Fredagen den 19 maj 2000

EU-nämndens uppteckningar 1999/2000:26

1 §  Allmänna frågor
Utrikesminister Anna Lindh
Rapport från informellt ministermöte (Gymnich) den 5–7 maj 2000
Information och samråd inför ministerrådsmöte den 22 och 23 maj 2000

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Jag förklarar EU-nämndens sammanträde öppnat. Jag hälsar utrikesminister Anna Lindh med medarbetare välkomna hit för samråd inför kommande allmänt råd.

Men först ska vi få en återrapport från det informella mötet på Azorerna.

Anf.  2  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Herr ordförande! Jag vill börja med att be om ursäkt. Jag var inte medveten om att vi skulle lämna skriftliga rapporter även från informella möten. Därför har ni inte fått det, men ni kommer att få en skriftlig rapport. I fortsättningen ska ni naturligtvis få det direkt.

Jag återkommer till de frågor som kommer tillbaka senare på dagordningen. Jag börjar med de frågor som kom upp på mötet på Azorerna och som inte kommer upp formellt på dagordningen nu i Bryssel.

Först har vi den här ganska vida frågan om Europas framtid och beslutsfattandet inom Europa. Innan vi åkte var vi lite osäkra på vad diskussionen egentligen skulle handla om. Det blev en ganska vid diskussion där man kan säga att alla strök under sin vilja både till en fortsatt reformering av EU och till en utvidgning. Samtidigt förde flera länder fram att de tyckte att det är viktigt att man inför utvidgningen har en bredare regeringskonferens och tar upp fler frågor på regeringskonferensen. Framför allt förde flera av dem fram att det är viktigt att kunna utveckla samarbetet med s.k. flexibel integration.

Några tog också upp den politiska legitimiteten och var den är starkast. Är det i de nationella parlamenten eller ska man ge Europaparlamentet en ökad legitimitet?

Själv strök jag under att man inte ska se ett motsatsförhållande mellan integration och utvidgning och fortsatte den svenska argumentationen för varför det också är väldigt viktigt att inte tappa fart i utvidgningsprocessen. Dessutom underströk jag vikten av att den diskussion som vi för om en eventuell flexibel integration eller liknande inte gör att kandidatländerna uppfattas som ett A- eller B-lag av medlemmarna.

Den österrikiske ministern hade begärt att få redovisa sin syn på läget i Österrike. Hon fick ordet sist på dagordningen under övriga frågor. Jag trodde inte att det skulle bli någon diskussion. Tidigare har det varit praxis att bara ordföranden har svarat, och sedan har det inte blivit någon diskussion. Men vid det här tillfället var det ett par länder som på en gång markerade att de menade att åtgärderna borde upphöra. Flera länder gick in och sade att man borde diskutera andra åtgärder i stället för de nuvarande.

Några, däribland jag, strök under att det här var fel forum. Beslutet var fattat av regeringscheferna och borde därför inte diskuteras på det här sättet på mötet i Gymnich, särskilt inte när vi inte var förberedda och hade kunnat föra diskussionen i respektive länder.

Även om det kan sägas vara ett misslyckande att FPÖ sitter kvar i regeringen och att man inte lyckades förhindra regeringskoalitionen, var alla eniga om att det här hade varit viktigt och att man hade uppnått en hel del effekter i Österrike och i den efterföljande debatten. Därvidlag var alla länder som yttrade sig eniga.

Anf.  3  LARS TOBISSON (m):

Herr ordförande! Eftersom utrikesministern tar upp Österrikefrågan här med definitionen att det är ett ärende som inte kommer igen i den följande presentationen, skulle jag vilja ställa några frågor. I rapporteringen från mötet och i det som sedan följde här på hemmaplan var det så att utrikesministern första dagen, jag tror att det var söndagen, intog den tidigare hårda hållningen mot Österrike. På måndagen kom utrikesministern hem och konstaterade vad Sverker Åström skrev i sin artikel osv. och företedde då tecken på att vilja mjuka upp den svenska positionen. Utrikesministern hörde av sig till partiledarna i detta ärende och satte också i utsikt att vi skulle ha en diskussion om det i EU-nämnden. På tisdagen blev det sedan ytterligare någon slags mellanståndpunkt efter det att statsministern hade uttalat sig.

Nu kan ju den här frågan mycket väl komma upp på utrikesministermötet den här gången också under någon övrig punkt. Det förefaller ju som om utrikesministern under någon tidpunkt i anslutning till Gymnichmötet föreställde sig att man skulle återkomma till saken i EU-nämnden och därmed också i utrikesministerrådet. Vilken ståndpunkt intar utrikesministern inför det möte som nu ska hållas utrikesministrarna emellan?

Anf.  4  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):

Min fråga rör inte Österrike utan om vi ska ha en bredare regeringskonferens eller inte. Det är klart att det är viktigt att man kommer till skott med de uppgifter som ligger i Amsterdamresterna. Men vi menar att man borde kunna ta in andra frågor, t.ex. det som nämndes här och som har varit uppe om en flexibel integration. Det kan ju inte vara så att man inte vågar ta i frågan. Den måste ju föras upp på bordet och diskuteras. Likadant är det med legitimiteten och någon form av kompetenskatalog. Jag tycker att man bör kunna föra in även detta.

Anf.  5  GÖRAN LENNMARKER (m):

Herr ordförande! Jag vill bara nämna den moderata positionen som vi fört fram tidigare i frågan om regeringskonferensen. Vi menar att man ska vara mycket återhållsam med de frågor som tas upp nu i den pågående regeringskonferensen för att kunna avsluta den i december. Däremot bör man kunna ha en bredare regeringskonferens när man också har medlemmar från Central- och Östeuropa med. Det kan ju vara rimligt att den erfarenheten kommer med om man ska ha en bredare regeringskonferens. Det ligger ju ett antal år fram i tiden.

Anf.  6  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Jag har ingen anledning att tro att frågan om Österrike kommer upp på måndagens sammanträde. Om den gör det kommer vi att ha samma position som vi hade på mötet på Azorerna, nämligen att det här har beslutats av regeringscheferna och därför ska diskuteras vidare av regeringscheferna. Det är inte rätt forum att diskutera det mellan utrikesministrarna, inte på det informella mötet på Azorerna och ännu mindre på ett formellt EU-möte som det vi har nu på måndag. Det är bilaterala regler som har diskuterats mellan regeringscheferna, och därför bör det fortsätta att diskuteras mellan regeringscheferna.

Det jag sedan uppgav på såväl söndagen och måndagen som på tisdagen vid frågor från medierna var att det inte fanns någon ny svensk position. Däremot informerade jag partiledarna om den diskussion som hade förts på Azorerna. Det tyckte jag var viktigt att göra. Men jag sade samtidigt att det inte fanns någon ny svensk position. Det var den här diskussionen som fördes i andra länder. Vi kommer att återkomma både i utrikesnämnden och i EU-nämnden inför mötet i Feira om det då finns någon ny diskussion bland regeringscheferna. Det Österrike begärde och det några länder instämde i var att den här diskussionen skulle upp på mötet i Feira.

Anf.  7  LARS TOBISSON (m):

Herr ordförande! Jag behöver inte utveckla vår ståndpunkt när det gäller Österrikefrågan.

Om regeringskonferensen inte kommer upp ytterligare under dagens överläggningar vill jag ta upp det lilla fall som har dykt upp i diskussionerna, nämligen Belgiens förslag om att man ska göra en ändring i artikel 7 som möjliggör ett slags bestraffningsförfarande bara på grund av ett hot och inte på grund av en felaktig gärning. Det förslaget är framlagt i syfte att vidga mandatet för IGC. Kommer den svenska regeringen att stödja att denna punkt ska inkluderas på dagordningen för den pågående regeringskonferensen?

Anf.  8  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Jag tog upp frågan om IGC lite grann nu eftersom det var en bred diskussion på Azorerna. Men jag tänkte att vi kanske kan komma tillbaka till K-G Biörsmarks och de här frågorna om IGC längre fram på dagordningen. Jag tänkte nämligen ta upp IGC längre fram på dagordningen.

Anf.  9  ORDFÖRANDEN:

Vi tar det när vi kommer in på den dagordning som gäller för nästa vecka. Då är återrapporten färdig. Då går vi över till dagordningen för allmänna rådet den 22 och 23 maj.

Anf.  10  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Vi har då allmänna rådet. Samtidigt blir det samarbetsråd med Ukraina och gemensamt råd mellan EG och GCC. Dessutom möts EES-rådet, och det blir också ett IGC-möte.

Vi har ett antal A-punkter, och jag har inget speciellt att ta upp där.

Vi har Europaparlamentets resolutioner. Jag har inget särskilt att säga där.

Vi har tjänsteföreskrifter för Europaparlamentets ledamöter. Där vill ordföranden redovisa läget i förhandlingarna. Vi räknar inte med att de vill ha någon sakdiskussion. Det här handlar om Europaparlamentarikernas ersättning. Ni minns kanske att ordföranden ville att man skulle låta rättstjänsten gå igenom det som man bedömde inte var politiska frågor utan juridiskt tekniska frågor. Det verkar som om alla, både medlemsländer och Europaparlamentet, nu kan vara överens om att lägga de delarna åt sidan.

De svåra frågor som är kvar gäller ersättningsnivåer och ersättning för kostnader och skatt. Europaparlamentet tycker att rättstjänsten ska få titta på skattefrågan. Det tycker vi är bra. Vi har haft mycket av en rättslig utgångspunkt när vi har sagt att det är viktigt att man har rätten att ta ut nationell skatt. Det är bra om rättstjänsten tittar på skattefrågan.

Eftersom vi inte räknar med en sakdiskussion har vi inte heller funnit någon anledning att ytterligare gå in på den svenska positionen. Den ligger ju fast sedan tidigare.

Anf.  11  ORDFÖRANDEN:

Vi har diskuterat den här frågan väldigt mycket tidigare. EU-nämnden har ju också sagt sitt i den här frågan.

Anf.  12  LARS TOBISSON (m):

Herr ordförande! I den föredragningspromemoria som vi har fått står det på första raden under denna punkt att promemoria ska översändas. Vi har väl inte fått någon till det här sammanträdet i alla fall. Eller har jag missat någonting?

Jag såg i ett TT-telegram alldeles nyligen att man har tillsatt en expertgrupp som ska dyrka upp den här frågan och undanröja svårigheterna. Den har föreslagit, eller kommer alldeles i dagarna att föreslå, förändringar som bygger på att det ska vara en högre EU-skatt än man tidigare har talat om. Men om denna blir högre måste man höja beloppen för lönerna desto mera. Jag vet inte vad man vinner på att öka rundgången här. Men tydligen har man i denna expertgrupp kommit fram till att det är oundvikligt att använda sig av en EU-skatt i stället för nationell beskattning. Har utrikesministern någon kommentar till detta? Jag undrar bl.a. vad det är för något slags grupp. Är det rådet som har tillsatt denna expertgrupp eller var kommer den ifrån?

Anf.  13  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Skälet till att ni inte har fått någon promemoria är att eftersom vi inte bedömde att det var någon förändring i förhandlingsläget eller sakläget fanns det inte heller några nyheter att rapportera. Vi räknar med att det kan finnas skäl att komma tillbaka nästa gång med en promemoria om det då finns några nyheter att rapportera.

Den här s.k. expertgruppen är s.k. vise män som är tillsatta av Europaparlamentet. Om man ska gå på den preliminära rapporten har vi från svensk sida kanske inte tyckt att förslagen har varit så visa. Vi har inte haft anledning att bedöma det eller gå in i sak ännu. Dels har de inte haft sitt sista sammanträde, dels ska rättstjänsten gå igenom även deras förslag. Vi räknar med att rättstjänsten kan ha en hel del synpunkter på detta.

Det är riktigt att de föreslår att man ska ha en EU-skatt. Men här har vi samtidigt haft en nordisk enighet om att man ska ha möjligheter att ha en nationell skatt också, och det finns även andra länder som har stött det. Vi har rätt goda förhoppningar om att det även blir rättstjänstens utgångspunkt när man tittar på fördragen.

Anf.  14  ORDFÖRANDEN:

Vi behöver väl inte upprepa vår uppfattning i den här frågan. Ståndpunkterna är klara. Vi får återkomma om det sker några förändringar här. Då lämnar vi den punkten för dagen.

Anf.  15  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Nästa punkt är struken från dagordningen.

När det gäller gemensam strategi avseende Medelhavsregionen blir det en rapport om förhandlingsläget. Ordföranden har ambitionen att den här gemensamma strategin ska kunna antas under det portugisiska ordförandeskapet. Vi har ju antagit en om Ryssland och en om Ukraina tidigare. Detta är ett sätt att bygga vidare på den gemensamma deklaration man har haft tidigare som kallas för Barcelonadeklarationen. Där har man haft ett brett samarbete med länderna kring Medelhavet.

I ordförandens utkast finns det många skrivningar om fred, säkerhet och stabilitet i Medelhavsområdet. Man tar bl.a. upp fredsprocessen, ekonomi och handel, sociala, kulturella och juridiska frågor. Vi har velat ha en större fokusering på mänskliga rättigheter, miljöfrågor och det som man kallar för dialogen mellan kulturer och civilisationer, vilket ju mycket var ett svenskt initiativ. Det handlar om hur man också kan mötas mellan kristendom, islam och judendom. Vi har också velat ta upp frihandel och även de känsliga jordbruksfrågorna i den här strategin. Vi hoppas att detta kommer att bli lite tydligare i det fortsatta arbetet med strategin. Det gäller inte minst de tidigare svenska initiativen om att ha dialoger mellan kulturer. Vi har ju bl.a. ett nytt svenskt institut i Alexandria med den här uppgiften som öppnar inom kort.

