Fredagen den 20 april 2001

EU-nämndens uppteckningar 2000/01:27

1 §  Jordbruk

Jordbruksminister Margareta Winberg

Rapport från ministerrådsmöte den 19 och 20 mars 2001 samt från informellt ministermöte den 8–10 april 2001

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 24 och 25 april 2001

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Jag förklarar EU-nämndens sammanträde öppnat och ber att få hälsa jordbruksministern med medarbetare välkomna hit för två stora ärenden. Det är jordbruksråd, och det är fiskeministerråd. Vi börjar med jordbruksrådet. Som vanligt har vi några återrapporter. Vi startar med det. Varsågod!

Anf.  2  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Tack så mycket! Vi hade ministerråd i mars. Där fick vi för det första en BSE-rapport. Det vara bara en rapportering från kommissionen. Där redovisades de åtgärder som har beslutats av Ständiga veterinärkommittén. Ett antal tredje länder har inkommit med underlag till kommissionen om sin BSE-status. Kommissionen kommer utifrån det underlaget att bedöma om tredje land behöver ta bort och avlägsna allt specificerat riskmaterial från det kött som ska exporteras in till EU.

Vi fick för det andra en lägesrapport om nötkött. Konsumtionen var vid det tillfället generellt sett över hela EU 25 % lägre än det normala. Priserna på marknaden hade återhämtat sig något. Exporten var liten bl.a. på grund av de importstopp som vissa tredje länder har vidtagit.

När det gällde bomull kunde en överenskommelse inte nås eftersom producentländerna motsatte sig kommissionens förslag, och de fick stöd av flera andra länder. Sedan dess har frågan diskuterats i en rådsarbetsgrupp och i den särskilda jordbrukskommittén, och förhoppningen är att vi ska kunna fatta beslut på rådet på tisdag.

En övrig fråga som kom upp gällde förbudet mot kött- och benmjöl. Ett antal medlemsländer är angelägna om att ett beslut fattas i frågan så snabbt som möjligt och ville därför diskutera frågan. De länder som tog upp frågan ville att kött- och benmjöl i foder ska förbjudas permanent. Vi kommer också att ta upp denna fråga på tisdag för behandling.

En övrig fråga handlar om mul- och klövsjukan. Kommissionen, Storbritannien och Frankrike redovisade läget. En bred majoritet av delegationerna uttalade då sitt stöd för kommissionens linje när det gäller vaccination eller för non vaccination policy. Sedan dess har flera beslut om nödvaccination i Storbritannien och Nederländerna fattats inom ramen för Ständiga veterinärkommittén. Nederländerna har tillämpat nödvaccinationerna. Storbritannien har inte gjort det, men de har tillåtits att göra det.

En övrig fråga handlar om rovfåglar och de problem som Spanien anser sig ha med att avlägsna allt riskmaterial från självdöda idisslare. Det är därmed svårt att utfodra asätande rovfåglar. Den frågan hänvisades till Ständiga veterinärkommittén.

Vi fick en redogörelse från kommissionen när det gäller socker som närmast var att betrakta som en påtryckning. Vi måste orka fatta ett beslut, annars inträffar vissa saker. Också denna fråga kommer upp på rådet nu på tisdag.

En annan övrig fråga handlade om vegetabiliskt protein. Kommissionen presenterade en rapport som den hade givits i uppdrag att ta fram. Den rapporten gick ut på att man kan producera vegetabiliskt protein inom EU, men kommissionen var inte beredd att tillskjuta ytterligare medel till denna sektor.

En sista övrig fråga handlade om djurtransporter, som ett antal delegationer tog upp. Man uppmanade kommissionen att komma med förslag om hur transporterna ska kunna förbättras. Kommissionen kunde inte precisera när förslaget kommer att presenteras, men sade att frågan har hög prioritet. Många medlemsländer har stora förväntningar på att det ska komma ett sådant förslag under detta halvår.

Det var allt från det mötet.

Vi hade ett informellt möte för drygt en vecka sedan. Vi hade förberett det på så sätt att vi hade anordnat en stor konferens, Food Chain 2001 – Safe, Sustainable, Ethical, i Uppsala den 14–16 mars. Det var en konferens med ungefär 500 deltagare från alla EU-länder och en del ansökarländer. Slutsatserna där låg till grund för ett antal frågor som jag skickade ut till kollegerna. På basis av de frågorna hade vi en debatt. Frågorna riktades mot framtiden. Det var en diskussion om utformandet av en framtida ny jordbrukspolitik.

Vi förlängde dagen, för vi var naturligtvis också tvungna att ta upp frågan om mul- och klövsjuka. Trots att vi diskuterar den vid varje möte tog vi upp den på det informella mötet. Kommissionär Byrne informerade om den senaste utvecklingen och berättade att Ständiga veterinärkommittén vid åtta tillfällen – man hade möte samma dag som vi hade möte, så det blev den nionde gången – hade tagit upp denna fråga på möten. Man har fattat 24 beslut med anledning av mul- och klövsjukan.

Det blev en diskussion. Det är inte så konstigt, för debatten i Nederländerna är oerhört upphetsad vad gäller vilken metod man ska använda för att komma till rätta med mul- och klövsjukan.

Den nuvarande vaccineringspolicyn, som innebär att vi inte vaccinerar i förebyggande syfte, är sedan 1992. Den tillämpas över hela världen.

Mot detta ställer sig en del personer i Holland som menar att mycket har hänt sedan 1992 och att man borde gå in för en mer allmänt förebyggande vaccinering för att därmed komma till rätta med frågan.

Vi var överens om att det inte är en framkomlig väg – i alla fall inte just nu – därför att det finns sju varianter av viruset och därför att 300 miljoner djur måste vaccineras inte bara en utan ett par gånger per år. Handeln med tredje land påverkas oerhört. Djuret kan vid en vaccinering bära smittan, men får inga symtom. Sjukdomen bryter inte ut, men djuret kan smitta vidare. Det är alltså inte ett sätt att utrota sjukdomen, utan det är ett sätt att se till att sjukdomen inte bryter ut hos de enskilda djuren.

Emellertid var vi överens om att den nuvarande policyn när det gäller t.ex. vaccinationen ligger fast nu när krisen håller på. Utslaktningsmetoden innebär att man slaktar ut djur i en ganska stor radie kring den gård där utbrottet sker. Den metoden ska vi använda, och när vi på det viset har utrotat sjukdomen inom EU ska vi också ha en diskussion om hela politiken kring smittspridning och djursjukdomar. Det handlar inte bara om vaccinationspolitiken, utan också t.ex. om det intensiva jordbruket, de väldigt stora gårdarna och de oerhört långa och komplicerade djurtransporterna. Allt detta ska tas upp när krisen är över. Detta var vi överens om.

Nästa punkt gällde, som jag sade, de frågor som hade skickats ut. Den större frågan om en reform av jordbrukspolitiken kom naturligtvis upp. Det visade sig att det som väntat fanns olika synpunkter på detta. Ett antal länder – de är fler nu än för två år sedan – anser att det måste vara dags för en mer genomgripande reform av jordbrukspolitiken, medan andra absolut inte vill tala på detta sätt. Det är också så att den nuvarande politiken reformeras lite grann. I nästa vecka ska vi t.ex. diskutera socker. Det sker ju i den sektorn en viss form av reformering. Men från svensk sida tycker vi att det är för lite och att det är för små grepp. Vi skulle vilja ta ett större grepp över helheten.

Vi diskuterade också om den kris som vi nu ser i jordbruket i Europa är ett uttryck för ett alltför intensivt och nästan industrialiserat sätt att bedriva jordbruk. Det var många som hävdade detta. En starkare betoning på miljöinsatser och landsbygdspolitik är nödvändig. Det var många överens om. Även kommissionen var av denna åsikt, och man pekade på att bara 10 % av budgeten går till miljö- och landsbygdsutveckling.

Kommissionen tog också upp frågan om modulering och påpekade att modulering gav möjligheter att flytta över stöd från jordbrukspolitiken till landsbygds- och miljöåtgärder. Det kan de enskilda nationerna göra om de så önskar. Problemet med att göra det på det viset – med att överlämna det till de enskilda nationerna – är att man på det viset bibehåller fördelningen av stöden till de olika länderna. Det betyder att Frankrike, t.ex., fortfarande kommer att erhålla väldigt mycket stöd, och Sverige kommer att fortsätta att vara nettobetalare. En mer övergripande reformering skulle också ha till syfte att förändra mellan länderna. Det åstadkommer inte en modulering. En modulering kapar de största bidragen till de allra största jordbruken inom ett land, men det blir ingen förändring mellan länderna och ingen förändring i grunden.

Slutsatsen från denna del av mötet var att jordbrukspolitiken ska ses över, men att detta bör ske inom ramen för översynsklausulerna. Man ska diskutera detta 2002–2003 i den s.k. midterm review som vi beslutade om i anslutning till Agenda 2000.

Vi pratade självklart också om vikten av att satsa på kvalitet och säkra livsmedel. Det påpekades att konsumenternas värderingar inte kommer till uttryck i dagens produktion. En viktig fråga i detta sammanhang är frågan om transport av djur.

Många medlemsstater lyfte fram konsumenternas möjlighet till val och påpekade att spårbarhet och märkning är viktiga komponenter i sammanhanget. Betydelsen av lokala och traditionella produkter lyftes fram, precis som den ekologiska produktionens betydelse för en förnyelse av jordbrukspolitiken. Men många påpekade med rätta, tycker jag, vikten av att miljöhänsyn också genomsyrar det konventionella jordbruket. Enbart genom att prata om ekologisk produktion löser man inte de problem som vi nu ser.

Som ni känner till fattas det aldrig några beslut på de informella mötena, men vi var ändå överens om att non vaccination policy ska fortsätta tills krisen är över. Vi var också överens om att vi 2002–2003 på ett mera genomgripande sätt ska se vad man kan göra åt jordbrukspolitiken. Det fanns nyanser i detta. >>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<< Man vill absolut inte göra någonting. Det var det land som stod starkast emot att förändra över huvud taget.

Anf.  3  ORDFÖRANDEN:

Tack så mycket för de återrapporterna. Innan jag släpper ordet fritt vill jag hälsa Harald Nordlund välkommen som ny suppleant i nämnden.

Anf.  4  LARS TOBISSON (m):

Herr ordförande! Enligt vad vi har läst i dagspressen har en stor del av det informella mötet i Östersund ägnats åt snöskoteråkning och isfiske, eller vad det nu var. Men det var skönt att höra att man även diskuterade den framtida jordbrukspolitiken. Det var kanske mera information om detta än vad jag egentligen hade väntat mig. Det låter bra att man i alla fall har fört denna debatt. Vi vet att det är olika uppfattningar om det.

Jag får ett intryck av att man från vissa länders sida>>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<<har uppfattningen att de tidpunkter man har lagt fast en gång i samband med det finansiella perspektivet och Berlinmötet, dvs. att reformen tidigast är klar 2006 och att förberedelsearbetet ska börja 2003, är tidpunkter som ligger absolut fast.

Men om man ser detta i relation till större frågor än den gemensamma jordbrukspolitiken, som möjligheterna att få i gång en ny frihandelsrunda och möjligheterna att få till stånd en utvidgning enligt den tidsplan som vi hade hoppats på, måste man komma i gång tidigare. Hur ser jordbruksministern på möjligheterna att övervinna det motstånd som finns och i alla fall få i gång förberedelser för ett omtänkande på området tidigare än vad som var sagt, dvs. 2003?

Anf.  5  CARL G NILSSON (m):

Jordbruksministern nämnde livsmedelskonferensen i Uppsala, för vilken jag tycker att departementet ska ha en eloge. Vad jag förstår var det en konferens med stor vetenskaplig och saklig kompetens.

En av slutsatserna, som jag hörde en intervju om i radion, var att det inte finns något samband mellan ekologisk odling och miljövänlighet. Den är alltså inte mera miljövänlig än den konventionella odlingen. Då undrar man vilka slutsatser ministern drar av denna slutsats.

Det är ju så att vi pumpar in ganska mycket pengar, både nationellt och från unionen, för att stödja den odlingen. Det kan ifrågasättas, menar jag, om den inte är mer miljövänlig. Vad är då slutsatsen?

Anf.  6  WILLY SÖDERDAHL (v):

Herr ordförande! Det är bra att det är en större majoritet av länder som är för en förändring. Slutsatserna från Food Chain 2001 i Uppsala pekar också på behovet av en förändring, som jordbruksministern sade.

Jag har ungefär samma fråga som Lars Tobisson hade. Kan Sverige ändå utnyttja tillfället att bädda för att det verkligen händer någonting 2002, så att man inte väntar till 2003 och börjar då? Då vet vi att det tar ytterligare ett antal år innan processen är i gång. Kan man få i gång processen ännu mer?

Anf.  7  HARALD NORDLUND (fp):

Vi har hört från ministerns sida om att djurtransporterna prioriteras. När det gäller förändringar av jordbrukspolitiken hörde vi ord som ”anser” och ”andra anser inte”. Intrycket är att det ändå har gjorts försök att ta upp frågorna till diskussion, men att man skulle komma någon vart redan 2002 utifrån dessa formuleringar känns helt orealistiskt.

Den fråga jag har handlar om moduleringen. Finns det möjligheter att förändra förutsättningarna för att åstadkomma mera nationellt än vad som gäller nu? Det är ändå en alternativ väg att komma framåt här hemma, mot bakgrund av att motståndet är så stort från vissa andra länder.

Anf.  8  ULF BJÖRKLUND (kd):

Jag vill bara kort kommentera, herr ordförande, det som handlar om Östersund. Många av oss som var med i Östersund var inblandade i en hel del andra aktiviteter än det informella mötet. Det skedde ett antal träffar där man verkligen ställde dessa svåra frågor som har med en reformering av CAP att göra. Det var trots allt en genomgående fråga när det gällde många av de möten, utfrågningar och debatter som hölls. Jag uppfattar att det var en process som inleddes på många håll kring Östersund just i den diskussionen. Den har trots allt kommit i gång, även om man inte kan tala om något stort startsteg. Det fanns ändå en förväntan hos många grupper om att det som skedde i Östersund skulle bli ett litet avstamp, och vi får hoppas att det ändå blev det.

Vi har lite tid kvar av ordförandeperioden, och det är viktigt att se om det finns någon mer möjlighet att tydligare ta tag i den frågan och hitta en inriktning.

En diskussion som har förts är den som har med fodret att göra. Det gäller det preliminära förbudet mot kött- och benmjöl när det gäller alla djur och förlängningen när det gäller kyckling och grisar. Man är väldigt delad i den frågan. Det jag kan undra över är om det huvudsakligen är en psykologisk fråga om man ska göra det permanent, eller finns det allvarliga risker för sammanblandning av foder? Kan man klara det? Hur är ställningen när det gäller foderindustrin? Skulle det innebära väldiga konsekvenser om det blev ett totalförbud, eller har man redan anpassat sig?

Det handlar om en förlängning till att börja med, men en vacker dag måste vi ändå permanent ta ställning till detta.

Anf.  9  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Jag sade ingenting om kringaktiviteterna. Vi hade också ett program för dagarna runtomkring. För söndagen, då ministrarna kom, hade jag som tema samepolitik och rennäringsfrågor. Till skillnad från vad vi brukar göra – kalla på samerna – försökte vi åka till dem. Möjligheterna att ta sig dit är inte så stora, och därför åkte vi snöskoter, vilket ganska många har noterat – också herr Tobisson. Vi åkte till väglöst land, nämligen.

Jag tror att ministrarna fick en mycket god inblick. Vi hade olika typer av föredrag om samernas historia, samernas nuvarande rättsställning och deras liv och arbete. Jag tror att de fick med sig väldigt mycket tillbaka hem.

