Fredagen den 20 februari 2009

EU-nämndens uppteckningar 2008/09:21

1 §  Allmänna frågor och yttre förbindelser

Utrikesminister Carl Bildt

Statsrådet Cecilia Malmström

Återrapport från ministerrådsmöte den 26 och 27 januari 2009

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 23 och 24 februari 2009

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

God morgon! Härmed förklarar jag sammanträdet öppnat. Vi säger också god morgon till utrikesministern och EU-ministern samt deras medarbetare. Vi börjar med de punkter som rör dem. Därefter kommer Beatrice Ask och Tobias Billström.

Vi säger också god morgon och välkommen till Irene Oskarsson, ny kd-suppleant. Det har vi redan sagt en gång men då var Irene inte här och därför säger vi det så att hon får höra det. Välkommen till nämnden!

Sedan sist har vi, vilket jag ska anmäla så här i början, haft skriftligt samråd angående förra veckans A-punktslista. Numera lägger vi ju det strax utanför sammanträdet med möjlighet för ledamöter att ställa frågor. Sedan har vi skriftligt samråd som i normalfallet slutar kl. 14.00 på fredagar. Det gjorde det även förra fredagen då vi hade stöd för regeringens ståndpunkter i de ärenden som fanns på listan.

Det har kommit lite nya handlingar på bordet. Vill kanslichefen anmäla dem?

Anf.  2  Kanslichefen JAN OLSSON:

Framför allt har det kommit en reviderad lista över de energiprojekt som avses i punkten om återhämtningsplanen. Det finns två nya dokument på bordet beträffande det.

Anf.  3  ORDFÖRANDEN:

Tack så mycket! Det kommer vi till i samband med de allmänna frågorna, som vi ska ge oss på nu.

Vi börjar med de Malmströmska frågorna, och sedan tar vi utrikesfrågorna. Allra först tar vi dock återrapporten från ministerrådsmötet den 26 och 27 januari. En rapport är utsänd därifrån, som nämndens ledamöter fått. Jag ber er notera och respektera att den är hemligstämplad, så den kan man gärna lägga i den blå mappen efteråt.

Vill EU-ministern kommentera den får hon gärna göra det. Vill utrikesministern säga något om den får han gärna göra det. Nej, ingenting. Då går vi till frågorna.

Anf.  4  ULF HOLM (mp):

Fru ordförande! Det gäller Cecilia Malmströms punkter. Under A-punkten står att en medlemsstat tog upp frågan om politiska konsekvenser av avlistning. Jag är bara nyfiken på vilken medlemsstat det var. Jag blir så nyfiken när det endast står ”en MS”.

Jag tycker att det är bra – det står på s. 2 – att ordförandeskapet kommer att nära samarbeta med Frankrike och Sverige angående hur Lissabonfördraget ska hanteras inför det svenska ordförandeskapet.

På s. 6 står att Sverige tog upp om satsningar på alternativa energikällor. Jag får inte fram någon återrapport från ordförandeskapet – om man vill justera underlaget i enlighet med de synpunkter som sju medlemsstater lyfte fram eller om förslaget är oförändrat på den punkten.

Anf.  5  ORDFÖRANDEN:

Det var rätt många frågor. Vi börjar med dem.

Utrikesministern räckte upp handen. Var det inledningsvis, eller?

Anf.  6  Utrikesminister CARL BILDT (m):

Även om avlistningsärendet i formell mening låg på Cecilias bord kan jag nämna att det också var uppe på lunchdiskussionen med utrikesministrarna. Då gällde det mer de utrikespolitiska konsekvenserna.

Jag noterar att avlistningsbeslutet numera är överklagat av Frankrike. I den diskussion som jag var med på – det kan ha varit annorlunda i den som Cecilia Malmström var med på – meddelade Frankrike de invändningar de hade och att de skulle komma att formellt överklaga. Det är alltså en fortsatt juridisk process i ärendet.

Anf.  7  Statsrådet CECILIA MALMSTRÖM (fp):

Vad gäller den sista frågan, om förnybart, var det en allmän diskussion om det. Sverige lyfte då fram att vi tyckte att energieffektivisering och förnybart lite grann kom bort i diskussionen. Den diskussionen ägde ju rum precis efter det att gassituationen hade lösts; alla hade den i färskt minne och det blev en väldig fokusering på den. Vi menade att vi långsiktigt inte får glömma bort att det också handlar om förnybart och energieffektivisering. Jag ville föra in det i debatten och inför den kommande diskussionen.

När det gäller Lissabonfördraget blev jag lite osäker på vad som var frågan.

Anf.  8  ULF HOLM (mp):

Det var ingen fråga. Det var beröm.

Anf.  9  Statsrådet CECILIA MALMSTRÖM (fp):

Var det beröm? Det var därför jag blev så osäker. Jag tackar ödmjukast, fru ordförande.

Anf.  10  SUSANNE EBERSTEIN (s):

Jag har en fråga till utrikesministern. Vi skulle nämligen vilja ha en återrapport från mötet den 11 februari. Då träffade EU-trojkan, det vill säga även vår utrikesminister, Ryssland.

Vad sades vid det mötet? Hände det någonting? Var det någonting som gick framåt eller hur blev det?

Anf.  11  ORDFÖRANDEN:

Låt mig säga, så att det kommer med i protokollet, att det är viktigt att komma ihåg att man i trojkarollen företräder fattade EU-beslut gentemot andra länder, det vill säga de kräver inte samråd. Trojkaaktiviteterna kräver inte samråd i nämnden. Däremot tror jag säkert att utrikesministern gärna svarar på frågor.

Anf.  12  Utrikesminister CARL BILDT (m):

Jag tror inte att jag har möjlighet att återrapportera från det mötet av formella skäl, eftersom jag inte företräder Sverige utan Europeiska unionen.

Det är en intressant frågeställning; den uppkommer nu för första gången. Vi formar Europeiska unionens politik i rådet, i slutsatserna. I den diskussionen företräder jag, eller vem det nu är, Sverige, och det samråder vi om. Därefter företräds unionen utåt i något olika konstellationer. Ibland är det av höge representanten, ibland av ordförandeskapet, ibland av trojkan, men det sker på basis av den politik som är etablerad och som det samråtts om. Det är väl så vi av formella skäl måste se på det hela.

Anf.  13  ORDFÖRANDEN:

Ja, det var precis så jag sade också. Det förekommer dock information om trojkamöten med mera när vi får information av och samråder med regeringen. Om utrikesministern vill får han svara på frågor, men jag ska vara absolut tydlig med att det inte berör Sveriges position inför rådet utan rådets position efter färdigt rådsmöte. Det ska vi vara alldeles klara över.

Anf.  14  SUSANNE EBERSTEIN (s):

Betyder det att jag ska tolka svaret så att under ordförandeskapet kommer Sveriges riksdag inte att få någon information över huvud taget när det gäller utrikesfrågor?

Anf.  15  Utrikesminister CARL BILDT (m):

Det är en god fråga som vi måste reda ut på ett eller annat sätt. Vi tittar nu på det som var praxis under 2001, för då fanns exakt samma problematik, om än det blir mer av detta nu av den enkla anledningen att den gemensamma utrikespolitiken nu är mycket mer omfattande än 2001.

Om vi håller oss till författningar är det så att vi har samråd om den svenska positionen. Nu kommer den svenska positionen att bli något annorlunda i detta sammanhang då den framförs, men det formella agerandet, som sker i unionens namn, har vi formellt sett icke samråd om.

Vi måste även titta på hur vi sätter upp informationskanaler. Om jag fortsätter att vara formell – vi kan väl börja med det formella – kommer jag och Cecilia Malmström att ha en informationsskyldighet till Europaparlamentet efter varje möte med allmänna rådet. Det är där vår informationsskyldighet ligger. Det finns ingen samrådsskyldighet i formell mening med Europaparlamentet, men vi har en informationsskyldighet till dem.

Detta kommer av lätt insedda skäl även att innebära kalendermässiga påfrestningar. Det kommer nämligen inte, av rent fysiska skäl, att vara möjligt att förena alla dessa aktiviteter. Vi har ju numera ett nationellt samråd med både utrikesutskottet och EU-nämnden. Till detta kommer en informationsskyldighet till Europaparlamentet som är rätt krävande. Den är nästan mer krävande än den vi har gentemot Sverige. Dessutom tillkommer verksamheten i sig. Ungefär så förhåller det sig.

Anf.  16  ORDFÖRANDEN:

Vi kommer att återkomma i frågan om former för samråd inför och under svenskt ordförandeskap i mer generell mening. Detta diskuteras ju även i gruppledarkretsen och med talmannen. Regeringen har dock fortfarande, även under ordförandeskapet, frihet att informera riksdagen i frågor som regeringen anser vara betydelsefulla.

När det gäller återrapporten ser det inte ut att finnas fler frågor. Vi lägger den till handlingarna och tackar för informationen.

Vi går så in på information och samråd inför rådet i allmänna frågor och yttre förbindelser. Utrikesutskottet informerades, om jag ska vara lite formell, i går den 19 februari av kabinettssekreterare Frank Belfrage. Som vanligt finns det en blå mapp med hemliga papper. Där ligger dock inte utkast till slutsatser vad gäller de stora punkterna som rör yttre förbindelser. De företas denna gång snarare i diskussionsform. Däremot ligger det två A-punkter i den blå mappen.

Det är ju så med A-punktshanteringen i övrigt att det finns en stor bunt med frågor som berör de här närvarande statsråden i dag. Om man absolut vill ställa frågor om dem får man självklart göra det när respektive statsråd är närvarande. Samrådet stänger vi dock efter mötet.

Punkt 3 på rådsagendan Allmänna frågor gäller resolutioner, yttranden med mera från Europaparlamentet och information om dessa. Här brukar det inte vara någon som vill säga någonting. Underlag är utsänt.

Anf.  17  HANS LINDE (v):

Fru ordförande! Det ställs vanligtvis inte frågor här, men det finns en intressant resolution som EU-parlamentet antagit om situationen i Guinea. Det är något som vi sällan diskuterar eller för upp på dagordningen trots att utvecklingen i Guinea varit oroväckande i flera år.

Det riktas en uppmaning från EU-parlamentet, framför allt till kommissionen, att man ska frysa delar av biståndet och införa målinriktade sanktioner. Uppmaningen är visserligen riktad till kommissionen, men det vore intressant att höra vad den svenska regeringen anser om de krav som reses från EU-parlamentet.

Anf.  18  Utrikesminister CARL BILDT (m):

Den sannfärdiga beskrivningen är att regeringen inte har tagit ställning till detta. I största allmänhet är det en synnerligen oroande situation. Det har inte varit uppe på rådets bord ännu. Det är parlamentet som har givit uttryck för en ståndpunkt. Det ska vi titta på.

Om det blir föremål för rådsbehandling kan jag inte bedöma. Med nuvarande utveckling kan man dessvärre göra prognosen att det förr eller senare blir föremål för rådsbehandling också.

Anf.  19  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för informationen på denna punkt.

Vi går vidare till punkt 4, Förberedelser inför Europeiska rådet den 19 och 20 mars. Här föreligger kommenterat utkast till dagordning. Europaministrarna ska fastställa den och skicka den till Europeiska rådet. Frågan om inspel inför Europeiska rådet har också varit föremål för behandling i flera olika råd och i därtill hörande nämndsammanträden.

Förslaget till den kommenterade dagordningen inför Europeiska rådet skickades ut i går.

Anf.  20  Statsrådet CECILIA MALMSTRÖM (fp):

Fru ordförande! Som ordföranden var inne på fastställer vi i princip rubrikerna. Sedan kommer substansdiskussionen på nästa Gaerc i början av mars. De här rubrikerna är faktiskt något mer fylliga än de brukar vara.

Det handlar om att Europeiska rådet – jag talar då om det ordinarie Europeiska rådet den 19 och 20 mars – ska behandla den ekonomiska och finansiella situationen, energi och klimat samt yttre förbindelser.

Dessutom kommer det med allra största sannolikhet att bli en uppdatering från Irland om läget rörande Lissabonfördraget efter de slutsatser som antogs i december. Jag kommer just från Dublin. Min bedömning är att den diskussionen inte kommer att var särskilt substantiell utan mest visa hur diskussionerna och tankarna går och att man inte är redo att vara mer konkret förrän i juni. Det är den bedömning jag gör i dag.

Man kommer att följa upp de åtgärder som man vidtog på toppmötet i oktober med anledning av den mycket oroliga finansiella situationen och åtgärderna för att skapa större stabilitet. Man ska också bedöma genomförandet av återhämtningsplanen. Det är ju nästa punkt, så jag återkommer i detalj till den.

Man ska, som brukligt, i mars följa upp Lissabonstrategin. Den här gången handlar det särskilt om situationen på arbetsmarknaden. Det får vi säkert också anledning att återkomma till.

Ordföranden föreslår också att man ska göra ett gemensamt stöduttalande för inre marknadens principer och budgetdisciplin. Europeiska rådet ska fastställa sin ståndpunkt inför G 20-mötet den 22 april. Under Energi och klimat ska Europeiska rådet behandla den andra strategiska energiöversynen. Där väntas fokus ligga på försörjningstrygghet. Det är ett av de tjeckiska prioriterade områdena.

Europeiska rådet kommer också, hoppas jag, att fastställa EU:s ståndpunkt inför COP 15 i Köpenhamn med utgångspunkt i det arbete som pågår i Ekofin och miljörådet. Det handlar mer om de finansiella frågorna än om ett förhandlingsmandat.

Vad gäller yttre förbindelser finns än så länge på agendan bara frågan om det östliga partnerskapet och Medelhavsunionen, som utrikesministern återkommer till.

Coreper behandlade den här dagordningen vid sitt möte i onsdags. De flesta medlemsstaterna välkomnade den. Sverige betonade vikten av väl fungerande kreditmarknader för att åstadkomma ekonomisk återhämtning. Vi betonade även vikten av Lissabonstrategin och den inre marknaden. Vi har också stött ordföranden när det gäller att försöka komma fram till konkreta slutsatser för förberedelserna inför Köpenhamn.

Det var om agendan, fru ordförande. Jag återkommer på nästa punkt gärna till själva innehållet i återhämtningsplanen.

Anf.  21  SUSANNE EBERSTEIN (s):

Det handlar ju om energi. Vi fullföljer för säkerhets skull vår avvikande mening från förra fredagen när det gäller elmarknaden. Vi anser att man ska fullfölja den idé man hade från början i EU att man först ska ha regionala fungerande marknader, sedan en gemensam marknad när det är klart.

För vår del gäller det den nordiska marknaden och de baltiska staterna, om ni kommer att diskutera just detta ämne.

För säkerhets skull vill jag säga det.

Anf.  22  ORDFÖRANDEN:

Det står Socialdemokraterna fritt att anmäla avvikande meningar när de vill. Jag tror att det här passar bättre på punkt 5. Jag tror att det är där energifrågan kommer upp materiellt. Nu behandlar vi hur dagordningen ska se ut inför Europeiska rådet, om jag har förstått det rätt.

Anf.  23  Statsrådet CECILIA MALMSTRÖM (fp):

Vi kan ha en lång debatt i sakfrågan. Jag har följt nämndens diskussioner med andra statsråd i den här frågan. Mer konkret återkommer jag till detta under återhämtningsplanen. Min avsikt var att bara gå igenom punkterna på dagordningen.

Anf.  24  ULF HOLM (mp):

Fru ordförande! Jag tänker ta upp min avvikande mening på nästa punkt, den om återhämtningsplanen, men jag kommer ändå att ha avvikande mening.

Jag vill veta lite mer om vad som är på gång på Irland. Ministern sade att det inte kommer att bli någon substantiell information eller debatt. Är det dödläge som gäller? Jag hoppas ju att det är dödläge eftersom jag inte vill ha Lissabonfördraget. Det kan vara bra att veta inför det svenska ordförandeskapet.

När man diskuterar den finansiella krisen tycker jag att arbetstagarnas rättigheter måste lyftas upp tydligare. Vi ser nu effekterna här i Sverige av hur det ligger till. Det är också ett extra toppmöte nästa söndag som statsministern ska till. Det måste väl hänga ihop på något sätt. Det som händer på det toppmötet kommer upp två veckor senare. Det skulle vara bra att veta hur planeringen ser ut där, även om vi formellt har samråd med statsministern nästa fredag. Det måste hänga ihop med planeringen för det ordinarie toppmötet två veckor senare.

Jag skulle gärna vilja att EU-ministern lyfte upp klimatfrågorna högre. De är väldigt väl uttryckta här, men det är trots allt mer inriktat på energisäkerhet och mindre på hur man konkret kan göra för att få fram de förnybara energikällorna. Även om det kanske mer formellt kommer på nästa punkt bör det skrivas ut tydligare här.

Vi har två mer perifera saker som kanske inte hör hemma här, utan mer inför EU-toppmötet.

Det har ju varit en liten skandal med dunfjädrar, en fråga som jordbruksministern har lovat att ta upp på EU-nivå. Det brukar vara en del sådana där punkter om slutsatser från EU-toppmötet. Skulle inte Sverige kunna lyfta upp att EU:s regelverk ska följas och att kommissionen inte ska betala ut pengar till djuruppfödare som bryter mot regelverket etcetera?

Den andra frågan gäller öppenheten. Jag har förstått att öppenhetsfrågan kommer att vara knivig för oss eftersom det finns länder som inte vill gå så långt som Sverige. Det kan vara läge att försöka lyfta upp frågan på en högre nivå för att hjälpa förhandlingarna till hösten.

Anf.  25  ORDFÖRANDEN:

Jag ska börja med att sortera vad som kommer var.

Om Socialdemokraterna vidhåller sin avvikande mening om energimarknaden hamnar den nog på punkt 5. Det är där vi har den materiella behandlingen av energimarknad, infrastruktur, projektlista och allt det. Det kommer snart.

Man kan nu ställa frågor om dagordningen och vad Europeiska rådet borde handla om. Det har Ulf Holm redan gjort.

Innan jag ger ordet till EU-ministern för att svara på dem ska jag i förbifarten nämna att vi på Beatrice Asks agenda kommer att behandla en övrig fråga som Sverige har velat ta upp om öppenhetsförordningen. Den kommer när hon är här, även om det självklart går bra att ställa frågan nu.

Anf.  26  Statsrådet CECILIA MALMSTRÖM (fp):

Vi kanske kan återkomma till en del om klimat och energi på punkt 5. Jag sparar en av Ulf Holms frågor till dess.

När det gäller Irland är det indirekt knutet till agendan. Jag svarar naturligtvis alltid mycket gärna på Ulf Holms frågor, särskilt efter den komplimang jag fick i förmiddags och som jag tyvärr missade.

Läget på Irland är sådant att man förbereder för en ny folkomröstning. Man utgår från de beslut som fattades på det europeiska toppmötet i december när man begärde att få legala juridiska garantier på tre områden, som Ulf Holm känner till. Det arbetet pågår. Det är ganska tekniskt. Det handlar om att man vill vara säker på att kunna uppvisa för de irländska väljarna att man har totala garantier för att EU inte kommer att stifta lag på områdena neutralitet, skatter, värderings- och familjefrågor, om jag uttrycker mig lite sammanfattande.

Arbetet pågår i nära samarbete med rådssekretariatet och med mycket öppna kort med det tjeckiska ordförandeskapet. Man är inte färdig ännu.

Stödet för Lissabonfördraget har enligt flera undersökningar ökat kraftigt på Irland samtidigt som situationen på Irland är mycket problematisk ur ekonomisk synvinkel. Hur mycket dessa påverkar varandra är naturligtvis svårt att veta.

Det finns ännu inget datum för en folkomröstning. Tanken är väl att man i juni ska ha de juridiska garantierna helt klara och i samband med det annonsera ett datum för nytt toppmöte och att rådet då gör ett slags uttalande om detta. Det är mer en lägesbeskrivning som jag antar att Brian Cowen kommer att göra. Jag tror dock inte att det kommer att vara särskilt substantiellt. Det finns en möjlighet till att träffas före rådet, så om det händer något kan jag återkomma till frågan.

Frågan om hur man plockar fjäderfä har naturligtvis upprört många. Jag vet att Eskil Erlandsson har sagt att han ska ta upp den. Jag har inte hört det allra senaste som har hänt. Jag ber att få återkomma till frågan och be Eskil Erlandsson rapportera om det har hänt något på jordbruksmötet och om han har hunnit lyfta upp frågan där. Jag kan inte svara på det.

När det gäller frågan om sysselsättning och arbetstagarnas situation kan jag säga att Lissabonstrategin ska fokusera på arbetsmarknadssituationen. Vi har ännu inget underlag, så jag kan inte säga så mycket mer till nämnden om detta i dag. Jag hoppas kunna vara mer konkret nästa gång.

Det ska vara ytterligare ett extra toppmöte i maj. Det kommer att fokusera på just arbetslöshet och situationen på arbetsmarknaden. Då tror jag säkert att det kommer att finnas mer substans. Det extra toppmötet den 1 mars kommer säkert också att leverera något som behöver följas upp senare. Det är flera olika steg, och det finns säkert anledning att återkomma.

I dagsläget är det, som ofta vid februari-Gaerc, inte så mycket substans levererat inför själva toppmötet. Förhoppningsvis kommer det till nästa gång vi ses.

Beatrice Ask kommer säkert att ta upp frågan om öppenhet. Jag för mycket intensiva samtal i parlamentet med rapportören Michael Cashman. Jag var själv inblandad i lagstiftningen förra gången. Det är mycket svårare den här gången. Förra gången hade vi en blockerande minoritet. I dag är det ett större EU med många länder som inte ser frågan om öppenhet på riktigt samma sätt som vi. Det är en mycket svår fråga.

De har nu haft en första omröstning i utskottet i parlamentet. Det blir förmodligen en omröstning senare. Vi samarbetar med de goda krafter som finns i parlamentet och naturligtvis med de medlemsländer som tycker som vi och där vi har ett nära allierat samarbete. Det är en svår fråga som möjligen behöver hanteras under det svenska ordförandeskapet.

Anf.  27  KERSTIN LUNDGREN (c):

Om det finns avvikande mening på den här punkten tycker jag, som ledamot av nämnden, att det vore spännande att ta del av vad den handlar om. Anser Miljöpartiet att man ska föra upp dunplockning på Europeiska rådets möte, att den frågan står på högkant? Är det det som är en avvikande mening? Vad står de avvikande meningar för som jag hör från olika håll?

Det blir lite konstigt när vi diskuterar dagordningen och det talas om avvikande meningar.

Anf.  28  ORDFÖRANDEN:

Materiella åsikter om energimarknaden kommer att hamna i majoritets- eller avvikandemeningsform på punkt 5. Även jag är lite nyfiken på vad som finns kvar på punkt 4.

Ulf Holm kan få svara på om det finns avvikande mening i förhållande till regeringens position när det gäller vad som ska stå på agendan vid toppmötet. Det handlar punkt 4 om.

Har Ulf Holm något emot det som har sagts i den frågan?

Anf.  29  ULF HOLM (mp):

Jag har inte begärt ordet eftersom jag inte har någon avvikande mening. Jag tyckte att jag sade det tydligt.

Jag levererade några frågor. Om Cecilia hade svarat helt fel hade jag kanske anmält avvikande mening, men jag tyckte inte att hon gjorde det i detta fall. Jag tyckte att det var ett bra svar att följa processen så jag har ingen avvikande mening.

Du behöver inte ta ut något i förskott, Kerstin Lundgren.

Anf.  30  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att vi har stöd för regeringens ståndpunkt utan några avvikande meningar.

Nu går vi in på punkt 5 där det förväntas diskussion och eventuellt beslut om den europeiska återhämtningsplanen.

Jag ska redogöra för ett par saker som har hänt i riksdagen sedan den här frågan var uppe senast. Kanslichefen har redan anmält att en ny lista från kommissionen på energiinfrastrukturprojekt ligger delad på bordet.

Näringsutskottet överlade i energifrågan den 29 januari då det fanns majoritet för regeringens ståndpunkt med avvikande mening från mp och särskilda yttranden från Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Frågan behandlades sedan i nämnden inför Ekofin. Det gjorde vi den 6 februari då vi hade enigt stöd för regeringens ståndpunkt.

Dessförinnan hade vi även samråd inför förra Gaerc då frågan också var uppe. Då fanns det stöd för regeringens förehandlingsupplägg med avvikande meningar från s, v och mp.

Allra sist: Förra fredagen hade vi frågan uppe i nämnden, då inför energiministermöte. Då fanns det stöd för regeringens ståndpunkt. Det var där det fanns avvikande mening från s, v och mp – jag ber om ursäkt.

Vi var överens inför Gaerc och Ekofin. Det förelåg särskilda yttranden i näringsutskottet. Sedan blev det avvikande meningar förra fredagen. Så har resan gått i riksdagen.

Jag ska i detta sammanhang också nämna att arbetsmarknadsutskottet i går den 19 februari överlade om frågan om användning av globaliseringsfonden. Men det finns inga noteringar därifrån. Jag nämner detta i förbifarten, men det kanske inte riktigt ligger i mittfåran för denna diskussion som jag tror handlar mer om energi. Men ni kan känna till det eftersom det berör riksdagens uppfattning om användning av globaliseringsfonden. I den här frågan får ledamöterna vända sig till Ulf Holm.

