Fredagen den 18 maj 2001

EU-nämndens uppteckningar 2000/01:31

1 §  Inre marknad och turism

Statsrådet Leif Pagrotsky

Rapport från ministerrådsmöte den 12 mars 2001

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 30 och 31 maj 2001

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Då har vi kommit in på punkten 1 på vår föredragningslista i dag. Det gäller inre marknad och turism. Jag hälsar statsrådet Leif Pagrotsky med medarbetare välkomna hit.

Jag vill påpeka för nämndens ledamöter att vi har en diger dagordning i dag. Vi har också en votering att vänta, och det är alltid störande när vi får bryta överläggningarna. Nu fick jag höra till min fasa, höll jag på att säga, att voteringen beräknas komma vid ettiden, eftersom talarlistan tydligen var något krympt. Därför är det viktigt att vi är koncisa i dag så att vi inte tvingas avbryta vårt sammanträde på grund av voteringar.

Med det lämnar jag över ordet till statsrådet Leif Pagrotsky som börjar med en återrapport från rådsmötet den 12 mars. Varsågod.

Anf.  2  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Tack för det. Låt mig inleda med att addera till denna fasa genom att säga att det möte jag nu ska informera om kommer att bli det digraste jag har varit på i EU-sammanhang någonsin. Vi har fler dagordningspunkter och fler beslutspunkter än vid något annat EU-möte som jag har bevistat. Det avspeglas också i den mängd frågor som jag känner mig tvungen att besvära er med i dag.

Innan jag kommer till detta har jag ytterligare en grej, nämligen att enligt er önskan redogöra för förra mötet i inremarknads-, konsument- och turistrådet som ägde rum den 12 mars.

Det inleddes med en öppen debatt om Europeiska rådet i Stockholm vad gällde våra frågor, vår input till Stockholmstoppmötet. Vårt ordförandeskaps arbete med förberedelserna inför toppmötet välkomnades av de andra länderna. Det var vi glada för. Man antog slutsatserna rörande Cardiffprocessen om ekonomiska reformer, som vi talade om förra gången.

Men mötet kom att domineras av en helt annan fråga, nämligen frågan om gemenskapspatent. Det kanske ni läste om i tidningarna. En lång diskussion avhölls som hade anknytning till bara en enda av delarna i kommissionens förslag, nämligen frågan om den europeiska gemenskapen ska ansluta sig till den europeiska patentkonventionen.

Den fråga som diskuterades var om gemenskapen skulle be EPO, som organisationen heter, att börja vidta förberedelser för att göra det möjligt med en sådan anslutning. Trots att förslaget som till slut låg på bordet var så formulerat att det var uppenbart att EG inte band upp sig för framtiden – det var en beredskapsprocedur vi ville inleda – kunde vi inte uppnå enighet om det utan frågan föll.

Under den diskussion som vi hade – vi höll på i sex timmar, och det slår EU-nämnden med hästlängder – blev det klarlagt att flera medlemsstater har stora problem med att acceptera att beslut fattas i delfrågor innan man har en närmare överblick över helheten. Vi har skickat en utförlig rapport till er som jag hänvisar till i stället för att nu gå in mer i detalj på detta.

Dagordningen till mötet den 30 och den 31 maj …

Anf.  3  ORDFÖRANDEN:

Får jag avbryta dig, i fall det är någon som har en fråga på just den muntliga återrapporten.

Anf.  4  LARS TOBISSON (m):

Inför Stockholmsmötet var det en hel del tal om åtgärder på den inre marknaden, bl.a. på de finansiella marknaderna. Ett av de få resultat som kom ut av detta var en uppgörelse som träffades för att förverkliga Lamfalussyrapporten. Det var t.o.m. så att man förde upp det till toppmötet, trots att det inte behövdes, bara för att man skulle ha något att rapportera därifrån.

Nu ser jag att det är en oklarhet om det verkligen går igenom, eftersom parlamentet bromsar och vill förbehålla sig möjligheten att efterpröva beslut som skulle fattas i den förenklade tågordningen. Jag undrar om statsrådet kan informera något om det. Detta kanske mer är finansministerns område, men det handlar onekligen om inremarknadsfrågor.

Anf.  5  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Arbetet inom EU är så fördelat att det är Ekofinrådet, ekonomi- och finansministrarnas råd, som handlägger den delen av den inre marknaden, liksom det också handlägger skattedelen av den inre marknaden. Jag har tyvärr inte den kontakten att jag kan lämna den informationen.

Anf.  6  ORDFÖRANDEN:

Då lämnar vi återrapporten för dagen och går in på nästkommande rådsmöte.

Anf.  7  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Först vill jag nämna att jag kommer att vara ordförande för mötet och statssekreteraren Sven-Eric Söder kommer att vara nationell delegat då dagordningspunkterna 8–25 behandlas. Britta Lejon kommer att vara ordförande för dagordningspunkterna 1–7.

Jag tänkte informera nämnden om dagordningspunkterna 8, 9, 10, 16, 19, 20, 21, 23 och 25. I den mån ni saknar punkten 24 i denna uppräkning beror det på att den har blivit struken nu på morgonen, så vi slipper den.

Jag börjar med punkten 8 som gäller livsmedelslagstiftningen och inrättandet av en livsmedelsmyndighet. Det är som alla vet en mycket viktig fråga och ett mycket viktigt förslag. Nu är ambitionen att vi ska komma fram till en gemensam inriktning.

Anledningen till att det är just en gemensam inriktning är att vi måste invänta Europaparlamentets yttrande som kommer först i mitten av juni. Innan dess får vi inte fatta något beslut.

Innan jag redogör för den svenska ståndpunkten vill jag bara säga att ordförandeskapet har lagt ned mycket arbete på den här frågan. Medlemsstaterna har varit mycket tillmötesgående trots ett högt mötestempo. Europaparlamentet gör sitt yttersta för att på mycket kort tid lämna sitt yttrande till rådet.

Vi stöder från svensk sida förslaget att det inrättas en europeisk livsmedelsmyndighet, som ni vet. Den ska ägna sig åt riskvärdering och bistå kommissionen, ministerrådet och parlamentet med vetenskapliga underlag för beslutsfattandet. Den ska kunna verka på ett oberoende sätt och kan därför inte få några lagstiftande befogenheter.

Det är också viktigt att myndighetens arbete blir öppet och att medborgarna kan få insyn i det arbete som bedrivs. Om det finns olika uppfattningar hos de vetenskapliga experterna som genomfört en riskvärdering är det viktigt att den oenigheten lyfts fram och inte hemlighålls.

Myndigheten ska också ägna sig åt datainsamling och bedriva en aktiv omvärldsbevakning. Det låter självklart, men det har faktiskt varit kontroversiellt. På så sätt bidrar den till att risken för framtida kriser på livsmedelsområdet begränsas.

Vi anser också från svensk sida att myndigheten ska ha ett brett mandat. Huvuduppgiften blir frågor som direkt eller indirekt är relaterade till livsmedelssäkerheten.

Kommissionen har föreslagit att myndigheten i sin helhet ska ta över ett antal av de nuvarande vetenskapliga kommittéerna. Det innebär att ett litet antal frågor som inte är livsmedelsrelaterade ska hanteras av myndigheten, mindre än 5 %.

Det är inte motiverat att ha ett separat system inom kommissionen för de frågorna. Det vore inte kostnadseffektivt. Dessutom kan vi i dag inte veta vad som kan påverka livsmedelssäkerheten i framtiden. Ett tydligt exempel på dessa frågors oförutsägbarhet är galna ko-sjukan.

När det gäller övriga delar är Sverige också positivt. Vi stöder, har vi kommit fram till, ordförandeskapets kompromissförslag.

Anf.  8  GUNILLA WAHLÉN (v):

Jag har en fråga på den här punkten. Jag tycker att det är bra med en myndighet som ägnar sig åt vetenskaplig forskning och riskvärdering – och att det i huvudsak är det den ska syssla med – och omvärldsorientering.

Hur är det med GMO i livsmedelsprodukter? Jag var på Gentekniknämnden häromdagen, som jag ingår i. Där var det en diskussion om att svensk riskforskning inom GMO-området har börjat halka efter. Det är väldigt olika i olika länder hur mycket man forskar på risker. Kommer GMO att ingå i myndighetens arbetsuppgifter?

Anf.  9  Departementssekreterare CAJSA ELFVERSON:

Eftersom myndigheten ska ha hand om alla frågor som är direkt och indirekt relaterade till livsmedelssäkerheten kommer den automatiskt att ha hand om även GMO som man äter. Det ingår i det lite bredare mandatet.

Det är föreslaget att myndigheten ska ha hand om den vetenskapliga värderingen av GMO innan de sätts ut i naturen, eftersom man vill ha helhetsbilden. Det ingår.

Anf.  10  ORDFÖRANDEN:

Då tror jag att vi kan fatta beslut. Vi har hört regeringens ståndpunkt. Jag konstaterar att det finns en majoritet för den ståndpunkten. Vi går vidare.

Anf.  11  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Det gäller dagordningspunkt 9, ett direktivförslag om kosttillskott. Vi är ännu inte riktigt säkra på att den frågan kommer upp. Det kommer att avgöras på Coreper den 23 maj. Men det är viktigt att vi klarar av den nu i alla fall.

Ett förslag om regler för kosttillskott lades fram i maj år 2000. Med kosttillskott menar vi livsmedel som är koncentrerade källor av näringsämnen eller andra ämnen och som säljs i form av kapslar, tabletter och liknande. Ni förstår självklart att det handlar om vitaminpiller, järntabletter och sådant.

På rådsmötet nu hoppas vi att man kommer fram till en politisk överenskommelse. Vi anser att regler för kosttillskott behövs på gemenskaps-nivå. Regeringen har därför en positiv inställning till direktivet i stort. En gemensam lagstiftning är viktig både för konsumenternas hälsa och för att underlätta handeln på den inre marknaden.

Konsumentaspekten handlar i sak om att för låga halter av t.ex. ett mineral innebär att det som säljs är ren bluff. Är det för höga halter kan det vara hälsofarligt. Det behövs regler för vad som är adekvat. Särskilt ur konsumentsäkerhetssynpunkt finns det goda skäl att reglera användningen av substanserna som ingår i kosttillskotten. En sådan lagstiftning saknas i dag i flera länder.

Anf.  12  MATS ODELL (kd):

Det har från den svenska hälsokostbranschen hörts en del varningssignaler om att det skulle bli ett allvarligt hinder för deras verksamhet. Har deras farhågor kunnat avfärdas på sakliga grunder?

I homeopatiska preparat brukar halterna ligga på mikroskopiska nivåer. Omfattas också de av detta?

Anf.  13  GUNILLA WAHLÉN (v):

Detta kallas för kosttillskott. Men varför ingår inte kosttillskott som finns t.ex. i mjöl i form av b-vitamin eller jod i salt, dvs. kosttillskott i livsmedel som inte är tabletter och kapslar?

Anf.  14  PER WESTERBERG (m):

Herr ordförande! Det som jag tycker framför allt finns anledning att reglera är det som kan vara hälsovådligt vid för stora doser eller liknande. Om det däremot inte har någon effekt i sig finns det enligt min mening inget särskilt skäl att gå in i en lagstiftningsdel.

Sedan skulle jag vilja ställa en fråga liknande den Gunilla Wahlén ställde. Finns det någon bäring på vitaminiserade produkter och liknande, som vi har haft uppe tidigare i början på 90-talet? Finns det begränsningar i att få vitaminisera olika saker som mjöl, chokladpulver, m.m. Jag höll på att glömma citronvodka!

Anf.  15  Departementssekreterare ANN THUVANDER:

Jag skulle vilja börja med frågan om de homeopatiska preparaten. Det är inte så att preparaten blir förbjudna, men man får inte marknadsföra dem som vitaminer om inte halterna är tillräckligt höga och man får inte marknadsföra dem som mineraler om de inte innehåller tillräckligt mycket mineraler. Det är egentligen märkningen av preparaten och hur de saluförs som påverkas. De kommer alltså inte att klassificeras som kosttillskott i och med att de har så låga halter.

När det gäller livsmedel som man berikar med olika vitaminer, t.ex. jod i koksalt, finns det en särskild lagstiftning om det. Då talar vi om berikning och inte om kosttillskott. I Sverige har vi regler om berikning sedan tidigare som är ganska restriktiva. Inom EU håller man på och förbereder ett regelverk för berikning, men det är ännu inte klart.

Det var en sista fråga om att man bara ska ägna sig åt att reglera när det blir så höga doser att det kan bli hälsovådligt. Anledningen att man går in för att reglera även preparat som har för låga doser är att konsumenten ska få någonting för pengarna. Man ska inte kunna sälja bluffpreparat som inte innehåller vad de utger sig för att innehålla.

Anf.  16  GUNILLA WAHLÉN (v):

Jag har en liten kort fråga som jag glömde. Det gäller hållbarhetsdatum. När järntabletter saluförs som läkemedel finns det som på alla läkemedel ett hållbarhetsdatum. Finns det hållbarhetsdatum även inom den här regleringen? Vissa preparat får minskad effekt om de är för gamla.

Anf.  17  Departementssekreterare ANN THUVANDER:

Kosttillskott är livsmedel. De går under de allmänna märkningsbestämmelserna om bäst-före-datum. De bör även ha den märkningen. Men de kommer inte att omfattas av detta direktiv.

Anf.  18  ORDFÖRANDEN:

Tack. Då har vi fått svar på frågorna. Vi är mogna för att fatta beslut. Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Anf.  19  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Jag går då till dagordningspunkt 10 om gemenskapspatent. Under diskussionen förra gången blev det, som jag sade för en stund sedan, tydligt att flera medlemsstater har stora problem att acceptera beslut i delfrågor innan man har en överblick över helheten.

