Fredagen den 20 oktober 2000

EU-nämndens uppteckningar 2000/01:4

1 §  Jordbruk
Jordbruksminister Margareta Winberg
Rapport från informellt ministermöte den 3–5 september
Information och samråd inför ministerrådsmöte den 23 och 24 oktober 2000

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Jag förklarar sammanträdet öppnat.

Innan vi går in på själva dagordningen vill jag hälsa Birgitta Carlsson, som är ny suppleant i EU-nämnden, välkommen till oss och vårt arbete.

Därefter vill jag hälsa jordbruksminister Margareta Winberg med medarbetare välkomna hit för samråd inför kommande ministerrådsmöte. Men innan vi går in på det ska du lämna muntliga återrapporter från två möten, dels ett informellt ministermöte i september, dels ett ordinarie ministerrådsmöte som ägde rum i somras, den 17–18 juli.

Jag lämnar över ordet till Margareta Winberg.

Anf.  2  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Jag vet att ni har fått en skriftlig redogörelse.

På julirådet presenterade förstås det franska ordförandeskapet sitt arbetsprogram. Där kan man notera marknadsordningar för bomull, ris, griskött, frukt och grönt, socker, bananer, humle, får- och getkött, olivolja och jordbruksetanol.

Det är tre horisontella frågor som de vill ta upp. Det är WTO, det är utvidgningen och det är förenklingen av jordbrukslagstiftningen. Andra frågor har med den s.k. vitboken att göra: säkra livsmedel, zoonoser, foder, försiktighetsprincipen och GMO. Frankrike vill också inleda en diskussion kring ett ramregelverk för EU-neutral marknadsföring av jordbruksprodukter.

Vi röstade också i några frågor, t.ex. frågan om lin och hampa, och prispaketet röstades igenom då. Prispaketet innebär att sänkningen av de månatliga tilläggen skjuts på framtiden med ett år och att den tidigare föreslagna neddragningen på 15 % reduceras till 7,5 %.

Sverige fick precis som Finland ett torkstöd för oljelin, lin och hampa. Sverige fick också behålla en särlösning för interventionsperiodens längd vad gäller spannmål.

Vi beslutade om skolmjölken, och beslutet blev något bättre än det ursprungliga förslaget. Överenskommelsen innebär att stödnivån blir 75 % av riktpriset för standardmjölk och att kraven på medfinansiering stryks. Dessutom blev kommissionen uppmanad att se över bidragslistan för att försöka hitta fler produkter i systemet, särskilt fettsnåla produkter som t.ex. lättmjölk och lättyoghurt.

Vi antog också, efter många diskussioner i tidigare råd, ett förslag till obligatorisk märkning av nötkött som träder i kraft den 1 september 2000 i sitt första steg. Ett andra steg kommer senare. Man kan säga att det den 1 januari 2002 är fullt utbyggt. Det betyder att kött och malet kött ska ursprungsmärkas med medlemsland eller tredje land, där djuret är fött och uppfött.

På det informella ministermötet i Biarritz handlade diskussionen om att främja den europeiska livsmedelsmodellen: mångfald, kvalitet och säkerhet. Där besvarade vi åtta frågeställningar och diskuterade detta.

Vad som möjligen kan vara i svenskt intresse att veta är att den diskussionen och diskussionerna över huvud taget i rådet går mer och mer mot konsumentstyrning och mindre mot producentstyrning. Det kunde man också notera under det här mötet.

Kommissionär Byrne, som ni ska träffa senare, tog t.ex. upp GMO-frågan och hade lite olika synpunkter på denna. Från u-länderna har EU:s politik på det här området mötts med viss misstänksamhet.

Det var de två mötena i korthet.

Anf.  3  LARS TOBISSON (m):

Jag har läst rapporten, och det slog mig hur påfallande detta går i protektionistisk riktning. Samtidigt ser jag inte några egentliga reaktioner mot det från jordbruksministerns sida.

I det första stora stycket på första sidan i rapporten säger fransmännen, och det kanske inte är mycket annat att vänta, att man nu ska tala om den europeiska livsmedelsmodellen. Det är mycket om ursprungsbeteckningar och märkning. Sedan kommer man fram till GMO, som också är ett sätt att försöka hålla konkurrerande produkter åt sidan.

Det faller på de två kommissionärerna som tar ordet därefter att försöka mana till besinning och balans och erinra om att man inte får sätta sig i svårigheter i förhållande till WTO.

Därefter kommer en debatt där man kan läsa Margareta Winbergs inlägg, som inte säger någonting om att vi ska avreglera och liberalisera på detta område och marknadsanpassa jordbruket. Hon talar också om ursprungsbeteckningar, djurskydd och vad det kan vara för någonting.

När det gäller GMO har ändå vissa länder enligt referatet sett den här utvecklingen som en chans som man måste ta vara på. Där betonar Margareta Winberg, enligt referatet, försiktighetsprincipen. Den ska vara vägledande och kunna användas för att stoppa all utveckling på det här området.

Jag undrar om det är ett riktigt intryck som läsningen förmedlar. Det står i så fall i kontrast till det vi får läsa i föredragningspromemorian för dagens sammanträde, som gäller det ministerrådsmöte som ska äga rum nästa vecka. Där betonar man på nästan varje punkt att förslaget från kommissionens sida är ett steg i rätt riktning, men ingalunda tillräckligt. Man måste gå mer mot marknadsanpassning.

Vilken är jordbruksministerns inställning i dessa frågor?