Anf.  31  ULF HOLM (mp):

Det fanns en avvikande mening från s, v och mp gällande en del av kommissionens förslag på ändringar i förordningen om globaliseringsfonden som vi vill införa men som regeringen har sagt nej till. Så ska det vara.

Anf.  32  ORDFÖRANDEN:

Så ska det vara. Då vet alla det, och det syns tydligt i protokollet. Där står riksdagen inför dagens möte, inför vilket den kommenterade dagordningen från regeringen samt den nya energilistan är utsända.

Anf.  33  Statsrådet CECILIA MALMSTRÖM (fp):

Fru ordförande! Allmänna rådets möte kommer att försöka nå en politisk överenskommelse om den återhämtningsplan som ska finansieras via EU-projekten.

Ordförandeskapet har meddelat att man inte förutser att det ska antas slutsatser vid mötet utan att det mer ska bli en överenskommelse. Eftersom detta ska vara en grund för överläggningar med Europaparlamentet menar Sverige att det vore bra om vi hade ett skriftligt mandat från rådet så att det blir så konkret och tydligt som möjligt. Vi verkar för detta och trycker på. Möjligen dyker det upp ett sådant under helgen, och vi meddelar naturligtvis nämnden så fort som möjligt. Men i dagsläget finns det inte något sådant, utan tanken är att det ska bli en diskussion och att det ska koka ned till en samsyn. Med tanke på frågans komplexitet är det inte säkert att denna samsyn automatisk uppenbarar sig. Vi får se.

Sverige stöder i huvudsak att energinätverk inklusive vindkraft och bredband pekas ut i kommissionens förslag. Det är i linje med Europeiska rådets slutsatser från december.

Vi hade gärna sett att det fanns fler projekt om energieffektivisering på listan. Därutöver har kommissionen lagt till satsningar i linje med hälsokontrollen av jordbrukspolitiken, CAP. Här anser inte vi att det finns skäl att utöka tillgängliga medel för landsbygdsutveckling utöver de ökningar som redan är gjorda inom ramen för hälsokontrollen. Det fanns inte heller någonting om detta i december, så det här är ett nytt inspel från kommissionen som vi inte stöder.

Vad gäller själva listan stöder vi särskilt sammanlänkningen av Sverige och de baltiska länderna – elnäten, Kriegers flak, Skanled.

När det gäller finansieringen tror jag att finansministern har varit här flera gånger och talat om detta. Ni känner till att vi har problem med kommissionens förslag. Vi menar att finansieringen i möjligaste mån bör ske genom omprioriteringar i budgeten och att eventuella bredbandsprojekt till exempel ska finansieras inom kategori 1 a. Om det blir ett bredare finansieringspaket kan vi acceptera andra lösningar. Men detta är utgångspunkten.

Vi stöder inte att man använder marginalerna från budgetkategorin från 2008. Vi anser att det är av största vikt att finansieringen via EU-budgeten i övrigt bara kompletterar annan finansiering.

Detta är utgångspunkten för diskussionen från svensk sida på måndag. Jag förstår att det finns olika synpunkter här, och jag ser fram mot att höra nämndens synpunkter och frågor.

Anf.  34  ORDFÖRANDEN:

Innan jag ger ordet till nämndens ledamöter ska jag bara kommentera läget inför rådet. Det låter på EU-ministern som om det finns en skarp och tydlig regeringsståndpunkt i sak. Då är det den som vi förhåller oss till. Ibland finns det papper på det från ordförandeskapet, ibland inte. Men det som har framförts och det som vi hittills har fått i skrift räcker för att nämnden ska ta ställning till regeringens ståndpunkt, och det ska vi försöka göra i dag.

Vill EU-ministern kommentera formfrågan?

Anf.  35  Statsrådet CECILIA MALMSTRÖM (fp):

Fru ordförande! Nej, jag vill bara kortfattat säga att skillnaden mellan den tidigare listan och den reviderade listan som vi fick nu är att man har skurit ned en hel del i fråga om bidragen, framför allt gäller det projekt i syd. Det går alltså i svensk riktning där. Man har också sänkt bidragen till koldioxidlagringsprojekten något. Det är den stora skillnaden gentemot den tidigare listan. Detta vill jag bara säga som en upplysning i denna fråga eftersom listan kom lite sent. Den kom sent till oss också.

Anf.  36  SUSANNE EBERSTEIN (s):

Vi socialdemokrater vill först fullfölja den avvikande meningen från arbetsmarknadsutskottet. Jag kan möjligtvis gå med på att jag var överförsiktig när det gällde energifrågan, och jag vill därför att det som jag sade där, under punkten 3, flyttas till punkt 5, som vi var överens om. Vi har alltså avvikande mening under denna punkt när det gäller just regionala marknader.

Anf.  37  ORDFÖRANDEN:

Det är noterat.

Anf.  38  HANS LINDE (v):

Vi vidhåller också våra avvikande meningar både från arbetsmarknadsutskottet och från tidigare EU-nämndsmöte.

Anf.  39  ULF HOLM (mp):

Vi fullföljer också våra avvikande meningar. Den avvikande meningen från näringsutskottet gäller innehållet där vi tycker att det inte räcker med de omprioriteringar som har skett sedan förra veckan när det gäller mer pengar till energieffektivitet och förnybara energikällor. Vi skulle vilja se mer där. Vi fullföljer även vår avvikande mening från arbetsmarknadsutskottet när det gäller globaliseringsfonden.

Sedan vill jag lägga till att jag är lite osäker på regeringens uppfattning när det gäller finansieringen. Om jag förstår Cecilia Malmström rätt är den svenska utgångspunkten fortfarande, trots att detta har förhandlats ett bra tag, att detta ska vara budgetneutralt. Samtidigt har vi fått veta att det är många länder som inte tycker det. Hur är läget i förhandlingarna? Detta kan inte behöva avgöras just nu. Det måste ha skett en förflyttning.

Jag kan instämma i regeringens åsikt att det ska vara budgetneutralt. Men jag är rädd för att regeringen kommer att gå med på att vissa delar inte är budgetneutrala, det vill säga att man utökar budgeten.

Regeringen har själv i en faktapromemoria sagt att om det skulle bli som kommissionen föreslår skulle den svenska avgiften öka med 1 400 miljoner kronor. Det kan i alla fall inte vi från Miljöpartiet ställa oss bakom. Jag skulle vilja veta lite mer om den ekonomiska situationen. Det är två eller tre veckor sedan Anders Borg var i nämnden och redogjorde för den. Vad har hänt sedan sist?

Anf.  40  Statsrådet CECILIA MALMSTRÖM (fp):

Fru ordförande! Jag vill be vice ordföranden om ett förtydligande om vari den avvikande meningen består. Det var flera frågor som jag nämnde att Sverige skulle ta upp. Det handlar om att stödja huvudinriktningen när det gäller vindkraft, bredband och förnybar energi. Det handlar om den finansiella frågan. Och det handlar om projekten när det gäller de baltiska länderna till exempel. Finns det avvikande mening även där? Det är bra att veta.

Är det så att Socialdemokraterna vill att man ska bygga upp den nordiska och baltiska energimarknaden men inte den europeiska? Vi ser ingen motsättning här emellan. Den nordiska och baltiska inom vårt närområde är naturligtvis prioriterad, men vi har en lång tradition i Sverige då vi har tyckt att det är viktigt att även bygga ihop energimarknaderna i hela Europa. Vi ser ingen motsättning här emellan. Jag vill bara, så att det blir klart, veta vari den avvikande meningen består.

När det gäller Ulf Holms fråga är det korrekt att vi inte är överens i fråga om finansieringen. Sverige vidhåller mycket bestämt att vi tycker att detta ska vara budgetneutralt. Det är en gammal svensk klassisk åsikt att man inte ska ändra i en överenskommen budget utan att man måste hålla den. Denna åsikt har vi också framfört hela tiden. Det finns ett antal medlemsländer som tycker som vi, och det finns också ett antal medlemsländer som absolut inte tycker så. Vi har ännu inte löst denna fråga, och den kommer säkert att bli föremål för fortsatt diskussion. Det är klart att vi på något sätt måste komma överens. Men detta är Sveriges uppfattning.

Anf.  41  SUSANNE EBERSTEIN (s):

Detta är egentligen en fråga för näringsministrarna. Förra veckan hade vi först ett särskilt yttrande i näringsutskottet. Sedan hade vi en avvikande mening i EU-nämnden. Det handlar om den gemensamma elmarknaden. I enlighet med det som faktiskt sades i början av 90-talet skulle man starta med att se till att man hade väl fungerande regionala marknader innan man kopplade ihop hela EU. Vi vill att man verkligen ska se till att de regionala marknaderna först fungerar innan man kopplar ihop hela Europa.

Dessutom är det så att vi till den nordiska marknaden naturligtvis räknar även de baltiska staterna.

Anf.  42  ORDFÖRANDEN:

Jag vill också ställa en fråga om energimarknaden till EU-ministern om det politiska läget både i rådet och i Sverige. Vi hade en ganska animerad diskussion i det här rummet förra fredagen efter det som vi i majoriteten uppfattade som en förflyttning från oppositionen. Vi har tidigare haft ett brett stöd här i huset för en gemensam europeisk energimarknad, infrastruktur, transeuropeiska energinät och annat.

Jag skulle vilja höra EU-ministerns kommentar till hur den förflyttning som sker här påverkar förhandlingsläget och debattklimatet även i andra länder. I återrapporten från förra mötet såg det ut som om det var ganska många länder – i alla fall vi och ytterligare 13 länder – som drev på till förmån för en gemensam energimarknad. Det är väldigt viktigt för att inte driva till exempel polacker och tjecker in i ökat kolberoende eller ökat Rysslandsberoende. Därför är frågan viktig. Det kan vi ha fortsatta politiska debatter om. Men jag skulle vilja be om en kommentar till hur den frågan ligger till i rådet och vart den är på väg.

Anf.  43  Statsrådet CECILIA MALMSTRÖM (fp):

Jag tackar ordföranden och vice ordföranden för klargöranden. Jag vill ändå fortfarande hävda att det inte finns någon motsättning. Vi stöder naturligtvis de projekt som finns med i kommissionens lista som i huvudsak är inriktad på Norden inklusive Baltikum och hoppas att dessa projekt ska kunna realiseras. Men jag har uppfattat att det sedan länge har varit en svensk ståndpunkt att vi ska jobba för en liberalisering och en integrering av de europeiska energimarknaderna. Det är en majoritetsuppfattning inom EU, och den frågan har aktualiserats ytterligare under det senaste halvåret med hänvisning till de omständigheter som har varit. Det kommer säkerligen att vara en fråga som ligger högt på agendan.

Det är klart att det är väldigt tråkigt om det uppfattas som att Sverige nu är delat och att vi kanske kan tänkas byta åsikt om det skulle ske ett regeringsskifte. Detta har varit en långsiktig syn från vår sida som vi har arbetat med och som vi har känt att vi har haft stöd för.

Sedan är, som sagt, Norden och vårt närområde naturligtvis prioriterat för oss. Vi har en samsyn och ett nära samarbete med våra nordiska och våra baltiska vänner. Men det utesluter på inget sätt att vi också stöder de övriga ambitionerna i Europa. Det är klart att det komplicerar det hela en smula om det uppfattas som att det finns en djup skiljelinje här i svensk politik.

Regeringen står fast vid att vi tycker att detta är en viktig fråga, och vi kommer att fortsatt hävda den på de olika europeiska rådsmötena och i de olika konstellationerna, och jag kommer att hävda den på måndag. Men det är klart att det är tråkigt att konstatera att det uppenbarligen inte finns stöd för den linjen i oppositionen eftersom det har varit en ganska traditionell svensk uppfattning. Så har jag uppfattat det.

Anf.  44  ULF HOLM (mp):

Fru ordförande! EU-ministern sade att det hade blivit förändringar inom dessa budgetramar och att budgetposten som gäller koldioxidlagring hade minskat. Jag kan inte se det i det underlag som vi har fått här på bordet. Där finns det i stället en ökning på 300 miljoner på det som kallas gasledningar. Är den ökningen tagen från de pengar som har avsatts tidigare till koldioxidlagring? Man har inte lagt till någonting när det gäller förnybara energikällor. Där finns bara havsbaserad vindkraft. Men vi skulle gärna vilja se att det blev ännu större ökningar på den punkten.

EU-ministern nämnde inte någonting om globaliseringsfonden. Det finns förslag från kommissionen om att göra en del förändringar, bland annat att det ska omfatta ett mindre antal arbetstagare som blir uppsagda, en minskning från 1 000 personer till 500 personer.

Tyvärr föreslår man också att medfinansieringen från EU ska öka. På den punkten tycks regeringen och Miljöpartiet vara överens om att en ökad medfinansiering inte är bra. Men jag kan inte förstå varför regeringen motsätter sig att det ska omfatta färre arbetstagare, alltså att man går från 1 000 till 500.

Hittills är det bara åtta länder som har sökt medel från globaliseringsfonden. Man har använt 3,7 procent. Då borde man väl underlätta just i detta krisläge så att fler länder, däribland Sverige, använder detta. Där kan vi vara helt överens om att inget parti i denna riksdag gillar globaliseringsfonden. Men den finns där. Då vore det dumt att inte utnyttja den. Jag vet inte om det kan bero på någon principiell hållning från den svenska regeringen att inte använda sig av de medel som är avsatta. Med det resonemanget skulle vi kanske sluta uppmana svenska småföretagare att söka EU-bidrag för jordbruket också eftersom inget parti i denna riksdag egentligen gillar EU:s jordbrukspolitik heller. Frågan är var den svenska regeringen står på den punkten.

Anf.  45  KERSTIN LUNDGREN (c):

Fru ordförande! Jag har en fråga som handlar om förhandlingslinjen när det gäller möjliga kompromisser. Vilken är förhandlingslinjen därnäst om man inte når framgång med budgetneutralitet? Är det att pressa bort ett antal projekt, eller vad tänker sig regeringen för åtgärder i den delen för att nå en kompromiss? Jag utgår från att regeringen inte tänker utnyttja vetorätt för att hantera den här frågan.

Jag har också en fråga bara för kunskaps vinnande. Jag uppfattar att det förslag som föreligger om energiprojekt bidrar till att knyta regioner samman i Europa. Jag uppfattade att Socialdemokraterna var positiva till att binda samman de baltiska staterna och Sverige på elsidan. Uppfattar jag det då rätt också att man motsätter sig det baltiska Skanledprojektet, eller är det ett projekt som accepteras? Och finns det andra projekt som Socialdemokraterna är emot? Det är bra att få klarhet i vad som egentligen är hållningen.

Anf.  46  Statsrådet CECILIA MALMSTRÖM (fp):

Fru ordförande! Först Ulf Holms fråga om revideringen. Det är alltså från koldioxidlagringsbudgeten som man har flyttat pengar, och den tycker Sverige fortfarande är för hög. Vi har tidigare haft en diskussion om detta, och det tycks finnas en ganska stor samsyn om att det är mycket pengar till något som fortfarande är på ett ganska prematurt stadium, även om det förstås är mycket spännande forskning som bedrivs. På sikt kan Sverige säkert också tänka sig att komma i fråga för ett antal projekt. Men fortfarande är det mycket pengar för det. De fick också väldigt mycket pengar inom ramen för klimatuppgörelsen i december där Sverige hellre hade sett en lägre nivå.

Jag delar Ulf Holms uppfattning att det borde finnas mycket mer förnybart i detta. Det är en ståndpunkt som vi har framfört i olika organ. Själv har jag gjort det i Coreper, och jag kommer att göra det på måndag också.

När det gäller globaliseringsfonden – om det blir en diskussion om inrikespolitik eller en diskussion inför måndagens möte – och att man minskar antalet anställda som ska krävas för den kan jag inte se som något problem, utan det är just den ökade delfinansieringen som Sverige har varit emot. Jag tror att EU-nämnden enigt var emot globaliseringsfonden en gång i tiden. Vi tyckte inte att den behövdes. Det är heller inte fråga om särskilt mycket pengar på det stora hela, så det innebär ingen mirakelkur med tanke på de problem som Sverige står inför nu, inte minst inom bilindustrin. Men det är klart att vi tittar på möjligheterna där också. Det är ganska krångligt att söka de här pengarna, och det är som sagt inte stora belopp. Det som vi har varit motståndare till är den ökade delfinansieringen och globaliseringsfonden i sig. Men, som Ulf Holm säger, nu finns den där, och då får vi väl se om det möjligen finns någonting som vi skulle kunna få ut därifrån också.

När det gäller den finansiella frågan är det lite tidigt ännu att gå in på var en kompromiss skulle kunna landa. Vi har förstås ingen avsikt att använda vetorätten när det gäller hela återhämtningsplanen. Det är inte Sveriges avsikt, utan man får väl titta på lite olika bredare, alternativa finansieringslösningar inom privat sektor. Det är lite tidigt att gå in på var lösningen ligger, utan vi har varit väldigt tydliga med att framföra våra principiella argument. Vi kommer inte att hinna nå till en lösning på måndag, utan det ligger lite längre fram i tiden, så det är också en fråga som jag får återkomma till.

De tre projekt som Sverige har pekat ut som de som vi stöder särskilt handlar just om Sverige och de baltiska länderna, för att hänga på Kerstin Lundgrens fråga till vice ordföranden. Projekten är det baltiska elnätet, Kriegers flak och Skanled.

Anf.  47  ORDFÖRANDEN:

Som både Ulf Holm och EU-ministern så riktigt påpekar är inte globaliseringsfondens existens en fråga för förhandling på rådet på måndag. Senast frågan behandlades var dock när vi behandlade budgetöversynen. Då var vi överens om att den icke var ändamålsenlig, tror jag att det stod.

Anf.  48  BÖRJE VESTLUND (s):

Jag måste lägga mig i den här diskussionen, för jag undrar över den upprördhet som är över vårt ställningstagande och vår avvikande mening i energifrågan. Det ställningstagandet har vi haft ganska länge i just den delen. Vi har velat ha en nordisk elmarknad. Vi kompletterar med Baltikum. Det intressanta är hur man har tänkt sig den gemensamma energimarknaden. Vilka regionala marknader inom EU är det som i dag kan kopplas samman till en gemensam marknad? Sanningen är den att det är nästan inga. Det är en rad monopolmarknader, och den problematiken har man fortfarande inte klarat ut.

Jag förstår inte upprördheten från regeringens sida i just denna fråga. Vi har hela tiden hävdat att den nordiska elmarknaden måste utvecklas men att vi ska utveckla den tillsammans med Baltikum. Vi har också sagt att vi på sikt kan tänka oss en gemensam europeisk marknad. Det har vi hävdat hela tiden, i alla fall under de diskussioner som har varit i näringsutskottet.

Anf.  49  ORDFÖRANDEN:

Avvikande mening från s i den här frågan är nytt i nämnden sedan i fredags. Därför är det viktigt att det framgår i protokollet och inför regeringen var skiljelinjerna går i Sveriges riksdag. Sedan kan vi fortsätta att ha en inrikespolitisk debatt utanför detta rum. Men hur majoritet respektive opposition ställer sig i sakfrågan inför rådet är relevant att sortera ut här, så att det framgår tydligt.

Anf.  50  Statsrådet CECILIA MALMSTRÖM (fp):

Fru ordförande! Upprörd? Jag vet inte om jag ger ett upprört intryck. Jag känner mig ganska lugn i dag.

Det är regeringens mycket tydliga uppfattning att vi bör avreglera energi- och elmarknaderna i Europa. Att avregleringen inte har hunnit så långt är en åsikt som jag delar med Börje Vestlund, och det beklagar vi och vill arbeta mer för. Det finns också inom ramen för både Lissabonstrategin och inre marknadsutveckling och så vidare.

Vi är medlemmar i hela Europeiska unionen. Det är naturligt att vi söker ett samarbete med våra allra närmaste grannländer, men också att vi stöder utvecklingen av hela den europeiska energimarknaden. Det är en mycket tydlig uppfattning som vi har och som vi står för. Vi talar tydligt om för opposition och allierade här vad vi tycker. Jag bara konstaterar att det uppenbarligen finns olika åsikter om detta.

Anf.  51  ORDFÖRANDEN:

Därför är de tre avvikande meningarna anmälda och noterade.

Anf.  52  KERSTIN LUNDGREN (c):

Fru ordförande! Jag är inte heller det minsta upprörd. Jag är bara nyfiken, nyfiken på att få veta vari skillnaderna ligger och om vilka projekt i den här planen som vi skiljer oss åt. Det är det som vore intressant att få veta. Men jag inser att jag kanske inte får någon kunskap i den delen. Måhända får jag läsa det i något protokoll så småningom.

Anf.  53  BÖRJE VESTLUND (s):

Den stora skillnaden är väl helt enkelt att vi kanske inte har ett så ideologiskt synsätt på det här som möjligen ni har, utan att vi ser på det med realism.

Det finns inte de avreglerade marknader i Europa som gör att man kan ha ett sammanbundet nät på det sätt som man skulle vilja ha i den bästa av världar. Det är möjligen den stora skillnaden. Det är där vi skiljer oss åt. Därför vill vi satsa just på den nordisk-baltiska elmarknaden.

Anf.  54  ORDFÖRANDEN:

Jag tror säkert att den här debatten kommer att fortsätta, men ståndpunkterna inför rådet har framkommit.

Jag har noterat regeringens och majoritetens uppfattning och avvikande meningar och motiveringarna till dem från hela oppositionen.

Anf.  55  URBAN AHLIN (s):

Jag vill bara hänga på det som Börje Vestlund säger, för jag ser att det är väldigt förvånade miner på andra sidan bordet.

Jag tror att det är värt att gå tillbaka och studera de problem vi hade när vi startade den fria nordiska elmarknaden. Ska man ha en fri marknad måste kunder och säljare kunna mötas utan hinder, utan flaskhalsar. Vi hade problem med det när överföringskapacitet och annat inte fungerade. Precis som Börje Vestlund säger är det väldigt svårt att få en fri marknad, som den avreglerade nordiska, att kompletteras med områden där det finns statliga monopol.

Vi har ingenting emot, och vi drev den linjen redan under vår regeringstid, att den europeiska elmarknaden ska avregleras. Vad vi har uttryckt oro för är att Fredrik Reinfeldt säger att vi ska ha motorvägar med elkablar från vår fria fungerande elmarknad ned till en europeisk elmarknad som inte fungerar fritt. Då vet vi att det uppstår flaskhalsar och problem med överföringar och att en del andra kan tjäna på oss. Som jag sade i utrikesdebatten vill vi inte vara marknadsekonomins dummerjönsar. Så tänk till först vad det betyder att ha en fungerande marknad och vad det finns för problem där!

Vi har också mycket tydligt och klart deklarerat att vi vill ha med Baltikum in i den nordiska elmarknaden, för att vi tror att det är bra. Det är bra för utvecklingen, det är bra för handeln, men det är också bra säkerhetspolitiskt för de baltiska länderna. Det finns ingenting i projekten i den plan som EU presenterar som vi är emot. Det är regeringens politik, att man inte har någonting emot motorvägar till en ännu icke fungerande elmarknad, som vi har uttryckt förvåning över, för den skiljer sig från det som har varit svensk politik tidigare. Vi slår vakt om industrins konkurrenskraft och låga elpriser.

Anf.  56  ORDFÖRANDEN:

Jag är inte heller upprörd. Möjligtvis blev jag lite mer förvirrad nu.

Anf.  57  Statsrådet CECILIA MALMSTRÖM (fp):

Fru ordförande! Jag tror att Urban Ahlin så sent som i förrgår anklagade regeringen för att sakna visioner. Det måste då kännas härligt att veta att vi har en vision om en avreglerad, fungerande, integrerad, europeisk elmarknad. Vi börjar gärna i Norden och Baltikum, och vi vill fortsätta detta. Det är en vision som vi har för det europeiska samarbetet.

Det är tråkigt att Socialdemokraterna inte är så visionära längre, men det har väl att göra med interna diskussioner på oppositionens sida. Men jag står gärna för anklagelsen att jag är för visionär i det europeiska samarbetet, precis som regeringen är i många andra frågor när det gäller utrikespolitik och EU-politik.

Anf.  58  ORDFÖRANDEN:

Det som gör mig lite förvirrad är att Socialdemokraterna, om jag förstår det rätt, är överens med majoriteten om att hela den här listan passar ganska bra nu. Då vet vi det också.

Anf.  59  KERSTIN LUNDGREN (c):

Fru ordförande! Jag är glad att det finns en bred samsyn i EU-nämnden om de förslag som ligger för behandling i EU nästa vecka. Jag vill tacka för klargörandet, för min fråga var just var ni står i den fråga som vi har att behandla här i dag, och där uppfattar jag att det finns en samsyn.

Anf.  60  BENGT-ANDERS JOHANSSON (m):

Fru ordförande! Jag vill bara uttrycka mitt stöd för att regeringen nu har möjligheten att se på två fronter samtidigt, vilket är oerhört viktigt. Min erfarenhet är att det inte är bra om det i det säkerhetspolitiska arbetet inom EU kommer signaler om att man på något sätt skulle prioritera någon ö inom EU, därför att det skapar alltid en disharmoni. Vi har ju sett att inte minst energimarknaden kommer att kunna spela en väldigt viktig roll i det säkerhetspolitiska arbetet.

