Fredagen den 20 maj 2005

EU-nämndens uppteckningar 2004/05:30

1 §  Allmänna frågor och yttre förbindelser

(Försvarsfrågor: dp. 2) (Yttre förbindelser)

Försvarsminister Leni Björklund

Återrapport från ministerrådsmöte den 22 och 23 november 2004 och informellt ministermöte den 18 mars 2005

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 23 och 24 maj 2005

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Jag förklarar sammanträdet öppnat.

Vi hälsar försvarsministern med medarbetare välkomna.

Vi börjar med en återrapport från tidigare ministerrådsmöten.

Anf.  2  Försvarsminister LENI BJÖRKLUND (s):

Tack för att jag får möjlighet att komma och berätta om den senaste utvecklingen på de militära aspekterna inom ramen för ESFP.

Jag ska beskriva de tidigare mötena den 22 november och 18 mars och sedan beskriva de frågor som kommer att diskuteras vid det kommande formella försvarsministermötet nu på måndag som äger rum inom rådet för allmänna frågor och yttre förbindelser.

Ni har tidigare fått skriftliga rapporter från både det formella och det informella försvarsministermötet. Därför tar jag bara upp de viktigaste frågorna.

Vid det formella mötet i november som följde på en försvarsministerkonferens om militär kapacitetsutveckling antogs de delar av ESFP-slutsatserna som rörde försvarsministrarnas ansvarsområde. Det gällde en deklaration om militär kapacitet, en framstegsrapport i bristtäckningshänseende, single progress report, som vi gör regelbundet, och riktlinjer för den europeiska försvarsbyrån EDA:s verksamhet och budget för 2005.

Vid det senaste informella mötet i mars diskuterades situationen på västra Balkan och operation Althea, militära kapacitetsfrågor och snabbinsatsstyrkor, ESFP och kampen mot terrorism, ESFP och Afrika, naturkatastrofen i Sydostasien, uppföljningen av ett nederländskt så kallat icke-papper om kopplingen mellan säkerhet och utvecklingssamarbete samt informationspolicy när det gäller ESFP. Det fattades inga beslut med hänsyn till att det var ett informellt möte.

Från svensk sida välkomnades den framgångsrika övergången när man i Althea tog över operationen från Sfor. Det inkluderade också den code of conduct och det jämställdhetsarbete som fanns med. Men jag underströk att vi inte var nöjda förrän skrivningar om trafficking och prostitution hade fått en lika stark ställning som skrivningar om drogmissbruk. Men ni känner till att det finns olika syn på detta bland de olika europeiska länderna.

På kapacitetsområdet poängterade jag att kraven på snabbinsatsstyrkorna måste utvecklas vidare och att dessa styrkor inte är det enda verktyget för EU:s krishantering. Av flera inlägg framgick det att medlemsstaterna lade stor vikt både vid strävan att hålla sig till tidsplanen för Headline Goal 2010 och att försöka snabba på processerna för snabbinsatsstyrkorna.

Vid lunchdiskussionen om ESFP-dimensionen i fråga om kampen mot terrorism poängterade jag bland annat att ESFP inte bör ha en ledande roll i kampen mot terrorism utan i stället ha en stödjande funktion under ett övergripande civilt ledarskap. Det är också en uppfattning som är generell bland försvarsministrarna med några få undantag.

Sedan framgick det vid diskussionen på mötet att erfarenheterna efter naturkatastrofen i Sydostasien visat att EU var en global spelare.

I sammanhanget påpekades från svensk sida att försvarsministrarna normalt har ansvar för ett viktigt instrument men att det är att se främst som ett stöd och att man i första hand bör säkerställa användande och koordinering av andra instrument som står till EU:s förfogande.

Jag underströk också att EU borde ha en samlad utvärdering när det gäller tsunamin.

Det nederländska förslaget om att sammanföra militära förmågor och utvecklingsbidrag diskuterades. Det förslaget tar sin utgångspunkt i säkerhetsstrategins skrivningar om att möta nya komplexa hot med både militära och civila instrument och kopplingen mellan säkerhet och utveckling.

Nederländerna föreslog att det skulle utvecklas en generell syn på koordinering och samverkan mellan de olika resurserna. Här betonade jag betydelsen av att återuppbyggnadsarbetet och de rätta förutsättningarna för återuppbyggnad skapas efter en konflikt och att det också borde finnas med vid planeringen av de militära insatserna.

Efter ordförandeskapets redogörelse för innehållet i sitt förslag om hur man skulle informera om ESFP-frågor framgick det att flertalet länder såg det som ett specifikt nationellt ansvar därför att man har nationella särintressen. Och det gör att man själv vill ha ansvaret för att informera om ESFP.

Vid det kommande försvarsministermötet behandlas under ESFP-punkter på agendan för Gaerc militära kapacitetsfrågor, snabbinsatsförmågan inklusive EU battle groups och rapport avseende EDA:s, Europeiska försvarsbyråns, arbete.

På lunchen, som inte är en del av mötet, kommer det att vara en informell diskussion om pågående och eventuella framtida operationer.

Jag bedömer att huvudfokus kommer att vara diskussionen om militära kapacitetsfrågor och snabbinsatsförmågor.

När det gäller frågorna om militär kapacitet omfattar dagordningspunkten beslut som kräver konsensus. Avsikten är att rådet ska diskutera den vidare utvecklingen av EU:s militära kapacitet och att diskussionen ska fokusera på rådets antagande av en preliminär behovskatalog, draft requirements catalogue, som ska fungera som bas för det vidare arbetet med kapacitetsmålet för EU Headline Goal 2010. Den katalogen identifierar de militära förmågor som EU behöver tillgång till för att möta en kris i dag och i en nära framtid. Den fastställer vilka styrkor som erfordras, både när det gäller kvantitet och kvalitet.

Om tidsplanen hålls kommer det kommande brittiska ordförandeskapet att presentera den slutliga versionen av behovskatalogen för rådet i höst. Men innan dess ska en så kallad operationsanalys genomföras, där man med hjälp av ett antal olika scenarier verifierar de resultat som de militära bedömningarna lett fram till. Den är ett komplement till den militära bedömningen för att säkerställa och kontrollera kvalitetsnivån på den här behovskatalogen.

Först därefter kommer processen med att anmäla förmåga och förband till styrkekatalogen att inledas. Då får medlemsstaterna tala om vad de vill erbjuda. Men detta är förberedelser för detta.

Sedan förväntas rådet få information om arbetet med att ta fram det frågeformulär, headline goal questionnaire, där medlemsstaterna ska fylla i sina erbjudanden om styrkebidrag i enlighet med de behov som framgår av denna katalog när den väl blir färdig.

För närvarande håller vi i Regeringskansliet, i dialog med Försvarsmakten, på att analysera vilken typ av information som vi tycker ska ingå i headline goal questionnaire, så att vi i de olika medlemsstaterna är säkra på att vi tänker likadant när vi anmäler uppgifter till katalogen.

Vidare förväntas rådet notera ett utkast till en så kallad framstegsrapport, single report, som vi får var sjätte månad. Den behandlar utvecklingen av den militära kapaciteten och beskriver de framsteg i bristtäckningsarbetet som gjorts sedan den senaste rapporten i november.

Som annex till single progress report finns draft capability improvement chart som anger eventuella framsteg i fråga om tidigare identifierade underskott och brister. Det dokumentet är tillgängligt för allmänheten.

Sedan förväntas rådet diskutera och anta en utvärderingsrapport om European Capability Action Plan, ECAP, där ministrarna och regeringarna i medlemsstaterna skulle aktivera sig för att täcka de brister som man hade upptäckt tidigare. Man har arbetat parallellt med den och framstegsrapporten. Då har man tittat på vilken bristtäckning som nu finns med tanke på Headline Goal 2010, och det finns nu förslag om hur detta arbete ska fortsätta. Då ska man dela upp dem i tre kategorier. En del kommer att fortsätta, en del kommer att avvecklas, och en del kommer fortsatt att koordineras av byrån. Det är frågor som handlar om bristtäckning när det gäller anskaffning som byrån kommer att ta hand om, så att vi inte har en mängd olika instrument på den punkten.

Enligt ordförandeskapet förväntas rådet även diskutera den marina dimensionen av EU Headline Goal och notera en process för förväntat fortsatt arbete avseende den.

Regeringen lägger stor vikt vid EU:s fortsatta kapacitetsutvecklingsprojekt och den vidare implementeringen av EU Headline Goal, och vi kan också ställa oss bakom rådets antagande respektive noteringar av dessa dokument.

Vid mötet avser jag att påtala erfarenhet från genomförda krishanteringsoperationer och det arbete som nu pågår för att genomföra det militära headline goal och det civila Headline Goal 2008. Erfarenheterna visar att det är tydligt att EU måste finna lösningar på hur vi kan förbättra koordineringen av civila och militära krishanteringsinstrument. Koordinering behöver vi för att finna synergier mellan den civila och militära förmågeutvecklingen och för att kunna genomföra krishanteringsoperationer där effekten i operationsområdet är fokus.

Sedan är det viktigt att fortsätta arbetet med att utarbeta en militär vision bortom 2010 som på ett tydligare sätt än vad vi hittills har sett kan koppla samman arbetet mellan civila och militära frågor.

Dagordningspunkten om snabbinsatsförmåga är en diskussionspunkt. Ordförandeskapet har sagt att diskussionen kommer att fokusera på genomförande och fortsatt utveckling av EU:s snabbinsatsförmåga. De områden som skulle kunna beröras är reserver för snabbinsatsstyrkor, principer för evakuering och möjligen marin- och flygdimensionen av EU:s snabbinsatsstyrkor.

Sedan kan en diskussion om de snabbare beslutsprocesserna och planeringen för snabbinsatsoperationer också äga rum.

Det är sannolikt att resultatet av denna koordineringskonferens om snabbinsatsstyrkor som ägde rum den 11 maj kommer att kommenteras, framför allt behovet av ytterligare styrkeerbjudande för att fullt ut täcka unionens behov under 2007. Då är avsikten att den svenskledda styrkan ska stå i beredskap 2008. Det finns ingen möjlighet att påskynda detta, utan den tidpunkten kvarstår. Vi kan alltså inte täcka något under 2007.

Vid mötet avser jag att peka på att etableringen av en snabbinsatsförmåga inom EU konkretiserad av EU battle groups kommer att ge oss större förutsättningar för att tidigt kunna gripa in i konflikter och medverka till stabilitet och säkerhet i vår omvärld. Men det är samtidigt viktigt att komma ihåg att dessa styrkor har en begränsad numerär. Det är 1 500 man plus stödelement. Därför måste förväntningarna på vilka typer av situationer som de kan ha effekt på också anpassas till de volymer och annat som man har angett i utgångspunkterna.

Det betyder att de är ett viktigt tillskott i den uppsättning av instrument som EU förfogar över. Och de är också viktiga katalysatorer för transformering av våra försvarsmakter, inte bara i Sverige utan också i de andra länderna.

I den snabbinsatsstyrka som leds av Sverige, där vi är framework nation, ingår förutom Estland och Finland även Norge.

Om frågan om tredjelands deltagande i EU:s snabbinsatsstyrkor kommer upp på mötet, vill jag tydliggöra att Sverige verkar för att Norge som tredjeland ges erforderlig insyn i EU:s arbete med utveckling av snabbinsatsförmåga utan att för den skull äventyra EU:s beslutsautonomi.

Avslutningsvis kommer jag att informera om det samförståndsavtal som reglerar etableringen av den svenskledda snabbinsatsstyrkan. Det kommer att undertecknas av försvarsministrarna från Estland, Finland, Norge och Sverige i samband med detta ministermötet.

Vid rådsmötet kommer Javier Solana att lämna en första rapport avseende den europeiska försvarsbyråns aktiviteter. Tanken är att vi ska välkomna den och uppmuntra byrån att fortsätta sitt arbete i enlighet med föreliggande arbetsprogram.

I anslutning till Gaerc, men som ett separat möte, kommer Europeiska försvarsbyrån att hålla styrelsemöte i försvarsministerformat. Det blir vårt tredje styrelsemöte, och besluten handlar om arbetsordning för byrån och om att ge den ett års uppskov med att revidera och se över sin budget.

Arbetsordningen reglerar byråns interna verksamhet och anger bland annat formerna för styrelsens sammansättning, när möten ska hållas och hur andra organ ska kunna delta och hur man ska hantera dokument. Och vi har inga invändningar mot den arbetsordningen.

När det gäller Försvarsbyråns gemensamma åtgärd anges att styrelsen senast den 12 juli i år ska se över och eventuellt revidera sin budget. Nu säger byrån att man på grund av bristande bemanning och stor arbetsbörda inte kommer att hinna med det och föreslår att översynen skjuts upp ett år. Det kräver en ändring i den gemensamma åtgärden och ett rådsbeslut.

Från regeringens sida har vi förståelse för att byrån har inkörningsproblem. Man har haft en omfattande personalrekrytering som har tagit tid. Vi godkänner därför att översynen skjuts upp ett år. Men vi markerar att detta är en engångsföreteelse som just är markerad av särskilda omständigheter när man startar verksamheten.

Utöver detta förväntas diskussion och överenskommelse om att ge Försvarsbyrån i uppgift att samla in information från medlemsländerna om hur artikel 296 i fördraget tillämpas vid försvarsmaterielanskaffning. Den artikeln medger undantag från till exempel offentlig upphandling om det föreligger säkerhetspolitiska skäl. Denna datainsamling ska ske som ett led i att också försöka utveckla en mer enhetlig försvarsmaterielmarknad inom unionen, bland annat avseende former och regler för anskaffning. Det är naturligtvis en för många länder väldigt viktig fråga. Det kanske inte handlar så mycket om att samla in en massa uppgifter, men några är säkert nyttiga, utan det handlar mer om värdegrund och syn och där konkurrens och marknad också ska vägas mot de säkerhetspolitiska intressena så småningom. Men detta är en start för den diskussionen.

Under efterföljande lunch ska vi diskutera pågående och framtida krishanteringsoperationer. Och sannolikt kommer Bosnien, Sudan och Kongo att tas upp.

Det var det hela, och nu är jag beredd att svara på frågor.

Anf.  3  ORDFÖRANDEN:

Då lämnar jag öppet för frågor angående återrapporten men också angående punkt 2 på rådsdagordningen som vi har fått föredragen.

Anf.  4  CARL B HAMILTON (fp):

Det var en massiv föredragning, kan man säga.

Jag har en fråga som tas upp i återrapporten och i den mer framtidsinriktade föredragningen. Försvarsministern sade att kraven på snabbinsatsstyrkorna måste utvecklas vidare.

Beträffande diskussionen om behovskatalogen är basfrågan egentligen: Har Sverige problem med att uppfylla dessa krav? Hur går det så att säga? Hur ser det ut? Stämmer våra förmågor med dem som förefaller växa fram såsom de är definierade i denna behovskatalog? Kan Sverige påverka kriterierna så att de passar Sverige, eller är de skräddarsydda till exempel för Natoländer, och är det i så fall ett problem? Det är den första frågan.

Den andra frågan gäller det som kom upp här som en lustig bieffekt av Norgediskussionen, nämligen när försvarsministern säger att vi måste bevara EU:s beslutsautonomi. Det låter som det gamla EES-avtalet.

Där kommer frågan om USA in. Hur ser USA på det här arbetet nu? Det finns ju en konflikt – det behöver vi inte repetera här – mellan dem som vill att Europa ska försvaras tillsammans med USA och dem som tycker att européerna ska göra det på egen hand. Min fråga gäller hur Natodimensionen hanteras. Man säger ju samtidigt att EU:s beslutsautonomi ska bevaras. Amerikanerna, britterna och några andra vill att Nato ska vara med också.

Den tredje frågan gäller den europeiska försvarsbyrån. Den är ju inte ratificerad i fördraget, men vi lämnar det därhän. Innan det beslutades om den fanns det en svensk oro – och den finns fortfarande – för att detta ska utvecklas till en byrå för fransk försvarsprotektionistisk krigsmaterielproduktion. Det finns alltså en oro för att fransmännen vill använda den här byrån för att européerna ska köpa europeiskt och inte amerikanskt, trots att amerikanerna sannolikt i många fall har bättre grejer att sälja. Även på den punkten undrar jag hur det hela har utvecklats. Har de svenska farhågorna besannats eller inte?

Anf.  5  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag hade lite olika frågor. Jag trodde egentligen att vi bara skulle börja med återrapporten.

I den betonas att Sverige även tog upp att snabbinsatsstyrkorna inte ska vara det enda verktyget för krishantering. Jag skulle gärna vilja ha utvecklat vad det är som försvarsministern tog upp där. Jag hoppas att man tog upp frågan om behovet av civila insatser, och speciellt det förslag som finns om en civil fredskår. Man ska alltså jobba mer med det civila spåret jämfört med vad man har gjort hitintills.

Jag har också en fråga, för det var en sak som jag inte förstod riktigt. Försvarsministern redogjorde för det här nu också, men det framgick inte mer än vad som kom fram i den skriftliga återrapporten. Nederländerna hade ett förslag som var ett försök att sammanföra militära förmågor och utvecklingsbidrag. Jag förstår inte riktigt av det som står här vad Nederländerna vill, och jag skulle gärna vilja få det utvecklat så att det blir begripligt.

Jag är också tveksam till att detta skulle handla om att man ska betala insatser med bistånd, vilket faktiskt EU gör i dag. EU finansierar de militära insatserna i Filippinerna med biståndsresurser, vilket strider mot DAC-reglerna. Det är någonting som jag hoppas att man från svensk sida kan ta upp – att Sverige och även EU borde följa DAC-reglerna och inte finansiera militära insatser via bistånd.

Den tredje frågan gäller försvarsbyrån. Försvarsministern sade här att man ska diskutera enhetliga försvarsmaterielregler för anskaffning. Sedan pratade hon lite grann om att det handlar om konkurrens och den typen av frågor. Jag skulle ändå vilja att EU-nämnden får mer information om vad diskussionen handlar om så att vi bättre kan ta ställning till den.

Anf.  6  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Herr ordförande! Jag ska börja med en fråga om den skriftliga återrapporten. Det finns en mening som handlar om vad som har hänt efter naturkatastrofen i Sydostasien. Det sägs att det påtalades i sammanhanget från svensk sida att försvarsministrar normalt har ett ansvar för ett viktigt instrument, men att detta främst är att se som ett stöd. I första hand försöker man sätta användandet och koordineringen av andra instrument som står till EU:s förfogande. Jag skulle vilja veta vad som är bakgrunden till att försvarsministern vill framhålla att det är just detta som är påtalat. Jag vill helt enkelt veta vad det är som ligger bakom det.

Jag tycker också att det har skett en klar förbättring i det här med rapporteringen om vad det finns för kapaciteter och kapacitetsbrister. Min fråga gäller det som Sverige har levererat i kapacitetsförmåga till EU. Finns det dokumenterat någonstans i riksdagen, eller sköts det av försvarsutskottet? Vet vi vad vi har levererat i översikten?

Eftersom det nu talades om battle groups, eller stridsgrupper som jag gärna översätter det med, undrar jag om det nu är löst från svensk sida med finansieringen till 2007–2008. Det gäller också personalförmågan. Uppfyller vi det som vi också har fått ansvar för?

Anf.  7  ALICE ÅSTRÖM (v):

Herr ordförande! Nu är det flera av frågorna som har varit uppe, och jag ska inte ta tid med att upprepa dem med tanke på alla ärenden som vi har i dag.

Jag vill bara kort betona vikten av att få ytterligare information när det gäller det nederländska förslaget och vad det egentligen innebär. Det är ju en ganska viktig fråga, precis som miljöpartisten Yvonne Ruwaida tog upp här.

Jag vill också ställa en fråga om det som försvarsministern sade här när det gäller den militära snabbinsatsförmågan. Det är viktigt att man väger förväntningarna. Det gäller när man nu också ska göra en behovskatalog och den volym som man har beslutat om på 1 500 man. Man måste anpassa förväntningarna och de insatser som man ska kunna göra utifrån det.

Var anledningen till att försvarsministern tog upp just den frågan att det finns ett tryck på att man nu också ska utöka det här? Kommer behovskatalogen och det arbete som pågår att innebära att man kommer att vilja ha allt större trupper till förfogande? Hur ser försvarsministern i så fall på den frågan?

Anf.  8  ORDFÖRANDE:

Då får försvarsministern svara och kommentera. Varsågod.

Anf.  9  Försvarsminister LENI BJÖRKLUND (s):

Jag börjar med snabbinsatsförmågan, som ju flera av er har varit inne på. Jag säger att Sverige energiskt driver att ta fram snabbinsatsförmågan 2008. Vi är ett land som när vi sätter i gång med det går systematiskt till väga. Det handlar om vad det är exakt som man ska använda den här EU-förmågan till. Det gäller inte minst därför att jag vill påstå att det i debatten här hemma i Sverige har gällt någon sorts väldigt stark militär kraft. Den ska vara väl utrustad och väl tränad.

Men andra länder tar det lite lugnare. Bakgrunden är att de inser att 1 500 man i ett område inte kan klara hur avancerade uppgifter som helst. För att det ska vara möjligt säger man att man behöver transportera till mer av tyngre utrustning och kanske större numerär. Då kanske inte den uppgiften är ämnad för en snabbinsats.

Det är också därför som EU i sina headline goals har kapaciteter som det kanske tar 30 dagar att få på plats i stället för 10 dagar. Det är en stor skillnad på vad man då kan föra in.

Det är därför det här med snabbinsats är en viktig del. Den kan ju vara snabb. Då är frågan: När ska den användas och i vilka situationer? Tänker vi lika i de olika länderna? Vi måste ha rätt förväntan och vi måste veta att det finns en uppbackning med taktiska och strategiska reserver om ett läge skulle försämras när man sätter in snabbinsatsförmågan. Den är trots allt begränsad numerärt.

Att få fram dessa kriterier och krav är det som operationsanalysen ska syfta till. Då handlar det inte bara om snabbinsatserna utan om vad de här 30-dagarsinsatserna ska kunna ställa upp på och motsvara för krav. Hur uthålliga ska de vara? Snabbinsatsen ska ju klara sig själv och sedan åka hem. Det är så det är tänkt. Det är här som man måste vara mycket mer konkret, och se snabbinsatsen som ett instrument bland flera.

Sverige har framfört detta. Vi är metodiska i det vi gör. Det betyder naturligtvis att vi också påverkar diskussionen om de olika kapaciteterna. Vi har fått mycket credit för det från EU och i den militära planeringen eftersom vi därmed har aktualiserat frågor som i hög grad är relevanta för de länder som inte tidigare har haft den här typen av snabbinsatsförmåga. Det gör det möjligt för fler länder att konkret utveckla resurser. Det är det som det handlar om.

Vi har redan nu provisoriska möjligheter till snabbinsats från EU:s sida. Det är några av de större länderna som har begränsade resurser att ställa till förfogande. Man skulle vilja täcka 2006 och 2007. Om man tittar på 2007 ser man att det finns perioder där vi inte har tillräckligt med resurser färdiga. Det kommer man förmodligen att peka på för medlemsstaterna för att se om det är några som kan fylla i och ställa upp med de brister som vi har för att få en snabbresurs tillgänglig redan under 2007. Det kommer inte vi att göra från vår sida eftersom vi jobbar med att få detta färdigt till den 1 januari 2008. Det finns ingenting som inte tyder på att vi kommer att klara av uppgiften.

Jag hoppas att jag med detta har svarat Carl B Hamilton. Det handlar inte om att vi vill retirera eller dra ned. Vi vill bara veta vad detta ska användas till så att vi har resurserna rätt tränade och rätt utbildade och kan göra det som EU förväntar sig. Vi ska också ställa krav på vilka reserver som ska finnas om läget försämras där de är.

När det gäller själva beslutsordningen är det viktigt för oss, för Sverige men också nu för Norge, att Berlin-plus-överenskommelser och samarbetet mellan Nato och EU fungerar. Den delen är alltså viktig för oss.

