Fredagen den 19 november 2004

EU-nämndens uppteckningar 2004/05:10

1 §  Allmänna frågor och yttre förbindelser inklusive försvarsfrågor

Utrikesminister Laila Freivalds

Återrapport från ministerrådsmöte den 2 november 2004

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 22 november 2004

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Jag förklarar härmed mötet öppnat. Vi hälsar utrikesministern med medarbetare välkomna!

Vi börjar med en återrapport från ministerrådsmötet den 2 november.

Anf.  2  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Större delen av mötet den 2 november ägnades åt att förbereda Europeiska rådets möte den 4–5 november.

Under den inledande lunchen diskuterades Mellanöstern och Irak. Solana presenterade en handlingsplan för EU:s Mellanösternpolitik. Nämnden har fått den planen. Den består av förslag till praktiska åtgärder på både kort och lång sikt. Åtgärderna rör fyra områden: säkerhet med fokus på stöd till den palestinska civilpolisen, en palestinsk politisk reformagenda, palestinska val och en ekonomisk återhämtning. Ett nära samarbete med USA ses som en förutsättning för framgång. Mellanöstern ska åter hanteras i samband med lunchen på måndag, så jag återkommer till det ärendet.

I fråga om Irak diskuterade vi innehållet i det paket som EU skulle presentera för premiärminister Allawi. Paketet innehåller bland annat finansiellt och personellt stöd till Irak för förberedelser av de val som man väntar ska hållas där i januari. Vidare beslutades att i slutet av november skicka ett expertteam till Irak för att inleda planeringen för en eventuell integrerad mission. Den ska vara till stöd för polis, rättsstat och den civila administrationen. Det finns även planer på att i framtiden ingå ett avtal mellan EU och Irak för att främja politiskt samarbete och handel.

Efter lunchen diskuterades EU:s relation till Sudan. Vi enades om slutsatser som bekräftade EU:s fortsatta beslutsamhet att upprätthålla det politiska trycket på Sudans regering, liksom förstås de andra parterna i konflikten.

Även beredskapen att införa sanktioner omnämndes, och vi underströk att EU ska vara berett att stödja den utvidgade Afrikanska unionens mission med finansiellt, logistiskt och materiellt stöd, men också i form av militära observatörer om så skulle behövas eller önskas.

På dagordningen stod även förberedelser av EU–Ryssland-toppmötet i Haag, som då planerades till den 11 november. Medlemsstaterna gav sitt stöd till ordförandeskapets linje att hålla samman de fyra handlingsplanerna för samarbete med Ryssland i ett enda paket, och vi enades om att vänta med att anta paketet om centrala frågor i EU:s intresse inte kunde lösas fram till toppmötet. Sedan blev det ju uppskjutet och äger rum den 25 november, kan jag lägga till.

Övriga frågor som diskuterades var EU:s stöd till den nya presidenten Abdullahi Yusuf i den kommande transitionsregeringen i Somalia.

Belgiens utrikesminister rapporterade om sitt besök i Storasjöregionen, och den portugisiske utrikesministern efterlyste EU:s engagemang för stabiliteten i Guinea-Bissau.

Sist på dagordningen stod Vitryssland. Man konstaterade att parlamentsvalet och folkomröstningen varit en stor besvikelse. Jag återkommer också till den frågan.

Anf.  3  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Tack för redogörelsen! Jag skulle vilja fråga om utrikesministern har några ytterligare kommentarer om det uppskjutna EU-toppmötet mellan EU och Ryssland, någon personlig reflexion. Var det här att överreagera? Rysslands förklaring verkade ju lite svag, tycker jag, nämligen att EU inte var så att säga fullsatt beträffande kommissionen än. Har utrikesministern något att kommentera med anledning av att Ryssland agerade så som man gjorde?

Anf.  4  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Det var i och för sig inte en orimlig invändning från Rysslands sida. Man ville veta hur den kommission ser ut som sedan kommer att fortsätta arbetet. Från EU:s sida var det ingen nackdel att något skjuta på det hela eftersom det fortfarande inte var klart med alla de fyra områden som vi diskuterade. Det var ju också en kort förskjutning man gjorde, till den 25 november.

Anf.  5  ORDFÖRANDEN:

Då godkänner vi rapporten.

Vi går då in på ministerrådsmötet. Där har vi A-punktslistan. Jag föreslår att vi tar den sist, som vanligt, så att alla hinner läsa igenom den. Den finns utdelad på bordet.

Finns det något att säga om resolutioner, yttranden och beslut?

Anf.  6  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Jag har inga kommentarer.

Anf.  7  ORDFÖRANDEN:

Då går vi vidare till punkt 4, Europeiska rådet den 16–17 december.

Anf.  8  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Ordförandeskapet har föreslagit att Europeiska rådets möte den 16–17 december behandlar utvidgningen, kampen mot terrorism, det finansiella perspektivet, EU:s narkotikastrategi för 2005–2012, yttre förbindelser och vissa övriga frågor. Det framgår av det första utkastet till kommenterad dagordning som ordförandeskapet skickade ut nyligen. Det har ju nämnden fått.

Vi har inga invändningar mot den uppläggningen och de dagordningspunkter som ordförandeskapet föreslår.

Som ni sett är ordförandeskapets första textutkast mycket kortfattat, och det kommer i flera avseenden att behöva utvecklas. Vid rådsmötet på måndag förutses en inledande diskussion om uppläggningen, och ärendet kommer upp igen sedan vid GAERC-mötet den 13–14 december.

Narkotikastrategin behandlas i RIF-rådet och har dragits här i nämnden, såvitt jag förstår.

Utvidgningsfrågorna, särskilt Turkiet, kommer att stå i fokus vid decembermötet. Regeringen anser att Europeiska rådet i december bör besluta om att inleda förhandlingar med Turkiet.

Europeiska rådet angav i juni att förhandlingarna med Kroatien kunde inledas i början av 2005, men samtidigt inskärptes kravet att Kroatien måste fortsätta samarbeta fullt ut med tribunalen. Mot den bakgrunden kommer Carla del Pontes rapport till säkerhetsrådet den 23 november att tillmätas mycket stor betydelse.

Vi anser vidare att beslut om förhandlingsavslut med Bulgarien och Rumänien bör tas, dock förutsatt att alla förhandlingskapitel är färdigförhandlade då.

I enlighet med vad som angavs vid Europeiska rådets möte i juni förväntas decembermötet också följa upp genomförandet av handlingsplanen mot terrorism. Det är bra att kampen mot terrorism på det här sättet ges fortsatt hög prioritet vid Europeiska rådets möten, anser vi.

En del av de aktuella utrikespolitiska frågor som ordförandeskapet förutser kommer att tas upp vid toppmötet gäller Iran, Sudan och fredsprocessen i Mellanöstern. Jag återkommer till dem separat inför måndagens möte. Det gäller också det finansiella perspektivet.

Anf.  9  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Vad jag förstod vill utrikesministern återkomma om det finansiella perspektivet på en särskild punkt. Däremot är det nu vi diskuterar utvidgningen inför toppmötet. Vi kommer väl också att ha ytterligare någon EU-nämnd dessförinnan, men jag tror inte att vi har diskuterat det här tillsammans efter det att kommissionens förslag har lagts fram. Därför har jag några frågor om Turkiet.

Jag tycker att det utrikesministern säger är helt rätt: Vi vill besluta att inleda förhandlingar med Turkiet. Jag har också förstått på statsministern att Sveriges regering är emot det som antyds av kommissionen, nämligen att en förutsättning är att det är permanenta undantag för den fria arbetskraftens rörlighet. Jag skulle vilja ha det bekräftat.

Min andra fråga gäller tidtabellen. Man säger nu att man vill inleda förhandlingar, men hur tänker den svenska regeringen: När ska dessa förhandlingar inledas?

Jag vill också fråga om de resonemang som nu förs i olika medlemsländer om att det ska vara någon typ av förhandlingar som inte har något klart slut eller mål och syfte. Man försöker tala om en open-ended process, nästan gränsande till att den ska vara never-ending. Det skulle vara intressant att höra några betraktelser om detta från utrikesministern.

Det är väl så att Bulgarien är helt färdig medan det är Rumänien som ligger efter. Sverige har ju tidigare i utvidgningen sagt att vi inte ska koppla ihop länder, utan var och en ska bedömas på sina egna meriter. Det gäller ju i allra högsta grad också Turkiet, för övrigt. Men här finns ju en risk att det blir förskjutningar om Rumänien inte så att säga lyckas hinna ifatt. Jag skulle bara vilja ha någon kommentar om detta.

Vad gäller Kroatien tycker jag att det är en helt rimlig ståndpunkt som den svenska regeringen intar.

Anf.  10  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag tänker också ta upp frågan om utvidgningen, och jag tänker då fokusera på Turkiet. Vi är positiva till att inleda förhandlingar med Turkiet. Turkiet måste naturligtvis ha samma rättigheter som andra i denna process. Men man måste också ställa krav på Turkiet. Jag vill fråga – nu nämnde inte utrikesministern det – på vilket sätt man tänker lyfta upp MR-perspektivet i relation till Turkiet.

Jag ser flera problem med Turkiet. Det gäller hur man behandlar minoriteterna – kurderna är en av dem – men också annat agerande, till exempel relationen mellan militären och staten. Bara för två år sedan var den väldigt tveksam. Hur tittar man på militärens ställning i Turkiet?

Det gäller också frågan om att man på senare tid har börjat begära kurder utlämnade till Turkiet. Vi hade en turkisk delegation här på besök nyligen, och när jag frågade om varför man gör detta sade de att de har upptäckt att de kan jobba internationellt, så nu utnyttjar de Interpol och försöker ta tag i alla personer som de tidigare haft som misstänkta. Ett exempel som Sverige har varit involverat i gäller ju den svensk-kurdiska person i Estland som Turkiet begärde utlämnad. Att man gör det här gör mig väldigt orolig också beträffande på vilka grunder man begär de här personerna utlämnade. Det är uppenbarligen så att man har samma syn på de här kurderna som man har haft i 20 års tid, eftersom man begär dem utlämnade på grund av 15–20 år gamla uppgifter. I fallet med svensk-kurden i Estland var det ju så att han hade friats i Sverige – han har ju ansetts inte vara skyldig till det Turkiet anklagade honom för – och nu startar man en process för att få dessa personer utlämnade. Det gäller andra kurder, och det kommer att ske framöver. Man jobbar med det nu.

Den här typen av MR-frågor måste lyftas fram, och jag vill gärna att utrikesministern förklarar hur man kommer att lyfta fram den typen av frågor.

Anf.  11  BJÖRN HAMILTON (m):

Diskussionen om Turkiet och Turkiets involvering i EU har ju hittills egentligen bara handlat om mänskliga rättigheter och sådana saker. Det är naturligtvis oerhört viktigt, och där har ju Turkiet fortfarande en väg att gå. Men det är ju också viktigt att de här förhandlingarna upptas så att man inte isolerar Turkiet. Då kan situationen där nere förmodligen bli värre än vad den är i dag.

Jag skulle vilja få en synpunkt, inte på MR-situationen i Turkiet utan på den ekonomiska situationen i Turkiet. Det är ju inte bara MR-frågor som styr om Turkiet kan bli medlem i EU, utan det är ju även ekonomin. Har man rest i Turkiet, som jag har gjort några gånger, upplever man ändå en väldig skillnad mellan öst och väst i form av ekonomisk utveckling. Har man från regeringens sida gjort någon form av bedömning av realismen utifrån det ekonomiska perspektivet och hur lång tid det kan ta för Turkiet att uppnå EU-standard så att säga eller att uppnå konvergensvillkoren och så vidare så att man kan vinna inträde?

Sedan tycker jag att det är på tiden att vi börjar tala om inte bara att Turkiet behöver EU utan även att EU faktiskt behöver Turkiet. Jag tror att Turkiet i förlängningen är en väldig tillgång för hela gemenskapen.

Anf.  12  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Först tar jag upp Gunilla Carlssons frågor om Turkiet. Nej, vi tycker inte att man ska permanenta undantag vad gäller den fria rörligheten. Det är naturligtvis en bedömning man måste göra av när det är möjligt att införa fri rörlighet i förhållande till Turkiet. Att redan nu, innan vi ens har påbörjat medlemskapsförhandlingarna, utgå ifrån att fri rörlighet aldrig skulle kunna inträda i förhållande till ett land som man ändå kan tänka sig blir medlem tycker vi är fel utgångspunkt.

När ska förhandlingarna inledas då? Ja, vår utgångspunkt är att det ska ske så snart som möjligt. Det återstår fortfarande för Turkiet att införa en del av de lagar som kommissionen har ställt upp såsom ett krav, en första etapp så att säga i det hela. Men så snart det har skett tycker vi att förhandlingar måste inledas. Däremot är det omöjligt att bedöma hur lång tid det sedan tar innan man kan avsluta förhandlingarna. Det får naturligtvis vara en öppen fråga.

Rumänien frågade Gunilla Carlsson också om. Ja, vi är lite bekymrade över att det har gått lite trögt för Rumänien att genomföra alla de åtgärder som måste vara klara. Nu är det ju i och för sig fortfarande tid kvar, så det är möjligt att Rumänien hinner om man anstränger sig här nu. Jag sökte faktiskt min kollega i Rumänien i går och kommer också att försöka i dag att få kontakt med honom för att diskutera just den frågan. Vi tycker nämligen att det är lite oroande som det ser ut nu. Vår ambition är ändå att både Bulgarien och Rumänien ska kunna behandlas parallellt. Men det hänger på Rumänien självt.

Yvonne Ruwaida tog upp MR-frågorna när det gäller Turkiet, och de är naturligtvis centrala i allra högsta grad, inte minst när det gäller minoritetsfrågorna. Det här är också något som kommissionen lyfte fram i sin rapport, och det är en fråga som vi ägnar mycket stor uppmärksamhet.

De särskilda förhållanden som finns i Turkiet – militärens ställning och statsförvaltningens ställning på olika sätt – är också en betydelsefull fråga när det gäller Turkiet, för det har väldigt mycket att göra med Turkiets möjligheter att inte bara ändra sin lagstiftning utan också säkerställa att den blir implementerad. Det är där vi ser vissa problem, men de finns i alla länder. Det är i och för sig något som vi har upplevt med alla nya medlemsstater. Det andra ledet i genomförandet av förändringar, nämligen implementeringen, är det som är svårast att göra, för det kräver så mycket av förändringar i själva myndighetsstrukturerna. Det gäller inte minst Turkiet med tanke på dess i vissa avseenden mycket speciella tradition. Det är alltså en fråga som kommer att vara väldigt mycket i fokus i förhandlingarna med Turkiet.

När det gäller utlämnanden handlar det naturligtvis om att göra individuella prövningar. I den typen av ärenden kan man inte ha något generellt beslutande, utan man måste göra en bedömning av varje enskilt fall. Det är självklart så att vi samarbetar med Turkiet i de avseenden som vi anser att vi kan göra det, men i slutändan gör Sverige sina egna bedömningar när det gäller utlämnande eller avvisning av människor.

Björn Hamilton tar upp ekonomin. Det är inget tvivel om att det är väldigt stora skillnader i levnadsstandard och ekonomiska möjligheter i olika delar av Turkiet, men det är ju inte heller någon ovanlig situation när det gäller ansökarländerna. Samma sak gällde många av de nya medlemsstaterna. Det är mycket stora skillnader mellan landsbygd och stat och mellan olika regioner. Det kommer naturligtvis att ta tid att utjämna de skillnaderna, men det är ju en del av själva Europaprojektet: att arbeta för att utjämna skillnader mellan länder och mellan regioner i länderna. Konvergensvillkoren är ju inget krav för medlemskap, utan det är ju en senare fråga för utveckling av det ekonomiska samarbetet.

Anf.  13  ORDFÖRANDEN:

Då konstaterar jag att det finns ett stöd för regeringens upplägg inför de fortsatta förhandlingarna.

Vi går över till punkt 5, Finansieringsramen för 2007–2013.

Anf.  14  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Jag tycker att ordförandeskapet gör ett bra arbete med det finansiella perspektivet. Jag har givit upp och får väl kalla det för finansiellt perspektiv, fast jag tycker att det är en högst egendomlig svensk nyskapelse! Men man slåss förgäves ibland.

Ordförandeskapets upplägg tar på ett, tycker vi, konstruktivt sätt till vara de olika åsikterna bland medlemsstaterna. Målsättningen är att man vid Europeiska rådet i december ska anta gemensamma principer och riktlinjer för den fortsatta processen. Jag välkomnar också ordförandeskapets försök att summera diskussionerna i Coreper och ad hoc-grupperna så här långt. Jag har inga starka invändningar mot det som står i ordförandeskapets framstegsrapport, men vi tycker att det är viktigt att komma ihåg att rapporten är ordförandeskapets egen rapport, och den sker på deras eget ansvar.

Diskussionen den här gången ska fokuseras på budgeten för EU:s utrikespolitik. Regeringen vill se en ökad förenkling i budgetstrukturen, en bättre samverkan mellan utrikespolitikens olika delområden, mer transparens och en tydlig fattigdomsbekämpning. Regeringen kan tänka sig att satsa ytterligare resurser på EU:s yttre förbindelser jämfört med dagens nivå, om än inte lika mycket som kommissionen föreslår. Men en ökning förutsätter naturligtvis att omfördelning sker, framför allt på sammanhållningspolitikens område, så att vi kan hålla oss inom ramen för en totalbudget på högst 1 % av EU:s BNI.

Anf.  15  CECILIA WIGSTRÖM (fp):

Jag tänkte fråga utrikesministern om budgeten för det utrikespolitiska området. Avser regeringen att göra någonting för att stärka EU:s insatser österut? Nu har jag inte siffrorna i huvudet, men när man jämför hur mycket EU i dag satsar på Tacisprogrammen mot de nya grannländerna och Ryssland med vad man har inom Medaprogrammen för Medelhavsländerna ser man att det är en stor skillnad. Jag tror att ungefär tre gånger så mycket pengar satsas på Medaprogrammen om man tittar per capita. Min fråga till utrikesministern är alltså om ni tänker föra fram från regeringens sida att EU bör satsa mer österut.

Anf.  16  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Vår uppfattning är ju att ENP-programmet måste vara balanserat. Det återstår därför att se hur det här kan säkerställas.

Anf.  17  ORDFÖRANDEN:

Då konstaterar jag att det finns ett stöd för regeringens upplägg inför de fortsatta förhandlingarna.

Vi går över till punkt 6 om Cypern.

Anf.  18  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Punkten om Cypern utgår.

Anf.  19  ORDFÖRANDEN:

Då går vi in på yttre förbindelser. Har vi en dubbel föredragning där på andra punkten, ESFP?