Jag ger mitt fulla stöd till regeringens position i frågan. Och driv den hårt, tack!

Anf.  61  Statsrådet CECILIA MALMSTRÖM (fp):

Jag har inget att tillägga annat än att tacka nämnden för en som vanligt mycket trevlig överläggning.

Anf.  62  ORDFÖRANDEN:

Jag finner att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i den här frågan men noterar dock avvikande meningar i enlighet med vad som framförts från s, v och mp.

Återrapporten har vi redan pratat om. Vi går nu vidare till information och samråd i frågorna om yttre förbindelser inför rådets möte, och detta med utrikesministern.

Den första punkten är Afghanistan. Frågan var senast på rådet den 23 maj 2008, före det amerikanska valet bland annat. Då fanns det majoritet för regeringens då angivna ståndpunkt med avvikande mening från s. Frågan har också behandlats i samband med samråd inför ett försvarsministermöte senare under året. Då fanns det stöd för regeringens förhandlingsupplägg utan någon avvikande mening. Det var den senaste gången vi hade frågan här i EU-nämnden, och nu är det dags igen.

Anf.  63  Utrikesminister CARL BILDT (m):

Fru ordförande! När det gäller Gaercmötet i dess helhet är det väldigt få ståndpunkter som vi har anledning att samordna där, för det är mycket få slutsatser. De slutsatser som finns ligger som A-punkter. Jag vet inte om vi ska ta dem nu eller senare.

Anf.  64  ORDFÖRANDEN:

A-punktslistan behandlas i princip utanför mötet, om det inte är någon som nu på slutet har någon särskild fråga att ställa till utrikesministern om de A-punkter som berör just honom. Frågor om A-punktslistan kan vi alltså ta upp innan vi skiljs åt för dagen.

Däremot behandlar vi regeringens förhandlingsupplägg, som det kallas. Det här är ett diskussionsförberedande samråd där vi är minst lika nyfikna som vanligt på vad regeringen vill driva och hur, men vi har inga skarpa texter att fatta beslut utifrån. Däremot vill vi som vanligt alltid gärna höra vad regeringen tycker och hur regeringen vill agera, och sedan förhåller vi oss till det.

Vi börjar med Afghanistan.

Anf.  65  Utrikesminister CARL BILDT (m):

Då är det Afghanistan, där det alltså inte blir några slutsatser eller ställningstaganden. Men vi har nu gått in i ett nytt skede, kan man säga, som har att göra med att vi har en ny amerikansk administration och en överprövning av politiken i Afghanistan. Det substantiellt nya förutom detta som har tillkommit sedan vi talade om frågan senast är att vi nu har fått ett beslut om presidentvalet den 20 augusti. Väldigt mycket, nästan allting, av den politiska aktiviteten i och kring Afghanistan är nu centrerat kring presidentvalet – och provinsval, ska tilläggas – både hur det ska hållas, alltså säkerhetsaspekterna på detta, och självfallet det politiska spelet kring olika kandidater och vem som i slutändan kommer att gå vinnande ur detta spel. Om detta är väl inte så mycket att säga i dagsläget.

Det som kommer att uppkomma som konkret ställningstagande lite längre fram, och där vi har all anledning att driva på, är frågan om valobservation. Vi tycker att det är rimligt att EU förbereder en valobservationsmission till Afghanistan. Jag behöver inte påpeka för nämnden speciellt att det finns en del problem förknippade med denna materia, men även på denna punkt är vi visionära. Vi vill att det ska vara möjligt både att hålla val och att övervaka valen, och vi ska försöka driva på. Kommissionen kommer att skicka en utvärderingsmission dit inom kort, och sedan får vi se när den inkommer med sin rapport.

I övrigt vill jag bara säga att det är klart att vi har, som nämndes, en ny amerikansk administration. Det är väl i allt väsentligt bekant för nämnden. Den har satt frågan om Afghanistan och Pakistan kanske allra högst upp på sin politiska agenda, kanske tillsammans med Mellanöstern. De har nu gått in i, på basen av de tre stora utvärderingar som hade förberetts under den tidigare administrationen, en egen utvärdering av politiken där de kommer att börja redovisa sina preliminära slutsatser under mars och april.

Vi ser fram mot en serie av möten under mars och april. Det är en middag i EU–Nato-utrikesministerkretsen i början på mars, och därefter självfallet i samband med Natotoppmötet – vi är ju inte medlemmar i Nato, som bekant, men på ett eller annat sätt insyltade – säkert i början på april. Det är ambassadören Holbrooke och därutöver generalen Petraeus som leder denna verksamhet. Jag har haft mer informella samtal med dem, men det har skett i ett skede där de har varit synnerligen preliminära i sina bedömningar och innan de har haft möjlighet, i synnerhet i Holbrookes fall, att besöka regionen. Jag kommer att träffa dem på nytt, åtminstone Holbrooke, inom de närmaste veckorna.

Vi kommer också att vidta åtgärder för att förbereda ett mer aktivt svenskt agerande under det svenska ordförandeskapet när det gäller både Afghanistan och Pakistan och insatser på den civila sidan.

Om jag förenklar det hela, marginellt över det tillåtnas gräns, går vi nu mot en utveckling där amerikanerna skickar in fem brigadstridsgrupper. Det är ganska mycket folk – det är nästan en fördubbling av den amerikanska militära närvaron. Avsikten är framför allt att säkra valen i de södra och östra delarna av landet. Det är sannolikt att de kommer att stanna ett bra tag efter det, men det tror jag inte att man har tagit ställning till. Det innebär att den amerikanska dominansen på den militära sidan i de södra och östra delarna av landet kommer att bli ännu mer markant än vad den redan är.

Jag tror att detta också leder till att man kommer att ställa ökade krav på oss européer när det gäller politiska, civila och ekonomiska insatser. Där måste vi förbereda en kraftfullare EU-hållning, och det kommer vi att sätta upp rätt högt på dagordningen för det svenska ordförandeskapet. I detta ligger också situationen i Pakistan, som om möjligt är ännu mer komplicerad än den i Afghanistan och där de instrument vi har till vårt förfogande är, av lätt insedda skäl, något mer begränsade.

Anf.  66  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Ordförande! Om jag har förstått det rätt finns det ett åtagande att leverera 400 poliser till Afghanistan från EU, och man har uppnått ungefär hälften. Min fråga är: Vad gör man för att leva upp till resten? Finns det några åtaganden för svensk del som vi inte har levt upp till?

Anf.  67  Utrikesminister CARL BILDT (m):

Svaret på den senare frågan är: Ja, vi har haft rekryteringssvårigheter. Det gäller de andra länderna också. På vårt förslag har man gjort en inventering av vad som är skälet till de här rekryteringssvårigheterna. Det är en av de punkter vi har på föredragningslistan, att se till att vi kan leva upp till detta.

Om vi tittar framöver tror jag att vi, förutom att titta på polisinsatsen som sådan, måste titta på – där har vi också inlett ett arbete – hur vi ska ännu mer effektivt stödja reformprocessen med den afghanska polisstyrkan och inrikesstyrkorna. Vi har fått en ny inrikesminister som har en reformansats som är lovvärd. Poliskåren är mycket korrumperad, mycket ineffektiv, av lätt insedda skäl. Vi tittar på hur vi ska ha möjlighet att hjälpa till på den sidan. Det är en prioriterad frågeställning.

Över huvud taget är det mindre självständiga internationella insatser, vare sig på den militära sidan eller på den polisiära sidan, och mer stödinsatser till afghanska militära och afghanska polisiära insatser. Vi har kommit till det skedet av statsbyggnad att det är möjligt att resonera i de termerna. Skakigt är det, men det är möjligt att resonera i de termerna, och då ska vi försöka förstärka det så snabbt det över huvud taget är möjligt.

Anf.  68  ORDFÖRANDEN:

Jag finner att det finns stöd för regeringens här redovisade upplägg inför fortsatta förhandlingar i denna fråga.

Vi går vidare till punkt 3, Fredsprocessen i Mellanöstern, som också är en diskussion. Den frågan var senast i nämnden den 23 januari då det fanns majoritet för regeringens ståndpunkt. Det anmäldes dock avvikande meningar från s, v och mp enligt då anförda motiveringar. En sådan ska Magdalena Streijffert säkert förtydliga nu.

Anf.  69  MAGDALENA STREIJFFERT (s):

Det är mer en ordningsfråga egentligen, en politisk fråga. Vi pratade också inför förra mötet om mötet den 8 december och de två olika avtal som det råder en viss förvirring kring. Nu fick vi också ut handlingarna från den 8 december från kansliets sida – det var jättebra. Men det visade sig när jag läste de stenografiska uppteckningarna att det i den information vi fick den 8 december gällande den så kallade politiska dialogen inte var speciellt mycket innehåll, utan det var egentligen bara tänkt att man skulle försöka förbereda ett toppmöte mellan EU och Israel inför Annapolisprocessen. Men sedan visade det sig när vi fick se handlingarna att det var någonting helt annat, att det var ett mer fördjupat samarbete utan att man ställt några som helst villkor.

När handlingarna är på franska och vi inte kan läsa dem är det klart att vi förlitar oss på vad som sägs. Nu var det kabinettssekreterare Frank Belfrage som var här, så det är kanske lite oturligt att Carl Bildt får ta det. Men jag tycker att det är oerhört viktigt att den information vi får här är riktig, så att vi kan fatta bra beslut utifrån den svenska ståndpunkten. Jag vill bara påpeka det. Det är olyckligt. Det var franskt ordförandeskap, och handlingarna var på franska. Men jag vill bara att man tar med sig det. Då vet vi också senare i debatten vad vi pratar om. Det har blivit en förvirring här mellan fördjupade handelsavtal och den så kallade politiska dialogen, som också är ett samarbete. Jag tror att det är viktigt att vi ser skillnaden på dessa två.

Anf.  70  ORDFÖRANDEN:

Jag ska då först i själva formfrågan om informationen som har inkommit till nämnden ge ordet till kanslichefen för er som inte har läst hans utmärkta utförliga mejl från tidigare i veckan. Därefter får utrikesministern kommentera både form- och sakfrågan.

Anf.  71  Kanslichef JAN OLSSON:

Det som skickades ut från kansliet var en förklaring som baserar sig på det som UD har kommit fram till i sin analys av vad som fanns tillgängligt inför sammanträdet och vad som sedermera antogs av rådet. Kontentan av det, som väl också låg i det som Magdalena Streijffert sade, är att det inte var någon diskrepans mellan det skriftliga materialet före och efter. Däremot var allt material på franska, vilket har förklarats. I det som kansliet har skickat ut finns det naturligtvis inget ställningstagande till vad kabinettssekreteraren sade. Jag tror att vi är överens.

Anf.  72  Utrikesminister CARL BILDT (m):

Jag har inget tillägg till det. Vi gick igenom detta noggrant och fann att allt fanns på bordet. Det var på franska, och det är klart att det hade varit bättre om så inte hade varit fallet. Det är tveklöst så. Det tyckte vi också. Men det franska ordförandeskapet var i vissa avseenden franskt. Det förekom inte i detta fall, men jag har varit med om andra fall där det lagts texter på bordet mycket sent, också på franska. Så ska det egentligen inte vara. Men vi får i en snabbt föränderlig europeisk verklighet ibland anpassa oss också till detta, tyvärr.

Anf.  73  ORDFÖRANDEN:

För att gå över till sakfrågan är det, vilket är väl bekant för nämndens ledamöter, så att ibland har man papper och ibland inte, och ibland finns det skarpa förslag och ibland inte. Men det som är viktigt för oss är att veta att allt det man kan få reda på får vi reda på muntligt eller skriftligt. Det verkar då vara utrett vad gäller mötet i december.

I dag blir det alltså mycket muntligt i den här frågan från utrikesministern. Nu finns det inte skarpa slutsatsutkast, men det händer icke desto mindre väldigt mycket i frågan. Då får vi ta mycket av det muntligt. Det finns dock skriftligt underlag utsänt också, som bekant.

Ville Bodil Ceballos yttra sig i formfrågan?

Anf.  74  BODIL CEBALLOS (mp):

Lite i formfrågan men sedan ställa en fråga till utrikesministern.

Anf.  75  ORDFÖRANDEN:

Då väntar vi med det och ger ordet till utrikesministern först för att ge oss läget inför rådet. Sedan sätter jag upp Bodil Ceballos på talarlistan.

Anf.  76  Utrikesminister CARL BILDT (m):

Läget inför rådet är väl en återspegling av läget inom regionen, och läget inom regionen kännetecknas av osäkerhet. Det är i tre avgörande hänseenden.

1. Israelisk regeringsbildning. Jag behöver inte kommentera det mer, för ni känner till detta från medierapportering.

2. Palestinska försoningssamtal. Vi kommer att ha president Abbas här nästa vecka, så vi får en mer fyllig beskrivning av läget som det är från hans horisont vid den tidpunkten. Det är han som har velat komma och informera oss om läget som det är just nu.

3. De egyptiska samtalen. Det är vapenvilesamtalen, kan man säga, de indirekta förhandlingar som där förs. De förefaller nu ha kört fast på Shalitfrågan, där premiärminister Olmert i slutskedet av sin regering sätter den i centrum för allt annat. Det innebär att där går det dåligt, såvitt vi kan förstå.

Det här påverkar också den fråga som har engagerat oss mycket, som jag tycker är mycket viktig, det vill säga frågan om Gaza och öppningen till Gaza. Vi ser nu att det kommer in – jag kan använda måttet lastbilar per dag, som är det grova mått vi använder – ca 150 lastbilar per dag. Behovet är i storleksordningen 400 eller 600 – det finns olika siffror. Men det spelar inte så stor roll, för vi kan konstatera att det är en fjärdedel eller en femtedel av behovet som kommer in. Vi konstaterar vidare att man fortfarande inte har hävt vissa begränsningar. De får fortfarande inte in papper för att trycka skolböcker till exempel, fortfarande inte byggnadsmaterial. Det här knyter israelerna mycket till Shalitfrågan. Det är självfallet oacceptabelt från vår utgångspunkt, och det har vi också gjort klart för israeliska företrädare.

Sedan går vi mot givarkonferensen, som kommer att äga rum i Sharm el-Sheikh – det var Kairo tidigare, och det är ändrat till Sharm el-Sheikh – den 2 mars. Gunilla Carlsson kommer att företräda Sverige. I samband med det är det sannolikt att det blir ett möte med den så kallade kvartetten också för att diskutera vägen framåt. Det amerikanska sändebudet Mitchell kommer att återkomma till regionen inom kort. Han var på en lyssnartur första gången, kan man säga, och nu kommer väl en tur med lite mer åtminstone halvskarpa amerikanska ståndpunkter, vad jag kan förstå. Det välkomnar vi.

Anf.  77  BODIL CEBALLOS (mp):

Jag hoppar över formfrågan, och jag ska hålla mig rätt kort.

Jag skulle vilja fråga lite grann om det som vi har haft uppe tidigare. Vi måste ställa väldigt skarpa krav på Israel i det här läget. Men vi måste också titta på möjligheterna att ställa dem till ansvar för de krigsförbrytelser som man ändå anser har begåtts, och som även Carl Bildt på besök där nere, efteråt i alla fall, uttalade att jo, det var krigsförbrytelser – eller? – om de nu inte kan ställas till ansvar i den internationella brottmålsdomstolen. Men i går hade man tydligen i utrikesutskottet – jag var inte där själv – tagit upp möjligheten att Palestina skulle erkänna den domstolen. Vad skulle hända i det läget, om man kan ställa Israel till ansvar på något sätt genom den?

Anf.  78  URBAN AHLIN (s):

Fru ordförande! Jag skulle vilja börja med den europeiska säkerhetsstrategin, som säger att vi strävar att ha ett slags ring av säkra, stabila och välmående demokratier runt om Europeiska unionen. Det är det som vägleder den europeiska grannskapspolitiken. Det är ett alldeles utmärkt medel vi har i Europeiska unionen att ta fram stabiliserings- och associeringsavtal och fördjupa samarbetet med länderna runt omkring Europeiska unionen. Det tycker vi socialdemokrater i grunden är väldigt bra, för det skapar en bättre situation för oss och för dem.

Det gäller naturligtvis Israel också. Vi har absolut ingenting emot att man i grunden har inställningen att det vore bra om vi kunde fördjupa relationerna mellan Israel och Europeiska unionen. Men det är här precis som på alla andra områden. När vi gör ett fördjupat avtal med Ukraina eller något nordafrikanskt land ställer vi ganska stora krav och villkor på de länderna i grannskapspolitiken. Ju bättre vi kan integrera varandra desto mer måste de ställa upp på de värderingar och de system som vi har.

Nu har diskussionerna om det fördjupade partnerskapsavtalet suspenderats. Jag tror att de förhandlingarna snart startar igen. Jag fick i alla fall den känslan av det tjeckiska ordförandeskapet; man är väldigt mån om att få processen att börja rulla igen. Jag har inga problem med det, så länge Europeiska unionen vet vad den vill. Förhandlingar i sig är aldrig farliga så länge man vet vad man själv vill.

Jag vill lyfta fram den frågan med utrikesministern och regeringen. Delar ni vår åsikt om att det här måste ställas tydliga villkor på den israeliska parten för att fördjupa samarbetet? Vi talar naturligtvis om saker som Carl Bildt redan har nämnt: blockaden, isoleringen av Gaza, vägspärrar, ockupationen, muren på ockuperat område – det finns rätt mycket man kan räkna upp. Israelerna har en hel del på sitt samvete. Det är viktigt att Europeiska unionen vågar visa att vi använder de här instrumenten för att påverka vår omvärld att göra saker som vi tycker att det är väsentligt att de gör.

Vi har fått andra signaler. Jag var på en konferens i Israel där en tysk socialdemokrat och en tjeckisk högerpolitiker, Tomáš Pojar, som du var i Gaza tillsammans med, uttryckte sig som: Nej, vi ska inte ställa några som helst villkor mot Israel, absolut inga alls!

Jag förstår att det var tufft i december, för kabinettssekreteraren var hos oss i utrikesutskottet och redovisade det här på ett väldigt bra sätt. Detta ska kopplas till vad som faktiskt sker på marken, och det ska ske konkreta förändringar av israelisk politik och hur vi ska arbeta vidare.

Jag förstår att den svenska positionen förlorade i Europeiska unionen. Materialet blev mer och mer urvattnat ju fler papper vi såg. Men det är viktigt att regeringen nu redovisar för EU-nämnden hur man principiellt ser på det här. Från vår sida är det ingen tvekan. Vi ställer starka krav på att regeringen tydligt visar vilka krav vi ställer på Israel för att kunna ha ett fördjupat samarbete.

Anf.  79  Utrikesminister CARL BILDT (m):

Jag börjar med Urban Ahlins fråga. Jag skulle vilja avvakta. Den frågan kommer över huvud taget inte att diskuteras på det här mötet.

Jag skulle dessutom vilja avvakta med hela frågeställningen av den enkla anledningen att jag vill avvakta den israeliska regeringsbildningen. Den kommer att påverka väldigt mycket. Vi vet ungefär vilka alternativ som föreligger vad gäller vilken regering det kan bli. Utan att spekulera alltför mycket i detta kan vi säga att det är påtaligt olika scenarier. Det innebär att den diskussionen tenderar att bli akademisk. Det kan vara intressant i och för sig. Men frågeställningen finns. Låt oss återkomma till den. Vi kommer alldeles säkert att återkomma till den. Men efter den israeliska regeringsbildningen vet vi mycket mer om hur vi kan förfara med den situationen.

Jag vet att Urban Ahlin var på Herzliyakonferensen och talade med tjeckerna där. Men det är vänteläge också hos dem, oavsett vad en viss utrikesminister kan tycka och tänka på en konferens i Israel, där man tenderar att säga vad värdarna tycker. Det finns sådana tendenser ibland, som bekant.

Jag går snabbt över till Bodil Ceballos frågeställning om ansvar och sådant. Det som har skett i frågan är att FN:s generalsekreterare har satt i gång en utredning. Den är bra. Det finns all anledning att stödja den. Den är begränsad, kan man säga, för den handlar om det som inträffade mot FN-installationen. Nåväl! Man kan säga att det är en begränsning, men den är betydelsefull i alla fall, för några av de allvarligaste sakerna var de som drabbade FN-installationen.

Jag var nere i området och kan säga att de allvarligaste skador jag såg i Gazaområdet hade skett i sådana områden varom jag utan att ha lyssnat till israelerna själv kan föreställa mig den israeliska argumentationen. De bilder vi ser på totalförstörda områden har tagits i områden som ligger där man har fri sikt in i israeliskt område. Vad israelerna kommer att hävda är givetvis att det är områden som Hamas hade för att skjuta raketer. Vi har ingen möjlighet att avgöra om detta är sant eller inte, men jag kan från geografisk och militärtaktisk utgångspunkt se att det var de områden som skulle ha kunnat användas för att skjuta raketer. Är detta en tillräcklig grund för att totaldemolera hus? Det kan man mycket starkt ifrågasätta.

Jag går från de områdena, de mer gränsnära, och in i Gaza stad. Där har man slagit ut symbolbyggnader. Polisstationer är inte symbolbyggnader, men palestinska parlamentets byggnad är det, eftersom Hamas hade den. Allt som var förknippat med Hamasmakt är utslaget. Sedan har man fått felträffar av olika slag. Vissa är de som vi har diskuterat, FN-skolor och FN:s lagerlokaler. När vi får en utredning om FN-skolor och FN:s lagerlokaler tror jag de facto att den kommer att täcka in rätt mycket av detta. Men låt oss se detta. Det finns ett tryck på att man ska bredda utredningen. Jag delar det trycket, men jag säger samtidigt att jag tror att FN-utredningen kommer att täcka in rätt mycket av det som de facto är de avgörande frågetecknen.

Angående ICC-frågan tror jag inte att det är en framkomlig väg, om jag ska vara ärlig. Men det får väl juristerna utreda ytterligare någon tid. Min bedömning och den bedömning jag har tagit del av är att det inte är någon framkomlig väg.

Det ska tillföras att Israel, som bekant, är en demokrati. Det innebär inte att alla tycker lika. Det fanns ett starkt folkstöd för kriget, men inte från alla. Den israeliska högsta domstolen har visat ett betydande oberoende i olika fall. Det gäller till exempel murens gränsdragning. En hel del av de här frågorna kommer med all säkerhet att föras upp till den israeliska domstolen. Även om det är ett israeliskt avgörande från israelisk utgångspunkt sker det utifrån en legalitet som ibland är rätt imponerande. Så även där kan vi förvänta oss att vi får utredningar.

Jag säger inte att detta kommer att täcka hela materien, men en hel del av detta är på gång. Bara det att vi har fått en mycket livaktig internationell diskussion om detta efteråt är i sig någonting som är starkt återhållande för framtiden. Den energi som man på israelisk sida lägger ned för att bemöta och klara av detta är i sig någonting som är positivt och visar att det här är någonting som man måste ta på allvar.

Problemet kommer på Hamassidan. Israelerna säger inför FN-utredningarna att man vill att det också ska utredas i vilken utsträckning Hamas använde ”levande sköldar”, som det så vackert heter. Mycket tyder på att man gjorde det. Vi har fått nya utredningar om Hamas ingripanden mot Fatahmänniskor under kriget i Gaza. Det är de facto mycket svårt att utreda, eftersom vi inte har haft några oberoende observatörer på marken. Men det är klart att det också måste tillföras bilden på något sätt.

Anf.  80  ORDFÖRANDEN:

För er som läser protokollet eller undrar i största allmänhet, som jag också gjort, kan jag säga att ICC avser den internationella brottmålsdomstolen.

Anf.  81  BENGT-ANDERS JOHANSSON (m):

Fru ordförande! Utrikesministern nämnde att det var ett litet antal lastbilar i förhållande till det behov som finns. Det är naturligtvis oacceptabelt att det inte finns fler. Samtidigt kan man lätt förstå att man vill ha lite kontroll på vad som kommer in och ut. Kopplat till detta är dessa otaliga tunnlar vid södra gränsen. Vet man hur det förhåller sig med dem? Är de tilltäppta, eller finns det fortfarande en illegal intagning av produkter som inte bör finnas i området?

Anf.  82  HANS LINDE (v):

Jag håller med om mycket av det som Bodil Ceballos och Urban Ahlin har lyft fram. Jag tycker att det är positivt att utrikesministern väljer att använda ordet oacceptabelt när det gäller Israels agerande. Det är en tydlig markering som jag välkomnar.

Samtidigt är frågan vad det här får för konsekvenser. När vi anser att ett land beter sig på ett sätt som är oacceptabelt brukar det få konsekvenser för våra relationer till det landet när det gäller andra länder i andra delar av världen. Men vad får det för konsekvenser att Israel beter sig på ett sätt som utrikesministern kallar oacceptabelt?

