Fredagen den 2 november 2001

EU-nämndens uppteckningar 2001/02:6

1 §  Ekofin

Finansminister Bosse Ringholm

Rapport från dels ministerrådsmöte den 16 oktober 2001, dels gemensamt ministerrådsmöte (rättsliga och inrikes frågor/Ekofin) den 16 oktober 2001

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 6 november 2001

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Jag förklarar EU-nämndens sammanträde öppnat. Först vill jag hälsa en ny medarbetare välkommen till EU-nämnden. Det är Kajsa Haag, som ska börja som byråassistent hos oss. Då känner ni igen henne i fortsättningen. Sedan hälsar jag finansminister Bosse Ringholm med medarbetare välkomna hit för information och samråd. Vi börjar som vanligt med återrapporter. Det är en återrapport från ministerrådsmötet den 16 oktober, som var gemensamt med ett ministerrådsmöte med rättsliga frågor och inrikesfrågor.

Anf.  2  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Jag är beredd att svara på frågor om det finns sådana.

Anf.  3  ORDFÖRANDEN:

Det var en kort föredragning. Finns det frågor? Det finns inga frågor. Då går vi in på ministerrådsmötet, Ekofinmötet, nästa vecka. Varsågod!

Anf.  4  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Herr ordförande! Det finns en del ändringar i den dagordning som ni har fått. Ärendet om tobaksskatt utgår. Det kommer att bli en kommande A-punkt. Frågan gäller förslag om vissa ändringar av tobaksskattedirektiven, och medlemsstaterna kunde i onsdags på Coreper godta ordförandeskapets kompromissförslag. För svenskt vidkommande är det bra med den här kompromissen, för den gör att den svenska tobaksskatten inte behöver ändras. Vi behöver inte längre något undantag för att uppfylla minimiskattesatsen för cigaretter.

Anf.  5  ORDFÖRANDEN:

Du sade att frågan inte kommer upp nu, så det blir inget beslut om detta på Ekofinrådet. Det blir på något kommande råd. Däremot kan vi ju ta ställning till det. Det kan vara bra för regeringen att ha med sig.

Anf.  6  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Ja, det är enklare när det inte påverkar oss i praktiken. Jag får precis besked om att den t.o.m. kommer att tas upp nu på tisdag som A-punkt.

Anf.  7  ORDFÖRANDEN:

Jaha, men då ska vi ta ställning till den. Då tar vi den strax.

Anf.  8  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Sedan utgår också tre tidigare annonserade ärenden. Det gäller mål och metoder för arbetet på pensionsområdet, ekonomiska incitament till forskning och utveckling samt budgeteffekter av utvidgningen. Däremot har det tillkommit en del nya ärenden. Det är uppföljningar av rekommendationer till Irland och beskattning av audiovisuella och musikaliska tjänster som nu har blivit en ordinarie dagordningspunkt.

Jag kommer ju inte själv att delta i rådsmötet på tisdag, något som jag hoppas att ordföranden har förståelse för. Det är ju andra aktiviteter i landet. Det blir statssekreterare Sven Hegelund som kommer att delta.

Anf.  9  ORDFÖRANDEN:

Då så, efter den inledningen går vi ärende för ärende.

Anf.  10  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Då gäller det den åldrande befolkningen och den rapport som finns från Kommittén för ekonomisk politik om effekter av en åldrande befolkning på sociala kostnader. Den innehåller alltså beräkningar av pensionsutgifter och sjukvårds- och äldreomsorgskostnader de kommande 50 åren. Det är ett rejält perspektiv. Den innehåller också tänkbara indikatorer för att utvärdera den långsiktiga hållbarheten i de offentliga finanserna.

Rapporten visar på pensionskostnadsökningar i EU-länderna i storleksordningen tre till fem procentenheter av BNP fram till år 2050. Under samma period stiger kostnaden för sjuk- och äldreomsorg med 2–4 % av BNP. Vad gäller pensionskostnadsökningar ligger Sverige bra till. Dessa kostnader ökar med knappt 2 % av BNP. Sverige ligger något över genomsnittet i fråga om kostnadsökningen inom sjuk- och äldreomsorg. Det beräknas bli en ökning med 3 % av BNP. Ett skäl är naturligtvis att Sverige har en förhållandevis stor andel offentlig finansiering i vårdsektorn.

Ett antal indikatorer för hållbarhet i de offentliga finanserna presenteras också i rapporten. Överlag är de användbara, men de bör utvecklas för att spegla den särskilda situationen i de enskilda medlemsländerna. Vi har ju tidigare flera gånger återkommit till frågan att det är väldigt stora effekter på de offentliga finanserna när det gäller den åldrande befolkningen. Därför är det viktigt att de offentliga finanserna också är hållbara och säkerställs för framtiden.

Jag tycker att det är ett bra papper som har tagits fram från gruppens sida. Det är viktigt att nu fortsätta de analyser som görs i det.

Anf.  11  MATS ODELL (kd):

De här siffrorna föranleder kanske inte särskilt många höjda ögonbryn. Det ser ganska beskedligt ut med 2–3 % av BNP osv. Men bakom detta döljer sig ju en mycket dramatisk förändring av sammansättningen av befolkningen. I dag har vi väl ungefär 3,3 personer i förvärvsaktiv ålder per pensionär. År 2030 har vi ungefär 1,8 personer i förvärvsaktiv ålder per pensionär.

Det är alltså väldigt många underliggande faktorer som också slår igenom starkt. Det är färre som ska försörja den åldrande befolkningen i framtiden. Flera punkter, även de som nu utgick och den vi kommer till – punkt fem, utvärdering av finanspolitiken – kokar ju ändå ned till att ska vi klara det här handlar det om att öka den potentiella tillväxtmöjligheten inte bara i svensk ekonomi utan också i europeisk ekonomi.

Herr ordförande! Vi stöder självklart det här och står bakom det. Vi vill bara peka på att det för att vi ska kunna möta detta krävs strukturella förändringar inte bara i svensk ekonomi utan också i övriga EU-länders ekonomier.

Anf.  12  LARS TOBISSON (m):

Det är bra att den här kartläggningen görs och att man är medveten om de problem som kommer att dyka upp. Nu är det inte bara fråga om att passivt konstatera hur det kan komma att bli, utan det finns också möjlighet att sätta in åtgärder av det makroekonomiska slag som Mats Odell talar om, strukturreformer mer direkt inriktade på just sysselsättningsfrågor för de åldersgrupper som inte deltar så mycket i arbetskraften. Det gäller tendensen till sjunkande pensionsålder och över huvud taget ansträngningar för att öka insatserna i arbetslivet. Det är frågor som hör hemma på det nationella planet, så de bör åtgärdas i det sammanhanget. Det berör inte direkt den här redovisningen. Det är alltså något som det finns anledning att syssla med.

Sedan tycker jag också att det finns anledning för EU:s del att inrikta sig på att underlätta i fråga om de problem som finns för flyttande befolkning. Vare sig man flyttar under yrkeslivet eller efter det att man pensionerat sig bör det finnas möjligheter att föra med sig pensionsrätter och utnyttja pensionsrätter över gränserna. Där finns det åtskilligt kvar att göra. Det är också ett ämne som EU bör ägna sig åt. Det ligger också vid sidan av den här undersökningen, men viktigt är det.

Anf.  13  GÖRAN LENNMARKER (m):

Herr ordförande! Jag har bara en anmärkning. Ser vi tillbaka på vår egen utveckling har vi inte haft stigande hälso- och sjukvårdskostnader parallellt med en kraftig förskjutning mot fler äldre, snarare tvärtom. Vi har ju haft den snabbaste minskningen av sjukvårdsplatser någonsin i historien, tror jag, i en situation där vi har haft en betydligt större andel äldre. Så jag är inte säker på att den här typen av framskrivning alltid stämmer. Man måste nog vara ganska noggrann när man ser det. Mycket tyder på att vi snarare har sjukvård de sista månaderna av våra liv oavsett om det är vid 85, 90 eller 95. Man ser alltså inte en stigande tendens till ökad sjukvårdskonsumtion beroende på att folk blir äldre. Det gäller i alla fall den industrialiserade världen. I den delen tror jag att man ska vara försiktig med att bara göra framskrivningar. Det är en vanlig fördom att dra slutsatsen att det blir mer sjukvårdsbehov när befolkningen blir äldre. Vi blir också friskare, det är ju själva idén.

Anf.  14  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Jag kan bara instämma med dem som säger att det här är en av de stora, viktiga framtidsfrågorna. Vi lade ju också väldigt stor vikt vid den under vårt ordförandeskap. Det är viktigt som sägs här, att det är strukturella insatser av olika slag som behövs. Det handlar inte minst om att försöka mobilisera den arbetskraftspotential som vi har och som är väldigt olika utnyttjad i de olika länderna. Det framgår ju också av det långsiktiga perspektiv som EU har lagt ut. Lissabondeklarationen 2010 innefattar ju mängder av sådana rekommendationer som handlar om strukturinslag. Inte minst handlar det i sista hand om att skapa ett samhälle som är mer barnvänligt, som gör att barn och ungdomar kan bli en bredare bas för en vettig relation mellan arbetskraften och de äldre i framtiden. Det finns många saker som vi behöver göra på strukturområdet.

Anf.  15  SIV HOLMA (v):

Jag vill bara poängtera det som finansministern sade om just det här med strukturella förändringar. I det som Mats Odell säger läser jag in att det handlar om skattesänkningar. Men jag tror inte att skattesänkningar är den metodik som man ska använda sig av i de här sammanhangen. Jag tror att det, precis som finansministern säger, handlar om att öka sysselsättningen och framför allt ta vara på den potential som finns både här i landet och i övriga EU-länder.

Anf.  16  ORDFÖRANDEN:

Jag tror att vi är mogna att sammanfatta det här, och jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende. Vi går vidare. Fyran var visst struken från listan. Femman är kvar.

Anf.  17  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Den här dagordningspunkten har begränsats något i förhållande till vad vi skrev i den kommenterade dagordningen. Det blir bara en presentation av den här rapporten. Det är en ganska teknisk rapport, och det finns väl inte skäl att på det här stadiet gå in på vare sig de teoretiska eller de mer tekniska delar som finns i det här. Det är ett fortsatt arbete som måste anpassas till varje lands förutsättningar. Jag ger mig inte in på någon närmare redovisning av tekniken.

Anf.  18  ORDFÖRANDEN:

Mats Odell vill däremot göra det.

Anf.  19  MATS ODELL (kd):

Ja, herr ordförande, jag tror att man måste komma in på tekniken. Här döljer sig trots allt skillnaden mellan att vi har tillräckligt med resurser eller att vi inte har det. Det handlar alltså om hur den potentiella tillväxten kan öka. Det är bra att man hittar mätmetoder för det, men ännu viktigare är att man hittar metoder för att lyfta fram den potentiella tillväxten, som i vårt land ligger någonstans runt 2 %. Klarar vi att nå fram till det som regeringen beskriver, som vi kommer till, i konvergensprogrammet och i budgetpropositionen, högtillväxtalternativet, då ser vi vad det ger för oerhört positiva effekter. Det gäller allt från den kommunala ekonomin till situationen för de enskilda människor som går från arbetslöshet till arbete osv.

Anf.  20  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Jag har självfallet ingen delad mening med Mats Odell om att en ökad tillväxt ger bättre förutsättningar. Man behöver inte vara så tekniskt begåvad för att dra den slutsatsen.

Anf.  21  ORDFÖRANDEN:

Det här är bara en rapport. Det ska inte fattas något beslut, så vi går vidare till nästa ärende.

Anf.  22  Finansminister BOSSE RINGHOLM  (s):

Kommissionen har för tredje året i rad nu publicerat en lägesrapport om genomförandet av handlingsplaner för riskkapital. Den syftar till att identifiera och undanröja hinder för framväxten av en effektiv riskkapitalmarknad i Europa. Den ska vara genomförd år 2003.

Det finns fyra slutsatser i lägesrapporten. Den första är att rådet och parlamentet ska börja anta och genomföra framlagda förslag inom ramen för handlingsplanen för finansiella tjänster. Det gäller exempelvis pensionsfonder och prospekt. Man ska enas om Lamfalussygruppens förslag. Vi biträder självfallet den slutsatsen, men vi gör ett viktigt tillägg. Prospektet bör få en sådan utformning att det underlättar företagens riskkapitalförsörjning.

