Fredagen den 19 mars 2004

EU-nämndens uppteckningar 2003/04:26

1 §  Europeiska rådets möte

Statsminister Göran Persson

Information och samråd inför Europeiska rådets

möte den 25 och 26 mars 2004

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Om alla nu är samlade runt sammanträdesbordet förklarar jag sammanträdet med EU-nämnden den 19 mars 2004 öppnat. Jag hälsar statsminister Göran Persson med medarbetare välkomna till EU-nämnden.

Detta är det tredje öppna sammanträdet som vi har med statsministern. Det är en försöksverksamhet i riksdagen. I dag är vi äntligen i vår sessionssal och kan alltså visa hur det vanliga arbetet går till i EU-nämnden. Förutom att vi kan följa sammanträdet runt bordet kan de som finns i riksdagen följa med i debatten i andrakammarsalen. Dit är också allmänheten inbjuden. Dessutom kan man följa sammanträdet från riksdagens infocenter. De som inte finns i Stockholm kan följa sammanträdet på SVT 24 och på SVT 2. Alla kan alltså få veta vad vi gör i dag.

Vi tycker i EU-nämnden att det är viktigt att svenska folket får information om hur det går till när vi fastställer den svenska positionen och hur det hela går till mellan regeringen och EU-nämnden. Det är ju med den svenska positionen som statsministern ska åka till EU och det europeiska rådet med nästa vecka.

Därmed tycker jag att vi börjar. Vi gör som vi brukar göra; statsministern börjar med att gå igenom dagordningen och därefter lämnar jag ordet fritt. Då får ledamöterna ställa frågor och komma med synpunkter.

Anf.  2  Statsminister GÖRAN PERSSON (s):

Fru ordförande! Det irländska ordförandeskapet har anmält att vårtoppmötet i Bryssel den 25–26 mars kommer att ägnas åt i huvudsak fyra frågor: kampen mot terrorismen, läget i regeringskonferensen om ett nytt fördrag, prioriteringar i den så kallade Lissabonstrategin samt aktuella utrikespolitiska frågor.

Mot bakgrund av det fruktansvärda attentatet i Madrid den 11 mars är det naturligt att kampen mot terrorism får en framträdande plats på dagordningen. Som nämnden vet äger ett möte rum mellan EU:s justitieministrar i dag för att förbereda våra diskussioner i nästa vecka. Det irländska ordförandeskapet föreslår en kort deklaration om solidaritet mellan medlemsländerna i händelse av en terroristattack eller humanitär katastrof. Deklarationen bygger på det förslag som konventet presenterade förra året. Ett bärande element i deklarationen är att varje medlemsstat själv bestämmer på vilket sätt man vill ge uttryck för denna solidaritet.

Dessutom diskuteras ett förslag till deklaration om terroristbekämpning. Förslaget innebär i huvudsak att det pågående arbetet inom EU mot terrorism skyndas på, att medlemsländerna åtar sig att genomföra beslutade åtgärder samt att samarbetet mellan medlemsstaternas myndigheter stärks. En särskild ”terroristsamordnare” föreslås bli placerad i Javier Solanas kontor. Det blir en särskild samordnare i kampen mot terrorismen – så kanske man ska formulera sig för att vara riktigt tydlig.

Min utgångspunkt är att välkomna detta paket av åtgärder. Det är nödvändigt med ett effektivare samarbete mellan medlemsstaternas myndigheter främst för att främja utbytet av strategisk information som hotbilder och riskanalyser. Givetvis bevakar vi noga alla rättssäkerhetsaspekter som kan läggas på detta arbete.

Jag vill inte heller se en uppbyggnad av nya europeiska institutioner på detta område. Det ska således endast handla om att förbättra samarbetet mellan nationella myndigheter på mellanstatlighetens grund.

Jag går så över till att tala om läget i regeringskonferensen. Irlands premiärminister har under de senaste två månaderna konsulterat samtliga sina kolleger för att få en bild av om det finns förutsättningar att återuppta förhandlingarna om ett nytt fördrag. Bertie Ahern har i uppdrag att göra en värdering till toppmötet om detta. Det är en värdering som troligen sker i form av en muntlig rapport. Han tar uppenbarligen väldigt sent ställning till i vilken riktning han ska gå; in i det sista kommer han att lyssna.

Den samlade bild jag har är dock att det visserligen har skett en del rörelse i kompromissvillig riktning under senare tid, men att det ändå tycks återstå en del innan det är meningsfullt att återuppta förhandlingarna.

Frågan om röstviktningen i rådet var en av stötestenarna före jul. Här förefaller det som om den nya spanska regeringen är beredd att i stort acceptera grunderna i det förslag som konventet presenterat, det vill säga någon form av dubbel majoritet där en viss andel av såväl medlemsländerna som den befolkning som dessa länder representerar ska stödja ett beslut som fattas med kvalificerad majoritet. Den spanska kompromissviljan kan väntas leda till att även Polen modifierar sitt tidigare hårdnackade motstånd. Men det är en bedömning; vi vet ingenting om det.

Som jag tidigare har framhållit kan det dock vara så att en del andra konflikter kring det nya fördraget hittills har dolts bakom röstviktningsdiskussionerna. Så tycks till exempel de brittiska kraven på bibehållen enhällighet som beslutsform på en rad områden som rör skatter, socialförsäkringar, utrikespolitik, rättsfrågor och inrikes frågor fortfarande vara svåra att acceptera för till exempel Frankrike.

Från att inledningsvis ha varit mycket försiktig ger nu den irländske premiärministern också offentligt uttryck för en viss optimism, senast i en artikel i Financial Times häromdagen. Bertie Ahern vill uppenbarligen sätta ett visst tryck på de länder som han uppfattar som trilskande. För svensk del kommer jag att fortsätta att deklarera att vi är redo att återuppta förhandlingarna närhelst ordförandeskapet gör bedömningen att det är meningsfullt. Det är svårt att säga i dag var detta landar, men det kan alltså visa sig finnas mer konflikter i denna fråga än vad som hittills har varit uppe på bordet.

När det gäller Lissabonstrategin är det kommande vårtoppmötet det tredje som följer upp det omfattande program för ett modernare Europa som EU:s stats- och regeringschefer lanserade i mars 2000 i Lissabon. Genom samtida satsningar på utbildning, inre marknad, arbetsmarknadspolitik och välfärdsfrågor skulle de utmaningar som följer av ekonomins globalisering och åldrande befolkningar mötas. I fokus står konkreta mål för ökad sysselsättning.

Hur har arbetet gått? Det är en splittrad bild som framträder. Å ena sidan har viktiga framsteg gjorts. Vi har kommit långt i arbetet med att skapa en stark inre marknad för telekommunikationer, energi och finansiella tjänster. Trots ansträngda offentliga finanser satsar många medlemsstater på utökad barnomsorg och aktiv arbetsmarknadspolitik i linje med de mål som satts upp inom Lissabonstrategin. Sedan strategin lanserades har drygt sex miljoner nya jobb skapats. Två tredjedelar av dessa har gått till kvinnor. Å andra sidan finns anledning till besvikelse när det gäller reformtakten. Alltför ofta går det trögt att genomföra fattade beslut. Ett lika trist som belysande exempel på detta är arbetet för ett gemensamt EU-patent. Trots flera diskussioner i Europeiska rådet och trots en politisk principuppgörelse förra våren har en slutlig uppgörelse om patentets utformning ännu inte kunnat nås.

Men vi ska också minnas att Europa just nu genomlider den djupaste lågkonjunkturen på ett decennium. Det påverkar givetvis också sysselsättningen. Dessutom berör de flesta av Lissabonstrategins reformer ekonomins utbudssida, vilket gör att effekterna märks mycket lite i en lågkonjunktur när det redan finns gott om lediga resurser i ekonomin. De positiva effekterna kommer när ekonomin vänder uppåt.

Den övergripande förhoppning som jag har inför det kommande mötet med Europeiska rådet är att EU:s stats- och regeringschefer bekräftar sin uppslutning bakom Lissabonstrategin och de mål och arbetsformer som den bygger på och samtidigt manifesterar en beslutsamhet i att skynda på reformarbetet.

Mer konkret tar Sverige fram fyra frågor som vi vill ska återspeglas i Europeiska rådet slutsatser.

Den första är att bekämpa öppna och dolda hinder för gränsöverskridande handel med tjänster. Detta är ett område där stora välfärdsvinster kan göras. Samtidigt är det självklart att det nya regelverket som behövs måste utformas på ett sätt som inte underminerar kollektivavtal eller arbetsrätt i medlemsstaterna. Vi får inte heller riskera en urholkning av vissa offentliga tjänster där det finns starka allmänna intressen. För vår del ska också läggas till att vi i de fall där vi har inrättat särskilda företag för att handha kommersiell verksamhet som har sociala aspekter inte låter dessa undergrävas. Dit räknar jag sådant som systembolag och apoteksbolag och kanske också Svenska Spel.

Den andra frågan som vi vill ta upp är livslångt lärande. Andelen personer i EU som under ett år deltar i någon form av fortbildning ökar. Men det går för långsamt. Den högnivågrupp om sysselsättning som Europeiska rådet förra året utsåg och som letts av Wim Kok har med rätta identifierat detta som en nyckelfråga för att göra våra arbetsmarknader mer flexibla. Jag stöder det förslag till handlingsprogram för livslångt lärande på EU-nivå och nationell nivå som kommissionen har föreslagit.

Den tredje frågan handlar om miljövänlig teknik som drivkraft för tillväxt och nya jobb. Detta är en svensk hjärtefråga som vi har lyft fram tidigare och nu kommer tillbaka till. Jag vill att Europeiska rådet ska ställa sig bakom kommissionens handlingsplan för miljöteknik och uttala att den ska genomföras så snabbt som möjligt.

Den fjärde och sista frågan gäller energieffektivitet. Vi ser detta som en skärningspunkt för ekonomiska vinster, försörjningstrygghet för Europa och bättre miljö. Jag vill därför att Europeiska rådet ska uppmärksamma betydelsen av en ökad energieffektivitet i Europa, det vill säga att EU:s totala energikonsumtion i relation till bruttonationalprodukten långsiktigt bör minska.

Nästa år har halva tiden gått för att nå de mål som Europeiska rådet i Lissabon satt upp år 2000 för EU fram till 2010. Då ska strategin utvärderas och riktlinjer för det fortsatta arbetet utformas. Jag stöder kommissionens förslag om att utarbeta en genomförandeplan för Lissabonstrategin för åren 2005–2010 av det slag som fanns vid etableringen av den inre marknaden inför 1992. Jag vill också att kommissionen ska utarbeta en rapport om hur den öppna samordningsmetoden kan stärkas och utvecklas.

Vårtoppmötet kommer till sist att ägnas åt några av de mest angelägna utrikespolitiska frågorna. Förhandlingarna om en återförening av Cypern är nu inne i ett kritiskt skede. Alla inblandade parter måste visa den flexibilitet som krävs för att Cypern ska kunna ansluta sig till EU den 1 maj som ett enat land. Jag ser gärna att Europeiska rådet sänder en tydlig signal om detta till parterna.

Dessutom kommer vi att diskutera läget i Irak liksom de senaste dygnens dramatiska händelser i Kosovo. Det vittnar både om civilbefolkningens utsatthet i konfliktdrabbade områden och om vikten av ett fortsatt starkt engagemang från FN:s och EU:s sida för att främja stabilitet och demokrati.

Jag förutsätter också en diskussion om EU:s relationer med Ryssland. President Putin har precis återvalts och en ny regering tillträtt i Moskva. För oss, liksom för EU, är denna utveckling naturligtvis av yttersta vikt att följa. Med de tio nya medlemsländerna ges dessutom EU:s samarbete med Ryssland nya viktiga dimensioner. Jag kommer i våra diskussioner om utsträckningen av det så kallade partnerskaps- och samarbetsavtalet att framhålla att särskild hänsyn måste tas till de baltiska ländernas och de andra nya medlemsstaternas önskemål.

Med detta är jag och mina medarbetare beredda att svara på nämndens frågor.

Anf.  3  CARL B HAMILTON (fp):

Jag ska inte ta upp terroristfrågan; den kommer Karin Granbom att ta upp senare. Men låt mig fokusera på två frågor. Den första rör Kosovo. Statsministern nämnde inte det, men ur riksdagens synpunkt är det intressant att veta …

Anf.  4  ORDFÖRANDEN:

Jo, han nämnde det.

Anf.  5  CARL B HAMILTON (fp):

Förlåt! Då ska jag definiera om min fråga: Ser statsministern några nya svenska åtaganden i den situation som vi nu har?

Jag skulle gärna vilja säga någonting om Lissabonprocessen. Även om den inte står i fokus är den helt grundläggande för våra välfärdssystem och vår välståndsutveckling. Jag tycker att det är lite problematisk att vi jämför oss med ganska många stagnerande länder – så har det ju blivit – i Europa. Jag tänker på Tyskland och Frankrike. Diskussionen handlade om att ändra det här och om en rapport om att stärka processen. Frågan är om man inte i stället, eller också, borde jämföra sig med mer dynamiska länder i Asien och Nordamerika. Vi behöver fördubbla vår tillväxttakt och vi behöver arbetskraftsinvandring från andra länder. Det är dessa som vi ska jämföra oss med.

När det gäller arbetskraftsinvandring är det en grundläggande insikt att arbete skapar välstånd. Ju mer arbete, desto bättre. Arbete befordrar hälsa och välstånd och förhindrar många tillfällen till synd. Det konstaterade redan Martin Luther på 1500-talet. Vi i Folkpartiet välkomnar arbetssökandet, men inte bidragssökandet. Jag blir inte riktigt klok på regeringens strategi härvidlag. Välkomnar regeringen arbetssökande? Det är den första frågan. Om så är fallet är det för bidragssidan viktigt att vi reformerar EU:s regler så att vi kan ha ett fritt arbetskraftsutbyte utan att detta underminerar de nationella välfärdssystemen och bidragssystemen. Min fråga är: Vilka initiativ kommer regeringen att ta i regeringskonferensen? Det gäller ju att förändra EU:s fördrag så att den så kallade tiotimmarsregeln till exempel ändras så att vi kan behålla fri rörlighet för arbetskraft utan att de här systemen undermineras.

Anf.  6  MATS ODELL (kd):

Jag ska ställa frågor om terrorismen och om Lissabonstrategin. Sedan kommer Holger Gustafsson att ta upp frågor relaterade till bland annat EU:s nya konstitution.

Den internationella terrorismen firade triumfer med det fruktansvärda dådet i Madrid nyligen. Det nya var att man lyckades påverka den demokratiska processen inom EU:s kärnländer. Man lyckades förändra ett valresultat som var ganska givet. Man har hittat en ny metod. Det är oerhört angeläget att regeringscheferna nu kommer fram till en strategi. Jag blir lite förvånad när statsministern säger att han är emot och genast utesluter nya institutioner. Vad är det som skulle ligga i vägen för att det uppstod en ny institution? Varför ska man utesluta det från början? Hur ser till exempel statsministern på att det blir en särskild kommissionär och inte bara en representant hos Javier Solana som får ett starkare verktyg i kampen och kan lägga ännu mer resurser på det?

Den andra frågan handlar om Lissabonstrategin. Vi har kunnat konstatera att under tidens gång från Lissabon till 2010 när Europa ska utvecklas till den mest konkurrenskraftiga regionen har det gått i precis motsatt riktning. Vi har hela tiden halkat efter jämfört med exempelvis USA. Därför är det lite förvånansvärt att statsministern liksom finansministern när vi hade en utfrågning av honom i finansutskottet i förra veckan fokuserar på konjunkturfrågor. Det är oerhört ingripande strukturella förändringar som krävs. Vi har sett att exempelvis Gerhard Schröder tar tag i de här frågorna. Det är ingen genväg till valsegrar att arbeta med det här; det är alldeles uppenbart. Men det krävs att man nu tar tag i det, och vi vet att det också i Sverige finns en hel del strukturella förändringar som behöver göras. Jag vet att statsministern liksom finansministern säkert kommer dragande med att vi toppar Lissabonkriterierna. Det är bara det att om man går ut i den svenska vardagen och ser efter hur det ser ut i vårdcentraler och så vidare inser alla att vi behöver förbättra tillväxten.

En av de viktiga frågorna är då att förbättra fri rörlighet av arbetskraft. Det finns ju också med i slutsatserna här. Jag undrar hur statsministern beskriver den svenska positionen när det gäller övergångsregler. Här visar det sig än en gång att regeringen Persson är en minoritetsregering som inte har majoritet för det förslag som nu är framlagt. Hur kommer statsministern att beskriva detta? Vad är det för besked han kommer att ge till sina kolleger?

Anf.  7  GÖRAN LENNMARKER (m):

Jag kommer att från moderat håll uppehålla mig vid terrorism och Lissabonprocessen. Gunilla Carlsson kommer att ta upp frågan om de nya medlemsländerna.

När det gäller terrorismen och hotet mot demokratin var det som hände i Madrid ett sätt att försöka påverka ett fritt demokratiskt val. Den risk som vi kan se framför oss är att terrorism kommer att användas både för att påverka val och kanske också för att påverka beslut i demokratiska församlingar. Den svenska riksdagen förväntas denna vår fatta beslut om trupp i Afghanistan. Vi kan tänka oss att det kan innebära att man kommer att vidta åtgärder i Sverige för att förhindra riksdagen att fatta ett sådant beslut. Detta är mycket allvarligt. I strikt mening är det här kanske inte en EU-fråga; konstitutionella frågor är ju nationella och vi behärskar dem själva. Men det finns anledning för den demokratiska världen att tillsammans verkligen fundera på det här. Ska vi ha en situation där vi får terroristdåd för att förhindra demokratiska länder från att fatta de beslut som de behöver göra? Jag har inget svar på den frågan, men jag tror att det vore viktigt att starta en sådan process. När stats- och regeringschefer är samlade är det väl uppenbarligen klokt att göra så.

När det gäller EU:s egna åtgärder för att motverka terrorism delar jag statsministerns uppfattning om att det viktiga är att först genomföra det som man redan har kommit överens om. Vi har haft bekymmer med det åtskilliga gånger inom EU. Vi fattar beslut, och sedan genomförs de inte därför att en eller flera medlemsländer av olika skäl är senfärdiga eller till och med ibland inte ens intresserade av att genomföra vad vi har sagt oss skola göra.

Men när det är sagt kan det också behövas nya tag. Där delar jag inte statsministerns uppfattning om att det enbart är det mellanstatliga. Det mellanstatliga, det som ligger under rådet, behövs, men också det som ligger under kommissionen och som vi kallar för det överstatliga. Jag tror att det behövs samverkan om detta.

Slutligen behöver vi också för vår egen del dra slutsatser. Vi behöver en större kapacitet från Sverige när det gäller att delta i fredsfrämjande uppgifter. Det är stora uppgifter. Kosovo illustrerar att det kan behövas ytterligare militär personal. Det gäller också Afghanistan, för att förhindra att landet faller sönder för att få stopp på opiumodling och annat. Kofi Annan vädjar oupphörligt till Europa, både EU och Nato, för att man ska göra större insatser i Afrika. Sverige måste ha en större kapacitet för detta. Detta är en inrikespolitisk fråga, där riksdagen fattar beslut. Det har i strikt mening inte med toppmötet att göra, men jag tycker att det har konsekvenser för hur vi hanterar oss själva.

Jag tycker att det är viktigt att understryka det som flera har sagt om Lissabonprocessen – det inte går så bra för västra Europa. Östeuropa växer starkt, och ju längre österut vi kommer desto starkare växer det för att komma ikapp. Men vi i Västeuropa bör ha högre krav ställda på oss själva. Ett av de bekymmer vi har är protektionism. Det gäller protektionism inom EU, där länder underlåter att genomföra överenskomna beslut för att skydda sig i det korta perspektivet. Där är Sverige inte någon storbuse, men det finns en del andra länder som är där. Inte minst är det anmärkningsvärt att många länder som anser sig vara goda EU-anhängare fuskar med att genomföra det som de har åtagit sig. Detta tycker jag att man ständigt ska framhålla från svensk sida. Menar man EU väl ska man också genomföra det som man har åtagit sig. Men det gäller också protektionismen utåt. Vi brukar vara ganska ense även om det i den svenska riksdagen; vi måste ta bort de hinder som finns för omvärlden och det område som ligger utanför Europa. Jag behöver inte gå in djupare på det eftersom det finns en ganska betydande enighet där.

Anf.  8  ORDFÖRANDEN:

Kan du komma till din fråga?

Anf.  9  GÖRAN LENNMARKER (m):

Nej, jag har ingen fråga utan jag gör mer ett konstaterande om vår position.

Jag delar däremot inte uppfattningen om att offentliga monopol ska skyddas. Det är ju en del av protektionismen. Offentliga monopol har ju negativa effekter på framför allt välfärdsområdet. De måste också konkurrensutsättas så att patienter och andra som är beroende av välfärdstjänster verkligen får bästa möjliga service. Jag menar att det vore fel att ge möjlighet att slå fast de offentliga monopolen.

Slutligen måste vi i Sverige skärpa oss när det gäller vår egen del av Lissabonprocessen, där vi har kritiken, nämligen ohälsotalen och den stora utslagningen från arbetsmarknaden. Vi måste se till att Sverige i den delen uppfyller de rekommendationer och krav som har riktats mot oss på detta område. Det har också gällt reform av skatter och bidragssystem. Sverige måste göra sin läxa och inte bara fokusera på vad andra länder har, utan också på vad vi själva har att uppfylla.

Anf.  10  KARIN GRANBOM (fp):

Fru ordförande! Jag har ett antal frågor och synpunkter som gäller terroristbekämpning. När jag för ett par månader sedan var i USA med justitieutskottet fick vi veta att en viktig lärdom som USA har dragit av 11 september-attacken var att olika myndigheter satt inne med information som andra myndigheter hade ett angeläget behov av för att kunna förhindra terroristdåd.

Därför skulle jag vilja fråga statsministern vilka insatser han anser att man behöver göra för att informations- och underrättelsehantering ska fungera bättre mellan olika EU-myndigheter samt mellan EU-länderna.

Jag har förstått att regeringen ställer sig positiv till en säkerhetssamordnare. Vilka uppgifter ska denna ha och i vilken form ska han eller hon verka?

Det gäller också att medlemsstaterna tar itu med brister på hemmaplan. Innan samordningen sker på EU-nivå måste det fungera mellan myndigheter i de olika länderna. Vad avser statsministern att göra för att informationshanteringen ska bli bättre i Sverige? Jag vet till exempel att samordningen mellan tull och polis skulle kunna vara betydligt bättre.

Det handlar också om möjligheterna till informationsinhämtning. Är statsministern redo att införa möjligheter till buggning i Sverige och kanske även någon form av harmonisering av tvångsmedel på europeisk nivå?

Hur ser statsministern allmänt på att EU-organ, till exempel Europol, skulle få större möjligheter till operativt arbete?

Slutligen vill jag också ställa en annan fråga till statsministern. Utifall att spanjorerna skulle fråga om råd gällande Iraktrupperna – vad blir då statsministerns svar?

Anf.  11  KARIN THORBORG (v):

Jag har också frågor om Lissabonstrategin och om terroristbekämpningen. Jag kan ju börja med terroristbekämpningen. De tidigare handlingsplanerna mot terrorismen antogs i en rasande fart efter det som hände år 2001. Flera av lagarna var kontroversiella och kritiserades av människorättsorganisationer för att inte ge tillräckligt skydd för medborgarnas fri- och rättigheter. Även vi här var med och kritiserade detta. Det hela fick bland annat som följd att flera personer i Sverige fick sina ekonomiska tillgångar frysta. Nu undrar jag om det är angeläget för regeringen att se till att inte samma misstag upprepas. Hur ska man i så fall agera så att man inte inför sådana här lagar utan att tänka på konsekvenserna för människorna?

