1 § Ekofin

Statssekreterare Karin Rudebeck

Rapport från ministerrådsmöte den 2 juni 2004

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 5 juli 2004

Anf. 1 VICE ORDFÖRANDEN:

Välkommen till EU-nämnden. Jag ber att få gå igenom den blå dagordningen. Punkten 2 är godkännande av A-punktslistan. Jag föreslår att vi avslutar med A-punkterna, och vi går nu in på punkten 3, som heter Ordförandeskapets arbetsprogram.

Jag tar tillbaka. Jag ber att statssekreteraren tar återrapporten från den 2 juni först. Varsågod.

Anf. 2 Statssekreterare KARIN RUDEBECK:

Tack. Ni har fått en mötesrapport i era handlingar. Om ni har några frågor ska jag försöka svara på dem.

Anf. 3 VICE ORDFÖRANDEN:

Det finns inget som statssekreteraren vill lyfta fram i den återrapporten?

Anf. 4 Statssekreterare KARIN RUDEBECK:

Det enda som var lite olöst var skattepaketet. Jag kan återrapportera att det gällde tidtabellen för skattepaketet. Man skulle komma överens om när det skulle träda i kraft. Nu är utgångspunkten att Schweiz behöver mer tid för ett formellt fastställande och att tidpunkten för ikraftträdande blir den 1 juli 2005.

Anf. 5 VICE ORDFÖRANDEN:

Om det inte finns några frågor lägger vi den återrapporten till handlingarna.

Vi går in på dagens föredragningslista. Vi går till punkten 3, Ordförandeskapets arbetsprogram.

Anf. 6 Statssekreterare KARIN RUDEBECK:

Det finns bilagt i det material vi har fått utsänt. Ni kan se att det är en sedvanlig presentation av det inkommande ordförandeskapet och prioriteringarna för Ekofinrådet.

Jag tycker att den största förtjänsten med programmet är att man avstår från att driva inhemska frågor och helt tydligt koncentrerar sig på att föra dagordningen framåt. Man lyfter fram fem frågor som man vill prioritera inom Ekofinrådets område. Vissa av frågorna som lyfts fram berör inte enbart Ekofinrådet utan de gäller också andra råd. Men i det här sammanhanget finns det Ekofinrådsaspekter på dessa frågor.

Det är regelförenklingar för företag. Det nya finansiella perspektivet inom Agenda 2007. Det är kampen mot terrorism, särskilt åtgärder mot finansiering av terrorism. Lagstiftning inom finansmarknadsområdet och genomförande av den lagstiftning som har antagits. Lagstiftning inom skatteområden.

Vi ställer oss bakom prioriteringarna. En del av frågorna behandlas också inom andra rådsformationer, men Ekofinrådet har viktiga aspekter som bör behandlas inom Ekofinrådets ram. Vi uppfattar också att planerna för lagstiftningsarbetet på skatte- och finansmarknadsområdena är ambitiösa och relevanta. Vi ställer oss bakom det holländska programmet.

Anf. 7 LENNART HEDQUIST (m):

Ordförande! Det är en sak som inte uttryckligen nämns bland punkterna men som står angivna under Other issues. Det är tillämpningen av tillväxt- och stabilitetspakten och diskussioner kring dess framtida utformning.

Vi vet alla att Nederländerna var det land som mest bestämt hävdade tillämpningen av stabilitetspakten. Vi har från vårt håll i EU-nämnden tidigare framfört att Sverige borde ha anslutit sig helt och fullt till den holländska inställningen. Nederländerna kan på det viset sägas vara en vän till den svenska inställningen att det är viktigt att hålla på tillväxt- och stabilitetspaktens regler så länge de finns. Sedan kan man alltid diskutera den slutliga utformningen framöver. Jag vill bara framföra att vi förutsätter att Sverige under det nederländska ordförandeåret backar upp den nederländska inställningen till stabilitetspakten.

Anf. 8 BÖRJE VESTLUND (s):

Ordförande! Tack, statssekreteraren. Vi har i och för sig inte hunnit diskutera detta så mycket eftersom det har varit sommar och vi har kanske inte förberett allt i detalj. Men jag hickade till lite grann när jag läste den kommenterade dagordningen. Det är vagt skrivet om att man noterar saker och ting. Vi har haft en bred majoritet i EU-nämnden om stabilitetspakten, precis som Lennart Hedquist nämnde. Men den gäller också Lissabonstrategin. Det har varit de frågor som vi hårdast har drivit från Sverige. Vi ställer upp på de frågor som ordförandeskapet föreslår, men det måste vara så att den svenska ståndpunkten är att både stabilitetspakten och Lissabonstrategin är de viktigaste frågorna för Ekofinrådet även under det här ordförandeskapet och det här arbetsprogrammet. Det går inte att ta bort i det här sammanhanget. Det är därför jag är så förvånad. Jag utgår från att det möjligen är en vag skrivning i det här papperet, och Sverige kan i det här sammanhanget vara tydligare på rådet.

Anf. 9 MARGARETA ANDERSSON (c):

Ordförande! Jag har också synpunkter på att Lissabonstrategin har kommit i skymundan. Lissabonstrategin är så grundläggande för många områden. Det gäller både ekonomiska frågor men också arbetsmarknadsfrågor och företagsfrågor. De finns med här, nämligen att reducera de administrativa bördorna.

