. Det tror jag inte att man kan räkna med. Men vi börjar nu närma oss en väldigt kritisk tidpunkt.

Tanken är att vi vid rådsmötet ska försöka enas om en gemensam inriktning i enlighet med det kompromissförslag som det grekiska ordförandeskapet producerar. Förslaget är en helhetslösning och omfattar såväl domstolssystemet, som vi har diskuterat nu senast, som vissa andra centrala frågor.

Beträffande alla frågor utom domstolsfrågan överensstämmer förslaget nu helt eller nästan helt med det kompromissförslag som man lade fram i maj förra året. Sverige accepterade då det förslaget och bör enligt vår uppfattning fortfarande kunna acceptera förslaget i dessa delar.

Också när det gäller domstolssystemet menar vi att Sverige kan acceptera större delen av förslaget. Men vi menar samtidigt att det på ett par punkter inte är helt tillfredsställande. Det gäller bland annat förslaget om tekniska experter.

Här föreslår det grekiska ordförandeskapet att tekniska experter ska kunna existera i gemenskapspatenträtten. Sverige har hela tiden framhållit att det har stor betydelse att det i domstolarna där gemenskapspatent prövas finns tekniskt sakkunniga som deltar i rätten under förhandling och överläggning.

Det är som alla förstår fråga om mycket tekniskt komplicerade bedömningar där domstolen behöver denna expertis. Därför är det ett starkt krav från såväl svensk och europeisk industri att det blir på det sättet. Skrivningen om tekniska experter bör som vi ser det i vart fall inte utesluta en sådan lösning.

Den andra punkten är vad ordförandeskapet föreslår om regionala kammare. Enligt förslaget ska varje medlemsstat som vill kunna upprätta en regional kammare. Sverige kan acceptera detta men bara, och jag vill understryka det, om de regionala kamrarna får en internationell sammansättning av domare. Vi menar att detta behövs eftersom det är av största vikt att frågor om gemenskapspatentet bedöms likadant i de olika regionala kamrarna i unionen.

Till sist vill jag säga att det är klart att det vore ett stort misslyckande om EU inte kan lösa den viktiga frågan om gemenskapspatent och kommissionen anser sig tvingad att dra tillbaka förslaget. Därför menar vi att Sverige måste vara berett att kompromissa för att nå fram till en helhetslösning. Samtidigt är det ett oeftergivligt krav att gemenskapspatentssystemet måste leva upp till mycket höga krav på kostnadseffektivitet och rättssäkerhet som vi menar att europeisk industri har all rätt att ställa.

Anf.  116  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Som statssekreteraren också påpekade har frågan varit uppe tidigare, senast den 8 och den 22 november. Jag lämnar ordet fritt.

Anf.  117  HILLEVI LARSSON (s):

Jag tänkte bara fråga om man har skrinlagt idén om att ha en enda domstol, det vill säga inte kammare utan en enda domstol som alla vänder sig till. Då hade man fått exakt samma bedömning. Den frågan har varit upp tidigare, och det har varit mycket oenighet kring det.

Anf.  118  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER:

Det är ingen lösning som verkar fungera. Vi är inne i den diskussion som jag redogjorde för nu. Över huvud taget verkar det svårt att nå fram till enkla lösningar. Det gäller för övrigt också språkfrågan. Det är här vi står.

Anf.  119  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Jag kan sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i ärendet.

Vi går vidare till punkt 10 om uppköpserbjudanden. Varsågod, statssekreteraren.

Anf.  120  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER:

Tack så mycket. Den här dagordningspunkten gäller en lägesrapport och också ett meningsutbyte. Enligt den planering som ordförandeskapet har är tanken att frågan ska kunna avgöras senare. Den står på dagordningen för den 19 maj.

Det är en lägesrapport från förhandlingarna som nu sker på arbetsgruppsnivå. Det rör kommissionens förslag till ett direktiv om hur ett uppköpserbjudande ska se ut. Vi kan nog räkna med att det kommer att bli en diskussion också kring detta.

Vi har haft uppe diskussionen tidigare. För att helt kort rekapitulera är syftet med direktivet att harmonisera medlemsstaternas regler för förfarandet vid uppköp av noterade bolag. Sverige har tidigare som ni vet inte minst under vårt ordförandeskap arbetat väldigt aktivt och hårt för direktivet.

Vi menar att det är viktigt att reglerna om uppköpserbjudande i unionen harmoniseras. Därför tycker vi att det är bra att kommissionen har tagit detta nya initiativ så snabbt efter att processen stoppade upp förra gången i parlamentet.

Vi menar också att direktivet är väldigt viktigt och betydelsefullt för den finansiella marknaden men också för den europeiska ekonomins konkurrenskraft. Därmed finns det också en koppling mellan direktivet och Lissabonstrategin och vårtoppmötet, som vi pratade om tidigare.

Vi tycker att det förslag som kommissionen har lagt fram är väl avvägt. Vi vill verka för att en överenskommelse beträffande direktivet kan nås så snart som möjligt. Men det är inte helt lätt. Det finns några saker som komplicerar förhandlingsläget för vår del.

Det innebär att vissa anser att i direktivet bör också föras in regler som träffar det svenska systemet med aktier med olika röstvärden, det vill säga systemet med A- och B-aktier.

Vi har motsatt oss det. Vi vet att aktier med olika röstvärden förekommer i cirka 55 % av de svenska börsföretagen. Vi menar att det skulle få omvälvande konsekvenser för det svenska näringslivet om direktivet skulle omfatta det systemet.

Dessutom är det så att all statistik som vi har tagit fram och som vi kan luta oss mot visar att vårt system med differentierade röstvärden och A-och B-aktier inte har inverkat menligt på företagsuppköp. Det finns inget samband däremellan, utan vi ligger väldigt väl till i det avseendet.

Det finns alltså inget empiriskt stöd för påståendet att systemet med A- och B-aktier utgör ett hinder mot företagsuppköp. Detta är ett viktigt argument för oss. Det kommer jag naturligtvis att lyfta upp i den fortsatta debatten.

Frågan avgörs inte nu, utan fortsättning följer.

Anf.  121  ORDFÖRANDEN:

Frågan var uppe i EU-nämnden den 8 november. Vi gav då stöd till regeringen i det fortsatta arbetet. Jag lämnar ordet fritt.

Anf.  122  MIKAEL ODENBERG (m):

Den här frågan har varit uppe flera gånger. Jag har dock inte deltagit i diskussionen, och jag har väl inte läst promemoriorna så himla noga heller om jag ska vara alldeles ärlig. Mycket av diskussionen här på hemmaplan har handlat om systemet med A- och B-aktier. Jag skulle ändå vilja ställa en mer grundläggande fråga.

Statssekreteraren underströk flera gånger hur utomordentligt positivt Sverige ställer sig till detta, hur viktigt det är att frågan regleras, hur den påverkar den inre marknaden, hur den påverkar de finansiella marknaderna och hur den påverkar konkurrenskraften. Jag skulle egentligen vilja höra någonting om varför det bedöms så oundgängligen nödvändigt att harmonisera uppköpsreglerna och fastställa ett europeiskt regelsystem för detta.

Det är uppenbart att uppköp av företag är en gränsöverskridande verksamhet. Men man skulle i och för sig kunna inta den ståndpunkten att så länge ett land i sitt nationella regelsystem behandlar alla lika oavsett om det är inhemska eller utländska uppköpande bolag som agerar borde det vara tillfyllest.

Frågan är vad det är som gör att det är så oerhört viktigt att regelsystemen harmoniseras. Jag kan föreställa mig att en aspekt på detta skulle vara om någon medlemsstat i unionen hade ett väldigt protektionistiskt regelsystem som förhindrade att deras nationella företag, eller företag som var noterade på deras börser, blev uppköpta.

Det är väl precis den typen av synpunkter som tyskar och andra har mot det svenska systemet med A- och B-aktier. Men har detta i realiteten varit ett problem? Är det så att det är svårt för exempelvis svenska företag att köpa upp företag i andra medlemsländer så att det egentligen motiverar att frågan hanteras på unionsnivå och att vi får en harmoniserad lagstiftning på området?

Jag skulle vara tacksam om du ändå något ville kommentera denna väldigt grundläggande fråga.

Anf.  123  CARL B HAMILTON (fp):

Folkpartiet är inte bara för Taiwans president, liberal, utan även emot A- och B-aktier. Det finns ett företag som på något sätt rätt väl illustrerar hela problematiken. Jag ska inte bli långrandig i min argumentation, fru ordförande.

I Ericsson var det så att Handelsbanks- och Wallenbergssfären hade 8 % av ägandet och 81 % av rösterna. Det är klart att det förhindrade andra att köpa upp Ericsson för länge sedan, eller tidigare. Det hade kanske varit bra både för svenska löntagare och för svenska staten om så hade skett.

Jag håller inte med om beskrivningen. Det finns en inre motsättning i statssekreterarens resonemang. Å ena sidan säger han att om vi skulle avskaffa detta skulle det få ”omvälvande effekter”. I nästa mening säger statssekreteraren att det inte finns något empiriskt stöd för att det skulle ha haft någon effekt på möjligheten för andra att köpa upp företag. Det finns en inre motsättning här. Men jag ska inte driva argumentationen längre än så, fru ordförande.

Anf.  124  LENNART HEDQUIST (m):

Med anledning av Carl B Hamiltons inlägg tycker jag att det förtjänar att understrykas att det inte bara är angeläget utan mycket angeläget att den här frågan inte dras in i en harmonisering av gemensamma uppköpserbjudanden.