Angående Lissabonstrategin vill jag också föra fram att vi ska verka för att ta bort hinder för handel och för att öka sysselsättning. En enda arbetsmarknad står i centrum för EU:s utveckling. Jag undrar hur det går ihop med de övergångsregler som de flesta länder nu tänker införa. Jag vet ju att även statsministern vill det. Hur kan EU bli trovärdigt när man handlar stick i stäv med den policy som man säger sig ha? Jag undrar vilken riktning statsministern vill att diskussionerna ska ta på toppmötet. Vad kommer de nya länderna att säga? Hur tänker ministern beskriva den svenska ståndpunkten?

Jag har ytterligare en förfrågan och en vädjan till statsministern. En av hörnpelarna i Lissabonstrategin är ökad tillväxt utan skadliga effekter för miljön. Vid transportministrarnas möte i förra veckan stoppade EU-kommissionen ett förslag som skulle göra det möjligt för bland andra Sverige att införa kilometerskatt på tung godstrafik på våra vägar. I riksdagen är vi överens om att vi ska kunna införa detta, men en förutsättning är att EU tillåter det. Jag tycker att reformen är oerhört viktig för våra möjligheter att effektivisera transportsektorn, minska miljöbelastningen och skapa rättvis konkurrens mellan länderna. Men i förhandlingarna var det den spanske kommissionären Loyola de Palacio som stoppade det här och gjorde så att vi inte kan införa kilometerskatt. Reformen är angelägen för hela Europa. Nu har det kommit en ny regering i Spanien som leds av socialisterna. Därmed är det ett nytt läge. Jag tror att många av oss skulle vara mycket tacksamma om statsministern kunde ta upp frågan med de övriga regeringscheferna och se till att det händer något nytt nu. Läget efter utvidgningen blir ju mer komplicerat, med ett nytt parlament och en ny kommission. Jag vädjar till statsministern att ta upp frågan.

Anf.  12  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag tänker börja med att tala om terroristbekämpningen. Jag tycker att det är viktigt att tänka på en sak när man tittar på den solidaritetsklausul som fanns med i konventsförslaget. Det finns två brister i förslaget.

Den ena är att följande står: Unionen ska mobilisera alla instrument som står till dess förfogande, även militära resurser som medlemsstaterna tillhandahåller.

Jag tycker att det är viktigt att ta bort detta med militära resurser ur solidaritetsklausulen och i stället föra in ett resonemang om hur vi ska skapa en säkrare värld, alltså att jobba förebyggande. Det finns inte med i dag.

Jag ska ta upp en annan aspekt som är väldigt viktig. Det diskuteras att man i stället för de regler som finns i dag om enhällighet vill införa beslut med kvalificerad majoritet när man ska terroriststämpla personer och organisationer.

Jag har en fråga om detta. Har det varit något som helst problem när man har velat terroriststämpla personer och organisationer med de regler med enhällighet som man har haft? Vi har här i EU-nämnden inte fått någon information om att det skulle vara problem. Därför blir jag förvånad när man nu ställer krav på att man ska införa beslut med kvalificerad majoritet på det här området.

Jag tycker att det är väldigt viktigt ur rättssäkerhetssynpunkt att man diskuterar om det har varit problem för att sedan diskutera hur vi ska lösa dessa problem, i stället för att bara göra saker för att visa handlingskraft. Det här tror jag är en väldigt viktig fråga. Jag tror nämligen att det är bra att man har enhällighet på det här området.

När det gäller konventet vill jag bara betona att det är oerhört viktigt med en folklig förankring om hur EU:s framtid ska se ut. Här har jag också en väldigt viktig fråga. Jag inbjuder härmed statsministern till att ha en riksdagsdebatt med oss om EU:s framtid. Det finns ändå det underlag som det italienska ordförandeskapet tog fram och som det inte finns enighet om men som ändå skiljer sig från konventsförslaget. Jag tror att det vore väldigt bra med tanke på den folkliga förankringen att ha en riksdagsdebatt.

Jag vill också betona att vi vill ha en folkomröstning om det förslag som kommer senare.

När det gäller Lissabonstrategin tror jag att det är väldigt viktigt inför allmänheten och för demokratins skull att det blir tydligare vad som är reell EU-kompetens. Vad fattar EU beslut om, och vad är bara benchmarking, vad är bara jämförande statistik? Jag tror att många blir förvirrade när de hör diskussionen om Lissabonstrategin.

Jag tycker att det är positivt att statsministern lyfter fram frågor som rör energi, effektivitet och miljöteknik. Men jag vill också föra fram att det är viktigt att ta upp frågan om att kunna införa kilometerskatt på tung trafik. Det är också viktigt att vi ser till att konkurrenskraft inte får bli en broms för åtgärder för klimatet. Det finns sådana skrivningar på förslag. Om man undersöker konkurrenskraft måste man också göra undersökningar när det gäller hälsa, jordbruk, skog, översvämningar, kostnader för paniksituationer och så vidare. Det gör man ju inte, utan konkurrenskraft används ofta som ett sätt att motverka att man vidtar åtgärder mot växthuseffekten.

Jag vill också kortfattat betona det som händer i Kosovo. Men jag vill också betona de förebyggande åtgärderna. Försoningsprocessen i Kosovo har inte lyckats. Men vi har inte heller lyckats få en ekonomisk utveckling i Kosovo som innebär att folk har arbete. Det är på detta som säkerhet och trygghet byggs. Vi måste satsa mer förebyggande. Vi kanske behöver en ny ”Marshallplan” för hela Balkan. Jag tror att vi måste fundera i dessa termer. Det kostar mer på kort sikt. Men på lång sikt lönar det sig.

Sedan vill jag också uppmärksamma Syrien. Det finns i dag 1,5 miljoner kurder i Syrien. De flesta bor i de nordöstra delarna. Ungefär 10 % av dem har inte syriskt medborgarskap. Efter dödsskjutningarna i Qamishly av den syriska säkerhetsstyrkan har hundratals män och unga pojkar fängslats och förts till okända platser. Jag skulle vilja att man från Sverige på toppmötet tar upp att man från EU:s sida kräver en oberoende utredning av dödsskjutningarna i Qamishly, att man ser till att de som är försvunna och arresterade får tillgång till advokat och får kontakt med sina anhöriga.

Jag vill också lyfta fram en annan aspekt. Kurderna i Syrien – det gäller även i Iran och i Turkiet – har inte kurdiska borgmästare, och de har inte kurdiska guvernörer. I till exempel Syrien har de syriska borgmästare. Det är ett demokratiproblem. Jag tycker att det vore bra om man tog upp den aspekten.

Jag tänker inte ta upp frågorna om Irak och Palestina. Vi har tagit upp dem tidigare, och ni vet vad jag tycker, och jag hoppas att ni tar upp dessa frågor också.

Anf.  13  ORDFÖRANDEN:

Jag vill bara poängtera att frågan om Syrien är en extrapunkt när utrikesministern kommer hit senare under dagen.

Anf.  14  HILLEVI LARSSON (s):

Jag tror att kvinnors inträde på arbetsmarknaden och det livslånga lärandet måste kopplas ihop med barnomsorg för att kvinnorna över huvud taget ska komma hemifrån. Jag vet att det finns ett EU-mål som handlar om att 90 % av alla barn ska ha tillgång till barnomsorg år 2010. Men såvitt jag förstår är detta inte ett bindande mål. Jag tror att det är väldigt viktigt att dessa mål förs ihop för att man ska kunna lyckas med dem.

Sedan stöder jag naturligtvis målet om att försvara kollektivavtal, arbetsrätt och offentliga tjänster. Därmed vill jag fråga om det föreligger något hot mot detta. Vi har ju hört talas om ett så kallat tjänstedirektiv som skulle kunna hota detta. Men det som jag tycker är intressant är att vi samtidigt ser en annan utvecklingslinje i EU där man snarare har stärkt de fackliga rättigheterna. Man har minskat gränsen när det gäller arbetstid till maximalt 48 timmar per vecka.

När det gäller offentlig upphandling har man sagt att det inte är bara priset som ska styra utan även sociala aspekter och miljö. Och man har sagt att vikariernas lön inte ska understiga de fast anställdas löner, detta för att lönerna inte ska dumpas.

I konventets förslag finns också grundläggande fackliga rättigheter inom alla medlemsländer med.

Det fördes fram krav bland annat från Sverige på att vi skulle ha strejkrätt i hela Europa. Det gick inte igenom. Men det är ett väldigt viktigt första steg att ha det i alla fall nationellt. Därför vill jag fråga om detta ligger fast, eller om detta också blir en konflikt.

Det var alltså de frågor som jag hade, framför allt när det gäller det så kallade tjänstedirektivet men även när det gäller konstitutionen, de fackliga rättigheterna och barnomsorgen.

Anf.  15  ESKIL ERLANDSSON (c):

Jag ska inte ta upp några frågor om terror och liknande eftersom det redan finns tillräckligt med frågor om detta här.

Däremot tänkte jag ta upp två andra frågor. Den ena berör Cypern. Vad ser regeringen för problem därest återföreningen inte skulle lyckas på Cypern? Om återföreningen där inte lyckas kommer EU att få en yttre gräns mitt i ett land. Jag vet att det finns funderingar kring att den återföreningsprocess som är i gång inte kommer att lyckas till den 1 maj då Cypern kommer att få inträde i vår union.

Det andra som jag vill ta upp gäller att jag vill ha en bekräftelse på att regeringen och statsministern står bakom det utkast till ordförandeskapets slutsatser som finns, speciellt beträffande den ökade fria rörligheten för arbetstagare. I förslaget till utkast slås ju fast att en enda arbetsmarknad står i centrum för EU:s utveckling. Europeiska rådet välkomnar därför betydande framsteg på ett antal områden som samtliga är avgörande för att främja rörligheten inom den europeiska unionen. Står regeringen och statsministern bakom dessa slutsatser som är föreslagna från ordförandeskapet?

Anf.  16  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Efter Madrid får kampen mot terrorismen en helt annan dignitet, inte bara för EU utan också för alliansens länder och för alla oss som bor här i Sverige. Vi kan träta om krigsutbrottet för ett år sedan, men vi ser att det irakiska folket nu har förväntningar om framtiden, om stabilitet och demokrati. Då tror jag att det är väldigt viktigt att Sverige är delaktigt i detta, inte minst moraliskt delaktigt. Då tror jag att det är viktigt att inte just applådera Spaniens beslut och falla i fällor nu när det handlar om olika dominoeffekter i Europa utan snarare uppskatta dem som är på plats i Irak och också fråga oss, när man nu diskuterar detta i EU, om inte även vi skulle kunna göra mer än vad vi redan gör i dag i Irak.

Jag tolkade statsministerns inledning som att han är beredd att nu anta solidaritetsklausulen när den kommer upp till diskussion. Jag undrar också när det gäller resolutionen mot terrorism om det finns något utkast till rådsslutsatser som nämnden borde ha tagit del av, förutom översynen av aktionsplanen mot terrorism som har skickats ut. Det skulle vara intressant att få veta lite mer konkret.

Jag skulle också vilja fråga lite grann om de nya medlemsstaterna och den historiska utvidgningen den 1 maj. Det blir ju det första toppmötet som statsministern åker till där Sverige, eller den socialdemokratiska regeringen, har bekänt färg. Många kommer att uppfatta det som en total reträtt från de löften och det arbete som lades ned under ordförandeskapet. Det är så att säga fem i tolv, en helomvändning, inte minst mot en enig riksdags beslut så sent som i december. Det är också en omvändning som vi ska införa på två månader med en stor facklig och byråkratisk kontroll. Och hela förfarandet kan beskrivas som rätt så skamligt, och det påverkar Sveriges förmåga att visa ett ledarskap i unionen. Jag tycker att det är synd att man inte i tid byggde allianser för att undvika den undfallenhet som nu har kommit och att vi inte fullt ut står upp för de värderingar som vi drev under utvidgningsförhandlingarna.

Min fråga gäller nu om statsministern är beredd att tillsammans med andra länder försöka möta den grundläggande fria rörligheten med en nödvändig modernisering av socialförsäkringssystemen och EU:s regelverk. För att vara konstruktiv tycker jag att det vore rimligt att statsministern vid Europeiska rådets möte aktualiserar en genomgripande översyn, inte minst av förordningen 1408 som ställer till det främsta problemet, så att vi kan garantera inte bara likabehandling utan också kan slå vakt om den fria rörligheten i Europa. Jag tror att det vore bra. Jag tror också att det finns ett stämningsläge bland en hel del andra medlemsstater så att detta rätt så snabbt skulle kunna åtgärdas utan att vi därmed skulle vara tvungna att inskränka den fria rörligheten i Sverige.

Anf.  17  Statsminister GÖRAN PERSSON (s):

Några frågor kommer statssekreterare Lars Danielsson att svara på. De andra ska jag försöka klara av.

Några har, precis som Eskil Erlandsson sade, tagit upp nästan samma frågeställning flera gånger. Ni får nöja er med att jag försöker svara i ett sammanhang så att jag inte upprepar mig.

Jag ska börja med Carl B Hamiltons fråga om Kosovo. Han frågade om vi planerar några nya åtaganden. Nej, det gör vi inte. Men vårt tillbakadragande av trupp från Kosovo är planerat. Det får naturligtvis bedömas vid det tillfället mot bakgrund av situationen på marken. Mer än så kan man inte säga i dag. Vi förutsätter att de insatser som vi har planerat ska fullföljas och att de resurser som friställs när vi drar oss tillbaka används på andra ställen.

I flera frågeställningar går det igenom något slags uppfattning om att internationellt solidaritetsarbete nu tycks vara fråga om fredsbevarande insatser i form av trupp. Det är en del. Men det handlar också om bistånd. Det handlar om humanitära insatser. Det finns inget land i unionen som satsar större resurser som andel av BNP på detta än vad Sverige gör. Danmark gör det också. Men det är vi två. Sverige har ingenting att skämmas för i detta sammanhang, utan vi är tvärtom i det läget att vi kan kräva av andra att de också gör större insatser, inte minst på det humanitära området. Och när man ska bygga fred, välstånd och trygghet är det inte bara militära insatser som det handlar om. Det handlar också om att klara alltifrån sjukvård över till skolor. Där kan vi komplettera varandra, och det gör vi, inte minst i ett sådant land som Irak men också i Kosovo där Sverige är en av de stora bilaterala bidragsgivarna, utöver allt som vi ger via de multilaterala organen. Och multilateralt i sammanhanget är EU och FN. Vi är med överallt och finansierar.

Om det skulle göras en ”Marshallplan”, som Yvonne Ruwaida intressant nog efterlyser, tror jag att den enklast skulle kunna formuleras som att man ställer samma krav på samtliga länder med den ekonomiska utvecklingsnivå som Sverige har att göra insatser på Balkan i form av bistånd, så har man nog redan en stor del av resurserna på plats.

Beträffande Kosovo har jag inget annat besked än det som är givet. Men situationen på marken avgör naturligtvis vårt slutliga beslut.

Beträffande Lissabon kan jag säga att man är i ett läge då man upplever en diskrepans mellan de inlägg som görs i Sveriges riksdag och den bedömning som görs av Sverige i Europa. Vi ska inte på något sätt slå oss för bröstet eller tro att vi har klarat av allting på ett sådant sätt att vi kan känna oss nöjda. Långt därifrån. Det finns stora brister i det svenska samhället. Vi kan göra saker och ting mycket bättre. Men i den verklighet som vi lever i ett åldrande Europa med många gånger gamla strukturer lyfts ju Sverige fram som ett exempel på ett land som har lyckats bättre än andra. Kan vi inte vara glada för det? Kan vi då inte säga att vi kanske har gjort en del av detta tillsammans och inte låtsas som att vi skulle ha strukturåtgärderna kvar att vidta i svensk ekonomi? Det har man ju alltid i och för sig, men de verkligt svåra sakerna gjorde vi ju på 90-talets mitt. Där kan Eskil Erlandsson sträcka på sig för Centerns del som var med och tog ett ansvar. Där kan vänsterpartister sträcka på sig som var med och tog ett stort ansvar. Men de övriga partierna var inte med och tog ansvar för de strukturreformer som har bäddat för att man i det mest ansedda brittiska organet som följer europeisk politik kan skriva följande som jag läser in till EU-nämndens protokoll:

Our fourth Lisbon scorecard shows that progress over the last year has been mediocre, but it also shows that some EU countries have already met, even exceeded, the goals they set themselves at Lisbon. Denmark, Sweden and Finland are world class economies that outperform the US on many indicators of innovation, entrepreneurship and employment.

I samma pressmeddelande fortsätter man längre ned:

Ireland and Sweden are accorded hero status, and so on.

Jag läser in detta till protokollet som en kontrast till en ibland lite småaktig inrikespolitisk debatt – aldrig tro att vi på något sätt är färdiga, aldrig tro att vi på något sätt inte kan göra bättre, men någon gång ändå orka erkänna att gamla Sverige faktiskt jämfört med andra klarar sig riktigt bra.

Och om man inte tror på mig eller på Bosse Ringholm, vilket jag i och för sig ibland kan förstå, luta er ändå mot kapitalets främsta krafter i sammanhanget, Standard & Poors och de andra som värderar länders ekonomier, och som alldeles nyligen har sagt att Sverige uppträder i världsklass. Var glad för detta. Erkänn framgången. Men från denna erkänsla startar kritiken och försök att flytta det framåt en bit till. Det är så vi jobbar.

Visst kan vi jämföra oss med USA. Visst kan vi som Carl B Hamilton säger jämföra oss med både Ryssland och andra ekonomier. Men ibland blir det inte meningsfullt därför att strukturer och kulturer är olika. Jag tycker inte att det är meningsfullt att jämföra det svenska välfärdssamhället och den svenska mogna ekonomin med ekonomier i transsession, övergångsfas, i Östeuropa eller i Asien. Det är skilda förutsättningar. Det är skilda samhällen. Och det finns väldigt lite i dessa samhällen som vi skulle vilja ta in i vårt land – så är det – utan att man för den skull behöver bli beskylld för att vara nationalistisk.

Erkänn framgångarna, och anslut er sedan till detta lilla som britterna skriver i sitt pressmeddelande där de säger att Sweden´s case shows that the creation of a high-tech competitive economy does not have to come at the expense of social security and fairness.

Det är faktiskt det som vi strävar efter. Jag är glad för det, men jag är inte nöjd. Jag är stolt, men jag är inte nöjd, som det stod på valaffischerna.

Vidare, fru ordförande, har jag fått många frågor om övergångsreglerna. Låt mig klara ut ett par grundläggande förutsättningar.

Först och främst går vi mot ett helt integrerat Europa. Det ligger i utvidgningsbeslutet. Sverige gjorde det beslutet möjligt genom att vi införde möjligheten till övergångsregler för de länder som var rädda för att detta skulle bli en påfrestning på deras ekonomi. Jag satt själv med förbundskanslern i Tyskland och med den konservative förbundskanslern i Österrike, en socialdemokrat och en moderat, och gjorde upp om dessa övergångsregler därför att de var oroliga för sin egen inrikespolitiska situation. Det öppnade upp för utvidgningen. Men det var inte bara med dem som jag satt. Jag satt också med polacker, och jag satt med andra i Öst- och Centraleuropa som också ville ha övergångsregler därför att de var rädda för att tyskarna skulle komma och köpa deras jordbruk. Därför ville de ha övergångsregler på kapitalets fria rörlighet på upp till 16 år. Vi gick aldrig så långt, men vi accepterade deras krav på övergångsregler därför att de tyckte att detta annars skulle bli för smärtsamt vid det tillfället då man utvidgade unionen.

Vi för en debatt i Sverige som om det här var ett sätt att definitivt stoppa ett integrerat Europa. Så är det ju inte. Det är det här smörjmedlet under övergångsfasen som gör det möjligt för oss när det gäller arbetskraftens rörlighet men för ansökarländerna när det gäller kapitalets rörlighet. Jag sade vid det tillfället, och jag kan säga det igen, att jag tror att man ibland överdriver riskerna. Men om det är som vi nu gör bedömningen att det kan finnas en risk för att vi får problem med ett överutnyttjande av våra sociala bidragssystem eller med en situation där kollektivavtal sätts åt sidan tar vi inte den risken. Om det skulle visa sig vara rätt bedömt att det finns en sådan fara och det inträffar, då växer det fram en politisk situation där hela utvidgningsprojektet ifrågasätts. Om fem år är vi där. Beskriv inte det som att vi har svikit projektet – tvärtom. Vi gör det troligen möjligt genom att agera ansvarsfullt under övergångstiden, vi och andra.

Vi välkomnar naturligtvis arbetskraft till Sverige, självklart. Men vi vill att dessa människor ska ha bra betalt. De ska ha avtalsenliga löner, och de ska bo bra. Vi har aldrig lovat någon utvidgning som har inneburit att man ska komma till Sverige och jobba för underbetalning och bo i garage. Det är inte det som vi vill ha. Vi vill fortsätta att bygga vidare på det som britterna skriver i sitt pressmeddelande, nämligen att det går att kombinera en high-tech economy med fairness och ett ansvar för social sammanhållning. Det går, och det vill vi. Då är kollektivavtal en grundbult i det svenska sammanhanget.

Varför hör jag aldrig någon på den borgerliga kanten eller ens vänsterpartister tala om kollektivavtalens betydelse, det som vi har byggt upp för att skydda de lägst avlönade på arbetsmarknaden? Varför ska handelsanställda, folk i hotell och restaurang, folk i lantarbete och folk i lokalvård acceptera att vi löper en risk som är av det slaget att vi öppnar upp för en underbudskonkurrens på lönesidan? Vi talar för dessa grupper, och vi tänker fortsätta att tala för dessa grupper. Vi ser i den här frågan ett stort klassperspektiv.

När jag hör Gunilla Carlsson tala om att hon ska modernisera socialförsäkringarna vet vi vad Moderaterna menar med moderniserade socialförsäkringar. Det visade de senast när de hade kommundagar och sade att den rimligaste moderniseringen av socialförsäkringarna var att sänka ersättningsnivån för sjukförsäkrade till 70 %. Den typen av modernisering betackar vi oss för. Den vill vi inte vara med om.

Men jag kan se en risk. Om vi får ett överutnyttjande av våra sociala försäkringssystem drivs det fram en situation då vi tvingas att försämra dem. Om vi här har luckor i lagstiftningen som är av det slaget att vi ser en sådan risk, låt oss då rätta till det, och låt oss göra det innan vi fullt ut öppnar upp.

Här har Carl B Hamilton och Folkpartiet rätt som kritiserar den här risken. Det är 1408/71 som det handlar om eller en ändring i fördraget. Vi tänker försöka båda vägarna. Jag och Carl B Hamilton har inte delade meningar om vad som behöver göras. Jag tycker inte att det ska berättiga till full dragningsrätt på våra sociala bidragssystem att arbeta tio timmar mot naturaersättning. Det nuvarande regelverket möjliggör det. Ska vi inte skydda oss mot detta? Är det inte rimligt att försöka ändra detta innan vi är inne i en situation då vi har detta som ett permanent tillstånd? Jag tycker det, och regeringen tycker det. Och jag hoppas också att riksdagen orkar vara med om ett sådant beslut.

Vi tänker driva detta på toppmötet, och vi har redan i våra papper som vi har skickat in och i våra svenska underhandsdiskussioner sagt att detta bör reflekteras. Jag tror att vi kommer att få en reflektering av behovet av en reform av 1408/71 i slutsatserna.

Det som finns i övrigt, Eskil Erlandsson, om arbetskraftens fria rörlighet och om vikten av att se till att dessa marknader fungerar är vi anhängare av. Vi har drivit det. Men alla måste inse att när man går in i det nya kan man behöva ha en period av övervakning och kontroll så att det fungerar. Det är inte vad som helst som vi smälter samman. Men det ska växa samman det som samman hör, som en gång i tiden en av Europas största politiker genom tiderna formulerade det. Lass zusammen wachsen was zusammen gehört, tror jag att det heter på hans språk.