Men det är bara en detalj. Vart har allt tagit vägen i fråga om det stora området och den halvtidsöversyn som ska ske nästa år?

Anf. 10 Statssekreterare KARIN RUDEBECK:

Vi håller helt med om att både pakten och Lissabonstrategin är grundläggande fundamentala frågor som vi vill lägga ned mycket arbete på. Jag och Jens Henriksson var i Holland i måndags och diskuterade ordförandeprogrammet. Det var helt klart att de kommer att lägga stor vikt vid båda frågorna. Vad jag förstår är det mer taktiska överväganden att man inte har fört in det så tydligt i handlingsprogrammet. Där har man tagit fram vissa utmejslade frågor som man vill ge prioritet. I botten ligger stabilitetspakten och uppföljningen av Lissabonstrategin. Kokrapporten är viktig när det gäller uppföljningen av Lissabonstrategin. Vi fick klart för oss att man kommer att använda den mycket i arbetet, och man kommer att försöka ta upp en förhandsdiskussion i informella Ekofin. Det är inte så att Holland och Sverige har olika uppfattning i frågorna. Det skulle vara förvånansvärt om vi hade det.

När det gäller pakten har vi i mångt och mycket samma uppfattning som Holland. Men det finns olika aspekter på detta som inte har lagt sig. Vi vill ha en mer fortsatt öppen diskussion kring detta och återkomma till frågan. Det finns en aspekt där Holland och vi inte har samma uppfattning som är klart redan nu, nämligen domstolens roll. Det är min uppfattning att vi där inte kommer att enas.

Anf. 11 VICE ORDFÖRANDEN:

Ni skriver själva från Finansdepartementets sida att ni är förvånade över att stabilitetspaktens framtida tillämpning inte tas upp och att förberedelserna inför halvtidsöversynen av Lissabonstrategin inte tas upp. Särskilt i ljuset av den diskussion som har varit tvärs över bordet är frågan: Kommer Sverige att ta upp det som ni tycker inte tas upp av holländarna i deras programförklaring, nämligen just stabilitetspakten och Lissabonstrategin? Kommer ni vid mötet att ta upp de synpunkter som till exempel Börje Vestlund och Lennart Hedquist har tagit upp här vid sammanträdet?

Anf. 12 LENNART HEDQUIST (m):

Ordförande! Det är väsentligt att man tar tag i frågorna kring stabilitetspakten i den situation där det finns en uppenbar risk att man håller på att erodera den. Där har Nederländerna varit ett land i EU som har hållit mest bestämt på att dess regler ska tillämpas. Det känns angeläget att den svenska regeringen ger Nederländerna sitt stöd. I vilken utsträckning avser man att göra det redan inledningsvis?

Inom parentes kan man säga att Sverige är utanför EMU:s tredje steg i och med att vi inte har gått över till att införa euron som valuta i Sverige. Samtidigt är det alldeles uppenbart att om Sverige, och den svenska opinionen, ska bli sådan att man ska ansluta sig till eurosamarbetet vill man se att det inte sker en erodering av stabilitetspakten. Därför kan man säga att det ur svensk synpunkt är viktigt att så sker, men det är också viktigt för hela projektet att man visar att man inte avser att erodera tillämpningen på sådant sätt att den får de negativa verkningarna. Det är förmodligen för åtminstone vissa nya EU-länder viktigt.

Anf. 13 Statssekreterare KARIN RUDEBECK:

Givetvis kommer vi att ta upp frågorna och markera att vi lägger stor vikt vid dem. Vad jag ville säga med mitt tidigare inlägg är att jag inte ser någon konflikt mellan Hollands planering under sitt ordförandeskap och vår tydliga vikt vid frågorna.

Anf. 14 VICE ORDFÖRANDEN:

Då sammanfattar jag att det finns en majoritet för regeringens upplägg, men att det också finns en majoritet för att regeringen tydligare och mer precist ska hävda stabilitetspakten och Lissabonstrategin vid mötet.

Då går vi vidare till nästa punkt, nämligen Genomförande av stabilitets- och tillväxtpakten. Jag föreslår att vi tar alla de tre streckpunkterna i ett sammanhang. Det här är en beslutspunkt.

Anf. 15 Statssekreterare KARIN RUDEBECK:

Det här kommer att vara huvudpunkten på mötet nu på måndag. En viktig del i detta är att man ska granska samtliga nya medlemsländers konvergensprogram. Sex av de nya länderna har ett underskott som överstiger 3 %. Därför måste rådet ta ställning till om man ska sätta i gång förfarandet vid alltför stort underskott också för de sex länderna.

Det är tydligt, och det framgår av det material ni har fått, att startpositionen för de nya medlemsländerna varierar mycket. Till exempel samtliga de tre baltiska länderna har ett offentligt underskott som understiger 3 % medan flera andra ligger kring 5 %. Sedan har vi Malta och Tjeckien som är extremfall med underskott på över 10 %. När det gäller Tjeckien verkar det ligga engångsfaktorer bakom det höga underskottet 2004 … De kommer ned redan 2004. Det är för 2003 som det ligger engångsfaktorer bakom det stora underskottet.