På måndagen hade vi landsbygdsutveckling och regionalpolitik som tema av det skälet att alltmer av jordbrukspolitiken blir landsbygdspolitik. Det är också ett mål för Sverige att driva stöden från prisstöd och interventionsstöd till miljö- och landsbygdsutvecklingsstöd. Vi besökte Trångsviken, en bygdegård där man på ett för Sverige unikt sätt har samordnat olika servicetjänster i ett och samma hus: kyrka, skola, förskola, post, osv. Jag vet inte att det finns på något annat ställe i Sverige – än mindre i Europa i övrigt.

Jag vill också kommentera det Ulf Björklund sade om att det var andra kringaktiviteter. Ett antal politiska partier hade ordnat seminarier och möten. Andra organisationer hade demonstrationer och torgmöten. En annan aktivitet som jag såg till kom till stånd var ett öppet möte på torget med ministrarna och kommissionärerna. Några skolklasser både från grundskolan och gymnasieskolan hade under en lång period studerat EU och framför allt EU:s jordbrukspolitik och ställde offentliga frågor till ministrarna på torget. Det har heller aldrig hänt. Det var ett led i att försöka öppna lite grann och också få allmänheten att förstå att de inte är några konstiga figurer utan att de är väldigt vanliga och kan svara på barns frågor, vilket de gjorde – t.o.m. på frågan om varför Spanien har tjurfäktning. Det var inte så lätt för ministern att svara på den frågan, men han gjorde ett försök.

Flera av er – både Lars Tobisson, Willy Söderdahl och Harald Nordlund – var inne på hur man bedömer att det går. Ulf Björklund sade också att det var en process som startade.

Ja, mentalt var det säkerligen det, både hos ministrarna och hos allmänheten eftersom det var så oerhört många aktiviteter runtomkring. Aldrig har det talats så mycket jordbrukspolitik och mat och frågor runt det i vårt län som då.

>>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<< Men de andra var i varierande grad öppna för detta.

Jag har också arbetat mot kommissionen. Kommissionen har varit väldigt tydlig mot mig och talat om att det faktiskt inte är vare sig ordförandeskapet eller rådet som tar några initiativ när det gäller en förändrad jordbrukspolitik, utan initiativrätten ligger hos kommissionen. Det har jag fått på fax, och jag har naturligtvis också svarat på det.

Vad som har hänt, och vad som är intressant att se, är att kommissionen nu börjar göra turnéer runtom i några huvudstäder och anordnar rundabordssamtal med konsumentorganisationer, med bondeorganisationer och med andra för att diskutera framtiden och hur politiken ska utformas i framtiden. Det är också ett steg som har tagits från dess sida, som var nödvändigt därför att man kände trycket från rådsmedlemmarna.

Vi kommer också att ha en gemensam aktivitet med Tyskland i Berlin i maj månad. Vi har bedrivit ett arbete på departementet under knappt ett år – det är Janken Myrdal, och jag har nog berättat om det – där vi försökt att se på hur man ska värdera och prissätta det som inte är formell matproduktion men som ändå sker på en bondgård och i anslutning till en bondgård: bra djuromsorg, öppna landskap, biodiversitet osv. Hur ska man prissätta det som man inte kan ta ut ett pris för i affären och hur ska det betalas? Det är det som vi i dag delvis, men inte fullt ut, betalar genom miljö- och landsbygdsutvecklingsprogrammet. Den diskussionen ska vi ha i Berlin i maj. Det är också ett led i en fortsatt politik.

Från svensk sida kommer vi självklart, oavsett vad kommissionen tycker om det, att fortsätta att bedriva opinionsarbete när det gäller detta. I slutändan är det ändå så att det är kommissionen som lägger fram förslagen, och kommissionen håller på att göra analyser. Man kan inte förändra ett sådant oerhört komplicerat system som är över 50 år gammalt från en dag till en annan, utan det kräver ett antal analyser. Det håller kommissionen på att ta fram till översynen 2002–2003.

Om jag ska tro någonting tror jag att översynen kommer att bli större än vad man trodde för ett år sedan, också av det skälet att allmänheten och medlemsländernas regeringar kräver en ny och förändrad översyn än vad man kanske gjorde för två tre år sedan.

Carl G Nilsson frågade om ekologisk odling. Den slutsatsen kom från en enskild forskare, och slutsatsen att ekologisk odling inte skulle vara bättre för miljön än konventionell odling är inte oomstridd. Det diskuteras. När forskarna inte är överens får man ta politisk ställning. Det har jag gjort. Jag har tagit den politiska ställningen att jag tycker att det är viktigt att man utökar det ekologiska programmet. Riksdagen har också ställt sig bakom att man ska göra det till 2005, då 20 % av åkerarealen ska vara ekologiskt producerad och 10 % av slaktdjuren ska produceras på ekologisk väg.

Forskarna får fortsätta. Det kommer de att göra, för i vårbudgeten finns det ytterligare pengar för den här forskningen.

Harald Nordlund frågar om man kan ta över nationella saker. Det här med modulering är en nationell fråga, den man har lämnat till länderna att göra. Det var också en nationell fråga att utforma landsbygdsprogrammet och sedan gå till kommissionen och få det godkänt. Det har vi också haft uppe i riksdagssammanhang.

Jag ser framför mig att man kan utöka den nationella bestämmanderätten över de här delarna. Däremot är jag inte någon anhängare av att renationalisera jordbrukspolitiken i sin helhet. Jag tror inte på det, eftersom vi är på en gemensam marknad och vi behöver ha vissa gemensamma riktlinjer, men att i ökad utsträckning föra tillbaka besluten – ja, på vissa områden. Det tror jag inte heller är någonting omstritt, utan man håller sig till de här delarna – landsbygds- och miljöprogrammet och vissa delar när gäller t.ex. modulering. Det finns ingen strid om det.

Vi håller på med ett arbete för att se hur en modulering i Sverige skulle kunna se ut. Problemet med modulering är att man delar gårdarna. Man har en stor gård. Så säger man att över X hektar får man reducerat bidrag eller inget bidrag alls. Risken är då att man klyver gården, gör två bolag av ett. Det finns alltid sådana fiffigheter som vi av erfarenhet vet är väldigt svåra att komma runt. Det här är inte helt enkelt.

Slutligen Ulf Björklunds fråga om kött- och benmjöl. Den svenska positionen har varit och är fortfarande att det där skulle regleras i den s.k. TSE-förordningen och förordningen om animaliska biprodukter, som innebär en regionalisering av länderna. De länder som är fria från BSE, de länder som har en god kontroll, de länder som har separerade foderkedjor, alltså i separata hus så att det inte kan bli krosskontamination, har klassificerats högt. De skulle kunna få använda kött- och benmjöl. Kött- och benmjöl i sig är inte farligt om det hanteras riktigt.

Nu är det lite diskussion om detta. Tyskland och Frankrike är väldigt mycket för ett permanent förbud för alla länder. Det finns andra länder som också tycker så. Just nu är det lite standstill, vi vet inte riktigt hur det kommer att gå på tisdagen. Förmodligen kommer vi inte att få majoritet för vare sig en förlängning av det temporära förbudet eller ett permanent förbud. Vi får arbeta på det en månad till, men vi måste ha löst det här före den 1 juli. Som det är nu gäller det bara till den 1 juli. Efter den 1 juli blir det tillåtet för alla igen för gris och kyckling, ska man säga, för idisslare är det inte tillåtet.

Anf.  10  ORDFÖRANDEN:

Tack. Då tror jag att vi kan avsluta själva återrapporterna. Så går vi över till nästa veckas möte. Vi har redan varit inne på en hel del av dagordningspunkterna, men vi börjar från början.

Anf.  11  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Den första frågan handlar om den senaste utvecklingen vad gäller BSE. Man kan kort säga att BSE-frågan har kommit väldigt mycket i skymundan av mul- och klövsjukan. Det är ingen diskussion om BSE vare sig ute i Europa på samma sätt som tidigare eller i Sverige. Vi får en lägesrapport på tisdagen.

Den andra frågan handlar om animaliskt protein som djurfoder. Där har vi tagit fram ett antal rådsslutsatser. Sveriges uppfattning är att vi ska ha en förlängning av det temporära förbudet i väntan på att vi får förordningarna klara. Som jag sade är vi inte säkra på att vi den här gången kommer att få igenom det. Vi vet inte riktigt hur majoriteterna ligger.

Anf.  12  ORDFÖRANDEN:

Detta är alltså ett beslutsärende, och jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i fråga 3b.

Anf.  13  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Fråga 4 handlar om mul- och klövsjuka. Det är också fråga om en lägesrapport. Där kan man vara glad i dag, för Storbritannien tycks nu ha läget under kontroll.

Jag var i Holland i förrgår, och det är förfärligt och hemskt i Holland. De har 21 fall, och de är väldigt koncentrerade till mitten av landet. Det är två fall i norra delen av landet och ett i södra delen. I övrigt är alla koncentrerade i mellersta delen av landet. Det är nästan som en belägrad del av landet. Människor är oerhört upprörda. De accepterar inte icke-vaccinationspolitiken. Man har fått använda polis och militär för att över huvud taget få ut djuren till slakt. De håller på med nödvaccination i väntan på slakt. Djuren vaccineras för att de inte ska smitta vidare. Man hinner inte slakta därför att i Nederländerna, till skillnad från Storbritannien, får man inte bränna dem öppet utan de måste brännas i särskilda förbränningsanläggningar. Då tar det längre tid. Därför måste de vaccineras i väntan på slakt och förbränning.

Anf.  14  ORDFÖRANDEN:

Fråga 4 gäller en lägesrapport, och vi ska gå vidare till nästa lägesrapport.

Anf.  15  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Det är en lägesrapport om animaliska biprodukter. Där handlar det om den förordning som jag talade om, och vår förhoppning är att vi ska nå en gemensam ståndpunkt åtminstone under vårt ordförandeskap. Vi hade förhoppningar att vi skulle kunna anta denna förordning, men parlamentet vill nog ha lite längre tid på sig. Vi hoppas att vi ska kunna ta en gemensam ståndpunkt innan den 1 juli. Men det är bara en lägesrapport.

Anf.  16  ORDFÖRANDEN:

Tack för detta. Vi går vidare.

Anf.  17  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Fråga 6 handlar om livsmedelslagstiftningen och den europeiska livsmedelsmyndigheten. Det kommer att avges en lägesrapport. Det går framåt, det går mycket bra. Jag vet att ni har fått information om detta inför inremarknadsrådets möte.

Anf.  18  WILLY SÖDERDAHL (v):

Jag vill bara förvissa mig om att denna livsmedelsmyndighet inte ersätter den nationella myndigheten och att det blir den nationella myndigheten som är verkställande.

Anf.  19  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Ja, så är det.

Anf.  20  CARL G NILSSON (m):

Hur är den dagsaktuella frågan om lokalisering av myndigheten?

Anf.  21  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Jag har inga nyheter att berätta där, utan vad vi förstår kommer kommissionen möjligen att lägga fram ett förslag, och då blir det inte Helsingfors. Kommissionen vill ha den väldigt nära Bryssel, helst i Bryssel. Men jag skulle tippa att detta inte blir en fråga för kommissionen i slutändan. De som beslutar är inte kommissionen, kommissionen lägger fram förslaget. Jag skulle tro att det blir en fråga för toppmötet i Göteborg.

Anf.  22  ORDFÖRANDEN:

Då går vi vidare till ett beslutsärende, ärende 7.

Anf.  23  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Detta ärende ska skickas vidare till Europeiska rådet i Göteborg den 15—16 juni. Vi kommer då förhoppningsvis att fatta ett enhälligt beslut om detta svenska initiativ. Det omfattar ett antal slutsatser. Man kan säga att de två viktigaste delarna i slutsatserna är att kommissionen i samband med en halvtidsutvärdering 2002/2003 också ska bedöma politikens effekter på miljö och hållbar utveckling. Det betyder att både medlemsstaterna och kommissionen förutom de ekonomiska bedömningarna får ett underlag som visar på hur jordbrukspolitiken påverkar miljön och den hållbara utvecklingen. Det i sin tur ska kunna tjäna som underlag för en ytterligare förändring av politiken, så att den bättre påverkar den hållbara utvecklingen, att de negativa miljöpåverkningarna kan minskas och de positiva effekterna förstärkas.

Vi uppmanar också kommissionen att bedöma miljökonsekvenserna och konsekvenserna för hållbar utveckling när nya förslag tas fram. Man ska inte bara lägga fram förslag utan hänsyn till miljökonsekvenser.

I några av de andra slutsatserna görs preciseringar av när i tiden och i vilken form rapporteringar ska göras som finns angivna i olika förordningar. Det innebär att det nu finns en klar tidtabell för när kommissionen ska avrapportera till rådet både när det gäller landsbygdsförordningen och när det gäller den s.k. horisontella förordningen.

Vi uppmanar vidare kommissionen att fortsätta arbetet med att ta fram indikatorer så att vi framöver får ett bra verktyg som kan användas vid uppföljningar och utvärderingar.

Slutligen ska den strategi för miljöhänsyn och hållbar utveckling som finns för jordbrukspolitiken och som beslutades vid toppmötet i Helsingfors för ett och ett halvt år sedan revideras i samband med översynen av Agenda 2000. I den strategin finns ett antal kvalitativa mål angivna, t.ex. mål för bekämpningsmedel, vatten, biologisk mångfald.

Vi tror att vi får igenom detta. Det har arbetats väldigt mycket med det, och det har inte varit enkelt. Precis som när det gäller förändringen i stort av jordbrukspolitiken är det inte så enkelt att få igenom förändringar när det gäller ökad miljöhänsyn i jordbruket. Men vi tror att vi har kommit till en rimlig kompromiss, och Sverige stöder ordförandeskapets förslag.

Anf.  24  WILLY SÖDERDAHL (v):

Det låter bra, vi får hoppas att det blir lika bra som det låter. När jag talade med en av våra EU-parlamentariker sade han angående utvidgningen – det var Verheugen som hade talat med dem om det – att man inte tar in miljöhänsynen eller integrering av miljöfrågorna i utvidgningsförhandlingarna. Då undrar jag om det är så och på vilket sätt Sverige i så fall arbetar för att få in även integrering av miljöfrågorna i detta. Risken är annars att de tar över det storskaliga som vi nu har diskuterat en timme, allt det vi har problem med. I kemikalieanvändningen t.ex. ligger de lägre nu än vad vi gör. Ska de ta över det också? Det är inte någonting vi vill att de ska göra.

Jag skulle också vilja att man funderade om man kan gynna lokal produktion genom att ändra t.ex. upphandlingsregler eller någonting annat som ger möjlighet för att integrera miljöhänsynen i utvidgningsförhandlingarna. Görs det?

Anf.  25  HARALD NORDLUND (fp):

Jag vill välkomna initiativet att integrera miljöhänsynen i jordbrukspolitiken. Jag hade två frågor. Den ena har Willy Söderdahl varit inne på. Den andra handlar om formuleringen. I texten har vi ordet ”bedömning” av miljöeffekter, och jag tyckte att ministern använde ordet ”överväga”. Jag skulle vilja ha ytterligare kommentarer kring detta och hoppas att det inte bara är en fråga om ord som vi har fått in i texten. Vad ligger bakom ”överväga” och ”bedöma”?

Anf.  26  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Jag vet inte vad Verheugen har sagt i parlamentet, men rent allmänt är det så när det gäller utvidgningen att i den s.k. akin som de olika länderna har ingår vad de ska göra för att kunna bli medlemmar. Det är rätt mycket. När jag rest i olika ansökarländer har de framhållit att det är de veterinära och fytosanitära frågorna som är de allra svåraste.

I miljöfrågorna i övrigt vet vi att det ställs väldigt stora krav på dem, krav som många upplever att de inte klarar utan vill ha övergångsperioder för, t.ex. Polen. Mer än så kan jag faktiskt inte säga, för jag vet inte mer än det generella. Om det handlar om något specifikt måste jag få det mera preciserat för mig för att kunna få fram ett svar.