Det är med det svenska näringslivets utformning, och betydelsen av att vi kan få små företag där ägarna har satsat pengar att växa, viktigt att ha en differentiering med A- och B-aktier. Betydelsen av att den svenska ståndpunkten drivs förtjänar att understrykas.

Beträffande Folkpartiets inställning kan jag notera att när skatteutskottet var nere för ett par veckor sedan hade Olle Schmidt en helt annat inställning än den som Carl B Hamilton ger uttryck för.

Anf.  125  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER:

Låt mig börja med Mikael Odenbergs fråga eller fundering. Vi menar att direktivet är betydelsefullt och att det inte är tillfyllest att fortsätta på det sätt som det är i dag där området inte är harmoniserat.

Jag lämnar i denna del av svaret frågan om A- och B-aktier därhän och koncentrerar mig på artikel 9 som är central i det här sammanhanget. Den handlar om vem som ska ha beslutanderätten över, eller rättare rätt att ta ställning till, ett uppköpserbjudande. Ska det ligga i händerna på direktionerna eller styrelserna i bolagen, eller är det ytterst en fråga för ägarna och aktieägarna?

För oss har svaret varit tämligen enkelt. Att ta ställning till ett uppköpserbjudande ska naturligtvis aktieägarna ha rätt att göra. De ska inte bli överprövade av en anställd direktion eller av styrelsen. Det är deras ansvar och deras rätt. Så är det nu inte i alla länder i unionen. Tyskland har ett annat system. Därför är det naturligtvis inte någon tillfällighet att Tyskland också har en annan uppfattning i den här frågan. Det innebär klart att det är svårare att köpa vissa typer av bolag i Tyskland. Det är alldeles givet.

Vi menar att det för den ekonomiska utvecklingen, för konkurrenskraften och tillväxten i Europa är bra med ett flöde över nationsgränserna och att inte vissa delar av unionens ekonomi på något sätt kan bli inkapslade och leva sitt eget liv och bli skyddade. Därför tycker vi att detta är ett viktigt direktiv. Det krävs harmonisering. Det är betydelsefullt också för Lissabonprocessen.

Till Carl B Hamilton vill jag bara säga följande. När jag sade att en förändring skulle bli omvälvande avsåg jag inte att det kommer att bli omvälvande i den bemärkelsen att det skulle ha betydelse för möjligheten att köpa svenska företag eller ej. Däremot skulle det vara väldigt omvälvande för vår syn på äganderätten och på kontraktsrätten i Sverige. Det menar vi.

Aktörerna, ägarna och de institutioner som har köpt A- eller B-aktier har naturligtvis gjort det utifrån vissa villkor. Ett köp är förenat med vissa rättigheter. Här menar vi att vi snuddar mot väldigt intressanta och svåra frågor som rör äganderätten och kontraktsrätten. Hur ska kompensationsfrågan se ut och lösas?

Eftersom direktivet syftar till att underlätta för uppköp över nationsgränserna i unionen och vår statistik visar att systemet med A- och B-aktier i relation till andra länder inte har medverkat menligt för uppköp i Sverige menar vi att frågan om A- och B-aktier och röstdifferentiering kan läggas åt sidan. Den behöver inte behandlas i direktivet. Syftet med direktivet är något helt annat, nämligen det som formuleras i artikel 9.

Anf.  126  CARL B HAMILTON (fp):

Synpunkten med kontraktsrätten är riktig. Men det finns ju lösningar på detta som har utarbetats och som har använts i andra länder när man går över från ett system till ett annat. Problemet är ingalunda nytt och inte heller olösligt. Det finns också speciella arrangemang man kan göra för nyföretagandet och familjeföretag som är i en expansiv fas. Men jag ska inte ta upp tiden med detta. Vi kan väl möjligen tala om det över smörgåsen.

Anf.  127  ORDFÖRANDEN:

Jag kan konstatera att det finns stöd för regeringens redovisade upplägg i de fortsatta förhandlingarna.

Vi går vidare till punkt 11. Där avsåg statssekreteraren inte att göra någon föredragning. Vi kan hänvisa till det skriftliga materialet. Jag konstaterar att det finns ett stöd för regeringens redovisade upplägg i frågan.

Vi går vidare till punkt 12. Det är en information. Det är samma sak här. Statssekreteraren har inte för avsikt att göra något tillägg. Vi tackar för den skriftliga informationen vi har fått i den första delen. Vad gäller den andra delen om införlivande av gemenskapslagstiftningen kan jag konstatera att det finns stöd för det fortsatta upplägget som regeringen har föreslagit.

Därmed tror jag att vi har tagit oss igenom listan. Jag vill tacka statssekreteraren med medarbetare för att ni har kommit hit.

3 §  Rättsliga och inrikes frågor

Justitieminister Thomas Bodström (rättsliga frågor)

Rapport från ministerrådsmöte den 19 och 20 december 2002

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 27 och 28 februari 2003

Anf.  128  ORDFÖRANDEN:

Då hälsar vi justitieminister Thomas Bodström med medarbetare välkomna hit. Som vanligt börjar vi med en rapport från det senaste ministerrådsmötet. Sedan går vi över till information och samråd. Varsågod justitieministern.

Anf.  129  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Tack så mycket fru ordförande! Det gäller en återrapportering från förra mötet. Det uppnåddes politisk enighet om ändringar i Europolkonventionen som bland annat berörde frågor om Europols målsättning, samarbete med nationella polismyndigheter, behandling av och tillgång till information, demokratisk kontroll, analysverksamhet, samarbetet med tredjeländer och utomstående instanser, allmänhetens tillgång till Europols dokument samt samarbetet med Eurojust.

Vidare uppnåddes en politisk överenskommelse om rambeslutet om korruption i den privata sektorn och om rambeslutet om förverkande. När det gäller rambeslutet om verkställighet av förverkandebeslut diskuterades olika modeller för fördelningen mellan berörda medlemsstater av den förverkade egendomen.

Beträffande rambeslutet om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande av bötesstraff enades man om att utarbeta en så kallad positiv lista, det vill säga en uppräkning av de brott på vilka krav på dubbel straffbarhet inte ska krävas. Det återkommer nu nästa vecka.

Beträffande avtalet mellan EU och USA skedde en återrapportering efter det senaste förhandlingsmötet.

I anslutning till rådet hölls möte med Norge och Island i den så kallade gemensamma kommittén. Vi diskuterade bland annat Europols och Eurojusts tillgång till Schengens informationssystem, handlingsplanen för förvaltning av de yttre gränserna och förstärkning av passkontroll vid de yttre gränserna.

Anf.  130  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Jag lämnar ordet fritt med anledning av rapporten. Ingen begär ordet. Då kan vi alltså godkänna den och gå in på dagordningen. Då handlar det väl om punkt 6. Det är väl där vi börjar.

Anf.  131  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Den punkten om vissa gränsfrågor hanteras av Jan O Karlsson.

Anf.  132  ORDFÖRANDEN:

Då börjar vi med punkt 7.

Anf.  133  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Jag har inte så mycket att säga om detta. Kommissionen ska informera om förstärkning av förfaranden för passkontroll vid inresepunkter till Schengenområdet. Det är bara en informationspunkt från kommissionen.

Anf.  134  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns ett stöd för regeringens redovisade upplägg i de fortsatta förhandlingarna.

Då går vi vidare till punkt 8 om kampen mot den organiserade brottsligheten på västra Balkan.

Anf.  135  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Jag tänkte först säga ett par ord om den offentliga debatt som kommer att hållas. Denna gång kommer debatten att handla om kampen mot den organiserade brottsligheten på Balkan. Enligt uppgift kommer den att ha en särskild inriktning på handel med människor respektive droger. Debatten ska ses som en uppföljning av den konferens på samma tema som hölls i London i november som jag närvarade vid och som en förberedelse för det toppmöte mellan EU och länderna på västra Balkan som planeras i samband med Europeiska rådets möte i juni.

Att få till stånd närmare samarbete med länderna på Balkan är en av det grekiska ordförandeskapets viktigaste prioriteringar.

I vårt inlägg kommer vi att understryka att vi stöder EU i kampen mot den organiserade brottsligheten på Balkan. Vi vill understryka att stabilitetspakten varit viktig och att det instrument som EU bör arbete med är finansieringsprogrammet för Balkan. Några nya strukturer för att hantera arbetet ser vi inga behov av.

Slutligen kommer jag också att nämna att vi från svensk sida verkar för att rättskedjeperspektivet ska bli vägledande i de olika biståndsinsatser som sker både multilateralt och bilateralt. Risken är annars stor att vi en period får se stora satsningar på polisen och därefter kanske på fängelserna. Året därefter satsas det kanske på domstolar, åklagarkår och så vidare. Jag menar att det är bättre att skära ut en mindre bit av problemen vid en viss brottstyp och sedan följa den från ax till limpa, från brottsförebyggande via polisen och åklagaren in i domstolen och slutligen till kriminalvården. Det är viktigt att få hela den kedjan att fungera genom att myndigheterna samarbetar och ser sin roll i kedjan.

Anf.  136  ORDFÖRANDEN:

Eftersom ingen har begärt ordet tackar vi för den här informationen och går vidare till punkt 9 som handlar om utkast till avtal mellan USA och EU om straffrättsligt samarbete och utlämning.