Anf.  4  MAGGI MIKAELSSON (v):

Jag har också läst underlaget. Jag tycker att det är flera bra saker i det tal som jordbruksministern höll på det här mötet. Särskilt påpekandet att man ska ta in djurskyddet i WTO-förhandlingarna och att man inte ska finansiera marknadsföringsfrågor inom jordbruksbudgetens ram tycker jag är bra, liksom att man inte behöver fatta alla beslut i form av gemensam lagstiftning, frågan om multifunktionaliteten t.ex.

En sak som jag saknar, både i ministerns tal och i beskrivningen av det som kom från ordförandeskapet överlag, är frågan om jordbrukets livsmedelsproduktion och hållbar livsmedelsproduktion. Jag tycker att det är bra att man poängterar konsumentperspektivet i stället för producentperspektivet. Men för att konsumenterna ska kunna efterfråga bra varor måste de också ha råd att köpa dem.

Diskussionen om vad som är hållbar jordbruksproduktion tycker jag är alldeles för osynlig när man läser rapporter och följer diskussioner. Är den frågan, med sin miljöaspekt, mycket svår att driva inom ramen för EU?

Anf.  5  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Ordförande! Eftersom debatten om regeringens avregleringspolitik och styrkan i viljan att avreglera kommer upp nu vill jag passa på att också erinra om kristdemokraternas syn i den här frågan.

Utgångspunkten för en fullständig avreglering av jordbrukspolitiken på det sätt som Lars Tobisson beskriver det innebär att den som producerar billigast i världen ska göra det och övriga ska köpa och handla därifrån. Vår syn är att det också finns en dimension där man måste diskutera självförsörjningsgrad och att produkterna inte är stål och sten som kan transporteras hur långt som helst. Det finns ett konsumentintresse av att få dem nära. Därför ska vi också slå vakt om den svenska jordbrukspolitiken.

Vår politik är väl känd, men jag ville ändå erinra om den i sammanhanget.

Anf.  6  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Jag vet att mitt tal bifogades rapporten. Den som läser det måste väl ändå förstå att Sverige är förespråkare för en reform på jordbrukspolitikens område. Om man inte har läst rapporten vill jag ändå säga att så är fallet. Det talar vi om alltid, i alla sammanhang.

Låt mig också säga att det inte betyder – med hänvisning till det Holger Gustafsson sade – att vi ska bedriva en avregleringspolitik som slår ut det svenska jordbruket. Den tanken är mig väldigt främmande. Det vi vill är att avreglera men undersöka vad man i stället kan stötta ekonomiskt. Jag kan berätta att vi har ett arbete i gång på departementet. Janken Myrdal ska försöka titta närmare på vilka jordbrukets nya uppgifter kan vara.

Förutom att producera mat finns det andra uppdrag som våra bönder är mycket bra på. Det handlar om miljötjänster. Det handlar om öppna landskap, betande djur, våtmarker, mångfald, diversifiering, osv. En fullständig avreglering kommer aldrig att kunna genomföras. Då blir det ju som Holger Gustafsson säger. Men inom regelverket måste man kunna förändra.

Jag är alltid tydlig när det gäller att vi ska ha en reform. Samtidigt – och det är väl också ett svar till Lars Tobisson – är det klart att vi när vi nu ska ta över ordförandeskapet inte kan sticka ut hakan hela tiden ända fram till den 31 december. Vi får försöka att minska ned det som en del betecknar som väldigt radikalt. Under ordförandeskapet ska vi försöka sammanjämka olika åsikter. Då får vi faktiskt redan nu börja bli lite mer samarbetsvilliga. Men vår grundinställning ligger kvar och är klar, det är en reform.

Jag ska också svara på Maggi Mikaelssons fråga om hållbar livsmedelsproduktion. Nu minns jag inte hur jag uttryckte det. Jag antar att jag sade någonting om det i talet. Men det är ju någonting som vi arbetar med och kommer att göra under vårt ordförandeskap.

Vår största konferens, förutom ministerrådet, som också ska handla om detta, kommer att handla om hela kedjan från jord till bord. Där kommer alla delarna in och hållbarhetsperspektivet är naturligtvis a och o. Alla delarna i kedjan är lika viktiga. Brister en så faller alltihop.

I den konferensen kommer forskare, tjänstemän och journalister att delta. Den kommer att hållas i Uppsala och deltagarna kommer att få besvara ett antal frågor. Om de hittar svaren kommer de att lämna över dem till det informella ministermötet i Östersund. Så är tanken.

Dessutom håller vi på att arbeta med Cardiffprocessen. Toppmötet i Göteborg ska behandla miljön och miljömålen. Vi håller på att arbeta med vårt bidrag, både på jordbrukets och fiskets område.

Anf.  7  LARS TOBISSON (m):

Herr ordförande! Jag medger att jag ser en tendens hos regeringen att när ordförandeskapet närmar sig bli alltmer viljelös, inte framföra egna ståndpunkter utan driva med i den ström som spolar fram i övrigt också. Jag kan referera till inställningen till rättighetsstadgan som ett exempel.

Men detta var ju ett informellt möte, där man diskuterade framtiden. Det var inte fråga om att fatta beslut och jämka samman ståndpunkter. Här var det mer en fråga om att ge riktlinjer för det kommande reformarbetet. Att då markera tydligare att vi går in för att liberalisera och marknadsanpassa på jordbruksområdet hade inte skadat.

Jag har läst jordbruksministerns tal mycket noggrant. Där står inledningsvis att den nuvarande gemensamma jordbrukspolitiken inte är anpassad till dagens moderna samhälle. Den är förlegad osv. Men det sägs ingenting om vad man ska sätta i dess ställe annat än mycket allmänt att man ska låta djur och människor i produktionen ha rimliga villkor och att produktionen ska ske i långsiktigt hållbara system – långsiktigt hållbara system. Allt detta tyder på att man vill fortsätta att reglera.