Lokal produktion och upphandling är en fråga som vi ständigt diskuterar, inte minst i Sverige, och där finns det lite olika meningar om huruvida upphandlingsreglementet ger utrymme för att handla lokalt eller inte. Många kommuner anser att de kan handla lokalt.

Det är mer en fråga hur det vidareförädlas. Lokal produktion är väl bra, men ska allt transporteras långt för att bli vidareförädlat vad gäller både mejerisidan och slakterisidan, då är det inte så mycket bevänt med att man ska köpa det som är lokalproducerat. Där har Sverige tagit några initiativ till att se över regelverket för t.ex. småskaliga slakterier och mobila slakterier för att man ska kunna slakta och förädla närmare uppfödningsplatsen.

När det gäller Harald Nordlunds fråga står det ”bedöma”. Det som står i den text som ni har sett är det som gäller, det är det som vi ska diskutera. Det är en framförhandlad kompromiss, och ”bedöma” var det ord som vi lyckades förhandla oss gemensamt fram till. Det är ordförandeskapets kompromissförslag. Hade Sverige fått bestämma hade det varit andra ord. Det gick inte att komma längre än så.

Anf.  27  ORDFÖRANDEN:

Sammanfattningsvis konstaterar jag att det finns majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende. Vi går vidare till en ny lägesrapport.

Anf.  28  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Det är inte så nytt, utan det har ni hört förut. Det handlar om marknaden för nötkött och det förslag som kommissionen har lagt fram. Det blir enbart en lägesrapport om detta.

På b-punkten däremot blir det förhoppningsvis ett beslut. Det handlar om att producenter som har ekologisk produktion och har träda ska kunna producera baljväxter på den areal som har tagits ur produktionen och skörda detta som grönfoder. Det här ska ske utan ersättning. Man ska alltså inte få någon ersättning utöver den arealersättning som redan utgår. Det är ett sätt att använda den uttagna arealen för något vettigt ändamål när man behöver detta foder. Jag ser inte att det ska bli några svårigheter. De har varit föredömliga på parlamentet och behandlat detta med förtur. Jag tror att det ska kunna klaras.

Anf.  29  CARL G NILSSON (m):

Är det en riktig slutsats att det här, om det går igenom, innebär en förändring av produktionsvillkoren för å ena sidan konventionellt jordbruk och å andra sidan ekologiskt jordbruk?

Anf.  30  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Inte för konventionellt jordbruk, för det berörs inte utan det här berör bara ekologisk produktion. Där blir det en förändring på det viset att det blir tillåtet att producera de här baljväxterna. Förhoppningsvis får Sverige igenom också att man ska kunna så i lite gräs – det tycker vi att man ska göra. Men det blir en förändring. Man behöver inte ha den arealen som träda, utan man får odla på den. Däri ligger förändringen.

Anf.  31  CARL G NILSSON (m):

Det är alltså en riktig slutsats om jag säger att konkurrensvillkoren förbättras för det ekologiska jordbruket på bekostnad av det konventionella?

Anf.  32  Departementssekreterare KARIN LORIN:

I dag odlar de flesta ekoodlare på sin träda, vilket inte de konventionella gör, och då får de ta till vara det fodret i stället för att plöja ned det. Det blir gröngödsling samtidigt som man kan använda fodret, och de har svårt att producera foder i ekologisk odling i tillräcklig mängd.

Anf.  33  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende. Vi går vidare till bomullsfrågan.

Anf.  34  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Detta är en beslutspunkt förhoppningsvis. Ni har haft frågan uppe i EU-nämnden förut. Där har förhållandet varit, som jag berättade inledningsvis, att producentländerna vill att den s.k. stabiliseringsfaktorn fortfarande ska vara 50 %, inte 60 % som kommissionen har föreslagit. I dag har vi folk nere som diskuterar med kommissionen för att se om vi som ordförandeland ska kunna göra en kompromiss som ska kunna accepteras.

Sverige stöder kommissionens förslag till en reform av bomullssektorn. Vi anser att besparingen borde ha varit större än vad den är nu. Men inte ens denna mindre besparing har fått gehör hos alla länder, därav dröjsmålet. Men vi hoppas att vi ska kunna komma till en lösning på tisdagen.

Anf.  35  ORDFÖRANDEN:

Vi har ju haft det här uppe tidigare, men vi fattade inget beslut, eftersom det inte var riktigt färdigt. Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Anf.  36  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Nästa fråga är också en välkänd bekant, marknadsordningen för socker. Också detta är föremål för förhandlingar i dag i Bryssel. Vi vet inte om vi kommer att komma fram på tisdagen. Sverige har som medlems-land stött kommissionen när det gäller en förändring av marknadsordningen med två år. Vi stöder kommissionen också i övrigt. Vi tycker dock att man skulle kunna hitta ytterligare prissänkningar.

Det här kommissionsförslaget har inte majoritet. Det har förelegat en kvalificerad majoritet mot förslaget, och därför måste vi under dagen hitta en kompromiss som åtminstone kan skapa en kvalificerad majoritet för ett annat förslag. Det finns, kan man säga, en kvalificerad majoritet för status quo, och det är oacceptabelt.

Anf.  37  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Anf.  38  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Ärende 11 handlar om att betala ut nationella stöd vid destillering av vissa viner. Det är den portugisiska delegationen som vill ha det. Vi har haft uppe sådana här frågor förut, och den svenska grundinställningen är att vi som princip är negativt inställda till att nationellt stöd betalas ut, eftersom det snedvrider konkurrensen på den inre marknaden. Å andra sidan får vi komma ihåg att vi själva ibland är ute i lite grann samma ärenden, så ibland har vi en princip men kanske inte alltid är så duktiga på att hålla på den själva. Då kan vi inte heller skrika så högt när andra vill göra sådana här saker. Vad jag tänker på är den återföring till jordbruket av handelsgödselavgifter och den diskussion om ryggsäcken som vi har haft. Det är lite grann samma sak, och därför ligger vi lite lågt. Grundinställningen är dock negativ.

Anf.  39  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns stöd för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Anf.  40  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Ärende 12 handlar om att Österrike, med stöd av ett antal andra länder, vill ha en diskussion om möjligheterna att ställa in kontroller på gårdarna med hänvisning till att om kontrollanterna åker från gård till gård kan det i sig sprida mul- och klövsjukesmitta. Vi har förståelse för detta problem i de regioner som har drabbats av utbrott av mul- och klövsjuka, men vi menar att kontrollerna är viktiga och måste i så fall fullföljas på annat sätt.

Anf.  41  ORDFÖRANDEN:

Kommer det här att bli ett beslutsärende? Det står ”eventuellt”.

Anf.  42  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Nej. Det är kommissionskompetens. Viss ledning kan de få av hur vi diskuterar.

Anf.  43  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns stöd för regeringens ståndpunkt.

Anf.  44  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Jag har en information, och det handlar om bananer. Man har nu fått en uppgörelse mellan USA och EU i fråga om ett fortsatt kvotsystem i fyra år som ska ersättas den 1 januari 2006 med ett system av enbart tullar, s.k. tullösningen. Tullkvot A uppgår till fortsatt 2,2 miljoner ton, medan 100 000 ton flyttas över från kvot C till kvot B. Resultatet av denna uppgörelse – det är i och för sig bra att man har kunnat komma överens för det har varit ett mycket stort problem för oss – för Sverige t.ex. är negativt, eftersom det kommer att påverka vår tillgång till bananer och därmed höja priset för bananer i Sverige. Det är bara en rapport. Avtalet är träffat mellan kommissionären Lamy och USA.

Anf.  45  LARS TOBISSON (m):

Det är bra att man ändå har fått en uppgörelse som ställer undan den här frågan som har legat blockerande för andra möjligheter att komma i gång med handelsförhandlingar. Om USA är med på det förutsätter jag att man därifrån inte kommer att påyrka någon WTO-panel. Hur är det med producentländerna i övrigt? De är inte helt och hållet styrda av amerikanska intressen. Kommer något av dem att befaras att dra det här till WTO? Då har man inte kommit så långt i alla fall.

Anf.  46  Departementssekreterare KARIN LORIN:

De flesta länder är med på tåget. Det är Ecuador som står utanför och har också framfört kritik. Frågan är om man ändå inte kan komma till en uppgörelse där Ecuador kommer att nöja sig. Det får vi se, men visst finns det en risk att Ecuador ska kunna gå till en WTO-panel igen.

Anf.  47  ORDFÖRANDEN:

Då är vi klara med jordbruksrådet och går över på fisket.

2 §  Fiske

Jordbruksminister Margareta Winberg

Rapport från ministerrådsmöte den 14 och 15 december 2000

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 25 april 2001

Anf.  48  ORDFÖRANDEN:

Även här ska vi börja med en återrapport ifrån möte den 14—15 december förra året. Det är glest mellan gångerna i fiskeråden.

Anf.  49  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Fiskerådet träffas bara två gånger per termin, fyra gånger per år. Vi har en nyordning. Nu träffas vi tillsammans med jordbruksutskottet för att spara lite och bli lite mera rationella. Efter jordbruksrådets möte på tisdagen tar fiskerådet över.

Vid årets senaste ministerråd antogs en förordning om totalt tillgängliga fångstmängder, s.k. TAC, och kvoter för 2001. TAC för främst torsk och kummel sänktes drastiskt jämfört med innevarande år. Även för andra arter sänktes det hela.

Som komplement till nedskärningar av TAC beslutades att man skulle ta fram återhämtningsplaner för de bestånd där situationen är kritisk. För svensk del var det slutliga resultatet godtagbart därför att de svenska kraven hade tillgodosetts. De svenska kraven avsåg TAC för havskräfta och tunga i Skagerrak och Kattegatt, TAC för rödspätta i Kattegatt, deklaration angående den svenska makrillfotnoten i avtalet med Norge samt borttagandet av en bilaga om en TAC-reglering för djuphavsarter.

Vid rådet uppnåddes en politisk överenskommelse om ekonomiskt bidrag från gemenskapen för vissa utgifter för medlemsstaternas fiskerikontroll samt de tekniska bevarandeåtgärder för långt vandrande fiskbestånd. Formellt beslut kan dock inte fattas förrän Europaparlamentet har yttrat sig.

Kommissionen presenterade sitt meddelande om tillämpning av försiktighetsprincipen och fastställande av fleråriga TAC och pekade på behovet av en ny mekanism för förvaltningen av fiskbestånden och en mer stringent tillämpning av försiktighetsprincipen. Ärendet överlämnades utan diskussion för vidare arbete.

Rådet antog slutsatser om fiskeavtalet med Marocko, vilket innebar att man efter ytterligare ett försök på politisk nivå misslyckats med att nå ett avtal. I stället kommer man att inrikta sig på en omstrukturering av de berörda fiskeflottorna.

Rådet fattade beslut med kvalificerad majoritet om provisorisk tillämpning av fjärde protokollet under fiskeavtalet med Grönland.

Anf.  50  ORDFÖRANDEN:

Ingen begär ordet med anledning av återrapporten, så vi går över till ärendena för nästa vecka.

Anf.  51  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Punkt 3 handlar om grönboken om framtiden för den gemensamma fiskeripolitiken. Den kommer alltså att presenteras av kommissionen. I rapporten kommer det att läggas fram ett antal förslag om mål och prioriteringar som inriktas på långsiktiga åtgärder som siktar mot ett nyttjande av fiskbestånden inom säkra biologiska gränser, att vid behov återuppbygga utfiskade bestånd, att bibehålla bestånden över den biologiskt acceptabla miniminivån. Man kommer också att lägga fram förslag om detta i förening med en effektiv flottpolitik, integrering av miljöhänsynen i den gemensamma fiskeripolitiken, tillämpningen av försiktighetsprincipen, osv. Detta är alltså en presentation och inte föremål för beslut.

Anf.  52  WILLY SÖDERDAHL (v):

Också det här låter bra. Jag undrar hur Sverige kommer att agera nationellt när det gäller grönboken om en nationellt sammanhållen fiskepolitik. Kommer det att ske i EU-nämnden, eller kommer den även att behandlas i riksdagen i dess helhet, så att vi får ett ställningstagande till grönboken baserat på en diskussion i riksdagen, eller hur kommer den att behandlas?

Anf.  53  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Vi har efter EU-inträdet den ordningen att riksdagen som helhet har mindre att säga till om. Det blir då EU-nämnden som får ta över dess roll. Grönboken och de svenska ståndpunkterna kommer att föredras här, och sedan får man ta ställning, precis som vi gör i andra frågor.

Anf.  54  ORDFÖRANDEN:

Men vi har ju den principen att berört fackutskott har möjlighet att närmare sätta sig in i grönboken. Om det tycker att det är erforderligt kan det inge ett yttrande till EU-nämnden, och sedan kommer såvitt jag förstår regeringen att yttra sig formellt till kommissionen med anledning av grönboken. Det finns alltså möjlighet att ordentligt sätta sig in i frågan.

Anf.  55  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Självklart är det så. Vi föredrar detta också för jordbruksutskottet. Vi kommer dit med jämna mellanrum. Men den mera formella hanteringen ligger här, om jag förstått saken rätt.

Anf.  56  KIA ANDREASSON (mp):

Vi tycker att vi här kan skönja två motstridiga mål. Man skriver om bevarande av fiskbestånd, vilket vi naturligtvis är väldigt glada för, men man anger också billiga priser som ett mål. Hur kombinerar man billiga priser med bevarande av fiskbestånd?

Anf.  57  ULF BJÖRKLUND (kd):

Vad gäller det sistnämnda har vi i jordbruksutskottet självklart möjlighet att ytterligare tränga in i det här. Vi har som sagt redan tidigare fått en del information i de här frågorna och har möjlighet att begära djupare diskussioner i frågorna, om det skulle finnas anledning till det. Vi kan även ha kontakter med EU-nämnden.

Däremot undrar jag hur läget är för den svenska fiskerinäringen. Vilka kontakter har man med den? Om det finns vetenskapligt grundade fakta är både näring och politiker otvivelaktigt intresserade av att rädda det här för framtiden, men hur är det med kontakten med näringen i dag, med den svenska nationella fiskeflottan osv.? Man har tagit på sig ett antal skulder, och framtiden kan se hotande ut för många unga fiskare. Hur ser man på detta, och vilka kontakter med näringen har regeringen?

Anf.  58  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

När det gäller Kia Andreassons fråga undrar jag var någonstans man skriver om billigare priser. Jag hittar nämligen inte det.

Anf.  59  KIA ANDREASSON (mp):

Jag har inte markerat detta, så jag kan inte säga det nu, men det anges som ett mål i grönboken.

Anf.  60  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Jag ska be Tommie Sjöberg svara på just detta.

Anf.  61  Departementsrådet TOMMIE SJÖBERG:

Man ska se det här som ett led i råvaruproduktionen, dvs. själva fisket. Genom att man har en biologiskt riktig förvaltning som gör det möjligt att upprätthålla biologiskt riktiga nivåer på fiskbestånden kan konsumenten i slutet på kedjan via beredningsindustri och processindustri få ett nyttigt och bra livsmedel till ett lägre pris. Ett dåligt utbud på varan gör naturligtvis att priserna blir mycket högre.

Anf.  62  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Jag ska också ta upp våra relationer till fiskarna. De är goda. Vi har t.ex. i Östersjön efter väldigt hård strid med Danmark och Tyskland drivit och fått igenom större maskor för att den lilla torsken inte ska bli fångad. Detta har vi gjort i fullt samförstånd med fiskarnas organisationer. Också de inser att man inte kan ta ut mycket nu, om det leder till att man inte får ut något senare. Man måste ha en långsiktig politik, och då får man vara lite mera restriktiv. Detta fungerar.