Därför har vi under våren lagt upp arbetet så att alla de stora frågorna har diskuterats i rådsarbetsgrupp och i Coreper. Tidigare hade vi tänkt att beta av dem bit för bit, men nu har vi bytt orientering på vårt arbete.

Vi kommer att följa upp detta med en diskussion på rådsmötet. Målsättningen är att försöka närma oss en överenskommelse om den grundläggande strukturen för gemenskapspatentet som sedan kan ligga till grund för det fortsatta arbetet under det belgiska ordförandeskapet.

Det är alltså inte realistiskt att räkna med att vi nu ska gå i mål med detta. Vår målsättning har hela tiden varit att föra frågan framåt så att det kan gå i mål före jul under det belgiska ordförandeskapet. Vi tror att vi bäst gör det genom att nu få en bred och övergripande diskussion, även om det inte är riktigt realistiskt att tro att det ska bli färdigt på alla punkter. Det handlar alltså om ett paket vars huvudingredienser vi kan få enighet om.

Paketet kommer att innehålla de fem viktiga frågor där oenigheter nu finns. Det första gäller relationen till den europeiska patentorganisationen. Det andra gäller vilka uppgifter de nationella patentverken ska ha i det nya systemet. Det tredje gäller fördelningen av avgifterna. Det fjärde gäller språk och översättning. Det femte gäller de grundläggande dragen i den nya specialdomstolen, det vi kallar patentbesvärsrätten.

Vid rådsmötet kommer vi att ha en bred och gemensam diskussion om alla frågor på en gång. Därför hoppas vi att medlemsstaterna nu ska tycka att tiden är mogen att be den europeiska patentorganisationen att förbereda de ändringar som behövs i den europeiska patentkonventionen för att bereda plats för gemenskapspatentet. Jag stannar där så länge.

Anf.  20  PER WESTERBERG (m):

Herr ordförande! Jag vill bara göra en klar markering att vi är starkt intresserade av att komma fram i sak. Vi ser gemenskapspatenten som viktiga och även att de blir kostnadseffektiva och inte drar i väg i kostnader. Det gäller i synnerhet för små och medelstora företag och entreprenörer. De har fördel av patenten, men kostnadsaspekten kan vara starkt förhindrande.

Jag vill också betona att det inte får bli någon form av lokal nationalism om sysselsättningstillfällen där det blir en sysselsättningssnurra snarare än ett sätt att utveckla näringslivet och kunskapsindustrin.

Anf.  21  MATS ODELL (kd):

Jag kan börja med att instämma med Per Westerberg om frågans vikt för de svenska företagarna.

En av de frågor som finns utestående är språkfrågan. Den har tydligen varit särskilt svår att lösa. Jag skulle vilja höra hur det svenska ordförandeskapet tänker positionera sig i den frågan.

Anf.  22  LARS TOBISSON (m):

Herr ordförande! Det är återigen väldigt viktigt för att få den inre marknaden att fungera. Ska Europa kunna leva upp till anspråk på att vara den mest konkurrenskraftiga och dynamiska regionen i världen kan man inte ha det på det vis som vi har det när det gäller både gemenskaps-patent och gemenskapsmönster.

Ett gemensamt problem för dessa frågor är det som Mats Odell berörde, nämligen språkfrågan. Man kan fundera över ambitionen hos vissa länder att addera sina språk. För oss som hör till ett språkområde som inte kommer att bli representerat med vårt eget språk blir det till nackdel ju fler språk man lägger på varandra.

Jag såg exemplet på mönstersidan att man skulle kunna lägga in en mönsteransökan på italienska. Ska vi från svensk sida gå in med en ogiltighetsansökan ska den avfattas på italienska och inte på något annat språk.

Jag tycker att det är angeläget att Sverige verkligen säger ifrån på det här området så att man inte hamnar i en sits där man har en brokig uppsättning med språk där svenskan inte är representerad. Det skapar problem för de mindre länderna.

Lägg då gärna till att kandidatländerna som kommer in med alla sina språkförutsättningar kommer att ha det extra besvärligt om t.ex. spanska, italienska eller t.o.m. som det har sagts portugisiska kommer att dyka upp här.

Anf.  23  GUNILLA WAHLÉN (v):

Jag är också inne på språkfrågan. Hur kan det komma sig att man diskuterar olika antal språk när det gäller patent och mönster? Mönster är också någon form av patent. Det visar att frågan inte på något sätt är utredd och klar. Jag tycker inte att man ska fatta beslut om det.

Det är precis som föregående talare sade. Vilka problem kommer ansökarländerna att få? Kommer det att bli dyrare för dem som har ett minoritetsspråk när det gäller att hantera frågorna och söka både patent och mönsterskydd?

Anf.  24  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

De flesta frågorna här gäller språkfrågan, som är den känsligaste frågan och den som väcker mest känslor i diskussionerna.

Låt mig också säga att jag uppfattar Per Westerbergs inlägg som ett starkt stöd för den linje vi driver. Vi uppfattar det som att vi i Sverige står samlade bakom bedömningen att det är ett starkt svenskt intresse att frågan går framåt.

I dag har den europeiska patentorganisationen tre handläggningsspråk, engelska, franska och tyska. I stort sett samtliga medlemsstater utgår från att den språkregimen bör förbli oförändrad. Men somliga har pekat på möjligheten att låta nationella patentverk utföra visst arbete så att sökanden i det skede där de nationella patentverken är inblandade ska kunna använda sitt eget språk.

Enligt dagens system har alla konventionsstater – de som är med i europeiska patentkonventionen, dvs. det är alltså bredare än bara EU – rätt att kräva översättning av patentskriften för att ett europeiskt patent ska bli giltigt i landet i fråga. Ett sådant krav har de flesta ställt, vilket leder till mycket stora kostnader.

Ungefär 40 % av kostnaderna för ett genomsnittligt patent som gäller i sju eller åtta länder består av översättningskostnader. Det handlar här om ungefär 12 000 euro, dvs. 100 000 kr. Kommissionen föreslår nu att gemenskapspatentet inte ska översättas utan bara finnas på ett av de tre handläggningsspråken som den som söker själv väljer.

De s.k. patentkraven, som är en mindre del av patentskriften, kommer att finnas på alla tre handläggningsspråken. Kommissionen har föreslagit som en rättssäkerhetsregel att möjligheterna att få skadestånd ska vara begränsade i de fall där det inte finns en översättning till patentintrångsbrottslingens språk. Om man begår ett patentintrång och befinner sig i ett språkområde som det inte är översatt till ska det vara ett lindrigare straff. Det är kommissionens förslag.

Uppfattningen om vilka regler för översättningar som bör gälla går starkt isär. Det som nu verkar ligga närmast till som kompromiss är ett förslag som den finska delegationen har lagt fram. Enligt det ska dels de s.k. patentkraven, dels en lite längre sammanfattning av patentskriften översättas till samtliga officiella EU-språk.

Man har kvar att patentskriften har de få språken. Men i gengäld ska man producera en sammanfattning som är kort och begriplig och som ska översättas till alla EU-språken. Kostnaden enligt det finska förslaget blir naturligtvis väsentligt större än enligt kommissionens förslag.

Vi kan tänka oss att acceptera det finska förslaget som en kompromiss, i varje fall om det verkar vara en lösning som går igenom och som de allra flesta kan acceptera. Men detta är mycket svårt.

Jag kommer om en stund tillbaka till frågan om mönsterskydd. Där är det inte bara EU-språken. Där är det nu ett krav från ett land att införa ytterligare regionala språk förutom de nationella språken i ultimativa termer: antingen är det med, eller så fäller vi förslaget. Det finns också en kraft att expandera det totala antalet språk i förhållande till vad vi har i EU i övrigt.

Det var också en fråga om att det inte var tillräckligt utrett. Gunilla Wahlén menade att det inte är moget för beslut. Jag skulle vilja säga så här. Det är inte i första hand fråga om att utreda och analysera. Vi är i ett kompromissläge. Jag tror inte att det kommer att hända särskilt mycket i språkfrågan mellan i dag och sista förhandlingsnatten. Det är armbrytning, poker eller hur man vill uttrycka det. Det är inte analys och utredande mer, utan det är i språkfrågan en politisk process som vi är inne i.

Som alla vet är den bred. Det man gör här är mer sammanhängande än vad man gör på många andra områden vad gäller de andra elementen i själva patentfrågan. Det är en mycket viktig principiell diskussion för många länder.

Anf.  25  GUNILLA WAHLÉN (v):

Alla politiker håller inte på med armbrytning. Min synpunkt var mer: Om det är så svårt och besvärligt politiskt, varför då så bråttom? Då måste man kompromissa med det som Per Westerberg eller Mats Odell sade, att det måste komma till stånd för svenska företagare, och frågan om språken.

Jag kan förstå att det finns grupper som känner sig utanför. Vi kan t.ex. ta samiska. Det gäller då kanske mer mönsterskyddet. Det är deras språk. Jag tycker att den finska kompromissmodellen i så fall är bättre än det förslag som fanns tidigare.

Anf.  26  ORDFÖRANDEN:

Vill statsrådet kommentera detta?

Anf.  27  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Jag tycker att det är viktigt att vi kommer fram snabbt. Delvis kan jag åberopa formella skäl. Våra överordnade har vid toppmötet i Lissabon beordrat oss att ta fram det här till utgången av detta år, och de bekräftade detta vid toppmötet i Stockholm. Men det bakomliggande skälet tycker jag också är viktigt för Sverige. Det är tre till fem gånger dyrare med patent i Europa än i USA. Vi är i allt högre grad på väg in i en kunskapsbaserad ekonomi där detta betyder mycket för vår förmåga att konkurrera globalt. Varje dag som går tappar vi i avstånd till USA. Det är inget europeiskt intresse att detta fortsätter en dag längre än nödvändigt. De enda som jublar över detta är våra amerikanska konkurrenter. Det är skälet till att vi driver på hårt i den här frågan. Vi tycker att det finns starka skäl.

Skulle jag göra bedömningen att frågan skulle tjäna på att mogna, att det skulle öka möjligheterna att komma framåt, då hade det ju varit en självklar slutsats att ligga lågt med detta för att öka sannolikheten att gå i mål snabbare. Men jag tvivlar på att språkfrågan vinner på det, utan det blir oerhört smärtsamt den dag då avslut ska ske. Ju förr desto bättre tror jag, men jag är inte är övertygad om att det är just nu. Jag tror dock att det är viktigt att få det i mål före jul.

>>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<<.

Anf.  28  PER WESTERBERG (m):

Herr ordförande! Så att ingen oklarhet ska råda vill jag säga att vi vill ha ett snabbt avgörande. Vi vill att det ska bli billiga patent. Vi ser det som en stor och viktig konkurrensfördel om vi kan komma ned i kostnad. Det innebär naturligtvis att vi vill ha så få språk som möjligt för att göra det lättare och billigare för svenska företagare och entreprenörer.

Anf.  29  ORDFÖRANDEN:

Jag tror att vi är mogna för att fatta beslut. Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende. Då var det gemenskapsmönster, tror jag.

Anf.  30  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Jag sade nog fel när jag sade att jag skulle ta upp frågan om gemenskapsmönster. Vi har tagit bort den. Men jag fick ändå med det som jag ville ha sagt här på köpet. Det var nämligen förklaringen till varför den är borta. Om jag ändå ska säga något så är det att den här frågan kommer upp på dagordningen men att vi vet att den inte går i mål. >>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<< har berättat det som jag just berättade för er. >>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<<Jag bryr mig inte om att säga mer om detta nu.

Nu tänkte jag gå till dagordningspunkten 16, Strategi för integrering av miljöskydd och hållbar utveckling på den inre marknaden. Vi har i vårt råd fått i uppdrag från toppmötet i Helsingfors att fortsätta arbetet med att integrera miljöskyddet och den hållbara utvecklingen på den inre marknaden. Vi har fått i uppdrag att ta fram en strategi för det här arbetet till toppmötet i Göteborg. Vi hade frågan uppe vid det förra rådsmötet, då vi från ordförandeskapets sida lämnade en rapport om hur arbetet framskrider. Nu är tanken att strategin ska antas av rådet.

Strategin innehåller mål för miljöarbetet på den inre marknaden, och det är inte fråga om några lagstiftningsåtgärder. Strategin består av de viktigaste instrumenten, som offentlig upphandling och miljömärkning på den inre marknaden. Till dessa har åtgärder och indikatorer kopplats i så stor utsträckning som det har varit möjligt. Därmed är strategin konkret, operativ och enkel att följa upp.

Strategin kommer tillsammans med åtta andra sektorsstrategier, det är totalt nio stycken sektorsstrategier, att utgöra underlag för en mer övergripande hållbarhetsstrategi som ska diskuteras i Göteborg. Europeiska rådet kommer där att besluta om det fortsatta arbetet med uppföljningar och möjligen om nya sektorer som ska införlivas i arbetet. Det kommer EU-nämnden att bli informerad om på annat sätt senare.

Anf.  31  MATS ODELL (kd):

Det framgår av rådspromemorian att medlemsstaterna överlag har varit positiva, men det finns också stora variationer när det gäller hur långt man är beredd att gå i de här skrivningarna. Ser man från ordförandeskapets sida ändå en möjlighet att det här nu verkligen blir av, att det går att baxa det fram till ett beslut?

Anf.  32  GUNILLA WAHLÉN (v):

Min fråga gäller den del som det inte står något särskilt om. Det gäller lokal upphandling. Ska möjligheten att göra en lokal upphandling gå före som miljöskäl så att man kan ta in det i värderingen?