I programmen förutsätter man en reducering av underskotten, men med olika hastighet. Det är bara Cypern och Malta som planerar att få ned underskottet under 3 % redan år 2005. Det skulle normalt enligt de regler som finns i stabilitets- och tillväxtpakten krävas när man har ett så stort underskott.

Jag menar att den olika takten i att komma ned till ett underskott under 3 % är något som vi inte bara får acceptera utan som vi ser som ett vettigt sätt att hantera integreringen av de nya medlemsländerna. Vi måste ta hänsyn till de speciella förutsättningar som råder i de här länderna. Pakten ger tillräcklig flexibilitet för att tillåta en sådan tolkning. Precis som kommissionen föreslår bör vi slå fast att det för dessa länder föreligger speciella omständigheter som motiverar en mer utdragen anpassningsperiod. Sådana speciella omständigheter är bland annat att tidigare planekonomier ofta har ett betydande investeringsbehov och att nivån på underskotten i många fall är sådan att en väldigt snabb anpassning ter sig orimlig utifrån andra aspekter.

Jag tycker också att det är viktigt att komma ihåg att en lite mildare behandling var precis vad de gamla medlemsländerna krävde av varandra innan de hade tagit sig ned under 3 % och de var med på den så kallade svarta listan.

Självklart är sunda offentliga finanser viktigt för samtliga medlemsländer, men paktens tidsgränser har aldrig varit tänkta att gälla för den situationen utan för att hantera fall då medlemsländer bryter 3-procentsgränsen utifrån en mer balanserad situation. Det är vägen till denna balanserade situation som vi diskuterar för de nya medlemsländerna. Den synen reflekteras i utkasten till rådets yttranden och rekommendationer, som vi även i övrigt ställer oss bakom. Det gäller regeringens syn på hur man ska fasa in de tio nya medlemsländerna.

Ska jag gå vidare till Grekland och Italien?

Anf. 16 VICE ORDFÖRANDEN:

Vi gör halt där. Finns det några frågor beträffande de nya medlemsländerna?

Anf. 17 KARIN THORBORG (v):

Startpositionen varierar, men gemensamt för alla är att de har en sämre ekonomi än de gamla 15 länderna. I fråga om mildare behandling måste man naturligtvis ta hänsyn till de speciella omständigheterna. Men hur pass tillåtande kommer EU att vara mot ekonomins utveckling i dessa länder? Det går inte att tvinga fram en ny stabil EU-nivåmässig ekonomi utan att det blir stora uppoffringar för människorna i dessa länder. Hur lång tid kan länderna få på sig att utveckla ekonomin? Vad kan vara rimligt? Vad är Sveriges inställning?

Anf. 18 LENNART HEDQUIST (m):

Positionen att man i det här avseendet får vara lite flexibel, beroende på att utgångsläget varierar mycket, kan vara rimlig. Däremot är det lika rimligt att ha en mycket aktiv uppföljning så att man kan säkerställa att utvecklingen går åt rätt håll och att man har möjligheter att ge lämpliga råd och riktlinjer om man ser att det går i annan riktning.

Man gör reflexionen när man läser handlingen att det är en stor skillnad på vissa av länderna. Det som lyfts fram lite i handlingarna är den särställning som Estland har. Estland har haft och har en snabb utveckling av BNP, har en låg skuldsättning och – som de redovisar – fortsatta goda utsikter. Egentligen kan man säga att exemplet Estland – de relaterar ofta till det tidigare exemplet Irland – visar hur snabbt utvecklingen kan gå om man kommer på rätt köl. I den meningen kan man säga att lyfta fram Estland som ett slags benchmark inte är fel.

Anf. 19 Statssekreterare KARIN RUDEBECK:

När det gäller den tid som är rimlig för länderna att fasa in i det makroekonomiska ramverket, har grundinställningen varit att förlita sig mycket på deras egna program. Vi har tittat på programmen, och vi har tyckt att de har varit rimliga. Alla tio länderna har en hög ambition i det avseendet. Kommissionens utgångspunkt, som vi ställer oss bakom, är att det är deras program som ligger till grund för hur man bedömer tidsutdräkten. I praktiken innebär det för vissa länder fram till 2007–2008 för att komma i fas.

När det gäller Lennart Hedquists fråga är det självklart med en noga uppföljning av de nya medlemsländerna liksom för de gamla medlemsländerna. Vi betonar i många olika sammanhang att uppföljning är ett strategiskt instrument för att få hela EU-politiken att fungera. Det gäller inte bara pakten.

När det gäller Estlands framgångar håller jag med Lennart Hedquist. Vi jobbar på att mera titta på regionen kring Östersjön. Vi ska starta ett utredningsprojekt där vi jämför vad det finns för tillväxtkrafter i de enskilda länderna och att använda dem som benchmarks i en dialog där vi har med alla länderna kring Östersjön. Det är ett projekt som vi sätter i gång i höst och som ska avrapporteras ungefär ett år senare. Jag håller med om att det är ett viktigt sätt att arbeta och att det är en intressant utveckling i Estland.