Anf.  63  ORDFÖRANDEN:

Då lämnar vi den här punkten och går över till nästa.

Anf.  64  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Vi kommer då in på Cardiffprocessen i vad avser fiskets område. Det är en beslutspunkt, där vi ska anta slutsatser. De åtgärder som vi föreslår handlar om begränsning av det höga fisketrycket och de problem som det för med sig bl.a. för biodiversiteten, vikten av en balans mellan fiskekapaciteten och tillgängliga fiskeresurser, behovet av förbättrade tekniska bevarandeåtgärder, selektivt fiske och minskade bifångster, behovet av en bättre marin forskning inklusive förbättrad datainsamling, förbättrad kontroll osv. men också här, liksom på jordbruksområdet, indikatorer för att kunna mäta graden av hållbarhet.

Ett par frågor är utestående för behandling vid rådet. Det rör här främst frågan hur en flottpolitik med tillhörande frågor om fiskeansträngning/kapacitet ska formuleras. Det handlar om formuleringar. Det som diskuteras är om fiskeflottans kapacitet i sig är ett problem för miljön och hur tydligt ordet ”kapacitet” ska omnämnas i texten.

Den svenska ståndpunkten är att vi står bakom ordförandeskapets slutsatser även på det här området. När det gäller formuleringen av flottpolitiken anser Sverige att kapaciteten är ett problem för miljön, och Sverige är därför positivt till att ordet ”kapacitet” nämns i texten.

Anf.  65  WILLY SÖDERDAHL (v):

Också mycket av det här låter bra. Jag saknar två saker som kanske ingår i det här, nämligen reservatsbildning och fredning av lekzonerna. Finns det med i diskussionen? Det kan vara viktigt om man ska bevara den biologiska mångfalden.

Anf.  66  HARALD NORDLUND (fp):

Jag vill fråga hur Östersjöproblematiken berörs i det här sammanhanget.

Anf.  67  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Svaret på den första frågan om fredningszoner m.m. är att det ingår i avsnittet om den biologiska mångfalden. Det är inte specifikt utpekat men ingår som övergripande mål.

Också vad gäller Harald Nordlunds fråga om Östersjön vill jag säga att man inte pekar ut olika delar, utan det handlar här om en miljöhänsyn över huvud taget, i Östersjön precis som i Skagerrak och Kattegatt, alltså inget särskilt för Östersjön.

Anf.  68  ORDFÖRANDEN:

Då konstaterar jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende. Vi går vidare till ärende 5.

Anf.  69  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Det gäller ett meddelande från kommissionen till rådet och till Europaparlamentet om tillämpning av försiktighetsprincip och fleråriga förfaranden för fastställande av TAC. Här finns slutsatser som ska antas. Sverige kan acceptera det här skrivningsförslaget och tycker att det är viktigt att vi nu kan anta detta vid fiskeministermötet. Det handlar om hur försiktighetsprincipen ska tillämpas inom den gemensamma fiskeripolitiken, särskilt när vi diskuterar hur vi ska fastställa TAC.

Anf.  70  WILLY SÖDERDAHL (v):

När man ser tillbaka på 20 år av TAC finner man att det inte har lett till ett säkert fiske, tvärtom. Den här strategin verkar inte speciellt framgångsrik. På Food Chain-konferensen framfördes bl.a. kritik - det kanske inte vi ska säga från detta rummet men det gällde vad vetenskapen säger och vad politikerna säger, alltså den sociala hänsynen kontra den biologiska hänsynen. Jag inser att man måste ta båda typerna av hänsyn i enlighet med försiktighetsprincipen. Finns det några tankar om att kanske ta mer hänsyn till de biologiska verkligheterna för kommande TAC, så att det inte blir som under de gångna 20 åren, för då har vi inte vunnit någonting.

Anf.  71  CARL G NILSSON (m):

TAC-kvoterna fastställs om jag förstått saken rätt av olika typer av vetenskapliga råd efter provfiske från våra provfiskefartyg, på grundval av statistik om beståndens utveckling osv. Min fråga är vilken konkret skillnad som gäller för hur man ska fastställa TAC i fortsättningen.

Anf.  72  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Det här betyder att man mera definierar frågeställningar. Man försöker klara ut vetenskapsmännens och fiskeriförvaltarnas olika roller. Man uppmanar ICES eller andra erkända internationella forum att fastställa fiskeridödlighet samt den nedre biologiska gränsen för lekbeståndens biomassa. Man arbetar vidare med simuleringar. Man tar upp vikten av att tillämpa försiktighetsprincipen på en flerårig grund. Man uppmanar till ett bättre samarbete med tanke på den dåliga relationen mellan forskare och verklighet, så att säga. Vi vill att det ska vara ett förbättrat samarbete mellan kommission, medlemsstater, vetenskaplig expertis och fiskenäring.

Förslaget innebär att man ska begränsa TAC:nas förändringar från ett år till ett annat. Vi talar om att genomföra fleråriga strategier för flera arter än vad som gäller i dag. Man kan väl säga att det här dels är ett sätt att gå vidare på ett redan påbörjat arbete, dels lite mer specificerar vad som ska göras och klarar ut rollerna, som inte har varit så tydliga.

Återigen: Samarbetet är viktigt. Vi har också på fiskerådet många gånger pratat om att det måste finnas ett bättre samförstånd mellan forskare och näring. Man talar inte riktigt samma språk i forskarnas teoretiska studier och från fiskenäringen i dennas praktiska studier. Näringen tycker att också dessa ska spela en roll. Vi försöker alltså föra samman de här två parterna på ett annat sätt än tidigare.

Vi ska inte heller underskatta det som man kan göra på nationell nivå. Fiskeriverket har ett uppdrag att se över hela det kustnära fisket. Det kommer säkert att resultera i förslag som begränsar det andra fisket, för att det kustnära fisket ska kunna överleva.

Anf.  73  ORDFÖRANDEN:

Jag tror att vi är mogna för att fatta beslut. Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Såvitt jag förstår är det nästan bara informationspunkter kvar. Du kan väl föredra dem hastigt.

Anf.  74  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

De två punkter som står närmast är en presentation av en biologisk handlingsplan för fisket och en information om återhämtningsplaner för torsk och kummel.

Anf.  75  ORDFÖRANDEN:

Ordet är fritt för dem som har frågor om det. Så är inte fallet. Vi går över till de återstående punkterna.

Anf.  76  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Punkt 8 handlar om ratificering av FN-avtalet om gränsöverskridande fiskbestånd. Också det är en informationspunkt. Punkt 9 gäller den gamla välkända Marockofrågan, där det blir diskussioner om framtida åtgärder. Jag tror att det kommer att presenteras något som handlar om hur man ska omstrukturera framför allt den spanska fiskeflottan. Vi tror inte att det går att komma framåt i förhandlingarna med Marocko.

Anf.  77  ORDFÖRANDEN:

Vi kan stanna till där. När det gäller Marocko har tre ledamöter begärt ordet.

Anf.  78  WILLY SÖDERDAHL (v):

Jag har samma fråga som jag brukar ställa. Västsahara har, som jag ser det, här en egen rätt. Kan man vara så djärv att Sverige föreslår ordförandeskapet att ta upp förhandlingar direkt med Västsaharas exilregering om fisket?

Anf.  79  LARS TOBISSON (m):

Min reaktion går åt ett något annat håll. Jag tycker att det ska konstateras att det är bra att förhandlingarna med Marocko har brutit samman. Från nationell svensk synpunkt är det väl bra att vi inte medverkar till att täcka en kostnad för andra länders fiskeriverksamhet i främmande vatten. Förhoppningsvis kan det väl vara bra från allmän synpunkt, så att Marocko självt kan utveckla ett fiske i de vatten som det förfogar över.

Vad jag har funderat över och reagerat på är frågan om åtgärder för att avveckla den flotta som inte används i Spanien och i Portugal. Förstår jag det rätt: Är tanken att EU ska medverka med insatser för att man här ska avveckla fångstkapacitet? Har man redan gjort det under den väntetid som har förflutit sedan 1999, när det förra avtalet löpte ut?

Det är återigen ett besynnerligt förhållande att en näringsgren först har levt ett av subventioner skyddat liv genom att man har köpt sig till extra fiskevatten och att sedan, när dessa förutsättningar brister, ska också avvecklingen stöttas. Är det på det viset att kostnader för avvecklingen av den här fiskeflottan i Spanien och Portugal ska bestridas med EU-medel? För mig synes det naturliga vara att man säljer de här båtarna till Marocko, så får marockanerna fortsätta att fiska.

Anf.  80  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Svaret på Willy Söderdahls fråga är fortfarande att vi diskuterar med Marocko och inte med Västsahara.

På Lars Tobissons fråga är svaret: Ja, det ska betalas av EU-pengar och våra pengar. Det har med strukturpolitiken att göra. Vi har fonder för strukturpolitiken också på fiskets område, och här kommer Spanien och till viss del möjligen Portugal att få betalt för att lägga ned en viss del av sin flotta, framför allt i Galicien. Man har inte fått det hittills för omstrukturering. Däremot har man fått betalt för stillaliggande, för att man inte har kunnat fiska. Så fungerar systemet.

Anf.  81  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Jag lyckades inte få ordförandens uppmärksamhet här tidigare. Jag skulle vilja vara väldigt konkret när det gäller fiskekvoterna. Det är naturligtvis en fråga om balans mellan sociala konsekvenser och biologiska. En avslutande fråga: Kan jordbruksministern här se att kvoterna kommer att gå ned så mycket att fiskare får ekonomiska bekymmer i sina familjer? Jag tycker att det för oss som parlamentariker är en viktig fråga.

Anf.  82  Departementsrådet STEFAN DE MARÉ:

Naturligtvis har kvoterna gått ned, men vi kan inte räkna med att de speciellt får ekonomiska bekymmer på grund av de åtgärder som kommer att vidtas på grund av de beslut som vi nu diskuterar. Det är klart att dåliga bestånd påverkar fiskets ekonomi, men förhoppningsvis kommer det här att innebära att man i framtiden får en bättre ekonomi i fisket. Det är ju det som allting går ut på här.

Anf.  83  ORDFÖRANDEN:

Vi har nu gått igenom listan. Jag tackar jordbruksministern och hennes medarbetare för samrådet i dag. Vi tar nu tio minuters paus.

3 §  Presentation av Sveriges handlingsplan för sysselsättning år 2001

Statssekreterare Anna Ekström

Anf.  84  ORDFÖRANDEN:

Vi återupptar våra överläggningar. Statssekreterare Anna Ekström och hennes medarbetare hälsas välkomna hit för en presentation av Sveriges handlingsplan för sysselsättning år 2001, den s.k. NAP:en. Den har ju under veckan gåtts igenom både i arbetsmarknadsutskottet och i finansutskottet och ska alltså tas av regeringen för att sedan skickas till kommissionen. Så småningom får vi tillbaka det här som ett reguljärt ärende.

Varsågod, Anna Ekström!

Anf.  85  Statssekreterare ANNA EKSTRÖM:

Tack så mycket! Som nämnden mycket väl känner till är den nationella handlingsplanen något som vi från Sverige varje år lämnar in till rådet och kommissionen, i enlighet med Luxemburgprocessen. Den 1 maj ska vi lämna den till kommissionen och rådet. Regeringen fattar beslut nästa vecka men jag ville passa på att informera om upplägget och det huvudsakliga innehållet.

Handlingsplanen återspeglar, och bygger på, den politik som har presenterats i andra sammanhang, främst i budgetpropositionen för 2001 men också i årets vårproposition liksom i en hel del särpropositioner, föreskrifter och annat.

En stor del av de riktlinjer som handlingsplanen besvarar riktar sig till arbetsmarknadens parter. I likhet med vad som varit fallet tidigare år har parterna varit med och lämnat underlag till de riktlinjer som särskilt riktar sig till dem. Regeringens ambition har varit att ännu tydligare involvera arbetsmarknadens parter i framtagandet av handlingsplanen, just eftersom så mycket av det som handlingsplanen handlar om egentligen utförs av arbetsmarknadens parter.

I handlingsplanen redogör regeringen för Sveriges sysselsättningspolitik. Vi gör det utifrån EU:s gemensamma sysselsättningsriktlinjer. Jämfört med förra och förrförra årets handlingsplaner kommer årets handlingsplan i större utsträckning att handla om resultatuppföljning. Det är en naturlig utveckling med tanke på att det är tredje eller fjärde handlingsplanen som vi lämnar. Därmed blir det viktigare att följa upp resultatet snarare än att presentera alla nya goda idéer.

I likhet med tidigare år ska man i handlingsplanen inte bara presentera den egna politiken utan också besvara de rekommendationer som vi har fått från EU. Det gäller de rekommendationer som ni vid flera tillfällen tidigare har gått igenom och som rådet fattade beslut om den 19 januari i år. Då fick Sverige tre rekommendationer, nämligen:

1. att öka insatserna – bl.a. att fastställa mål, med beaktande av det nationella läget, för att minska det höga skattetrycket på arbete, framför allt för låginkomsttagare,

2. att införa fler politiska åtgärder för att ytterligare anpassa stöd- och bidragssystemen så att det finns tillräckliga incitament för att arbeta och

3. att övervaka och bedöma den nuvarande segregeringen inom olika yrken och sektorer på arbetsmarknaden som ett led i de reformer för att integrera jämställdhetsperspektivet som har inletts.

Huvudpunkterna i Sveriges svar på den första rekommendationen – den rekommendation som handlar om skatterna på arbete – avses handla om att skatten har sänkts med särskild inriktning just mot låg- och medelinkomsttagare. Som nämnden väl känner till kompenseras löntagarna för en fjärdedel av egenavgifterna. För år 2001 har kompensationen utvidgats till att motsvara halva den allmänna pensionsavgiften.

Den andra delen som vi vill peka på är att gränsen för statlig inkomstskatt har höjts så att färre löntagare betalar statsskatt. Målet är att andelen förvärvsinkomsttagare som ska betala statlig skatt åter ska närma sig 15 % och i år komma ned till 16 % – att jämföra med siffran för år 1999, 19 %.

Den tredje delen som vi avser att peka på i handlingsplanen är den gröna skatteväxlingen, som ju tidigare har diskuterats i både budgetpropositions- och vårpropositionssammanhang.

Huvudpunkterna i Sveriges svar på den andra rekommendationen är en noggrann genomgång av de många förslag som har lämnats och åtgärder som har vidtagits när det gäller att stärka incitamenten för att arbeta. Jag ska inte räkna upp alla, utan jag tänker peka på ett fåtal saker som särskilt lyfts fram. Det gäller då aktivitetsgarantin, de många förändringar som gjorts i arbetslöshetsförsäkringen och minskningen av marginaleffekterna vid ökat arbetsutbud, t.ex. genom införandet av den s.k. maxtaxan. Det är fråga om många åtgärder som tillsammans bidrar till att stärka individens incitament för att förvärvsarbeta.

Också när det gäller den tredje rekommendationen, som handlar om att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden, finns det många saker att peka på. Det gäller de åtgärder som ska vidtas inom ramen för arbetsmarknadspolitiken där det, som nämnden väl vet, finns särskilda uppdrag och ett särskilt arbetsmarknadspolitiskt mål om att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden. Vidare finns särskilda medel avsatta för insatser, de s.k. brytprojekten, där vi från regeringens sida särskilt pekar på det uppdrag som regeringen i december 2000 gav AMS, nämligen att redovisa de insatser som genomförts för att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden. Det uppdraget var en direkt följd av att vi såg framför oss att den här rekommendationen skulle komma.

Det handlar förstås inte bara om arbetsmarknadspolitik, utan vi kommer också att redovisa en mängd åtgärder på utbildningsområdet och inom näringspolitiken där syftet är att just bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden.

