Fredagen den 2 mars 2001

EU-nämndens uppteckningar 2000/01:20

1 §  Sysselsättning och socialpolitik

Statsrådet Mona Sahlin och statsrådet Ingela Thalén

Rapport från ministerrådsmöten den 27 och 28 november och den 20 december 2000 samt från informellt ministermöte den 15 och 16 februari 2001

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 6 mars 2001

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Klockan är 10 och jag förklarar nämndens sammanträde öppnat. Jag hälsar statsråden Mona Sahlin och Ingela Thalén med medarbetare välkomna hit för att informera och samråda kring rådsmötet om sysselsättning och socialpolitik. Vi börjar som vanligt med en muntlig återrapport från tidigare rådsmöten. Jag lämnar ordet till er. Varsågod.

Anf.  2  Statsrådet MONA SAHLIN (s):

Tack, herr ordförande! Ni har fått in skriftliga återrapporter. Det handlar om två råd, dels den 27 och 28 november, dels den 20 december förra året.

Jag har en kort återrapport för mötet den 27 och 28 november. Det uppnåddes bl.a. en politisk överenskommelse om sysselsättningspaketet för hösten 2000. Man godkände också riktlinjerna för det år vi är inne i nu, 2001, och den gemensamma sysselsättningsrapporten. Hela sysselsättningspaketet överlämnades därefter till Europeiska rådet i Nice. Sedan fick vi en muntlig lägesrapport om arbetet med förslaget till stödåtgärder inom sysselsättningsområdet. Det var i avvaktan på ett yttrande från Europaparlamentet som fortfarande inte var klart. Man nådde också en politisk överenskommelse om den sociala agenda som medlemsstaterna ställde sig bakom. Däremot blev det ingen överenskommelse om direktivet om information och samråd. Den delikata frågan ligger fortfarande med för Sverige att hantera under ordförandeskapet. Den kommer inte upp nu på rådsmötet. Däremot antogs en politisk överenskommelse om förslaget om direktiv när det gäller vibrationer.

Det franska ordförandeskapet informerade om Europabolagen, som också lämnades över till rådsmötet i Nice. Därefter kom det extra rådsmötet den 20 december, som handlade just om Europabolagen. Där nådde man en politisk överenskommelse vad gäller dem och därmed en bra punkt för ett arbete som formellt har hållit på i 30 år i EU.

Sedan var det det informella ministermötet i Luleå, som jag ska återkomma till senare på dagordningen.

Det var en kort återrapport.

Anf.  3  Statsrådet INGELA THALÉN (s):

Herr ordförande! På mitt område var det högnivågruppen för social trygghet som avlämnade sin lägesrapport beträffande den framtida utvecklingen av de sociala trygghetssystemen. Där lades särskild tonvikt vid pensioner. Den rapporten var ett första resultat av arbetet i hög-nivågruppen som sedan har ombildats till den sociala kommittén. Den rapport som lämnades vid rådsmötet har därefter överlämnats till Europeiska rådets möte i Nice.

En andra punkt som behandlades var handlingsprogrammet i syfte att bekämpa social utslagning. Rådet gjorde en politisk överenskommelse om en gemensam ståndpunkt. Förslaget till handlingsprogram har bearbetats i rådsarbetsgruppen under hösten. Europaparlamentet presenterade sin rapport i oktober och föreslog omkring 75 ändringar. En majoritet av förslagen har accepterats av rådet och kommissionen, men en utestående fråga är budgetens storlek. Parlamentet föreslår en budget på 100 miljoner euro, och rådet och kommissionen vidhåller en budget på 70 miljoner euro. Nu kommer Europaparlamentet att ha en andra läsning av förslaget till handlingsprogram. Den läsningen beräknas bli klar i april.

Anf.  4  ORDFÖRANDEN:

Det var de två återrapporterna. Ordet är fritt. Ingen begär ordet. Då kan vi gå in på det som är med på dagens dagordning. Det kanske inte är så mycket att säga om A-punkterna. Det är väl ärende 3 som är den första frågan.

Anf.  5  Statsrådet MONA SAHLIN (s):

Herr ordförande! Jag hade tänkt att föreslå att mycket kort kommentera dagordningspunkterna 4, 5 och 11. Som information: Det har väl nått nämnden att dagordningspunkterna 8 och 10 är strukna? De är inte med på dagordningen för mötet.

Anf.  6  ORDFÖRANDEN:

De är strukna.

Statsrådet Thalén ska väl föredra frågorna om pensionerna. Ska vi ta det först? Okej.

Anf.  7  Statsrådet INGELA THALÉN (s):

Tack, herr ordförande! Under punkten 3 har Sverige initierat en debatt på temat säkra och hållbara pensioner och pensionssystem och har ställt frågan om detta är ett nytt område för europeiskt samarbete.

Det jag nu säger blir också en kommentar till dagordningens punkt 5 d, som är en lägesrapport från Kommittén för social trygghet när det gäller säkra och hållbara pensionssystem.

Avsikten med denna öppna debatt är att ge medlemsstaterna en möjlighet att diskutera behovet av samarbete och också att diskutera eventuella former för ett sådant samarbete. Vi har tidigare kunnat konstatera att vi har ett gemensamt problem i EU:s medlemsstater, och för all del i övriga länder i Europa, att försörjningskvoten i EU – äldre i förhållande till den arbetande befolkningen – förväntas öka med ca 25 % mellan 2010 och 2040. Efter 2040 beräknas försörjningskvoten uppgå till drygt 50 %, för att därefter plana ut något. Den diskussion som nu pågår i länderna vill vi nu lyfta upp på EU-nivå. Utvecklingen av kostnaderna för våra offentliga pensionssystem kommer att kunna riskera finansiella påfrestningar i medlemsstaterna om man inte går in för reformeringar av sina pensionssystem.

Vi är väldigt noga med att understryka att pensionssystemen är nationella angelägenheter som utgår från kulturella värderingar och traditioner. Vi behöver tillföra det nationella perspektivet en samlad gemensam erfarenhet, som kan ge en bredare kunskapsbas och därmed ett bättre underlag för den nationella politiken – som därigenom kommer att förstärkas.

En viktig utgångspunkt är den sociala stabiliteten som en stark drivkraft för tillväxt i samhället. Det är också viktigt att även i framtiden slå vakt om våra pensionssystem som en stabil grund för medborgarna att kunna lita på.

En av de saker som Sverige vill föreslå i anslutning till debatten är att vi ska ge Kommittén för social trygghet i uppdrag, mot bakgrund av kommissionens aviserade meddelande om samarbete på pensionsområdet, att finna en lämplig form för det fortsatta erfarenhetsutbytet. Bakgrunden till detta är att vi anser att pensionsfrågorna är av komplex karaktär. Den öppna metod för samordning som Luxemburgslutsatserna innebär betyder att vi då måste ta hänsyn till de speciella grundförutsättningar som just pensionsfrågorna har. Detta är innebörden i det som kommer att vara vårt inlägg i diskussionerna under punkten 3 och också förslaget i anslutning till punkten 5 d.

Anf.  8  LARS TOBISSON (m):

Herr ordförande! Jag tycker att det är bra att pensionsfrågan kommer upp på det viset inom EU och vinner ökad uppmärksamhet. Det kan förvisso sägas att det man på EU-språk kallar för första pelarens pensioner, dvs. de allmänna pensionssystemen, grundpensionerna, är nationella angelägenheter. Det är inte heller fråga om att göra någonting annat. Därutöver har andra pelarens pensioner, det vi i Sverige kallar för avtals-pensioner, och tredje pelaren med individuella pensionsförsäkringar, varit föremål för arbete inom EU. Man har framför allt velat underlätta för gemensamma regler för försäkringsbolag, fondbolag osv. Det är ett bra arbete i sig, men det räcker inte. Hela frågan om åldrandets problem kommer att leda till inte bara att det blir påfrestningar på den sociala sidan av pensionssystemen utan även på den ekonomiska sidan. Allmän-ekonomiskt måste vi se till att trygga tillförseln av arbetskraft. Där kommer det att vara aktuellt att se till att människor inte lockas att avgå ur arbetskraften för tidigt. Det finns bestämmelser i pensionssystem som har den karaktären, mindre i Sverige än på andra håll.

Sedan finns det bestämmelser som har en direkt betydelse för flyttande arbetskraft. Där har vi i dag svårigheter. Det blir allt vanligare att en yrkeskarriär kommer att förläggas i många olika länder, kanske utan anknytning till svensk arbetsgivare. Då ska man enligt nuvarande ordning samla på sig pensionsrätter i dessa olika nationella system, försöka hålla reda på dem och försöka driva in dem på slutet. Det kommer inte heller att fungera.

Man har från svensk sida anledning att i det här sammanhanget understryka betydelsen av att med hänsyn till den starkt växande pensionsärsgruppen och tendensen till förtida pensionsavgång motverka incitament för sådan förtida pensionsavgång och i stället underlätta för att fortsätta att arbeta utöver normal pensionsålder. Det är ett sätt att begränsa påfrestningarna. Ett annat är då att i större utsträckning övergå till fonderade system som är mera stabila, som dessutom är en inkörsport för att lösa frågan med den flyttande arbetskraften. Det är naturligtvis enklare om man har ett och samma individuella pensionskonto att betala in till oavsett i vilket land man arbetar.

Alla frågorna är av karaktären att de väl förtjänar att diskuteras på EU-nivå. Det finns anledning att, utan att inskränka på den nationella förfoganderätten över förmånssystemen när det gäller socialförsäkringar, ändå få en debatt på EU-nivå som försöker att nå fram till lösningar på andra och tredje pelarens pensioner och lösningar på de problem som i fortsättningen kommer att möta flyttande arbetskraft.

Anf.  9  LARS OHLY (v):

Vi välkomnar naturligtvis att regeringen så tydligt markerar att det här är en nationell fråga som EU inte ska ha beslutanderätt över. Men samtidigt i en sådan diskussion finns det olika uppfattningar om vad som är viktigt. I kommitténs studie står en del positivt om de privata pensionssystemen och hur man ska förstärka den privata delen av pensionssystemen och göra dem mer tillgängliga. Det vore kanske bra om den svenska regeringen hade någon uppfattning om skrivningarna i kommitténs studie.

Anf.  10  Statsrådet INGELA THALÉN (s):

Herr ordförande! Jag vill understryka att den sociala kommittén har i uppdrag att ha ett nära samarbete med Sysselsättningskommittén och med Ekofin. Finansministrarna följer ju också pensionsfrågan. Hitintills har pensionsfrågan mera varit en fråga för de ekonomiska systemen och mindre en fråga om den sociala stabiliteten. Det är därför vi har varit så angelägna om att få upp frågan i den sociala kommittén och därmed lägga upp diskussionen också från den utgångspunkten om att det är fråga om att undvika fattigdomsfällor när det gäller den äldre befolkningen.

När det gäller frågan om ökad sysselsättning finns det på Mona Sahlins område en ordentlig diskussion om att skapa förutsättningar för den äldre arbetskraften att vara kvar i förvärvslivet och i ett bra arbete. Det är också en diskussion vi har hemma i Sverige.

Däremot har jag en annan uppfattning i den punkt som handlar om att en ökad övergång till fonderade system skulle öka stabiliteten. De rapporter och erfarenheter som vi hitintills har fått visar på att den balans som vi har valt i Sverige skapar en väldigt god stabilitet och skapar ett bra och uthålligt pensionssystem.

Det kommer att förekomma en hel del pensionsdebatter arrangerade av Världsbanken. Grekland kommer att ha en pensionsdiskussion. Det finns en del andra länder som arrangerar sådant. Tyskland håller på just nu. Sammantaget i det underlag som finns kan man inte säga att en stor övergång till fonderade system skulle öka stabiliteten. Det finns också andra risker med för stora fonderade system. Vår avvägning i Sverige sker med de kunskaper vi kan skaffa oss inför framtiden. Det senare var mera en synpunkt i största allmänhet än sådant som behöver föras över till EU-mötet på tisdag.

Till Lars Ohly vill jag säga att vi understryker tydligt att det är ett nationellt bestämmande. Huruvida vi ska ha några kommentarer på skrivningarna i Sociala kommittén har jag ingen uppfattning om i dag. Det är viktigt att det finns stabila regler för det privata sparandet. Vår uppfattning är att vi ska ha ett nationellt system som ska vara stort och omfatta alla. Det är det som hör till det nationella bestämmandet.

Anf.  11  LARS TOBISSON (m):

Herr ordförande! Vi ska väl inte föra en debatt om lämpligheten och utformningen av olika pensionssystem. Eftersom ministern hade personliga synpunkter kan jag väl få anmäla andra synpunkter.