Jag är helt införstådd med att man inte kan ha jordbruket fullkomligt avreglerat. Men det är inte det som är problemet inom EU. Det är en alltför långtgående reglering, som vi måste bryta upp.

När det gäller talet om självförsörjning som förekom här – det var inte jordbruksministern, utan Holger Gustafsson som tog upp det – menar jag att som förändringarna har skett i vår omvärld är det inte längre aktuellt att vi måste kunna försörja oss vid avspärrning.

Kravet på multifunktionalitet kan jag mycket väl förstå. Men poängen är att det som behövs för att hålla landskapet öppet och människor kvar på landsbygden inte är någonting som ska lösas genom jordbrukssubventioner. Det får lösas med andra ekonomisk-politiska metoder, regionalpolitiskt stöd, utveckling av andra näringsgrenar osv. Att man vill försöka ha en balanserad jordbruksproduktion över landet ska alltså inte behöva innebära att man har en mycket kostsam gemensam jordbrukspolitik i Europa.

Anf.  8  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Jag beklagar om Lars Tobisson finner mitt tal viljelöst. Jag tror inte att mina kolleger skulle beteckna det som sådant. Även om jag inte i detalj beskriver hur vi skulle vilja göra i stället är jag ganska säker på att de som lyssnade på mötet mycket väl vet vad Sverige vill göra.

Om man ska ta över ordförandeskapet, Lars Tobisson, tycker jag nog att man, om man ska vara ett bra ordförandeland, måste vara villig att försöka jämka samman. Det är faktiskt det som hela EU går ut på, att man som ordförandeland ska försöka jämka ihop olika åsikter. Det får nog t.o.m. Sverige försöka att foga sig i.

Uttrycket långsiktigt hållbara system, som jag använde, betyder inte, som jag uppfattar att Lars Tobisson tolkar det som, att det skulle vara status quo. Dagens jordbrukspolitik är inte långsiktigt hållbar. Tvärtom har den överproduktion som vi i dag ser inom EU skett till priset av dålig miljö och för mycket kemikalier och handelsgödsel. Långsiktigt hållbara system betyder att man ska göra på ett annat sätt, med mer av miljöhänsyn.

När Lars Tobisson talar om regionalpolitiskt stöd och annat vill jag direkt gå emot Lars Tobisson och säga att i det jordbrukspolitiska system som vi har inom EU och det som vi nu ser komma alltmer blir inslaget av landsbygdsutveckling och miljöprogram betydligt större.

Det är en utveckling som Sverige välkomnar. Om vi vill ha kvar ett jordbruk också i Sverige, även i de delar där förutsättningarna kanske inte är de allra bästa, måste vi gå över till mer av denna typ av stödsystem för att utveckla landsbygden, för att ge bönderna fler ben att stå på. Det är den svenska linjen. I det fallet stämmer den överens med EU:s generella syn. Det är bara det att vi vill att den delen ska få ta en betydligt större del av den gemensamma kakan.

Anf.  9  ORDFÖRANDEN:

Då är vi klara med återrapporterna. Vi går nu in på dagordningen inför kommande ministerrådsmöte.

Jag lämnar återigen ordet till Margareta Winberg.

Anf.  10  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Jag går direkt in på punkt 3, som handlar om frukt och grönt. Det är en diskussionspunkt. Frankrike räknar med att man ska kunna fatta ett beslut i december, men vi inväntar nu parlamentets åsikt i frågan. Det är alltså bara en diskussionspunkt på måndag och tisdag.

Anf.  11  ORDFÖRANDEN:

Vi har sett den allmänna svenska ståndpunkten. Det är den inriktning som man vill ha i förhandlingarna. Men vi behöver inte göra något ställningstagande till den i dag, utan vi väntar till nästa samråd inför jordbruksrådet.

Vi går vidare.

Anf.  12  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Punkten 4 handlar om ris. Där har vi fått fyra frågor att besvara. Men också detta är en diskussionspunkt som sannolikt kommer att lämnas över till Sverige för beslutsfattande under vårt ordförandeskap.

Anf.  13  ORDFÖRANDEN:

Det är också en punkt som inte kräver något avgörande i dag.

Anf.  14  LARS TOBISSON (m):

På den här punkten, liksom på den föregående, säger man att det är steg i rätt riktning men att man inte är tillräckligt konsekvent och handlingskraftig. Jag håller med om detta. Jag kan bara understryka det.

Det jag vill framföra i sammanhanget är att om nu Sverige ska ta över detta får man i samband med en förändring på området se till att det också blir en omförhandling av tullnivån för ris, som leder till en rejält sänkt tullnivå i fortsättningen. Annars har man inte vunnit mycket med den här omläggningen.

Anf.  15  ÅSA TORSTENSSON (c):

Jag har bara två enkla frågor.

Får den här förändringen någon effekt på de övriga jordbruksgrödorna? I så fall, vilken effekt får den för Sveriges del?

Anf.  16  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Svaret på Lars Tobissons fråga är ja. Det är klart att tullnivån också ska ses över.

Åsa Torstenssons fråga förstår jag inte riktigt. Vi ser inte att den här förändringen spiller över på några andra produkter i Sverige.

Anf.  17  ÅSA TORSTENSSON (c):

Det var det jag avsåg med frågan.

Anf.  18  ORDFÖRANDEN:

Vi fattar inget särskilt beslut på punkt 4, utan vi tar det när den punkten så småningom kommer upp inför nästa jordbruksråd.