Utöver svaren på de rekommendationer som jag gått igenom lite noggrannare innehåller handlingsplanen, som sagt, i stor utsträckning en resultatuppföljning och en redovisning av nya initiativ – uppdelat enligt de riktlinjer som sysselsättningssamarbetet bygger på. Det hela är uppdelat på de fyra pelare som ni så väl känner till: anställbarheten, företagarandan, företagens och de anställdas anpassningsförmåga samt jämställdhetspolitiken.

En sista sak som jag särskilt vill peka på innan jag avslutar denna redogörelse är att det finns ett tematiskt upplägg vad gäller årets handlingsplan. Vi kommer också att försöka redovisa ett antal horisontella frågor, t.ex. regionala frågor som får en särskild horisontell behandling, livslångt lärande och de sysselsättningsmål som gäller.

Anf.  86  LARS TOBISSON (m):

Herr ordförande! Det här med att årligen ta fram nationella handlingsplaner är något som nu pågått i flera omgångar. Förr tog vi den här processen på allvar. Från moderat håll utarbetade vi t.o.m. en alternativ handlingsplan för sysselsättning. Nu har vi inte ens begärt att få utlämnat från departementet det utkast som rimligen måste finnas. Det beror lite grann på att vi har resignerat inför tillvägagångssättet.

Från svensk sida medverkar man alltså till att rekommendationer tas fram för hur sysselsättningen ska främjas. Det sker i Bryssel, eller var man nu håller till – i det här fallet t.o.m. under svenskt ordförandeskap. Samtidigt struntar man i att genomföra vad man har sagt på hemmaplan. Vi har ju sett detta upprepas flera gånger.

Exempel finns framför allt på skattepolitikens område. I flera år har man ju haft ambitionen att sätta upp en plan för sänkt skattetryck generellt och för sänkt skatteuttag på arbetsinkomster. Någon sådan plan finns dock inte. Vi har nu fått rekommendationen att fastställa mål för att minska det höga skattetrycket på arbete. Det besvaras genom att man kompenserar för egenavgifterna men det är inget mål, ingen plan, för hur skattetrycket långsiktigt ska tas ned.

Som exempel på vilket apspel det här egentligen är kan nämnas att man t.o.m. talar om grön skatteväxling. Statssekreteraren talade också om en sådan i sin föredragning. Vad består då detta i? Jo, man höjer skatten på dieselolja. Å andra sidan: Man sänker inte skatten på inkomster, som ju var meningen.

Vi har också kravet på oss att göra en översyn av förmånssystemen i socialförsäkringarna för att befrämja arbete. Här anges t.ex. förändringar inom arbetslöshetsförsäkringen. Men vi vet ju att man genom att höja ersättningsnivåerna höjer reservationslönen – det verkar i precis motsatt riktning.

Jag ska inte gå längre i min kritik men konstaterar att med den uppläggning som det här bedrivs år efter år, så kvarstår vår slutsats att vi inte kan ställa oss bakom det program som väl på basis av denna promemoria ska överlämnas till EU.

Anf.  87  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Herr ordförande! Det är klart att det som står här är viktiga punkter. Dessutom är de punkter som finns med mycket angelägna, men vi delar uppfattningen att detta i många avseenden är ett spel för galleriet därför att en del av de steg som tas här och som man pekar på att man tar faktiskt är, som Lars Tobisson säger, steg i fel riktning. De steg som tas och som går i rätt riktning, och det är framför allt det som jag vill peka på, är alldeles för små. Skattesänkningar existerar naturligtvis, men inte alls i den klass som kritiken från EU omfattar. I stället handlar det om att göra skattesänkningar på arbetarnas löner så att människor blir benägna för sysselsättning. Det är helt andra dimensioner jämfört med vad som finns här.

På samma sätt är åtgärderna gentemot småföretagen upptagna här. Det är jättebra. Men det är klart att betydligt mer borde hända när det gäller att släppa småföretagarna fria från det regelverk som i dag binder upp dem väldigt mycket. Inte minst gäller det nu när vi bedömer att vi går in i en lågkonjunktur. Därmed är vi ännu mer beroende av den sysselsättningen, så när det gäller småföretagsamheten och skattefrågorna skulle vi vilja ha ett helt annat tempo och större steg.

Jag nöjer mig med att vara tydlig på dessa två punkter, alltså: snabbare steg till förmån för småföretagare samt skattesänkningar just när det gäller arbetsbenägenheten.

Anf.  88  MIKAEL ODENBERG (m):

Jag har naturligtvis ingen annan uppfattning än de båda tidigare talarna, nämligen att de här programmen i väldigt stor utsträckning är ett spel för galleriet. Kanske är de mer till för inhemsk konsumtion än de är ägnade att lyfta unionen.

Vad som i de här programmen är kärnan, den mest substantiella delen, är responsen på de rådsrekommendationer som har getts. I en sådan här process blir det självklart så att alla länder, egentligen oavsett hur bra de sköter sig, kommer att få några specifika rekommendationer. De rekommendationerna kommer då att inriktas mot de områden där respektive land på ett särskilt ofördelaktigt sätt skiljer sig från vad som är ”normalt” inom unionen. Ända från början har vi, inte helt oväntat, skilt ut oss när det gäller vårt höga skattetryck.

Denna handlingsplan, precis som tidigare handlingsplaner, är utomordentligt tunn när det gäller svaret på de rekommendationer som har getts. Egentligen är det inte fråga om någonting nytt. Regeringen har ju redan i tidigare handlingsplaner åberopat kompensationen för egenavgifterna som ett exempel på hur man följer rekommendationen i fråga. Men sanningen är att vår skattekvot ligger kvar på en mycket hög nivå. Det sker ingen substantiell förändring. Fortfarande har vi ett vid varje europeisk jämförelse extremt högt skattetryck gentemot inkomsttagare med låga inkomster och med medelinkomster.

Lars Tobisson var inne på att man för in också den gröna skatteväxlingen. Där blir det närmast enfaldigt att lyfta fram höjd dieselskatt som exempel på hur man lindrar bördan för låginkomsttagare. Sanningen är ju att det bara är den delen av paketet som har genomförts. Av den individuella kompetensutvecklingen har hittills blivit intet. Pengarna är ju inlåsta. Den proposition som skulle komma under våren kommer inte förrän i höst. Så sent som i går gick finansutskottets socialdemokratiske ordförande till generalangrepp mot det beredningsarbete som departementet just nu ägnar sig åt.

Vidare är det väldigt tunt sett till svaren på de andra rekommendationerna från rådet. Det gäller då anpassningen av bidragssystemen. Där åberopas aktivitetsgarantin, men sanningen är att införandet av aktivitetsgarantin är motiverat av att regeringen inte orkat föreslå några egentliga förändringar i arbetslöshetsförsäkringen. Det är oviljan att återupprätta arbetslöshetsförsäkringen som en omställningsförsäkring som har framtvingat införandet av aktivitetsgarantin. Det blir lite märkligt när man åberopar samma aktivitetsgaranti som ett svar på rekommendationen om att anpassa bidragssystemen så att det blir en bättre incitamentsstruktur.

När det gäller den tredje punkten tycker jag faktiskt att regeringen – om jag nu ska ge ett tips – i handlingsplanen när man så att säga går tillbaka till unionen borde peka på huvudorsaken till att Sverige skiljer sig från de andra länderna i fråga om detta med en könssegregerad arbetsmarknad. Att vi har det problemet är ingenting att liksom diskutera bort. Det finns all anledning att vidta åtgärder för att försöka möta detta. Men sanningen är också att den omständigheten att Sverige som land pekas ut här framför allt beror på att vi, i jämförelse med övriga unionsmedlemmar, har en hög förvärvsfrekvens för kvinnor. Det finns ingen anledning att hemlighålla den synpunkten, utan det tycker jag att man gott kan skicka tillbaka.

När man kommer till de olika pelarna tycker jag att det blir ännu påtagligare att dokumentet framför allt är avsett för inhemsk konsumtion. Här görs ju en uppräkning av i stort sett allting som det under mandatperioden har fattats beslut om. Det påminner lite grann om den felstavade skrift som departementet gick ut med och där man listade alla kraftfulla åtgärder som hade vidtagits för att nå 4-procentsmålet för den öppna arbetslösheten – en liten pamflett som departementet lät trycka och dela ut. Där räknas upp, tror jag, i stort sett varje riksdagsbeslut som fattats under mandatperioden, oavsett hur lösligt sambandet var med den fallande arbetslösheten. Lite grann är det samma sak här. Man räknar upp allt möjligt.

Aktivitetsgarantin är ett sätt att förbättra anställbarheten – ja, det kan förvisso diskuteras om det som många arbetslösa uppfattar som ett vuxendagis leder till detta.

Under ett antal år har vi använt pengar som arbetsmarknadspolitiska medel för att ge arbetsförmedlingarna möjligheter att anställa personal – tillfälliga pengar, 700 miljoner kronor. Men det är inget nytt att de pengarna fortfarande finns kvar – om än, i teknisk mening, i permanent form. Så här kan man gå vidare.

Dessutom har regeringen fastställt mål om att halvera antalet socialbidragstagare, men att fatta ett sådant käckt målsättningsbeslut är inte ett sätt att öka anställbarheten. Så kan man alltså gå vidare på punkt efter punkt. Det sammanfattande omdömet blir ändå att det faktiskt är fråga om en väldigt tunn katalog, men förhoppningsvis finns det någon tjänsteman på kommissionen som kan glädja sig åt detta.

Anf.  89  KARIN PILSÄTER (fp):

Folkpartiet kan givetvis inte heller ställa sig bakom den här handlingsplanen eftersom det är en handlingsplan som visar regeringens allmänna politik på det här området, på det nationella planet. På ganska många av punkterna stöder vi inte regeringens politik. Tvärtom har vi helt andra förslag.

Mycket översiktligt kan jag säga att vi när det gäller skattepolitiken tycker att det krävs en helt annan typ av både omfattning av och inriktning för en skattereform som syftar till att det ska löna sig att arbeta, något som vi har redovisat i många andra sammanhang. Vidare behöver de incitament som gäller bidrags- och stödsystemen helt andra och mer radikala förändringar. Det är lite trist att regeringen tycks tro att det bara är de som har dagisbarn som kan öka arbetskraftsutbudet och som har marginaleffekter. Människor som har större barn har kanske en större egen vilja att utöka sin arbetstid men de sitter fast i bostadsbidragsfällor. Det vore nog betydligt mer målinriktat att försöka göra något åt den saken.

Skatteväxlingen nämndes här, men den skatteväxlingen är inte en grön skatteväxling utan den är en svartväxling.

Arbetsmarknadspolitiken behöver reformeras betydligt mer radikalt än att man permanentar personalförstärkningarna på Arbetsmarknadsverket eller gör en ny organisation av ett verk. Vad som behövs är att de som ska in på arbetsmarknaden får helt andra möjligheter, dvs. att de hindren rivs.

När det gäller företagsklimatet och förbättringar för småföretagandet är det ingen hemlighet att, som inte bara vi utan också de flesta andra anser, det som händer där är helt otillräckligt.

Beträffande den tredje rekommendationen – om jämställdhetsperspektiv och arbetsmarknaden – redovisar ni att det finns lite olika utredningsuppdrag, lite projekt hos AMS osv. Men erfarenheten från flera decennier är att den typen av projekt inte leder till någon förändring. Det kan leda till vissa kortsiktiga förändringar just i samband med projektgenomförande. Man kan locka några extra att söka. Strukturerna måste dock reformeras i grunden för att det verkligen ska bli någonting. Så länge man anser att de kvinnodominerade sektorerna ska vara så inattraktiva – med dåliga löner och usla arbetsvillkor, genom att de ska vara politikerstyrda inom den offentliga sektorn – kommer en könsuppdelad arbetsmarknad att finnas kvar.

Listan vad gäller pelarna handlar, som redan sagts, om många olika förslag. Det handlar mycket om översyner och om utredare som ska tillsättas men väldigt lite om handling. Dessutom är det kanske lite svårt att se kopplingen till den här punkten. Jag vill särskilt peka på pelare 4 som handlar om att stärka jämställdheten. Det här är ju en plan för ökad sysselsättning. Därför har jag lite svårt att förstå hur en förlängd föräldraförsäkring kan få vara med i ett program som handlar om att öka sysselsättningen. De pengarna kan man ju bara få genom att inte jobba.

I stället borde ni ha haft med fler åtgärder för att stärka kvinnors position på arbetsmarknaden och öka möjligheterna att kombinera ansvaret för barn och familj med ett arbete, men här har ni bara med punkter som handlar om hur det ansvaret kan klaras genom att låta bli att arbeta. Jag skulle vilja rekommendera er att inte ta med det.

Sammanfattningsvis står vi, som sagt, inte bakom den här planen.

Anf.  90  WILLY SÖDERDAHL (v):

Här syns de politiska skillnaderna och det är väl bra.

Jag har inget emot svaret här utan har snarare synpunkter på frågan från rådet. Delar alltså Sverige verkligen slutsatserna från rådet, och på vilka grunder har man kommit fram till de här rekommendationerna? För mig är det rent politiska bedömningar. Häromdagen fick vi skriften Arbetslivsfakta – tema EU. Där kan man läsa att Danmark, Sverige och England har högsta sysselsättningsgraden och också största BNP-andelen när det gäller den sociala välfärden – alltså precis tvärtemot rekommendationen här.

Det hade varit rätt bra om det fanns med i svaret att vi inte tycker om sådana här rekommendationer utan att vi tycker att exempelvis skatter och socialförsäkringar är nationella angelägenheter liksom att man har kommit till felaktiga slutsatser.

Anf.  91  ÅSA TORSTENSSON (c):

Jag ska inte förlänga diskussionen ytterligare men jag vill säga att inte heller vi i Centern kan ställa oss bakom det här underlaget. Däremot är det viktigt att betona de tre rekommendationerna. Det är inriktningar som Centerpartiet efterlyser, men det underlag som regeringen presterar just för att rikta in sig på låginkomsttagare tycker vi är anmärkningsvärt svagt. Man har inte tillnärmelsevis lagt ambitionerna på just låginkomsttagarnas skattetryck. Inte heller har man tagit tag i den grupperingens möjligheter att bli mindre bidragsberoende.

Jag stannar vid dessa två punkter där jag alltså efterfrågar tydligare nationella insatser.

Anf.  92  SONIA KARLSSON (s):

Herr ordförande! Jag skulle bara vilja framföra att i går under finansutskottets behandling av handlingsplanen var det endast ett inlägg från oppositionens sida. Inget inlägg i sak framfördes.

Lars Tobisson talar om spel för galleriet och om apspel men det tycker jag är att gå väl långt.

Anf.  93  LARS TOBISSON (m):

Det står jag för.

Anf.  94  KIA ANDREASSON (mp):

Jag instämmer i Willy Söderdahls synpunkter. EU:s rekommendationer sammanfaller i stort sett med den moderata politiken, med politiken från de borgerligas sida – det är ju precis samma rekommendationer. Därför måste vi i svaret tydligt markera att vi inte gör den analysen och den bedömningen i Sverige, utan vi gör en precisering av vad vi följer. Det borde vara det rimliga i stället för att mjäka här. Därför blir det bara ett spel för galleriet.

Tydliga markeringar är alltså vad jag efterlyser i fråga om Sveriges position.

Anf.  95  ORDFÖRANDEN:

Alla partiföreträdare har nu fått ställa sina frågor. Både Karin Pilsäter och Mikael Odenberg har sedan begärt ordet på nytt. Jag vill då bara säga att vi nu inte ska ha någon allmänpolitisk debatt här. Det här är en presentation och en redovisning, och det är allmänna synpunkter vi ska föra fram. Den längre diskussionen får vi i så fall ta i kammaren.