I och för sig håller jag med om att det bästa från stabilitetssynpunkt är att ha ett blandat system med inslag av både premiereserv och fördelningssystem. Men den blandning vi har i Sverige är väldigt skev andelsmässigt. Därför tycker jag att det finns anledning att understryka att det från olika synpunkter finns skäl att gå vidare i riktning mot mera av fonderade inslag utan att för den skull helt och hållet övergå till en sådan modell. Vi har de politiska riskerna som är störst med fördelningssystem. Vi har i Sverige sett manipulation med index, borttagande av änkepensioner osv. Det är en helt annan stabilitet från politisk synpunkt i ett fonderat system.

Man brukar framhålla marknadsriskerna som större i ett fonderat system. Men det finns marknadsrisker även med fördelningssystem, eftersom det är upphängt på ett löneindex eller ett prisindex som reglerar pensionsbeloppens storlek. T.ex. löneutvecklingen kan ju variera.

I alla fall går det att konstatera att avkastningen på fonderade pensioner, pensionsförsäkringar, har varit mycket bättre än på fördelningssystem. Från den synpunkten talar detta för den utvecklingen också.

Statsrådet kommenterade inte att det är klart att det är lättare att lösa den flyttande arbetskraftens problem om det finns fonderade pensions-ordningar, där var och en har en klar och individuell anknytning oberoende av i vilken nation man befinner sig i, med ett uppbyggt pensionssparande som man kan tillgodogöra sig från tjänstgöring i olika länder under den yrkesverksamma tiden.

Anf.  12  LARS OHLY (v):

Herr ordförande! Det här är ingen beslutspunkt. I en stimulerad debatt om pensionerna är det också viktigt att ha synpunkter att framföra. Då kan det finnas de – och det vet vi att det gör – som kan tycka, i likhet med Lars Tobisson, att den individuella anknytningen av pensionssystemen ska öka och att det privata pensionssparandet är viktigt. Mot det kan det stå ett vakthållande av de kollektiva fördelningssystemen. Därför menar jag att det ändå är viktigt att när en sådan debatt startas visa fram de olika uppfattningar som finns. Jag är säker på att Sverige på många sätt kan bidra till en sådan debatt genom att visa fram bl.a. den argumentation som socialförsäkringsministern just förde om stabiliteten i olika system och vikten av att vi inte lämnar folk utanför beroende på att de en gång i sitt yrkesliv har gjort felaktiga val. Det är ändå bra att ta upp det i samband med punkten 5d att det faktiskt finns olika uppfattningar om hur pensionssystemen ska utformas i framtiden.

Anf.  13  Statsrådet INGELA THALÉN (s):

Tack, herr ordförande! När det gäller samordningen av pensioner i olika länder – jag talar i första hand om Europaländer – fungerar på det här området samordningen via 1408 mycket bra. På en del andra områden behövs det en modernisering, men just när det gäller pensionsområdet fungerar det bra. När det gäller omflyttningar i andra delar av världen finns det i de allra flesta länder konventioner som reglerar detta på ett bra sätt.

Självklart lyfter Sverige fram det som vi har en mycket bred majoritet i Sveriges riksdag bakom, nämligen det nya pensionssystemet. Det gäller både dess fördelningsstyrka och dess ekonomiska styrka. Vi kommer att på olika sätt under ordförandeskapet att föra diskussioner för att presentera de erfarenheter som vi har, både mer politiska och mera professionella och expertbetonade erfarenheter, bl.a. vid ett expertmöte i början av april. Vi kommer att få möjlighet att längre fram presentera vårt möte.

Vid den konferens som jag nämnde att Världsbanken kommer att arrangera kommer man att göra ett antal jämförelser mellan olika länder, där Sverige är ett av de länder som kommer att bli föremål för analys vid ett tvådagarsseminarium. Vi kommer att där framföra de goda erfarenheter som jag tycker att vi har av det nationella pensionssystemet i Sverige.

Anf.  14  ORDFÖRANDEN:

Vi behandlar alltså ärendena 3 och 5d. Där konstaterar jag att det finns en majoritet att fortsätta arbetet med den inriktning som regeringen här har redovisat. Då går vi vidare.

Anf.  15  Statsrådet MONA SAHLIN (s):

Tack, herr ordförande! Jag undrar om jag kan kort kommentera dagordningspunkterna 4, 5 och 11 i ett sammanhang. Alla handlar om förberedelserna för Stockholmstoppmötet. Sverige ska då i egenskap av ordförande dra slutsatser av olika delar som har förberetts inom unionen den senaste tiden.

Dagordningens punkt 4 handlar om förberedelserna för en av dem, nämligen Ständiga sysselsättningskommittén – också i samband med rådsmötet på tisdag. Ni vet att mötet består av företrädare för parterna på Europanivå. Kommissionens syntesrapport är ett av underlagen för diskussionen som kommittén ska ha. Vi ska då presentera ordförandeskapsslutsatser från mötet som går till Stockholmstoppmötet. Det vi framför allt vill betona är väl känt för nämnden, nämligen parternas roll när det handlar om delar av kvaliteten i arbetet, framför allt möjligheten att sluta mycket viktiga avtal på Europanivå om frågor som berör löntagarna. Det är framför allt frågorna om livslångt lärande och hur vi gemensamt kan öka sysselsättningsgraden för den äldre befolkningen som vi vill ta upp tillsammans med parterna på Europanivå.

Ska jag stanna på varje punkt?

Anf.  16  ORDFÖRANDEN:

Vill du vara vänlig och göra det. Vice ordföranden vill kommentera.

Anf.  17  LARS TOBISSON (m):

Min kommentar är av mer allmän karaktär. Det är mycket material som kommer fram inför Stockholmsmötet. Det är svårt att gå in på enskildheter. Jag vill mera allmänt avge omdömet att det som har med inre marknadens fullföljande att göra, fullföljandet av Cardiffprocessen, är i allmänhet bra förslag om avregleringar, liberaliseringar, avlägsnande av statsstöd och sådant. Då rör man sig inom EU:s kompetensområde. Sedan finns det den andra delen som kan sägas vara ett utflöde av Luxemburgprocessen med mera arbetsmarknadspolitik och sysselsättningspolitiska åtgärder som hör hemma i den nationella behörigheten. När man tar del av promemoriorna i underlagen finns det en risk för mycket prat och diskussioner men man har svårt att se vad som kommer konkret ut av det hela.

Det intressanta är att när Europaparlamentet har gjort sina förberedelser för Stockholmsmötet på de här områdena, Lissabonslutsatserna, har man avvisat ett förslag som skulle stödja utvecklingen av Luxemburgprocessen och egentligen konstaterat att man inte har någon ståndpunkt. Men man har stött det som utvecklar Cardiffprocessen. Det är intressant att på det viset konstatera att marknadsliberalerna nu har en majoritet över marknadsreglerarna i Europaparlamentet, som kanske inte direkt återspeglas i ministerrådet. Jag står här på marknadsliberalernas sida!

Anf.  18  ORDFÖRANDEN:

Vi har inte ifrågasatt det!

Anf.  19  HELENA BARGHOLTZ (fp):

Eftersom jag också är liberal vill jag markera vikten av det Lars Tobisson har tagit upp när det gäller avregleringen av de olika marknaderna och att Sverige är ett föregångsland. Förhoppningsvis går den allmänna trenden, hela klimatet, i Europa mot detta.

Jag har även en annan punkt. Den handlar om benchmarking. Jag vet inte om jag ska återkomma om den eller ta upp den nu? Jag har lite frågor och synpunkter om att ta fram olika mätbara kriterier. Ska jag ta det nu eller återkomma?

Anf.  20  ORDFÖRANDEN:

Ja, det är lika bra att du tar det nu.

Anf.  21  HELENA BARGHOLTZ (fp):

I och för sig har jag ingenting emot att man tittar på de mätbara kriterierna. Men jag vet från min kommunala erfarenhet hur vansinnigt svårt det är att hitta jämförbara mätbara kriterier. Vi försökte i min kommun jämföra oss med kommuner som var ungefär likadana. Jag kan föreställa mig att det måste vara jättesvårt att lyckas med detta i ett så stort sammanhang som hela EU omfattar med alla olika sätt som politik bedrivs på.

I och för sig är det jättebra med jämförelser, men hur pass effektivt blir det med jämförelserna? Sedan finns det tydligen massor med mätbara kriterier. Är det inte för många kriterier som ska jämföras? Går det att plocka bort några? Vad gör man med det som man eventuellt får fram när det gäller benchmarking? Jag skulle vilja höra lite synpunkter.

Anf.  22  LARS OHLY (v):

Min kommentar och fråga gäller kommissionens strategi för en ny europeisk arbetsmarknad 2005. Där har man ett resonemang om rörligheten i EU och säger att den är låg jämfört med t.ex. USA.

Ökad rörlighet kan vara positiv. Det kan vara att människor får möjligheter att flytta eller röra sig över gränser utan hinder. Det ska man naturligtvis underlätta. Bakom detta kan dock dölja sig ett tvång, nämligen att en flyttlasspolitik på Europanivå etableras, dvs. att människor tvingas att flytta för att få möjlighet att få jobb.

Jämförelsen med den amerikanska statistiken är missvisande i den delen, nämligen att man inte bara har en på ett annat sätt gemensam arbetsmarknad än den europeiska unionen, man har också en gemensam kultur och ett gemensamt språk. Det underlättar inte minst för lågutbildade att flytta. Det kan aldrig vara relevant att jämföra siffror mellan USA och EU på det sättet.

Jag vill varna för att man får ett resonemang som innebär att företagens ansvar för sysselsättningen eller för var olika industrier eller arbetsplatser förläggs fullständigt negligeras, medan allt ansvar läggs på arbetstagarna som under tvång förs in i den ökade rörligheten. Det är viktigt att markera det. Ökad rörlighet i sig är inte för alla människor meningen med livet. Det är viktigt att valfriheten för människor att faktiskt också kunna bo kvar och försörja sig där man är uppväxt finns kvar. Man ska inte känna ett så stort tvång att man tvingas att flytta till ett annat land.

Anf.  23  ORDFÖRANDEN:

Jag tror att vi har glidit in lite på ärende 5 också. Jag lämnar över till statsrådet Mona Sahlin att klara ut ärende 4.

Anf.  24  Statsrådet MONA SAHLIN (s):

Punkterna glider in i varandra.

Jag noterar, precis som ordföranden gjorde, att Lars Tobisson hör till marknadsliberalerna. Det var en stor sensation! Men vi har också haft en diskussion förut i nämnden om balansen mellan det som är frågor om inre marknaden, att avreglera och öppna gränser, där EU har sin givna roll, och det som handlar om den sociala agendan, sysselsättningsstrategin. Precis som Lars Tobisson sade är det mesta nationella frågor. Vi har haft diskussionen tidigare.

Vi tycker att det är en spännande form som EU har valt när det gäller att sätta upp gemensamma mål, försöka mäta uppnådda resultat – det är en svårighet på många områden – och sedan ha en diskussion om vad det är som skiljer åt, men utan att lämna att det är fråga om nationella beslutsområden.

För att göra marknaden möjlig för fler löntagare att nyttja krävs också det sociala innehållet och diskussionen i Europa. Det är den utgångspunkt som regeringen har och som är den absolut dominerande i alla länder.

Vi för en intressant diskussion på många håll i unionen om kriterierna. Hur ska de se ut? Vad är möjligt att mäta? Kriterier som verkligen spelar roll ska ju gå att jämföra relativt enkelt, inte bara för oss politiker utan också i längden för medborgarna. Det är det som jag tycker är spännande med det arbetssätt som unionen har. Då kan man faktiskt jämföra och se varför ett visst land har lyckats bättre med sysselsättning för en grupp. Man kan se vad de har valt för metoder. Då kan man också få en spännande politisk diskussion i de olika länderna. Det här är ett område som ständigt utvecklas. Det handlar om hur man gör de här kriterierna och vilka krav detta ställer på statistikfunktioner i de olika medlemsländerna. Det jobbar t.ex. SCB mycket med här hemma i Sverige.

Sedan vill jag hålla med Lars Ohly om den här beskrivningen av rörligheten. Det viktiga är att det ska vara en möjlighet. Det ska vara ett val och en utökad möjlighet för fler individer än vad det är i dag, men man får vara vaksam så att detta inte blir ännu ett tvång. Det är en mycket delikat frågeställning som vi också har att fundera över i vårt land. Vilka grupper är det som har möjligheten att nyttja den nya rörligheten i Europa? Jag tycker att det är intressant att till den diskussionen lägga att det kommissionens papper också tar upp är att rörlighet inte bara handlar om rörlighet mellan länder utan också om en ökad rörlighet inom länderna, en ökad möjlighet att röra sig över sociala klasser, över olika yrken och över olika arbetsmarknader. Det handlar inte minst om tillgängligheten för andra grupper på arbetsmarknaden. Kommissionens meddelande handlar ju om rörligheten men också om tillgängligheten till arbetsmarknaden. Det är där vi har försökt föra in diskussioner om mångfald, t.ex. om invandrargruppernas och de handikappades möjligheter att över huvud taget ta del av arbetsmarknaden. Det gäller både i ett enskilt land och mellan länderna. Det är en viktig diskussion som Lars Ohly tar upp. Jag har ingen annan åsikt.