Utredningen som Ban Ki Moon har dragit i gång inom FN:s regi hade vi en ganska lång diskussion om på förra EU-nämnden då frågan var uppe. Det är positivt att regeringen vill bredda utredningen. Det finns betydligt mer att utreda när det gäller krigsförbrytelser. Användandet av vit fosfor är till exempel en sådan fråga som borde utredas och klargöras. Det finns även uppgifter om att drygt ett tjugotal vårdcentraler och sjukhus har bombats och att ett stort antal ambulanser har förstörts av Israels beskjutning.

Frågan är också vad man ska ha utredningen till. En utredning i sig innebär att man får klargöranden och fakta på bordet. Det finns det många poänger med. Men det centrala i Mellanöstern är väl egentligen att vi får slut på kulturen av straffrihet som har rått; man kan begå krigsförbrytelser och bryta mot folkrätten utan att det får några konsekvenser. Utredningen måste ha ett tydligt mål: Finner man krigsförbrytelser, oavsett vem som har begått dem, palestinier eller israeler, ska det leda till att man på något sätt ställer dem inför rätta för de brott de har begått. Det vill jag veta lite mer om och få ett klargörande från regeringen. Vad vill man? Man vill bredda utredningen, men vad vill man att utredningen ska leda till? Vad ska bli konsekvensen av det man finner i en sådan eventuell utredning?

Anf.  83  Utrikesminister CARL BILDT (m):

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

För att återvända till tidigare diskussion: Vi vill gärna vara visionära och ha en värld där man kan ställa alla inför rätta för alla brott. Men i den världen är vi ännu icke. I synnerhet är Mellanöstern ännu inte i denna värld.

Vad dras det för slutsatser av detta? Det får vi diskutera när vi får resultaten av utredningarna. Men en slutsats man inte ska dra är att man ska avbryta kontakterna med Israel. Då är vi borta ur fredsprocessen. Man kan diskutera om den europeiska rollen är särskilt stor i fredsprocessen; den amerikanska är större. Men den europeiska är i dag större än den var tidigare. Nu har jag försökt relativisera det här på olika sätt. Men detta förutsätter att vi har intensiva och förtroendefulla kontakter med alla parter. Det där är en balansgång som kan vara nog så knepig. Men vi vill inte ställa oss alldeles vid sidan av fredsprocessen i Mellanöstern av lätt insedda skäl, som jag brukar säga.

Bengt-Anders Johansson frågar om tunnlar och försörjning. Tunnlarna finns kvar. Min tes är att tunnlarna inte går att bekämpa så länge man har sanktionerna. Människor gräver tunnlar för att överleva. När jag var i Gaza – det är alltid intressant att vara på ett ställe, även om jag inte var där så rasande länge – fann jag att det fortfarande fanns saker i affärerna. Men inte var det mycket inte. Man frågar: Hur kom de dit? Tunnlarna!

För grundläggande försörjning med bensin, livsmedel utöver det nödvändigaste är man beroende av dessa tunnlar. Jag talade med en skräddare där. Jag såg på hans tyger och frågade var han fått dem från. Affärsverksamheten var väl inte alltför lysande, så han gjorde inte av med så mycket tyger. Mycket av dem var kvar sedan tidigare, men en del hade han fått in. Jag sade: tunnlarna. Då är det 80 procent dyrare.

Det är klart att människor har behov, och då skaffar de sig det. Det blir dyrare. De gräver. Det är den enda möjligheten att göra det. Dagen innan jag hade varit där hade man slagit till mot någon tunnel som tydligen hade bensinförsörjning. Det innebar att bensinpriset på gatan i Gaza var 15 procent högre. Marknadsekonomin fungerar! Sedan slog israelerna till samma dag mot ytterligare en tunnel, så bensinpriset gick väl upp ytterligare nästa dag. Men jag skulle tro att man hade grävt en annan tunnel dag tre. Eller för att vara exakt, om vi ska gå in på tekniken: De här tunnlarna ligger rätt djupt. Det innebär att det är mycket svårt att slå ut tunnlarna. Man kan slå ut tunnelöppningen, men tunnelöppningar kan man reparera rätt lätt så länge tunneln är intakt. Det är därför vi har argumenterat om detta med israelerna: Ni kan glömma det där med att stoppa tunnlarna så länge ni har isoleringspolitiken. Människans överlevnadsinstinkt och marknadsekonomins mekanismer kommer att leda till att det kommer att grävas tunnlar så länge ni har isoleringspolitiken.

Smugglas det vapen genom de här tunnlarna? Absolut. Men det är också min argumentation med israelerna att ju mer man isolerar ju starkare är de ekonomiska incitamenten att bygga tunnlar, ju fler tunnlar kommer det att vara, ju svårare är det att kontrollera den illegala handeln med vapen. Mer isolering, fler tunnlar, mer möjligheter att smuggla vapen.

Delar av tunnelsystemet, vissa tunnlar, sägs det, kontrollerar Hamas helt och hållet. Det är nog en mindre del av dessa. Men de har säkert en skatteverksamhet. De tar liksom en avgift på alla tunnlar.

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Tunnelproblemet går inte att isolera från sanktionsproblemet på det sätt som israelerna gör. Häv sanktionerna! Då kommer större delen av tunnlarna att försvinna automatiskt plus de gigantiska vinster som uppstår. Jag känner igen detta från Bosnien- och Sarajevotiden. Där fanns också tunnlar. Det ledde till enorma vinster för i huvudsak rätt kriminella grupperingar.

På Gazas gator noterar man en och annan svart dyr BMW som kör omkring. Det är inte så svårt att lista ut vad den finansieras av. Det är ligor och maffiastrukturer. Sådant uppkommer i sådana situationer. De tjänar enorma pengar på tunnelverksamheten. De kan köra omkring i BMW på grund av de tunnlar som är en effekt av isoleringspolitiken.

Nu blev jag lite långrandig, men det är för att det är en rätt viktig fråga.

Anf.  84  KERSTIN LUNDGREN (c):

Det är som katakomberna, höll jag på att säga. Det kan vara en turistattraktion i en framtid.

Jag tänkte ställa tre frågor. Den första handlar om den givarkonferens som nu kommer i ett lite oklart politiskt läge i Israel. Kommer ni att diskutera några politiska slutsatser utifrån de erfarenheter som kan dras av Gazahändelserna när det gäller givarsamfundets agerande på givarkonferensen?

Den andra frågan handlar om kvartetten. Vilken hållning har EU i kvartetten och när det gäller kvartettens aktivitet eller engagemang i den här delen? Väntar vi och ser vad USA gör eller vidtar EU några egna kontakter för att aktivera den? Eller är den på väg bort?

Den tredje handlar om den palestinska försoningsprocessen. Där förelåg det ju en del diskussioner vid tidigare möten om vad som kan komma. Frågan är: Vilken hållning förutses EU ta till en sådan försonad palestinsk entitet?

I övrigt stöd för regeringens hållning.

Anf.  85  URBAN AHLIN (s):

I allt det som utrikesministern säger om tunnlar och vad som blir effekten av den isoleringspolitik Israel bedriver instämmer vi till fullo.

I den andra delen som gällde villkoren för själva uppgraderingen av relationerna uppfattar vi utrikesministern som att det inte kommer upp på det här sammanträdet och om det gör det kommer utrikesministern att säga att det är meningslöst att diskutera detta förrän vi har en israelisk regering på plats.

Då betyder det att vi får möjlighet att återkomma vid ett senare EU-nämndssammanträde för att diskutera villkoren för det. Det nöjer vi oss också med.

Jag vill hänga på det som gäller biståndet. Om man har en givarkonferens handlar det återigen om att bygga upp Gaza. EU och Sverige har spenderat mycket biståndspengar i Gaza som sedan bombas bort av israelerna.

Det är väl ändå så att vi har fått betala rätt mycket av biståndet, utrikesministern, till Gaza. En hel del av det har förstörts under årens lopp. Det finns kraftverk till exempel som fortfarande inte fungerar, avloppsanläggningar och så vidare.

Vi har påtalat tidigare att det är rimligt att den europeiska unionen sammanställer en lista så att man har en slags faktura så man kan redovisa vad Europeiska unionen har ställt upp med. Det kanske blir svårt sedan rent juridiskt att kräva någon att betala den, men det finns ändå ett politiskt värde i att markera att vi inte kan hålla på att bygga upp och israelerna bombar ned.

Om det kommer en sådan diskussion vid det här sammanträdet inför givarkonferensen tycker jag att det är väsentligt att utrikesministern stryker under detta.

Anf.  86  HANS LINDE (v):

Även på den här punkten får jag säga att jag håller med de synpunkter som Urban Ahlin lyfte fram. Jag har ett par tillägg till diskussionen om tunnlarna.

Gazaremsan har inte bara landvägar. De har också en sjöväg. Diskussionen har lyfts upp om huruvida man skulle kunna använda sjövägen för att få in förnödenheter i Gazaremsan. Är det något som man har kunnat diskutera? Det skulle öppna upp för en betydligt mer omfattande införsel av byggnadsmaterial och liknande om man skulle kunna använda det.

Utrikesministern säger att det är ett oacceptabelt agerande från Israels sida. Jag frågar vad det får för konsekvenser. Utrikesministern svarar att vi inte kan bryta kontakterna med Israel. Jag är ändå lite besviken på det svaret, Carl Bildt.

Vi har haft ganska många och långa diskussioner om synen på Mellanöstern. Det är ingen i det här rummet som förespråkar att vi ska bryta kontakterna med Israel. Vi på den här sidan bordet förespråkar att vi ska ha kontakter med samtliga parter: Hamas, Fatah, övriga palestinska parter och Israel.

Det är där någonstans skiljelinjen går i den här diskussionen. Ska vi ha kontakt med alla parter eller några parter? Det är ni från den borgerliga sidan som förespråkar att vi bara ska ha kontakt med några av parterna.

Vi har kontakt med staten Israel genom vårt EU-medlemskap och bilateralt på flera olika nivåer. Det är inte två läger. Det är inte allt eller inget. Som i en lång rad relationer med andra stater använder vi olika mekanismer för att trycka på och reagera när en stat agerar oacceptabelt.

Vi hade tidigare uppe Guinea där man diskuterade om man kan införa riktade sanktioner. Det innebär inte att man ska bryta förbindelserna med Guinea.

På samma sätt skulle man kunna agera när det gäller staten Israel. Jag har väldigt svårt att förstå varför Israel ska ha ett frikort, att vi ska behandla dem på ett sätt som vi inte behandlar någon annan stat i världen. Det får aldrig konsekvenser hur än Israel agerar.

Anf.  87  ORDFÖRANDEN:

Jag måste ställa en fråga till Hans Linde. Du har inte nämnt ordet avvikande mening, även om det låter som om du inte riktigt håller med regeringen i dag heller i den här frågan. Vi behöver få det förtydligat. Vi kan ju höra svaret först, men sedan är det viktigt att anmäla om man inte håller med. Jag hoppas fortfarande lite till.

Anf.  88  Utrikesminister CARL BILDT (m):

Jag vill säga till Hans Linde när det gäller sjövägar att en av de saker som vi hoppas att det ska vara möjligt att åtminstone delvis återgå till är det avtal som slöts, 2005 var det väl, The Agreement on Movement and Access, som det så vackert heter. Det förhandlades fram med Israel och handlar om tillträdet till Gaza bland annat. Det täcker mera. Det förhandlades fram av J Wolfensohn och Condoleezza Rice.

Det är aldrig till fullo genomfört. Men det täcker också hamnen – som inte är mycket till hamn inom parentes, men det finns vissa möjligheter – och flygplatsen. Vi ska inte glömma att det har byggts en flygplats i södra Gaza.

Om jag har förstått det hela rätt är terminalbyggnaden delvis förstörd, rullbanan delvis förstörd. Men det skulle inte kräva, mellan tummen och pekfingret, mer än tio dagar förrän man skulle kunna ha en flygplats up and running för grundläggande transporter.

Alla dessa frågor står på dagordningen. Mycket av diskussionen handlar om Rafahövergången. Den är rätt begränsad till sin kapacitet. Den stora möjligheten vad det gäller Gaza gäller övergångarna från Israel, hamnen så småningom och flygplatsen. Enligt vår mening ska allt detta ligga på bordet. Sedan får vi återkomma till diskussionen om hur vi hanterar Israel.

Urban Ahlin tar upp bomba-och-betala-problematiken, om man förenklar det hela något. Gunilla Carlsson har bett Sida göra en redovisning, en inventering av vad som inträffat med sådant som är finansierat från svensk sida. Jag har inte sett den personligen. Vad jag vet är det framför allt två objekt i den delen. Ett av de objekten hade jag möjlighet att stifta bekantskap med. Jag såg det inte, men jag talade med dem som var ansvariga för det. Där får man nog säga om man ska vara ärlig att skadorna är mycket begränsade: splitterverkningar och dörrar. Det andra kan jag inte bedöma.

Det som jag har sett bilder på, där skadeverkningarna är mycket betydande och som vi har finansierat är ett litet hus i samband med Rafah för Eubam. Det huset är det inte mycket kvar av, och det har vi finansierat. Vi har tagit upp med tjeckerna att de borde ta upp det med israelerna. Man skulle i alla fall påtala detta. Om de ska betala det återstår att se.

När det gäller kraftverken och sådant är det tidigare episoder där israelerna har slagit mycket hårt mot kraftverk till exempel. Jag tror att det kraftverket är återuppbyggt två gånger med EU-medel inklusive svenska medel. Det är inte berört i de här sammanhangen. De undvek den typen av mål den här gången. Elledningarna är påverkade, självfallet, i olika områden. Men de stora anläggningarna berördes inte i det här sammanhanget.

Problematiken är, för att sammanfatta, på vårt bord. Vi har också tagit upp den bilateralt i samtal med den israeliska ambassadören här.

När det gäller Kerstin Lundgren tar jag det från slutet. Försoningsprocessen har vi svårt att bedöma i dess detaljer. Det är en synnerligen levande materia. Vi kommer att veta mer om den efter att vi har samtalat med Abu Mazen när han har varit här. Hur vi kommer att ställa oss till resultatet återstår att se.

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Vi måste då försöka att manövrera – då är vi till kvartetten också – en kvartettståndpunkt i riktning mot att amerikanerna kan tolerera en sådan regering, en teknokratregering av något slag, så att de kan förhindra att en ny israelsk regering, lite beroende på hur den ser ut, inte vidtar åtgärder som får allt att kollapsa.

Det är väsentligt för oss i denna nämnd vad Sverige gör, men nere på marken är det kanske inte just det mest betydelsefulla, mer än symboliskt. Vi måste försöka manövrera det internationella samfundet till en politik som är annorlunda än den vi hade förra gången. Det kan kräva lite steg-för-steg-approach till detta.

Sannolikheten för att det blir en samlingsregering eller en försoningsregering tror jag är mycket begränsad. Det som det kan leda till är väl det som kallas en teknisk regering, en teknokratregering eller något sådant, med rätt begränsade uppgifter. Till dessa uppgifter kommer inte fredsförhandlingarna att höra. Uppgifterna blir då att förbereda val – det är både parlaments- och presidentval som krävs i de palestinska myndigheterna – och återuppbyggnaden av Gaza.

Men det är en fråga som också måste hanteras inom kvartettformatet. Vad gör vi där?

Än så länge får man väl säga att ansträngningarna har inriktat sig på att försöka förmedla budskapet till den amerikanska administrationen att de måste fortsätta engagemanget och om möjligt intensifiera engagemanget. Utnämnandet av Mitchell har varit en positiv signal. Jag har inte talat med honom, men åtskilliga andra har talat med honom, framför allt Solana som ju samarbetat nära med honom i samband med Mitchellrapporten för ett antal år sedan. De signalerna är än så länge mycket positiva.

Man kan säga att de är mycket bokstavstroende när det gäller kvartettprinciperna än så länge, men det återstår att se hur vi kan manövrera den materien när vi rör oss framåt. Det har inte varit något kvartettmöte än, men sannolikt blir det ett sådant i Sharm el-Sheikh de första dagarna i mars.

När det gäller givarkonferensen har från egyptisk sida tanken varit att det ska vara lite mer än en givarkonferens. Det ska endossera deras politiska roll, ha samband med det större spelet i arabvärlden, förhoppningsvis någon typ av palestinsk försoningsprocess om en sådan har kommit långt – det återstår ju att se – och en vapenvila om det har varit möjligt att träffa avtal – och fångutväxling. Det är inte bara Shalit utan även ett antal andra kända och okända namn som föreligger i det sammanhanget.

En viktig fråga blir hur man organiserar återuppbyggnaden av Gaza. Det råder en allmän enighet om att det inte kan ske genom att utnyttja Hamasinstitutionerna i Gaza. >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Det finns vissa möjligheter för den palestinska myndigheten att göra saker på Gaza. Jag hade ett långt samtal med Salam Fayyad om detta när jag var där. Vi ska inte glömma att de svarar för löneutbetalningarna till en mycket stor del av de anställda som fortfarande är anställda och fortfarande får lön men inte gör något i Gaza. Det går att hantera saker direkt via ett halvfungerande banksystem. Bankomaterna fungerar konstigt nog fortfarande i Gaza. Det går att sticka in sitt bankomatkort i väggen och få ut pengar.

Det finns alltså vissa instrument som kan utnyttjas för att icke vara beroende av Hamas när det gäller att genomföra återuppbyggnadshjälpen. Men detta är en av de frågor som kommer att diskuteras när Gunilla kommer till Sharm el-Sheikh.

Anf.  89  HANS LINDE (v):

Det är kanske ingen kioskvältare, men jag anmäler avvikande mening, dels för att vi till skillnad från regeringen vill ha kontakt med samtliga parter, dels för att vi anser att om en stat agerar på ett oacceptabelt sätt måste det få konsekvenser. Det gäller även staten Israel.

Anf.  90  MEHMET KAPLAN (mp):

Vi har också en avvikande mening, helt enligt samma resonemang.

Anf.  91  URBAN AHLIN (s):

Det blir en lite knepig situation, för det är klart att vi delar de argument som Hans och Mehmet har. Men jag förstod på Carl Bildt att dessa diskussioner inte kommer att vara uppe på det här mötet, utan det kommer att vara en allmän diskussion om fredsprocessen.

Vi delar alltså de uppfattningar som Hans Linde och Mehmet har framfört, men jag tycker inte att det finns något att anmäla avvikande meningar om i det här. Det är snarare så att jag delar väldigt mycket av det som Carl Bildt redovisar om upplägget. Men låt oss återkomma när vi kommer till de praktiska eller faktiska frågorna vid ett senare tillfälle.

Anf.  92  ORDFÖRANDEN:

Tack för det! Då framgår också den motiveringen i de stenografiska uppteckningarna.

Därmed finner jag sammanfattningsvis att vi har stöd för regeringens här redovisade upplägg inför fortsatta förhandlingar i denna fråga men noterar avvikande mening från v och mp.

Vi går till punkt 4, som är en eventuell punkt om Sudan. Enligt mina noteringar avvaktar rådet ett eventuellt domstolsyttrande och ska i så fall behandla frågan. Vet vi mer om frågan kommer upp, om vi börjar där?

Anf.  93  Utrikesminister CARL BILDT (m):

Nej, det vet vi inte, för vi vet inte om det blir något domstolsbeslut. Jag kan bara rapportera något som i och för sig ligger lite utanför nämnden. Vi håller nämligen nu på att förhandla, och det är väl inga större svårigheter med det, ett EU-uttalande vad gäller den överenskommelse som ju slöts häromdagen i Doha mellan den sudanesiska regeringen och den för närvarande mest aktiva rebellrörelsen i Darfur, det vill säga JEM. Det är ett avtal som inte löser konflikten men som i alla fall är ett steg framåt och som sådant bör välkomnas.

Jag tror inte att det är föremål för några starkt delade meningar på något sätt, men det kan finnas anledning att vi i alla fall, mitt i en mörk situation, noterar något som är positivt.

Jag kan rapportera att vi hade den sudanesiske utrikesministern Deng Alor här i måndags och förde samtal med honom. Han är företrädare för Sudans regering, medan hans ursprung är SPLM. Där underströk vi vikten av att alldeles oavsett vad ICC kommer att besluta – i den mån de beslutar – är det viktigt att Sudan både respekterar det beslutet och också har ett konstruktivt samarbete med det internationella samfundet.

På den punkten gav han från vår utgångspunkt alldeles tillfredsställande svar, och vi hade från den utgångspunkten bra diskussioner med honom i måndags.

Anf.  94  ORDFÖRANDEN:

Tack för den informationen! Vad gäller själva rådsbehandlingen verkar det ändå stå och falla med ett eventuellt domstolsutslag som vi inte vet något om. Därför föreslår jag för nämndens del att vi tackar för informationen i själva frågan om Sudan men lämnar samråd om den eventuella beslutspunkten öppet för i så fall skriftligt samråd om den skulle dyka upp. Det vore annars ett hypotetiskt ställningstagande, och sådana brukar vi faktiskt inte göra.

Vi går till punkt 5, Den europeiska grannskapspolitiken. Den är vi däremot vana att behandla och har gjort även förut i dess helhet.

Just i den här delen är frågan dock ny, eftersom det har kommit ett nytt meddelande. Grannskapspolitiken som sådan är dock uppenbart väl bekant för nämnden sedan en lång rad samråd med både utrikesministern och statsministern.

Nu förväntas diskussion just utifrån det nya meddelandet. Även det är ett mjukt förhållningssätt för nämnden.

Vi ska börja med att lyssna på utrikesministern.

Anf.  95  Utrikesminister CARL BILDT (m):

Fru ordförande! Den här materien är väl bekant. Diskussionen nu grundar sig på framför allt den kommunikation som kom från kommissionen i början på december. Den kanske vi inte har diskuterat i formell mening här i nämnden, men den är väl välbekant i alla fall?

Anf.  96  ORDFÖRANDEN:

Rent tekniskt är det i dag första gången som vi tar upp just det meddelandet.

Anf.  97  Utrikesminister CARL BILDT (m):

Jag utgår från att det har distribuerats för ett bra tag sedan till nämndens ledamöter så att vi är bekanta med materien.

Det är på grundval av den kommunikationen som det tjeckiska ordförandeskapet nu ska manövrera fram detta till ett beslut vid toppmötet i mitten på mars. Vi kommer då att ha en orienterande diskussion om detta – inte så mycket mer än så.

Den svenska ståndpunkten tror jag inte att det finns anledning att diskutera speciellt mycket, för den är i allt väsentligt relativt bekant. Vi tycker att den ansats eller de förslag som kommissionen lade fram var bra. Det låg väl i linje med vad vi själva hade argumenterat för.

Vad är det då för problem vi står inför i den fortsatta dialogen? Det är i huvudsak två, eller rättare sagt, det ena är frågeställning, som jag inte vill betrakta som ett problem, nämligen hur detta förhåller sig till andra samarbetsformer i närområdet, alltså Svartahavssynergin, som det av någon egenartad anledning heter, och Nordliga dimensionen, samarbetet med Ryssland – men jag tror att det bara är en frågeställning. Där är det så att det blir projektsamarbete, och jag tror inte att det kommer att leda till några större problem.

När det gäller den fria rörligheten, det vill säga visaliberalisering och målsättningen att gå till visafrihet, finns det däremot olika meningar från de olika regeringarna. Här känner vi till de motsättningar som finns mellan olika länder – de som är mer restriktiva och de som är mindre restriktiva. Det är egentligen samma problematik som vi har när vi diskuterar detta med Balkan. Där tillhör vi som bekant dem som ligger i framkant i diskussionen, men vi tycker att kommissionen har en bra balans som vi ska försöka värna i de fortsatta diskussionerna.

Sedan är det den ekonomiska delen av detta, det vill säga frågan om hur man ska finansiera detta. Det är i och för sig inga nya pengar i den meningen att det påverkar det finansiella perspektivet utan det äger rum inom ramen för detta. Det handlar om 600 miljoner euro som byggs upp successivt under den här tidsperioden.

Det innebär att vi inte ser några större svårigheter att manövrera fram dessa pengar i budgetarna, men det finns en misstänksamhet från de sydliga staternas sida att vi på ett eller annat sätt ska ta pengar från dem. Två tredjedelar av grannskapspengarna går ju till syd och en tredjedel till öst. Även om vi kanske skulle tycka att den balansen skulle vara annorlunda, vilket enligt min mening är en rimlig ståndpunkt, så är en mer realistisk bedömning att det kan vi tycka hur mycket vi vill, men det kommer inte att finnas förutsättningar för att ändra på detta. Sedan har kommissionen vissa andra förslag, att överskottsmedel skulle kunna användas till detta.

Vi får se om det går att manövrera fram det, men detta är de två saker som jag tror kommer att bli föremål för en orienterande diskussion. På basen av den kommer så det tjeckiska ordförandeskapet att lägga fram förslaget inför Europeiska rådet, och då får vi möjlighet att återkomma med ett mer skarpt ställningstagande från svensk sida.

Anf.  98  URBAN AHLIN (s):

Det var också en punkt som närmast snuddade vid information, så det är svårt att direkt säga vilka politiska krav man ska ställa på detta.

Låt mig i stället säga att vi socialdemokrater hela tiden har stöttat idén om det östliga partnerskapet. Vi tror att det är en väldigt klok idé att på det sättet praktiskt möjliggöra för länderna som just i dag står ganska långt utanför ett medlemskapsperspektiv att förbereda sig rent konkret så att de någon gång i framtiden ändå har en kortare väg om medlemskapet skulle kunna öppnas för dem. I den delen är det ett alldeles utmärkt initiativ.