Anf.  20  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Just det. Men jag börjar med att utrikesministrarna i anslutning till rådsmötet kommer att hålla en konferens om utvecklingen av den civila kapaciteten för krishantering inom ramen för den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken. Utrikesministrarna förväntas bekräfta åtaganden inom de existerande fyra prioritetsområdena polis, stärkande av rättsstaten, civil administration och räddningstjänst, och man kommer också att välkomna nya åtaganden från de nya medlemsländerna.

Utöver det här förväntas utrikesministrarna enas om att etablera två nya kapacitetsområden: en kapacitet att genomföra civila observatörsinsatser samt upprättandet av en pool av stabsexpertfunktioner till fältkontoren för EU:s särskilda representanter.

En deklaration kommer att antas av ministrarna som en A-punkt.

Utöver det här har jag inför konferensen skrivit ett brev till mina kolleger där jag pläderar för att unionen borde ha samma höga ambition på den civila sidan som på den militära. Konkret föreslår jag att EU ska upprätta civila snabbinsatsgrupper, grupper som ska kunna sändas ut med varsel på fem–tio dagar till krishärdar utanför EU:s gränser. Det här är givetvis ett koncept som det behövs mer tid för att utveckla. Jag förutser inte att ett beslut om inrättande kommer att ske, men förhoppningsvis får vi tillräckligt stöd för den här tanken för att fortsätta utveckla den här idén.

Anf.  21  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Låt mig börja med det brev som vi har fått utsänt. Jag tycker att det ligger helt i linje med vad EU behöver utveckla. Det är ett bra initiativ. Men det reser förvisso frågor om nationella insatser och förmåga att fylla upp inte bara med poliser utan med det som vi ibland kanske känner att vi saknar i Sverige – så kallad management för hur man ska samordna myndigheter. Det gäller då bara i Sverige, och om man dessutom ska åta sig de olika strukturerna inom EU är det en gigantisk uppgift redan administrativt sett. Vi har inte ens kommit så långt i Sverige. Det finns en utredning nu om Munckrapporten som visar på hur svårt det är att samordna myndigheter i mycket av civil krishantering och när det händer saker.

Samtidigt tror jag att Sverige har kommit en bit på väg. Det ligger också i linje med de erfarenheter som vi har gjort bland annat i Afghanistan. Det kanske inte är just militär som behövs, men det behövs någonting som kanske inte är polis eller militär, utan någonting annat som patrullerar gator och torg och skapar stabilitet och en känsla av trygghet.

Jag tycker att detta är ett bra initiativ. Jag önskar att utrikesministern och regeringen återkommer så att vi kan få en bredare diskussion i Sverige om vad det också förutsätter för att vi själva ska fylla upp våra egna kapacitetshål i vårt land så att man kan känna trygghet här. Men det gäller också hur det hela skulle kunna utvecklas. Jag tycker att det var intressanta tankegångar.

Jag antar att det är bättre att vi tar det som gäller de andra kapacitetsbristerna i kommande samråd, med statssekreterare Hjelm.

Anf.  22  ORDFÖRANDEN:

Det här gäller punkt 2.1.

Anf.  23  KARIN THORBORG (v):

Jag håller med om att det är de civila kapaciteterna för krishantering som man ska koncentrera sig på.

Jag har läst brevet. Det finns ju inga detaljer om hur det går till, men jag undrar om ministern i sammanhanget ska lyfta fram kvinnornas roll i krishanteringen. Det kanske är något som vi från Sverige kan bidra med.

Anf.  24  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Jag är glad för stödet för idén. Jag tror att det här på något vis är en svensk fråga – vårt behov av att se att kriser också måste hanteras på andra sätt än via militära medel. Att utveckla EU:s förmåga att snabbt sätta in en civil snabbinsatsstyrka kan leda till att man kanske inte ens behöver militära insatser i efterhand. Man kanske kan hantera det på annat sätt för att i tid stävja en negativ utveckling.

Vi kommer att fortsätta att fördjupa oss i frågan och se vad det kräver, och vi kommer att ha anledning att återkomma till nämnden med redovisningar av det.

Jag tycker att Karin Thorborgs påpekande om kvinnor är rätt. Det är en fråga som vi har lyft fram i andra sammanhang. Det har i och för sig då gällt de militära sammanhangen och betydelsen av ett genderperspektiv. Vi har haft en viss framgång med det just när det gäller det militära området. Jag tar gärna till mig uppmaningen att fundera över detta även i det civila sammanhanget. Det är ju helt klart att både kvinnor såsom involverade i en konflikt och kvinnor såsom delaktiga i att lösa den är en viktig aspekt.

Anf.  25  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt vad avser punkt 2.1.

Vi går över till punkt 3 – Fredsprocessen i Mellanöstern.

Anf.  26  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Det nya palestinska ledarskapets första och främsta utmaning är naturligtvis att hålla samman det palestinska samhället och undvika sönderfall och interna maktstrider. Här har naturligtvis också Israel ett stort ansvar. Det är viktigt att Israel agerar på ett sätt som inte underminerar det nya ledarskapets folkliga stöd och legitimitet till exempel genom att inte fortsätta med militäraktioner i Gaza, utomrättsliga avrättningar och annat sådant. Vi tycker att det är positivt att det palestinska ledarskapet har utlyst val till den 9 januari, det vill säga inom de 60 dagar som den palestinska grundlagen föreskriver.

Vi tror att det är betydelsefullt att ett folkligt förankrat ledarskap kommer på plats både för sammanhållningen i det palestinska samhället och för försöken att återuppliva fredsprocessen.

Sverige och EU kommer att göra vad vi kan för att stödja förberedelserna för val. Men Israel måste också hjälpa till, bland annat genom att lätta på rörelserestriktionerna på Västbanken och Gaza så att ordentliga valkampanjer kan genomföras.

Solanas handlingsplan, som presenterades i GAERC den 4 november, är utgångspunkten för EU:s ansträngningar nu och de närmaste månaderna. Planen innehåller en lista på genomförbara palestinska reformåtgärder, på vad EU kan göra för att stödja de åtgärderna och på vad som kan förväntas av Israel.

I nästa steg ska EU ta ett helhetsgrepp på de stora slutstatusfrågorna. I handlingsplanen är det tre områden som är föremål för omedelbara åtgärder från EU:s sida. Det är det palestinska presidentvalet, förbättring av säkerheten och finansiellt stöd till den palestinska myndigheten. Sverige anser att hela planen ska genomföras, men särskilt viktigt är det att stödja de palestinska valen. Kommissionen förbereder en europeisk insats, och Sverige står redo att bidra till den på det sätt som kan bli aktuellt. Det kan till exempel vara genom observatörer eller andra personella resurser av något slag.

Anf.  27  CECILIA WIGSTRÖM (fp):

Det är oerhört viktigt att EU nu engagerar sig i fredsprocessen i Mellanöstern. Den handlingsplan som Solana har tagit fram är ett tecken på att EU tänker göra det.

Jag har en fråga vad gäller valen. Det är oerhört viktigt, som utrikesministern säger, att palestinierna kan få en legitimt vald ledare som är utsedd i fria och rättvisa val. När jag läser handlingsplanen ser jag att det står att EU ska hjälpa till i valprocessen. Men det står inte konkret att man vill hjälpa till i genomförandet av själva valen, vilket det kom besked i går om att USA överväger att göra. I planen här nämns det mer om att skicka egna observatörer eller att finansiera inhemska observatörer.

Hur ser utrikesministern på att EU också hjälper till i själva genomförandet av valen?

Det är viktigt att USA och EU arbetar ihop för att lösa konflikten. Ser utrikesministern en möjlighet att arbeta ännu tätare ihop med USA när det gäller att utarbeta den här strategin, så att man inte sitter enbart inom EU och gör det själv?

Anf.  28  YVONNE RUWAIDA (mp):

I Solanarapporten under punkt 6 står det att EU kommer att arbeta för att den palestinska myndigheten ska medarbeta aktivt i disengagement plan – vad heter det nu på svenska?

Anf.  29  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Tillbakadragandet.

Anf.  30  YVONNE RUWAIDA (mp):

Just det. Det står att detta gäller ifall man respekterar EU:s fem Tullamorevillkor. Jag undrar bara vilka dessa fem villkor är.

Rapporten är ganska intressant. Det är positivt att man från EU:s sida vill försöka agera mer kraftfullt. Jag tycker också att det är positivt att man tar upp frågan om rösträtten hos palestinierna i östra Jerusalem.

Däremot ser jag en del problem. Ett av dem är att vad jag kan se här så fokuserar man inte på de frågor som handlar om att man från Israels sida bygger ut både bosättningar, säkerhetsvägar, som man kallar dem, och muren på ockuperad mark. Det är någonting som pågår hela tiden, och det ändrar fakta på marken och gör det hela svårare vid en lösning. Jag tycker inte att det tas upp på ett tydligt sätt som ett krav på Israel att de inte ska göra detta.

Den andra frågan som jag vill ta upp handlar om vad man definierar som en palestinsk stat. Frågan blir mer konkret så här: Innebär en palestinsk stat att palestinierna har kontroll över sitt luftrum och kontroll över sina gränser, eller är det någonting annat som man menar?

Anf.  31  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Tack för att vi till slut fick ut Solanapapperet. Det tillför mycket för oss om vi ska kunna ha ett bra diskussionsunderlag och över huvud taget känna oss involverade i och kunniga om vad som sker. Jag vill bara ha ett förtydligande. Som jag uppfattar Solanapapperet leder det till tillbaka till vägkartan och är ett försök att blåsa liv i kvartetten. Det är så vi nu ska se diskussionen med EU; man försöker skapa sig en bra och sammanhållen position som gör att man kan utveckla detta. Det gäller naturligtvis gentemot Israel och, främst, Palestina men också tillsammans med USA. Precis som Cecilia Wigström framhåller tror jag att det är oerhört viktigt.

Jag kan konstatera att det finns ett fönster av möjligheter och att det är ett väldigt speciellt tillfälle som har åstadkommits just nu. Det känns bra att EU är så pass förberett på att anta ett politiskt ledarskap, men det ställer också stora krav på ett sammanhållet agerande och ett balanserat agerande.

Det är märkligt vad det här dödsfallet har kunnat göra. Trots omständigheterna när det såg som värst ut fick vi en möjlighet att åstadkomma någonting som skulle kunna leda till en förbättring av situationen för alla de människor som lider i regionen.

Jag tycker att papperet är bra, och jag tycker också att det är bra att Sverige håller en hög profil. Jag tror att detta är en av nyckelfrågorna, som visar hur pass vitt EU har förmåga att agera dels sammanhållet för sig självt, dels i ett bra partnerskap med USA.

Anf.  32  KARIN THORBORG (v):

Jag blev inkastad i det här EU-nämndsmötet med kort varsel, så jag har inte hunnit läsa alla de papper som ni pratar om här.

Jag känner bara att det palestinska folket nu på något vis måste få ro att forma en demokratisk framtid fri från ockupation och våld. Då ingår naturligtvis den mur som Yvonne Ruwaida pratade om här nyss. Det är jätteviktigt att Sverige och EU agerar för att ge internationellt stöd och beskydd för att valen ska kunna genomföras på ett korrekt sätt utan obehörig inblandning. Därför hoppas jag att det verkligen står i planen att det ingår att USA och andra stormakter med intressen i Mellanöstern avstår från att utöva påtryckningar inför valen av en ny palestinsk ledning. Jag hoppas att det framgår, och om inte så hoppas jag att ministern för fram det i förhandlingarna.

Anf.  33  BJÖRN HAMILTON (m):

Jag skulle gärna vilja ha utrikesministerns synpunkter på just USA:s vilja att påverka processen. Till skillnad från föregående talare tycker jag att det är viktigt att alla som kan bidra positivt verkligen gör det så att man får ett bra resultat av valet. Det är klart att USA har en stark påverkan på Israel i de här frågorna och kan då också se till att Israel gör det möjligt att valen kan utföras på ett riktigt sätt. Muren har naturligtvis en viss påverkan på möjligheterna att genomföra ett riktigt val.

Jag vill gärna ha en kommentar från utrikesministern om USA:s roll i det här.

Anf.  34  KENNETH G FORSLUND (s):

Jag måste reagera på det som Karin Thorborg säger om inga påtryckningar. Det beror väl alldeles precis på vilka påtryckningar och mot vem! Jag har svårt att tänka mig att Vänsterpartiet exempelvis skulle vara emot amerikanska påtryckningar mot Israel i en eller annan inriktning. Jag tyckte att det hela lät lite ogenomtänkt.

Anf.  35  KARIN THORBORG (v):

Jag avsåg påtryckningar mot det palestinska folket och naturligtvis inte mot Israel. Om USA har makt att göra det hoppas jag verkligen att de ska kunna utöva påtryckningar mot Israel.

Anf.  36  ORDFÖRANDEN:

Jag har ytterligare en fråga. Den handlar om dokumentets status i sig. Det omfattas ju av utrikessekretessen, men gör det det fortfarande? Vi har nämligen fått en fråga om att lämna ut dokumentet. Jag lägger denna fråga till frågebatteriet.

Anf.  37  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Först gällde det frågan om samordning av EU:s insatser med USA. Det är självklart att en samordning med alla de olika aktörer som finns måste ske vid genomförande av olika åtgärder. USA är en mycket viktig aktör i sammanhanget, men vi har till exempel även arabländerna som också är en viktig aktör i sammanhanget. Det gäller att samordna de olika insatser som aktörerna är beredda att göra. Vi kommer naturligtvis att arbeta för att kvartetten som sådan är en aktör i sammanhanget. Redan där finns en möjlighet till en övergripande samordning av de åtgärder som man är beredd att vidta.

Sedan hade vi de fem Tullamorevillkoren. För att svara på Yvonne Ruwaida frågor kan jag säga att ett av villkoren är att tillbakadragandet måste ske i enlighet med färdplanen. Det är alltså färdplanens krav som ligger i botten. Det innebär bland annat att gränserna för en ny palestinsk stat är 1967 års gränser. Det kan bara ändras genom förhandlingar mellan parterna. Ett annat krav i Tullamorevillkoren är att tillbakadragandet måste ske i dialog med palestinierna. Tillbakadragandet måste vara ett första steg, och därefter måste det ske från Västbanken. Ersättning för förstörd egendom från Israels sida till Palestina är också ett av kraven i Tullamorevillkoren.

Därigenom tror jag att jag besvarade merparten av Yvonne Ruwaidas frågor i sak. Detta finns med i färdplanen, och det är den som gäller.

När det gäller påtryckningsfrågan måste jag också reagera och säga att här handlar det faktiskt om att utöva påtryckningar både på israeler och palestinier. När vi pratar om palestinier gäller det naturligtvis framför allt företrädare för palestinierna – det är den palestinska myndigheten och de nu tillfälligt utsedda ledarna. Det är en del av strategin att få dem att agera på ett sådant sätt att val kan genomföras, att säkerhet kan åstadkommas och att terrorhandlingar upphör. Utan påtryckningar tror jag inte att det är möjligt att genomföra den process som vi nu vill se genomförd. Det gäller både Israel och den palestinska myndigheten.

Björn Hamilton tog upp att Israels roll är viktig här. Det trycker vi på på olika sätt. En förutsättning för att vi ska få i gång processen är att Israel medverkar på ett positivt sätt.

Sedan handlade det om Solanas plan och huruvida den kunde offentliggöras eller inte.

Anf.  38  ORDFÖRANDEN:

Jag undrade om den har offentliggjorts av någon annan – av er eller av andra?

Anf.  39  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Nej, det har jag precis tagit reda på. Här gäller att det är Solana som avgör om den kan offentliggöras eller inte. Vi har tagit reda på att han anser att den ska vara konfidentiell. Såvitt vi har kunnat utröna är det ingen annan som har offentliggjort den.

Anf.  40  ORDFÖRANDEN:

Vi får se när vi ska ta ställning till …

Anf.  41  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Låt mig lägga till att jag själv i och för sig inte kan se att den har ett innehåll som motiverar det, men respekten för Solana gör att vi anser att man inte bör lämna ut den.

Anf.  42  CECILIA WIGSTRÖM (fp):

Jag tackar utrikesministern för svaren. Men jag vill påminna om att jag också ställde en fråga om genomförande av valen och ifall EU vill hjälpa palestinierna att genomföra valen.

Anf.  43  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Jag missade det, helt enkelt därför att jag tycker att det är en självklarhet. Det är självklart att vi måste hjälpa till att genomföra valen! Jag blir lite konfunderad över frågan. Är det någonting annat som ligger i den? Gäller det genomförande i något specifikt avseende?

Anf.  44  CECILIA WIGSTRÖM (fp):

Jag ska förklara vad jag menar med genomförande av valen. Det som nämns i planen är att vi ska skicka EU-observatörer ned till Mellanöstern och att vi kan encourage domestic observations, alltså främja inhemska valobservatörer. Det står också att man ska ge pengar till de lokala valen och upprätta kriterier för hur EU ska behandla kandidater som man egentligen inte vill erkänna.

Men ingenting nämns här i planen om att man aktivt vill hjälpa palestinierna att genomföra presidentvalen. Jag tänker till exempel på att utbilda valförrättare. Det kan vara en insats. Man kan också ge pengar till genomförandet av presidentvalet. Det är detta min fråga gäller.

Anf.  45  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Då förstår jag. Det är viktigt att veta att EU redan har tillsatt en styrgrupp på plats som hjälper till med förberedelser av valen. Vi hjälper alltså till med att genomföra registreringen inför valen. Vi är i full gång med det praktiska arbetet för att kunna genomföra den. Planen skrevs innan Arafat dog, så den är skriven i ett stadium där det handlade om lokalval och en möjlig tidsplan för parlamentsval och presidentval. Därefter har det inträffat att vi har fått 60-dagarstiden.

Det är mot den bakgrunden man ska läsa det som står i planen. Men som tur är finns EU redan på plats och har påbörjat arbetet.

Anf.  46  ORDFÖRANDEN:

Bra – då är det utklarat. Då fortsätter vi med frågelistan.

Anf.  47  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag tycker att muren som sådan förtjänas att tas upp separat och inte indirekt på det här sättet. Även frågan om olagliga byggnationer, oavsett av vilken karaktär, behöver tas upp separat.

Man verkar ha en strategi som säger: Frågan om alla säkerhetsvägar som byggs, om bostäder och om muren är någonting som ska lösas sedan, när vi har en tvåstatslösning. I stället borde man säga: Vi kommer att vidta åtgärder om ni gör det här; det är olagligt!

Det är två olika sätt att förhålla sig till frågan. Jag tycker att det är angeläget att stoppa det som sker på ockuperad mark. Man måste försöka agera med motåtgärder när Israel kontinuerligt bryter mot internationell rätt. Jag skulle gärna vilja att Sverige kunde försöka ändra linjen i Solanarapporten om det här.

Jag har en fråga till, som jag glömde tidigare. Jag har inte följt med vad som har hänt de senaste dagarna, men för några dagar sedan fick jag höra att Hamas inte skulle ställa upp i lokalvalen. Hamas hade meddelat detta, och jag tycker att det är beklagligt. Jag tror att det vore bra om de ställde upp, för då skulle de utgöra en opposition i den politiska processen. Det skulle bli en politisk process. När Hamas är utanför är risken mycket större för självmordsdåd och annat. Då står de utanför den politiska processen, vilket är olyckligt. Hur förhåller sig Sverige och EU i relation till Hamas deltagande i valen?