Anf.  33  Kanslirådet GÖRAN GRÉN:

Det här är, precis som statsrådet sade, ett mycket väl avvägt dokument. Det har även avspeglats i diskussionerna i rådsarbetsgruppen liksom i de kvarvarande diskussionerna i Coreper. I Coreper i går enades man mer eller mindre om samtliga texter. De frågetecken som fanns utestående kunde man lösa upp. Det här är nu de facto enligt alla medlemsstaters uppfattning ett väl balanserat dokument som tillgodoser de två skilda sidorna och understryker vikten av att det finns en klar kombinationsfaktor mellan miljön å ena sidan och den inre marknaden å den andra.

När det gäller den andra frågan, den om lokal upphandling, gör ju den strategi som har skickats ut i utkastformat till er en direkt hänvisning till det pågående arbetet i rådsarbetsgruppen för offentlig upphandling. Vad vi kan göra nu i en strategi är att se till att ta fasta på det regelverk som finns, inte exakt vad som komma ska. Strategin ska ju vara ett levande dokument som ska utvärderas med jämna mellanrum. Den lokala upphandlingen är sålunda inte omhändertagen i detta, utan hänvisningen sker primärt till upphandlingsreglerna som sådana och hur dessa kan användas som instrument för att främja integrering, hållbar utveckling och miljöskydd på den inre marknaden.

Anf.  34  ORDFÖRANDEN:

Då tror jag att vi är mogna för beslut även här, och jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Anf.  35  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Då tänkte jag går till dagordningspunkten 19. Kommissionen har föreslagit ändringar i de s.k. redovisningsdirektiven för att anpassa dem till den numera utbredda användningen av finansiella instrument, sådana som t.ex. optioner och terminer. Syftet med det här arbetet är att tydligare synliggöra de risker som är förknippade med användningen av de finansiella instrumenten för de olika intressenterna i företagen.

Direktivförslaget har efter vårens arbete i rådsarbetsgruppen också kommit att omfatta banksektorn. Förslaget innebär också att de europeiska redovisningsreglerna jämkas samman med det internationella regelverk som finns på området, det som heter International Accounting Standards. EU:s tidigare omoderna regler har inte varit förenliga med det internationella regelverket. Medlemsstaterna har efter idogt arbete från ordförandeskapet nu ställt sig bakom det här förslaget, och det har också godtagits av Europaparlamentet vid en omröstning häromdagen. Vi tror att direktivet kan bli antaget den 30–31 maj.

Vi är naturligtvis positivt inställda till det här förslaget, som ligger väl i linje med den svenska utvecklingen inom redovisningsområdet. Låt mig gärna understryka att det har varit ett utomordentligt svårt arbete. Det låter idylliskt när vi nu säger att det blivit enighet och att parlamentet är med, men det har varit många misslyckanden under tidigare ordförandeskap. Det är en stor framgång att det här nu äntligen ser ut att gå i mål. Det har varit en bedrift av dem som har jobbat hårt med detta under våren.

Anf.  36  ORDFÖRANDEN:

Ordet är fritt. Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende. Vi går vidare.

Anf.  37  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Sedan går jag till punkten 20, som gäller ett direktivförslag om livförsäkring. Det är i huvudsak en sammanslagning av livförsäkringsdirektiven, en s.k. kodifiering. Förslaget är dock inte någon ren kodifiering eftersom det också innehåller några mindre materiella ändringar av de här direktiven.

Syftet med ändringarna är att rätta till gamla misstag eller att ta bort text som inte längre är relevant. En sådan här omarbetning och kodifiering gör att regelverket blir överskådligt och mer begripligt. Det är naturligtvis någonting som vi från svensk sida inte är mot utan för. Vi har en del tekniska ändringar som medlemsstaterna har enats om i det som inte bara är en kodifiering, och vi hoppas kunna träffa en politisk överenskommelse om det här vid rådsmötet.

Anf.  38  ORDFÖRANDEN:

Ordet är fritt. Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Anf.  39  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Nu gäller det dagordningspunkten 21. Det ska bara upp som en lägesrapport, men vi skulle redan nu vilja inhämta riksdagens godkännande för att ha en beredskap för att kunna anta det lite senare. Det gäller direktivförslaget om ändrade solvensmarginalkrav för liv- och skadeförsäkringsbolag. Det handlar alltså om regler om buffertkapital för oförutsedda händelser.

De här åtgärderna kommer tillsammans att väsentligt stärka skyddet för försäkringstagarna. Sverige stöder de här förslagen och ordförandeskapets ansträngningar att få till stånd ett snabbt antagande av direktiven efter endast en behandling i Europaparlamentet och i rådet. Inte bara Sverige utan också alla andra medlemsstater stöder ordförandeskapets arbete här, så det ser bra ut. Vi hoppas att rådet enhälligt kommer att ställa sig bakom de här förslagen. Efter Europaparlamentets omröstning den 14–17 juni någon gång kan förslagen antas av rådet som en A-punkt. Förhoppningsvis blir det i slutet av juni, alltså innan halvårsskiftet.

Anf.  40  MATS ODELL (kd):

Det här är naturligtvis en viktig fråga om vi nu har en fri marknad inom hela unionen för att teckna livförsäkringar. Min fråga gäller närmast om det här kommer att innebära att t.ex. svenska livförsäkringsföretag får lov att ändra någonting i sina regler. Vilka är det som kommer att få ändra på någonting? Har det här varit ute på remiss? Är man överens om detta? Det borde ha varit så.

Anf.  41  Kanslirådet GÖRAN GRÉN:

Den frågan rör en av de grundläggande bitarna i samtliga de nya förslag som kommer upp på gemenskapsnivå, nämligen att man måste ta ställning till deras effekter på gällande svensk rätt. Om man tittar på de här direktiven så finns de intagna i försäkringsrörelselagen i nuläget. Inriktningen ligger, som det brukar uttryckas, väl i linje med de ändringar som vi genomförde ganska nyligen. Jag tror att det var 1999. Motsvarande syfte med direktivet kommer även till uttryck genom den här stabilitetsprincipen för försäkringsrörelser.

Det framgår också av denna PM att det här utgör den lagliga grunden för Finansinspektionens tillsyn. Det är alltså ingenting som ska påverka svensk försäkringslagstiftning i högre grad, men därmed inte sagt att det inte kommer att bli följdändringar. Det kan det alltid bli fråga om när man håller på med någon typ av direktivarbete, alltså förhandlingar. I förhandlingarna kan det komma upp någonting som man måste tillgodose genom en kompromiss. Alla typer av följdändringar i svensk lagstiftning till följd av gemenskapsrätt går inte att antecipera i utgångsläget. De yttre ramarna och vad de ger vid handen går däremot att bedöma. Oftast blir det bara små marginella ändringar.

Anf.  42  ORDFÖRANDEN:

Det här är ju en ny fråga för oss i nämnden, men vi är på välvilligt humör i dag så jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Anf.  43  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Nu kommer vi till frågan om kortkedjiga klorparaffiner. Kommissionen föreslår att klorparaffiner med s.k. kort kedja förbjuds för användning vid metallbearbetning och läderbehandling. Vad gäller andra användningsområden, t.ex. som mjukgörare i lim eller som flamskyddsmedel, ska åtgärder vidtas för att minska riskerna – eller rättare sagt åtgärder ska övervägas – inom tre år efter det att direktivet har antagits. Vi är positiva till det här förslaget från kommissionen, men vi anser att det inte är tillräckligt utan att övriga användningsområden också snarast borde förbjudas. En i det närmaste total avveckling av de här ämnena har skett i Sverige på frivillig väg i enlighet med ett beslut inom Pariskonventionen från 1995.

De här ämnena är cancerframkallande. De är stabila och svårnedbrytbara och ackumuleras i t.ex. fiskar och musslor. I dag finns det ingen majoritet i rådet för ett omedelbart förbud för alla fyra användningsområden, men en utvidgning av förbudet bör kunna ske i samband med den översyn som vi nu beslutar om ska komma till stånd redan inom två år.

Anf.  44  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Anf.  45  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Då går vi till dagordningspunkt nr 25. Det är om jag har räknat rätt dagens sista övning. Det gäller ett förslag om att tester på djur av kosmetiska produkter och hygienprodukter ska förbjudas inom hela EU. Frågan är mycket komplicerad, inte minst delfrågan i förslaget om marknadsföringsförbud för kosmetiska produkter som testats på djur.

Bakgrunden är att det redan finns ett förbud mot marknadsföring av kosmetiska produkter som testats på djur. Det här förbudet ska träda i kraft den 1 juli 2002. Det är tveksamt om ett marknadsföringsförbud är förenligt med WTO:s regler, och därför har kommissionen presenterat ett förslag om att ersätta marknadsföringsförbudet med ett förbud mot tester på djur inom EU. Europaparlamentet anser att det är avgörande att förslaget innehåller ett marknadsföringsförbud. För att det nya direktivet ska kunna antas krävs att rådet och parlamentet kan komma överens.

I det skede av processen där vi befinner oss nu har en kvalificerad majoritet av medlemsstaterna inte kunnat acceptera ett marknadsföringsförbud, inte ens på sikt. Det beror på oro över att ett marknadsföringsförbud skulle kunna ifrågasättas ur WTO-synpunkt. Det förefaller finnas en kvalificerad majoritet för det av ordförandeskapet senast framlagda kompromissförslaget, som inte innehåller något marknadsföringsförbud. Men det råder olika meningar bland medlemsstaterna om tidpunkten för när ett förbud mot tester på djur ska kunna träda i kraft.

Från svensk sida kan vi ställa oss bakom kompromissförslaget från ordförandeskapet eftersom vi anser att det är viktigt att komma vidare i den här processen. Vi hoppas att medlemsstaterna ska kunna komma överens och att vi ska nå fram till en politisk överenskommelse på mötet den 31 maj. Även om kompromissförslaget inte innehåller ett marknadsföringsförbud måste frågan behandlas på något sätt i ett senare skede. Nu är det oklart om det kommer att kunna ske under vårt ordförandeskap eller om det kommer att tas över av belgarna, som kommer efter oss.

Anf.  46  PER WESTERBERG (m):

Herr ordförande! Jag vill bara markera att vi självfallet är mot plågsamma djurförsök. Självfallet är vi mot onödigt lidande för djur. Det är viktigt ur djurrättssynvinkel. Men det är också viktigt att de produkter som finns har optimal säkerhet. Att bara ha ett ensidigt förbud inom EU leder lätt till att vi snarast tappar kontrollen över det hela. Vi kan inte ha kontroll över formerna för försöken och etiken runt dem om de hamnar utanför unionens gränser. Vi tror därför inte att det är ett bra sätt att lösa frågan ens ur en djuretisk synvinkel att lägga fram de här är förbuden.

Anf.  47  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Herr ordförande! Jag har samma inriktning. Min fråga är: Ser strukturen inom näringslivet i dag ut så att man kan bedöma att försöken med enkelhet i stället läggs utanför EU för dem som behöver göra försöken?

Anf.  48  GUNILLA WAHLÉN (v):

Jag undrar över en sak. Har jag förstått det här rätt, alltså att det kommer att bli ett förbud för djurförsök inom EU från år 2004? Har man diskuterat frågan om importförbud av kosmetiska produkter som är prövade på djur?

Anf.  49  KIA ANDREASSON (mp):

I motsats till herrarna som yttrade sig tidigare stöder jag att regeringen går framåt i den här frågan med totalförbud. Jag tycker att det är väldigt viktigt. Sedan har det också kommit fram metoder för att testa på ett annat sätt. Det har varit framgångar på det fältet. Det behöver i regel inte göras några tester på djur som man gjorde förr. Det ska absolut förbjudas. Den andra frågan som också är viktig är följaktligen ett problem som kan lösas sedan, men att gå före här och kunna göra detta är ju väldigt angeläget.

Anf.  50  Kanslirådet BIRGITTA WITTORP:

Om man i dag flyttar försök utanför EU eller kommer att göra det i framtiden vet vi inte riktigt. Det är i dag fyra länder som redan har ett testförbud inom EU. Man tror ju att försöken flyttas utanför de fyra länderna. Exakt vilken omfattning det har har jag inte lyckats få svar på. Det är naturligtvis ännu svårare att bedöma hur det kan bli i framtiden, men risken finns. Det är därför man från bl.a. parlamentets sida säger att man också vill ha ett marknadsföringsförbud så att det inte ska gå att flytta testerna utanför EU.

När det gäller ikraftträdandet har man föreslagit att det ska vara 18 månader efter det att man har fattat beslut om den här ändringen i direktivet för färdiga kosmetiska produkter och 48 månader efter det att man har fattat beslutet för ingredienser eller kombinationer av ingredienser som ingår i kosmetiska produkter.

När det gäller förbud mot import från andra länder innebär ett marknadsföringsförbud just att ingen från någon del av världen får sälja produkter till EU-länderna som är testade på djur. Det är ett s.k. marknadsföringsförbud. Det förbudet finns redan i dag. Det har skjutits upp två gånger, och nu ska det alltså träda i kraft den 1 juli 2002. Kommissionen har alltså föreslagit att man ska besluta om ett testförbud i stället just för att man är osäker på om ett marknadsföringsförbud är kompatibelt med WTO-reglerna.

Det finns alltså två typer av förbud. Det finns ett testförbud som bara gäller EU:s medlemsstaters territorium. Det är det som förslagen innehåller, både förslaget från kommissionen och ordförandens kompromissförslag. Det finns också ett marknadsföringsförbud som redan existerar men som kommissionen har föreslagit ska upphävas. Det är också förslaget i ordförandens kompromissförslag än så länge eftersom man inte hittills har lyckats få något stöd från de andra medlemsstaterna för att behålla ett marknadsföringsförbud.