Anf.  16  ORDFÖRANDEN:

Låt mig återgå till punkt 5 som tydligen skulle utgå. Det här toppmötet äger ju rum den 31 maj.

Anf.  17  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Förlåt mig! Det blir en A-punkt. Det är dessutom Leif Pagrotsky som här redogör för innehållet i A-punkten. Jag hade strukit den från min dagordning.

Anf.  18  GÖRAN LENNMARKER (m):

Då återkommer vi till detta under Pagrotskys föredragning.

Jag vill ta upp några saker som gäller punkt 6. För det första gäller det frihandeln. Målet om ett frihandelsområde år 2010 kvarstår väl? Det står inte i promemorian, men eftersom det inte står måste det väl gälla.

Hur är nu relationen beträffande Libyen? De borde väl vara på väg in genom att de nu ger efter i Lockerbiefrågan.

Den tredje frågan jag har handlar om den parlamentariska dimensionen. Det har varit ett möte mellan europeiska parlament och parlamenten söder om Medelhavet, men det har gått i stå. Det behövs en spark i ändan på den parlamentariska dimensionen. Det borde Europaparlamentet självt klara av, men det gör det inte. Det vore bra om ministrarna kunde hjälpa till med detta.

Anf.  19  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Jag kan bara instämma i den sista punkten. Jag ska gärna vidarebefordra denna spark på mötet också.

Libyen är inbjudna som observatörer. Målåret 2010 kvarstår.

Anf.  20  ORDFÖRANDEN:

Jag tror att vi i dag kan betrakta den här frågan som en informationspunkt. Vad jag förstår återkommer den på nästa allmänna råd. Detta är ju förberedelser också inför Europeiska rådet. Vi lämnar punkt 6 med den information vi har fått i dag.

Anf.  21  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Sedan har vi förberedelserna inför Europeiska rådet i Feira. Där räknar jag med att vi får en diskussion om ESDP och stadgan kring mänskliga rättigheter.

Låt mig börja med den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och det civila arbetet. Det går väldigt bra. Vi räknar med att man etablerar en sådan här kommitté för civil krishantering på måndag. Den ska kunna ge expertråd när det gäller civil krishantering och sätta upp tydliga mål för arbetet på samma sätt som man har arbetat med det militära. Dessutom ska man kunna samordna arbetet inom olika pelare och inom olika institutioner.

När det gäller arbetet med att upprätta mål för det civila arbetet är det främst polisområdet som man har börjat titta på. Där har man ju erfarenheter från Kosovo. Men man har även kommit in på vikten av att man stärker andra delar av rättsväsende och räddningstjänst och även där upprättar tydliga och gemensamma mål.

Försvarsministrarna skulle egentligen ha varit med den här gången för att diskutera de militära delarna. Nu kommer de att vara med nästa gång i stället den 13 juni.

Det arbete som nu pågår gäller samverkan mellan EU och Nato. Där tror man att man fick en kompromiss kring skrivningarna i går. Det är möjligt att det kommer upp till beslut på måndag. Vi vet inte riktigt ännu om ordföranden tänker ta upp det till beslut på måndag eller inte. Vi har från svensk sida framför allt försökt rensa bort de skrivningar som vi har tyckt gått stick i stäv med den svenska positionen. Det ser ut som om det blir ett papper där vi inte har med några sådana utestående frågor längre.

När det gäller samverkan med tredje land har man även där diskuterat en kompromiss. Där finns det en del utestående frågor. Jag tycker inte att de är av någon större vikt. Det handlar bl.a. om hur man formellt ska ha samarbetet, exakt hur samarbetet ska se ut och om man ska skriva in samarbetet med Ryssland, Kanada och andra tredje länder i det här dokumentet eller om man ska skriva in det i ett dokument som man hänger vid sidan av. Det handlar om hur ofta man ska ha möten med ministerrådet. Det finns en risk för att det här utvecklas till att bli alltför byråkratiskt. Det handlar också om huruvida de länder som vill delta i krishanteringen också ska få delta i den militära diskussionen inför krishanteringen och när de ska få vara med i kommittén.

Det blir inga slutliga beslut nu på måndag, men det kan hända att ordföranden, om han har fått kompromisser på alla punkter, föreslår att man ska take note of de dokument som finns mellan EU-länderna och tredje land. Det slutliga beslutet kommer alltså senare i samband med mötet i Feira.

När det gäller de militära kapacitetsfrågorna har man tänkt sig att fram till mötet i Feira gå igenom vilken gemensam planering som finns, vilka scenarier man ska vara beredd att agera i och vilka förmågor som krävs för att man ska kunna agera. Det handlar om alla former av Petersbergsuppgifter. Om mötet i Feira godkänner det kommer man till hösten att arbeta med vilken gemensam styrka och vilken gemensam kapacitet man måste ha och vad det är som saknas.

När det gäller frågan om eventuella fördragsändringar har rådssekretariatets rättstjänst glädjande nog kommit till slutsatsen att det inte finns behov av en fördragsändring när det gäller säkerhets- och utrikespolitiken. Detta var också någonting som var uppe på mötet på Azorerna. Det var en del länder som ville ha fördragsändringar, men det var rätt många länder som markerade att man inte ville se några fördragsändringar.

Vi kommer också tillbaka till förebyggandefrågorna inför mötet i Feira. Där vill vi se till att det förebyggande arbetet fortsätter.

En sak till som jag vill redovisa är att jag föreslog att vi skulle bjuda in Kofi Annan för att diskutera gemensam civil och militär krishantering med FN. Då hade vi precis sett de första riktigt välutbildade och välutrustade soldater som kom till Sierra Leone. De kom för att evakuera de brittiska medborgarna. Det är naturligtvis önskvärt att FN kan ha en gemensam krishantering med EU och använda EU:s resurser. Den militära kapacitet vi nu bygger upp bör också kunna användas av FN. Då bör vi också ha en gemensam diskussion med Kofi Annan hur man smidigast bygger det samarbetet.

Mina kolleger sade att de tyckte att det var ett bra förslag. Jag hoppas att det kan genomföras så snart som möjligt så att vi får en diskussion om samverkan med FN.

Anf.  22  ORDFÖRANDEN:

Tack för den genomgången. Vårt förnämliga kansli har sett till att vi har fått en snabb översättning av just det här yttrandet från rådets rätts-tjänst. Det ligger här på bordet.

Anf.  23  GÖRAN LENNMARKER (m):

Vi har också fått en promemoria om vägen till Feira. Jag tänkte nästan på Vägen till Klockrike.

Jag har några kommentarer på några punkter. Först gäller det vilka som ska vara med. Formatet 15 plus 15 är det maximala. Om man tänker igenom det en smula ser man att det innebär att hela Europa väster om Ukraina och Ryssland deltar med ett enda undantag, nämligen Schweiz. Vore det inte rimligt att försöka finna en form för att också få med Schweiz i detta. Jag tycker faktiskt att det vore rimligt att erbjuda Schweiz att få vara med i den här mekanismen om de så önskar. Därmed skulle hela Europa finnas med här.

Den andra kommentaren gäller att det finns tre olika varianter i den här promemorian på vilket FN-beslut som ska utgöra underlag i erforderliga delar. På s. 11 finns det en, på s. 16 en annan och på s. 18 en tredje. Jag ska inte läsa upp dem och trötta nämnden och utrikesministern med detta. Men jag tycker att det är viktigt att vi ser till att vi i Sverige har exakt rätt formulering som också är överenskommen mellan alla 15 länderna, så att vi inte har olika varianter när det gäller grunden. Ska det vara erforderliga FN-mandat, ska det vara principerna i FN-stadgan eller vad ska det vara?

Den tredje punkten jag vill ta upp gäller var man ska sätta in detta. Promemorian är väldigt snäv när det gäller var man anser att den här styrkan ska kunna sättas in. Vi har ju ett stort problem. Det är naturligtvis det som sker i Afrika. En del menar, med viss rätta, att det är det tredje världskriget som redan pågår. Jag tror att man måste överväga det här djupare. Jag tycker att de formuleringar som står i promemorian är för snäva. Vi kan fundera vad som hade hänt om USA 1917, på 1940-talet och 1948 hade sagt samma sak om Europa. Jag tror faktiskt att vi måste vara beredda att ta ett betydligt större grepp när det gäller Afrika. Vi har ett ansvar här. Jag menar alltså att det gäller att inte skriva bort den möjligheten. Det är detta det handlar om nu. Jag tycker att den formulering som finns om Afrika är för snäv.

Den fjärde punkten gäller USA–Nato. Där måste jag säga att det nästan blir lite dråpligt när alla länder utom ett räknas upp. Kanada har ju nu också kommit in i detta. Det gäller alltså det land som vi alla är beroende av för att det här ska fungera, nämligen USA. Det blir nästan lite dråpligt. Jag vill erinra om hur det såg ut 1995. Då var vi förtvivlade över det som skedde i Bosnien. Med fransmännen i spetsen bönade vi och bad att USA skulle hjälpa till.

Vi får inte försätta oss i den situationen att vi genom ett slags teoretiskt bygge bygger upp någonting som inte håller i det verkliga livet. Syftet med detta är ju faktiskt att bevara freden om det finns en fred att bevara eller skilja parter åt om vi måste göra detta med våld. Då måste man väl ändå inse att i den värld vi lever i, med de försvarsbudgetar som de europeiska länderna har, är dialogen med USA fullständigt nödvändig. Vi kan inte ens transportera detta en längre sträcka på egen hand. Inget av de europeiska länderna har den kapaciteten. Vi har ingen satellitspaning och inga kommunikationer. Det finns mängder av saker där vi under alla omständigheter, om det blir en mer betydande styrka, kommer att vara helt beroende av USA:s hjälp och stöd. Jag tycker att det nästan är lite konstigt att inte säga att detta är en central del i att få den här mekanismen att fungera.

Den femte punkten gäller kapacitetsfrågorna. Det är bara att konstatera att de är viktiga och avgörande. De kommer inte upp på det här mötet, och det blir inget avgörande. Men i grunden ligger ändå att man kan se till att det finns kapacitet i varje nation.

När det gäller fördragsändringarna tror jag att det är rätt. Den bedömning vi gjorde var väl att det redan gjorts nödvändiga fördragsändringar i Amsterdam, så det finns väl ingen anledning att göra det. Det är bra att man har kommit dithän.

När det, slutligen, gäller det förebyggande ligger problemet faktiskt mer på det politiska planet. Är det något som ska stärkas där så är det väl mer själva den gemensamma utrikespolitikens förmåga när det gäller att analysera och ta beslut. Analyserna tror jag är ett mindre bekymmer. Vi har ju läst om Kosova i åratal och visste att det skulle bli något där. Det var beslutsfattandet som var bekymret.

Anf.  24  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):

Det här är en mycket intressant promemoria, måste jag säga. Vi kan ställa oss bakom det som står här om vad Sverige bör verka för. Sedan räknas alla punkter upp. Om man går några år tillbaka i tiden ser man att mycket har hänt, vilket är glädjande, på det här området.

Jag har en konkret fråga under det som tas upp om vad Sverige inte bör acceptera. Där följer fem punkter. Under den fjärde punkten står det att Sverige inte bör acceptera att strukturer skapas som innebär gemensamt beslutsfattande mellan EU och tredje land eller internationell organisation.

Jag är lite oklar över vad det egentligen innebär. Räknas FN här in som internationell organisation borde man ju kunna acceptera ett gemensamt beslutsfattande. Jag skulle vilja ha ett klarläggande på den punkten.

I promemorian kommer också det upp som jag tidigare var inne på, nämligen Amsterdamresterna och en utvidgad agenda. Jag vill där bara understryka vad jag tidigare sagt.

Anf.  25  YVONNE RUWAIDA (mp):

Först tänkte jag ställa en fråga till utrikesministern. Hela frågan om europeisk säkerhets- och försvarspolitik har nu, som jag uppfattar det, svällt ut rätt så mycket och blivit ganska omfattande. Hur avser utrikesministern att förankra detta i riksdagen, förutom i en dialog med EU-nämnden? Jag anser att försvarsutskottet, utrikesutskottet och riksdagen i övrigt kanske behöver involveras i större utsträckning än som hittills varit fallet. Vi här är kanske inte försvarspolitiska experter som i alla detaljfrågor har de mest riktiga och vettiga synpunkterna.

I texten står det i sista stycket på s. 7: Från svensk sida har under arbetet framhållits att en planeringsförutsättning är att erforderligt FN-mandat i förekommande fall måste föreligga.

Avses här att man vill att FN-mandat ska föreligga innan EU så att säga agerar militärt, och är det då den svenska linjen? Jag vill gärna ha ett förtydligande där.

Lite senare står det: Vi har vidare starkt betonat att de mest omfattande scenarierna måste förläggas till Europa eller dess omedelbara närhet.

Frågan är var EU ska agera. Jag kan inte dela Moderaternas uppfattning att EU ska agera som en sorts världspolis – eller vad jag ska kalla det.

Vilken syn har man inom EU när det gäller var man ska kunna agera och vilken syn driver Sverige? Inom vilka regioner anses det alltså att man ska agera och på vilket sätt?

Sedan har jag en fråga beträffande s. 9. Det står om vad Sverige inte bör acceptera och sedan står det om vad Sverige bör verka för. Därefter följer en massa punkter. Det här är ju vad Sverige verkar för, men hur reagerar EU på detta och hur sannolikt är det att man får igenom detta?

När det gäller relationerna mellan EU och Nato sade Anna Lindh här tidigare att man fått igenom en del saker som var den svenska linjen. Men vi har inte fått det dokumentet så vi kan inte se vad det är. Också där skulle jag vilja ha ett förtydligande.

Anf.  26  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

På den sista frågan kan jag bara svara att den svenska linjen är det som står under punkterna. Alltså bedömer vi inte att det dokument som man nu fattar en kompromiss om strider mot de här punkterna. Om det skulle strida mot de här punkterna skulle jag redovisa det inför nämnden.