USA ser på det här med något blandade känslor. De är glada för att EU ökar kapaciteten och också får förmåga att delta med många länder i internationell krishantering. Men det är klart att det är viktigt för USA att Nato är en stark spelare. Det är väl en blandad känsla – både–och.

Det är faktiskt för tidigt att säga vad EDA handlar om i det långa loppet. Skälet är att vi vill försöka se till att vi får så stor öppenhet i utveckling och konkurrenskraft som möjligt på den europeiska försvarsmaterielmarknaden.

Från svensk sida gör regeringen bedömningen att det bara är det bästa av det svenska som klarar av att utvecklas i längden. Vi har ett behov av att vara bra på några områden här av strategiska skäl. Om man inte också får en diskussion om öppenhet i kriterier finns det risk för att länder som har en större hemmamarknad slår ut allting av vad små länder har av skicklighet och kompetens på området. Där kan bland annat diskussion om artikel 296 i fördraget vara ett sätt att titta på de delarna.

Från svensk sida tycker vi att det är viktigt att man sparrar den amerikanska teknologin. De har för stor hegemoni i dag. Det är nyttigt om USA kan få lite konkurrens. När jag säger det är jag samtidigt väl medveten om att Sverige har ett gott och nära samarbete sedan mycket lång tid med USA. Därför har vi också en stor US content i vår produktion.

När det gäller Yvonne Ruwaidas frågor om de svenska snabbinsatserna vill jag bara på nytt säga att de är en del. Vi har också andra förmågor som vi har anmält till EU, och de också betydelsefulla.

När jag från svensk sida talar är det civilmilitärt samarbete som är betydelsefullt. Det gäller också – vilket är viktigt – att man alltid har med återuppbyggnadsaspekten när man planerar en militär insats, också från början. Det beror på att det inte bara är Sverige som har omställning och begränsning av numerären i försvaren. Det har andra länder också.

Om inte vi kan se till att vi också lyckas med säkerhetsarbetet i en civil kontext och en återuppbyggnad av länderna kommer vi aldrig att ha trupp som kan täcka de militära operationer som kommer att krävas över världen. Vi måste alltså också se till att vi får lyckosamma militära säkerhetsoperationer som kan avlösas av civilt uppbyggnadsarbete, och det måste planeras jämsides. Det är regeringens ståndpunkt i det här.

Det är alltså en viktig fråga också för försvarsministrar att ta reda på hur den civila återuppbyggnaden ser ut i ett bredare perspektiv.

När det gäller vilka pengar vi använder är det från svensk synpunkt betydelsefullt att vi får fram pengar till R i DDR-processen. Vi måste kunna både avväpna och avmobilisera men också ha pengar till återuppbyggnad. Där fallerar ofta ländernas resurser, och därför har inte vi från svensk sida något intresse av att DAC-kriterierna vidgas så att man kan använda pengar för att betala de militära operationerna.

Däremot, och det är nog en svensk uppfattning, tycker vi att det är viktigt att fortsätta diskussionerna om säkerhetssektorarbete och uppbyggnad av demokratiska strukturer i både polis och försvarsmakt och var gränsen går där när det gäller DAC-kriterierna. Det är en diskussion som pågår. Men man ska absolut inte använda biståndsmedel för trupp.

Peter Göthe kan förklara det som gäller Nederländerna lite närmare.

Frågan som gäller EDA hoppas jag att jag har svarat på.

Till Gunilla Carlsson vill jag säga när det gäller försvarsministrar och Sydostasien att vi ju har försvarsresurserna. Men EU har också räddningstjänstmekanismer inom andra pelare. Det är viktigt att titta på alla. Vi har en del, men det finns också andra komponenter inom EU-arbetet. När man utvärderar EU:s insatser om stora olyckor inträffar i andra delar av världen där man ska bistå EU-medborgare handlar det inte bara om att titta på de militära. Man måste också se hur EU har fungerat i de andra delarna och hur vi ska få en bra samordning mellan det militära och det civila. Det är en svensk ståndpunkt, och det är vad jag har framfört.

När det gäller snabbinsatsförmågan ser jag inga hinder för att vi ska vara klara, ha personal och ha den finansierad 2008. Det pågår en stor omställning, och den ska man inte underskatta. Men det är ändå inte omöjligt.

Alice Åström tog upp det här med förväntningarna. Innan jag släpper in Peter Göthe vill jag säga att om inte vi får ett bra samarbete mellan de militära komponenterna och återuppbyggnadsinsatserna kommer det att finnas behov av väldigt mycket trupp i världen. Det är viktigt. Det är där EU som krishanterare har en styrka. Man förfogar över alla instrumenten. Det är också där EU kan visa sin unika styrka.

I övrigt använder vi oss av internationella erfarenheter i omställningen och i kompetenshöjningen av vårt svenska försvar. Vi kommer naturligtvis också att lära oss mer av vilka resurser som är effektiva i krishanteringsarbete. Men det finns inga krav från andra länder på att man ska göra om konceptet för snabbinsatsförmåga. Den ska vara till för snabba operationer. Det har vissa begränsningar, och det tror jag att jag har sagt tillräckligt mycket om.

Peter, kan du säga något om Nederländerna?

Anf.  10  Kanslirådet PETER GÖTHE:

Det nederländska icke-papperet består av två delar. Det ena är en sammanfattning av hur Nederländerna ser på behovet av samordning inom EU mot bakgrund av bland annat det som står i säkerhetsstrategin, det vill säga bättre koherens och samordning. Det gäller också den här typen av nygamla uppgifter som EU nu tar sig an vad gäller säkerhetssektorreform, demobiliseringsoperationer och så vidare. Det handlar även om samordning av större multifunktionella insatser.

Man beskriver detta, men ger inte direkt några förslag om hur man ska se på det. Men det inbjuds till en diskussion inom EU om bland annat planering. Hur ska man bättre kunna samordna i tid och rum dels i den strategiska fasen, dels i den operativa fasen? Det gäller också planering för genomförandefasen.

Man menar att man måste såväl i Bryssel som i huvudstäderna titta mer på hur de olika politikområdena samordnas i tid och rum.

Man pekar också på finansieringsaspekterna och efterlyser en diskussion kring ODA-kriterierna och hur man ska kunna se på dem på ett mer flexibelt sätt. Även om man inte skriver någonting om det får jag intrycket att man nog vill gå längre än vad försvarsministern redogjorde för här.

Men det är ungefär där man hamnar, och det är alltså ett icke-papper som har lagts fram. Förslaget från holländarnas sida är att Javier Solana nu ska beakta icke-papperet i det fortsatta arbetet och komma med någon sorts sekretariatssyn på hur man kan gå vidare med det här.

Som information kan jag säga att det brittiska ordförandeskapet tänker ungefär likadant, i alla fall när det gäller planeringen av insatser. Man kommer att driva detta hårt under sitt ordförandeskap. Det gäller att se det hela mer koherent och att planera olika instrument.

Det fanns en tanke som kom upp tidigt på tjänstemannanivå mellan britterna och holländarna om att man kanske kunde föra ihop de här två processerna under det brittiska ordförandeskapet till en diskussion.

Anf.  11  CARL B HAMILTON (fp):

Eftersom det nederländska papperet har väckt intresse här kan väl de ledamöter som vill ha det få det.

Anf.  12  Försvarsminister LENI BJÖRKLUND (s):

Låt oss kolla det. Det är ett informellt papper, men jag har svårt att tro att inte det skulle vara möjligt. Men jag törs inte sitta här och lova något. Jag är så jättekass på att bedöma när det är sekretess och inte.

Anf.  13  CARL B HAMILTON (fp):

Non-papers har varit uppe här många gånger. Vi har rutin på det. Det är bara att föra över.

Anf.  14  ORDFÖRANDEN:

Vi följer rutinerna; det är inget problem.

Då godkänner vi till att börja med återrapporten och konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt vad avser ESFP-punkterna.

Vi tackar försvarsministern med medarbetare. Trevlig helg!

2 §  Allmänna frågor och yttre förbindelser

Utrikesminister Laila Freivalds

Statssekreterare Lars Danielsson

Återrapport från ministerrådsmöte den 25 och 26 april 2005

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 23 och 24 maj 2005

Anf.  15  ORDFÖRANDEN:

Vi hälsar utrikesministern, statssekreteraren och medarbetare välkomna.

Vi har fastnat lite i försvarsfrågor, som ni kanske förstår. Jag hoppas ändå att vi klarar av det här inom avsedd tid.

Ska vi börja med Lars Danielsson?

Anf.  16  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Jag föreslår att vi börjar med att Lars tar både återrapportering och det kommande mötet i ett. Sedan tar jag motsvarande.

Anf.  17  Statssekreterare LARS DANIELSSON:

Ordförande! Jag vill kort återrapportera dels från det informella EU-ministermötet den 26 april, dels från allmänna rådets möte den 25 april.

Vi börjar med det informella EU-ministermötet. Nämnden har fått en skriftlig rapport. Låt mig bara mycket kort nämna det ärende som jag tror möjligen kan intressera nämnden mest, nämligen frågan om ledamotsstadgan för Europaparlamentet. Den diskuterades under en middag.

Ordförandeskapet säger nu att man tycker sig se konturen av en överenskommelse. Det var också den uppfattning som var förhärskande under diskussionen. Från vår sida framhöll jag dock att det för vår del var helt avgörande att vi måste ha tillräckligt med tid för att samråda med riksdagen innan vi kunde ta ställning till något som helst konkret förslag. Vi har ännu inte fått något sådant konkret förslag.

Det som diskuteras, och som jag kort vill erinra om, är en arvodesnivå på 7 000 euro per månad som sedan indexeras. Kostnadsersättning ska utgå endast mot faktiska kostnader och uppvisande av kvitton. Hela pensionen för Europaparlamentarikerna ska betalas av EU-budgeten, och inte två tredjedelar som nu. Man ska ha en övergångsperiod under innevarande mandatperiod som kan utsträckas till nästkommande mandatperiod. Men då måste medlemsstaterna själva betala de summor som överskrider EU:s ersättningsnivåer.

Sedan vår diskussion den 26 april har man också från ordförandeskapet börjat diskutera att ha en hälsoförsäkring för parlamentarikerna som skulle betalas till en tredjedel av dem själva och två tredjedelar över EU-budgeten.

Ordförandeskapet säger att man vill försöka nå enighet i rådet.

Jag ber som sagt var att få återkomma så snart jag har fått det konkreta förslaget.

Anf.  18  CARL B HAMILTON (fp):

Är detta tänkt att gälla från nästa mandatperiod, eller ska det gå i gång under denna mandatperiod?

Anf.  19  Statssekreterare LARS DANIELSSON:

Herr ordförande! Det är tänkt att det ska gälla från innevarande mandatperiod.

Anf.  20  ORDFÖRANDEN:

Då godkänner vi rapporten och går över till kommande ministerrådsmöte.

Anf.  21  MATS ODELL (kd):

Jag har en fråga. ”Gälla från innevarande mandatperiod”, säger Lars Danielsson. Innebär det att detta ska gälla retroaktivt från mandatperiodens början?

Anf.  22  Statssekreterare LARS DANIELSSON:

Herr ordförande! Nej, om man kommer överens mellan rådet och parlamentet gäller det från den 1 juli eller något motsvarande. Det är alltså inte riktigt retroaktivt.

Anf.  23  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Tack för informationen! Jag vill bara fråga vem Sverige representerades av vid båda dessa möten.

Anf.  24  Statssekreterare LARS DANIELSSON:

Sverige representerades av undertecknad, det vill säga av mig.

Anf.  25  ORDFÖRANDEN:

Då godkänner vi återrapporten.

Vi går in på kommande ministerrådsmöte. Det är punkt 4 – Förberedelser för Europeiska rådet.

Anf.  26  Statssekreterare LARS DANIELSSON:

Herr ordförande! Ordförandeskapet har föreslagit att Europeiska rådets möte den 16–17 juni behandlar fem områden. Det är det finansiella perspektivet, ekonomiska och sociala frågor samt miljöfrågor, området för frihet, säkerhet och rättvisa, utvidgningen och externa relationer. Det framgår också av det första utkastet till dagordning som ordförandeskapet har skickat ut och som nämnden har fått del av.

Som ni har sett är ordförandeskapets första textutkast mycket kortfattat. Det finns egentligen därför kanske inte någon större anledning för regeringen att kommentera detta i någon stor detalj i det här läget.

När det gäller det finansiella perspektivet återkommer jag alldeles strax till det. Jag föreslår att vi sparar det.

När det gäller Lissabonstrategin ska Europeiska rådet godkänna det riktlinjepaket som det nu förhandlas om i rådet, och som vid flera tillfällen har föredragits för nämnden.

En annan viktig fråga i paketet är arbetet med översynen av hållbarhetsstrategin. En sådan strategi ska antas före året slut. I juni är det meningen att man ska anta en deklaration om strategin.

När det gäller det tredje området – frihet, säkerhet och rättvisa – kommer genomförandet av det så kallade Haagprogrammet att diskuteras. Därutöver kommer arbetet med kampen mot terrorism att följas upp.

Vad gäller utvidgningen och de externa relationerna tror jag att utrikesministern återkommer till det inom ramen för sitt samråd inför den del av allmänna rådet som rör de externa relationerna.

Utgångspunkten för regeringen vid mötet är att ställa sig positiv till ordförandeskapets förslag till dagordning. Vi har inga invändningar som vi ser nu mot den uppläggning och de dagordningspunkter som ordförandeskapet föreslår. Men det lär bli anledning att återkomma till det här inför nästa möte med allmänna rådet den 13–14 juni, då diskussionen förhoppningsvis får en något större precision.

Anf.  27  CARL B HAMILTON (fp):

Jag tänkte på folkomröstningsutfallet. Men jag drar tillbaka min fråga eftersom det självklart kommer upp.

Anf.  28  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns ett stöd för regeringens upplägg inför de fortsatta förhandlingarna.

Sedan har vi en utestående fråga.

Anf.  29  Statssekreterare LARS DANIELSSON:

Herr ordförande! Jag tar först det finansiella perspektivet. Det luxemburgska ordförandeskapet presenterade i går en tredje version av sitt förhandlingsdokument, en så kallad förhandlingslåda. Det är det dokumentet som nu ligger till grund för diskussionerna under de kommande veckorna. Det blir en så kallad konklav på söndag eftermiddag eller kväll där man från ordförandeskapets sida vill få en första något mera konkret diskussion om helheten i det förslag som nu har lagts fram från ordförandeskapets sida och som rör det finansiella perspektivet.

Vi har haft mycket kort tid på oss för att analysera det senaste förslaget. Jag inser att nämndens ledamöter har haft ännu kortare tid på sig att göra sina egna analyser av förslaget. Men jag ska försöka ge de preliminära reaktioner som vi vill framföra på söndag på basis av det som vi har hunnit analysera på den här korta tiden.

Först och främst skulle jag vilja säga att det finns ett antal positiva punkter i det här förslaget. Vi konstaterar att problemet med orimliga nettobördor nu faktiskt konkret erkänns – däribland för Sverige. Man lyfter fram Tyskland, Nederländerna och Sverige som länder som har speciella nettobördeproblem. Dock konstaterar vi att man inte nämner något om den så kallade generella korrigeringsmekanismen, som ju är det sätt som vi har pekat på som det bästa sättet att komma till rätta med vårt nettoproblem.

Som en andra punkt konstaterar vi att när det gäller strukturfondsstödet har man från ordförandeskapets sida försökt gå oss till mötes genom att peka på de speciella problem vi har med glesa områden. Man pekar på att den överenskommelse som vi en gång i tiden slöt tillsammans med Finland i anslutningsfördraget fortfarande ska kunna tillämpas, alltså även under den kommande perioden. Men man gör detta och en rad andra saker – det är viktigt att tillägga – till priset av att man fortfarande, enligt vår mening, har ett alldeles för stort belopp för strukturfondsstödet generellt sett. Jag återkommer till detta.

En tredje positiv punkt – jag tycker att det är viktigt att först vara positiv eftersom vi tidigare tyvärr har tvingats vara ganska negativa – är att man nu faktiskt nämner det så kallade excellenskriteriet när det gäller fördelning av medel för forskning och utveckling. Visserligen finns det lite otydligheter i ordförandeskapets skrivningar kring det här. Men vi har, som bekant, länge pläderat för att excellenskriteriet måste vara den enda fördelningsnyckel som gäller när man ska fördela medel för forskning och utveckling.

Vi konstaterar också – detta är den fjärde positiva punkten – att ordförandeskapet föreslår en utfasning av den brittiska rabatten. Vi tycker, liksom 23 andra medlemsländer, att detta arrangemang i längden är ohållbart.

Det var de positiva punkterna.

En av de negativa punkterna är väl, som vi ser det, trots allt att utgiftsnivån generellt sett fortsatt är hög. Det är inte alldeles enkelt att beräkna utgiftsnivån utifrån det dokument som vi har fått, för där finns inga belopp – som nämnden kanske har konstaterat – utan man får räkna baklänges. Men som tur är har vi kompetenta personer som kan räkna baklänges. Då hamnar vi på en ungefärlig nivå på någonstans mellan 1,08 och 1,12 % av BNI. Detta ska då jämföras dels med kommissionens ursprungliga förslag, som ju var 1,26, dels gärna med 1 % som vi och andra länder pläderar för ska vara det som vi ska sikta mot i den här flerårsbudgeten. Vi går alltså åt rätt håll, men vi har inte gått tillräckligt långt enligt vårt sätt att se detta.

Huvudproblemet är fortfarande ett för högt strukturfondsstöd. Nära hälften går fortfarande till EU-15. Vi menar att stödet måste ned till betydligt lägre nivåer med en tydligare koncentration av stödet för de nya medlemsländerna.

Ytterligare en negativ sak är att ordförandeskapet fortfarande envisas med att basera berättigandet till strukturfondsstöd på genomsnittet för EU-25 snarare än EU-27. Vi menar att man ska räkna in Bulgarien och Rumänien när basen för vilka som ska få strukturfondsstöd beräknas.

En tredje sak är att ordförandeskapet inte har lyssnat på oss och andra utan fortsätter med att föreslå en särskild utfasningsmekanism för sammanhållningsfonden som kommer endast ett land till godo – läs Spanien!

När det gäller övriga utgiftskategorier gör vi bedömningen att tillväxtpolitiken och den budgetlinje som rör rättsliga och inrikes frågor nu börjar hamna på vad vi skulle vilja kalla för en rimlig nivå, medan utgiftskategori 2 – som bland annat innehåller det traditionella jordbruksstödet och landsbygdsutvecklingen samt den externa politiken – ligger för högt. Men det stora problemet är, som sagt, sammanhållningsfonden och den budgetlinjen.

Hur ser då, avslutningsvis, det övergripande läget ut i förhandlingarna? Ja, vår bedömning är fortfarande att det ska väldigt mycket till för att man ska nå en överenskommelse i juni månad. Visserligen konstaterar vi nu att ordförandeskapet kvalitativt tar det största steget man hittills tagit i konkretionsgrad jämfört med tidigare versioner. Men det finns fortfarande, menar vi, ett antal återhållande faktorer som talar mot en uppgörelse.

Den viktigaste faktorn är väl att man från den brittiska regeringens sida kategoriskt har avvisat varje försök att få upp frågan om den brittiska rabatten på bordet. Man har väl sträckt sig så långt att man möjligen kan tänka sig en viss diskussion om hela jordbrukspolitiken kommer upp till diskussion. Det vore i och för sig välkommet. Men vi tror inte att det är särskilt realistiskt, så där finns en kraftigt återhållande faktor – senast manifesterad av den brittiske finansministern på det informella Ekofinmötet.

Det andra osäkerhetsmomentet är fortsatt vad effekterna blir av utfallet av folkomröstningarna i Frankrike och Nederländerna och hur det påverkar debatten.

Den tredje återhållande faktorn är väl att man från tysk sida fortsätter att vara mycket restriktiv, något som vi tror att vi har stor nytta av, det vill säga: Från tysk sida fortsätter man att signalera att man inte kan sträcka sig särskilt många promille över 1 % för att kunna acceptera en uppgörelse.

Vi fortsätter att samordna oss i den så kallade G 6-kretsen och kommer att försöka – det är vår avsikt – att ha så samordnade inlägg som möjligt i diskussionen på söndag. Just nu sker ett samordningsmöte i Haag på chefstjänstemannanivå.

Vi kommer också att som vanligt ha ett särskilt samordningsmöte med våra baltiska och nordiska vänner på söndag. Där konstaterar vi bland annat – det här är det sista jag tänker säga – att man faktiskt, kanske delvis också på grund av att vi har instämt i det, har tillgodosett de baltiska ländernas problem med det så kallade 4-procentstaket.

De baltiska länderna har – med rätta, tycker vi – pekat på det orimliga i att det här taket utgör en begränsning för de baltiska länderna, som har en mycket kraftig tillväxt. Där har man nu i det senaste dokumentet gått de baltiska länderna delvis till mötes, något som vi tycker är glädjande. Vi tror att vi kan ha nytta av att gemensamt diskutera en del gemensamma positioner också i den kretsen.

Detta, herr ordförande, är utgångspunkten för de kommentarer som vi skulle vilja göra på söndag i diskussionen.

Anf.  30  CARL B HAMILTON (fp):

Jag undrar om Lars Danielsson kan förklara för mig – jag hängde inte riktigt med där – hur utfasningsmekanismen, som tydligen var särskilt förmånlig för Spanien, faktiskt fungerar samt hur det här med Bulgarien och Rumänien inkluderat och exkluderat fungerar.

Anf.  31  LENNART HEDQUIST (m):

Jag har tyckt att vad som kom ut från Europeiska rådet i december var något oklart från en del länders sida. Men man får väl utgå från att de länder som står bakom 1,0-åsikten står fast vid den.

Då har jag en fråga, närmast till Lars Danielsson. Man kan utgå från att det nu förs resonemang men att resonemangen kan komma att utgå från det kompromissförslag som ordförandelandet har lagt fram. Redan det innebär, som framgått, en kraftig avvikelse från 1,0-linjen.

Min fråga är: Håller regeringen bestämt fast vid den tidigare svenska linjen, och i vilken utsträckning har man möjligheter att söka stöd utanför de fem länderna för en begränsning av utgiftsnivån?

Anf.  32  MATS ODELL (kd):

Det här tycks röra sig i rätt riktning, men jag vill ge ett stöd till regeringens position att hålla fast vid enprocentsnivån.

Sedan har jag en fråga som egentligen hör ihop med återrapporten – det blev ju aldrig någon slutsats: När avser regeringen att samråda med nämnden om ledamotsstadgan? Här efterlyses ingen reaktion, men jag undrar om Sverige har avgett några synpunkter på förslaget.

Anf.  33  JAN ANDERSSON (c):

När det gäller budgetperspektivet vill jag från Centerpartiets sida framföra att det när det nu, som Mats Odell säger, börjar röra på sig gäller att vi inte blir kvar i ett läge där vi sitter med svartepetter på slutet och trots goda ambitioner att lägga måttliga mängder på EU-avgiften får negativa konsekvenser för sluttotalen för svensk del. Vi måste alltså titta även på återflödet och får inte positionera oss så att vi riskerar att tappa i förhållande till andra länder. Vi känner ju väl till hur förhållandet var förra gången jämfört till exempel med Finland.

Anf.  34  LARS LINDBLAD (m):

Jag tänkte ta upp en del uppgifter som har dykt upp i medierna. Framför allt fanns det för två dagar sedan i Financial Times en artikel om förhandlingsläget.

När det gäller den övergripande diskussionen om 1 % kan man helt klart fundera på vad det är för kompromiss när kommissionens förslag ligger på 0,04 – alltså om det är en vinst eller inte. Jag tycker att man ska fortsatt vidhålla den tidigare strategin, i alla fall så länge det går. Det är klart att man kan lösa ut detta. En av de springande punkterna i den här diskussionen handlar ju om nettosituationen för Sverige. Kanske kan det öppna upp för en del möjligheter till en kompromiss så småningom.