Den andra slutsatsen är att arbetet på skatteområdet bör fortsätta med syfte att avlägsna hinder för gränsöverskridande ekonomisk verksamhet. Vi tycker att det är viktigt att det här arbetet koncentreras på företagsbeskattningen och att det underordnas en bredare diskussion om företagsbeskattningens framtid i EU.

Det tredje är att företagsklimatet bör stimuleras ytterligare genom ett snabbt antagande av det sjätte ramprogrammet för forskning och utveckling, som vi tycker är oerhört viktigt.

Det fjärde är att förslaget om förordning om ett gemenskapspatent bör genomföras, och Sverige stöder också det patentsystem som föreslås.

Kommissionen förutser ett vidgat behov av en detaljerad information på nationell nivå för att genomföra riskkapitalplanen, för att den ska kunna följas och framför allt utvärderas.

Anf.  23  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Herr ordförande! Jag vill fråga finansministern hur han ser på det faktum att vi har 400–450 miljarder av svenskarnas besparingar i utlandet beroende på förmögenhetsskatten. Ser man det som en potential att ta hem, och vilka åtgärder är man i så fall beredd att vidta?

Anf.  24  LARS TOBISSON (m):

I det här arbetet finns det två inslag som har varit med, som mer eller mindre var lösta under det svenska ordförandeskapet men som fortfarande seglar lite grann i ovisshet. Lamfalussygruppens förslag nämndes i föredragningen, och det nämns i promemorian här. Jag tror att det var vid toppmötet i Stockholm som man var väldigt stolt över att ha kommit fram på den punkten. Men man hade gjort upp räkningen utan parlamentet. De har gjort motstånd mot att acceptera den förenklade beslutsordning som låg i det här förslaget. Jag har inte sett vad som har blivit av det här. Är det fortfarande en oavgjord match mellan ministerrådet och parlamentet?

När det gäller gemenskapspatent var vi väl inte så långt framme att vi kunde proklamera en seger, men det hette ändå att vi var väldigt nära att finna en uppgörelse. Vad som spökade var språkfrågan. Har det skett några framsteg på det här området under våren, under det svenska ordförandeskapet?

Anf.  25  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Herr ordförande! När det gäller Holger Gustafssons fråga vill jag hänvisa till att vi sedan ett drygt år tillbaka har satt i gång ett eget utredningsarbete för att just titta på basen för den svenska beskattningen i framtiden – som naturligtvis hänger ihop med den internationella situationen. Vi räknar med att när vi väl får fram ett material där får det leda till en diskussion om eventuella slutsatser på området.

När det gäller Lars Tobissons fråga om Lamfalussyrapporten och parlamentet är det riktigt att parlamentet har trilskats en del. Det har pågått överläggningar både under vårt ordförandeskap och under det belgiska. Jag tror att vi får räkna med att det här är en process som kommer att pågå under flera år. Det kommer naturligtvis att vara en förhandlingsfråga i parlamentet.

Sven Hegelund, som varit djupt involverad i detta, kan fylla på med ytterligare information.

Anf.  26  Statssekreterare SVEN HEGELUND:

Vi hade ju förväntningar om att man tämligen direkt efter Stockholm skulle ha en utväxling av brev mellan de tre institutionerna. Vi hade fört parallellförhandlingar med parlamentet för att säkerställa att man skulle ha förutsättningar för det.

Sedan utbröt en diskussion om institutionernas roll i systemet och sådant, och det är alltid knepigt i EU, mellan kommissionen och parlamentet. Den diskussionen har sedan pågått under slutet av vårt ordförandeskap och även under det belgiska ordförandeskapet.

Just nu verkar det som om de två institutionerna är på väg att hitta en mer gemensam syn där man skjuter de här rollfrågorna till regeringskonferensen 2004. Förhoppningen är att det ska lösa upp det hela. Kommissionen har tagit fram direktiv enligt det nya upplägget, Lamfalussyupplägget. Dessa har ju inte försenats vid behandlingen nu. Det dröjer ett tag innan parlamentet blir involverat. Men förhoppningen är att det här inte ska fördröjas utan att man skjuter det här till 2004. Sedan kan man fortsätta att hantera det här enligt den nya och snabbare beslutsordningen.

Än så länge har alltså det här inte lett till någon försening av processen utan förhoppningen är att det ändå ska fungera.

Anf.  27  LARS TOBISSON (m):

Det var också detta med gemenskapspatent och språkfrågan. Det hörde vi inget om.

Anf.  28  Statssekreterare SVEN HEGELUND:

Där är läget oförändrat. Språkfrågan är fortfarande problemet.

Anf.  29  ORDFÖRANDEN:

Då är alla frågor besvarade. Då lämnar vi det ärendet och går vidare.

Anf.  30  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Herr ordförande! Ekonomiska och finansiella kommittén presenterar en ny rapport om hur medlemsländer uppfyllt sina åtaganden för att förbättra den ekonomiska statistiken för EMU:s behov. Rådet förelås ställa sig bakom ett antal slutsatser som uppmanar medlemsländerna att vidta ytterligare åtgärder som är nödvändiga för att uppfylla de här målen. För svensk del kan vi konstatera att vi uppfyller kraven relativt väl i jämförelse med andra länder, och vi har gjort klara framsteg sedan förra uppföljningsrapporten.

De satsningar som nu görs för att förbättra den ekonomiska statistiken görs inom ramen för en pågående översyn av den ekonomiska statistiken, och de sammanfaller till en del med den statistik som behövs just för EMU. Därför kommer vi att stödja förslagen till slutsatser på det här området.

Anf.  31  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Ingen begär ordet. Då konstaterar jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Då har vi den här tobaksskattefrågan, som blir en A-punkt. Men det är ändå en beslutspunkt. Vi har hört regeringens ståndpunkt. Vi har också läst oss till den. Ordet är fritt. Jag finner att det finns en majoritet bakom regeringens ståndpunkt i detta ärende. Vi går vidare.

Anf.  32  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Nästa punkt är Irland. Ekofinrådet lämnade ju i februari en rekommendation till Irland. Beslutet från rådet motiverades av att Irland under en längre tid haft en finanspolitik som betydligt avvikit från den inriktning som överenskommits i de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken. Kommissionen har under året haft i uppdrag att rapportera om den ekonomiska utvecklingen i Irland och om inriktningen av finanspolitiken. Nu ska Ekofinrådet enas om slutsatser när det gäller utvecklingen av den irländska ekonomin.

Risken för en överhettning bedöms ha avvärjts till följd av den snabba och djupa internationella konjunkturavmattningen och en del åtgärder som dessutom har vidtagits av den irländska regeringen för att dämpa den inhemska efterfrågan. Därför bedöms nu finanspolitiken ligga bättre i linje med de rekommendationer som rådet tidigare har lämnat. Därför förväntas också rådet dela kommissionens bedömning, och vi har inga invändningar från svensk sida.

Anf.  33  GÖRAN LENNMARKER (m):

Det finns ju en intressant iakttagelse. Det kanske var så att Irlands regering bedömde utvecklingen bättre än resten av EU.

Anf.  34  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Nej, de hade faktiskt ingen annan uppfattning om den internationella utvecklingen. Däremot ansåg de att den inhemska situationen och de åtgärder som de hade föreslagit var av den arten att de skulle bidra till en dämpning. Nu kan man väl säga att Irland har haft tur, för de har ju fått hjälp av den internationella konjunkturutvecklingen. Men de hade ingen annan bedömning än vad rådet och övriga länder hade.

Anf.  35  MATS ODELL (kd):

Herr ordförande! Även den svenska regeringen har ju haft viss tur med den expansiva finanspolitik som är på riksdagens bord och som vi nu diskuterar. Där visar det sig nu att konjunkturutvecklingen passar bättre än vad den hade gjort om den hade blivit som regeringen trodde. Men det är en annan historia.

Det jag tänkte säga om Irland är att Irland faktiskt har beskrivit en motsatt utveckling jämfört med den svenska. Det var ett fattigt utvandrarland. Det har gått framåt väldigt kraftfullt ekonomiskt och välståndsmässigt. De har fört en annan politik, och de har nu klättrat upp till femte plats på OECD:s s.k. välståndsliga medan Sverige har gått åt precis motsatt håll. Så det finns trots allt en del man kan lära av irländsk ekonomisk politik.

Anf.  36  GÖRAN LENNMARKER (m):

Herr ordförande! Jag tror ändå att det finns en lärdom i det här. När man ska besluta om åtgärder och rekommendationer från EU:s sida är det ibland på lös grund som man gör detta. Det visar sig ju hur svåra den här typen av konjunkturbedömningar är att göra.

Sedan kan man uttrycka det som finansministern gör och säga att Irland hade tur till följd av den internationella avmattningen. Men jag tror att det finns anledning till besinning i framtiden när man ska anta den här typen av rekommendationer. Det är bara det jag vill säga.

Anf.  37  SIV HOLMA (v):

Det finns säkert olika erfarenheter man kan dra fram. Jag skulle vilja att man gjorde den erfarenheten att Irland i större utsträckning borde få bestämma självt i de här frågorna.

Anf.  38  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Det är ju alldeles uppenbart att Irland har haft en positiv ekonomisk utveckling under senare tid. En av de allra viktigaste faktorerna i den utvecklingen är det oerhört stora stöd som Irland har fått via strukturfonder och på annat sätt av EU. Det har betytt en ganska stor förbättring av deras bruttonationalprodukt. Det visar naturligtvis också hur viktigt det är att det finns en sammanhållning inom EU-kretsen. Alla länder i EU har ju intresse av att de länder som släpar efter kommer i kapp så att vi får en homogenare utveckling. Inget land har ju ett intresse av att någon är på efterkälken.

Jag tycker att strukturstödet har haft stor betydelse för Irlands utveckling. Vi kommer att få se att många nya länder som kommer att tas in i EU i fortsättningen har samma behov av ett stort, omfattande strukturstöd. Det politiska problemet blir snarast att de som redan en gång har fått stödet måste inse att det måste växlas över till nya stater så att man inte för evigt är beroende av det stöd som man får.

Anf.  39  MATS ODELL (kd):

Herr ordförande! Jag vill mycket kort säga att jag i och för sig också tror att strukturstödet har betytt mycket för att förbättra infrastrukturen på Irland. Men betydligt viktigare är nog den stora pakt som har slutits mellan arbetsgivare och fack samt mellan regering och andra aktörer om att genomföra omfattande strukturella förbättringar av ekonomins och arbetsmarknadens funktionssätt på Irland. Där tror jag att vi har mycket att lära.

Anf.  40  ORDFÖRANDEN:

Jag tror att vi är klara med ärendet nu, och jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt. Då går vi vidare till inre marknaden. Ligger företagsbeskattningen kvar?

Anf.  41  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Ja, strategin för företagsbeskattning ligger kvar. Kommissionen har ju på uppdrag av Ekofinrådet utfört en studie av företagsbeskattningen i medlemsstaterna. Det handlar dels om de effektiva skattesatserna, dels om skattereglerna och i vilken omfattning de är ett hinder mot gränsöverskridande verksamhet.

Kommissionen presenterar också ett meddelande på tisdag, ett meddelande som är en strategi för företagsbeskattningen. Av den här studien kan man dra slutsatsen att substantiella hinder på företagsbeskattningens område fortfarande sätter käppar i hjulet när det gäller gränsöverskridande ekonomisk verksamhet för den inre marknaden. De flesta problem beror enligt kommissionen på att företag måste hantera 15 olika regelsystem trots att vi vill se EU som en enda, gemensam marknad. Därför föreslår kommissionen en tvåvägsstrategi för att ta bort den här hindren för att på sikt skapa en enhetlig bolagsskattebas för all verksamhet som bedrivs inom EU. De föreslår också en del riktade åtgärder omedelbart för att åtgärda de akuta problemen.

Jag tycker att det är viktigt att se till att de olika medlemsstaternas olika företagsskattesystem inte ska hindra att den inre marknaden ska fungera smidigt. Därför är det bra att vi fått till stånd en diskussion om både de kortsiktiga och långsiktiga åtgärderna på det här området. Vi är naturligtvis beredda att ta en lite bredare diskussion om företagsbeskattningens framtida roll i unionen.

Anf.  42  MATS ODELL (kd):

Herr ordförande! Det här är naturligtvis en viktig punkt. Man är lite förvånad över den lätthet med vilken regeringen exempelvis beskriver de budgetära konsekvenserna för svensk del av en sådan här utveckling. Omöjligt att bedöma i nuläget – det är de fem ord som det här avhandlas med.