Anf.  51  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Herr ordförande! Eftersom mitt tidigare inlägg här uppfattades fullständigt felaktigt när jag kallades för en av herrarna på andra sidan bordet vill jag bara rätta till det. Det vi hellre vill se är alltså ett marknadsföringsförbud där man inte får testa någonstans. Det är vår uppfattning.

Anf.  52  HARALD NORDLUND (fp):

Min kommentar är att det är glädjande att se att vi med EU:s hjälp kan åstadkomma resultat på viktiga områden.

Anf.  53  ORDFÖRANDEN:

Det var intressant. Då konstaterar jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende. Du sade att du var klar med de ärenden som du hade plockat ut. Jag vill bara kolla ett par saker. Ärende 14, som du inte föredrog, har jag uppfattat som ett beslutsärende med rådsslutsatser. Det gäller även ärende 17. Jag tänkte höra om det är någon av ledamöterna som har någon fråga om det. Om inte konstaterar jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkter i dessa två ärenden.

Anf.  54  REYNOLDH FURUSTRAND (s):

Herr ordförande! Jag har en fråga som gäller dagordningspunkten 18, samordning av förfarande vid offentlig upphandling. Där tycker jag att det är viktigt att understryka att det är bra att man åstadkommer så mycket förenklingar som möjligt när det gäller det här stora området. Men som jag har förstått det finns det en oro från såväl Europafacken som de svenska fackliga organisationerna för att man när man nu gör de här förenklingarna och gör redaktionella förändringar ska snäva in så att de sociala hänsynen inte kommer att bli lika viktiga. Det handlar bl.a. om rätt till kollektivavtal, att titta på sysselsättningsaspekter och det här med miljöhänsyn. Jag tycker att det är viktigt att vi från svensk sida understryker att de sociala hänsynen ska finnas med.

Anf.  55  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Vi har ännu inte fått kommissionens tolkningsmeddelande där det framgår precis hur det förslag som växer fram ur den här, tyvärr försenade, processen kommer att bli. När det kommer, kommer vi att hålla de här aspekterna under noggrann uppsikt. Jag räknar med att vi får tillfälle att diskutera det här flera gånger. Det är bra att vi blir påminda om det, och vi ska hålla det under bevakning.

Anf.  56  ORDFÖRANDEN:

Då lämnar jag ordet fritt med anledning av övriga frågor här på dagordningen. Om ingen begär ordet ber jag att få tacka statsrådet Leif Pagrotsky och hans medarbetare för deras medverkan i dag. Du har klarat det här med fyra minuter till godo. Dessa fyra minuter kommer du att få utnyttja vid något senare tillfälle.

2 §  Jordbruk

Jordbruksminister Margareta Winberg

Rapport från ministerrådsmöte den 24 och 25 april 2001

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 22 och 23 maj 2001

Anf.  57  ORDFÖRANDEN:

Då ser jag att jordbruksministern kommer in här, och då går vi raskt vidare till nästa punkt på dagordningen. Jag hälsar jordbruksministern och hennes medarbetare välkomna hit. Vi börjar som vanligt med en snabb återrapport från det tidigare rådsmötet. Varsågod!

Anf.  58  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

BSE-frågan stod som vanligt på dagordningen vid förra rådet. Kommissionär Byrne redovisade läget om de pågående testerna. Vid det tillfället hade 1,4 miljoner djur testats och 350 fall konstaterats. Den absoluta huvuddelen av konstaterade fall är sådana djur som visat symtom på sjukdomen.

Sedan handlade det om kött- och benmjöl. Ett antal medlemsstater ansåg att ett permanent förbud mot kött- och benmjöl är befogat av försiktighetsskäl. De länderna ansåg också att konsumentopinionen är sådan att ett fortsatt förbud krävs. Här antog vi rådsslutsatser som bl.a. innebär att kommissionen uppmanas att lägga fram ett förslag om en förlängning av det tillfälliga förbudet, alltså inget permanent förbud.

Mul- och klövsjukan var också på dagordningen. Också här antog vi slutsatser. De går ut på att den nuvarande strategin för bekämpning av mul- och klövsjukan ligger fast tills sjukdomen är fullständigt under kontroll. Under hösten ska en konferens arrangeras av bl.a. Belgien för att utbyta erfarenheter om hanteringen av den nuvarande krisen för att dra lärdomar och för att förhindra framtida utbrott. Då ska också diskuteras den vaccinationspolitik som vi för närvarande tillämpar.

Därefter följde en lägesrapport om arbetet med förslaget till förordning om animaliska biprodukter. Ambitionen är att en politisk överenskommelse ska kunna nås i juni innan det svenska ordförandeskapet tar slut. Även för arbetet med förslaget till en förordning om livsmedels-myndigheten och livsmedelslagen lämnades en lägesrapport. Ambitionen är även när det gäller detta förslag att en politisk överenskommelse ska kunna nås i juni.

De förberedda rådsslutsatserna om integrering av miljöhänsynen i jordbrukspolitiken antogs. Bl.a. innebär det att kommissionen inbjuds att till år 2002–2003 utvärdera strategin för att integrera miljöhänsyn i jordbrukspolitiken. Slutsatserna är jordbruksrådets bidrag till Europeiska rådets möte i Göteborg när det gäller Cardiffprocessen.

Nästa punkt var en lägesrapport om nötköttspaketet och arbetet med förslaget i särskilda jordbrukskommittén som det redogjordes för. Kommissionen rapporterade att priser och efterfrågan på nötkött återhämtat sig jämfört med bottenläget i början av året. Kommissionen meddelade även att det maximala taket för tillåten intervention på 350 000 ton närmar sig.

Vi fattade beslut om att tillåta ekologiska producenter att odla foderbaljväxter på uttagen areal. Där hade Sverige krävt att man skulle kunna ha gräsinblandning i denna. Kommissionen gjorde en deklaration om att man kommer att tillåta detta. Kommissionen ska dessutom undersöka vilka möjligheter som finns för att ytterligare stödja den ekologiska odlingen.

När det gäller bomull antogs ett kompromissförslag enhälligt av rådet. Budgetstabilisatorn behålls på 50 % för en produktionsvolym upp till 1,5 miljoner ton, och därefter höjs stabilisatorn.

Ett kompromissförslag presenterades vad gäller socker. Men där fanns ingen kvalificerad majoritet. Därför kommer sockerfrågan upp igen nästa vecka.

Fyra övriga frågor hanterades. Den första gällde destillation av vin, där Frankrike och Portugal hade inkommit med en begäran att få lämna nationellt stöd för destillation av vin på grund av det pressade marknadsläget. Frågan har därefter behandlats av särskilda jordbrukskommittén, och beslut kommer troligen att fattas i rådet nästa vecka.

Österrike har bett om att få ta upp frågan om att ställa in kontroller på gårdar med anledning av risken för spridning av mul- och klövsjukan, men den frågan hade redan lösts inom ramen för Förvaltningskommittén.

Kommissionen informerade om överenskommelsen mellan EU och USA när det gäller bananer. Kommissionens försök till antagande av slutsatser övergavs på grund av motstånd från >>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<<.

Slutligen presenterade Italien sin syn på den framtida jordbrukspolitiken. Politiken måste enligt Italien stödja en långsiktigt hållbar produktion och inte missgynna Medelhavsprodukter och därmed de länderna.

Anf.  59  HARALD NORDLUND (fp):

Jag skulle vilja redan nu fråga hur man har reagerat med anledning av Englands agerande när det gäller kadaverförbudet.

Anf.  60  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Det finns inga kadaver i något kött- och benmjöl från England. Vad jag tror Harald Nordlund syftar på är att Storbritannien enligt uppgifter som vi nu håller på att kontrollera fortfarande inte fullt ut har implementerat de regler som vi beslutade om den 4 december i fjol. Men det handlar alltså inte om kadaver utan om kött- och benmjöl generellt.

Anf.  61  HARALD NORDLUND (fp):

Men vi har kunnat läsa om att man från Storbritanniens sida bryter mot förbudet. Det är väl en korrekt information?

Anf.  62  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Det är viktigt att skilja på kadaver och kött- och benmjöl, för kadaver innebär att man blandar i självdöda djur. Det gör man inte ens i Storbritannien, och inte någon annanstans heller. Men det tillfälliga förbud som vi vid förra mötet har förlängt handlar om kött- och benmjöl i allmänhet. Vad vi har kunnat få fram är att det har förekommit en brevväxling mellan jordbruksministern i Storbritannien och kommissionen. Vad vi håller på och försöker att få reda på nu – det är inte så lätt som bekant att få ut papperen i EU – är att vi vill veta huruvida kommissionen på något sätt har godtagit de av Storbritannien angivna skälen för detta. Dels anger de att de inte hunnit med detta på grund av mul- och klövsjukans utbrott, dels att det har varit svårt att få igenom det i parlamentet. Storbritannien har till skillnad från Sverige den ordningen att när man fattar ett beslut i EU måste det igenom parlamentet för att det ska bli giltigt. I Sverige har vi en annan ordning. Det går genom våra verk att implementera ganska omgående. Det vi har kunnat få fram, det var under gårdagen som det blev uppenbart, är de här två skälen. Vad vi nu håller på och utreder är om kommissionen har godtagit detta. Det handlar om fjäderfämjöl, fiskmjöl och blodprodukter, också blodprodukter från idisslare, vilket jag finner mycket märkligt och anmärkningsvärt, som man enligt uppgift fortfarande skulle blanda i kött- och benmjöl. Det är någonting som vi har reagerat väldigt starkt på. Vi håller just nu på med en undersökning för att få fram det skriftliga material som troligen finns.

Det är kommissionen som har till uppgift att se till att länderna implementerar det här. Självklart måste ett ordförandeland reagera på de här uppgifterna, och det har vi också gjort och ägnat en stor del av gårdagen till att försöka bringa klarhet i detta.

Anf.  63  ORDFÖRANDEN:

Då kan vi gå in på dagordningen för nästkommande jordbruksråd.

Anf.  64  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Den första punkten är ett ordförandeskapsinitiativ. Ibland kan man ha öppna debatter i EU. Då beslutade jag att vi skulle ha en sådan öppen debatt vid det här mötet, som handlar om etiska aspekter på djurhållning. Vi har förberett detta genom ett dokument som vi har tagit fram och genom ett antal frågor som vi har ställt.

Med öppen debatt menas inte att det kommer in journalister i rummet, utan de kan höra på hela debatten. Det är egentligen ganska kända svenska ståndpunkter som den svenska delegaten kommer att framföra. Jag hoppas att det inte är någonting som stöter EU-nämnden.

Anf.  65  ORDFÖRANDEN:

Vi har också fått ett dokument i frågan.

Anf.  66  CARL G NILSSON (m):

Det råder väl ingen tvekan om att det är en stor skillnad på synen på etik, omsorg och hanterandet av djur mellan de nordeuropeiska och de sydeuropeiska länderna. Därför tycker jag att det är bra med det här initiativet, att det kommer en diskussion till stånd och att vi kan få lite balans och lite mera lika tänkande på den punkten.

Det som upprör folk och har upprört väldigt mycket är frågan om transporter. De bilder som visas i detta sammanhang är grymma och förskräckliga. Även om de kanske inte alltid är representativa är det trots allt så att det transporteras mycket djur. Det jag vill komma fram till är frågan om transport av levande djur från EU över till tredje land som är avsedda för köttproduktionen, dvs. slaktdjur som exporteras levande. Detta har vi haft uppe många gånger. Jag tycker att det väldigt angeläget att äntligen ta itu med frågan om att exportstöd icke ska utgå för levande djur som exporteras till tredje land.

Anf.  67  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Jag har naturligtvis läst noten från ordförandeskapet om etiska aspekter på djurhållning. Jag måste säga att jag tycker att det är en väldigt bra skrivning, ett bra material att dela ut till de andra medlemsländerna för att börja tankegångarna kring de här frågorna, aspekterna tas upp ifrån flera olika tankesätt. Det tycker jag är jättebra.

Min fråga är hur jordbruksministern ser på detta. Jag vill också återknyta till transporterna, som varit det mest kontroversiella. Handlar det så att säga om att skapa bekvämare transporter för djuren under de närmaste åren? Diskuterar man och funderar man över huvud taget på att ta sig an det här stora problemet att vi har slakterierna i söder och produktionen i norr? Det är det stora problemet. Finns det tankar om att det systemet också behöver ifrågasättas på sikt, eller är det enbart förkortade transporttider och pauser som diskuteras?

Anf.  68  BIRGITTA CARLSSON (c):

Jag delar helt uppfattningen om transporterna. Det är oerhört viktigt att vi driver den frågan med kraft.

Sedan tycker jag att det är viktigt att man med kraft driver frågan om skärpt djurskydd i EU enligt den svenska modellen. Människan har en särställning i naturen, och därför har vi ett stort ansvar för att djur behandlas väl och kan leva efter sina naturliga betingelser.

Så tillkommer även konsumentaspekten. Det är viktigt att konsumenterna kan garanteras att djur har behandlats på ett riktigt sätt.

Anf.  69  GUNILLA WAHLÉN (v):

Jag tycker också att djurtransporterna bör begränsas väldigt mycket. Beträffande diskussionen om vad som är djurplågeri och vad som är att behandla djuren väl finns det olika synpunkter på vad som är djurens väl. Kommer det här dokumentet att på något sätt utmynna i en överenskommelse om vad som är djurens väl? Djurplågeri är alla överens om, oavsett vilket land man kommer ifrån. Men bedömningen av vad som är plågeri är olika i olika kulturer och hos olika människor beroende på vilken syn man har på etiken kring djur och djurhållning. Man kan lägga in nytta, nöje, man kan lägga in pengar och olika saker när det gäller djurens väl. Olika personer inom olika branscher har olika synpunkter på vad som är djurplågeri och vad som är djurens väl.