Anf.  96  KARIN PILSÄTER (fp):

Jag vill bara framhålla en sak med anledning av att Sonia Karlsson kände ett behov av att upplysa om hur det gick till i finansutskottet. Även där fick man information, varvid en ledamot påpekade att detta inte var en diskussions- och beslutspunkt. Detta var anledningen till att inga andra kände något behov av att göra några ytterligare inlägg.

Anf.  97  MIKAEL ODENBERG (m):

Själv tycker jag att det är totalt ointressant vad som tilldrog sig på finansutskottets sammanträde i går. Jag begärde närmast ordet för att påpeka, även om det kanske inte är min sak, att de rekommendationer som unionen har givit har ju inte någon kommissionär hittat på och skickat i rekommenderat brev till Sverige. Detta är ett rådsbeslut som har tagits med medverkan av företrädare för den svenska regeringen, som ju härvidlag fullföljer en tradition att fatta en typ av beslut i form av rekommendationer till det egna landet och sedan driva en annan politik på hemmaplan.

Anf.  98  ORDFÖRANDEN:

Innan jag släpper in statssekreterare Anna Ekström vill jag säga att när det gäller rådsrekommendationerna är ju också vi med i bilden. Före rådsbeslutet sker det samråd med nämnden, så vi har väl i så fall också våra fingrar med i spelet.

Anf.  99  Statssekreterare ANNA EKSTRÖM:

Jag vill tacka för alla intressanta frågor och inlägg. Jag tror faktiskt att jag avstår från att gå in i sak och debattera varenda punkt som har tagits upp av ledamöterna. Jag vill bara säga att jag tycker att det är helt naturligt och följdriktigt att det från oppositionens sida framförs allvarlig kritik mot handlingsplanen, eftersom handlingsplanen återspeglar och redogör för en politik som, såvitt jag förstår, oppositionen är kritisk emot. Jag tycker att det är välgörande att det på detta vis kan synas att det vi håller på med i EU, precis som det vi håller på med hemmavid, faktiskt är politik, och i det här fallet inrikespolitik.

Vi arbetar ju med en metod i EU som åtminstone jag, till skillnad från många här, tycker är väldigt effektiv, den s.k. öppna samordningsmetoden. I denna metod, som i stor utsträckning rör sig på den nationella politikens domäner, är det en grundbult att den nationella beslutanderätten, eller om man så vill de nationella parlamentens beslutanderätt, är det som gäller. Det vi gör på EU-nivå är systematiska jämförelser med stor öppenhet, mycket resultatredovisning och stor fokus på de statistiska utfallen av olika nationella beslut.

Några saker som sagts skulle jag ändå vilja ta upp. Mitt syfte är inte att skapa en ny debatt utan bara att ge några få reflexioner.

Mikael Odenberg sade att hur man än mäter har Sverige ett extremt högt skattetryck. Sverige har också en annan sak som är extremt hög i europeisk jämförelse, vilka mått man än använder, och det är vår sysselsättningsgrad. Framför allt gäller det förstås förvärvsfrekvensen för kvinnor. Jag kan också lugna Mikael Odenberg med att vi i handlingsplanen naturligtvis kommer att särskilt lyfta fram det mycket goda utfall vi har i Sverige när det gäller just kvinnlig förvärvsfrekvens och sysselsättningsgrad.

När det gäller de övriga tipsen ska vi särskilt använda oss av stavningskontrollen för att se till att vi åtminstone slipper stavfel i detta dokument.

Jag har naturligtvis stor respekt för alla de åsikter som har framförts, men jag ska ändå avstå från att gå i polemik när det gäller de nationella besluten. Det finns andra forum för det.

Jag vill bara, precis som ordföranden och Mikael Odenberg har gjort, understryka att de rekommendationer som har riktats till Sverige inte är någonting som vi ställer oss främmande inför. Vi har tvärtom deltagit i arbetet med att ta fram dem. Jag måste säga att jag är lite förvånad över att man över huvud taget kan vara emot att ytterligare anpassa stöd- och bidragssystemen så att det finns tillräckliga incitament för att arbeta. I detta läser inte jag in att man skulle försämra stöd- och bidragssystemen, däremot att man ständigt utvecklar dem eftersom de är en väldigt viktig del i den arsenal åtgärder man har för att se till att sysselsättningen är hög och att det finns goda chanser att arbeta.

Jag har en hel hög med argument här om varför olika saker finns presenterade, men jag avstår nog från att ta upp detta.

Anf.  100  LARS TOBISSON (m):

Jag vill bara för säkerhets skull klara ut en sak: Vi kritiserar inte regeringen för att regeringen för sin politik. Det har regeringen full rätt att göra. Vad vi kritiserar är att man medverkar till att få fram rekommendationer som säger en sak och sedan på hemmaplan i åtgärder gör en annan sak – och sedan, för att dölja detta, pratar om annat när man ska redovisa hur man levt upp till rekommendationerna. Detta är en dubbelmoral som, om den nu fullföljs, kommer att kasta hela den öppna samordningsmetoden i tvivelsmål. Det finns ingen anledning att tro på det här, för det fungerar ju inte. Man gör inte vad man själv har varit med om att rekommendera som åtgärder i fortsättningen.

Vi är inte emot de rekommendationer som har ställts upp. Det är andra partier som säger att rekommendationerna är fel och att man ska avvisa dem. Vi säger att rekommendationerna är bra och att man ska efterleva dem. Regeringen säger att rekommendationerna är bra, men vi bryr oss inte om att efterleva dem. Det är där vår kritik ligger.

Anf.  101  Statssekreterare ANNA EKSTRÖM:

Jag vill väldigt kort försöka besvara påpekandet. Regeringen gör naturligtvis sitt allra bästa för att leva upp till de här rekommendationerna. Det gör man på allra största allvar. Jag vill verkligen understryka att den oenighet som finns handlar om hur man uppnår de här sakerna. Det är en fullkomligt naturlig oenighet med tanke på de skilda synsätt som ligger i grunden.

När det gäller det ordval som har förekommit här avstår jag från kommentar.

Anf.  102  ORDFÖRANDEN:

Tack! Då är vi klara med presentationen av denna handlingsplan. Vi kommer åter att behandla den så småningom när den kommer upp som ett rådsärende. Därmed tackar jag statssekreterare Anna Ekström och hennes medarbetare för deras medverkan i dag.

4 §  Information om förhandlingssituationen angående förordning om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar

Statsrådet Britta Lejon

Anf.  103  ORDFÖRANDEN:

Vi går då vidare på dagordningen. Först frågar jag om Margareta Landerholm från KU:s kansli får närvara under den här punkten. Svaret är ja.

Vi ska nu få en information om förhandlingssituationen angående förordningen om allmänhetens tillgång till EU-institutionernas handlingar. Jag hälsar statsrådet Britta Lejon med medarbetare välkomna hit för denna information om förhandlingsläget.

Anf.  104  Statsrådet BRITTA LEJON (s):

Tack, herr ordförande! Förutom att vi är här i dag för att informera er om läget och ge möjlighet till frågor har vi också, som ni kanske känner till, skickat en informationspromemoria till KU – jag noterar att KU är representerat här – som innehåller ungefär det jag kommer att säga, även om jag har möjlighet att vara mer utförlig muntligt.

Anf.  105  ORDFÖRANDEN:

Där vill jag ta upp en sak, för formens skull. Vi har sett att vi har fått oss tillställt någon kopia av ett brev som gått till KU. Men samrådet när det gäller rådsärenden sker ju i EU-nämnden, och vi har inte fått något material från Justitiedepartementet ställt till nämnden. Det är möjligt att det inte har hunnits med. Det vore dock bra om vi kunde få det, även om det kanske är Utrikesdepartementet som har huvudansvaret för de här förhandlingarna just nu.

Anf.  106  Statsrådet BRITTA LEJON (s):

Det vi har skickat till KU har vi skickat till EU-nämnden också. Det finns absolut ingen anledning att fördjupa sig på den punkten. Meningen var naturligtvis inte på något sätt att ändra på någon beredningsordning, tvärtom. Det är ju därför jag är här: för att vi ska ha detta samråd.

Anf.  107  GÖRAN MAGNUSSON (s):

För att det inte ska uppstå några oklarheter vill jag gärna säga inledningsvis att konstitutionsutskottet inte har behandlat det material som departementet informativt har ställt till utskottets förfogande. Det finns alltså ingen realbehandling av det här materialet i KU.

Anf.  108  Statsrådet BRITTA LEJON (s):

För att undvika onödiga missförstånd i framtiden ska vi undvika att formulera oss på ett sätt som kan skapa oklarheter.

Jag går då över till det som är ämnet för dagen, nämligen förhandlingsläget när det gäller offentlighetsfrågorna i EU och rättsakten om offentlighet. När jag senast lämnade information i EU-nämnden för två veckor sedan var läget det att ambassadör Gunnar Lund och LIBE-utskottets ordförande Watson hade tagit fram en gemensam text som man, var och en på sitt håll, skulle undersöka möjligheterna att få förankrad i parlamentet och i rådet. Den texten fick EU-nämnden då ta del av. Nu tänkte jag begränsa mig till de sakfrågor där parlamentet och rådet fortfarande har olika uppfattning, de knepiga frågor som måste lösas om vi ska ro den här rättsakten i hamn inom ramen för vårt ordförandeskap.

Vad gäller den för Sverige viktiga artikel 5 om dokumenten i medlemsstaterna, som vi har pratat om tidigare, ville en majoritet i rådet vid ett Corepermöte före påsk ta bort den uttryckliga hänvisningen till att medlemsstaterna ska behandla ansökningarna i enlighet med nationell rätt. En majoritet ville också införa en frivillig möjlighet för medlemsstater att skicka ansökningar vidare till den EU-institution som dokument har kommit ifrån.

Vid detta möte fick Sverige tillräckligt stöd för att medlemsstaternas konsultation av institutionerna ska vara frivillig, så att medlemsstaterna inte behöver konsultera i klara fall. Märk väl: Att konsultationen ska vara enbart rådgivande har vi redan tidigare, som jag redogjorde för vid förra tillfället, fått stöd för hos en majoritet av medlemsstaterna. Detta är ju, sett ur ett rent svenskt perspektiv, det viktigaste för att vår offentlighetsprincip också i fortsättningen ska vara garanterad.

På punkten om nationell tillämpning står det nu klart att Europaparlamentets båda rapportörer, Cashman och Maij-Weggen, inte accepterar att hänvisningen till nationell rätt stryks. För att komma vidare har de i stället föreslagit att vi i artikel 5 ska hänvisa till nationella ordningar, national arrangements. Denna ändring som parlamentet föreslår är naturligtvis inget problem för Sverige, men den kommer att bli det för de många medlemsstater som inte vill ha en sådan hänvisning. Detta är nog den svåraste frågan inför fortsättningen.

När det gäller frågan om huruvida hänvisning ska göras till institutionernas säkerhetsregler har parlamentet gått med på att en hänvisning får göras i ingressen till rättsakten, där det då kommer att stå att medlemsstaterna ska respektera säkerhetsreglerna. För medlemsstaterna är detta ingenting nytt, eftersom de tidigare har gjort samma åtagande genom att godkänna rådets säkerhetsföreskrifter.

En annan eftergift som parlamentet har gjort sedan sist är att sekretessen för privatlivets skydd inte ska kunna upphävas av den anledningen att det finns ett övervägande allmänt intresse av att en handling lämnas ut. Parlamentet har alltså gått med på att privata förhållanden lättare ska kunna sekretesskyddas än enligt parlamentets tidigare förslag.

Däremot har parlamentet kategoriskt sagt att den särskilda sekretessgrunden för infringement proceedings, överträdelseärenden, ska bort. Detta är svårt för rådet att godta.

Det här är de viktigaste punkterna där parlamentet och rådet fortfarande har motsatt uppfattning. I sak är det alltså ganska lite som skiljer, men vi vet ännu inte om rådet kan gå med på parlamentets krav. Dessa frågor ska nu redas ut på ett extra Corepermöte på måndag.

Vi vet faktiskt inte heller om LIBE-utskottet kommer att acceptera de eftergifter som rapportören Cashman kommer att föreslå vid utskottets möte på onsdag i nästa vecka.

Något definitivt besked från parlamentet kommer vi inte att få förrän vid plenarsessionen den 2–3 maj. För att parlamentet ska anta rapportörernas förslag fordras att parlamentet har fått garantier under hand för att rådet kommer att besluta om en gemensam ståndpunkt som helt och hållet överensstämmer med den parlamentet då röstar om.

Avslutningsvis: Rättsakten är alltså fortfarande långt ifrån i hamn. Men det finns ändå en klar möjlighet att den kan antas inom några veckor. I så fall har vi i stort sett lyckats hålla den tidsgräns som bestämdes i Amsterdam för när de nya öppenhetsreglerna för EU:s institutioner ska vara antagna.

Anf.  109  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Det papper vi har delat ut är det förslag till bestämmelser vi fick förra gången. Vi delar nu ut det på nytt så att man kan försöka jämföra med det papper vi nu har fått.

Anf.  110  HELENA BARGHOLTZ (fp):

Vi har diskuterat detta med våra EU-parlamentariker, och vi tycker att det är kolossalt svårt, eller rättare sagt omöjligt, att inte hävda att det är nationell lagstiftning man ska använda sig av när det gäller utlämnande av handlingar.

Jag undrar lite över uttrycket national arrangements. Det låter väldigt vagt. Är det nationella förordningar, eller vad handlar det om? Jag har också fått uppfattningen att det finns lagstiftning i samtliga länder som på något sätt reglerar hur man ska hantera sådana här handlingar. Är det felaktigt? Och är det i så fall skälet till att man inte kan åberopa lagstiftning, dvs. att det i vissa länder inte finns någon lagstiftning om detta?

Jag skulle vidare vilja höra något om en fråga som vi tidigare har diskuterat i EU-nämnden: Påverkas inte den svenska offentlighetsprincipen på något sätt av detta? Blir det ingen förändring eller försämring? Vi har ju diskussioner på gång när det gäller förändringar i vår egen sekretesslagstiftning. Den särskilda kommittén om offentlighet och sekretess funderar just nu på sekretessfrågor. Jag undrar hur pass mycket detta skulle binda upp den kommitténs arbete. Vidare undrar jag om detta förslag på något vis skiljer sig från det s.k. Solanabeslutet som det skrevs om för någon tid sedan.

Slutligen funderar jag över detta med att känsliga dokument bara ska lämnas ut om tredje part medger det. Det gäller t.ex. om Nato går med på detta. Får det några effekter på svensk lagstiftning?

Anf.  111  GÖRAN MAGNUSSON (s):

Sett ur ett mer allmänt EU-perspektiv kan jag tycka att detta i och för sig är acceptabelt. Vi får en mycket bättre reglering av öppenhetsfrågorna än vad vi hittills har haft och kommer ett steg på vägen, även om man från ett mer strikt svenskt perspektiv skulle önska att det vore ännu öppnare och ännu mer tillgängligt. Men jag kan som sagt acceptera det här sett ur EU:s perspektiv. Sedan är det naturligtvis viktigt för mig att tidigare uttalanden och beslut om offentlighetsprincipen, t.ex. i anslutning till själva frågan om medlemskapet, kan stå kvar, och så har jag förstått att man kan se på det här förslaget.

Jag tycker dock att det är bättre att det står nationell lagstiftning än nationella arrangemang eller nationella förhållanden. Det vill jag gärna säga i det här sammanhanget. Jag tycker att det ger ett tydligare intryck. Men som i alla förhandlingar är det ju tagande och givande. Det väsentliga är att vi kan säkerställa att vi faktiskt sist och slutligen själva på nationell nivå prövar frågorna.