Hamas har sagt att de inte vill delta eftersom de tycker att kommunalvalen är ett led i Osloprocessen, och de vill inte på det sättet stödja den.

Anf.  48  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Jag begärde ordet för att tacka utrikesministern för de tydliga svaren och framför allt det där med påtryckningar. När jag hör en svensk riksdagsledamot resa denna frågeställning från ett helt annat håll känner jag verkligen hur viktigt det är att påtala vilket känsligt läge vi är inne i. Det är inte självklart att det palestinska ledarskapet kommer att präglas av moderation, internationalism, vilja till framsteg och så vidare. Det är därför det är så oerhört viktigt just med påtryckningar.

EU har ett helt register att spela med. Jag tycker att utrikesministern uttryckte det klart och tydligt.

Det här handlar inte bara om ord och en viljeinriktning. EU har vissa medel till sitt förfogande. Det kan komma ett läge som säkerhetsmässigt är så otroligt skört att vi behöver ställa upp. Det kan också vara så att vi behöver ställa upp med valövervakare och annan assistans. Vad finns det för beredskap just nu i Sverige för att vi snabbt ska kunna få människor på plats?

Inte minst gäller det också det som utrikesministern indikerade i svaret – att vi äntligen får ha presidentval i Palestina! Jag tror att det hände 1990 senast. Det har funnits en ledare som kanske inte har haft förutsättningarna att agera på ett legitimt sätt. Det är en oerhört spännande och viktig tid. EU är bra förberett, och här finns förutsättningar för att genomföra val på riktigt. Förberedelserna är redan gjorda. Det hela har hela tiden skjutits upp av olika skäl. Men nu tror jag att man tillsammans med det internationella samfundet och med kringliggande stater, som precis som utrikesministern framhåller har visat sig relativt konstruktiva, har goda förutsättningar att få en miljö som präglas av framtidstro, optimism och en demokratisering.

Anf.  49  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

När det gäller Yvonne Ruwaidas frågor håller jag verkligen med om att muren och bosättningarna måste behandlas separat. Det är också det som har skett. Vi har särskilda beslut och resolutioner – till och med en FN-resolution i de delarna. Detta finns alltså redan på plats. Det som har kommit fram sedan vad gäller att få fredsprocessen i gång är det som fått en möjlighet till en ny start. Frågan om det olagliga byggandet av en säkerhetsbarriär och det olagliga byggandet av bosättningar har vi hanterat bra länge med de medel som finns. Det gäller även FN-resolutionen. Den finns där, och den hävdar vi.

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Gunilla Carlsson frågade om vi har beredskap för observatörer. Ja, det har vi. Det pågår full diskussion om vilken medverkan Sverige kan ha där. Jag vill också påpeka att det senaste presidentvalet faktiskt hölls 1996, och Sverige hade en mycket ledande roll i samband med det.

Anf.  50  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Det handlar inte bara om observatörer, utan om många andra förmågor som Sverige ibland brukar ställa till förfogande internationellt. Men jag tackar för svaret.

Anf.  51  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Vi går över till punkt 4 – Iran.

Anf.  52  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Rådet kommer att anta slutsatser om den överenskommelse som nyligen har upprättats med Iran. Iran åtar sig att suspendera de delar av landets kärntekniska program som skulle kunna ge kärnvapenkapacitet. Detta är ett krav som ställs av IAEA i en resolution. Beskedet är att Iran är berett att uppfylla kraven. Det är välkommet. Suspenderingen ska gälla till dess att den kan ersättas med ett mer långsiktigt arrangemang.

EU har å sin sida åtagit sig att återuppta förhandlingarna om ett handels- och samarbetsavtal med Iran när det har bekräftats att den överenskomna suspenderingen verkställs.

Utökat konkret samarbete på olika områden kommer också att diskuteras. Jag kan även meddela att Kanadas och EU:s gemensamma MR-resolution i FN nu har antagits där. Det är också av betydelse i sammanhanget.

Anf.  53  ORDFÖRANDEN:

Eftersom ingen begär ordet konstaterar jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Då har vi EU–Kina.

Anf.  54  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Dagordningen för toppmötet mellan EU och Kina, som ju ska äga rum den 8 december i Haag har ännu inte presenterats. Men från EU:s sida är det aktuellt att ta upp bland annat MR-frågor och frågan om återtagande av illegala immigranter och frågor om nedrustning och icke-spridning. Den internationella brottmålsdomstolen kommer också att behandlas.

När det gäller regionala frågor kommer Burma och Nordkorea och eventuellt även Afghanistan och Iran att diskuteras.

En annan aktuell fråga är huruvida förhandlingar ska inledas om ett nytt ramavtal för relationerna mellan EU och Kina. Anledningen är att en rad olika samarbetsområden har tillkommit sedan det tidigare avtalet, som ingicks 1985.

Ett avtal om tullsamarbete kommer att undertecknas vid toppmötet. I anslutning till toppmötet kommer, liksom tidigare, en så kallad EU–Kina business summit att äga rum.

Ordföranden har på nytt satt upp vapenembargot som en lunchdiskussion för att höra om den aktuella inställningen bland medlemsländerna till ett eventuellt hävande har förändrats. >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Anf.  55  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Det blir frågor som fokuserar just på det sista utrikesministern tog upp, nämligen vapenembargot. Den får stor betydelse kanske inte så mycket i sak, det är ju ingen bindande lagstiftning, utan vapenembargot är ett moraliskt åtagande som har gjorts grundat på kränkningarna 1989. Situationen för mänskliga fri- och rättigheter är vi överens om. Det går inte i rätt riktning i Kina, även om EU ser att man med hjälp av marknadsekonomins spridning och ökade kontakter kan påverka, vilket talar för att självklart hålla dessa business summits och utveckla relationerna. Det är så EU har jobbat under en lång tid.

Det är ändå viktigt att vi använder EU-nämnden, som är det relevanta organet för att diskutera EU-positioneringar och hur regeringen agerar för att uppnå resultat i Bryssel. Frågan ska inte föras över i alltför skarpa riksdagsbedömningar. Vi sitter i ett läge, delvis på grund av utrikesministerns ibland ovilja att i sak diskutera frågan, vilket har gjort att många av oss i oppositionen känt att vapenembargot är på väg att suddas bort och att det kanske ska lyftas i EU. En del signaler vi får är att det för en del länder är moget redan nu. Det blir fler och fler länder.

Jag vill att vi ska diskutera frågan här. Jag tycker att den typen av relationer behöver vi lösa inom ramen för EU-nämndssamråd och inte få skarpa ställningstaganden i stenskrift i riksdagen. Det skulle försvara samarbetet, och det skulle försvara våra relationer. Det är så uppenbart att det finns en majoritet i EU-nämnden för att utrikesministern och regeringen ska bilda koalitioner, ska arbeta för att se till att det inte ges möjlighet att lyfta embargot – även om Kina trycker på – av mer symboliska skäl och att några länder trycker på av rena försäljningsskäl.

Jag skulle vilja veta vilka andra länder Sverige har relationer och allianser med som inte är beredda att släppa på vapenembargot. Vid ett antal tillfällen har det förts diskussioner i EU-nämnden; vad har utrikesministern gjort för att se till att det finns en god allians så att man inte inom EU tvingas fram till ett ställningstagande där Sverige skulle vara det enda kvarvarande landet? Jag bedömer att denna debatt äger rum i hela Europa, och det är många som säger att situationen inte har förändrats. Om något ska genomföras behövs det måhända mer tid och andra instrument för att hävda mänskliga fri- och rättigheter i Kina. Där är vi inte. Därför är det ett utmärkt tillfälle i dag för utrikesministern att verkligen berätta vad som har skett och ge löftet att vi kan lita på att regeringen inte är beredd att släppa vapenembargot.

Anf.  56  ORDFÖRANDEN:

För tydlighetens skull kan det vara bra för fortsatta diskussioner att veta vad Moderaterna menar med andra instrument.

Anf.  57  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Det har varit någon gång i EU-nämnden där vi har uppfattat att det förs resonemang i Bryssel. Utrikesministern har sagt att frågan inte är aktuell. Det ska inte tas ställning nu, och utrikesministern behöver inte vägledning från EU-nämnden. Jag återger detta inte exakt ordagrant, men vi var några som fick den känslan för ett tag sedan. Det har inneburit att det har väckts motioner som kräver att Sverige ska utnyttja sin vetorätt att inte tillåta att vapenembargot lyfts. Jag menar då att frågorna förs över i riksdagshanteringen på ett sätt som jag tror inte gagnar saken. Det är därför jag säger att ansvaret för detta ligger på regeringen och utrikesministern. Där finns verktyget EU-nämnden, som jag tycker inte används fullt ut.

Det är därför jag vill ha svar på följande frågor: Vad har gjorts? Vilka länder samverkar?

Anf.  58  ORDFÖRANDEN:

Som jag tolkar detta efterlyste Moderaterna, eller ville diskutera, andra instrument för att lösa MR-frågorna, inte hanteringsfrågorna.

Anf.  59  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Utrikesministern har antytt att man skulle kunna tänka sig – hypotetiska resonemang – att på lång sikt ta bort vapenembargot som infördes vid en viss tid, ett trubbigt instrument. Då har man diskuterat om EU ska ha en tydligare code of conduct. Det arbetet löper på. Det har varit utrikesministerns fallback position. Det kan jag ha viss förståelse för. Men vi måste diskutera om det här ska bli hela Sveriges fallback position i en situation där mänskliga fri- och rättigheter inte utvecklas i Kina. Det har vi inte tid att göra nu. Så länge detta inte har diskuterats, så länge detta inte är klart, måste utrikesministern använda det verktyg som finns, det vill säga inte gå med på att lyfta vapenembargot. Vi har inte tid just nu med allt arbete som pågår om code of conduct, men det är oerhört tydligt. Det vore synd om vi i stället får upp frågan i riksdagshanteringen. Det är lite grann att föra frågan från forumet vi har, det vill säga EU-nämnden.

Anf.  60  ORDFÖRANDEN:

Då förstår jag. Moderaterna kan tänka sig en fortsatt diskussion om code of conduct och annat, men det tillhör framtiden.

Anf.  61  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Diskussionen om code of conduct behöver vi i varje fall. När EU utvecklar en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik behöver man mer och mer av samstämmighet i synen på hur vapenexport ska ske. Det är en central fråga i alla relationer, inte bara just med Kina. Här ställs frågan lite grann på sin spets.

Anf.  62  CECILIA WIGSTRÖM (fp):

Det är intressant att höra Gunilla Carlsson. Senare kanske vi får ett förtydligande av Moderaternas position. Vi har tidigare i EU-nämnden, när vi har tagit upp vapenembargot mot Kina, för en månad sedan eller två, alla partier utom Socialdemokraterna varit överens om att Sveriges linje ska vara att vapenembargot ska vara kvar. Jag hoppas att Moderaterna står fast vid den positionen. Det var en majoritet i EU-nämnden som ansåg detta.

Däremot har det blivit klart i återrapporter från senaste ministerrådsmötet att Laila Freivalds inte har framfört detta i ministerrådet. Vad kommer utrikesministern att framföra denna gång vid diskussionen på måndag? Kommer utrikesministern denna gång att respektera EU-nämndens majoritet som inte anser att vapenembargot ska lyftas. Situationen har inte förbättrats för mänskliga rättigheter i Kina, och en code of conduct är inte bindande på något sätt. Däremot är ett vapenembargo bindande. Det har till och med en grund i ett beslut i FN:s säkerhetsråd.

Jag är glad att mänskliga rättigheter kommer att diskuteras vid toppmötet med Kina. Bara för att vi har en särskild dialog med Kina om mänskliga rättigheter ska man därmed inte undanhålla från att ta upp frågor om mänskliga rättigheter vid toppmöten.

Anf.  63  YVONNE RUWAIDA (mp):

Vi kvarstår i vår position att utrikesministern ska framföra att Sverige inte vill häva vapenembargot. Det har varit ett konstigt agerande hos utrikesministern. Jag har tolkat – jag kan naturligtvis ha fel – att utrikesministern inte har velat säga detta på EU-nivå utan har velat gömma sig bakom en förbättring av code of conduct och att man ska se förbättringar av MR-situationen i Kina.

Jag upplever tydligt att det EU-nämnden sade var att Sveriges position ska vara att inte häva vapenembargot, och det ska framföras. Är utrikesministern beredd att framföra detta till sina kolleger i EU och hitta allianser i denna fråga?

Anf.  64  KARIN THORBORG (v):

Även vi står naturligtvis kvar vid vår ståndpunkt att vapenembargot ska vara kvar.

Det har inte hänt speciellt mycket under de senaste åren vad gäller mänskliga rättigheter, fast det står här att det har förts separata dialoger om mänskliga rättigheter i tio år.

Finns det något speciellt program utarbetat med krav på Kina för hur man ska förändra sin politik så att man följer de konventioner man själv har anslutit sig till när det gäller mänskliga rättigheter?

Anf.  65  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

För tydlighets skull: Moderaterna är inte beredda att lyfta vapenembargot eftersom situationen för mänskliga fri- och rättigheter är katastrofal i Kina.

Det är synd om Sverige pressas in i en situation där man inte har skött frågan på ett sådant sätt att man har möjlighet att bygga allianser. Det var därför jag frågade om vad utrikesministern har gjort för att se till att frågan först och främst inte väcks. Den är inte mogen att väckas, men vi kan inte hindra att Tyskland och Frankrike driver på. Vilka andra länder delar Sveriges uppfattning, och i vilka sammanhang har utrikesministern agerat i enlighet med de samråd vi har haft i EU-nämnden?

Diskussionen om en kommande code of conduct får vi återkomma till. Den är inte så mogen att den i dag kan ersätta vapenembargot. Det är min uppfattning.

Anf.  66  ORDFÖRANDEN:

I dag är man inte framme där. Det är riktigt att vi måste fortsätta diskussionen. Jag vill uppmärksamma ledamöterna på – som också utrikesministern sade – att det här är en diskussionspunkt. Inget beslut ska fattas. Sedan kan man ha synpunkter på vad som ska diskuteras. Det är det jag har uppfattat att ledamöterna har haft.

Anf.  67  KENNETH G FORSLUND (s):

Först och främst: När vi tidigare har diskuterat detta har det inte varit någon beslutspunkt. Däremot har det varit mycket tydliga opinionsyttringar – därom kan ingen tvivla – från samtliga partier i opposition och, ja, hur man nu ska beskriva Vänstern och Miljöpartiet i den här frågan. De får väl sägas vara i opposition i det här fallet.

Hur man framstår när man försöker föra ett resonemang om dessa frågor beror precis på vem och vad man kontrasterar mot. Jag har vid två olika tillfällen diskuterat detta i radio. Dels i det ena fallet med en fransk parlamentariker och ledamot i utrikesutskottet som var ivrig att lyfta embargot, dels med vår vice ordförande Carl B Hamilton. Han hävdade kända uppfattningar, och jag hävdade uppfattningen att det var rimligt att resonera om frågan om det går att ersätta embargot med bättre regler. Embargot är, precis som Gunilla Carlsson pekar på, inte så där alldeles smart utformat. Jag hade samma uppfattning i bägge diskussionerna, men jag framstod naturligtvis lite olika beroende på konstrasterna som utmålades.

Jag tycker att vi behöver ha en klok diskussion om detta. Tyvärr tycker jag att det som Gunilla Carlsson efterlyser är det som Gunilla Carlsson och andra hittills i någon mån har försvårat, just den kloka diskussionen.

Anf.  68  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Cecilia Wigström krävde att MR-frågorna kommer att tas upp vid toppmötet. Jag sade redan i mitt inledande anförande att det är en av de frågor som man från EU:s sida kommer att ha på dagordningen vid toppmötet.

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Anf.  69  YVONNE RUWAIDA (mp):

Det finns en viktig fråga. Är det utrikesministerns uppfattning att man inte ska framföra riksdagsmajoritetens uppfattning i EU? Ska man strunta i om riksdagsmajoriteten tycker att man ska framföra eller driva en fråga i EU? Tycker man att det är minoritetsregeringens uppfattning som ska drivas i EU? Det är konstitutionellt intressant och kan föranleda att man återkommer i frågan.

Anf.  70  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Om glaset är halvtomt eller halvfullt vad gäller mänskliga fri- och rättigheter i Kina vet jag inte. Men det är helt klart att EU:s ansträngningar på detta område är vällovliga. Det är då det kan bli konflikten med olika intressen, att främja dialogen om mänskliga fri- och rättigheter men också att utveckla handelsrelationerna. Det är inget tvivel om att det i alla nationer inom EU pågår rätt tuff lobbying för att vapenembargot ska hävas. Det är därför det är viktigt att vi har en uppriktig diskussion i det forum där det mest och bäst hör hemma, det vill säga i EU-nämnden.

Kan vi inte få bra förklaringar på att Sveriges regering driver att vapenembargot inte ska hävas, det vill säga man ber att få återkomma när frågan blir aktuell, är risken stor att man i samband med toppmötet lovar för mycket från EU:s sida och att tåget redan har gått.

Även om utrikesministern påstår att frågan inte är aktuell, tycker jag att det kan finnas en anledning att få veta utrikesförvaltningens bedömning om vilka länder som ingår i allians med Sverige i frågan. Jag tycker inte att vi ska bara förlita oss på tidningsartiklar. Det skulle vara intressant att få veta vilka länder som driver på för att nu häva vapenembargot och vilka länder som Sverige samverkar med för att se till att det hålls kvar.

Anf.  71  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

I de diskussioner som förekommer i EU, även om det inte är en formell diskussionspunkt vid de öppna rådsmötena, framför jag givetvis både att Sveriges regeringen inte har tagit ställning i frågan men att det för närvarande finns en majoritet i riksdagen som tycker att man inte kan häva embargot. Jag framför givetvis båda uppgifterna.

När det gäller Gunilla Carlssons krav på att frågan om Kina över huvud taget ska diskuteras i EU-nämnden har jag en annan uppfattning. Här ska diskuteras frågor när EU-nämnden behöver ta ställning. Det finns stora viktiga frågor som måste behandlas parlamentariskt, och det finns en särskild ordning för det. Frågan om hävandet av vapenembargot i Kina tog jag upp i Utrikesnämnden just för att jag anser att det är en så oerhört väsentlig fråga att det gäller att involvera parlamentet i den.

Anf.  72  INGVAR SVENSSON (kd):

Herr ordförande! Jag är lite förvånad över grundinställningen att det är först när det kommer till hårda beslut som EU-nämnden ska ta ställning.