Vad kommer det här att utmynna i? Kommer det att utmynna i en flerårig diskussion om etiska värderingar och synen på djuren, eller kommer det att utmynna i konkreta förslag där man är överens om att det här är djurens väl? Då kommer vi samtidigt in på vad som är djurplågeri.

Anf.  70  HARALD NORDLUND (fp):

Vi välkomnar diskussionen och initiativen. Vi har under en lång tid drivit på för att få begränsningar och vill stryka under att det är väldigt viktigt att man får gränser i tid för dessa transporter, få tiderna för transporterna så korta som möjligt, att man verkligen sätter sådana gränser.

Anf.  71  WILLY SÖDERDAHL (v):

En etisk diskussion behövs om transporterna. Jag har en enkel fråga: Tas någonting i diskussionen upp om manipulerandet typ Belgian blue? Det är ju också djurplågeri.

Anf.  72  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Problemet i hela den här diskussionen är att djur är varor, och varor ska röra sig fritt på den inre marknaden. Det är grunden för det hela. Då är frågan: Kan man betrakta djur som något annat än varor? Det skulle man möjligen önska att man kunde. Men det är själva grundfrågan.

En annan grundfråga där är att vi transporterar ut djur ur EU till andra länder för slakt i andra länder. Där finns det bidrag. Ett problem är att vissa länder har byggt väldigt mycket av sin uppgång och sin ekonomi på detta. Det finns ett kolossalt motstånd mot det som har varit Sveriges ståndpunkt sedan vi gick in i EU, nämligen att avskaffa exportstöden för djur till tredje land. Jag tycker att det är bra om det finns en samsyn i den här frågan i EU-nämnden. Det tror jag inte har funnits förut, och därför tycker jag att det är väldigt bra om vi kan vara eniga på den punkten. Det stärker Sverige när vi framför det i Bryssel.

Transportfrågan kommer att komma upp. Vi har diskuterat den många gånger. Jag för fram det i det dokument som ni har fått och som ligger till grund för det här. Jag hoppas att alla ministrar har läst det. Det har inte tagits emot helt positivt av alla, och det tyder på att de i alla fall har läst det. Det är ett dokument som vi har tagit fram tillsammans på departementet. Min inställning är att det är någonting som Sverige och jag står bakom.

Holger Gustafsson tog upp slakterierna i söder och djuren i norr. Det är alldeles riktigt att EU med hjälp av pengar har byggt upp slakterier i t.ex. södra Italien. Men de kan inte försörja dessa slakterier med djur, och därför kommer djur från norra delarna av EU. Då får man ta upp en diskussion om vad dessa människor som blir arbetslösa i slakterierna ska göra i stället. Det är också en fråga för EU, eftersom EU har försatt landet i den situationen.

Men allt det här har vi en ständig diskussion om, och då kommer jag in på Gunilla Wahléns fråga vad detta mynnar ut i. Ja, det mynnar ut i ordförandeskapsslutsatser av den diskussionen, men en öppen debatt blir inte en beslutspunkt i vanlig mening. Vad det här handlar om är att se: Finns det några punkter där vi kan närma oss varandra för att kommissionen sedan i sina förslag ska kunna skärpa till förslagen ytterligare? Det är inte så att vi tar ett initiativ och fattar beslut, initiativen kommer från kommissionen. Kommissionen har t.ex. hand om avel. Då kommer vi in på Belgian blue, >>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<< I Belgien är Belgian blue något som man är oerhört stolt över. De tycker att det är det finaste kött man kan äta, bland de finaste djur man kan ha. Det visar också hur olika vi ser på detta.

Generellt kan man säga att Sveriges ambition är att vi, eftersom vi har en så sträng djurskyddslagstiftning där t.ex. Belgian blue och aveln ingår även om vi inte får tillämpa den när vi är med i EU, försöker förändra synen hos de andra i den riktningen. Den här debatten är ett led i att försöka övertyga de andra länderna, tillsammans med det folkliga stöd som vi känner finns också i de länderna, om att vi måste skärpa oss betydligt.

När det gäller transportfrågorna vet jag att både min danska och min tyska kollega kommer att rikta in sig särskilt på transporterna. Det tycker jag också är väldigt bra. Vi väntar på ett förslag från kommissionen, och jag är rädd för att det förslaget mera handlar om hur fordonen ska vara utrustade. Det är inte oviktigt i och för sig, men vi vill också ha med tiden. Jag tror inte att man undvika djurtransporter, det vore naivt att tro att man helt skulle kunna ta bort dem. Men det är viktigt att få ned tiderna. Nu har vi åttatimmarsgränsen med möjlighet till förlängning som är helt orimlig. Bara man tar ut djuren kan man köra en ny åttatimmars- period igen, osv. Att ta ut djur i dessa tider är också en fara i sig med de sjukdomar som vi nu har haft.

En debatt för att försöka förändra opinionen hos medlemsländerna är vad det handlar om.

Anf.  73  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för det. Det här är en öppen debatt, som du själv sade. Men vi kan också konstatera att det finns ett starkt stöd för de uppfattningar som förs fram i detta dokument. Då går vi vidare till ett antal lägesrapporter.

Anf.  74  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Då kommer vi till en lägesrapport som handlar om BSE. Vi har haft inspektioner under våren i samtliga medlemsländer. Det är resultatet av de inspektionerna som nu kommer att redovisas, och konsekvenserna av resultaten, dvs. vilken typ av tester och annat vi ska utföra efter den 1 juli. Då kan man se av sammanställningen av vad som har gjorts i de olika länderna att det har testats ett antal djur. Antalet friska djur i slakterier som har testats är 1,3 miljoner. Det handlar om de masstester som förekommer. Där har man hittat 63 positiva fall. Däremot i riskgrupperna, alltså riskdjuren, har man testat 120 000 djur. Där har man hittat 68 fall. De här siffrorna visar att det är ungefär 12 gånger större chans eller risk, vilket ord man nu använder, att hitta BSE i riskdjur än i normalslakten. Det är också en sådan konsekvens som kommissionen drar.

I Sverige har vi testat 9 200 djur. Vi testar djur enbart i riskgrupper. Vi fick ju ett undantag tillsammans med Finland och Österrike. Vi har inte hittat något bekräftat positivt fall.

Vi kommer nu att få höra hur man ska gå vidare. Den svenska utgångspunkten är att vi inte i Sverige ska behöva masstesta heller i fortsättningen. Jag tror att kommissionen kommer att inrikta sig väldigt mycket på riskdjuren, eftersom man ser att det är där som det är så mycket större chans att hitta sjuka djur.

Det kommer att bli en debatt om åldern för testerna. Vi har haft principen att vi testar djur över 30 månader, men det finns länder som vill sänka åldersgränsen från 30 till 24 månader. Sverige är emot det därför att det är oerhört sällsynt att man hittar djur i den åldersgruppen, 24–30 månader. Men det är en rapport, och så småningom kommer den att mynna ut i ett beslut från kommissionen. Det är kommissionen som själv fattar dessa beslut.

Anf.  75  BIRGITTA CARLSSON (c):

Jag har en fråga: Hur ser beredskapen ut om det skulle vara så illa att vi blev ålagda att göra fler tester? Jag hoppas att vi inte ska hamna där, men har vi en beredskap om det skulle det vara så?

Anf.  76  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Det kan bli så att vi kommer att behöva testa ett antal djur i normalslakt, dock inte masstesta djur. Det har vi ingenting emot, och det har vi också beredskap för. Vi vill visa att inom normalslakten finns inte BSE. Det vore bra om vi kunde bevisa det. En sak som diskuteras är att t.ex. ta ett slumpmässigt urval ur normalslakten. Det håller vi på att bygga upp en beredskap för.

Anf.  77  ORDFÖRANDEN:

Då kan vi lämna den rapporten och gå vidare till nästa.

Anf.  78  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Nästa punkt handlar om mul- och klövsjukan. Där kan jag säga att i går var det en glädjens dag i Storbritannien för då hade man inget utbrott. Det var första dagen sedan det började i februari. Det går alltså kraftigt ned i hela EU. I Nederländerna har inga nya fall konstaterats sedan den 22 april. I Nederländerna är det 208 000 djur som har avlivats och ytterligare 213 000 djur ska avlivas. I Storbritannien är det totalt 2,7 miljoner djur som har avlivats. Detta sammantaget gör att man anser sig ha kontroll över situationen nu i EU. Läget i Frankrike och Irland är helt stabilt. Det verkar som den i och för sig rätt så hårda metoden, som heter outstamping, har varit lyckosam. Vi kommer att ha en diskussion om detta i höst, om både vaccinationspolitiken, som jag sade när jag rapporterade från förra mötet, och om transportsystem och intensitet i jordbruk och dess påverkan på smittspridning.

Anf.  79  ORDFÖRANDEN:

Tack, jordbruksministern. Därmed kan vi lämna även den rapporten och gå vidare.

Anf.  80  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Nästa fråga handlar om en lägesrapport om gemensamma hygienregler. Det har varit uppe här tidigare. Vi kommer inte att fatta något beslut.

Anf.  81  WILLY SÖDERDAHL (v):

Jag har en fråga kring vad som står som svensk ståndpunkt. Det står i sista meningen att det är producentens ansvar att vidta de åtgärder som garanterar säkra livsmedel genom hela kedjan. Producenten är väl bonden, och frågan är om han kan garantera detta ända fram till disken. Det är väl inte så det är menat?

Kommer även slakt av ren och älg att ingå i bestämmelser som hygien?

Anf.  82  HARALD NORDLUND (fp):

Jag skulle vilja fråga ministern om livsmedelsmyndigheten. Vi kan se på diskussionen som gäller Storbritannien som exempel på hur bra det hade varit om vi redan hade haft en livsmedelsmyndighet på EU-nivå med verklig makt att vidta åtgärder. Ministern kommenterade den frågan inledningsvis i dag. Hur nära är ett beslut om en livsmedelsmyndighet med makt? Hur driver vi på i den frågan?

Anf.  83  ORDFÖRANDEN:

Jag vill upplysa Harald Nordlund och även informera Margareta Winberg om att vi hade uppe den frågan i början av EU-nämndens sammanträde med statsrådet Leif Pagrotsky. Vi hade en genomgående diskussion just om livsmedelshygien och livsmedelsmyndigheten.

Anf.  84  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Det är naturligtvis inte tänkt så att det är bonden som ensam ska ha ansvaret för det. Där får vi skriva om texten så att det blir begripligt. Den andra frågan om ren och älg finns med i det här. Ja, det gör det och det kommer att betyda att det kan bli skärpta hygienkrav också där vid slakt och hantering av dessa djur.

När det gäller livsmedelsmyndigheten har jag förstått att ni har fått en genomgång. Tanken är som jag sade tidigare att det ska kunna tas i juni. Där pågår ett väldigt intensivt arbete i någonting som heter Ordförandeskapets vänner, en grupp som Sverige leder och där vi tycker att vi kommer fram på ett bra sätt.

Anf.  85  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Jag ska upplysa Harald Nordlund om att vi tog ställning i den frågan på förra avsnittet, och där fick regeringen stöd för sin ståndpunkt i livsmedelshygieniska frågor.

Anf.  86  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Då kommer vi fram till frågan om socker. Det är en fråga som vi diskuterat länge. Vi hoppas att vi ska kunna fatta ett beslut, vi vet inte om det går. Vi har försökt flera gånger. Den svenska ståndpunkten är att det borde ha blivit en förlängning på två år i enlighet med kommissionens förslag. Förra rådsmötet lade jag fram en ordförandeskapskompromiss, där vi föreslog en förlängning till fyra år, men inte heller detta gick. Det fanns en blockerande minoritet mot det. Som ordförandeland kommer vi att fortsätta att arbeta. Vi kommer att ha ”bilateraler” hela tisdag morgon för att se om det går att få en kvalificerad majoritet för någon typ av förslag. Vi bör fatta ett beslut före den 1 juli, för då går regimen ut.

Anf.  87  WILLY SÖDERDAHL (v):

Vi har haft frågan om socker uppe med Leif Pagrotsky också. Då gällde det MUL-länderna och exporten. Jag undrar om detta som vi nu har fått ytterligare försvårar för de fattiga länderna. Det är definitivt inte bra om det gör det. Den andra överenskommelsen var hård nog.

Anf.  88  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

MUL-initiativet har inte varit populärt hos jordbruksministrarna. Det kan jag säga. Om vi nu ska göra en kompromiss ska vi försöka få in en översynsklausul för att det också ska kunna handla om socker när MUL-initiativet träder i kraft. I den kompromiss som jag förutser ligger det en översynsklausul. Men även detta är svårt att få igenom, eftersom vissa länder förstår vad det innebär den dagen det kommer.

Anf.  89  WILLY SÖDERDAHL (v):

Vi hade diskussionen om en översynsklausul, och den kan tydligen formuleras på olika sätt. Då bör den formuleras så att detta inte ytterligare försämras. Man kan använda detta med en översyn till att försämra igen. Den måste formuleras på ett sådant sätt att det bara kan bli bättre.

Anf.  90  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Det är precis min ambition och Sveriges ståndpunkt. Men det är just denna ambition som har stött på starkt motstånd från något land.

Anf.  91  LARS TOBISSON (m):

Herr ordförande! Jag funderar över det som jordbruksministern sade om att det gäller att vi försöker förhandla fram en kompromiss, eftersom regimen löper ut den 1 juli. Man kan ju fråga sig vad som händer då. Om vi inte har någon sockerregim längre, återgår vi då till det fria livet?