Sett till innehållet i förslaget är det så här långt mycket av lösa resonemang. Men om det innebär att man drar ned på forskning, transporter och utbildning är ju det, skulle jag vilja säga, kärnfrågor i ett svenskt perspektiv när det gäller vad vi tycker att EU trots allt ska syssla med. Det vore intressant att höra vad statssekreteraren tycker om det. Kanske kan vi komma nedåt när det gäller totalbudgeten. Men när det gäller innehållet landar man fel – detta också kopplat till Lars Danielssons resonemang om regionalpolitiken och de gamla medlemsländerna.

Sedan finns det också medieuppgifter från en del så kallade EU-diplomater om att det eventuellt finns öppningar för att minska jordbruksstöden. Vilka fler konkreta bevis finns det för att detta skulle vara möjligt i förhandlingsläget?

Anf.  35  Statssekreterare LARS DANIELSSON:

Först gäller det utfasningsmekanismen för Spanien. Hela dokumentet är förfärligt tekniskt. Jag är den förste att beklaga det. Men det finns en paragraf, 36 c, där man beskriver en mekanism för hur sammanhållningsstödet ska utfasas. Där är procentsatserna så beskrivna att de är tillämpliga bara för Spanien. Det har inte ändrats sedan förra gången. Både vi och flera andra protesterade mot det då. Ordförandeskapet har låtit det vara kvar helt och hållet oförändrat.

Det är klart att det här är en del i den taktik som vi nu ser. Ordförandeskapet försöker lösa problem genom att – lite vanvördigt uttryckt – köpa ut olika länder. Vi ser det också gentemot Frankrike och Tyskland. Givetvis ser vi det också gentemot oss. Jag menar att det här med gleshetsstöd och ett erkännande av vår nettoproblematik är en del av samma taktik. Men vi menar att ett av huvudproblemen med det förslag som lagts fram just är att för mycket av sammanhållningsstödet går till de gamla medlemsländerna. Bästa sättet att attackera det är att peka på denna alltför generösa utfasningsmekanism som bara kommer Spanien till godo.

Sedan har vi Bulgarien och Rumänien. Ja, när man beräknar sammanhållningsstödet över sammanhållningsfonderna utgår man väldigt mycket från den genomsnittliga bruttonationalinkomsten för medlemsländerna. Sedan applicerar man procentsatser på det. Det är klart att lägger man då till Bulgarien och Rumänien, som är fattigare länder, sjunker snittet och också andelen länder och områden som får stödet. Det är helt enkelt det som är resultatet av att man lägger till. Vi vill ju i budgetsparsyfte uppnå en sådan effekt. Därför tar vi med det.

Lennart Hedquist frågade om vi håller fast vid den tidigare linjen, och Lars Lindblad är inne på samma sak. Ja, det gör vi. Jag vill erinra nämnden om att vi faktiskt icke har rört oss en millimeter i den övergripande positionen i hela processen. Vi säger 1 % i dag, och det sade vi också för ett år sedan. Det har bidragit till att förväntningarna på slutresultatet har sjunkit. Vi har, tycker jag, lyckats pressa ned nivån på ett riktigt sätt. Enligt min matematik är det lite mer än de 0,04 % som Lars Lindblad nämner. Jag ställer 1,26 mot 1,08 och mot 1,12. Det är faktiskt lite mer, så vi rör oss åt rätt håll. Vår avsikt är att hårt hålla fast vid detta. Vi ser inte att tidpunkten nu är kommen att överge enprocentslinjen.

Har vi stöd utanför G 6-kretsen? Ja, vi har några som jag skulle vilja kalla för kryptomedlemmar i G 6-kretsen som inte riktigt vill komma ut och tala om att de är en av oss – Danmark mycket tydligt, Finland egentligen ja, men Finland har också en del andra intressen samt Slovenien och faktiskt även i viss utsträckning Estland. Det finns alltså ett rätt stort intresse. Över huvud taget var ett av de mest intressanta elementen i den senaste diskussionen att G 6 och de nya medlemsländerna förvånansvärt ofta möts i gemensamma positioner.

Jag sparar Mats Odells fråga till sist.

Jan Andersson säger att vi inte ska sitta med svartepetter. Självklart ska vi inte göra det. Vi har ju pratat om detta under en ganska lång tid, nämligen om att vi i ett visst givet läge också måste vara beredda på att inte bara titta på de övergripande sakerna – jag tänker då på den låga utgiftsnivån. Vi måste också se till våra egna, nationella, intressen.

Jag tycker att vi i det senaste dokumentet har fått en utomordentlig ”krok” av ordförandeskapet, nämligen en erkänsla av att våra speciella gleshetsproblem också ska beaktas i en slutlösning. Det kan man säga lite grann är i motsatsställning till det som varit vår linje när det gäller sammanhållningsfondstödet – vi vill ju att det ska vara den nationella ansatsen. Ett av resultaten av denna ansats är egentligen att rikare länder själva ska hantera regionalpolitiska åtgärder av det här slaget. Men vi vet ju – det kan man utan vidare säga – att slutresultatet inte blir en fullständig nationell ansats. Här har vi redan, tycker jag, ett bra element som kan vara till hjälp när det gäller att undvika att vi sitter med svartepetter, för att använda Jan Anderssons ord.

Lars Lindblad frågar om det inte finns en oro för att vad jag brukar kalla för de moderna delarna av budgeten – forskning, utbildning och transporter – försvinner i de här budgetrestriktiva ansträngningarna.

När det gäller transportnätverken finns det, tycker jag, en del som vi gärna kan klara oss utan på europeisk nivå. Där finns det en del projekt som jag tycker i första hand skulle kunna hanteras över nationella budgetar, men visst finns här en risk. Hade vi själva fått styra den här budgeten är det klart att budgetlinje 1 a, som har med tillväxtpolitik att göra, borde vara det som ligger relativt högt, medan man helst skulle dra ned på både jordbrukspolitiken och sammanhållningsfonderna. Jag håller helt och hållet med om det. Som jag sagt tycker jag att vi fortfarande ligger på en rimlig nivå avseende tillväxtlinjen. Ett av våra många mål i de fortsatta förhandlingarna är självklart att försöka försvara en rimlig nivå där.

Finns det några förutsättningar att riva upp jordbruksuppgörelsen? Själva missar vi inte något tillfälle att tala om vad vi principiellt tycker om den gemensamma jordbrukspolitiken. Samtidigt har vi sagt att vi känner oss tvungna att stå fast vid den överenskommelse som Europeiska rådet enhälligt träffade i oktober 2002.

Det finns några länder – Italien, Portugal och något enstaka land bland de nya medlemsländerna – som pekar på att vi måste börja titta på det här. Som jag inledningsvis sade har vi britterna som säger: Vi diskuterar inte den brittiska rabatten om inte jordbrukspolitiken också tas upp.

Jag tror inte på någon rörelse i den frågan om jag ska vara riktigt ärlig – inte förrän vi får en verklig slutuppgörelse. Men jag utgår från att det, om det skulle bli en rörelse i frågan, finns en bred enighet i denna krets om att vi i så fall ska försöka vara konstruktivt subversiva. Kan vi få någon ändring av jordbrukspolitiken utgår jag alltså från ett brett stöd i den här kretsen.

Slutligen, Mats Odell: Så fort vi får ett dokument, ett konkret förslag på papper, är det vår avsikt att samråda med nämnden. Men det rör sig hela tiden. Det känns inte hederligt att försöka samråda på basis av muntliga uppgifter. Det utgår jag från ligger i nämndens intresse.

Jag kan säga att det har funnits de som tyckt att frågan är så knepig att den ska tas snabbt och lätt vid något tillfälle. Men vi har mycket tydligt markerat att vi icke accepterar detta. Vi vill ha ett papper. Vi vill kunna gå till nämnden, och får vi stöd i nämnden är vi beredda att säga ja.

Anf.  36  ORDFÖRANDEN:

Beträffande den senaste delen har vi beredningsgruppen som vi kan använda oss av vad avser både stadgan och det finansiella perspektivet. Om det kommer nya papper framöver har vi alltså en möjlighet då också. Då återkommer, som sagt, statssekreteraren.

Jag konstaterar att det finns ett stöd för regeringens upplägg inför de fortsatta förhandlingarna.

Vi tackar Lars Danielsson. Trevlig helg!

Vi andra fortsätter med utrikesministern och börjar med återrapporten. Varsågod!

Anf.  37  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Tack, herr ordförande! Ja, så har vi en återrapportering från Gaercmötet den 25 april. Vid det mötet presenterade Javier Solana sin rapport och kommissionen sina två meddelanden som rör EU:s katastrofberedskapsarbete som en följd av tsunamin. Jag återkommer till den frågan eftersom den finns också på nästa dagordning.

Vid mötet diskuterades toppmötet mellan EU och Ryssland, med fokus på de fortfarande utestående frågorna i förhandlingarna om de fyra färdplanerna.

Efter förra Gaercmötet fick jag EU-nämndens kommentarer. De motsvarar ju väl vad vi drivit under hela förhandlingens gång. Det främsta resultatet av toppmötet den 10 maj är, som bekant, att de fyra färdplanerna för ett fördjupat samarbete mellan EU och Ryssland kunde antas i ett paket.

Rådet antog den 25 april också slutsatser avseende Storasjöregionen. Javier Solana och kommissionär Louis Michel meddelade att de avsåg att besöka Kinshasa veckan efter rådsmötet för att på plats analysera läget. Medlemsländerna uppmanades att bidra till den process som pågår i regionen.

Ordföranden sade att han skulle återkomma när det gäller frågan om valen i Zimbabwe vid ett senare tillfälle. Vi har ännu inte fått besked om när detta senare tillfälle blir.

Sudan diskuterades också på mötet. Ordförandeskapet avser att åter ta upp frågan nu den 23 maj. Det gäller då konkreta insatser för EU:s ökade engagemang och att vi ska diskutera det nu på måndag. Jag återkommer under dagens samråd till detta.

Vid lunchen diskuterades Irak. Det meddelades att en internationell Irakkonferens planeras till den 22 juni. Syftet är att stödja den nya regeringen och den konstitutionella process som nu pågår. Kommissionen förordade trojkamöte och besök före konferensen. Jag passade på att tala om att jag tycker att EU borde utse en särskild representant för Irak för att på det sättet öka EU:s närvaro och synlighet i Irak.

Vid lunchen diskuterades också fredsprocessen i Mellanöstern. Alla välkomnade vi utnämningen av James Wolfensohn som företrädare för kvartetten, och det framhölls som viktigt att säkerställa att det fanns EU-personer representerade i James Wolfensohns team för att upprätthålla en balans.

Slutligen diskuterades genomförbarhetsstudien för Serbien och Montenegro. Den sågs som ett mycket viktigt steg för de här ländernas närmande till EU.

Anf.  38  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Jag har en kort fråga bara för att få in den i vår hantering. Kanske har den aldrig diskuterats på den nivån, men jag vill veta lite om var frågan om EU:s utrikestjänst ligger. Är det bara Coreper som diskuterar detta? Det lär finnas ett Barosopapper bland annat om hur en sådan skulle kunna se ut. Jag vill bara veta hur landet ligger där.

Anf.  39  CARL B HAMILTON (fp):

Utrikesministern sade att hon framfört tanken på en särskild EU-representant för Irak. Hur har det gått med den tanken? Blev det något positivt gensvar då eller senare?

Anf.  40  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

När det gäller utrikestjänsten kommer det att finnas ett papper inför Europeiska rådets möte i juni. Där kommer frågan att diskuteras. När det papperet kommer tillställs det nämnden. Det blir ju ett utrikesministerrådsmöte före Europeiska rådets möte.

När det gäller detta med en särskild representant för EU i Irak kan jag inte riktigt bedöma ställningstagandet i den frågan, men jag kommer att få anledning att återkomma till frågan på mötet nu på måndag.

Anf.  41  ORDFÖRANDEN:

Vi godkänner återrapporten och går sedan in på det kommande ministerrådsmötet och frågan om yttre förbindelser. Där har vi klarat av punkt 2. Punkt 3 om Mellanöstern tar vi tydligen sist.

Resolutionen från Europaparlamentet finns det ingenting att säga om, utan det är som vanligt.

Vi går nu in på den del av punkt 4 som återstår. Sist tar vi A-punktslistan, så har ni möjlighet att titta på den.

Anf.  42  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

När det gäller dagordningen för Europeiska rådet är utvidgningen en punkt på dagordningen. Europeiska rådet kommer att notera att det gemensamma anslutningsfördraget för Bulgarien och Rumänien har undertecknats.

När det gäller Kroatien kan en återrapportering från den särskilda task force som har fått i uppgift att undersöka Kroatiens samarbete med Haagtribunalen vara aktuell. Om det då finns särskilda uppgifter att rapportera kommer det att ske vid toppmötet. Frågan kommer sannolikt att behandlas också på nästa möte i allmänna rådet. Då får vi anledning att återkomma till nämnden inför det.

Det väntas också en diskussion och eventuellt även slutsatser om EU:s förberedelser inför FN:s högnivåmöten.

Övriga frågor som finns med på dagordningen är bland annat relationer till strategiska partner och de toppmöten som ägt rum under våren. Det strategiska partnerskapet med Mellanöstern och Medelhavsländerna ska följas upp i en första framstegsrapport. Vi förutser också en diskussion om nästa steg i processen i arbetet med den framtida utrikestjänst som jag nämnt om.

Därutöver föreslår ordförandeskapet sedvanlig behandling av frågor om icke-spridning av massförstörelsevapen, konfliktförebyggande och en framstegsrapport om ESFP.

På mötet kommer jag att ställa mig positiv till ordförandeskapets förslag till dagordning. Vi har inga invändningar mot det upplägg som ordförandeskapet har och de punkter som hittills har föreslagits. Vi får, som sagt, anledning att återkomma till de förberedelserna inför nästa möte med allmänna rådet.

Anf.  43  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Jag skulle bara vilja fråga, så att det inte blir bekymmersamt, om jag kan få bekräftat av utrikesministern att mycket tyder på att frågan om vapenembargot avseende Kina inte kommer att tas upp på ett kommande toppmöte.

Anf.  44  LARS LINDBLAD (m):

Jag har en liknande relationsfråga som jag är lite osäker på var den eventuellt skulle dyka upp. En översyn av juniåtgärderna mot Kuba är väl på gång. Kommer den upp – om det nu är yttre förbindelser eller allmänna frågor? Jag ställer i alla fall frågan här för att vara säker. Kommer den alltså att dyka upp och i så fall var och när?

Anf.  45  YVONNE RUWAIDA (mp):

En fråga som planeras komma upp, vilket jag tycker är bra, är den om EU:s samarbete med Medelhavsländerna. Däremot kan jag väl känna att vi väldigt sällan har den diskussionen här i Sveriges riksdag. Jag skulle väldigt gärna vilja att man från UD:s sida tog initiativ till att inför att detta kommer upp i allmänna rådet ta en diskussion med utrikesutskottet och EU-nämnden om de frågorna.

Anf.  46  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Vi har inga indikationer på att vapenembargot mot Kina kommer upp, men man kan aldrig utesluta något när det gäller vad som kommer upp. Än så länge finns det i alla fall ingenting som tyder på att vapenembargot kommer upp.

Frågan om en översyn av Kubapolitiken kommer sannolikt upp på nästa Gaercmöte.

Också frågan om Mellanöstern blir förberedd på nästa Gaercmöte. Det kan finnas anledning att då återkomma med en redovisning.

Anf.  47  YVONNE RUWAIDA (mp):

Det gäller inte direkt Mellanöstern. Det handlar ju om EU:s relationer med Medelhavsländerna och de avtal som finns. Det är dem, har jag förstått, man ska titta på vid allmänna rådet. Vi i Sveriges riksdag fokuserar av naturliga skäl mycket på Östersjön, men det är många andra EU-länder som har större intresse av EU-samarbetet med Medelhavsländerna. Vi har inte haft samma fokus på det, och jag tror att det vore nyttigt för oss att ha diskussionen om EU-samarbetet med medlemsländerna här i riksdagen. Jag hoppas att ni på något sätt kan ta initiativ till att lyfta fram den frågan så att den inte bara dyker upp med Göran Persson inför allmänna rådet. Det är ett sent skede att ha synpunkter.

Anf.  48  ORDFÖRANDEN:

Det är väl framför allt Barcelonaprocessen som du far efter. Den fyller tio år i år. Jag tror att den kommer att uppmärksammas särskilt inom EU. Jag vet inte om utrikesministern vet något mer. Det är framför allt utrikesutskottet som har de frågorna.

Anf.  49  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Jag räknar med att det kommer en framstegsrapport när det gäller det strategiska partnerskapet, bland annat med Medelhavsländerna. Om den rapporten förhoppningsvis föreligger inför nästa Gaercmöte har vi en möjlighet att ta diskussionen där. Annars får vi ta den i de särskilda arbetsgrupper som finns för att ha en genomgång. Jag kan inse behovet. Vi bör skapa ett tillfälle till att fördjupa oss i den frågan.

Anf.  50  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns ett stöd för regeringens upplägg inför de fortsatta förhandlingarna vad avser yttre förbindelser under Förberedelser för Europeiska rådet.

Då går vi in på Yttre förbindelser. Där har vi klarat av punkt 2. Då går vi över på punkt 3, Mellanöstern.

Anf.  51  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Herr ordförande! Försvarsministern har i stora delar klarat av punkten om ESFP, men jag vill också säga någonting i den delen.

Det är svårt med uppdelningen mellan ministrarna.

Anf.  52  ORDFÖRANDEN:

Den är förankrad, men varsågod. Det finns A-punkter som berör detta också. Varsågod.

Anf.  53  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Precis. Varje minister måste ändå värna om sitt ansvarsområde.

I de rådsslutsatser som finns konstateras det att EU:s militära insats i Bosnien och Hercegovina har haft ett framgångsrikt första halvår. Jag vill gärna att det noteras. Rådet beslutade i rådsslutsatsen vidare att EU:s rådgivande mission till Demokratiska republiken Kongo, som syftar till att stödja landets arméreform, ska inledas den 8 juni.

I slutsatserna uppmärksammas att rådet som en A-punkt ska notera ett dokument med allmänna normer för personalens uppförande i ESFP-insatser, både civila och militära insatser. Dokumentet har utarbetats på basis av redan existerande uppförandekoder, bland annat i operation Althea och vissa civila insatser. Dokumentet har till stor del tillkommit tack vare svenska ansträngningar och är ett led i regeringens strävan att verka för ett effektivt genomförande av FN:s säkerhetsråds resolution 1325 inom ESFP.

Rådsslutsatserna noterar också att det föreligger en rapport om genomförandet av det konceptuella ramverket om ESFP:s bidrag i kampen mot terrorism. Rapporten är naturligtvis ett levande dokument som regelbundet kommer att uppdateras.

Då har jag sagt det jag tycker är viktigt att säga när det gäller den delen.

Anf.  54  ORDFÖRANDEN:

Bra. Då har vi också hittat det som vi inte hittade i sammanfattningen av rådsslutsatserna. Det var här det kom in. Vi misstänkte att det var på väg in på A-punktslistan.

Anf.  55  YVONNE RUWAIDA (mp):

Det gäller uppförandenormer för ESFP-insatser. Jag har bara kunnat läsa det lilla som står i sammanfattningen av A-punkterna. Hur mycket har man berört problemen med att män som deltar i insatser utnyttjar och köper sexuella tjänster av kvinnor? Jag tycker att det är oacceptabelt när man innehar den typen av tjänst. Det borde finnas en uppförandekod. Jag vet att det har varit lite olika syn i olika EU-länder. Hur långt har man kommit i det arbetet?

Anf.  56  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Det är en av de frågor som uppmärksammas i regelverket. Det är naturligtvis helt oacceptabelt att internationella missioner skulle bidra till ett utnyttjande av kvinnor och barn och därigenom främja det vi bekämpar, nämligen trafficking och övergrepp mot civila. Detta är en viktig punkt i de etiska reglerna.

Anf.  57  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Det gällde ESFP och kampen mot terrorism. Jag vet inte om rapporten om genomförandet av ramverket har delats ut till nämnden eller om vi har haft den tillgänglig. Den skulle vara mycket intressant med tanke på diskussionen om genomförande i alla våra länder, vilka kapaciteter som finns till förfogande.

I samband med när man diskuterar någon form av ramverk, hur mycket drar EU nytta av de erfarenheter som sker i Natooperationen Active Endeavour i Medelhavet? På plats försöker man göra saker som tydligen får betydelse för kunskap om människohandel. Man lär sig saker och ting. Nu står Sverige än så länge tyvärr utanför operationen. Jag har förstått att både Ukraina och Ryssland har erbjudits och kommer att acceptera möjligheten att vara med.

Det är synd att Sverige inte är med i operationen, men jag undrar hur mycket man drar nytta av och diskuterar erfarenheter i samband med att man talar om gränsdragningar och hur ramverket ska utvecklas?

Anf.  58  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Jag har svarat på samma fråga i riksdagen. Det pågår ett arbete med att se på vilket sätt Sverige skulle kunna medverka i operationen i Medelhavet.

Anf.  59  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Anf.  60  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Det gäller beslutspunkten. Jag efterlyser fortfarande rapporten. Jag tror att den är av stort intresse.

Anf.  61  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Det är antecknat.

Anf.  62  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Det är antecknat. Tack.

Anf.  63  ORDFÖRANDEN:

Då går vi vidare. Då har vi kommit till Mellanöstern.

Anf.  64  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Det har vi gjort.

Vi förväntar oss att det blir en generell diskussion om det aktuella läget i Palestina–Israel-konflikten inför tillbakadragandet, det palestinska kommunalvalet, de kommande parlamentsvalen och också implementeringen av Sharm-el-Sheikh-överenskommelsen, kvartettmötet och Wolfensohns uppdrag. Också EU:s polisinsats, EU COPPS, kommer troligen att beröras.

Vi välkomnar att Wolfensohn har utsetts till kvartettens sändebud för tillbakadragandet från Gaza. Det är en tydlig signal från det internationella samfundet hur viktigt det är att koppla ihop tillbakadragandet med färdplanen. Vår förhoppning är att Wolfensohn ska bidra till en bättre samordning av de olika åtgärder som behöver vidtas mellan parterna. Hans uppgift är att verka för en koordinering mellan Israels och palestiniernas åtgärder inför tillbakadragandet och att skapa förutsättningar för en ekonomisk återuppbyggnad på palestinsk sida. Han kommer inom kort att presentera en med palestinierna koordinerad åtgärdslista som samtliga givare och andra externa aktörer förhoppningsvis kommer att samla sig kring.

EU är den största givaren till palestinierna, och man diskuterar nu hur man konkret ska bidra till ett genomförande av Wolfensohns uppdrag. Inom kvartetten verkar EU för att ett mått av fokus fortsatt riktas mot Västbanken, som inte får överskuggas av tillbakadragandet från Gaza. Sverige är pådrivande i frågan.

Regeringen avser att vid rådsmötet understryka vikten av att EU påverkar Israel att underlätta den palestinska valprocessen. Nyheten att Israels regering i förra veckan stängde två registreringskontor för väljare i östra Jerusalem är oroande. Det är av central betydelse att de palestinska väljarna i östra Jerusalem bereds möjlighet att registrera sig för att kunna avlägga sina röster i sommarens parlamentsval. Regeringen verkar aktivt för att EU förblir engagerat i de fortsatta förberedelserna inför valet och att man särskilt uppmärksammar östra Jerusalem.

En polisinsats, där också en svensk polisinsats ingår, gör ett utmärkt arbete när det gäller att stödja den palestinska civilpolisen. Det är glädjande att EU COPPS med sina nuvarande uppgifter har vunnit såväl palestiniernas som faktiskt israelernas stöd.