Vi går vidare.

Anf.  19  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Nästa fråga handlar om en förenkling av jordbrukspolitiken. Vi är naturligtvis väldigt angelägna om att detta ska ske. Vi har också gjort ett eget inspel till kommissionen. Det vi kommer att göra under måndag–tisdag är att uppdra åt kommissionen att dels gå vidare med ett antal konkreta förenklingsförslag, dels utvärdera ett antal förslag som medlemsstaterna lämnat vid ett antal olika tillfällen.

Anf.  20  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Ordförande! Min fråga är: På vilken nivå hamnar förenklingarna? Är det på Jordbruksverkets nivå eller kan de också nå ut till lantbrukarna, så att de kan få en enklare administration i vardagslivet? Det är mycket önskvärt att de kan nå dem också, jag skulle vilja säga i synnerhet dem.

Anf.  21  PER WESTERBERG (m):

Det gäller egentligen samma område. Det är ofta nog ett ganska besvärligt regelverk att hantera även i Sverige. Det gäller naturligtvis att gå före så långt det är möjligt med att göra förenklingar i Sverige som kan omsättas på gemenskapsnivån och att kunna förutse vilka förändringar man behöver på gemenskapsnivån för att kunna göra betydligt enklare och mera lättfattligt regelverk även i Sverige.

Vad har gjorts konkret? Vilka åtgärder är positiva?

Anf.  22  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Förenklingsarbetet handlar naturligtvis ytterst om att det ska bli enklare för bönderna. Men för att det ska bli det måste det också bli enklare för Jordbruksverket. Det hänger så att säga ihop. Det riktar sig till båda nivåerna.

Jordbruksverket jobbar mycket bra med sitt interna arbete. Man kommer bl.a. på Elmiamässan att visa ett nytt system, där bönderna via Internet ska kunna sköta en del av administrationen som tidigare var pappersburen. Där ligger Sverige i fronten. Det är därför vi kommer att visa upp det. Det tror jag blir bra.

Anf.  23  PER WESTERBERG (m):

Då är frågan, det gäller både den europeiska nivån och den svenska: Hur mycket arbetar man med slutavnämarna, som ska utföra det här arbetet, för att verkligen få enkla system som blir rimliga att arbeta med? Ofta nog är det ju så att även om man själv jobbar med ett system kan man inte alltid förutse vad avnämarna, bönderna, har för svårigheter i systemet.

Anf.  24  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Det sista jag sade var att Jordbruksverket nu jobbar med en förenkling för just bönderna, så att det ska ta mindre tid och bli något mer generaliserat. Samtidigt ska vi komma ihåg att det finns många som tycker att det här är oerhört komplicerat och omständligt, och det är det säkert. Men om vi inte sköter oss riskerar vi också att få sanktioner, som vissa andra länder har fått, och det är väldigt stora belopp.

Anf.  25  PER WESTERBERG (m):

Mycket kort. Jag respekterar att man gör dessa arbeten och tycker att det är bra. Men min konkreta fråga är: Hur mycket tar man med bönderna som referensgrupp i de här sammanhangen, för att få de förenklingar som jag tror är viktiga både när det gäller EU:s regelverk och när det gäller det svenska regelverket?

Anf.  26  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Det är nog inte så att det sitter lantbrukare i Jordbruksverket och talar om att Jordbruksverket ska göra si eller så. Däremot vill jag nog påstå att Jordbruksverket och administrationen ute i länen har en oerhört god kontakt med och kännedom om hur jordbrukarna har det och vilka problem de brottas med. Det tror jag inte heller bönderna är sena med att tala om. Det får vi på departementet också höra. Den relationen finns ju. Den finns sedan den gamla tiden med lantbruksnämnderna.

Anf.  27  PER WESTERBERG (m):

Som sista punkt vill jag bara konstatera att jag gärna skulle se en mer formaliserad och klar avstämning mot slutavnämarna, för jag tror att det aktivt skulle bidra till förenklingsarbetet.

Anf.  28  ORDFÖRANDEN:

Vi kommer inte längre i den här frågan i dag. Vi tar ställning när vi ser ett konkret förslag till förenklingar. Vi lämnar därmed punkten 5.

Punkt 6, varsågod!

Anf.  29  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Punkt 6 handlar om WTO-förhandlingarna. Inför Seattle fastlade rådet en position som kommissionären drev. Där kan jag glädjande nog säga att en liten del av den svenska åsikten ändå speglades i slutresultatet. Det handlar om vårt förhållande till tredje världen och marknaderna där.

Det var nog tur för Fischler och kommissionen att vi lyckades få igenom det, för på ett möte i New York i mars var kritiken just från G 77 och utvecklingsländerna förödande mot EU:s nuvarande system. Här har Sverige ett ansvar, och vi försöker också ta på oss det ansvaret.

Den svenska ståndpunkten har ni sett i handlingarna. Vi vill gå längre än kommissionens förhandlingsförslag i eftergifter till u-länderna, bl.a. genom att fortare reformera alla typer av exportstöd och den särskilda skyddsklausulen.

Anf.  30  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Ordförande! Vi var några stycken som hade förmånen att träffa representanter för WTO och deras generalsekreterare för några dagar sedan i Genève. Det var mycket intressanta överläggningar som gav, inte helt nya, men viktiga signaler inför framtiden när det gäller förhandlingar.

Jag vill understryka från vårt håll att vi tycker att frihandeln är oerhört viktig i alla avseenden. Men det visar sig också i den situation som man befinner sig efter Seattle att det trots allt inte går att bedriva frihandelsförhandlingar frikopplade från andra frågor, t.ex. miljöfrågor, sysselsättning och andra intressen. Detta har man mycket påtagligt tagit till sig inom WTO.