Man har väl en diskussion för att kunna föra en process framåt? Då behöver man inte ha låsta positioner, men man kan ha indikationer på hur man vill ha framtidsutvecklingen. Det är märkligt om inte EU-nämnden skulle kunna instruera regeringen om vilken majoritet som finns i dessa utgångspunkter.

Anf.  73  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Ursäkta att jag fördröjer diskussionen. Om svaret är att vi bara ska diskutera frågor i EU-nämnden när det är skarp beslutspunkt får vi en hanteringsform att frågorna kommer ut i riksdagen i stället. Det är bra. Det är något som vi alla bejakar. Men jag tror ändå att de flesta av nämndens ledamöter har en vilja att vara med och påverka innan det är skarpt beslutsläge eftersom vi vet hur beslutsprocessen är i EU och i Bryssel. Det är därför det är viktigt att vara med redan när det är diskussionspunkter. Det är därför vi nu har en lång diskussion.

Att frågan har varit uppe i Utrikesnämnden är inte direkt någon garanti för att det har blivit en bred debatt i parlamentet i en känslig fråga där olika intressen står på spel. Varför jag vill föra ett längre resonemang med utrikesministern i dag beror på att regeringen riskerar att om man nu inte tillmäter EU-nämnden tillräcklig betydelse, inte vill ta upp och berätta vad man har gjort, vilka allierade man har, riskerar man i stället att bli bakbunden i skarpa beslutsförslag från riksdagen. Frågan uppfattas av många parlamentariker och partier som oerhört känslig. Företräder regeringen en riksdagsmajoritet eller inte?

Jag är ledsen att jag måste säga att jag känner att så inte är fallet. Jag känner inte att jag har fått tillräckliga svar på mina frågor. Jag märker inte att Sverige har agerat tillräckligt väl. Det finns i dag ett vapen i diskussionen, och det är ett trubbigt vapenembargo. Man är beredd att rycka undan det innan man har något annat i stället för att man vill främja dialogen. Då måste man i så fall övertyga och få med sig en majoritet för detta. Jag tycker inte att utrikesministern har gjort det. Jag ser ibland att man knyter allianser. Vi vet att USA är oroligt för att EU ska släppa vapenembargot. Vad säger britterna? Det är det jag vill höra direkt av utrikesministern. Jag vill inte läsa det i tidningarna. Vad säger våra nordiska väljare? Vad säger Holland? Vad säger de andra i sexnationsinitiativet som vill sälja vapen? Sverige kommer inte att sälja vapen. Vi har vår egen nationella lagstiftning som inte möjliggör detta.

Låt oss använda EU-nämnden till vad EU-nämnden kan vara bra för – för att slippa ställningstaganden i riksdagen som gör att all handlingsmöjlighet men också dialogförmåga upphör.

Anf.  74  ORDFÖRANDEN:

EU-nämnden har gett uttryck för en åsikt. Utrikesministern har faktiskt framfört åsikten, precis som Ingvar Svensson och andra efterlyser. Instruktionen har getts av EU-nämnden en gång när EU-nämnden den 8 oktober gav uttryck för hur man såg på läget i dag. Den har utrikesministern, som hon sade innan, gett uttryck för. Hon har gett uttryck för en synpunkt som parlamentet har. I den meningen har vi faktiskt tagit på oss rollen.

Sedan har frågan också diskuterats förutom i Utrikesnämnden i utrikesutskottet. Jag vet inte om det är i själva utskottet eller i EU-gruppen. Frågan lever i parlamentet.

Vi ska självklart komma tillbaka i frågan. Vi vet positionen i dag. Det är den som gäller. Det finns inget alternativ till vapenembargot i dag. Då vet vi positionen i EU-nämnden. Som Gunilla Carlsson också har sagt ser vi fram emot en fortsatt diskussion. Det är att dra lite snabba växlar när ni säger att EU-nämnden inte har spelat någon roll.

Anf.  75  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Nu vill jag komma in här.

Jag är också ledsen, Gunilla Carlsson. Men faktum är att när frågan kom upp ville jag ha en diskussion om detta. Jag redovisade de olika aspekter jag vid den tidpunkten kunde ha, både på MR-frågorna, när det gäller vapenembargot och en förändring av koden. Men resultatet blev att alla partier utom Socialdemokraterna i nämnden deklarerade och talade om för mig att man hade en bestämd uppfattning i denna fråga. Jag har agerat därefter utifrån detta.

Men om Gunilla Carlsson är beredd att ändra uppfattning om jag kan argumentera tillräckligt väl, är jag naturligtvis beredd att ta den debatten. Jag vet inte om vi ska göra det här och nu eller vid någon annan tidpunkt. Men om det är så, som tydligt klargjordes för mig, att det fanns en mycket bestämt uppfattning i EU-nämnden i denna fråga, förstår jag faktiskt inte vad som förväntas av mig utom att jag framför det till dem som är intresserade av vad Sverige tycker. Sveriges regering har inte tagit ställning, men EU-nämndens majoritet har gjort det. Det har jag framfört.

Anf.  76  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Det väcker den principiella frågan hur en minoritetsregering kan agera i EU.

Vi har hört detta förut. Vi har diskuterat den fria öppenheten. Det fanns en uppfattning i EU-nämnden som jag uppfattade inte torgfördes. Regeringen hade ingen uppfattning och drev inget annat. Sedan gick man med på övergångsregler och uppgav sina tidigare positioner. Det är därför som vi vill diskutera frågan. Jag tycker inte att det räcker med att regeringen säger att det finns en riksdagsmajoritet som tycker en sak men regeringen har inte tagit ställning. Jag efterlyser detta i denna känsliga fråga.

Jag har i dag sagt att jag är beredd att diskutera om det går att få fram en starkare code of conduct och det går att visa på konkreta framsteg. Vi kan väl återkomma till den diskussionen.

Det bekymmersamma är att jag inte får svar på frågan hur man verkar inom EU. Om man säger att man inte har en uppfattning men att det finns en riksdagsmajoritet där hemma som inte vill göra något, talar man med britterna utifrån sin egen icke-uppfattning eller talar man med britterna utifrån vad en majoritet i riksdagen tycker?

Det är därför jag vill veta vad man gör för att påverka situationen. Lägger man ned mer arbete på att förnya code of conduct eller håller man på att försöka se till att tyskar och fransmän inte får som de vill, nämligen att redan i dag häva vapenembargot? Det är det frågan gäller. Den är både principiellt och innehållsmässigt viktig.

Anf.  77  CECILIA WIGSTRÖM (fp):

Jag skulle vilja ha ett förtydligande från utrikesministern. Jag blev lite förvånad när utrikesministern nyss framförde att vi i EU-sammanhang har framfört både vad riksdagen tycker i frågan och att regeringen ännu inte har bestämt sig. I tidigare rapporter från EU-ministerrådsmötet har det framkommit att utrikesministern inte hade någon anledning att uttala sig om Sveriges position. Det blev en kort diskussion och alla ansåg att det var för tidigt att ta ställning. Det är lite oklart för mig vad utrikesministern har framfört eller inte i EU. Har verkligen vad EU-nämnden tycker framförts i EU och i vilket sammanhang? Det vill jag ha förtydligat.

Vad gäller diskussionen mellan Gunilla Carlsson och utrikesministern, kan jag säga att för Folkpartiets del vet vi att vapenexportreglerna är en nationell fråga, något som inte är bindande inom EU-området. Code of conduct handlar i dag bara om informationsutbyte. Det är varje land som självt bestämmer. Så länge vi inte har kontroll över att europeiska vapen inte exporteras till Kina ser vi inte möjligheten att häva ett vapenembargo.

Anf.  78  INGVAR SVENSSON (kd):

Herr ordförande! Jag skulle vilja uppmana utrikesministern att göra en konstitutionell analys av frågeställningarna. Konstitutionsutskottet har skrivit tydligt om relationerna mellan regeringen och nämnden i dessa sammanhang. Sverige kan som medlemsstat inte ha två ståndpunkter, det vill säga en icke-ståndpunkt och en ståndpunkt. Det är helt orimligt.

Anf.  79  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Låt mig först säga till Cecilia Wigström att vid det senaste mötet hade jag ingen anledning att uttala mig eftersom det blev klart ganska omedelbart – och ordföranden konstaterade – att frågan är för tidigt väckt. Det finns fortfarande inget underlag på bordet. Det gick inte diskutera frågan i sak. Det fanns därför ingen anledning då att framföra hur Sverige ser på situationen. Men i alla andra sammanhang, när det diskuteras i korridorer, i möten bilateralt med olika länder, framför jag den situation vi befinner oss i här. Naturligtvis förs diskussioner länder emellan. Men fortfarande efterlyser merparten av representanterna för länderna att få ett sakunderlag så att frågan kan diskuteras i sak för att se vad ståndpunkten blir för de olika länderna.

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Anf.  80  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

När den här frågan väcktes fick många, och i alla fall jag, känslan av att utrikesministern inte var beredd att inse den oro som vi kände i fråga om detta. Då satte vi ned foten och sade att vapenembargot tills vidare måste hävdas. Det är så jag väljer att tolka EU-nämndens beslut.

Sedan betyder det inte att vi inte är beredda att föra diskussioner om hur EU använder olika instrument för att underlätta situationen när det gäller mänskliga rättigheter i Kina. Vapenembargot kanske är en del i denna diskussion. Det är det uppenbarligen.

Men EU-nämndens beslut var inte att vi inte ville ha en diskussion utan att vapenembargot under rådande förutsättningar inte får röras. Och det fick vi en majoritet för.

Jag uppfattar att det som utrikesministern nu säger är att det ena inte utesluter det andra. Man kan inte lyfta vapenembargot innan man har några andra instrument. Och vad är det som säger att man ska lyfta vapenembargot? Det har vi inte blivit övertygade om. Därför var det viktigt för oss.

En hel del hävdar nämligen att man kan ta beslut redan i december. Det var därför som vi ville låsa upp och säga att vi tycker inte att Sverige ska ha inställningen att man ska släppa på vapenembargot. Man måste jobba i allianser för att se till att så inte blir fallet.

Anf.  81  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Anf.  82  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Ja, om detta förutsätter att utrikesministern nu också säger detta i EU, nämligen: Att under dessa nu rådande omständigheter kan vi inte lyfta vapenembargot nu.

Vad som händer framöver är en helt öppen fråga. Men i samband med dessa samtal under toppmötet med EU och Kina och under kommande dialoger kan man inte under några omständigheter vara beredd att lyfta på vapenembargot, såvida man inte har någonting annat och att man kan visa på konkreta framsteg.

Vi ville sätta ned foten den 8 oktober, därför att vi kände att det fanns en otydlighet i regeringens agerande. Och jag hoppas också att man bildar opinion för detta så att man inte låter EU:s, låt oss kalla det, intresseambitioner gå före EU:s ambitioner att också slå vakt om de mänskliga fri- och rättigheterna.

Jag hoppas att vi har samma uppfattning. Men jag utgår från att det innebär att Sverige är ett av de länder som kommer att arbeta för att vapenembargot för närvarande absolut inte kan lyftas.

Anf.  83  YVONNE RUWAIDA (mp):

Ju fler länder som säger att de kan tänka sig att häva vapenembargot, desto mer sannolikt är det att det blir ett resultat där det blir en ganska menlös förändring av code of conduct och ganska små förbättringar av situationen beträffande mänskliga rättigheter i Kina som gör att man häver vapenembargot i Kina.

Det har varit en sådan utveckling där alltfler länder har sagt att man inte ska ha ett vapenembargo, och flera länder har varit lite osäkra. Det har varit väldigt viktigt för att verkligen försvara de mänskliga rättigheterna i Kina och förhindra vapenexport till Kina att faktiskt vara tydlig i fråga om att det finns länder som står kvar vid att vapenembargot ska finnas och att det inte är exportintressen som styr politiken på detta område utan faktiskt reellt MR-situationen i Kina och ingenting annat.

Det finns en konflikt mellan exportintressen och hur man förhåller sig i frågan som rör vapenembargot. Det kan man inte blunda för.

Anf.  84  CECILIA WIGSTRÖM (fp):

Jag vill markera att för Folkpartiets del är frågan om mänskliga rättigheter i Kina glasklar. Embargot infördes på grund av massakern på Tiananmen Square, och vi anser inte att några förbättringar har ägt rum i Kina som kan föranleda att man häver vapenembargot. Om man skulle häva vapenembargot innebär det att man skickar helt fel signaler till Kina. Kina har inte gjort tillräckligt.

Anf.  85  ORDFÖRANDEN:

Vill utrikesministern tillägga något?

Anf.  86  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Nej, jag har inget att tillägga.

Anf.  87  ORDFÖRANDEN:

Detta är en informations- och diskussionspunkt. Vi har fått information. EU-nämnden har uttryckt precis samma åsikt som tidigare, och läget är oförändrat. Samtidigt noterar jag också att det finns en vilja från nämnden att fortsätta diskutera frågan.

Anf.  88  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Den har funnits hela tiden.

Anf.  89  ORDFÖRANDEN:

Den har funnits hela tiden. Bra. Jag satt nämligen inte ordförande vid det mötet, så jag har inte noterat den diskussionen exakt. Men vi noterar att det finns en vilja att fortsätta diskutera frågan i EU-nämnden. Det är också det som utrikesministern har gett uttryck för att regeringen vill göra. Då godkänner vi informationen.

Vi ligger lite efter, och jag vill därför uppmana ledamöterna att ransonera sina frågor. Jordbruksministern ska nämligen vara någon annanstans kl. 13. Men först ska vi klara av utrikesministerns frågor.

Anf.  90  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Jag ska försöka vara kortfattad. Beträffande Ukraina kommer rådet att diskutera det genomförda presidentvalet, och eventuellt kommer rådsslutsatser att antas.

Oavsett vem som går segrande ur detta presidentval anser vi det vara nödvändigt med en långsiktig och strategisk ansats i relationerna med Ukraina. Samtidigt måste EU naturligtvis fortsätta att påtala missförhållanden men också stödja de krafter som arbetar för demokrati och mänskliga rättigheter i Ukraina.

Sverige bidrar inom ramen för OSSE:s valobservatörsinsats med 16 valobservatörer. Därutöver deltar ett antal svenskar, bland annat från vår ambassad i Kiev som lokalt anmälda observatörer vid det andra valet som sker på söndag.

Anf.  91  ORDFÖRANDEN:

Vi godkänner denna information.

Vi går över till punkt 7 om finansieringsmekanismer för Athena.

Anf.  92  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Rådet förväntas nå en överenskommelse om vissa ändringar i detta regelverk för Athena. Athena är som nämnden vet den mekanism som inrättades i februari i år för att underlätta kanaliseringen och administrationen av gemensamma kostnader för EU:s militära krishantering.

Anf.  93  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Vi går vidare till nästa punkt om Afrika.

Anf.  94  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Jag ska först ta upp Elfenbenskusten. Rådet kommer att diskutera den senaste utvecklingen i Elfenbenskusten och evakueringen av EU-medborgare därifrån. Ärendet aviserades sent, och nämnden har bara fått en notering i samband med sammanfattningen av rådsslutsatserna.

Rådet kommer också att diskutera säkerhetsrådets beslut att införa ett omedelbart vapenembargo och att ha beredskap för ytterligare sanktioner.

Jag vill rent allmänt säga att läget i Elfenbenskusten är fortsatt mycket osäkert, och evakueringen av utländska medborgare fortgår. Och det har varit ett mycket bra samarbete mellan EU-länderna.

Ett svenskt Herkulesplan har bistått inte bara svenskar där utan också medborgare från andra länder.

Anf.  95  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Vi går vidare till Storasjöregionen.

Anf.  96  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Rådet förväntas diskutera utfallet av toppmöten den 19–20 november inom ramen för den internationella konferensen om fred, säkerhet, demokrati och utveckling i Storasjöregionen. Sverige anser att konferensen har en stor potential i ett konflikthanteringsperspektiv. Och Sverige representeras där av biståndsminister Carin Jämtin. Vi kommer på måndag troligtvis att fokusera på Demokratiska republiken Kongo och hur EU kan bidra till allmänna val och hur EU kan stödja säkerhetssektorn i Kongo.

Sverige anser att det är viktigt att EU utövar politiska påtryckningar på övergångsregeringens parter och att genomföra valen i enlighet med det som man har kommit överens om. Samtidigt måste EU och Sverige bidra med finansiella medel och med expertis för att underlätta valprocessen. EU är en mycket stor givare till valen, och även Sverige kommer att bidra.

För att det ska vara möjligt att genomföra val behöver säkerhetsnivån stärkas. Det behövs reformer inom den sektorn. Och Sverige undersöker kontinuerligt möjligheten att utöver det stöd som vi redan faktiskt ger ytterligare bidra till reformarbetet.

Anf.  97  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Vi går därefter över till Sudan.

Anf.  98  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Det är oerhört allvarligt med de brott mot vapenvila och förnyade övergrepp som begås i Darfur. Afrikanska unionen har inlett arbetet med att få den utökade missionen på plats i Darfur. Och säkerhetsrådet har välkomnat den utökade missionen och det omfattande internationella stödet.

Utökad internationell närvaro är helt avgörande för att säkerheten för människorna i Darfur ska stärkas. EU för en kontinuerlig dialog med AU om hur EU:s stöd, inklusive personellt sådant, bäst kan användas i syfte att göra missionen mera effektiv.

Säkerhetsrådet har som nämndens ledamöter säkert har sett i går och i dag haft sitt möte i Nairobi för att diskutera situationen i Sudan. Och Sverige har bland annat verkat för att Unamis ju ska fått ett tydligare uppdrag att stödja AU:s mission i Darfur.

Vi tror att säkerhetsrådet under dessa diskussioner i Nairobi kommer att ta ett helhetsgrepp och diskutera fredsprocessen i hela landet. Det är angeläget att upprätthålla trycket på alla parter så att man når en överenskommelse både i förhandlingarna mellan regeringen och rebellerna i de södra delarna av Sudan och när det gäller krisen i Darfur.

Anf.  99  CECILIA WIGSTRÖM (fp):

Det är väldigt frustrerande att FN och EU inte gör mer när situationen försämras i Darfur. Trots att månaderna går så går det åt fel håll.

Jag har en fråga till utrikesministern. 3 500 observatörer är ju alldeles för få. Är Sverige berett att verka för att EU finansierar fler observatörer? En del bedömare gör gällande att åtminstone tiodubbelt så många skulle behövas för att täcka hela regionen på ett tillfredsställande sätt.

Anf.  100  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Vid statsministerns återrapportering efter Europeiska rådets möte framgick det att utrikesministern hade haft svårigheter att till och med få in slutsatser om behov av sanktioner. Det föranleder mig att fråga: Finns det även inom EU samma blockeringar, ovilja och oförmåga att agera som vi tyvärr kan konstatera inom FN? Precis som Cecilia Wigström säger förvärras situationen, och omvärlden måste inte bara ha hög beredskap utan måste också snart börja agera. Med tanke på det kortfattade som står om eventuella rådsslutsatser skulle jag vilja fråga vad utrikesministern skulle vilja ha in som skarpa rådsslutsatser för att göra någonting åt situationen på marken.