Detta om övergångsregler. Jag blir engagerad. Jag hoppas att EU-nämnden förlåter mig för den saken. Men det här rör fundamentala saker i svensk politik. Jag varnar för en allians mellan dem som vill bryta upp våra välfärdssystem och vår kollektivavtalsreglering på arbetsmarknaden och dem som drivs av en äkta social övertygelse om att ge människor ett solidariskt kontrakt. Jag kan se en sådan allians växa fram i motståndet mot övergångsregler. Vi tänker prata om detta, och vi tänker göra det utifrån det perspektiv som jag alldeles nyss har anlagt. Det handlar om skyddet för de sämst ställda på den svenska arbetsmarknaden.

Sedan går jag vidare till Mats Odell, som i och för sig redan har varit berörd delvis av det som jag har sagt. Varför är vi motståndare till nya institutioner? En sak har vi lärt oss. Mycket av det som ska ske på rättsområdet ska vara mellanstatligt.

Jag tror att det var Yvonne Ruwaida som var inne på olika traditioner och rättssäkerhetsfrågor. Man får se upp här så att det inte går för fort. Vi har en del erfarenheter, jag tror att Karin Thorborg också var inne på det, från det som skedde efter 11 september, att det gick väldigt fort. Och den enskildes rättssäkerhet måste vägas av. Vi kanske behöver ha nya institutioner i Europa, men inga som vi bestämmer på detta toppmöte. Det behöver man reflektera nogrannare över. Om vi ska ha institutioner på detta område och om man bygger dem inom det europeiska rådet, som en person i Solanas kansli är, är det per definition ett mellanstatligt organ, och det är så att säga lättare att ta. Gör man det i kommissionen lyfter man så att säga in det i det överstatliga, och då är det lite svårare att se det. Men låt oss diskutera detta och göra den slutliga bedömningen när vi kommer så långt utifrån vad rättssäkerhet och trygghet för europeiska medborgare i gemen kräver. Vi stänger inga dörrar, men jag varnar för att rusa i väg och snabbt inrätta nya institutioner mot bakgrund av vad som hände för en vecka sedan. Det kan gå för fort.

Sedan kommer ju också Mats Odell in på Lissabonprocessen och diskussionen om att vi skulle ägna oss åt någon konstig grej med konjunktur- och strukturpolitik. Så lyfts Schröder fram som ett bra exempel på en strukturpolitisk aktivist. Gerhard Schröder är en imponerande europeisk politiker som har tagit över ett eftersatt fögderi. Det skulle leda alldeles för långt och vara alldeles för ohemult att påstå att det har funnits en parallell till det tyska fallet någonstans i Nordeuropa tidigare.

Men det är klart att när Schröder kom till makten fanns det eftersatta strukturella beslut att fatta. Det var så, och han har gjort det. Man får inte betalt för sådant av väljarna. Man straffas tvärtom ofta av väljarna när man gör det. Men erfarenheter från norra Europa visar också att när man väl har kommit igenom en sådan period, och om besluten verkar, brukar väljarna komma tillbaka. Jag tror också att det är viktigt för Schröder att han gör det tidigt i mandatperioden. Jag tror att det kan finnas en sådan chans också i Tyskland.

Strukturbeslut i ekonomin är ju inte de kvicka metodernas beslut. Strukturbeslut verkar i regel på 48 månaders sikt. Då får de fullt genomslag. Det är ofta nästa mandatperiod för de flesta europeiska politiker. Beslut som rör konjunkturpolitik och sådant som man kan påverka där, vilka numera är ganska knepigt med tanke på hur globaliserad ekonomin är, är sådant som oftast sker direkt. Det krävs att man har ordentliga marginaler i sina statsfinanser om man ska ge sig på den typen av politik. Det har inte tyskarna.

Vi skäms inte för att vi tar in konjunkturläget i Lissabonbedömningen. Det är klart att vi i Europa är i ett besvärligt läge just nu. Troligen rör det sig uppåt. Och man ska kanske vara glad över att det börjar röra sig uppåt, precis som jag sade i kammaren i går. Det är också en sak som vi alla har glädje av. Visst vore det skönt om vi kunde avsluta den här mandatperioden i en uppåtgående konjunktur. Det vore väl jättebra för oss alla. Jag ser att Mats Odell myser vid tanken på detta. Det är precis det vi drömmer om.

Men vi ska inte dölja att det vi har gjort i Lissabonprocessen ligger på utbudssidan. Låt mig förklara det på vanligt språk. Vi har sett till att fler kan ta jobb. Vi har sett till att de som ska ta jobb också är bättre utbildade. När konjunkturen vänder uppåt och den goda efterfrågans tider kommer står arbetskraft redo. Den finns i Europa. Den arbetskraften kommer att se till att konjunkturuppgången blir lite längre och lite högre just därför att vi slipper tendenser till inflation på grund av brist på arbetskraft.

Det är sådana utbudsfrågor som vi har ägnat oss åt. De ger inte så mycket utdelning i en lågkonjunktur, men de fungerar desto bättre i den goda konjunkturen och förlänger den. Jag tycker inte att det är fel att Bosse Ringholm tragglar på med detta och redovisar det. Jag tycker att det är alldeles utmärkt.

Göran Lennmarker för ett långt resonerande inlägg som jag i långa stycken kan hålla med om. Men det finns ett inslag i hans inlägg som också kom tillbaka i något annat som jag faktiskt vill protestera emot. Det gäller den spanska situationen. Ingen av oss vet hur det spanska valet skulle ha gått om inte detta vidriga attentat hade inträffat. Vi kan med säkerhet säga att det påverkade valet, men vi vet inte hur mycket. Vi vet bara att PSOE, som det socialdemokratiska partiet heter, var på väg uppåt i opinionsmätningar. Om det hade räckt till ett regimskifte vet vi inte.

Vi vet nu att det förs en debatt i Spanien och i Europa i övrigt om vad som sades och inte sades i slutet av den spanska valrörelsen. Det ska jag inte lägga mig i. Men det ska bli intressant att avvakta resultatet av granskningen av de sista dagarna i den spanska valrörelsen. Man ska kanske också fundera på detta utifrån vad väljare i tid snappar upp utan att det behöver sägas och vad som finns i något slags samhällsanda och tidsanda. Vi ska se utvärderingen, och till dess vill jag vara försiktig med att säga att det hade den eller den effekten.

Sedan kommer nästa diskussion, och den handlar om att man påstår att den nya spanska regeringen drar hem sin trupp som en eftergift till attentatsmännen. Då är man väldigt dåligt påläst på spansk politik och på spansk inrikespolitisk debatt. 90 % av spanjorerna var emot att sända trupp till Irak. Aznar gjorde det ändå, och det hedrar honom att han fattade ett beslut emot folkopinionen om han nu var övertygad om detta. Jag klandrar honom inte för den saken.

Men det vore ytterst märkligt om den regering som nu tillträder i Spanien och som har drivit en lång kampanj emot denna truppsändning till Irak ändrade politik efter en framgångsrik valrörelse just därför att de drabbats av attentat. Då har ju också attentatsmännen haft en inverkan på inrikespolitiken. Detta grannlaga val har den spanska inkommande regeringen att träffa. Men beskriv det inte per definition så att man har fallit undan för terroristerna, för det är inte sant. Det här är deras klassiska position. Den fråga som de nu ska ställa sig är: Har det skett någonting nytt som är av det slaget att vi inte ska ta hem truppen? Och om det i så fall avspeglas av bedömning av vad som händer på marken i Irak, ska det kunna motiveras i ett öppet samtal med de spanska väljarna. Det är deras ansvar och deras sak. Terroristerna har inte bestämt vilken politik de bedriver.

Låt mig sedan gå över till Lennmarkers kritik av dem som inte genomför direktiven. Jag instämmer i den kritiken. Jag tror till och med att det är så att Norge har genomfört fler av EU-direktiven än några av dem som är grundarstater i unionen. Heja Norge! Norge är ett alldeles utmärkt land. Och vi är lika duktiga som Norge. Det är vår politiska tradition att fattat beslut verkställs. Vi må tycka illa om det, men det är tillkommet i demokratisk ordning, och då verkställer vi det. Det kravet ska vi också ställa på andra, och det gör vi. Utan att för den skull vara Bror Duktig eller Bror Präktig tycker vi ändå att man ska agera så. Jag delar helt Lennmarkers uppfattning.

Däremot är jag inte alldeles säker på att han har rätt synsätt på offentliga monopol. Vi har haft en 20-årig era i europeisk politik som inte så sällan har utgått ifrån ett nyliberalt perspektiv och som har resulterat i avregleringar och marknadsorienteringar. Många av dem har varit bra. Men på en del områden har det troligen gått för fort, och det har inte blivit rätt.

Regeringen är därför på väg att tillsätta en översyn av de avregleringar och marknadsorienteringar som har skett av offentlig verksamhet. Nu kanske jag klampar in på något statsråds område, och då får jag väl släpas till KU för detta, men visst tycker väl jag att det finns ett och annat problem med Posten. Det tycker jag. Det är en avreglering som heter duga. Där har vi gått i spetsen för hela Europa. Blev det rätt? Gjorde vi den vid rätt tidpunkt? Skulle vi ha väntat in andra?

Att bara säga att man ska ta bort offentliga monopol och tro att det är något slags skapare av lycka, är att göra politiken alldeles för ytlig och enkel. Det finns vissa offentliga monopol som vi tänker slåss för. Det gäller till exempel Apoteket, Systembolaget, Svensk Bilprovning och Svenska Spel. Vi har inrättat sådana monopol i företagsform därför att vi tycker att det är ett socialt ansvarstagande i detta. VA-försörjningen hör också hit. Ska vi sälja ut VA-näten? Är det bra det? Det gäller också fjärrvärmen och så vidare. Allt sådant bör man faktiskt reflektera över innan man bara drar ett streck över det och säger att det ska tas bort och att konkurrensen kommer att göra oss alla lyckligare. Jag är inte säker på att konkurrensen vid alla tillfällen beaktar de sociala krav som man behöver ha.

De offentliga monopolen kan ibland vara en styggelse men är ibland också någonting som har fungerat väl.

Karin Granbom har ställt frågor om underrättelseverksamhet, informationshantering, buggning och sådant. Då är vi inne på sådant som kräver att man är precis när man formulerar sig. Det kräver både kunskap och kompetens, och då är jag inte rätt person. Det får statssekreteraren hantera. Han kommer sedan.

Däremot hade hon en fråga om vilket råd jag skulle ge till min spanska kollega om trupperna i Irak. Jag tror att jag har svarat på den frågan i mitt inlägg.

Karin Thorborg har tagit upp en del saker som jag redan har berört, till exempel personlig integritet, rättssäkerhet, övergångsreglerna, den svenska ståndpunkten, rörlighet, PSOE, ny kommissionär.

Frågan om dieselskatten, kilometerskatten, har jag inte svarat på. Den tog du och Yvonne Ruwaida upp. Jag tycker att det är ett dåligt beslut i kommissionen. Det speglar naturligtvis uppfattningen hos en kommissionär som är mycket stark på det här området och som utgår från andra värderingar än de som jag och Karin Thorborg har. Vi får väl se om det blir någon chans till nystart i den frågan. Jag tror inte att det går att undvika någon typ av rationell beskattning av sådant som förstör miljön. Det vore märkligt om detta inte också tränger igenom Europa. Vi är inte ensamma där heller. Det finns rätt många i den alliansen från höger till vänster. Det är också rättvist att lyfta fram.

Yvonne Ruwaida tar upp frågan om terroristbekämpning och frågar om det ska krävas enhällighet eller kvalificerad majoritet för att terroriststämpla en organisation. Det är ingenting som vi kommer att ta upp nu. Jag har inte ens reflekterat över om vi ska byta den linjen. Jag är oförberedd på den frågan. Låt oss komma tillbaka till den saken när vi ska ta ställning till den. Jag förstår också dina invändningar i rättssäkerhetsfrågan mot bakgrund av det som hände efter den 11 september. Också Karin Thorborg tog upp den diskussionen.

Jag hälsar med glädje, tillfredsställelse, entusiasm och framtidstro en riksdagsdebatt om EU. Visst vore det ett bra sätt att börja EU-valrörelsen att ha en sådan riksdagsdebatt där vi redovisar hur vi ser på detta, vart vi ska någonstans och vad vi drömmer om. Tänk så fantastiskt att kunna få tala om vad vi ska använda EU till och inte bara berätta om hur dåligt det är på vissa områden. Det gäller särskilt för oss som tror på politik och politikens kraft. Nu har vi en kraftfull talman. Han har säkert suttit på sin kammare och lyssnat på den här debatten. Han har väl redan stulit idén och kommer att lansera detta. Men om inte, tycker jag att vi slår oss ihop, Yvonne, och driver fram en sådan debatt. Det vore en bra upptakt inför EU-valrörelsen.

Jag har svarat på frågan om Marshallplanen, och Syrien tar utrikesministern upp.

Till Hillevi Larsson vill jag säga att inget av de mål som finns i Lissabonprocessen är bindande. Som någon sade handlar det om benchmarking. Det ska vara politiskt styrande. Det är något slags handslag. Det ska också utvärderas om detta funkar eller inte. I det översynsarbetet finns det anledning att försöka vara konstruktiv.

Tjänstedirektivet har jag berört i mina resonemang. Det kommer vi att jobba med i två år framöver. En del farhågor som vi har kan visa sig vara felaktiga. Det är bra i så fall. Då för vi det åt sidan. En del kan vara riktiga, och då måste vi bygga allianser med andra i Europa som gör att detta stoppas. Men det är klart att Hillevi Larsson har rätt. Väldigt mycket av det som sker ute i Europa i dag går ju också åt rätt håll. Det finns en förstärkt situation och position för löntagare exempelvis. Man ska inte på något sätt måla detta i svart. Det finns också möjligheter.

Nu tillsätter vi i regeringskretsen en tvärgrupp av statsråd som är berörda av detta på Socialdepartementet, Utbildningsdepartementet, Finansdepartementet och Näringsdepartementet. Vi kommer ofta fram till den gamla vanliga avvägningen i slutänden. Vad är välsignelsebringande i fri konkurrens och vad ska vi ha gemensamt inflytande över via den politiska processen? Det är den avvägningen det handlar om.

Eskil Erlandsson tar upp Cypern. Där finns nu ingen anledning att säga något annat till cyprioterna än att vi vill att de förhandlar färdigt. De ska ha allt stöd de kan få när de väl har förhandlat färdigt. Det ska de få inte bara från EU utan också från länderna i Europa i övrigt, och det av flera skäl naturligtvis. Det finns ett viktigt skäl som vi inte så ofta nämner. Tänk vilken lycka det skulle vara att kunna visa på att vi i den delen av världen kan lösa en 40 år gammal konflikt med ett fredligt avtal. Det skulle vara en förebild för grannområdet i Mellanöstern. Det går att komma fram politiskt om det finns ledare som tar risker och initiativ och om det finns en uppbackning internationellt.

Skulle man misslyckas, vilket jag verkligen hoppas inte sker, har vi redan under toppmötet i december 1999 i Helsingfors slagit fast att man ändå går in i unionen. Vi hänger inte upp det på detta. Men det vore naturligtvis en mycket sämre situation. Där har vi anledning att både hålla tummarna och hålla tungan rätt i mun.

Jag har pratat om det Eskil Erlandsson tar upp när det gäller arbetstagare och den fria rörligheten. Det anser jag att jag har klarat ut.

Förlåt, jag glömde Hillevi Larssons fråga om strejkrätten över nationsgränserna. Det är klart att vi står fast vid detta. Det kommer väl inte upp nu, men det är någonting som vi naturligtvis tycker är rimligt och som kommer att finnas där.

Gunilla Carlsson tar upp Spaniens beslut. Det har vi diskuterat. Det gäller också detta att biståndsfrågorna är vidare än enbart fredsbevarande insatser. Sedan har jag bemött detta med modernisering av socialförsäkringar och påståendet att det skulle vara en total reträtt. Det är motsatsen, fru ordförande.

Jag har naturligtvis glömt en del, men det får ni ha överseende med och komma tillbaka i en andra omgång.

Nu släpper jag in sakkunskapen i form av statssekreterare Danielsson.

Anf.  18  Statssekreterare LARS DANIELSSON:

Gunilla Carlsson frågade om det finns något samlat dokument när det gäller den här deklarationen om terroristbekämpning som jag har talat om. Ungefär just nu när vi talar här läggs det fram på justitieministrarnas bord. När deras diskussion väl är avklarad ska vi givetvis omgående kommunicera texten i det skick den har till EU-nämnden. Den kommer sedan att fortsätta att diskuteras på allmänna rådet på måndag och slutligen fastställas av stats- och regeringscheferna på torsdag och fredag i nästa vecka.

De brottstycken av den här deklarationen som vi känner till kännetecknas av att det faktiskt är mycket på gång inom unionen på terroristbekämpningens område. Den här deklarationen samlar ihop och redovisar allt som är på gång både när det gäller lagstiftningsarbete och när det gäller operativt samarbete. Det handlar i ganska liten utsträckning om att inrätta nya saker och komma med nya förslag. Det bottnar nog i en insikt, och den insikten får man också om man talar med dem som sysslar med terroristbekämpning och underrättelsesamarbete. De säger att man inte vill ha några nya institutioner men gärna hjälp att få till stånd ett bättre samarbete mellan tjänster av olika slag. Det är det som återspeglas i den här deklarationen.

Ett annat element är ju också att detta inte bara handlar om rätts- och inrikesfrågor, utan det handlar i väldigt stor utsträckning också om utrikespolitik. Vi vet ju alla att terrorism på många sätt har sin grogrund i extremism i olika delar av världen. När man arbetar med de här frågorna är det viktigt att man har kunskap både om rätts- och inrikesfrågor och om utrikespolitik.

Det leder mig över till att försöka svara på några av Karin Granboms frågor som var väldigt konkreta. En fråga var ju: Vad ska den här antiterroristsamordnaren syssla med. Hon ska var ett slags informationspunkt för antiterroristarbetet i EU. Hon ska ha möjlighet att hålla reda på vad som pågår inom EU och också kunna svara utåt, inte minst till länder utanför EU. Hon ska ha kontakt och dialog med länder utanför EU om vad det är som sker på det här området och kunna rapportera regelbundet till rådets olika organ.

Här finns en viss diskussion och kamp. Kommissionen tycker att vederbörande ska sitta i kommissionen. Men eftersom det handlar om ett område som till övervägande del är av mellanstatlig karaktär ger de preliminära diskussionerna vid handen att det finns ett mycket massivt stöd för att vederbörande ska sitta just i rådet och därför ha den tillhörighet hos Javier Solana som statsministern nämnde tidigare.

Karin Granbom frågade också vad man rent konkret gör för att förbättra informationen mellan tjänster. Den metod man använder är en metod som vi själva har prövat relativt framgångsrikt i Östersjösamarbetet. Man bildar det som på halländska kallas för task force, det vill säga en grupp av personer som sysslar med en viss given uppgift. Man ser till att de får träffas regelbundet och utbyta information. Man skapar alltså inte nya strukturer. Det är den mekanismen man vill utveckla tidigare.

Det handlar nog också i viss utsträckning om att kunna ha gemensam tillgång till databaser och annat, men här kolliderar man genast med rättssäkerhetsproblem. Därför är det inte lika enkelt att göra det. Vi har ju, som statsministern sade, sett som en av våra viktigaste uppgifter att se till att man i det här arbetet inte tummar onödigtvis på rättssäkerhetsprinciper utan försöker att klara terroristbekämpningsarbetet med fullt bibehållande av rättssäkerhetsprincipen.

Karin Granbom frågade också om Europol skulle få ett utökat operativt ansvar i det här arbetet. Det som sägs i de utkast vi har sett hittills av deklarationen visar att så inte är fallet. Man säger uttryckligen att om Europol ska göra någonting ska man agera via medlemsstaternas operativa armar. Vill Europol göra någonting i Sverige får man vara så vänlig och vända sig till se svenska ansvariga myndigheterna. Det är den grundtanke som finns.

Detta är några av de element som finns och ett sätt att försöka svara på de konkreta frågor som Karin Granbom ställer. Hon frågar också om en del mer nationella saker som har med buggning att göra och hur samarbetet mellan olika svenska myndigheter går till på det här området. Jag skulle vilja föreslå att vi sparar de frågorna tills en mer relevant person, nämligen justitieministern, framträder i justitieutskottet i de här frågorna.

Anf.  19  ORDFÖRANDEN:

Jag tackar statsministern och statssekreteraren för de här svaren. De har inspirerat några ledamöter till att ställa följdfrågor.

Anf.  20  CARL B HAMILTON (fp):

Statsministern tycker inte att vi är tillräckligt generösa med att ge honom beröm för alla de reformer som han har genomfört. Det är inte riktigt oppositionens uppgift att berömma regeringspartiet. Vår uppgift är att kontrollera och förbättra regeringens politik, och förhoppningsvis också så småningom ersätta den med en egen politik i regeringsställning.

Det som är mitt problem med Lissabonprocessen är vi i Sverige, med våra förutsättningar beträffande befolkningsutveckling, inkomstutveckling och välfärdssystem, behöver en högre tillväxttakt än vad den här jämförelsenormen indikerar är tillräcklig. Det räcker inte för oss med 1 ½–2 ½ %. Vi behöver komma upp till 3–5 % i genomsnitt under en väldigt lång period. Om vi då jämför oss med de här halvt stagnerande länderna kan vi klappa oss för bröstet och vara Bror Duktig utan att lyckas lösa det grundläggande problemet för svensk ekonomi under de kommande årtiondena. Det är det som jag vill fästa uppmärksamheten på.

Jag kan också erinra om att flera partier har varit inblandade i ett antal stora reformer. Det gäller pensionsreformen, skattereformen, Riksbanksreformen och EU-medlemskapet som egentligen är väldigt grundläggande för de framgångar som sedan har kommit på det ekonomiska området.

Jag tycker att man alltid måste börja med att säga att det är viktigt att vi har arbetskraftsinvandring. Vi kan titta på vilka människor det är som städar i Sverige och ägnar sig åt lokalvård och vilka som gör mycket av insatserna i äldreomsorgen och vården över huvud taget. Det är inte personer som är födda i Sverige. De gör en väldigt viktig insats. Jag tycker att det blir en olycklig framtoning och signal om statsministern börjar att tala om underbetalning och att bo i garage. Jag tycker att vi tvärtom ska understryka att det är viktigt med arbetskraftsinvandring både på kort och på lång sikt.

I den centrala frågan om övergångsreglerna vill jag gärna informera statsministern, som också kan ta råd av sin statssekreterare som naturligtvis kan mer om de här detaljerna, om att det inte bara gäller 1408. Det finns andra regler också. Tiotimmarsregeln är det stora problemet på kort sikt, och den har inte med 1408 att göra. Jag vill vädja till statsministern att informera sig och lyssna på mig och Lars Danielsson och lägga fokus något bredare än bara på 1408. Lägg det på förändringar i fördragen.

Det sker saker och ting i korridorerna, vid luncher, middagar, kaffet och kanske också drinken. Förra gången var det frågan om vapenembargo mot Kina. Jag antar att den frågan inte kommer upp den här gången. Men finns det någon annan övrig fråga som statsministern känner till redan nu och kan informera riksdagens EU-nämnd om, även om den inte finns i de skriftliga dokumenten?

Anf.  21  MATS ODELL (kd):

Göran Persson var påtagligt nöjd och glad när det gäller Lissabonprocessen och Sveriges ledande ställning i detta scorecard. Han läser till med till protokollet ur ett pressmeddelande om hur bra allting är. Det är klart att vi kan vara glada för det.

Men problemet är ju att Sverige inte har fullföljt ett antal rekommendationer. Låt mig nämna tre av dem, nämligen att integrera invandrare, att minska ohälsotalen och att minska krångliga regler både i bidragssystemet och för näringslivet så att man förbättrar incitament till arbete. Detta är alltså nu den största enskilda kostnaden i den svenska statsbudgeten. Göran Persson och Bosse Ringholm ska låna 68 000 miljoner kronor i år till den löpande driften. Jag skulle nog inte vara riktigt så glad och nöjd som Göran Persson är.