Anf.  137  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Förhandlingarna börjar nu nå sitt slutskede. Vissa medlemsstater har fortfarande utestående problem, men förhoppningen är att de kan lösas ut senast på rådsmötet. Avsikten är alltså att vi ska nå en politisk överenskommelse om texten. Förhandlingarna har varit intensiva. >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Jag tycker att slutresultatet är bra. Det kommer att skapa ett mervärde i förhållande till vad som gäller i dag. >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Jag kommer därför att stödja ordförandeskapets vilja att nå en politisk överenskommelse om avtalet.

Anf.  138  ORDFÖRANDEN:

Den här frågan har ju varit uppe i EU-nämnden flera gånger tidigare och senast i december.

Anf.  139  ULF HOLM (mp):

Jag var kanske lite ouppmärksam. Det är bra att detta som gäller dödsstraffet har blivit så tydligt. Men jag uppfattade inte om det var den svenska positionen eller om det var EU:s position.

Anf.  140  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Det är avtalet, men vi kommer därigenom också ett steg på vägen.

Anf.  141  ORDFÖRANDEN:

Eftersom ingen mer har begärt ordet kan jag sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Vi går vidare till punkt 10 som handlar om bekämpande av rasism och främlingsfientlighet.

Anf.  142  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Den här frågan har ju också varit uppe tidigare. Nu gör man ett nytt försök. Vi anser att det är ett bra instrument. Man har lyckats hitta en rimlig balans mellan att bekämpa brott och skydda yttrandefriheten. Vi kan stödja detta, men det finns andra länder som har vissa problem med det. Å andra sidan kan vi inte gå så mycket utanför det. Vi tycker att det är den här balansen som ska gälla. Vi kan stödja förslaget, och vi får väl se vad diskussionerna leder fram till.

Anf.  143  INGVAR SVENSSON (kd):

Jag har ingen invändning i sak mot detta. Vad jag förstår kan regeringen nu häva sin granskningsreservation. Man pekade tidigare på att detta med olaga hot och sådant inte var genomfört i Sverige, men det är det ju nu i och med grundlagsförändringen och följdlagstiftningen. Jag förmodar att man inte kommer att vända sig till riksdagen heller i den här frågan om den kommer att antas. Eftersom all lagstiftning är på plats har ju regeringen traktatmakten själv.

Anf.  144  ALICE ÅSTRÖM (v):

Jag vill ta upp en principiell diskussion. Jag tänker bland annat på det statsministern sade när han informerade om konventsarbetet och framför allt när han lyfte upp det rättsliga samarbetet. Han betonade mycket tydligt vikten av att det här ska förstärkas när det gäller grov organiserad brottslighet och gränsöverskridande brottslighet. Där måste man utöka samarbetet. Men för övrigt är det här en nationell fråga.

Det är inte så att jag inte tycker att man ska bekämpa rasism och främlingsfientlighet, men jag tycker att det finns ett litet tecken på att man på det rättsliga området väljer att fatta rambeslut och gemensamma beslut på områden som är politiskt korrekta, till exempel rasism och främlingsfientlighet. Jag tycker att det är viktigt att man, när man jobbar på det här området, funderar på vilket mervärde man får med en gemensam lagstiftning. Det kanske är en nationell kriminalitet som egentligen finns i alla länder. Är den då gränsöverskridande? Vad är det då man uppnår?

Jag tycker inte att det är något fel med det här rambeslutet. Innehållet är bra, men jag tycker att man principiellt behöver fundera på om det är lättare att ta de här rambeslutet på vissa på områden för att visa politisk handlingskraft och att man tar tag i problemen. Jag tror inte att det är detta man ska använda samarbetet på det rättsliga området till. Det är inte riktigt de här sakerna man behöver samarbeta om. Man behöver kanske definiera den gränsöverskridande brottsligheten tydligare och inrikta arbetet på de svåra områdena.

Detta är mer ett principiellt resonemang. Jag är inte emot detta på något sätt. Det är viktigt med ett samarbete på det här området, men det är också viktigt att det sker på områden där det finns ett mervärde och där det leder kampen mot den organiserade brottsligheten framåt. Det får inte bli politiska markeringar.

Anf.  145  BEATRICE ASK (m):

Det ligger mycket i det påpekande som Alice Åström gör. En fråga som måste finnas med i konventsdiskussionerna är hur man gör avgränsningarna av vad EU ska ägna sig åt på det här området och vad man inte ska ägna sig åt, och det är inte helt enkelt. Det finns ju alltid en risk att man ägnar sig åt det som är självklart på något vis, eller det som borde vara självklart i alla fall, och det här är ett sådant område.

Jag vill bara erinra om att det är ett rambeslut, och vi har en principiell inställning till den hanteringen. Som har påpekats här kommer det ingen lagstiftning med anledning av detta, men jag vill ändå markera det till protokollet. Vi har samma grundinställning som vi har haft tidigare. Men det är väl bra att man kommer framåt också i de här frågorna. Jag tycker att det i första hand är en nationell fråga. Även om det kanske finns ett och annat exempel på gränsöverskridande här gäller det ändå inte den stora delen av den brottslighet som vi vill ta tag i.

Anf.  146  JOE FRANS (s):

Utan att gå in på diskussionen om man ska fatta rambeslut eller inte vill jag understryka att det finns ett antal exempel på gränsöverskridande rasistiska brott som det kan vara viktigt att komma åt, till exempel nazistiska träningsläger, gemensamma demonstrationer, vitmaktmusik, Internet och så vidare. Den grunden finns också att tänka på.

Anf.  147  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Jag uppfattade att det inte skulle behöva läggas fram någon parlamentarisk granskningsreservation. Jag tycker att den ligger ändå. Jag tycker att vi ska följa den principen om det inte blir exakt på ordalydelsen. Jag har i alla fall noterat det som Ingvar Svensson säger.

Jag kan hålla med om det som Beatrice Ask och Alice Åström säger om att det är mycket som är självklarheter i EU och att det kanske skulle vara lite mer effektivt, men Joe Frans nämner faktiskt några av de saker som jag också har tagit fram tidigare, bland annat vitmaktmusik som faktiskt är ett bra exempel när det gäller det här rambeslutet.

Anf.  148  ORDFÖRANDEN:

Precis som vid EU-nämndens sammanträde den 13 december kan jag konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Vi går vidare till nästa punkt, punkt 11, på dagordningen. Den handlar om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande av bötesstraff.

Anf.  149  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Vid det här laget känner ni till instrumentet ganska väl. Den utestående frågan är fortfarande kravet på dubbel straffbarhet. Vid förra mötet nådde vi en kompromiss om att reglera kravet på dubbel straffbarhet, som jag sade inledningsvis, genom en lista på brott där något sådant krav inte ska kunna ställas upp. Det är innehållet i den lista som vi nu ska diskutera. Jag tycker inte att listor är en bra lösning, men för att nå en överenskommelse om hela instrument är jag beredd att acceptera det.

Sverige har föreslagit tillägg till listan, bland annat sexualbrott, narkotikabrott och skattebrott, och jag hoppas att de andra medlemsstaterna stöder detta.

Vad som också kommer att diskuteras är möjligen behovet av att kunna vägra verkställighet av principiella skäl, det vill säga om det skulle bli stötande att verkställa ett utdömt bötesstraff i ett enskilt fall. Jag tycker att instrumentet bör ge oss medlemsstater ett sådant utrymme, eftersom det är omöjligt att veta i förväg vilka typer av bötesstraff som kan bli aktuella att verkställa.

Anf.  150  ALICE ÅSTRÖM (v):

Jag tycker att det är viktigt att man fortsätter att driva frågan om principen att kunna neka verkställighet. När vi fick information i justitieutskottet hade vi också en diskussion om det här med listan, den europeiska arresteringsorderns lista, som ligger till grund för detta och där man nu gör tillägg. Uppenbarligen har det kommit en ganska stor tillströmning av olika brott som olika länder vill ha med. I justitieutskottet uppfattade jag åtminstone, och min ståndpunkt där var, att det här är en ganska olycklig lösning, att man börjar lista brotten på det här sättet. Det här är inget bra sätt.

Egentligen borde man återgå till den ursprungliga tanken där man egentligen hade det här ömsesidiga erkännandet, men det var det här med möjligheten att neka verkställighet. Lite absurt blir det i slutänden när man lägger upp alla brott där när det handlar om ömsesidigt erkännande på bötesstraff. Mycket av den typen av brott som nu många medlemsländer vill lägga in är ju sådana brott där bötesstraff över huvud taget inte är aktuella. Det blir alltså ingen bra konstruktion.

Vänsterpartiets förhoppning är ju att regeringen kanske får en möjlighet på det här mötet, när alla ser hur svårhanterlig listan blir, att kunna driva frågan att återgå till det ursprungliga förslaget, för det var en mycket bättre lösning.

Anf.  151  BEATRICE ASK (m):

Jag har en fråga. Jag fick intrycket, när vi diskuterade det här i justitieutskottet – vi diskuterade ganska länge – att det spretade åt så många håll att man nog inte trodde att det skulle gå den här vägen utan att man skulle komma tillbaka till ”gå”, har jag noterat. Jag kände mig lite lugnad av det, eftersom jag inte är riktigt nöjd med det hela. Det vore intressant att höra vilken bedömning ministern gör på den punkten.

Det här är ju också ett rambeslut, och jag har inte riktigt klart för mig vad det kan få för konsekvenser, så det kan väl vara bra att få en kommentar till det också. Vi är ju inte så glada över att så att säga få det i efterhand.