Var ska man kunna sätta in EU:s resurser och hur ska man kunna sätta in EU:s gemensamma resurser? frågas det. Ja, det är ju därför som man har haft en diskussion i EU. Man har beskrivit olika scenarier och diskuterat var EU ska kunna gå in. I ett skede fördes diskussionen nästan som om det enbart skulle gälla kriser utanför Europa. Det tyckte vi som européer var lite väl mycket av idylliserande av vår egen kontinent. Det är ju inte riktigt det vi har sett, t.ex. när det gäller Balkan.

Vi menar att det är viktigt att man, naturligtvis, ska kunna ha förmåga att gå in förebyggande, civilt och militärt när det gäller Europa. Men det är också viktigt att man ska kunna gå in och erbjuda sina tjänster utanför Europa. Jag ser det som en stor brist om EU skulle bygga upp en ordentlig kapacitet för krishantering och sedan inte skulle vilja använda den t.ex. när vi ser en översvämning i Moçambique, ett krig i Kongo eller problem i Sierra Leone. Det tycker jag skulle vara ett oerhört egoistiskt synsätt hos EU.

Därför har vi menat att man måste kunna ha möjlighet – det är också därför som vi vill ha diskussionen med Kofi Annan – att diskutera hur man hittar de bästa sätten att gå in och stödja FN i aktioner utanför Europa. FN har ju huvudansvaret men EU bör erbjuda sina tjänster. Hur kan vi göra det på bästa och effektivaste sätt?

Skrivningarna om FN-mandat finns ju i Helsingfors- och Kölndokumenten så det tycker jag är klarlagt. Det är naturligtvis en självklarhet också för de fortsatta insatserna av olika FN-styrkor.

Sedan gäller det relationerna EU–Nato. Det som har varit den svenska utgångspunkten är det som redovisas i promemorian. Där får vi reagera och självklart komma tillbaka till nämnden om det blir så att vi upplever att vi inte får gehör för det som var de svenska utgångspunkterna.

Det är klart att dialogen med USA finns där. Jag säger detta som ett svar till Göran Lennmarker. Väldigt mycket av samverkan och diskussionerna med Nato är naturligtvis också en diskussion med USA. Jag har kanske inte läst dokumentet med samma glasögon, för jag har inte sett att man på något sätt inte skulle vilja ha en dialog med USA. Det talas ju mycket om den transatlantiska länken och liknande också i den här samverkan.

Karl-Göran Biörsmark frågade vad det innebär att man inte vill ha gemensamma beslut t.ex. när det gäller internationella organisationer. Ja, det innebär att var och en ska fatta beslut för sig. EU fattar beslut för sig. FN fattar beslut för sig. Nato fattar beslut för sig. Vi kan alltså inte sitta på gemensamma möten och fatta de avgörande besluten – vi är ändå olika organisationer; var och en ska liksom självständigt fatta besluten.

Jag kommer gärna att förorda att Schweiz får vara med om de vill, men de vill inte.

När det gäller informationen till riksdagen är det så att Utrikesdepartementet regelbundet informerar utrikesutskottet, förutom att vi informerar EU-nämnden. Jag förutsätter att motsvarande också sker från försvarsministern i hans frågor till försvarsutskottet. Vi avser att, och har regelbundet gjort det, ta upp frågan även i Utrikesnämnden.

Anf.  27  ORDFÖRANDEN:

På den sistnämnda punkten kan jag bara vidimera – det är väl ingen här som sitter med i försvarsutskottet – att det har skett information i försvarsutskottet från försvarsministerns sida.

Här är flera frågor berörda men nu koncentrerar vi oss kanske på krishanteringsdelen.

Jag vet att Ingvar Svensson begärt ordet men det handlar då om stadgan. Jag föreslår att vi först klarar ut ESDP-frågorna.

Anf.  28  GÖRAN LENNMARKER (m):

Jag tackar för utrikesministerns svar. När det gäller Schweiz är det naturligtvis fråga om ett erbjudande. Det är ju de själva som avgör. De har, som bekant, en trupp i Vatikanen så de är vana vid fredsbevarande operationer sedan några hundra år.

Jag tycker att Afrikaskrivningen i promemorian är för snäv. Men om det som utrikesministern sade är den svenska inställningen, då är det bra och helt riktigt.

Vad gäller britterna i Sierra Leone vill jag säga att det är tur att de finns där. Jag tror att det kan behövas. Jag brukar fråga varje afrikansk utrikesminister som kommer till riksdagen, och det är faktiskt ganska många som kommer, hur vederbörande ställer sig till det här. Man får lite varierande svar. När Kap Verdes utrikesminister häromdagen var här sade han bestämt att det kunde vara rimligt att europeisk kapacitet deltog, även om det är känsligt – i det koloniala perspektivet osv. Likväl betonade han att det kunde vara klokt att den här möjligheten i varje fall fanns, även om det i Afrika finns delade meningar. Det här är, naturligt nog, känsligt.

När det sedan gäller formuleringen om FN-mandat tror jag att det, om utrikesministern menar vad hon säger, är viktigt när man skriver promemorian att hålla i detta. På s. 16 och 18 kan Utrikesdepartementets tjänstemän kolla att formuleringarna blir korrekta; detta för att vi inte ska behöva sväva i tvivelsmål om det som gäller från Helsingfors och Köln verkligen gäller.

Anf.  29  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Jag upplever inte att det finns ytterligare frågor.

Anf.  30  INGVAR SVENSSON (kd):

Vi hade ju en utfrågning i går i riksdagen om MR-stadgan.

Anf.  31  ORDFÖRANDEN:

Förlåt mig, jag kanske gick händelserna i förväg. Vi ska kanske låta utrikesministern dra den frågan. Jag var lite tveksam eftersom det här är upplagt lite grann som information inför allmänna rådets möte. Det ska ju bli ett nytt möte i allmänna rådet, och så småningom kommer Feiratoppmötet.

När det gäller ESDP ska vi kanske ge utrikesministern ett ord på vägen. Såvitt jag förstår av diskussionen här finns det ett stöd för regeringens upplägg inför de fortsatta förhandlingarna i ESDP-frågan.

Härmed ger jag utrikesministern ordet för att dra stadgan. Varsågod!

Anf.  32  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Stadgan om mänskliga rättigheter är en sak som vi har velat få upp på ett möte i allmänna rådet. Vi har tyckt att diskussionen i det här konventet blivit väldigt vildvuxen. Det kommer upp många olika frågor. Utan att man har bestämt om stadgan ska vara politisk eller juridisk eller vilken inriktning den ska ha diskuterar man i dag en rad olika förslag. Därför tror vi att det här kan vara en möjlighet att ändå markera att vi inte vill se en sådan här utveckling. Den uppfattningen delar de flesta av mina kolleger.

Vi menar att man när det gäller stadgan inte bör lägga fram någon text i Feira. Det skulle vara väldigt olyckligt att försöka stressa fram en text på det sättet. Även om det skulle vara en politisk text är det väldigt farligt med texter som kan kollidera med de skrivningar som vi tidigare haft när det gäller mänskliga rättigheter. Vi tycker i stället att arbetet ska saktas ned och bli lite mer stringent. I första hand när det gäller positionen är vår linje fortfarande att vi skulle vilja se en anslutning till Europarådet. Vi tycker att det innebär väldigt stora risker ifall beslut fattas om en sådan här stadga. Om det ska vara en stadga ska det vara en politiskt, inte juridiskt, bindande text.

Anf.  33  INGVAR SVENSSON (kd):

Det är bra att utrikesministern ansluter sig till den gamla kristdemokratiska synpunkten. Den bästa lösningen vore att EG–EU anslöt sig till Europakonventionen. Jag håller gärna med om att diskussionen på det här området är ganska vildvuxen.

Jag tror att det är väldigt viktigt att utrikesministrarna, och för den delen även andra på ministerrådsnivå, har uppmärksamhet på hanteringsfrågorna här. Det låter ju vackert att man kan få en politisk deklaration. Men som bl.a. Leif Sevón var inne på i går är det ju så att även om man träffar en sådan politisk uppgörelse blir det en del av det hittills uppnådda och kan då tolkas av domstolen. Då är det bättre att ha en mera fast juridisk skrivning.

Jag tycker att det är lite naivt att tro att man kan få det att stanna vid en politisk deklaration. Man bör nog överge den ståndpunkten och försöka göra det bästa av situationen. När man kommit i gång med den här processen får den en inre logik som driver fram saker och det blir allt vidare, alltmer omfattande. Den bästa lösningen vore att man tog upp hanteringsordningen på utrikesministernivå t.ex. och att man diskuterade hanteringen för framtiden och förberedde för en anslutning till Europakonventionen.

Anf.  34  LARS TOBISSON (m):

Det är bra att Sverige tillsammans med några andra länder har fått upp frågan i allmänna rådet; detta i syfte att lugna ned takten lite grann. Nu sades det att man bl.a. eftersträvade att det inte skulle läggas fram någon text till Feira och så blir ju inte fallet. Av allt att döma har processen ändå lite grann stoppat upp. Vi skulle ju ha haft ett sammanträde på måndag och tisdag i konventet men det är inställt. Det förefaller således bli lite lugnare.

Målsättningen att bli färdig med någonting till Nice föreligger. Det sägs mig att fransmännen fortfarande håller beredskap för ett utvidgat mandat för IGC – kanske inte i Feira men väl vid toppmötet i oktober – och att man då skulle göra en brådstörtad konstruktion där stadgan trots allt skulle kunna ryckas in i fördraget.

Jag tror att det är viktigt att nu kanske inte bara nöja sig med att se till att det inte går så hastigt fram som man på vissa kanter tänkt sig utan också få i gång en diskussion på hög nivå om vad man tänker sig för slutstation, slutlig lösning, för den här frågan. Jag tror inte att det är möjligt att hejda utvecklingen mot någon form av dokument.

Distinktionen huruvida det är en politisk deklaration eller en rättsligt bindande text är inte alldeles knivskarp. Just förekomsten av en politisk deklaration som uttrycker meningar om de allmänna rättigheterna kommer att få en rättsbindande effekt även om det är sagt att det här ska man inte primärt döma efter.

Över huvud taget tycker jag att resultatet av gårdagens utfrågning blev bra. En slutsats som definitivt kan dras – och den uttrycktes av båda de närvarande domarna företrädande dels Europadomstolen, dels EG-domstolen – var att det skulle vara olyckligt att komma i en situation där man har två slutinstanser vid hanteringen av samma rättigheter så att säga. Det tycker jag är kvintessensen av det här. Den finske domaren från EG-domstolen säger att det är en myt att man därifrån skulle motsätta sig en ordning där man faktiskt blir kontrollerad av Europadomstolen.

Det mål som man bör sträva efter är, tycker jag, att man får en så bra deklaration som möjligt men att man håller i utsikt att denna mycket väl kan komma att få en rättsverkan. I och för sig kan den också sträcka sig längre och gå på ett bredare område om man så kommer fram till en Europakonvention. Men när det gäller de rättigheter som är reglerade i Europakonventionen, med åtföljande rättspraxis, är det den som ska gälla. Lösningen på detta blir att EU, om nu EU kan ges rättskapacitet, ansluter sig till Europakonventionen och därmed blir ett slags mellaninstans på vägen i de frågor som Europakonventionen täcker. Det är den strukturlösning som jag skulle kunna föreställa mig. Det vore väldigt bra om man kom närmare anvisningar om detta innan arbetet i konventet slutförs. Det är lite frustrerande att sitta och skriva något som man inte vet vad det ska användas till och i vilket sammanhang det i fortsättningen ska passas in i.

Anf.  35  GÖRAN MAGNUSSON (s):

Herr ordförande! Jag kan lätt instämma i det som Lars Tobisson sade om framgångslinjerna här och understryka vikten av att det på något sätt kan bli en instruktion eller en signal om att det är Europakonventionen om mänskliga rättigheter som ska vara dokumentet för grundläggande mänskliga rättigheter. Vad konventet nu är inne på är att i och för sig acceptera konventionens innehåll men att det som är samma sak formuleras om med nya ord. Domare Sevón varnade i går för att man inte kan överblicka konsekvenserna av detta. I stället får man helt enkelt säga att de grundläggande rättigheterna är de som finns uttryckta i Europakonventionen. Därutöver kan man naturligtvis inom EU:s ram gå vidare på vissa andra områden, även om man kan känna tveksamhet inför mycket av det som betecknas som sociala rättigheter och ekonomiska rättigheter – i varje fall som det uttrycks i det här stadgeutkastet.

Jag tror att det är ytterst angeläget att kunna understryka detta med anslutningen från EG–EU:s sida till Europakonventionen. Mitt jobb i Europarådet är nu mycket inriktat på att också förbereda Europarådet för detta. Det är ju inte bara en fråga om anslutning utan det ska också öppnas möjligheter för detta från legal och formell synpunkt.

Anf.  36  LARS OHLY (v):

Det är en märklig situation som vi har hamnat i. Den stadga som diskuteras har ju alla partier i Sveriges riksdag motsatt sig, även om inte alla partier också har företrädare i det här konventet som företräder samma uppfattning. Det är i varje fall uppenbart, och även glädjande, att de som företräder en annan uppfattning från t.ex. de svenska ledamöterna i EU-parlamentet inte har stöd av sina svenska partier. Detta är tacknämligt. Frågan är egentligen varför man ska fortsätta med detta. När man väl har kommit i gång och börjat med det här arbetet har man också satt i gång en sten som gör att vi sedan splittras i vår syn på hur vi ska förhindra att den här stadgan får någon sorts juridisk funktion.