Anf.  25  HELENA BARGHOLTZ (fp):

Jag vill betona att jag i och för sig inte har någonting emot att man tittar på de här jämförelserna för det är ju väldigt spännande. Min skepsis gäller om det finns möjlighet att göra kriterierna jämförbara. Annars kan det ju slå väldigt snett i den politiska debatten inom ett land. Man kanske väldigt lätt åberopar ett annat land i EU som har det på ett visst sätt därför att man har fått fram det. Och så visar det sig att det inte fungerar av olika skäl.

Men det är väldigt många kriterier. Jag tror att man ska titta på ca 25. Är det inte för mycket? Skulle man inte kunna plocka bort några för att vara säker på att få högre kvalitet på dem som man tittar på? Och vilka skulle det i så fall kunna vara? Har statsrådet funderat någonting över det?

Anf.  26  Statsrådet MONA SAHLIN (s):

Herr ordförande! Jag är inte nu mogen att sitta och säga att kriterium 17 ska bort och vilka nya som ska till. Det viktiga nu är att arbetet pågår, framför allt i de många olika indikatorsgrupper som finns på Europanivå, inte minst i Sysselsättningskommittén, som ju har uppdraget att se om man kan utveckla de här indikatorerna mer och om det går att ställa tydligare krav. Om det då finns områden där man känner att något bör tas bort eller att annat bör lyftas in, så är det i de grupperna som det arbetet nu pågår.

Jag tycker bara att det är viktigt att man hela tiden prövar om indikatorerna verkligen är jämförbara och om det går att dra slutsatser av dem. Men jag tror att själva arbetsformen är viktig och har kommit för att stanna. Den kommer gradvis att ställa högre krav på t.ex. statistikarbetet i de olika länderna.

Anf.  27  ORDFÖRANDEN:

Tack! Vi behandlar ju egentligen punkterna 4 och 5 i ett sammanhang nu. Vad jag förstår återkommer vi till de här frågorna strax före Stockholmsmötet. Så vi betraktar det här i dag som en information över hur arbetsläget är, och så återkommer vi till ett ställningstagande längre fram.

Då kan vi gå vidare. Punkterna 6 och 7 var informationspunkter. Dem hade du inte tänkt kommentera närmare. Jag vill bara höra om någon annan här har någon fråga om detta. Då lämnar vi det. Ärende 8 var struket, uppfattade jag det som. Punkt 9 var inte struken, men den hade du inte tänkt kommentera …

Anf.  28  Statsrådet INGELA THALÉN (s):

Den kanske jag ska kommentera.

Herr ordförande! Det här är alltså förordningen 1408 och tillämpningsförordningen. Det är alltså de förordningar som reglerar respektive lands olika förändringar. Och det som nu sker är rent tekniska förändringar med anledning av att länderna själva har gått in och gjort ändringar i sina socialförsäkringssystem.

Det som jag skulle vilja säga om det här är att det är första gången som medbeslutandeproceduren har tillämpats i förhållande till de här förordningarna. Det har fungerat mycket bra. Man kan väl säga att anledningen till att antagandet har dröjt något är att Europaparlamentets yttrande har dröjt, men nu är kommissionen och Europaparlamentet överens, och man har enats om ett förslag till årliga förändringar. Och medlemsstaterna har i Coreper sagt att man enhälligt stöder förslaget. Vad vi kommer att göra nu på rådet är enbart att notera förslaget och överlämna det för granskning till juristlingvisterna. När deras granskning sedan är över kan man bara notera detta som en A-punkt vid ett kommande råd.

Anf.  29  ORDFÖRANDEN:

Tack för det! Det här är alltså en beslutspunkt i dag. Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende. Då går vi vidare.

Punkt 10 var struken på dagordningen. Då var det punkt 11 som du ville kommentera lite närmare.

Anf.  30  Statsrådet MONA SAHLIN (s):

Det är då information som ordförandeskapet har om de olika informella ministermöten som har varit.

Jag tänkte kort beröra ministermötet för telekommunikations- och arbetsmarknadsministrar som var i Luleå i mitten av februari och konferensen Worklife 2000.

När det gäller det informella ministermötet i Luleå hade vi ett gemensamt möte på förmiddagen mellan telekommunikations- och arbetsmarknadsministrarna. Det gällde förstås den nya informations- och kommunikationsteknikens betydelse och hur viktigt det är att de här två politikområdena har ett mycket tydligare samarbete för att man ska kunna lösa det som är både löntagarnas och näringslivets största problem i dag, nämligen gapet mellan de kunskaper som löntagarna i dag har och vad näringslivet efterfrågar och att det här gapet växer. Detta har också identifierats på många håll inom EU som ett av de främsta hindren i dag för tillväxt för Europa som helhet.

En viktig slutsats som ministrarna kom fram till var att man till Europeiska rådet i Stockholm skulle föreslå att en s.k. task force eller hög-nivågrupp, som behandlar just kunskap och rörlighet inom det här området, skulle tillsättas. Det skulle vara ett gemensamt forum för alla parter, inte bara för den politiska delen, när det gäller att hitta gemensamma lösningar på det här problemet och att analysera och hitta vägar för att komma till rätta med bristsituationen när det gäller kunskapsgapet.

På eftermiddagsmötet med arbetsmarknadsministrarna handlade diskussionen om kvalitet i arbetet och om att hitta ännu tydligare samstämmighet men också definitioner om det här begreppet. Det är helt nödvändigt om vi ska uppnå de mål som har satts upp i Lissabon om demografin, om den åldrande befolkningen och det minskade barnafödandet. Och de frågeställningar som framför allt berördes handlade om livslångt lärande och rätten till kompetensutveckling. Det handlade om föräldraskapet, om att man ska kunna både arbeta och vara förälder och om att ta hänsyn till de nya arbetsformer som växer fram och inte minst till de nya arbetsmiljöproblemen. Det var samma ämne som också berördes vid Worklife 2000. Det är ju ett arbete som har pågått mellan forskare under fyra år. Det är inte helt lätt att kortfattat på ett rimligt sätt beskriva det i dag. Men det gav väldigt mycket, och det blev också ett väldigt mycket tydligare innehåll när det gäller vilka kriterier, vilka indikatorer, som man skulle kunna jobba vidare med när det gäller kvalitet i arbetet.

De här två konferenserna blir viktig input till Stockholmsmötet.

Sedan hade vi Norrköping också.

Anf.  31  Statsrådet INGELA THALÉN (s):

Herr ordförande! Det första informella ministermötet hade vi alltså i Norrköping den 21–23 januari. Temat för det mötet, som ni väl känner till, var socialförsäkringar och jämställdhet, en motor för ekonomisk tillväxt. Syftet med mötet var att kombinera de här båda ämnesområdena för att visa på hur ett köns- och jämställdhetsperspektiv bör kunna genomsyra politiken. Under diskussionerna underströk ministrarna vikten av att kunna kombinera arbete och familj, en väl utbyggd föräldraförsäkring som underlättar för både kvinnor och män att arbeta och behovet av att modernisera socialförsäkringssystemen så att de främjar jämställdhet mellan kvinnor och män.

Slutsatserna presenterades i form av en kommuniké där man konstaterade att både kvinnor och män måste kunna delta i förvärvsarbetet så att Europa kan utvecklas och uppnå ekonomisk tillväxt och att jämställdhet också ska genomsyra den ekonomiska politiken. Också här underströk ministrarna att ett hållbart pensionssystem var viktigt för att undvika fattigdom bland äldre.

Förutom det informella ministermötet hade ministrarna också ett seminarium tillsammans med kandidatländerna. Det var första gången som kandidatländerna deltog på det här sättet, och det uppskattades. Man kan konstatera att också diskussionerna mellan ministermötets medlemmar och kandidatländernas företrädare gick i samma riktning. Det fanns en stark uppställning för de här synsätten hos kandidatländernas företrädare.

Resultatet från diskussionerna i Norrköping kommer också att föras vidare till toppmötet i Stockholm.

Anf.  32  ORDFÖRANDEN:

Tack för det! Ordet är fritt med anledning av de här rapporterna från de informella ministermötena. Finns det några frågor?

Anf.  33  HELENA BARGHOLTZ (fp):

Det låter ju positivt när statsrådet beskriver stämningen. Är statsrådets intryck att det också är allvarligt menat från alla länder att man verkligen vill jobba för en ökad jämställdhet inom arbetslivet? Ibland har jag en känsla av att det kanske är så att de förstår att de ska säga det här. Men jag undrar om de verkligen tycker så innerst inne. Jag skulle vilja höra någonting om det.

Anf.  34  Statsrådet INGELA THALÉN (s):

Det där är naturligtvis väldigt svårt. Men till ministermötet hade vi presenterat tre stycken rapporter som man hade fått ta del av i förväg. De här rapporterna var ju en beskrivning av på vilket sätt man kan nå framgång när det gäller individens försörjningsmöjligheter, när det gäller hushållens försörjningsmöjligheter, av styrkan i den här politiken när det gäller nationernas ekonomiska förutsättningar och det som jag nämnde senast om på vilket sätt pensionssystemen ändå bidrar till att undvika fattigdom hos pensionärer, både kvinnor och män.

Mot den här bakgrunden är det nog ändå min bedömning att också kandidatländernas företrädare ser vikten av att utgå från jämställda villkor mellan kvinnor och män. Sedan vet vi ju att det naturligtvis är olika förutsättningar och att många har väldigt mycket mer att göra. I flera av länderna har man ändå påbörjat förändringar i sina socialförsäkringssystem i syfte att uppnå en ökad jämställdhet och att åstadkomma det som vi diskuterade.

Anf.  35  ORDFÖRANDEN:

Tack! Då går vi vidare på listan. Vi har kvar övriga frågor.

Anf.  36  MARTIN NILSSON (s):

Det gäller punkt 12 a. Jag bara funderar över åtgärderna mot Burma angående tvångsarbete. Det stipuleras ju någon form av åtgärder eller sanktioner. Jag är bara nyfiken på att höra vilken diskussion som kommer att föras och vad en eventuell svensk position är i en sådan diskussion.

Anf.  37  Statsrådet MONA SAHLIN (s):

Vi ska alltså få information från kommissionen om ILO:s åtgärder mot Burma, eller Myanmar. Det ska också vara en diskussion om ratifikationen av ILO-konventionen om de värsta formerna av barnarbete.

Vi har nu också en diskussion som leds av Utrikesdepartementet om hur vi ska uttrycka och formulera oss när det handlar om Burma därför att det är en mycket allvarlig situation. Men jag har ingen närmare information om vilken form av direkta åtgärder som Martin Nilsson frågar om som kommer att komma upp. Det kan jag inte svara på i dag.

Anf.  38  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Det gäller bara lite om ratifikationen. Jag vet inte ens en gång om Sverige har ratificerat den här konventionen. Vi håller på. Det är kanske många av EU:s medlemsländer som gör det. Det är 62 av totalt 175 av världens länder.

Anf.  39  Statsrådet MONA SAHLIN (s):

Jag är ledsen över att det blir en förvirring. Men vi håller på med det här. Vi har ju inte den värsta formen av barnarbete, för att uttrycka det milt. Men vi har ändå en diskussion, som säkert nämndens ledamöter känner igen, om jultidningsförsäljning och en del andra barnarbeten. Men det är en viss skillnad mellan det och den mycket allvarliga diskussionen om vad som sker i Burma. Men vi återkommer när ratifikationen är klar för det är klart att vi ska göra det här.

Anf.  40  ORDFÖRANDEN:

Det kommer att bli en proposition till riksdagen.

Tack för detta! Då är vi vad jag förstår klara med er dagordning. Nej, Lars Ohly har lite kvar.

Anf.  41  LARS OHLY (v):

Det hör inte till dagordningen utan det hör till det informationspapper som vi fick på bordet här. Jag är säker på att det är ett korrekturfel, men det kunde ju vara en ny politisk hållning från regeringens sida när man säger att det svenska ordförandeskapet kommer att försöka främja låntagarinflytande.

Anf.  42  Statsrådet MONA SAHLIN (s):

Det tycker jag verkligen var en nyordning. Jag tycker att låntagarna behöver förena sig i Europa mot bankerna.

Anf.  43  Statsrådet INGELA THALÉN (s):

Det kanske finns skäl att kontrollera såväl den engelska som den tyska och franska översättningen.

Anf.  44  ORDFÖRANDEN:

Då tackar vi för informationen och samrådet i dag. Vi går vidare på vår dagordning.

2 §  Miljö

Miljöminister Kjell Larsson

Rapport från ministerrådsmöten 18 och 19 december 2000

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 8 mars 2001

Anf.  45  ORDFÖRANDEN:

Då återupptar vi våra överläggningar. Jag hälsar miljöminister Kjell Larsson med medarbetare välkomna hit för information och samråd inför ministerrådsmötet den 8 mars. Men först ska vi få en sedvanlig muntlig återrapport från ministerrådsmötet den 18–19 december 2000.