Anf. 20 VICE ORDFÖRANDEN:

Det är viktigt att göra två distinktioner. Den ena är mellan Cypern och Malta å ena sidan och de andra länderna å den andra sidan. Cypern och Malta är gamla marknadsekonomier. Där bör man i större utsträckning kunna ha vanliga kriterier. Kommissionen har en detaljerad rekommendation beträffande de andra fyra länderna, det vill säga de gamla kommunistländerna.

Den andra distinktionen är att Polen ur EU:s synpunkt är ett stort land. Vad som händer på Malta och Cypern kan man cyniskt säga är viktigt för dem, men det är inte så viktigt för EU eftersom de länderna är så små. Däremot vad som händer i Polen är viktigt för hela EU liksom för Sverige som grannland. Det vore viktigt om Sverige inte minst tog fasta på och yttrade sig beträffande den polska situationen. Den är faktiskt ett viktigt svenskt intresse.

Finns det fler frågor och synpunkter? Vill statssekreteraren kommentera ytterligare?

Anf. 21 Statssekreterare KARIN RUDEBECK:

Nej. Jag tror att jag har sagt det som jag känner är rimliga svar på era frågor. Jag hoppas att jag har svarat på era frågor.

Anf. 22 VICE ORDFÖRANDEN:

Då går vi vidare till Grekland.

Anf. 23 Statssekreterare KARIN RUDEBECK:

Grekland är i ett mer problematiskt läge. I det grekiska fallet föreligger snarast försvårande omständigheter när det gäller att landet riskerar att passera 3-procentsgränsen. Dels har den statistiska rapporteringen varit undermålig, och det föreligger en tydlig risk för att utfallet kommer att revideras upp ytterligare när nya utfallssiffror presenteras i september. Dels har det underskott som nu konstaterats uppkommit under en period av hög tillväxt, och samtidigt har man inte förmått få ned den stora offentliga skulden. Därför är vår bedömning att underskottssituationen bör åtgärdas så snart som möjligt. Regeringen avser därför ställa sig bakom utkastet till rekommendation.

Jag vill här passa på att också lyfta fram att det i utkastet riktas en särskild rekommendation om att åtgärda den bristfälliga statistiksituationen. Det är någonting som vi från svensk sida har drivit i det förberedande förhandlingsarbetet.

Anf. 24 VICE ORDFÖRANDEN:

Då går vi vidare till Italien.

Anf. 25 Statssekreterare KARIN RUDEBECK:

När det gäller kommissionens rekommendation om att dela ut en så kallad tidig varning till Italien valde rådet vid sitt möte i maj att avvakta med det beslutet. Skälet var de italienska försäkringarna att man skulle presentera åtgärder som gjorde en tidig varning inaktuell. Det har förekommit tidigare när vi har diskuterat Italien och Italiens underskott att de tyr sig till engångsåtgärder sent i processen. Det är den metoden man vill använda sig av nu också. Så här långt har man trots allt inte redovisat några sådana åtgärder.

Vi har fått rapporter från italienskt håll om att regeringen trots allt ämnar presentera åtgärder. Jag har också hört att man ska ha regeringssammanträde i Italien på lördag för att få fram de åtgärderna. Men man måste ifrågasätta om tiden räcker till för en tillräcklig noggrann utvärdering av de förslag som kommer från Italien. Regeringens ståndpunkt är därför att det ska väldigt mycket till för att man denna gång ska avstå från att utdela en tidig varning till Italien.

Anf. 26 LENNART HEDQUIST (m):

I departementets promemoria skriver man: ”Samtidigt kan det inte uteslutas att den italienska regeringen, inför hotet om en tidig varning, presenterar sådana åtgärder att rådet väljer att hålla inne varningen för tillfället.” Nu hörde vi statssekreteraren säga ungefär samma sak. Man kan tyda skriften så att de skulle presentera sådana åtgärder att rådet bedömer dem som olämpliga men av den anledningen håller inne varningen. Det kan vara olämpligt på olika sätt.

Som gammal kommunstyrelseordförande vet jag att man ibland lägger ut ramar men att sedan kommunal nämnd eller förvaltning presenterar sådana olämpliga åtgärder för att hålla ramen att man till slut inser att man får lov att ge någon form av dispens från ramen. Min fråga när jag läser detta är närmast: Är det sådana olämpliga åtgärder i Italien att det påverkar de andra länderna? Eller är det att man kommer fram med åtgärder som mer liknar bokföringsfiffel? Vad är det för typ av åtgärder som avses egentligen?

Anf. 27 MARGARETA ANDERSSON (c):

Man kan också fundera lite grann på de tidigare händelserna. Det har blivit politiska strejker och annat i Italien. Finns det sådana orosmoment också i diskussionerna? Är det därför som regeringen kommer så sent med de åtgärder man tänker vidta?

Om jag har tolkat diskussioner och sådant rätt handlar det mycket om ganska genomgripande reformer som behövs bland annat av pensionssystemet och andra saker som tar ganska lång tid. Det kräver dessutom ganska stora uppoffringar för att man ska komma till rätta med de finansiella problemen i Italien. Hur ser statssekreteraren på den diskussionen?