Från början motsatte vi oss ju alla själva idén men när den väl nu diskuteras kommer vi till olika slutsatser om hur vi bäst hanterar frågan. Jag tycker att det är sorgligt. Lite grann visar det också hur viktigt det är att från början mycket starkt markera de svenska ståndpunkterna att inte gå med på kompromisser som visar på en riktning som vi inte vill vara med om.

Anslutningen av EG–EU till Europarådets konvention förutsätter faktiskt att man får en mer federal struktur av den europeiska unionen. Hittills har det ju varit så att stater är anslutna till konventionen. Samtliga EU-medlemmar är anslutna. Det råder därför inget tvivel om att den är juridiskt och rättsligt bindande för medborgarna i EU-stater liksom i övriga stater anslutna till konventionen. Varför ska man uppfinna hjulet på nytt?

Vad skulle skillnaden vara för medborgarna om EU anslöt sig? Jo, skillnaden skulle vara att EU får en rättsstatus som det hittills inte har haft. Följden blir att EU också ska hanteras som en statsbildning när Europarådet dömer. Det kräver rimligtvis också att tillämpningen av Europarådets konventioner på något sätt har en samstämmighet mellan EU-länderna. Behövs det då rättsliga förändringar i Sverige eller i andra medlemsländer för att vi ska kunna fungera som EU anslutet till Europarådet i stället för att Sverige som stat har anslutit sig till Europarådet?

Jag tror att det är ganska långtgående konsekvenser här som regeringen noga bör fundera över, om det nu inte är så att man önskar en mer federal utveckling och därför tycker att det här förslaget är bra.

Anf.  37  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Herr ordförande! Jag håller med Lars Ohly, och det gör vi väl alla – det är klart att den här utvecklingen var olycklig från början. Men jag vill hävda att Sverige nog markerade väl så tydligt sin uppfattning, precis som många länder gjorde, och sitt bestämda motstånd mot att den här processen över huvud taget startade. Ingen kunde missuppfatta vad vi sade på den punkten. Ändå startade processen.

Vad kan vi då göra i det här läget? Ja, jag tycker att vi ska fortsätta att driva den position som vi ändå är överens om här i nämnden. Det markeras nu en annan uppfattning just när det gäller att ansluta EG–EU till Europakonventionen men det blir ju också ett sätt att stärka Europarådet. Det skulle vara en tydlig markering av Europarådet. Nu ska man komma ihåg att det inte är en enkel väg, inte bara av det skäl som Lars Ohly nämner och som man naturligtvis ska titta på utan också av skälet att framför allt >>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<< >>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<< väldigt mycket är mot en anslutning av EG–EU till Europakonventionen och till Europarådet.

Vi är väl överens om att det, tyvärr, är en olycklig situation och om att det är ett arbete som inte varit särskilt önskvärt i konventet där det har blivit en vildvuxen diskussion.

Vi får ju den här diskussionen nu på måndag, med slutsatsen att detta ska upp i Feira – inte för att diskutera en text utan för att diskutera den fortsatta hanteringen och vad som ska vara det som Lars Tobisson efterlyser som slutmålet för hanteringen. Sedan får vi helt enkelt följa den fortsatta diskussionen. Jag hoppas att alla partier har aktiva diskussioner med de nationella parlamentarikerna i olika länder, för här tror jag att de nationella parlamenten kan spela en väldigt viktig roll. De bör rimligen ha samma inställning som vi har i Sverige.

Här kan jag se att det är väldigt olika i olika länder. Den svenska riksdagen är väldigt aktiv men det är inte förhållandet i några av de andra medlemsländerna. Där har regeringarna i och för sig samma uppfattning som vi men det är inte samma diskussion i deras parlament. Jag tror att det vore en styrka om de hade samma diskussion också i sina parlament som vi har.

Anf.  38  ORDFÖRANDEN:

Beträffande det sista: Vi ska ju snart i väg på ett COSAC-möte i Lissabon. En av de punkter som då kommer upp är just inför IGC, så stadgan kan mycket väl komma upp där. Vi får väl se vad vi kan göra för att åstadkomma något. Problemet är ju att man ska vara överens – det ska vara enhällighet om man gör uttalanden där.

Anf.  39  LARS TOBISSON (m):

Jag begärde ordet med anledning av Lars Ohlys inlägg i delen om att det här skulle vara onödigt därför att EU:s medlemsstater är bundna av Europakonventionen och saken därmed är klar. Men det är faktiskt inte så enkelt. Det kan inte bestridas att det finns en lucka i det avseendet, nämligen till den del som det förekommer en gemenskapsrätt som är direktverkande. Det är ett område som växer. Inte minst kommer det att få betydelse nu när det gäller det som haft med tredje pelaren att göra – asylärenden och motsvarande, t.ex. Europol. Där finns inget sätt för medborgaren i ett EU-land eller för den som vistas i ett EU-land att driva sina krav på rättsskydd gentemot någon högsta beslutande myndighet eftersom EG-domstolen inte är bunden av Europakonventionen.

Det är väl den luckan som täpps till genom att EG–EU ansluts. Jag tror att man slutligen måste konstatera att EU har rättskapacitet – så är det redan i praktiken, så det är inget stort steg att ge det erkännandet och då få en anslutning till stånd även om detta är en komplicerad process. Men jag tror inte att man, om man vill trygga medborgarnas rättighetsskydd, egentligen kan hävda att saker och ting kan vara precis som de är, för här finns alltså en lucka och en växande sådan. För övrigt intygade den finske domaren i går att så var fallet.

Anf.  40  GÖRAN MAGNUSSON (s):

Jag kan återigen instämma i att det inte går att inte göra någonting. Det finns brister och problem kring EU:s institutioner och i förhållande till grundläggande mänskliga rättigheter.

Sedan skulle jag, herr ordförande, gärna vilja lägga till att det här inte bara är en fråga för EU-länderna i Europa utan det är också en fråga för resten av Europa. Även om bara de tio kandidatländerna nu ansluts till EU över en tid här blir det 25 medlemmar i EU. Sedan finns det ytterligare uppemot 20 stater som tillhör Europa. Europarådet har för närvarande 41 medlemsstater och ytterligare ett par tre är på väg in.

Det som är viktigt från allmän politisk synpunkt här är att EU inte förhåller sig så att Strasbourgdomstolen får en så låg tilltro och låg dignitet i sammanhanget att mänskliga rättigheter liksom utvecklingen och förbättringen av förhållandena ute i övriga Europa, bortsett från EU-länderna i Europa, går i stå och kanske t.o.m. går tillbaka. I stället är det oerhört viktigt att vi på den europeiska kontinenten håller ihop ett system för bevakningen och möjligheterna när det gäller att hävda mänskliga rättigheter över hela denna kontinent. Jag tror att det är angeläget att understryka det i det här europeiska perspektivet.

Anf.  41  LARS OHLY (v):

Jag menar att den lucka som finns inte bör täppas till genom att ge EU en starkare rättslig status därför att det för ytterligare något steg på vägen mot federalism. Jag tror att det är väldigt viktigt att man är noga med att markera det.

Däremot menar jag att staterna som stater, och därmed också som anslutna till Europarådets konvention, är ansvariga för de medborgerliga rättigheter som man skrivit under. Så är det oavsett om de skulle ifrågasättas på grund av beslut i den svenska riksdagen och den svenska regeringen eller genom överenskommelser inom den europeiska unionen. Jag menar att det är den vägen man i så fall ska gå därför att det är den vägen som vi förstärker den tradition vi har i Europarådet med att det är stater, inte den europeiska unionen t.ex., som är anslutna till konventionen.

Anf.  42  GÖRAN MAGNUSSON (s):

Jag betraktar mig som mycket skeptisk till en federalistisk utveckling inom EU. Samtidigt är jag så angelägen om att man får systemet för mänskliga rättigheter att fungera att man inte får vara rädd för att ta de steg som är nödvändiga för att säkra en ordentlig kontroll och ett ordentligt system för mänskliga rättigheter. Jag tycker att den aspekten måste komma fram i den här frågan.

Anf.  43  INGVAR SVENSSON (kd):

Det blir en debatt mellan ledamöterna här. Det grundläggande syftet för dem som har drivit på den här stadgeprocessen har ju varit att stärka individens förhållande till EU:s institutioner. Jag tror att du egentligen betraktar den här frågan lite bakvänt, Lars Ohly.

Anf.  44  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Jag har inte så mycket att tillägga. Jag kan instämma i vad Göran Magnusson och andra har sagt.

Anf.  45  LARS OHLY (v):

Jag har en kommentar till Ingvar Svensson. Det är en annan syn på de grundläggande stadgarna än den som åtminstone jag menar att vi har företrätt i den svenska riksdagen. Om man ser till t.ex. det tyska förslaget från början, menar jag att det inte finns något som helst tvivel om att syftet där är att förstärka den federala strukturen av EU. Det är mycket tydligt. Det framgår också av t.ex. behandlingen i tyska Bundestag.

Därför menar jag att det är en felsyn att säga att det enbart handlar om att förstärka de individuella rättigheterna när man diskuterar den grundläggande stadgan inom EU.

Anf.  46  GÖRAN LENNMARKER (m):

Det finns en lärdom man möjligtvis kan dra av det sätt varpå det här kom till. Det kom lite plötsligt i Köln. Det är ett bekymmer med stats- och regeringscheferna, som är så fina att de ibland kan ta beslut utan att de är beredda. Det borde finnas ett beredningstvång även för stats- och regeringscheferna, även om de på sin olympiska nivå kan låta infall bli styrande. Jag tror att man har anledning att fundera på det. I välordnade stater har man beredningstvång i viktiga ärenden, och då kan de ha ett underlag för att ta dem. Nu damp det här ned från himlen, och sedan ska det verkställas på något sätt. Då hamnar vi i den här något bisarra situationen. Ett svenskt initiativ kanske vore på sin plats?

Anf.  47  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Jag tar med mig den idén tillbaka.

Anf.  48  ORDFÖRANDEN:

Jag tror inte att vi behöver säga så mycket mer om stadgan i dag. Vi har ju diskuterat den, och ståndpunkten är klar. Vi får se om frågan kommer upp eller inte på allmänna rådet.

Vi kan gå vidare.

Anf.  49  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Punkten om Östtimor tror vi kommer att strykas.

Punkten om WTO–Kina tar Leif Pagrotsky.

Nästa punkt är konflikter i Afrika. Vi har berört Afrika tidigare här. Det finns en rapport om krisen i Stora sjöarna-regionen som Solana har gjort och som vi tycker är bra. Den är bl.a. ganska självkritisk när det gäller hur olika medlemsstater – läs gamla koloniala intressen – påverkar deras agerande i dag alltför mycket, att det inte har funnits ett tillräckligt stort intresse för att hjälpa till i Afrika och att vi har haft en för tungrodd byråkrati i EU. Man pekar i rapporten på möjligheten att ha en regional konferens om fred, säkerhet och demokrati i Afrika, vikten av att stödja, både politiskt och ekonomiskt, medlingsansträngningarna och att ge stöd till FN:s observatörsmission i Kongo.

Jag diskuterade också när det gäller konflikten i Stora sjöarna-regionen med Sydafrikas utrikesminister när hon var i Sverige förra veckan vår möjlighet att gemensamt med Sydafrika stödja och stärka FN-missioner. Vi tycker också att det är viktigt att titta på hur man ska ta hand om tidigare trupper och soldater, både för att se till att demilitarisera dem och integrera dem i samhällena igen samt att få stopp på vapenflödena i regionen.

Vi tycker att förslagen i rapporten är viktiga och bra.

Oroande kan dock tyckas vara att vi skulle ha haft den här diskussionen flera gånger och vi har skjutit upp den flera gånger. Det säger också en del om hur Afrika tenderar att inte komma så högt upp på dagordningen som man skulle önska.

Vi tycker också att det vore viktigt om vi kunde ha ett gemensamt möte mellan EU och USA för att diskutera Stora sjöarna, så att man har gemensamma ansträngningar.

Jag tänkte passa på att säga några ord om andra frågor kring Afrika som var uppe på Azorerna och som kan komma upp igen. Det gäller först Zimbabwe. Jag sade när jag var här senast att vi skulle skicka en trojkaministerdelegation. Man beslutade på Azorerna att ha en något lägre representation som åkte till Zimbabwe, att titta på möjligheterna att hjälpa till med valobservatörer. Det är nu deklarerat att det ska bli val den 24 och 25 juni. Vi tror att det preliminärt kommer att handla om ungefär 150 valobservatörer. Det finns fler länder än EU som är intresserade av att hjälpa till.

Jag har skrivit brev till min zimbabwiske kollega om situationen och vikten av att de verkligen håller valen och får stopp på våldet. Jag skulle vilja säga att det är mindre en konflikt om en jordreform som vi ser, utan det är framför allt ett förtryck av oppositionen som vi ser i Zimbabwe just i dag. Situationen är väldigt oroande. Vi har också återigen understrukit vår vilja att delta när det gäller en jordreform, om den sker efter vanliga rättsliga principer. Men just nu ser vi ett omfattande politiskt våld som är väldigt allvarligt.

Sierra Leone togs också upp på Azorerna. Vi gjorde bl.a. en deklaration som uttryckte stöd till FN och FN:s operationer. Det verkar nu som att det kan vara en ljusning på väg, när de tillfångatagna FN-soldaterna släpps och när man har tagit rebelledaren Sankoh, och FN börjar återfå en del av den mer strategiska kontrollen.

Här kan det vara på sin plats att påminna om att Sverige är en av de allra största humanitära bidragsgivarna till Sierra Leone.