Anf.  46  Miljöminister KJELL LARSSON (s):

Godmorgon och tack så mycket. Mötet ägde rum i Bryssel under ledning av Dominique Voynet, min franska kollega. Vi hade två gemensamma ståndpunkter som vi antog. Den första var direktiv om och bedömning av hantering av omgivningsbuller, ett direktiv som handlar väldigt mycket om tekniska frågor, olika sätt och krav när man mäter buller.

Den andra ståndpunkten gällde ett beslut om en gemenskapsram för samarbete för en hållbar utveckling i städer.

Vi antog rådsslutsatser om internationell miljöförvaltning som var grunden för EU:s agerande vid UNEP:s möte som ägde rum i Nairobi för tre veckor sedan.

Vi antog rådsslutsatser om genomförande av det s.k. Auto-Oil II-programmet, som innehåller förslag till direktiv om utsläpp från fordon och bränslekrav på dem.

Vi antog delar av ett direktiv om elektronikavfall. Det direktivet är egentligen två direktiv, ett om det kemiska innehållet i elektronikprodukter och ett om producentansvar och avfall. Detta fortsätter nu under det svenska ordförandeskapet, och vi inväntar parlamentets yttrande som vi hoppas kommer i maj.

Vi använde ganska mycket av rådsmötet till att diskutera klimatfrågorna. Vid det här tillfället var det på tapeten att anordna ett möte i Oslo med några av de viktigaste grupperna för att försöka hålla tempot uppe efter de sammanbrutna förhandlingarna i Haag. Vi lyckades inte komma tillräckligt långt i våra kontakter under det här mötet med framför allt USA men också med de andra s.k. paraplyländerna för att – såvitt vi kunde bedöma – ett sådant möte skulle bli framgångsrikt. Därför kommer det inte heller att äga rum.

Vi hade en debatt om kommissionens vitbok om ersättningsansvar för miljöskador. Vi diskuterade också kommissionens kommande förslag om spårbarhet och märkning av GMO.

Som ni märker är det flera av de frågor som vi då diskuterade som återkommer under det rådsmöte som äger rum nästa vecka.

Anf.  47  ORDFÖRANDEN:

Då går vi in på dagens dagordning.

Anf.  48  Miljöminister KJELL LARSSON (s):

Jag börjar med godkännande av A-punktslistan som den här gången innehåller en punkt som har stor relevans också för miljöarbetet. Det handlar om rådsslutsatser, om den s.k. POP-konventionen, dvs. konventionen om ”persistenta” organiska pollutants, föroreningar. Denna konvention slutförhandlades för några månader sedan, och den kommer att undertecknas vid en konferens i Stockholm senare under våren.

Dessa slutsatser handlar om att man ska ge högsta prioritet till undertecknande och ratificering av konventionen, att underlätta u-ländernas deltagande i konventionsarbetet genom tekniskt och finansiellt bistånd, att dra i gång interimistiska åtgärder för att konventionen ska kunna träda i kraft så snabbt som möjligt och att börja diskutera ytterligare kemikalier som ska läggas till listan i framtiden.

Anf.  49  ORDFÖRANDEN:

Den finns inte redovisad här …

Anf.  50  Miljöminister KJELL LARSSON (s):

Den finns alltså bland A-punkterna. Jag ville nämna den särskilt eftersom det är en oerhört viktig miljöfråga.

Anf.  51  ORDFÖRANDEN:

Vi har haft den uppe vid tidigare tillfällen. Det är ju en beslutspunkt även om det är en A-punkt.

Anf.  52  Miljöminister KJELL LARSSON (s):

Det är en beslutspunkt. Den är färdigförhandlad och klar för beslut och kommer därför inte att tas upp till diskussion av rådet.

Anf.  53  ORDFÖRANDEN:

Men vi ska kanske underställa den nämndens prövning. Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Anf.  54  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Bara en liten fråga: Vet miljöministern hur många POP-kemikalier det finns på listan?

Anf.  55  Miljöminister KJELL LARSSON (s):

Det är väl tolv. Det är de som kallas för the dirty dozen, så det bör vara tolv. Av dessa är två dioxiner och furaner. De är då produkter av olika verksamheter. De andra är mer renodlade kemikalier.

Det som vi nu diskuterar är tillförandet av t.ex. bioackumulerbara och ”persistenta” kemikalier utöver de som finns. Det har en koppling till frågan om bromerade flamskyddsmedel som vi diskuterade tidigare.

Anf.  56  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Anf.  57  Miljöminister KJELL LARSSON (s):

Nästa punkt gäller utsläpp från motorcyklar, mopeder och en del s.k. minibilar. Av allt att döma kommer vi nu att kunna inta en gemensam ståndpunkt med ganska kraftfulla skärpningar av utsläppskraven. För fyrtaktsmotorer gäller det 60 % för kolväten och kolmonoxid, för tvåtaktsmotorer 70 % kolväten och 30 % kolmonoxid.

De nya gränsvärdena ska gälla nya modeller från 2003 och alla nya motorcyklar från 2004. Det finns en viss oenighet om kravnivåerna där vi från svensk sida har kunnat stödja skärpta krav jämfört med kommissionens linje. Det finns också en viss oenighet om när gränsvärdena ska träda i kraft, vilket förmodligen kommer att leda till att det blir ett halvårs förskjutning på ett av dessa gränsvärden.

En fråga som också diskuteras är om man redan nu ska besluta om bindande gränsvärden för 2006 – en fråga som några länder driver och där det finns en tveksamhet beroende på att man ännu inte har tillräckligt bra testcyklar för att nu fastställa dessa krav. Den svenska linjen har varit att kommissionen ska återkomma med förslag till skärpta gränsvärden för 2006 när de tekniska förutsättningarna är bättre.

Anf.  58  CHRISTINA AXELSSON (s):

Jag vill ställa en fråga om det här direktivet. Om man tittar på PM:n står det längst ned vid remissinstansernas ståndpunkt att Sveriges Motorcyklisters Centralorganisation framhåller att det är viktigt att nationella regler gäller vid ombyggnad av befintliga motorcyklar, dvs. att reglerna bibehålls. Att bygga om eller att själv bygga sin motorcykel är ju en stor folkrörelse i Sverige. Därför undrar jag hur det ligger till.

Jag vet att man på Vägverket arbetar för att man ska få regler som gäller även efter den 17 juni 2003 och som ska göra det här möjligt för amatörbyggare. Men jag vill höra hur det ligger till.

Anf.  59  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Jag har bara en liten fråga. Jag tycker att det är bra att man driver på här. Det förbättrar trots allt luften som vi andas. Men normalt sett brukar man också ha gränsvärden för partiklar. Är det någonting som har diskuterats? Det vore väldigt angeläget. Vi har ju haft en diskussion om att partiklar kan orsaka mycket skada.

När det gäller ekonomiska styrmedel är det viktigt att man driver på den linje som regeringen har och inte gör några inskränkningar där.

Anf.  60  Miljöminister KJELL LARSSON (s):

Vi har diskuterat införandet av partikelkrav, men såvitt jag förstår håller inte tekniken för det. Det finns alltså inga mätmetoder som fungerar. Däremot är vår förhoppning att man återkommer till detta när man diskuterar 2006 års gränsvärden och att tekniken då har utvecklats. Det finns en beställning på det.

När det gäller Christina Axelssons fråga omfattar det här direktivet enbart nya motorcyklar och inte äldre motorcyklar. Dessutom är det fritt fram att bygga om nya motorcyklar, dock ej själva motorerna eftersom det skulle innebära att man kom förbi de skärpta kraven för utsläppen.

Anf.  61  CHRISTINA AXELSSON (s):

Jag vill bara ha ett klarläggande. Det kommer alltså inte att bli någon som helst ändring när det gäller möjligheterna att bygga om eller bygga på motorcyklar på det sätt som man kan göra i dag? Det har ju talats om nationella regler.

Anf.  62  Miljöminister KJELL LARSSON (s):

Nej, det kommer inte att få dessa konsekvenser, frånsett att det finns begränsningar för nya motorcyklar och möjligheten att bygga om motorerna. Där ingår naturligtvis också avgassystemet.

Anf.  63  ORDFÖRANDEN:

Okej, då har vi fått ett klarläggande på den punkten. Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Anf.  64  Miljöminister KJELL LARSSON (s):

Nästa punkt på dagordningen är en orienteringsdebatt om det förslag som nu ligger till ett sjätte miljöhandlingsprogram som har varit föremål för en hel del offentlig debatt efter det att det lades fram för någon månad sedan.

Programmet innehåller fyra huvudområden: bekämpa klimatförändringen, skydda natur och den biologiska mångfalden, miljö och hälsa, hållbar användning av naturresurser inklusive avfallshantering. Som ni vet fäster Sverige väldigt stort avseende vid detta som är en av våra prioriterade frågor på miljödagordningen under ordförandeskapet.

Orienteringsdebatten ska styras av ett antal frågor som har gått ut, och jag ska kortfattat redovisa den svenska reaktionen på de olika frågorna, så får ni en bild av regeringens inställning.

Vi anser att det är rätt att fokusera på de prioriterade områdena och de strategiska målen, och det har vi tidigare också sagt offentligt. Vi tycker inte att målen är tillräckligt konkreta utan vi vill ha mer konkreta, tydliga mål, tidsramar och indikatorer.

Vi menar att det är viktigt att det finns en klar länk mellan miljöhandlingsprogrammet och målsättningarna för de olika sektorerna. Däremot menar vi inte att miljöhandlingsprogrammet ska lägga fast mål för de olika sektorernas arbete.

Instrumenten för att nå de strategiska målen bedömer vi som lämpliga, men de kan skärpas ytterligare. Det finns de som har tolkat handlingsprogrammet som att man nu övergår från traditionella miljöpolitiska medel till mer av överenskommelser och samförståndslösningar med industrin. Det är naturligtvis viktigt att hålla kvar traditionella miljöpolitiska medel såsom lagstiftning, ekonomiska incitament osv.

När det gäller hur man implementerar ny lagstiftning i existerande lagstiftning tycker vi från regeringen att det är bra att detta har fått en ganska framträdande roll i miljöhandlingsprogrammet. Det är en viktig fråga som har uppmärksammats inte minst av Europaparlamentet.

Vi menar att det är en i huvudsak bra behandling när det gäller utvärdering och lämpliga övervakningsmekanismer. Men, som jag var inne på tidigare, vi vill ha tydligare och klarare indikatorer både för de resultat och för de åtgärder som måste genomföras till följd av det sjätte miljöhandlingsprogrammet.

Anf.  65  CARL G NILSON (m):

Det här är ett ambitiöst och genomarbetat program som innehåller väldigt många olika detaljer som det är svårt att gå in på.

En viktig fråga som behandlas under artikel 9 handlar om allmänhetens påverkan och om att berörda parter ska få vara med och påverka och ha synpunkter. Det gäller också de organisationer som vill komma till tals. Här föreslås att dessa organisationer ska få – vilket de får delvis i dag – finansiellt stöd, både nationellt och internationellt.

Det som man kan ifrågasätta är det lämpliga i att de organisationer som ska bevaka arbetet får betalt av den som de ska bevaka. Det kan uppstå en tveksamhet här. Trovärdigheten och opartiskheten hos de organisationer som ska föra fram åsikter blir sämre om de också ska få betalt av den som de ska framföra sina synpunkter till.

Anf.  66  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Det har funnits ganska mycket att läsa kring miljöprogrammet, och det har varit en intressant läsning. Jag tycker nog att programmet är lite vagt. Miljöorganisationerna har också i sina remissvar sagt att de gärna hade sett en tidtabell och lite mer kvantitativa åtaganden. Man vill ha mer siffror. Jag instämmer helt i att sådant saknas.

De fyra miljöfrågor som är prioriterade – t.ex. klimatfrågorna och bekämpningen av klimatförändringen – är väldigt viktiga.

Vi i Vänsterpartiet hade gärna sett också att man kanske i samband med klimatfrågorna hade tagit upp lite mer om transportsektorns koldioxidutsläpp. Vi tycker inte att man har noterat det tillräckligt. Trots allt är det fråga om en 40-procentig ökning till 2010 inom EU. Där finns mycket att göra.

Sedan är det viktigt med ratificering av Kyotoprotokollet.

En annan sak är att det borde göras en utvärdering av miljöhandlingsprogrammet i mitten av perioden. Vi hoppas att miljöministern kan ta med sig det. Det är viktigt för oss alla, både för allmänheten och för miljöorganisationerna.

Man bör också titta på det som underströks i det femte miljöhandlingsprogrammet, att det var dåligt med implementeringen. Det var väldigt svårt att få in det i den nationella lagstiftningen. Det måste man kolla upp.