Anf.  65  YVONNE RUWAIDA (mp):

Vi får inte stirra oss blinda på tillbakadragandet i Gaza. Vi måste titta på att Israel faktiskt arbetar med att befästa sin närvaro på Västbanken på olika sätt. Det är positivt att Sverige jobbar för att vi måste ha fokus på Västbanken och också på situationen för palestinier i östra Jerusalem.

Jag vill ta upp ett exempel på hur man befäster sin närvaro. Förutom muren och utbyggnaden av bosättningar som är allmänt känt, har två israeliska universitet förlagt varsin institution på bosättningar på Västbanken. Det är bara icke-arabiska israeliska medborgare som är tillåtna på de institutionerna. Dessutom är det en etnisk diskriminering som inte är acceptabel. Det är angeläget att ta upp alla typer av fall som visar på att man försöker få delar av Västbanken att tillhöra Israel i framtiden. Det måste diskuteras och övervägas vad som ska göras när det går att se hur unilateralt Israel agerar, det vill säga överväga olika medel för att påverka Israel att följa FN-rätten.

Anf.  66  BJÖRN HAMILTON (m):

Herr ordförande! Jag skulle vilja höra utrikesministerns syn på hur läget utvecklas egentligen. Det går inte så bra, och det är stora missräkningar. Vad är utrikesministerns syn på utvecklingen just nu?

Anf.  67  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Det är därför det är så viktigt, Yvonne Ruwaida, att trycka på att EU engagerar sig fortsatt i förberedelserna av parlamentsvalen och tar lärdom av erfarenheterna från presidentvalet och är särskilt uppmärksam på vad som händer i östra Jerusalem.

Sedan var det allmänt om utvecklingen. Det är verkligen många svårigheter i processen. Den skulle kunna gå framåt med en större hastighet och tydligare steg än vad som faktiskt sker. Det gäller både den israeliska sidan och den palestinska sidan. Man uppfyller till exempel inte de åtaganden man åtog sig i Sharm-el-Sheikh på det sätt som kan förväntas.

Läget är inte fullt så positivt och aktivt som man skulle kunna förvänta sig. Det som ändå är positivt i sammanhanget är att kvartetten är enig och agerar gemensamt. Utseendet av en särskild representant från kvartettens sida som bevakar tillbakadragandet från Gaza och insikten om att man hela tiden måste ha en bevakning av vad som fortfarande sker på västra Balkan, gör att det internationella trycket upprätthålls. Det finns utrymme och forum för att öka det trycket för att motverka den något alltför passiva situationen som föreligger när det gäller parternas agerande – för att försöka uttrycka det hela lite diplomatiskt och med bibehållen optimism.

Anf.  68  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag vill betona att Israel framgångsrikt har fört en unilateral politik under ganska lång tid. Det finns ingen aning om omvärlden. Palestinierna har ingen makt att se till att Israel tar steg. De vill gärna lämna ifrån sig Gaza, men delar av Västbanken vill de behålla. De gör detta successivt och tar små steg hela tiden. Väldigt långsamt och målmedvetet bygger de ut bosättningar, vägar, murar och annat. Ibland kan ett nybygge stoppas några dagar, men sedan fortsätter de. De agerar unilateralt. Jag tycker inte att man kan säga att ansvaret är lika stort på palestiniernas och israelernas sida. Skulle palestinierna se att israelerna har en vilja att följa färdplanen skulle också palestinierna göra det. Men palestinierna har inga maktmedel.

Anf.  69  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Självklart är Israel den starkare parten och har också ett större ansvar totalt sett i den process som pågår. Det är viktigt att ändå framhålla att båda parter har åtaganden och åtgärder som behöver genomföras. Trycket på Israel måste naturligtvis vara oerhört starkt eftersom Israels åtgärder i dag innebär grundläggande hot mot den fortsatta processen.

I det sammanhanget ser jag det ändå som positivt att Abu Mazen är inbjuden att komma till Washington. Det ger en möjlighet för honom att lägga fram just det palestinska perspektivet. Förhoppningsvis påverkar det USA:s agerande i förhållande till Israel.

Anf.  70  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns ett stöd för regeringens upplägg inför de fortsatta förhandlingarna. Iran.

Anf.  71  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Det blir en diskussion i samband med lunchen. Då kommer de förhandlingar med Iran som bedrivs av EU-3 tillsammans med Solana att diskuteras. Efter sex månader får man konstatera att de är inne i ett svårt skede. Oenigheten gäller hur garantier ska utformas som gör att omvärlden får förtroende för att Irans kärntekniska program verkligen är enbart civilt.

Iran har, som bekant, hotat med att återuppta konvertering av uran. Det är ett förstadium till anrikning. Det skulle, om det sätts i verket, utgöra ett brott mot Parisöverenskommelsen som ligger till grund för förhandlingarna.

Iran har erbjudits ett möte på utrikesministernivå för att diskutera det svåra läget i förhandlingen. Mötet väntas äga rum i anslutning till Gaerc – troligtvis dagen efter Gaercmötet. Vid Gaerc kommer sannolikt det budskap som ska lämnas till Iran att diskuteras och också EU:s fortsatta agerande för att uppnå målet. Målet är att få garantier för att Iran inte utvecklar kärnvapenkapacitet.

Anf.  72  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Herr ordförande! Det är en mycket allvarlig situation som nu verkar utvecklas. Det kan hända många saker fort. Det är viktigt att nämnden är utförligt informerad. EU har här haft ett speciellt uppdrag med de tre tillsammans med Solana. Risken är stor att det här inte leder till förväntat resultat utan att vi i stället kommer att se en fullfjädrad kris i nästa vecka. Det finns väl ändå en möjlighet att frågan om Irans kärnvapenprogram till slut i alla fall kommer att landa i FN:s säkerhetsråd. Hur ser utrikesministern i så fall till vad den processen kan leda till och vilken position Sverige kommer att inta i samband med att man får någon form av mer fyllig information vid Gaercmötet kommande vecka?

Vad jag har sett finns inga rådsslutsatser eller något annat om Iran. Jag skulle gärna vilja veta lite mer om de tänkbara scenarier som UD jobbar med och vilket agerande man kan tänka sig från svensk sida. Vad får de för konsekvenser för EU?

Anf.  73  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

I första hand är det via IAEA som vi agerar. Det är deras uppfattning om i vilken utsträckning man kan lita på att det inte sker en utveckling av kärnvapenkapacitet som är avgörande för EU:s och även Sveriges agerande. Vi har som bekant en svensk i IAEA:s styrelse som aktivt arbetar med frågan.

Iran har fått chansen att undvika att frågan förs till säkerhetsrådet. Men skulle vi hamna i det läget att vi inte anser att Iran har vidtagit sådana åtgärder att vi har ett förtroende för att man inte utvecklar kärnvapenkapacitet måste frågan föras till säkerhetsrådet. Vi kommer att agera för det.

Anf.  74  ORDFÖRANDEN:

Då godkänner vi informationen.

Vi går över till Sudan.

Anf.  75  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

EU-nämnden har tidigare informerats om att en ny gemensam ståndpunkt förväntas vid Gaerc. Det här har av praktiska skäl skjutits upp till nästkommande ministerrådsmöte, troligtvis den 30 maj. Det beror på att det är problem med översättningen. Den är inte klar.

Rådsslutsatserna kommer att uppmana parterna i Darfurkonflikten att snarast inleda fredsförhandlingar i Abuja igen. Stöd uttalas för Afrikanska unionens insats i Darfur.

Angreppen mot FN-personal och andra internationella hjälparbetare fördöms. Samtidigt uppmärksammas de ökade oroligheterna i östra Sudan. Sudans regering uppmanas att inleda samtal om hur östra Sudan kan inkluderas i samtalen om implementering av fredsavtalet i södra Sudan.

Afrikanska unionen beslutade i april att utöka sin insats i Darfur. En sådan förstärkning är välkommen. Den är helt nödvändig för att skapa säkerhet i regionen. Beslutet innebär också att Afrikanska unionen efterfrågar ökat stöd från det internationella samfundet. Det är därför viktigt att EU försöker stödja Afrikanska unionen på bästa sätt och att FN och andra internationella aktörer ger ett ökat stöd. Sveriges stöd finansiellt och genom personer på plats kommer att fortsätta.

Anf.  76  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Herr ordförande! Säkerhetsläget i Darfur är något som verkligen måste bli betydligt bättre. Vi är helt överens om att AU:s nuvarande fredsfrämjande trupp måste kraftigt utökas och förstärkas, just för att man inte från AU:s sida har lyckats förmå parterna att uppfylla FN:s säkerhetsråds resolutioner om bland annat vapenstillestånd och avväpning.

Jag har haft frågan uppe tidigare. Jag kan bara konstatera att det är flera månader sedan som AU beslutade att bistå med fredsfrämjande trupp om 3 000 personer. Men fortfarande är truppnärvaron alldeles för låg.

I tisdags besökte representanter från Afrikanska unionen Nato för första gången någonsin och diskuterade en möjlig Natoinsats som stöd för AU:s nuvarande fredsfrämjande insatser i Darfur. Hur är arbetsfördelningen mellan EU och Nato vad gäller stöd till AU:s operation i Darfur?

Anf.  77  CARL B HAMILTON (fp):

Jag har två frågor. Den ena frågan är beträffande EU:s och Sveriges hjälp och stöd till Afrikanska unionen. I vilken utsträckning sker det med biståndsmedel? Går det att säga att svenska eller EU:s biståndsmedel indirekt används för att finansiera den militära personal som Afrikanska unionen sätter in i Sudan?

Den andra frågan är mer långsiktig. Vi kan diskutera de akuta problemen i Sudan. Det måste vi göra. Vi måste försöka förbättra situationen. Samtidigt kan man konstatera att situationen i Sudan har varit i fokus för internationella samfundet i minst ett och ett halvt år. Vad ska man dra för slutsatser för utvecklingen av folkrätten, FN:s oförmåga att komma till rätta med situationen etcetera? Jag säger inte att utrikesministern ska utveckla det här, men frågan är om Sverige ska ta ett initiativ på det sätt som Kanada har gjort tidigare i samband med den grupp som lade fram rapporten The Responsibility to Protect? Man ska försöka sätta in det som har hänt i Darfur i ett större sammanhang och fråga sig vilka slutsatser som ska dras för framtiden för världssamfundet. Vad ska världssamfundet dra för slutsatser för framtiden med de problem vi under lång tid har haft med att komma till rätta med situationen i Darfur? Någon bör ta detta initiativ att sätta in det hela i ett mer principiellt långsiktigt sammanhang. Varför inte Sverige? Det har naturligtvis också att göra med FN:s reformer.

Anf.  78  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Det var Gunilla Carlssons fråga om EU och Nato. Det var en fråga som diskuterades av Nato i samband med utrikesministermötet i Vilnius nyligen. Parallellt med det pågår naturligtvis en diskussion inom EU om hur EU:s stöd ska utvecklas. Det är inget tvivel om att det stöd som Afrikanska unionen behöver kräver båda organisationernas engagemang liksom FN:s engagemang. Det är naturligtvis viktigt att stödet koordineras mellan de olika organisationerna för att säkerställa att vi både tillgodoser de behov som Afrikanska unionen har och att det inte sker dubbleringar. Insatserna måste verkligen samordnas. Det pågår givetvis överläggningar mellan de olika aktörerna. Det finns resurser som Nato har som EU inte kan bidra med och tvärtom. EU har ändå ett brett instrument av stödåtgärder som kan sättas in. En koordinering är naturligtvis oerhört viktig i det här läget.

Sedan var det frågan om finansieringen av detta. Våra biståndsmedel går till humanitär hjälp. Det handlar om de 200 miljoner som Sverige avsätter. Det är för humanitär hjälp. Det handlar om både direkt ekonomiskt stöd för den humanitära delen och finansiering av de personer som medverkar i olika organ där vi har svensk representation.

Carl Hamilton reste en mycket intressant fråga, nämligen hur man ska se på den typen av konflikter som vi ser i Sudan. Det dras redan principiella slutsatser. Det är helt nödvändigt att försöka se lite mer övergripande på situationen i Sudan. Det handlar om insikten om att man inte kan behandla en del av landets konflikter, till exempel det som sker i Darfur, isolerat från det som sker i resten av landet. De fredsförhandlingar som rör södra delen har också betydelse för möjligheten att främja en fredlig utveckling i andra delar av Sudan. Det är det övergripande strukturella synsättet man försöker anlägga i samband med de olika aktiviteterna som internationella organ, inte minst FN, är involverade i, det vill säga att koppla ihop de olika åtgärderna.

Det här handlar i och för sig om ett mycket stort land. De olika delarna behöver sina egna insatser. Men den långsiktiga lösningen att åstadkomma fred i hela Sudan kräver en samordning av de olika delarna.

Frågan har ju också en vidare aspekt, precis som Carl B Hamilton antyder, som har att göra med själva reformeringen av FN och FN:s möjligheter att agera. Hela diskussionen om reformeringen av FN och FN:s möjligheter att utnyttja olika instrument, att träda in och spela en roll på olika stadier – hellre tidigare än så sent som ofta sker i dagens läge – har ju betydelse för hur vi lyckas reformera FN:s organisation med skapandet av organ som kan samordna Ecosocs mera socialt och ekonomiskt inriktade åtgärder med det som säkerhetsrådet gör. Det gäller också frågan om ett MR-råd, eftersom situationen för mänskliga rättigheter i ett land ofta är en klar indikation på att tillståndet i landet är sådant att det kan utvecklas till att bli en konflikt av något slag. Även att höja och förändra MR-mekanismerna inom FN-systemet är alltså betydelsefullt i det här sammanhanget.

Detta var alltså en oförberedd, spontan kommentar till denna stora fråga.

Anf.  79  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Tack, fru utrikesminister, för svaret. Vi har suttit så många gånger nu med sammanfattande utkast till rådsslutsatser där det handlar om ökade ansträngningar, säkerhetsrådsresolutioner och sanktioner, uppmaningar att inleda samtal och så vidare. I texten den här gången står det också: Slutsatserna uttrycker vidare EU:s beredvillighet att öka stödet till AU:s insats i Darfur.

Min fråga gäller hur. Görs det någonting annat än pratas? Vi har inte hört någon återrapport eller diskussion om vad man de facto diskuterar inom EU. Jag har erfarit att fransmännen har erbjudit flygövervakningsförmåga för att kunna säkerställa understöd för att kunna bekämpa rebellerna och annat sådant. Man kan ju inte bara fortsätta tala om detta. Blir det någonting av det franska initiativet? Vad är det som händer inom EU? Nu verkar det som om AU vänder sig till Nato för att få hjälp. Och EU: Vad gör man?

Anf.  80  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Den 26 maj är det alltså givarmöte. Inför det givarmötet har AU kommit med en mycket konkret lista på vilken typ av stöd AU behöver. Den listan kommer naturligtvis att ligga till grund för diskussionerna den 26 maj. Det handlar om en gedigen lista mot bakgrund av AU:s planer på att trappa upp sin styrka. Till och med september ska den ökas till närmare 8 000 man. Det handlar om både militär och polis. Därefter kommer man eventuellt att utöka upp till 12 000 personer före årets slut. Det är mot bakgrund av det beslutet som AU har ombetts att precisera vilket stöd som krävs från något håll – Nato eller EU – för att göra det möjligt för AU att genomföra de ambitioner som man har fastslagit. Det pågår ett konkret arbete med att gå igenom de konkreta önskemål som AU har framfört. Jag kan försäkra Gunilla Carlsson det.

Anf.  81  ORDFÖRANDEN:

Då konstaterar jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Nästa punkt handlar om unionens handlingsplan avseende jordbävningen och flodvågorna i Indiska oceanen.

Anf.  82  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Ordförandeskapet har lagt fram en rapport som omfattar läget i det här uppföljningsarbetet, och vid mötet kommer rådet att anta slutsatser som noterar den här rapporten från ordföranden utan att direkt ta ställning till innehållet. Man utgår ifrån att det krävs en fortsättning i arbetet med att utarbeta de konkreta ställningstagandena, så frågan kommer att återkomma efter sommaren.

Den enskilt viktigaste frågan som regeringen har drivit i det hittillsvarande uppföljningsarbetet är frågan om hur EU kan stödja sina egna medborgare vid en katastrof och vid kriser som inträffar utanför EU. Bland de förslag som finns nu i de olika rapporter som har lagts fram finns det flera förslag som återspeglar de svenska förslagen. Det omnämns i rapporterna att militära resurser skulle öronmärkas för att hjälpa till vid evakuering av EU-medborgare. Gemenskapsmekanismer för räddningstjänsten föreslås förstärkas, och de mekanismer som finns för att man skulle kunna använda konsulära åtgärder ska stärkas. En snabbinsatsförmåga som är inspirerad av det förslag som vi hade i höstas med en civil snabbinsatsstyrka nämns. Modulsystem finns också med i förslagen. Under de senaste dagarnas diskussioner i Kusp och Coreper har vi fått gehör för en del andra svenska förslag som rör EU:s konsulära samarbete.

Vid Gaercmötet nu blir det redovisning av de förslag som hittills har lagts fram och hur långt arbetet har kommit hittills. Vi tycker inte att det är avslutat ännu, utan vi kommer naturligtvis att fortsätta att bevaka de frågor vi tycker är särskilt betydelsefulla i det fortsatta arbetet. Frågan återkommer sedan, alltså i höst, för beslut i sak.

Anf.  83  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Latinamerika.

Anf.  84  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Den punkten har utgått, och det borde EU-nämnden ha fått veta tidigare.

Anf.  85  ORDFÖRANDEN:

Det är en A-punkt, eller?

Anf.  86  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Ja.

Anf.  87  ORDFÖRANDEN:

Det är en A-punkt helt och hållet. Bra. Då vet vi det!

Så har vi några tillägg. Irak.

Anf.  88  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Ja. Det är ju bra att det blir en internationell konferens till stöd för Irak. Den planeras äga rum i Bryssel den 22 juni. Jag tänker delta i den konferensen. Det är en viktig manifestation för att ge stöd åt den demokratiska utvecklingen i Irak. Konferensens syfte är att ge den nya regeringen möjlighet att diskutera sina prioriteringar med det internationella samfundet och för oss att bekräfta det politiska stödet för det arbetet. Fokus ska ligga på politiskt och ekonomiskt stöd som utvecklar Irak som en rättsstat.

Regeringen avser vid rådsmötet att understryka vikten av att det internationella stödet samordnas effektivt och att det speglar de prioriteringar som den irakiska regeringen har. Det är viktigt med irakiskt ägarskap av den politiska processen. Regeringen anser att EU i nära samarbete med FN givetvis bör spela en mer aktiv roll för att stödja en positiv utveckling i Irak.

Som jag nämnde vid återrapporteringen från förra Gaerc tog jag upp frågan om inrättande av en särskild EU-representant för Irak, och jag kommer förhoppningsvis få tillfälle att upprepa det förslaget.

Anf.  89  MATS ODELL (kd):

I det sammanhanget vore det intressant att höra hur utvecklingen ser ut vad gäller Sveriges ambassad i Bagdad.

Anf.  90  ALICE ÅSTRÖM (v):

Herr ordförande! Det här kanske blir lite mer en reflexion om just den här internationella konferensen där man pratar om den politiska utvecklingen och att ge den irakiska regeringen sitt stöd, att den ska ha ägarskapet och att man ska stödja en positiv utveckling. Man kan ha olika åsikter om det. Men ser man på verkligheten går ju snarare utvecklingen i Irak mot ett land i fullständigt kaos med mer svältande befolkning där man inte har tillgång till de mest elementära sakerna. Utvecklingen går ju egentligen helt åt andra hållet vad gäller den faktiska situationen. Detta kopplas då ihop med en internationell konferens där man pratar om den positiva utvecklingen och stödet till regeringen. Jag ser en viss konflikt i det här. Hur ser utrikesministern på den faktiska situationen och läget i Irak och för befolkningen i Irak i dag?

Anf.  91  YVONNE RUWAIDA (mp):

Den säkerhetspolitiska situationen verkar ju totalt ha kapsejsat, och det verkar ju bara bli värre. Jag undrar vilken analys man gör av vilka behov som finns för att stabilisera situationen, alltså om man gör någon sorts behovslista för att bättre kunna bidra i den processen.

Jag är också lite orolig för de tendenser och indikationer som finns på att det verkar ha blivit någon sorts lite mer politiskt inslag i våldet, nämligen att det är attacker mot både sunni- och shiamuslimer. I det man läser i medier finns det en tendens att säga att det inte bara är rebellgäng det handlar om. Nu verkar det vara sunni mot shia och sedan ska man hämnas. Det är ett väldigt farligt inslag. Men där finns det ju ingen gedigen analys – det måste naturligtvis vara väldigt svårt att analysera situationen i Irak. Men det är ändå de rapporteringar jag har läst i medierna som gör mig lite oroad. Stämmer de kan det verkligen bli ett inbördeskrig. Det här kan vara början på det.

Jag är också väldigt intresserad av att veta vilken analys man gör av de två religiösa partier som faktiskt sitter i det irakiska parlamentet. De är ju religiösa partier. Tidigare var det ändå ett visst avståndstagande – man skulle skilja på politiska partier och religiösa ledare. Även där upplever jag – jag läser ju lite grann arabisk press ibland – att också det här kan vara indikationer på att det kanske inte anses vara helt självklart. Men det där är väldigt svårt att få grepp om, och då undrar jag: Har ni gjort någon analys av de här två partierna och hur de ser på detta? Det är en sak att de säger, kanske i kontakt med västerländska ledare, att de ska skilja på religion och politik, men det är en annan sak hur man faktiskt agerar i landet. Speciellt gäller detta när det blir så att sunni och shia mer och mer börjar bråka med varandra. Då tror jag att det religiösa inslaget blir starkare.

Anf.  92  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Jag ska börja med Mats Odells frågor om ambassaden. Där är det konkreta läget det att vi har sagt upp de lokaler som vi tidigare har haft vår ambassad i. De är inte möjliga att använda, och vi har helt nyligen utrymt dem. Ambassadören söker nu efter nya lokaler inom det gröna området. Det är det enda där det är realistiskt att tänka sig att kunna uppfylla rimliga säkerhetskrav.

Vår ambition är att så fort som möjligt få en representation på plats, även om vår ambassadör reser flitigt och är mycket närvarande i Irak – det vill jag säga. Men med tanke på det nära samarbete vi har med Irak och med alla de irakier som finns i Sverige numera är det väldigt angeläget att så snart som möjligt ha representationen också rent fysiskt på plats. Det arbetas intensivt på en lösning av det.

Alice Åström undrar över den faktiska situationen. Jag tycker ändå att man måste konstatera att det är ett nytt skede som Irak har kommit in i. Det är första gången sedan 1932 som det har genomförts ett val, och man har efter vissa svårigheter ändå skapat en regering där man har representation från de olika grupper som finns i landet. För att kunna få den här processen att fortsätta i demokratisering och enligt grundläggande principer för en rättsstat är nu arbetet med konstitutionen det viktigaste som måste ske.

Samtidigt som vi i och för sig har en mycket oroande och svår säkerhetssituation måste alltså det politiska arbetet fortsätta och stöd ges till det. Det är ju bakgrunden till den internationella konferensen, nämligen att på det viset säkerställa det internationella samfundets helhjärtade stöd till de demokratiska krafterna i Irak.

Konstitutionen är ju viktig. Det är ändå där man kommer att ta ställning till de gränsdragningar mellan områden och representationer från de olika grupperingarna inom landet. Konstitutionen ska antas genom en folkomröstning. Lyckas man genomföra den processen stärker man ju landets demokratiska bas och förutsättningarna för att säkerställa att de olika grupperna övergår – i den del de fortfarande är engagerade i våldsaktiviteter – till ett politiskt demokratiskt arbete.