Anf.  50  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):

Det är bra att man markerar gentemot Zimbabwe. Men när det gäller Afrika spelar det nästan ingen roll var man tittar, så är det problem. Ett krig som eskalerar oroväckande är Etiopien–Eritrea, där hundratusentals människor nu är inblandade och en katastrof är på gång. Det finns, såvitt jag förstår, helt andra ambitioner än vad vi kanske hade trott från början från Etiopiens sida, att t.o.m. kanske gå in och ockupera Eritrea och utvidga kriget betydligt mer än den gränskonflikt som man har diskuterat och som har varit orsaken. Det finns tydligen ett annat mål med hela upplägget från Etiopiens sida. Vi hade en diskussion med Eritreas representant här i går, som är mycket orolig och ser ett scenario framöver de närmaste månaderna som ett mycket upptrappat krig. Det vore bra att man tog tag i det också.

Det spelar ingen roll var man tittar i Afrika, som sagt var, så dyker sådant här upp.

Anf.  51  GÖRAN LENNMARKER (m):

Det här är på sitt sätt den viktigaste frågan av alla. Vad EU nu kan göra är att sno på och försöka få den här kapaciteten snabbare än 2003. Jag upprepar vilken vikt den mycket begränsade brittiska styrkan inom ramen för FN-operationen i Sierra Leone har. Vi kan räkna upp hur många tusentals sierraleonier som kanske slipper få sina händer avhuggna tack vare detta. Det är därför det är så viktigt att ha den här kapaciteten. Driv på i den frågan!

Det andra gäller den helt avgörande frågan om bistånd till statsmakt som för krig. Jag har tagit upp det förut. Det är en sak som både EU och vi nationellt har anledning att gå igenom. Har det skett någonting på den punkten?

Anf.  52  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

När det först gäller kriget Etiopien–Eritrea, som K-G Biörsmark tar upp, är det riktigt att det är en väldigt allvarlig situation. Vad vi kan göra i det här läget är dels att se till att få ett vapenembargo. De diskuterar det nu i FN:s säkerhetsråd, och det verkar som att man äntligen nu har kommit fram där. Dels är det fortsatt stöd till OAU och alla dess ansträngningar.

Det finns naturligtvis en väldig oro i hela regionen bland andra afrikanska länder när den här konflikten blommar upp, så förhoppningsvis kan man sätta en väldig press på parterna från de afrikanska grannarna.

När det sedan gäller diskussionen om biståndet har vi tidigare från svensk sida framfört, i fråga om både internt våld som i Zimbabwe och direkta krig som i Etiopien–Eritrea, att i och för sig anser vi att ett fattigdomsinriktat humanitärt stöd som princip oftast ska gälla. Men vi har framfört till Zimbabwe att om de inte håller sina val och inte uppfyller sina åtaganden blir vi tvungna att se över även det pågående biståndet. Vi har sagt till Etiopien och Eritrea att vi kommer att ha väldigt svårt att fortsätta med det svenska biståndet om man går i krig. Om det här fortsätter finns det inga möjligheter med fortsatt svenskt bistånd. Det är samma linje som flertalet andra EU-länder har haft.

Anf.  53  GÖRAN LENNMARKER (m):

Att driva på fram till 2003?

Anf.  54  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Men framför allt, återigen, är detta ett skäl till att vi vill att mötet med Kofi Annan kommer till stånd. Om det inte kommer till stånd under det franska ordförandeskapet, gör vi det under det svenska ordförandeskapet, för att just diskutera hur vi kan få ett samlat engagemang och ett samlat stöd som gör att vi verkligen så snabbt som möjligt kan ingripa både förebyggande och med fredsstyrkor när det behövs.

Anf.  55  ORDFÖRANDEN:

Då kan vi komma till en sammanfattning här. Det här är ett beslutsärende, och det handlar antagligen om slutsatser. Regeringens ståndpunkt framgår klart och tydligt. Av diskussionen konstaterar jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Då går vi vidare.

Anf.  56  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

När det gäller Västra Balkan kommer kommissionär Patten att redovisa förslaget till ett nytt biståndsprogram.

Vi kommer också att få rapporter om de möten som har varit med medier för att diskutera stödet till oberoende medier och stöd till de demokratiskt styrda kommunerna. Vi kommer också att få rapporter om stödet till Montenegro, där Ekofin beslutade om ytterligare 20 miljoner euro. Allt det här ligger i linje med det som vi tidigare har krävt och föreslagit, och det verkar nu vara bättre fart på det praktiska jobbet också. Vi har haft en diskussion och kommer att fortsätta diskussionen om hur man kan stödja återvandringen för serber som har flytt från Kosovo och hur vi ytterligare ska kunna få fler inte bara poliser utan också åklagare och domare på plats. På Azorerna kunde man konstatera att vi är det enda land som har en domare på plats. Ingen annan har vare sig domare eller åklagare på plats. Om alla länder ställde upp med en enda, som vi har gjort, skulle man lösa domar- och åklagarbristen.

I Kroatien spelar den nya regeringen en väldigt viktig roll, och där inleder man nu arbetet på ett stabilitets- och associationsavtal. Det kan eventuellt slutföras under det svenska ordförandeskapet. Här är det framför allt viktigt att hjälpa dem med flyktingåtervändandet, där den nya regeringen har höga ambitioner men där man också naturligtvis har ett motstånd, delvis från sin egen befolkning.

I fråga om fredsprocessen i Mellanöstern kommer vi framför allt att ha fokus på händelserna i södra Libanon. Där deltar Sverige också i diskussionen om en utvidgad roll för FN och att stärka FN:s fredsbevarande styrka Unifil när Israel drar sig ur södra Libanon.

Anf.  57  YVONNE RUWAIDA (mp):

Nu blev jag lite förvånad. Kommer ni inte att diskutera den senaste händelseutvecklingen? Det är ju rätt kaotiskt i Gaza, Västbanken och Israel, både politiskt och på andra plan. Jag är själv väldigt oroad. Enligt dem som jag känner där nere är det en ny intifadastämning. På palestinsk sida är man oenig, och på israelisk sida är man oenig. Det är väldigt explosivt för tillfället.

Hur skulle man kunna ta upp det? Det är väldigt svårt att lugna ned en sådan här situation, därför att det är inte enbart den politiska ledningen som reagerar utan det är folk och olika grupperingar i den politiska ledningen som nu verkar sträva åt olika håll.

Anf.  58  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Jag kan hålla med om beskrivningen. Naturligtvis kommer både situationen när det gäller Syrien, där det inte verkar som att man kommer vidare i förhandlingarna, och situationen när det gäller israeler och palestinier att tas upp. Det har inte skett någonting nytt från den svenska sidan när det gäller positioner, och därför tog jag inte upp de frågorna närmare här. Men det är klart att de kommer upp på mötet. Det kommer också en deklaration kring frågorna om Mellanöstern.

I fråga om EU:s Medelhavsbistånd har vi från svensk sida dels velat se ytterligare stöd till t.ex. miljöfrågorna, dels velat att man ska reformera stödet ordentligt.

Övriga frågor: Ryssland kommer upp under lunchen, och vi kommer från svensk sida framför allt att ta upp den ryska retoriken som vi har sett inte minst mot Lettland på senaste tiden. Det är ett ganska obehagligt ryskt tonläge mot Lettland även på ganska hög nivå, från den ryske utrikesministern. Vi tycker att det är viktigt att Lettland inte ska behöva ta den diskussionen själv, utan EU-staterna ska visa solidaritet.

Anf.  59  GÖRAN LENNMARKER (m):

Det kan i det sammanhanget vara viktigt att påtala att det var några serber misstänkta för krigsförbrytelser som hade uppenbarat sig i Moskva på 9 maj-övningen och tagits emot officiellt av den nyvalda Putinadministrationen. Det är viktigt att påtala det.

Anf.  60  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Det är riktigt. Det tar jag med mig.

Punkten 16, förbindelserna med Gulfstaterna, blir förmodligen en A-punkt.

Samarbetsavtalet med Bangladesh har jag ingenting särskilt att säga om.

EES-rådet föredras av Leif Pagrotsky.

I fråga om Ukraina vill jag bara peka på en punkt, och det är att det har funnits och finns en diskussion om ersättningen till Tjernobyl, där man tidigare har diskuterat om det ska vara en finansiering av nya kärnkraftsreaktorer men där man fortfarande inte i EBRD har gjort en genomgång av säkerheten och vad som är expertbedömningen av det. Vi tycker från svensk sida att man bör diskutera om det verkligen är den bästa lösningen när det gäller energiproblemen i Ukraina. Vi tycker att det är rimligare att man först tittar på andra alternativ, i stället för att bygga nya kärnkraftverk i Ukraina.

Anf.  61  ORDFÖRANDEN:

Den ståndpunkten instämmer nog nämnden i.

Anf.  62  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Associationsrådet med Marocko är framflyttat.

Sedan kommer vi att fatta beslut om att underteckna ett avtal mellan Afrika, Västindien och Stilla havet och Europeiska gemenskapen. Det ska undertecknas i Fiji. Det är tyvärr före den svenska trojkan, så jag får inte sitta på Fiji och underteckna det. Men det är ett bra avtal.

Punkten 21 är det Leif Pagrotsky som föredrar.

Slutligen är det regeringskonferensen. Där kommer det framför allt att föras en diskussion om Europaparlamentet, domstolen, revisions-rätten, ekonomiska och sociala kommittén samt regionkommittén.

Sedan hade vi de frågor som togs upp tidigare här i nämnden, av K-G Biörsmark och andra, om flexibel integration. Jag vet inte hur mycket ni vill att jag går in på frågorna kring Europaparlamentet, EG-domstolen och revisionsrätten. Ni har ju haft det i lilla EU-nämnden.

Anf.  63  ORDFÖRANDEN:

Ja, vi hade det i veckan, och jag tror inte att det för dagen är så nödvändigt. Det var inga större kontroversiella frågor. Vi har gått igenom det ordentligt. Vi får höra vad ledamöterna säger.

Anf.  64  LARS TOBISSON (m):

Jag är nöjd med den information vi har fått i lilla gruppen. Men jag ställde en fråga om Belgiens initiativ, som gav en anknytning till Österrikefrågan, vilken inställning den svenska regeringen har till att detta tas upp i IGC.

Anf.  65  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):

Jag kan bara understryka den markering som jag gjorde tidigare här. Men jag behöver inte gå djupare in på det i dag.

Anf.  66  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

När det gäller frågan kring bredare dagordning har vi en restriktiv linje från svensk sida, men jag tror inte att man helt ska ställa sig negativ till att ta upp flexibel integration också på den dagordningen. Det finns en sådan önskan från ett antal länder – det har en symbolbetydelse för flera länder – men det är samtidigt viktigt att se över i vilken form och på vilka områden, och att man inte tar upp så svåra frågor att vi kommer att fördröja IGC.

När det gäller det belgiska förslaget håller vi på att titta på det från svensk sida, och vi får väl möjlighet att återkomma till nämnden om det. Men även där har vi viljan att försöka ha dagordningen så begränsad som möjligt. Det här anknyter också till de lite vidare resonemang som har förts från några länder om vad som borde tas upp på IGC.

Vi har från svensk sida sagt att det är fel synsätt att säga att vi ska diskutera Europas framtid i dag så att vi är klara med det när alla de nya länderna kommer in, så att de inte förstör Europas framtid. Utgångspunkten måste vara att vi nu förbereder utvidgningen så att vi kan göra den, och sedan ska diskussionen om Europas framtid och de bredare diskussionerna tas också med Östeuropa och med kandidatländerna. Det är ju ett gemensamt Europa det handlar om.

Anf.  67  ORDFÖRANDEN:

Ingen begär ordet. Då är utrikesministern klar med sin dagordning. Vi tackar för samrådet i dag.

2 §  Allmänna frågor (forts.) Inre marknaden
Statsrådet Leif Pagrotsky
Rapport från ministerrådsmöte den 16 mars 2000
Information och samråd inför ministerrådsmöte den 25 maj 2000

Anf.  68  ORDFÖRANDEN:

Då återupptar vi våra överläggningar. Jag hälsar handelsminister Leif Pagrotsky och medarbetare välkomna hit. Vi beklagar att vi är sena i dag. Det beror på att vi har behandlat viktiga frågor inför allmänna rådet, och vi har haft en lång diskussion om den för oss lite besvärliga frågan om stadgan om grundläggande rättigheter.

Först och främst ska vi börja med att du ska lämna en återrapport, muntlig sådan, från tidigare råd.

Nu är frågan om i vilken ordning vi ska ta det.

Anf.  69  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Jag tänkte att vi börjar med allmänna rådet eftersom ni nu ju är uppe i varv när det gäller just det rådsmötet.

Anf.  70  ORDFÖRANDEN:

Jag kom just in i en paus efter det, och det är därför som det blev så här. Men okej, vi gör så. Varsågod.

Anf.  71  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Tack så mycket, herr ordförande. Jag tänkte ta upp dagordningspunkterna 5, 10 och 17. Jag hade också tänkt ta upp punkt 21, men det har visat sig att den har blivit struken från dagordningen. Ni har fått skriftligt material om den. Om ni har intresse av frågan föreslår jag att vi återkommer till den när det börjar bli dags för behandling i Bryssel eller Luxemburg, eller var det kommer att bli. Men jag hoppar över den i dag i alla fall för att spara lite tid. Är det något annat ni har frågor om är ni välkomna. Men det är de tre punkterna jag hade tänkt att ta upp.

Punkt 5 handlar om förberedelser inför toppmötet EU–USA. Under den dagordningspunkten på måndag väntar vi oss att ordföranden kommer att informera om förberedelserna inför toppmötet som äger rum i Lissabon den sista i den här månaden. Det betyder alltså den 31, eftersom det är maj det gäller.

Vid toppmötet kommer regeringscheferna i USA och ordförandelandet att delta och dessutom naturligtvis kommissionens ordförande. I marginalen räknar vi med att det blir möten av olika slag mellan utrikesministrarna men också att handelsministrarna kommer att träffas. Kommissionären Lamy räknar vi också med kommer att delta i toppmötet. Förberedelserna för det kommer upp på måndag. Det var vad jag hade tänkt att säga om denna viktiga punkt.