Jag tycker att det låter som om bördan av att pressa fram en uppgörelse ligger på dem som vill ha en fortsatt reglering. De som vill dra ned på stödet, såsom ju Sverige trots allt vill, borde sitta i en ganska god position när man närmar sig den här tidpunkten.

Anf.  92  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Det som händer är att kommissionens förslag förlängs ett år. >>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<<Det som händer är alltså att det blir en ettårig tillämpning av kommissionens förslag.

Jag tycker också att det ankommer på ett ordförandeland att försöka att hitta en kompromiss för ett beslut.

Anf.  93  ORDFÖRANDEN:

Då tror jag att vi är mogna att fatta ett beslut. Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Anf.  94  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Nästa punkt handlar om marknaden för nötkött. Det är en fråga som har diskuterats här. Här försöker vi också hitta en kompromiss. Det är mycket svårt, eftersom det finns väldigt många olika uppfattningar om det goda i kommissionens förslag. Den svenska ståndpunkten är också känd.

Anf.  95  BIRGITTA CARLSSON (c):

Vi tycker inte att det är ett bra förslag med de här begränsningarna. Sverige kan ju överhopas av billigt importkött. Det skulle innebära en kraftigt försämrad lönsamhet för våra livsmedelsproducenter och genom det en minskning av produktionen och försämrade möjligheter för våra svenska konsumenter som vill kunna köpa inhemsk eller närproducerad mat.

Anf.  96  CARL G NILSSON (m):

Herr ordförande! Det är visserligen sagt förut, men det skulle vara olyckligt om administrativa produktionsbegränsningar infördes. T.ex. skulle taket att inte betala ersättningar för dem som producerar över 90 handjur faktiskt slå ganska hårt mot en del av våra effektiva och produktiva nötköttsproducenter. Jag tror att vi har samma uppfattning. Frågan är vilken risk det finns för att det här förslaget kan gå igenom.

Anf.  97  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Som en allmän kommentar kan jag säga att jag uppfattar att vi tycker lika om det här förslaget som har kommit från kommissionen. Vi i Sverige är inte särskilt lyckliga över en hel del av de här sakerna, t.ex. 90-djursgränsen. Vi tycker inte att man ska ha en sådan gräns. Det är många länder som har samma uppfattning, så jag skulle tro att det förslaget inte går igenom. Men det är bara en ytterst preliminär tro.

Att indragningen av bidragsrätter för amkor till den nationella reserven ska frysas är vi också väldigt tveksamma till.

Vi gillar ju inte interventioner alls egentligen, men vi tror nog att vi kan leva med detta med den begränsning som nu finns.

Jag kan egentligen inte säga något mer, eftersom vi kommer att ha bilaterala överläggningar med alla länder, som jag sade. Vi får se vad som kan bli den minsta gemensamma nämnaren. Det är möjligt att den blir väldigt liten.

Anf.  98  ORDFÖRANDEN:

Då konstaterar jag att det finns stöd för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Anf.  99  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Nästa fråga handlar om den gemensamma marknaden för får- och getkött. Det är en presentation. Det har inte kommit någon fakta-PM till er eftersom vi fick detta i går. Vi har inte hunnit att skicka över något. Men det handlar egentligen om en förenkling av bidragssystemen. Det blir bara en presentation på rådet.

Anf.  100  ORDFÖRANDEN:

Då hoppar vi över den punkten i dag. Den återkommer så småningom. Då går vi vidare till olivolja.

Anf.  101  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Det är också en mycket stor fråga i vissa EU-länder. Det är en riktlinjedebatt som ska föras. Vi hoppas att kunna fatta beslut i juni. Ni har sett vad kommissionen har föreslagit där. Det blir helt enkelt en debatt om dessa förslag. Den svenska ståndpunkten finns också redovisad. Förslagen innebär en höjning av kvaliteten och ett förtydligande för konsumenten, och det ser vi positivt på.

Anf.  102  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns ett stöd för regeringens upplägg inför de fortsatta förhandlingarna.

Anf.  103  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Nästa fråga handlar om nötter. Det är några sydliga EU-länder som har begärt att den här frågan ska tas upp. Det ska inte fattas något beslut här heller, utan det blir en diskussion. Jag tror att det framför allt är dessa länder som kommer att diskutera detta. Det är inte första gången vi diskuterar nötter.

Anf.  104  ORDFÖRANDEN:

Jag har förstått att regeringens ståndpunkt är att vara mycket återhållsam här.

Anf.  105  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Ja, som alltid.

Anf.  106  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns ett stöd för det upplägget inför de fortsatta förhandlingarna.

Anf.  107  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Det är några frågor ytterligare som har tillkommit sedan vi skickade över listan. Det är en B-punkt som handlar om vinfrågan. Det är Portugal som, i likhet med vissa andra länder, skulle vilja införa ett nationellt stöd för vinsektorn just nu, därför att det är kris där. Principiellt är ju Sverige emot den här typen av nationella stöd. Vi har dock inte aktivt utövat detta motstånd när det gäller de andra länderna. Uppfattningen kommer väl att bli den att om de tillfälligt vill ge ett nationellt stöd, kommer vi att kunna gå med på det.

Anf.  108  ORDFÖRANDEN:

Vi gjorde väl det för ett tag sedan för Frankrike.

Anf.  109  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Sedan är det ytterligare en fråga. Det är en övrig fråga som Tyskland har tagit upp. Den handlar om foder och hur foder ska märkas. Det är en fråga som också behandlas i parlamentet nu. Där finns det två olika linjer. Vi har haft frågan uppe förut, så ni känner säkert igen den. Det handlar om huruvida det ska vara en s.k. öppen deklaration eller inte.

Vi har fått fram en gemensam ståndpunkt i rådet som verkligen är gemensam. Den innebär att man självklart ska redovisa alla ingående råvaror i de här fodersäckarna. Det kallas för kvalitativ redovisning.

Men det tvisten handlar om är den s.k. kvantitativa redovisningen. Vi tror att några länder vill att man exakt på säcken ska ange x % av denna sak och y % av denna sak. Det är det som avses med öppen deklaration. Men vår gemensamma ståndpunkt är att man ska redovisa råvarorna genom inplacering av dem i fem intervaller. Det är över 30 %, 15–30 %, 5–15 %, 2–5 % och mindre än 2 %. Skälet till detta är att det inte går att genomföra det andra förslaget. Det låter väldigt bra att man alltid ska kunna skriva på säckarna: Innehåller 28 % av detta och 32 % av detta.

Men det har visat sig att det är en omöjlighet att genomföra detta. Det är skälet till att vi har fått den här gemensamma ståndpunkten. Parlamentet har nu uttalat sig för en öppen deklaration. Nu verkar det som om några länder håller på att byta fot också i rådet, och det är det vi ska diskutera.

Anf.  110  ORDFÖRANDEN:

Är det en beslutspunkt?

Anf.  111  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Nej, det är ingen beslutspunkt. Det är en övrig fråga som Tyskland har tagit upp. Det blir bara en debatt.

Anf.  112  ORDFÖRANDEN:

De här A-punkterna som finns är ju gamla bekanta som vi har diskuterat tidigare. Jag lämnar ordet fritt.

Eftersom ingen begärt ordet föreslår jag att vi behandlar dem i klump. Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i dessa ärenden.

Då är vi klara med detta och tar en kort paus.

3 §  Rättsliga frågor

Justitieminister Thomas Bodström

Rapport från ministerrådsmöte den 15 och 16 mars 2001

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 28 och 29 maj 2001

Anf.  113  ORDFÖRANDEN:

Då återupptar vi våra överläggningar. Jag hälsar justitieminister Thomas Bodström, med medarbetare, välkomna hit för att informera och samråda med oss inför ett ministerrådsmöte den 28 och 29 maj. Men vi vill som vanligt ha en koncis muntlig återrapport från det tidigare ministerrådsmötet, det som ägde rum den 15 och 16 mars. Jag lämnar över ordet direkt till dig. Varsågod!

Anf.  114  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Tack så mycket, herr ordförande! Jag börjar med en rapportering från mötet den 15 och 16 mars.

Då diskuterades frågan om EU:s förmåga att hantera kriser med civila medel. EU:s höge representant Javier Solana deltog i den diskussionen. Då underströk jag särskilt att den civila krishanteringen ska ha samma förutsättningar vad gäller planering och ledning som den militära krishanteringen.

Flera ministrar påpekade att förutsättningarna för att sända poliser varierade stort mellan olika medlemsstater. Det diskuterades att polisen har olika utrustning, utbildning och uppdrag i de olika medlemsstaterna och att det här är någonting som man måste se väldigt allvarligt på; man måste arbeta för att skapa gemensamma förutsättningar. Och i detta sammanhang – det var kanske det viktigaste – betonades betydelsen av polisakademins arbete. Flera ministrar pekade också på nödvändigheten av att föra de praktiska frågorna framåt. Därför välkomnades också poliskonferensen, som hölls den 10 maj.

Vi höll också en offentlig debatt om brottsbekämpande myndigheters kamp mot narkotika. Utgångspunkten var att vi skulle diskutera åtgärder som ligger inom RIF-rådets område, och det var tre huvudämnen som hade angivits för debatten.

Det första gällde om det fanns behov av ytterligare åtgärder och mer tydligt definierade prioriteringar när det gällde harmoniseringen av straffrätten. Det andra gällde om det var möjligt och önskvärt att utöka det nuvarande och planerade samarbetet på det brottsbekämpande området ytterligare. Det tredje gällde vad som krävdes för att ytterligare utveckla samarbetet med kandidatländerna före anslutningen.

Om jag ska försöka mig på att sammanfatta diskussionen kan jag konstatera att medlemsstaterna var överens om ett antal förutsättningar för att man ska lyckas i kampen mot narkotikasmuggling. Den nya konventionen om ömsesidig rättslig hjälp måste så snart som möjligt kunna tillämpas – det återkommer jag till. Gränskontrollen måste fungera väl. Verktygen, som finns på polissamarbetsområdet, måste utnyttjas fullt ut. Och vad gäller den tredje punkten måste samarbetet med kandidatländerna förstärkas.

Nästa fråga gällde brottsförebyggande frågor. Rådet enades om ett åtgärdspaket för brottsförebyggande frågor. Det nåddes alltså, som ni känner till, en politisk överenskommelse om ett nätverk och ett finansieringsprogram. Och formellt beslut om inrättande av nätverket kommer alltså att fattas nu vid vårt rådsmöte.

Sedan diskuterade vi också rambeslutet om straffrättsligt skydd av miljön. Det blev ganska ordentliga diskussioner, och det var diskussioner in i det sista. Men vi nådde ”en preliminär överenskommelse om målsättningarna och i princip om innehållet i rambeslutet”. Det var alltså diskussioner mellan kommissionen och olika medlemsstater. Kommissionen hade precis dagarna före rådsmötet presenterat ett direktivförslag med väsentligen samma innehåll som rambeslutet. Då måste ju rådet beakta direktivförslaget. Därför gav vi i uppdrag åt berörda arbetsgrupper att överväga om det är nödvändigt att komplettera rambeslutet mot bakgrund av kommissionens förslag. Eftersom det ursprungliga danska förslaget hade genomgått omfattande förändringar krävdes också ett formellt omhörande av parlamentet.

I anslutning till rådet hölls ett möte med kandidatländerna, och det var oerhört lyckat. Det var stor uppslutning. 13 medlemsstater och 11 kandidatländer hade ministrar närvarande.

Det var två frågor som stod på dagordningen. Den ena handlade om att förbättra föranslutningssamarbetet när det gäller kampen mot den organiserade brottsligheten. Den andra frågan gällde asyl, skydd och förebyggande åtgärder mot olaglig invandring. Man signalerade tydligt från kandidatländerna att ett närmare samarbete var nödvändigt och önskade att förhandlingarna med Europol skulle intensifieras.

Några kandidatländer meddelade att de hade undertecknat FN:s tilläggsprotokoll mot människohandel. Några andra underströk i sina inlägg betydelsen av regionalt samarbete, och så lyfte man fram det redan befintliga samarbetet inom ramen för Aktionsgruppen mot organiserad brottslighet i Östersjöområdet.

Det är vad jag har att säga, som i alla fall jag bedömer som det mest centrala från det här mötet.

Anf.  115  ORDFÖRANDEN:

Tack för den muntliga återrapporten! Jag lämnar ordet fritt med anledning av den. Det är ingen som begär ordet. Då går vi vidare och kommer in på nästkommande rådsmöte. Varsågod!

Anf.  116  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Det pågår självklart diskussioner in i det sista. Därför har det blivit några ändringar. Man har kommit överens om B-punkter som nu flyttas över till A-punkterna.

Men bland A-punkterna vill jag särskilt nämna först rambeslutet om bekämpning av bedrägeri och förfalskning som rör andra betalningsmedel än kontanter. Här nådde rådet politisk enighet redan i maj förra året, men på grund av parlamentsreservationer från vissa medlemsstater har rådet inte haft möjlighet att fatta beslut förrän nu. Det här kräver inte några svenska lagändringar.

Ytterligare en punkt som jag vill nämna gäller beslutet att inrätta ett civilrättsligt nätverk. Det nätverket ska dels underlätta samarbetet mellan medlemsstaternas myndigheter, dels inrätta ett lättillgängligt informationssystem för allmänheten på Internet.

Och inrättandet av ett brottsförebyggande nätverk – det var det jag nämnde tidigare – kommer det nu alltså att fattas formellt beslut om.

I den kommande A-punktslistan finner ni information om dessa och andra frågor som man alltså ska besluta om utan diskussion. Men sedan materialet skickades ut har det skett vissa förändringar. Några B-punkter har flyttats över till A-punktslistan. Det gäller samarbete om narkotika, vilket känns väldigt bra, förhandlingar om global domskonvention och handlingsprogram för Schengenutvärdering. Sedan är det också så att punkt A11 om Europol 2002 utgår.