Sedan är det naturligtvis ibland svårt att se vad som är helt nytt i det östliga partnerskapet. Man pratar handel, viseringslättnader och så vidare – det är ju saker som vi redan i dag gör inom instrumentet europeiska grannskapspolitiken när det gäller till exempel Ukraina. Men ändock är det bra att man fokuserar på detta och gör det praktiska arbetet.

Jag vill lyfta upp en helt annan fråga som jag faktiskt tror att diskussionerna kommer att kretsa kring. Det är den statsfinansiella situation som väldigt många av länderna österut har. Utrikesministern tog upp exemplet Ukraina i presskonferenser efter utrikesdebatten, och jag oroas djupt över ett stort antal länder, inte minst i Baltikum.

Österrike är ett land som har lyft upp detta i EU-kretsen för att på något sätt få stöd för sina egna bankers stora krediter, främst till Ukraina och Ryssland. Jag tror att det är 70 procent av deras bnp som de österrikiska bankerna har lånat ut.

Problemet är naturligtvis att Sverige är tvåa; det är 30 procent av vår bnp som våra banker har lånat ut österut. Det är i alla fall vad som stod i Financial Times, och det såg seriöst ut. 500 miljarder av detta ligger i Baltikum.

Jag är lite rädd för att debatten nu kommer att handla om hur man gör för att rädda sina banker. Jag ser med oro på de folkliga upplopp och de demonstrationer som har varit i Lettland och Litauen och så vidare. Jag tror att man måste vända på den här diskussionen och säga: Vad har vi för ansvar i Europeiska unionen? Vad kan vi göra för att solidariskt se till att skydda de här länderna från nationell bankrutt?

Jag tror att vi kommer att få betala ett väldigt högt pris i framtiden om vi inte ser till att rädda situationen, och jag tror att det kan kosta väldigt mycket pengar. När utrikesutskottet hade föredragningen uppmanade jag regeringen att snarast ta kontakt med oppositionen för att diskutera om det finns möjligheter att hitta en överenskommelse mellan blocken om hur vi ska se på den här frågan. Jag tror nämligen att det kommer att kosta en hel del skattebetalares pengar även från svensk sida.

Jag vill alltså höra utrikesministerns kommentarer kring detta, för det finns ju två sätt att se det. Det ena är ett österrikiskt perspektiv där det gäller att rädda sitt eget skinn och sina egna banker, medan ett annat är att se att det faktiskt håller på att gå åt pipan för ganska många länder österut, hur vi då ska förhålla oss till det och om det finns någon möjlighet att Europeiska unionen ska ta ett ansvar att sköta det. Bob Zoellick, Världsbankens president, har ju uttalat sig om att vi behöver ta ett ansvar för att den statsfinansiella situationen inte ska gå helt överstyr.

Anf.  99  ORDFÖRANDEN:

Som så många frågor rör sig denna över flera olika råd och har delvis berörts även när vi har varit här med finansministern. Men i den utsträckning det är relevant för den här Gaercdiskussionen får utrikesministern självklart kommentera den.

Anf.  100  Utrikesminister CARL BILDT (m):

Den är inte alls relevant i Gaercdiskussionen, men jag kanske kan kommentera den i alla fall?

Anf.  101  ORDFÖRANDEN:

Absolut – det regeringen anser vara relevant är regeringen fri att informera nämnden om.

Anf.  102  Utrikesminister CARL BILDT (m):

Om jag ska vara alldeles ärlig ligger huvuddelen av dessa diskussioner i Ekofin och inte i Gaerc. I Ekofin har förts diskussioner.

Låt mig bara säga att i min arbetsplan under de senaste månaderna har dessa frågor stått mycket högt, och det har egentligen börjat med Island. Jag är lite osäker – har vi lagt fram en proposition om detta?

Anf.  103  ORDFÖRANDEN:

Ja, den om Island har kommit, och Lettland är aviserad till senare i år.

Anf.  104  Utrikesminister CARL BILDT (m):

Island och Lettland var olika fall av den enkla anledningen att Island icke är ett EU-land. Vi hade anledning att gå in där och försöka hjälpa till av nordisk solidaritet. Där blev det en lösning med IMF i botten och nordiska bidrag ovanpå detta.

När vi kom till det lettiska fallet lade vi ned en betydande diplomatisk aktivitet för att mobilisera även europeiskt stöd. I Lettland har vi alltså IMF i botten, vi har kommissionen med en summa som jag för ögonblicket har glömt och så har vi nordiska pengar. Det är inte bidrag, det ska vi vara på det klara med, utan det är lån på IMF-villkor. Men detta måste i alla fall underställas riksdagen.

Det är de två modeller som vi har haft för sådana här ingripanden, där vi har varit direkt engagerade.

Ytterligare ett fall som har varit är Ungern, där kommissionen också har gått in. Där finns det dock inget bilateralt, utan där är det IMF plus kommissionen.

När jag beskriver det på det här sättet förstår ni att det upptar en stor del av vår tid att diskutera de ytterligare fall som skulle kunna tänkas komma. Det tror jag inte att man ens i en sådan här krets ska spekulera alltför mycket om.

Ukraina är mycket på tapeten i dessa dagar. De har fått ett stort IMF-program, och det är bara IMF. Vi ser nu att detta inte räcker, och de befinner sig i en rätt desperat situation när det gäller möjligheten att få mer pengar. Där finns det inga möjligheter att gå in med de europeiska instrumenten; som de europeiska instrumenten nu är konstruerade ligger de utanför. >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Vi har aktualiserat hur vi på ett mer systematiskt sätt ska ta tag i detta inför de två europeiska toppmöten som kommer i mars. Dessa frågor står inte på dagordningen för något av dem. Men jag skulle inte bli förvånad om det, åtminstone på det senare av dessa toppmöten, kommer att inledas en diskussion om hur detta kan hanteras.

Sverige är ju i en rätt gynnsam situation. Gynnsam och gynnsam, det är elände just nu, men allting är relativt. Även Dantes inferno hade sina olika graderingar, som bekant. Vi kan ju ösa på rätt mycket finansiell stimulans. Vi kan göra det. Tyskarna kan göra det, och gör det också. Problemet som de här länderna har är att de ofta befinner sig i en situation där de tvingas göra tvärtom.

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Det här kommer på ett eller annat sätt att komma upp på den europeiska dagordningen. Men än är vi inte där. Delar av detta är dessutom känslig materia i den meningen att det är vad som kallas marknadspåverkande och därmed får hanteras i lite speciella former.

Anf.  105  ORDFÖRANDEN:

Vad gäller själva punkten förutses en diskussion inför vilken jag finner att vi har stöd för regeringens här redovisade upplägg inför fortsatta förhandlingar i frågan.

Vi går till punkt 6, Västra Balkan, där det förväntas en lunchdiskussion och en eventuell procedurpunkt. Även västra Balkan är i sak välbekant för nämnden. Vi behandlade frågan senast den 5 december då det fanns majoritet för regeringens då angivna ståndpunkt utan någon som helst avvikande mening.

Det står ”ev. beslut” i mina noteringar. Vi får höra vad utrikesministern har att säga.

Anf.  106  Utrikesminister CARL BILDT (m):

Jag ska fatta mig kort och säga att det vi hoppas blir en procedurpunkt är att man skickar Montenegros medlemskapsansökan till kommissionen för utarbetande av en avi. Det betraktar vi som en procedurpunkt. Det finns andra länder som har en annorlunda syn på detta. Det har att göra med utvidgningsvänlighet kontra utvidgningsskepsis.

Vi anser att varje sådan här medlemskapsansökan tekniskt bara ska skickas vidare till kommissionen. När vi får tillbaka avin, yttrandet från kommissionen, är det dags för ett politiskt ställningstagande. Andra länder har en något annorlunda mening. Det återstår att se hur det blir.

I övrigt tror jag att det möjligen blir diskussion om Bosnien. Det ska utses en ny hög representant. Det har inte så mycket med EU att göra, men en ny EUSR råkar vara samma person. Den nuvarande innehavaren av ämbetet Miroslav Lajčák har just blivit slovakisk utrikesminister och det ska tillsättas en ersättare. Jag vet inte om den processen kommer att vara klar tills vi sammanträder på måndag, men det finns ett antal olika kandidater. Jag hoppas i alla fall att det blir ett beslut i den frågan.

I övrigt blir det möjligen diskussion om Serbien, om hur vi ska gå vidare där. Jag tror inte att det blir några större nyheter. Möjligen blir det diskussion om Bosnien när det gäller övergången från OHR- till EUSR-funktion lite längre fram. Jag tror inte att det blir några större sensationer där heller.

Anf.  107  ORDFÖRANDEN:

Vi är inte så förtjusta i att gissa här egentligen, men jag gör ett undantag nu. Tror utrikesministern att beslutet om Montenegro-punkten kommer att komma upp? I så fall skulle vi också fatta beslut. Det skulle då rent tekniskt sett vara ett skarpt beslut.

Anf.  108  Utrikesminister CARL BILDT (m):

Jag känner en viss motvilja. Jag vill att det ska fattas beslut och kommer att verka för det. Men jag tror att vi kommer att misslyckas.

Anf.  109  ORDFÖRANDEN:

Det är också en ståndpunkt.

Anf.  110  Utrikesminister CARL BILDT (m):

Det är ingen bra ståndpunkt, så jag får anmäla avvikande mening.

Anf.  111  ORDFÖRANDEN:

Det får vi vänta med tills det i så fall blir aktuellt på rådet, men för nämndens del är det tydligt vad regeringen tycker och i vilken riktning regeringen vill verka. Det räcker för att vi ska kunna fatta beslut.

Eftersom ingen verkar invända i sak finner jag att det finns en majoritet för den här angivna ståndpunkten.

Punkt 7 är Övriga frågor. Jag har inga sådana angivna.

A-punktslistan behandlas numera utanför EU-nämndssammanträdena. Men det är här och nu som tillfälle ges för eventuella frågor till utrikesministern om de av honom beredda A-punkterna.

Anf.  112  Utrikesminister CARL BILDT (m):

Får jag bara notera att det är lite egenartat att de enda formella ståndpunkter, conclusions, vi har på mötet på måndag ligger på A-punkter, medan alla andra punkter ligger kvar för diskussion. Så är det.

Anf.  113  ORDFÖRANDEN:

Det är lite absurt. Jag har noterat det med något höjda ögonbryn.

Därmed är vi klara. Vi kan inte göra mer åt rådsagendan än så för i dag.

Tack för i dag! Trevlig helg och lycka till på rådet!

2 §  Rättsliga och inrikes frågor

Justitieminister Beatrice Ask

Återrapport från ministerrådsmöte den 27 och 28 november 2008

Återrapport från informellt ministermöte den 15 och 16 januari 2009

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 26 och 27 februari 2009

Anf.  114  ORDFÖRANDEN:

Vi säger välkommen och ursäkta dröjsmålet till justitieministern. Vi ska prata RIF-frågor. Där finns återrapport från ministerrådsmötet den 27 och 28 november och från det informella ministermötet den 15 och 16 januari.

Anf.  115  Justitieminister BEATRICE ASK (m):

I vanlig ordning får jag inleda med att säga att all information inte finns tillgänglig. Den synpunkten brukar ju dyka upp. Vi tror att vi får en slutlig dagordning för RIF-rådet den 26 och 27 februari. I vilket fall som helst återkommer vi till nämnden med den eventuellt kompletterande information som kan behövas.

När det sedan gäller återrapporteringen har ni fått en skriftlig rapport från mötet i Bryssel den 27 och 28 november 2008 och från det informella ministermötet i Prag den 15 och 16 januari 2009. Jag tycker ändå att det finns skäl att säga några ord innan vi går över till dagens ämnen.

Vid RIF-rådet i november godkände vi bland annat rådsslutsatser om det fortsatta arbetet med att bekämpa terrorism. Slutsatserna sammanfattade de initiativ som tagits under det franska ordförandeskapet.

Vi antog även slutsatser om upplägget för det fortsatta arbetet med PNR. Det innebär bland annat att rådets arbetsgrupper ska fortsätta diskussionerna i utestående frågor och ha en fortsatt dialog med Europaparlamentet och nationella parlament samt att rådet ska hållas informerat om de framsteg som görs.

Vidare antog vi en handlingsplan för e-juridikprojektet. Som ni känner till handlar det om att förbättra användningen av modern teknik inom juridiken. Det kommer att falla på Sveriges lott att lansera en portal för e-juridik under hösten 2009.

Vi antog också rådsslutsatser om varning avseende bortförande av barn och diskuterade Schengenutvärdering av Schweiz och SIS II. De två sista frågorna återkommer jag till lite senare.

När det gäller SIS II var frågan även uppe på det informella ministermötet i Prag i januari, och jag återkommer som sagt till den frågan.

I Prag hade vi också en intressant diskussion om ömsesidigt erkännande av straffrättsliga förfaranden. Jag framhöll bland annat vikten av gemensamma ministandarder när det gäller processuella rättigheter och fick stöd från flera av medlemsstaterna.

Vid det informella rådsmötet diskuterade vi även framtiden på det familjerättsliga området. Det är tydligt att synen skiljer sig lite åt mellan medlemsstaterna vad gäller viljan till fördjupat samarbete, men flertalet gav stöd för att diskutera ett EU-instrument på det arvsrättsliga området.

Anf.  116  MEHMET KAPLAN (mp):

Fru ordförande! Tack statsrådet! Jag har en fråga gällande de små pilotprojekt som ett antal medlemsländer har fått i uppdrag att genomföra. Här står också att de har genomförts och att det har fungerat väl.

Jag har en fråga angående det lilla pilotprojekt som Danmark tog på sig, nämligen avradikalisering av muslimska ungdomar. På vilket sätt har det fungerat väl, och vad har resultaten varit? Vad kan Sverige dra för lärdom av denna avradikalisering av unga muslimer?

Anf.  117  Justitieminister BEATRICE ASK (m):

Jag tror att Anna-Carin Svensson kan säga om det har hänt något på det området.

Anf.  118  Ämnesrådet ANNA-CARIN SVENSSON:

Just när det gäller det projektet har vi faktiskt inte fått någon avrapportering. Vissa av projekten har man bara sagt att man har satt i gång. Spanjorerna har också ett projekt om utbildning av imamer till exempel. De har sagt: Vi sätter i gång. Vi skickar ut frågeformulär. Men de vill avvakta till sitt ordförandeskap med att göra en stor grej av det.

Likadant är det med Danmark. Man har inte gjort någon vidare återrapportering mer än att man har satt i gång och jobbar med det här. Men det är ingenting som vi har kunnat ta del av och dra lärdom av. Vi tycker att det är väldigt intressant och ska naturligtvis följa det nära.

Anf.  119  ANTI AVSAN (m):

Jag har en fråga som gäller framtiden på det familjerättsliga området och för arv och testamente. Där vet vi ju att det är ganska stor rättsolikhet när det gäller grundprinciperna bland de europeiska länderna. Jag vet att det har pågått ett ganska omfattande arbete i Tyskland med att försöka kartlägga någon form av grund för detta. Det var också någonting som togs upp på en civilrättskonferens som anordnades för parlamentariker från de nationella parlamenten i EU-länderna i början av december. Där framkom detta också.

Min fråga är: Finns det någon realistisk möjlighet att komma vidare här när de nationella olikheterna är så stora? Det framgår också av själva återrapporten att det finns länder som till och med anser att familjerätten inte ens är en del av deras civilrätt. Man har alltså väldigt olika syn på detta. I annat fall är risken att man lägger ned ett förhållandevis omfattande arbete på någonting som inte leder framåt.

Anf.  120  Justitieminister BEATRICE ASK (m):

Fru ordförande! Det är alldeles riktigt att det är väldigt olika hur detta är reglerat i olika länder. Men med medborgare som rör sig över gränserna och allt det som händer uppstår också en massa problem. Jag tror att det är viktigt att med den här kartläggningen ta reda på hur det faktiskt ser ut och att steg för steg se vad man kan göra.

Det är väl med det som det är med underhållsstöd till barn och en del andra sådana frågor, att man åtminstone kan hitta vägar för att underlätta rent praktiska förfaranden.

Ambitionen är väl inte väldigt högt ställd i det första. Vi har ändå uppfattat att det är rätt centralt att kunna hantera just arvsfrågan, eftersom människor har flyttat, och att rent praktiskt få någon typ av bryggor som kan hjälpa medborgarna i det avseendet. Men det är fortfarande på ett väldigt tidigt stadium.

Jag tror att alla de frågor som kan ligga inom ramen för det här området är komplicerade och kan ta mycket kraft. Men, som sagt, det är också väldigt medborgarnära frågor.

Anf.  121  SUSANNE EBERSTEIN (s):

Eftersom det här arbetet är så svårt, och just med tanke på människor som går in och ut över gränserna och flyttar från olika länder, vore det kanske en god tanke att vi i Sverige startade med det som vi har efterfrågat länge, det vill säga en registrering av testamenten, i likhet med vad vi har när det gäller äktenskapsförord.

Anf.  122  BÖRJE VESTLUND (s):

Det ligger naturligtvis mycket i vad vice ordföranden säger, men jag vill säga att det också är viktigt att just familjerätt hålls mycket skild från EU, att det är en nationell fråga.

Det finns naturligtvis frågor där det kan finnas en möjlighet att det är bättre att det ligger på gemensamhetsnivå. Men det ska väldigt noga avvägas vilka frågor det ska vara, så att vi inte får ytterligare ett politikområde som flyter ihop inom EU, för det ska vi vara väldigt försiktiga med.

Det har ibland diskuterats att man ska ha gemensam skilsmässolagstiftning och annat. Det blir väldigt konstigt om vi skulle genomföra det.

Anf.  123  ORDFÖRANDEN:

Själv undrade jag, apropå familjerätten, om det egentligen har hänt något nytt i diskussionen om den så kallade Rom III-frågan, alltså lagval för skilsmässor. Där är både riksdagens och justitieministerns positioner väl kända, så det är verkliga förändringar i det politiska läget som jag i så fall är nyfiken på.

Anf.  124  Justitieminister BEATRICE ASK (m):

Fru ordförande! Jag delar vice ordförandens bedömning att det vore väldigt bra om vi kunde hitta en ordning för att ha lite bättre ordning på testamenten och annat. Om jag nu inte är helt okunnig på området tror jag att Skatteverket tittar på den här frågan, så det rör på sig.

Vi har ett bekymmer här därför att det visar sig att det blir mycket problem för människor när man inte har koll på det hela. Men, som sagt, jag delar grundinställningen att det vore bra om man kunde underlätta och hitta en form för det.

Jag ska gärna till ett senare tillfälle ta reda på exakt var frågan ligger och hur den hanteras.

Sedan gällde det Rom III, om det har hänt något nytt. Ja, det är uppenbarligen rätt svårt för kommissionen att få tillräckligt många medlemsstater att vara så intresserade att man vill ta nya steg i den här frågan, vilket jag också förutsåg tidigare när vi bestämde oss för vår ståndpunkt.

Det är fler än vad man tror som inser problematiken med förslaget, så kommissionen har inte tagit något nytt initiativ, mig veterligt, och jobbar inte särskilt mycket med det. Man har diskuterat, men man har lite svårt att få tillräckligt många med på vagnen. Eller man har väl tillräckligt många, men man tycker att det borde vara fler för att det ska vara värt att ta ett initiativ.

Anf.  125  SUSANNE EBERSTEIN (s):

Då vill jag underlätta justitieministerns arbete med att säga att Skatteverket har kommit med en rapport och ett förslag. Det finns redan på departementet.

Anf.  126  ORDFÖRANDEN:

Själv undrar jag om justitieministern tror att viljan hos kommissionen att föra Rom III-frågan vidare avtar nu, eftersom mandatperiodens slut och Europavalet närmar sig. Håller frågan på att dö?

Anf.  127  Justitieminister BEATRICE ASK (m):

Det finns flera starka och aktiva medlemsstater som tycker att den här frågan är viktig, så man ska väl inte sia så mycket. Men man kan säga att kommissionen har väldigt mycket annat att syssla med just nu. Det gör att jag inte tror att frågan ligger högst upp på prioriteringslistan.

Jag ska faktiskt ta och titta på Skatteverkets rapport. Tack för den informationen!

Anf.  128  ORDFÖRANDEN:

Då tackar vi för den informationen och lägger återrapporten till handlingarna.

Vi ska nu gå in på informationen och samrådet inför det kommande rådsmötet i de justitieministerberedda punkterna.

Då ska jag inledningsvis anmäla att justitieutskottet informerades i går inför rådet av statssekreterare Magnus Graner. Socialförsäkringsutskottet informerades också av migrationsminister Billström. Det kommer jag att säga igen när han kommer hit, men det ska anmälas nu också.

Vad gäller A-punktslistan, ifall justitieministern inte varit här sedan vi ändrade de reglerna, gör vi numera så att vi samråder om den skriftligt och lägger det utanför sammanträdet men ger en möjlighet för ledamöterna att ställa frågor på slutet om det är någon av de av just justitieministern, i det här fallet, beredda frågorna som står på listan. Men vi tar inte beslut om det här. I stället kastar vi oss till den första Askska beslutspunkten, som enligt mina noteringar är nr 8, Utkast till rådets beslut om utnämning av en direktör för Europol.

Frågan om den nuvarande direktören behandlades tre gånger i nämnden, men det var 2004. Frågan om en ny direktör är däremot ny även för oss. Underlag finns. Det finns sammanfattningsvis i det utsända materialet. Sedan har det funnits ett hemligt dokument med personuppgifter och sådant tillgängligt på kansliet för ledamöterna.

Anf.  129  Justitieminister BEATRICE ASK (m):

Förordnandet för Europoldirektören Peter Ratzel går ut i april i år. Rådet ska nu utse en ny direktör efter att ha hört Europols styrelse som genomfört rekryteringsförfarandet.

I rekryteringsarbetet har styrelsen haft hjälp av en urvalskommitté som har bestått av representanter från fem medlemsländer, även Sverige, och vi har deltagit aktivt i urvalskommitténs arbete.

I november beslutade kommittén enhälligt att lägga fram tre lämpliga kandidater. På första plats rangordnade man britten Rob Wainwright från UK. Från svensk sida stöder vi det förslaget.

Rådet ska besluta i den här frågan med enhällighet. Det är möjligt att det blir en diskussion, eftersom vissa av medlemsstaterna har uttalat stöd för endera av de båda andra kandidaterna.

Jag kan vara ärlig och i det här sammanhanget säga att risken är uppenbar att vi får se en upprepning av det förhalande av frågan som var fallet tidigare. Det är en olycka. Ur mitt perspektiv är det nämligen oerhört viktigt att vi snabbt har en bra chef på plats för en sådan viktig institution som Europol.

Anf.  130  ORDFÖRANDEN:

Jag finner sammanfattningsvis att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Vi går vidare till punkt 9. Det är en diskussion och riktlinjedebatt, alltså för vår del ett förhandlingsuppläggsbeslut, angående rambeslut om förebyggande och lösning av tvister om domstolars behörighet i straffrättsliga förfaranden.

Frågan låter bekant men är ny i nämnden. Den behandlades däremot på informella RIF-rådet i januari. Återrapport därifrån är som bekant utsänd.

Här förväntas också överläggningar i justitieutskottet, men de har inte varit än utan kommer den 17 mars, så för riksdagens del är det första gången i dag.

Anf.  131  Justitieminister BEATRICE ASK (m):

Fru ordförande! Sedan årsskiftet pågår förhandlingar om hur man inom unionen ska hantera situationer där två eller flera medlemsstater utreder samma person för samma brott. Det är som bekant inte tillåtet att döma någon två gånger för samma sak. Därför behövs ett samarbetsinstrument som ser till att vi undviker det. Dessutom är det processekonomiskt lämpligt att bara ett land lägger ned utredningsresurser på att utreda det misstänkta brottet.

Sverige är medförslagsställare, eftersom vi ser ett behov av ett sådant här instrument.

Det föreslagna rambeslutet föreskriver att en myndighet i ett land som har skälig anledning att anta att ett annat land utreder samma person för samma brott ska kontakta det andra landets behöriga myndighet och fråga hur det ligger till.

Om det pågår parallella utredningar ska de två ländernas myndigheter i direkta kontakter med varandra försöka komma fram till i vilket land utredning lämpligast ska bedrivas.

Medlemsstaterna kan även vända sig till Eurojust för att få vägledning. Eurojust kan då lämna förslag på vilket land som ska ta hand om utredningen, om de inblandade myndigheterna inte kan komma överens själva. Eurojust deltar för övrigt i förhandlingsarbetet och är positivt till det här förslaget.

Förslaget innebär att det införs en skyldighet för de brottsutredande myndigheterna i varje medlemsstat att svara på frågor om utredningar för att undvika att en person döms två gånger för samma sak. Det är värdefullt att sådana kontakter byggs upp inom unionen.

Förslaget innebär däremot inte någon skyldighet för medlemsstaterna att ge upp sin jurisdiktion eller att ta över någon sådan behörighet från en annan stat. Det bygger alltså på att man kommer överens, inte på tvång.