Yvonne Ruwaida är bekymrad över att en del av partierna och grupperingarna baserar sig på religiösa indelningar. Det är naturligtvis något som är främmande för oss och för stora delar av världen. Men det är också därför jag tror att det är viktigt att arbeta med de konstitutionella frågorna. Det är inom ramen för det arbetet som man kan säkerställa att man överbryggar de religiösa motsättningarna och skapar en politisk bas för ett samarbete mellan olika grupper, oberoende av vad de bygger på vad gäller etniska eller religiösa ställningstaganden. Jag tror fortfarande att det viktiga när det gäller att hantera även de religiösa grupperingarna ärr via det konstitutionella arbetet.

Anf.  93  ORDFÖRANDEN:

Då konstaterar jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Då har vi några fler punkter. Finns det något att säga om Guinea-Bissau? Det är en informationspunkt.

Anf.  94  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Där kan jag bara säga att Portugals utrikesminister vill informera om den aktuella utvecklingen i Guinea-Bissau inför presidentvalet, som kommer att äga rum den 19 juni. Det blir ingen substansdiskussion utan bara en information från Portugal.

Anf.  95  ORDFÖRANDEN:

Då godkänner vi den informationen.

Nästa punkt rör Barcelonaprocessen.

Anf.  96  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Det är glädjande att ordförandeskapet den här gången har varit ute i god tid för att förhandla mötesslutsatserna med partnerländerna. Det är viktigt att partnerländerna känner att de är delaktiga i den här processen.

Jag utgår ifrån att kommissionen kommer att finna en lösning på frågan om fortsatt finansiering av EMHRN, Euro-Mediterranean Human Rights Network. Organisationen har gjort ett utmärkt arbete, och vi måste säkerställa finansieringen. Det vore mycket beklagligt om man måste upphöra med sin verksamhet, samtidigt som EU i kontakt med de här länderna betonar vikten av just mänskliga rättigheter.

Anf.  97  ORDFÖRANDEN:

Vi godkänner den informationen.

Då handlar det om Burundi och Uzbekistan. Vi kan börja med Uzbekistan.

Anf.  98  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Jag tror att EU-nämnden i dag fick en kort information om de rådsslutsatser som antogs av Coreper den 19 maj.

Bilden av vad som inträffat i Uzbekistan är fortfarande inte helt klar, men det är uppenbart att stort övervåld mot civila har använts. Det finns också uppgifter om att journalister och aktivister för mänskliga rättigheter nu arresteras, och det ser ut att vara ett led i ett försök till mörkläggning. Det här måste naturligtvis motverkas på alla sätt. Det kan ske bäst genom att vi i omvärlden visar intresse och att vi markerar vår närvaro där.

Det kommer alltså att antas rådsslutsatser. Det utkast som nu föreligger är bra, och Sverige kan stödja det. Det innebär att rådet fördömer det oproportionerliga övervåld som säkerhetsstyrkorna har använt. Man uppmanar också myndigheterna att visa återhållsamhet för att undvika att fler liv går till spillo

Rådet uppmanar också de uzbekistanska myndigheterna att följa sina internationella åtaganden och respektera demokrati, rättsstatens principer och de mänskliga rättigheterna. Rådet uppmanar också myndigheterna att låta någon oberoende internationell kommission undersöka vad som har inträffat. Det handlar också om att ge humanitära hjälporganisationer och andra internationella organisationer tillgång till området. Förutsättningarna för att få till stånd en sådan här undersökning är en av de frågor vi ska diskutera på måndag.

Anf.  99  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Innan utrikesministern började sin redovisning framförde jag, just med anledning av dessa sammanfattande rådsslutsatser, att det skulle vara mycket bra om vi fick dem direkt på originalspråket. Just nu, när vi läser översättningen och samtidigt jämför med det mycket skarpare uttalande som utrikesministern gjorde i förrgår eftermiddag, undrar jag om det verkligen är oproportionerligt övervåld och att man vill ha återhållsamhet för att undvika att fler liv spills. Jag tycker att man måste tala mycket mer i klartext om vad som händer i Uzbekistan. Det är därför jag tycker att det är synd att vi får översättning, för jag skulle ha velat se det här i originalspråk och se om det verkligen är så att man inte kan åtminstone försöka andas mer indignation eller i vart fall oro.

Bilden är ju, precis som utrikesministern sade, väldigt oklar. Det gäller ett slutet land som är ett av de värsta vad gäller kränkningar av mänskliga fri- och rättigheter. Men det är ju synnerligen tragiskt, det som sker, och här tror jag att det är väldigt viktigt att EU agerar med kraft. Men om jag vore utrikesministern skulle jag, om jag jämför med vad jag själv har uttalat, känna att det här är något för svagt.

Jag är ledsen att jag inte har fått se den ursprungliga texten, men jag tycker faktiskt att man från EU:s sida borde göra ett tydligare fördömande än det som i alla fall den här sammanfattningen ger uttryck för.

Jag har sett utrikesministerns i och för sig möjligen senkomna kommentarer, men jag tycker att de är skarpare.

Anf.  100  ORDFÖRANDEN:

Jag vill ge lite bakgrund åt Gunilla Carlssons resonemang kring underlag och annat. Vi hade en diskussion på morgonen om att vi gärna skulle vilja ta del av det material som finns på ett annat språk. Men därmed inte sagt att de här sammanfattningarna inte behövs. Det är det som är det viktiga för många i nämnden som inte kan de olika språken. Men om det inte finns översatt vill vi gärna få det på ett annat språk.

Anf.  101  ALICE ÅSTRÖM (v):

Jag kan instämma i mycket av det som Gunilla Carlsson sade. Det är viktigt att man är väldigt tydlig här nu. Det jag ser och också har sett som oroande, och som jag kan misstänka ligger bakom att man inte är riktigt så tydlig som man borde vara, är också diskussionerna om kampen mot terrorism, som man också använder sig av just nu för att försvara sitt handlande. Jag tycker alltså att man kan se den kopplingen.

Det jag då funderar på är en mening. Nu är det bara översättningen som man sitter med här, men det står att orsakerna till instabiliteten måste åtgärdas. Ja, det beror ju också på från vilket håll man ser det. Regimen där anser att arresterande av folk och att ta tag med kraft mot terrorismen är att se till att man får en stabil situation – då åtgärdar man instabiliteten. Jag tycker att det blir en olycklig skrivning, och jag tror att häri ligger kampen mot terrorismen och balansgången däremellan som gör att man inte är tydlig nog.

Jag skulle alltså också se det som positivt om man kunde vara ännu tydligare och ännu skarpare i fördömanden.

Anf.  102  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Situationen är ju som sagt var oklar, och det är bakgrunden till att vi kräver att detta måste utredas. Vi måste veta bättre exakt vad det är som har hänt.

Originalspråket i det här fallet är ju franska. Det är därför vi tror att det ändå är bra att få en översättning till stånd. Det är lättare när originalspråket är engelska. Det beror ju på ordförandeskapet vilket språk det är, men i det här fallet är det franska.

Om jag ska säga något allmänt om vad vi vet och tror i det här läget tror vi att instabiliteten inte i första hand beror på religiös fundamentalism och terrorism, som har hävdats från en del håll, utan att den beror på ekonomisk misär i Ferganadalen och det repressiva styre som gäller där. Det är alltså inriktning på reformering av förhållandena i de avseendena som vi troligtvis måste koncentrera oss på.

Jag hoppas ju att vi kan få lite mera möjligheter att diskutera situationen där och vad som kan göras vid det möte som vi har nästa vecka i Åre med Partnerskap för fred, där Uzbekistan ingår och såvitt jag vet i dag kommer att vara representerat på viceministernivå. Jag tycker att det är ett utmärkt tillfälle. Det är sällan vi råkar ha ett möte av detta slag i en sådan bred krets i samband med att en situation av det här slaget uppträder. Det tillfället ska vi givetvis utnyttja.

Anf.  103  ORDFÖRANDEN:

Låt mig bara vara tydlig när det gäller sammanfattningarna: Vi uppskattar väldigt mycket att vi får sammanfattningarna på svenska. Det är inte alla departement som lyckas leverera det på ett sådant föredömligt sätt som UD.

I det här fallet, och andra, skulle det också vara värdefullt att ha originaldokumentet som ett komplement för dem som vill sätta sig in i frågan lite extra, och också som ett stöd för vårt kansli som författar kanslikommentarer.

Vi uppskattar hur som helst att vi får de här sammanfattningarna på svenska.

Anf.  104  YVONNE RUWAIDA (mp):

Det föranleder en fråga. Tidigare fick vi höra att det var dåligt med översättningar till de andra stora EU-språken från Frankrike. Är det fortfarande så att det är långa dröjsmål med översättningar från franska till engelska är det ju väldigt dåligt, naturligtvis, och någonting som kanske borde tas upp. Det är inte så att hela EU kan franska, även om fransmännen gärna skulle vilja det.

Anf.  105  ORDFÖRANDEN:

Det är väl något som också är lite symtomatiskt för nuvarande ordförandeskap. Det här är ju något som vi har påtalat i vårt yttrande om verksamheten inom EU på annat håll.

Anf.  106  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Just i detta avseende kan vi ju se fram emot ett nytt ordförandeskap från den 1 juli.

Anf.  107  ORDFÖRANDEN:

Ja, och alla blir väl helt nöjda när det är svenskt ordförandeskap!

Då konstaterar jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Då går vi över till Burundi.

Anf.  108  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Där blir det också rådsslutsatser som antas. Rebellgruppen FNL:s anslutning till fredsprocessen är ett positivt steg framåt och medför en försiktig optimism för fredsprocessen och för att valen, som planeras under sommaren, kan genomföras utan våldsamheter.

Anf.  109  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Då har vi klarat av de tillkommande punkterna, och har A-punktslistan kvar.

Vi har tagit en del som vi trodde fanns under punkt 2. Finns det något att säga från utrikesministerns sida?

Anf.  110  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Nej.

Anf.  111  ORDFÖRANDEN:

Då konstaterar jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt vad avser A-punktslisten.

Då har vi klarat av dagens ärenden, och vi tackar utrikesministern med medarbetare! Trevlig helg!

3 §  Allmänna frågor och yttre förbindelser

(Bistånd: dp. 8) (Yttre förbindelser)

Statssekreterare Annika Söder

Återrapport från ministerrådsmöte den 22 och 23 november 2004 och informellt ministermöte den 14 och 15 februari 2005

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 23 och 24 maj 2005

Anf.  112  ORDFÖRANDEN:

Då hälsar vi Annika Söder med medarbetare välkomna. Vi beklagar dröjsmålet. Vi har fastnat i utrikespolitiken, vilket inte är helt ovanligt. Hursomhelst går vi väl direkt in på återrapport från tidigare ministerrådsmöten. Varsågod!

Anf.  113  Statssekreterare ANNIKA SÖDER:

Tack, ordförande! Jag vet att nämnden gärna vill ha en liten lunchpaus också innan mina kolleger från de andra departementen kommer, så vi ska försöka göra detta så effektivt som möjligt.

När det gäller återrapportering sammanträdde Gaerc i frågor som gäller bistånd den 23 november. Statsrådet Jämtin deltog. Det finns en skriftlig rapport som nämnden har fått. Samtliga punkter som behandlades täcks också av dagordningen för mötet nästa vecka, så jag kan återkomma till frågorna. Om det finns några frågor från nämndens ledamöter svarar jag dock naturligtvis på dem.

Anf.  114  ORDFÖRANDEN:

Då godkänner vi återrapporten.

Då går vi in på dagordningspunkt 8 vid kommande ministerrådsmöte, Utvecklingssamarbetet.

Anf.  115  Statssekreterare ANNIKA SÖDER:

Biståndsministrarna kommer i den här rådskonstellationen att behandla frågor som gäller arbetet inför millennietoppmötet i FN i höst; hiv/aids, tuberkulos och malaria samt en förnyelse av utvecklingspolicyn. Även biståndsministrarna berörs av ordförandeskapsrapporten om tsunamibiståndet.

Den första punkten, EU:s bidrag till FN:s toppmöte om översynen av millenniedeklarationen och millennieutvecklingsmålen, är en beslutspunkt, och utkast till rådsslutsatser har skickats ut till nämnden. Regeringen välkomnar självfallet att de finns så mycket engagemang från kommissionens och medlemsstaternas sida när det gäller att EU ska lämna ett bidrag till FN-toppmötet. Vi har också verkat för starka slutsatser i denna del.

Jag vill för nämnden lyfta fram fem områden som finns med i slutsatserna. Det gäller biståndsnivåerna för EU-länderna, alltså inte kommissionen utan EU-länderna. Det gäller sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. Det gäller biståndseffektivitet. Det gäller samstämmighetspolitik i linje med den utvecklingspolitik vi själva har och som riksdagen beslutade om i slutet av 2003 i politiken för global utveckling. Det gäller också den tonvikt som läggs på Afrika i rådsslutsatserna.

Anf.  116  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag var ute ett ögonblick. Handlade det om hela biståndet här?

Anf.  117  ORDFÖRANDEN:

Punkt 1.

Anf.  118  YVONNE RUWAIDA (mp):

Då så. När det gäller biståndet tycker vi att man från svensk sida borde ta upp också några andra saker. Först och främst tycker vi att man behöver se över den miljöpolicy som EU:s bistånd har. Den är väldigt föråldrad. Egentligen borde en tanke om hållbar utveckling genomsyra hela biståndet så att inte biståndet bidrar till miljöförstöring.

Vi tycker också att det är viktigt att ta upp frågan om att EU faktiskt ska följa DAC-reglerna. Enligt tidningen Omvärlden finansierar EU:s bistånd militära insatser i Filippinerna, vilket strider mot DAC-reglerna. Det tycker inte vi är bra.

En annan sak vi tycker att Sverige borde ta upp är frågan om bundet bistånd, det vill säga att bistånd villkoras till att man köper produkter producerade av europeiska företag. Det är också någonting som vi tycker att man ska sluta med.

Sedan håller vi helt med i frågorna om sexuell och reproduktiv hälsa och samstämmig politik. Vi vill betona att fattigdomsperspektivet verkligen är viktigt att lyfta fram. Där har vi också perspektivet att alltför mycket av EU:s bistånd går till närområdet i stället för de fattigaste länderna.

Sedan blev jag lite förvirrad här. Handelsfrågorna…

Anf.  119  ORDFÖRANDEN:

Det är 8.1 vi är på.

Anf.  120  Statssekreterare ANNIKA SÖDER:

Regeringen delar Yvonne Ruwaidas uppfattning om miljöfrågornas roll i biståndet och behovet av att se över miljöpolicyn. Vi har tillfälle att föra fram detta på en annan dagordningspunkt, nämligen diskussionspunkten om en ny utvecklingspolicy som är sista föredragningspunkt här. Det kommer vi också att göra.

När det gäller att kommissionens bistånd ska följa DAC-reglerna delar vi också Yvonne Ruwaidas uppfattning. Om man tar pengar från kommissionens biståndsbudget och lägger på ett område som inte är biståndsfähigt kommer det heller inte att kunna rapporteras som DAC-bistånd. Alltså minskar DAC-biståndet, i det här fallet med några få miljoner.

Vi delar också Yvonne Ruwaidas uppfattning om betydelsen av att fortsatt avbinda biståndet. Riksdagen har slagit fast att vi gemensamt i OECD-kretsen och EU-kretsen ska verka för detta, och det gör också regeringen. Vi lyfter fram avbindningsfrågorna såväl i det löpande arbetet som när vi diskuterar utvecklingspolicyn.

Jag vill här understryka att kommissionen spelar en väldigt konstruktiv roll. Även om kommissionen själv inte är biståndsgivare utan har våra pengar att använda, så att säga, har man normativt drivit att medlemsländerna ska avbinda sitt bistånd. Man arbetar också med avbindning av de pengar som kommissionen använder.

När det gäller att för mycket bistånd går till närområdet driver Sverige att biståndet ska vara fattigdomsinriktat. Vi tycker också att frågor som rör mänskliga rättigheter och demokrati är viktiga, och sådana problem finns ju också i närområdet. Vi har alltså drivit frågor om fattigdomsinriktning, när vi har diskuterat det avsnitt som finns om Afrika i rådsslutsatserna, men jag vill ändå göra påpekandet att ibland kan stöd till MR och demokrati innebära att man också arbetar tillsammans med andra länder än de allra fattigaste.

Anf.  121  ORDFÖRANDEN:

Då konstaterar jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Vi går till 8.2, Handlingsplan för att bekämpa fattigdomssjukdomar.

Anf.  122  Statssekreterare ANNIKA SÖDER:

Detta är också en beslutspunkt. Rådsslutsatser föreligger, och utkast har gått ut till nämnden. Vi tycker att kommissionens underlag till rådsslutsatser är bra eftersom man för in de här tre fattigdomssjukdomarna i ett helhetsperspektiv. Det handlar om nationellt ägarskap och ansvar hos de länder som drabbas av dessa sjukdomar i första hand. Det handlar om sambandet mellan hiv/aids och sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. Det handlar om tillgång till behandling mot aids. Det handlar om att förebygga.

Det handlar också om frågor som till exempel personalresurser. Vi vet att personalresurserna i fattiga länder urholkas, delvis därför att en del själva dör i aids men framför allt därför att det rekryteras sjukvårdspersonal från fattiga och sjukdomsdrabbade länder till rika länder.

Vi tycker också att det är viktigt att man har så kallad mainstreaming, att hiv/aids är en fråga som lyfts fram också i andra biståndsinsatser. Det gäller naturligtvis också arbetet mot tuberkulos och malaria.

Anf.  123  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Jag har bara en fråga. Det finns ju en del länder som EU ger bistånd till som har stora bekymmer med hiv/aids och som samtidigt förnekar detta och inte vill göra insatser. Finns det några planer på att i samband med detta också diskutera skarpare möjligheter att påverka till exempel Sydafrika och Zimbabwe i dessa delar?

Anf.  124  JOE FRANS (s):

Jag vill bara välkomna detta. Jag tycker att det är bra. Jag ser att man också pratar om Trips, och då har jag förklaringen. Jag antar att man ska jobba vidare med det.

Anf.  125  Statssekreterare ANNIKA SÖDER:

Som Gunilla Carlsson känner till för vi från svensk sida fram väldigt tydlig kritik när det gäller att ledare i en del länder inte öppet vill hantera frågor som rör hiv/aids. Detta görs också från kommissionens sida när man diskuterar kommissionens bistånd. Jag delar Gunilla Carlssons oro för att denna fråga inte på alla håll tas upp på det vis som vi hade önskat.

Vi har satsat mycket själva på hiv/aids-området i linje med de rådsslutsatser som nu föreligger. Jag tror också att vi kommer att bli ännu tydligare från hela EU:s sida när vi väl har dessa rådsslutsatser som grund.

Apropå vad Joe Frans sade är det naturligtvis riktigt att läkemedelspriser och handelsfrågor kopplas in i frågor som har att göra med möjligheten att behandla sjukdomar.

Anf.  126  ORDFÖRANDEN:

Då konstaterar jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Vi går till punkten om översyn av EG:s utvecklingspolicy.

Anf.  127  Statssekreterare ANNIKA SÖDER:

Det här är en diskussionspunkt. Inga rådsslutsatser kommer att antas vid det här tillfället. Inte heller har något skriftligt underlag lagts fram inför diskussionen. Förslaget kommer att lämnas från kommissionen i juni, och det blir en preliminär diskussion mellan ministrarna om riktlinjerna för kommissionens fortsatta arbete. Det är alltså en högst informell diskussion.

Sverige kommer i denna diskussion att lyfta fram de frågor som nämnden väl känner till att vi vill driva och som det också föreligger stor enighet om här i riksdagen. Det gäller bland annat frågor som vi vill ska genomsyra all verksamhet såsom mänskliga rättigheter och demokrati, jämställdhets- och genderfrågor, miljömässigt hållbar utveckling samt barnfrågor. Vi kommer också att lyfta fram att det är viktigt med samstämmighet, det vill säga att också handel, migration, jordbrukspolitik, fiskepolitik och så vidare har betydelse för utveckling och att vi ska ha en samstämmighetspolitik på de här områdena. Detta slås för övrigt fast redan under den dagordningspunkt där vi tar rådsslutsatser om bidrag till millennietoppmötet, och det tycker vi är väldigt positivt. Det är också någonting som vi har verkat för.

Anf.  128  YVONNE RUWAIDA (mp):

Vi tycker att det är väldigt viktigt att man lyfter fram just detta med en samstämmig politik för utveckling och sambanden med bistånd, handel och jordbrukspolitik. Däremot vet jag inte om alla delar analysen. Man kanske borde sätta sig ned och diskutera vilken analys man har.

Sedan handlar det faktiskt om EU:s egna intressen gentemot omvärldens intressen. Ett exempel där vi från svensk sida har en gemensam position som är bra är naturligtvis exportsubventioner, men det finns också andra områden. Jag tycker att man i just den frågan lite grann behöver ifrågasätta vad de andra länderna säger. Jag tror att många pratar om samstämmig politik, men när det sedan gäller prioriteringar är inte valet alltid vad som är bäst för de fattigaste ländernas företag utan vad som är bäst för EU:s företag. Man behöver ta en diskussion om de principerna.

Anf.  129  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Eftersom det är en översyn av utvecklingspolicyn tänkte jag fråga om Sverige har någon strategi, när EU nu utvecklar en gemensam utrikestjänst, för att utvecklingsfrågorna ska inrymmas i detta arbete. Hur ska vi ta detta tillfälle i akt? Finns det någon form av tankepapper eller förberedelse när det gäller hur utvecklingspolicyn ska inkluderas?

Anf.  130  Statssekreterare ANNIKA SÖDER:

När det gäller samstämmigheten mellan olika politikområden vill jag att nämnden ska känna till att vi försöker att kopiera den svenska modellen. Riksdagen får ju en återrapportering – den kommer för övrigt nästa vecka – om hur vi i Sverige klarar vår samstämmighetspolitik. Vi har lyckats genomdriva att samstämmighetspolitiken ska återrapporteras även i EU. Det kravet drev Sverige ensamt. Det betyder att det blir en årlig granskning eller en vartannatårsgranskning av hur samstämmighetspolitiken kommer att bedrivas i EU.

Vad gäller analysen, vilket mål man sätter för samstämmighetspolitiken, har vi i Sverige satt målet rättvis och hållbar global utveckling. Så långt när det gäller internationellt åtagande har inte politiken i EU ännu sträckt sig. Jag vill dock erinra om att såväl i det rådande fördraget som i det fördrag som för närvarande ligger på bordet för ställningstagande i de olika medlemsländerna framhålls utvecklingsaspekten som ledstjärna för samstämmighetspolitiken. Sedan är vi ju alla medvetna om hur svårt det är att väga nationella intressen mot långsiktiga internationella intressen.

Vad gäller Gunilla Carlssons fråga om utvecklingsfrågorna i utrikestjänsten pågår det ett arbete såväl i institutionerna i Bryssel som i Regeringskansliet. Detta arbete är än så länge på ett väldigt tidigt stadium, men jag kan försäkra Gunilla Carlsson om att regeringen anser att utvecklingsfrågorna och de utrikespolitiska frågorna måste hanteras gemensamt i utrikestjänsten.

Här kan man komma ihåg att den utrikestjänst som finns i dag är utvecklingsinriktad. EU-kontoren ute i världen arbetar i dag uteslutande med utvecklingsfrågor. Därmed finns det rutiner och erfarenhet på utvecklingsområdet att arbeta som en utrikestjänst. Jag är övertygad om att utvecklingsfrågorna kommer att få en framskjuten plats också i fortsättningen.

Naturligtvis är vi beredda att återkomma så snart det finns en strategi från svensk sida för hur vi ska driva detta, men någon sådan finns inte i dag.