Det handlar om att det behövs ett politiskt ledarskap. Jag var imponerad av Göran Persson i mitten av 90-talet när han sade: Den som är satt i skuld är icke fri. Men var ser vi ledarskapet när det gäller strukturfrågorna? Det går inte vänta och likt Gerhard Schröder vinna ett val på att vara mot de här strukturella förändringar och sedan tro att man ska få folket med sig. Nu ska ni ha en tillväxtkongress, och det är ju bra.

Detta handlar lite om inrikespolitik, men statsministern ägnade mycket av sitt svar när det gällde övergångsreglerna till inrikespolitik. Därför tycker jag att det faktiskt hör hemma här. Med den bostadspolitik som regeringen för är detta med att bo i garage naturligtvis en fråga som Göran Persson vet mer än de flesta om.

Det finns en hemläxa att göra. Jag skulle nog inte vara fullt så nöjd som statsministern är.

Fru ordförande! Slutligen vill jag säga något om terrorismen. Jag tyckte att det fanns en öppning här om att det inte finns något definitivt emot institutionella förändringar om så krävs. Då vill jag ställa en fråga. En samordning av säkerhetstjänsternas arbete är ju uppenbarligen vad som behövs. Det handlar om informationsinhämtning. Är det grönt ljus från den svenska regeringen i dag att se till att det blir möjligt med ett mer kraftfullt samarbete på det området?

Anf.  22  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Fru ordförande! Först kan jag berätta en sak om den här angelägna debatten om Sverige i Europa där vi inte bara diskuterar vad som händer i EU utan också vad det får för betydelse för Sverige och vilka förväntningar, förhoppningar och kanske farhågor som vi har. Jag kan glädja Yvonne Ruwaida, Göran Persson och talmannen med att ni är bönhörda. Utrikesutskottets debatt om skrivelsen om EU år 2003 syftar just till att föra en övergripande diskussion om detta. Det är ju jätteroligt att statsministern har lovat att vara med i den kammardebatten.

Jag tycker att det är helt okej att statsministern i svaret till mig initierar en inhemsk debatt här i EU-nämnden om Moderaternas genomtänkta politik för ett Sverige i arbete. Statsministern får också gärna i sin iver att söka allianser försöka krama in Folkpartiet. Jag hoppas att det inte lyckas.

Men jag tycker också att det är viktigt att statsministern lyssnar på vad jag säger. Jag talade om en nödvändig reformering av befintliga EU-regler. 1408 är en sådan som är föremål för översyn nu under våren. Det märkliga är att ansvarigt statsråd tidigare har sagt att det inte spelar någon roll i processen, men nu medger ju i alla fall statsministern att så är fallet. Vi i oppositionen har ju i tid vädjat att man skulle börja titta på detta, men regeringen har varit påfallande passiv i Bryssel när det gäller att praktiskt förbereda utvidgningen både för Sveriges och för EU:s skull.

Nu medger man att detta är ett relevant område för reformer. Då återstår min fråga. Kommer statsministern konkret att aktualisera en genomgripande översyn av de här förordningarna vid toppmötet för att tillsammans, inte minst med britter och irländare, försöka få ett lite mer modernt och rörlighetsfrämjande regelverk på EU-nivå?

Sedan blev statsministern kanske i det närmaste upprörd över tanken på en översyn också av de svenska familjebaserade sociala förmånerna. Det förvånar mig faktiskt. I den skrivelse som vi kom att diskutera, om den fackliga och byråkratiska övermakten över arbetsvilliga letter, polacker, ester och ungrare, föreslås också att vi ska ha en översyn av de svenska socialförsäkringssystemen. Jag vet inte om statsministern väljer att bedöma det som moderat politik eller inte. Men i den delen tycker vi moderater att det är rimligt att titta över och möta den fria rörlighetens alla möjligheter med en nödvändig översyn av bidragssystemen.

Jag tror att den här upprördheten och detta utfall hade till syfte att dölja den faktum att han inte svarade på den fråga som jag också ställde om att Sverige har svikit sina löften i EU. Jag kommer ihåg de förhandlingar som fördes under ordförandehalvåret. Jag vet att statsministern gjorde stora insatser med Schröder och Schüssel. Jag var också med i Europaparlamentet under den tiden då de här frågorna diskuterades.

Det är nog sant, såsom sägs, att utan de här övergångsreglerna hade vi kanske inte fått den snabba utvidgningen till stånd. Men det jag tog upp var att från svensk sida upprepades gång på gång löftet att vi inte skulle ha de här övergångsreglerna, just för att vi har en arbetsmarknad som fungerar så bra. I detta framgångsrika land är det snarare så att vi behöver fler människor. Därför ville statsministern för bara några år sedan ha övergångsregler för österrikare och tyskar och inte för Sverige. Men nu vill han ha övergångsregler här. Och nu ifrågasätter han oss som vill föra fram kritik, för detta påverkar Sveriges roll och påverkar EU, mot detta som uppfattas som ett löftesbrott. Enligt mig är det ett löftesbrott. Talmannen i Slovenien, Pahor, som var här i veckan och som är socialdemokrat, uppfattade det som ett löftesbrott. Och den estländska liberala utrikesministern Ojuland, som också varit här på besök, var lite bekymrad. Många tycker att det här är en helomvändning.

Jag måste också från oppositionens sida säga att det inte bara är en helomvändning utan också en skärpning som vi nu hör, att de fackliga och byråkratiska övermakter som föreslås inte ska gälla bara under två års tid utan i fem år. Jag tycker att det här blir bara värre och värre. Det är synd att vi inte vill möta utvidgningens möjligheter, den fria rörligheten, med en tilltro till svenska kollektivavtal och till svenska företagare. Vi kan konstatera att de som redan i dag bor i garage och som jobbar för slavlöner är de som jobbar utan arbetstillstånd och som jobbar svart. Nu hade vi tillsammans och med EU:s regelverk kunnat se till att få en helt annan situation. Därför tycker jag att det är synd med dessa utfall mot oss i oppositionen som försöker möjliggöra det som Sverige faktiskt en gång har utfäst sig att göra.

Anf.  23  GÖRAN LENNMARKER (m):

Först frågan om offentliga monopol. Att avveckla offentliga monopol ger problem, det är nog rätt. Man kan alltid diskutera i vilken takt och i vilken form man ska göra det. Det visar erfarenheter från Sverige och många andra länder. Däremot trodde jag faktiskt att vi var överens om att grundproblemet är att offentliga monopol vållar skada. Det som jag tycker är det mest upprörande i Sverige är sjukvårdsmonopolen och alla de människor som far illa i sjukvårdsköer. Vi måste väl ändå ha en ordning där människor faktiskt kan få vård i tid. Därför vore det bättre att ha en ordning som innebär ett uppbrytande av offentliga monopol.

Upphandlingsförordningen är en av de viktigaste åtgärder som EU har genomfört både för att få en bättre ordning i offentlig verksamhet och också för att bekämpa korruption. Det är en viktig sak, och det måste vi slå vakt om. Det finns krafter som vill urholka upphandlingsförordningen.

Slutligen frågan om Sverige och vår plats i Lissabonprocessen. De citat som statsministern ger fångar inte in en del av de väldigt centrala problem som vi har i Sverige. Jag tänker naturligtvis på den stora utslagningen från arbetsmarknaden, som ju kanske är Sveriges största sociala och ekonomiska problem. Jag noterar att de som sysslade med rehabiliteringsutredningen konstaterar att vi har ett historiskt rekord när det gäller utslagning. Värst är ohälsan här bland länder med jämförbar statistik. Vi har 64 000 nya förtidspensionärer per år.

Vi har ingen anledning att tro annat än att svenskarna knappast har en sämre hälsa än andra folk. Det vore ju konstigt om det skulle vara fallet. Det finns ingenting som tyder på detta. I så fall handlar det om en betydande utslagning från arbetsmarknaden, det vill säga att det inte är 5 % arbetslöshet utan kanske 10–15 % som vi talar om. Det här är ett stort problem. Det syns inte i Lissabonprocessen, utan det är de offentliga arbetslöshetssiffrorna som syns i statistiken. Jag tror att det är det som leder fel. Vi måste väl ändå själva ta itu med de väldigt stora problem, växande dessutom, på det här området som vi har och inte ge en glättig bild. Att andra länder sedan kan ha en mer glättig bild beror på att de inte kan se det här och inte på samma sätt kan se de problem som vi själva har.

Anf.  24  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag har först en fråga som gäller en sak som Göran Persson sade här. Jag uppfattade att Göran Persson sade att man har skickat ett brev inför toppmötet där Sverige bland annat påpekar att man vill ta upp frågan om att i fördraget ändra det som gäller övergångsreglerna, det vill säga det som rör den fria rörligheten och rätten till olika bidrag i ett land. Det är positivt att man vill ändra i fördraget, för vår linje är att det ska vara samma regler för alla och att om det ska ske ändringar ska de gälla för alla. Men jag vet inte om EU-nämnden har fått det här brevet till dels. Det innehåller ju sådant som borde förankras här i EU-nämnden.

Anf.  25  Kanslichefen INGRID LARÉN MARKLUND:

Brevet innehåller den svenska prioriteringen när det gäller Lissabonprocessen och det refereras till att en reformering av 1408 bör ske.

Anf.  26  YVONNE RUWAIDA (mp):

Det är jättebra, för tidigare har man sagt att man inte trodde att man skulle kunna påverka. Jag tror att vi måste sätta press på den här frågan när vi i det framtida arbetet diskuterar EU:s framtid. Jag undrar hur Göran Persson ser på möjligheten att lyckas på det området. Jag tror, precis som vissa andra har sagt här, att det går att påverka den här frågan nu.

När det gäller Kosovo påpekade Göran Persson hur viktigt det är med bistånd och att man i dag fokuserar så mycket på trupper och så lite på bistånd. Jag tycker att det är bra att Göran Persson säger det. Men jag tror att vi i Sverige skulle kunna göra mer än vi gör och höja vårt bistånd. Det är åtminstone vår uppfattning. Det skulle också påverka andra länder att höja sin biståndsnivå.

När det gäller Lissabonprocessen och sysselsättningsnivån är Sverige bra generellt och bäst när det gäller kvinnor, men vi är inte bra när det gäller invandrare. Det tycker jag är ett väldigt stort problem. Vi är bäst när det gäller sysselsättningsnivån för kvinnor, men vi hamnar bara på sjätte plats när det gäller invandrarkvinnor. Det är också ett perspektiv att ta med när man diskuterar kvinnors möjligheter. Mycket handlar ju om rätten till jobb. Har man ett jobb är man mer självständig. Det finns också siffror som visar på att vi skulle tjäna väldigt mycket på att få bukt med diskrimineringen i Sverige. Fram till år 2010 skulle vi kunna få en ökad BNP med 60 miljarder. Det är väldigt mycket. Det är en högre siffra än den på ohälsoområdet. Det gäller att få bukt med diskrimineringen, för diskriminering minskar tillväxten. Med minskad diskriminering kan vi få en ökad tillväxt.

Anf.  27  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Jag vill fokusera på den nya konstitutionen och ställa lite frågor kring den. Vi kristdemokrater tycker att det är väldigt angeläget att vi får den till stånd och att vi får den till stånd just nu, för vi tycker att vi behöver det. Statsministern antydde i inledningen att det kan finnas andra hinder än röstreglerna som kan vara hindrande just nu. Det bekymrar mig. Jag skulle gärna vilja veta vad det möjligen kan vara för andra hinder.

Låt mig peka på tre områden som gör att vi tycker att det är mycket angeläget att få konstitutionen satt i sjön:

Kampen mot internationell terrorism – jag behöver bara säga Madrid – och det samarbete som vi behöver där. Det har diskuterats att ta ut en viss del, nämligen solidaritetsklausulen, och sätta den i sjön nu. Det visar att konstitutionen egentligen behövs i sin helhet.

Ett ökat samarbete från EU:s sida för fred och säkerhet på Balkan, Kosovo, är också angeläget.

Kampen mot internationell kriminalitet och människohandel, som varje dag besvärar och terroriserar vårt område.

Detta talar för att vi behöver konstitutionen nu för att kunna samarbeta bättre och effektivare.

Min fråga är: Vad kan Sverige och statsministern personligen göra nu på rådet för att de här viktiga gemensamma intressena ska lyftas upp, fokuseras och bli pådrivande för att få den nya konstitutionen till stånd och sjösatt?

Slutligen: När bedömer statsministern att vi möjligen kan anta den nya konstitutionen?

Anf.  28  Statsminister GÖRAN PERSSON (s):

Jag ska kommentera de här frågorna utan att göra det på ett sådant sätt att vi drar på oss en ny replikomgång.

Anf.  29  ORDFÖRANDEN:

Ingen nationell politik, tack. Den tar vi i andra forum.

Anf.  30  Statsminister GÖRAN PERSSON (s):

Den gränsdragningen är svår, men jag ska anstränga mig till det yttersta. Vi får vi se om det går.

Formalia när det gäller de tekniska diskussionerna om 1408 och om det räcker att ändra i den eller om den måste in i fördrag får Lars Danielsson klara ut. Han kommer att göra ett adderande inlägg efter mitt orerande.

Jag tror att jag ska börja bakifrån med Holger Gustafssons frågor och avsluta med Carl B Hamiltons frågor, för Carl B Hamilton tar upp större principiella frågeställningar av ett annat slag som lockar mer till det filosofiska.

Jag börjar alltså med Holger Gustafssons frågor. Ja, vad menar jag när jag säger att det kan finnas andra hinder som nu kan synas? Jag vill inte vara alltför precis, det vill säga att detta kan bygga på spekulationer. Men min erfarenhet är att om vi får en blockering av röstviktningen av det slag som polacker och spanjorer har haft, är det väldigt bekvämt för andra som har problem som de då slipper att redovisa, därför att processen ju ändock går i stå. När man sedan plötsligt har klarat av den låsningen måste det andra upp på bordet, och jag utesluter inte att det kan finnas en och annan sådan konflikt som ligger begravd i skydd av röstviktningsreglerna.

Jag pekade på några saker i mitt inlägg, exempelvis de brittiska red lines för skatteområdet, inrikespolitiken, rättssäkerheten, utrikespolitiken, där vi ofta har en gemensam position med britterna. Det kan vara sådant som för andra är svårt att acceptera men som ännu inte har diskuterats därför att det har räckt med att spanjorer och polacker har blockerat processen så här långt. Jag vet inte om det är så, men om man lyssnar runt lite i huvudstäder kan man få intrycket att detta mycket väl kan komma att inträffa, och då blir det ingenting under det irländska ordförandeskapet. Då vet vi inte när vi får en ny start nästa gång. Nästa ordförandeskap är det holländska och sedan blir det Luxemburgs tur. Vad talar för att Holland skulle klara det? Ja, det skulle i så fall vara att vi gjort ett framgångsrikt fördrag i Holland, två till och med, både Maastricht- och Amsterdamfördragen. Det har alltså varit möjligt att göra det förut. Luxemburg, ett utomordentligt skickligt EU-land med en medlarroll i alla frågor, kanske också klarar det.

Det finns alltså ingenting att anmärka på när det gäller ordförandeskapens kvalitet. Om de irländska, holländska och luxemburgska ordförandeskapen inte klarar det beror det inte på att de brister i kompetens, utan då beror det på de äkta motsättningar som finns med olika synsätt på hur unionen ska utvecklas.

Skulle å andra sidan Ahern, som ju är en erkänt kompetent politiker, lyckas lirka upp det här kan vi mycket väl i Bryssel nu få ett beslut om en tidsplan för hur det här ska drivas vidare. Då kan det gå väldigt fort. Då kanske vi får en uppgörelse på toppmötet i sommar. Det vore bra och kan inte uteslutas. Vi kan bara göra vad vi kan, nämligen vara så konstruktiva för egen del som möjligt, stötta ordförandeskapet och vara innovativa när det gäller att trycka på andra regeringar som vi i andra sammanhang har ett bra samarbete med. Det är så vi jobbar.

Jag är väldigt osäker på vad som kommer ut av kommande veckoslut i Bryssel, så jag föredrar att vara försiktig. Som Putte Kock sade: Man får gardera med ett kryss. Det kan bli oavgjort. Vi får se. Med detta sagt: Hemmaseger, men gardera med ett kryss.

Bryt ej ut solidaritetsklausulen, sade Holger Gustafsson. Nej, jag tycker inte heller att det vore bra. Men att i det här läget inte ha någon typ av svar på det som har hänt visar i så fall att unionen är väldigt kraftlös. Omständigheter talar nog för att vi bör göra det, men jag skulle naturligtvis hellre se att vi tog alltihop.

Holger Gustafsson frågade när den nya konstitutionen kommer att kunna antas. I Europeiska rådet tidigast i juni, kanske troligare någon gång nästa år. Sedan kommer en ratificeringsprocess som rymmer folkomröstningar i några länder, men i de flesta länder fattas beslut av parlamenten. Ratificeringsprocessen är ju inte klar förrän alla länder är klara, så det är en komplicerad situation. Jag brukar säga att när vi väl har antagit den här konstitutionen tror jag att det kommer att dröja rätt lång tid innan vi orkar med nästa. För varje gång vi utvidgar unionen blir det alltmer komplicerat att få till stånd en enhällighet, särskilt om det som vi ska förankra enhälligt också har någon substans. Det är alltså ingen lätt process.

Ruwaida frågar om vi tror att det nu går att påverka 1408. De nuvarande slutsatserna reflekterar en gemensam uppfattning om att det bör ske en reform av detta direktiv. Om det går återstår att se. Vi ska göra vad vi kan.

Sedan delar jag helt Yvonne Ruwaidas uppfattning, och det är flera här som har varit inne på det nu i den andra omgången, att det blir mer konstruktivt. Då erkänner vi alla att vi faktiskt har haft framgångar. Men som jag sade är vi stolta men inte nöjda, för det finns saker och ting som vi kan bli mycket bättre på. Ett av de områdena är integration, precis som Yvonne Ruwaida tar upp. Det har naturligtvis en enorm effekt om vi kan höja sysselsättningsgraden exempelvis bland dem som har kommit till Sverige under de senaste 10–20 åren. Det vore ett enormt steg framåt. Och, precis som flera har varit inne på, om vi kunde pressa tillbaka sjuktalen skulle vi få samma effekt även där. Vi har ju lyckats på andra områden, så varför skulle vi inte kunna göra det här? Det gäller att ha en balanserad hållning. Vi har haft vissa framgångar, men vi har en del kvar att göra. Vi är inte så dåliga som vi säger, men vi är heller inte så bra som vi tror. Denna balanserade hållning finns här i den andra inläggsomgången, och det tycker jag ändå kan kännas som ett litet framsteg av ekumenik i EU-nämnden.

Jag ska inte förlänga diskussionen om offentliga monopol, men låt mig bara stillsamt göra en reflexion. Det är naturligtvis så att tjänstedirektivet kan handla om detta. Det är en i allra högsta grad relevant EU-fråga och dessutom inrikespolitisk fråga. Det är klart att det finns länder som har valt andra modeller än vad vi har gjort. Är folkhälsan bättre där? Är tillgången till sjukvård för alla bättre där än vad den är i vårt land? Är konkurrens i de här sammanhangen någonting att glädja sig åt? Ja, kanske i vissa delar. Men nog tycker jag att vi ska se till att vi ytterst har ett politiskt ansvar och en misstro mot en del av det som marknadskrafterna ju faktiskt bygger på, förmågan att efterfråga. Det kan ju vara någonting helt annat än det behov du har. Vissa tjänster ska ges efter behovet, inte efter förmågan att efterfråga. Det är väldigt viktigt. Människovärdet är större än marknadsvärdet. Det är en klassisk debatt. Den tar vi gärna.

Gunilla Carlsson frågade vad som har hänt. Men det är väl inte så svårt att se vad som har hänt. Det är två saker. Jag sade det i kammaren i går och jag kan säga det igen. När vi för några år sedan träffade uppgörelsen om övergångsreglerna var vi en ganska stor grupp länder som sade: Vi går vidare. Vi kör det här.

Vi är ensamma kvar nu. Om riksdagen säger nej till vårt förslag blir bara vi kvar. Jag tror att det är en signal som vi inte ska underskatta. Det som vi har sett på svensk arbetsmarknad de senaste åren är väldiga problem, inte minst inom byggsektorn, med människor som kommer in i vårt land, tar arbeten till andra löner, inte så sällan också förknippat med skattefusk hos entreprenörer, och sedan försvinner. Vi vill inte ha det så. Vi tänker se till att det är ordning och reda i detta. Och kollektivavtal är för oss en grundbult.

Mats Odell, som inte längre sitter vid bordet men som ändock är placerad vid väggen, kommer tillbaka till frågorna om samordning av underrättelseverksamhet och sådant. En sådan samordning sker redan och fick en extra skjuts efter den 11 september. Den fungerar på ett allt bättre sätt, samtidigt som den naturligtvis också kan förbättras.

Vi ska bara komma ihåg perspektiven på strukturbesluten i Sverige och i Tyskland. Tyskarna gör nu det som vi gjorde 1994, 1995, 1996, 1997. Om Helmut Kohls regim då hade haft kraften att fatta samma beslut skulle naturligtvis hela Europas ekonomi ha fungerat bättre.

Så har vi då Carl B Hamiltons mer principiella stora frågeställningar av svepande karaktär som anstår en professor i nationalekonomi.

Det är klart att jag håller med om att det är önskvärt med en högre tillväxt i Europa. Och jag vänder mig inte mot detta att Europa inte ska jämföra sig med sig självt, men hela Lissabonstrategins inriktning är ju att vi ska ha en mer konkurrenskraftig ekonomi än USA om tio år. Det är dit vi siktar. Sedan ska varje del här ge sitt bidrag. Vi ger vårt bidrag. Det är inte tillräckligt, och vi är inte nöjda, men jämfört med andra länder i Europa beter vi oss bättre. Skulle alla i Europa prestera det som vi gör skulle situationen naturligtvis vara märkbart mycket bättre. Det ska vi inte ta ifrån oss själva. Men det är klart att om det är 3, 4 eller 5 % tillväxt som vi behöver ha kan man alltid diskutera. Jag förstår precis hur Carl B Hamilton bygger upp sitt resonemang och tycker själv att det är intressant.

Sedan är frågan hur man driver upp tillväxten i en världsdel – nu talar vi om Europa – som åldras. Jag har själv tillåtit mig att tänka högt kring inhemsk efterfrågan i den typen av ekonomier. Allt kan inte vara exportlett. En del måste också byggas på en inhemsk efterfrågan. Vad händer på sikt när man har en situation, som i exempelvis den japanska ekonomin, som präglas av en åldrande befolkning med allt större sparbenägenhet och allt mindre konsumtionsbenägenhet? Finns det i den demografiska frågan också inbyggt en broms i ekonomisk tillväxt? Detta är intressant att diskutera. Vi kan naturligtvis förändra vårt beteende. Vi kommer att vara en mycket konsumtionsstark pensionärsgrupp som växer fram de närmaste åren. Men har vi behov som vi vill tillgodose med konsumtion? Ja, det kanske vi har. Men är de större än i ett samhälle som är ungt? Det är jag inte säker på.

Låt oss diskutera det här, för här måste vi komma fram till något slags gemensam insikt. Det är inte så lätt. Här ska vi ha ett äkta intellektuellt angreppssätt värdigt en folkpartist och värdigt, tycker jag, en riksdag. Vi får pröva oss fram och vara kluvna, därför att det är ju gudbevars liberaler och ibland också en och annan socialdemokrat. Jag känner mig inte tvärsäker på hur det här fungerar, men jag diskuterar det gärna.