Jag vill alltså uppmana regeringen att i fortsättningen stödja tanken på en bredare agenda vid de här förhandlingarna, där man också beaktar andra viktiga frågor tillsammans med frihandeln. Frihandeln är viktig, men den lever inte sitt eget liv så att säga enbart för sig själv.

I synnerhet är det vår uppfattning att livsmedelsprodukterna bör finnas på en bred agenda där man också beaktar andra frågor, som miljöfrågor och det jag nämnde förut, närheten till konsumenterna. Konsumenterna vill känna till var produktionen har skett. Det konsumentperspektivet finns också, inte enbart priset.

Anf.  31  LARS TOBISSON (m):

Herr ordförande! De jordbruksförhandlingar som nu långsamt drar i gång är de som har kunnat fortsätta efter Seattle tillsammans med förhandlingar om tjänster, eftersom de ingår i den s.k. inbyggda agendan från Singapore.

När det gäller mandatet får man först konstatera att det skrivs i det som ska vara förhandlingsunderlag att utgångspunkten är the framework of Agenda 2000. ” – – – the Union´s policy in the forthcoming negotiations shall be founded on the full Agenda 2000 package decided by the European Council.”

Det här är väl ändå ett problem. Det är väl alldeles uppenbart att om man ska komma någon vart och ha utrymme för att göra överenskommelser i en bred förhandlingsrunda måste man kunna göra större eftergifter för frihandelsprincipen än vad som framgår av Agenda 2000.

Jag har tyckt mig kunna notera en viss skillnad i synsätt mellan jordbruksministern och handelsministern. Anser jordbruksministern att vi måste slå vakt om Agenda 2000, så som den ram inom vilken en jordbruksuppgörelse måste sökas? I så fall tror jag att det blir svårt att över huvud taget komma till en uppgörelse.

När det gäller det som jordbruksministern framhöll om utvecklingsländerna är det väl riktigt att vi ska avveckla våra handelshinder även gentemot dem.

Det initiativ som kommissionen har tagit gentemot de minst utvecklade länderna, där man säger att man vill avveckla allting utom vapen och att de har inte så mycket vapen att sälja, är mycket lovvärt och bra. Man kan bara önska att det kunde genomföras så snabbt som möjligt.

Men just på jordbruksområdet lär det föreligga svårigheter från vissa medlemsländer som invänder. Det gäller bl.a. den fråga vi ska komma till strax, om socker. Vilken inställning har jordbruksministern till det förslag som kommer från kommissionen om att avveckla alla handelshinder gentemot produkter som kommer från de minst utvecklade länderna, särskilt på jordbruksområdet?

Anf.  32  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):

Jag har inga svårigheter med den svenska ståndpunkten som den uttrycks här. Sverige säger ju tydligt att vi vill gå längre än vad kommissionen vill göra.

Jag har en fråga som gäller den sista meningen i den svenska ståndpunkten, där man refererar till skyddsklausulen. Man skriver: ”Den kan i sin nuvarande form urholka handelskoncessioner som u-länder vunnit.”

Innebär det att det är ett steg tillbaka? Här har alltså u-länderna fått bättre handelskoncessioner, och sedan blir det på grund av EU:s hållning en urholkning av dessa. I så fall är det väldigt olyckligt.

Anf.  33  YVONNE RUWAIDA (mp):

Generellt, när det gäller synen på frihandel och WTO, anser jag inte att det är bra om man får en bredare agenda i WTO-förhandlingarna. Vi har ju redan i dag ett arbete med miljökonventioner och annat på FN-nivå. Det vore viktigare om de konventionerna blev likvärdiga handelsavtalen. Då skulle vi komma någon vart. Att påbörja ett arbete med miljöfrågor i WTO är fel väg.

Dessutom har WTO brister när det gäller insyn, delaktighet och annat, så WTO behöver också reformeras. Vi har ju bl.a. konventionen om biologisk mångfald och andra bra konventioner på FN-nivå. Om de bara vore likvärdiga handelsavtalen skulle vi så att säga ha en balans med handeln.

Sedan har jag en fråga som rör just WTO-frågorna och hur de hanteras på EU-nivå. Hur ser jordbruksministern på det förslag som finns från en kommissionär som kommer hit till oss i EU-nämnden i dag, Pascal Lamy? Han vill ju att kommissionen ska ha mer makt över handeln med varor, att kommissionen ska kunna besluta mer t.ex. i WTO-förhandlingarna. Hur ser jordbruksministern på den frågan? Är det någonting som jordbruksministern tycker är bra? Eller är det så att jordbruksministern hellre vill ha dagens ordning?

När det gäller GMO-märkning eller ursprungsmärkning vill jag betona att vi inte ser det som en inskränkning av frihandeln att konsumenter har tillgång till information, snarare tvärtom. Det bidrar till en fungerande marknadsekonomi eftersom det kräver kunniga och medvetna konsumenter.

Anf.  34  MAGGI MIKAELSSON (v):

Jag skulle önska att EU:s förhållningssätt inför WTO-förhandlingarna vore mycket mer progressivt och gick längre. Jag skulle t.ex. önska att det vore en EU-ståndpunkt att WTO ska skriva in att man accepterar nationella miljöregler som baseras på försiktighetsprincipen. Jag skulle också önska att det vore en EU-ståndpunkt att internationella miljöavtal och FN-konventioner ska vara grunden för vad man förhandlar om inom WTO-systemet, och att man borde stödja miljömärkning av produkter.