Anf. 28 Statssekreterare KARIN RUDEBECK:

När det gäller olämpliga åtgärder är det inte i första hand att vi är oroliga för att Italien skulle vidta åtgärder som får negativa effekter för omvärlden. Det är mer att de är lite mer bokföringsaktiga åtgärder och inte reella neddragningar. Det är ställningstagandet till om åtgärderna är olämpliga eller inte.

En annan fråga är om åtgärderna är tillräckliga eller inte. Eftersom det inte finns något program från Italien än är det omöjligt för oss att bedöma det i det här läget. I praktiken kommer bedömningen av Italiens föreslagna åtgärder, om de nu kommer, att i första hand diskuteras i eurogruppen. Sedan kommer frågan upp i hela Ekofinrådet. Där kan vi säga vad vi tycker. Men det får begränsad effekt om vi har en annan uppfattning än eurogruppen.

När det gäller Margareta Anderssons frågor om bevekelsegrunderna för den italienska regeringens politik eller brist på politik kan jag inte ge något fullständigt svar. Det är klart att det krävs åtgärder inte minst på pensionssidan som är långsiktiga och tar tid att få genomslag. Men det är som jag ser det ingen ursäkt för att inte starta arbetet. Det är inte politiskt så lätt för dem att genomföra det. Men det har det inte varit för andra länder heller där man ändå har lyckats.

Vår grundläggande inställning är att en viktig förutsättning för den ekonomiska politiken är att man har en hyfsad makroekonomisk finansiell stabilitet.

Anf. 29 VICE ORDFÖRANDEN:

Det är väl så som statssekreteraren säger att i praktiken kommer frågan att avgöras kvällen innan bland euroländerna, där Sverige inte är med. Nu hör vi här – och det är också er egen hållning – en ganska djup skepsis mot de eventuella sena italienska förslagen till åtgärder. Sverige har en skeptisk hållning till det och är ganska tveksam till hela upplägget.

Hur kommer ni att kommunicera den svenska hållningen? Ni gör väl det i förväg så att några av de länder som tillhör eurogruppen känner till den svenska hållningen och eventuellt kan referera den vid sammanträdet? Hur gör ni?

Anf. 30 Statssekreterare KARIN RUDEBECK:

Det är ett möte med den ekonomiska och finansiella kommittén på morgonen. Den har ett extramöte på morgonen. Där kommer frågan att diskuteras, och där kommer vi att föra fram vårt ställningstagande.

Anf. 31 VICE ORDFÖRANDEN:

Det är inte så att frågan diskuteras bara bland euroländerna innan Sverige kommer i spel, så att säga?

Anf. 32 Statssekreterare KARIN RUDEBECK:

EFK-mötet kommer före eurogruppens möte.

Anf. 33 LEIF BJÖRNLOD (mp):

Innebär den tidiga varningen att man sätter någon bortre tidsgräns? Finns det något slags skiss på vilket tidsutrymme man ger Italien för att rätta till detta?

Anf. 34 Statssekreterare KARIN RUDEBECK:

Det finns en bortre tidsgräns. Jag måste få lite hjälp av mina medarbetare så att jag inte snubblar i svaret. Rekommendationen är att man ska vidta åtgärder motsvarande 0,5 % av BNP redan under 2004 för att inte passera gränsen 3 %.

Anf. 35 VICE ORDFÖRANDEN:

Jag finner att det finns en majoritet för regeringens position beträffande frågorna om genomförande av stabilitets- tillväxtpakten, punkten 4.

Vi går vidare till punkten 5, Bekämpningen av finansieringen av terrorism.

Anf. 36 Statssekreterare KARIN RUDEBECK:

EU:s samordnare för kampen mot terrorism råkar vara en holländare, Gijs de Vries. Han kommer att ge en muntlig orientering om den verksamhet som han planerar med speciell betoning på de områden som är relevanta för Ekofinrådet. Ni har fått hans skriftliga underlag.

Nu på måndag är det fråga om information. Man kan se dagordningspunkten som en upptakt inför höstens arbete med de olika delfrågorna. Till dem hör ökat internationellt samarbete med tredjeländer, åtgärder för att på ett effektivt sätt kunna frysa tillgångar och framtagande av ett nytt direktiv mot penningtvätt och terroristfinansieringen.

Europeiska rådet antog i mars en deklaration om åtgärder mot terrorism i syfte att förbättra EU:s förmåga att effektivt förhindra och bekämpa terrorismen. Från svensk sida har vi en generellt positiv inställning till förslagen som omnämns. Vi har också själva varit aktiva på området inte minst genom att vi har haft ordförandeskapet i FATF. Nu går det över till Frankrike. Men det innebär inte att vi nedprioriterar vårt arbete på området.

Vi har verkat för att ta fram nya regelverk som förhindrar penningtvätt och terroristfinansiering. Sverige välkomnar också arbetet med att ytterligare skärpa åtgärderna mot penningtvätt och terroristfinansiering genom det förslag till nytt penningtvättsdirektiv som kommissionen förutskickat. Det är viktigt att riktlinjerna som FATF har tagit fram som gäller penningtvätt och terroristfinansiering införlivas inom EU.