Sedan är det klart att jag blir glad, nästintill rörd, när jag hör Carl B Hamilton påminna om de insatser som också Folkpartiet har gjort för att vara med och lyfta Sverige ur de problem som vi har haft. Framgångarna är inte bara Centerpartiets och Vänsterpartiets förtjänst, utan de är också Folkpartiets förtjänst. Miljöpartiet ska vi inte glömma. Sedan får väl andra, om de vill, ansluta sig till det här. Men nu börjar enigheten och gemenskapen att bli stor kring bordet, och det är jag tacksam för.

Nu kommer Lars Danielsson att klara ut frågan om 1408, och det tror jag är ganska viktigt.

Anf.  31  Statssekreterare LARS DANIELSSON:

Jag ska inte veckla in mig i någon längre diskussion med Carl B Hamilton om de rättsliga grunderna. Jag konstaterar bara att Carl B Hamiltons värderade partikollega i Europaparlamentet, Olle Schmidt, gjorde ett försök nu under våren att just med hjälp av att ändra 1408 komma åt den så kallade tiotimmarsregeln. Att säga att det inte finns något som helst samband tror jag kanske inte riktigt är med sanningen överensstämmande. Men låt oss inte bråka om detta, utan låt oss bara konstatera att det nog på ett antal områden i fördraget, i direktiv och förordningar i EU där 1408 är en av flera, finns anledning att se över den här frågan så att vi får en ordning som bättre stämmer med det som jag tror att både Carl B Hamilton och regeringen vill ha. Det är väl det viktigaste. Låt oss också vara överens om att detta tar viss tid. Under vårt eget ordförandeskap tror jag att jag ägnade två längre debatter i Europaparlamentet åt att försvara rådets position vad gällde 1408 precis kring de här frågorna. Jag säger det bara för att illustrera att detta är en fråga som har varit med oss mycket, mycket länge och säkerligen kommer att vara med oss ytterligare ett antal år.

Jag vill kort också svara på frågan om vapenembargot som Carl B Hamilton ställde. Jag kan bara konstatera att ordförandeskapet har markerat att man inte avser att föra upp frågan till diskussion under toppmötet. På det tidigare toppmötet beställdes en ordentlig process som ska ske i allmänna rådet kring den här frågan. Jag tror att det är lämpligt att med utrikesministern så småningom diskutera exakt hur det här ska hanteras. Men ordförandeskapet har varit tydligt i sin avsikt att man för egen del inte vill att frågan ska diskuteras nu.

Anf.  32  ORDFÖRANDEN:

Finns det i övrigt några övriga frågor som skulle vara intresse för EU-nämnden.

Anf.  33  Statsminister GÖRAN PERSSON (s):

Jag gick inte förbi den frågan av någon annan anledning än att jag helt glömde bort den. Nej, jag har inte hört något om någon sådan. Det är möjligt att det kan bli någon diskussion om Turkiet och Turkiets medlemskapsförberedelse. Jag har inte hört någonting om det, men man kan inte utesluta det. I så fall ska vi uppträda ansvarsfullt.

Anf.  34  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Det här är ingen replik utan snarare en sakupplysning. När statsministern säger att man är ensam kvar skulle jag kunna fråga vad som har gjorts för att så inte skulle vara fallet. Men såvitt jag vet inför inte Grekland och inte Italien några övergångsregler som begränsar den fria arbetskraftens rörlighet. Och Irland och Storbritannien har valt en annan väg, nämligen att se över bidragsreglerna. Det borde Sverige också ha gjort, och ha gjort det i tid.

Anf.  35  Statsminister GÖRAN PERSSON (s):

Vi får se var italienarna hamnar. Det finns väl få länder som har haft så mycket inrikespolitisk debatt om just invandrings- och asylpolitik som Italien.

Vi ska så småningom summera det här, och jag skulle tro att det jag sade alldeles nyss kommer att visa sig vara rätt. Sedan får vi se om det som några länder har föreslagit håller juridiskt – jag är inte så alldeles säker på det – exempelvis hur man begränsar rätten till olika typer av bidrag på det sätt som en del länder har föreslagit. Vi får se.

Vi värderar naturligtvis det här. Men min bedömning är att vi snart är ensamma kvar. Det är en bedömning som jag tror kommer att visa sig vara riktig. Det är också en signal så god som någon. Och det finns väl inte, vad jag vet, bara socialdemokratiska regeringar i Europa, utan där finns en och annan partivän till alla av oss här kring bordet. De är ju inga elaka människor utan folk som naturligtvis ser den här processen som någonting ganska komplicerat och vill hjälpa till. Det vill vi också. Vi har nog goda avsikter precis som tyskar, fransmän, portugiser, spanjorer, belgare, danskar. Det är en fin samling som vi är med i.

Anf.  36  PER BILL (m):

Jag hade inte tänkt ställa någon fråga, men för första gången får vi nu höra talas om att de socialdemokratiska övergångsreglerna, som vi moderater och många andra i riksdagen tycker så illa om, inte skulle vara tvååriga utan fem år långa. Var det en freudiansk felsägelse från statsministern finns det nu en god möjlighet att rätta till det. Statsministern sade nämligen att det skulle vara övergångsregler i fem år. Här finns nu en möjlighet att säga att de ska gälla allra högst två år men förhoppningsvis ännu kortare tid. Vi skulle gärna se att de gällde i noll minuter.

Anf.  37  Statsminister GÖRAN PERSSON (s):

Har jag verkligen sagt det? Nej, vår avsikt är att lägga fram ett förslag om tvååriga övergångsregler.

Anf.  38  ORDFÖRANDEN:

Det är också det som står i skrivelsen som har lämnats till riksdagen, och det är väl det som gäller.

Anf.  39  Statsminister GÖRAN PERSSON (s):

Ja, naturligtvis. Men skulle det visa sig att det blir en kaotisk situation medger ju fördraget att vi går upp till femåriga övergångsregler, men det kan vi ju inte göra utan att komma tillbaka till riksdagen i så fall. Vi skulle gärna se att de blev kortare än två år, och vår ambition är att det ska gå åt det hållet. Jag hade ingen annan avsikt än att redogöra för det sakliga läget.

Anf.  40  ORDFÖRANDEN:

Det som gäller är ju det som står i regeringens skrivelse till riksdagen.

Vi ska nu ta ställning till de frågor som Europeiska rådet ska ta ställning till och inte till de nationella frågor som också har diskuterats här under dagen. Jag kan då sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i dessa frågor.

Jag vill tacka statsministern med medarbetare för att ni kommit hit.

Sammanträdet ajourneras till kl 12.10.

2 §  Allmänna frågor och yttre förbindelser

Utrikesminister Laila Freivalds

Rapport från ministerrådsmöte den 23 och 24 februari 2004

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 22 och 23 mars 2004

Anf.  41  ORDFÖRANDEN:

Jag hälsar utrikesminister Laila Freivalds och hennes medarbetare välkomna till EU-nämnden. Vi börjar som vanligt med en rapport, från ministerrådsmötet den 23 och 24 februari, och sedan går vi vidare med information och samråd inför ministerrådsmöte den 22 och 23 mars.

Anf.  42  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Utöver förberedelser inför vårtoppmötet som jag deltog i den 23 februari diskuterades även förra rådsmötet, där Sverige lyfte fram grundforskning och komplettering av miljöavsnittet i enlighet med vad vi hade förvarnat. Under allmänna frågor hölls även en första diskussion om nästa finansiella perspektiv. Man beslöt att låta GAERC få det sammanhållande ansvaret för den processen. Regeringen betonade tillsammans med andra nettobetalande länder vikten av att man håller en budgetrestriktivitet.

I övrigt antogs rådsslutsatser om Cypern, om EU:s relationer med Ryssland, om trojkabesöken i Indien, Afghanistan och Pakistan och även om västra Balkan.

Beträffande Iran antogs rådsslutsatser om parlamentsvalen i februari, och man uttryckte besvikelse över brister i den demokratiska processen. Vidare fanns den nukleära frågan, som jag återkommer till lite längre fram. Den finns ju som en dagordningspunkt också för nästa rådsmöte.

Efter lunchen på februarimötet diskuterades läget i Mellanöstern. Stämningen var kanske något mer optimistisk än tidigare i den meningen att man ansåg att EU:s möjligheter att bidra i fredsprocessen hade förbättrats i och med arbetet i EU:s strategi för hela Mellanöstern. Även den här frågan finns ju på dagordningen för nästa möte, så jag återkommer till den.

Anf.  43  ORDFÖRANDEN:

Vi godkänner den rapporten och går vidare till informationen och samrådet.

Anf.  44  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Den andra punkten på A-punktslistan har ju redovisats löpande till sekretariatet.

Anf.  45  ORDFÖRANDEN:

Jag lämnar ordet fritt med anledning av den, om någon har några frågor eller om utrikesministern bedömer att någonting är kontroversiellt.

Anf.  46  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Inte vad jag vet.

Anf.  47  ORDFÖRANDEN:

Vi kan sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt där. Vi går då in på punkt 3 för dagens möte, som handlar om resolutioner, beslut och yttranden.

Anf.  48  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Det är en standardpunkt. Frågan är om det finns några spörsmål kring den.

Anf.  49  ORDFÖRANDEN:

Denna fråga var uppe i EU-nämnden också den 20 februari.

Anf.  50  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag vill bara betona en sak som Europaparlamentet sade då det gällde de nya medlemsländernas aktioner för romerna. Europaparlamentet trycker på att man ska få i gång medlemsländerna. Det finns stora brister i deras behandling av romerna. Jag önskar att Sverige kunde lyfta fram den frågan på olika sätt.

Anf.  51  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Jag kan väl säga att det är en fråga som vi bevakar och är aktiva i.

Anf.  52  ORDFÖRANDEN:

Vi kan godkänna den information som vi har fått. Vi går vidare till punkt 4 på dagordningen, Lägesrapporter i andra rådskonstellationer. Det är också en informationspunkt.

Anf.  53  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Precis. Den brukar inte leda till några kommentarer i rådet.

Anf.  54  ORDFÖRANDEN:

Vi kan godkänna den informationen. Vi går vidare till punkt 5 på dagordningen Förberedelser inför Europeiska rådets vårmöte.

Anf.  55  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Nämnden har väl nu fått en ordentlig genomgång av det, så det är förberett i allra högsta grad. En del av frågorna kommer tillbaka på utrikesministrarnas dagordning. Vi kan väl ta upp de sakfrågor som finns där, om det inte är något särskilt kring förberedelsen som det finns anledning att ta upp under den här punkten.

Anf.  56  ORDFÖRANDEN:

Vi kan godkänna den informationen. Sedan står på dagordningen enligt den blå listan Möjliga A-punkter.

Anf.  57  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Alla dessa finns redan med på A-listan.

Anf.  58  ORDFÖRANDEN:

Vi går vidare till rubriken ”Yttre förbindelser”.

Anf.  59  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Den första frågan gäller Iran. IAEA:s generaldirektör presenterade i slutet av förra månaden en rapport om Irans kärntekniska program. >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

På grundval av den här rapporten och den diskussion som sedan fördes i IAEA:s styrelse den 13 mars antog styrelsen en resolution som uppmanar Iran att visa hela den öppenhet som krävs för att IAEA ska kunna fullgöra sitt uppdrag. I resolutionen noterar man de framsteg som fanns i rapporten men också den kritik som fanns i den mot att Iran inte hade lämnat all information i den senaste deklarationen.

I det här sammanhanget kommer ju också frågan om respekten för de mänskliga rättigheterna i Iran att beröras när rådet drar slutsatser inför FN:s MR-kommission. Det här sker under dagordningspunkt 6.

Anf.  60  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Ordförande! Jag vill egentligen bara förstärka det som utrikesministern var inne på och där forskning, utveckling och frågorna kring riskerna för spridning tas upp. Det är eventuellt också aktuellt att diskutera begynnelsen till ett handelsavtal med Iran. Den här dialogen och det samarbete som tas upp är något mycket angeläget, men det är precis som utrikesministern sade också viktigt att man följer upp med MR- och demokratidiskussioner så att man inte släpper hela den aspekten. Från Kristdemokraternas håll är vi lite ängsliga över att MR-konferensen i varje fall inte i fjol gjorde samma uttalanden och påtryckningar mot Iran som den tidigare har gjort. Jag hoppas att inte de affärsmässiga diskussionerna och icke-spridningsdiskussionerna leder till att man släpper trycket på MR, demokrati och öppenhet. Jag vill bara förstärka det och skicka med det från EU-nämnden.

Anf.  61  YVONNE RUWAIDA (mp):

Över huvud taget finns det dialoger med Iran om mänskliga rättigheter, men jag vill ta upp kurdernas situation i Iran. Den har ju inte varit särskilt uppmärksammad, men jag tror att den kan leda till problem. Kurdernas problem i Iran är ju desamma som de man har i Syrien och Turkiet, att man är förtryckt och har olika svårigheter. Jag undrar om diskussionen om detta kommer in när ni diskuterar Iranfrågan eller om ni bara kommer att fokusera på kärnvapenfrågan.

För mig känns det fortfarande underligt att omvärlden är så tyst om det val som har genomförts. Det hade ju så enorma brister. Väldigt många kandidater fick inte ställa upp, bland annat många av de mer liberala kandidaterna. Jag undrar om det förs diskussioner om hur man ska agera gentemot Iran på grund av det val som har skett.

Anf.  62  GÖRAN LENNMARKER (m):

EU har ju valt en i alla fall jämfört med USA något mjukare och försiktigare linje i den kritiska dialogen, och det finns väl anledning att i den fundera på vad som händer om det inte lyckas. Yvonne Ruwaida var inne på det bakslag som har skett i samband med valet. Vi får väl se om den iranska regeringen menar allvar med att den inte eftersträvar kärnvapen. Vi har inte sett det. Men därför finns det anledning att fundera på och påbörja arbetet på vad vi gör om det här misslyckas. Vad ska EU ha för position i det sammanhanget?

Jag tycker att det inte minst mot bakgrund av den, som jag tycker, ganska olyckliga politik som man en gång i tiden förde mot Irak finns anledning att noggrant betänka detta. Vad gör man i händelse av att Iran inte uppfyller kraven på att avveckla allt som har med kärnvapenanskaffning att göra? Det bör man inte göra nu, men det arbetet måste påbörjas.

Anf.  63  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

När det gäller Iran finns det ju en direkt koppling mellan det pågående arbetet att utveckla till exempel handelsrelationerna med Iran och kravet på att avstå från kärnvapen och även kraven vad gäller mänskliga rättigheter. De här frågorna är kopplade till varandra, och EU är berett att avstå från att vidareutveckla till exempel handelsrelationerna med Iran, om inte de andra kraven uppfylls. Det är det påtryckningsmedel som vi har, och det ska givetvis utnyttjas i förhållande till Iran.

När det gäller kurdernas situation ser jag den problematiken som en viktig del av MR-frågorna. Det är ofta just i relation till kurdernas situation som MR-frågorna blir fokuserade, och det är viktigt att de finns med som en medveten komponent när man diskuterar de mänskliga rättigheterna.

Vad beträffar valet uttryckte ju utrikesministrarna direkt efter det den 23 februari sin besvikelse över att det iranska folket inte hade fått göra ett verkligt fritt val, på grund av de restriktioner som hade införts genom att man hade tagit bort så många av kandidaterna. Utrikesministrarna uttryckte en förhoppning om att Iran ska återvända till en reformering av demokratin i enlighet med internationella normer. Det var ett kraftfullt uttalande, och det kommer givetvis att fortsätta att vara en utgångspunkt för EU:s dialog med Iran.

Anf.  64  ORDFÖRANDEN:

Jag kan sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Vi går vidare till punkt 3 på dagordningen, Strategi för Mellanöstern.

Anf.  65  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Som bakgrund vill jag säga att Europeiska rådet i december förra året antog en säkerhetsstrategi och uppdrog då åt ordförandeskapet och den höge representanten Solana att i samråd med kommissionen lägga fram ett förslag till åtgärder angående en strategi gällande just Mellanöstern. Den strategin syftar till att skapa ett gemensamt område för fred, välstånd och framsteg genom att ha ett långsiktigt partnerskap med länderna inom ramen för Barcelonaprocessen, men också med vissa andra länder. Vi har där alltså lite vidare ramar.

Regeringen anser att EU:s Mellanösternstrategi måste vara en strategi som är konkret och som innehåller realistiska och genomförbara förslag, och vi tycker att EU ska ha en egen distinkt profil i förhållande till andra internationella aktörer. EU bör enligt vår uppfattning lägga särskild vikt vid demokrati, mänskliga rättigheter, jämställdhet, marknadstillträde, miljö- och vattenfrågor, medier, utbildning, ungdomsutbyte och en dialog mellan kulturer och civilisationer.

Det finns givetvis också andra frågor som är viktiga i det här sammanhanget, till exempel spörsmålen om terrorism, migration och även icke-spridning av massförstörelsevapen. Allt detta måste ingå i en strategi i förhållande till den vidare Mellanöstern.

Ordförandeskapet har tagit fram ett arbetspapper som är tänkt att ge en lägesbild av arbetet med den här strategin. Från svensk sida är vi nöjda med innehållet. Det ligger i linje med vad vi har föreslagit och vad vi prioriterar. Ett av strategins centrala teman är att uppmuntra till reformer i våra partnerländer, men vi tror att det är väldigt viktigt att man överväger hur man ska gå vidare i det här arbetet. Det har att göra med att vi vet att det finns en utbredd skepsis bland många inom arabvärlden när det gäller västvärldens intentioner att påverka utvecklingen i arabländerna.

Det är viktigt att man i det här arbetet skapar en känsla av att det finns ett delägarskap i det här initiativet. Det är inte enbart ett västinitiativ utan det är något som vi gör tillsammans med våra partnerländer. Vi får inte bete oss som att vi är där för att påtvinga dem någonting utan det är ett gemensamt intresse vi har att utveckla vårt samarbete, och det kräver vissa förutsättningar. Vi måste lyssna på våra partnerländers synpunkter i det här sammanhanget, och därför har EU beslutat att inleda ett slags konsultationsprocess med de här länderna för att komma underfund med vilken syn på det hela som de har och hur vi bäst kan gå vidare med det här.

Det finns också ett annat initiativ som delvis geografiskt berör samma område, nämligen USA:s initiativ, som man kallar the Greater Middle East. Det har alltså en något annan geografisk avgränsning och syftar till att få till stånd demokratiska reformer i Mellanöstern. USA har dock på senare tid uttryckt en uppfattning att dess initiativ måste revideras, och det har att göra med att man har förstått att det sätt som det här initiativet påbörjades på kan uppfattas som att det är något som man vill påtvinga de här länderna, och det är ingen bra start på ett gemensamt reformarbete.

Jag vill tillägga att Sverige faktiskt är väldigt aktivt i den här regionen och att vi kommer att utnyttja den erfarenhet och den närvaro som vi faktiskt redan har där. Vi har en hög profil i den pågående Barcelonaprocessen, och vi har Svenska institutet i Alexandria, som vi tycker är värdefulla delar i det här strategiska arbetet.

Anf.  66  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Ordförande! Det gäller de parallella initiativen från USA och EU. Utrikesutskottet var i januari i Washington och diskuterade utrikespolitik mycket brett. Initiativet the Greater Middle East var i det sammanhanget en stor fråga från amerikanernas sida. De tillmätte det här projektet en stor betydelse. Jag vill understryka att det inte är Bushs projekt utan att man tog upp den här frågan över partigränserna. Man ville lägga stor vikt vid det för Europas skull.

Jag skulle i det sammanhanget vilja skicka med att man kan konstatera att USA har en tuffare och tydligare hållning och ibland också har statuerat exempel för hur det kan gå för regimer som misshandlar sina medborgare. Man är väldigt tydlig, och vi kan ha olika synpunkter på om det är lämpligt eller inte, medan EU har en mera mjuk hållning och en större dialog.

Jag tror att det är viktigt att man på något sätt kombinerar de här två modellerna. Om USA är tydligt kan EU kanske nå längre med sin dialog och med samverkan. Men det är också viktigt – det vill jag understryka, och det är en hållning som vi delade i utrikesutskottet när vi diskuterade det här i går med representanter för UD – att målen för dialogen är tydliga från svensk och EU:s sida. Det är demokrati, mänskliga rättigheter och öppenhet i ett rättssamhälle som vi är ute efter för att diskutera. Vi vill inte bara samtala rent allmänt, utan vi är överens om målen och samverkar i de här projekten, men metoderna och medlen för att nå dit kan vara olika. Där tror jag att EU har en betydande roll med en ökad mjukhet. Vi bor närmare och känner till förhållandena på ett annat sätt. Men stick inte under stol med att vi vill gå medborgarnas ärenden när det gäller MR, demokrati och öppenheten.

Anf.  67  ORDFÖRANDEN:

Det är precis som Holger Gustafsson säger, att vi hade en information i utrikesutskottet i går.

Anf.  68  CARL B HAMILTON (fp):

Vi hade information i går. Det som är intressant här är att det finns en tydlig tonskillnad mellan utrikesutskottets majoritets diskussion av den här frågan och utrikesministerns och utrikesrådet Anders Lidéns, som var i utskottet i går. Han har säkert refererat utskottets annorlunda betoning för utrikesministern inför EU-nämnden.

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<Vad vi i utskottsmajoriteten, även den socialdemokratiska företrädaren, är väldigt tydliga på är att man måste vara lite som Holger Gustafsson var inne på. Är det så att vi säger att vi alltid ska ha en dialog och alltid säger att det är en dålig start att starta med någonting annat, då kommer man ingenstans i de här grundläggande frågorna därför att det är själva fundamentet för en diktatur som man vill avskaffa.

Jag vill upprepa det som Holger Gustafsson var inne på och det som Anders Lidén säkert har refererat, att här finns en skillnad mellan utrikesutskottets majoritet och utrikesministerns framtoning beträffande the Greater Middle East. Man kan inte bara lyssna. Man måste ha betydande fasthet och hävda demokratins långsiktiga mål. Det är den typ av statsskick som vi eftersträvar i denna del av världen liksom i andra delar av världen.

Anf.  69  GÖRAN LENNMARKER (m):

Det är egentligen samma grundtema: vikten av att man har ett allvar i den här processen. Vi ska börja med EU självt. Det jag saknar är beskrivningen av frihandelsområdet från 2010 som är en del av Medaprocessen. Det här är det vanliga felet i EU. Vi säger stolta saker, och sedan är protektionismen där som gör att man bromsar hela tiden. Det uppfattas inte allvarligt.

Vi har det bekymret vad gäller frihandelsområdet att många av dem som säger sig vara mest intresserade av Medapolitiken samtidigt är de som i praktiken bromsar, ofta av protektionistiska skäl. Vi underminerar ständigt EU:s utrikespolitik.

De två tidigare talarna har varit inne på skillnaden i tonläget i fråga om the Greater Middle East, som ju är betydligt tuffare. Jag ska inte förlänga debatten med det. Jag tror att det är viktigt att inse att man ibland måste tala klartext.

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Nu framkommer, och det bör ni observera i UD, en parlamentarisk dimension i arbetet mellan EU och Medaländerna, som sätts i sjön nu i nästa vecka. Det är ett tillfälle att möta representanter därifrån. En del av dem är säkert mycket ointresserade av demokrati. De sitter ju i parlament som inte alls är demokratiska. Men det finns de som är demokrater och som ju välkomnar det här andningshålet, den här möjligheten. Därför blir den parlamentariska dimensionen av Medastrategin viktig. Det bör ni observera från regeringssidan. Det är en sak som kan användas som ett spett för att hjälpa till för att stärka de demokratiska krafter som faktiskt finns. Det finns åtskilliga personer och grupperingar som inget hellre vill än att se sitt land bli demokratiskt.

Anf.  70  KARIN THORBORG (v):

Jag var inte med på utrikesutskottet i går, så jag vet inte vad som sades. Ur min horisont kan jag när det gäller the Greater Middle East och USA:s försök att göra Mellanöstern större säga att vi stöder alla förslag som är emot en sådan utveckling. USA vill till exempel ha med länder som Afghanistan och Pakistan. Det är länder där USA har varit inblandat, ställt till det rejält och fått problem. Jag upplever det som att man nu vill dra in Europa och få Europa att dela ansvaret med USA. Jag tycker dessutom att det är ett knep att försöka dra uppmärksamheten bort från den israelisk-palestinska konflikten. Jag tror att dialogen måste fortsätta i båda de här frågorna.