Vid rådsmötet ska vi nu bekräfta några av förhandlingarnas delresultat. De frågor vi ska diskutera föreslås lösas på ett flexibelt sätt. Staterna ska till exempel själva få välja vilka myndigheter som ska sköta samarbetet, och kommunikationen mellan dem föreslås kunna ske på ett så enkelt sätt som möjligt. Jag kan stödja de lösningarna.

Anf.  132  HELENA BARGHOLTZ (fp):

Fru ordförande! Det låter väldigt förnuftigt. Men kan det bli några komplikationer när man sedan ska ta ställning till i vilket land den här personen ska åtalas och var domstolsförhandlingarna ska äga rum?

Jag tänker på sådana fall där det är väldigt olika straffsatser för samma brott i olika länder. Kan det spela roll? Det finns kanske till och med länder som inte alls anser att vissa brott, som vi anser är brott, är brott. Hur garanterar man att det blir rätt rättslig behandling av de här personerna?

Anf.  133  Justitieminister BEATRICE ASK (m):

Det som är enklast är naturligtvis om det inte är ett brott i ett land. Då är ju inte frågan där. Men jag tror att ämnesrådet Ulf Wallentheim, som håller på med detta, skulle kunna reda ut vilka problem som kan uppstå, för de är många.

Anf.  134  Ämnesrådet ULF WALLENTHEIM:

Ja, det är klart att det alltid kan uppkomma problem, och visst skiljer det sig åt mellan medlemsstaterna när det gäller hur man lagför vissa typer av brott. Det här instrumentet syftar inte till att förändra detta, utan de skillnaderna kommer att kvarstå. Då får man försöka lösa det på bästa sätt.

Tanken med instrumentet är att staterna under alla omständigheter ska diskutera med varandra när man har parallella utredningar och försöka lösa dem, så att säga, så att det inte pågår två utredningar och så att inte personer riskerar att dömas två gånger för samma sak. Det är syftet.

Visst, det är problem på grund av att det är skillnader, men då får man försöka lösa det mellan staterna, var det lämpligast kan ske, oftast utifrån vad som är processekonomiskt bäst, där bevisningen finns, där personen kanske ändå ska verkställa straffet i slutändan.

Eurojust har ju en rådgivande roll där och har erfarenhet av att hjälpa staterna i de här frågorna och kommer säkerligen också att driva de här frågorna så att det blir den bästa lösningen i det enskilda fallet.

Anf.  135  ORDFÖRANDEN:

Då kan vi fatta beslut. Det här är en riktlinjedebatt, det vill säga ett mjukbeslut för vår del.

Jag konstaterar att det finns stöd för regeringens här redovisade upplägg inför fortsatta förhandlingar i denna fråga.

Vi går vidare till punkt 10, som är en beslutspunkt, och gäller antagande om förhandlingsmandat för ett avtal om ömsesidig rättslig hjälp mellan EU och Japan.

Underlag är utsänt. Frågan är ny i nämnden, men vi har, som sagt, fått underlag i sakfrågan.

Anf.  136  Justitieminister BEATRICE ASK (m):

På rådsmötet ska vi ta ställning till om EU ska inleda förhandlingar med Japan om ett avtal om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål. Samtidigt ska vi fastställa ett mandat för de förhandlingarna. Tanken är att förhandlingarna ska påbörjas omgående för att slutföras under det svenska ordförandeskapet.

Förutom att ett avtal allmänt stärker relationerna mellan EU och Japan finns det ett särskilt mervärde med det här avtalet. Även om vi i Sverige inte frekvent samarbetar med Japan i de här frågorna kommer ett avtal ändå att underlätta för våra åklagare och domstolar att erhålla hjälp när så behövs, och det är bra.

Samma sak gäller även för övriga medlemsstater. Dessutom är det bra att medlemsstaterna tillsammans utvecklar samarbetet med andra länder. Jag stöder alltså att de här förhandlingarna inleds.

När det sedan gäller innehållet i avtalet tycker jag att ordförandeskapet lagt sig på rätt nivå. De åtgärder som ska omfattas av ett eventuellt avtal finns i konventioner med mera som vi och andra medlemsstater redan i dag tillämpar.

Några förändringar i svensk lag kan inte förutses, och vi kommer att kunna tillämpa de vägransgrunder som vi använder oss av i dag. Samma sak gäller kravet på dubbel straffbarhet för tvångsåtgärder. Avtalet ska vidare beakta grundläggande rättigheter och friheter, vilket också är bra.

Också när det gäller dödsstraffet tycker jag att mandatet har fått en tillfredsställande lösning. Det är självklart att en stat inte ska behöva bistå Japan om det visar sig att bevisningen används i ett förfarande som kan resultera i att dödsstraff döms ut. Den lösning som vi har i USA-avtalet om rättslig hjälp är bra, det vill säga att en stat med stöd av allmänna rättsprinciper kan avslå en begäran.

Sammanfattningsvis tycker jag att mandatet i stort sett har fått en rimlig utformning som jag kan stödja. Det är också bra om förhandlingarna kan komma i gång snart, så att de kan avslutas under det svenska ordförandeskapet.

Anf.  137  JOHAN LINANDER (c):

Jag har ingenting emot avtal om rättslig hjälp med Japan, det vore dumt av mig. Vi har flera andra avtal med andra länder om ömsesidig rättslig hjälp. Finns det inte en mall som kan ligga till grund för alla de här avtalen? Det kan tänkas vara rätt många andra länder som också vill ha sådana avtal med EU. Då ska 27 länder varje gång fatta beslut om det. Har man diskuterat att ha ett grundavtal som sedan kan användas till avtal med andra länder än Japan, om det är fler som är intresserade?

Anf.  138  Justitieminister BEATRICE ASK (m):

Det är klart att man använder en grundmall eller principer som vi tycker är bra. Men man ska vara klar över att varje land är specifikt. Motparterna har inte alltid samma förväntningar och attityder. Man uppfinner inte hjulet varje gång. Det var det jag pekade på i frågan om dödsstraff. Man har ett sätt att hantera den problematiken som vi naturligtvis använder oss av.

Ja, det finns ett slags mall.

Men att ha en mall och sedan bara låta det rulla på utan enskilda förhandlingar tror jag inte fungerar. Det är ändå så pass stora skillnader mellan enskilda länder att det finns skäl att gå igenom det ordentligt. Jag tror att det är en viktig process i förhållande till de olika länderna. Det är ingen tvekan om att man, kanske i någon mening i varje fall, påverkar när man till exempel påpekar att dödsstraffet är ett stort problem för EU, att vi inte accepterar det. Det har en poäng att man sätter sig ned och går igenom de här sakerna.

Anf.  139  ORDFÖRANDEN:

Jag finner sammanfattningsvis att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Vi går vidare till punkt 11 som är en lägesrapport och information, för vår del alltså inte beslut, angående handlingsplanen för europeisk e-juridik. Vakna ledamöter vet att den här frågan har varit här förut, senast den 21 november, då det fanns majoritet för regeringens ståndpunkt.

Anf.  140  Justitieminister BEATRICE ASK (m):

Jag hänvisar till det skriftliga materialet.

Anf.  141  ORDFÖRANDEN:

Det är utsänt. Då ingen vill fråga någonting tackar vi för den informationen.

Vi går vidare till punkt 12, Övriga frågor, där det enligt mina noteringar står justitieministern på 12 b angående personuppgifter i Swift med mera, 12 c Rationell politik för bekämpning av narkotika, 12 d om föroreningar från fartyg och sanktioner för överträdelser med mera, 12 e Internationella havsrättsdomstolen som tyskarna vill informera om samt en ny punkt, 12 f, angående öppenhetsförordningen som den svenska delegationen har bett att få ta upp.

Vi brukar inte fördjupa oss i övriga frågor om det inte just är ett svenskt intresse som förs upp. Därför vill jag be justitieministern kommentera framför allt punkt 12 f. Självklart är det sedan öppet för frågor om allt.

Anf.  142  Justitieminister BEATRICE ASK (m):

Jag tror att det finns anledning att säga någonting om det som handlar om Swift därför att det diskuteras, och jag tycker att det är bra att lämna den informationen.

Swift är ett system för sändande av finansiell information mellan finansiella institutioner. Swift är ett privat företag som bildades 1973 i Belgien och som arbetar i enlighet med belgisk lag och därmed också EU:s regelverk. De datauppgifter som sänds till Swift i samband med att de utför sina tjänster lagras i enlighet med belgisk dataskyddslagstiftning och EU:s regelverk, särskilt direktivet om dataskydd.

Efter den 11 september 2001 initierade USA ett program för att vid ingående utredningar om terrorism och på särskild begäran kunna inhämta information från det här datasystemet. Anledningen till att frågan nu alls har blivit aktuell på EU-nivå är att den belgiska dataskyddsmyndigheten upptäckte att Swift i flera avseenden bröt mot de belgiska lagar som stiftades i enlighet med det dataskydd som finns i direktivet bland annat vid översändande av uppgifter till tredjeland.

USA har nu informerat kommissionen om hur uppgifter behandlas och sagt att det sker på ett säkert sätt. En särskilt utsänd person, en fransk domare, har också granskat alla förfaranden och efterlevnaden av dataskyddsregler. Vi ska få en presentation av det vid RIF-rådet. Förhoppningsvis kan vi konstatera att allt numera går rätt till. I annat fall får vi naturligtvis kräva uppföljning.

Jag vill nämna detta eftersom vi är noggranna med att den här typen av information följs upp.

Fartygsfrågorna är självklart oerhört viktiga för vårt vidkommande. Det finns ett förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om att ändra i direktiven om föroreningar förorsakade av fartyg och införande av sanktioner för överträdelser. Här blir det en lägesrapport.

Både skyddet av miljön, inte minst den marina, och sjösäkerheten är som sagt viktiga frågor för Sverige. Därför behövs det effektiva åtgärder för att bekämpa fartygsföroreningar, som ofta får gränsöverskridande miljökonsekvenser. Därför krävs åtgärder på EU-nivå.

Kommissionen presenterade i mars 2008 ett förslag till direktiv om ändring av ett direktiv från 2005 om just föroreningar som förorsakas av fartyg och införande av sanktioner. Bakgrunden till förslaget är den så kallade fartygsföroreningsdomen från 2007, genom vilken EG-domstolen ogiltigförklarade rambeslutet om förstärkning av det straffrättsliga regelverket för att bekämpa föroreningar förorsakade av fartyg.

Fartygsföroreningsdomen rör gränsdragningen mellan första och tredje pelaren i EU och bekräftar det som slogs fast i den så kallade miljödomen från 2005, nämligen att om det är absolut nödvändigt för att kunna bekämpa allvarliga hot mot miljön, får straffrättslig reglering ske i direktivform. I fartygsföroreningsdomen fastslog domstolen därutöver att den straffrättsliga kompetensen i första pelaren inte omfattar arten av och nivån på de straffrättsliga påföljderna.

Syftet med det nu aktuella förslaget är att överföra de straffrättsliga reglerna från det ogiltigförklarade rambeslutet till ett direktiv. Förhandlingarna om direktivförslaget pågick under 2008, och inom rådet nådde man enighet om texterna på arbetsgruppsnivå. Det som återstår är medbeslutandeförfarandet gentemot Europaparlamentet. Direktivet borde kunna antas under våren 2009.

Jag tycker att det är angeläget att vidta kraftfulla åtgärder för att skydda den marina miljön och öka sjötrafiksäkerheten. Därför är det positivt med det föreslagna direktivet, som jag hoppas att vi får ett beslut om ganska snabbt.

Anf.  143  MARYAM YAZDANFAR (s):

Ordförande! Angående Swift ställde jag frågor på utskottet i går. Den här frågan har lite olika dimensioner, både offentliga och privata. Det är ett privat företag som förser brottsbekämpande myndigheter i tredjeland med uppgifter. Det privata företaget har servrar, dels en i USA, dels en i Europa. Det är alltså olika dimensioner på integritetsfrågor, hur mycket uppgifter man kan lämna ut om människors finansiella tillgångar, hur de rör sig och så vidare.

Vad jag förstod av statssekreteraren i går finns det inte så mycket mer information än det skriftliga material som vi har fått utsänt. Jag ser verkligen fram emot en noggrann redogörelse av den information som ministern kommer att få vid RIF-rådet eftersom jag tycker att det är en viktig fråga.

Anf.  144  MEHMET KAPLAN (mp):

Ordförande! I dagarna föll domen, en friande dom, i fallet Al Aqsa Spannmål Stiftelse i Malmö. Jag har en fundering i denna fråga. När man tittar närmare på ärendet Al Aqsa Spannmål ser man att det har kommit information från brottsbekämpande myndigheter i USA, bland annat information som kommer från just Swift. Det blir lite märkligt när det blir en sådan rundgång. Svenska myndigheter verkar inte kunna använda sig av detta utifrån det dataskydd vi har, men amerikanska myndigheter gör det. Det är två olika former av krav som gör att det blir en ordentlig diskrepans i sättet att se på kraven för att få ut information från ett och samma system.

Nu underkändes bevisen; man tyckte inte att det fanns fog att fälla. Jag tycker ändå att det är oerhört viktigt att vi som land bevakar detta så att det inte hanteras på det här sättet. Det blir faktiskt skrattretande i efterhand. Det här är i första hand ett EU-system som USA har fått tillgång till. Men det kan inte vara meningen att vi ska få undermålig information indirekt när vi faktiskt själva har informationen hos oss.

Anf.  145  JOHAN LINANDER (c):

Jag har en helt annan fråga som gäller 12 e, Internationella havsrättsdomstolen, och som jag glömde att ställa i går när vi hade frågan uppe i utskottet. När man läser texten kan man inte låta bli att fundera på en sak. Havsrättsdomstolen är inne på sitt 14:e år, och den har behandlat 15 mål, alltså ett mål per år, och de är 21 domare. Man måste börja fundera om det är relevant att ha den här domstolen.

Sveriges inställning från första början var att Internationella domstolen i Haag skulle ha hand om de här målen. Finns det inte anledning att ta upp det igen? Det känns som resursslöseri att ha en speciell havsrättsdomstol i Haag. Man kunde lägga lite mer resurser på Europadomstolen i Strasbourg i stället där målen ligger på 100 000 i antal.

Anf.  146  Justitieminister BEATRICE ASK (m):

Det som Johan Linander tar upp är en UD-fråga, så vi får väl framföra frågan till dem.

När det gäller Swift är det viktigt att vi har klart för oss att det inte är ett EU-system. Det är ett privat företag. Det som har ifrågasatts är om verksamheten uppfyller kraven i belgisk lag och de dataskyddsbestämmelser som finns på EU-området. Där har man, och det är det som är skälet till att det finns på vår lista, haft en som har granskat detta. Det första vi bör göra är att se till – och det har att göra med att försäkra att man får uppgifter på ett rimligt sätt och kan använda dem i mer än ett sammanhang – att vi får rapporten. Lever man upp till de krav i olika avseenden som ställs inom EU på den här typen av verksamhet, eller gör man det inte? Utifrån den informationen kan man naturligtvis dra slutsatser och tänka vidare.

Det är, som sagt, inget EU-system utan en verksamhet som bör fungera i enlighet med regelverk i EU:s medlemsstater och de gemensamma beslut vi har.

Anf.  147  ORDFÖRANDEN:

Jag skulle vilja be justitieministern att informera lite om den nya övriga punkten 12 f, den svenska begäran att ta upp frågan om öppenhetsförordningen.

Anf.  148  Justitieminister BEATRICE ASK (m):

Som ni vet finns det ett förslag till revidering av EU:s öppenhetsförordning på rådets bord, och även om den frågan inte omedelbart är RIF-rådets ansvar vill jag passa på att uppmärksamma mina kolleger på att det är en för Sverige viktig fråga. Därför har jag begärt att under övriga frågor få ta upp vikten av öppenhet inom EU:s institutioner i allmänhet och på RIF-området i synnerhet. Jag kommer att särskilt betona öppenhetens betydelse för medborgarnas förtroende för unionens arbete och det ansvar som rådet har att medverka till ökad öppenhet.

Jag har i olika sammanhang försökt lyfta fram den här frågan, och det är min bestämda uppfattning att ett problem i sammanhanget utifrån svenskt perspektiv är att frågan inte lyfts upp på ministernivå och att den inte har blivit en politisk fråga än. Vi lyckades väldigt väl när den här frågan hanterades förra gången att få en modern och bra förordning som gör att tillgången till EU-dokument är omfattande och bra.

Vi har uppfattat det förslag som kom från kommissionen som ett steg tillbaka i vissa avseenden. Det pågår en diskussion i olika sammanhang om detta. Bland annat ordnade EU-parlamentet ett större seminarium där också ledamöter från konstitutionsutskottet i riksdagen var med. Det har startat en diskussion om de här förhållandena, och jag har också haft samtal med kommissionären om det.

Vi arbetar med den här frågan och har, tycker jag, från svensk sida ett definitivt intresse av att se till att fler uppmärksammar dess betydelse. Det ligger i vårt intresse att se till att tillgången på information om vad som händer i EU-systemet inte försämras utan hålls på en bra nivå. Det kan finnas skäl att revidera förordningen av andra skäl, men öppenhetsfrågorna är viktiga.

När vi har prövat frågan har vi uppfattat att en del av våra tidigare vänner, sådana som stödde vår inställning i öppenhetsfrågor, möjligen har halkat åt ett annat håll. Det återstår att se om det är så när man kommer på politisk nivå. Det finns skäl att ta upp frågan med mina ministerkolleger i särskild ordning. Därför har vi använt detta tillfälle. Jag är rätt engagerad i detta ämne.

Anf.  149  ORDFÖRANDEN:

Det välkomnar jag.

Anf.  150  BILLY GUSTAFSSON (s):

Jag var lite oförberedd på att denna fråga skulle komma upp. Jag drar mig dock till minnes att vi hade en diskussion om detta i konstitutionsutskottet med statsrådet. Min minnesbild är att vi hade en samsyn om att de förslag som lades fram av kommissionen var åt fel håll i en del avseenden. Jag vill minnas att vi var överens om att detta har en djup demokratisk utgångspunkt men att det också handlar om legitimitet för unionen över huvud taget ute bland medborgargrupper.

Det är därför mycket bra att statsrådet intervenerar och tar ett initiativ i denna fråga och kanske får det på rätt nivå, om jag uttrycker mig så, politiskt.

Jag utgår samtidigt från att min minnesbild är rätt – jag uppfattar det så av statsrådets kroppsspråk – och att det är det som statsrådet också framför vid diskussionerna som kommer.

Anf.  151  ORDFÖRANDEN:

Både jag och kanslichefen har liknande minnesbilder av att denna KU-behandling har skett. Det var bra att det kom fram.

Anf.  152  HELENA BARGHOLTZ (fp):

Detta är en fråga som har levt länge. När jag satt en tidigare period i EU-nämnden hade vi den också uppe. Det är bekymmersamt att flera länder börjar backa. Jag undrar vilka länder justitieministern tror att det går att forma en allians med för att driva denna fråga? Sverige klarar knappast att göra det helt ensamt. Vilka är argumenten för dem som börjar backa i frågan? Varför vill man inte fortsätta öppenhetskampen?

Anf.  153  ORDFÖRANDEN:

Som vanligt är det som justitieministern väl vet att EU-nämnden kan behålla hemligheter om till exempel värderingar av enskilda medlemsstater och så vidare. Det brukar vi hemligstämpla i de stenografiska uppteckningarna så att man kan tala fritt och öppet här.

Anf.  154  Justitieminister BEATRICE ASK (m):

Att räkna vilka som delar vår uppfattning och inte blir lite svårt. Frågan har framför allt hanterats på arbetsgruppsnivåer och annat. Det är därför lite tidigt att säga. Jag har dock god tilltro till mina kolleger.

Vi får signaler om att flera av dem som tidigare stödde det förslag vi hade har lyssnat på en del av den argumentation som kommer från kommissionen. Det handlar mycket om att det är mycket arbetskrävande med öppenhet och att det är administrativt svårt och så vidare. Det är säkert helt korrekt, men det problemet ska vi inte lösa genom att förändra de grundläggande rättigheterna att få tillgång till information.

Alla medlemsstater har inte samma traditioner när det gäller öppenhet som vi i Sverige har haft under lång tid. Då blir frågorna mindre viktiga och det är lättare att tycka att rapporten var bra. Därför är det så viktigt att lyfta upp frågan.

Jag har nog träffat alla våra svenska parlamentariker i Europaparlamentet. Man har nyligen tagit ställning till en rapport från britten Cashman. Man är ganska tydlig i dessa frågor. Från parlamentet upplever jag inte samma problematik. Min tro är att vi genom parlamentet också får ökat intresse i dessa frågor.

Jag vill inte säga att vi har förlorat, men jag antyder att det finns en del problem. Jag kommer också, i samband med de bilaterala besök jag gör inför ordförandeskapet, att lyfta upp denna fråga öga mot öga med en del ministrar för att uppmärksamma dem på var frågan är. Där tror jag att man också kan få en större förståelse för det hela, men jag återkommer gärna och rapporterar om detta. Inte minst i KU har vi haft denna diskussion.

Min uppfattning är att vi har en samsyn. Det framgick också vid seminariet som vi nyligen hade i Bryssel. Jag tror att det var Morgan Johansson som tog till orda där. Jag behövde inte säga så mycket efter hans genomgång.

Jag måste säga att generellt finns denna uppfattning. Jag uppfattade att kommissionären inte i grunden har ändrat uppfattning i detta, utan det är många av dessa kompromisser och avvägningar med mera som man tittar på. Jag tror att det borde gå att med Europaparlamentets hjälp och ett intensivt arbete göra något åt förslaget så att vi kommer rätt.

Jag vill också säga att det finns ytterligare ett skäl att lyfta upp denna fråga som är en demokratisk fråga. Det är en bra fråga för alla att lyfta fram inför det Europaval vi har framför oss. Om det är något som medborgarna, oavsett partifärg, bekymrar sig för är det om och hur man får veta vad som händer. Här har Sverige gjort en bra insats tidigare. Vi har en enig uppfattning och det är viktigt att lyfta fram det. Kunde vi få några kandidater i en del andra medlemsstater att driva frågan tror jag att vi skulle kunna landa på ett bra beslut.

Frågan är om detta kommer att hanteras under vårt ordförandeskap eller inte; det vet jag inte än. Det vore bra av flera olika skäl om vi lyckades med det. Det beror dock på hur kvarnarna mal i Bryssel med mera. Jag återkommer som sagt gärna med rapporter om detta vid ett annat tillfälle.

Anf.  155  ORDFÖRANDEN:

I det sammanhanget kan jag nämna att vi tar den parlamentariska bollen även internationellt. Vi hade nyligen ett ordförandemöte för alla mina kolleger. Där var även Carina Adolfsson Elgestam från Socialdemokraterna med. Vi brukar vara två härifrån, en från varje håll.

Där var frågan uppe. Det brukar framför allt vara vi nordbor som driver den. Finska, danska och svenska inspel är de vanligaste. I kretsen av nationella parlamentariker märker man dock tydligt att öppenhetsfrågan brukar vara angelägen även i ett antal andra länder. Vi kommer att fortsätta att hålla ögonen på frågan inom ramen för det samarbetet. Vi träffar kollegerna igen, både i Tjeckien och senare i Stockholm. Vi kan absolut lova – så att det syns i protokollet – att fortsätta bevaka frågan även på den parlamentariska nivån.

Annars är vi väl klara med denna diskussion för i dag. Jag tackar för informationen i denna övriga fråga. Därmed är punkten Övriga frågor klar för justitieministerns del.

Sedan är det, som alltid nästan, möten i gemensamma kommittéer på ministernivå i samband med RIF-rådet. Den för oss välbekanta frågan om SIS II ska avrapporteras och eventuellt vara föremål för slutsatser. Vi får höra om det verkar vara så. Vi har även någon mer fråga på den agendan som är justitieministerns. Vi börjar dock med lägesrapporten om SIS II.

Anf.  156  Justitieminister BEATRICE ASK (m):

SIS II är, som ni redan blivit informerade om, i ett krisläge eftersom den leverantör som anlitats av kommissionen har stora problem. Den centrala delen av systemet har allvarliga problem, vilket gör att man inte har kunnat passera systemtesterna.

Felen är så allvarliga att det tjeckiska ordförandeskapet presenterat en ganska omfattande åtgärdsplan för att man ska komma till rätta med problemen och kunna besluta om framtiden för projektet. Troligtvis kommer rådsslutsatserna att slå fast ordförandeskapets åtgärdsplan. Planen går i huvudsak ut på att man vidtar åtgärder för att förstärka SIS II-projektet.

Experter från medlemsstaterna stöder kommissionen i projektledningen. Man försöker gemensamt gå till botten med vad som orsakat problemen. Syftet är att man ska kunna bedöma om systemet är möjligt att få funktionsdugligt inom rimliga ekonomiska och tidsmässiga ramar.

Parallellt med detta tar man fram en modell för en alternativ lösning som grundas på en vidareutveckling av nuvarande SIS.

När man grundligt gått igenom och utvärderat båda alternativen kommer rådet att ges möjlighet att besluta om den framtida inriktningen. Det förväntas kunna ske antingen på ett extrainsatt rådsmöte i maj eller senast vid rådsmötet i juni.