Anf.  152  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Det är riktigt att det spretar åt olika håll, och det här har vi hållit på med länge. Vi tycker också att det var det ursprungliga förslaget som var bäst, och det är väl bara frågan om hur länge vi ska driva den linjen om alla tycker helt olika.

Vi tycker att det är viktigt att man får ett avtal. På något sätt får jag en känsla av att det är vi i Sverige som blir lidande när man inte tar de här uppgifterna på allvar i andra länder.

Det är lite svårt i det här läget att säga exakt hur den här diskussionen kommer att utveckla sig och om vi skulle sätta stopp för allting om vi ändå kommer fram till någonting som kanske är näst bäst.

Anf.  153  ALICE ÅSTRÖM (v):

Jag vill också noga poängtera att det är viktigt att man kommer fram till ett beslut, för det finns ett oerhört mervärde i att få det här rambeslutet nu. Jag tycker alltså givetvis att ministern ska ställa sig bakom det här, även om det blir den näst bästa lösningen. Men jag vill ändå skicka med att om det finns en öppning och en möjlighet att ta sig tillbaka till det ursprungliga så har ministern vårt stöd för det och kan poängtera att det här är vad man egentligen skulle vilja se i Sverige.

Anf.  154  BEATRICE ASK (m):

I sak är det naturligtvis väldigt viktigt att vi kommer fram, men jag vill ändå understryka att det är oerhört centralt att detta får en konstruktion som är bra både för användningen här hemma och i ett europeiskt perspektiv, så det har ju faktiskt betydelse.

Jag vill nog gärna säga att vi från svensk sida måste vara intresserade av att nå en lösning. Samtidigt är det klart att om det verkar för tillkrånglat eller spretigt finns det skäl att ibland ta lite längre tid på sig. Vi ska väl i alla fall inte förhindra det, därför att med fel konstruktion kan vi ju hamna i situationer som vi får mer bekymmer med än en eventuell längre beredningstid.

Anf.  155  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Jag har inte så mycket kommentarer med anledning av detta. Det kan naturligtvis vara så, men det kan också vara åt det andra hållet: Vi har sett på andra områden att där det har diskuterats för länge börjar det spreta ännu mer, och till slut faller hela överenskommelsen. Den risken finns också. Som Alice Åström säger är detta angeläget för svensk del. Vi kommer att se om det finns möjlighet att driva den här linjen. Det är ju vår utgångspunkt.

Anf.  156  ORDFÖRANDEN:

Precis som vid EU-nämndens sammanträde den 13 december kan jag konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Vi går vidare till punkt 12, som är en ny fråga, Angrepp mot informationssystem.

Anf.  157  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Rambeslutet syftar till att tillnärma medlemsstaternas lagstiftning om angrepp mot informationssystem varandra och därigenom förbättra samarbetet mellan rättsliga och andra myndigheter. Förslaget innehåller bland annat bestämmelser om att uppsåtliga och orättmätiga intrång i informationssystem, störningar av sådana system och störningar av datorbehandlade uppgifter ska vara straffbara.

Olika sorters angrepp mot informationssystem tycks bli allt vanligare och är helt oberoende av nationella gränser. Genom att det på EU-nivå utformas gemensamma bestämmelser underlättas det rättsliga och polisiära samarbetet för att förebygga och bekämpa IT-brott. Samtidigt finns det ett behov av att inte låta kriminaliseringen gå för långt, särskilt i fråga om ringa överträdelser.

Avsikten är nu att det ska nås en politisk överenskommelse om rambeslutet.

Anf.  158  ALICE ÅSTRÖM (v):

Det är bara en liten punkt som jag vill lyfta upp, så att man har gjort det här.

I förslaget finns med att försök till skadegörelse av normalgraden ska vara kriminaliserat. Här skriver man också att regeringen har lagt fram ett sådant förslag.

Men eftersom jag vet att Vänsterpartiet inte kommer att stödja det förslaget när det kommer upp beträffande den svenska lagstiftningen har jag givetvis mina synpunkter på att man skulle göra det även på detta.

Anf.  159  ORDFÖRANDEN:

Då kan jag konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Då har vi kommit till övriga frågor. Finns det någon övrig fråga eller något på A-punktslistan att ta upp?

Anf.  160  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Punkt 9 berör att Europol endast ska bemyndigas att ingå avtal med Cypern. Förhandlingarna med Slovakien och Bulgarien är ännu inte klara. Det är alltså en ändring jämfört med det material som ni har fått.

Punkt 11 ska strykas. Den gäller förhandlingsmandat för kommissionen avseende ett protokoll till kommissionen om internationella intressen i rörlig utrustning, en fråga som rör rullande järnvägsmateriel.

Jag vill också nämna en punkt som UD redan har informerat om, om undantag för humanitära skäl.

Anf.  161  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Då lämnar jag ordet fritt om det är någon som har en fråga till justitieministern. Om inte får vi tacka så mycket för i dag.

4 §  Rättsliga och inrikes frågor
Statsrådet Jan O Karlsson (inrikes frågor)

Rapport från ministerrådsmöte den 19 och 20 december 2002

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 27 och 28 februari 2003

Anf.  162  ORDFÖRANDEN:

Jag hälsar statsrådet Jan O Karlsson med medarbetare välkomna till EU-nämnden.

Anf.  163  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Jag vill inleda med att kort återrapportera från det senaste RIF-rådet den 19 december. Det var fyra av våra frågor. Det var ett mycket kort möte. De stora frågor som vi hade, som jag fick föredra här på EU-nämnden om direktiven, var avklarade före mötet.

Det blev ändringar i viseringsförordningen, det vill säga Ecuador blev viseringspliktigt land.

Man fattade beslut om förordningen om utförande av viseringar vid gränsen, inbegripet också sjömän i transit, det vill säga att man kan gruppvisera sjömän som är på väg mellan olika länder.

Den tredje frågan var frågan om förstärkning av förfarandet vid passkontroll vid de yttre gränserna. Som nämnden minns har fransmännen här tagit ett initiativ där man vill ha en regel för de tredjelandsmedborgare som saknar passtämpel som säger att de skulle kunna betraktas som om de hade vistats där hela den stipulerade tiden och skulle kunna utvisas, och det där har vi andra sagt nej till. Det danska ordförandeskapet hade utarbetat en kompromiss där man i stället inbjöd kommissionen att titta på den handbok för gränskontroll som finns, det vill säga att man helt enkelt skulle skärpa kontrollen så att folk som kommer in får en stämpel i passet i stället för att man ska ta till så brutala åtgärder som fransmännen föreslagit. Det blev också slutsatsen. Det kan hända att den här frågan kommer upp på nytt, men det är alldeles klart att flertalet inte är för det franska förslaget.

Den sista av punkterna som kom upp var förvaltningen av de yttre gränserna och genomförandet av Sevillaslutsatserna. Kommissionen redogjorde för sitt meddelande om migration och utveckling, som alltså nyligen hade utfärdats och som är ett samarbete mellan kommissionären Vitorino och kommissionären Poul Nielson, som är ansvarig för utveckling och humanitärt bistånd.

Därvidlag redogjorde man också för finansiella resurser i samarbetet med tredjeländer. Kommissionen påpekade då att om pengar ska omfördelas, till exempel inom den europeiska flyktingfonden, för att täcka kostnader för återvändande ska de ändringarna ha godkänts före utgången av 2004.

Det var RIF-rådet den 19 december.

Anf.  164  ORDFÖRANDEN:

Ingen begär ordet. Då får vi tacka för den rapporten.

Då går vi in på dagordningen. Vi börjar då med punkt 3.

Anf.  165  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Då har vi först några A-punkter. En är det formella godkännandet av beslutet den 19 december om frågan om Ecuador. Det måste tas en gång till.

Nu har vi dessutom rådsslutsatser när det gäller viseringar inom Barcelonaprocessen. Det är alltså att man ska underlätta för deltagare i sådana här möten – det är framför allt i Bryssel – som kommer från viseringspliktiga länder så att det inte inträffar något krångel med deras deltagande i mötena. Kring detta har man antagit rådsslutsatser som går som A-punkt, och det är väl rimligt för att behålla ett gott förhållande till våra partners på andra sidan Medelhavet.

Till B-punkterna! Här har vi nu några riktigt svåra frågor. Ni kommer ihåg dem från i höstas. Nu börjar vi komma in på kärnpunkterna, där länderna har väldigt mycket olika praxis, bakgrund och historia, och där armbrytningen blir väldigt påtaglig. Vi är i asylpolitikens centrum.

Först har vi fortsättningen, alltså del två, av skyddsgrundsdirektivet. Det är alltså den andra delen av det – den första klarades av i höstas. Här har man, liksom nu till det här mötet, brutit ut de artiklar som är av politiskt intresse. Det finns öppna punkter också i den första delen – det är de tyska reservationerna som vi ju har behandlat tidigare här – men de kommer inte upp vid det här mötet. Fortfarande har man siktet inställt på juni, och det borde kunna gå. Det betyder alltså att jag kommer att få tillfälle att återkomma till EU-nämnden om detta, säkert flera gånger. Vi har reservationer på två punkter. Den ena är sammanhållning av flyktingfamiljerna och den andra är tillträde till arbetsmarknaden.

När det gäller den övergripande frågan om vilka rättigheter som flyktingar och alternativt skyddsbehövande ska ha har vi kvar vår gamla inställning: De ska så långt som möjligt jämställas. Detta har vi dock haft mycket svårt att få gehör för. Nyckelartikeln här är artikel 22, och det gäller alltså om familjemedlemmar – anknytningsfallen – ska ha flyktingstatus. Om en person har kommit in och har fått flyktingstatus och dennes familjemedlemmar sedan kommer finns det en rad länder som anser att familjemedlemmarna inte ska ha flyktingstatus.