Anf.  67  ÅSA TORSTENSSON (c):

Det är positivt att regeringen prioriterar detta arbete fram till Göteborgsmötet. Det var bra att ministern återgav den svenska reaktionen som Centerpartiet delvis har ställt frågor om. Det gäller just detta med tydligare mål, tydligare tidtabell och tydligare åtaganden. Därmed kommer detta med sanktionsmöjligheter in – det nämnde ministern ingenting om – om man inte följer de uppsatta målen och strategierna. Det är delar av detta som bör förtydligas och utvecklas.

Jag har också några frågor som berör de olika artiklarna och vilka följdverkningar de får på andra områden.

Artikel 3 handlar om strategier för att uppnå miljömålen. Man ska främja grön upphandling i överenskommelser med gemenskapens konkurrensregler och den inre marknaden. Då uppstår följdfrågan om möjligheterna till upphandling med dessa riktade miljökrav, men det berörs inte vilka följdverkningar det får på annan lagstiftning.

I artikel 5 finns en beskrivning om genetiskt modifierade organismer, men jag skulle vilja att ministern kommenterade den svenska regeringens ställningstagande när det gäller ansvarsfrågan i det här arbetet.

Anf.  68  HELENA BARGHOLTZ (fp):

Det här gäller också punkt 3. När man talar om instrumenten för att nå de strategiska målen, kommer man då någonting att beröra detta med koldioxidskatten och gemensamma miniminivåer, om det är ett lämpligt medel?

Anf.  69  Miljöminister KJELL LARSSON (s):

Det gläder mig naturligtvis att den här viktiga frågan tilldrar sig ett sådant stort intresse här i EU-nämnden.

Nu har vi ju inte detaljerade ståndpunkter från svensk sida på programmet, utan det återkommer vi till. Det som äger rum nästa vecka är en orienteringsdebatt baserad på de ganska generella frågor som ordförandeskapet har lämnat till de olika medlemsländerna. Jag har försökt att redovisa den svenska reaktionen på dessa frågor.

Jag hoppas att vi kommer fram till en detaljerad diskussion om det här programmet inför nästa ministerrådsmöte. Det är i själva verket nödvändigt för att det här programmet ska ha den roll vid Göteborgsmötet som vi har tänkt, nämligen att representera det gröna benet i hållbarhetsstrategin som ska antas där.

När det gäller Carl G Nilssons frågor är det redan i dag så att NGO:erna har ett visst stöd från EU baserat på ett rådsbeslut. Jag ser naturligtvis att detta ändå kan vara en knepig fråga. Det innebär en avvägning mellan å ena sidan den risk som Carl G Nilsson pekar på och å andra sidan möjligheten att skapa ett reellt inflytande från NGO:er.

Sven-Erik Sjöstrand pekade på transportsektorn och koldioxidutsläppen. Det är alldeles klart att transportsektorn är den sektor där vi i dag har minst kontroll över utvecklingen i motsats till många andra koldioxidproducerande sektorer. Det här är en väldigt viktig fråga, och den har också uppmärksammats på ett ganska progressivt sätt i det sektorsprogram som transportrådet arbetar med, vilket också kommer att ingå som underlag vid toppmötet i Göteborg. Det är mycket möjligt att man ska peka på detta lite tydligare i det sjätte handlingsprogrammet än vad man har gjort hittills.

Jag tycker också att det är viktigt att man utvärderar programmet. Hela vårt resonemang om behovet av tydliga indikatorer är ju till just för att programmet ska kunna utvärderas för att man så tidigt som möjligt ska kunna se om utvecklingen följer ambitionerna i programmet. Utvärderingen kan sedan ligga till grund för om inriktningen behöver ändras.

Åsa Torstensson pekade på behovet av sanktioner. Jag tycker också att det är en viktig och knepig fråga. Jag ser det som självklart att den frågan kommer upp i den fortsatta diskussionen om programmet.

När det gäller GMO och grön upphandling, som Åsa Torstensson också pekade på, pågår det för närvarande parallellt med programmet ett konkret arbete i de enskilda sakfrågorna också beträffande ansvarsfrågan vid GMO-användning. Vi väntar nu på besked från kommissionen om hur man ser på frågan för framtiden.

Detsamma gäller grön upphandling där vi från svensk sida har varit väldigt aktiva inte minst i samband med den omdiskuterade upphandling som Statskontoret har gjort av datorer där det har uppstått en konflikt med kommissionen om hur långt man får gå vid grön upphandling. Inte minst de nordiska miljöministrarna har vid två tillfällen under de senaste åren skrivit till kommissionen och krävt att man öppnar upp bättre möjligheter för grön upphandling. Dessa ansträngningar kommer vi naturligtvis att fortsätta med.

Det finns, Helena Bargholtz, inte några förutsättningar för kvalificerad majoritet för en koldioxidskatt.

Anf.  70  ORDFÖRANDEN:

Då konstaterar jag att det finns stöd för regeringens här redovisade upplägg inför de fortsatta förhandlingarna i denna fråga.

Anf.  71  Miljöminister KJELL LARSSON (s):

Nästa punkt på dagordningen handlar om integrering av miljö i andra sektorer i gemenskapens strategi för hållbar utveckling, alltså miljörådets del av processen fram till Göteborgstoppmötet.

Här är det endast en lägesrapport från kommissionen och en information från ordförandeskapet om själva processen. Det finns alltså inte några ställningstaganden att diskutera med EU-nämnden i det avseendet.

Anf.  72  ORDFÖRANDEN:

Vi betraktar det då som en informationspunkt i dag och återkommer till den så småningom.

Anf.  73  Miljöminister KJELL LARSSON (s):

Då kommer vi till en punkt som handlar om förberedelserna inför världstoppmötet om hållbar utveckling år 2002, alltså tio år efter Riomötet, 30 år efter det stora miljömötet här i Stockholm. Det är ett möte som kommer att äga rum i Johannesburg.

Här handlar det om rådsslutsatser, och en kort sammanfattning av dessa är att vi pekar på behovet av regionala och nationella förberedelseprocesser. Här kommer också hållbarhetsstrategin på Göteborgstoppmötet att vara EU:s bidrag till världstoppmötet.

Vi pekar också på hur viktigt det är att man på UNEP-mötet för tre veckor sedan skapade en arbetsgrupp på hög nivå för att diskutera olika möjligheter att förstärka den globala miljöförvaltningen. I dag finns det problemet att UNEP inte är tillräckligt starkt trots att man har utvecklats ganska bra under de senaste åren.

Den finansiella situationen för UNEP är väldigt osäker. Jag tror att det är fem länder som svarar för ungefär 70 % av UNEP:s inkomster. Bland de fem länderna finns naturligtvis Sverige. Det finns också en väldig fragmentisering av de globala miljökonventionerna. Jag tror att man kan vinna mycket på en ökad samordning.

När det gäller den politiska inriktningen för det här viktiga toppmötet pekar vi på behovet av att öka den globala rättvisan. Det handlar om att skapa ett effektivt partnerskap för hållbar utveckling, att integrera politik och öka koordineringen av det internationella samarbetet, att vi ratificerar och implementerar de konventioner och protokoll som är beslutade men som ännu inte är implementerade och att vi utvecklar miljö- och utvecklingsmål för att skärpa den politiska beslutsamheten i den här framtida processen. I huvudsak är det de fyra riktlinjerna, som det fortsatta arbetet pekar på.

Anf.  74  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Det här världstoppmötet kommer nog att bli ett väldigt viktigt möte. Därför är det också viktigt med förberedelserna.

När det gäller 1992 års Riomöte var jag med lite i de diskussioner som var på vissa möten, bl.a. här uppe i riksdagen, då miljöorganisationer samlades. Då var det väl så att miljöorganisationer kunde få lite bidrag från regeringen. Man initierade debatter. Man bildade Agendagrupper och sådant. Det var ju väldigt positivt för miljödebatten här i Sverige att vi fick miljöfrågor i fokus.

Nu undrar jag om regeringen kommer att initiera något liknande inför det här världstoppmötet, så att miljöorganisationer och en intresserad allmänhet kan bidra och vara med i diskussionerna.

Anf.  75  Miljöminister KJELL LARSSON (s):

Det här är väl en fråga som Sven-Erik Sjöstrand och Carl G Nilsson kan göra upp om. Ska vi stödja NGO:er eller inte? Vi stöder ju NGO:er. Vi stöder framför allt ungdomarnas deltagande i internationellt miljöarbete.

Jag har en liten solskenshistoria från mötet i Haag. Vi stödde tre, tror jag att det var, ungdomars deltagande i mötet i Haag. Stödet bestod av ett belopp som var beräknat på normala kostnader för att de skulle kunna resa till och vistas i Haag två veckor. De här ungdomarna bestämde sig för att de skulle använda pengarna på ett hållbart sätt. De lyckades få ned 20 ungdomar till Haag för de här pengarna. Det tycker jag är en solskenshistoria.

Jag utgår från att vi kommer att diskutera och hitta möjligheter att stödja deltagande även inför Johannesburgsmötet på olika sätt.

Anf.  76  ORDFÖRANDEN:

Tack! Då konstaterar jag sammanfattningsvis att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Anf.  77  Miljöminister KJELL LARSSON (s):

Nästa punkt handlar om en orienteringsdebatt om kemikaliepolitiken, en annan av de frågor som Sverige prioriterar väldigt starkt under ordförandeskapet.

Vi har nu en proposition liggande i riksdagen från regeringen som beskriver hur regeringen vill lösa kemikaliefrågorna. Den är alltså väldigt starkt inriktad på EU, eftersom det är svårt att komma fram med ensidiga nationella åtgärder av skäl som ni alla känner till.

Nu har vi fått EU:s vitbok om kemikaliestrategin, som på många sätt stämmer ganska väl med den svenska kemikaliestrategin. Vi har ju också hela tiden haft kontakt med EU:s arbete på det här området. Generellt sett kan man dock säga att det är en svagare strategi som kommissionen nu har arbetat fram. Det gäller t.ex. att det inte klart framgår i vilken utsträckning som långlivade och bioackumulerande ämnen ska täckas av det nya systemet. Kravet på information om egenskaper omfattar inte ämnen som det säljs mindre av än ett ton per år, vilket kan vara ett problem. Vi menar också att det inte finns några sanktioner för företag som bryter mot det här. I vår strategi får företag inte sälja kemikalier om de inte lever upp till kraven på information och riskvärdering. Det är tre av de områden där det skiljer sig. Och det är naturligtvis områden där vi skulle vilja åstadkomma en skärpning av EU:s politik.

Anf.  78  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Jag har med intresse tittat lite på propositionen om den svenska kemikalielagstiftningen. Nu har jag inte läst vitboken – den fick vi här på bordet i dag. Men jag vet att våra EU-parlamentariker har läst lite av den. De har synpunkter. De säger att de är ganska kritiska till det här. Vi måste gå mycket längre. Annars blir vi som nation överkörda. Vår kemikaliepolitik här i Sverige är betydligt bättre än den föreliggande vitboken.

Att man tittar på ämnena mer i form av produktionsmängd tycker jag är lite oroande. Man måste ju ändå bedöma farligheten av ämnena. Det visar sig i den här strategin att man, om man har under 100 ton, får vänta ända till år 2012 innan man ska redovisa ämnena. Det tycker jag är rätt oroande. Vi måste kunna gå mycket längre. En liten producerad mängd på många företag kan ju ge en stor skada i samhället. Det kan vara väldigt giftiga ämnen som produceras. Ämnen kan också uppstå ofrivilligt i processer. Det sägs inte så mycket om det här, tror jag. Jag vet också att Greenpeace har framfört stor kritik mot det här och vill att EU ska gå mycket längre.

Anf.  79  CARL G NILSSON (m):

När det gäller själva handläggningsgången kan det kanske framstå som lite egendomligt att vi är beredda och också kommer att klubbfästa vår strategi i Sveriges riksdag samtidigt som Sverige som ordförandeland resonerar om en gemensam strategi. Vi kan alltså komma i den situationen att vi tvingas riva upp eller ändra vår strategi som vi nu är beredda att anta i Sverige riksdag.

När det gäller själva sakfrågan håller jag med om att det framstår som lite märkligt att kontrollen ska vara strängare ju mer ämnen man använder över ett år. Det borde ju inte vara den använda mängden som avgör vilken kontroll som ska göras utan farligheten av ämnena, tycker jag.

Anf.  80  Miljöminister KJELL LARSSON (s):

Sven-Erik Sjöstrand! Visst vill vi, som framgick av min föredragning, också gå längre än kommissionens förslag. Men vi ska samtidigt vara medvetna om att det finns väldigt stora motsättningar inom kommissionen och också mellan olika medlemsländer i synen på de här frågorna. Under de två och ett halvt åren som jag har varit miljöminister tycker jag att jag har noterat att man har blivit bra mycket mer progressiv i bedömningen av kemikaliepolitiken. Men fortfarande finns det alltså problem. Vi vet i dag inte ens om vi kan få igenom kommissionens förslag även om vi som medlemsland i EU vill gå bra mycket längre.