Anf.  71  HILLEVI LARSSON (s):

Det är naturligtvis väldigt positivt att ha en dialog om demokrati och mänskliga rättigheter. Men det får inte ske till priset av att man tonar ned Palestinakonflikten. Där stöder jag fullständigt regeringens linje, att detta måste tas upp hela tiden. De hänger nämligen ihop dessutom. Utan fred och frihet lär man inte heller lyckas med demokrati och mänskliga rättigheter. Det kommer därefter. Givetvis ska man göra vad man kan redan nu, men löser vi inte konflikten kommer de här problemen att fortsätta.

Man har diskuterat att USA står för en tydligare och resolut linje och EU en mycket mjukare linje. Men jag tycker inte riktigt det stämmer. EU har stått bakom FN-linjen. Ska man gå emot FN ser jag det som mycket allvarligt. Det riskerar att på längre sikt rasera det som FN hittills har byggt upp i trovärdighet.

Min fråga gäller om det amerikanska tänkandet riskerar att färga av sig på EU. Det står också att EU vill utnyttja toppmötet till att driva fram sin linje. När det gäller dialogen om mänskliga rättigheter och demokrati är det bra, men inte när det gäller att tona ned Palestinakonflikten.

Anf.  72  YVONNE RUWAIDA (mp):

Vill majoriteten stödja en process för mer demokrati och mänskliga rättigheter i Mellanöstern tror jag att det viktigaste är att möjliggöra för människor i den regionen att arbeta för demokrati. Det kommer alltid underifrån. Då handlar det om att stödja organisationsfrihet, yttrandefrihet och se till att människor inte fängslas, att det finns en rättvis domstol, advokater och så vidare. Det handlar om att stärka de här processerna så att människor kan driva de här frågorna själva i de här länderna.

Det är det ena benet.

Det andra benet är att stärka processer som innebär social trygghet för människorna. När människor måste kämpa för brödfödan då kämpar de inte för demokrati, utan då struntar man i demokrati.

De här två benen är det absolut viktigaste.

Det man kan göra för att stödja sådant är det man ska fokusera på. Jag tror att det är väldigt svårt att kräva demokrati ovanifrån. Sådana processer är inte lika framgångsrika som när man möjliggör för människor att kräva demokrati underifrån. Det tror jag är det mest framgångsrika konceptet.

Då är det problematiskt om man blandar in för många frågor. Jag är lite rädd för det. Man har väldigt många olika agendor som man driver när man har processer gentemot länderna i Mellanöstern. Det är bättre att fokusera på de här och hoppas på kraften underifrån och sedan ta tag i andra frågor efter hand. Det är problematiskt när man har 20 frågor som man vill diskutera. Då måste man också våga låta det ta lite tid. Min erfarenhet från Mellanöstern är att människorna som vill demokrati och frihet finns.

Anf.  73  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Fru ordförande! Jag tror att det bästa sättet att stödja de människor som vill ha demokrati är att kräva demokrati. EU ha ju påtryckningsmedel när man arbetar i den här regionen – handelsavtal, bistånd och en mängd andra saker. Vi har varit väldigt tydliga på att vi kräver demokratisk utveckling hos dem vi ska arbeta med.

Jag begärde ordet för att vi, precis som framförts från utrikesutskottet, reagerade i går lite grann på formuleringen. I de pågående diskussionerna har regeringen framfört att politik måste utformas genom konsultationer och dialog med de berörda länderna.

Vi menar att det ska finnas en tydlighet. Det är det vi ska försöka att få fram i diskussionerna. Vi tog som ett exempel i går att när Mubarak säger att det här vill de inte ha, är det just då man ska ställa hårt mot hårt för att visa att man tror på demokratisering i hela regionen.

Jag vill nu fråga om dokument. Det står att en interimsrapport skulle framarbetas till GAERC som inte fanns den 15 mars. Men det står också i Regeringskansliets handlingar att det finns ett kommissionsdokument som är ett interimistiskt arbetspapper. Det har vi inte fått till nämnden. Samtidigt står det att det är en eventuell beslutspunkt. Jag vill veta vad som ingår i de eventuella beslutspunkter som vi nu har samråd om. Jag har förstått att handlingsplanen för Mellanöstern ska vara färdig till mötet i juni. Men om det nu finns en delrapport eller någonting annat hade det varit bra om vi hade fått lite mer konkretion i vad det är där vi nu vill se några framsteg i EU. Eller är det så att man inte kan ena sig?

Anf.  74  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Jag börjar med den praktiska formella frågan. Det finns ingen rapport än, utan det man arbetar med är ett utkast till det uppdrag som ska ges från rådet för att arbeta vidare för att så småningom komma fram till det dokument som ska man besluta om.

I själva sakfrågan har jag fått en rapport från utrikesutskottet, självfallet. Jag blir lite förvånad över hur det framställs här. Jag kan inte uppfatta något annat än att vi har samma mål, och jag tror att det finns en total enighet i hela Sveriges riksdag om att vår målsättning är att utnyttja de möjligheter som EU har i relation till sin nära omgivning med arabländerna att påverka dessa länder så de att utvecklas i demokratisk riktning. De olika frågor som jag räknade upp tillmäter vi särskilt stor betydelse. Mänskliga rättigheter ingår i dem, men en hel del annat som vi har genomtänkt och tycker är viktiga delar av en demokratiseringsprocess är det som vi syftar till att uppnå och utnyttjar de möjligheter vi har inom ramen för Barcelonaprocessen och near neighbourhood-projekt. Vi har alltså en oerhört bra möjlighet genom den närhet som vi har till de här länderna, genom de behov som finns hos oss och hos dem om att utveckla kontakterna i ekonomiska avseenden, i sociala avseenden, kulturella avseenden att i det sammanhanget ha demokratiutvecklingen som den gemensamma målsättningen och utnyttja också de andra målsättningarna, till exempel att uppnå handelsavtal och annat. Det är det som är det unika. Jag kan inte se något mjukt i detta.

Den diskussion som tycks ha uppstått här om en hårdare eller mjukare attityd har mera att göra med metoden, hur man går fram. När jag antydde att USA har insett att man inte kan komma med diktat när man ska samarbeta med en partner och därigenom har ändrat sin strategi har det att göra med den insikt som vi haft från början, att ska man komma till tals och komma vidare i en diskussion och kunna påverka, kan man inte bete sig som att man vill tvinga något på en utan att man vill åstadkomma ett gemensamt resultat. Jag kan inte se något mjukt i det, jag ser något strategiskt i det, jag ser något klokt i det, jag ser en vilja till att åstadkomma resultat och inte ha en demonstrationspolitik.

EU är faktiskt angeläget om att åstadkomma resultat i de här avseenden. Det är ett hot mot oss att det finns länder i vårt närområde som inte är demokratiska, där vi vet att det växer ett hat och ett missnöje bland människor som bl.a. leder till terror. Det är det vi vill komma åt. Då måste vi vara kloka nog att använda de metoder som är framkomliga och inte tillfredsställa vårt eget behov av att visa avsky för det som vi inte gillar.

Jag tror att det är oerhört viktigt att man har den insikten för att över huvud taget komma vidare i den här frågan. Det var därför jag också gjorde markeringen att det finns en djup diskussion i USA och en insikt om att de också måste fundera över på vilket sätt man kan gå vidare i den här oerhört viktiga uppgift vi har att bidra till en demokratisering av arabstaterna.

Vilka metoder mera i detalj man ska använda i det här sammanhanget tycker jag inte att vi just nu behöver fördjupa oss i. Men jag kan helt och hållet hålla med dem som framhåller betydelsen av att man stöder de krafter i de här samhällena kämpar för demokrati. Det är så att det inte bara är vi i omvärlden som vill ha demokrati i de här länderna, utan det finns mängder av människor i de här länderna som vill ha demokrati. Det är självklart att ett av de sätt som vi måste arbeta på, ett väldigt viktigt sätt, är att på olika sätt stödja de demokratiska krafterna för att säkerställa att de har möjlighet att göra sig hörda.

Som sagt måste demokrati byggas nerifrån. Den kan inte komma genom diktat uppifrån.

Det är också viktigt att använda parlamentarikerna i det sammanhanget. Det är att låta människor som arbetar med den demokratiska formen möta varandra och på det viset föra över erfarenheter och kunskaper och ge stöd. Det är ett inslag som jag tror är viktigt i det här sammanhanget.

Det var en sak som Göran Lennmarker sade om frihandelsområdet och risk för protektionism. Det är inte en risk. Protektionismen finns alltid där. Jag vill dock påpeka att protektionism inte bara finns på EU-sidan utan också på arabsidan. Det är något som man måste arbeta emot och hävda det gemensamma intresset av att bryta ned handelshinder av olika slag.

Jag tänkte inte gå djupare in på det. Vi kommer säkerligen att få anledning att återkomma till mera detaljerade diskussioner när strategin börjar verka och vi börjar vidta konkreta åtgärder.

Anf.  75  ORDFÖRANDEN:

EU-nämnden hade också en diskussion om det här senast den 20 februari.

Anf.  76  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Det är ingen tvekan om vad vi vill åstadkomma, men det kan uppfattas som lite otydligt vad vi är ute efter och påpekar. Det är avsaknaden av dokument och en formulering som fanns från Regeringskansliet. Det gemensamma interimistiska arbetspapperet från ordförandeskapet, rådssekretariatet och kommissionen antar jag inte har kommit. Det är det som skulle underlätta för oss här i nämnden och också i utrikesutskottet. Frågan om en strategi för Mellanöstern är central. Den är central för vårt närområde. Den är central för EU:s förmåga att visa att man menar allvar med den gemensamma säkerhets- och utrikespolitiken, och den är central i EU:s förhållande till USA.

Det är därför som vi nu kanske får en strid om ord internt här i Sverige. Vi har inte några papper att diskutera utifrån det man de facto vill åstadkomma och med vilken attityd. Det var därför som vi ville föra fram detta. Visst finns det antydningar i övriga EU om att man inte ska röra så mycket i det där. Jag tror att utrikesutskottets slutsats är att det ska man visst; nu måste vi börja kampen för demokrati på allvar. Den kan naturligtvis inte påtvingas uppifrån, men naturligtvis har vi, på samma sätt som vi har bidragit till en fredlig utveckling i Öst- och Centraleuropa med demokratisering och annat, ett nytt uppdrag framför oss. Då är det viktigt att vara tydlig och veta vad man vill. Då måste vi i Sverige tillsammans diskutera fram vad vi har för strategi för detta. Det arbetet pågår nu i EU, och där vill vi vara involverade.

Anf.  77  ORDFÖRANDEN:

De dokument som finns har nämnden tillgång till. Det finns inga andra dokument. Vi konfererade med kanslichefen, och några andra dokument finns inte tillgängliga.

Anf.  78  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Då menar jag att det blir hopplöst för utrikesministern att på måndag diskutera en så här känslig fråga och inte ha tillgång till det som ordförandeskapet, rådssekretariatet och kommissionen har gjort till ett gemensamt interimistiskt arbetspapper. Det finns en titel på papperet, men papperet finns inte. Det är jättekonstigt och bekymmersamt.

Jag undrar hur utrikesministern ska kunna agera på måndag, eller hinna läsa in och konsultera. Det här kommer naturligtvis att vara känsligt och rätt så svårbedömt. Lycka till! Det här visar bristen på antingen öppenhet eller på framförhållning.

Anf.  79  CARL B HAMILTON (fp):

Det som skiljer utrikesutskottets diskussion från den här och från utrikesministern är att det är en helt annan infallsvinkel. Det är en infallsvinkel som till exempel utskottets ordförande Urban Ahlin var en väldigt tydlig företrädare till i fråga om the Greater Middle East. Det är tydligt att vi har olika infallsvinklar. Målet kan vara detsamma, men infallsvinkeln är helt annorlunda.

Jag ska försöka fullständigt opartiskt återge vad Urban Ahlin sade. Han menade så här: Nu har Förenta staterna successivt efter den 11 september begripit att den tidigare övergripande strategin i utrikespolitiken var att ofta hävda stabilitet. Låt Mubarak sitta kvar. Låt det saudiska ledarskapet sitta kvar. Då råder det lugn och ro. Det är visserligen odemokratiskt och förtrycker mänskliga rättigheter, men låt det sitta kvar, för då blir det lugn och ro och stabilitet i regionen.

USA har identifierat att i deras långsiktiga intresse ligger demokrati och respekt för mänskliga rättigheter i arabländerna, liksom i andra länder. Då ska man bejaka denna amerikanska stämningsförändring och stödja denna och inte sätta upp konkurrerande mekanismer. Visst ska man ha en dialog så att amerikanerna inte ger upp och att Egypten inte får ”vetera” den amerikanska ansträngningen. Vi ska bejaka att de nu har begripit att deras långsiktiga intresse inte är stabilitet till varje pris för att behålla amerikanska maktpositioner, eller vad det nu är, utan på lång sikt har en annan infallsvinkel. Då gäller det för EU:s del, och det är det som är cloun här, att explicit bejaka den amerikanska ändrade inställningen och understödja den.

Anf.  80  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Det som vi ska samråda om är de rådsslutsatser som rådet så småningom kommer att ta ställning till. Det kommer vi att göra i juni. I maj kommer vi att ha ett förslag till rådsslutsatser, och då kommer vi att samråda om det.

Den diskussion som vi nu ska ha gäller inriktningen av det uppdrag som ska ges från rådets sida. Då har jag angivit vad vi från regeringens sida menar att det i det dokumentet ska läggas särskild vikt vid. Jag upprepar det så att det blir klart för nämnden. Det är demokrati, mänskliga rättigheter, jämställdhet, marknadstillträde, miljö- och vattenfrågor, medier, utbildning, ungdomsutbyte, dialog mellan kulturer och civilisationer, terrorism, migration och icke-spridning av massförstörelsevapen.

Anf.  81  ORDFÖRANDEN:

Då kan vi upprepa det beslut som EU-nämnden fattade den 20 februari, det vill säga att vi ger stöd för regeringens redovisade upplägg i de fortsatta förhandlingarna eftersom frågan kommer tillbaka. Det föreslår jag att EU-nämnden beslutar.

Vi beslutar således enligt förslaget och går vidare till punkt 4 avseende det europeiska mötet.

Anf.  82  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Huvudfrågan vid rådsmötet är att inför kommande utrikesministermöte fastställa en gemensam EU-linje om ASEM:s utvidgning och Burmas deltagande. Beslutet ska formellt fattas vid toppmötet den 18–19 oktober i Hanoi, men det är utrikesministrarnas uppgift att förbereda ett sådant beslut.

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Anf.  83  ORDFÖRANDEN:

Jag kan sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Vi går vidare till punkt 5 på listan, som gäller ESFP och som jag förstår har blivit en A-punkt.

Anf.  84  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Jag vill bara påpeka att vi redan antagit den.

Anf.  85  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Vi har redan antagit den?

Anf.  86  ORDFÖRANDEN:

Den ingår inte. Vi har inte hittat den i listan som vi antog. Vi diskuterade det här, men vi kan inte hitta den.

Anf.  87  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

För oss ligger den som punkt 5 på listan och ingår inte i A-punktslistan. A-punktslistan var väldigt omfattande, men den här fanns inte med.

Det handlar om en snabbinsatsförmåga, en återrapport från Solana. Det handlar om ett pågående arbete och hur framstegen görs. Det här är en oerhört väsentlig och spännande fråga inrikespolitiskt.

Anf.  88  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Om den inte är upptagen på A-punktslistan vill jag inleda.

Det kommer att bli en A-punkt vid rådsmötet. Rådet förväntas anta slutsatser om utvecklingen av snabbinsatsförmågan. Det arbetet har precis inletts. Frågan kommer att återkomma i GAERC i maj. Den diskuteras inom ramen för nya militära kapacitetsmål med sikte på 2010.

Regeringen stöder utvecklingen av att vi får en snabbinsatsförmåga inom EU. Vi behöver kunna agera snabbt i en kris. Vi har sedan länge identifierat det behovet i det internationella samfundet. Syftet är att förse EU med en förmåga att på kort tid ställa en trupp till bland annat FN:s förfogande. Tanken är att EU ska kunna göra snabbare insatser i hela skalan av Petersbergsuppgifter.

Vi kan ta exempel från i somras, operation Artemis som genomfördes i östra Kongo. Det är ett bra exempel på en snabbinsats där EU svarade på en förfrågan från FN:s säkerhetsråd.

Det är självklart att varje medlemsstat alltid självt ska avgöra om och hur man kan delta i en snabbinsats när en sådan aktualiseras. Men man kan konstatera att det främst handlar om två saker som blir aktuella: frågan om tillgång till trupp med beredskap och också att man kan fatta beslut väldig snabbt. Det är fråga om att fatta beslut både i Bryssel och i Stockholm. Vi har kunnat konstatera att det bör finnas utrymme att både effektivisera och förenkla beslutsfattandet utan att på något vis göra avkall på det politiska inflytandet över frågan.

Jag kan nämna som exempel att jag har kunnat notera att det fordrades 10 regeringsbeslut för att skicka 15 soldater till Makedonien, för att inte tala om alla de rådsbeslut som krävdes. Det här är inte rimligt och svarar inte upp mot självklara krav på effektivitet. Man skulle därför kunna tänka sig att beslut i detaljerade och tekniska frågor, till exempel utnämningen av vem som ska vara chef för en insats, inte skulle behöva fattas på det sätt som sker i dag. Det viktiga är naturligtvis att se till att beslut som är av politiskt intresse och där det behövs en politisk bedömning fattas i form av regeringsbeslut.

Det här är något som regeringen skulle vilja att vi överväger inför kommande EU-ledda insatser. Vi kommer säkert att få anledning att återkomma till EU-nämnden i frågan. Jag bara aviserar på det här sättet för att skapa en beredskap. Det är angeläget att vi är eniga om hur vi kan effektivisera processen.

Anf.  89  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Fru ordförande! Jag kan inte mer än instämma i vad utrikesministern sade. Vi måste ha en helt annan effektivitet. Vi ser inte minst de senaste dagarnas oroväckande utveckling i Kosovo. Det måste antagligen fram andra beslutsregler för att EU ska kunna leva upp till sina ambitioner i enlighet med den nyligen antagna säkerhetsstrategin och med erfarenheterna från Makedonien – det blir ohanterligt.

Vad jag förstår av det möte ni nu ska ha kommer ni att anta korta rådsslutsatser. Då är det första gången man antar benämningen battle groups. Det är därför jag skulle vilja ställa frågan. Det här har betydelse för hur vi i Sverige kan leva upp till vad vi lovar och är med och designar i Bryssel. I fråga om battle groups känner jag oro inför eventuellt kommande försvarsbeslut och snabbesparingar på försvaret under tiden omställningen pågår att man inte klarar av detta fullt ut, att vår ambitionsnivå därmed tvingas minska lite grann. Vilken är den svenska försvarsförmågan? Hur går förankringsprocessen i riksdagen till när vi bestämmer oss för vem som kan göra vad? Jag förstår det nya konceptet som att det till en del handlar om att det växer fram beslut om att ha olika expertis. Sverige är jättebra på det här och kan bidra mycket med det. Det är inte bara vi som levererar in till en kapacitetsbank utan det ska från Bryssel komma en lista på saker som ska vara med för att uppnå kapacitetsmålen.

Vem är det som arbetar fram underlagen? Är det Försvarsmakten eller Försvarsdepartementet? Eftersom vi sällan diskuterar detta i utrikesutskottet och inte i EU-nämnden är det försvarsutskottet i riksdagen som är med i processen för att diskutera just vad som är Sveriges unika och ovärderliga insatser i sådana battle groups och vilken specifik kompetens vi är stolta över och som vi vill att EU ska kunna nyttja?

Jag måste återigen fråga om dokument. En promemoria har delats ut i dag. Jag ser att den är konstigt daterad. På min s. 2 av två står det ”2003-12-03”, men det är den som på framsidan är daterad ”2004-03-17” och är hemlig. Där står följande: Slutligen väntas rådet på basis av en rapport från generalsekreteraren ytterligare diskutera frågan.

Jag antar att det inte finns några aktuella lägesrapporter eller definitioner till oss i nämnden om hur dessa battle groups ska se ut och vilka eventuella rådsslutsatser som mer konkret ska antas.

Anf.  90  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Låt mig först säga att regeringen principiellt anser att Sverige bör kunna bidra till den typen av insatser. Det är själva utgångspunkten för vårt agerande i frågan. Men formerna för hur sådana bidrag skulle kunna se ut är det alldeles för tidigt att uttala sig om. Vi har, som ni vet, ett försvarsbeslut i år, vilket naturligtvis kommer att påverka ambitionsnivån och i vilken takt vi kan fatta beslut på området. Den frågan vill jag inte på det här stadiet gå närmare in på.

Solanas rapport har fortfarande inte kommit. Den förväntas läggas fram först i maj.

Anf.  91  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Vad jag förstår är vår ambitionsnivå i Bryssel och det som man tillsammans i ministerrådsmötet kommer fram till gemensamma behov som kan ingå i olika battle groups, och Sverige kommer inte på något sätt att kunna vara delaktigt förrän vi har fattat ett försvarsbeslut. Utifrån försvarsbeslutet kommer vi att berätta för EU vad vi eventuellt kan bidra med.

Anf.  92  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

I den utsträckning frågan uppkommer innan vi har ett nytt försvarsbeslut kommer vi att utgå från det försvarsbeslut som gäller i dag och den förmåga vi har i dag att hantera frågan.

Anf.  93  ORDFÖRANDEN:

Då kan jag sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i ärendet.

Vi går vidare till nästa punkt på dagordningen, som är förberedelser inför det 60:e mötet i FN:s kommission för mänskliga rättigheter – som eventuellt har blivit en A-punkt.

Anf.  94  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Utöver de resolutioner som EU driver – de har nämnden redan informerats om – kommer Sverige att lägga fram nationella initiativ mot summariska avrättningar och om funktionshindrades rättigheter. Det senare initiativet gör vi tillsammans med Mexiko.

Regeringen anser att det är av stor principiell vikt att EU motsätter sig det som kallas no-action motions, begäran från en stat om att ett resolutionsförslag inte ska tas upp till behandling. EU är principiellt emot sådana no-action-förfaranden och röstar alltid emot, oavsett vad det gäller. Vi tycker att alla förslag ska behandlas i sak.

EU kommer att ge aktivt stöd för andra länders initiativ. Det kommer vi att göra på en rad olika områden, till exempel när det gäller rasism, respekt för mänskliga rättigheter i terroristbekämpningen, våld mot kvinnor, ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter samt det brasilianska initiativet mot diskriminering på grund av sexuell läggning.

Låt mig säga någonting ytterligare om det senare brasilianska initiativet. Det förväntas att återigen vara mycket kontroversiellt. Det finns ett mycket kraftfullt motstånd från de muslimska länderna och från Vatikanstaten. Många länder vill över huvud taget inte befatta sig med frågan. De uppfattar att den infekterar mycket annat samarbete. Därför kommer regeringen att uppmana alla EU:s stater att aktivt stödja Brasiliens agerande i frågan. Brasilien behöver hjälp inte bara i fråga om att stödja initiativet utan också det förarbete och de diskussioner som försiggår. Flera länder behöver vara aktiva i frågan. Vi tycker att det stödet behöver lämnas till Brasilien. Det vore mycket olyckligt om Brasilien inte stod fast vid initiativet. Vi anser att det är nödvändigt att det finns något latinamerikanskt land som är förslagsställare så att denna fråga inte uppfattas som ett västerländskt europeiskt projekt som saknar förankring i andra delar av världen.