Nu gör EU inte det. Regeringen har då markerat att man vill ha en annan metod, att man vill gå längre. Det kanske är så långt man kan komma. Men hur stor är möjligheten att nå lite längre, så som den svenska ståndpunkten är?

När jag läser de här dokumenten och de preliminära ställningstagandena framstår det som om EU är mycket mer protektionistiskt och som att man i första hand vill få marknader öppna för sin egen produktion och i andra hand vill ge tillträde för andra marknader från tredje världen.

Min fråga handlar mer om hur stora möjligheterna är att få stöd för den lilla skärpning som Sverige driver.

Anf.  35  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Det talas om en bredare agenda i WTO-sammanhang, och det är väl en fråga som möjligen ska ställas till Leif Pagrotsky. Men på jordbrukets område har Sverige ändå drivit att vi t.ex. ska ta in djurskyddet, och miljön finns ju också i vissa delar där.

Samtidigt får man komma ihåg att detta tacksamt tas emot av vissa länder men av helt andra skäl än de Sverige har, nämligen att det blir en fortsatt protektionism om man tar in alltför mycket i den bredare agendan. Det är en ganska knepig balansgång att gå. Vi vill ju göra det av andra skäl än av protektionism.

Denna kritik kommer inte minst från utvecklingsländerna. Det är en kritik mot att EU plockar in mer och mer. När andra länder inte kan ha det djurskydd och det miljöskydd vi kräver betyder det att deras varor inte kan komma in till EU. Den kritiken är oerhört stark.

Så till Lars Tobisson och frågan om positionen och om ifall Agenda 2000 är ramen. Om man läser positionen som vi var överens om för ett år sedan ser man att den faktiskt går lite längre än Agenda 2000. Vi fick, återigen pådrivet av Sverige, in att vi ska öppna för de minst utvecklade länderna, att vi ska öppna våra marknader för produkter från dessa länder.

Sedan ska det göras en översyn 2002 av Agenda 2000. Den översynen kommer att bestå av ytterligare steg. Vi kommer att se att WTO-förhandlingarna kommer att kräva ytterligare steg. Dessutom kommer utvidgningen att kräva ytterligare steg i översynen 2002, så det kommer att hända saker.

När det gäller de minst utvecklade länderna är det Sverige som har drivit detta, och det finns i positionen, till skillnad från Agenda 2000.

Kan Christer Wretborn svara på Karl-Göran Biörsmarks fråga?

Anf.  36  Departementsrådet CHRISTER WRETBORN:

Sverige har varit kritiskt mot att skyddsklausulen ska användas och finnas kvar. I jordbruksrådets beslut i september förra året fick vi in en skrivning som något mjukar upp detta att skyddsklausulen skulle kunna tillämpas lika strikt som man har kunnat göra.

Nu går man lite tillbaka igen i kommissionens förslag, till en tidigare skrivning. Vi får naturligtvis ta upp detta i våra fortsatta diskussioner med kommissionen och i rådet här. Men det är en liten nyansförändring i felaktig riktning, kan man säga, i det kommissionspapper som nu ligger framme.

Anf.  37  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Yvonne Ruwaida hade också denna bredare ansats som jag har svarat på.

Sedan till frågan om ifall kommissionen ska ha mer makt. Jag menar att kommissionen måste handla inom ramen för den position som rådet har slagit fast. Så diskuterar vi i jordbruksrådet, så är ordningen där och jag utgår från att detta fortsätter.

GMO skulle man kunna säga mycket om. Troligen blir det så att GMO-frågan, särskilt vad gäller märkning och spårbarhet, kommer upp på vårt initiativ under vårt svenska ordförandeskap.

Det var en fråga från Maggi Mikaelsson också, om ifall vi kan komma längre. Jag tror inte att vi kan komma längre just nu. Men 2002, när Agenda 2000 ska ses över, får vi komma igen med våra ytterligare krav. Och det är inte en liten förändring vi vill ha, utan det är ganska mycket.

Anf.  38  ORDFÖRANDEN:

Då är vi färdiga med diskussionen på den här punkten. Jag konstaterar att det finns stöd för regeringens här redovisade upplägg inför de fortsatta förhandlingarna vad gäller jordbruksfrågorna i WTO.

Då går vi vidare.

Anf.  39  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Sedan kommer en punkt som handlar om marknadsordningen för socker. Det är en lägesrapport och en diskussion. Läget är väl så att Frankrike gärna skulle vilja fatta beslut i den här frågan. Vi är mycket tveksamma till om man kommer att klara det. I så fall går det över på vårt ordförandeskap. Det är en mycket komplicerad fråga, där vi måste fatta ett beslut före den sista juni eftersom kvotsystemet då går ut.

Anf.  40  LARS TOBISSON (m):

Herr ordförande! Det här är väl den produkt som kanske är allra mest reglerad och subventionerad på EU-nivå. Det gör ju också att verksamheten i fråga blir väldigt lönsam för dem som ägnar sig åt den.

Här står det återigen att det här är ett litet steg i rätt riktning men att man borde ha gjort mycket mera. Det upprepas flera gånger.

Frågan är väl då vad Sverige anser att man bör göra mer. Så som förslaget ligger har jag fattat det som att man avser att reducera kvoterna så att man får en halvering av det strukturella överskottet inom EU.