Vi ser samarbetet med tredjeländer och regionala organisationer utanför EU som väldigt viktigt för att uppnå goda resultat i kampen mot penningtvätt och terroristfinansiering.

Det finns en fråga där vi inte går riktigt i takt med Holland. Det gäller ett förslag som innebär en ny EG-förordning om tullkontroller mot penningtvätt som sedan ett par år varit föremål för behandling i rådsarbetsgruppen. I det holländska arbetsprogrammet framgår att ärendet är högt prioriterat. Ärendet har legat på is under en längre tid bland annat på grund av en blockerande minoritet, och Sverige ingår i den blockerande minoriteten.

Vi har två skäl för att blockera det. Det ena är att vi inte ser att EU har formell kompetens för att genomdriva ett sådant förslag. Det andra är att vi anser att det är viktigt att vi får någon form av skärpt gränskontroll men att man kanske inte i just det här förslaget uppnår det syfte vi vill uppnå.

Anf. 37 LENNART HEDQUIST (m):

Man kan ha förståelse för att man måste klara ut de rent formella möjligheterna i nuvarande rättsordning och om den eventuellt måste justeras. Men sedan kommer man också in på sakinnehållet i förslaget.

För egen del tycker jag inte att det är så märkvärdigt. Om man åker utanför EU och åker in till ett EU-land och har med sig vissa varor måste man deklarera dem, till exempel spritdrycker eller annat. Har man inte gjort det kan man bli ertappad av tullen. Om man i stället kommer med en hel kappsäck fylld med dollarsedlar och inte har anmält det i förväg skulle tullen kunna göra den typen av stickkontroller på motsvarande sätt. Det finner jag inte så märkvärdigt. Det är alldeles uppenbart att det handlar om någon form av olaga införsel av sedlar eller värdepapper.

Jag kan förstå de formella invändningarna som man möjligen kan ha innan man klarar ut om det ligger inom kompetensen eller om den måste ändras. Men varför skulle man i sak tycka illa om detta förslag? Har Sverige någon anledning att försöka blockera att man kommer vidare i sak för att åstadkomma den enligt min mening relativt passande kontrollen?

Anf. 38 KARIN THORBORG (v):

Vi är som bekant motståndare till terroristlistan som sådan över huvud taget och får se det här programmet i ljuset av det. Huvudproblemet är som jag ser det att göra gränsdragningen mellan de verkliga terroristerna och andra vanliga människor som kanske bara har åsikter som inte stämmer överens med en sittande regering.

Finns det något i programmet och i dokumentet som varnar för övertramp eller som garanterar att vanliga människor inte blir klassade som terrorister och får sina tillgångar frysta? Det har funnits exempel på det. Det jag tänker på är rättssäkerheten för människor i det här fallet. Kommer regeringen att ställa krav på att rättssäkerheten skrivs in eller diskuteras i samband med programmet?

Anf. 39 VICE ORDFÖRANDEN:

Får jag bara nämna i anslutning till det att antiterrorismsamordnarens dokument har skickats ut på mejl. Jag tror att det möjligen kan behandla något av det Karin tar upp men inte nödvändigtvis besvara det.

Anf. 40 HILLEVI LARSSON (s):

Det är något liknande om penningtvätt som har behandlats av Europaparlamentet. Jag vet inte om det är samma förslag som har kommit från kommissionen. Om jag inte minns fel har Europaparlamentet med bred majoritet antagit förslaget. Då kan det kanske finnas ett ytterligare tryck i frågan. Sedan är det mycket möjligt att det inte finns rättslig grund och att det inte fungerar i praktiken.

Däremot tycker jag att det är en bra idé att försöka komma åt penningtvätt inte minst genom tullsamarbetet. Även om det inte går i denna form är det en viktig fråga att arbeta vidare med. Det gäller terrorister som försöker tvätta sina pengar. Men det handlar även om skattebrott och de brottssyndikat som sysslar med droghandel, trafficking och så vidare. De försöker tvätta sina pengar på det sättet.

Det står i papperen att man hoppas att det efter utvidgningen inte längre ska finnas en blockerande minoritet i den här frågan. Beror det i så fall på att alla de nya länderna kommer att stödja förslaget och att Sverige med det fåtal länder som inte stöder det blir så få att man inte längre tar hänsyn till vad vi tycker? Hur bedömer man det?

Anf. 41 SONIA KARLSSON (s):

Jag vill bara understryka lite i polemik mot Lennart Hedquist att i vanliga fall brukar vi vara ganska noggranna med att det ska finnas rättslig grund och höra till gemenskapen. Om detta nu inte gör det tycker jag ändå att det finns skäl att ifrågasätta förslaget.

Anf. 42 LENNART HEDQUIST (m):

Mitt inlägg skulle inte tolkas så att jag hoppade över den rättsliga grunden. Man kan ändå ha en åsikt i själva sakfrågan huruvida det är en lämplig åtgärd. I den mån det inte finns en rättslig grund får man i så fall åstadkomma att den finns på plats så snart som möjligt.

Anf. 43 VICE ORDFÖRANDEN:

Får jag försöka att precisera åsiktsutväxlingarna lite grann. Skulle regeringen önska att man skulle skaffa sig en rättslig grund för att vidta den här typen av åtgärder?