Sedan har jag en mer direkt fråga beträffande artikel 9 andra stycket, där förändringar i förhållande till tidigare förslag beskrivs. Jag kan kanske också få tillåta mig att säga att det inte är alldeles lätt att orientera sig i de här frågorna. På s. 2 i förändringsredogörelsen står det att vid diarieföring av känsliga handlingar ska endast de som är behöriga att befatta sig med känsliga dokument avgöra om ett känsligt dokument ”kan” diarieföras. Tidigare stod det ”skall”. Hur ska man förstå detta? Tänker man sig att ha någonting annat, man kan kalla det ett register till eller en hög, där man har handlingar så känsliga att de inte ens kan diarieföras? Jag vet inte riktigt hur man ska förstå upplägget, och framför allt inte utbytet av ”skall” mot ”kan”.

Min sista fråga, herr ordförande, är kanske mer en lagteknisk fråga. Alldeles på slutet, i artikel 19, står det: This regulation – – – and directly applicable in all member states. Denna formulering funderar jag på. Det ser i mina, möjligen okunniga, ögon ut som om det är ett långtgående åtagande på den punkten. Jag skulle gärna vilja ha ett klargörande där.

Anf.  112  WILLY SÖDERDAHL (v):

Man ska nog vara KU-ledamot för att kunna ställa de här mer precisa frågorna. Men vi har ju en del sådana här, och jag litar på att vi är överens om att den svenska offentlighetsprincipen inte ska rubbas. Jag har dock lovat att i alla fall ställa några frågor.

Först gäller det artikel 5 om konsultationen. Formellt inkräktar den alltså inte på någonting, men i praktiken blir det väl ändå så, om man konsulterar en EU-institution och den säger nej, att det är de som bestämmer om något ska lämnas ut eller inte. Det skulle jag vilja ha synpunkter på.

Sedan förstod jag inte skillnaden mellan nationell rätt och nationella arrangemang. Är det ingen skillnad förstår jag inte varför man ändrar det. Men det finns kanske någon skillnad där.

Sedan har jag en fråga om artikel 4.7 och det som heter tidsbegränsad sekretess. Är det så att medlemsstaterna i förslaget har vetorätt på hemligstämpling av inlämnade handlingar? Om ett annat land i så fall har hemligstämplat en handling som kommer hit avgörs ju utlämnandet någon annanstans och inte av en svensk myndighet. Är det förenligt med svensk grundlag?

Sedan gäller det artikel 15.2 om den här kommittén som ska ta upp konflikter i stället för att lösa dem. Det är väl bra i och för sig att det blir så, men vad jag förstår blir det en konflikt mellan svensk grundlag och EU:s öppenhetsregler. När det blir en konflikt ska den här kommittén ta upp problemet. Har vi då inte gått ett steg mot att låta någon annan institution sätta sig över den svenska kompetensen i detta?

Anf.  113  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Jag vill fråga lite allmänt: Ska vi uppfatta detta som en lägesrapport när det gäller tempot i arbetet, eller är det en kursändring i förhållande till det vi har diskuterat tidigare? Är det en kursändring skulle jag vara tacksam om ministern kunde vara väldigt tydlig om vari den kursändringen består. Om Göran Magnusson har svårt att tolka detta är det nämligen ännu svårare för oss dödliga att göra det.

Anf.  114  ÅSA TORSTENSSON (c):

Jag skulle också vilja att ministern förtydligade artikel 5 i det nya förslaget. Det står att det nationella arrangemanget inbegriper nationell lagstiftning, och då är frågan: Är vi utifrån ett svenskt perspektiv fria att tolka det som att det är den nationella lagstiftningen som gäller utan att det finns begränsningar i detta arrangemang?

Anf.  115  LARS TOBISSON (m):

Jag har tidigare redogjort för vår principståndpunkt i denna fråga: Vi kan inte göra avkall på tillämpningen av den svenska offentlighetsprincipen vad gäller den nationella ordningen. Däremot kan det finnas skäl att verka för en uppgörelse som innebär sådant som vi kanske inte skulle införa i vår inhemska lagstiftning men som ändå är framsteg när det gäller att iaktta öppenhet inom EU. Man får i så fall se det som en etapplösning på vägen mot att även andra länder inser fördelen med att ha den offentlighetsprincip som vi tillämpar.

Nu är det här ett speciellt spel. Man kan säga att det är tre parter eller tre ståndpunkter som ska förenas. Först har vi den svenska ståndpunkten, som ligger mest åt öppenhetshållet. Därnäst ligger parlamentet, och i rådet finns det inslag av att vara mer för slutenhet. Det är egentligen ingen svårighet för oss som nation att göra eftergifter eller medverka till de lösningar som har framkommit från parlamentets sida i den här förhandlingen, dvs. det som rapporteras för närvarande. Problemet är att vi ska företräda också de länder som har en mer sluten hållning. Därför spelar vi ett dubbelt spel. Vi har två roller att försöka ikläda oss samtidigt.

Den stora svårigheten är egentligen inte att komma överens med parlamentet i de här avseendena. Åtminstone de här två företrädarna kommer ju från öppenhetsvänliga länder. Hur representativa de sedan är för stämningen i parlamentet vågar jag inte gå i god för. Det är möjligt att vi kan få någon bedömning av detta. Men sedan kommer matchen framför allt att stå när man förhandlar med de andra medlemsländerna i rådet, som kan ha en helt annan inställning. Därför kan vi inte sitta här och säga att vi ska stå på oss gentemot parlamentet när det gäller den svenska ståndpunkten. Parlamentet står i huvudsak för samma ståndpunkt som vi, fast kanske inte lika utrerat. Den avgörande kampen är förhandlingen med de andra länderna, och den återstår. Därmed kan man inte säga mycket om var det här kommer att hamna.

Anf.  116  ORDFÖRANDEN:

Jag ska strax lämna över till statsrådet Britta Lejon, men först vill jag säga en sak. Jag nämnde det utkast som delats ut här på bordet. Det är lite förvirrande. Artikel 5 har ju berörts flera gånger här. När man nu läser i promemorian om förändringar i artikel 5 finns de tidigare förändringarna över huvud taget inte med. Vi har tydligen fått ett mycket tidigt utkast på vårt bord, och det gör det lite svårt att göra de här jämförelserna. Det har tydligen hänt någonting under vägen. Det är samma datum på dem, så därför är det lite konstigt. Men det där får du reda ut. I den version av artikel 5 som vi har fått, som är diarieförd den 5 april, står det ingenting om nationella arrangemang eller nationell lagstiftning.

Anf.  117  Statsrådet BRITTA LEJON (s):

Låt mig börja där herr ordföranden slutade. Orsaken är helt enkelt att detta är någonting som parlamentet nu alldeles på sluttampen har krävt. Eller rättare sagt: De två rapportörerna har krävt det i kontakterna med oss, och vi ska nu vidarebefordra det till rådet för första gången på måndag.

Jag tror att det var Willy Söderdahl som sade att han hade svårt att förstå skillnaden mellan begreppen nationell rätt och nationella arrangemang. Det kan jag också ha. Vi tolkar begreppet nationella arrangemang som att det inbegriper alltifrån eventuella nationella regelverk och nationell lagstiftning till praktiska rutiner kring hur man i praktiken gör detta. De facto ser det oerhört olika ut i olika medlemsstater när det gäller om medborgarna över huvud taget har någon rätt att få ut några dokument eller inte enligt nationell lagstiftning. I de medlemsstater som har sådan lagstiftning ser denna dessutom väldigt olika ut. Man kan gott säga att det är ett vidare begrepp som täcker in mer än begreppet nationell lagstiftning. Men man ska inte heller sticka under stol med att detta är ett sätt för parlamentet att ha kvar den här hänvisningen, trots att många medlemsstater i rådet tycker att just hänvisningen till nationell lagstiftning är problematisk och helst skulle vilja se att den inte fanns med.

Från svenskt perspektiv har vi inga problem med detta med nationella arrangemang – naturligtvis inte. Vi hoppas att detta förslag från parlamentet är någonting som majoriteten i rådet ska kunna acceptera vid måndagens Corepermöte, men det återstår att se.

Detta förklarar dock inte varför det inte är överensstämmelse. Det är mycket möjligt att de dokument vi lämnar över till er skulle kunna vara betydligt mer pedagogiskt utformade, men tidsaspekten för vårt arbete är också som den är. Vi är hela tiden inbegripna i diskussioner på alla håll och kanter. Vi har säkert möjlighet, när vi har lite mer tid på oss, att klara ut saker och ting. Men det är därför det är så bra att vi muntligen kan diskutera och försökta reda ut de frågetecken som har rests här av er.

Jag börjar med att ta upp det som Helena Bargholtz sade. Vår tolkning av national arrangements har jag redan redogjort för. Det ser faktiskt olika ut i skilda medlemsstater i dag. Frågorna om den svenska offentlighetslagstiftningen påverkas. Kopplingen till OSEK förstår jag inte riktigt. Vi har hela tiden från start aldrig släppt kravet att den nya rättsakten inte får påverka den svenska offentlighetsprincipen. Det är vår bedömning att det som jag redogjort för er i dag inte heller kommer att göra det. Det återstår sedan att se hur diskussionerna på måndagens Corepermöte går, men de riktigt knepiga frågorna, t.ex. den konsultation som många vill ska föregå beslut när det gäller känsliga ärenden, tredjepartsärenden och säkerhetsmaterial, är rådgivande och inte beslutande. Där går gränsen. Skulle den bli beslutande har vi gjort den bedömningen att vi har tubbat på vår offentlighetsprincip. Men där har vi hittills – med nöd och näppe, men ändå – fått en majoritet i rådet för att detta ska vara rådgivande och inte beslutande.

Den svåra frågan har vi alltså lagt bakom oss, och därmed gör vi den bedömningen att vi har räddat vår offentlighetsprincip.

Om det finns en koppling till OSEK kanske Olle Abrahamsson kan säga. Det är möjligt att jag inte är fullt insatt i hur diskussionerna går därvidlag. Det gäller alltså Offentlighets- och sekretesskommitténs utredning. Jag kan inte se att det finns någon koppling dit, men om Olle Abrahamsson finner att så är fallet får han redogöra för det.

Vad gäller skillnaden mot Solanabeslutet: Ja, jag tror att sommarens beslut kunde fattas tack vare att vi inte har någon ny rättsakt om offentlighet beträffande dokumenten i EU. Det är ett av exemplen på att det är viktigt att vi kan åstadkomma ett slut på den här processen och skaffa fram en ny rättsakt om öppenhet, just för att slippa sådana saker. Det beslutet var också synnerligen opedagogiskt, eftersom det retade upp parlamentet. Visserligen gjorde vi den bedömningen att man hade all rätt att bete sig på detta sätt, men det var inte särskilt lämpligt när vi nu är inne i en process för att skapa större öppenhet, där parlamentet är medbeslutande. Att köra över parlamentet var en form av demonstrationspolitik som inte var så särskilt lämplig.

Det är alltså stora skillnader mot detta, och just arbetet med att åstadkomma en rättsakt skulle omintetgöra dels Solanabeslutet i sig, dels också ett sådant beteende.

Frågan om hur vi ska handskas med material från tredje part redogjorde jag ganska utförligt för när jag var här sist, men frågan om artikel 5 är kvar. Jag vet inte om det kan finnas något annat som har kopplingar till detta kvar. Hur vi handskas med konsultationerna är det som är kvar i den diskussionen. Vi är fortfarande inne i en diskussion om konsultationerna, och vår tolkning av rådsmajoritetens uppfattning är att konsultationen ska vara frivillig, så att medlemsstaterna inte behöver konsultera om man är säker antingen på att man ska lämna ut eller på att man inte ska lämna ut.

Någon, möjligen Willy Söderdahl, ställde frågan om inte det enkla faktum att man konsulterar i sig innebär att vi också automatiskt köper det. Innebär inte det någon form av avsteg från vår nuvarande offentlighetsprincip? Det är en viktig frågeställning, men den nuvarande ordningen när det gäller den svenska offentlighetsprincipen är följande.

Om det kommer en journalist eller en ”vanlig medborgare” till Försvarsmakten, UD eller någon annan institution som ofta har försvarsmaterial i sina register och begär att få ut ett dokument som det kan finnas känsliga eller sekretessbelagda uppgifter i, konsulterar man redan i dag om den svenska myndigheten, t.ex. UD, uppfattar att beslutet på något sätt skulle kunna skada Sveriges relationer med en annan makt e.d., dvs. om myndigheten i Sverige själv är osäker.

Det är klart att det har betydelse för bedömningen, men så länge vi själva bedömer och beslutar är det inte någon skillnad i praktiken från vår nuvarande praxis. Jag vet inte om Annika Söder är underrättad om hur ofta detta sker t.ex. på UD i dag, men det är någonting som sker redan nu för att vi när vi själva är osäkra ska kunna göra en riktig bedömning. I sak förändrar det inte någonting i nuvarande förhållanden.

Göran Magnusson undrade om det är bättre med nationell lagstiftning. Det är klart att man kan säga att tydlighet många gånger är bättre än otydlighet. För att nå framgång vid ett förhandlingsbord är det ibland en fördel att använda sig av otydlighet.

Helena Jäderblom påpekar för mig att det dock är viktigt att ha i minnet att den nya rättsakten inleds av en preamble, en förtext, där vi poängterar att man inte ska påverka den nationella lagstiftningen. Detta har jag redogjort för, och så ser det fortfarande ut i den inledningen.

Göran Magnusson tog också upp artikel 9 om diarieföring. På den punkten tar jag hjälp av Helena Jäderblom, den tjänsteman på grundlagsenheten som har varit inkopplad på detta mest och längst.

Anf.  118  Ämnesrådet HELENA JÄDERBLOM:

I frågan om artikel 9.3, om vilka som får befatta sig med diarieföring av känsliga handlingar, tyckte man på rådssidan att det såg lite vanskligt ut att säga att det är de här personerna som kan avgöra om en handling ska diarieföras eller inte. Huvudregeln gäller även för känsliga handlingar, och den finns i artikel 11, om diarieföring. Där står det att alla handlingar ska diarieföras om inte tillämpningen av sekretessreglerna innebär att uppgiften i diariet i sig är hemlig. Det gäller även för de här känsliga handlingarna, utom när det gäller inkomna handlingar – beträffande dem får ingivaren avgöra om de ska diarieföras eller inte.

Den här bestämmelsen handlar inte i första hand om hur diarieföring av känsliga handlingar ska ske utan om vilka kategorier av personal som ska sköta om diarieföring av känsliga dokument. Det betyder alltså egentligen ingenting om det står ”shall” eller ”could” eller vad som stod tidigare, utan det viktiga är att man berättar att diarieföringen som ska följa huvudreglerna i artikel 11 ska skötas av vissa personer. Det får i den här bestämmelsen inte finnas skrivningar som antyder att alla sådana handlingar, i motsats till vanliga handlingar, ska diarieföras, för vanliga handlingar ska inte diarieföras om man avslöjar hemlig information. Det har vi alltså inte uppfattat som något problem, utan det är ett klargörande som vi kan leva med.

Anf.  119  ORDFÖRANDEN:

Jag skulle vilja få ett klarläggande. Du sade att vanliga handlingar inte ska diarieföras.

Anf.  120  Ämnesrådet HELENA JÄDERBLOM:

Vanliga handlingar ska inte diarieföras om uppgiften i diariet i sig är hemlig. Det är precis som i Sverige. Om du har en handling och uppgiften i diariet i sig är hemlig, får du inte införa den uppgiften så att den syns ut mot allmänheten. Det är samma sak här.

Anf.  121  Statsrådet BRITTA LEJON (s):

Det är bra att vi får klara ut allt detta. Göran Magnusson tog också upp artikel 19 om fördraget och texten i slutet på utkastet till rättsakt. Den har sett ut så hela tiden. Alla förordningar ser ut så. Det är inget speciellt med det. Det gör varken från eller till. Det är bara sådant som ska vara.