Anf.  72  LARS TOBISSON (m):

Får jag fråga handelsministern om det på dagordningen kan väntas komma upp frågor som har med frihandel och förhållandet till WTO att göra? Vi har ju behov av att få i gång WTO-rundan. Där borde vi kunna ha en viss samverkan mellan länderna. Sedan finns det också alltmer oroande signaler om att gamla krig kommer att återuppstå om bananer, ”hormoniserat” kött och sådant. Man bör ju förebygga att det här urartar i någonting som kan sluta i rent handelskrig.

Anf.  73  ORDFÖRANDEN:

Det står i våra papper att det handlar om personuppgifter. Hur står det i så fall till med positioner i den frågan?

Anf.  74  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Låt mig börja med Lars Tobissons fråga. Jag räknar med att frågor som kretsar kring WTO-rundan kommer att vara en huvudpunkt vid det här mötet. I vilken konstellation det kommer att tas upp vet inte jag. Men jag talade med min amerikanske kollega häromdagen. Det var alldeles klart av det samtalet att hon reser till Lissabon för att ha ett rejält samtal om detta med Pascal Lamy. De förbereder sig intensivt för detta. Det råder inget tvivel om att det här bli en viktig sak. Jag skulle heller inte vara förvånad om Clinton kommer att ta upp det på något sätt, men jag vet inte alls hur. Alla i USA vet att vi i Europa inte har några förväntningar på amerikanerna och att vi så att säga skyller på dem för att det just nu inte händer någonting. Om de har en annan åsikt, t.ex. att de inte bör klandras för detta, räknar jag med att de säger det och markerar på något tydligt sätt att det är någon annans fel om det inte händer någonting. Annars fortsätter folk att tro att det är USA:s bekymmer. Det är min prognos, men man vet ju inte hur väl den håller. Om handelspolitiker och toppolitiker i övrigt träffas i det mycket oroande läge som nu råder i de bilaterala handelsrelationerna mellan USA och EU är det osannolikt att det inte skulle komma upp.

Kongressen har nu begärt att administrationen ska gå igenom en tydlig eskalering i bananfrågan för att sätta press på EU att snabbare gå USA till mötes efter det panelutslag där vår bananregim fick underkänt. Det är mycket oroande, men jag räknar med att både administrationen och EU är besjälade av att undvika en eskalering av detta. Frågan är om man klarar av det. Jag tror att man kommer att försöka att gemensamt hitta metoder för att kyla ned upphettningen i konflikterna. Men jag vet inte riktigt hur det kommer att gå till.

Jag vet inte om någon vill säga något om personuppgifter. Jag antar att det handlar om dataskyddsdirektiv. Är det någon som vet något om det? Jag har inte någon information.

Anf.  75  Ambassadrådet OLOF HULDTGREN:

Jag heter Olof Huldtgren och jobbar på UD:s Amerikaenhet. För personuppgifterna gäller alltså EU:s dataskyddsdirektiv. Där har det varit förhandlingar mellan EU och USA under lång tid. Enligt direktivet får man inte föra över personuppgifter till länder utanför EU och EES-området – till sådana länder som saknar adekvat skyddsnivå, som det heter i direktivet. I vissa avseenden har man funnit att USA saknar den adekvata skyddsnivån.

Nu har man fört förhandlingar med amerikanerna och där kommit fram till att man har inrättat ett slags självregleringssystem som heter Safe Harbour. Man har alltså satt upp en rad principer för hur självregleringen ska gå till. Efter drygt två år har kommissionen sagt att man har nått en uppgörelse som är bra, och kommissionen har rekommenderat medlemsstaterna att anta den.

Nu kommer man att ha en omröstning om det här den 30 maj, alltså precis dagen innan toppmötet. Utfaller omröstningen bra kommer det att bli en s.k. deliverable vid toppmötet. Men vi vet ju inte det riktigt än. Det finns fortfarande ett par medlemsstater som är lite tveksamma och som vill fortsätta att fråga amerikanerna om saker. Men från svensk sida har vi sagt att det här är bra och att vi kan acceptera den överenskommelse som ligger på bordet.

Anf.  76  YVONNE RUWAIDA (mp):

Omröstning var?

Anf.  77  Ambassadrådet OLOF HULDTGREN:

I Artikel-31-kommittén. Det är den kommitté som är specialister just på dataskyddsfrågorna inom kommissionen.

Anf.  78  GÖRAN MAGNUSSON (s):

Bara en liten kommentar kring detta med dataskyddsproblematiken. Det har diskuterats mycket i riksdagen. När konstitutionsutskottet har haft det här uppe har KU och egentligen också riksdagen tyckt att EU:s dataskyddsdirektiv i sig skapar mer problem än det löser, sett utifrån en svensk position och en möjlighet att faktiskt använda den nya tekniken på olika sätt.

Jag tar inte upp det här för att förändra den svenska positionen. Men jag tycker att det vore bra om Leif Pagrotsky kunde titta lite grann på vad riksdagen har sagt i den här frågan, så att de eventuella överenskommelserna med USA inte omöjliggör en utveckling på det här området. Riksdagen har ytterst sagt att Sverige bör verka för att man får en förändring av EU:s dataskyddsdirektiv i en riktning som innebär att man övergår från de nuvarande förhållandena till det som brukar kallas för en missbruksmodell. Det skulle, som jag ser det och som riksdagen har sett det, vara betydligt bättre. Jag håller gärna med om att det är en fråga som är lite annorlunda än den som står på dagordningen. Men jag tycker att det är bra att få säga det vid det här tillfället eftersom det har att göra med behandlingen av dataskyddsfrågorna inom EU.

Anf.  79  GÖRAN LENNMARKER (m):

Det är ju valår i USA i år, och det gör att jag inte tror att det finns så stora utsikter till någon större framgång i dialogen med USA just denna gång. Det finns ju en del oroande tecken i den valrörelsen på starka protektionistiska strömningar, framför allt från minoritetsledaren Gephardt och andra.

Däremot kan det vara klokt att bädda inför det svenska ordförandeskapet. Efter den 20 januari nästa år sitter en ny president, vad han nu heter, i Vita huset, och att då sträva efter att ta initiativ i WTO-frågorna. Därför är det väl klokt att redan nu försöka att finna vägar för att snabbt, kanske redan på vårvintern nästa år, kunna ta ett initiativ med EU under svenskt ordförandeskap och med USA under en ny president för att verkligen få fart på frihandelsrundan.

Anf.  80  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Till Göran Magnusson vill jag gärna svara att vi ska titta ytterligare noga på denna fråga. Men jag försäkrar också att innan det blir aktuellt med ställningstaganden återkommer vi till EU-nämnden med redovisningar och förslag just specialiserat på detta. Nu inför toppmötet med USA är det väl lite speciell karaktär på diskussionen. Det är tidigare ställningstaganden i EU som vi nu har med oss dit.

Vad gäller Göran Lennmarkers fråga kan jag försäkra att vi kommer att vara mycket aktiva under vårt ordförandeskap för att ta vara på varje möjlighet som dyker upp eller som vi kan skapa för att få det här att komma igång. Men det kommer att ta tid för en ny amerikansk förvaltning att komma upp i varv och bli fullt bemannad och kunna sätta i gång med detta. Så jag tycker att det vore en kolossal fördel om man kunde få i gång det här redan under Clintons sista tid, om det kunde bli så som de amerikanska politikerna faktiskt säger, nämligen att de avser att få det här i gång innan Clinton kliver av.

Det ligger inte i vårt intresse att vara så förtjusta i att få det under vårt ordförandeskap att vi nu skulle försöka fördröja det – snarare tvärtom. Det är bättre om vi har realförhandlingar i gång under vårt ordförandeskap, tycker jag.

Anf.  81  ORDFÖRANDEN:

Då konstaterar jag att det finns stöd för regeringens upplägg inför de fortsatta förhandlingarna i detta ärende. Vi kan då gå vidare.

Anf.  82  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Nästa dagordningspunkt är nr 10, som handlar om Kina och WTO. Ni vet ju alla att vi är mycket angelägna om att en för båda parter, för både EU och Kina, godtagbar överenskommelse kan nås.

Från svensk sida stöder vi fullt ut kommissionären Lamys ansträngningar att framförhandla en för oss, för hela EU, tillfredsställande överenskommelse. Kina har i samtal med vice statsminister Lena Hjelm-Wallén i Peking i förra veckan framfört att man inte kommer att tillåta majoritetsägande i utländska telekom- och försäkringsbolag nu, men att frågan successivt kommer att lösas efter det att Kina blivit medlem. Enligt kineserna bör EU därför släppa kravet och nöja sig med en fifty-fiftylösning. Man har vidare förklarat att man inte kan medge ytterligare tullsänkningar i fordonssektorn, som är en mycket viktig del i EU:s krav. Man kan dock överväga, säger man, att tillmötesgå andra EU-prioriteringar.

Låt mig också säga ett ord om något som har varit aktuellt i diskussionerna. Det gäller Taiwans medlemskapsförhandlingar med WTO. Det separata tullområdet Taiwan, som det heter i sådana här sammanhang, har avslutat medlemskapsförhandlingarna. De är i princip klara för inträde i WTO. Taiwans medlemskapsansökan kommer att godkännas omedelbart efter Kinas. Såväl Kina som Taiwan är angelägna om att den andra parten blir medlem i WTO. Kina och Taiwan har ett mycket stort varuhandelsutbyte, och de är redan helt klart ekonomiskt beroende av varandra, ömsesidigt.

Beslut om att anta nya medlemmar fattas med två tredjedels majoritet. Det är således ett undantag från den generella regeln som säger att WTO:s beslut ska fattas med konsensus. Därmed skulle alltså Kina inte ens kunna ”vetera” Taiwans WTO-medlemskap. Men man har tydligt sagt att det ligger i Kinas intresse att också det separata tullområdet Taiwan blir medlem.

Förhandlingar pågår just nu. Kommissionären Lamy befinner sig just nu i Peking för vad man hoppas skulle vara slutförhandlingar om det här. Som alla som har förhandlat känner till vet man ju inte om man lyckas förrän man faktiskt är helt i mål. Det finns inga tecken nu som tyder på att det vare sig kraschar eller lyckas. Men man var väldigt optimistisk när man började.

Anf.  83  ORDFÖRANDEN:

Vi hade uppe det här ärendet förra månaden då din statssekreterare var här och redovisade regeringens ståndpunkt. Vi ställde oss bakom den, så vi kan väl bara upprepa vad vi sade då. Med det kan vi lämna ärendet för dagen.

Anf.  84  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Jag ville ändå informera eftersom frågan kanske blir helt dagsaktuell någon av de närmaste dagarna.

Då går jag vidare till punkt 17 som handlar om förberedelserna inför mötet med EES-rådet på tisdag. Det handlar med andra ord om Norge.

Jag är bekymrad över utvecklingen av förhandlingarna om livsmedelsprodukter mellan EU och Norge som riskerar att lägga en skugga över det annars så goda nordiska samarbetet kring uppföljningen och tillämpningen av EES-avtalet.

EU:s ministerråd har förkastat det avtalsförslag som framförhandlats mellan kommissionen och Norge. Vi menar att avtalet inte återspeglar de ursprungliga intentionerna om handelsliberaliseringar i EES-avtalet.

Dessutom tycker vi inte att de specifikt svenska handelsintressena beaktas tillräckligt i det här utkastet till avtal som man har diskuterat sig fram till.

Det är för oss mycket viktigt att förhandlingar om protokoll 3 kan återupptas och att de kan slutföras så snart som möjligt. Norge bör förhandla med kommissionen om det här. Men självfallet är vi också öppna för en informell bilateral dialog.

För att kunna bidra till det här på ett konstruktivt sätt har vi förutom de generella önskemålen om handelsliberaliseringar också prioriterat några varugrupper som vi önskar ska få ökat tillträde till den viktiga norska marknaden – den för svensk livsmedelsindustri och svenskt jordbruk mycket viktiga norska marknaden. Det gäller bl.a. sylt, marmelad, barnmat, müsli, torkade soppor och såser.

Anf.  85  ORDFÖRANDEN:

Ordet är fritt. Ingen yttrar sig. Jag konstaterar då att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Anf.  86  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Då tackar jag för det och ber att få en minuts paus för att byta besättning.

Då fortsätter jag om jag får med att först redogöra för inremarknadsrådets förra möte den 16 mars. Därefter kommer jag att ta upp några av dagordningspunkterna vid nästa veckas rådsmöte enligt den ordning vi har kommit överens om.

Vid det förra rådsmötet hölls en öppen debatt om kommissionens vitbok om livsmedelssäkerhet. Diskussionen kretsade framför allt kring frågan om upprättandet av en ny myndighet och vilken kompetens den skulle få. Samtliga medlemsstater instämde i princip med kommissionen om att livsmedelsmyndigheten i huvudsak ska syssla med riskvärdering och inte riskhantering. Det fanns även enighet bland delegationerna om ärendets brådskande natur, att det var en viktig och akut fråga som måste lösas snabbt.

En kort diskussion ägnades åt kommissionens initiativ, e-Europe, som det heter på EU-engelska. Flera medlemsstater framhöll sitt starka stöd för det här initiativet, och handlingsplanen kommer att presenteras vid inremarknadsrådets möte nu på torsdag och ska antas vid Europeiska rådets möte i Feira i juni.

Kommissionen presenterade sin översyn av regelförenklingsprojektet SLIM. Det beslutades att en mer utförlig debatt rörande SLIM ska hållas vid inremarknadsrådet nu på torsdag och att man då även ska anta slutsatser om översynen.

Vidare hade vi en kortare politisk debatt om bl.a. rådets slutsatser rörande Cardiffprocessen, alltså den som gäller effektivisering av produkt- och kapitalmarknaderna. Slutsatserna antogs enhälligt och utgör nu också inremarknadsrådets bidrag till de allmänna ekonomiska riktlinjerna om ekonomiska reformer.