Anf.  101  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Det är riktigt att det vid Europeiska rådets möte var viktigt för Sverige att man påminde om sanktionerna och lyfte fram att sanktionshotet finns. Bakgrunden till det är helt enkelt att det fortfarande är så att det är Sudans regering som har den största möjligheten att göra en förändring, nämligen att genomföra det som säkerhetsrådet har ställt krav på, att avväpna milisen och därigenom rycka undan förutsättningarna för det fortsatta våldet och övergreppen. Det är därför som vi ser hotet om sanktioner som så viktigt och ville att det skulle lyftas fram. Det är fortfarande så vi ser på det. Det är alltså trycket på den sudanesiska regeringen som är det viktigaste. Det är nämligen dessa åtgärder som i första hand är de som kan förändra situationen.

Men det internationella samfundets närvaro är i stället det som ska trygga säkerheten för människorna. Nu är ändå 3 000 man på väg från Afrikanska unionen. Det är ett oerhört stort värde att Afrikanska unionen känner ägarskap för denna mission. Vi tror att det skapar förutsättningar för en framgångsrik mission.

Men vi är oerhört öppna, och EU ligger verkligen på AU att precisera på vilket sätt även EU och resten av världen kan bistå den afrikanska unionen i dess mission.

Vi har fått tillbaka önskemål. Det handlar om finansieringen. Och det är självklart att vi måste stå för den. Det handlar också om expertkunskap. Det handlar om logistikhjälp och transporthjälp. Det är naturligtvis viktigt att EU och det internationella samfundet ställer upp i alla de avseenden som Afrikanska unionen kan precisera sina krav. Och vi kommer att fortsätta att ligga på Afrikanska unionen att man verkligen tala om vad vi i övrigt kan göra. Men vi måste respektera såsom det nu ser ut att Afrikanska unionen vill ha ägarskapet i fråga om detta. Man är övertygad om att det är då som det kommer att bli framgångsrikt.

Vi kan ha en förståelse för att man är orolig för att trupper skulle tas in från europeiska länder till exempel. Det är därför som man vill hålla uppgiften såsom sin men med det internationella stöd som krävs för att det ska kunna genomföras på ett framgångsrikt sätt.

Anf.  102  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Det är naturligtvis svårt att komma överens inom EU. Jag inser det. Men samtidigt finns det ett ansvar från EU:s sida att så långt som möjligt uppmuntra AU att åstadkomma resultat. Men frågan är när den gränsen passeras.

Jag vet att utrikesministern har ett starkt engagemang i den här frågan. Jag hoppas bara att man fortsätter att driva på och antar så skarpa rådsslutsatser som möjligt men att man också är beredd att följa upp dem.

Anf.  103  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Vi är alltså överens inom EU. Det finns möjligtvis en liten skillnad i hur man ser på sanktionerna. Det kan visa sig att vi kan ha olika uppfattningar när vi menar att sanktionerna ska sättas i kraft, alltså bedömningen av hur effektivt hotet om sanktioner är. Där kan det möjligtvis finnas en skillnad. Men vi är inte där ännu att vi ser det. Men det var väl det som man kunde ana eftersom det fanns ett visst motstånd när vi ville att sanktionerna skulle lyftas fram i resolutionen.

Anf.  104  ORDFÖRANDEN:

Jag konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Vi går vidare till Somalia.

Anf.  105  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Rådet kommer att anta slutsatser angående den fortsatta freds- och försoningsprocessen i Somalia. Sverige höll den 29 oktober här i Stockholm ett möte. Alla stater och internationella organisationer som har stött processen ställde sig bakom ett antal principer som ska styra samarbetet med den transitionsregering som väntas träda till före årets slut.

Vid mötet enades deltagarna om en modell för formerna för samarbete samt att samarbetet med regeringen ska ledas av FN.

Det är Stockholmsmötets centrala principer som också ligger till grund för rådsslutsatserna. I slutsatserna sägs också att FN ska ha en ledande roll som representant för det internationella samfundet.

Afrikanska unionens initiativ för att öka säkerheten i Somalia välkomnas.

Rådet åtar sig att undersöka på vilket sätt dessa initiativ kan stödjas. Det betonas även att processen ägs av somalierna.

Vidare sägs att EU ska ge stöd till återuppbyggnadsprocessen samt samarbeta nära med andra givare i detta avseende.

Anf.  106  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Vi går vidare till Guinea-Bissau, som är en informationspunkt.

Anf.  107  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Portugals utrikesminister ville informera rådet om den aktuella utvecklingen i Guinea-Bissau, och jag förutser ingen diskussion.

Anf.  108  ORDFÖRANDEN:

Då godkänner vi den informationen.

Vi går vidare till effektiviteten i EU:s yttre förbindelser.

Anf.  109  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Regeringen tycker att det är bra och stöder ordförandeskapets rådsslutsatser och den ansats som man har valt i diskussionen om rådsslutsatserna. Man har en angelägen agenda, nämligen stöd till millennieutvecklingsmålen, effektiv multilateralism samt reformer och effektivitet.

När det gäller millennieutvecklingsmålen har regeringen drivit och fått gehör för att EU gör ett starkt åtagande vad gäller vårt ansvar att uppfylla millennieutvecklingsmålen och att den millennieutvecklingsrapport som EU ska lägga fram inför FN:s översyn nästa år blir ett viktigt bidrag för att visa på EU:s gemensamma ansträngningar.

I fråga om effektiv multilateralism handlar slutsatserna till stora delar om att EU i ökande grad kommer att arbeta med en bred utrikesagenda som spänner över fred, säkerhet, fattigdomsbekämpning och hållbar utveckling.

Regeringen har i detta sammanhang drivit och fått gehör för att bredda de internationella hoten till att också omfatta fattigdom, klimatförändringar, miljöförstöring, hiv och aids utöver terrorism och massförstörelsevapen.

Vad gäller effektivitet och reformer har statsrådet Jämtin delvis informerat om dessa frågor i samband med EG:s årsrapport 2004 vid gårdagens sammanträde här i nämnden.

Jag vill dock därutöver framhålla att det är med stor tillfredsställelse som vi kan konstatera att större delen av reformagendan som inleddes år 2000 är på väg att slutföras. Vi ser fram mot den rapport som kommissionen ska lägga fram med en analys av reformernas inverkan på kommissionens administrativa effektivitet. Vi kan nu gå steget vidare och börja ägna oss åt att söka värdera reformernas effekt i fältverksamheten.

Två frågor är dock utestående och kommer att diskuteras vid måndagsmötet. Den första rör om EU ska fastställa ett nytt och högre mål för utvecklingsbiståndet än dagens 0,39 % av BNI. Sverige vill verka för att förnya det och att höjda åtaganden antas.

Regeringen stöder ordförandeskapets förslag att uppnå ett ökat utvecklingsbistånd i enlighet med FN:s mål om 0,7 %. Vissa andra länder har problem med det.

Den andra utestående frågan rör om vi genom EG-bistånd ska söka öka fokus på de allra fattigaste och överväga att sätta ett låginkomstmål. Regeringen kan stödja att vi åtminstone studerar ett sådant förslag.

Anf.  110  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Finns det något att säga om de övriga frågorna i anslutning till rådets möten?

Anf.  111  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Frågan om Vitryssland är tillbaka. Den har kommit in och ut på dagordningen. Men för tillfället är frågan tillbaka på dagordningen som informationspunkt.

Det handlar om valet och folkomröstningen i Vitryssland. Det pågår en debatt i EU-kretsen med fokus på EU:s framtida policy gentemot Vitryssland. Det är en diskussion som Sverige aktivt bidrar till. Och vi driver den framåt, och det finns ett utkast till rådsslutsatser.

Sverige har inom EU starkt betonat vikten av ett långsiktigt perspektiv och ett brett samarbete med Ryssland i syfte att stödja den demokratiska utvecklingen i landet.

Anf.  112  ORDFÖRANDEN:

Om det inte finns något att säga om A-punkterna tackar vi utrikesministern för i dag.

2 §  Allmänna frågor och yttre förbindelser inklusive försvarsfrågor (försvar)

Statssekreterare Jonas Hjelm

Återrapport från ministerrådsmöte den 2 november 2004

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 22 november

Anf.  113  ORDFÖRANDEN:

Vi hälsar Jonas Hjelm med medarbetare välkomna. Vi beklagar att ni har fått vänta. Vi har bland annat talat om Kina och vapenembargot som ligger nära ert område.

Vi börjar med en återrapport från tidigare ministerrådsmöten.

Anf.  114  Statssekreterare JONAS HJELM:

Tack för möjligheten att få komma hit och ge en information om den senaste utvecklingen. Tyvärr har försvarsministern inte tid att vara här i dag på grund av en utlandsresa. Hon beklagar detta.

Jag vill börja med att göra en liten sammanfattning från de två tidigare försvarsministermötena, dels det formella i maj, dels det informella i september. Sedan ska jag avslutningsvis återkomma till det försvarsministermöte som stundar den 22 november. Som ni vet äger det rum inom ramen för GAERC.

Nämnden har fått skriftliga rapporter från föregående möten, och jag tänker i dag betona endast några av de viktigaste frågorna.

Vid det formella mötet i maj i år diskuterades det nya militära kapacitetsmålet Headline Goal 2010. Utvecklingen av snabbinsatsförmågan gavs där särskild uppmärksamhet. Försvarsministern fokuserade vid detta möte sitt inlägg på vikten av det fortsatta arbetet med att öka samordningen med den civila kapacitetsutvecklingen.

Vid det senaste informella mötet i september låg fokus på förmågeutvecklingen och vikten av att leva upp till de politiska åtaganden som har gjorts för att uppnå det nyligen antagna kapacitetsmålet. Detta inkluderar målsättningen att utveckla snabbinsatsstyrkor.

Vid mötet framhölls vikten av att de kvarvarande kapacitetsbristerna åtgärdas liksom behovet av initial snabbinsatsförmåga under 2005.

Från svensk sida redogjordes för det då kommande försvarsbeslutet och den höjda ambitionsnivån för internationella insatser. Sveriges avsiktsförklaring om att ta på sig ledningsansvaret för en snabbinsatsstyrka mottogs mycket positivt.

Därefter ska jag gå över till det kommande försvarsministermötet den 22 november.

Anf.  115  ORDFÖRANDEN:

Då godkänner vi rapporten och går över till det kommande försvarsministermötet.

Anf.  116  Statssekreterare JONAS HJELM:

Det kommande försvarsministermötet kommer att behandlas inom ramen för ESFP-punkten på agendan för GAERC. Där kommer man att behandla en militär kapacitetsdeklaration samt den europeiska försvarsbyrån.

Sedan nämnden fick den kommenterade dagordningen i början av veckan har agendan klargjorts ytterligare, och den periodiska rapporten avseende militär kapacitetsutveckling behandlas tillsammans med kapacitetsdeklarationen.

Jag ska säga något om den militära kapacitetsdeklarationen. Denna agendapunkt är en beslutspunkt som kräver konsensus. I samband med mötet kommer en militär kapacitetskonferens att genomföras. Syftet med denna är att påbörja en realisering av det nya kapacitetsmålet Headline Goal 2010. Konferensen ska utmynna i ett godkännande av kapacitetsdeklarationen. Deklarationen utgör ett annex till ESFP-slutsatserna och omfattar tre delar. För det första: En sammanfattning av ländernas bidrag till snabbinsatsstyrkorna. För det andra: En utvärdering av European Capability Action Plan, ECAP. För det tredje: En färdplan för det fortsatta arbetet med strategisk transportförmåga.

När det gäller snabbinsatsstyrkorna är den högst prioriterade frågan vid konferensen det som rör bidrag med snabbinsatsstyrkor under uppbyggnadsperioden från 2005.

Under denna period ska det kontinuerligt finnas minst en snabbinsatsstyrka med hög beredskap tillgänglig för insatser. Regeringen välkomnar att den här snabbinsatsförmågan byggs upp successivt, men vi avser inte att indikera några svenska bidrag under den här initiala perioden.

Vid fullt utvecklad snabbinsatsförmåga från 2007 är ambitionen att minst två styrkor kontinuerligt ska finnas tillgängliga för insatser. Vid mötet kommer inidikativa styrkebidrag att efterfrågas för den första perioden med fullt utvecklad snabbinsatsförmåga, det vill säga från 2007. Regeringen anser att utvecklingen av snabbinsatsförmåga är viktig. Bland annat ökar det här möjligheterna för EU att stödja Förenta nationerna, som under de senaste åren har efterlyst en större kapacitet för snabba insatser. Det här möjliggör också att förhindra folkmord och att i ett tidigt skede förhindra spridning av konflikter. Det kan också i sin tur minska behovet av mer omfattande och större insatser under längre tid.

Ett svenskt bidrag till EU:s snabbinsatsförmåga är att stor vikt, vilket också framgår av regeringens försvarsproposition. Det är också så att det svenska engagemanget kommer att vara värdefullt för den fortsatta reformeringen av Försvarsmakten mot ett flexibelt insatsförsvar.

Vid mötet avser försvarsministern att informera om att Sverige tillsammans med Finland ska organisera en gemensam styrka under svensk ledning och att vi tillsammans har för avsikt att samarbeta med Norge.

Utöver vad som anges i kapacitetsdeklarationen kommer försvarsministern att informera om att styrkan inriktas mot att inledningsvis stå i beredskap under första halvåret 2008. Försvarsministern kommer också att informera om att det slutliga svenska ställningstagandet kommer att kräva ett godkännande i Sveriges riksdag.

Regeringen anser att det är viktigt att styrkan under förberedelseskedet kan öva och utvecklas tillsammans med EU:s potentiella militärstrategiska högkvarter, det så kallade OHQ. Den samlade bedömningen pekar på att samarbetet bör fokuseras till en partner och att det brittiska högkvarteret i dagsläget bäst kan tillgodose dessa behov. Det är en bedömning som vi delar med Finland och Norge. Det utesluter emellertid inte andra samarbeten eller att styrkan vid insats kommer att kunna ledas av något annat högkvarter. Vid mötet avser försvarsministern att nämna vår strävan att i första hand samarbeta med Storbritannien i denna fråga.

Sedan gäller det utvärderingen av ECAP. Med inrättandet av den europeiska försvarsbyrån samt genomförandet av det nya kapacitetsmålet, Headline Goal 2010, ges kapacitetsarbetet nya förutsättningar. Mot bakgrund av detta har en utvärdering av arbetet inom ECAP genomförts. ECAP-arbetet strävar efter att täcka de kapacitetsbrister som har identifierats främst inom ramen för de projektgrupper som medlemsstaterna på frivillig basis har organiserat sig i och deltagit i. I utvärderingen konstateras att ECAP fyller en viktig funktion även i framtiden och att koordinering av det praktiska arbetet successivt bör föras över till byrån. ECAP-rapporten betonar vidare vikten av att även fortsättningsvis basera verksamhet på ett nedifrån-och-upp-perspektiv och därmed utgå från de behov, förutsättningar och ambitioner som enskilda medlemsstater har. Denna princip bör också kompletteras med möjligheterna att från EU:s sida koordinera arbetet.

Regeringen anser att EU behöver någon form av mekanism för att sammanlänka staternas kapacitetsutveckling med EU:s identifierade brister. Det här är inte minst viktigt för att finna kostnadseffektiva lösningar och att identifiera synergier mellan olika kompetensområden och medlemsstater. Ett nedifrån-och-upp-perspektiv bör inte ställas i motsatsförhållande till ett effektivt kapacitetsarbete. I vissa avseenden kan emellertid ambitionen att arbeta effektivt motivera vissa styrningar förutsatt att arbetet liksom tidigare baseras på ett frivilligt deltagande.

Sedan har vi strategiska transporter. I Headline Goal 2010 redovisas ett antal specifika milstolpar för utvecklingen av strategisk transportförmåga. Dessa innehåller en successiv utveckling med betoning på multinationellt samarbete. Behovet av strategiska transporter har ökat genom den ökade ambition som unionen har att intervenera tidigt och snabbt. Vid det informella mötet i september aktualiserades behovet av att utarbeta en färdplan för hur förmågan till strategiska transporter ska utvecklas.

I rapporten om strategiska transporter redovisas en sammanställning av befintliga nationella och multinationella arrangemang för samordning av strategiska transporter. Färdplanen för det fortsatta arbetet fokuserar på att senast vid halvårsskiftet 2005 ytterligare klarlägga roller och ansvar för det fortsatta arbetet med att närmare definiera behovet av dessa resurser.

Regeringen stöder arbetet med att skapa en tydligare bild av det pågående arbetet avseende strategiska transporter och strävan att tydligare identifiera vad som behöver åstadkommas för att utveckla den transportförmåga EU behöver.

Sedan har vi allmän kapacitetsutveckling. Under den här agendapunkten kommer även andra aspekter av kapacitetsutvecklingen att diskuteras. I en särskild faktapromemoria har Försvarsdepartementet i juli i år redovisat statusen för det militära kapacitetsutvecklingsarbetet inom EU samt de svenska bidragen till denna. Jag avser därför inte närmare beröra innehållet i detta underlag.

Till grund för den här diskussionen ligger den framstegsrapport för militär kapacitetsutveckling som är överenskommen och som antas som en A-punkt vid mötet. Nämnden har också, tror jag, fått en annotering om detta.

Vid denna diskussion avser också försvarsministern understryka behovet och vikten av ytterligare koordinering mellan civil och militär kapacitetsutveckling.

Därmed tänkte jag gå över till den andra punkten, som är Europeiska försvarsbyrån. Även denna agendapunkt är en beslutspunkt som kräver konsensus. Den förberedande kommittén, som inrättades med bland annat syftet att förbereda Försvarsbyråns styrelsemöten, har under hösten förhandlat fram förslag till såväl byråns budget som dess arbetsprogram för nästa år. Vid mötet kommer byråns budget för år 2005 att antas. Den omfattar ca 21 miljoner euro. För Sveriges del innebär det en kostnad på ca fem miljoner svenska kronor, som tas från anslaget 6.2 Materiel, anläggningar samt forskning och teknikutveckling inom Försvarsmakten. Därutöver kommer riktlinjer för arbetsprogrammet att antas.

Regeringen ställer sig bakom de föreslagna riktlinjerna och budgeten för 2005. Att riktlinjerna så tydligt inriktar sig mot att byrån ska vara kapacitetsdriven och fokusera på kapacitetsbrister ligger väl i linje med regeringens uppfattning.

I anslutning till rådsmötet hålls också ett trojkamöte för att informera de fem europeiska icke EU-medlemmarna som ingår i Nato samt Kroatien. Vid lunchen är Bosnien och Hercegovinas försvarsminister inbjuden att tala.

I samband med försvarsministermötet avser också försvarsministern att tillsammans med sina finska och norska kolleger offentliggöra en gemensam deklaration rörande samarbetet med att organisera en gemensam snabbinsatsstyrka.