Till att börja med tycker jag inte att det blir klart vad det egentligen är fråga om. Det talas om effektiva skattesatser. Men i en PM från Finansdepartementet daterat den 26 oktober står det att kommissionen föreslår en tvåvägsstrategi för att få bort dessa hinder för gränsöverskridande ekonomisk verksamhet i syfte att på längre sikt skapa en enhetlig bolagsskattebas för all verksamhet som bedrivs inom EU.

Detta är en oerhört ambitiös attityd. Jag noterar att det inte är en gemensam bolagsskattesats men väl en gemensam bolagsskattebas. Det skulle vara intressant, för att kunna bedöma vad det här handlar om och om det är bra eller dåligt, att höra något om vad som här menas med bolagsskattebas. Är det enbart basen för bolagsskatt eller inkluderar det andra typer av skatter som drabbar eller möter företagsamheten i form av skatt på kapital, skatt på arbete osv.?

Anf.  43  LARS TOBISSON (m):

Jag vill bara markera att jag tror att det är väldigt viktigt att utveckla en gemensam eller enhetlig bolagsskattebas. Det är ju samma förhållande där som när det gäller momsen, att det är värdefullt att man har samma regler om man ska klara gränsöverskridande verksamhet. Att det sedan måste uppnås på en lite besvärlig väg eftersom det egentligen förutsätter anpassningar i varje enskilt lands skattesystem är en annan sak. Men kan man bilda opinion för detta tror jag att det är bra.

Anf.  44  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Det är ju en diskussion som bara har startat. Den är kanske inte så konkret och precis ännu. När det gäller skattenivån, som ju inte är det som diskuteras i första hand, har Sverige traditionellt alltid haft en av de lägre skattenivåerna i fråga om just företagsbeskattning. Nu har handlar det ju om basen. Jag ska be Christina Rosén, som har jobbat med det här, att redovisa den diskussion som förs för att bl.a. svara på Mats Odells fråga.

Anf.  45  Kammarrättsassessor CHRISTINA ROSÉN:

När det handlar om effektiva skattesatser får man skilja på olika saker. Det har utförts en studie om företagsbeskattningen. Nu har kommissionen beslutat om ett meddelande om en strategi för företagsbeskattningen. Den här studien handlar dels om effektiva skattesatser, dels om problemen med gränsöverskridande verksamhet.

Meddelandet handlar om kommissionens framtida strategi för hur man ska hantera frågorna om gränsöverskridande verksamhet. Detta gäller alltså olika åtgärder som kommissionen tänkt sig att föreslå och att påbörja. Tvåvägsstrategin består i att man ska börja med att vidta akuta åtgärder, såsom att föreslå förbättringar av de regler som finns. Det handlar också om att påbörja en bredare diskussion. Kommissionens syfte är just att skapa en gemensam skattebas för att så att säga undanröja hindren här. Denna diskussion har, som finansministern sade, precis börjat. Det är alltså inte tänkt att det ska bli en diskussion om det här meddelandet på Ekofinmötet, utan det är fråga om att kommissionen ska presentera meddelandet och vilka slutsatser man dragit av studien.

Anf.  46  ORDFÖRANDEN:

Tack för det! Detta är alltså inget beslutsärende i dag, utan det är fråga om en ren informationspunkt.

Anf.  47  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Sedan har vi frågan om beskattningen av audiovisuella och musikaliska produkter. Frågan har kommit upp i samband med att en rådsarbetsgrupp på kulturområdet utarbetat en resolutionstext om utvecklingen av det audiovisuella området. Denna resolution ska tas av kulturrådet den 5 november. I resolutionstexten uppmanas medlemsländerna av kommissionen att ”uppmuntra en kartläggning av skattesystemets effekter på utvecklingen av den audiovisuella sektorn”.

Kommissionen har i annat sammanhang sagt att man vill göra en bredare, en allmän, översyn av frågan om reducerade momsskattesatser. Vi tycker att det är viktigt att det förs in i det här lite vidare perspektivet, så att det inte blir ett slags sektorsvis genomgång. I stället måste det vara en sammanhållen syn på hela skatteområdet, för annars tappar man lätt systemet.

Anf.  48  ORDFÖRANDEN:

Det här ärendet får vi väl upp senare i kulturrådet.

Anf.  49  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Ja, det antar jag eftersom detta ska behandlas den 5 november i kulturrådet.

Anf.  50  ORDFÖRANDEN:

Såvitt jag förstår finns det ett stöd för de synpunkter som finansministern här har redovisat – att det bör vara en samordning på detta område.

Därmed återstår inget mer här på dagordningen.

Vi går nu över till konvergensprogrammet och den nationella rapporten. Varsågod, finansministern!

Anf.  51  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Tack, herr ordförande! Medlemsstater som deltar i valutaunionen ska utarbeta ett stabilitetsprogram och övriga länder ett konvergensprogram. Programmen är ett led i den gemensamma övervakningen av de offentliga finanserna.

I programmen ska medelfristiga budgetmål anges. Länderna har åtagit sig att eftersträva ett mål nära balans eller med överskott i de offentliga finanserna. Men varje medlemsstat bestämmer själv över det mer exakta budgetmålet. De första programmen lades fram år 1998.

De här programmen uppdateras årligen och lämnas in under perioden från den 15 oktober till den 1 december. Sedan granskas de av Ekonomiska och finansiella kommittén på grundval av en bedömning som kommissionen gör. Slutligen går de till Ekofinrådet, som avger ett offentligt yttrande.

Ni har fått en uppdatering av konvergensprogrammet, så ni kan se att innehållet överensstämmer helt med den politik som regeringen föreslår i budgetpropositionen. Eftersom denna är bekant tänker jag inte nu gå igenom innehållet, men jag kan svara på eventuella frågor – annars blir det lätt en repetition av den inrikespolitiska diskussion som vi har i olika sammanhang.

Anf.  52  ORDFÖRANDEN:

En upprepning av den ska vi nog undvika. Vi betraktar detta nu som ett informationsärende. Sedan återkommer ju det här som ett beslutsärende när rådet ska yttra sig över kommissionens synpunkter på konvergensprogrammet.

Anf.  53  LARS TOBISSON (m):

Herr ordförande! Det har blivit lite av en årlig tradition att vi vid den här tiden på året ska leverera bataljer om det uppdaterade konvergensprogrammet. Det har ju rätt mycket handlat om hur det ska utformas, var tyngdpunkten ska läggas, och det har mer och mer blivit något av en kortform av budgetpropositionen. Vi däremot har hävdat bl.a. att man ska ta fasta på konvergenskriterierna och titta framför allt på det område där vi inte uppfyller dessa kriterier, nämligen valutapolitiken.

Allt är sig likt i det förslag som vi nu får. Man kunde nästan nöja sig med att hänvisa till vad som sagts förra året och vid tidigare tillfällen. Dock finns det två omständigheter som gör att kritiken kanske måste ges extra eftertryck.

Först gäller det den bedömning som redovisats vad gäller den ekonomiska utvecklingen. Här finns ett slags konjunkturbedömning och en redovisning av den ekonomiska politik som regeringen för med tyngdpunkt på den finanspolitiska sidan.

Tidigare har vi kunnat hävda att det framåt november hänt en hel del jämfört med då budgetpropositionen lades fram. I år är så fallet i alldeles ovanligt hög grad, med tanke på att man inte har tagit hänsyn till vad som skett efter den 11 september. Det gör att det här programmet är mer förbisprunget av utvecklingen än vi tidigare faktiskt varit vana vid. Därmed minskar också rapportens värde som redovisning av den ekonomiska politiken. Detta kommer att diskuteras både i finansutskottet och i kammaren, så jag ska inte gå in ytterligare på det.

Vidare gäller det frågan om valutapolitiken. Vad vi har i uppgift att göra – och detta har vi åtagit oss att göra – är att hålla kronan i en fast relation till euron. Detta diskuterade vi förra året. Man gjorde ett tappert försök från regeringens sida att hävda att kronan t.o.m. hade varit mindre volatil än euron. Detta är dock ointressant i sammanhanget, för det är vår sak att visa att vi kan hålla kronan i en fast relation till euron. I år görs inget sådant försök. Det är inte så konstigt eftersom vi har haft en ovanligt skvalpig utveckling vad gäller kronan.

Det förhållandet att man konstaterar att det under de senaste dagarna varit en viss förbättring jämfört med bottenläget och att det förutses en utveckling där kronan ska stärkas enligt TCW-index är egentligen inget argument, utan det understryker bara volatiliteten i kronans utveckling.

Nu kan det noteras att den förutsedda uppgången i kronans värde är långsammare och lägre än man tidigare tänkt sig. Därmed kvarstår problemet med valutapolitiken. Hur tänker man sig att kronan ska kunna föras ned till nivåer kanske under 120 i TCW-index, vilket innebär en avsevärd appreciering av kronans värde som en förberedelse för inträdet i valutaunionens tredje steg?

Anf.  54  MATS ODELL (kd):

Herr ordförande! Som redan sagts här är detta en spegelbild av budgetpropositionen. Det finns ingen anledning för oss att föra en debatt om den här och nu – det ska vi ju göra den 21 november i kammaren.

I tisdags hade vi förmånen att i finansutskottet få lyssna till statssekreterare Sven Hegelund. Han redogjorde då för detta. Jag tror att det egentligen inte finns annat att göra för oppositionen än ungefär det som Lars Tobisson nämnt här – något som vi har redovisat i våra motioner och som kommer att bli en gemensam reservation. Dock vill jag säga att jag tycker att tanken att gå med i ERM 2 är felaktig. Vi bör inte göra det, utan det är först när det finns ett beslut om att Sverige också ska gå med i EMU:s tredje fas som detta bör ske.

Anf.  55  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Jag kan fatta mig väldigt kort eftersom positionerna är väl kända på det här området. Jag delar Mats Odells uppfattning när det gäller ERM2. Naturligtvis ska vi avvakta de beslut som vi ska fatta efter folkomröstning och sådant här hemma innan vi vidtar åtgärder på området.

I övrigt har regeringen i budgetpropositionen, och därmed även i detta material, redovisat inte bara ett grundalternativ utan även ett låg- och ett högtillväxtalternativ. Också i lågtillväxtalternativet har vi en marginal när det gäller överskottet i de offentliga finanserna. I det här sammanhanget är det oerhört viktigt eftersom utsikterna för att de automatiska stabilisatorerna kan komma att verka i ett läge där vi får en fortsatt svag internationell utveckling naturligtvis är mer realistiska.

Anf.  56  ORDFÖRANDEN:

Därmed lämnar vi konvergensprogrammet och går till den andra nationella rapporten om ekonomiska reformer.

Anf.  57  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Det handlar om reformer på produkt- och kapitalmarknaderna. För fjärde året i rad tas den här rapporten fram av Finansdepartementet. Sedan lämnas den till Kommittén för ekonomisk politik och till kommissionen den 20 november.

Rapporten ingår i EU:s s.k. Cardiffprocess under Ekofinrådet. Medlemsstaternas nationella rapporter är alltså en del av underlaget till de allmänna riktlinjerna för medlemsstaternas och gemenskapens ekonomiska politik.

Rapporten innehåller en beskrivning av utvecklingen på produkt- och kapitalmarknaderna samt en redogörelse för genomförda och redan planerade åtgärder för att förbättra marknadens funktionssätt, och den bygger i huvudsak på material som finns i budgetpropositionen och i olika särpropositioner. Rapporten innehåller alltså inga nya förslag, bedömningar eller beräkningar från regeringens sida. Inte heller det behöver jag därför i detalj gå in på.

I ett internationellt perspektiv har Sverige kommit långt med reformarbetet på produkt- och kapitalmarknaderna, men det går naturligtvis alltid att göra ännu mer på ett sådant här område.

Till sist vill jag särskilt understryka behovet av uppföljning och utvärdering – en av huvudpunkterna i Cardiffprocessen.

Anf.  58  LARS TOBISSON (m):

Herr ordförande! Det här är kanske en mindre kontroversiell redovisning. Cardiffprocessen rör själva kärnan i EU:s inre marknad. Det är ett viktigt arbete att se till att möjligheterna förbättras på det området.

Vi i Sverige var tidiga med avreglering av olika produkt- och kapitalmarknader under 1990-talet, men man kan väl säga att vi under senare år har tappat stinget och fått se oss förbigångna av vissa länder. Andra ligger och bromsar mer envist än vad Sverige gör. Här gäller det att nu se till att arbetet går framåt, att det inte går i stå.