Det här är ju av stor vikt för vår del. Det påverkar inte vår politik, skyndar jag mig att tillägga, men det är naturligtvis en viktig principfråga för oss när vi ska samordna asylpolitiken att i största möjliga utsträckning fullfölja denna doktrin om att så långt som möjligt jämställa flyktingar med alternativt skyddsbehövande. Vi driver den linjen. Det är praxis i de flesta medlemsländer, och vi har stöd av UNHCR:s handbok.

Ordförandeskapet har uttalat att artikeln över huvud taget inte ska reglera möjligheten för familjemedlemmar att få samma status. Enligt ordföranden är avsikten enbart att reglera när familjemedlemmar ska kunna bosätta sig i en medlemsstat tillsammans med den huvudsökande. Frågan är nu hur vi ska agera i det här ärendet eftersom det rör sig om miniminormer. Det här är en av de frågor som kan blockera hela skyddsgrundsdirektivet.

Den andra frågan gäller tillträde till arbetsmarknaden. Vi har under hela tjänstemannaförhandlingen drivit linjen att flyktingar och personer med alternativt skydd också när det gäller tillträde till arbetsmarknaden ska behandlas lika. Förslaget är att rätten för de alternativt skyddsbehövande att vara anställd eller bedriva verksamhet ska inskränkas i förhållande till flyktingarnas rättigheter.

I det nuvarande förslaget föreslås att medlemsstaterna ska ges en möjlighet att under ett års tid från att den alternativa skyddsstatusen har beviljats inskränka den här rätten. Det är alltså en övergångsbestämmelse. Medlemsstaterna ska dessutom kunna sätta upp egna regler för när personer med alternativ skyddsstatus ska få tillträde till yrkesutbildning och arbetspraktik. Vi tycker att det är viktigt att personer som beviljas alternativ skyddsstatus inte ska diskrimineras på arbetsmarknaden. Det försvårar integrationen.

Även här är det fråga om minimivillkor, och medlemsstaterna får ha mer förmånliga bestämmelser om de så önskar.

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Sådant är utgångsläget i frågorna om familjeenhet och tillträde till arbetsmarknaden, och det är de två stora frågorna nu.

Anf.  166  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Jag får tacka ministern för redogörelsen. De två svenska reservationerna är nog mycket viktiga. Det är de stora huvudpunkterna.

Vi fick en genomgång i socialförsäkringsutskottet i går som var mycket fin. Vi pekade på en del saker. Jag har försökt jämföra kommissionens första, ursprungliga förslag med det ganska urvattnade förslag vi ser i dag. Under socialförsäkringsutskottets möte pekade vi på fem sex eller sju saker. Här är det tjugo försämringar, kanske fler. Det är ganska många.

Jag vill uppmärksamma några saker som jag tycker är viktiga och som jag hade hoppats att man skulle ta med i förhandlingarna. Jag vill börja med artikel 18, allmänna regler, punkt 3. Det är verkligen synd att man har tagit bort detta med könsrelaterad förföljelse. I kommissionens ursprungliga förslag fanns det med, men nu är det struket. Jag undrar hur diskussionen har gått här och om det går att uppmärksamma det lite mer.

I artikel 21, som har med residence permits att göra, har det blivit klara försämringar. I kommissionens förslag talades det om fem år och förnyelse när man har ett skyddsbehov. Nu blir det tre år och tidsbegränsat. Jag tycker att det bör uppmärksammas. Det är klara försämringar.

Nu ska jag inte trötta nämnden, men man skulle kunna säga mycket om detta. Jag vill ta upp en sak till, och det är artikel 30, om rörelse inom det land där man fått skydd. I kommissionens ursprungliga förslag sade man att det inte skulle finnas någon begränsning av rörelse när man har internationellt skydd. Jag tycker att om man får vara i ett land måste man också få röra sig i landet. Nu blir det väldigt stora inskränkningar här. Jag tycker att det är oroande. Om man tittar på skrivningarna ser man att det är stora förändringar. Går det att uppmärksamma detta?

Nu vet jag att det handlar om miniminivåer, men om förslaget är för urvattnat kan det leda till att också våra nivåer här i Sverige sänks.

Anf.  167  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Till att börja med kommer det under inga omständigheter att betyda att vår politik förändras. Det vill jag understryka. Vi behöver inte oroa oss för det. Men det är allvarligt nog att vi hela tiden vandrar den här vägen.

Vi har en utomordentligt bra kommissionär på det här området, António Vitorino, en lysande person. Han ger oss i varje sådant här direktiv ett utgångsläge som är så bra som det någonsin kan bli. Problemet är att länderna i detta mellanstatliga samarbetes namn sedan ägnar sig åt att systematiskt tunna ut förslagen. Det är alldeles riktigt att vi går igenom sådant i varje direktiv. Det är vår uppgift att agera så klokt som möjligt för att minska sådana skador och få en bra samordning.

Jag vill gärna att Christina Sandqvist tar det som gäller punkterna, så att vi får det alldeles rätt. Hon har överblick över hur tjänstemannaförhandlingarna har gått – alltså hela förberedelsearbetet – så att vi kan få klarhet om detta.

Anf.  168  Departementsrådet CHRISTINA SANDQVIST:

Jag är rädd att jag inte har så mycket mer att säga i dag än jag sade i går.

I artikel 18 har av olika skäl vissa länder inte velat ha det skrivet rakt ut. Då har vi sagt att det är okej med att det står ”vulnerable persons”, och sedan gör man en exemplifiering som inte är uttömmande.

Det är samma sak med artikel 21 och treårsgränsen för uppehållstillstånd. Vi är unika i Sverige med att omedelbart utfärda permanent uppehållstillstånd för de allra flesta. I de andra länderna utfärdar man tidsbegränsade tillstånd. Det innebär å andra sidan att förlängning nästan alltid sker med automatik. Det är alltså egentligen inte någon stor skillnad. Grunden är att de flesta har treåriga tillstånd, och man ville inte ändra det till femåriga. Jag tror att tillstånden i de allra flesta fall kommer att förlängas med automatik efter tre år.

Så var det artikel 30. Självklart ska en person som har fått status som flykting eller alternativt skyddsbehövande få röra sig fritt i landet. Det är huvudregeln. Sedan finns det sådana begränsningar som alla länder har, till exempel militära skyddsområden och speciella situationer där inga utlänningar, inte ens EU-medborgare, får tillträde, utan bara svenska medborgare och ibland inte ens alla svenska medborgare.

Anf.  169  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Jag får tacka för svaren.

Det är ju fackutskottet som behärskar de här frågorna bäst, och jag hoppas att ni tar med er de kommentarer ni fick av kolleger i socialförsäkringsutskottet. Jag vill inte ta upp alla dem nu och ta nämndens tid.

När det gäller artikel 30 kan jag förstå att man har haft reservationer mot vissa ordval, som man sedan har valt att ta bort. Det står till exempel ”necessary to protect national security or public order”. Naturligtvis finns det militärområden och sådant i alla länder. Det kan man inte komma förbi. Men här kan man känna av begränsningar, och vi är rädda för att det ska bli någon typ av diskriminering. Det blir lätt så.

Jag vill också säga något allmänt om miniminivåer. Det kan bli så att länder som inte har samma höga skyddsnivåer som vi har här i Sverige ger signaler om att de inte vill ta emot asylsökande. Vi, som har ganska bra regler, får då ta emot fler. Vad händer då? Jo, att vi också sänker våra normer. Därför är det viktigt att man verkligen försöker hålla uppe nivåerna på asylmottagning och liknande.

Anf.  170  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

På den punken håller jag helt med Sven-Erik Sjöstrand. Här finns det en indirekt risk.

Jag vill bara bekräfta att situationen i RIF-rådet inte alls är idyllisk. Tvärtom är det ganska prövande att sitta där. Det blir inte mindre prövande i längden. Nu har vi haft ett stort omslag i England när det gäller medieopinionen, som tidigare liksom i Sverige har varit rätt befriad från uttalat främlingshat. Sedan några månader är det också där på det sättet.

Jag var på en konferens i Europaparlamentet i går. Det är alldeles uppenbart att länder som vi har betraktat som rätt likasinnade – och människor i de länderna som man har uppfattat som stödjande för en human och rättvis flyktingpolitik – inte är opåverkade av de opinionsströmmar och mediebilder som finns i Europa. Ur den synpunkten är situationen inte alls lätt.

Jag delar helt och hållet den principiella iakttagelse som Sven-Erik Sjöstrand gör när det gäller miniminormer. En av våra strategiska utgångspunkter är att vi ska försöka pressa upp kvaliteten på våra samarbetsländers flyktingpolitik, så att vi själva inte ska behöva bära en alltför stor börda. Även om vi inte behöver uppfatta flyktingpolitiken som sådan som en börda blir den ju en börda i den här meningen.

Men det finns en annan aspekt på detta som jag gärna understryker om och om igen: Det vi inte har blivit färdiga med till den 1 maj 2004 vet vi inte när vi blir färdiga med. Jag tror inte att Estland, Lettland, Litauen, Polen, Ungern, Tjeckien, Slovakien, Slovenien, Cypern och Malta kommer att innebära någon vidare förstärkning av stödet för vår ståndpunkt. Nu försöker vi arbeta så hårt vi någonsin kan för att över huvud taget få till stånd ett golv att stå på och som de får acceptera när de kliver in. Det här är en av de frågor där utvidgningen är ganska vansklig. Samtidigt är den på sitt sätt en blessing in disguise, eftersom den piskar på oss.