Anf.  131  CARL B HAMILTON (fp):

Mycket kort: En viktig fråga som kanske inte diskuteras bland biståndsministrarna men som ändå är oerhört central för u-länderna och utvecklingspolitiken är den nuvarande ganska inflammerade diskussionen om textilbegränsningar gentemot Kina. Min fråga är om ni kommer att ta upp den frågan och försöka mobilisera andra biståndsministrar för att arbeta för frihandel på detta område hemmavid. Kommer ni att aktualisera detta som en fråga för EU?

Anf.  132  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Tack för svaret! Jag ställde frågan mest därför att när man nu utformar och arbetar fram en gemensam utrikestjänst inom EU som delvis kommer att baseras på våra erfarenheter, precis som Annika Söder sade, vore det intressant för nämnden att få ta del av de dokument som kanske redan nu föreligger i Bryssel så att man själv kan skapa sig en bedömning av hur arbetet fortskrider.

Anf.  133  Statssekreterare ANNIKA SÖDER:

Jag tycker att Carl B Hamiltons förslag, att diskutera textilfrågorna och Kina i biståndsministerkretsen, är ett bra förslag. Jag kommer att föreslå Carin Jämtin att hon tar upp det preliminärt. Frågan står dock inte på dagordningen.

Vad gäller utrikestjänsten kan jag försäkra Gunilla Carlsson att regeringen har allt intresse av att hålla EU-nämnden informerad om den process som pågår i institutionerna i Bryssel liksom om de tankar som finns i Regeringskansliet.

Anf.  134  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Varför kan vi då inte få ut Barrosos tankepapper om detta med utrikestjänsten och hur den ska täcka även dessa intressen, för att ta ett exempel?

Anf.  135  Statssekreterare ANNIKA SÖDER:

Jag känner inte till Barrosos tankepapper och kan därför inte svara på Gunilla Carlssons fråga.

Anf.  136  ORDFÖRANDEN:

Det är möjligt att vårt kansli kan få fram det.

Hursomhelst konstaterar jag att det finns ett stöd för regeringens upplägg inför de fortsatta förhandlingarna. Inga övriga frågor? Då tackar vi Annika Söder och hennes medarbetare. Trevlig helg!

4 §  Utbildning, ungdom och kultur

Statssekreterare Claes Ånstrand

(Audiovisuella frågor och kulturfrågor dp. 3–8 samt 16 a–g)

Statssekreterare Kerstin Eliasson

(Utbildningsfrågor dp. 9–11 samt 16 h–j)

Återrapport från ministerrådsmöte den 15 och 16 november 2004

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 23 och 24 maj 2005

Anf.  137  ORDFÖRANDEN:

Klockan har passerat halv två och mötet är åter öppnat. Vi hälsar Claes Ånstrand med medarbetare välkomna.

Kerstin Eliasson kommer ju efter här. Vem är det som tar återrapporten? Tar ni var och en er del?

Anf.  138  Statssekreterare CLAES ÅNSTRAND:

Jag kan ta den del som berör oss. Det senaste rådsmötet var den 15 och 16 november förra året. Man antog då allmänna riktlinjer för två rekommendationer, en som berör filmarvet med angränsande frågor och en som berör skydd av minderåriga och rätt till genmäle inom mediesektorn.

Sedan var det en riktlinjedebatt om stödprogrammen Kultur 2007 och Media 2007. När det gäller kulturprogrammet enades man om att det programmet ska vara öppet och inte sektorsbundet. Med det menas att man inte delar in programmet i olika konstnärsområden och olika kulturområden, utan att det är helt öppet.

I medieprogrammet var man överens om att också tv-företagen skulle involveras i det programmet. Där hade man en debatt om att man skulle ta särskild hänsyn till små länder och små aktörer när det gäller att söka medel från det här programmet.

Sedan fanns det ett uppdrag som rådet beslutade om också. Man bemyndigade kommissionen att på gemenskapens vägnar företräda EU i Unesco i diskussionen om en konvention om skydd för mångfalden i kulturellt innehåll och konstnärliga uttryck.

Det är en mycket kort sammanfattning av vad som hände på det mötet.

Anf.  139  ORDFÖRANDEN:

Eftersom det inte finns några frågor godkänner vi den rapporten och går in på kommande ministerrådsmöten.

Först har vi A-punktslistan. Finns det något där?

Anf.  140  Statssekreterare CLAES ÅNSTRAND:

Nej.

Anf.  141  ORDFÖRANDEN:

Då går vi in på audiovisuella frågor och den europeiska audiovisuella sektorn.

Anf.  142  Statssekreterare CLAES ÅNSTRAND:

Jag tänkte göra så att jag kommenterar två av de frågor som kommer upp på rådsmötet, och sedan får ni möjlighet att ställa frågor på eventuella andra punkter.

Låt mig börja med medieprogrammet. Jag nämnde det lite kort i rapporten från det förra rådsmötet. Syftet med det här programmet är att det ska bevara och stärka Europas kulturella mångfald och filmarv. Det ska också öka spridningen av europeiska audiovisuella verk i och utanför EU. Det ska öka den europeiska audiovisuella sektorns konkurrenskraft. Så är programmets syfte formulerat.

Det nya programmet, Media 2007, är en sammanslagning av de program som tidigare har gällt som heter Media Plus och Media Yrkesutbildning. Det nya programmet är tänkt att gälla lika länge som de gamla programmen hade, nämligen från den 1 januari 2007 till den 31 december 2013. Sedan är tanken att budgethantering och administration ska förenklas. Man skapar ett nytt genomförandeorgan som ansvarar för förvaltningen av det här programmet.

På själva rådsmötet är det tänkt att man ska nå en så kallad partiell allmän riktlinje om sakinnehållet i det här programmet. Det innebär i praktiken en överenskommelse om inriktningen av programmet förutom ett ställningstagande till budget för programmet eftersom Agenda 2007 inte är fastlagd ännu.

Vi har inga reservationer och egentligen inga utestående frågor heller. Vi ser inga komplikationer med programmet.

Anf.  143  PER BILL (m):

Herr ordförande! Det här har vi haft uppe många gånger i olika skepnader. Efter den 29 maj är det här ett utmärkt besparingsområde. Vill Frankrike ägna sig åt detta tycker jag att de kan betala det själva.

Anf.  144  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Jag har en liten fråga. När det gäller punkten om stödprogram för den europeiska audiovisuella sektorn talas det om att stärka filmen på en konkurrensutsatt marknad. Jag har fått lite information och jag vet inte riktigt om det är sanning. Man talar om att EU-stödet till film inom det inre området, till exempel Filmpool Nord, ska tas bort. Finns det fog för ett sådant påstående?

Anf.  145  ULF HOLM (mp):

Jag har min allmänna reservation mot olika stödprogram. Däremot kan jag tycka att audiovisuella verk är intressanta.

Jag blir lite förvånad när man säger att det ska vara ett komplement till de nationella insatserna. Det måste väl ha någon påverkan på de svenska avtalen. Det står i kommentaren att det inte ska ha någon påverkan alls, men det måste det väl ändå ha indirekt? Om EU bestämmer att man vill stödja en viss sort, kommer det väl att påverka de svenska filmproducenterna? Jag tycker att den frågan måste utredas närmare.

Anf.  146  Statssekreterare CLAES ÅNSTRAND:

Jag kan kanske redogöra lite för hur kommissionen ser på detta. De nuvarande programmen på medieområdet omfattar sammantaget 513 miljoner euro för den tidsperiod som de omfattar, och det är samma tidslängd som för det här programmet. Kommissionens förslag till medieprogram för 2007 omfattar en budget på 1 055 miljoner euro. Det ryms uppenbarligen i kommissionens förslag till finansiering. Det är i och för sig inte helt jämförbara siffror. Det har tillkommit nya medlemsländer, och det finns en del andra omständigheter som gör att man inte kan läsa dem direkt mot varandra. Det återstår att se om det överensstämmer med den budgetrestriktiva hållning som Sverige har och de riktlinjer som vi har för detta. Vi menar dock att programmet i sig går att hantera även med utgångspunkt i en väsentligen mer budgetrestriktiv hållning.

När det gäller detta med stöd till filmen är det viktigt att konstatera att de här stödprogrammen inte går direkt in i de produktionsstöd som finns för produktion och distribution av film i Sverige. Där finns inte den här typen av EU-medel, utan de stöder andra typer av projekt.

Sedan har jag inget specifikt svar på frågan om någon särskild formulering, det vill säga att man skulle rikta sig mot några länder men inte mot andra. Jag vet inte om någon av medarbetarna har det. Jag har i alla fall inget svar på den frågan.

Anf.  147  Departementssekreterare BJÖRN CAPPELIN:

Det enda man kan säga om särskild inriktning på stöd i det här programmet är att det finns mekanismer i det som gör att små språkområden och länder med låg produktionskapacitet ska få möjlighet att komma i kapp övriga Europa. Det är framför allt riktat till de nya medlemsstaterna.

Anf.  148  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Punkt 4 är struken. Punkt 5 handlar om anstiftan till hat i sändningar. Blir det någon föredragning där?

Anf.  149  Statssekreterare CLAES ÅNSTRAND:

Jag tänkte inte föredra det, men finns det frågor så svarar jag gärna.

Anf.  150  ORDFÖRANDEN:

Vi tar dem i ordning för att klubba av dem. Jag lämnar öppet för frågor.

Anf.  151  ULF HOLM (mp):

Jag har en fråga om detta med anstiftan till hat i sändningar. Det står att det ska vara hat på grund av ras, kön, religion eller nationalitet. Har vi inte fått med sexuell läggning där också? Eller är det bara på svensk nivå? Jag fick för mig att vi även hade det på EU-nivå.

Sedan är jag väl i och för sig lite tveksam till att det här ska finnas på EU-nivå. Det finns väl nationella bestämmelser i alla EU-länder, med reservation för de tio nya där jag inte vet hur det är.

Anf.  152  KARIN GRANBOM (fp):

Jag är av ungefär samma uppfattning. Det är lite märkligt att det kommer på EU-nivå, framför allt om det är någon form av rättsliga beslut som ska fattas här. Jag läser här att de ska ske en eventuell revidering för att eventuellt ändra jurisdiktionsreglerna för att tydligare avgöra jurisdiktion. Då frågar man sig: Ska det harmoniseras vad det är som gäller på EU-nivå? I så fall är vi inte med på det. Vilka rättsliga regler som gäller på det här området med yttrandefrihet och hetsfrågor ska ligga på nationell nivå.

Anf.  153  ORDFÖRANDEN:

Det är en diskussionspunkt.

Anf.  154  INGVAR SVENSSON (kd):

Det är det tv-direktiv som ligger som gäller. Det är de formuleringar som förmodligen står här.

Vilken typ av ändringar av jurisdiktionsreglerna som man vill ha i det franska initiativet? Det finns en annan diskussion som även Sverige har deltagit aktivt i, nämligen om sändarlandsprincipen, som är relevant. Är det någon annan typ av jurisdiktionsregler som Frankrike eftersträvar?

Anf.  155  Statssekreterare CLAES ÅNSTRAND:

Det är väldigt viktigt att reda ut att utgångspunkten för det franska initiativet är just tv-direktivet. Jag tror att det är formulerat såsom det står här med de uppräknade faktorer som finns här. Ska man tolka den franska ambitionen vill man väl att medlemsstaterna ska leva upp till direktivet. Det är väl därför de aktualiserar vissa förändringar. Jag har förstått dem som väldigt små justeringar. Det är ett par kriterier som ska byta plats i regelverket. Möjligen kan Filippa Arvas Olsson redogöra lite närmare för den saken.

Det är också väldigt viktigt att framhålla hur det ser ut i Sverige. Vi har ingen möjlighet att dra in några tillstånd för satellitsändningar eftersom det inte finns några tillstånd för satellitsändningar i Sverige. Det är fri etableringsrätt för den verksamheten. Det måste vi framhålla i det här sammanhanget. För svenskt vidkommande är detta ingen aktuell fråga. Dessutom är vår yttrandefrihetslagstiftning väldigt generös. Den är måhända lite mer svårtolkad i det här sammanhanget än den franska.

Sedan tas detta med sändarlandsprincipen upp. Jag ska kanske passa på tillfället och säga att Sverige tillsammans med Irland och Nederländerna tar ett initiativ för att på nytt få kommissionen att över huvud taget vända på den frågan. Det är komplicerat, i varje fall upplever vi det så att man kan etablera sig i ett land och rikta sina sändningar helt och hållet till ett annat land, ett annat sändningsområde, men utnyttjar etableringslandets regler. Det skapar en del bekymmer. Det är fler länder än de här tre länderna som har skrivit på och som verkligen vill ha en generaldiskussion om detta. Det är kanske ett tiotal länder eller något i den storleksordningen. Det kommer väl att bli en diskussion framåt. Vi återkommer gärna till det när det blir lite mer konkret.

Anf.  156  KARIN GRANBOM (fp):

Jag har frågor kring det som står i slutsatserna under punkt 6. Här finns det förslag som är ganska konkreta för informationsutbytet med kontaktpunkter i olika länder, databaser och något Internetforum. Man vill även att det ska finnas ett nära samarbete med relevanta myndigheter i tredjeländer. Eftersom det är så konkret här skulle jag vilja veta vilken ställning regeringen har tagit till detta.

Anf.  157  ORDFÖRANDEN:

Det där är slutsatser från en högnivågrupp. Det är inte rådsslutsatser.

Anf.  158  KARIN GRANBOM (fp):

Men det är ändå intressant.

Anf.  159  ORDFÖRANDEN:

Ja, frågan kan ställas.

Anf.  160  KARIN GRANBOM (fp):

Vad betyder detta med ökat informationsutbyte som man i så fall är med på om man inte säger nej?

Anf.  161  ORDFÖRANDEN:

Det är ingen beslutspunkt utan en diskussionspunkt.

Anf.  162  KARIN GRANBOM (fp):

Det är ändå intressant att höra vad man tycker om de här frågorna om det blir på det här sättet.

Anf.  163  ULF HOLM (mp):

Jag hade samma fråga. Tv-direktivet är ju från 1989. Det står i dokumentet. Jag uppfattar det så att Frankrikes förändringar var understrukna i det material vi fick. Men det är alltså inte sant? Jag blir också lite förvirrad över det här dokumentet nämligen. I det som är daterat den 12 maj finns det en del understrukna meningar. Jag trodde att det var det som var de ändringar som Frankrike ville ha. Men sedan kommer dessa conclusions som Karin var inne på. Är det helt nytt, eller vad är det för någonting? Jag tycker att det är mycket mer långtgående.

Anf.  164  ORDFÖRANDEN:

Det är från en högnivågrupp.

Anf.  165  JOE FRANS (s):

Oaktat den diskussion som pågår menar jag att det är viktigt med en sådan diskussion. Vi vet ju att det finns tv-bolag som använder andra länders regler för att sända ut hat och annat. Det är klart att andra länder måste hjälpa till. Jag tycker att det är en viktig diskussion.

Anf.  166  Statssekreterare CLAES ÅNSTRAND:

Jag tror att jag ska lämna det vidare till Filippa att ge lite kommentarer till några av de här mer ingående frågorna.

Anf.  167  Departementssekreterare FILIPPA ARVAS OLSSON:

Jag har inte det papper du pratar om framför mig, men jag gissar att det är slutsatserna från det här högnivåmötet som kommissionen kallade. Där var alltså Radio- och TV-verkets och Granskningsnämndens chefer med. Det är slutsatser som cheferna i de här regleringsmyndigheterna i alla medlemsstater antog om ett ökat informationsutbyte dem emellan. Jag tror också att man talar om att ha mer informationsutbyte mellan olika satellitoperatörer och myndigheter.

Jag har hört att det i Sverige har resulterat i att Radio- och TV-verket har tagit kontakt och tittat på sina listor. Även om vi inte har tillståndsgivning för satellitsändningar har vi en registreringsskyldighet.

Det har helt enkelt varit samtal mellan myndigheterna och kontakter med operatörer om de regler som gäller och så vidare. När det gäller ökat informationsutbyte tror jag att det handlar om just mellan myndigheterna i första hand.

Frankrikes initiativ till ändring i tv-direktivet handlar om att byta ordning på två kriterier när det gäller sådana satellitsändningar som någon medlemsstat har jurisdiktion för. Det betyder att det ska vara satellitsändningar som endera länkas upp från en medlemsstat eller där man använder satellitkapacitet från en medlemsstat. Som det är nu är satellitkapaciteten det första kriteriet. Man vill vända så att det i stället är upplänken som är det viktigaste kriteriet. Det har att göra med ändringen från analog till digital teknik. Med digitalteknik sänder man ut många kanaler tillsammans. Det är alltså svårt att plocka bort en kanal när den väl är uppe i satelliten. Det måste man göra vid upplänken. Det är en teknisk ändring som vi inte ser något problem med.

Anf.  168  CARL B HAMILTON (fp):

Herr ordförande! Jag diskuterar det här lite informellt. Vad menar man med en punkt som kallas lägesrapport om man har en avslutning där det står ”regeringen anser”? Det är naturligtvis oklart. Det är ju en position i en lägesrapport.

Jag skulle vilja säga så här: I ljuset av den diskussion som har varit här i nämnden förefaller det mig så att nämnden anser, om jag tar det i stället, att de två första meningarna i det här stycket som kallas för ”regeringen anser” gott kan strykas. Det förefaller mig som om nämnden tycker det som står i den sista meningen.

Det är mitt försök till uttolkning. Jag vet inte om någon annan tycker något annat.

Anf.  169  ORDFÖRANDEN:

Det är jag som uttolkar det här. Det här är ju en diskussionsfråga. Som har jag har förstått det har regeringen ingenting emot att man diskuterar det här på kommande möte, men det är ingenting i sak som det ska fattas beslut om. Sedan har inte alla runt bordet yttrat sig heller.

Anf.  170  ULF HOLM (mp):

Det står i det underlag vi har fått att förslaget kommer från kommissionen, och kommissionen lägger fram lagförslag. Det är möjligt att man ska ha en principiell överläggning nu, men det är högst oklart.

Anf.  171  ORDFÖRANDEN:

Vi avvaktar ett svar.

Anf.  172  Departementssekreterare FILIPPA ARVAS OLSSON:

Det är helt enkelt så att vi har vetat väldigt lite om vad det är som Frankrike har velat ta upp under den här punkten. Först för några dagar sedan dök de här slutsatserna från kommissionens högnivåmöte upp. Sedan kom det också ett papper från Frankrike som är väldigt generellt. Det är helt enkelt diskussionsunderlag för en diskussionspunkt.

Anf.  173  Statssekreterare CLAES ÅNSTRAND:

Jag har fått det under nosen nu och kan se vad det står där. Det är väl angeläget att föra den här typen av diskussioner. Detta är ju ett faktiskt förhållande som naturligtvis inte är bra. Det som är väldigt materiellt i den svenska hållningen är naturligtvis självfallet det som står på slutet. Vi har en speciell reglering i Sverige för de här frågorna som vi naturligtvis måste framhålla vid det här mötet. Det är det substantiella som vi kommer att framföra i den här diskussionen. Men vi har väl ingenting alls emot att den här typen av frågor diskuteras ordentligt på EU-nivån och i vårt råd och att man stimulerar informationsutbyte och opinionsbildning kring sådana här frågor i EU.

Anf.  174  ORDFÖRANDEN:

Jag har inte uppfattat att det finns en majoritet emot det i nämnden. Däremot finns det en tveksamhet till lagstiftning och annat, men det är ju en helt annan fråga. Är det rätt uppfattat? Då godkänner vi informationen.

Då går vi vidare till Europeisk kulturhuvudstad. Eftersom det inte finns några frågor där konstaterar jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Nästa punkt handlar om rörlighet för samlingar. Om ingen har något att säga där godkänner vi den informationen rent formellt.

Sedan har vi inrättande av programmet Medborgare för Europa.

Anf.  175  Statssekreterare CLAES ÅNSTRAND:

Där tänkte jag göra en kort föredragning. Det är första gången som kommissionen presenterar ett nytt stödprogram, Medborgare i Europa. Det lade man fram för första gången i kulturkommittén den 29 april 2005.

Syftet med det här programmet är att överbrygga klyftan mellan medborgare och EU-institutioner, men det ska också stärka sammanhållningen mellan européer. De metoder som man ser framför sig för att gynna detta är att främja ett direkt utbyte mellan medborgare, till exempel genom vänortsverksamhet eller andra överskridande projekt som involverar enskilda medborgare. Man tänker sig också att man ska kunna främja och stödja insatser som görs av organisationer i det civila samhället i Europa och också sådana insatser som möjliggör att utveckla en känsla av tillhörighet i Europa. Där tänker man sig kanske ett lite större engagemang eller också lite mer djupgående studier kring den här frågeställningen som man också skulle kunna stödja genom programmet.

Det har funnits ett program som heter Medborgerligt deltagande som löper ut 2006. Det nya programmet Medborgare för Europa syftar väl till att man ska ha någon kontinuitet i det här arbetet. Det är tänkt att det ska löpa under perioden från den 1 januari 2007 till den 31 december 2013. Kostnaden för det här programmet beräknas bli 235 miljoner euro.

Det här kommer att diskuteras vid rådsmötet den 23 och 24 maj. Vi är generellt sett positiva till kommissionens förslag. Däremot vill jag gärna säga att vi kanske förbehåller oss rätten att komma med lite mer detaljerade synpunkter längre fram i den här processen. I så fall är det sådant som vi kommer att redovisa också för er. Men det är på ett så tidigt stadium ännu att vi inte har formulerat detta i detalj ännu.

Anf.  176  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Herr ordförande! Jag tycker att detta är en punkt där man verkligen kan spara pengar. Dessa 235 miljoner euro är ganska mycket pengar. Vi pratar ju om att göra besparingar inom EU.

Det är många fina ord, och det är inget fel i att man umgås och träffas över gränserna. Vi är nog alla överens om att det kan behövas. Men det här påminner mycket om en punkt som vi hade uppe här i EU-nämnden förra året. Den handlade om hur man i skolan skulle fostra lydiga EU-medborgare. Jag undrar om vi ska bli programmerade. Eller får vi själva göra en analys, och får vi själva vara kritiska?

Vi kan ju se att det finns en stor klyfta mellan medborgarna och EU:s institutioner. Jag tror att det är viktigt att vi som medborgare själva får en känsla för detta och att vi diskuterar det ute i samhället. Man ska inte bara ge en massa pengar uppifrån.

Jag är väldigt kritisk till detta och tycker att här kan vi spara in 235 miljoner euro.

Anf.  177  PER BILL (m):

Herr ordförande! Det känns ju en aning ovant att säga att jag helt håller med Sven-Erik Sjöstrand, men det här är ett ypperligt besparingstillfälle. Alla de här pengarna kan vi lugnt spara in. Jag måste säga att jag blir en aning förvånad. Är det en liten glidning från regeringen? Först blinkar man inte en sekund att lägga ned 513 miljoner euro på Media 2007, och nu ska man lägga ned 235 miljoner euro på Medborgare för Europa. Det här är som jag ser det ett klassiskt top-down-projekt där man inte med våld men med storebrors hela hand ska få Europa att älska Europa. Det är dömt att misslyckas, och det är helt fel sätt. Spar in de här 235 miljonerna euro!

Anf.  178  ULF HOLM (mp):

Det känns ännu mer ovant att hålla med de två föregående talarna. Framför allt: Är vi nöjda med det program som har varit? Har det tidigare programmet fått EU:s medborgare att börja älska EU:s institutioner? Svaret på den frågan är väl nej. Det är som Per Bill sade verkligen ett top-down-projekt. Det brukar inte fungera, allra minst när det gäller svenska medborgare.

Man kan också bli rätt så förvånad över vissa skrivningar. Jag har många gånger frågat vad en europeisk identitet betyder när man samtidigt pratar om EU:s institutioner. Jag är för Europa, men jag är mot EU. Det är en väsentlig skillnad för mig. Sedan är frågan hur man med sådana här medel kan utveckla en känsla för EU. Det är ännu mer obegripligt.