Vi kan konstatera, som väl också görs i redovisningen, att konsumentpriserna ligger 20 % över EU-snittet, vilket har ett samband med att marknaderna är stela. En orsak som inte så ofta framhålls är naturligtvis det höga skattetrycket; man kan inte komma ifrån att det spelar in vid bedömningen.

Här ges exempel på hur man genomfört lättnader i kapitalbeskattningen. Det är trots allt rätt mycket detaljer man talar om i fråga om företagens beskattning. Detta är inte det enda som försvårar försörjningen med riskkapital. På det området behövs det alltså större tag. Det finns ju enskilda marknader som är väldigt dåligt avreglerade. Bostadsmarknaden är en sådan. Möjligheterna till konkurrens inom vård, utbildning och omsorg är ett annat sådant här område. Sverige har alltså mycket att göra för att kunna återta tätpositionen när det gäller arbetet med att utveckla och avreglera produkt- och kapitalmarknaderna.

Anf.  59  MATS ODELL (kd):

Jag kan instämma i mycket av det som Lars Tobisson här säger om att Sverige var tidigt framme och att det har gett positiva effekter. Dock undrar jag om det inte saknas något i beskrivningen vad gäller övriga reformer och den offentliga sektorns omvandling. Där beskrivs att entreprenader blir allt vanligare i svenska kommuner. Man beskriver hur det är bl.a. inom vård- och omsorgsverksamheten. Det står så här: När det gäller effekten av att använda alternativa driftsformer visar en studie från Svenska Kommunförbundet att de har bidragit till effektivare resursanvändning. Resultatet har varit dels minskade kostnader, dels tydligare krav på verksamheten. Enligt de kommuner som intervjuats förefaller också kvaliteten ha ökat.

Borde man inte, antingen här eller under detta med fortsatt reformagenda, tillägga att regeringen nu planerar att lagstifta mot denna typ av verksamhet? Det är ju vad ni håller på med.

Anf.  60  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Herr ordförande! Regeringen är alltid beredd att överväga alla konstruktiva förslag. Om det senare var ett sådant ska jag över helgen fundera på.

Anf.  61  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för informationen här. Så småningom återkommer vi när det gäller det nationella programmet.

Med detta är vi tydligen klara med informationen och samrådet med finansministern. Tack så mycket!

3 §  Kultur och audiovisuella frågor

Kulturminister Marita Ulvskog

Rapport från ministerrådsmöte den 21 juni 2001

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 5 november 2001

Anf.  62  ORDFÖRANDEN:

Vi hälsar kulturminister Marita Ulvskog välkommen hit. Vi ska börja med en återrapport från ministerrådsmötet den 21 juni.

Anf.  63  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s):

Jag tänkte inleda med en mycket kort rapport från det senaste formella kulturministerrådet i Luxemburg den 21 juni, under det svenska ordförandeskapet, och sedan gå över till att kommentera frågorna på rådets dagordning för det formella kulturministerrådet den 5 november.

På Luxemburgmötet kunde rådet dels anta rådsslutsatser om kommissionens utvärderingsrapport om skyddet av minderåriga och mänsklig värdighet, dels anta två resolutioner. Den ena avser förstärkt informations- och erfarenhetsutbyte inom den audiovisuella sektorn och har naturligtvis med utvidgningsförhandlingarna att göra. Den andra resolutionen avser konstnärernas villkor.

På basis av information från kommissionen hade vi också vid detta formella ministerrådsmöte diskussioner, dels om frågan om film och andra audiovisuella verk, dels om public service. Det var ju två prioriterade frågor under det svenska ordförandeskapet.

Det var i huvudsak det substantiella under detta möte. Vi kommer naturligtvis att fortsätta att följa dessa frågor, som i hög grad fanns med på dagordningen på initiativ av Sverige under det svenska ordförandeskapet.

Jag svarar gärna på frågor kring detta.

Anf.  64  ORDFÖRANDEN:

Eftersom det inte finns några frågor lämnar vi detta möte och går in på nästkommande rådsmöte.

Anf.  65  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s):

Vad gäller dagordningen saknar vi fortfarande A-punktslista, så den första punkten av intresse är punkt nr 3, meddelande om vissa rättsliga aspekter på biofilm och annan audiovisuell produktion.

Den här frågan har jag redogjort för inför nämnden vid ett flertal tillfällen. Den har funnits med vid tidigare ordförandeskap – det var en prioriterad fråga under det svenska ordförandeskapet. I slutskedet av det svenska ordförandeskapet, i samband med en expertkonferens som anordnades i Stockholm den 12 juni, antydde kommissionen lite om innehållet i det meddelande som nu föreligger.

Man kan säga att den långa konflikten, om jag får använda det uttrycket, mellan ministerrådet och kommissionen har handlat om man skulle tvingas ha fasta procentgränser för hur mycket offentligt stöd man får lägga in i en nationell filmpolitik – en 50-procentsgräns, och i vissa sammanhang informellt har det t.o.m. diskuterats en 30-procentsgräns – och hur man ska definiera det offentliga stödet. Det här skulle ju, om det realiserats i den form man kunde befara, ha inneburit att nationella filmindustrier hade haft väldigt svårt att överleva, särskilt i små språkområden. Här har det varit ett kraftigt motstånd från ministerrådets sida. De definitioner som kommissionen har använt sig av, där man har talat om att filmstöd skulle få användas bara för s.k. svår film, har inte heller varit något vi har accepterat.

Man kan säga att det meddelande som nu föreligger, som kommissionen antydde innehållet i den 12 juni vid expertmötet i Stockholm under vårt ordförandeskap, är en anpassning till ministerrådets ståndpunkter.

Dessutom innehåller meddelandet en avisering av att man vill genomföra ett antal studier, främst rörande sektorns finansiella flöden, olika klassificeringsmetoder, olika sätt att bevara det audiovisuella arvet, dvs. filmarvet men också andra typer av audiovisuellt material.

Vi menar, mot bakgrund av den långa diskussionen kring framför allt filmen, att man måste vara väldigt uppmärksam på vilka åtgärder dessa studier så småningom kan tänkas leda till. Det är stora ansträngningar bakom att vi har fått kommissionen att förstå att nationellt stöd till filmproduktion krävs för att film över huvud taget ska kunna produceras i mindre länder och mindre språkområden. Vi menar att det inte räcker, utan kommissionen måste inse att hela den audiovisuella sektorn måste ses som en grundläggande kulturell aktivitet. Då är det viktigt att de åtgärder kommissionen planerar inte får inskränka våra möjligheter att bedriva nationell kulturpolitik.

Detta kommer vi att framföra under den här punkten. Men meddelandet i sig är en framgång för den linje vi drev under vårt ordförandeskap och som ministerrådet har haft en väldig samsyn kring.

Anf.  66  LARS TOBISSON (m):

Först har jag en mera allmän reflexion. Vi har sagt tidigare, och blir ännu mer påminda om det här i dag, att väldigt mycket av det som kommer upp på listan är sådant som egentligen inte har så mycket med EU att göra. Dessutom är det inte så många konkreta beslut. Här är det föredragningar, information från ordförandelandet, resolutioner som antas, där det har varit resolutioner tidigare. Det enda beslut som finns här är att man ska utnämna två jurymedlemmar för år 2006. Det kanske inte verkar vara så mycket.

När det gäller det ämne som nu är uppe, dvs. stöd till filmproduktion, är det enligt vår uppfattning ett fall som EU inte har någonting att göra med att reglera. Vi kan diskutera hur mycket stöd och subventioner som ska lämnas till filmproduktion på det nationella planet, men den diskussionen bör vi kunna hålla på det nationella planet. Vi ser med skepsis på behovet av en sådan reglering som nu är på väg, liksom på flera av de följande punkterna.

Anf.  67  WILLY SÖDERDAHL (v):

Jag vill instämma i mycket av det som Lars Tobisson säger. Vi tycker inte att EU ska ha så mycket med det här att göra. Jag sade också i kulturutskottet att vi kanske ibland ska säga det lite tydligare, om vi nu tycker det, att vi inte går med på de här lösa skrivningarna. Den linje som kulturministern redovisar här är en bra linje – det är inte så jag menar – men man kan vara lite tydligare ibland.

Anf.  68  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s):

Jag håller med både Lars Tobisson och Willy Söderdahl. Kulturpolitik och mediepolitik är nationell politik, och det är därför som dagordningarna inte innehåller så mycket substantiellt. Problemet är att när det gäller filmen och public service har kommissionen att hävda fördraget och att hävda konkurrenslagstiftningen. Det utnyttjar man på ett, som vi anser från ministerrådets sida, maximalt olyckligt sätt. Det gör att vi får ägna 75 % av vår tid åt att se till att kommissionen inte utnyttjar den möjlighet som konkurrensreglerna ger dem att driva den typen av frågor.

Vi går inte med på någonting som inskränker det nationella agerandet när det gäller kultur- och mediepolitiken. Men vi har ett TV-direktiv som rymmer ett visst mått av överstatlighet, och vi har konkurrensregler som kommissionen utnyttjar. Vår ambition är att se till att kommissionen icke kan styra på den här punkten.

Det är den reglering som Tobisson befarar skulle ligga i detta meddelande som vi har avstyrt. Men vi säger också att de studier som kommissionen nu föreslår och vill göra redan på förhand måste vara av den karaktären, tydligt redovisat, att de icke kommer att leda till några regleringar när nu den här matchen om att reglera har gått förlorad för kommissionen, så att de inte kommer igen i en andra omgång.

Där är vi helt samsynta. Kultur är nationell politik. Där har vi ett väldigt starkt stöd från de flesta medlemsstaterna inom EU.

Anf.  69  ORDFÖRANDEN:

Då konstaterar jag att det finns stöd för regeringens här redovisade upplägg inför de fortsatta förhandlingarna i detta ärende.

Vi går till nästa ärende.

Anf.  70  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s):

Punkt nr 4 är en resolution om utvecklingen inom den audiovisuella sektorn. Det här är inte heller någonting som egentligen innebär något, utan det är en resolution som har tagits fram på initiativ av ordförandelandet. Det uttrycker en allmän åsikt att det är bra om vi tillsammans ser till att distribuera våra europeiska filmer bättre mellan varandra och tar vara på den mångfald som finns, så att vi inte bara ser det egna landets film och amerikansk film. Det är ett allmänt, till intet förpliktigande dokument, men likväl finns det ingen medlemsstat som har motsatt sig att vi skulle säga okej till det förslag som ordförandelandet Belgien har om denna allmänt hållna resolution.

Anf.  71  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns majoritet för regeringens ståndpunkt.

Vi går vidare till punkten 5.

Anf.  72  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s):

Punkt nr 5 är meddelande om radio och TV i allmänhetens tjänst. Det är återigen en högprioriterad fråga, som dessutom mot bakgrund av konkurrensreglerna är en fråga som kommissionen agerar i, eftersom man har att ta ställning till klagomål från kommersiella TV-företag. Det här hade vi uppe under det svenska ordförandeskapet i olika sammanhang, både vid det informella och vid det formella ministerrådet.

Nu kommer meddelandet från kommissionen, där man har anpassat sig till medlemsstaternas bestämda uppfattning i enlighet med tillägget till Amsterdamprotokollet om att public service är något som medlemsstaterna själva definierar och väljer hur man vill finansiera.

Vi har fått meddelandet ganska sent och har inte hunnit göra någon djupare analys. För tydlighets skull kommer vi att markera vid mötet i Bryssel, samtidigt som kommissionen konstaterar att det här är en angelägenhet för medlemsstaterna, att det finns med en del formuleringar där vi tycker att man först säger olika saker och sedan tar tillbaka det. Vi vill ha ett klargörande av kommissionen vid det här mötet. Man kan inte först säga att medlemsstaterna själva ska definiera public service och sedan begära att få en exakt definition och väldigt detaljerade fakta om dessa medieföretag inlämnade till kommissionen. Det är en nationell angelägenhet, punkt slut, anser vi.

Anf.  73  PER BILL (m):

Det här är en marknad som blir mer och mer global, och det är inte säkert att det stannar bara vid en europeisk TV-marknad. De flesta av oss kan redan i dag ta in ett fyrtiotal olika europeiska program. Då blir det naturligtvis en problematik. Är det rimligt att ett statligt företag ska både ta in licenspengar och konkurrera på reklammarknaden?