Anf.  122  Ämnesrådet HELENA JÄDERBLOM:

Jag kan lägga till att det av fördraget framgår att om man har att göra med en förordning, ska den vara direkt tillämplig i alla medlemsstater. Om en kvalificerad majoritet i rådet och dessutom parlamentet och kommissionen vill ha det på detta sätt, är det inte så mycket att göra åt det. Sedan har vi genom uttrycken i ingressen och nu i artikel 5 sett till att i hanteringen i medlemsstaterna gäller inte de här reglerna för de nationella myndigheterna. Men den här förordningen kommer självklart att gälla runtom i Europa för de europeiska institutionerna. Det är väl det som vi väl får tycka att vi har syftat på i första hand.

Men stryker man den gör det ingen skillnad, för det står i fördraget att förordningar är direkt tillämpliga i medlemsstaterna.

Anf.  123  Statsrådet BRITTA LEJON (s):

Också Willy Söderdahl tog upp artikel 5 om konsultationer. Jag tror att jag har besvarat Willy Söderdahls frågeställning. Willy Söderdahl tog också upp nationell rätt kontra nationella arrangemang. Jag har beskrivit hur vi från svensk sida och från ordförandeskapet tolkar detta.

Willy Söderdahl tog också upp artikel 4.7 om tidsbegränsad sekretess. Det är en sådan detalj som Helena Jäderblom gärna får reda ut.

Anf.  124  Ämnesrådet HELENA JÄDERBLOM:

Frågan var om nationell rätt på något sätt påverkades av detta. Någon sådan koppling kan man inte göra. Det här är en bestämmelse som har införts på initiativ från parlamentet. Man ser gärna maximitider för sekretessbestämmelserna. De materiella sekretessbestämmelserna finns i artikel 4.1–3. Vidare har vi lyckats få rådet att flytta sig från sin utgångspunkt, nämligen att för alla ingivna tredjepartshandlingar ska ingivaren ha vetorätt.

Nu står det här inte kvar, utan det är bara när det gäller känsliga handlingar som man har vetorätt. När det gäller handlingar från medlemsstaterna har medlemsstaterna möjligheten att begära att handlingarna inte ska lämnas ut, men vi vet ännu inte vilken effekt det här faktiskt kan få. Vi tycker från svensk sida inte att det är bra att man får den här möjligheten att påverka ingivna handlingar, men vi har förmått dem att backa en lång väg.

Att man fortfarande kan begära att en handling ska hållas hemlig efter det att maximiperioden har gått ut för handlingar som drabbas av de materiella sekretessbestämmelserna tycker vi inte gör vare sig till eller från. Är man emot att ingivaren ska ha den här makten över handlingarna, är man självklart också emot den här bestämmelsen. Här är vi chanslösa. Det påverkar inte heller den nationella tillämpningen i Sverige. Det är inte så att det bara för att man har en maximiregel blir en hårdare styrning av vad de nationella myndigheterna ska göra, när det gäller utlämnande av handlingar som kommer från andra medlemsstater, inte institutionerna, och som vidarebefordras till oss. Det är samma regler där. Vi avgör om de ska lämnas ut med tillämpning av utrikessekretessbestämmelserna.

Anf.  125  Statsrådet BRITTA LEJON (s):

För att vara extra tydlig på den här punkten för dem som möjligtvis inte varit med vid tidigare tillfällen vill jag säga att denna vetorätt är kopplad till hur institutionerna handskas med dessa dokument, alltså rådet, parlamentet och kommissionen.

Vetorätten är alltså inte riktad gentemot svenska myndigheter.

Till Willy Söderdahls fråga om den interinstitutionella kommittén. Den har inget att göra med relationen svensk tryckfrihetslagstiftning kontra den nya rättsakten.

Det är en interinstitutionell kommitté, vilket betyder att det handlar om relationerna mellan de här institutionerna - parlamentet, rådet och kommissionen - i Europeiska unionen för att kunna utbyta information och för att parlamentarikerna ska kunna hålla koll på vad rådet och kommissionen gör. Det har varit ett starkt krav från parlamentets sida att man ska ha något sådant här med. Över huvud taget ville man tidigare skapa ett utskott för de här frågorna på ett annat sätt. Det ger Amsterdamfördraget inte någon möjlighet till, och vi har löst det genom att skapa den interinstitutionella kommittén för att i fortsättningen garantera parlamentet insyn i de här frågorna.

Anf.  126  Ämnesrådet HELENA JÄDERBLOM:

Det står ”address possible conflicts”. Det är inte frågan om att bestämmelsen innebär att man ersätter de omprövningar som ska ske i domstol. Det har ingenting med det att göra, utan detta gäller konflikter mellan institutionerna och att man vill utveckla principerna och göra det bättre och kanske se till att man har ungefär samma praxis. Praxisdiskussioner skulle man kunna tänka sig att de ska ägna sig åt.

Överprövningen i domstol, t.ex., drabbas inte. Ombudsmannens möjlighet att granska handläggningen av ärenden påverkas inte heller av detta.

Anf.  127  Statsrådet BRITTA LEJON (s):

Tack! Det var bra.

Holger Gustafsson frågade om kursändring och tempo. Jag funderade faktiskt på om jag över huvud taget skulle gå hit, för jag tyckte inte att det fanns så mycket nytt att säga. Det gör inte det. Det är definitivt ingen kursändring. Det är bara ett återgivande av de synpunkter vi har fått från framför allt parlamentet – det är också majoritetsuppfattningen inom rådet – sedan sist. Det är inte på något sätt en kursändring, utan bara en redovisning av vad som hände senast och hur vi tänker agera inför fortsättningen, vilket framför allt är måndagens Corepermöte och omröstningen i utskottet i nästa vecka.

Åsa Torstensson talade om förtydligande av artikel 5 och undrade om vi ändå är fria att tolka. Ja. Nu har hon gått. Jag tror att jag har varit inne på det.

Lars Tobisson, slutligen, frågade hur representativa Cashman och Maij-Weggen är. De är helt klart del av den öppenhetsvänliga delen av parlamentet, och de är dessutom välinformerade på denna punkt. Så kan man inte säga att parlamentet totalt sett är – vare sig öppenhetsvänligt eller välinformerat på denna punkt. Ibland uttrycker jag mig slarvigt. Det finns olika uppfattningar inom parlamentet också. Det ska man vara helt på det klara med. Dessa personer representerar en öppenhetsvänlig riktning, som hittills har utgjort majoriteten i parlamentet. Vi vet inte hur det blir.

Det är klart att vi inför parlamentets slutliga omröstning i början på maj, om vi kommer så långt, har anledning att ta kontakt med alla som företräder den öppenhetsvänliga riktningen för att påpeka hur viktigt det är att vi nu kommer till ett avslut. Det är också viktigt att vi kontaktar dem som inte företräder den riktningen och visar på vikten av att detta blir något som alla kan leva med och som är bra, som vi borde kunna enas om. Jag uppmanar er att också bidra till detta kontaktskapande.

Jag tackar Lars Tobisson för orden om vikten av att Cashman och Maij-Weggen och parlamentet faktiskt företräder uppfattningar som vi från svensk sida har all anledning att applådera. Vi har inte haft det jätte-lätt, alla gånger, med kontakterna med parlamentet heller, men det är definitivt i rådet som de stora svårigheterna finns. Jag vet inte om ni håller med, men jag tycker att det i stora drag har varit så.

Det är en del kvar, men vi är vid gott mod.

Anf.  128  ORDFÖRANDEN:

Tack så mycket. Jag tror att det är väldigt viktigt att vi får dessa avrapporteringar. Detta är ju en fråga som vi i Sveriges riksdag tillmäter mycket stor vikt.

Jag vill bara ha ett klarläggande. Solanabeslutet berördes ju förut. Vad jag har förstått är det beslutet undanröjt genom de nya säkerhetsbestämmelserna. Är det icke det? Gäller det trots att man antog nya säkerhetsbestämmelser i rådet för några månader sedan? Gäller de parallellt?

Anf.  129  Rättschef OLLE ABRAHAMSSON:

Solanabeslutet finns i hög grad kvar. Det är en del av de nuvarande reglerna, som stammar från 1993. Men meningen är ju att Solanabeslutet ska ersättas av den nya rättsakten när den väl har trätt i kraft.

Anf.  130  ORDFÖRANDEN:

Vad har de särskilda säkerhetsbestämmelserna som rådet beslutade om då för roll?

Anf.  131  Rättschef OLLE ABRAHAMSSON:

De avser inte alls frågan om allmänhetens tillgång till handlingar, utan det är säkerhetsregler inom institutionerna. Det står t.o.m. i beslutet att detta är en sak som är separat och inte har att göra med frågan om allmänhetens tillgång till handlingar.

Anf.  132  ORDFÖRANDEN:

Då fick vi det klarlagt. Vi har också fått besked om att våra interna regler i Sverige icke påverkas av detta, som bedömningen är nu. Sedan får vi naturligtvis återkomma. Jag såg på vårt tidsschema. Parlamentet ska behandla frågan den 2 maj, tyckte jag att du sade. Vi har en EU-nämnd den 4 maj. Då kanske du åter får komma hit och berätta hur läget är.

Med det tackar vi dig och dina medarbetare för informationen i dag.

Innehållsförteckning

1 §  Jordbruk 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  2  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 1

Anf.  3  ORDFÖRANDEN 4

Anf.  4  LARS TOBISSON (m) 4

Anf.  5  CARL G NILSSON (m) 4

Anf.  6  WILLY SÖDERDAHL (v) 5

Anf.  7  HARALD NORDLUND (fp) 5

Anf.  8  ULF BJÖRKLUND (kd) 5

Anf.  9  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 5

Anf.  10  ORDFÖRANDEN 8

Anf.  11  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 8

Anf.  12  ORDFÖRANDEN 8

Anf.  13  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 8

Anf.  14  ORDFÖRANDEN 9

Anf.  15  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 9

Anf.  16  ORDFÖRANDEN 9

Anf.  17  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 9

Anf.  18  WILLY SÖDERDAHL (v) 9

Anf.  19  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 9

Anf.  20  CARL G NILSSON (m) 9

Anf.  21  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 9

Anf.  22  ORDFÖRANDEN 9

Anf.  23  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 10

Anf.  24  WILLY SÖDERDAHL (v) 10

Anf.  25  HARALD NORDLUND (fp) 11

Anf.  26  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 11

Anf.  27  ORDFÖRANDEN 11

Anf.  28  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 11

Anf.  29  CARL G NILSSON (m) 12

Anf.  30  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 12

Anf.  31  CARL G NILSSON (m) 12

Anf.  32  Departementssekreterare KARIN LORIN 12

Anf.  33  ORDFÖRANDEN 12

Anf.  34  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 12

Anf.  35  ORDFÖRANDEN 13

Anf.  36  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 13

Anf.  37  ORDFÖRANDEN 13

Anf.  38  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 13

Anf.  39  ORDFÖRANDEN 13

Anf.  40  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 13

Anf.  41  ORDFÖRANDEN 13

Anf.  42  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 14

Anf.  43  ORDFÖRANDEN 14

Anf.  44  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 14

Anf.  45  LARS TOBISSON (m) 14

Anf.  46  Departementssekreterare KARIN LORIN 14

Anf.  47  ORDFÖRANDEN 14

2 §  Fiske 15

Anf.  48  ORDFÖRANDEN 15

Anf.  49  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 15

Anf.  50  ORDFÖRANDEN 15

Anf.  51  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 15

Anf.  52  WILLY SÖDERDAHL (v) 16

Anf.  53  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 16

Anf.  54  ORDFÖRANDEN 16

Anf.  55  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 16

Anf.  56  KIA ANDREASSON (mp) 16

Anf.  57  ULF BJÖRKLUND (kd) 16

Anf.  58  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 17

Anf.  59  KIA ANDREASSON (mp) 17

Anf.  60  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 17

Anf.  61  Departementsrådet TOMMIE SJÖBERG 17

Anf.  62  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 17

Anf.  63  ORDFÖRANDEN 17

Anf.  64  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 17

Anf.  65  WILLY SÖDERDAHL (v) 18

Anf.  66  HARALD NORDLUND (fp) 18

Anf.  67  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 18

Anf.  68  ORDFÖRANDEN 18

Anf.  69  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 18

Anf.  70  WILLY SÖDERDAHL (v) 18

Anf.  71  CARL G NILSSON (m) 19

Anf.  72  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 19

Anf.  73  ORDFÖRANDEN 19

Anf.  74  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 19

Anf.  75  ORDFÖRANDEN 19

Anf.  76  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 20

Anf.  77  ORDFÖRANDEN 20

Anf.  78  WILLY SÖDERDAHL (v) 20

Anf.  79  LARS TOBISSON (m) 20

Anf.  80  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 20

Anf.  81  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 21

Anf.  82  Departementsrådet STEFAN DE MARÉ 21

Anf.  83  ORDFÖRANDEN 21

3 §  Presentation av Sveriges handlingsplan för sysselsättning år 2001 22

Anf.  84  ORDFÖRANDEN 22

Anf.  85  Statssekreterare ANNA EKSTRÖM 22

Anf.  86  LARS TOBISSON (m) 24

Anf.  87  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 24

Anf.  88  MIKAEL ODENBERG (m) 25

Anf.  89  KARIN PILSÄTER (fp) 26

Anf.  90  WILLY SÖDERDAHL (v) 27

Anf.  91  ÅSA TORSTENSSON (c) 28

Anf.  92  SONIA KARLSSON (s) 28

Anf.  93  LARS TOBISSON (m) 28

Anf.  94  KIA ANDREASSON (mp) 28

Anf.  95  ORDFÖRANDEN 28

Anf.  96  KARIN PILSÄTER (fp) 28

Anf.  97  MIKAEL ODENBERG (m) 29

Anf.  98  ORDFÖRANDEN 29

Anf.  99  Statssekreterare ANNA EKSTRÖM 29

Anf.  100  LARS TOBISSON (m) 30

Anf.  101  Statssekreterare ANNA EKSTRÖM 30

Anf.  102  ORDFÖRANDEN 30

4 §  Information om förhandlingssituationen angående förordning om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar 31

Anf.  103  ORDFÖRANDEN 31

Anf.  104  Statsrådet BRITTA LEJON (s) 31

Anf.  105  ORDFÖRANDEN 31

Anf.  106  Statsrådet BRITTA LEJON (s) 31

Anf.  107  GÖRAN MAGNUSSON (s) 31

Anf.  108  Statsrådet BRITTA LEJON (s) 31

Anf.  109  ORDFÖRANDEN 33

Anf.  110  HELENA BARGHOLTZ (fp) 33

Anf.  111  GÖRAN MAGNUSSON (s) 33

Anf.  112  WILLY SÖDERDAHL (v) 34

Anf.  113  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 34

Anf.  114  ÅSA TORSTENSSON (c) 35

Anf.  115  LARS TOBISSON (m) 35

Anf.  116  ORDFÖRANDEN 35

Anf.  117  Statsrådet BRITTA LEJON (s) 36

Anf.  118  Ämnesrådet HELENA JÄDERBLOM 38

Anf.  119  ORDFÖRANDEN 38

Anf.  120  Ämnesrådet HELENA JÄDERBLOM 38

Anf.  121  Statsrådet BRITTA LEJON (s) 38

Anf.  122  Ämnesrådet HELENA JÄDERBLOM 38

Anf.  123  Statsrådet BRITTA LEJON (s) 39

Anf.  124  Ämnesrådet HELENA JÄDERBLOM 39

Anf.  125  Statsrådet BRITTA LEJON (s) 39

Anf.  126  Ämnesrådet HELENA JÄDERBLOM 40

Anf.  127  Statsrådet BRITTA LEJON (s) 40

Anf.  128  ORDFÖRANDEN 41

Anf.  129  Rättschef OLLE ABRAHAMSSON 41

Anf.  130  ORDFÖRANDEN 41

Anf.  131  Rättschef OLLE ABRAHAMSSON 41

Anf.  132  ORDFÖRANDEN 41