Avslutningsvis skulle jag bara vilja nämna att Europeiska försvarsbyrån genomför ett styrelsemöte under ledning av Javier Solana i anslutning till försvarsministermötet. Bland annat kommer arbetsplanen för 2005 att antas. För berörda genomförs därefter ett försvarsministermöte inom den västeuropeiska försvarsmaterielgruppen WEAG. Vid mötet avser man att besluta om WEAG:s avveckling.

Därmed, herr ordförande, är jag beredd att svara på frågor.

Anf.  117  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Herr ordförande! Jag tackar statssekreteraren för föredragningen. Det är roligt att se dig här i den här kapaciteten. Jag har några frågor med anledning av föredragningen.

Sverige kommer alltså inte att ge några bidrag till snabbinsatsstyrkan i inledningsskedet. Hur bedömer man att detta inverkar på vår möjlighet att påverka hur det här utvecklas – men också att kvalitetssäkra? Just nu bygger vi ju upp väldigt mycket förtroende, förhoppningar och energi kring EU:s militära förmåga. Vi har ännu inte kommit så långt att man börjar diskutera någon fallback position. Jag tror inte att det behövs. Men jag tror att det finns ett oerhört stort behov för Sverige. När man nu är beredd att lägga många ägg i EU-korgen gäller det att man också är beredd att utveckla detta och se om det håller, om det fungerar. Det är ju under uppbyggnad. Det är tuffa utmaningar som väntar, inte minst den här insatsen i Bosnien och Hercegovina. Jag vill bara fråga vilka konsekvenser det får när vi inte lämnar några bidrag till uppbyggnaden av snabbinsatsstyrkan i inledningsskedet.

Sedan skulle jag också vilja fråga något med anledning av den diskussion som vi hade tidigare, och som blev väldigt fördröjd. Vad finns det för kapacitet om EU nu snabbt skulle vilja ha möjligheter till assistans i Sudan eller Mellanöstern? Finns det någon beredskap från Försvarsdepartementet att i så fall snabbt kunna bistå?

Jag ska också gratulera till det goda partnervalet, Storbritannien. Det tycker jag är väldigt klokt. Sedan vill jag tacka för den här kartan som vi nu har fått. Den gör ändå att vi får en liten uppfattning. Innan har det varit oerhört svårt för oss folkvalda att få en blick över vad det är som saknas och inte saknas. Att jag ställde den tidigare frågan om det här kommer att gå bra eller inte beror ju på tecknen här. Situationen återstår ungefär som tidigare. Det är inte så många solved. Det är några som verkar lite bättre. Men över huvud taget vittnar ju detta om en kapacitetsbrist som jag skulle vilja säga att Sverige delar med många andra länder. Det skulle vara intressant att höra vad statssekreteraren säger om det, tycker jag, inte fullt så hoppingivande läget vad gäller kapacitetsförmågan. Kommer man att hinna ifatt?

Anf.  118  CECILIA WIGSTRÖM (fp):

Jag vill ställa en fråga med anledning av det som Gunilla Carlsson säger, att vi lägger många ägg i EU-korgen. Syftet med den här styrkan är ju att förhindra folkmord och spridning av konflikter. Vad händer när säkerhetsrådet är blockerat? Finns det diskussioner om det? Så var ju fallet i Kosovo till exempel. Nu ser vi Sudan, där också FN är oförmöget att agera. Det finns indikationer om att det är Kina som ligger bakom FN:s handlingsförlamning i Sudan. Så min fråga är: Finns det någon diskussion om detta? Vad händer när FN är blockerat och inte kan förmås att fatta ett beslut om att skydda folk undan folkmord?

Sedan har vi den här kapacitetsbristen, som du nämnde. Jag har tyvärr inte hunnit studera den karta, den chart, som vi fick ut. Kan du säga vilka som är de största bristerna man har identifierat inom EU? Du behöver inte säga alla, men de största.

Sedan undrar jag över en sak när det gäller snabbinsatsstyrkan. Finns det några länder som mäler sig ur och som inte är beredda att lika snabbt som vi nu i Sverige gör ställa om sitt försvar och klara av den här viktiga uppgiften?

Anf.  119  LARS LINDBLAD (m):

Jag har en fråga om transportkapaciteten som möjligen blottlägger att jag inte är hundraprocentigt uppdaterad. Men jag ställer den i alla fall. Det är ju en gammal sanning att de europeiska ländernas transportkapacitet är låg. Det har ju tidigare sagts, när man gick in i den här processen, att vi skulle ha no duplication mellan Natoresurser och europeiska resurser. Är det vi ser nu ett exempel på duplication eller är detta en del av något annat som ändå behövs? Jag tyckte åtminstone inledningsvis att den principen var bra och att vi inte skulle slösa bort resurser när vi kunde ha synergieffekter.

Anf.  120  ULF HOLM (mp):

Herr ordförande! Jag har uppfattat det som att vi tar alla punkter på en gång.

Anf.  121  ORDFÖRANDEN:

Jajamen.

Anf.  122  ULF HOLM (mp):

Den första punkten, som gäller den civila krishanteringen, tycker jag är rätt bra. Eftersom jag inte var med i nämnden från början i dag vet jag inte om det svenska brev som har gått i väg ingår.

Anf.  123  ORDFÖRANDEN:

Den punkten tog vi med utrikesministern innan. Det är 2.2–2.4 som vi behandlar nu.

Anf.  124  ULF HOLM (mp):

Den frågan processas ganska mycket i riksdagen nu med anledning av regeringens proposition. När det gäller de militära krishanteringsförmågorna har ju vi från Miljöpartiet en annan uppfattning än regeringen. Men det kommer nu att processas i det gemensamma utskottet. Då blir jag lite förvånad om försvarsministern i det här läget avger en deklaration om den svenska positionen eftersom vi inte har något beslut om den militära krishanteringsförmågan som jag ser det. Jag har som sagt flera åsikter om just detta, och jag tror att det är viktigt att man avvaktar det gemensamma utskottets gemensamma behandling av den här frågan.

Miljöpartiet är också helt och hållet mot bildandet av den här försvarsbyrån. Vi kan ha synpunkter på hur man lägger upp arbetet med denna. Det är viktigt att framhäva det i denna diskussion.

Anf.  125  KARIN THORBORG (v):

Då ska jag inte förlänga debatten, för Ulf Holm har sagt ungefär det som jag tänkte säga. Vänsterpartiet instämmer alltså i det.

Anf.  126  Statssekreterare JONAS HJELM:

Först vill jag säga något till Gunilla om uppbyggnaden. Det finns ju en viss skillnad mellan den uppbyggnad som är under perioden 2005–2007 och den som är under perioden efter 2007. Här är det en sådan här snabbinsatsgrupp som ska finnas tillgänglig. Min uppfattning är att det nog kommer att vara ett allmänt bidrag från alla europeiska länder för att klara av att hålla en snabbinsatsgrupp under perioden 2005–2007. Vi har också ställt frågan till Försvarsmakten om möjligheten att kunna. Vi vet ännu inte i dag vilka kapacitetsbrister man inom EU anser att man har under den här perioden. Det är möjligen några mindre enheter som skulle kunna bli föremål för det här.

Det andra är erfarenhetsåterföringen. Den får vi ju även på andra sätt och också genom att ha kontakter – inte minst med Storbritannien – via högkvarteret. Det som är viktigt utifrån svensk utgångspunkt nu, inte minst med det framework nation-ansvar vi har tagit på oss för den här styrkan, är ju att börja sätta samman styrkorna med de andra länderna och komma in och börja samöva den här styrkan. Där tror jag att den största skillnaden kommer att märkas gentemot andra styrkor. Den här styrkan ska kunna uppträda som en styrka och måste då vara väl samövad. Så något större bidrag under perioden 2005–2007 kommer det inte att bli som jag ser det – och kanske inte heller något mindre i det avseendet. Men som bakgrund: Vi vet inte heller vilka kapacitetsbrister som finns under den här perioden.

Jag går vidare till Sudan. Det finns naturligtvis en beredskap att kunna bidra. Det finns en beredskap att kunna bidra både militärt och civilt. Det tror jag inte att man får glömma bort. Här finns det också ett stort behov av att kunna bidra via de resurser som Statens räddningsverk har. Det är svårt att säga exakt vilka resurser vi skulle kunna ställa till förfogande innan det föreligger en klar förfrågan och vilja om vad man behöver. Sedan finns det naturligtvis alltid en bortre gräns både ekonomiskt och i fråga om personella resurser för att kunna delta i dessa insatser.

Om den allmänna kapaciteten kan jag säga att kapacitetsarbetet är viktigt utifrån just att identifiera vad EU som helhet har för brister och också utifrån vad varje enskild nation ytterligare kan bidra med. Det är rätt som Gunilla Carlsson säger. Vi har en hel del brister, inte bara från svensk utgångspunkt utan sett utifrån EU som helhet. Vi försöker tillgodose behovet av att fylla de här kapacitetsbristerna. Jag tycker nog också att vi hela tiden tar steg i rätt riktning. Det görs inte minst i den försvarsproposition som regeringen har lagt på riksdagens bord.

Till Cecilia Wigström vill jag säga om blockeringen av FN att det finns även andra mandat. Grunden är ett FN-mandat, men det kan också ges mandat genom FN:s generalförsamling. Det kan också ges mandat genom OSSE. Det kan också ges mandat genom att parterna i konflikten ber om detta. Alldeles oavsett vilket tror jag att man vid varje givet tillfälle måste värdera de folkrättsliga aspekterna i det här. Men det finns andra möjligheter än enbart att gå via FN:s säkerhetsråd.

De största bristerna? Ja, om jag ska nämna två stycken är det den strategiska transportkapaciteten. Där är det en stor brist. En annan brist man kan identifiera är strategisk underrättelseförmåga. Det är två stora brister som finns. Just detta med den strategiska transportförmågan är väldigt tydligt.

Till Lars Lindblad om transportkapacitet: Nej, detta är inte duplicering. Det här är ett effektivt resursutnyttjande mellan EU och Nato. Det är det som tanken är att försöka skapa.

Till Ulf Holm: Vi avser inte att säga ”att” Sverige ska delta utan att regeringen har planerat att Sverige ska delta i detta. Som jag sade i mitt inledningsanförande kommer försvarsministern också att säga att det här är ett beslut som måste underställas Sveriges riksdag.

Anf.  127  ULF HOLM (mp):

Ja, det är viktigt att framhålla att det sker en diskussion i riksdagen i dessa frågor just nu. Dock skulle jag vilja kommentera det som fördes fram om FN-mandat. Det är där jag anser att Sveriges regering är väldigt otydlig. Krävs det ett FN-mandat eller är det så, som statssekreteraren säger, att det finns andra möjligheter till mandat än via säkerhetsrådet? Det är det som jag i så fall anser vara en omsvängning av den svenska positionen. När man säger att det finns andra möjligheter än mandat via säkerhetsrådet är man ute och tassar på väldigt osäkra marker beträffande vilka mandat som ska finnas. Här tror jag att det är väldigt viktigt att Sverige markerar att den position som i alla fall hittills har gällt just är ett klart och tydligt FN-mandat inom de ramar som gäller.

Jag vill också påpeka att när det gäller den här uppbyggnaden av Försvarsbyrån delar jag inte regeringens åsikt. Jag tycker inte att regeringen i dagsläget ska säga ja till den budget och de riktlinjer som förs fram i underlaget som vi har fått i dag. Detta borde man avvakta med till ett beslut längre fram.

Anf.  128  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Jag tackar statssekreteraren för svaret, och också för uppriktigheten, som indikerar att Sverige blir fördröjda. Därmed blir kanske också hela EU det. Jag tror att det är rätt viktigt att vara uppriktig i detta och säga: Här är bristerna. De är väsentliga. Det är viktigt att vi frågar vad kan vi göra – var och en på sin hemmaplan – för att komma åt dem.

Sedan är det ju frågan om det är en enskild riksdagsledamot eller hela Miljöpartiet som nu uttalar att det inte finns mandat för den försvarspolitiska propositionen. Jag kan bara konstatera, eftersom det är ett samråd som vi nu har, att det fortsatta arbete som sker och under lång har skett i Bryssel har ett mandat i Sveriges riksdag. Har det inte det från de partier som utgör regeringsunderlag har det detta från en borgerlighet som tycker att det här är väldigt bra.

Problemet är väl att verkligen genomföra detta, och erbjudandet från borgerligheten kvarstår om att i stället göra upp med oss även om innehållet och ramarna för att kunna åstadkomma det man nu också lovar. Om både Vänstern och Miljöpartiet, som här indikeras, inte längre tänker bistå får man ju vända sig till dem som ville göra upp redan i somras.

Anf.  129  ULF HOLM (mp):

Jag glömde att nämna att vi givetvis står bakom den svenska omdaningen i försvarsuppgörelsen i de delar som gäller att vi i betydligt högre grad måste anpassa det svenska försvaret till internationella hjälpinsatser och så vidare. Det är en väldigt viktig markering, men problematiken ligger ju i att vi har en diskussion i det gemensamma försvars- och säkerhetsutskottet just nu om formuleringarna kring synen på FN-mandat. Det är den frågan som inte är avgjord så länge det sammansatta utskottet inte har levererat en text till riksdagen för beslut. Det är viktigt att framhålla detta i de kommande diskussionerna.

Anf.  130  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Jag vill invända mot att Ulf Holm här påstår att det är någon omsvängning på gång i svensk riktning och att vi ständigt och jämt, för alltid och för all evighet, har krävt ett solklart FN-mandat. Så är det ju inte. Det har ju varit insatser som har gjorts utifrån FN-stadgans principer. Man kan inte beskriva det här som en ändring.

Att sedan både Vänstern och Miljöpartiet i det sammansatta utskottet verkligen vill insnäva möjligheterna att hjälpa människor i nöd är en annan sak. Jag tror att det är väldigt viktigt att konstatera att det som nu byggs upp inom EU är i enlighet med den tradition som Sverige har haft för sina internationella insatser och fullt förenligt med den svenska säkerhetspolitiska traditionen.

Anf.  131  TONE TINGSGÅRD (s):

Nu behöver jag inte säga så mycket, för Gunilla Carlsson sade ungefär det jag hade på hjärtat också. Det gäller bara att understryka det som statssekreteraren här har givit uttryck för. Det är ju det som står i svensk lag. Vi som jobbar på försvarssidan brukar vara väldigt noga med att följa svensk lagstiftning till dess den ändras. Sedan pågår det diskussioner i andra delar, men det är en annan sak. Hur man ser på detta med mandat är mer en fråga för utrikesutskottet, Utrikesdepartement och utrikesexperterna. Vi brukar inte blanda oss så mycket i det.

Jag skulle också vilja säga: Ha lite respekt för vad det här med personella resurser faktiskt betyder när vi tittar på de utlandsinsatser som vi ska göra. Det ska till otroligt stora tillskott till försvarets budget för att vi ska kunna spränga den ram som vi har just nu. Inte ens 400 miljoner kronor från Moderaterna hjälper där.

Anf.  132  Statssekreterare JONAS HJELM:

Jag vill bara göra en kommentar. Vi anser ju också att FN-mandat är jätteviktigt. Man ska också komma ihåg att det alltid till syvende och sist är riksdagen som fattar beslut i fråga om varje enskild insats. Så är det också i dessa fall.

Anf.  133  ORDFÖRANDEN:

Då konstaterar jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt vad avser punkterna 2:2–2:4. Så tackar vi Jonas Hjelm med medarbetare. Vi tar en kort bensträckare innan vi går in på jordbruk.

3 §  Jordbruk och fiske

Jordbruksminister Ann-Christin Nykvist

Återrapport från ministerrådsmöte den 18 oktober 2004

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 22 och 23 november 2004

Anf.  134  ORDFÖRANDEN:

Vi hälsar jordbruksministern och hennes medarbetare välkomna. Vi ligger lite efter tiden. Jordbruksministern måste gå klockan ett. Om vi alla hjälps åt med korta föredragningar och ransonering av frågor tror jag nästan att vi borde hinna till klockan ett.

Vi börjar väl direkt med rapporten från tidigare ministerrådsmöte. Varsågod!

Anf.  135  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Jag har en rapport med mig. Det materialet har skickats ut. Jag börjar med att fråga om jag ska föredra rapporten eller om det räcker med den utskickade rapporten.

Anf.  136  ORDFÖRANDEN:

Det verkar räcka med den utskickade. Vi godkänner den rapporten och går in på kommande ministerrådsmöte.

Vi väntar väl med A-punktslistan och går direkt in på punkt 3 om skydd av djur under transport.

Anf.  137  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Det här är en hjärtefråga för oss i Sverige. Vi har ett förslag för antagande som ligger på bordet. I det här förslaget finns regler om krav på utbildning för dem som transporterar och hanterar djuren. Det finns också krav på tillsyn samt vissa förbättringar av förhållandena i fordonen när det gäller foder, vatten och strö.

Från svensk sida tycker vi att det är acceptabelt med ett förfarande i två steg. Vi lyckades inte komma fram vid det förra tillfället när det här var uppe i rådet. Det fanns väldiga motsättningar. Vi hade en blockerande minoritet för att inte få försämringar. Vi menar att det är värdefullt att nu få de här förbättringarna.

Sedan är tanken att kommissionen ska återkomma inom en fyraårsperiod när det gäller de återstående frågorna. Flera länder, bland annat Sverige, menar att kommissionen ska återkomma tidigare än efter den här fyraårsperioden. Vi vill sätta en kortare tidsfrist för kommissionen. Det är en fråga som jag kommer att aktualisera under mötet.

Anf.  138  LENNART FREMLING (fp):

Herr ordförande! Vi i Folkpartiet tycker att det är bra att man tar det här första steget, men vi är ju rätt skeptiska till den här fyraårsperioden och att det ska behöva ta så lång tid. Jag är tacksam om ministern gör vad hon kan för att frågan ska komma igen så snart som möjligt. Vilka möjligheter ser egentligen ministern att få upp den tidigare?

Anf.  139  ULF HOLM (mp):

Jag instämmer i att det är beklagligt att vi inte lyckades nå längre. Vi får nog acceptera att vi tar det i två steg. Jag har samma fråga som Lennart Fremling. Finns det möjlighet att förkorta den här fyraårsperioden till en kortare tid på mötet? Är motståndet från andra medlemsländer stort? Är det möjligt med en kompromiss på kanske två eller tre år i stället?

Anf.  140  LARS LINDBLAD (m):

Jag instämmer också i att när man inte riktigt når dit man vill kan det vara bra att ta delsteg på vägen. Det är positivt.

Min fråga hade jag också uppe i utskottet i går, men jag fick inte något svar på den. För en del av de här transportörerna kommer detta att innebära att de måste investera i ny teknik. Eftersom det är viktigt att man tar medvetna beslut är min fråga: Är det stora summor det handlar om? Innebär detta stora investeringar för transportörerna? Vi måste vara medvetna om vilken typ av beslut vi fattar och hur de drabbar dem som utför detta. Alla är ju inte bovar i detta drama. Det finns en hel del som faktiskt sköter sitt uppdrag ganska väl.