Sverige är inte fläckfritt där heller. Vi har diverse fotbollsmatcher där det före och efter, och möjligen också i halvlek, sägs att programmet sponsras av Pricks pepparkakor osv. Man har alltså tagit det första tassande steget in på reklammarknaden fast man är finansierad av skattebetalarna.

I förlängningen blir det här ett större och större problem. Det finns ju en uppenbar risk att rent kommersiella kanaler blir utkonkurrerade av statligt subventionerad TV, och det är ett problem.

Anf.  74  HELENA BARGHOLTZ (fp):

Jag delar den uppfattningen. Vi har från Folkpartiet fört fram en tanke om att man skulle ha någon typ av fonder som man kan söka pengar i, dvs. public service-fonder. Där skulle alla TV-bolag, oavsett om de är statliga eller kommersiella, kunna söka pengar för detta.

Annars tycker jag att det som kulturministern för fram är väldigt viktigt, dvs. att vi måste freda den här sektorn från överstatligt europeiskt inflytande. Vi måste betona att det här är nationella frågor.

Anf.  75  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s):

Det är klart att diskussionen om både filmen och televisionen hela tiden förs mot bakgrund av att det finns en kraftfull marknad och starka konkurrenter utanför Europa. Det är hela tiden fonden för de diskussioner vi för.

När det gäller det svenska public service-företaget vill jag säga att det faktiskt är Europas ”renaste” public service-företag. Det Sveriges Television tar in på sponsring är ca. 20 miljoner per år, och de har en budget som ligger på nära 4 miljarder per år. Det är alltså en väldigt liten del. Och så vill vi ha det – vi är väldigt tydliga på den punkten. Det finns andra public service-företag som väljer att delfinansiera sin verksamhet. De kan ha en reklamandel på 10 % eller t.o.m. mer.

Det viktiga är att medlemsstaterna själva måste få avgöra och definiera detta. Vi kan ha synpunkter på detta bilateralt och tycka att vår version är mycket bättre, där vi är i princip reklamfria, men kommissionen ska inte ta över medlemsstatens självbestämmanderätt på den här punkten. Det har också stats- och regeringscheferna markerat genom tillägget till Amsterdamprotokollet. Det är egentligen den frågan som tar över. Annars är det väldigt intressant med konkurrensen med andra delar av världen.

Anf.  76  PER BILL (m):

Det är bra att höra att svensk television är mest fläckfri. Det blir ändå så att vi kommer i en situation att vi vill ha självbestämmande när det gäller våra nationella TV-kanaler och public service-uppdraget, samtidigt som det kräver en självreglering så att dessa företag inte sedan drömmer om att bli någon typ av globala spelare och slåss med de stora kommersiella TV-bolagen. Då blir det definitivt en marknadsfråga, och då är det självklart att kommissionen har en plikt att gå in och säga att det är osunda konkurrensmedel.

Anf.  77  ORDFÖRANDEN:

Jag vill bara tillägga att det inte är stats- och regeringscheferna som bestämmer över protokollen, utan det är de nationella parlamenten som gör det.

Jag konstaterar att det finns stöd för regeringens här redovisade upplägg inför de fortsatta förhandlingarna.

Vi går vidare.

Anf.  78  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s):

Punkt nr 6 är en resolution om kulturens plats i utvecklingen av EU. Sedan ni fick materialet inför dagens möte har den kvarvarande reservationen från Storbritannien försvunnit och också den danska granskningsreservationen. Syftet med ordförandelandets förslag till den här resolutionen är att man vill att kulturen ska få en tydlig plats i unionens referenstexter och i praktiken med en grund i subsidiaritetsprincipen och principen om kulturell mångfald.

Efter att ha hört detta förstår ni också att det är en resolution som man kan tycka är meningslös, men med de allmänna formuleringar som finns kvar har vi ingen anledning att motsätta oss resolutionen. Den gör varken till eller från, kan man säga. Det viktiga är att den icke på något vis förändrar synen på kulturpolitiken som en nationell angelägenhet – som vi gärna samarbetar med andra länder om, fast där vi själva bestämmer.

Anf.  79  INGVAR SVENSSON (kd):

Det är fint med stora slag i luften.

Jag har ingenting emot resolutionen. Sveriges linje är att inte använda begrepp som ”gemensamma kulturella värderingar”. Jag förstår att i ”kulturella värderingar” måste ligga en speciell definition – gemensamma grundvärderingar måste ju finnas, eller hur?

Anf.  80  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s):

Vi har ju bett att få en förklaring av vad som egentligen menas, därför att den där typen av runda formuleringar vet man inte riktigt vad de rymmer. Vi har inte kunnat få någon sådan definition. Vi har från svensk sida velat minska användningen av begrepp som kan tolkas som en uppmuntran att stärka kulturella majoritetsdrag. I stället har vi velat framhäva betydelsen av den kulturella mångfalden, att vi är så olika, som vi menar är det gemensamma draget. Det är detta som är vår fördel, som vi har att komma med, och att vi då ökar informations- och erfarenhetsutbytet i syfte att öka kunskapen om varandras kulturer.

Vi har fått våra synpunkter tillgodosedda. Det finns andra medlemsstater som har delat vår uppfattning. Det är klart att det finns gemensamma värderingar – demokrati och liknande – men det finns redovisat i en massa olika sammanhang. Här är vi lite oroliga över vad ”kulturella värderingar” skulle kunna uppfattas som och leda vidare till.

Anf.  81  ORDFÖRANDEN:

Då konstaterar jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Vi går vidare till en ny resolution.

Anf.  82  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s):

Punkt nr 7 är en resolution om kulturen och kunskapssamhället. Där uppmanas kommissionen och medlemsstaterna att i allmänna termer stärka program, skapa nya program, arbeta för att bidra till digitaliseringen av kulturinnehållet och sprida kunskap om det europeiska kultarvet, om vår mångfald osv.

Återigen är det en resolution som man kan tycka är onödig – den gör inget till eller från. Vi har inte motsatt oss att säga ja till den efter den genomgång som vi har gjort av den.

Anf.  83  WILLY SÖDERDAHL (v):

Jag har bara ett litet påpekande. Jag kan inte se det i resolutionen, men i sammanfattningen av texten talas det mycket om en europeisk integration, det europeiska arvet, den europeiska kulturella mångfalden och en europeisk digital portal. Är det fråga om det europeiska eller om Europeiska unionen? Ibland är det inte riktigt samma sak. Man använder ordet ”europeisk” på ett sätt som man kanske inte skulle göra. Eller också ska man precisera sig.

Anf.  84  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s):

Vi värjer oss mot det där ordvalet, som vi hela tiden tycker verkar i en riktning där mångfalden blir ointressant och vi går mot någonting som skulle kunna vara ett fjärmande från den nationella självbestämmanderätten. Jag har inte texterna framför mig, men vi brukar alltid hävda, och få igenom det tillsammans med andra medlemsstater, att subsidiaritetsprincipen eller någon annan formulering ska finnas med i dessa texter. Därmed kan man säga att man har uppnått balansen. Det störande moment man skulle kunna finna i detta med att använda ordet ”europeisk” neutraliseras av de formuleringar som vi har om självbestämmanderätten, om subsidiariteten osv.

Anf.  85  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns majoritet för regeringens ståndpunkt.

Vi går vidare till punkten om kulturföremål.

Anf.  86  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s):

Dagordningspunkt nr 8 är en resolution om rapport angående export av kulturföremål och återlämnande av kulturföremål som olagligen förts bort från en medlemsstats territorium. I det här resolutionsutkastet betonas bl.a. ett intensifierat samarbete mellan medlemsländerna för tillämpningen av direktivet och förordningen. Man kan naturligtvis ha synpunkter även på denna resolution, men vi tycker att det kan vara en viktig poäng att vi nu ser fram mot att fler länder ska bli medlemmar i EU och att det här då är en viktig del i förberedelsen för detta.

Anf.  87  LARS TOBISSON (m):

Efter att vi nu har avverkat ett antal ämnen där ministern själv har sagt att det gör varken till eller från och att vi därför kan anta det, är vi nu framme vid en resolution som rör sig på ett område där EU verkligen har saker och ting att utföra. Det gäller frågan om transport av kulturföremål lagligt eller olagligt över gränserna.

När man tittar på det är det dock återigen ett förslag till resolution som går ut på att man ska tillämpa gällande direktiv och en förordning. Jag har ingenting emot det här heller. Det är återigen ofarligt att göra det här, kanske med den speciella adressen att detta också ska gälla för kandidatländerna.

Jag tycker återigen att det verkar som om ministerrådsmötena med kulturministrar inte har mycket att uträtta, när man tvingas ta resolutioner om att tillämpa sådant som redan är etablerat.

Anf.  88  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s):

Jag kan hålla med om det. Jag har ingen annan uppfattning än Lars Tobisson i den frågan. Däremot tror jag att det vore väldigt illa om mediefrågorna och kulturfrågorna inte låg i ett eget ministerråd, för då skulle de mycket snabbt bli en del av överstatligheten. Det är också den viktiga anledningen till att vi vill ha detta ministerråd kvar. Det handlar då om frågor som public service, film o.d. Hamnar mediefrågorna inom det direktorat som har att göra med industriella frågor och frågor om IT-utveckling och telekommunikation, kommer vi att få en utveckling på det här området som står i direkt strid med de värderingar som vi har i Sverige och i många andra delar av världen.

Det finns också mycket som är ointressant i kulturministerrådet och som tar upp alldeles för mycket tid. Vi har dock bara två formella ministerrådsmöten per år, vilket visar att vi åtminstone försöker hålla antalet möten nere. Sedan väljer ordförandelandet att agera på olika sätt, och vi får väl se om Spanien som ordförandeland kommer att vara lika produktivt när det gäller resolutionsförslag som Belgien var. Belgarna har varit mycket produktiva när det gäller resolutionsförslag.

Anf.  89  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt när det gäller export av kulturföremål.

Punkt 9 är en informationspunkt.

Anf.  90  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s):

Jag har inget att säga om den.

Anf.  91  ORDFÖRANDEN:

Vi går vidare till punkten om europeisk kulturhuvudstad. Det gäller först en beslutspunkt om utnämning av två jurymedlemmar.

Anf.  92  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s):

Vi ska från svensk sida utse en jurymedlem som ska vara med om att utse kulturhuvudstad 2006. Den svenska jurymedlemmen blir Camilla Lundberg, musikchef på Sveriges Television. Den belgiske jurymedlem som ska utses samtidigt heter Frédéric Flamand och är koreograf.

Anf.  93  ORDFÖRANDEN:

Vi har också en B-punkt, men den är eventuell.

Anf.  94  PER BILL (m):

Jag måste få min nyfikenhet stillad när det gäller kulturolympiader. Är det fråga om en kombination av trestegshoppande och samtidig diktläsning, eller vad gäller det?

Anf.  95  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s):

Den grekiska delegationen kommer att ge oss viss information på den här punkten. Kulturen fanns ju med i de ursprungliga olympiska spelen, och nu vill grekerna anknyta till detta inför Atenspelen. Man kommer att låta kulturolympiaden löpa några år. Man har börjat lite försiktigt redan i år och ska fortsätta t.o.m. år 2004. Den här olympiaden, som beslutades vid en Unescokonferens 1997, kan sägas vara en institution som genomför olika kulturevenemang fram till olympiaden och även under själva olympiaden.

Anf.  96  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar Marita Ulvskog och hennes medarbetare för samrådet i dag.

4 §  Utveckling

Statsrådet Maj-Inger Klingvall

Rapport från ministerrådsmöte den 31 maj 2001

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 8 november 2001

Anf.  97  ORDFÖRANDEN:

Jag hälsar statsrådet Maj-Inger Klingvall och hennes medarbetare välkomna hit för information och samråd. Vi har tidigare fått skriftliga rapporter från ett antal rådsmöten, men vi brukar komplettera dem med kortare muntliga återrapporter. Jag lämnar ordet till Maj-Inger för en sådan återrapport.

Anf.  98  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Herr ordförande! Låt mig först bara helt kort nämna dels det utvecklingsrådsmöte som har hållits under det franska ordförandeskapet, dels något om det extra möte som utvecklingsministrarna samlades till i Bryssel den 10 oktober.