Trots meningsskiljaktigheterna mellan oss och våra danska grannar vill jag i rättvisans namn säga att det danska ordförandeskapet gjorde ett mycket bra jobb. De höll ett mycket högt tempo. De höjde faktiskt tempot. Bertel Haarder arbetade träget på den här punkten, kanske därför att man hade lite dåligt samvete – jag vet inte. Jag understryker detta.

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<Det gäller att kämpa sig till någonting att stå på. Var och en har vetorätt, och i de frågor där det inte finns något direktiv den 1 maj 2004 står vi kvar på ruta 1. Vi ska inte bara tänka på vår egen situation utan också på att det ska bli ett europeiskt minimum före utvidgningen.

Anf.  171  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Då har jag ingen mer på talarlistan.

Jag kan konstatera att det precis som vid EU-nämndens sammanträde den 29 november finns ett stöd för regeringens fortsatta arbete i de här förhandlingarna.

Då går vi vidare till punkt 4, Rätt till familjeåterförening.

Anf.  172  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Om vi kan uppnå enighet vid det här rådsmötet kommer ett första steg att tas för att harmonisera ländernas lagstiftning när det gäller rätten till familjeåterförening. Detta har vi inte tidigare haft uppe, och det är en hjärtefråga.

Det har varit mycket svårt att komma överens om det här direktivet eftersom alla håller fast vid sin nationella lagstiftning. På nytt handlar det om en miniminivå. Om direktivet inte antas finns det en risk för att skillnaderna mellan länderna kommer att öka ytterligare. Vi får nu alltså inskränka oss till att ta detta för vad det är, nämligen ett första steg mot harmonisering.

Vi har drivit att barn under 18 år i princip ska omfattas av rätten till familjeåterförening. Det är för oss en självklarhet. Huvudregeln är också att ogifta barn under 18 år omfattas av rätten till familjeåterförening. Det sammanhänger ju också med en annan fråga som vi har diskuterat på sistone i Sverige.

Här finns det en bestämmelse som gör det möjligt att i vissa särskilda fall ha en tolvårsgräns. Bakgrunden till detta är situationen i Tyskland. Där bor det många turkar som låter sina barn bo kvar hos släkten i Turkiet och gå i skola där. Sedan, när de har slutat skolan eller är i slutskedet av sin primärskolutbildning och alltså är i tonåren, låter man dem återförenas med föräldrarna i Tyskland. Detta har lett till integrationsproblem, menar tyskarna. Det blir språksvårigheter, vilket leder till arbetslöshet. Det är problem som vi själva är väl medvetna om när det gäller språkinlärning för flyktingar. När barnen kommer tillsammans med föräldrarna eller när föräldrarna är flyktingar gäller dock 18-årsgränsen. Med den utformning som denna bestämmelse har fått kan den i princip inte användas av någon annan än Tyskland.

Österrike vill nu införa också en 15-årsgräns. Enligt detta förslag ska man inte få vara över 15 år när man ansöker om familjeåterförening. Själva återföreningen ska dock kunna ske upp till 18 års ålder. Även detta är en frivillig bestämmelse, och den är över huvud taget inte aktuell att tillämpa för oss. Den strider dessutom mot barnkonventionen. Hur österrikarna klarar detta tänkte jag fråga dem om. Barnkonventionen gäller väl också i det landet.

Denna regel berör inte oss, och vår ambition är att snäva in den så mycket som möjligt, så att den blir lika begränsad som den tyska tolvårsgränsen.

Den andra stora frågan gäller att >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<vill begränsa familjemedlemmars möjligheter att omedelbart få tillträde till arbetsmarknaden. Vi anser att detta strider mot alla strävanden till integration. Om möjligheterna att införa en sådan här begränsning antas blir vi inte bundna, men mot bakgrunden att några medlemsstater inte kommer att gå med på direktivet om den här möjligheten inte ges är det min bedömning att vi måste försöka hitta en kompromiss. Innebörden av den måste i så fall vara att huvudregeln ska vara att var och en ska ha rätt att arbeta och att undantag kan göras endast i vissa situationer.

För att tala klarspråk: Jag vill inte dölja min motvilja mot det här förslaget. Men nu har förslaget lagts fram, och >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<hävdar det. Samtidigt kan man läsa i >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<press att ”de vill inte jobba”. Det är ofattbart, men så ligger det till.

Anf.  173  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Det här är ett viktigt direktiv, och det har blivit försvagat en tid nu. Jag tror att det har funnits en god vilja, och man har velat göra mycket för att lyckas med familjeåterförening, men jag har sett att många länder har gått in och fört en främlingsfientlig politik och försvagat det mycket. Vad som då händer är att det blir obligatoriskt att tillåta återförening bara vad gäller äkta makar och minderåriga barn.

Att det finns undantag från tolvårsregeln känns väldigt konstigt för mig. Är det bra egentligen? Bör man inte vara hos sina föräldrar om man är tolv år? Ska man tillåta att barnen skickas ut? Men detta är kanske något som ska diskuteras.

Det finns många detaljer som jag inte ska gå in på. Men precis som statsrådet känner jag viss motvilja mot det här förslaget, för det har blivit alltför dåligt. Det känns som om man inskränker de mänskliga rättigheterna och principen att alla människor är födda fria och lika i värde. Förslaget känns dåligt.

Anf.  174  AGNE HANSSON (c):

Det här är naturligtvis svårt och komplicerat, men det är väl också viktigt att man kommer framåt, även om man inte kommer dit man vill.

Jag har en annan fundering som gäller skrivningarna om åldersgränser. Det står ”makar och barn under 18 år”. Man skulle kunna förstå det som makar under 18 år. Är det rimligt? Det är visserligen att komplicera det hela, men detta borde man fundera över.

Anf.  175  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Jag tror att det Agne Hansson frågar om är en referatolyckshändelse. I direktivet är detta olika punkter, så där finns ingen risk för sammanblandning mellan äktenskapsgränsen och minderårigheten. Annars skulle vi omedelbart ha påpekat det. Det är två olika artiklar, men i referatet ser det nog ut som om de skulle kunna sammanblandas. Den risken kan anses utesluten.

Jag delar Sven-Erik Sjöstrands uppfattning att det är ansvarslöst av föräldrar att inte ta hand om sina barn, men det kan jag inte få igenom här. Vi får mer och mer samma problem i Sverige: Somaliska föräldrar skickar sina barn för att utbildas i Somalia sedan de själva flytt hit. Det tycker jag också är motbjudande, men jag kan inte göra någonting åt det. Det låter sig inte fångas upp i det här.

Vi har inriktat oss på att detta har fått en så speciell utformning att det är fullständigt ointressant att tillämpa någon annanstans i unionen än i Tyskland. Bara av det skälet har det över huvud taget blivit aktuellt för oss att släppa igenom detta. Att lägga veto på den punkten är, menar vi, näst intill meningslöst. Tyskarna ändrar inte uppfattning, och då skulle vi inte ha något familjeåterföreningsdirektiv. Och om det är något direktiv som vi måste försöka rädda är det, som var och en förstår, just det här.

Anf.  176  HILLEVI LARSSON (s):

Jag tror att det allra viktigaste när det gäller det tyska fallet är att familjer blir införstådda med detta så fort de kommer till ett EU-land, så att det inte kommer som en överraskning ett par år senare att deras barn inte får komma dit. Då får de bestämma sig: Vill de att deras barn ska följa med dem till Tyskland får de inte skicka barnet till Turkiet, utan då får barnet hänga med. Jag tror att det mest avgörande är att familjen förstår detta.

Detta om äktenskap under 18 år är väl en felskrivning här, men såvitt jag förstår erkänner man äktenskap under 18 år om det har ingåtts tidigare i ett land där det finns andra äktenskapsregler, alltså inte i ett europeiskt land med högre äktenskapsålder. Om det är två femtonåringar som är gifta i till exempel Iran, där man har elvaårsgräns för äktenskap, är det väl svårt att splittra den familjen när äktenskapet har ingåtts i ett annat land. Så har jag förstått det.

Anf.  177  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Jag delar helt statsrådets syn här. Man kanske inte ska lägga veto mot tolvårsregeln. Det är bra med den här informationen, så att detta tydliggörs. Veto ska ju gälla de verkligt stora frågorna. Det förstår vi. Vi måste också försöka få detta i hamn på något sätt. Men jag är besvärad av att det är så försvagat.

Anf.  178  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Sven-Erik Sjöstrand och jag gör uppenbarligen precis samma bedömning här.

Som nämnden vet tvekar regeringen inte att använda det här vapnet för att driva sin ståndpunkt. Vi gjorde det två gånger i höstas med viss framgång.

Jag vill bara tillåta mig en liten anmärkning: I den fråga där vi tog en konflikt med engelsmännen har deras ståndpunkt nu undanröjts av en brittisk domstol. Där har vi alltså fått ett stöd som vi inte kunde ana. Jag ska försöka att vara så lågmäld som möjligt om detta när jag träffar David Blunkett.

Jag vill bekräfta för Hillevi Larsson att vi har ett problem med sådana här regler på grund av Schengen. Vi måste informera människor som vistas i Sverige, har skydd i Sverige eller är flyktingar i Sverige om att den här typen av komplikationer kan uppstå. Det finns all anledning för Migrationsverket att bevaka detta. Jag har tagit för vana att när det anses tjänligt inbjuda också chefen för Migrationsverket att delta i den svenska delegationen för att direkt ta del i arbetet. Det kommer ju sådana här informationsuppgifter direkt efter att vi har antagit direktivet.