Men rimligen måste man väl också kunna göra något åt prisfrågan? Det är ju genom att hålla dessa höga priser inom EU och subventionera exportpriserna som man håller nere marknadspriserna och får den kraftiga skillnad mellan världsmarknadspris och det pris vi betalar inom EU som leder till sådant här som att viss läskedrycksindustri har fått flytta över till Norge för att kunna få rimliga priser för sina råvaror. Det är ingen tvekan om att vi måste göra mer än att bara dra ned på kvoterna om vi ska få ordning på den här sidan. Jag undrar vad Sverige, som på flera ställen säger sig ha en öppen hållning, har för ytterligare krav att driva när man säger att det här är ett litet steg och att man måste ta till en betydligt större ansats.

Sedan återkommer jag till den fråga jag tog upp övergångsvis under det förra ämnet, där jag inte tycker att jag fick något riktigt svar. Vad jag förstår är ett av de hinder som föreligger för att ministerrådet ska anta kommissionens förslag om avveckling av handelshinder för de minst utvecklade länderna att det finns medlemsstater som gör invändningar vad gäller vissa jordbruksprodukter, inte minst beträffande socker. Och då undrar jag om jordbruksministern kan bekräfta detta och vad man i så fall gör för att försöka förmå dessa medlemsstater att inse att fri handel är det bästa bistånd man över huvud taget kan tänka sig särskilt för de minst utvecklade länderna som inte har mycket annat än jordbruk att ägna sig åt och att kunna exportera ifrån. Om det dessutom är så som jordbruksministern sade förut att det är konsumentsynpunkterna som ska vara vägledande är det återigen frihandel som är det bästa stödet för konsumenterna.

Anf.  41  MAGGI MIKAELSSON (v):

Det här är väl ganska symptomatiskt. Av tre alternativa lösningar föreslår kommissionen en förlängning av nuvarande system. Jag tycker att det där brukar återkomma. Så fort man ska ändra något förlänger man.

Den fråga jag har rör detta att man avvisar alternativ två, som handlar om en progressiv sänkning av priset, med att det skulle få stora konsekvenser för AVS-länderna. De skulle få minskade intäkter. Det måste ju rimligen finnas möjligheter att hantera den frågan på ett annat sätt inom ramen för bistånd eller annat, än att man har en konstlad marknadsordning.

Den fråga jag har handlar om det tredje alternativet. Får det ingen effekt på AVS-länderna? Det är inte redovisat här. Det betyder i alla fall att man reducerar kvoterna och någonstans kan det få effekter, tänker jag mig.

Anf.  42  GÖRAN LENNMARKER (m):

Jag ville bara understryka det som Lars Tobisson framhöll, vikten för just de minst utvecklade länderna att få tillgång till våra marknader. Rörsockerproducenter borde få en större andel av den europeiska sockermarknaden. Det är en oerhört central fråga för just de länder som saknar alternativa exportmöjligheter – de som inte har olja, som inte har kommit så långt i utvecklingen att de kan ha någon form av bearbetade varor. Därför kan man säga att mycket av det här är ett slags antibiståndsmedel, när man ägnar sig åt att skärma av den europeiska marknaden.

Där tror jag faktiskt också att man måste ta debatten. Man kan inte sitta på två stolar samtidigt och ge intryck av att man i något slags harmoni kan både bevara det egna Europa och släppa in från u-länderna. Det är faktiskt i den meningen en intressekonflikt, och då måste man också vara klar på vad man har för prioriteringar i det sammanhanget.

Anf.  43  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Jag har inte några andra åsikter än de som redovisas här. Jag önskar att ni vore med mig och förstärkte min argumentering runt bordet. Men det är 14 andra länder, och av dem är det bara ett land som inte har sockerproduktion. Det är Luxemburg. Alla andra har sockerproduktion och oerhört starka organisationer som lobbar.

Som exempel kan jag berätta att Christer Wretborn ersatte mig när internationella sockerbetsodlarföreningen, om den nu heter så – det är en europeisk organisation – var här. Han blev utbuad när han förklarade vad kommissionens förslag innebar. Då kan ni förstå vilka krafter som är i gång. Danisco var i veckan hos min statssekreterare för att försöka förmå oss att inte göra någonting, att behålla status quo. Men jag har alltså inte någon annan åsikt än att det måste hända någonting, inte minst med tanke på det som flera av er har varit inne på, nämligen förhållandet till tredje världen.

Jag har också stött på det i Tanzania där jordbruksministern sade: Vi producerar socker, men jag kan inte köpa tanzaniskt socker i mitt eget land. Det är europeiskt socker som dumpas här.

Jag har alltså inga andra uppfattningar än vad ni har.

Anf.  44  Departementsrådet CHRISTER WRETBORN:

Maggi Mikaelsson hade en fråga om AVS-länderna, nämligen om i fall det här förslaget påverkar deras export till EU. Det är ju så att de har en importkvot för EU på drygt 1 miljon ton. Den dras ned med några hundratals ton. Det är alltså utomordentligt marginellt i det här sammanhanget.

Den andra frågan gällde om ifall det påverkar AVS-länderna om man sänker priserna. Det är alldeles riktigt. De säljer sitt socker till ett högt pris på EU-marknaden, och deras egna konsumenter får köpa på världsmarknaden till ett lågt pris. Ett sådant system kan inte fortsätta i längden. Det är därför som kommissionären som är ansvarig för utvecklingsfrågorna är emot sockerreformen. Han vill ha en annan lösning. Han inser att man inte kan bygga upp sin industri i de här länderna på ett system som bygger på en konstlad prisnivå.

Anf.  45  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Jag kan också bara tillägga att ni har fått ett dokument som heter An agricultural package for development. Det är ett inspel som har tagits fram i Sverige av Jordbruksverket på uppdrag av mig och som vi har skickat till kommissionen som en del i hur vi ska förändra jordbrukspolitiken i stort med avseende på utvecklingsländerna.