Anf.  117  ORDFÖRANDEN:

Då kanske vi ska försöka titta på det här med A-punktslistan. Även om det är A-punkter kan det ju dölja sig väldigt viktiga punkter. Men jag tänkte ta de här i en klump, och jag lämnar ordet fritt om det är någon som har några frågor när det gäller A-punktslistan. Det är det inte. Då sammanfattar jag det som att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkter i dessa ärenden.

Då går vi in på själva beslutspunkterna. Varsågod!

Anf.  118  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Vi har en ganska omfattande dagordning för mötet den 28 och 29 maj. Ni har fått den här beskrivningen, men jag tänkte koncentrera mig på några punkter.

Den första är punkt 3 om människohandel. Sedan är det punkt 4 om protokoll till konventionen om ömsesidig rättslig hjälp. Och slutligen är det punkt 6 om bevisupptagning. Det är de punkter som jag tänkte nämna särskilt.

Man kan peka på ett enskilt brott som har stått i fokus under vårt ordförandeskap och som jag tror att det i stort sett råder total politisk enighet om – i alla fall tycker jag att det känns så. Det gäller kampen mot människohandel.

Det här har prioriterats under vårt ordförandeskap. Vi tog ju upp det på det informella mötet den 9 februari. Det diskuterades också med kandidatländerna, och nu har vi kommit ganska långt i förhandlingarna.

Förslaget, som framgår av den skriftliga promemorian, omfattar alltså människohandel som syftar till dels arbetskraftsexploatering, dels sexuell exploatering. Det handlar om definitioner av straffbar människohandel, kriminalisering av anstiftan, medhjälp, främjande och försök samt gemensamma lägsta maximistraff i vissa fall. Dessutom tar man upp frågor om bl.a. ansvar och påföljder för juridiska personer, jurisdiktion och brottsoffer.

Av det nya dokumentet, daterat den 14 maj, som nu har kommit, framgår en del förändringar sedan promemorian skrevs. Jag vill särskilt peka på artikel 3, som tidigare var artikel 4 om straff. Den bestämmelsen diskuteras för övrigt i dag i Artikel 36-kommittén och troligen i Coreper den 23 maj. Och diskussionerna kommer att bli avgörande för om även denna bestämmelse kommer upp på rådsmötet. Det vet vi alltså inte nu. Men i övriga delar är medlemsstaterna eniga. Jag kan i det sammanhanget säga att enigheten var stor när vi hade den här diskussionen den 8 och 9 februari – det har jag också rapporterat om tidigare. Det fanns en del mindre frågor, men det var kanske kring straffen som det ändå fanns vissa tveksamheter från olika håll.

När det gäller de frågor som nu ska diskuteras på rådsmötet har vi uppfattat det som viktigt att ta fasta på den enighet som nu råder om substansen i förslaget. Det är dags att låta ministrarna ta ställning i dessa delar. Det kommer säkert också att underlätta den fortsatta diskussionen.

En sak som diskuterades efter vårt möte den 8 och 9 februari – det hördes en viss oro från en del håll – var om det här skulle avvika från FN-protokollet, som i och för sig samtliga medlemsstater har undertecknat. Men vi har varit mycket måna om att inte avvika från FN-protokollet. Kommissionären Vitorino sade också att det inte på något sätt har varit avsikten att göra det. Men det finns ett mervärde i att införliva FN-protokollet i EU-akin och att samtidigt på vissa områden, där det är möjligt, gå ännu längre. Det är ju så att FN-protokollets skrivningar är rätt flexibla. Ett rambeslut t.ex. innehåller mera bindande skrivningar när det gäller vad som minst ska uppnås, och ett rambeslut kan också sägas ha mer bindande övervakningsmekanismer. I ett rambeslut kan medlemsstaternas straffskalor behandlas, något som ändå ger uttryck för en samsyn i fråga om brottens allvar. Straffskalor hör till sådant som inte regleras i FN-protokollet. Samtidigt vill jag säga att det här med straff kanske vi får ta någon diskussion om i framtiden därför att länderna tillämpar ju villkorlig frigivning så olika. Så jag tycker att det här blir ganska teoretiskt. Men det här får vi kanske ta upp i ett annat sammanhang. Det känns lite konstigt, tycker jag, att diskutera de här olika straffen när man vet att det är en sådan stor skillnad på den villkorliga frigivningen.

Frågan har också ett utvidgningsperspektiv som är viktigt att komma ihåg. Alla ansökarländer har inte undertecknat FN-protokollet. Bl.a. mot den bakgrunden är det viktigt att få en EU-aki på området som kanske sätter den press som behövs också på en del ansökarländer.

Anf.  119  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Tack, herr ordförande! Jag vill uttrycka att det är väldigt positivt att regeringen har arbetat mycket med detta under sitt ordförandeskap och att det naturligtvis också är glädjande att det kommer ett förslag här.

Vi har fått en väldigt bra sammanställning från EU-kansliet om vad förslaget gäller och vad som gäller i Sverige i dag. Då kan vi se att vi inte har något särskilt människohandelsbrott utan vi dömer för människorov, olaga frihetsberövande, koppleri m.m. Dessutom är våra straffsatser lägre än straffsatserna i det här förslaget.

Jag vill gärna uttrycka att det här är viktigt. Det är möjligt att det är lika effektivt att ha en rad olika begrepp för vad man dömer människor för, men på ett annat sätt kanske det skulle vara mera tydligt om vi också hade ett begrepp som hette människohandelsbrott. Min fråga är: Kommer Sverige att ha det i fortsättningen?

Det är naturligtvis viktigt att vi undviker att vara otydliga och på det sättet dra till oss den här organiserade brottsligheten, som vi verkligen inte vill se i vårt land, och att vi också har straffsatser som ligger minst på den nivå som gäller för övriga EU.

Det här med straffsatserna gäller ju också utnyttjande av barn. Våra straffsatser är, vad jag förstår, av någon anledning lägre än straffsatserna i det här förslaget. Vi vill naturligtvis inte att de ska vara det, utan vi ska markera lika tydligt som övriga EU gör. Jag har kanske en liten fråga om varför våra straffsatser är lägre än förslagets.

Frågan är om vi får människohandelsbrott som en egen rubrik och varför våra straffsatser är lägre. Ser vi mildare på detta? I så fall tycker vi inte att det är bra.

Anf.  120  FREDRIK REINFELDT (m):

Jag får väl instämma i att det är bra att det finns en bred enighet kring det allvarliga i den människohandel som förekommer. Det gör ju inte att man inte måste se principiellt på frågan om ambitionen att harmonisera straffsatser i Europa. Det har ju vi från moderat håll haft en del invändningar mot, och vi tycker att man verkligen får se till varje enskilt fall om det är berättigat och om det verkligen handlar om EU-övergripande brottslighet. Vi har då landat på att det i det här fallet är så. Därför kan vi ställa oss bakom det som är ambitionen här. Och som redan har påpekats leder det här dessutom troligtvis till straffskärpningar i förhållande till den svenska lagstiftningen. Det har vi ju inte alltid någonting emot, om jag säger så. Så vi kan i det här fallet ställa oss bakom det här upplägget.

Anf.  121  KIA ANDREASSON (mp):

Jag vill bara säga att jag tycker att det var bra att justitieministern nu uttryckte just att man när det gäller straffrätten måste se över det här i stort. Jag har flera gånger efterlyst här i EU-nämnden att man innan man går vidare måste ha en generell diskussion om strafftider. Man ska inte bara gå steg för steg utan se helheten. Vi tycker inte, i motsats till moderaterna, att det är positivt att det alltid ska vara en straffskärpning, utan det är ju det nationella systemet som måste ha relevans, så att inte det börjar monteras ned. Det är ju något som har byggts upp långsiktigt. Det är det här jag är rädd för. Så jag välkomnar justitieministerns inställning och hoppas att vi får denna till stånd i EU-sammanhang innan vi tar nya minimistraff på maximistraffet.

Anf.  122  BIRGITTA CARLSSON (c):

Herr ordförande! Jag instämmer också i stort med vad tidigare talare har yttrat i den här frågan, att det är viktigt att vi har en gemensam lagstiftning på det här området.

Men jag vill ta upp en fråga. Jag vet inte om det är rätt att ta upp den nu. Jag är ju ny i den här nämnden, så jag kanske frågar vid fel tillfälle. Men kommer det här med transportörsansvar upp?

Anf.  123  ORDFÖRANDEN:

Det kommer senare på vår dagordning.

Anf.  124  BIRGITTA CARLSSON (c):

Då tar vi upp det då i stället.

Anf.  125  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Det är ju flera här som är med i Sexualbrottsutredningen eller som har nämnt den. De vet säkert mer än jag om det här, men nu är det jag som har fått frågan, så då är det ändå jag som ska svara.

I förslaget talar man om åtta år och tio år vad gäller barn. I dag har vi, som mycket riktigt påpekas, inte något särskilt brott för det. Man kan ha olika diskussioner om man nu ska översätta det till människohandelsbrott. Vi har t.ex. människorov; där är det tio år. För våldtäkt är det också tio år som maximum. Och för grovt koppleri tror jag att maxstraffet är på sex år, vilket ofta är det som har diskuterats.

I det förslag som nu finns, majoritetens förslag, tror jag att det är åtta år respektive tio år för barn, vilket då alltså inte är några problem för Sverige. Men det här är ett förslag, och det är nu ute på remiss, så jag vill inte svara på det och säga vad regeringen har för avsikt. Det får vi avvakta med tills remissvaren har kommit in. Annars får jag svara på det här i ett helt annat utskott och inte bara här i EU-nämnden.

Men detta är förstås någonting som vi följer med allra största intresse och som hänger ihop. Men det är lite olika tidsplaner.

Sedan gäller det Fredrik Reinfeldts fråga. Jag delar uppfattningen att man inte automatiskt ska ha samma straffskalor. Det tycker jag är viktigt. Det kan naturligtvis praktiskt vara till fördel om det ligger i linje med svensk inställning, men det kommer förstås att komma exempel där det inte gör det. Så jag delar den uppfattningen att det här absolut inte får ske med någon automatik. Men när det finns ett särskilt syfte, vilket jag också tycker att det finns i det här fallet, är det bra med en gemensam syn på straffskalorna. Jag anser samtidigt att det är viktigt att gå fram, även om vi inte skulle lösa just den biten, med den stora enighet som ändå finns i stora delar vad gäller människohandel.

Jag tror att jag har svarat på frågorna.

Anf.  126  HELENA BARGHOLTZ (fp):

Jag blir naturligtvis också väldigt glad åt att man tar tag i det här på europeisk nivå. Vi har ju många gånger mött människorättskämpar som har tagit upp den här frågan.

Nu är då Sexualbrottskommitténs förslag ute på remiss. Hur kommer det i fas med det här? Vi har ju då definitionsfrågor i de två lagrum som vi föreslår i Sexualbrottskommittén. Om remissinstanserna har andra synpunkter och regeringen därför kommer fram till något annat ställningstagande när det gäller ändringar av de här kriterierna, är vi då redan låsta av det som sägs i de här förhandlingarna? Det handlar om det här traditionella när vi har egna utredningar och de krockar med arbetet inom EU på olika områden.

Anf.  127  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Min bedömning är att vi redan i dag har straffskalor som ligger i linje med det här även om vi inte har något uttryckligt människohandelsbrott. Därför ser jag inte någon fara i att Sverige i framtiden skulle komma fram till en ståndpunkt som avviker från det som vi har undertecknat eller nu kommer att ingå en överenskommelse om på rådsmötet och inte heller i att vi har undertecknat FN-protokollet, utan vi ligger väl i linje med det här redan nu. Men vi kommer antagligen att komma ännu mer i linje, men det vet vi inte än.

Anf.  128  ORDFÖRANDEN:

Tack! Då tror jag att jag kan sammanfatta detta med att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende. Sedan vill jag upplysa nämndens ledamöter om att enligt de senaste beräkningarna kan en votering vara att vänta kl. 13.45.

Då går vi vidare.

Anf.  129  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Tack! Då gäller det protokollet till 2000 års konvention om ömsesidig rättslig hjälp. Tilläggsprotokollet ligger helt i linje med det arbete som vi anser ska bedrivas i tredje pelaren. Det handlar alltså bl.a. om att förbättra det rättsliga samarbetet mellan medlemsstaterna.

Det franska initiativet som tar fasta på slutsatserna från Tammerfors om att bekämpa penningtvätt ger medlemsstaterna goda möjligheter att just bättra på det rättsliga samarbetet.

Det här protokollet är ett paket som innehåller fyra delar. Kravet på dubbel straffbarhet vid husrannsakan och beslag avskaffas. Medlemsstaterna åtar sig att på begäran lämna ut bankinformation. Det är en begränsning av möjligheterna att tillämpa de generella vägransgrunderna för fiskala brott, politiska brott och när en ansökan strider mot en stats väsentliga intressen. Det finns möjligheter att göra kompletterande framställningar på ett förenklat sätt.

Under vårt ordförandeskap har detta varit en viktig och prioriterad fråga just för att minska hindren mellan de olika brottsbekämpande myndigheterna i respektive land. I stort sett är medlemsstaterna överens om de olika bestämmelserna, och våra förhoppningar är att vi vid mötet ska kunna enas om ett flertal artiklar, och det här utkastet diskuteras just i dag i Bryssel.