När det gäller äktenskap har vi våra regler, och när man väl har kommit hit måste man underkasta sig dem. Men om två flyktingar som gifte sig innan de var 18 kommer hit och söker asyl ställer vi inte villkoret att de ska anpassa sig – så att det blir något slags exit clause – utan då förblir de självklart gifta.

Anf.  179  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Då har jag ingen mer på talarlistan.

Då kan jag sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Då går vi vidare till punkt 5 på dagordningen, som är varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares rättsliga ställning.

Anf.  180  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Den punkten ströks från dagordningen vid Corepermötet i går, tror jag. Den är utgången från dagordningen.

Anf.  181  ORDFÖRANDEN:

Okej. Då går vi vidare till punkt 6, som är utredningen om ansvarsfördelning för förvaltning av de yttre gränserna.

Anf.  182  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Där har rådet satt upp vissa begränsningar om att de nationella budgetarna även i fortsättningen till största delen ska belasta gränskontrollen. Det är en framgång för vår ståndpunkt. En viss gemensam finansiering ska ske inom ramen för den budget som ligger. Det blir alltså inga extra pengar.

Det här är hjärtefrågan nr 1 för det grekiska ordförandeskapet. Vi ställs därför inför krav från ordförandeskapet, men vi håller fast vid att finansieringen av den yttre gränskontrollen ska ses som en nationell angelägenhet, och vi stöder också förslaget om att vi inte ska ändra budgeten med anledning av det här.

Anf.  183  CARL B HAMILTON (fp):

Den här svenska ståndpunkten kan ju vara en utgångsståndpunkt, men om grekerna nu prioriterar detta och kanske kan få med sig en del andra länder, vad är då den svenska andrahandsståndpunkten? Har ni tänkt ut någon sådan?

Anf.  184  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

O ja. Jag tar det på det enkla och brutala sättet – det måste sedan modifieras inför en mer allmän argumentering utanför det här rummet: Om vi litade på att de länder som saknar en asylpolitik verkligen skulle använda en europeisk finansiering eller kraftiga tillskott för att skaffa en riktigt handfast politik av det slag vi själva har vore detta det strategiskt allra bästa. Det tror jag också att vi skulle kunna samla en majoritet för bland de länder som redan bedriver en asylpolitik.

I >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<är det 800 000 människor som kommer in, och man anmälde att det finns mellan 1 000 och 4 000 asylsökande. Det finns liksom ingen botten i detta som gör att vi har ett sätt att diskutera det på. I den mån det ginge att på ett förtroendefullt sätt diskutera en verkligt gemensam politik tror jag att det vore naturligt för oss och andra länder som redan har en asylpolitik att göra en riktig burden sharing och låta det prägla budgeten. Men där är vi inte.

Det måste vara något slags quid pro quo som inte har fungerat hittills där man också öppet konstaterar vilka oerhörda insatser som måste göras. Enligt vår svenska mening måste man också överge den inskränkta kontrollideologi som i hög grad präglar det här ministerrådet och ha en bredare, utvecklingsorienterad flyktingpolitik som tar sikte på kapacitetsuppbyggnad i transitländerna – att arbeta för mänskliga rättigheter, för good governance och så vidare. Vi är färdiga att börja vilket ögonblick som helst. Jag tror att det skulle vara en utomordentligt god investering både för oss och för engelsmän och tyskar att sätta i sjön en sådan politik, men det finns inga förutsättningar för det i den här typen av framstötar som inte åtföljs av förpliktelser.

Det är vår andrahandsposition, och den har vi inte gjort någon hemlighet av i våra förtroliga samtal med>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<.

Anf.  185  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Gränskontroll är en fråga som man har diskuterat ganska mycket det senaste året och kanske de senaste två åren. Det har ju till och med varit uppe förslag om gemensam gränspolis och sådant. Det har diskuterats bland justitieministrarna och naturligtvis också av er på UD.

Jag tror att det är bra att markera att gränskontroll är en nationell fråga, en nationell angelägenhet. Det är den svenska åsikten. Det kan lätt bli så att vi harmoniserar allting när det gäller gränskontroll, så att det kommer förslag om en gemensam gränspolis. Det är jag lite rädd för – att man lägger ned oerhörda summor på repressiva åtgärder. Det är väl att föredra att vi får en bredare flyktingpolitik, om man tittar på mycket annat, och att vi på ett bra sätt hjälper länder som har problem.

Anf.  186  CARL B HAMILTON (fp):

Jag tycker att det var bra med den här andrahandspositionen, den här länken som Jan O Karlsson pekade på.

Anf.  187  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Jag har ingenting att tillägga på den punkten. Det blir inga beslut här, utan detta är en informationspunkt och en orienteringsdiskussion.

Anf.  188  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns ett stöd för regeringens upplägg i de fortsatta förhandlingarna.

Finns det några övriga frågor?

Anf.  189  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Det finns ytterligare en sak som kan komma att anmälas. Det är den andra delen av kommissionens meddelande om integrering av migrationsfrågorna i EU:s tredjelandsförbindelser.

Här har vi en lite privilegierad position. Vi har samlat båda ansvarsområdena om utvecklingsbiståndet och flyktingpolitiken under samma statsråd. Vi är det enda land i världen som har den kombinationen. Den blir mer och mer aktuell.

Att man nu har samlat sig till ett sådant här dokument ser vi som väldigt betydelsefullt. I anslutning till det som Carl B Hamilton tog upp på den förra punkten vill jag säga att vi på det här sättet för en gångs skull kan få in utvecklingstänkandet i migrationsfrågorna.

Det här var det som chockerade mig mest när jag första gången var i det informella RIF-rådet i Santiago de Compostela. Efter att ha varit här i EU-nämnden hade jag förberett ett brett anlagt anförande om sambandet mellan utvecklingspolitiken, kapacitetsuppbyggnaden, samarbetet med UNHCR och det vi gör i Europa. Jag fick inget som helst gehör utom från holländarna, och vi kommer ihåg hur det gick sedan.

Det här är mycket bra. Det är precis som Sven-Erik Sjöstrand sade tidigare i en annan fråga, att här står vi och kommissionen väldigt nära varandra. Jag vill gärna vara uppmuntrande för kommissionen när det gäller det generella greppet att ta upp de här frågorna tillsammans.

De saker som kommer att diskuteras här gäller snarast en inventering av vilka omdisponeringar som kan ske inom nuvarande budget. Det är mer kamerala synpunkter där vi kan avlyssna vad som kommer fram. Det här är en början till något som kan bli avsevärt större längre fram.

Anf.  190  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Jag missade kanske lite här. Det gäller punkt 6. I våra handlingar har vi fått en del material om den europeiska flyktingfonden. Det är kanske så att ni tar upp det i samband med att man diskuterar ekonomi och hur effektiv den ekonomiska förvaltningen är.

Jag vet att när man inrättade den europeiska flyktingfonden sade man att det speglade de behov av ökad solidaritet som framhölls både i Amsterdamfördraget och slutsatserna från mötet i Tammerfors. Det var alltså en diskussion. Med en gemensam flyktingfond ville man förbättra mottagandevillkoren, skyddet för människor och så vidare.

I dag använder man 22 % av de medlen för återsändande, och det har ökat hela tiden. Jag ser med rätt stor oro på det. Snart har hela den europeiska flyktingfonden ätits upp. Den går till att skicka hem folk.

Hur ser statsrådet på detta?

Anf.  191  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Det är precis så som Sven-Erik Sjöstrand säger att flyktingfonden är till för att ordna ett värdigt mottagande av flyktingarna hos oss. Det här återvändandet handlar inte om verkställighet av avvisningar. Det handlar uteslutande om att hjälpa människor som efter det att de har beviljats uppehållstillstånd ändå väljer att återvända till sina länder. Det viktigaste skälet för detta är alltså att själva orsaken till flyktingskapet har undanröjts – det som fick Willy Brandt att lämna Norge. Det är alltså inte bara frivilligt, utan det gäller alltså sådana människor som redan har rätten att vistas här och har uppehållstillstånd men som ändå väljer att återvända. Det är för att detta återvändande ska bli värdigt som man anser sig kunna ianspråkta flyktingfonden.

Jag tror att vi kan vara överens om att det är ett utmärkt ändamål. Det handlar alltså inte om verkställighet av avvisning utan enbart om frivilligt återvändande av sådana människor som redan har rätten att vara hos oss.

Anf.  192  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för den informationen, och vi tackar statsrådet med medarbetare för att ni kom hit och önskar er en trevlig helg.