Anf. 44 Statssekreterare KARIN RUDEBECK:

Först och främst är det som Lennart och Sonia säger. Vi ser det som en viktig förutsättning att det finns en rättslig grund, och den rättsliga grunden existerar inte.

Nästa fråga är den som vice ordföranden ställer. Skulle vi vilja ha en rättslig grund så att förslaget blir möjligt? Där vågar jag inte svara för hela regeringen. Jag kan inte riktigt säga att vi har diskuterat det i grund.

Min spontana reaktion, och den får ni ta för vad den står för, är att precis som Hillevi Larsson sade är det viktigt att vi går vidare med fungerande åtgärder för förhindra penningtvätt, brottslig hantering av pengar på olika sätt eller att pengar används i brottsligt syfte.

Min personliga reflexion är att just förslaget att alla ska fylla i en deklaration på en papperslapp att man inte för över mer pengar än 15 000 euro kanske inte är den mest effektiva åtgärden. Där måste vi diskutera mer inom regeringen för att ta ställning till själva sakfrågan och om vi kan komma fram med andra mer konstruktiva förslag.

Det vi har diskuterat är givetvis att tull och polis tillsammans ska få en större roll också när man för över pengar över gränser.

När det gäller ytterligare preciseringar av dessa frågor skulle jag vilja ta hjälp av sakkunniga som jag sitter omringad av här runt bordet. Jag skulle vilja be att Nina Tornberg tar upp de frågor som gäller terroristlistan.

Anf. 45 Ämnessakkunniga NINA TORNBERG:

När det gäller terroristlistan inom EU är möjligheten att skilja ut de så kallade verkliga terroristerna mot andra människor baserad på de kriterier som finns fastlagda i den gemensamma ståndpunkten som är regelverket för terroristlistan. Där värnar Sverige ständigt och håller hårt på att kriterierna ska tillämpas strikt. Det är en sak.

Sedan är frågan hur vi tar hand om rättsäkerhetsaspekterna i stort. Rättssäkerheten är en oerhört viktig fråga för Sverige som vi värnar i alla sammanhang. Vi har fått gehör bland annat i deklarationen som Europeiska rådet antog efter attackerna i Madrid för att det är viktigt med respekten för de mänskliga rättigheterna, individens rättigheter och rättsstatsprinciperna.

Det finns också skrivningar i detta dokument från EU-samordnaren om att alla åtgärderna ska baseras på FN:s principer och på grundläggande principer om individens rättigheter. Det är givetvis någonting som Sverige kommer att fortsätta värna i sammanhangen.

Anf. 46 VICE ORDFÖRANDEN:

Finns det ytterligare synpunkter? Jag lämnar ordet till kanslichefen ifråga om den rättsliga grunden.

Anf. 47 Kanslichefen INGRID LARÉN MARKLUND:

Jag har bara en reflexion. Den rättsliga grunden i det här fallet är avhängig av att det som föreslås är den typ av rättsakt som är en förordning. Det här rör, som framgår av regeringens faktapromemoria, brottsbekämpning. Rättslig grund finns då att besluta om till exempel rambeslut enligt föreskrifterna i tredje pelaren. Man kan kanske tänka sig en kombination av förordning och rambeslut i tredje pelaren liksom man, när det gäller terroristbekämpning, har en kombination av förordning och gemensamma åtgärder enligt andra pelaren. Det är kanske så man får lägga upp det om man ska finna en rättslig grund.

Anf. 48 VICE ORDFÖRANDEN:

Det här är en presentation. Det är inget beslut som ska fattas. Jag sammanfattar det på det sättet.

Vi går vidare till punkten 6, Internationella redovisningsstandarder. Kommer den att tas upp?

Anf. 49 Statssekreterare KARIN RUDEBECK:

Troligen kommer den att tas upp. Det är den information vi har nu. Det är för er ingen ny fråga, och det är samma fråga som är utestående.

Det gäller framför allt IAS 39. Läget är så att de generella internationella redovisningsstandarderna ska enligt en förordning tillämpas i koncernredovisning i europeiska börsnoterade företag från 2005. De nya standarderna har utarbetats av en privaträttslig internationell organisation. De ska formellt godtas av kommissionen efter konsultation med medlemsstaterna.

Det här arbetet skulle vara färdigt redan förra året. Förseningen beror främst på kritik mot de standarder som reglerar redovisningen av finansiella instrument, i synnerhet IAS 39. De har därför omarbetats kraftigt. Men vissa medlemsstater är fortfarande tveksamma till den nuvarande versionen av IAS 39. Vissa medlemsstater är om jag förstått det rätt framför allt Frankrike.

Den här frågan har diskuterats flera gånger tidigare. Vi i Sverige har uttryckt vår kritik mot att processen har tagit så lång tid, i synnerhet därför att det skapar stor osäkerhet för de företag som berörs. Om man dessutom nu inte lyckas enas om att godkänna alla standarder kommer vi att bli lämnade med ett ofullständigt regelverk vid årsskiftet. Det skulle vara till ytterligare skada för trovärdigheten för strategin på redovisningsområdet och i förlängningen också för övergripande strävanden mot finansiell integration.