Anf.  141  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Även vi i Vänsterpartiet tycker att det är beklagligt att de allra viktigaste frågorna, alltså frågorna om transporttid, inte riktigt kommer upp på bordet. Men vi får väl ta de bitar som ni har möjligt att godkänna tillsammans.

Jag vill fråga lite om satellitnavigationssystemet och utbildningen. Det pratas ju om övergångstider. När ska det här vara i hamn? När kan man räkna med att de nya systemen kommer att fungera? Hur är det med godkända transporter? Blir det ett krav att chauffören ska ha den är utbildningen? Kan man styra upp det då? Då kan vi kanske få bort en del av de transporter som är oetiska och där det inte fungerar.

Anf.  142  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Jag kommer att argumentera för en kortare tid. Vi vet att Danmark, Tyskland, Österrike och Luxemburg är av samma uppfattning, men det är många länder som har en annan uppfattning. Jag hoppas att den nya kommissionärens tidigare inställning kan vara en fördel för oss. Den danska jordbrukskommissionären har ju tidigare drivit de här frågorna och är väl insatt i dem. Jag ska göra vad jag kan på den här punkten.

När det gäller den nya tekniken och kostnaderna för svenska företag har vi en fördel av vårt regelverk. Det här gäller för transporter längre än åtta timmar och i undantagsfall tolv timmar. De svenska reglerna innebär att vi inte har några transporter som är längre än åtta timmar. Vi kan i undantagsfall medge en transport på elva timmar. På det sättet påverkar det inte transporterna inom Sverige. I övrigt har jag inga kostnadsberäkningar som jag kan rapportera.

Sedan var det frågan om övergångstider. Nya fordon ska vara utrustade enligt regelverket 2007 och gamla fordon 2009. Utbildningen ska vara genomförd 2008. Det är så det ser ut.

Anf.  143  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Punkt 4 handlar om reformen av sockersektorn.

Anf.  144  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Den här frågan har tidigare varit uppe i EU-nämnden. Nu ska den upp för diskussion i rådet. Det finns inga nyheter i den svenska positionen. Vi har fått ett antal frågor som jag utgår ifrån att nämnden också har sett. De föranleder inga nya kommentarer från min sida.

Anf.  145  JAN ANDERSSON (c):

Först vill jag säga övergripande att vi är för en reform av sockersektorn. Men det är oerhört viktigt att detta görs i samklang med övriga världen så att vi inte avreglerar enskilt. Jag tycker också att det är viktigt att vi har ett så aktuellt referensår som möjligt i detta så att kompensationen kan gå till nu aktiva odlare.

Kompensationsnivån är 60 % i förslaget. Regeringen anser att det är en för hög kompensationsnivå. Vilken kompensationsnivå har regeringen tänkt sig och vad baseras den på?

Anf.  146  INGVAR SVENSSON (kd):

Herr ordförande! Det är nödvändigt att ställa om jordbrukspolitiken även i sockersektorn, men det är också viktigt att man gör det på ett sådant sätt att man inte slår botten ur branschen och skapar enorma problem. Det gäller att ha en viss försiktighet där.

Det finns ju en annan aspekt på den här frågeställningen och det är förhållandet till de allra fattigaste länderna. Det berör ju inte bara de svenska betesodlarna. Den här processen kommer ju att leda till att de allra fattigaste länderna hamnar i en väldigt svår situation. Hur ser ministern på den utvecklingen? Tidigare i dag talade vi med utrikesministern. Då sade hon att det var ett väldigt viktigt mål för EU med en tydlig fattigdomsbekämpning. Det är bra om man har den typen av mål, men det måste följas upp av konkreta handlingar.

För att klargöra vår position vill jag säga att vi inte tycker att regeringen ska gå lägre i kompensation än vad kommissionen föreslår.

Anf.  147  LARS LINDBLAD (m):

Det är glädjande att det finns en sådan enighet i Sveriges riksdag kring behovet av reformer även på det här området. Där har ministern stort stöd. Det finns all anledning att återkomma i den här frågan längre fram eftersom det här bara är en diskussionspunkt. Vi kommer att komma tillbaka till positioner av olika slag.

Jag tycker att det skulle vara viktigt om vi kan komma så nära den övriga jordbrukspolitiken som möjligt när vi utformar den här politiken så att det blir lättare att förstå det här rätt komplicerade systemet.

Jag vill också lyfta upp frågan om referensåren. Jag är också orolig för att det kan bli för gamla år. Min inriktning är också att det är viktigt att man har så sena referensår som möjligt så att det är verkligheten som speglas i det system som gäller härefter.

Anf.  148  ULF HOLM (mp):

Herr ordförande! De flesta frågor är ställda nu, men jag undrar hur stort belopp den här kompensationen är på. Jag hittar inte det. Men är kanske inte så viktigt.

Den viktiga frågan är att jag inte förstår hur regeringen ska rösta. Å ena sidan tycks ministern framföra att det är dåligt att utgifterna inte minskar, å andra sidan anser man att reformen är nödvändig. Kommer Sverige att stödja förslaget eller rösta nej?

Anf.  149  ORDFÖRANDEN:

Det är bara en diskussion. Det blir ingen omröstning.

Anf.  150  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Jag tycker att vi fick en föredömlig föredragning om sockret i miljö- och jordbruksutskottet i går. Vi har fått ta del av de här fyra frågorna, i alla fall i miljö- och jordbruksutskottet. Jag vet inte om hela nämnden har fått dem. Det är bra som bakgrundsmaterial, och det vill jag tacka för.

Anf.  151  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Flera av frågorna gäller vår relation till framför allt utvecklingsländerna. Det är klart att vi måste respektera våra internationella åtaganden och de avtal som vi har med olika länder. En utgångspunkt för Sverige är att vi vill ha en multilateral handelsliberalisering. Vi tycker att det ska ha högsta prioritet eftersom det är det bästa för världshandeln. Det är också en utgångspunkt nu när vi driver WTO-förhandlingarna. Vi anser inte att de preferenser som finns är ett hinder för att vi ska kunna liberalisera sockersektorn. Sedan kan det behövas ett särskilt stöd till utvecklingsländerna, både bilateralt och inom EU, när vi genomför den här förändringen.

När det gäller kompensationer är vi av den uppfattningen att det är lämpligt att ligga så nära den jordbruksreform som vi har genomfört och som vi beslutade om i juni 2003 som möjligt. Det innebär att en rimlig nivå skulle vara i paritet med de ersättningar som man får för andra grödor.

Sedan var det den här specifika frågan om hur mycket pengar det är. För svensk del har det beräknats till 21 miljoner euro för 2005/2006 och 2006/2007 och 30 miljoner euro för 2007/2008.

Anf.  152  JAN ANDERSSON (c):

Jag fattar inte riktigt detta med att kompensationsnivån, ersättningen, ska vara densamma som för andra grödor. Det finns ju ingen ersättning för specifika grödor eftersom det är frikopplade ersättningar.

Anf.  153  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Det är klart att vi har ett frikopplat stöd. I den reformen är det upp till den enskilda bonden att avgöra hur man ska inrikta sin produktion. Men vi får ändå referensvärden där vi kan göra beräkningar. Vi tycker att det är lämpligt att göra en jämförelse mellan ersättning för spannmålsproduktion och ersättning för sockerproduktion. Det är så vi tänker när vi försöker hitta fram till de lämpliga värdena.

Vi slutförhandlar inte detta vid det här rådsmötet, utan vi ska, som sagts här tidigare, ha en diskussion om de här frågorna som är ställda.

Anf.  154  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns ett stöd för regeringens upplägg inför de fortsatta förhandlingarna.

Punkt 5 handlar om landsbygdsutveckling med mera.

Anf.  155  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Den här frågan har också tidigare varit uppe i EU-nämnden. Det handlar om LBU-förordningen för perioden 2007–2013 med en struktur för prioritet på tre områden. Det handlar om förbättrad konkurrenskraft inom jord- och skogsbrukssektorerna, markförvaltning och miljö och allmän landsbygdsutveckling och livskvalitet. Det är tänkt att man ska en viss balans när det gäller de ekonomiska insatserna på de här områdena. 15 % av den gemensamma finansieringen ska gå till det första och det sista området jag nämnde och 25 % ska gå till markförvaltning och miljö.

Vi i Sverige är positiva till de generella målen. Vi stöder i princip de målen. Vi tycker att det är bra med en mer målstyrd ansats. En specifik fråga där vi har varit negativa och som jag bör lyfta fram i det här sammanhanget är skogen. Det handlar om att man nu vill lyfta in ekonomiska satsningar på skogen. Vi har ju inte en gemensam politik på skogsområdet. Vi har en gemensam EU-politik när det gäller jordbruk och fiske, men inte när det gäller skogen. Jag vill markera att där är vi negativa från svensk sida.

Anf.  156  ULF HOLM (mp):

Jag delar ministerns uppfattning om att man borde plocka bort skogen. Jag hittar inte att ekologiskt lantbruk ingår i punkten om markförvaltning och miljö. Det borde vara en naturlig sak för oss att driva det.

Sedan gäller det detta med rättslig ram där kommissionen ska ha en förenkling och effektivisering av regelverket. Jag hoppas att det inte innebär att det blir svårare med eller förhindrar nationella insatser inom de här områdena utan att det hålls öppet även fortsättningsvis.

Anf.  157  LENNART FREMLING (fp):

Herr ordförande! Vi i Folkpartiet stöder det som jordbruksministern har sagt, men vi har ett medskick. Vi tycker att det är viktigt att man gör utvärderingar av politiken på lämpligt sätt. Det gäller både vad som har gjorts och hur det nya kommer att slå. Medskicket är alltså att utvärdering är väsentligt.

Anf.  158  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

I vårt material finns det ett balanskrav där man pratar om miniminivåer. Jag tror att det är minst 15 % när det gäller konkurrenskraft, 25 % när det gäller miljö och 15 % när det gäller allmän landsbygdsutveckling. Det är nog rätt bra att det finns någon typ av balans mellan insatsnivåer. Men vi som nation har väl drivit på mot ett miljöperspektiv. Jag hoppas att jordbruksministern vill fortsätta att driva det. Det är viktiga frågor. Det behövs nog betydligt mer än 25 % inom EU. Sedan går vi ned på den nationella strategin, och där är det lika viktigt att driva detta.

Anf.  159  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Jag kan i stort sett ge lugnande besked i alla de här frågorna. När det gäller det ekologiska jordbruket finns det möjligheter inom ramen för aktionsplanen.

Det kommer att finnas nationella frihetsgrader. Det är någonting som vi värnar om. Jag håller med om att vi också måste kunna ha ett miljöperspektiv på insatserna. Från svensk sida markerar vi att det är viktigt med en ambitiös och trovärdig utvärdering.

Anf.  160  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns ett stöd för regeringens upplägg inför de fortsatta förhandlingarna.

Punkt 6 är en informationspunkt. Finns det något att säga där eller ska vi gå vidare?

Anf.  161  INGVAR SVENSSON (kd):

Jag har en fråga om 5 b. Varför har man valt datumet den 15 oktober för utbetalningar?

Anf.  162  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Det är väl för att EU menar att det blir enklare i deras administrativa hantering. Detta är någonting som vi i Sverige ser problem med. Det kan ju vara så att man har ett problem i hanteringen. Det kan vara en fråga som är överklagad. Vi är inte lyckliga över den här tidpunkten. Det är en fråga där vi försöker få en förändring.

Anf.  163  INGVAR SVENSSON (kd):

Herr ordförande! Man kan missuppfatta skrivningen här. Vi reserverar oss för kommissionens förslag, men det var alltså mot.

Anf.  164  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Jag beklagar om det är en otydlig skrivning, men vi är inte lyckliga över den tidpunkten, utan den kan ge oss problem.

Nu får ni ursäkta mig. Jag lämnar över ordet till min statssekreterare. Jag ska inledningstala på en konferens klockan ett. Jag ber om ursäkt för att jag måste lämna nämnden, men jag har en kompetent ställföreträdare här.

Anf.  165  JAN ANDERSSON (c):

Det gäller samma punkt. Jag var långsam och ordföranden snabb. Jag tycker att det är rätt bra att man slår fast utbetalningstidpunkten. Det handlar ju inte bara om överklaganden och annat, utan det finns ju länder som använder detta som budgetregulator också för att klara budgettak. Det tycker jag är tämligen olämpligt. Jag förstår att EU har synpunkter på detta.

Anf.  166  LARS LINDBLAD (m):

Jag vill passa på att instämma i Jan Anderssons inlägg.

Anf.  167  Statssekreterare INGRID PETERSSON:

Vi diskuterar detta i olika rådsarbetsgrupper och på andra sätt. Den största och svåraste frågan för oss är hur vi ska hantera valutarisker när vi inte är med Euroland. Är det lantbrukare som ska stå för dem eller är det staten? Det här försöker vi, tillsammans med Danmark och Storbritannien, hitta lösningar på som gör att det blir så liten valutarisk som möjligt för de länder som är utanför euroområdet. Utbetalningstidpunkterna kommer också in i de diskussioner. Vi är på spåret, kan jag säga.

Anf.  168  ORDFÖRANDEN:

För formalitetens skulle konstaterar jag än en gång att det finns ett stöd för regeringens upplägg inför de fortsatta förhandlingarna vad avser punkt 5.

Punkt 6 är en informationspunkt. Finns det något särskilt att säga där?

Anf.  169  Statssekreterare INGRID PETERSSON:

Det har kommit ett dokument med vissa frågeställningar som gäller forskningssamarbete. Det var uppe på julirådet, och därefter har en enkät skickats till medlemsstaterna. Nu finns en redovisning av enkäten. Man kan säga att det rent allmänt finns en mycket positiv inställning till ökat samarbete på forskningsområdet. Det gäller dels för att man ska få en större andel av EU:s gemensamma forskningspengar, dels för att veta hur vi kan dela upp forskning mellan staterna och därmed bli mer konkurrenskraftiga i ett globalt perspektiv.

Sverige stöder samarbetet. Vi tycker att det ska ske inom våra vanliga strukturer och så att säga komma nedifrån och gå uppåt. För vår del är det framför allt Formas som involveras i detta.

Anf.  170  ORDFÖRANDEN:

Då godkänner vi den informationen.

Punkt 7 har blivit en A-punkt.

Anf.  171  ULF HOLM (mp):

Jag förstår inte varför man ska ha stabiliseringen av priser, alltså jämna ut bottennivåer och så vidare. Det har man ju inte på jordbruksområdet. Varför ska det finns på just fiskeområdet?

Anf.  172  Statssekreterare INGRID PETERSSON:

På jordbruksområdet finns ju interventionspriser, när man går in och intervenerar. Någon form av stabilisator finns alltså även på jordbruksområdet.

Anf.  173  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Punkt 8, Bilateralt avtal mellan EG och Norge.

Anf.  174  Statssekreterare INGRID PETERSSON:

Här har vi två punkter. Den första punkten handlar om att det finns vissa EU-länder som fiskar ishavstorsk på norskt område, och för att få göra det måste Norge få någonting i utbyte. Det har varit ont om den fisk som de fått i utbyte och därför har Norge inte velat släppa till så mycket torsk; de vill ha någonting annat i stället. Nu har man hittat en lösning där EU kan släppa till långa och lubb. Frågan lär därmed vara löst, och då kommer de inte att ta vår makrill, vilket vi var lite rädda för.

Detta blir alltså endast en information på rådet, eftersom förhandlingarna pågår. De handlar om hur man ska fördela kvoter och annat mellan Norge och EU. Beståndssituationen vad gäller torsk i Nordsjön, Skagerrak och Kattegatt är ju mycket dålig, och på vissa områden skulle man egentligen behöva acceptera en nollkvot.

Nu förs emellertid en diskussion om att ha torsk som bifångst, vilket gör att det blir en begränsad kvot. Sverige kan stödja denna mycket begränsade kvot under förutsättning att man går vidare med förvaltningsplaner och olika typer av åtgärder för att vi ska få tillbaka ett bra bestånd i de här områdena. Frågan är endast uppe för information, men ifall det blir en diskussion är detta vår ståndpunkt.

Anf.  175  ORDFÖRANDEN:

Gäller samtliga punkter information om byteshandeln?

Anf.  176  Statssekreterare INGRID PETERSSON:

Långa och lubb är uppe för beslut, men de stora Norgeförhandlingarna är en informationspunkt.

Anf.  177  ORDFÖRANDEN:

Då konstaterar jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Punkt 9 är struken. Punkt 10, Europeiska fiskerifonden.

Anf.  178  Statssekreterare INGRID PETERSSON:

Det här är samma som landsbygdsutvecklingsåtgärderna, LBU, men på fiskeområdet. Det gör att Sveriges allmänna budgetposition, med 1 % av BNI, ligger i botten för någon form av övergripande agerande. Frågan diskuteras nu och kommer även att diskuteras under Luxemburgs ordförandeskap. Detta kommer emellertid inte att bli klart förrän den stora budgetfrågan för nästa finansiella perspektiv är klar.

Förslaget bygger på den gemensamma fiskeripolitiken som beslutades 2002 och innebär en fokusering på miljöförbättrande åtgärder, anpassning av fiskeflottan till fiskeresurserna, diversifiering och socioekonomiska åtgärder samt en del förenklingar och harmoniseringar.

Jag kan säga att vi generellt är positiva till förslaget. Det finns dock vissa enskildheter som vi diskuterar, exempelvis förtidspensioneringar inom de socioekonomiska åtgärderna, där vi ställer oss negativa. Det gäller kanske också hur man definierar vissa kustfiskeflottor – om det ska vara hur lång tid man är ute till havs i förhållande till hur långa båtarna är. De är dock mindre frågor.

Jag tror att Sveriges stora insats här blir att stödja kommissionen, för det finns vissa länder som vill vända klockan tillbaka och även få medel till att bygga nya fiskefartyg. Det är vi starkt emot.

Anf.  179  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Jag har bara en liten fråga. Vi fick ju information också i går och då uppfattade jag det så att detta gäller LBU på fiskeområdet. Av informationen framkommer att det sker en satsning mot det mera kustnära fisket samt att stödet kanske ska inriktas på små beredningsföretag, inte på de stora. Kan det stämma? Är det den svenska uppfattningen?

Anf.  180  Statssekreterare INGRID PETERSSON:

I förslaget ligger att stödet ska gå till mikroföretag och små företag; definitionen är företag med färre än 50 anställda. Det är något som vi från svensk sida stöder. Jag kan säga att vi är ganska ensamma om det. Flera andra länder vill att stödet också ska kunna ges till medelstora företag. Vi tycker emellertid att i första hand ska det småskaliga stödjas.

Anf.  181  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns ett stöd för regeringens upplägg inför de fortsatta förhandlingarna.