Man skriver att det ska vara stöd till europeiska organisationer för projekt och initiativ som ger näring åt debatten om EU-medborgarskap och om europeiska värderingar och kulturer. Vad betyder de meningarna egentligen? Det är ingen som ställer sig de frågorna. Det bara går igenom rakt av. Jag trodde att det var vi alla medborgare i EU-länderna som tillsammans bildar den europeiska identiteten, men inte enligt EU-byråkratin. Då är det EU-byråkratins sätt att definiera vad detta är. Det är faktiskt en skillnad. Jag yrkar avslag på de 235 miljonerna till det här projektet.

Jag skulle också vilja veta vad det kryptiska är med Sveriges ståndpunkt: Man kommer i de kommande förhandlingarna att föra fram mer detaljerade synpunkter. Det skulle vara rätt bra om EU-nämnden fick dem också.

Anf.  179  ORDFÖRANDEN:

Det har vi fått enligt kanslichefen.

Anf.  180  KARIN GRANBOM (fp):

Jag skulle också vilja fråga om det finns en utvärdering av det program som har varit. Det finns säkert en hel del lärdomar att dra av det. Eftersom det handlar om ganska mycket pengar vore det bra att få en redovisning av vad det förra programmet har innehållit så vi för det kommande programmet i så fall får en mer konkretiserad redovisning av vad det innehåller.

Det finns mycket som man kan göra för att öka människors kunskap och känsla för Europa och europeisk identitet utan att unionen behöver anklagas för vare sig partiskhet eller top-down. Jag tycker till exempel att det är viktigt att man har utbyten mellan medborgare. Jag tycker att man skulle kunna utöka utbytet i skolor och på universitet. Man skulle även kunna ordna någon fond där skolelever kan ansöka om pengar för att få komma ned till Bryssel. Jag tror att det skulle vara viktigt för folks förståelse för till exempel hur beslut tas att få se hur det fungerar där besluten tas. Man skulle också kunna inrätta en fond där universitet och andra kan söka medel för kurser i europeisk historia och europeiskt kulturarv. Jag tror att det behöver diskuteras, forskas och funderas kring de här frågorna utan att det behöver vara ett top-down-projekt. Man kan också få söka medel om man vill ägna sig åt kulturutövning för gränsöverskridande projekt.

Innan jag säger ja eller nej till det här skulle jag gärna vilja ha en bättre beskrivning av hur det kommer att se ut.

Anf.  181  KENNETH G FORSLUND (s):

Både bland svenskar och andra EU-medborgare är kunskapsluckorna ganska betydande om vad EU gör och hur EU gör det. Det finns all anledning att låta människor få öka sina kunskaper om EU. Jag tycker att det är lite raljant och slängigt när man beskriver det här som något slags von-oben-PR-kampanj. Det är inte det som det handlar om när man låter människor träffas och ha olika former av utbyten.

Jag tycker att det här är värdefullt. Jag kan inte garantera att varje inslag i det här programmet, om jag detaljstuderar det, är något som jag stöder, men totalt sett är ändå ansatsen riktig och rimlig att människor får möjligheten att lära sig mer om EU. Jag vill påminna Ulf Holm om att han i annat sammanhang har sagt att han inte gillar EU men så länge vi är med ska vi göra det så bra som möjligt. Jag tror att det finns fördelar även för Ulf Holm i att fler människor får lära sig mer om EU. Låt oss sedan diskutera vad de har för uppfattning och intryck av EU, när de har lärt sig mer om det.

Anf.  182  LARS LINDBLAD (m):

Om det hade handlat om det, Kenneth G Forslund, hade det varit en sak. Men detta handlar ju om någonting annat. Vi ska ge näring åt debatten om vad som är europeiska värderingar och kulturer. Vi ska få bidrag för att införa en europeisk dimension i olika organisationers verksamheter, och vi ska utveckla en känsla av att tillhöra Europa och en europeisk identitet. Det ser jag snarast som någon form av folkuppfostran än att utbilda om institutionerna.

Jag får inte riktigt ihop regeringens politik – det kanske inte är första gången. I förmiddags hade vi en diskussion med Lars Danielsson där vi pratade om att vi nu måste slåss om att få behålla stödet till forskning och utbildning. Vi slåss för att kunna hantera nettoflödena när det gäller avgifter och det vi får tillbaka. Men varje gång det kommer ett sådant här fint projekt som faktiskt har rätt mycket pengar – 235 miljoner euro är inte att förakta – accepterar regeringen pengar till att bedriva den här typen av kartläggning och opinionsundersökningar för att utveckla en känsla av att tillhöra Europa. Jag får inte riktigt den politiken att gå ihop. Jag tror att det skulle ha varit betydligt bättre om regeringen hade fört en konsekvent budgetpolitik, där man väljer att prioritera viktiga projekt och sätta stopp för den här typen av projekt.

Anf.  183  EVA ARVIDSSON (s):

Mycket har sagts, men jag vill instämma i det som Kenneth G Forslund tog upp. Mycket av det som Karin Granbom tog upp skulle kunna vävas in i det här. Det står vänortsverksamhet, vänortssamarbete. Det finns väldigt många olika projekt, och det finns många ansökningar för att göra EU-projekt som avslås. Det är väldigt få som vi har fått hit till Sverige. Jag välkomnar att man faktiskt kan göra mer inom det här området och att fler kan involveras i det gränsöverskridande då man ska lära känna varandra. Framför allt är det möten som ska komma till stånd. Många olika projekt och många möten gör att det blir en större förståelse för EU och vår del i det. Jag tycker att det här verkar bra.

I den svenska ståndpunkten står det att vi är generellt positiva till förslaget men med detaljerade synpunkter. Det har ju kommit fram detaljerade synpunkter här vid bordet i dag, så det är väl bara för regeringen att ta med sig det.

Anf.  184  ULF HOLM (mp):

Det var just de här detaljerade synpunkterna. Det finns med en massa förslag med fet stil. Jag trodde inte att det var de detaljerade synpunkterna. Då ska ni se mina detaljerade synpunkter på olika dokument! Det här är väldigt övergripande allmänna positiva skrivningar om programmet som det ser ut. Det är inga invändningar på något sätt eller ifrågasättande att försöka göra det bättre, tycker jag.

Jag tror att det bästa sättet för att EU ska bli lite mer populärt bland den breda allmänheten är att EU fattar rätt sorts beslut. Det är den bästa reklam EU-samarbetet kan få. Men det är det som många människor inte upplever att EU gör. Man upplever inte att EU berör oss människor. Då är det det som man ska satsa på, inte en massa informationskampanjer och bidrag så att man kan köpa förslagen. Det är en helt annan sak. Då är frågan varför Sveriges riksdag i så fall inte har ett stort PR-konto med just sådana här saker för att kunna övertyga svenska folket. Det är ingen fråga. Det är en synpunkt. Det brukar vi få ha här i EU-nämnden.

Anf.  185  ORDFÖRANDEN:

Debatten går runt. Vi måste låta regeringen få svara. Vi har fler på talarlistan.

Anf.  186  INGVAR SVENSSON (kd):

Herr ordförande! Det är mycket positivt med insatser på den här sidan. Jag har haft erfarenhet, för jag har jobbat i 2004-kommittén på den nationella nivån. Det är klart att kunskapsinhämtande och att stimulera till debatt är positivt. Sedan får man vara försiktig när man utarbetar detaljerna i detta så att det inte blir för mycket pekpinnar. Men syftet är ju att ha ett åsiktsutbyte om det här. Det har inte vi någonting emot.

Anf.  187  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Statssekreteraren sade väl att han skulle förbehålla sig rätten att komma med mer detaljerade synpunkter sedan. Då hoppas jag också att det kommer till nämndens kännedom. Vi pratar om det finansiella perspektivet – vi är en av sex som går ut med enprocentsnivån – och samtidigt sitter vi och säger ja till alla sådana här typer av kanske i sig delvis behjärtansvärda saker, men det är ju inte någonting som man kan prioritera. Det känns som att vi ökar på hela tiden. Det behöver finnas någon typ av enhetlig linje från regeringens sida. Det verkar inte finnas.

Anf.  188  Statssekreterare CLAES ÅNSTRAND:

Det är förvisso rätt mycket synpunkter. Jag ska försöka vara lite mer principiell.

För det första vill jag säga att detta är första gången som detta behandlas på ett rådsmöte. Det finns väl skäl att ålyssna en första diskussion omkring det här och sedan komma tillbaka och formulera sig lite skarpare om vad den svenska ståndpunkten ska vara i det fortsatta arbetet. Trots allt tycker jag också att den svenska ståndpunkten ska formuleras utifrån en dialog som vi har med andra medlemsländer omkring en sådan här fråga.

Jag vill ändå ta upp begreppet europeisk identitet. Jag tycker att det är ett begrepp som man ska vara väldigt försiktig med och ett begrepp som inte är så lättolkat. Om man tar kulturpolitiken, som är mitt ansvarsområde, är ju den som ni vet nationell och inte gemensam i EU. Jag tycker att det är utomordentligt bra att det är på det sättet. Men just därför att den är det är det av oerhört stor betydelse att våra bästa kulturyttringar, våra bästa kulturutövare, får en möjlighet att komma ut i Europa, möta människor ute i Europa och låta andra länder få del av det bästa vi har. Omvänt bör vi naturligtvis försöka erbjuda arenor och möjligheter för det bästa som övriga Europa har på kulturområdet att visas upp och avnjutas av de svenska medborgarna. Att skapa förutsättningar för det kräver förmodligen både en del ändringar i diverse regelverk som finns i dag i varje fall när det gäller professionella utövare på det här området men kanske också som understöder sådant här både i ett individuellt utbyte och i utbyte mellan organisationer eller institutioner. Jag har svårt att se att det inte skulle vara oerhört positivt och verkligen stöder en interaktivitet på ett område där kanterna ju inte ska slipas av genom att man formulerar en gemensam EU-politik, utan där kanterna ska sticka ut lite grann och länderna ska befrukta varandra med det bästa man har. Jag har väldigt svårt att se nonchalant på en sådan frågeställning. Jag tycker att det är en av de mer centrala frågor som finns i det europeiska samarbetet. Det har nämligen med grundfundamentet för EU att göra, att man vill åstadkomma en överbryggning mellan folk. Detta är särskilt viktigt som Europa numera är lite större än det var för ett tag sedan när det fanns något slags järnridå rakt igenom som inte gick att passera.

Jag vill ändå stryka under, både när det gäller medieprogrammet som har kommit tillbaka och detta program, att de siffror som står här är kommissionens siffror, inte Sveriges siffror. Alla eventuella protester mot siffrorna bör riktas mot kommissionen och inte mot Sverige. Vi kommer naturligtvis att granska det här noggrant, och vi har vår hållning när det gäller budgetfrågorna. Vi kommer att se till att de här programmen hålls inom den budgetram som vi anser är skälig för EU-samarbetet.

Kontentan av det jag säger, utöver att jag tycker att det här är rätt viktiga saker, är att vi har för avsikt att efter en första dialog med de andra länderna komma tillbaka med mer specificerade ståndpunkter kring det här programmet. Då kan vi säkert vidareutveckla den här diskussionen.

Anf.  189  CARL B HAMILTON (fp):

Jag vill bara klargöra att vi tycker att det är bra med ökad kunskap om det europeiska kulturarvet och utbyte mellan skolor, skolelever och studenter, ungefär som Karin Granbom sade. Vi är inte emot den idén, för att anknyta till vad jag tror att Kenneth G Forslund sade tidigare här och Eva Arvidsson. Men vi är naturligtvis angelägna om en effektivitet i medelsanvändningen. Vi menar att det är klokt om man använder de existerande institutioner som finns i de olika länderna så att vi undviker att bygga upp nya strukturer och ny byråkrati, men själva idén med att öka kunskapen och intresset för europeiskt kulturarv och det som har nämnts här har vi ingenting emot.

Anf.  190  ULF HOLM (mp):

Det är ett nytt program. Men visst finns det snarlika tidigare program? Jag efterfrågade om det finns någon utvärdering av de projekten eller det projektet som kan ligga till grund för det här innan man beslutar om nytt.

Man kan i och för sig raljera lite över det här med siffrorna. Men det är inte helt ointressant att titta på siffrorna. Kommissionen har lagt fram ett förslag som den sedan har räknat på. Om man halverar det tror jag inte att man kan genomföra kommissionens förslag som det står. Då är begäran att Sveriges regering börjar ifrågasätta om någon del kan tas bort, om man vill skära i budgeten. Annars tror jag att det blir halvdåligt gjort. Jag tycker att Sveriges uppfattning på mötet ska vara starkt ifrågasättande. Man kanske inte behöver vara negativ men starkt ifrågasättande.

Anf.  191  Statssekreterare CLAES ÅNSTRAND:

Jag vill bara säga att det nuvarande programmet pågår till 2006. Det finns väl anledning att titta på erfarenheterna av det. Det vore märkligt att motsätta sig det på något sätt. Det är ett gott argument för varför vi inte slutgiltigt och snabbt bör formulera någon åsikt om det här mer i detaljer. Man bör naturligtvis ta ställning till hur bra eller dåligt det gamla programmet har varit i vissa avseenden, försöka komma tillbaka med det som är bra och ta bort det som är dåligt. Det finns det verkligen anledning att titta på, så jag har ingen negativ åsikt gentemot det.

Anf.  192  ORDFÖRANDEN:

Vi återkommer till frågan längre fram när den är mogen. Jag konstaterar nu att det finns ett stöd för regeringens upplägg inför de fortsatta förhandlingarna.

Vi har Övriga frågor. Finns det något som Claes Ånstrand vill framhålla? Finns det någon fråga från ledamöterna? Det gäller alltså 16 a–g.

Om inte tackar vi Claes Ånstrand med medarbetare. Trevlig helg!

Vi hälsar Kerstin Eliasson och medarbetare välkomna. Finns det något att säga från det tidigare mötet? Vi har fått en återrapport av Claes Ånstrand tidigare här i dag.

Anf.  193  Statssekreterare KERSTIN ELIASSON:

Från ministerrådsmötet den 15 och 16 november vill jag meddela att rådsslutsatserna om utbildning inom ramen för halvtidsöversynen av Lissabonstrategin antogs enhälligt. Som ministern informerade nämnden om i februari var syftet med de slutsatserna att informera Europeiska rådet om åtgärder som vidtagits inom ramen för det gemensamma arbetsprogrammet för utbildning och att betona vikten av fortsatta insatser på området för att de strategiska målen för unionen skulle uppnås.

Anf.  194  ORDFÖRANDEN:

Vi godkänner återrapporten.

Vi går in på kommande ministerrådsmöte.

Anf.  195  Statssekreterare KERSTIN ELIASSON:

Ja, den 23 och 24 maj. Jag skulle bara inledningsvis vilja säga att vi nog hade hoppats, liksom många, att förhandlingen om de nya utbildningsprogrammen för perioden 2007–2013 skulle vara i ett slutskede. Men som för flera andra områden ligger förhandlingarna mer eller mindre nere i avvaktan på beslut om de övergripande finansiella ramarna för unionen. Så det är alltså inte färdigt.

Det innebär att det luxemburgska ordförandeskapet har en väldigt tunn agenda för det här mötet. På utbildningssidan har vi tre formella punkter, en beslutspunkt, en informationspunkt och en diskussionspunkt. Det finns några övriga punkter också.

Den första punkten avser nya indikatorer på utbildningsområdet. Rådets slutsatser är ett första steg i en längre process och syftar till att bereda väg för ett mer sammanhållet och strukturerat arbete för att vidareutveckla existerande och utveckla nya indikatorer på utbildningsområdet. Det här dokumentet beskriver bland annat hur kommissionen ska förfara vid utveckling av nya indikatorer. Beslut fattas däremot av ministerrådet efter konkreta förslag från kommissionen.

De identifierade områdena för utveckling av de här indikatorerna är sedan lång tid tillbaka redan överenskomna. Det är inte något nytt som man tar ställning till. Däremot har inte proceduren för att utveckla indikatorerna diskuterats. Det är det som man nu ska göra. Det är mer en procedurfråga, hur man ska gå till väga helt enkelt.

Anf.  196  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt. Vi tar nästa, symposiet: Flerspråkighet öppnar nya möjligheter.

Anf.  197  Statssekreterare KERSTIN ELIASSON:

Det är alltså den konferens som ägde rum i Luxemburg 10–11 mars avseende flerspråkighet. Det här är bara en återrapportering från den konferensen. Syftet med konferensen var att diskutera med olika beslutsfattare hur undervisning på ett annat språk än modersmålet, till exempel i historia eller biologi som man undervisar i på engelska, franska eller något annat språk, kan bidra positivt till en utvecklad flerspråkighet. Det är i och för sig ett intressant projekt, tycker jag.

Anf.  198  ORDFÖRANDEN:

Vi godkänner informationen.

Anf.  199  Statssekreterare KERSTIN ELIASSON:

Sedan har vi Integrerade riktlinjer för Lissabonprocessen. Jag antar, herr ordförande, att ni redan har fått en genomgång av de integrerade riktlinjerna så ni känner väl till dem. Det är en stor förändring med en tydligare fokusering på aspekter som rör tillväxt och sysselsättning. Vi ser att utbildningsaspekterna är väl representerade i flera av riktlinjerna, vilket kräver ett större engagemang från vår sida än tidigare, framför allt när det gäller att leverera bidrag till de nationella Lissabonprogrammen. Samtidigt kommer utbildningsministrarna att fortsätta att rapportera inom ramen för uppföljningen av de gemensamma målen för utbildningssystemet vartannat år. Det är en process som redan är i gång.

Diskussionen på rådsmötet kommer att handla om hur ministrarna ser på innehållet i de integrerade riktlinjerna och hur de fortsatt ska engagera sig i den här processen. Det är för att fortsatt kunna avlämna relevanta bidrag till Lissabonprocessen och Europeiska rådet.

Anf.  200  KARIN GRANBOM (fp):

Jag tycker att det är lite luddigt formulerat här. Det är klart att utbildning och kunskap är viktiga för att vi ska få tillväxt i Europa och att man på något vis ska skapa nya eller utveckla indikatorer som mäter utbildning och så vidare. Jag tycker, som sagt, att det är lite luddigt och många fina ord. Men jag har en fråga. Det gäller om man ska diskutera om de här indikatorerna och det man lämnar in vad det gäller utbildning verkligen ger effekter på tillväxten. Viss kunskap ger mera jobb. Så är det ju. Kunskap i sig kan vara bra för bildning, men vi vet att det finns arbetskraftsbrist inom vissa områden. Redan i dag i Sverige finns det brist på utbildning som gör att folk kan ta de jobben. Jag tänkte fråga om man kommer att diskutera om man ska lämna något slags annan redovisning än bara hur mycket pengar man satsar på utbildning.

Anf.  201  ULF HOLM (mp):

Lissabonstrategin har vi diskuterat många gånger. Den är beslutad nu också. Man kan inte säga emot att Sveriges hållning har varit att satsa på utbildningsfrågorna. Jag skulle vilja uppmana utbildningsutskottet att ta tag i den här diskussionen. Det känns inte som om vi är rätt forum för att diskutera detaljerna i detta. Vi har varit mer eller mindre överens i EU-nämnden om Lissabonstrategin i stort, men nämnden kunde uppmana utbildningsutskottet att ta en sådan här diskussion. De har inte haft det innan det här mötet, nämligen. Då skulle jag vara mycket tacksam.

Anf.  202  ORDFÖRANDEN:

Det ligger i deras planering, om jag har förstått det rätt. Det kommer ett ganska gediget arbete vad jag förstod av Agneta Lundberg som inte är kvar här längre.

Anf.  203  PER BILL (m):

Jag tänkte framföra ungefär samma sak. Det kan också vara värt att poängtera – det har vi gjort flera gånger förut när det gäller Lissabonstrategin – att utbildningsfrågor är en nationell fråga. Det är mig veterligen enda gången som EU-nämnden har slagit regeringen på fingrarna och sagt ifrån, att nu har det sluttande planet sluttat lite väl mycket. Det är oerhört viktigt att utbildningsutskottet kommer in i detta. De saker man kommer överens om ska ju vara koordinering i positiv form. När EU vill dra åt tumskruvarna brukar man säga att man ska ägna sig åt genuin koordinering. Då vet vi att man har gått för långt. Jag tror att det finns precis samma majoritet för att se till att utbildning inte ska koordineras genuint från Bryssel. Europas stora fördel är snarare mångfalden på utbildningsområdet, men vi ska naturligtvis lära oss av varandra och ta till vara det bästa i de olika systemen.

Anf.  204  EVA ARVIDSSON (s):

Jag vill lyfta in en lite annan dimension. Utbildningsfrågorna är ju vitala. I Lissabonstrategin ska det skapas fler arbetstillfällen, och de som står längst från arbetsmarknaden ska beredas arbete. Då har vi en grupp som är stor, inte bara i Sverige utan även i Europa. Det är arbetslösa akademiker. Finns den diskussionen med i det här? Varje nation ska ju ha en egen liten mini-Lissabonstrategi. Det måste finnas utbyte av erfarenheter och kunskaper, om inte annat, eftersom problemen ser ungefär likadana ut.

Anf.  205  Statssekreterare KERSTIN ELIASSON:

Jag kan börja med att kommentera det som Per Bill nu framförde, och även övriga, när det gäller att utbildning är en nationell fråga. Vid de tillfällen där jag har varit med och även vid andra tillfällen påpekas detta väldigt tydligt från svensk sida i EU-sammanhang, även när vi läser dokument och tar ställning till dem. Så fort vi ser att man på något sätt försöker utvidga sitt mandat eller sitt revir från kommissionens sida reagerar vi väldigt kraftigt. Det vill jag verkligen understryka.

Däremot är det ju, precis som Per Bill säger, väldigt fint om vi kan lära av varandra. Det tror jag verkligen är något som kan främja också det svenska utbildningsväsendet. Det tycker jag också är viktigt att påpeka.

När det gäller vad som ska diskuteras här måste jag säga att jag inte har fullständigt information om, eller kontroll över, det. Jag kan väl säga att diskuterar man utbildning, tillväxt, sysselsättning och arbetslöshet är det också självklart att man diskuterar alla grupper. Även det här med arbetslösa akademiker måste ha en plats i den diskussionen. Nu vet jag inte precis hur den här diskussionen kommer att föras men Peter, du kanske kan fylla på, du som följer frågorna mer eller mindre dagligen.

Anf.  206  Ämnessakkunnige PETER JOHANSSON:

Jag kan försöka komplettera lite grann. Det som kommer att diskuteras på rådsmötet är ju framför allt två saker, som Kerstin Eliasson också tog upp här. Det är dels naturligtvis det som har varit viktigt för utbildningsministern. Det är att man vill få fortsätta arbeta inom ramen för den här utbildningsmålsprocessen, Utbildning 2010, som den kallas, och att där följa upp våra gemensamma utbildningsmål som vi är överens om sedan länge, sedan 2001.

Inom ramen för den processen finns det också många indikatorer som mäter olika saker. Det finns en del benchmarks som mäter andra saker. Det finns en väldigt strukturerad uppföljning av den här processen. Det arbetet kommer vi att fortsätta.

Det som är nytt med det här för vår del, för utbildningssidans del, är de här nationella Lissabonprogrammen, som ni säkert har fått en hel del information om. Där är tanken att den här rapporteringen av de gemensamma målen ska fortsätta. Det är tvååriga rapporter, och nästa rapport ska lämnas på våren 2006. Samtidigt ska vi också tappa av vissa delar av informationen, vissa delar av arbetet, in i de här nationella Lissabonprogrammen. Det gäller framför allt det som har specifik bäring på sysselsättning och ekonomisk tillväxt. Det blir alltså lite merarbete, lite dubbelarbete på sätt och vis, för vår del. Vi kommer att rapportera dels inom ramen för den normala processen, dels också in i den här nationella Lissabonprocessen. Det blir två saker för vår del.