Vårt eget ordinarie utvecklingsråd behandlade en lång rad frågor som, såvitt vi bedömer, var väldigt viktiga för EU:s framtida trovärdighet och effektivitet på det här området. En av de viktigaste frågorna avsåg beslut om en återkommande årsrapport från kommissionen om hur vi kan uppnå målen för biståndet men också om hur reformarbetet fortskrider. Det gäller också att få till stånd en ökad medvetenhet om och inriktning av det konfliktförebyggande arbetet i EU-biståndet. Jag kommer tillbaka till årsrapporten, eftersom den står på dagordningen för mötet nästa vecka.

Andra viktiga beslut som fattades gällde samarbetet mellan EU och FN, integreringen av miljöhänsyn i utvecklingssamarbetet och även hur vi bäst ska kunna länka samman det som på engelska kallas relief, rehabilitation and development.

Till middagen kvällen före rådsmötet hade ordförandeskapet bjudit in Gro Harlem Brundtland, och då väcktes idén att utvecklingsrådet tillsammans med kommissionen skulle anta en deklaration till stöd för den aidshälsofond som nu ska etableras inom FN:s ram. Denna idé bemöttes positivt. Kommissionen var inledningsvis lite tveksam, men efter en förhandlingsrunda vid middagsbordet lyckades vi faktiskt komma överens om en sådan här deklaration.

Det var vad som hände där. Vi hoppas naturligtvis att det belgiska ordförandelandet och de kommande ordförandeländerna ska föra de frågor som vi har väckt under den svenska ordförandeperioden vidare.

Det särskilda möte den 10 oktober som den belgiska ordförandegruppen kallade till anordnades naturligtvis för diskussion av konsekvenserna av händelserna den 11 september. Självklart diskuterades även den akuta situationen i Afghanistan.

Det som var intressant var att FN:s mål 0,7 % av BNP till bistånd diskuterades mycket ingående, egentligen för första gången under min tid i utvecklingsrådet. Det förslag som vi diskuterade syftade till nationella tidsplaner för respektive EU-land om uppnående av 0,7-procentsmålet. Detta fördes fram av Nederländerna men förstås med starkt stöd från bl.a. Sverige och Danmark.

Mötet var informellt. Det fattades inga beslut. Det ska nu bli väldigt intressant att se hur de här frågorna kommer att följas upp på det möte som kommer att anordnas den 8 november.

Detta får räcka som en liten återrapport från de här två mötena.

Anf.  99  HELENA BARGHOLTZ (fp):

Herr ordförande! Det som sades om nationella tidsplaner för uppnående av 0,7-procentsmålet låter väldigt intressant. Har man någon uppfattning om hur lång tid detta kan ta för olika länder?

Anf.  100  ORDFÖRANDEN:

Detta står på dagordningen för det kommande mötet. Vi kan därför vänta med att diskutera det.

Vi går över till ärendelistan för nästkommande vecka. Jag vill bara passa på att säga att vi har fått ett bra underlagsmaterial. Däremot är det lite svårt att läsa sig till de svenska ståndpunkterna. Det skulle underlätta för framtiden om de klarlades mera, även om vi säkert får höra mera om dem nu.

Anf.  101  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Herr ordförande! Låt oss se om jag kan räta ut eventuella frågetecken.

Dagordningen för det här mötet är något splittrad, men den innehåller ändå några av de frågor som vi från svensk sida har varit väldigt måna om, bl.a. den årsrapport som jag nämnt inledningsvis och bidraget till allmänna rådets riktlinjedebatt om utrikesfrågor, handlingsplaner för fattigdomsbekämpning och för ökad jämställdhet, liksom också hur vi ska förbereda oss inför de två stora FN-konferenserna, dels utvecklingsfinansieringskonferensen i Mexiko, dels den om uthållig utveckling, som genomförs i Johannesburg.

Jag tänker först kort kommentera den första dagordningspunkten, nämligen kommissionens första årsrapport om gemenskapens utvecklingspolitik. Det är första gången som vi får en sådan här årsrapport. Vi tycker att det är väldigt bra att kommissionen har gjort en beskrivning av allt sitt bistånd i ett dokument, men vi känner en besvikelse över att det bara är en redovisning och ingen analys av på vilket sätt målen har uppfyllts respektive inte har uppfyllts.

Dessa mål fastställde vi i november 2000, och bland dem står fattigdomsbekämpningen i centrum. Den egentligen enda kritiska granskning som görs återfinns i avsnittet om utvärderingsverksamheten. Den rapport som har presenterats är ett s.k. staff working document. Det är inte ett officiellt kommissionsdokument. Vi hade naturligtvis föredragit att det skulle ha varit ett sådant, då det skulle ha kunnat vara tillgängligt för allmänheten.

Detta är synpunkter som jag självklart kommer att framföra under mötet. Samtidigt är det viktigt att understryka att det gäller en första årsrapport. Det är en process som nu har satts i gång, och vi kommer att delta mycket aktivt i att förbättra de kommande årsrapporterna. Vi har också fått rapporten väldigt sent. Vi vill att den ska läggas fram i september, om vi ska ha möjligheter att bereda våra ståndpunkter till mötet i november.

Anf.  102  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Ordförande! Jag har inga andra synpunkter än dem som här har föredragits när det gäller värdet av att årsrapporten har kommit, att den naturligtvis är väldigt svag i det här första skedet och att den skulle varit mera öppen. Vi vill dock skjuta till att det är viktigt att den svenska regeringen här gör en ordentlig insats. Vi har ändå rätt lång erfarenhet av en bättre fungerande verksamhet än den som EU bedriver. Även om det kan riktas kritik också mot vår egen verksamhet borde vi ha ganska mycket att tillföra, och därför skulle jag vilja uppmana till en konstruktiv diskussion från vår sida. Det finns också en dansk kommissionär, som det borde finnas en hel del att hämta från.

EU:s bistånds- och utvecklingsverksamhet är omfattande, och det är viktigt att vi inte bara är åskådare i det här sammanhanget utan verkligen går in i ett aktivt arbete. Jag föreställer mig också att det nu rimligen borde vara en tid när kommissionen är känslig på det här området och vill ha ändringar, eftersom detta ju var den största fråga som den förra kommissionen föll på. Man borde därför vara angelägen att upprätta den här verksamheten på ett bra sätt.

Jag understöder alltså det som är sagt, men jag vill trycka på att vi från svensk sida inte bara ska vara kritiker utan också ska gå in och vara konstruktiva i det här arbetet.

Anf.  103  GÖRAN LENNMARKER (m):

Herr ordförande! Jag vill väl egentligen säga samma sak. Det är viktigt att driva på det här arbetet. Det bör understrykas att det är bra att de första stegen tas. Inte minst är kommissionären Pattons inställning värd att understödja. Det är dock en bra bit kvar innan vi har ordentliga rapporter och utvärderingar. Det är mycket som behöver göras.

Anf.  104  WILLY SÖDERDAHL (v):

Vad först angår det material som ordföranden nämnde att vi har vi fått vill jag säga att det har varit svårläst. En del papper finns bara på engelska och franska. Jag vet inte om de finns också på svenska. Det är svårt att tränga in i den rådsslutsatser som finns. Det hade varit enklare om de också hade funnits på svenska.

Jag har dock försökt gå igenom den engelska texten. Jag kan vad gäller årsrapporten på s. 4 i våra handlingar utläsa nio punkter som innehåller en mördande kritik av hela årsrapporten. Som jag ser det blir den sågad jäms med fotknölarna. Jag tycker att det är bra att man är tydlig, men detta följer uppenbart ett mönster som tidigare har funnits i EU:s biståndsarbete och som har blivit utsatt för mycket kritik både från Europaparlamentet och från andra håll.

Vad jag saknar är att man i konstruktiv anda ser att detta kanske inte är rätt form, utan att man i stället ska utnyttja de nationella organ och FN-organ som finns. Det är inte säkert att EU ska syssla med det här, som det gör nu.

På s. 5 står det någonting om framsteg, och med detta avses sådant som man har planerat att göra. Man är väldigt snäll om man vill kalla det för framsteg. Ingenting är gjort, utan det ska göras senare.

I rådets slutsatser återfinns på s. 8 orden ”considers that some progress is being made”. Det betyder väl att man har gjort lite framsteg, men jag kan inte se de framstegen. Jag tycker att man ska vara ärlig och byta ut ordet ”some” mot ”no” och kanske också stryka den efterföljande meningen.

Biståndsministern var lite grann inne på att hon kommer att vara tydlig i sin kritik. Jag efterlyser en ännu kraftigare kritik.

Jag undrar vidare om det fortfarande finns något land som stöder kommissionen och tycker att det som den har gjort är bra, eller är man kritisk överlag, ungefär som jag uppfattar att Sverige är i dag?

Anf.  105  HELENA BARGHOLTZ (fp):

Herr ordförande! Vad jag saknar är de många diskussioner som vi har fört i Sverige om att kampen för demokrati och mänskliga rättigheter måste ingå som moment också i biståndspolitiken. Vi betonar detta mycket i alla EU-sammanhang, men finns det något som antyder att mänskliga rättigheter och demokrati som element i biståndspolitiken kommer att tas upp här? Jag hittar ingenting om det i texterna.

Anf.  106  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Herr ordförande! Det som Helena Bargholtz tar upp ingår som en del i den kritik som vi riktar mot att det inte finns någon analys. Målformuleringen är klar när det gäller demokrati och mänskliga rättigheter, men vi har ingen analys av måluppfyllelserna. Det är därför som det här är en process som måste gå vidare för att vi ska kunna få en årsrapport som motsvarar de krav som vi ställer på att få kunskap och att mycket mera klart och tydligt få reda på hur målen har uppfyllts och om våra resurser har använts på ett effektivt och bra sätt.

Det är därför viktigt att vi, som flera av ledamöterna har varit inne på, måste vara väldigt tydliga i vår kritik och att kritiken naturligtvis ska utmynna i konstruktiva idéer om hur vi ska kunna förbättra årsrapporten.

Som jag inledningsvis sade är denna årsrapport den första, och jag tror att både jag och många andra av mina kolleger kommer att ha en kritisk hållning. Samtidigt får vi inse att det är fråga om en process och att det första försöket som man gör inte kan vara färdigt och komplett. Vi ska naturligtvis fortsätta att vara väldigt aktiva i det här arbetet.

Som Willy Söderdahl har varit inne på finns det en kritisk debatt. Den har inte avstannat utan pågår fortfarande. Jag tycker att det är viktigt att – det har hela tiden varit den svenska hållningen – ge kommissionen stöd i den här reformprocessen och att vara positiv till att det blir en förändring.

Jag vill peka på några framsteg som ändå har gjorts i samband med att reformprocessen har rullat i gång.

Det gäller bl.a. den oerhört viktiga utlokaliseringen av beslut och befogenheter till delegationerna. Här kommer 22 delegationer att få förstärkning från den 1 januari 2002 för att ta mycket mer av besluten lokalt – on the ground.

Det finns också en nybildad kvalitetssäkringsgrupp, som har börjat granska alla landstrategiförslag och ge råd och anvisningar. Den utvärderingsenhet som finns på det nya Europe Aid Cooperation Office har introducerat ett nytt bevakningssystem. Kanske helt centralt i reformarbetet ligger också moderniseringen av budgetförordningen. Där kommer det förmodligen, som det nu ser ut, att tas nya initiativ när det gäller hur vi ska kunna snabba på den här reformprocessen vad avser budgeten, som i dag enligt min och regeringens mening inte är effektiv.

Anf.  107  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns majoritet för regeringens ståndpunkt när det gäller den här årsrapporten.

Vi går över till nästa delpunkt, Gemenskapens yttre stöd.

Anf.  108  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Herr ordförande! Det här är någonting som vi tog initiativ till under den svenska ordförandeperioden, nämligen att utvecklingsrådet ska ge ett bidrag till den orienteringsdebatt som anordnades för första gången under den svenska ordförandeperioden och som kommer tillbaka i februari under det spanska ordförandeskapet.

Vårt bidrag är, som jag ser det, att utvecklingsfrågorna finns på dagordningen för debatterna i allmänna rådet dels när det gäller budgetprioriteringarna i stort, dels när det gäller hur vi ska använda biståndet eller, om ni så vill, anpassa biståndet till den nya situationen i världen.

Det finns inget färdigt förslag till beslut från ordförandelandet. Det finns element till en slutsats som har utarbetats i några av medlemsstaterna, däribland Sverige, och som ser ut att vinna stöd i hela kretsen. De elementen innehåller bl.a. situationen för utvecklingssamarbetet efter den 11 september, hur vi kan föra samman humanitärt stöd samt återuppbyggnads- och utvecklingsstöd och även samstämmigheten mellan insatser som hör hemma under de olika pelarna.