Carl G Nilsson! Man kan möjligen se det som en motsättning att vi lägger fast en strategi i riksdagen samtidigt som vi agerar inom EU. Men det har egentligen varit hela uppläggningen. Vi har ju velat vara väl förberedda med den svenska positionen. Vi har velat arbeta med de här kemikaliefrågorna för att kunna påverka processen inom EU. Vi har naturligtvis skickat ned Kemikalieutredningens betänkande i ett tidigt stadium till EU, både till kommissionen och till medlemsländerna, för att göra vad vi kan för att skapa ett bra beslutsläge för den här frågan under ordförandeskapet.

Sedan finns det en tanke, i varje fall hos mig, när det gäller de delar av den svenska kemikaliestrategin som vi inte kan få med EU på. Efter det att kemikaliestrategin är klar på EU-nivå måste vi göra en bedömning av vad det är av de här problemen som vi kan lösa på nationell basis. Det kan ju finnas sådana områden även om det generellt sett är väldigt svårt med tanke på frihandelsargument och annat.

Jag vill också säga till både Carl G Nilsson och Sven-Erik Sjöstrand att det, som jag pekade på, är ett problem att man har den här alltför liberala hållningen till kemikalier i små mängder som i och för sig kan vara väldigt farliga. Där vill vi alltså åstadkomma en skärpning i enlighet med den svenska kemikaliestrategin.

Anf.  81  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Jag är medveten om att miljöministern för en mer progressiv miljöpolitik och nog vill mycket mer vad det gäller kemikalierna än vad vitboken och det här handlingsprogrammet säger. Men detta är ändå ett av de verkligt viktiga prioriterade områdena under ordförandeskapet, och då är det viktigt att vi fokuserar på det.

När vi har en proposition som just nu håller på att förberedas i riksdagen som går betydligt längre i ambitionerna för att skydda befolkning och miljö är det väldigt viktigt att på samma sätt driva på även i EU, speciellt när det gäller alla de farliga ämnena. De ämnen som det tar lång tid att bryta ned ute i naturen och som byggs upp i miljön borde rimligtvis förbjudas. Det är viktigt att vi för den diskussionen. Man pratar om 30 000 kemikalier som finns i handeln. Av dem är kanske tusentals ganska giftiga. Så det är mycket att göra. Det får inte bara vara en halvmesyr. Jag hoppas att ni kan komma lite längre.

Anf.  82  ORDFÖRANDEN:

Vill miljöministern kommentera det här?

Anf.  83  Miljöminister KJELL LARSSON (s):

Jag tolkar det inlägget mer som ett stöd för våra ambitioner och ansträngningar.

Anf.  84  ORDFÖRANDEN:

Tack! Då konstaterar jag att det finns stöd för regeringens här redovisade upplägg inför de fortsatta förhandlingarna i denna fråga.

Anf.  85  Miljöminister KJELL LARSSON (s):

Nästa punkt rör klimatpolitiken och delar egentligen upp sig i två avsnitt.

Det första är en diskussion som leder till rådsslutsatser. Rådsslutsatserna innehåller en betoning av EU:s vilja att komma till avslut i de i Haag sammanbrutna förhandlingarna. Vi vet nu att nästa förhandlingsomgång kommer att äga rum de två sista veckorna i juli, alltså efter det svenska ordförandeskapet. Det minskar inte på något sätt vårt ansvar för att sköta förberedelsearbetet från EU:s sida både när det gäller att etablera EU:s egna positioner och utveckla dem när det behövs och när det gäller kontakter med andra länder och andra grupper inom klimatpolitiken. Vi säger också i rådsslutsatserna att vi vill påbörja arbetet med att ratificera Kyotoprotokollet, och vi pekar på vikten av det arbete som i dag sker i EU för att EU ska kunna nå det gemensamma målet att minska koldioxidutsläppen med 8 % 2008– 2012.

Vi kommer dessutom, frikopplat från det här, att ha en mer strategiskt begränsad diskussion omkring hur EU går vidare i de fortsatta förhandlingarna. Det handlar egentligen om vilket mandat som miljörådet vill ge till ordförandeskapet och trojkan för de fortsatta kontakterna med andra länder och andra grupper.

Anf.  86  ÅSA TORSTENSSON (c):

Jag har bara en kommentar kring detta med budgetära konsekvenser; det finns en sådan rubrik. Jag tycker att man lite ensidigt tar upp den ena sidan. Man kan lika gärna vända på perspektivet. Klimatfrågans ekonomiska konsekvenser kan bli betydande om man inte har några åtaganden. Man fångar in de kostnader som man belastar en budget med. Men när det gäller effekten av att inte göra någonting så kommer den budgetbelastningen med vändande post. När man beskriver budgetära konsekvenser hör det kanske till att det finns två sidor av samma mynt.

Anf.  87  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Jag har nästan samma fråga som Åsa Torstensson. Men jag tycker också att det är viktigt att klimatfrågan är en av de verkligt stora frågorna. Och det är viktigt att vi kan behandla den på ett ingående sätt. Konsekvenserna av t.ex. ett förändrat klimat, jorderosion och att nederbörden varierar väldigt mycket kostar samhället oerhört mycket. Och det orsakar skador på djurliv och växtlighet. Vad som händer på längre sikt vet vi inte riktigt. Men jag tycker att man måste ha en ganska radikal linje när det gäller klimatfrågor och den här sänkningen. Man borde nästan gå längre än Kyotoprotokollet. 8 % till år 2010 är egentligen inte så jätteradikalt. Vi kunde nog gå lite längre och kanske t.o.m. också ha en högre ambition till år 2050. Men det är rätt avlägset.

Anf.  88  Miljöminister KJELL LARSSON (s):

Det är alldeles klart, Sven-Erik Sjöstrand, att det vi nu gör och har förbundit oss att göra inte kommer att räcka på långt när. Det kommer att krävas betydligt större nedskärningar av utsläppen efter den första åtagandeperioden. Då kan man naturligtvis säga att vi borde ha gått längre redan nu. Det skulle finnas starka skäl till det.

Men detta var så långt man kunde komma i Kyoto. Problemet är nu inte att det är en massa länder som vill gå längre. Problemet är att det är en massa länder som vill införa olika möjligheter för att minska på det som man betraktar som en börda i detta, t.ex. ett brett användande av sänkor osv. Det är den förhandlingssituation vi befinner oss i. Det är det läget vi måste ha som utgångspunkt när vi diskuterar vilka typer av kompromisser som är de mest acceptabla från miljösynpunkt.

Åsa Torstensson har självfallet rätt. Det finns stora framtida kostnader förknippade med en fortsatt klimatförändring. De framtida effekterna, riskerna och kostnaderna finns hela tiden med när vi diskuterar klimat, även om de inte har lagts in under en rubrik, Budgetära konsekvenser.

Anf.  89  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Då konstaterar jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende. Vi går vidare till frågan om badvattnet.

Anf.  90  Miljöminister KJELL LARSSON (s):

Sverige har haft problem med ett badvattendirektiv som har varit utformat för ett EU som slutade i höjd med Skagen. Problemen har gällt både Sverige och Finland. Ett av problemen har varit att det krävs upp till 20 nya negativa prov för att uppväga ett enda positivt prov, vilket har gjort att den svenska badsäsongen i regel inte har räckt till för att man ska kunna återvinna ett badområde som har varit förlorat. Dessutom mäter man kolibakterier på ett sätt som fångar in även ett antal naturligt förekommande kolibakterier, vilket också har varit till nackdel för Sverige.

Sedan har vi så oerhört många sjöar – vi har 100 000 sjöar i Sverige – och därför är det viktigt hur man definierar badplats. Är det alla sjöar man kan bada i blir det en väldig provtagningsapparat. En del av diskussionerna inför det kommande förändrade direktivet handlar just om hur man klassificerar badplatser. Det handlar om provtagningskraven. De tankar som nu finns ligger en bra bit åt det svenska hållet. Det handlar också om vad det är för typ av föroreningar man mäter. Förhoppningsvis går det att fånga in det svenska problemet med kolibakteriemätningarna.

Det är fråga om en avvägning. Det gäller att få ett direktiv som dels garanterar bra vatten vid badplatserna, det är naturligtvis huvudskälet, dels gör det på ett sätt som också är relevant för svenska förhållanden. Vi tror att det meddelande som nu finns är en bra bit åt rätt håll.

Anf.  91  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Vi fick en redovisning på förra EU-nämndsmötet att bl.a. badvattendirektivet finns nu i domstolen. Regeringen har erkänt att det har varit fel.

Finns det verkligen resurser i kommunerna att klara av provtagningen? Har kommunerna ekonomiska möjligheter att uppfylla direktivet?

Anf.  92  Miljöminister KJELL LARSSON (s):

Vi vet inte vilka resurser som krävs eftersom vi inte vet hur den nya politiken ser ut än. Det är det vi ska diskutera. Inriktningen på meddelandet minskar trycket på kostnader på sitt sätt. Men hur slutresultatet blir går det inte att säga nu. I slutändan, om vi har fått förståelse för de svenska synpunkterna, är det naturligtvis viktigt att se till att kommunerna lever upp till detta.

Om jag inte minns fel, ligger detta inte i domstolen. Däremot har kommissionen meddelat att man har för avsikt att anmäla oss till domstolen. Det har naturligtvis lett till att vi har vidtagit en del åtgärder. Bl.a. har jag skickat ett brev till samtliga kommuner med en uppmaning att verkligen leva upp till direktiven.

Anf.  93  ORDFÖRANDEN:

Det finns väl goda möjligheter när det är ministerrådsmöten att visa kommissionärerna på våra badsjöar just nu!

Anf.  94  Miljöminister KJELL LARSSON (s):

Jag ska se till att bada med några när vi har möte i Kiruna den 30 mars. Dessutom är vi några stycken som ska sova på ishotellet, vilket ska bli en trevlig upplevelse.

Anf.  95  ORDFÖRANDEN:

I det här ärendet konstaterar jag att det finns majoritet för att fortsätta arbetet med den inriktning som regeringen här har redovisat. Då går vi över till frågan om grönbok om en integrerad produktpolitik. Punkt 10.

Anf.  96  Miljöminister KJELL LARSSON (s):

Samtliga övriga punkter på dagordningen är rena informationspunkter.

Anf.  97  ORDFÖRANDEN:

Då tar vi dem i ett sammanhang. Är det någon som har några frågor? Det är det inte. Då kan vi lämna det.

Då tackar vi för information och samråd i dag.

3 §  Rådets beslut angående säkerhetsbestämmelser för Europeiska unionens råd (fortsatt behandling)

Anf.  98  ORDFÖRANDEN:

Kan vi fatta beslut om att Bertil Wennberg från konstitutionsutskottet får delta vid denna dagordningspunkt? Svaret är ja.

Jag kan nämna en praktisk fråga. Den promemoria som det hänvisas till i det utlagda papperet på bordet har kommit via e-post till samtliga. Alla kanske inte har hunnit ta del av detta. Men promemorian finns där samt de skriftliga frågor som riktades till Regeringskansliet i början av veckan och de svar som kom in.

Alla är på plats nu som vi har bett att komma hit. Vi ska återuppta behandlingen av det ärende vi hade uppe vid vårt förra sammanträde i fredags i förra veckan. Det gäller säkerhetsbestämmelser för rådet. Vi hade då en genomgång. Vi ville ytterligare få frågan belyst innan vi tog ställning till den. Vi har i början av veckan skickat ut ett antal frågor till Regeringskansliet. Vi har fått svar på dem. Vi har fått en promemoria från Justitiedepartementet som är skriven av rättschefen. Vi har haft en beredningsgrupp i EU-nämnden i går, då bl.a. rättschefen i Justitiedepartementet var närvarande. Vi gick igenom detta ganska ordentligt. Med anledning av den diskussion vi hade i går har detta papper utarbetats, som då är förslaget till nämndens beslut.

Innan vi kommer så långt, finns det anledning att vi återigen får en föredragning av detta ärende. Samtliga ledamöter bör få en möjlighet att sätta sig in i frågan igen och få ställa frågor.

Anf.  99  Departementsrådet MÅRTEN GRUNDITZ:

Tack, herr ordförande! Jag ber om ursäkt för att några av oss var försenade. Vi hade inte nåtts av meddelandet om nya tidpunkten.

Ärendet rör rådets säkerhetsbestämmelser, som ska antas i formen av ett beslut. Bestämmelserna rör främst interna bestämmelser för skydd av information, t.ex. säkerhet, klassning, personkontroll, överföring av handlingar och information till tjänstemän.

Den första frågan som ställdes till oss från nämnden rörde rättslig grund för beslutet. Förslaget vilar på artikel 207.3, som innebär att rådet antar sina egna arbetsordningar. I den existerande arbetsordningen står att rådet ska anta regler om säkerheten.

Det är mycket tydligt att bestämmelserna inte syftar till att reglera allmänhetens tillgång till handlingar. Det regleras i stället i artikel 255. Det står i beslutet att artikel 255 och de förhandlingar som pågår för en särskild rättsakt för tillämpning av den artikeln inte påverkas av beslutet. Av samma skäl påverkas inte heller de rättsfall som för närvarande finns hos domstolen till följd av det s.k. Solanabeslutet, där Nederländerna har intervenerat.