Vi kommer att verka för att återstående standarder, inklusive IAS 39, godkänns så snart som möjligt. Men nu på måndag är det bara en informationspunkt.

Anf. 50 MARGARETA ANDERSSON (c):

Vad är det för kritik som Frankrike riktar mot IAS 39, som tydligen bär emot så enormt?

Anf. 51 Statssekreterare KARIN RUDEBECK:

Det är hur man ska värdera de finansiella instrumenten. Vad man vill komma mot är att de värderas enligt ett verkligt värde, ett marknadsvärde, medan man tidigare har haft någon form av bokfört värde på de finansiella instrumenten. Fransmännen är rädda för konsekvenserna av att gå över till den mer verklighetsanpassade redovisningen.

Anf. 52 VICE ORDFÖRANDEN:

Jag sammanfattar då att det finns ett stöd för regeringens upplägg av diskussionerna.

Vi kommer till punkten Övriga frågor. Finns det någon övrig fråga, statssekreteraren?

Anf. 53 Statssekreterare KARIN RUDEBECK:

Inte som vi har fått någon information om ännu.

Anf. 54 VICE ORDFÖRANDEN:

Finns det någon A-punktslista?

Anf. 55 Statssekreterare KARIN RUDEBECK:

Nej.

Anf. 56 VICE ORDFÖRANDEN:

Då är vi klara. Vi tackar statssekreteraren och medhjälpare för att ni har kommit hit. Tack så mycket och trevlig sommar.

Innehållsförteckning

1 § Ekofin 1

Anf. 1 VICE ORDFÖRANDEN 1

Anf. 2 Statssekreterare KARIN RUDEBECK 1

Anf. 3 VICE ORDFÖRANDEN 1

Anf. 4 Statssekreterare KARIN RUDEBECK 1

Anf. 5 VICE ORDFÖRANDEN 1

Anf. 6 Statssekreterare KARIN RUDEBECK 1

Anf. 7 LENNART HEDQUIST (m) 2

Anf. 8 BÖRJE VESTLUND (s) 2

Anf. 9 MARGARETA ANDERSSON (c) 3

Anf. 10 Statssekreterare KARIN RUDEBECK 3

Anf. 11 VICE ORDFÖRANDEN 3

Anf. 12 LENNART HEDQUIST (m) 3

Anf. 13 Statssekreterare KARIN RUDEBECK 4

Anf. 14 VICE ORDFÖRANDEN 4

Anf. 15 Statssekreterare KARIN RUDEBECK 4

Anf. 16 VICE ORDFÖRANDEN 5

Anf. 17 KARIN THORBORG (v) 5

Anf. 18 LENNART HEDQUIST (m) 5

Anf. 19 Statssekreterare KARIN RUDEBECK 5

Anf. 20 VICE ORDFÖRANDEN 6

Anf. 21 Statssekreterare KARIN RUDEBECK 6

Anf. 22 VICE ORDFÖRANDEN 6

Anf. 23 Statssekreterare KARIN RUDEBECK 6

Anf. 24 VICE ORDFÖRANDEN 7

Anf. 25 Statssekreterare KARIN RUDEBECK 7

Anf. 26 LENNART HEDQUIST (m) 7

Anf. 27 MARGARETA ANDERSSON (c) 7

Anf. 28 Statssekreterare KARIN RUDEBECK 8

Anf. 29 VICE ORDFÖRANDEN 8

Anf. 30 Statssekreterare KARIN RUDEBECK 8

Anf. 31 VICE ORDFÖRANDEN 8

Anf. 32 Statssekreterare KARIN RUDEBECK 9

Anf. 33 LEIF BJÖRNLOD (mp) 9

Anf. 34 Statssekreterare KARIN RUDEBECK 9

Anf. 35 VICE ORDFÖRANDEN 9

Anf. 36 Statssekreterare KARIN RUDEBECK 9

Anf. 37 LENNART HEDQUIST (m) 10

Anf. 38 KARIN THORBORG (v) 10

Anf. 39 VICE ORDFÖRANDEN 10

Anf. 40 HILLEVI LARSSON (s) 10

Anf. 41 SONIA KARLSSON (s) 11

Anf. 42 LENNART HEDQUIST (m) 11

Anf. 43 VICE ORDFÖRANDEN 11

Anf. 44 Statssekreterare KARIN RUDEBECK 11

Anf. 45 Ämnessakkunniga NINA TORNBERG 12

Anf. 46 VICE ORDFÖRANDEN 12

Anf. 47 Kanslichefen INGRID LARÉN MARKLUND 12

Anf. 48 VICE ORDFÖRANDEN 12

Anf. 49 Statssekreterare KARIN RUDEBECK 12

Anf. 50 MARGARETA ANDERSSON (c) 13

Anf. 51 Statssekreterare KARIN RUDEBECK 13

Anf. 52 VICE ORDFÖRANDEN 13

Anf. 53 Statssekreterare KARIN RUDEBECK 13

Anf. 54 VICE ORDFÖRANDEN 13

Anf. 55 Statssekreterare KARIN RUDEBECK 13

Anf. 56 VICE ORDFÖRANDEN 14

Fredagen den 2 juli 2004

EU-nämndens uppteckningar