En politisk överenskommelse uppnåddes om förslag till direktiv om sylt, marmelad, gelé och kastanjepuré. Överenskommelsen innebär att svensk sylt med lägre sockerhalt än 60 % även fortsättningsvis får säljas under benämningen sylt.

Inför nästa rådsmöte tänkte jag nu, om nämnden är enig med det, gå vidare till att informera om dagordningspunkterna 4, 5, 7, 8, 10, 12, 14 och 18. Jag välkomnar givetvis frågor även på de övriga elva dagordningspunkterna som är upptagna på agendan.

Jag tänkte börja med en redovisning gemensam för dagordningspunkterna 4 och 5, den första årliga översynen av strategin för den inre marknaden och det gemensamma programmet för de tre ordförandeskapen. Det är första gången vi presenterar ett sådant här ordförandeskapsprogram eftersom vi ju för första gången nu sitter med i en trojka som har utarbetat ett gemensamt sådant, så lite högtidligt kanske detta ändå är.

Kommissionens översyn av strategin för den inre marknaden för år 2000 kommer att behandlas som en presentationspunkt under lunchen med tillfälle för medlemsstaterna att göra inlägg. Översynen innebär att kommissionen redovisar de åtgärder som den anser på det effektivaste sättet förbättrar den inre marknadens funktion. Det tycker vi från svensk sida, eller åtminstone jag, är bra.

Dessutom anges specifika tidtabeller för varje åtgärd. Det är en diger lista med åtgärder och prioriteringar som nu presenteras. Eftersom medlemsstaterna ännu inte hunnit hålla någon riktig diskussion om vilka prioriteringar man vill göra blir det här ett dokument som binder enbart kommissionen i nuläget. Regeringen kan dock i huvudsak stödja den prioritering som gjorts.

Nya tankar som också presenteras i dokumentet är t.ex. att man på statsstödssidan skulle upprätta ett register för att öka transparensen och insynen. Dessutom talas det också om införandet av en resultattavla även på statsstödsområdet. Ni vet ju att vi nu har sådana här resultattavlor vad gäller genomförandet av inremarknadsdirektiv. Vi diskuterar då och då hur vi ska utvidga det här arbetssättet som vi har tyckt vara effektivt.

Om jag sedan ska övergå till det gemensamma arbetsprogrammet för Portugal, Frankrike och Sverige när det gäller inremarknadsområdet har detta precis blivit klart för presentation vid rådsmötet. Det är kort och skisserar först och främst de stora processerna som kommer att prägla arbetet på den inre marknaden. Tanken är att fokus ska ligga på det franska ordförandeskapet under hösten, men att man inte kan bortse från våren 2001 eftersom många frågor kommer att ligga i processen under båda halvåren.

Medborgarperspektivet lyfts särskilt fram i arbetsprogrammet, och det är naturligtvis vi från svensk sida särskilt nöjda med. Konsumentperspektivet ska nämligen särskilt beaktas av ordförandeskapen beträffande alla nya initiativ på inremarknadsområdet.

Andra områden som kommer att ägnas stor uppmärksamhet är uppföljningen av Lissabontoppmötet och det arbete med ekonomiska reformer som vi redan engagerat oss starkt i.

Andra viktiga frågor som tas upp är t.ex. regelförenkling och integrering och hållbar utveckling på den inre marknaden.

De nya frågor och områden som måste drivas framåt gäller bl.a. informationssamhället och e-Europe. Det gäller livsmedelssäkerhet. Det gäller tjänstesektorn, offentlig upphandling, immaterialrättslig lagstiftning och bolagsrätt. En konstruktiv dialog med Europaparlamentet utpekas överlag som ett viktigt inslag i det här lagstiftningsarbetet.

Vi har de här dokumenten med oss och vi kan lämna dem till kansliet om var och en vill ha egna exemplar eller hur ni vill göra.

Anf.  87  ORDFÖRANDEN:

Vi tar gärna emot det till vårt kansli.

Jag lämnar ordet fritt med anledning av punkterna 4 och 5. Ingen begär ordet. Det är informationspunkter, så vi kan gå vidare.

Anf.  88  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Sedan gäller det dagordningspunkt 7, regelförenkling på den inre marknaden, det som vi på vårt språk kallar för SLIM.

Anf.  89  MATS ODELL (kd):

Under punkt 6, som handlar om resultattavlan, talas det om det svenska initiativet att också ta upp prisjämförelser. När vi nu är inne på det här med resultattavlan vet vi att Sverige ligger illa till här. Har det skett någon förändring? Har vi vidtagit några åtgärder på hemmaplan som förbättrar vår situation? Framgår det av resultattavlan?

Anf.  90  ORDFÖRANDEN:

Varsågod, handelsministern. Det är väl de här tegelstenarna. Är det den frågan du tar upp?

Anf.  91  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Så här ser den ut. Den redovisar förhållanden på prisområdet 1998. Jag beklagar att de kraftfulla åtgärder som vidtagits sedan det här initiativet togs i maj 1999 ännu inte har materialiserats i tabellerna här. Men vi räknar naturligtvis med kraftfulla genomslag i de kommande rapporterna.

Jag tror uppriktigt sagt att det faktum att vi nu tvärsöver Europa tydligt informerar om de prisskillnader som råder i sig kommer att verka pådrivande för de krafter som verkar i utjämnande riktning. Den prisutjämning som jag är övertygad om att den inre marknaden kommer att leda till kommer att ske snabbare på grund av detta, inte minst för att den stimulerar medierna och andra att uppmärksamma när prisskillnaderna på tegelstenar och annat blir orimligt stora och att uppmärksamhet och strålkastarbelysning gör att de prisskillnaderna krymper eller försvinner. Jag skulle t.ex. vara förvånad om tegelstensprisskillnaden fortfarande är lika stor som den var för en månad sedan.

Anf.  92  ORDFÖRANDEN:

Då återgår vi till SLIM-initiativet.

Anf.  93  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Jag vet inte om ni får resultattavlan, var och en. Det kan vi naturligtvis ombesörja.

Nu går jag över till SLIM. Som vi informerade om inför det förra inremarknadsrådet presenterade kommissionen då ett meddelande om EU:s regelförenklingsarbete som syftar till att förbättra och effektivisera det här arbetet. Vid nästa veckas rådsmöte är avsikten att vi ska kunna anta rådsslutsatser som till stora delar baserar sig på kommissionens rekommendationer i det här meddelandet.

Vi ser mycket positivt på översynen av SLIM-arbetet. Vi välkomnar den starkare koppling till det nationella regelförenklingsarbetet som föreslås i de här slutsatserna, och vi välkomnar att kommissionen uppmanas att presentera en samordnad strategi för såväl SLIM som andra initiativ för att förbättra och förenkla lagstiftningen. Strategin ska presenteras under det svenska ordförandeskapet, vilket naturligtvis är välkommet för oss.

På svenskt initiativ innehåller rådsslutsatserna ett förslag om att regelförenklingsarbetet också tar hänsyn till lagtexternas språkliga och redaktionella kvalitet. Enligt regeringens uppfattning har klara och sammanhållande texter stor betydelse för en enhetlig tillämpning av lagstiftningen i samtliga medlemsländer. Det är också viktigt med en lagstiftning som är begriplig för företag och medborgare, det tror jag att vi kan enas om. Detta bidrar till öppenhet och till en union närmare medborgarna. Här tycker vi att det finns mycket att göra.

Vi tänker på torsdag stödja de här föreslagna rådsslutsatserna.

Anf.  94  ORDFÖRANDEN:

Ordet är fritt. Jag konstaterar då att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Anf.  95  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Då går jag vidare till dagordningspunkt 8 som handlar om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället.

Det här har kommit i fokus i samband med utvecklingen av informationssamhället. De flesta av de produkter och tjänster som skapas och sprids digitalt har upphovsrättsligt skydd. Det gäller t.ex. för musik, bilder, texter och filmer. Direktivförslaget syftar främst till att anpassa upphovsrätten till den digitala tidsåldern. Avsikten är nu att rådet ska besluta på torsdag om en gemensam ståndpunkt. Upphovsmännen måste kunna skydda sina verk också i den digitala miljön. Skyddet måste dock balanseras på ett rimligt sätt mot vissa allmänna och sociala intressen. En viktig fråga i sammanhanget som Sverige har drivit är att handlingsoffentligheten också i fortsättningen ska kunna tillämpas på upphovsrättsligt skyddade verk. Här har Sverige under förhandlingarna fått in tillägg som tillgodoser de svenska intressena.

En annan viktig fråga är konsumtionsprincipen för upphovsrättsligt skyddade verk. Här tillämpar Sverige sedan länge det som vi kallar global konsumtion – jag tror att nämnden är medveten om vad det innebär. Detta har också Sverige förespråkat under förhandlingarna. Men det finns en kvalificerad majoritet bland medlemsländerna för regional konsumtion, dvs. EU-vid konsumtion. Som förhandlingsläget ser ut just nu finns det ingen möjlighet för Sverige att påverka direktivets innehåll i det här avseendet. Vi får således acceptera att direktivet föreskriver regional konsumtion för upphovsrätten.

I vissa andra frågor pågår fortfarande förhandlingar om vilka lösningar som ska antas. Det gäller t.ex. den närmare utformningen av regler om tekniska skyddsåtgärder och om undantaget för det som kallas för till-fälliga kopior. Sverige deltar i förhandlingarna, och vi är beredda att kompromissa så att det går att nå en godtagbar helhetslösning som kan antas av rådet. För att göra en lång historia kort kan jag säga att vi är för ett antagande av direktivet.

Anf.  96  ORDFÖRANDEN:

Om jag ska förlänga diskussionen kan jag säga att detta är ett intressant ärende när man nu ska diskutera riksdagens roll i EU-processen. Det är ett gammalt ärende som var uppe för flera år sedan. Det finns ett beslut i riksdagens kammare om att man ska hävda principen om global konsumtion. Det har varit den svenska ståndpunkten. Nu står vi inför faktum. Sverige får inte gehör för sina synpunkter. Det gäller att anpassa sig till ett nytt förhandlingsläge, och regeringen har nu återgett den ståndpunkt man har i dagsläget. Det visar hur resan går till.

Ingen begär ordet. Jag konstaterar att det finns en majoritet bakom regeringens ståndpunkt i detta aktuella ärende.

Då går vi vidare.

Anf.  97  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Då går jag till punkten 10 som gäller rekonstruktion och likvidation av försäkringsföretag. Det här är en parallell till det direktivförslag om motsvarande frågor för kreditinstitut som behandlades vid samrådet med EU-nämnden inför Ekofinrådet den 8 maj. Det slöts en politisk överenskommelse om antagande av en gemensam ståndpunkt. Jag antar att finansministern och ni har diskuterat det här på ett sätt som är översättbart till vår diskussion. Men jag ska säga några ord i alla fall.

Förslaget innebär att det klargörs vilka myndigheter som är behöriga att fatta beslut och vilket lands lagstiftning som ska tillämpas vid rekonstruktions-, likvidations- och konkursförfarande när ett försäkringsbolag driver verksamhet i flera medlemsländer.

Förfarandet får inledas i bara en medlemsstat, nämligen i den där försäkringsföretaget har blivit auktoriserat, dvs. hemlandet. Hemlandets lag ska i princip tillämpas, även om det finns vissa undantag. Genom detta undviker man att flera förfaranden pågår samtidigt i olika medlemsstater. Förfarandet föreslås inkludera all egendom som tillhör gäldenären, dvs. även egendom i annan medlemsstat än hemlandet. Direktivförslaget innebär att medlemsstaterna ömsesidigt erkänner varandras lagstiftning. Det enda inslag av harmonisering som förslaget innehåller gäller förmånsrätten vid konkurs. Vi har för avsikt att ställa oss bakom den gemensamma ståndpunkten på torsdag.

Anf.  98  ORDFÖRANDEN:

Ingen har begärt ordet. Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta gamla ärende som jag såg har sitt ursprung från 1987.

Då går vi vidare.

Anf.  99  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Det kanske ger Sveriges riksdag intrycket att den arbetar effektivt!

Anf.  100  ORDFÖRANDEN:

Precis!

Anf.  101  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Dagordningspunkten 12 gäller kliniska prövningar.

När ett nytt läkemedel godkänns har det genomgått noggrann prövning först på djur och sedan på människor. Förslaget om gemensamma regler inom EU avseende kliniska prövningar av humanläkemedel står i överensstämmelse med Helsingforsdeklarationen och Europarådets konvention avseende läkemedelsprövning och riktlinjer för god klinisk sed, vilka är de vedertagna grundprinciperna för hur kliniska prövningar ska utföras.

Regeringen välkomnar förslaget till direktiv, som innebär att hanteringen av dokumentation och administrativa rutiner vid kliniska prövningar rationaliseras. Det är också positivt att kraven på iakttagande av god tillverkningssed införs. Förslaget innebär också att patientskydd och vetenskaplig standard säkerställs på samma nivå i samtliga medlemsstater.

Regeringen kan för sin del acceptera det föreliggande textförslaget. Vissa reservationer kvarstår efter Coreper i förra veckan. Men förhoppningen är att de ska kunna lyftas bort vid Coreper i dag och att en gemensam ståndpunkt ska kunna nås på torsdag vid inremarknadsrådsmötet.

Anf.  102  ORDFÖRANDEN:

Ingen har begärt ordet. Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Vi går vidare.

Anf.  103  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Då går jag till dagordningspunkten 14 som gäller särskilda bestämmelser för fordon som används för personbefordran med mer än åtta säten utöver förarsätet, det som i dagligt tal går under benämningen buss.

Anf.  104  ORDFÖRANDEN:

Då hänger vi med!