Anf.  46  LARS TOBISSON (m):

Det är roligt att höra att jordbruksministern har samma åsikter som jag. Men jag frågade efter åtgärder. Är jordbruksministern beredd att även göra något på prissidan? Det är det ena.

Det andra är: Föreligger någon information om det är som jag säger, att det finns länder som just på sockersidan vill sabotera, vill förhindra tillkomsten av det förslag om borttagande av handelshinder gentemot de minst utvecklade länderna som kommissionen nyligen har lagt fram?

Anf.  47  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Svaret på båda frågorna är ja. Vi vill sänka priset, vi vill avskaffa kvoterna. Ja, det finns länder – eftersom protokollet är offentligt ska jag kanske inte använda ordet saboterar – som kraftfullt motsätter sig varje försök till förändring av denna sockerregim.

Anf.  48  ORDFÖRANDEN:

Då tror jag att vi har kommit fram till en slutpunkt i det här ärendet. Jag konstaterar att det finns stöd för regeringens upplägg inför de fortsatta förhandlingarna i denna fråga.

Då går vi raskt vidare på dagordningen.

Anf.  49  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Då är det punkt 8, som handlar om ett initiativ som min danska kollega Ritt Bjerregaard har tagit. Det är en uppföljning av en konferens i Wien som handlar om ekologisk produktion. Dels vill hon försöka få fram en ”EU-logga” som visar att det är ekologisk produktion, dels vill hon ha en uppföljning i Danmark av denna konferens.

Jag går in med ett tal där jag tar upp svårigheten för länder utanför EU som producerar ekologiskt att i dag sälja in i EU på grund av det regelverk vi har fattat beslut om, som missgynnar import från tredje land.

Anf.  50  ORDFÖRANDEN:

Det här är ingen beslutspunkt. Det är ett danskt initiativ. Jordbruksministern håller också ett anförande i anslutning till det och ger synpunkter.

Då kan vi lämna den punkten och ta punkt 9.

Anf.  51  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Punkt 9 blir en A-punkt. Den går ut på att kommissionen får förhandla vidare med bl.a. USA och föra vidare diskussioner med de länder som har problem på det här området.

Anf.  52  ORDFÖRANDEN:

Den svenska ståndpunkten är att stödja förslaget. Visserligen blir det en A-punkt, men det innebär ju inte att det är en oviktig punkt. Regeringen är naturligtvis intresserad av att finna om nämnden står bakom den eller inte. Jag lämnar ordet fritt. Jag konstaterar då att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Har du några övriga frågor på din dagordning?

Anf.  53  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Nej. Vi vet inte om några andra frågor. Däremot blir det en diskussion på middagen om utvidgningen och jordbrukspolitiken, och det är ju något som vi har diskuterat här tidigare.

Anf.  54  ORDFÖRANDEN:

Med det lämnar jag ordet fritt och hör om det är någon som har någon fråga till jordbruksministern. Det är det inte. Då tackar vi för samrådet i dag.

Innehållsförteckning

1 §  Jordbruk Jordbruksminister Margareta Winberg Rapport från informellt ministermöte den 3–5 september Information och samråd inför ministerrådsmöte den 23 och 24 oktober 2000 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  2  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 1

Anf.  3  LARS TOBISSON (m) 2

Anf.  4  MAGGI MIKAELSSON (v) 3

Anf.  5  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 3

Anf.  6  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 3

Anf.  7  LARS TOBISSON (m) 4

Anf.  8  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 5

Anf.  9  ORDFÖRANDEN 5

Anf.  10  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 5

Anf.  11  ORDFÖRANDEN 5

Anf.  12  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 6

Anf.  13  ORDFÖRANDEN 6

Anf.  14  LARS TOBISSON (m) 6

Anf.  15  ÅSA TORSTENSSON (c) 6

Anf.  16  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 6

Anf.  17  ÅSA TORSTENSSON (c) 6

Anf.  18  ORDFÖRANDEN 6

Anf.  19  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 6

Anf.  20  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 7

Anf.  21  PER WESTERBERG (m) 7

Anf.  22  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 7

Anf.  23  PER WESTERBERG (m) 7

Anf.  24  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 7

Anf.  25  PER WESTERBERG (m) 7

Anf.  26  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 8

Anf.  27  PER WESTERBERG (m) 8

Anf.  28  ORDFÖRANDEN 8

Anf.  29  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 8

Anf.  30  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 8

Anf.  31  LARS TOBISSON (m) 9

Anf.  32  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) 9

Anf.  33  YVONNE RUWAIDA (mp) 10

Anf.  34  MAGGI MIKAELSSON (v) 10

Anf.  35  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 11

Anf.  36  Departementsrådet CHRISTER WRETBORN 11

Anf.  37  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 11

Anf.  38  ORDFÖRANDEN 12

Anf.  39  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 12

Anf.  40  LARS TOBISSON (m) 12

Anf.  41  MAGGI MIKAELSSON (v) 13

Anf.  42  GÖRAN LENNMARKER (m) 13

Anf.  43  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 13

Anf.  44  Departementsrådet CHRISTER WRETBORN 14

Anf.  45  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 14

Anf.  46  LARS TOBISSON (m) 14

Anf.  47  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 14

Anf.  48  ORDFÖRANDEN 14

Anf.  49  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 15

Anf.  50  ORDFÖRANDEN 15

Anf.  51  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 15

Anf.  52  ORDFÖRANDEN 15

Anf.  53  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 15

Anf.  54  ORDFÖRANDEN 15