Punkt 11, Möjligheter till fiske av djuphavsarter. Är den kvar?

Anf.  182  Statssekreterare INGRID PETERSSON:

Jag tror att den är kvar. Den behandlas av Coreper i dag och om man inte kan lösa frågan stryks den.

Det handlar om att de gamla medlemsländerna på vissa djuphavsarter har kvoter som vi fick 2002. Nu vill de nya medlemsländerna också ha kvoter – inom samma total, så att säga. Det som diskuteras är referensperioden. När det gäller de gamla medlemsländerna tittade man på perioden 1990–1999 och satte kvoter 2002. Nu har man en senare referensperiod, och det ska man ju ha för de nya medlemsländerna. Flera länder tycker dock att den ligger alldeles för tätt inpå i tiden. Det är naturligtvis så att om man vet att man ska få en kvot 2005 kanske man 2003 fiskar mycket mer än man annars brukar göra för att på så sätt skaffa sig ett utrymme. Det är detta som nu diskuteras.

Av både principiella skäl och av beståndsbevarandeskäl tycker vi att de nya medlemsstaterna ska behandlas på samma sätt som de gamla och att en referensperiod läggs lite bakåt i tiden.

Anf.  183  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Punkt 12, Fiskeriförvaltningen i Östersjön.

Anf.  184  Statssekreterare INGRID PETERSSON:

Den här punkten brukar inte vara uppe på rådet så här års. Frågan brukar vara löst, men vid Östersjöförhandlingarna i somras kunde man inte komma överens i vissa frågor. Den fråga som i första hand är öppen gäller hur stor kvoten ska vara för det östra beståndet i Östersjön. I Östersjön finns ett bestånd väster om Bornholm och ett öster om Bornholm. Det västra är vi överens om.

Om vi tittar på den vetenskapliga rådgivningen anger den kvoten till noll för det östra beståndet. Detta påverkar vissa länder kraftigt, framför allt Polen, de baltiska länderna och även Sverige. Vi har 80 % av vårt fiske där. Det fanns alltså ingen majoritet för att gå på ett nollbud. Vissa länder låg kvar på ungefär samma nivå som förra året, vilket var 40 000–45 000 ton.

Sveriges ståndpunkt i dessa förhandlingar är att vi ska följa den vetenskapliga rådgivningen. Det är där vi nu befinner oss. Vi kommer dock att mycket noga följa diskussionerna, och om det finns en risk för att kvoterna blir höga är vi beredda att acceptera en kvot om detta kan bidra till en majoritet för en lägre kvot.

Kommissionens förslag är 25 000 ton, och vad jag förstår stöds det av Tyskland. >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<< vi kommer så länge som möjligt att försöka försvara den biologiska rådgivningen. Frågan är nu uppe för det man kallar åsiktsutbyten, och åsikterna ska väl enas under decemberrådet.

Den andra punkten gäller begränsning av fiskeansträngningarna. Tanken här är att kvoten ska kunna motsvaras av så mycket kraft som det finns att fiska, och den kraften kan ju minskas på olika sätt. Ett sätt är att minska tiden för fisket. Detta har man gjort i Östersjön genom det så kallade sommarstoppet, då man alltså inte får fiska under två, tre månader.

Ett annat sätt är att man bara får fiska vissa dagar i veckan. Så arbetar man också. Ett tredje sätt är att stänga områden, vilket kan göras antingen permanent eller tillfälligt. Bornholmsdjupet, när torsken leker, är nu tillfälligt stängt.

Kommissionen har förslag på ett antal åtgärder för att få kvoten och fiskekraften, fiskeansträngningen, i paritet. Vi stöder verkligen det arbetet. Vi ser även att det finns stora fördelar med att stänga vissa områden, både tillfälligt under lek och permanent. Sedan finns också möjligheten att begränsa tiden. Det handlar både om sommarstopp och antal dagar till sjöss.

Anf.  185  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Jag vill börja med att säga att vi i Vänstern delar regeringens åsikt i denna fråga. Vi tycker att den är bra. Det är också bra om ni kan driva frågan om den vetenskapliga rådgivningen. När den säger noll måste man driva den linjen, även om förhandlingarna kanske sedan leder till vissa kvoter. De ska dock vara så låga som möjligt. Om nästa generation ska kunna ha fiskemöjligheter är det mycket viktigt.

Hur är möjligheterna att utöka de skyddade områdena? Du nämnde Bornholmsdjupet, där torsken lägger mycket rom. Går dessa att utöka så att vi får fler skyddade områden? Det finns det kanske behov av. Och hur realistiskt är det att utöka sommarstoppet?

Anf.  186  LARS LINDBLAD (m):

Vi har ju tidigare haft en diskussion med regeringen om ensidigt torskfiskestopp och annat och inte haft samma åsikter i den frågan.

När det gäller de gemensamma besluten finns det från Moderaternas sida skäl att hävda att vi stöder regeringens inställning, där tanken är att man ska ligga nära eller i enlighet med den vetenskapliga rådgivningen och att de gemensamma besluten ska gälla.

Min fråga är snarare varför kommissionen ställer sig över ICES bedömning. Det hör knappast till vanligheterna. Kommissionen brukar väl ligga relativt nära den, medan rådet kan dra i väg i en annan riktning. Varför har det blivit så här den här gången?

Anf.  187  Statssekreterare INGRID PETERSSON:

Låt mig börja med den sista frågan. Detta har ju tidigare förhandlats i Östersjökommissionen. Det är alltså en fortsättning på en tidigare förhandling. Kommissionen började längre ned men insåg att det inte fanns någon som helst möjlighet att nå ett beslut på kanske 25 000 ton. Vi är rädda för att man kommer att gå högre. Jag tror därför att kommissionen redan ser sitt bud som en ordentlig sänkning.

Vad gäller skyddade områden finns det en del andra områden som vi diskuterat. Det handlar dels om att utöka Bornholmsdjupet både geografiskt och tidsmässigt, dels att det finns ytterligare två lekområden, nämligen Gotlandsdjupet och Gdanskdjupet. Dessa frågor kommer våra svenska förhandlare att föra vidare i processen.

När det gäller möjligheterna att utöka sommarstoppet är det ett av de redskap som nämnts, men hur möjligheterna faktiskt ser ut vet jag inte i dag. Det är en av de frågor som kommer att diskuteras.

Anf.  188  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns ett stöd för regeringens upplägg inför de fortsatta förhandlingarna.

Övriga frågor. Här finns några nya frågor, eller hur?

Anf.  189  Statssekreterare INGRID PETERSSON:

Ja, det finns några övriga frågor. Den första kommer från Tyskland, som vill ta upp hur man ska bevara vissa sorter. I Sverige har vi till exempel gamla grönsakssorter. Det kan också gälla olika typer av säd och andra saker. Man skulle behöva titta på lagstiftningen vad gäller detta, alltså utsädeslagstiftningen.

Från svensk sida tycker vi att det är bra att man tittar på detta. Vi har själva haft en del problem vad gäller köksväxter och grönsaker, så vi kan stödja detta.

Nästa punkt gäller relationerna med Ryssland på växtskyddsområdet. Den tas upp på begäran av den estländska delegationen. Ryssland har förbjudit import av trävaror – tror jag att det är – från Estland. Det sägs vara av växtskyddsskäl eftersom det finns en del farliga baggar, eller vad det nu är, i dessa varor. Ryssland vill, egentligen på samma sätt som på det veterinära området, inte ta upp detta med Estland utan med hela EU. Frågan diskuteras nu. Nederländerna och Tyskland har fått samma besked som Estland från Ryssland.

Vi tycker att det är bra att detta tas upp. Eventuellt kommer en EU-grupp att tillsättas, och den ska i så fall titta på växtskyddet i relation till Ryssland. Där försöker vi att också få med svensk expertis.

Den sista punkten gäller något som kallas blue tongue. Det är en sjukdom som sprids med myggor och angriper idisslare, framför allt får och getter. Det har varit en tropisk sjukdom, men nu har man också hittat fall i södra delen av Europa runt Medelhavet – i Spanien, Italien och Frankrike. Det är den spanska delegationen som vill ta upp detta. Man har hittat fall av sjukdomen och samtidigt kunnat se att viruset – för det är ett virus – är av samma typ som i utbrott som förekommit i Marocko.

Det är vad vi nu vet. Rubriken är ”Association Agreement with Morocco”. Från svensk sida tycker vi att det är bra att man har en beredskap för olika typer av sjukdomsutbrott. Det är viktigt att vi har en bra övervakning och kan vidta skyddsåtgärder. Men eftersom vi ännu inte sett några dokument kring detta känner vi oss inte beredda att nu ta ställning till om det ska finnas ett avtal med Marocko eller vilken typ av bekämpningsåtgärder som ska vidtas. Vi är naturligtvis också rädda för att det här skulle kunna ta resurser från annan typ av bekämpning som på olika sätt berör oss. Vi har alltså en öppen inställning i frågan.

Anf.  190  ORDFÖRANDEN:

Vi godkänner den informationen.

Finns det några A-punkter, utöver dem som redovisats tidigare?

Anf.  191  Statssekreterare INGRID PETERSSON:

Det finns ännu ingen lista på A-punkter, men det finns tänkbara A-punkter. Eftersom jag inte trodde att jag skulle vara här i dag har jag inte den senaste informationen kring detta. Kanske Anders kan redogöra för A-punkterna?

Anf.  192  ORDFÖRANDEN:

Behöver vi göra det? Är det något viktigt som ni vill ta upp?

Anf.  193 Departementsrådet ANDERS KLUM:

Kanske bör frukt och grönt nämnas. Man försökte ju få ihop eniga rådsslutsatser om kommissionens rapport om frukt och grönt, som kom tidigare i år. Men det finns tre som röstar emot – Sverige, Spanien och Storbritannien – av skäl som framgår av det vi sade när vi talade om frukt-och-grönt-rapporten. Vi är inte lika entusiastiska som andra medlemsländer till att bilda karteller för att höja priser.

Anf.  194  ORDFÖRANDEN:

Alla verkar instämma. Jag konstaterar att det finns ett stöd för regeringens ståndpunkt. Vi tackar er så mycket för att ni kom hit.

Innehållsförteckning

Anf.  1  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  2  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 1

Anf.  3  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 2

Anf.  4  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 2

Anf.  5  ORDFÖRANDEN 2

Anf.  6  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 2

Anf.  7  ORDFÖRANDEN 2

Anf.  8  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 2

Anf.  9  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 3

Anf.  10  YVONNE RUWAIDA (mp) 4

Anf.  11  BJÖRN HAMILTON (m) 4

Anf.  12  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 5

Anf.  13  ORDFÖRANDEN 6

Anf.  14  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 6

Anf.  15  CECILIA WIGSTRÖM (fp) 6

Anf.  16  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 7

Anf.  17  ORDFÖRANDEN 7

Anf.  18  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 7

Anf.  19  ORDFÖRANDEN 7

Anf.  20  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 7

Anf.  21  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 7

Anf.  22  ORDFÖRANDEN 8

Anf.  23  KARIN THORBORG (v) 8

Anf.  24  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 8

Anf.  25  ORDFÖRANDEN 9

Anf.  26  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 9

Anf.  27  CECILIA WIGSTRÖM (fp) 9

Anf.  28  YVONNE RUWAIDA (mp) 10

Anf.  29  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 10

Anf.  30  YVONNE RUWAIDA (mp) 10

Anf.  31  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 10

Anf.  32  KARIN THORBORG (v) 11

Anf.  33  BJÖRN HAMILTON (m) 11

Anf.  34  KENNETH G FORSLUND (s) 11

Anf.  35  KARIN THORBORG (v) 11

Anf.  36  ORDFÖRANDEN 11

Anf.  37  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 12

Anf.  38  ORDFÖRANDEN 12

Anf.  39  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 12

Anf.  40  ORDFÖRANDEN 12

Anf.  41  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 13

Anf.  42  CECILIA WIGSTRÖM (fp) 13

Anf.  43  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 13

Anf.  44  CECILIA WIGSTRÖM (fp) 13

Anf.  45  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 13

Anf.  46  ORDFÖRANDEN 13

Anf.  47  YVONNE RUWAIDA (mp) 13

Anf.  48  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 14

Anf.  49  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 14

Anf.  50  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 15

Anf.  51  ORDFÖRANDEN 15

Anf.  52  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 15

Anf.  53  ORDFÖRANDEN 15

Anf.  54  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 15

Anf.  55  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 16

Anf.  56  ORDFÖRANDEN 17

Anf.  57  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 17

Anf.  58  ORDFÖRANDEN 17

Anf.  59  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 17

Anf.  60  ORDFÖRANDEN 17

Anf.  61  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 18

Anf.  62  CECILIA WIGSTRÖM (fp) 18

Anf.  63  YVONNE RUWAIDA (mp) 18

Anf.  64  KARIN THORBORG (v) 18

Anf.  65  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 19

Anf.  66  ORDFÖRANDEN 19

Anf.  67  KENNETH G FORSLUND (s) 19

Anf.  68  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 19

Anf.  69  YVONNE RUWAIDA (mp) 21

Anf.  70  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 21

Anf.  71  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 21

Anf.  72  INGVAR SVENSSON (kd) 21

Anf.  73  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 22

Anf.  74  ORDFÖRANDEN 22

Anf.  75  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 23

Anf.  76  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 23

Anf.  77  CECILIA WIGSTRÖM (fp) 23

Anf.  78  INGVAR SVENSSON (kd) 24

Anf.  79  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 24

Anf.  80  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 25

Anf.  81  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 25

Anf.  82  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 26

Anf.  83  YVONNE RUWAIDA (mp) 26

Anf.  84  CECILIA WIGSTRÖM (fp) 26

Anf.  85  ORDFÖRANDEN 26

Anf.  86  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 27

Anf.  87  ORDFÖRANDEN 27

Anf.  88  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 27

Anf.  89  ORDFÖRANDEN 27

Anf.  90  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 27

Anf.  91  ORDFÖRANDEN 27

Anf.  92  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 27

Anf.  93  ORDFÖRANDEN 27

Anf.  94  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 28

Anf.  95  ORDFÖRANDEN 28

Anf.  96  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 28

Anf.  97  ORDFÖRANDEN 28

Anf.  98  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 28

Anf.  99  CECILIA WIGSTRÖM (fp) 29

Anf.  100  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 29

Anf.  101  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 29

Anf.  102  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 30

Anf.  103  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 30

Anf.  104  ORDFÖRANDEN 30

Anf.  105  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 30

Anf.  106  ORDFÖRANDEN 31

Anf.  107  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 31

Anf.  108  ORDFÖRANDEN 31

Anf.  109  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 31

Anf.  110  ORDFÖRANDEN 32

Anf.  111  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 32

Anf.  112  ORDFÖRANDEN 32

2 §  Allmänna frågor och yttre förbindelser inklusive försvarsfrågor (försvar) 33

Anf.  113  ORDFÖRANDEN 33

Anf.  114  Statssekreterare JONAS HJELM 33

Anf.  115  ORDFÖRANDEN 33

Anf.  116  Statssekreterare JONAS HJELM 34

Anf.  117  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 36

Anf.  118  CECILIA WIGSTRÖM (fp) 37

Anf.  119  LARS LINDBLAD (m) 37

Anf.  120  ULF HOLM (mp) 38

Anf.  121  ORDFÖRANDEN 38

Anf.  122  ULF HOLM (mp) 38

Anf.  123  ORDFÖRANDEN 38

Anf.  124  ULF HOLM (mp) 38

Anf.  125  KARIN THORBORG (v) 38

Anf.  126  Statssekreterare JONAS HJELM 38

Anf.  127  ULF HOLM (mp) 40

Anf.  128  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 40

Anf.  129  ULF HOLM (mp) 40

Anf.  130  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 41

Anf.  131  TONE TINGSGÅRD (s) 41

Anf.  132  Statssekreterare JONAS HJELM 41

Anf.  133  ORDFÖRANDEN 41

3 §  Jordbruk och fiske 42

Anf.  134  ORDFÖRANDEN 42

Anf.  135  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 42

Anf.  136  ORDFÖRANDEN 42

Anf.  137  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 42

Anf.  138  LENNART FREMLING (fp) 42

Anf.  139  ULF HOLM (mp) 43

Anf.  140  LARS LINDBLAD (m) 43

Anf.  141  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 43

Anf.  142  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 43

Anf.  143  ORDFÖRANDEN 44

Anf.  144  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 44

Anf.  145  JAN ANDERSSON (c) 44

Anf.  146  INGVAR SVENSSON (kd) 44

Anf.  147  LARS LINDBLAD (m) 44

Anf.  148  ULF HOLM (mp) 45

Anf.  149  ORDFÖRANDEN 45

Anf.  150  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 45

Anf.  151  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 45

Anf.  152  JAN ANDERSSON (c) 45

Anf.  153  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 46

Anf.  154  ORDFÖRANDEN 46

Anf.  155  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 46

Anf.  156  ULF HOLM (mp) 46

Anf.  157  LENNART FREMLING (fp) 46

Anf.  158  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 47

Anf.  159  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 47

Anf.  160  ORDFÖRANDEN 47

Anf.  161  INGVAR SVENSSON (kd) 47

Anf.  162  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 47

Anf.  163  INGVAR SVENSSON (kd) 47

Anf.  164  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 47

Anf.  165  JAN ANDERSSON (c) 48

Anf.  166  LARS LINDBLAD (m) 48

Anf.  167  Statssekreterare INGRID PETERSSON 48

Anf.  168  ORDFÖRANDEN 48

Anf.  169  Statssekreterare INGRID PETERSSON 48

Anf.  170  ORDFÖRANDEN 48

Anf.  171  ULF HOLM (mp) 48

Anf.  172  Statssekreterare INGRID PETERSSON 49

Anf.  173  ORDFÖRANDEN 49

Anf.  174  Statssekreterare INGRID PETERSSON 49

Anf.  175  ORDFÖRANDEN 49

Anf.  176  Statssekreterare INGRID PETERSSON 49

Anf.  177  ORDFÖRANDEN 49

Anf.  178  Statssekreterare INGRID PETERSSON 49

Anf.  179  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 50

Anf.  180  Statssekreterare INGRID PETERSSON 50

Anf.  181  ORDFÖRANDEN 50

Anf.  182  Statssekreterare INGRID PETERSSON 50

Anf.  183  ORDFÖRANDEN 51

Anf.  184  Statssekreterare INGRID PETERSSON 51

Anf.  185  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 51

Anf.  186  LARS LINDBLAD (m) 52

Anf.  187  Statssekreterare INGRID PETERSSON 52

Anf.  188  ORDFÖRANDEN 52

Anf.  189  Statssekreterare INGRID PETERSSON 52

Anf.  190  ORDFÖRANDEN 53

Anf.  191  Statssekreterare INGRID PETERSSON 53

Anf.  192  ORDFÖRANDEN 53

Anf.  193 Departementsrådet ANDERS KLUM 53

Anf.  194  ORDFÖRANDEN 53