Anf.  105  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Det s.k. bussdirektivet är viktigt för Sverige av framför allt två skäl.

Det första gäller handikappanpassning. Det är den som har varit en av de stora stötestenarna vid utformningen av direktivet. I nu liggande förslag har kraven på tillgänglighet för handikappade lagts på en nivå som motsvarar nuvarande svenska handikappföreskrifter i bussar, de som vi har haft i kraft sedan 15 år tillbaka, sedan 1985. Förslaget innebär att alla bussar som är avsedda för tätortstrafik måste uppfylla direktivets krav på tillgänglighet. För andra bussar kan medlemsländerna själva välja den tillgänglighetsnivå som anses lämplig.

Det andra skälet till att vi ser positivt på direktivet är att det gemensamma typgodkännandet medför att tillverkarna kan minska sina produktionskostnader och kostnader för registrering. Vidare underlättas handeln med tätortsbussar på den inre marknaden, som dels ger tillverkarna bättre möjligheter att konkurrera på lika villkor i övriga medlemsländer, dels ökar konkurrensen på den svenska marknaden.

Slutligen kan jag nämna att vi har precis fått besked om att direktivet kommer att tas upp som en A-punkt på inremarknadsrådet. Det innebär att oddsen är att det nu har nåtts enighet och att detta inte blir kontroversiellt och att vi kan nå framsteg på området som gäller bussar – eller vad det nu heter.

Anf.  106  LARS TOBISSON (m):

Trots detta vill jag få ytterligare information.

Det framgår av föredragningspromemorian att ärendet väckte anstöt i Europaparlamentet när det behandlades där i en tidigare omgång. Vad man framför allt invände mot var just sättet att rubricera ärendet, nämligen att man använder en hel mening för det som kan uttryckas med fyra bokstäver.

Anf.  107  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Tre bokstäver på engelska!

Anf.  108  LARS TOBISSON (m):

Ja, på engelska.

Europaparlamentet anser sig ha gjort ett jättelyft och reducerat vad som ursprungligen var 96 sidor i direktivet till fyra sidor. Då undrar jag lite grann vad som har hänt sedan dess. Det står i föredragningspromemorian att ”förslaget har minskats något i omfattning och i högre grad anpassats till berörda ECE-reglementen men i huvudsak bibehållit den ursprungliga strukturen”.

Jag skulle tro att det här är ett litet dilemma. Om detta hade reglerats på nationell nivå hade det knappast kommit upp till lagstiftning i det svenska parlamentet, utan detaljbestämmelserna hade kommit i någon förordning av något slag, kanske inte ens från regeringen utan från en underställd myndighet. Det finns nu inga sådana gemensamma myndigheter på EU-nivå, och därmed ska ärendet behandlas i detalj i ett direktiv.

Frågan är väl nu hur man bedömer det hela. Jag förstår att vi från svensk sida är nöjda med det substantiella innehållet. Men hur kommer detta att uppfattas i Europaparlamentet när det kommer dit, om det är så att det endast i ringa grad har förändrats i omfång och detaljeringsgrad?

Anf.  109  MATS ODELL (kd):

Jag tror inte att vi ska bekymra oss så mycket om man är detaljerad i bestämmelser om vad en buss ska ha för teknisk standard. Det här har varit föremål för stora utredningar, inte minst efter den tragiska Mobödalsolyckan i Norge i slutet av 80-talet där ett stort antal människor omkom på grund av tekniska brister i sekundära bromssystem. Det är bra att det finns något detaljerat, men samtidigt ska vi inte beklaga oss om vi kan minska omfånget på det hela.

Anf.  110  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Dessa frågor var så svåra så att jag måste vända mig till Anders Lindberg, som kommer att ge en fyllig redogörelse.

Anf.  111  Departementssekreterare ANDERS LINDBERG:

Det är riktigt att det här är detaljerat, och det väckte den starka kritiken. Problemet är att motorfordonslagstiftningen ser ut så i dag, och det är den väg man har enats om. Det finns tendenser till att vilja förändra lagstiftningen i riktning mot den nya metoden. Sverige har verkat för att bl.a. i SLIM-sammanhang överföra motorfordonslagstiftningen.

Men det finns nu ett fungerande system, bl.a. för personbilar. Det fungerar ganska bra trots att det är så detaljerat. Det ställer höga krav på både tillverkare och lagstiftare att vara vaksamma att följa den tekniska utvecklingen. Det har fungerat på bilsidan. Förhoppningsvis kommer det att fungera även på bussidan. Så småningom kommer man nog att införa samma lagstiftningsmetod som på t.ex. maskinområdet.

Anf.  112  ORDFÖRANDEN:

Vare sig detta ska bli en A-punkt eller icke konstaterar jag att det finns en majoritet bakom regeringens ståndpunkt i ärendet.

Då går vi vidare.

Anf.  113  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Det känns mycket tryggt. Jag tackar för detta stöd.

Nästa gäller dagordningspunkten 18 som handlar om ett förslag till rådets direktiv om honung. Det är en kort och kärnfull benämning på denna produkt!

Direktivet är ett av de s.k. vertikala livsmedelsdirektiv som man avser att förenkla. Man försöker nu förenkla i enlighet med rådets rekommendation från 1992 om att vissa överdrivet detaljerade lagtexter bör ses över.

Förenklingen gäller sju direktiv. Detta är det sista kvarstående direktivet. Nämnden har tidigare informerats om arbetet när det gäller vissa av de andra, t.ex. kakao och sylt.

Förhoppningsvis kommer man att nå en politisk överenskommelse vid inremarknadsrådet nu på torsdag. En fråga kvarstår att lösa. Den gäller om bagerihonung ska få säljas direkt till konsumenter eller bara till industriella kunder. Frågan kommer att behandlas av Coreper i dag. Kompromissförslaget föreslår att bagerihonung för direktkonsumtion ska märkas med texten ”endast avsedd för matlagning”.

Vi vill stödja kompromissförslaget.

Anf.  114  MATS ODELL (kd):

Det är svårt att uttala ett oreserverat stöd. Jag funderar på vad det är för skillnad på bagerihonung och annan honung. Det verkar lite djärvt att kasta sig ut i sådana excesser!

Anf.  115  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Jag tog mig friheten att vara lite kort, för jag tänkte att det ingick i det skriftliga materialet.

Det handlar alltså om honung som har värmebehandlats för längre hållbarhet. Det ger också sämre kvalitet om man t.ex. vill ha honungen på smörgås. Men om honungen är tänkt att användas i ett sammanhang när det likafullt ska värmebehandlas, t.ex. passera ugnen på väg till matbordet, om den t.ex. ska användas för griljering eller på spisen i en sås, gör det inte så mycket om den har blivit värmebehandlad redan på fabriken, och då går det att ta vara på fördelarna med hållbarhet osv. Men för att undvika att konsumenterna av misstag får värmebehandlad honung till smörgåsen, som då blir mindre smakfull och annorlunda i konsistensen, kan man märka på etiketten vilket ändamål honungen är avsedd för.

I Sverige saluförs ingen honung som är uppvärmd på fabrik. Därför är vi okunniga om detta, och vi förstår inte riktigt vad saken handlar om. Det finns länder som är mycket noga med att det ska vara tydlig skillnad så att konsumenten inte av misstag får med sig fel vara hem från butiken. Vi har inga problem med det. Vi tycker att det är okej.

Anf.  116  ORDFÖRANDEN:

Jag noterar med tillfredsställelse att handelsministern är mycket välinformerad. Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Då går vi vidare.

Anf.  117  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Därmed har jag gått igenom de punkter jag har förberett för att föredra här. Om det är några frågor står jag till förfogande, annars är jag klar för min del.

Anf.  118  ORDFÖRANDEN:

Ordet är fritt. Vi konstaterar att vitboken om livsmedelssäkerhet som vi har behandlat noga i nämnden dyker upp i alla möjliga rådskonstellationer. Vi har där överlämnat ett yttrande från miljö- och jordbruksutskottet till regeringen.

Ordet är fritt. Ingen vill anmäla sig. Jag får då konstatera att vårt samråd är slut för i dag. Vi tackar handelsministern och hans medarbetare.

På återseende så småningom.

Anf.  119  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Tack! Tack!

Innehållsförteckning

1 §  Allmänna frågor Utrikesminister Anna Lindh Rapport från informellt ministermöte (Gymnich) den 5–7 maj 2000 Information och samråd inför ministerrådsmöte den 22 och 23 maj 2000 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  2  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 1

Anf.  3  LARS TOBISSON (m) 2

Anf.  4  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) 2

Anf.  5  GÖRAN LENNMARKER (m) 3

Anf.  6  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 3

Anf.  7  LARS TOBISSON (m) 3

Anf.  8  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 3

Anf.  9  ORDFÖRANDEN 4

Anf.  10  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 4

Anf.  11  ORDFÖRANDEN 4

Anf.  12  LARS TOBISSON (m) 4

Anf.  13  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 5

Anf.  14  ORDFÖRANDEN 5

Anf.  15  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 5

Anf.  16  ORDFÖRANDEN 6

Anf.  17  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 6

Anf.  18  GÖRAN LENNMARKER (m) 6

Anf.  19  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 6

Anf.  20  ORDFÖRANDEN 6

Anf.  21  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 6

Anf.  22  ORDFÖRANDEN 8

Anf.  23  GÖRAN LENNMARKER (m) 8

Anf.  24  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) 9

Anf.  25  YVONNE RUWAIDA (mp) 9

Anf.  26  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 10

Anf.  27  ORDFÖRANDEN 11

Anf.  28  GÖRAN LENNMARKER (m) 11

Anf.  29  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 12

Anf.  30  INGVAR SVENSSON (kd) 12

Anf.  31  ORDFÖRANDEN 12

Anf.  32  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 12

Anf.  33  INGVAR SVENSSON (kd) 13

Anf.  34  LARS TOBISSON (m) 13

Anf.  35  GÖRAN MAGNUSSON (s) 14

Anf.  36  LARS OHLY (v) 14

Anf.  37  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 15

Anf.  38  ORDFÖRANDEN 16

Anf.  39  LARS TOBISSON (m) 16

Anf.  40  GÖRAN MAGNUSSON (s) 16

Anf.  41  LARS OHLY (v) 17

Anf.  42  GÖRAN MAGNUSSON (s) 17

Anf.  43  INGVAR SVENSSON (kd) 17

Anf.  44  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 17

Anf.  45  LARS OHLY (v) 17

Anf.  46  GÖRAN LENNMARKER (m) 17

Anf.  47  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 18

Anf.  48  ORDFÖRANDEN 18

Anf.  49  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 18

Anf.  50  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) 19

Anf.  51  GÖRAN LENNMARKER (m) 19

Anf.  52  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 20

Anf.  53  GÖRAN LENNMARKER (m) 20

Anf.  54  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 20

Anf.  55  ORDFÖRANDEN 20

Anf.  56  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 20

Anf.  57  YVONNE RUWAIDA (mp) 21

Anf.  58  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 21

Anf.  59  GÖRAN LENNMARKER (m) 21

Anf.  60  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 22

Anf.  61  ORDFÖRANDEN 22

Anf.  62  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 22

Anf.  63  ORDFÖRANDEN 22

Anf.  64  LARS TOBISSON (m) 22

Anf.  65  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) 23

Anf.  66  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 23

Anf.  67  ORDFÖRANDEN 23

2 §  Allmänna frågor (forts.) Inre marknaden Statsrådet Leif Pagrotsky Rapport från ministerrådsmöte den 16 mars 2000 Information och samråd inför ministerrådsmöte den 25 maj 2000 24

Anf.  68  ORDFÖRANDEN 24

Anf.  69  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 24

Anf.  70  ORDFÖRANDEN 24

Anf.  71  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 24

Anf.  72  LARS TOBISSON (m) 24

Anf.  73  ORDFÖRANDEN 25

Anf.  74  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 25

Anf.  75  Ambassadrådet OLOF HULDTGREN 25

Anf.  76  YVONNE RUWAIDA (mp) 26

Anf.  77  Ambassadrådet OLOF HULDTGREN 26

Anf.  78  GÖRAN MAGNUSSON (s) 26

Anf.  79  GÖRAN LENNMARKER (m) 26

Anf.  80  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 27

Anf.  81  ORDFÖRANDEN 27

Anf.  82  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 27

Anf.  83  ORDFÖRANDEN 28

Anf.  84  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 28

Anf.  85  ORDFÖRANDEN 28

Anf.  86  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 28

Anf.  87  ORDFÖRANDEN 30

Anf.  88  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 30

Anf.  89  MATS ODELL (kd) 30

Anf.  90  ORDFÖRANDEN 31

Anf.  91  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 31

Anf.  92  ORDFÖRANDEN 31

Anf.  93  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 31

Anf.  94  ORDFÖRANDEN 32

Anf.  95  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 32

Anf.  96  ORDFÖRANDEN 32

Anf.  97  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 33

Anf.  98  ORDFÖRANDEN 33

Anf.  99  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 33

Anf.  100  ORDFÖRANDEN 33

Anf.  101  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 33

Anf.  102  ORDFÖRANDEN 34

Anf.  103  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 34

Anf.  104  ORDFÖRANDEN 34

Anf.  105  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 34

Anf.  106  LARS TOBISSON (m) 34

Anf.  107  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 35

Anf.  108  LARS TOBISSON (m) 35

Anf.  109  MATS ODELL (kd) 35

Anf.  110  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 35

Anf.  111  Departementssekreterare ANDERS LINDBERG 35

Anf.  112  ORDFÖRANDEN 36

Anf.  113  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 36

Anf.  114  MATS ODELL (kd) 36

Anf.  115  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 36

Anf.  116  ORDFÖRANDEN 37

Anf.  117  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 37

Anf.  118  ORDFÖRANDEN 37

Anf.  119  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 37