Vi har ett utkast till rådsslutsatser som vi i går sände över till nämnden. Utkastet kommer att diskuteras vid rådsmötet. Det är tänkbart att en del justeringar görs. Vi tänker stödja slutsatsen förutsatt att den slutliga utformningen huvudsakligen överensstämmer med utkastet.

Som ni förstår innebär detta att kommissionens tidigare tidsplan med driftstart av SIS II i november 2009 inte längre gäller.

Anf.  157  ORDFÖRANDEN:

Det räcker väl för oss att anse oss informerade i frågan, eller hur? Eller skulle det antas skarpa slutsatser?

Anf.  158  Justitieminister BEATRICE ASK (m):

Det jag tror att vi kan få är att vi ska kunna fatta ett beslut om åtgärdsplanen eller hanteringen. Vid förra mötet fick vi en ordentlig genomgång av tjeckerna av de allvarliga problem som projektet har. Det är en lång lidandets historia. Det har gått åt mycket pengar och arbete och ändå är man inte framme. Nu gör tjeckerna ett seriöst försök att gå till botten med det hela och har satt ett slags deadline för det. Parallellt med det arbetet gör man också ett alternativscenario för hur man ska kunna lösa problemet.

Jag tycker att det är det enda sättet att hantera frågan på. Lägger man fram en någorlunda realistisk åtgärdsplan, vilket jag tycker att utkastet tyder på, finns det väl skäl att säga ja till den. Det är bra att veta vad som ska hända. Det innebär att man kommer att bestämma sig för att man ska ha ett slutligt beslut i denna avgörande fråga någon gång före det svenska ordförandeskapet. Det är bra om jag kan ha med mig EU-nämndens stöd att hantera det så, för någonstans måste man sätta ned foten angående det fortsatta arbetet.

Anf.  159  ORDFÖRANDEN:

Då har vi en ståndpunkt. Vi ska fatta beslut i förhållande till den.

Anf.  160  JACOB JOHNSON (v):

Fru ordförande! Vi har tidigare anmält avvikande mening i grundfrågan. Vi kvarstår med den eftersom vi ser det som en del av en överstatlighet som vi inte delar.

Anf.  161  ORDFÖRANDEN:

Det är noterat.

Anf.  162  MEHMET KAPLAN (mp):

Jag trodde att detta inte skulle genomföras alls eftersom det har dragit ut så långt på tiden. Det verkar dock som det ska genomföras, vilket vi är emot.

Anf.  163  ORDFÖRANDEN:

Även det är noterat. I övrigt finner jag sammanfattningsvis ändå en del majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Punkt 5 är struken.

Vi går vidare till punkt 6, Schengenutvärdering av Schweiz. Detta förväntas vara en informationspunkt, om jag är rätt underrättad.

Anf.  164  Justitieminister BEATRICE ASK (m):

Som jag informerade er om inför rådsmötet i november handlar frågan om de avslutande åtgärderna för att kunna ansluta Schweiz till Schengensamarbetet. Vid rådsmötet i november antog vi slutsatser om Schweiz förmåga att tillämpa Schengenregelverket liksom rådsbeslutet om full tillämpning av Schengenregelverket i förhållande till Schweiz.

Man beslutade att gränskontrollen skulle lyftas i två steg. Steg ett avsåg lyftandet av personkontrollen vid landgräns. Det gjordes den 12 december 2008, vilket medförde att även övriga Schengenregler började tillämpas. Steg två gällde personkontrollen vid luftgräns. Vid utvärderingen som gjordes 2008 upptäckte man en del brister på flygplatser. Det krävde ombyggnationer av terminaler. En återinspektion gjordes den 9–13 februari för att kontrollera att åtgärder har vidtagits. Vi får väl information om det.

Avsikten med behandlingen vid den gemensamma kommittén är att informera om och diskutera återinspektionen. Den ligger till grund för det slutliga lyftet av personkontroll. Om de brister som konstaterats på flygplatserna har åtgärdats bör Sverige kunna godkänna att personkontrollen lyfts vid luftgräns som planerat den 29 mars i år. Om inte kan vi stödja att datumet senareläggs.

Anf.  165  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för informationen. Vi har inga övriga frågor på det gemensamma mötet. Då kvarstår bara A-punktslistan och tillfälle för nämndens ledamöter att ställa frågor om justitiepunkterna. Det har vi inga. Då är vi klara med samrådet med justitieministern, om det inte är något annat hon vill dela med oss. Nej.

Vi tackar för i dag och önskar trevlig helg. Lycka till på rådet!

3 §  Rättsliga och inrikes frågor

Statsrådet Tobias Billström

Återrapport från ministerrådsmöte den 27 och 28 november 2008

Återrapport från informellt ministermöte den 15 och 16 januari 2009

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 26 och 27 februari 2009

Anf.  166  ORDFÖRANDEN:

Vi säger välkommen till migrationsministern och hans medarbetare och tackar särskilt för tålamod och överseende med svårigheterna att bedöma hur lång tid alla punkter tar i nämnden.

Nu börjar vi på en gång med de Billströmska RIF-frågorna. Då har vi först ministerrådsmötet den 27 och 28 november och det informella ministermötet den 15 och 16 januari, från vilka återrapporter är utsända. Vi har också pratat lite med justitieministern om dem.

Anf.  167  Statsrådet TOBIAS BILLSTRÖM (m):

Fru ordförande! Det är trevligt att vara här och träffa nämndens ledamöter. Det finns ingen anledning till oro. Vi har haft det trevligt och gemytligt ute i förrummet.

För att göra en lång historia kort tar vi nu återrapporteringen från RIF-råden den 27 och 28 november 2008. Vid det sista RIF-rådet under 2008 godkändes rådsslutsatser på inte mindre än tre aktuella områden inom migrationspolitiken, det vill säga för ytterligare förbättringar av den övergripande strategin för migration, gällande fri rörlighet för personer samt beträffande mottagande av irakiska flyktingar. Jag återkommer strax till de två sistnämnda frågorna, som båda finns med på dagordningen för mötet nu i februari.

Rådet misslyckades med att nå en politisk överenskommelse om ändringar i direktivet för varaktigt bosatta tredjelandsmedborgare i syfte att utöka dess räckvidd till att även omfatta personer som beviljats internationellt skydd. Frågan lämnades tillbaka till Coreper II men har ännu inte fått någon slutlig lösning.

Jag ska också säga att vid det informella RIF-rådsministermötet i Prag den 15 och 16 januari i år deltog justitieminister Beatrice Ask, och under rubriken Användande av modern teknik på området för gränskontroll, asyl och migration har hon säkert talat om för er att man diskuterade bland annat användningsområden för moderna IT-system som SIS, VIS och Eurodac, som har bäring på migrationsområdet.

Anf.  168  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för informationen från migrationsministern angående dessa frågor.

Vi går så in på information och samråd inför det kommande RIF-rådet. Jag ska inledningsvis anmäla att socialförsäkringsutskottet informerades av migrationsministern i går och hade också överläggningar i två punkter. Dem berättar jag mer om vartefter vi kommer dit.

Först ska vi prata om punkt 3, Förslag till förordning om inrättandet av ett europeiskt stödkontor för asylfrågor. Den frågan har faktiskt varit i EU-nämnden förut. Den 11 april behandlades den som en A-punkt. Då fanns det majoritet för regeringens ståndpunkt, men det angavs avvikande meningar från v och mp.

Socialförsäkringsutskottet har också antagit ett utlåtande om grönboken om asylfrågor som detta delvis berörs av. Den spänner så klart över ett ganska vitt fält. Men det antogs i alla fall under 2007.

Den här gången förväntas föredragning av kommissionen och inledande debatt, och om det för vår del blir en informationspunkt eller en sådan här ”mjukisförhandlingsuppläggspunkt” beror lite grann på vad migrationsministern säger nu.

Anf.  169  Statsrådet TOBIAS BILLSTRÖM (m):

Fru ordförande! Kommissionen antog det här förslaget internt i kollegiet i förrgår, det vill säga den 18 februari, och det ska enligt uppgift publiceras först i dag. Vi har därför ännu inte haft möjlighet att granska det här förslaget i detalj, men det kommer vi naturligtvis att göra.

Jag kan säga att vi från svensk sida välkomnar att ett förslag läggs fram på området, helt analogt med förra gången jag var i EU-nämnden, den 11 maj, och föredrog detta.

Vi tror att ett stöd- och samordningskontor kan främja det praktiska samarbetet, och vi ser fram emot en närmare beskrivning av möjliga uppgifter för detta kontor.

Anf.  170  ORDFÖRANDEN:

Tack för det! För vår del har vi fått ta del av ett pressmeddelande från kommissionen, så vi är onekligen väldigt tidigt i underlagsprocessen.

Anf.  171  MAGDALENA STREIJFFERT (s):

Fru ordförande! Vi diskuterade den här punkten också i går. Vi socialdemokrater delar regeringens ståndpunkt i frågan om stödkontor. Vi tror att det är oerhört viktigt i samband med harmonisering av den gemensamma asyl- och flyktingpolitiken. Nu kommer man på det här mötet att diskutera dess funktion, och det är ju viktigt.

Men jag kan tänka mig att man under det svenska ordförandeskapet kommer att besluta om var det ska finnas någonstans. Det kanske kommer att föras vissa informella kontakter och diskussioner också om var det här kontoret ska ligga. Vi socialdemokrater tycker att det kunde vara en bra idé att det ska ligga i Sverige i och med att Sverige jämfört med många andra europeiska länder har ett bra och rättssäkert asylsystem, även om vi inte helt och hållet delar regeringens ståndpunkt.

Jag skulle vilja fråga om Billström, om det skulle bli en sådan informell diskussion, kommer att försöka driva på att det ska finnas i Sverige.

Anf.  172  JACOB JOHNSON (v):

Jag vill anmäla en så att säga mjuk avvikande mening, inte i första hand mot förslaget om ett stödkontor utan mot den överstatliga asylpolitiken.

Anf.  173  ORDFÖRANDEN:

Jag noterar det. Så skönt att den var mjuk i alla fall!

Det här landar i att eftersom det finns mjuka men ändå tydliga ståndpunkter i rummet kommer det förmodligen att bli ett förhandlingsuppläggsbeslut, för säkerhets skull.

Anf.  174  Statsrådet TOBIAS BILLSTRÖM (m):

Fru ordförande! Som ordföranden sade: Vad är det vi har att diskutera? Jo, ett pressmeddelande. Med all respekt för Magdalena Streijfferts frågeställning tror jag att det är lite tidigt att utgå ifrån att det skulle bli den typen av konkreta diskussioner. Det tror jag att vi kan hålla för helt uteslutet. Vi kommer inte att tala om frågan, utan det kommer att vara en diskussion om innehållet och hur kommissionen tänker sig fortsättningen av stödkontorets uppgifter. Därför blir svaret på den frågan att frågan är för tidigt väckt.

Anf.  175  MEHMET KAPLAN (mp):

Jag måste också anmäla avvikande mening här enligt tidigare.

Anf.  176  ORDFÖRANDEN:

Då är det noterat. Jag konstaterar ändå att det finns stöd för regeringens här redovisade upplägg inför fortsatta förhandlingar i denna fråga men med avvikande meningar från v och mp.

Såvitt jag kan förstå är punkt 4 struken. Migrationsministern nickar.

Då går vi raskt vidare till punkt 5 som är information angående tillämpningen av ett direktiv om unionsmedborgare och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig med mera. Den frågan behandlades i nämnden senast den 19 september förra året, även då som informationspunkt.

Anf.  177  Statsrådet TOBIAS BILLSTRÖM (m):

Fru ordförande! Nästa fråga på dagordningen är den rapport om tillämpningen av det så kallade rörlighetsdirektivet, som kommissionen presenterade den 10 december 2008. Dagordningspunkten kommer enligt ordföranden att behandlas med utgångspunkt i Metockdomen, som rör tolkningen av rörlighetsdirektivet och som gett upphov till diskussioner i flera medlemsstater.

Kommissionen anser att det i detta skede inte är nödvändigt att föreslå ändringar i rörlighetsdirektivet. Svårigheten att genomföra och tolka direktivet kan än så länge lösas genom att riktlinjer utfärdas av kommissionen. Detta gäller exempelvis frågan om missbruk av lagstiftningen. En andra rapport om tillämpningen av direktivet kommer att utarbetas längre fram.

Sverige delar kommissionens uppfattning att det i detta skede inte är nödvändigt att föreslå ändringar i rörlighetsdirektivet. Som ni också vet efter informationen förra gången ligger svensk lagstiftning och praxis i princip i linje med Metockdomen. Detta redogjorde jag för inför EU-nämnden förra gången vi var här och tog upp ärendet. Arbetet med direktivets tillämpningssvårigheter sker inom ramen för den expertgrupp som kommissionen tillsatt.

Departementet bereder frågan om vilka ytterligare ändringar som behöver göras i utlänningslagstiftningen.

Anf.  178  ORDFÖRANDEN:

Jag ska precisera det jag sade i början en smula. Det vi informerades om den 19 september var just Metockdomen och inte själva kommissionsrapporten. Det bör framgå tydligt.

Anf.  179  JACOB JOHNSON (v):

Jag har bara en kommentar. Jag har ingen annan åsikt än ståndpunkten här att det inte behöver föreslås några ändringar i rörlighetsdirektivet.

Däremot när det gäller regeringens slutsats att svensk lagstiftning i princip ligger i linje med Metockdomen har jag fått rapporterat att den frågan är under diskussion och behöver kanske inte ingå i svensk ståndpunkt.

Anf.  180  ORDFÖRANDEN:

Nu höll jag på att säga att vi inte behöver ha någon ståndpunkt alls, men det vill vi naturligtvis alltid ha. Men just i dag ska vi alltså inte fatta beslut skarpt utan informeras om det här, än så länge.

Anf.  181  Statsrådet TOBIAS BILLSTRÖM (m):

Detta är en diskussionspunkt där kommissionen ska redogöra för sin uppfattning i den här frågan. Ordförandens bedömning är helt korrekt.

Anf.  182  ORDFÖRANDEN:

Då tackar vi för informationen just i dag, men får säkert anledning att återkomma till detta.

Punkt 6 är Kampen mot illegal invandring i Medelhavsområdet. Här var det överläggningar i sakfrågan i socialförsäkringsutskottet i går. Då fanns det majoritet för regeringens ståndpunkt med avvikande meningar från s och mp tillsammans och från v för sig, om jag har förstått det rätt. Utdrag ur socialförsäkringsutskottets protokoll är också utdelat, om inte förr så nu på morgonen, så att det finns hos nämndens ledamöter.

Jag säger detta långsamt och tydligt så att det ska framgå att det här har skett i riksdagen så sent som i går, som sagt. Det innebär för nämndens del att självklart beslutssamråder vi här, och jag kommer att lämna ordet fritt, men om vi ska respektera riksdagsordningen är det kring nyheter i förhandlingsskedet vi bör uppehålla oss.

Anf.  183  Statsrådet TOBIAS BILLSTRÖM (m):

Fru ordförande! Det här gäller en presentation av ett initiativ från Italien, Malta, Cypern och Grekland. De här fyra, som kallar sig för Quadro Group – det är nog inte en pendang till The Real Group, vågar jag påstå – har skrivit ett gemensamt dokument med förslag på EU-gemensamma insatser för att lätta på den börda som länderna anser att inströmningen av irreguljära migranter medför för länderna i centrala och östra Medelhavsområdet.

Det är ännu oklart vad de fyras vidare avsikt med dokumentet är, men troligt är att de vill se idéerna återspeglade i kommande meddelanden om ett nytt flerårigt arbetsprogram för det rättsliga och inrikespolitiska området, alltså Stockholmsprogrammet.

De frågor som tas upp i dokumentet spänner över ett brett fält från fler gemensamma återtagandeavtal, ökade resurser till Frontex och samarbete med tredjeland kring frågor om den yttre gränskontrollen till vikten av att det snarast inrättas ett stödkontor för praktiskt samarbete mellan asylmyndigheterna och att åtgärder vidtas för en mer rättvis bördefördelning. Gruppen betonar även vikten av ett samarbete mellan Europeiska unionen och UNHCR, alltså FN:s flyktingkommissariat, respektive tredjeländer i frågor som rör skydd.

För svensk del är det värt att framhålla att initiativtagarna tar upp viktiga frågor som är en naturlig del av diskussionerna inför ett nytt femårsprogram och att vi kan uttala vårt stöd för delar av initiativet.

Anf.  184  MAGDALENA STREIJFFERT (s):

Fru ordförande! Vi hade ju diskussionen i går, så jag ska inte vara långrandig.

Vi delar delar av regeringens ståndpunkt. Jag vet att ledamöterna i nämnden brukar vara väldigt intresserad av vår avvikande mening, så jag ska försöka gå igenom den noggrant så att alla förstår.

Vi delar ståndpunkten i de delarna som handlar om ansvarsfördelningen mellan medlemsstaterna. Där tycker vi att man kan använda de verktyg som redan finns. Vi delar också ståndpunkten när det gäller stödkontoret, som vi var inne på nyligen.

Däremot handlar ganska stora delar av förslaget från Cypern, Malta, Italien och Grekland om repressiva åtgärder. När det handlar om samarbete med tredjeland och transit- och ursprungsländer delar vi inte riktigt den svenska ståndpunkten. Vi tycker att man även borde lyfta fram lite mer av de positiva delarna, till exempel att hitta mer lagliga vägar till Europa men också hitta strategier för utveckling och migration för att även göra situationen bättre i de länder som människor lämnar.

Jag vet att den svenska regeringen delar mycket av de ståndpunkterna, men vi tror att det är viktigt att lyfta fram det i en sådan här debatt i och med att det i samband med den ekonomiska krisen lätt blir så att länder blir protektionistiska och kanske också går åt ett mer främlingsfientligt håll. Därför tror jag att det är viktigt att Sverige står upp även för positiva delar.

Den andra delen som vi har avvikande mening i och som vi tycker att den svenska regeringen borde lyfta fram är frågan om Frontex. Den har vi diskuterat ganska mycket här, så jag ska inte bli långrandig där, men det finns ganska allvarlig kritik riktad mot Frontex från ett femtiotal människorättsorganisationer om att de inte följer internationell rätt. Vi tycker att man, innan man mångdubblar budgeten och utvecklar Frontex, borde ha någon oberoende instans som utvärderar dess funktion och verksamhet för att ta den kritiken på allvar.

Anf.  185  BENGT-ANDERS JOHANSSON (m):

Fru ordförande! Den första punkten med migrationsministern handlade om det här med stödkontor. Här trycker vi återigen på behovet av stödkontor. Detta har ingenting med det beslut som fattades i går att göra, men jag tror ändå att det skulle kunna vara intressant för nämnden att få en liten beskrivning av hur ministern anser att stödkontoret i just detta fall, när man är hårt ansatt av en asylvåg eller beträffande mottagande av flyktingar, skulle kunna hjälpa till.

Anf.  186  JACOB JOHNSON (v):

Jag har ingen fråga utan jag har bara ett konstaterande. Eftersom det var överläggning i socialförsäkringsutskottet i går vill jag referera till den avvikande meningen från Vänsterpartiet och bekräfta den här.

Anf.  187  ORDFÖRANDEN:

Gäller det även Miljöpartiet?

Anf.  188  MEHMET KAPLAN (mp):

Det gäller även Miljöpartiet. Framför allt handlar det om hur man ser på strömmen av människor söderifrån och att det är Frontex som ska stoppa detta. Det är vad man i princip uppehåller sig vid i texten. Samma avvikande mening som togs upp i går.

Anf.  189  Statsrådet TOBIAS BILLSTRÖM (m):

Jag tänker redogöra för regeringens syn på dessa frågor. För svensk del delar vi uppfattningen att EU:s övergripande strategi för migration är det naturliga ramverket för samarbetet med transit- och ursprungsländerna runt Medelhavet för att hantera de problem som Quadroinitiativet tar upp. Det finns alltså redan en strategi som vi menar att man kan använda och tillämpa.

Det framförs funderingar här om vad som ingår i denna strategi. Den EU-övergripande strategin tar upp samarbete och åtgärder inom hela det migrationspolitiska området, bland annat gällande främjande av den lagliga migrationen, förebyggande av den olagliga invandringen samt en förstärkning av kopplingarna mellan migration och utveckling, som syftar till att etablera partnerskap med tredjeländer på migrationsområdet med hjälp av till exempel instrumentet partnerskap för rörlighet.

Det är en rad initiativ som pågår för närvarande för att genomföra EU:s globala ansats, som dessutom kompletterar den övergripande strategin för migration. Till exempel har vi nu ett antal pilotprojekt för att etablera partnerskap för rörlighet. De finns i Kap Verde och Moldavien. Det pågår ett stort arbete med att genomföra EU–Afrika-partnerskapet om migration, rörlighet och sysselsättning, i vilken de stora Rabat- och Tripoliprocesserna pågår. Sist, men definitivt inte minst, har vi det tjeckiska ordförandeskapets planerade konferens i slutet av april med temat att bygga migrationspartnerskap. Det är ytterligare ett exempel på pågående arbete.

Det är därför viktigt att se det här initiativet i ljuset av detta. Detta är synpunkter som framförs från enskilda medlemsstater. Men många av de delar som man för fram är sådant som regeringen kan ställa upp på och som redan ingår i vår politik.

Sedan går jag över till Bengt-Anders Johanssons fråga om stödkontor. Det här hänger samman med kompetensutveckling och erfarenhetsutbyte. Om vi vill att fler länder i Europeiska unionen ska bli bättre på att ta hand om asylsökande och bättre styra sina migrationsströmmar, måste de också få tillgång till kompetens och instrument.

När vi fick frågan om det europeiska stödkontoret i samband med kommissionens process om grönboken i juni 2007 svarade regeringen att från svensk sida skulle stöd- och samordningskontoret sannolikt vara bra för att främja det praktiska samarbetet inom det europeiska asylsystemet. Vi angav tänkbara uppgifter för ett sådant kontor, till exempel att tillhandahålla utbildningar, tolktjänster, samordna särskilda insatser, ta upp vidarebosättningsfrågor och hantera information.

Vi ansåg att kontoret skulle kunna verka för en utveckling av det systematiska samarbetet mellan länderna i akt och mening att de som i dag inte är i besittning av dessa kunskaper och erfarenheter ska kunna få dem. Man ska verka för erfarenhetsutbyte, problemlösning och gemensamma tankesmedjor – framför allt av mellanstatlig karaktär.

Med allt detta sagt, fru ordförande, tycker jag att den svenska regeringen har en tydlig strategi i frågorna. Därför tycker jag också att vår ståndpunkt är den rätta visavi Quadrogruppens initiativ.

Anf.  190  MAGDALENA STREIJFFERT (s):

Fru ordförande! Jag vill skicka med den svenska regeringen precis det som Tobias Billström tog upp, nämligen de positiva delarna av partnerskap med tredjeland och samarbete med tredjeland. Man kanske också ska nämna det med tanke på de förslag som kommer från dessa länder. Det handlar mer om att bygga högre murar än att sänka dem. I och med att man gärna vill ha med detta till Stockholmsprogrammet ska man se till att få en balans i förslagen.

Jag har också en fråga. Helt kort nämndes i går förändringar i Dublinförordningen. De tas också upp från gruppens sida. Jag vet att kommissionen arbetar på att se över förändringar i denna konvention. Vad jag förstår – och jag vill ha det bekräftat – tycker Tobias Billström inte att det är en bra idé. Är den konvention som finns i dag bra, och kommer det att vara den svenska ståndpunkten inför kommissionens arbete?

Anf.  191  Statsrådet TOBIAS BILLSTRÖM (m):

Fru ordförande! Jag kan garantera att allt det jag har redogjort för här är den svenska regeringens politik. Det kommer att framföras vid rådsmötet, och det kommer också att bilda kärnan i vårt arbete med att formera Stockholmsprogrammet. Det måste till åtgärder för att skapa bättre vägar för legal migration samtidigt som man försöker hantera asylproblemen i dessa länder på ett bättre sätt. Det ena goda utesluter definitivt inte det andra. Tvärtom kompletterar de varandra.

I fråga om Dublinförordningen tycker regeringen att det är bra att se över den. Men förslaget från kommissionen om den så kallade suspensionsmekanismen, det vill säga möjligheten att temporärt avbryta återsändande av asylsökande till det land där de först har kommit in, där alltså asylansökan ska prövas enligt den gällande förordningen, är betänkligt. Det skulle kunna skapa en situation där de länder som i dag ofta är country of first entry, förstaland, i stället för att förbättra sina mottagningssystem för asylsökande gör precis tvärtom i hopp om att denna suspensionsmekanism ska slå till. Det vore betänkligt att införa en sådan mekanism.

Anf.  192  ORDFÖRANDEN:

Då har vi att förhålla oss till att regeringen har tydliga åsikter och att förhandlingar pågår. Vi ska alltså fatta ett förhandlingsuppläggsbeslut.

Jag konstaterar att det finns stöd för regeringens här redovisade upplägg inför fortsatta förhandlingar i denna fråga, men jag noterar avvikande meningar från s, v och mp enligt vad de har motiverat här.