När det gäller inverkan på medlemsstaternas regler – i vårt fall svenska regler, vilket också var en fråga från nämnden – framhäver vi i det material vi har lämnat att bestämmelserna inte är direkt tillämpliga i medlemsländerna. Det är de svenska bestämmelserna som även i fortsättningen ska utgöra grund för tillämpning av de förhållanden som regleras i beslutet. Det heter i beslutet att det räcker med att den skyddsnivå som anges i rådsbeslutet respekteras av medlemsländerna.

De handlingar som alltså omfattas av beslutet kommer regelmässigt att omfattas av sekretesslagens bestämmelser om utrikessekretess och försvarssekretess. Vi ser ingen anledning att ändra de bestämmelserna som ett resultat av beslutet. Vi har motsvarande arrangemang med Nato och VEU sedan tidigare. Det har inte lett till några inskränkningar i de svenska reglerna.

Vi fick en ny fråga av beredningsgruppen i går. Den löd: Vad händer om någon anser att en svensk myndighet skulle överträda de bestämmelser som ingår i det här beslutet? Kan då Sverige dras inför domstol?

Vi har gjort efterforskningar i materialet, och det var som Patrik Alm här vid min sida antydde i går. Frågan var uppe till behandling den 22 december i Coreper. Då begärde den brittiska delegationen ett klarläggande om att det inte var ett formellt rådsbeslut med den status som rådsbeslut har i artikel 249, utan att det var en s.k. atypisk akt – på jargongspråk kallar man detta för Beschluss.

Följden av det här är att kommissionen inte kan dra en medlemsstat inför domstol med åberopande av det beslut som vi har här framför oss. Kommissionen bekräftade vid Corepers möte den 22 december att man var införstådd med denna tolkning.

Frågan om meddelarfrihet har ställts till oss. Även där bör man uppmärksamma att det handlar om att respektera beslutet. Vi har då möjlighet att vidta lämpliga åtgärder i enlighet med våra nationella ordningar. Vi bedömer alltså att det finns ett stort utrymme för egna bedömningar av vad som krävs. Också på den här punkten har vi erfarenheter av Nato och VEU. Dessa erfarenheter ger inget stöd för att vi skulle vara skyldiga att inskränka meddelarfriheten som en anledning av det här beslutet.

Anf.  100  LARS OHLY (v):

För Vänsterpartiets del kvarstår det reservationer. När det gäller meddelarfriheten står det ju i förslaget till säkerhetsordning att generalsekreteraren, den höge representanten, är ansvarig för att utreda eller begära utredning av läckor. Källefterforskningen åligger alltså den höge representanten, i dagsläget Solana. Det här är en skrivning som, trots det som har sagts om det här beslutets tillämpning, även kan innebära efterforskning i Sverige. Det står ju att det även gäller EU-uppgifter som finns utanför generalsekretariatet eller de decentraliserade EU-myndigheterna. Det kan då gälla t.ex. EU-kommissionens kontor i Sverige eller myndigheter i Sverige som har att hantera sekretessbelagda uppgifter från rådet.

Beträffande svenska myndigheters rätt att utlämna material blir det föremål för en tolkning. Vi har nu fått höra att det inte kommer att påverka svenska regler eller svensk lagstiftning, och det är jag naturligtvis glad för. Men i och med detta beslut utfäster sig medlemsstaterna att följa dessa säkerhetsbestämmelser som bl.a. innebär att material som behandlas i dessa bestämmelser inte får utlämnas utan upphovsmannens tillstånd. Såvitt jag förstår är det då inte fråga om en tolkning, utan det är någonting som man anses ha ställt sig bakom genom ett beslut.

Dessutom finns det en bestämmelse som inte har belysts här som jag gärna skulle vilja ha en kommentar till. Det gäller högsta säkerhetsklassning för alla delar av en handling. Om vissa delar av en handling har hög säkerhetsklass kommer alla delar av handlingen att ha samma säkerhetsklass. Det är alltid högsta säkerhetsklass som gäller för helheten, även för bilagor, noter osv. Det där är inte heller helt okomplicerat, tycker jag. Det innebär att det kan finnas ett högt säkerhetsklassat material tillsammans med andra delar som har mycket lägre säkerhetsklass eller ingen säkerhetsklass alls, men där i princip hela handlingen inte kommer att kunna lämnas ut till någon del på grund av den höga säkerhetsklassningen för en del av handlingen.

Jag tycker inte att det här är en bra svensk position. Jag tycker att man skulle försöka förändra dessa delar av säkerhetsbestämmelserna. Jag ställer inte upp på det förslag till beslut som har lagts på bordet.

Anf.  101  LARS TOBISSON (m):

Efter den beredningsprocess som har varit där vi har fått utlåtanden från både UD och Justitiedepartementet och kompletterande upplysningar vid den diskussion som vi hade i går tycker jag att läget är ganska väl klarlagt. Det här är alltså ett beslut, inte en förordning, och därmed får det inte direktverkan i Sverige. Det blir en fråga för oss att behandla utifrån vår lagstiftning.

Givetvis kommer i sådana här sammanhang utrikessekretessen in. Det gör ju att vi har en vägledning i detta samtidigt som vi ska pröva från innehållsmässig synpunkt om olika grader av sekretess som har ålagts från rådssekretariatet kan vara befogad.

Det kan uppkomma kollisioner här i fortsättningen, men jag tror att det finns mindre anledning att räkna med det. Skulle motsvarande bestämmelser ha införts för kommissionens räkning och omfatta övriga pelare skulle det bli ett mycket bredare användningsområde. Då skulle problem ha kunnat uppstå.

Jag utesluter inte att vi kommer tillbaka till denna problematik, men i det här läget tycker jag inte att det finns så mycket mer att orda om detta.

Jag gjorde den reflexionen – inte för att direkt påverka mitt ställningstagande – att enligt vad Mårten Grunditz nu sade skulle man kunna bortse från risken för domstolsprövning därför att kommissionen hade konstaterat att den inte hade behörighet att föra detta till domstol.

Nu finns det väl inte så stor anledning att tro att kommissionen skulle gå in och beivra överträdelser mot säkerhetsbestämmelser som tillämpas av rådssekretariatet eller av rådet, det förefaller mig lite sökt. Men kan någon annan hävda att Sverige överträder de utfärdade föreskrifterna och därmed föra oss till domstolsprövning? Det är mera en fråga om en kompletterande upplysning.

Med detta konstaterar jag att läget är klarlagt för vår del och att vi kan ställa upp på det ställningstagande som är nedtecknat här. Man kan fråga sig om vi över huvud taget behöver skriva saker och ting, men med hänsyn till den betydelse som dessa frågor har och kanske också med hänsyn till att vi inte har någon behörig politisk företrädare här vid bordet kan det vara bra att skicka en skriftlig anvisning om våra ståndpunkter till vederbörande statsråd som har att hantera det här i samband med att det hela ska föras upp till avgörande.

Anf.  102  ÅSA TORSTENSSON (c):

Vi hade ju också en genomgång i går, och jag har studerat ytterligare med anledning av det resonemang som vi då förde.

Jag har återigen fått ett försök till förklaring till tolkningen av ordet respekteras. Då är min följdfråga: Kan vi verkligen göra en egen bedömning av hur ordet respekteras ska uttolkas?

Sedan vill jag vända mig till ordföranden. Jag tycker att det här är ett praktexempel på ett dokument som riksdagen ska göra en självständig bedömning av. Här utgår vi från departementets rättschefs tolkningar. Jag tycker att detta är ett område där vi inte klart kan säga att det tangerar en förändring av vår egen nationella lagstiftning. Därför bör detta gå till konstitutionsutskottet så att riksdagen kan göra en självständig bedömning av innehållet.

Anf.  103  ORDFÖRANDEN:

Jag ska kommentera det senare.

Anf.  104  HELENA BARGHOLTZ (fp):

Jag gör också samma bedömning som Åsa Torstensson, att den här frågan borde haft möjlighet att tas upp i konstitutionsutskottet. Min fråga är: Varför är det så bråttom? Det var den motivering som vi fick på beredningsgruppens möte i går.

Sedan undrar jag vad det här kan få för långsiktiga effekter. Tanken är att Sverige ska respektera den här lagstiftningen. Men nu finns det en särskild kommitté som tittar på vår sekretesslagstiftning över huvud taget och som ska komma med ett förslag så småningom. Säg att det leder till ökad öppenhet i förhållande till dagens sekretesslagstiftning, kan det då bli så att vi kommer på kollisionskurs med det som vi nu säger att vi ska respektera?

Jag vill gärna säga att jag känner en stor osäkerhet inför hanteringen av det här ärendet. Jag är rädd för att det kan få mer långtgående konsekvenser än vi i dag riktigt kan bedöma. Därför måste detta hanteras med stor försiktighet och omtanke.

Anf.  105  GÖRAN MAGNUSSON (s):

Det är klart att det är en stor, viktig och komplicerad fråga, men jag tycker att vi har fått en bra belysning genom olika material. Jag har också gått tillbaka för att se efter vad konstitutionsutskottet uttalade i samband med anslutningen av Sverige till Europeiska unionen – det som det refereras till i den utdelade texten. Jag känner en trygghet i att man har konstaterat att yttrandefrihetsfrågorna, meddelarfriheten och offentlighetsprincipen hanteras på en nationell nivå. Vi har också i samband med anslutningen gjort uttalanden på den här punkten.

Eftersom detta inte är en förordning utan en text som inte direkt ska tillämpas i Sverige utan att vi ska fortsätta att bedöma dessa handlingar utifrån de regler som nu gäller i Sverige och att vi inte har anledning att ändra våra regler ser jag inte att det finns skäl för att ytterligare skjuta på detta eller att motsätta sig ett beslut. Jag bedömer att man kan klara det.

Sedan har jag i och för sig inte någon invändning mot att konstitutionsutskottet i mera formell mening kan engageras i frågor av den här typen, men jag bedömer att det inte är nödvändigt i det här läget.

Anf.  106  Departementsrådet MÅRTEN GRUNDITZ:

Jag börjar med den fråga som Åsa Torstensson ställde: Kan vi göra en egen bedömning av hur ordet respekteras ska tolkas? Svaret på den är ett entydigt ja. Det är vi som gör den bedömningen.

Sedan ställdes det en fråga från Lars Ohly om meddelarfriheten och utredningen av läckor. Kanske Berndt Fredriksson kan kommentera den.

Anf.  107  Departementsrådet BERNDT FREDRIKSSON:

Om man tittar i förslaget till bestämmelse är det tydligt att det är artikel 2 som vi talar om. Artikel 2.1 anger då den höge representantens ansvar när det gäller anställda inom EU:s institution, i det här fallet rådet med avläggare, medan artikel 2.2 handlar om situationen i medlemsstaterna. Det är riktigt att när det gäller de anställda inom rådet, då är det den höge representanten som gör kontrollen. Som framgår av förslaget till bestämmelser är det nationell lagstiftning som gäller i medlemsstaterna, dvs. i Sverige tryckfrihetsförordningen och sekretesslagen.

Anf.  108  Departementsrådet MÅRTEN GRUNDITZ:

Sedan var det en fråga från Lars Tobisson om domstolsprövning: Kan någon annan än kommissionen dra ett medlemsland inför domstol? Jag vill be Patrik Alm att svara på den.

Anf.  109  Ämnessakkunnige PATRIK ALM:

Svaret är ja. En annan medlemsstat kan också initiera ett s.k. överträdelseärende vid domstolen.

Teoretiskt sett kan frågan dyka upp i en svensk domstol där domstolen ställer sig frågan om det finns någon konflikt mellan säkerhetsbestämmelserna och det svenska regelverket. I så fall kan hypotetiskt sett en fråga om förhandsavgörande ställas till EG-domstolen.

Men överträdelsetalan mot Sverige kan enbart föras av kommissionen respektive av annan medlemsstat.

Anf.  110  ORDFÖRANDEN:

Då har vi väl fått svar på de frågorna. Och vi har ju, som sagt var, fått lite kommentarer till det papper som är utlagt.

Anf.  111  LARS OHLY (v):

Jag hade en fråga om högsta säkerhetsklassning för alla delar av en handling.

Anf.  112  Departementsrådet BERNDT FREDRIKSSON:

Det jag tänker på är att man måste vara noga med att skilja mellan säkerhetsgradering och sekretessgradering. Vad de här föreskrifterna talar om är ju att man anpassar säkerhetsskyddet i den interna hanteringen till hemligheternas grad.

Vi kan dra en parallell till situationen i Sverige sådan den ser ut i Regeringskansliet. I hanteringen bestämmer man enligt sekretesslagen att det finns en sekretessbelagd uppgift i en handling. Det kan vara en enstaka mening eller bara en liten punkt. Men även om handlingen till huvuddelen är öppen hanteras den enligt den lilla del som är hemlig, eftersom man ju inte kan klippa sönder handlingen och ha den i olika skikt.