Detta är några av de, som vi bedömer det, viktigaste utgångspunkterna i vårt bidrag till allmänna rådets orienteringsdebatt. Vi måste intensifiera kampen för att minska fattigdomen, vilket är huvudmålet för EU:s utvecklingspolitik.

Anf.  109  GÖRAN LENNMARKER (m):

Ordförande! Det här är en viktig fråga. Som statsrådet påpekar har vi i Sverige under hela vår medlemskapstid fokuserat mycket på frågorna om hur EU ska kunna förbättra sitt stöd för utvecklingsarbete, både på vår egen kontinent och i tredje världen i allmänhet. Det finns ändå några punkter som det är av centralt intresse att hålla fast vid, särskilt efter den 11 september. Det kan finnas en tendens att raskt vilja omprioritera i skenet av dramatiska händelser.

Den ena är, som det mycket riktigt står här, vikten av att fokusera på fattigdomsutrotning. Det är det centrala och hela motivet för att vi gör detta. Vi har ett humanitärt bistånd till återuppbyggnad, som kan bli aktuellt i Afghanistan.

Något som är EU:s styrka är den europeiska erfarenheten av regional samverkan, något som tyvärr saknas på åtskilliga av u-världens kontinenter. Vi har en erfarenhet av att tillsammans arbeta ihop på tvärs över många viktiga frågor – mänskliga rättigheter, demokrati, ekonomi, säkerhet osv. Vi har en komparativ fördel av att kunna dela med oss av denna erfarenhet. Det tycker jag att man ständigt ska understryka.

När det gäller mera geografiska inriktningar – jag kommer här även in på punkten c, Ny strategi för Asien – tycker jag att det är viktigt att hålla fast vid de geografiska prioriteringarna. EU har ett huvudansvar för att stödja utvecklingen i Europa – Central- och Östeuropa, kandidatländer och länder på västra Balkan och öster om Balkan. Hela Medelhavsstrategin är en förstahandsuppgift för EU.

Vi har också AVS-avtalet, som vi ratificerade här i riksdagen i förrgår och som de facto innebär ett stöd till Afrika, den kontinent som ligger sämst till, oavsett hur man mäter; med avseende på inkomst, social utveckling, aids och allt detta som vi känner väl till. Den prioriteringen måste vi hålla fast vid. Vi kan inte nu börja säga att Asien på grund av händelserna den 11 september eventuellt skulle få en annan prioritetsordning i dag.

Det är en sak att vi kan behöva ge en hjälpande hand vad gäller specifikt Afghanistan, men jag menar att EU i grunden ska hålla fast vid sina prioriteringar. Afrika är den största utmaningen, och att hålla fast vid den är den viktigaste uppgift som Europa har.

Det kan finnas en risk – låt mig säga det – när det gäller Afghanistan att vi kommer i en situation där många faktiskt häller pengar över Afghanistan. Det finns ett betydande amerikanskt bistånd, och Japan ger ett stort bistånd till många länder i Asien, inklusive ett humanitärt stöd till Afghanistan. Vi kan mycket väl komma i en situation där det inte handlar om brist på pengar utan blir fråga om hur man ska komma in och nå fram med humanitärt stöd.

Jag vill nästan sätta upp ett varningens finger för att man inte, som man ibland gör, ska hamna i en situation där det plötsligt blir inne att göra en sak, som alla rusar fram för att bidra till men som alla sedan tyvärr lika snabbt glömmer bort. Det viktiga är att hålla huvudet kallt i en sådan här situation, så att man agerar på ett rationellt sätt och med en rimlig fördelning mellan de olika länderna.

Anf.  110  WILLY SÖDERDAHL (v):

Jag ser att det står om ”att bekräfta riktigheten i EG:s utvecklingspolitik”. Jag tolkar detta som att det möjligen handlar om riktigheten av målen, men annars tycker jag inte att det är så mycket som är riktigt i den. Annars tycker jag att det som framhålls är riktigt. Man betonar fattigdomsbekämpningen, och det har jag ingenting emot. Jag vet att Sverige också driver gender-perspektivet, och jag förmodar att det kommer in här.

Jag undrar lite över hur barnperspektivet betonas. Det skulle ha hållits ett toppmöte i FN i september som blev inställt men där man skulle ha tagit upp detta. Mina frågor är: Kommer det här mötet till stånd, och hur betonas barnperspektivet?

Anf.  111  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Jag vill spara mina kommentarer till Göran Lennmarkers synpunkter på Asien tills jag kommer in på Ny strategi för Asien. Jag kan naturligtvis bara instämma när det gäller de möjligheter som vi har att dela med oss av erfarenheter av regional samverkan. Det är naturligtvis oerhört väsentligt i det här sammanhanget.

En strävan som vi har i vår egen politik och som vi tycker att det är oerhört viktigt att också få stöd för inom EU gäller helhetsperspektivet. Det är därför som vi har drivit kravet på att ha en orienteringsdebatt en gång per år i allmänna rådet.

Väldigt kort om barnperspektivet: Detta finns tack vare Sverige med i den nya policyn, och vi är väldigt glada för att vi har det som ett uttalat mål i EU:s policy.

Som konkret svar på frågan om barntoppmötet vill jag säga att det kommer att bli ett sådant i maj. Det har skjutits upp men kommer enligt vad vi hittills har inhämtat att anordnas i maj i New York.

Anf.  112  HELENA BARGHOLTZ (fp):

Det är väldigt viktigt att få in jämställdheten i utvecklingssamarbetet. Med tanke på vad som har sagts här om Afghanistan kan jag inte låta bli att fråga: Tror statsrådet att det finns någon möjlighet att utföra någon form av jämställdhetsarbete i Afghanistan när det så småningom blir fred? Det vore underbart.

Anf.  113  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Jag har ingen annan uppfattning. En profil som vi själva har i vårt bilaterala bistånd till Afghanistan och som vi har drivit under lång tid är en inriktning på kvinnor och barn. När vi hamnar i ett återuppbyggnadsskede gäller det verkligen att ha det med som en tydlig inriktning.

Anf.  114  ORDFÖRANDEN:

När det gäller gemenskapens yttre stöd konstaterar jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

En ny strategi för Asien är väl en informationspunkt i dag. Men statsrådet hade ju en del att säga, så varsågod.

Anf.  115  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Den nya Asienstrategin lades ju fram mitt i sommaren. Vi har inte diskuterat den tidigare. Det innebar att den lades fram innan den nya situationen uppstod i Afghanistan och i Pakistan.

Vi välkomnar naturligtvis översynen. Strategin ska vi se med ett långsiktigt fokus, samtidigt som vi måste ha beredskap för att kunna göra definitivt kortsiktiga insatser när det gäller situationen i Afghanistan men långsiktiga när det gäller återuppbyggnaden. Detta måste vi så småningom kunna ta ställning till och ska hanteras i särskilda beslut.

Min kommentar till Göran Lennmarkers synpunkter när det gäller Asien:

Av EG-biståndet går i dag 10 % till Asiensamarbetet. När det gäller vår svenska hållning är ju alla medvetna om att vi har Afrika som prioritet nummer ett, men sedan kommer Asien. Det är inte så konstigt därför att 75 % av världens fattiga bor i Asien, och vi ska halvera fattigdomen till år 2015. Det är klart att detta kräver stora insatser i Asien. Så har vi själva resonerat när vi prioriterat i vår egen biståndsbudget.

Den diskussion som jag kan förvänta mig kommer att uppstå på utvecklingsrådet kommer förmodligen att handla om hur biståndet till Asien ska se ut i ett mer långsiktigt perspektiv. Ska vi fortsätta att allokera 10 %, eller är det faktiskt så att halveringen av världsfattigdomen kräver en större insats även från EG:s sida? Jag välkomnar en sådan diskussion. Vi kan inte bortse från det jag sade, att 75 % av världens fattiga bor i Asien.

Anf.  116  ORDFÖRANDEN:

Då tror jag att vi kan lämna den punkten och gå över till nästa block med beslutsärenden.

Anf.  117  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Punkt 2 handlar egentligen om en vidare diskussion av det som började den 10 oktober på det extra mötet. Det handlar om hur vi ska främja åtagandet att åstadkomma 0,7 % av BNP i biståndsvolym, men också om hur vi ska förbereda de två toppmötena, dels i Mexiko i mars om utvecklingsfinansiering, dels i Johannesburg om hållbar utveckling. Här har vi inte tillgång till några utkast från kommissionen.

När det gäller 0,7-procentsmålet kommer vi tillsammans med Nederländerna att väldigt hårt driva kravet att varje medlemsstat ska upprätta en nationell plan för hur man ska nå målet 0,7 %. Det är bara att konstatera att gapet mellan oss fyra medlemsstater som ligger på eller över 0,7 % och de som inte gör det är förhållandevis stort. Ni har säkert sett i statistik att det är ett väldigt stort gap mellan oss och resten.

På mötet den 10 oktober deklarerade framför allt tre länder att de nu är beredda att öka sina insatser. Det var Belgien, Irland och Österrike som var väldigt tydliga på den punkten.

Det är alltså en rörelse på gång. Jag tycker att vi kan välkomna den starkt från svensk sida. Men vi ska naturligtvis fortsätta att driva vårt krav att alla länder ska upprätta en nationella plan.

Anf.  118  GÖRAN LENNMARKER (m):

Jag vill erinra om att vi från moderat håll är tveksamma till att ha ett utbetalningsmål. På punkt 3, sid. 4 i det vi nyss diskuterade vad gäller EU är redovisningen baserad på input och ej på klargörande av resultat. Det var den kritik som riktades mot EU:s rapport. Jag tycker att det är samma synsätt man ska ha när det gäller biståndets volym. Det väsentliga är att man bidrar till att utrota fattigdomen, inte att det är ett högt belopp på checken som skickas.

Alla som kan biståndsfrågor vet ju att det finns länder som har haft mycket bistånd under lång tid men som inte utvecklas utan går i fel riktning, medan det är länder som haft mycket blygsamt bistånd som utvecklas snabbt. Så den här länken är ju inte så enkel och klar, att en större biståndsvolym leder till minskad fattigdom. Världsbanken har i en studie också konstaterat att om man ger bistånd till en statsmakt som för en felaktig politik så ökar man fattigdomen. Det beror på att i de länder där det är störst bekymmer är det oftast statsmakten som är det största utvecklingshindret.

Med detta vill jag markera att det är mycket viktigare att se innehållet. Det är fattigdomsutrotningen som är det centrala, inte att mäta utgifternas storlek.

Anf.  119  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Jag vill bara komplettera Lennmarkers inlägg med att säga att det kan finnas en viss koppling mellan beloppet på checken och vad man åstadkommer.

Anf.  120  GÖRAN LENNMARKER (m):

Man har ju tittat just på det och funnit att det inte finns något sådant generellt samband. Många av de länder som utvecklas sämst i världen är länder med mycket stort bistånd. Det är rent av ett beroende på 20–30 % av BNP i bistånd. Det finns alltså inget sådant klart samband. Det får man analysera från fall till fall.

Anf.  121  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Jag kan börja med att säga att jag är glad att det finns ett väldigt starkt stöd i riksdagen för att vi själva ska öka våra insatser. Det är något som gör att jag kan tala med väldigt klar och tydlig stämma i de här sammanhangen.

Vi har ett mål som FN har lagt fast, 0,7 %. Det är viktigt med det som Göran Lennmarker kallar för input om man över huvud taget ska nå något resultat. Jag kan bara konstatera att vi för förra året har en väldigt sorglig siffra att redovisa när det gäller den rika världens bistånd. Det var rekordlågt förra året.

FN:s mål ligger fast. Dessutom har EU:s medlemsstater bekräftat FN-målet, senast vid toppmötet i Göteborg i juni. Vi kommer envetet att driva en ökning av avsättningen till bistånd. Vi kommer lika envetet att driva att vi ska ha en mycket bra resultatuppföljning av biståndet.

Anf.  122  GÖRAN LENNMARKER (m):

Det kan då vara en intressant upplysning att år 2000 sannolikt är det år då u-världen vuxit snabbast någonsin i världshistorien.

Anf.  123  ORDFÖRANDEN:

Under punkt 2 är det tre olika delar, men jag tror att jag tar dem i ett sammanhang. Som jag sade inledningsvis är det just här väldigt svårt att se vilken den svenska ståndpunkten är, men vi har nu fått en muntlig föredragning. Det vore alltså tacknämligt om det skriftliga materialet i fortsättningen kunde ange den svenska ståndpunkten mer i detalj, för då skulle det bli mycket lättare för oss att läsa det hela.