Anf.  95  YVONNE RUWAIDA (mp):

Det är bra att Sverige stöder det brasilianska resolutionsförslaget som rör sexuell läggning. Jag undrar lite grann om den svenska delegationen. Kommer man att möjliggöra för olika frivilligorganisationer att som tidigare ingå? Det vore bra.

Jag undrar om det även går att lägga fram en resolution om illegala avrättningar. Det förekommer i ett antal länder, varav Israel är ett. Det är en fråga som behöver lyftas upp. Det vore bra med en sådan resolution.

Likadant – men det kanske ingår i resolutionen om respekt för mänskliga rättigheter i terroristbekämpningen – gäller i fråga om folkrättsvidriga fängelseförhållanden och fängelsevillkor. Människor fängslas till exempel vid Guantánamobasen, men det finns också andra sådana baser. Man kunde ha en specifik resolution om det temat. Vi ser en skrämmande utveckling.

Anf.  96  KARIN THORBORG (v):

Jag vill också stödja det senaste förslaget om att Sverige ska driva frågan om att anta en resolution om rättigheter vid terroristbekämpning.

Det står i de dokument vi har fått vad man inte tänker göra. Man tänker inte anta några särskilda slutsatser om mänskliga rättigheter i Kina respektive i Iran. Vad är anledningen till att man inte tänker göra det nu? Vi ser att regeringen vill ha starkare skrivningar om Iran och Kina. Vi stöder verkligen att det behövs starkare skrivningar när det gäller Iran och Kina. Utvecklingen där har gått i negativ riktning.

Anf.  97  GÖRAN LENNMARKER (m):

Det är märkligt att vi inte ska ha någon resolution om Kina. Vi har tidigare sagt att det är rimligt att USA och EU tillsammans ser till att det blir en resolution om detta. Det är bara vi som har kraften att göra detta.

Kina är en stor ekonomisk aktör med en viktig exportmarknad. Nästan alla länder viker undan för detta och är rädda för att anta Kinaresolutionen.

Tidigare har USA övergivits av EU. Det är viktigt att driva frågan om Kinaresolutionen. Det måste ske. Det har varit omsorg om tunnelbanekontrakt i Beijing och allt möjligt som har gjort att framför allt Frankrike och Tyskland har varit emot detta.

Jag tycker att man ska driva denna fråga, inte bara se en starkare skrivning, om Iran och Kina. Frågan om Iran går tillbaka till den tidigare Iranstrategin.

Anf.  98  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Jag går baklänges och börjar med frågan om Iran och Kina.

Jag vet inte riktigt hur diskussionerna har gått i de frågorna. Jag uppfattar det så att man tidigare har försökt med resolutioner. De har röstats ned. Man väljer nu i stället att gå fram med dialog och hoppas att man kommer fram bättre på den vägen. Det är därför vi tycker att det behövs starka skrivningar i till exempel resolutioner för att säkerställa att vi är mycket pådrivande i dialogarbetet – och tar därför inte initiativ till resolutioner. Det är vad jag kan säga om den frågan.

När det gäller illegala eller summariska avrättningar har ett initiativ tagits. Den frågan är omhändertagen. Likadant gäller rättssäkerhetsfrågor i terroristbekämpningen. Det ingår i det initiativ som bland annat EU stöder aktivt som gäller respekten för mänskliga rättigheter i samband med terroristbekämpningen. De frågorna är omhändertagna.

Sedan är det frågan om medverkan av frivilligorganisationer. Vi har tidigare säkerställt i fråga om diskriminering på grund av sexuell läggning att Hans Ytterberg, ombudsmannen mot diskriminering av homosexuella, deltagit. Det har vi goda erfarenheter av. Jag utgår från att vi försöker att fortsätta med den typen av medverkan.

Anf.  99  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag vill utveckla frågan om resolutionerna om situationen för mänskliga rättigheter i Iran och Kina.

Sverige kan väl ändå driva att EU ska stödja den typen av resolutioner? Jag vet inte hur det är med riksdagsmajoriteten, men jag upplever att det skulle kunna finnas en riksdagsmajoritet för det och att det borde vara den svenska linjen. Jag vet inte hur vi går till väga.

Anf.  100  ORDFÖRANDEN:

Det är en fråga som ska antas i utskottet. Nu jobbar vi med förhandlingar om svenska positioner. Alla de frågor som utrikesutskottet har haft diskussioner om tidigare gör att frågorna måste komma upp där.

Anf.  101  YVONNE RUWAIDA (mp):

Vadå måste? Det är EU-nämnden som har samrådet.

Anf.  102  ORDFÖRANDEN:

Vi har de rutinerna att det är sakutskottet som äger sakfrågan.

Anf.  103  YVONNE RUWAIDA (mp):

Vi har haft omröstningar i EU-nämnden. Vi har tagit upp frågor, och andra partier kan säga vad de tycker. Sedan hör regeringen om det är en riksdagsmajoritet för en viss sak eller inte.

Anf.  104  JOE FRANS (s):

Om vi ska gå till omröstning får vi konstatera att alla ledamöter inte finns kring bordet.

Anf.  105  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Anf.  127  ORDFÖRANDEN:

Jag kan sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i ärendet.

Då går vi vidare till punkten om västra Balkan.

Anf.  128  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

När det gäller västra Balkan tänkte jag börja med Kosovo med tanke på vad som händer där nu. Det som sker är oroande. Vi bedömer det som mycket allvarligt. Jag kan informera om att Prištinaområdet har rensats från alla serber, och det har skett av säkerhetsskäl. Det finns en stor aggressivitet i området som riktar sig mot det internationella samfundet. Det är en del av problemet i sammanhanget.

Via medier har vi fått rapporter om 31 döda, hundratals skadade, och även flera personer ur Kfors fredsbevarande styrkor har skadats, inklusive 14 svenskar – som dock skadats lindrigt.

Nato skickar nu förstärkning till Kfor från bland annat styrkor i Bosnien. De svenska Kforsoldaterna är baserade i Priština och området däromkring, inklusive Gračanica. Det finns 520 svenska Kforsoldater där sedan årsskiftet.

Det här blir en diskussion i rådet. De rådsslutsatser för västra Balkan som rådet har planerat när det gäller Serbien och Montenegro samt Makedonien kommer att antas som det är tänkt, men utvecklingen i Kosovo gör att det nog blir en tyngdpunkt i rådsslutsatserna på Kosovo. EU-ambassadörerna arbetar med texten, och den kommer inte att bli färdig förrän på måndag. Det finns inget utkast än i den frågan. Texten kommer naturligtvis bland annat att handla om vikten av att ledarna i regionen inte spär på utvecklingen i negativ riktning utan att man tar sitt ansvar och försöker skapa lugn och förhindra att oroligheterna sprids.

Solana reser i helgen till området. Ordförandeskapet tillsammans med Kofi Annan och den särskilde representanten i Kosovo, Holkeri, har gjort offentliga uttalanden. De fördömer naturligtvis våldet mellan de etniska grupperna. Säkerhetsrådet hade ett särskilt möte om detta i går.

Serbiens premiärminister Koštunica har sedan tidigare ett möte inplanerat på tisdag med trojkan, det vill säga Solana, ordförandeskapet och kommissionen. Det är inplanerat på grund av den nya regeringsbildningen i Serbien, men det blir ett bra tillfälle för EU att ta upp frågan direkt med presidenten.

Anf.  129  GÖRAN LENNMARKER (m):

Det är självklart att det inte kan finnas bakgrundsmaterial till det här så sent som det har hänt. Jag vill bara understryka det utrikesministern sade, det vill säga vikten av att kunna agera om så behövs. Exakt vad som ska göras är väl under utarbetande.

Det viktiga är dock att Sverige, om så skulle visa sig vara nödvändigt, kan vara berett att också kunna tänka sig skicka ytterligare trupp. Det är inte säkert att det behövs. Statsministern sade tidigare att det mer handlar om att inte göra den trupputdragning som planerades. Men om så skulle krävas måste alla EU-länder vara beredda att dra sitt strå till stacken.

Jag undrar också vad som kan behövas i Makedonien. Vi har haft en styrka där tidigare just för att förhindra spill-over, en effekt, från Kosovo in till Makedonien, alltifrån Unpredep till Concordia, som EU drev och nu är nedlagd eftersom den antogs inte behövas längre. Det kan möjligtvis behövas ett återuppstående av denna, det vill säga gränsbevakning.

Här måste man se till att det inte är resursbrist som gör att man inte gör vad som kan behövas.

Anf.  130  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Det finns en mycket stor insats redan i Kosovo. Det är ungefär 17 500 soldater som finns i området. Annars skulle naturligtvis läget ha varit mycket värre än vad det är.

Nu gäller det naturligtvis att noga analysera vad som sker och få en information av hur det hela utvecklar sig. Det får ligga till grund för bedömningarna av tillbakadragandena av våra styrkor. Det finns redan förstärkning på väg från USA, Storbritannien och Italien. Vi har ingen reserv planerad, men vi analyserar situationen och vi får fatta beslut allteftersom Nato gör en bedömning av situationen.

Anf.  131  ANDERS G HÖGMARK (m):

Låt mig fortsätta lite grann på det spåret. Jag hade förmånen att för ett par tre veckor sedan leda en svensk delegation ur Europarådsdelegationen i Sverige dit ned.

Det här är inte överraskande. Vi fick alla till livs en kuslig stämning och känsla av att det behövdes bara en tändare och sedan skulle det vara i gång. I hägnet av det finns det alltid ett antal grupperingar som då kan operera.

Svaret på en tidigare fråga från Gunilla Carlsson var att framställningar om mer resurser i närtid ska prövas utifrån det försvarsbeslut som gäller. Vad finns det för handlingsfrihet att förlänga svensk närvaro på storleksnivån bataljon? Under de tre fyra dagar vi bodde tillsammans med den svenska bataljonen hade vi diskussioner gällande att om vi ska kunna påverka situationen är bataljonsnivån den storlek och omfattning som det ska vara på närvaron. Finns det i realiteten möjlighet och handlingsfrihet inom ramen för det här årets kapacitet att revidera beslutet och fortsätta under hösten?

Anf.  132  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Den frågan vill jag överlåta till försvarsministern.

Anf.  133  ORDFÖRANDEN:

Jag kan sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Vi har fått en extra punkt om Syrien.

Anf.  134  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Just det. Finns det några frågor på slutsatserna om Serbien och Montenegro?

Anf.  135  ORDFÖRANDEN:

Nej. Jag kan sammanfattningsvis konstatera att det finns ett stöd för regeringens ståndpunkt vad gäller den frågan.

Då har vi förstått att det finns en ny punkt som handlar om Syrien.

Anf.  136  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Där har jag sett att statsministern fick en fråga som handlade om dödsskjutningarna i norra Syrien. Jag kanske ska säga någonting om det innan jag går in på den fråga som är uppe, nämligen klausulen.

Vi ser naturligtvis allvarligt på utvecklingen i norra Syrien. Vi har instruerat den svenska ambassaden att i helgen noga följa utvecklingen och hålla kontakt med det lokala EU-ordförandeskapet. Jag gjorde i går ett uttalande där jag underströk att den syriska regeringen har ett ansvar för att kurdernas rättigheter respekteras och för deras säkerhet. Jag har vädjat till parterna att visa återhållsamhet därvidlag.

Sverige har också tryckt på för att EU ska reagera gemensamt i Damaskus genom den syriska regeringen, och det kommer också att ske.

Anf.  137  YVONNE RUWAIDA (mp):

Det är väldigt viktigt att man från omvärlden ser till att det blir en oberoende utredning av dödsskjutningarna. Det är oftast väldigt sorgligt att det när det händer saker i den här delen av världen inte finns den beredskapen att ha någon på plats som kan ge någon sorts oberoende rapport om vad som händer. Det saknas väldigt ofta.

Det är väldigt viktigt i det här fallet. Det gäller speciellt med tanke på situationen för kurderna i Turkiet och i Iran och det som händer i Irak. Jag tror att det är oerhört viktigt med en oberoende utredning. Det vore väldigt bra om Sverige skulle kunna driva att man krävde en sådan.

Vi vill även att man lyfter fram frågan att de fängslade ska få tillgång till advokat och kontakt med sina anhöriga. Det är över hundra personer som har fängslats och förts bort. Var de är någonstans vet man inte. De är på okänd plats. De borde ha tillgång till advokat och kontakt med sina anhöriga. Det är också en grej som jag skulle vilja att utrikesministern skulle kunna ta upp.

Anf.  138  KARIN THORBORG (v):

Jag begärde ordet för att jag ville vara säker på att frågan togs upp i det här sammanhanget. Det gäller att de etniska och nationella minoriteterna finns med och att man bevakar deras rättigheter. Det är speciellt med tanke på de senaste dagarnas utveckling. Jag hoppas att ministern kommer att driva de frågorna väldigt mycket och att man inte skriver på något avtal förrän de etniska och nationella minoriteterna omnämns på något sätt.

Anf.  139  CARL B HAMILTON (fp):

Varje gång vi diskuterar Syrien bör vi också ta upp det faktum att Syrien ockuperar Libanon. Jag tycker att man alltid ska påminna om det. I andra sammanhang påminner vi om länder som är ockuperade. Det kan vara värt att ta med sig detta också beträffande Syrien, som är en ockupationsmakt.

Anf.  140  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Jag noterar det som ha sagts och tar med mig det. Vi får se hur vi hanterar det på måndag. Jag vill rent allmänt säga att jag tycker att det viktigaste är att agera och protestera när sådana saker händer i stället för utreda vad som händer. Det gäller speciellt som det är ett land där man inte särskilt lätt utreder vad som händer. Det viktiga är att protestera, vara på plats och framföra protesterna väldigt tydligt.

Anf.  141  ORDFÖRANDEN:

Jag tror att vi är helt eniga i den frågan. Det är informationspunkt. Vi går till den sista frågan. Varsågod, utrikesministern.

Anf.  142  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Det som det var tänkt att handla om när det gäller Syrien är en klausul om icke-spridning av massförstörelsevapen som EU vill ha i sina avtal med tredjeland. Den är principiellt mycket viktig. >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Anf.  143  ORDFÖRANDEN:

Jag kan konstatera att det finns stöd för regeringens upplägg i de fortsatta förhandlingarna. Vi fortsätter.

Anf.  144  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Det gäller punkt 9 om PSA-avtalet med Ryssland. Den är ny.

Anf.  145  ORDFÖRANDEN:

Den har inte vi. Statsministern tog upp frågan om Ryssland.

Anf.  146  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Då ska jag informera om den. Vid rådet på måndag kommer denna fråga upp. >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<Det är frågan om den ryska acceptansen av utsträckningen av PSA. Det har under en lång tid pågått en diskussion. Ryssland vill koppla ihop utsträckningen av PSA till en lista med 14 punkter där Ryssland anser att utvidgningen har negativa konsekvenser för Ryssland.

EU:s inställning har varit att utvidgningen av PSA är en separat frågan. Men parallellt med det är EU villigt att föra en diskussion om legitima frågeställningar som Ryssland ställer. Det gäller främst handelsrelaterade frågor. Vi kommer att göra ett gemensamt uttalande. Vi kommer att föreslå att PSA tillämpas provisoriskt från den 1 maj. Samtidigt ska de utestående frågorna diskuteras.

Det var en utrikesministertrojka planerad till den 11 mars. Det mötet med Ryssland ställdes in på grund av regeringsombildningen.>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Anf.  147  GÖRAN LENNMARKER (m):

Det här med provisorisk tillämpning är nog det korrekta. Sedan bör man i skenet av dumavalet och presidentvalet göra en mer samlad översyn av Rysslandstrategin. Det behöver EU göra. Man kan gärna ha en liberalare handelspolitik mot Ryssland. Man kan också överväga kostnaderna för visum och allt det som jag tycker är fel. Å andra sidan ska man väga in de tendenser till auktoritärt styre som vi ser i Ryssland. Det är den andra sidan av saken.

Jag tror att det är viktigt att man inte gör det före den 1 maj. Man får ta en viss tid på sig så att man kanske kan göra det klart till efter sommaren eller någonting sådant.

Anf.  148  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Jag delar den uppfattningen.

Anf.  149  ORDFÖRANDEN:

Jag kan sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i ärendet.

Har vi något mer?

Anf.  150  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Vi kommer också att diskutera frågan om terrorism. Det finns på dagordningen. Den frågan har varit uppe både inför dagens pågående möte med inrikes- och justitieministrarna. Statsministern tog också upp frågan.

Anf.  151  ORDFÖRANDEN:

Vi hade en extra EU-nämnd om det i går. Jag tror att vi nöjer oss med det. Jag vill tacka utrikesministern med medarbetare för att ni har kommit hit.

3 §  Jordbruk och fiske

Jordbruksminister Ann-Christin Nykvist

Rapport från ministerrådsmöte den 24 februari 2004

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 22 och 23 mars 2004

Anf.  152  ORDFÖRANDEN:

Jag vill hälsa jordbruksminister Ann-Christin Nykvist med medarbetare välkomna till EU-nämnden. Vi beklagar att vi är försenade. Vi har haft en lång dag.

Vi gör som vanligt att vi börjar med rapporten från ministerrådsmötet den 24 februari. Därefter går vi vidare till information och samråd. Varsågod, jordbruksministern.

Anf.  153  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Tack så mycket. Jag skulle vilja fråga om tidsförhållandena. Det har sagts mig att jag ska vara klar till klockan 14.00. Stämmer det?

Anf.  154  ORDFÖRANDEN:

Det är önskvärt. Vi är knappt beslutsmässiga runt bordet nu. Jag vill att vi ska vara det.

Anf.  155  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Jag ska försöka att fatta mig kort men ändå vara informativ om de olika punkterna.

Anf.  156  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för det.

Anf.  157  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Vid jordbruks- och fiskerådet den 24 februari hade vi en lägesrapportering om djurtransporter. Det blev inlägg från samtliga medlemsländer och Polen. Här kan vi konstatera att vi står långt ifrån varandra i vissa avseenden, framför allt när det gäller transporttiderna. Det är Tyskland, Sverige, Danmark, Österrike, Luxemburg och Belgien som understryker behovet av att begränsa transporttiderna. Det var en lägesrapportering och är en fråga som återkommer senare under våren.

När det gäller det finansiella perspektivet fick vi en information från kommissionär Fischler. Han erinrade också om de utgångspunkter som finns. Det gäller Brysseluppgörelsen, reformeringen av den gemensamma jordbrukspolitiken, beslutet i juni, sektorsreformerna som är på väg, en sammanhållen fond för LBU och också en sammanhållen fiskefond. Det var förutsättningarna som gicks igenom. Det var egentligen inga inlägg under den punkten.

Vi fick information om den utfrågning som hade varit om handlingsplanen för ekologisk produktion. Kommissionen informerade också om BSE-situationen och fågelinfluensan, aviärinfluensan.

Danmark redogjorde för ett nationellt lagförslag om samexistens och ansvarsregler vid utsättande av GMO.

Sedan togs en särskilt punkt upp som gäller situationen på marknaden för spannmål, marknadsläget för mjölk och vin samt ett brev från kommissionen om implementering av jordbruksreformen.

När det gäller spannmålssituationen i Sydeuropa tog Spanien upp problemen med höga priser till följd av den vädersituation som har varit. Finland och Sverige tog också upp problemen med de låga havrepriserna i Norden. Vi markerade det och menade att man inte lever upp till de löften som vi har i våra anslutningsfördrag. Kommissionen noterade detta men svarade undvikande, men Sverige och Finland tog upp de frågorna.

Anf.  158  ULF HOLM (mp):

Jag läste med intresse om spannmålen. Jag har en följdfråga. Kommer Sverige att driva detta vidare? För mig är frågan ny. Det var ingenting vi tog upp i EU-nämnden när den här frågan togs upp.

Jag vill också notera att enligt vad som står i underlaget är kommissionens svar ganska märkligt. Det står: Lösningen för alla är att så mycket havre som möjligt säljs på den interna marknaden. Det är ganska mycket ett icke-svar och lite pinsamt från kommissionens sida.

Anf.  159  ORDFÖRANDEN:

Information har lämnats till utskottet i onsdags.

Anf.  160  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Kommissionen har till del rätt. Vi vill uppmana till ökad handel på den inre marknaden. Vi har också fått ökad handel med havre. Men det räcker inte. Vi har dessa prisproblem. Vi kommer att bevaka den här frågan i förvaltningskommittéerna.

Anf.  161  ORDFÖRANDEN:

Vi går in på dagordningen. Vi börjar med fiskeområdet. Det gäller punkt 3 om åtgärder när det gäller oavsiktlig fångst av valar vid fiske.

Anf.  162  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Kommissionens förslag syftar till att minska bifångsterna av marina däggdjur. Det är i linje med den gemensamma fiskeripolitiken som vi har beslutat. Sverige stöder därför kommissionens förslag att förbjuda användningen av drivgarn från och med januari 2007. Kommissionen ger uttryck för att man vill fasa ut drivgarnen och har en del förslag om hur det ska gå till.

När det gäller längden på drivgarnen menar man i förslaget att man direkt per den 1 juli i år ska korta garnen från 21 kilometer till 2,5 kilometer. Vi menar att motiven för att man inte ska ha möjlighet till utfasning inte är riktigt bra underbyggda. Vi menar att det är orealistiskt att lägga kraven på fiskarna med så kort varsel när man i övrigt har en planering för utfasning. Det ligger i den svenska positionen.

Man har också förslag om ljudskrämmare som ska införas från och med den 1 juni 2005. Det ska alltså vara obligatoriskt under hela året. Här har man särskilt pekat ut områden längs den svenska sydkusten. Sedan ska man också använda ljudskrämmare obligatoriskt i Nordsjön, Skagerrak och Kattegatt under perioden augusti till den 31 oktober. Det gäller fiske med bottensatta garn. Här finns det preciserat hur stora de ska vara och så vidare. Det tänkte jag inte gå in på.

Vi oroas här av de höga kostnaderna för fiskarna. Det blir för mindre fiskefartyg investeringskostnader på över 100 000 kr. Det blir också därefter årskostnader på 40 000–45 000 kr. Dessutom menar vi att det är en åtgärd som inte är särskilt väl anpassad till de problem som vi vill hantera.

I det område som man har pekat ut är tumlartätheten betydligt lägre än i andra delar av Östersjön. Under den senaste tioårsperioden har vi inga rapporter om tumlarbifångster som har kommit från fiske i Östersjön. Vi menar att åtgärderna inte är kostnadseffektiva. Det rimliga vore att man inhämtar rådgivning från ICES om hur man ska se på ljudskrämmorna och i vilka områden som de skulle kunna vara effektiva att använda.

Vi har ytterligare en fråga när det gäller genomförandet. Det handlar om observatörsprogrammen. Där kan vi också konstatera att de medför betydande kostnader. Det förefaller som att nyttan inte står i rimlig proportion till kostnaderna och att det finns bättre kontrollmetoder.

När det gäller hur man ska fasa ut drivnäten, ljudskrämmor och observatörsprogrammen vill vi ha ytterligare diskussioner i rådsarbetsgrupperna. Vi motsätter oss inte ändamålet med detta. Det är klart att vi ska värna om de marina däggdjuren. Men vi ska ha effektiva åtgärder. Vi tycker att det är bra att vi förbjuder drivgarn från och med den 1 januari 2007.

Anf.  163  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Jag vill egentligen instämma i regeringens politik. Jag tycker att man skulle begära hos EU att få en viss selektivitet. Jag har också fått uppgiften att under de senaste tio åren har det kommit en bifångst med en tumlare i svenska vatten. Det är ungefär vad jordbruksministern säger här.

Att åka omkring med ljudskrämmor och annat för 100 000 kr som i det här sammanhanget små fiskare inte har råd med är orimligt. Det ger en bild av EU som vi inte är betjänta av om man ska dra allt över en kam. Låt oss kräva en selektivitet i sammanhanget.

Finns det ingenting som behöver skyddas ska man inte utrusta sig med dessa medel. Jag tycker att regeringen ska vara tuff på det här området. EU förlorar i synen på EU om vi ska gå till väga på det här sättet.