Innehållsförteckning

1 §  Allmänna frågor och yttre förbindelser 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  2  Statssekreterare LARS DANIELSSON 1

Anf.  3  ORDFÖRANDEN 2

Anf.  4  Statssekreterare LARS DANIELSSON 2

Anf.  5  ORDFÖRANDEN 3

Anf.  6  AGNE HANSSON (c) 3

Anf.  7  CARL B HAMILTON (fp) 3

Anf.  8  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 3

Anf.  9  ULF HOLM (mp) 4

Anf.  10  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 4

Anf.  11  HILLEVI LARSSON (s) 5

Anf.  12  INGVAR SVENSSON (kd) 5

Anf.  13  Statssekreterare LARS DANIELSSON 5

Anf.  14  ORDFÖRANDEN 7

Anf.  15  ULF HOLM (mp) 7

Anf.  16  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 7

Anf.  17  ORDFÖRANDEN 7

Anf.  18  Statssekreterare LARS DANIELSSON 7

Anf.  19  ORDFÖRANDEN 8

Anf.  20  Statssekreterare LARS DANIELSSON 8

Anf.  21  ORDFÖRANDEN 9

Anf.  22  CARL B HAMILTON (fp) 9

Anf.  23  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 9

Anf.  24  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 9

Anf.  25  CHRISTINA AXELSSON (s) 10

Anf.  26  Statssekreterare LARS DANIELSSON 10

Anf.  27  ORDFÖRANDEN 11

Anf.  28  ULF HOLM (mp) 11

Anf.  29  ORDFÖRANDEN 11

Anf.  30  Statssekreterare LARS DANIELSSON 11

Anf.  31  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 12

Anf.  32  Statssekreterare LARS DANIELSSON 12

Anf.  33  ORDFÖRANDEN 13

Anf.  34  Statssekreterare ANNIKA SÖDER 13

Anf.  35  ORDFÖRANDEN 13

Anf.  36  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 13

Anf.  37  Statssekreterare ANNIKA SÖDER 13

Anf.  38  ORDFÖRANDEN 14

Anf.  39  Statssekreterare ANNIKA SÖDER 14

Anf.  40  CARL B HAMILTON (fp) 14

Anf.  41  AGNE HANSSON (c) 14

Anf.  42  Statssekreterare ANNIKA SÖDER 14

Anf.  43  ORDFÖRANDEN 15

Anf.  44  Statssekreterare ANNIKA SÖDER 15

Anf.  45  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 15

Anf.  46  AGNE HANSSON (c) 16

Anf.  47  Statssekreterare ANNIKA SÖDER 16

Anf.  48  ORDFÖRANDEN 16

Anf.  49  Statssekreterare ANNIKA SÖDER 16

Anf.  50  ORDFÖRANDEN 17

Anf.  51  Statssekreterare ANNIKA SÖDER 17

Anf.  52  CARL B HAMILTON (fp) 17

Anf.  53  AGNE HANSSON (c) 18

Anf.  54  Statssekreterare ANNIKA SÖDER 19

Anf.  55  CARL B HAMILTON (fp) 19

Anf.  56  Statssekreterare ANNIKA SÖDER 20

Anf.  57  ORDFÖRANDEN 20

Anf.  58  Statssekreterare ANNIKA SÖDER 20

Anf.  59  ORDFÖRANDEN 21

Anf.  60  Statssekreterare ANNIKA SÖDER 21

Anf.  61  CARL B HAMILTON (fp) 21

Anf.  62  AGNE HANSSON (c) 21

Anf.  63  Statssekreterare ANNIKA SÖDER 22

Anf.  64  ORDFÖRANDEN 22

Anf.  65  Statssekreterare ANNIKA SÖDER 22

Anf.  66  ORDFÖRANDEN 22

Anf.  67  Statssekreterare ANNIKA SÖDER 22

Anf.  68  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 22

Anf.  69  ULF HOLM (mp) 23

Anf.  70  LENNART HEDQUIST (m) 23

Anf.  71  Statssekreterare ANNIKA SÖDER 23

Anf.  72  ORDFÖRANDEN 23

Anf.  73  Statssekreterare ANNIKA SÖDER 23

Anf.  74  CARL B HAMILTON (fp) 24

Anf.  75  Statssekreterare ANNIKA SÖDER 24

Anf.  76  CARL B HAMILTON (fp) 24

Anf.  77  Statssekreterare ANNIKA SÖDER 24

Anf.  78  CARL B HAMILTON (fp) 24

Anf.  79  Statssekreterare ANNIKA SÖDER 24

Anf.  80  LENNART HEDQUIST (m) 24

Anf.  81  Statssekreterare ANNIKA SÖDER 24

Anf.  82  CARL B HAMILTON (fp) 25

Anf.  83  SONIA KARLSSON (s) 25

Anf.  84  ORDFÖRANDEN 25

Anf.  85  Statssekreterare ANNIKA SÖDER 25

Anf.  86  ORDFÖRANDEN 25

Anf.  87  AGNE HANSSON (c) 25

Anf.  88  SONIA KARLSSON (s) 25

Anf.  89  CARL B HAMILTON (fp) 26

Anf.  90  ORDFÖRANDEN 26

Anf.  91  Statssekreterare ANNIKA SÖDER 26

Anf.  92  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 26

Anf.  93  ORDFÖRANDEN 27

2 §  Konkurrenskraft 28

Anf.  94  ORDFÖRANDEN 28

Anf.  95  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER 28

Anf.  96  ORDFÖRANDEN 29

Anf.  97  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER 29

Anf.  98  ORDFÖRANDEN 29

Anf.  99  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER 29

Anf.  100  ORDFÖRANDEN 30

Anf.  101  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER 30

Anf.  102  ULF HOLM (mp) 31

Anf.  103  AGNE HANSSON (c) 31

Anf.  104  MIKAEL ODENBERG (m) 32

Anf.  105  ORDFÖRANDEN 32

Anf.  106  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER 32

Anf.  107  AGNE HANSSON (c) 33

Anf.  108  HILLEVI LARSSON (s) 33

Anf.  109  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER 34

Anf.  110  ORDFÖRANDEN 34

Anf.  111  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER 34

Anf.  112  ULF HOLM (mp) 35

Anf.  113  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER 35

Anf.  114  ORDFÖRANDEN 35

Anf.  115  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER 36

Anf.  116  ORDFÖRANDEN 37

Anf.  117  HILLEVI LARSSON (s) 37

Anf.  118  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER 37

Anf.  119  ORDFÖRANDEN 37

Anf.  120  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER 37

Anf.  121  ORDFÖRANDEN 38

Anf.  122  MIKAEL ODENBERG (m) 38

Anf.  123  CARL B HAMILTON (fp) 39

Anf.  124  LENNART HEDQUIST (m) 39

Anf.  125  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER 40

Anf.  126  CARL B HAMILTON (fp) 40

Anf.  127  ORDFÖRANDEN 41

3 §  Rättsliga och inrikes frågor 42

Anf.  128  ORDFÖRANDEN 42

Anf.  129  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 42

Anf.  130  ORDFÖRANDEN 42

Anf.  131  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 42

Anf.  132  ORDFÖRANDEN 42

Anf.  133  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 43

Anf.  134  ORDFÖRANDEN 43

Anf.  135  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 43

Anf.  136  ORDFÖRANDEN 43

Anf.  137  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 43

Anf.  138  ORDFÖRANDEN 44

Anf.  139  ULF HOLM (mp) 44

Anf.  140  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 44

Anf.  141  ORDFÖRANDEN 44

Anf.  142  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 44

Anf.  143  INGVAR SVENSSON (kd) 44

Anf.  144  ALICE ÅSTRÖM (v) 45

Anf.  145  BEATRICE ASK (m) 45

Anf.  146  JOE FRANS (s) 45

Anf.  147  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 46

Anf.  148  ORDFÖRANDEN 46

Anf.  149  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 46

Anf.  150  ALICE ÅSTRÖM (v) 46

Anf.  151  BEATRICE ASK (m) 47

Anf.  152  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 47

Anf.  153  ALICE ÅSTRÖM (v) 47

Anf.  154  BEATRICE ASK (m) 47

Anf.  155  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 48

Anf.  156  ORDFÖRANDEN 48

Anf.  157  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 48

Anf.  158  ALICE ÅSTRÖM (v) 48

Anf.  159  ORDFÖRANDEN 49

Anf.  160  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 49

Anf.  161  ORDFÖRANDEN 49

4 §  Rättsliga och inrikes frågor 50

Anf.  162  ORDFÖRANDEN 50

Anf.  163  Statsrådet JAN O KARLSSON (s) 50

Anf.  164  ORDFÖRANDEN 50

Anf.  165  Statsrådet JAN O KARLSSON (s) 51

Anf.  166  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 52

Anf.  167  Statsrådet JAN O KARLSSON (s) 53

Anf.  168  Departementsrådet CHRISTINA SANDQVIST 53

Anf.  169  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 53

Anf.  170  Statsrådet JAN O KARLSSON (s) 54

Anf.  171  ORDFÖRANDEN 54

Anf.  172  Statsrådet JAN O KARLSSON (s) 55

Anf.  173  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 56

Anf.  174  AGNE HANSSON (c) 56

Anf.  175  Statsrådet JAN O KARLSSON (s) 56

Anf.  176  HILLEVI LARSSON (s) 56

Anf.  177  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 57

Anf.  178  Statsrådet JAN O KARLSSON (s) 57

Anf.  179  ORDFÖRANDEN 57

Anf.  180  Statsrådet JAN O KARLSSON (s) 58

Anf.  181  ORDFÖRANDEN 58

Anf.  182  Statsrådet JAN O KARLSSON (s) 58

Anf.  183  CARL B HAMILTON (fp) 58

Anf.  184  Statsrådet JAN O KARLSSON (s) 58

Anf.  185  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 59

Anf.  186  CARL B HAMILTON (fp) 59

Anf.  187  Statsrådet JAN O KARLSSON (s) 59

Anf.  188  ORDFÖRANDEN 59

Anf.  189  Statsrådet JAN O KARLSSON (s) 59

Anf.  190  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 60

Anf.  191  Statsrådet JAN O KARLSSON (s) 60

Anf.  192  ORDFÖRANDEN 60