Jag konstaterar sammanfattningsvis att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt när det gäller ärende 2.

Vi går direkt vidare till ärende 3, där det också finns en hel del delpunkter.

Anf.  124  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Jag vill bara fråga om jag möjligen kan föredra de olika delpunkterna i ett sammanhang, om vi kan ta en samlad diskussion.

Anf.  125  ORDFÖRANDEN:

Javisst, det går bra.

Anf.  126  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Allihopa handlar om olika delar av utvecklingspolitiken.

Den första handlar om handlingsplanen för fattigdomsbekämpning. Den presenterades alldeles i sluttampen av det svenska ordförandeskapet. Men nu har man presenterat ett nytt dokument, ett staff working paper, som innebär att vi ska anta rådsslutsatser vid det kommande utvecklingsrådet. Vi har naturligtvis väntat på det här dokumentet under lång tid. Detta är en oerhört central del i utvecklingspolitiken.

Vi kommer att stödja ordförandeskapets förslag. Men vi kommer också att betona att vi i de kommande årsrapporterna måste få redovisat konkreta framsteg på fattigdomsområdet. Detta var den första punkten.

Den andra punkten handlar om fiske, att även fiskepolitiken ska vara en del i fattigdomsbekämpningen. Rådsslutsatserna ingår som ett led i arbetet för att uppnå koherens i vänskapspolitiken. Denna punkt ser ut att kunna bli en A-punkt på rådsmötet.

När det gäller biologisk mångfald är det redan nu klart att det blir en A-punkt.

Biologisk mångfald är en tillgång för många av världens fattiga länder. Här betonas relationen mellan att kunna bevara biologisk mångfald och en hållbar utveckling.

Vidare är vi mycket nöjda med handlingsplanen för jämställdhet. Vi har bidragit mycket aktivt till rådsslutsatserna och tycker att vi har fått gehör för samtliga de ändringar som vi har förespråkat.

Slutligen är det som kallas för utvecklingsutbildning – vi kallar det snarast för informationsverksamhet – något som vi har bedrivit under lång tid. Sida får ju särskilda medel för att bedriva information om vår biståndspolitik. Det här är ett initiativ från det belgiska ordförandeskapet. Det har samma syfte som vårt eget nationella arbete, att öka kunskaperna om vad utvecklingssamarbetet faktiskt står för och vad det ger för resultat.

Anf.  127  GÖRAN LENNMARKER (m):

Fiskepolitiken är ett område där det finns anledning att rikta betydande kritik av EU-politiken, inte bara nu utan under lång tid. Det framförs också i PM:en en implicit kritik, framför allt mot Spanien, Portugal, Italien och i viss mån Frankrike.

Det alldeles centrala är naturligtvis att minska subventionerna till de europeiska fiskeflottorna. Det kan ju inte vara rimligt att med stora statsmedel subventionera en verksamhet där det ofta görs alltför stora uttag ur haven. Det måste vara den alldeles fundamentala slutsatsen.

De andra sakerna är väl bra i och för sig. Men det vore bra om utvecklingsrådet skickade ett meddelande till fiskerådet om just detta.

Anf.  128  WILLY SÖDERDAHL (v):

I staff working paper finns en bra och tydlig kritik. Jag hoppas att den framförs. Det är egentligen en upprepning av det som sagts tidigare. Sedan välkomnar jag slutsatserna.

Jag har ingenting emot att man tar upp detta med fiske och fattigdom. Jag instämmer i det som Göran Lennmarker säger. Men varför tar man inte upp sambandet mellan jordbruk och fattigdom? Varför är det så speciellt med fisket? På jordbruksområdet finns det väl också en hel del att göra.

Anf.  129  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Jag vill gärna ha ett klarläggande av vad det är för stöd när det gäller fisket. Det är jag lite osäker på. Jag har en känsla av att det är begränsningar i form av fiskekvoter i allmänhet som det handlar om när vi diskuterar fisket.

Anf.  130  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Till Holger Gustafsson kan jag säga att vad som framgår av dokumentet, en uppfattning som vi också delar, är att den stora utmaningen inför framtiden är att få en koherens mellan det som vi kan åstadkomma inom fiskeområdet och fattigdomsbekämpningen. Vi måste fortsätta att diskutera hur vi ska kunna främja ett långsiktigt hållbart utnyttjande av fiskebeståndet också som en del i en fattigdomsbekämpning.

Sedan är jag helt överens med Göran Lennmarker om detta med mindre subventioner till fiske. Det är en fråga som gäller även i synen på en reformering av jordbrukspolitiken. Den kommer, Willy Söderdahl, men den har vi inte fått på bordet ännu. Det är en väldigt omfattande och stor fråga att reformera EU:s jordbrukspolitik. Då förefaller fisket något mindre komplicerat att försöka komma fram till en uppfattning kring.

Anf.  131  ORDFÖRANDEN:

Då behandlar vi alla frågor under punkt 3 i ett sammanhang. Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkter.

Vi går raskt vidare till ärende 4.

Anf.  132  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Det är egentligen bara en presentationspunkt. Man vill berätta om resultaten av två seminarier som har anordnats, dels deltagandet av det civila samhället i AVS-länderna när det gäller att genomföra Cotonouavtalet, dels hur man ska förbättra EU:s svar på konfliktdrabbade AVS-länders utvecklingsbehov.

Låt mig bara säga att jag är väldigt glad att på utvecklingsrådet kunna meddela att Sverige nu är det andra landet som har klarat av att fatta beslut om Cotonouavtalet. Det känns väldigt skönt att ha med i bagaget att riksdagen har tagit ställning till Cotonouavtalet.

Anf.  133  ORDFÖRANDEN:

Jag ser att resten av ärendena bara är informationspunkter.

Jag lämnar ordet fritt om det som i övrigt finns på dagordningen. Då ingen begärt ordet är vi klara med genomgången. Jag tackar biståndsministern och hennes medarbetare för medverkan i dag.

Innehållsförteckning

1 §  Ekofin 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN: 1

Anf.  2  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 1

Anf.  3  ORDFÖRANDEN: 1

Anf.  4  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 1

Anf.  5  ORDFÖRANDEN: 2

Anf.  6  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 2

Anf.  7  ORDFÖRANDEN: 2

Anf.  8  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 2

Anf.  9  ORDFÖRANDEN: 2

Anf.  10  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 2

Anf.  11  MATS ODELL (kd): 3

Anf.  12  LARS TOBISSON (m): 3

Anf.  13  GÖRAN LENNMARKER (m): 3

Anf.  14  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 4

Anf.  15  SIV HOLMA (v): 4

Anf.  16  ORDFÖRANDEN: 4

Anf.  17  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 4

Anf.  18  ORDFÖRANDEN: 4

Anf.  19  MATS ODELL (kd): 4

Anf.  20  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 5

Anf.  21  ORDFÖRANDEN: 5

Anf.  22  Finansminister BOSSE RINGHOLM  (s): 5

Anf.  23  HOLGER GUSTAFSSON (kd): 5

Anf.  24  LARS TOBISSON (m): 6

Anf.  25  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 6

Anf.  26  Statssekreterare SVEN HEGELUND: 6

Anf.  27  LARS TOBISSON (m): 7

Anf.  28  Statssekreterare SVEN HEGELUND: 7

Anf.  29  ORDFÖRANDEN: 7

Anf.  30  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 7

Anf.  31  ORDFÖRANDEN: 7

Anf.  32  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 7

Anf.  33  GÖRAN LENNMARKER (m): 8

Anf.  34  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 8

Anf.  35  MATS ODELL (kd): 8

Anf.  36  GÖRAN LENNMARKER (m): 8

Anf.  37  SIV HOLMA (v): 8

Anf.  38  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 8

Anf.  39  MATS ODELL (kd): 9

Anf.  40  ORDFÖRANDEN: 9

Anf.  41  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 9

Anf.  42  MATS ODELL (kd): 10

Anf.  43  LARS TOBISSON (m): 10

Anf.  44  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 10

Anf.  45  Kammarrättsassessor CHRISTINA ROSÉN: 10

Anf.  46  ORDFÖRANDEN: 11

Anf.  47  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 11

Anf.  48  ORDFÖRANDEN: 11

Anf.  49  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 11

Anf.  50  ORDFÖRANDEN: 11

Anf.  51  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 11

Anf.  52  ORDFÖRANDEN: 12

Anf.  53  LARS TOBISSON (m): 12

Anf.  54  MATS ODELL (kd): 13

Anf.  55  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 13

Anf.  56  ORDFÖRANDEN: 13

Anf.  57  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 13

Anf.  58  LARS TOBISSON (m): 14

Anf.  59  MATS ODELL (kd): 14

Anf.  60  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 15

Anf.  61  ORDFÖRANDEN: 15

3 §  Kultur och audiovisuella frågor 16

Anf.  62  ORDFÖRANDEN: 16

Anf.  63  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s): 16

Anf.  64  ORDFÖRANDEN: 16

Anf.  65  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s): 16

Anf.  66  LARS TOBISSON (m): 17

Anf.  67  WILLY SÖDERDAHL (v): 17

Anf.  68  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s): 18

Anf.  69  ORDFÖRANDEN: 18

Anf.  70  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s): 18

Anf.  71  ORDFÖRANDEN: 18

Anf.  72  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s): 18

Anf.  73  PER BILL (m): 19

Anf.  74  HELENA BARGHOLTZ (fp): 19

Anf.  75  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s): 19

Anf.  76  PER BILL (m): 20

Anf.  77  ORDFÖRANDEN: 20

Anf.  78  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s): 20

Anf.  79  INGVAR SVENSSON (kd): 20

Anf.  80  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s): 21

Anf.  81  ORDFÖRANDEN: 21

Anf.  82  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s): 21

Anf.  83  WILLY SÖDERDAHL (v): 21

Anf.  84  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s): 21

Anf.  85  ORDFÖRANDEN: 22

Anf.  86  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s): 22

Anf.  87  LARS TOBISSON (m): 22

Anf.  88  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s): 22

Anf.  89  ORDFÖRANDEN: 23

Anf.  90  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s): 23

Anf.  91  ORDFÖRANDEN: 23

Anf.  92  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s): 23

Anf.  93  ORDFÖRANDEN: 23

Anf.  94  PER BILL (m): 23

Anf.  95  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s): 23

Anf.  96  ORDFÖRANDEN: 23

4 §  Utveckling 24

Anf.  97  ORDFÖRANDEN: 24

Anf.  98  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s): 24

Anf.  99  HELENA BARGHOLTZ (fp): 25

Anf.  100  ORDFÖRANDEN: 25

Anf.  101  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s): 25

Anf.  102  HOLGER GUSTAFSSON (kd): 26

Anf.  103  GÖRAN LENNMARKER (m): 26

Anf.  104  WILLY SÖDERDAHL (v): 26

Anf.  105  HELENA BARGHOLTZ (fp): 27

Anf.  106  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s): 27

Anf.  107  ORDFÖRANDEN: 28

Anf.  108  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s): 28

Anf.  109  GÖRAN LENNMARKER (m): 28

Anf.  110  WILLY SÖDERDAHL (v): 29

Anf.  111  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s): 29

Anf.  112  HELENA BARGHOLTZ (fp): 30

Anf.  113  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s): 30

Anf.  114  ORDFÖRANDEN: 30

Anf.  115  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s): 30

Anf.  116  ORDFÖRANDEN: 31

Anf.  117  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s): 31

Anf.  118  GÖRAN LENNMARKER (m): 31

Anf.  119  HOLGER GUSTAFSSON (kd): 31

Anf.  120  GÖRAN LENNMARKER (m): 32

Anf.  121  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s): 32

Anf.  122  GÖRAN LENNMARKER (m): 32

Anf.  123  ORDFÖRANDEN: 32

Anf.  124  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s): 32

Anf.  125  ORDFÖRANDEN: 32

Anf.  126  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s): 32

Anf.  127  GÖRAN LENNMARKER (m): 33

Anf.  128  WILLY SÖDERDAHL (v): 33

Anf.  129  HOLGER GUSTAFSSON (kd): 33

Anf.  130  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s): 34

Anf.  131  ORDFÖRANDEN: 34

Anf.  132  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s): 34

Anf.  133  ORDFÖRANDEN: 34