Allvarliga konsekvenser i de här sammanhangen är ju kostnader och besväret att hålla det här höga säkerhetsskyddet. I det sammanhanget är det väl också viktigt att komma ihåg den här skillnaden mellan den svenska lagstiftningen och den europeiska traditionen. I övriga länder och inom institutionerna har man ju det här tänkandet att hemligheter gäller en handling. I Sverige stipulerar ju sekretesslagen att hemligheten gäller den enstaka uppgiften. Man kan väl se att den praktiska erfarenheten visar att de här olika sekretess- eller säkerhetsklasserna som institutionerna sätter har en indirekt betydelse. När det gäller dokument som är betecknade som restricted kan man lämna ut huvuddelen, medan huvuddelen kanske är hemlig när det gäller dokument som är betecknade som confidential. Men det är ju ändå en skillnad. Det görs en individuell prövning av den enstaka uppgiften hos en svensk myndighet enligt svensk lagstiftning.

Anf.  113  LARS OHLY (v):

Då har jag bara en följdfråga som gäller bilagor som är lägre säkerhetsklassade än andra delar av handlingen. Kommer de att kunna behandlas som lägre säkerhetsklassade, eller kommer handlingen att behandlas som helhet? Låt oss säga att handlingen som helhet betecknas som top secret men en bilaga t.ex. är betecknad som restricted. Kommer då även bilagan att vara föremål för de säkerhetsbestämmelser som gäller för top secret?

Anf.  114  Departementsrådet BERNDT FREDRIKSSON:

Jag höll på att säga att det är en hypotetisk fråga; det brukar politiker säga. Men i den praktiska hanteringen säger oss erfarenheten i Regeringskansliet att det är oerhört komplicerat att skilja ut olika delar av handlingar. Vad vi nu talar om gäller alltså förvaringen, transporten och hanteringen rent allmänt. Om man har huvudhandlingen på ett ställe och bilagan på ett annat ställe blir det alltid problem när man sedan ska koppla ihop hela handlingen. Därför föreställer jag mig att den enda logiska konsekvensen är att man följer de bestämmelser som gäller för den högsta säkerhetsgraden.

Återigen blir väl problemen då mer av praktisk art. På UD har vi ju säkerhetsvalv anpassade för de högsta graderna av hemligheter, och där lägger vi alla handlingar oavsett om de är offentliga eller inte. Det är ju i det ögonblick som någon begär att få ta del av en allmän handling som vi i Regeringskansliet har anledning att pröva huruvida en handling helt eller delvis omfattas av sekretess.

Anf.  115  LARS OHLY (v):

Sista frågan gäller meddelarfriheten.

Enligt del två, avsnitt ett som hanterar generalsekreterarens, den höge representantens, ansvar ska han dessutom vara ansvarig för att begära att berörda säkerhetsmyndigheter inleder utredningar när läckor av sekretessbelagda EU-uppgifter tycks finnas utanför generalsekretariatet. Och i övriga delar av det här materialet skriver man att berörda säkerhetsmyndigheter även är nationella säkerhetsmyndigheter. Det betyder alltså att Solana kan begära att svenska säkerhetsmyndigheter ska inleda undersökningar om källor. Är det rätt tolkat?

Anf.  116  Departementsrådet BERNDT FREDRIKSSON:

Jag kan svara på en gång. Den enda rimliga tolkningen är att i Sverige gäller svensk lagstiftning. Låt oss då komma ihåg att meddelarfriheten inte är total eller absolut, utan det finns begränsningar. Det är det som regleras i 16 kap. sekretesslagen. Och detta måste tolkas på det sättet att om en svensk tjänsteman överskrider de begränsningar som gäller för meddelarfriheten i Sverige har man rätt att inleda en undersökning. Att den höge representanten finns med i bilden är väl bara en konsekvens av den här konstruktionen.

Anf.  117  GÖRAN MAGNUSSON (s):

Herr ordförande! Det gällde egentligen det som Lars Ohly tidigare talade om, den här bilagan. Men det klarades också ut. En fråga gäller förvaringen, att man håller samman handlingen. När någon frågar efter den och vill ha ut materialet görs alltså en bedömning av vad som kan lämnas ut. Det var det som var lite viktigt ur min synpunkt.

Anf.  118  ORDFÖRANDEN:

Då tror jag att de frågor som har ställts har blivit besvarade.

Vi har alltså ett förslag till beslut på bordet här. Eftersom vi inte har något statsråd eller någon statssekreterare närvarande här på grund av resor är det helt naturligt att vi formulerar ett skriftligt beslut och att vi överlämnar det till regeringen. Ni har ju redan fått en redovisning av hur det här förslaget till beslut är uppbyggt. Det bygger på den bedömning som är gjord av regeringen som vi har tagit del av. Sedan hänvisar vi till det uttalande som gjordes av riksdagen i samband med att Sverige anslöt sig till unionen, och vi delar också regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Med detta tycker jag att vi är mogna för att fatta beslut. Jag frågar då formellt nämnden om vi kan ställa oss bakom det skriftliga förslag som finns här på bordet. Svaret är ja.

Anf.  119  HELENA BARGHOLTZ (fp):

Jag deltar inte i beslutet.

(Åsa Torstensson nickar instämmande)

Anf.  120  ORDFÖRANDEN:

Ni (Åsa Torstensson och Helena Bargholtz) deltar inte i beslutet.

Anf.  121  LARS OHLY (v):

Vi skulle rösta emot om vi hade fått chansen.

Anf.  122  ORDFÖRANDEN:

Ja, men ni anmäler en reservation.

Kan vi förklara det här beslutet omedelbart justerat? Svaret är ja.

Innehållsförteckning

1 §  Sysselsättning och socialpolitik 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  2  Statsrådet MONA SAHLIN (s) 1

Anf.  3  Statsrådet INGELA THALÉN (s) 2

Anf.  4  ORDFÖRANDEN 2

Anf.  5  Statsrådet MONA SAHLIN (s) 2

Anf.  6  ORDFÖRANDEN 2

Anf.  7  Statsrådet INGELA THALÉN (s) 2

Anf.  8  LARS TOBISSON (m) 3

Anf.  9  LARS OHLY (v) 4

Anf.  10  Statsrådet INGELA THALÉN (s) 4

Anf.  11  LARS TOBISSON (m) 5

Anf.  12  LARS OHLY (v) 5

Anf.  13  Statsrådet INGELA THALÉN (s) 6

Anf.  14  ORDFÖRANDEN 6

Anf.  15  Statsrådet MONA SAHLIN (s) 6

Anf.  16  ORDFÖRANDEN 7

Anf.  17  LARS TOBISSON (m) 7

Anf.  18  ORDFÖRANDEN 7

Anf.  19  HELENA BARGHOLTZ (fp) 7

Anf.  20  ORDFÖRANDEN 7

Anf.  21  HELENA BARGHOLTZ (fp) 7

Anf.  22  LARS OHLY (v) 8

Anf.  23  ORDFÖRANDEN 8

Anf.  24  Statsrådet MONA SAHLIN (s) 8

Anf.  25  HELENA BARGHOLTZ (fp) 9

Anf.  26  Statsrådet MONA SAHLIN (s) 10

Anf.  27  ORDFÖRANDEN 10

Anf.  28  Statsrådet INGELA THALÉN (s) 10

Anf.  29  ORDFÖRANDEN 10

Anf.  30  Statsrådet MONA SAHLIN (s) 11

Anf.  31  Statsrådet INGELA THALÉN (s) 11

Anf.  32  ORDFÖRANDEN 12

Anf.  33  HELENA BARGHOLTZ (fp) 12

Anf.  34  Statsrådet INGELA THALÉN (s) 12

Anf.  35  ORDFÖRANDEN 12

Anf.  36  MARTIN NILSSON (s) 13

Anf.  37  Statsrådet MONA SAHLIN (s) 13

Anf.  38  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 13

Anf.  39  Statsrådet MONA SAHLIN (s) 13

Anf.  40  ORDFÖRANDEN 13

Anf.  41  LARS OHLY (v) 13

Anf.  42  Statsrådet MONA SAHLIN (s) 13

Anf.  43  Statsrådet INGELA THALÉN (s) 14

Anf.  44  ORDFÖRANDEN 14

2 §  Miljö 15

Anf.  45  ORDFÖRANDEN 15

Anf.  46  Miljöminister KJELL LARSSON (s) 15

Anf.  47  ORDFÖRANDEN 15

Anf.  48  Miljöminister KJELL LARSSON (s) 16

Anf.  49  ORDFÖRANDEN 16

Anf.  50  Miljöminister KJELL LARSSON (s) 16

Anf.  51  ORDFÖRANDEN 16

Anf.  52  Miljöminister KJELL LARSSON (s) 16

Anf.  53  ORDFÖRANDEN 16

Anf.  54  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 16

Anf.  55  Miljöminister KJELL LARSSON (s) 16

Anf.  56  ORDFÖRANDEN 16

Anf.  57  Miljöminister KJELL LARSSON (s) 17

Anf.  58  CHRISTINA AXELSSON (s) 17

Anf.  59  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 17

Anf.  60  Miljöminister KJELL LARSSON (s) 17

Anf.  61  CHRISTINA AXELSSON (s) 18

Anf.  62  Miljöminister KJELL LARSSON (s) 18

Anf.  63  ORDFÖRANDEN 18

Anf.  64  Miljöminister KJELL LARSSON (s) 18

Anf.  65  CARL G NILSON (m) 19

Anf.  66  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 19

Anf.  67  ÅSA TORSTENSSON (c) 19

Anf.  68  HELENA BARGHOLTZ (fp) 20

Anf.  69  Miljöminister KJELL LARSSON (s) 20

Anf.  70  ORDFÖRANDEN 21

Anf.  71  Miljöminister KJELL LARSSON (s) 21

Anf.  72  ORDFÖRANDEN 21

Anf.  73  Miljöminister KJELL LARSSON (s) 21

Anf.  74  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 22

Anf.  75  Miljöminister KJELL LARSSON (s) 22

Anf.  76  ORDFÖRANDEN 22

Anf.  77  Miljöminister KJELL LARSSON (s) 22

Anf.  78  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 23

Anf.  79  CARL G NILSSON (m) 23

Anf.  80  Miljöminister KJELL LARSSON (s) 23

Anf.  81  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 24

Anf.  82  ORDFÖRANDEN 24

Anf.  83  Miljöminister KJELL LARSSON (s) 24

Anf.  84  ORDFÖRANDEN 24

Anf.  85  Miljöminister KJELL LARSSON (s) 25

Anf.  86  ÅSA TORSTENSSON (c) 25

Anf.  87  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 25

Anf.  88  Miljöminister KJELL LARSSON (s) 25

Anf.  89  ORDFÖRANDEN 26

Anf.  90  Miljöminister KJELL LARSSON (s) 26

Anf.  91  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 26

Anf.  92  Miljöminister KJELL LARSSON (s) 26

Anf.  93  ORDFÖRANDEN 27

Anf.  94  Miljöminister KJELL LARSSON (s) 27

Anf.  95  ORDFÖRANDEN 27

Anf.  96  Miljöminister KJELL LARSSON (s) 27

Anf.  97  ORDFÖRANDEN 27

3 §  Rådets beslut angående säkerhetsbestämmelser för Europeiska unionens råd (fortsatt behandling) 28

Anf.  98  ORDFÖRANDEN 28

Anf.  99  Departementsrådet MÅRTEN GRUNDITZ 28

Anf.  100  LARS OHLY (v) 29

Anf.  101  LARS TOBISSON (m) 30

Anf.  102  ÅSA TORSTENSSON (c) 30

Anf.  103  ORDFÖRANDEN 31

Anf.  104  HELENA BARGHOLTZ (fp) 31

Anf.  105  GÖRAN MAGNUSSON (s) 31

Anf.  106  Departementsrådet MÅRTEN GRUNDITZ 32

Anf.  107  Departementsrådet BERNDT FREDRIKSSON 32

Anf.  108  Departementsrådet MÅRTEN GRUNDITZ 32

Anf.  109  Ämnessakkunnige PATRIK ALM 32

Anf.  110  ORDFÖRANDEN 32

Anf.  111  LARS OHLY (v) 32

Anf.  112  Departementsrådet BERNDT FREDRIKSSON 32

Anf.  113  LARS OHLY (v) 33

Anf.  114  Departementsrådet BERNDT FREDRIKSSON 33

Anf.  115  LARS OHLY (v) 33

Anf.  116  Departementsrådet BERNDT FREDRIKSSON 34

Anf.  117  GÖRAN MAGNUSSON (s) 34

Anf.  118  ORDFÖRANDEN 34

Anf.  119  HELENA BARGHOLTZ (fp) 34

Anf.  120  ORDFÖRANDEN 34

Anf.  121  LARS OHLY (v) 34

Anf.  122  ORDFÖRANDEN 34