Anf.  164  ANDERS G HÖGMARK (m):

Jag har egentligen ingen avvikande uppfattning från den Holger Gustafsson har. Det är väl ingen som är betjänt av att få en massa icke önskade bifångster i garn av den ena eller andra längden. Regeringens ambitioner och positioner antyder och markerar att det måste finnas en rimlig relation mellan uppoffring och den nytta som finns här.

Stämmer dessa uppgifter om att det bara är någon enstaka tumlare har råkat illa ut ska det ses i förhållande till den nytta man skulle dra av begränsningarna. Vad säger kommissionen? Är det principen att det ska genomföras år 2007 som har varit det viktigaste? Nyttan mot uppoffringen och att över huvud taget att få legitimitet i EU:s regelsystem är kolossalt viktigt.

Anf.  165  ULF HOLM (mp):

Jag delar den svenska uppfattningen. Det står att den antingen ska antas eller att det blir en politisk överenskommelse. Om jag tolkar jordbruksministern rätt betyder det att Sverige inte kommer att godkänna det om vi inte får någon ändring på de punkter som hon redogjort för.

Jag har en andra fråga. Det står här kryptiskt som alltid att flertalet medlemsstater har haft synpunkter. Kan det komma andra förslag som inte ligger i vår gemensamma linje?

Anf.  166  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

När det gäller vad som händer vid själva mötet skriver vi under på kommissionens förslag att vi ska förbjuda drivgarnen från och med 2007. Vi säger att det är ytterligare tekniska frågor som behöver diskuteras. Vi vet att andra länder har problem med exempelvis ljudskrämmor och kontrollprogrammen. Där bedömer jag att vi får en diskussion. Där kan det inte bli en politisk överenskommelse rakt av i enlighet med kommissionens förslag.

Det frågades om det kan komma andra idéer på bordet. Det kan det göra. Vi vet att Danmark har en idé om att man ska skjuta på processen till år 2010. Det kan komma andra idéer på bordet. Vi ställer oss bakom ett förbud år 2007. Men vi menar att vi behöver ha diskussioner i rådsarbetsgruppen för att hitta de lämpliga och kostnadseffektiva lösningarna.

Anf.  167  KARIN THORBORG (v):

Jag var tvungen att gå ut från sammanträdet en stund så jag hörde inte ministerns genomgång. Jag kom precis i slutet.

Anf.  168  ORDFÖRANDEN:

Jag får be att du är lite kortfattad i din fråga. Vi kan inte göra något åt om ledamöterna inte är närvarande när vi får föredragningen.

Anf.  169  KARIN THORBORG (v):

Jag vill bara ställa en fråga om ljudskrämmare. Regeringen tycker inte att det är så bra att de ska införas i mindre områden. Vi hör till ett parti som tycker att de ska införas inte bara i mindre områden utan i alla berörda områden i Östersjön. Finns det något land som driver den frågan? Det är vad vi skulle vilja ha.

Anf.  170  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Ja, det finns ett land som har fört fram den idén. Det är Tyskland.

Anf.  171  ORDFÖRANDEN:

Jag kan konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i ärendet.

Vi går vidare till punkt 4. Såvitt jag förstår har det blivit en A-punkt. Stämmer det? Det gör det. Jag föreslår att vi lämnar ordet fritt om det är någon som har någon fråga. Det är det inte. Jag kan sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i ärendet.

Samma sak gäller såvitt jag förstår punkt 5 om fiskeflottor. Ingen begär ordet. Jag kan sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Vi går vidare till jordbruksområdet och punkt 6. Det handlar om upprättande av gemensamma bestämmelser för systemet med direktstöd inom den gemensamma jordbrukspolitiken.

Anf.  172  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Detta är ett förslag i linje med det reformbeslut om har fattats om den gemensamma jordbrukspolitiken i juni. Frågan har tidigare varit uppe till diskussion i EU-nämnden. Sverige har markerat att stöd för produktion av tobak bör avvecklas.

En annan fråga som är viktig för oss handlar om bomull. Vi menar att förslaget om frikoppling måste vara långtgående. Vi menar också att det när det gäller produktionen av olivolja ska finnas en möjlighet att helt frikoppla. Det ska också gälla humle.

Detta är en fråga som kommer att förhandlas vid mötet. Vi räknar med att vi kommer att ha en bordsrunda där jordbruksministrarna samlas. Sedan kommer det att vara bilaterala möten framför allt med producentländerna. Vi vet att producentländerna starkt driver att det ska vara en reform som inte är så långtgående som kommissionens förslag. Det komplicerar för oss när det gäller de svenska ståndpunkterna.

Vi kan hamna i ett läge där vi av någon anledning inte är nöjda med någon detalj. Men om vi skulle rösta nej till hela paketet skulle vi kunna hamna tillsammans med de producentländer som egentligen driver någonting som är betydligt sämre än den svenska ståndpunkten. Det vill jag börja med att säga här.

Det är där vi får en komplikation i förhållande till tobaksstödet. Vi ser det därför som angeläget att vi kan ha flexibilitet i den svenska positionen när det kommer till ett ställningstagande. Vi har markerat väldigt starkt att vi är emot allt stöd till tobaksodling. Vi kan hamna i ett läge där det finns en majoritet för att man ska frikoppla stödet till tobaksodling helt. Det innebär att det finns ett utrymme för att ställa om produktionen till andra grödor. Men det är inget absolut förbud mot att odla tobak.

I ett läge där producentländerna driver andra frågor och paketet skulle bli ogynnsamt för oss kan det vara bättre att ställa sig bakom paketet och stötta en full frikoppling av odling av tobak, en full frikoppling av bomull och också skapa möjligheter för full frikoppling av olivolja och humle. Jag skulle därför önska att jag hade den möjligheten att ha den flexibiliteten under själva förhandlingen.

Jag kanske ska säga någonting ytterligare om andra frågor som kommer upp. Jag kan kort tala om tillägg till mjölkbidrag vid utvidgningen. Där handlar det om anslutningsländernas möjlighet att komplettera direktstöden men nationella medel, så kallad top up. Där har Slovenien en särlösning, men den särlösningen gäller inte mjölken. Slovenien vill nu också kunna lägga in nationella pengar för att komplettera direktstöden. Den svenska positionen är att det är acceptabelt. Men då ska alla anslutningsländer ha möjlighet att lägga in nationella pengar för att komplettera direktstöden.

Sedan vet vi att det kan komma upp en diskussion om en ändring i det beslut vi har fattat om reformeringen av jordbrukspolitiken. Det är en justering av junibeslutet. Det handlar om en så kallad ångerklausul. Vi har inte fått några dokument ännu. Men vi vet att det kan komma upp. Det skulle exempelvis innebära att medlemsländerna kan välja att senare frikoppla sådant som de nu väljer att koppla när de genomför reformerna.

Vi har från svensk sida med stöd av Danmark, Frankrike och Storbritannien i diskussionen också fört upp frågan om förtydligande när det gäller beslut om att tillämpa eller öka avsättningen till det nationella kuvertet. Detta är tekniska frågor. Det handlar om hur vi ska tolka junibeslutet. Medlemsstaterna ska kunna få praktiska möjligheter att genomföra beslutet på ett sätt som är bra i medlemsstaterna.

Det finns en möjlighet att det kommer upp en diskussion om en sådan ångerklausul så att man kan korrigera det som man har beslutat tidigare. Sådana korrigeringar ska gå i riktning mot att stötta det som är reformens grundtanke, att få ökad frikoppling.

Anf.  173  ULF HOLM (mp):

Det är väl ingen hemlighet att jag tycker att man skulle kunna gå längre i frågan än kommissionen och kanske också jämfört med den svenska positionen. Om jag förstår dig rätt flaggar du här för att Sverige förmodligen kommer att gå med på en dålig kompromiss som ligger lite långt från vår ursprungliga uppfattning. Det mesta av redovisningen här var ju att andra länder trycker på.

Jag är inte heller – av naturliga skäl – helt nöjd med lösningen att producentländerna ska vinna den där striden.

Vad sedan gäller detta med en ångerklausul har jag ingen uppfattning, i varje fall inte just nu.

Anf.  174  ANDERS G HÖGMARK (m):

När det gäller den första delen – olivolja, humle och bomull – kan jag känna ungefär samma som Ulf Holm, nämligen att man borde vara tydligare. Men samtidigt är jag medveten om att det också gäller att kunna påverka. Kan vi få igenom något med en kompromissvillighet i rätt riktning – riktningen tror jag att vi är ganska överens om – må det väl vara. Definitivt behövs det en markering om att det inte ska vara en EU-uppgift att stödja tobaksodling – detta inte minst av medicinska skäl.

När det gäller den andra delen har jag ingen deciderad uppfattning. Jag utgår från att det finns många som i detta spel kan hitta någonting som kan gå i rätt riktning. Jag har alltså ingen deciderad uppfattning i det avseendet.

Anf.  175  BÖRJE VESTLUND (s):

För att fortsätta där Anders G Högmark slutade kan jag väl säga följande. Här skickar vi i väg våra ministrar på hälsoområdet och på det sociala området och talar om rökning och rökningens fasor. Vi säger: Arbeta så hårt ni kan för att man ska minska detta! Men några sammanträden senare säger vi lite grann: Okej, här har man ett förhandlingsmandat. Det blir väldigt ”dubbelt” och svårt att förklara för människor att vi säger att man här har ett visst utrymme när vi å andra sidan säger till hälsoministrarna: Gör så mycket ni kan för att minimera detta!

Jag tror att vi måste ha oerhört hög svansföring – om vi över huvud taget ska göra så här. Jag förstår dilemmat men när det gäller denna tobaksfråga är det väldigt viktigt att äntligen kunna avföra den. Trots allt är det ju bara ett land i hela unionen som envisas med att ha kvar denna egentligen ganska korkade näring, som borde kunna ersättas av en fantastiskt bra jordbruksnäring. Det är det som är det fantastiska i sammanhanget.

Anf.  176  ULF HOLM (mp):

Jag vill gärna höra något om förhandlingsläget.

Anf.  177  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Argumentationen från vår sida går ut just på att kunna hindra de producentländer som avsevärt vill försämra den här reformen. Om vi har ett visst utrymme för att kunna förhandla kan vi påverka reformen i rätt riktning.

När det gäller tobaken har vi tidigare haft gemensam position med danskarna. Men danskarna har förklarat att de är beredda att acceptera en full frikoppling när det gäller tobaken. När man tittar på vad det i praktiken betyder för tobaksodlingen ser man att det egentligen inte är någon större skillnad jämfört med ett totalt förbud.

Det finns alltså ett utrymme för omställningar i de här regionerna. Det frikopplade beloppet får man oavsett om man producerar eller inte, så det kommer att påverka viljan att producera tobak – utom kanske i några få regioner. Det finns några få regioner där det är lönsamt att producera. Bland annat i norra Grekland lär det finnas förutsättningar att producera tobak. Det går alltså avsevärt i rätt riktning också med full frikoppling, även om det inte blir så att säga ett totalt förbud. På det sättet är det en väldigt pragmatisk lösning.

Jag håller med Börje Vestlund om att frågan är väldigt viktig och om att det också är en förtroendefråga när det gäller hur man uppfattar EU och vår politik inom EU. Men jag tycker att det ändå kan argumenteras för att man når mycket långt med en sådan här åtgärd.

Anf.  178  ANDERS G HÖGMARK (m):

Eftersom vi nu har en så pass pragmatisk inställning, i grunden präglad av insikten och övertygelsen om att det är förkastligt med tobaksodling, är det lämpligt att på ett vettigt sätt markera detta i form av en röstförklaring eller positionsförklaring. Där tror jag att vi är helt överens.

Anf.  179  ULF HOLM (mp):

Apropå detta med pragmatisk linje vill jag säga följande. Jag har uppfattat att Sverige nu står ensamt i EU när det gäller den väldigt strikta förbudslinjen, vilket alla partier i Sverige ställer upp på. Även om vi nu säger här att det går åt rätt håll har det faktiskt hittills gått väldigt sakta. Stödet i pengar räknat har inte minskat nämnvärt under senaste fyra fem åren. Trots att vi i Sverige i så många år har diskuterat en minskning ligger stödet fortfarande på över 10 miljarder – där ligger det kvar. Jag flaggar därför för att någonting mer måste hända.

Anf.  180  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Jag vill hävda att en frikoppling av stöden till tobaksodling är ett mycket stort steg och innebär att man i stort sett kommer att avveckla tobaksodlingen – inte till hundra procent men i stort sett. Det tycker jag att man kan argumentera för här.

Vidare kan jag konstatera att det finns en möjlighet för den svenska regeringen och för Sverige att avge en röstförklaring i anslutning till att vi röstar för det här paketet.

Anf.  181  ORDFÖRANDEN:

Jag tror att vi kring detta bord är eniga om det, även om vi är ensamma. Ibland får man ta striden ensam.

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i ärendet.

Vi går nu vidare till Övriga frågor. Har jordbruksministern något att tillägga?

Anf.  182  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Ja, det handlar dels om en information från kommissionär Byrne om ett besök som han gör hos den amerikanska administrationen, dels om en förfrågan från Österrike när det gäller angreppssätt för harmonisering av godkända bekämpningsmedel. Ytterligare en övrig fråga har inkommit. Tyskland kommer nämligen att begära information om Mercosurförhandlingarna – det som avser Brasilien, Argentina, Paraguay och Uruguay kontra EU. Det här är de övriga frågorna.

Anf.  183  ORDFÖRANDEN:

Med detta kan vi godkänna den information som vi fått.

Är det något som är kontroversiellt på A-punktslistan?

Anf.  184  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Vi har behandlat två av A-punkterna men det finns ytterligare en A-punkt på jordbruksområdet. Det gäller då ändring av förordningen om stöd till finansiering av Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket till utveckling av landsbygden.

Vidare finns det ytterligare två A-punkter. Den ena A-punkten handlar om regler vid typgodkännande av förbränningsmotorer. Den andra A-punkten gäller skriftväxling mellan Europeiska gemenskapen och Republiken Tjeckien om ändring av avtal. Det handlar om gemensamma kommunikationsnät, gemensamma systemgränssnitt inom ramen för konventionen om ett gemensamt transiteringsförfarande.

Anf.  185  ORDFÖRANDEN:

Jag kan konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Vi vill tacka jordbruksministern och hennes medarbetare för att ni har varit så snabba. Ledamöterna har också varit rätt så snabba.

Vi har nu kommit till slutet av vår långa dagordning. Jag vill tacka er alla för ett gott samarbete under dagen och förklarar härmed EU-nämndens sammanträde avslutat och önskar er en trevlig helg.

Innehållsförteckning

1 §  Europeiska rådets möte 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN: 1

Anf.  2  Statsminister GÖRAN PERSSON (s): 1

Anf.  3  CARL B HAMILTON (fp): 4

Anf.  4  ORDFÖRANDEN: 4

Anf.  5  CARL B HAMILTON (fp): 5

Anf.  6  MATS ODELL (kd): 5

Anf.  7  GÖRAN LENNMARKER (m): 6

Anf.  8  ORDFÖRANDEN: 7

Anf.  9  GÖRAN LENNMARKER (m): 7

Anf.  10  KARIN GRANBOM (fp): 7

Anf.  11  KARIN THORBORG (v): 8

Anf.  12  YVONNE RUWAIDA (mp): 9

Anf.  13  ORDFÖRANDEN: 10

Anf.  14  HILLEVI LARSSON (s): 10

Anf.  15  ESKIL ERLANDSSON (c): 11

Anf.  16  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m): 11

Anf.  17  Statsminister GÖRAN PERSSON (s): 12

Anf.  18  Statssekreterare LARS DANIELSSON: 20

Anf.  19  ORDFÖRANDEN: 21

Anf.  20  CARL B HAMILTON (fp): 21

Anf.  21  MATS ODELL (kd): 22

Anf.  22  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m): 23

Anf.  23  GÖRAN LENNMARKER (m): 24

Anf.  24  YVONNE RUWAIDA (mp): 25

Anf.  25  Kanslichefen INGRID LARÉN MARKLUND: 25

Anf.  26  YVONNE RUWAIDA (mp): 25

Anf.  27  HOLGER GUSTAFSSON (kd): 26

Anf.  28  Statsminister GÖRAN PERSSON (s): 26

Anf.  29  ORDFÖRANDEN: 26

Anf.  30  Statsminister GÖRAN PERSSON (s): 27

Anf.  31  Statssekreterare LARS DANIELSSON: 30

Anf.  32  ORDFÖRANDEN: 30

Anf.  33  Statsminister GÖRAN PERSSON (s): 30

Anf.  34  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m): 31

Anf.  35  Statsminister GÖRAN PERSSON (s): 31

Anf.  36  PER BILL (m): 31

Anf.  37  Statsminister GÖRAN PERSSON (s): 31

Anf.  38  ORDFÖRANDEN: 31

Anf.  39  Statsminister GÖRAN PERSSON (s): 31

Anf.  40  ORDFÖRANDEN: 32

2 §  Allmänna frågor och yttre förbindelser 33

Anf.  41  ORDFÖRANDEN: 33

Anf.  42  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s): 33

Anf.  43  ORDFÖRANDEN: 33

Anf.  44  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s): 33

Anf.  45  ORDFÖRANDEN: 33

Anf.  46  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s): 33

Anf.  47  ORDFÖRANDEN: 34

Anf.  48  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s): 34

Anf.  49  ORDFÖRANDEN: 34

Anf.  50  YVONNE RUWAIDA (mp): 34

Anf.  51  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s): 34

Anf.  52  ORDFÖRANDEN: 34

Anf.  53  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s): 34

Anf.  54  ORDFÖRANDEN: 34

Anf.  55  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s): 34

Anf.  56  ORDFÖRANDEN: 34

Anf.  57  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s): 34

Anf.  58  ORDFÖRANDEN: 34

Anf.  59  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s): 35

Anf.  60  HOLGER GUSTAFSSON (kd): 35

Anf.  61  YVONNE RUWAIDA (mp): 35

Anf.  62  GÖRAN LENNMARKER (m): 35

Anf.  63  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s): 36

Anf.  64  ORDFÖRANDEN: 36

Anf.  65  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s): 36

Anf.  66  HOLGER GUSTAFSSON (kd): 37

Anf.  67  ORDFÖRANDEN: 38

Anf.  68  CARL B HAMILTON (fp): 38

Anf.  69  GÖRAN LENNMARKER (m): 38

Anf.  70  KARIN THORBORG (v): 39

Anf.  71  HILLEVI LARSSON (s): 39

Anf.  72  YVONNE RUWAIDA (mp): 40

Anf.  73  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m): 40

Anf.  74  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s): 41

Anf.  75  ORDFÖRANDEN: 42

Anf.  76  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m): 42

Anf.  77  ORDFÖRANDEN: 43

Anf.  78  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m): 43

Anf.  79  CARL B HAMILTON (fp): 43

Anf.  80  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s): 44

Anf.  81  ORDFÖRANDEN: 44

Anf.  82  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s): 44

Anf.  83  ORDFÖRANDEN: 44

Anf.  84  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s): 45

Anf.  85  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m): 45

Anf.  86  ORDFÖRANDEN: 45

Anf.  87  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m): 45

Anf.  88  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s): 45

Anf.  89  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m): 46

Anf.  90  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s): 46

Anf.  91  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m): 47

Anf.  92  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s): 47

Anf.  93  ORDFÖRANDEN: 47

Anf.  94  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s): 47

Anf.  95  YVONNE RUWAIDA (mp): 48

Anf.  96  KARIN THORBORG (v): 48

Anf.  97  GÖRAN LENNMARKER (m): 48

Anf.  98  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s): 48

Anf.  99  YVONNE RUWAIDA (mp): 49

Anf.  100  ORDFÖRANDEN: 49

Anf.  101  YVONNE RUWAIDA (mp): 49

Anf.  102  ORDFÖRANDEN: 49

Anf.  103  YVONNE RUWAIDA (mp): 49

Anf.  104  JOE FRANS (s): 49

Anf.  105  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s): 49

Anf.  106  ORDFÖRANDEN: 50

Anf.  107  YVONNE RUWAIDA (mp): 50

Anf.  108  ORDFÖRANDEN: 50

Anf.  109  GÖRAN LENNMARKER (m): 50

Anf.  110  Kanslichefen INGRID LARÉN MARKLUND: 50

Anf.  111  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s): 50

Anf.  112  ORDFÖRANDEN: 50

Anf.  113  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s): 50

Anf.  114  YVONNE RUWAIDA (mp): 50

Anf.  115  Kanslichefen INGRID LARÉN MARKLUND: 50

Anf.  116  ORDFÖRANDEN: 51

Anf.  117  Kanslichefen INGRID LARÉN MARKLUND: 51

Anf.  118  GÖRAN LENNMARKER (m): 51

Anf.  119  ORDFÖRANDEN: 51

Anf.  120  GÖRAN LENNMARKER (m): 51

Anf.  121  ORDFÖRANDEN: 51

Anf.  122  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s): 51

Anf.  123  ORDFÖRANDEN: 51

Anf.  124  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s): 51

Anf.  125  ORDFÖRANDEN: 51

Anf.  126  GÖRAN LENNMARKER (m): 51

Anf.  127  ORDFÖRANDEN: 52

Anf.  128  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s): 52

Anf.  129  GÖRAN LENNMARKER (m): 52

Anf.  130  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s): 53

Anf.  131  ANDERS G HÖGMARK (m): 53

Anf.  132  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s): 53

Anf.  133  ORDFÖRANDEN: 53

Anf.  134  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s): 53

Anf.  135  ORDFÖRANDEN: 53

Anf.  136  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s): 54

Anf.  137  YVONNE RUWAIDA (mp): 54

Anf.  138  KARIN THORBORG (v): 54

Anf.  139  CARL B HAMILTON (fp): 54

Anf.  140  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s): 54

Anf.  141  ORDFÖRANDEN: 55

Anf.  142  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s): 55

Anf.  143  ORDFÖRANDEN: 55

Anf.  144  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s): 55

Anf.  145  ORDFÖRANDEN: 55

Anf.  146  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s): 55

Anf.  147  GÖRAN LENNMARKER (m): 56

Anf.  148  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s): 56

Anf.  149  ORDFÖRANDEN: 56

Anf.  150  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s): 56

Anf.  151  ORDFÖRANDEN: 56

3 §  Jordbruk och fiske 57

Anf.  152  ORDFÖRANDEN: 57

Anf.  153  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 57

Anf.  154  ORDFÖRANDEN: 57

Anf.  155  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 57

Anf.  156  ORDFÖRANDEN: 57

Anf.  157  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 57

Anf.  158  ULF HOLM (mp): 58

Anf.  159  ORDFÖRANDEN: 58

Anf.  160  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 58

Anf.  161  ORDFÖRANDEN: 58

Anf.  162  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 58

Anf.  163  HOLGER GUSTAFSSON (kd): 59

Anf.  164  ANDERS G HÖGMARK (m): 59

Anf.  165  ULF HOLM (mp): 60

Anf.  166  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 60

Anf.  167  KARIN THORBORG (v): 60

Anf.  168  ORDFÖRANDEN: 60

Anf.  169  KARIN THORBORG (v): 60

Anf.  170  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 60

Anf.  171  ORDFÖRANDEN: 60

Anf.  172  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 61

Anf.  173  ULF HOLM (mp): 62

Anf.  174  ANDERS G HÖGMARK (m): 62

Anf.  175  BÖRJE VESTLUND (s): 62

Anf.  176  ULF HOLM (mp): 63

Anf.  177  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 63

Anf.  178  ANDERS G HÖGMARK (m): 63

Anf.  179  ULF HOLM (mp): 63

Anf.  180  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 64

Anf.  181  ORDFÖRANDEN: 64

Anf.  182  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 64

Anf.  183  ORDFÖRANDEN: 64

Anf.  184  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 64

Anf.  185  ORDFÖRANDEN: 64