Hur vi ska ställa oss till det och hur vi ska strukturera det ska vi diskutera på rådsmötet.

Anf.  207  ORDFÖRANDEN:

Då konstaterar jag att det finns ett stöd för regeringens upplägg inför de fortsatta förhandlingarna. Sedan har vi några övriga frågor: h, i och j. Finns det något att säga om dem?

Anf.  208  Statssekreterare KERSTIN ELIASSON:

Det finns under den punkten ett intressant dokument som kommissionen ska presentera. Det handlar om universitetens roll i Lissabonprocessen. Det finns en rapport som heter Mobilising the Brain Power in Europe. Den kommer alltså att presenteras för ministrarna. Man väntar ingen diskussion vid detta möte, men jag tror att vi kommer att få återkomma till frågan längre fram när det blir en diskussion, för det är det klart att det kommer att bli det så småningom.

Sedan är det två övriga punkter, h och i, som berör utbildning. Det är dels en information från den polska delegationen om en konferens som ägde rum i Kraków den 4–5 maj på temat historieutbildning, dels en information från den franska delegationen om ett initiativ för att bekämpa antisemitism och rasism. Det är det som kommer upp, men det är bara informationspunkter.

Anf.  209  ORDFÖRANDEN:

Då godkänner vi den informationen. Inga andra frågor? Då tackar vi Kerstin Eliasson med medarbetare. Trevlig helg!

5 §  Utbildning, ungdom och kultur

(Ungdom)

Statsrådet Lena Hallengren

Återrapport från ministerrådsmöte den 21 februari 2005

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 24 maj 2005

Anf.  210  ORDFÖRANDEN:

Då hälsar vi Lena Hallengren med medarbetare välkomna. Vi börjar med en återrapport från ministerrådsmötet den 21 februari. Varsågod!

Anf.  211  Statsrådet LENA HALLENGREN (s):

Tack så mycket, herr ordförande! Vid det förra rådsmötet, den 21 februari, behandlades endast en punkt, nämligen ungdomsministrarnas bidrag till Europeiska rådets möte den 22-23 mars om halvtidsöversynen av Lissabonstrategin. Slutsatserna, som antogs enhälligt, innehöll bland annat en inbjudan till Europeiska rådet att inkludera den europeiska ungdomspakten i sin diskussion om halvtidsöversynen av Lissabonstrategin, att dra upp riktlinjer för konkreta insatser för att implementera pakten och att ge kommissionen och medlemsstaterna i uppgift att säkra ungdomars deltagande i processen.

Nästan alla de närvarande ministrarna gjorde inlägg efter antagandet av slutsatserna, och samtliga uttryckte också sitt starka stöd för det initiativ som tagits av Sverige, Frankrike, Spanien och Tyskland till en europeisk ungdomspakt. Jag poängterade i mitt inlägg att ungdomspakten ligger helt i linje med det svenska sättet att arbeta med ungdomspolitik. Jag tror också att pakten har en reell potential att väsentligt förbättra situationen för de europeiska ungdomarna och därigenom också bidra till att vi når målen i Lissabonstrategin.

Anf.  212  ORDFÖRANDEN:

Vi godkänner rapporten.

Då går vi in på ministerrådsmötet. Den första punkten rör utvärdering av åtgärder inom ramen för det europeiska samarbetet på ungdomsområdet.

Anf.  213  Statsrådet LENA HALLENGREN (s):

Ja, det är riktigt. Vid det kommande rådsmötet ansvarar ungdomsministrarna för fyra punkter på dagordningen. Det är tre beslutspunkter som rör tre resolutioner som presenteras av ordförandelandet Luxemburg. Resolutionerna ska ses som ett led i arbetet med uppföljningen av vitboken och arbetet med de gemensamma målen på ungdomsområdet. Den fjärde punkten är en diskussionspunkt.

Ungdomsministrarna inleder sin del av rådsmötet med att anta en resolution om utvärderingen av samarbetet på ungdomsområdet. Resolutionen grundas på uppföljning av samarbetet som kommissionen hittills har haft. Den fokuserar på en förbättring av implementeringen av den öppna samordningsmetoden men kopplar också detta tydligt till den europeiska ungdomspakten. Sverige stöder förslaget till resolution.

Anf.  214  PER BILL (m):

Jag måste ändå få fråga: Har man gjort några undersökningar bland ungdomar av hur man uppfattar de här frågorna, vad man tycker om EU:s ungdomspolitik och om man känner sig berörd av den?

Anf.  215  Statsrådet LENA HALLENGREN (s):

Herr ordförande! Man kan väl ändå säga att den europeiska ungdomspolitiken inte egentligen är på en sådan detaljnivå att den diskuteras av ungdomar i några länder. Den öppna samordningsmetoden anger väldigt stora och vida ramar. Det är väl den svenska ungdomspolitiken, som är mer övergripande och inkluderar alla olika politikområden, som vi kommunicerar med ungdomar i Sverige om.

Med anledning av just den här ungdomspakten kan jag väl passa på att nämna att jag den 25 maj har bjudit in Sveriges ungdomsorganisationer för att diskutera ungdomspakten kopplat till arbetet med att ta fram ett nationellt handlingsprogram just för att få en koppling till vad ungdomar i Sverige har uppfattningar och åsikter om.

Anf.  216  ORDFÖRANDEN:

Då konstaterar jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Nästa punkt rör ungdomars delaktighet.

Anf.  217  Statsrådet LENA HALLENGREN (s):

Den andra resolution som ungdomsministrarna ska anta handlar om implementeringen av det gemensamma målet om ungdomars deltagande i den representativa demokratin. Texten innehåller uppmaningar till medlemsstaterna och kommissionen att på olika sätt fortsätta arbetet för att öka ungdomars deltagande i den representativa demokratin. Det ska bland annat göras genom att uppmuntra politiska partier att värva fler medlemmar, att mobilisera stöd från lokala och regionala myndigheter i arbetet och, framför allt, att medvetandegöra ungdomar om vikten av deltagande, inte minst i samband med val. Kommissionen och medlemsstaterna inbjuds också att göra en inventering av existerande kunskap om hinder för ungas deltagande, att samla goda exempel och att stärka dialogen mellan unga och politiska ledare. Också här stöder Sverige förslaget till resolution.

Anf.  218  ULF HOLM (mp):

Man kan börja ifrågasätta syftet med de här resolutionerna. Det gäller för övrigt alla de här resolutionerna. Det känns lite som överkurs, faktiskt. Men om man nu ska komma med något konkret om ministern vill säga något om mötet kan man ju titta på det som heter: ”Recall however that…” under punkt d. Man kan väl lägga till sexuell läggning där också – inte bara kön, utbildningsnivå och etnisk tillhörighet. Sexuell läggning kan väl också vara med. Vill vi föra in något positivt i EU-samarbetet vid mötesbordet kan man ta upp det, även om jag principiellt kanske är mycket tveksam till att man ska anta sådana här resolutioner.

Anf.  219  MARIE GRANLUND (s):

Jag har också suttit och funderat på om ni på ministernivå ska ta upp tid, och göra det i EU:s namn, för att diskutera det här med ungas representation i demokratiska församlingar. Det tycker jag ändå måste vara en fråga där varje land självt får komma fram till något. Till syvende och sist kommer det att komma från medborgarna vilka personer de vill välja.

Anf.  220  Statsrådet LENA HALLENGREN (s):

Herr ordförande! Naturligtvis har varje land det fulla ansvaret, och full initiativrätt, för vad som ska göras för att öka, i det här fallet, ungas deltagande. Det här är ju snarare ett gemensamt uttryck för att det borde kunna se mycket bättre ut runtom i Europa. Den europeiska ungdomsorganisationen European Youth Forum är väldigt måna om, det är jag helt övertygad om, att vi gör det lilla vi kan göra på den europeiska nivån för att sätta tryck i frågan. Sedan ser det väl olika ut i olika länder hur stort tryck man behöver ha från den europeiska nivån och hur stort trycket är nationellt. Jag upplever nog ändå att vi har ett stort tryck och ganska aktivt arbete hemma i Sverige. Men detta är frågor där man är överens om att det vore klokt att försöka ta ett antal steg framåt. Jag har inget emot Ulf Holms synpunkt.

Anf.  221  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Då är det gemensamma mål för information till ungdomar.

Anf.  222  Statsrådet LENA HALLENGREN (s):

Den sista beslutspunkten rör utkastet till resolution om implementeringen av det gemensamma målet om ungdomsinformation. I resolutionen pekas områden ut där arbete kring ungdomsinformation bedöms som särskilt viktigt. Det handlar till exempel om att utöka nätverksbyggandet mellan olika informationsstrukturer, vikten av utbildning för dem som arbetar med ungdomsinformation, erfarenhetsutbyten och så vidare.

Jag ska också säga att det så klart finns en synergieffekt mellan de olika målen där man kan dra nytta av att man har en ökad kunskap om unga, ungas arbetsmarknad, ungas utbildning och vad det nu kan vara för att stärka ungas delaktighet. De olika målen har alltså effekt på varandra. Sverige stöder också detta förslag till resolution.

Anf.  223  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Den sista punkten är integrerade riktlinjer för tillväxt och sysselsättning.

Anf.  224  Statsrådet LENA HALLENGREN (s):

Ja, herr ordförande. Slutligen kommer det att hållas en diskussion om kopplingen mellan det ungdomspolitiska samarbetet genom den öppna samordningsmetoden och implementeringen av Lissabonprocessen på både europeisk och nationell nivå.

Generellt kan jag väl säga att vi så klart är mycket glada för att ungdomspakten fått ett så brett stöd och ett så stort genomslag i Europeiska rådets slutsatser om Lissabonstrategin från mötet i mars. Som jag tidigare nämnt ska vi nu gå från ord till handling. Bland annat arbetar vi alltså med att bjuda in svenska ungdomsorganisationer för att diskutera detta.

Sverige har också av ordförandelandet Luxemburg ombetts att inleda diskussionen kring en av de tre frågorna i diskussionsunderlaget, som ni också har fått inför vårt möte i dag, nämligen frågan om hur man kan koordinera den öppna samordningsmetoden på ungdomsområdet med den europeiska ungdomspakten. Min utgångspunkt här är att det inte borde innebära några svårigheter. Som ni väl känner till består ramverket för den europeiska ungdomspolitiken av två delar. Dels har vi samarbetet genom den öppna samordningsmetoden kring de fyra prioriterade områdena: deltagande, information, volontärarbete och bättre kunskap om unga. Dels har vi det sektorsövergripande samarbetet med andra politikområden för att säkra att större hänsyn tas till ungdom och att ett ungdomsperspektiv integreras på relevanta områden.

I korthet är ungdomspakten enligt min mening en välkommen och naturlig förlängning och förstärkning av den del av samarbetet som handlar om att främja integreringen av ett ungdomsperspektiv på relevanta områden. Och i det här fallet gäller det Lissabonstrategin.

Anf.  225  PER BILL (m):

Herr ordförande! Öppen samordning är ju den metod vi har valt för detta politikområde. Då ska man ändå komma ihåg att så fort man inom EU börjar prata om koordinering – eller i värsta fall om ”genuin” koordinering – är man faktiskt på det sluttande planet. Det är ett tecken på att EU vill ta åt sig beslutskompetens. Var försiktig – se upp!

Anf.  226  ORDFÖRANDEN:

Vill Lena Hallengren kommentera?

Anf.  227  Statsrådet LENA HALLENGREN (s):

Jag tycker inte att det kräver någon kommentar.

Anf.  228  ORDFÖRANDEN:

Då konstaterar jag att det finns ett stöd för regeringens inför de fortsatta förhandlingarna. Då var vi klara med alla frågor. Inga nya frågor?

Anf.  229  Statsrådet LENA HALLENGREN (s):

Nej, inget nytt.

Anf.  230  ORDFÖRANDEN:

Då tackar vi ungdomsministern med medarbetare. Trevlig helg!

Innehållsförteckning

1 §  Allmänna frågor och yttre förbindelser 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  2  Försvarsminister LENI BJÖRKLUND (s) 1

Anf.  3  ORDFÖRANDEN 5

Anf.  4  CARL B HAMILTON (fp) 5

Anf.  5  YVONNE RUWAIDA (mp) 6

Anf.  6  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 7

Anf.  7  ALICE ÅSTRÖM (v) 7

Anf.  8  ORDFÖRANDE 7

Anf.  9  Försvarsminister LENI BJÖRKLUND (s) 7

Anf.  10  Kanslirådet PETER GÖTHE 10

Anf.  11  CARL B HAMILTON (fp) 11

Anf.  12  Försvarsminister LENI BJÖRKLUND (s) 11

Anf.  13  CARL B HAMILTON (fp) 11

Anf.  14  ORDFÖRANDEN 11

2 §  Allmänna frågor och yttre förbindelser 12

Anf.  15  ORDFÖRANDEN 12

Anf.  16  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 12

Anf.  17  Statssekreterare LARS DANIELSSON 12

Anf.  18  CARL B HAMILTON (fp) 12

Anf.  19  Statssekreterare LARS DANIELSSON 13

Anf.  20  ORDFÖRANDEN 13

Anf.  21  MATS ODELL (kd) 13

Anf.  22  Statssekreterare LARS DANIELSSON 13

Anf.  23  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 13

Anf.  24  Statssekreterare LARS DANIELSSON 13

Anf.  25  ORDFÖRANDEN 13

Anf.  26  Statssekreterare LARS DANIELSSON 13

Anf.  27  CARL B HAMILTON (fp) 14

Anf.  28  ORDFÖRANDEN 14

Anf.  29  Statssekreterare LARS DANIELSSON 14

Anf.  30  CARL B HAMILTON (fp) 16

Anf.  31  LENNART HEDQUIST (m) 16

Anf.  32  MATS ODELL (kd) 17

Anf.  33  JAN ANDERSSON (c) 17

Anf.  34  LARS LINDBLAD (m) 17

Anf.  35  Statssekreterare LARS DANIELSSON 17

Anf.  36  ORDFÖRANDEN 19

Anf.  37  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 20

Anf.  38  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 20

Anf.  39  CARL B HAMILTON (fp) 21

Anf.  40  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 21

Anf.  41  ORDFÖRANDEN 21

Anf.  42  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 21

Anf.  43  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 22

Anf.  44  LARS LINDBLAD (m) 22

Anf.  45  YVONNE RUWAIDA (mp) 22

Anf.  46  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 22

Anf.  47  YVONNE RUWAIDA (mp) 22

Anf.  48  ORDFÖRANDEN 22

Anf.  49  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 23

Anf.  50  ORDFÖRANDEN 23

Anf.  51  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 23

Anf.  52  ORDFÖRANDEN 23

Anf.  53  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 23

Anf.  54  ORDFÖRANDEN 23

Anf.  55  YVONNE RUWAIDA (mp) 24

Anf.  56  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 24

Anf.  57  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 24

Anf.  58  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 24

Anf.  59  ORDFÖRANDEN 24

Anf.  60  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 24

Anf.  61  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 24

Anf.  62  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 24

Anf.  63  ORDFÖRANDEN 25

Anf.  64  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 25

Anf.  65  YVONNE RUWAIDA (mp) 25

Anf.  66  BJÖRN HAMILTON (m) 26

Anf.  67  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 26

Anf.  68  YVONNE RUWAIDA (mp) 26

Anf.  69  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 26

Anf.  70  ORDFÖRANDEN 27

Anf.  71  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 27

Anf.  72  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 27

Anf.  73  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 27

Anf.  74  ORDFÖRANDEN 28

Anf.  75  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 28

Anf.  76  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 28

Anf.  77  CARL B HAMILTON (fp) 28

Anf.  78  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 29

Anf.  79  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 30

Anf.  80  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 30

Anf.  81  ORDFÖRANDEN 31

Anf.  82  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 31

Anf.  83  ORDFÖRANDEN 31

Anf.  84  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 31

Anf.  85  ORDFÖRANDEN 31

Anf.  86  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 31

Anf.  87  ORDFÖRANDEN 31

Anf.  88  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 32

Anf.  89  MATS ODELL (kd) 32

Anf.  90  ALICE ÅSTRÖM (v) 32

Anf.  91  YVONNE RUWAIDA (mp) 32

Anf.  92  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 33

Anf.  93  ORDFÖRANDEN 34

Anf.  94  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 34

Anf.  95  ORDFÖRANDEN 34

Anf.  96  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 34

Anf.  97  ORDFÖRANDEN 34

Anf.  98  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 34

Anf.  99  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 35

Anf.  100  ORDFÖRANDEN 35

Anf.  101  ALICE ÅSTRÖM (v) 35

Anf.  102  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 36

Anf.  103  ORDFÖRANDEN 36

Anf.  104  YVONNE RUWAIDA (mp) 37

Anf.  105  ORDFÖRANDEN 37

Anf.  106  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 37

Anf.  107  ORDFÖRANDEN 37

Anf.  108  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 37

Anf.  109  ORDFÖRANDEN 37

Anf.  110  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 37

Anf.  111  ORDFÖRANDEN 37

3 §  Allmänna frågor och yttre förbindelser 38

Anf.  112  ORDFÖRANDEN 38

Anf.  113  Statssekreterare ANNIKA SÖDER 38

Anf.  114  ORDFÖRANDEN 38

Anf.  115  Statssekreterare ANNIKA SÖDER 38

Anf.  116  YVONNE RUWAIDA (mp) 39

Anf.  117  ORDFÖRANDEN 39

Anf.  118  YVONNE RUWAIDA (mp) 39

Anf.  119  ORDFÖRANDEN 39

Anf.  120  Statssekreterare ANNIKA SÖDER 39

Anf.  121  ORDFÖRANDEN 40

Anf.  122  Statssekreterare ANNIKA SÖDER 40

Anf.  123  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 40

Anf.  124  JOE FRANS (s) 40

Anf.  125  Statssekreterare ANNIKA SÖDER 40

Anf.  126  ORDFÖRANDEN 41

Anf.  127  Statssekreterare ANNIKA SÖDER 41

Anf.  128  YVONNE RUWAIDA (mp) 41

Anf.  129  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 42

Anf.  130  Statssekreterare ANNIKA SÖDER 42

Anf.  131  CARL B HAMILTON (fp) 42

Anf.  132  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 43

Anf.  133  Statssekreterare ANNIKA SÖDER 43

Anf.  134  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 43

Anf.  135  Statssekreterare ANNIKA SÖDER 43

Anf.  136  ORDFÖRANDEN 43

4 §  Utbildning, ungdom och kultur 44

Anf.  137  ORDFÖRANDEN 44

Anf.  138  Statssekreterare CLAES ÅNSTRAND 44

Anf.  139  ORDFÖRANDEN 44

Anf.  140  Statssekreterare CLAES ÅNSTRAND 44

Anf.  141  ORDFÖRANDEN 44

Anf.  142  Statssekreterare CLAES ÅNSTRAND 45

Anf.  143  PER BILL (m) 45

Anf.  144  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 45

Anf.  145  ULF HOLM (mp) 45

Anf.  146  Statssekreterare CLAES ÅNSTRAND 46

Anf.  147  Departementssekreterare BJÖRN CAPPELIN 46

Anf.  148  ORDFÖRANDEN 46

Anf.  149  Statssekreterare CLAES ÅNSTRAND 46

Anf.  150  ORDFÖRANDEN 46

Anf.  151  ULF HOLM (mp) 46

Anf.  152  KARIN GRANBOM (fp) 47

Anf.  153  ORDFÖRANDEN 47

Anf.  154  INGVAR SVENSSON (kd) 47

Anf.  155  Statssekreterare CLAES ÅNSTRAND 47

Anf.  156  KARIN GRANBOM (fp) 48

Anf.  157  ORDFÖRANDEN 48

Anf.  158  KARIN GRANBOM (fp) 48

Anf.  159  ORDFÖRANDEN 48

Anf.  160  KARIN GRANBOM (fp) 48

Anf.  161  ORDFÖRANDEN 48

Anf.  162  KARIN GRANBOM (fp) 48

Anf.  163  ULF HOLM (mp) 48

Anf.  164  ORDFÖRANDEN 48

Anf.  165  JOE FRANS (s) 48

Anf.  166  Statssekreterare CLAES ÅNSTRAND 48

Anf.  167  Departementssekreterare FILIPPA ARVAS OLSSON 49

Anf.  168  CARL B HAMILTON (fp) 49

Anf.  169  ORDFÖRANDEN 49

Anf.  170  ULF HOLM (mp) 49

Anf.  171  ORDFÖRANDEN 50

Anf.  172  Departementssekreterare FILIPPA ARVAS OLSSON 50

Anf.  173  Statssekreterare CLAES ÅNSTRAND 50

Anf.  174  ORDFÖRANDEN 50

Anf.  175  Statssekreterare CLAES ÅNSTRAND 50

Anf.  176  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 51

Anf.  177  PER BILL (m) 51

Anf.  178  ULF HOLM (mp) 51

Anf.  179  ORDFÖRANDEN 52

Anf.  180  KARIN GRANBOM (fp) 52

Anf.  181  KENNETH G FORSLUND (s) 52

Anf.  182  LARS LINDBLAD (m) 53

Anf.  183  EVA ARVIDSSON (s) 53

Anf.  184  ULF HOLM (mp) 53

Anf.  185  ORDFÖRANDEN 54

Anf.  186  INGVAR SVENSSON (kd) 54

Anf.  187  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 54

Anf.  188  Statssekreterare CLAES ÅNSTRAND 54

Anf.  189  CARL B HAMILTON (fp) 55

Anf.  190  ULF HOLM (mp) 55

Anf.  191  Statssekreterare CLAES ÅNSTRAND 56

Anf.  192  ORDFÖRANDEN 56

Anf.  193  Statssekreterare KERSTIN ELIASSON 56

Anf.  194  ORDFÖRANDEN 56

Anf.  195  Statssekreterare KERSTIN ELIASSON 56

Anf.  196  ORDFÖRANDEN 57

Anf.  197  Statssekreterare KERSTIN ELIASSON 57

Anf.  198  ORDFÖRANDEN 57

Anf.  199  Statssekreterare KERSTIN ELIASSON 57

Anf.  200  KARIN GRANBOM (fp) 58

Anf.  201  ULF HOLM (mp) 58

Anf.  202  ORDFÖRANDEN 58

Anf.  203  PER BILL (m) 58

Anf.  204  EVA ARVIDSSON (s) 58

Anf.  205  Statssekreterare KERSTIN ELIASSON 59

Anf.  206  Ämnessakkunnige PETER JOHANSSON 59

Anf.  207  ORDFÖRANDEN 60

Anf.  208  Statssekreterare KERSTIN ELIASSON 60

Anf.  209  ORDFÖRANDEN 60

5 §  Utbildning, ungdom och kultur 61

Anf.  210  ORDFÖRANDEN 61

Anf.  211  Statsrådet LENA HALLENGREN (s) 61

Anf.  212  ORDFÖRANDEN 61

Anf.  213  Statsrådet LENA HALLENGREN (s) 61

Anf.  214  PER BILL (m) 62

Anf.  215  Statsrådet LENA HALLENGREN (s) 62

Anf.  216  ORDFÖRANDEN 62

Anf.  217  Statsrådet LENA HALLENGREN (s) 62

Anf.  218  ULF HOLM (mp) 62

Anf.  219  MARIE GRANLUND (s) 63

Anf.  220  Statsrådet LENA HALLENGREN (s) 63

Anf.  221  ORDFÖRANDEN 63

Anf.  222  Statsrådet LENA HALLENGREN (s) 63

Anf.  223  ORDFÖRANDEN 63

Anf.  224  Statsrådet LENA HALLENGREN (s) 63

Anf.  225  PER BILL (m) 64

Anf.  226  ORDFÖRANDEN 64

Anf.  227  Statsrådet LENA HALLENGREN (s) 64

Anf.  228  ORDFÖRANDEN 64

Anf.  229  Statsrådet LENA HALLENGREN (s) 64

Anf.  230  ORDFÖRANDEN 64