Anf.  193  MAGDALENA STREIJFFERT (s):

Jag tycker att det svar Tobias Billström gav nu var bra. Det gör vår avvikande mening lite mjukare. Däremot har vi kvar den om Frontex. Jag gläder mig över att de positiva delarna med samarbetet med tredjeländer för att hitta lagliga vägar tas upp. Jag vill mjuka upp den avvikande meningen lite.

Anf.  194  ORDFÖRANDEN:

Det var bra att det kom fram.

Då fattar vi beslut enligt det jag sade nyss.

Vi går till punkt 7, Diskussion om situationen för de irakiska flyktingarna. Vi informerades i den frågan den 19 september. Då var det just information. Nu förväntas väl lite mer substantiell diskussion efter bland annat dels RIF-rådet den 27 november, dels svenskt arbete i frågan.

Anf.  195  Statsrådet TOBIAS BILLSTRÖM (m):

Fru ordförande! Vid RIF-rådet i november förra året kom medlemsstaterna överens om en gemensam insats för särskilt utsatta irakiska flyktingar som i nuläget befinner sig i Jordanien och Syrien. I rådsslutsatserna angavs som en målsättning att totalt överföra 10 000 personer ur denna flyktinggrupp till unionen. Det här initiativet ska nu följas upp vid det kommande RIF-rådet. Kommissionen kommer vid mötet att rapportera om hur medlemsstaterna avser att delta i insatsen, som är frivillig.

Sverige ser initiativet för irakiska flyktingar som mycket angeläget. Vi kommer att bidra till det genom att vidarebosätta 800 irakier och palestinier på flykt från Irak under 2009. Det innebär alltså att vi viker en betydande del av årets flyktingkvot om 1 900 platser till förmån för denna grupp. Utöver detta kan ett antal flyktingar från Irak också förväntas ingå bland de akutärenden som vi varje år tar emot inom kvoten. Vi hoppas på en bred uppslutning från övriga medlemsstater så att målet att ta emot 10 000 irakiska flyktingar kan förverkligas.

Anf.  196  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för informationen, men vi ska möjligtvis ändå förhålla oss till diskussionen. Då konstaterar jag att det finns stöd för regeringens här redovisade upplägg inför fortsatta förhandlingar även i denna fråga.

Det står Ask på punkterna 8, 9, 10 och 11 enligt mina noteringar. Punkt 12 a är en övrig fråga angående Guantánamo. Då är det så med övriga frågor att de för vår del är ren information och även för rådet, men det var överläggningar i den här frågan i socialförsäkringsutskottet i går med migrationsministern själv på plats. Då fanns det majoritet för regeringens ståndpunkt så som den egentligen uttrycktes i den kommenterade dagordningen, om jag förstår det rätt, med avvikande meningar från mp och v.

Det är alltid några som blir arga på mig när jag säger det, men det är mitt jobb att anmäla att överläggningarna har skett och vädja till viss respekt för dem som var med i går. Så är det faktiskt.

Anf.  197  Statsrådet TOBIAS BILLSTRÖM (m):

Fru ordförande! Det här är helt riktigt en lunchpunkt om Guantánamo. Syftet med rådsbehandlingen är ännu oklar. Ordförandeskapet har meddelat att de kommer att ta fram ett diskussionsunderlag till rådsmötet, men vi har ännu inte sett något diskussionsunderlag. Vad vi vet är följande.

President Barack Obama undertecknade den 22 januari i år en order, Executive Order, om att inleda ett arbete för att stänga Guantánamo samt göra en översyn av formerna för frihetsberövande och förhörsmetoder.

Det återstår att se hur stängningen faktiskt ska gå till, hur den nya administrationen avser att lagföra de fångar som man bedömer inte kan släppas, hur frågan var de dömda ska avtjäna sitt straff ska hanteras och var de frisläppta ska sändas i den mån de riskerar tortyr eller förföljelse i sina hemländer.

I beslutet förutsätts att nya diplomatiska ansträngningar kan leda till vidarebosättning av ett betydande antal av fångarna i lägret. EU:s utrikesministrar har haft en första diskussion i frågan. Eftersom det finns en rad legala och andra komplikationer med att EU-länder tar emot tidigare Guantánamofångar ska diskussionen äga rum också vid inrikesministrarnas möte den 26 februari.

EU-länderna har konstaterat att det är upp till varje medlemsstat att avgöra om man ska ta emot fångar eller ej. Flera medlemsstater har aviserat nationella legala hinder för att ta emot fångar.

Den svenska regeringen välkomnar beslutet om stängning av lägret och ser positivt på den dialog som nu fortsätter mellan EU och USA om mänskliga rättigheter, inklusive Guantánamo. Vi deltar i den analys och diskussion som inletts inom EU. Vår principiella hållning – jag utgår från att alla känner till den – har hela tiden varit att vi förutsätter att USA tar sitt ansvar för att avvecklingen sker i enlighet med folkrättens principer och att de ger skydd till de fångar som är i behov av det och inte kan återvända till sina hemländer. Det är också vår utgångspunkt i de fortsatta diskussionerna.

Anf.  198  ORDFÖRANDEN:

Förfaringsmässigt är det så att eftersom dels socialförsäkringsutskottet antog ett skarpt ställningstagande i går, dels så pass mycket politiskt innehåll förväntas i lunchdiskussionen ska vi nog även i detta fall förhålla oss till ett förhandlingsupplägg, så har vi tagit i frågan som ändå är hyfsat brännbar. Det är nästan alltid säkrast att göra så i stället för det motsatta.

Anf.  199  JACOB JOHNSON (v):

Jag anmälde avvikande mening i socialförsäkringsutskottet. Den kvarstår jag naturligtvis vid här. Det handlar bland annat om att säkerhet inte kan garanteras i USA utan det kräver i stället ett mer kraftfullt gemensamt agerande från EU-länderna för de personer som finns där.

Jag vill för egen del gärna tillägga att hela Guantánamobasen som sådan på Kuba bör stängas och USA bör lämna Kuba.

Anf.  200  MEHMET KAPLAN (mp):

Jag vidhåller Miljöpartiets avvikande mening.

Jag har också en fråga till statsrådet. Det finns EU-länder, säger statsrådet, som har tagit upp att de inte kommer att kunna ta emot fångar. Finns det några som har sagt att de kommer att kunna göra det?

Anf.  201  Statsrådet TOBIAS BILLSTRÖM (m):

Fru ordförande! Nej, Mehmet Kaplan, jag kan faktiskt inte i dag peka ut ett enda land som jag med säkerhet vet har sagt är berett att ta emot fångar. Det beror på att det finns många motstridiga signaler.

Efter nyår hade jag en interpellationsdebatt i frågan där jag redogjorde för regeringens ståndpunkt. Det framgår av riksdagens protokoll. Före jul kom en riksdagsfråga i ärendet. Det går bra att titta på detta eftersom där framgår de problem som finns i till exempel Tyskland. Utrikesministern, som tillhör ett parti, gav uttryck för åsikten att man skulle göra på ett visst sätt, och inrikesministern förklarade de legala aspekterna och hans inställning, som var den rakt motsatta.

Har Tyskland förpliktat sig att ta emot fångar från Guantánamo? Det är jag inte man nog att här i dag svara på.

Jag tror att vi kommer att få se fortsatta diskussioner. Jag kan inte i dag säga att det finns något land som är helt bestämt inne på att göra detta.

Anf.  202  ORDFÖRANDEN:

Gäller det även Portugal? Det var ju de som först ville ta upp frågan.

Anf.  203  Statsrådet TOBIAS BILLSTRÖM (m):

Jag kan inte heller på denna punkt redogöra för om Portugal har för avsikt att ta emot eller inte. Det är ett mycket tilltrasslat läge. Mycket är också avhängigt av de nationella lagstiftningarna och hur de kommer att fungera i relation till asylärenden som prövas. Om man ska göra det kanske de hamnar vid sidan av det ordinarie systemet.

Av den anledningen är också Sverige väldigt formalistiskt i det här avseendet. Vi tror väldigt starkt på att det är vår lagstiftning när det gäller vidarebosättning som är tillämplig i det här sammanhanget. I så fall är det Migrationsverket som prövar de här frågorna. Regeringen är inte på något vis inblandad i detta. En framställan om att använda vidarebosättningsplatser måste också ta sin utgångspunkt i en dialog med UNHCR, till vilket Sverige har överlåtit de här platserna. Det är den ordning som regeringen ser i den här frågan.

Anf.  204  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns stöd för regeringens här redovisade upplägg inför fortsatta förhandlingar i denna fråga och noterar avvikande meningar enligt det som också anfördes i socialförsäkringsutskottet från Vänsterpartiet och Miljöpartiet.

Nu ska vi inte glömma lägesrapporten om VIS som det också står Billström på. Det är punkt 3 i anslutning till rådets möte med den gemensamma kommittén på ministernivån. Skriftligt underlag är utsänt.

Anf.  205  Statsrådet TOBIAS BILLSTRÖM (m):

Fru ordförande! Ordförandeskapet och kommissionen förväntas informera om hur det går med den planerade driftstarten av VIS-systemet och hur långt medlemsstaterna har kommit i sina förberedelser. Kommissionen väntas inom kort presentera en ny tidsplan som innebär att VIS ska kunna driftsättas senast den 21 december 2009. Arbetet med utvecklingen och tester av de centrala och nationella VIS-systemen ska då vara klart.

För att koordinera utrullningen av VIS antogs vid RIF-rådet den 27 november 2008 rådsslutsatser om att inrätta en så kallad Friends of the Presidency on the VIS-grupp. Gruppen ska vara ett stöd för utvecklingen och tillämpningen av de nationella delarna för användningen och anslutningen till VIS i medlemsstaterna.

Sverige, som ligger långt framme i förberedelserna för VIS nationellt, stöder ordförandeskapets arbete med uppföljningen av medlemsstaternas VIS-förberedelser och anser det viktigt att medlemsstaterna gör allt vad de kan för att driftstarten inte ska försenas ytterligare.

Anf.  206  JACOB JOHNSON (v):

Jag vill anmäla en klar avvikande mening i principfrågan.

Anf.  207  ORDFÖRANDEN:

Detta är en lägesrapport och information, såvitt jag förstår. Vi får höra migrationsministerns kommentar till det. Är det en lägesrapport får man säga vad man vill, och det kommer med i de stenografiska uppteckningarna, för att markera en partiståndpunkt till exempel. Om det förväntas bli förhandlingar med ett skarpt innehåll får vi be migrationsministern vara ännu tydligare i det. I så fall kan man anmäla avvikande mening från det om man finner anledning till det.

Jag tycker att detta är lite svårt att bedöma, men jag utgår från att det är en informationspunkt.

Anf.  208  MEHMET KAPLAN (mp):

Jag skulle gärna vilja höra vad migrationsministern säger här.

Anf.  209  ORDFÖRANDEN:

Då tar vi det först. Vad ska ni göra? Hur skarpt är det politiska innehållet och förhandlingsinnehållet? Det är det vi ska försöka att hålla reda på här.

Anf.  210  Statsrådet TOBIAS BILLSTRÖM (m):

Det här är ingen förhandling. Det är en lägesrapport, men det kan vara klokt att redogöra för den svenska regeringens position för det fall att vi kommer tillbaka till EU-nämnden med ståndpunkter i ett senare läge och begär ett mandat. I det här sammanhanget handlar det enbart om en lägesrapport från kommissionen inom ramen för den gemensamma kommittén tillsammans med ordförandeskapet.

Anf.  211  ORDFÖRANDEN:

Det var så jag uppfattade det. Då kvarstår min bedömning att det är en informationspunkt. Finns det något Vänsterpartiet eller Miljöpartiet vill säga så att det syns i protokollet? Det får anses vara framfört.

Vi tackar för informationen på den här punkten. Nu är vi klara med rådsagendan för migrationsministerns del. A-punktslistebehandlingen ligger numera utanför, och det finns inga Billströmska sådana i bunten.

Vi tackar migrationsministern och hans medarbetare för i dag.

Anf.  212  Statsrådet TOBIAS BILLSTRÖM (m):

Jag tackar nämndens ledamöter för visat intresse och önskar en trevlig helg. På återseende!

Anf.  213  ORDFÖRANDEN:

Tack detsamma!

Innehållsförteckning

1 §  Allmänna frågor och yttre förbindelser 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  2  Kanslichefen JAN OLSSON 1

Anf.  3  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  4  ULF HOLM (mp) 2

Anf.  5  ORDFÖRANDEN 2

Anf.  6  Utrikesminister CARL BILDT (m) 2

Anf.  7  Statsrådet CECILIA MALMSTRÖM (fp) 2

Anf.  8  ULF HOLM (mp) 2

Anf.  9  Statsrådet CECILIA MALMSTRÖM (fp) 2

Anf.  10  SUSANNE EBERSTEIN (s) 3

Anf.  11  ORDFÖRANDEN 3

Anf.  12  Utrikesminister CARL BILDT (m) 3

Anf.  13  ORDFÖRANDEN 3

Anf.  14  SUSANNE EBERSTEIN (s) 3

Anf.  15  Utrikesminister CARL BILDT (m) 3

Anf.  16  ORDFÖRANDEN 4

Anf.  17  HANS LINDE (v) 4

Anf.  18  Utrikesminister CARL BILDT (m) 5

Anf.  19  ORDFÖRANDEN 5

Anf.  20  Statsrådet CECILIA MALMSTRÖM (fp) 5

Anf.  21  SUSANNE EBERSTEIN (s) 6

Anf.  22  ORDFÖRANDEN 6

Anf.  23  Statsrådet CECILIA MALMSTRÖM (fp) 6

Anf.  24  ULF HOLM (mp) 6

Anf.  25  ORDFÖRANDEN 7

Anf.  26  Statsrådet CECILIA MALMSTRÖM (fp) 7

Anf.  27  KERSTIN LUNDGREN (c) 8

Anf.  28  ORDFÖRANDEN 9

Anf.  29  ULF HOLM (mp) 9

Anf.  30  ORDFÖRANDEN 9

Anf.  31  ULF HOLM (mp) 10

Anf.  32  ORDFÖRANDEN 10

Anf.  33  Statsrådet CECILIA MALMSTRÖM (fp) 10

Anf.  34  ORDFÖRANDEN 11

Anf.  35  Statsrådet CECILIA MALMSTRÖM (fp) 11

Anf.  36  SUSANNE EBERSTEIN (s) 11

Anf.  37  ORDFÖRANDEN 11

Anf.  38  HANS LINDE (v) 11

Anf.  39  ULF HOLM (mp) 11

Anf.  40  Statsrådet CECILIA MALMSTRÖM (fp) 12

Anf.  41  SUSANNE EBERSTEIN (s) 12

Anf.  42  ORDFÖRANDEN 12

Anf.  43  Statsrådet CECILIA MALMSTRÖM (fp) 13

Anf.  44  ULF HOLM (mp) 13

Anf.  45  KERSTIN LUNDGREN (c) 14

Anf.  46  Statsrådet CECILIA MALMSTRÖM (fp) 14

Anf.  47  ORDFÖRANDEN 15

Anf.  48  BÖRJE VESTLUND (s) 15

Anf.  49  ORDFÖRANDEN 16

Anf.  50  Statsrådet CECILIA MALMSTRÖM (fp) 16

Anf.  51  ORDFÖRANDEN 16

Anf.  52  KERSTIN LUNDGREN (c) 16

Anf.  53  BÖRJE VESTLUND (s) 16

Anf.  54  ORDFÖRANDEN 16

Anf.  55  URBAN AHLIN (s) 17

Anf.  56  ORDFÖRANDEN 17

Anf.  57  Statsrådet CECILIA MALMSTRÖM (fp) 17

Anf.  58  ORDFÖRANDEN 17

Anf.  59  KERSTIN LUNDGREN (c) 18

Anf.  60  BENGT-ANDERS JOHANSSON (m) 18

Anf.  61  Statsrådet CECILIA MALMSTRÖM (fp) 18

Anf.  62  ORDFÖRANDEN 18

Anf.  63  Utrikesminister CARL BILDT (m) 18

Anf.  64  ORDFÖRANDEN 18

Anf.  65  Utrikesminister CARL BILDT (m) 19

Anf.  66  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 20

Anf.  67  Utrikesminister CARL BILDT (m) 20

Anf.  68  ORDFÖRANDEN 20

Anf.  69  MAGDALENA STREIJFFERT (s) 21

Anf.  70  ORDFÖRANDEN 21

Anf.  71  Kanslichef JAN OLSSON 21

Anf.  72  Utrikesminister CARL BILDT (m) 21

Anf.  73  ORDFÖRANDEN 22

Anf.  74  BODIL CEBALLOS (mp) 22

Anf.  75  ORDFÖRANDEN 22

Anf.  76  Utrikesminister CARL BILDT (m) 22

Anf.  77  BODIL CEBALLOS (mp) 23

Anf.  78  URBAN AHLIN (s) 23

Anf.  79  Utrikesminister CARL BILDT (m) 24

Anf.  80  ORDFÖRANDEN 25

Anf.  81  BENGT-ANDERS JOHANSSON (m) 25

Anf.  82  HANS LINDE (v) 26

Anf.  83  Utrikesminister CARL BILDT (m) 26

Anf.  84  KERSTIN LUNDGREN (c) 27

Anf.  85  URBAN AHLIN (s) 28

Anf.  86  HANS LINDE (v) 28

Anf.  87  ORDFÖRANDEN 29

Anf.  88  Utrikesminister CARL BILDT (m) 29

Anf.  89  HANS LINDE (v) 31

Anf.  90  MEHMET KAPLAN (mp) 31

Anf.  91  URBAN AHLIN (s) 31

Anf.  92  ORDFÖRANDEN 32

Anf.  93  Utrikesminister CARL BILDT (m) 32

Anf.  94  ORDFÖRANDEN 32

Anf.  95  Utrikesminister CARL BILDT (m) 33

Anf.  96  ORDFÖRANDEN 33

Anf.  97  Utrikesminister CARL BILDT (m) 33

Anf.  98  URBAN AHLIN (s) 34

Anf.  99  ORDFÖRANDEN 35

Anf.  100  Utrikesminister CARL BILDT (m) 35

Anf.  101  ORDFÖRANDEN 35

Anf.  102  Utrikesminister CARL BILDT (m) 35

Anf.  103  ORDFÖRANDEN 35

Anf.  104  Utrikesminister CARL BILDT (m) 35

Anf.  105  ORDFÖRANDEN 36

Anf.  106  Utrikesminister CARL BILDT (m) 36

Anf.  107  ORDFÖRANDEN 37

Anf.  108  Utrikesminister CARL BILDT (m) 37

Anf.  109  ORDFÖRANDEN 37

Anf.  110  Utrikesminister CARL BILDT (m) 37

Anf.  111  ORDFÖRANDEN 37

Anf.  112  Utrikesminister CARL BILDT (m) 37

Anf.  113  ORDFÖRANDEN 38

2 §  Rättsliga och inrikes frågor 39

Anf.  114  ORDFÖRANDEN 39

Anf.  115  Justitieminister BEATRICE ASK (m) 39

Anf.  116  MEHMET KAPLAN (mp) 40

Anf.  117  Justitieminister BEATRICE ASK (m) 40

Anf.  118  Ämnesrådet ANNA-CARIN SVENSSON 40

Anf.  119  ANTI AVSAN (m) 40

Anf.  120  Justitieminister BEATRICE ASK (m) 40

Anf.  121  SUSANNE EBERSTEIN (s) 41

Anf.  122  BÖRJE VESTLUND (s) 41

Anf.  123  ORDFÖRANDEN 41

Anf.  124  Justitieminister BEATRICE ASK (m) 41

Anf.  125  SUSANNE EBERSTEIN (s) 42

Anf.  126  ORDFÖRANDEN 42

Anf.  127  Justitieminister BEATRICE ASK (m) 42

Anf.  128  ORDFÖRANDEN 42

Anf.  129  Justitieminister BEATRICE ASK (m) 43

Anf.  130  ORDFÖRANDEN 43

Anf.  131  Justitieminister BEATRICE ASK (m) 43

Anf.  132  HELENA BARGHOLTZ (fp) 44

Anf.  133  Justitieminister BEATRICE ASK (m) 44

Anf.  134  Ämnesrådet ULF WALLENTHEIM 44

Anf.  135  ORDFÖRANDEN 45

Anf.  136  Justitieminister BEATRICE ASK (m) 45

Anf.  137  JOHAN LINANDER (c) 45

Anf.  138  Justitieminister BEATRICE ASK (m) 46

Anf.  139  ORDFÖRANDEN 46

Anf.  140  Justitieminister BEATRICE ASK (m) 46

Anf.  141  ORDFÖRANDEN 46

Anf.  142  Justitieminister BEATRICE ASK (m) 46

Anf.  143  MARYAM YAZDANFAR (s) 48

Anf.  144  MEHMET KAPLAN (mp) 48

Anf.  145  JOHAN LINANDER (c) 48

Anf.  146  Justitieminister BEATRICE ASK (m) 49

Anf.  147  ORDFÖRANDEN 49

Anf.  148  Justitieminister BEATRICE ASK (m) 49

Anf.  149  ORDFÖRANDEN 50

Anf.  150  BILLY GUSTAFSSON (s) 50

Anf.  151  ORDFÖRANDEN 50

Anf.  152  HELENA BARGHOLTZ (fp) 50

Anf.  153  ORDFÖRANDEN 50

Anf.  154  Justitieminister BEATRICE ASK (m) 50

Anf.  155  ORDFÖRANDEN 51

Anf.  156  Justitieminister BEATRICE ASK (m) 52

Anf.  157  ORDFÖRANDEN 52

Anf.  158  Justitieminister BEATRICE ASK (m) 52

Anf.  159  ORDFÖRANDEN 53

Anf.  160  JACOB JOHNSON (v) 53

Anf.  161  ORDFÖRANDEN 53

Anf.  162  MEHMET KAPLAN (mp) 53

Anf.  163  ORDFÖRANDEN 53

Anf.  164  Justitieminister BEATRICE ASK (m) 53

Anf.  165  ORDFÖRANDEN 54

3 §  Rättsliga och inrikes frågor 55

Anf.  166  ORDFÖRANDEN 55

Anf.  167  Statsrådet TOBIAS BILLSTRÖM (m) 55

Anf.  168  ORDFÖRANDEN 55

Anf.  169  Statsrådet TOBIAS BILLSTRÖM (m) 56

Anf.  170  ORDFÖRANDEN 56

Anf.  171  MAGDALENA STREIJFFERT (s) 56

Anf.  172  JACOB JOHNSON (v) 56

Anf.  173  ORDFÖRANDEN 56

Anf.  174  Statsrådet TOBIAS BILLSTRÖM (m) 57

Anf.  175  MEHMET KAPLAN (mp) 57

Anf.  176  ORDFÖRANDEN 57

Anf.  177  Statsrådet TOBIAS BILLSTRÖM (m) 57

Anf.  178  ORDFÖRANDEN 58

Anf.  179  JACOB JOHNSON (v) 58

Anf.  180  ORDFÖRANDEN 58

Anf.  181  Statsrådet TOBIAS BILLSTRÖM (m) 58

Anf.  182  ORDFÖRANDEN 58

Anf.  183  Statsrådet TOBIAS BILLSTRÖM (m) 58

Anf.  184  MAGDALENA STREIJFFERT (s) 59

Anf.  185  BENGT-ANDERS JOHANSSON (m) 59

Anf.  186  JACOB JOHNSON (v) 60

Anf.  187  ORDFÖRANDEN 60

Anf.  188  MEHMET KAPLAN (mp) 60

Anf.  189  Statsrådet TOBIAS BILLSTRÖM (m) 60

Anf.  190  MAGDALENA STREIJFFERT (s) 61

Anf.  191  Statsrådet TOBIAS BILLSTRÖM (m) 61

Anf.  192  ORDFÖRANDEN 62

Anf.  193  MAGDALENA STREIJFFERT (s) 62

Anf.  194  ORDFÖRANDEN 62

Anf.  195  Statsrådet TOBIAS BILLSTRÖM (m) 62

Anf.  196  ORDFÖRANDEN 62

Anf.  197  Statsrådet TOBIAS BILLSTRÖM (m) 63

Anf.  198  ORDFÖRANDEN 63

Anf.  199  JACOB JOHNSON (v) 63

Anf.  200  MEHMET KAPLAN (mp) 64

Anf.  201  Statsrådet TOBIAS BILLSTRÖM (m) 64

Anf.  202  ORDFÖRANDEN 64

Anf.  203  Statsrådet TOBIAS BILLSTRÖM (m) 64

Anf.  204  ORDFÖRANDEN 64

Anf.  205  Statsrådet TOBIAS BILLSTRÖM (m) 65

Anf.  206  JACOB JOHNSON (v) 65

Anf.  207  ORDFÖRANDEN 65

Anf.  208  MEHMET KAPLAN (mp) 65

Anf.  209  ORDFÖRANDEN 65

Anf.  210  Statsrådet TOBIAS BILLSTRÖM (m) 65

Anf.  211  ORDFÖRANDEN 66

Anf.  212  Statsrådet TOBIAS BILLSTRÖM (m) 66

Anf.  213  ORDFÖRANDEN 66