Två frågor som har vållat diskussion är avskaffandet av kravet på dubbel straffbarhet och åtagandet att lämna ut bankinformation om vilka bankkonton en person har till en annan medlemsstat. När det gäller dubbel straffbarhet är det två block som står mot varandra. Vår linje är att den kompromiss som finns i protokollet med en reservationsmöjlighet ska kunna godtas. Sverige har inga problem med detta, eftersom vi har genomfört detta i vår nya lagstiftning, och vi utvidgade där den ordning som sedan länge har gällt i förhållande till våra nordiska grannländer så att den också skulle gälla i förhållande till EU-staterna. Det innebär alltså att vi inte ställer krav på att gärningarna ska vara straffbara även i Sverige för att vi ska kunna hjälpa till. Om den ordningen inte kan accepteras av samtliga medlemsstater kan det bli aktuellt att stryka den här artikeln.

Beträffande frågan om banklistor står medlemsstaterna inte längre så långt ifrån varandra, och det finns i alla fall förhoppningar om att vi ska kunna sy ihop något paket för alla om det här.

Artiklarna 2 och 7 kommer att behandlas i den gemensamma kommittén, eftersom dessa regler är en utveckling av Schengenregelverket. Det handlar om avskaffandet av kravet på dubbel straffbarhet vid en ansökan om husrannsakan och beslag och en begränsning av möjligheten att avslå en ansökan med hänsyn till att brottet avser ett fiskalt brott.

Anf.  130  FREDRIK REINFELDT (m):

Herr ordförande! Vi har fått en rapport om att det, som justitieministern nämnde, är två block, och att det dessutom är ganska jämnt fördelat. Det är alltså en mycket hård konflikt när det gäller dubbel straffbarhet. Det är väl inte så märkligt egentligen. Det kan göras hänvisningar till nordiska förhållanden. Men det är klart att man, när det gäller det här med dubbel straffbarhet för hela EU, kan tänka sig en rad prekära exempel på hur detta faktiskt kan komma att användas så att det blir stötande, som jag skulle uppfatta det, i fråga om svenska intressen.

Från våra moderata utgångspunkter kan jag säga att vi nog är inställda på att detta kommer att falla och att det inte kommer att gå att få till stånd en möjlighet att få igenom detta. Det är ingenting vi sörjer, kan jag säga.

Anf.  131  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Jag hoppas att vi kommer överens, men jag vill bara göra ett förtydligande. Vi har alltså den här principen i dag i Sverige, men det finns en vägransgrund, det som kallas ordre public, när det strider väsentligt mot den svenska rättsordningen. Ett exempel som jag kommer på är att vi nog inte skulle acceptera att det görs en husrannsakan på grund av ett äktenskapsbrott, om det nu skulle finnas i ett annat land. Annars har vi väsentligen gemensamma värderingar. Men det finns alltså en möjlighet att vägra när det är någonting som är direkt stötande mot vår rättsordning.

Anf.  132  ORDFÖRANDEN:

Tack för det! Då konstaterar jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende. Då går vi vidare till ärende 6, som du ville ta upp särskilt.

Anf.  133  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Tack, herr ordförande! Det gäller då bevisupptagningsförordningen. Det finns i dag inga enhetliga regler inom unionen som reglerar frågan om hur man ska gå tillväga när det är nödvändigt med bevisupptagning i en domstolsprocess som förs i en medlemsstat och bevisningen finns i en annan. Ett instrument som reglerar dessa frågor är av avgörande betydelse för den person eller det företag som processar i en medlemsstat men som är beroende av att bevisning kan tas upp i en annan medlemsstat. Det kan exempelvis röra sig om en situation där ett vittne som har betydelse för utgången i en tvist befinner sig i en medlemsstat utan att ha möjlighet att komma till rättegången i den andra medlemsstaten där processen förs. Det finns naturligtvis inte heller de möjligheter som finns t.ex. i Sverige för hämtning av vittne och för att få ett vittne att följa vittnesplikten. Men jag ska nämna några av de viktigaste inslagen i den förordning som nu ska antas.

Förslaget innebär att domstolarna inom unionen kommer att kunna kommunicera direkt med varandra. I dag har man som regel inte den möjligheten utan är hänvisad till att sända en framställning om bevisupptagning till en centralmyndighet som sedan i sin tur vidarebefordrar framställningen till en domstol som ska verkställa bevisupptagningen. Det här är ett förfarande som oftast är mycket tidsödande, och gäller det brottmål kanske personer sitter häktade osv. Det här kan vara till väsentlig skada i utredningshänseende men ur en human synvinkel också för de personer som är inblandade.

För att underlätta kommunikationen mellan domstolarna har ett antal formulär utarbetats som kommer att finnas tillgängliga på samtliga medlemsstaters officiella språk, och ett antal tidsfrister har införts i förslaget till förordningen, vilkas syfte är att säkerställa att en framställning om en bevisupptagning verkställs så snabbt som möjligt.

Förslaget i förordningen innebär att parternas ställning stärks genom att det införs möjligheter för dem att vara med när bevisupptagningen verkställs. Förslaget innebär också att ställningen stärks för domarna som har begärt att en domstol i en annan medlemsstat ska ta upp bevisning genom att också de får möjlighet att vara med när bevisupptagningen verkställs, vilket underlättar den bevisvärdering som måste göras.

Det här öppnar även för användning av modern kommunikationsteknologi, exempelvis videokonferens som är synnerligen aktuellt i Sverige. Genom förordningen öppnas även möjligheten för en domstol att ta upp bevisning direkt i en annan medlemsstat. Det innebär t.ex. att det under vissa förutsättningar kan bli möjligt för en domstol att hålla ett förhör med ett vittne som befinner sig i en annan medlemsstat direkt, med hjälp av videokonferens, utan att behöva gå via en domstol i den andra medlemsstaten.

Vi är mycket nöjda. Jag tror att det här kommer att vara till stor hjälp, om vi nu får igenom det såsom det är tänkt.

Anf.  134  ORDFÖRANDEN:

Tack för det! Ingen har begärt ordet, och då konstaterar jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Hade du tänkt dra något ytterligare särskilt?

Anf.  135  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Vi har det här med narkotika – det finns med på A-punktslistan – som jag tänkte dra om det finns intresse.

Anf.  136  ORDFÖRANDEN:

Du ska strax få göra det. Först vill jag bara säga att jag har identifierat, så att säga, ett par beslutsärenden. Det gäller ärende 12, skydd av euron, och ärende 17, samordningsmekanismen inom gemenskapen för räddningstjänstinsatser. Det är ju rådets beslut som ska tas där. Det här är frågor som har varit uppe tidigare. Vi känner väl till dem, och de är kanske föga kontroversiella. Men har du något att tillägga eller någon av ledamöterna något att fråga om? Svaret är nej, och då konstaterar jag att när det gäller ärendena 12 och 17 finns det en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Då får du ta upp frågan om narkotika.

Anf.  137  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Som alla mycket väl känner till är syntetisk narkotika ett snabbt växande och allvarligt problem för medlemsstaterna. Man brukar ju alltid kanske inte skylla på men åtminstone ha som förklaring att det rör sig om andra delar utanför det egna området; det gäller såväl det egna landet som EU. Men det här är verkligen ett problem inom EU.

Vi har lagt fram två förslag som syftar till att genom kriminaltekniska metoder kunna spåra dem som tillverkar syntetisk narkotika. Det beslut som ska fattas vid rådsmötet möjliggör att vi kan transportera prover av beslagtagen narkotika mellan länderna. I dag saknas ett rättsligt bindande system för snabb och säker överföring av narkotikaprover. Det har förstås varit ett hinder, om man hittat ett beslag i Sverige och ett i Belgien, att man inte kan transportera dem för jämförelse. Det är av stort värde att kunna göra sådana jämförelser t.ex. mellan Stockholm och Göteborg. Många gånger har det en avgörande betydelse för utgången i ett narkotikamål.

Det andra förslaget går ut på att så snabbt som möjligt upprätta gemensamma riktlinjer för att kriminaltekniskt analysera syntetisk narkotika. Det innebär också att medlemsstaterna ska kunna utväxla information med varandra om resultaten av sådan analys, dvs. om man har använt sig av samma principer och det också fungerar i praktiken. Vi vill skapa ett system där de nationella kriminaltekniska laboratorierna utbyter information om beslagtagen syntetisk narkotika. Det återstår fortfarande en hel del innan vi kan nå det målet. Bl.a. måste vetenskapsmännen komma fram till en gemensam analysmetod som också möjliggör jämförelser mellan olika laboratorier.

Vår uppfattning är att det är viktigt att driva på processen mot ett gemensamt EU-system genom att rådet noterar behovet av detta i en politisk deklaration i slutsatserna från mötet, för att skjuta fram positionerna ytterligare ett steg. Sverige ställer också Statens kriminaltekniska laboratoriums tjänster till förfogande för att genomföra en pilotstudie som ska kunna lägga grunden för en gemensam analysmetod. Ett stort antal länder har gått med på att skicka prover av beslagtagen narkotika till SKL för detta ändamål. Det är bl.a. därför det är viktigt att bestämmelsen om transport av narkotikaprover antas. Jag tycker att det vore märkligt, även om detta nu är en A-punkt, om man inte skulle kunna komma längre i det här. Den här delen av narkotikapolitiken råder det ändå stor enighet om i EU.

Anf.  138  KIA ANDREASSON (mp):

Jag sitter ju i fackutskottet justitieutskottet, och jämfört med den föredragning vi där fick är det en mängd punkter av värde som nu har fallit bort. Jag undrar varför de har strukits. Det var t.ex. en som handlade om teknik för att avlyssna inom EU. Är det sådant som har skjutits på framtiden, eller vad är anledningen till att så pass många punkter har fallit bort?

Anf.  139  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Den har inte fallit bort. Jag tror att den finns på A-punktslistan.

Anf.  140  KIA ANDREASSON (mp):

Då undrar jag var den finns på den lista vi har fått i EU-nämnden. Denna sammanfaller nämligen inte med den vi fick i fackutskottet.

Anf.  141  ORDFÖRANDEN:

Innan justitieministern svarar kan jag informera om att på den blå lista vi har i vårt material ser man inte A-punkterna. Det är naturligtvis en liten brist i sammanhanget. Men justitieministern kanske kan svara, för den kanske ligger i den kommenterade dagordningen. Där framgår det.

Anf.  142  FREDRIK REINFELDT (m):

Jag vill ta upp punkt 15 på B-punktslistan, dvs. arbetsmetoderna i RIF-rådet. Jag har i och för sig inga invändningar mot de kommentarer som står här. Det nämns att detta är ett återkommande problem, och det fick jag mig själv till livs när jag tillsammans med justitieutskottets kanslichef var nere i Bryssel för några veckor sedan. Det handlar om att medlemsländer – och det gäller inte bara tredje pelaren – med kort varsel kastar fram mer eller mindre genomtänkta förslag som sedan ska hanteras inom denna stora apparat. Och där stannar på något sätt problemen.

Men när man diskuterar med dem som jobbar med RIF-rådet och frågorna runtomkring är ju inte detta det enda problem de tar upp när det gäller arbetsmetoder. Här finns en väldigt hierarkisk konstruktion som används för att ta fram beslutsunderlag och också för att fatta beslut. Ändå var uppfattningen att t.ex. Coreper just på tredjepelarområdet får, som man själv beskrev det, om inte illa underbyggda så åtminstone inte tillräckligt genomvaskade förslag. Coreper får alltså sitta och jobba väldigt mycket med ärenden som borde ha tagits på lägre nivå i beslutshierarkin, Artikel 36-kommittén eller ännu lägre. Det här uppfattade man som ett kanske t.o.m. större problem än det som nämns här.

Jag vill höra om justitieministern också kommer att ta upp de här minst lika angelägna frågorna när det gäller arbetsmetoderna.

Anf.  143  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Jag vill ta upp en fråga med anknytning till punkt 8, nämligen transportörsansvaret.

Anf.  144  ORDFÖRANDEN:

Det är inte justitieministern som har den utan statsrådet Maj-Inger Klingvall.

Anf.  145  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Då ska jag be att få vänta.

Anf.  146  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Jag vill ta upp punkt 14 om SIS-registret. Den finns ju med på A-punktslistan också. Jag skulle kanske varit lite mer observant när vi drog den. Men jag skulle vilja ha en liten komplettering.

Vad jag förstår räcker det nuvarande systemet, Schengen Information System, bara till för 18 länder. Jag undrar om justitieministern kan informera lite mer kring detta med att det behövs ett nytt informationssystem om nu fler kandidatländer kommer in i unionen. Kan vi få lite information om kostnaderna och om hur diskussionerna kommer att föras kring det här?

Anf.  147  KIA ANDREASSON (mp):

Jag hade frågor om detta med teknik som ska samordnas för att man ska kunna avlyssna hela EU när det gäller mobil, fax och Internet. Det här har ju med den personliga integriteten att göra, och det är något som byggs upp inom EU. Det är inte bara detta, utan det är en mängd andra saker. Det är registersystem inom både Europol och Schengen, det är analysregister, och nu ska man kunna avlyssna på ett väldigt lätt sätt. Och visst, när staten är god låter ju detta väldigt bra för brottsbekämpningen. Men det finns också en fara i att bygga upp sådana här system som kan utnyttjas totalt av alla dessa länder som ingår i EU. Jag är bekymrad! Delar justitieministern mina bekymmer för de negativa följder som kan komma?

Anf.  148  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

När det gäller den första frågan om arbetsmetoderna delar jag den uppfattningen. Det finns också en oro för detta. Det här är det tyngsta och största området av alla. Arbetsmetoderna i RIF-rådet diskuterades också som en särskild punkt vid det informella ministermötet i februari, och de diskussionerna fortsätter.

Vad gäller frågan om datasystemet är det så att detta helt enkelt inte räcker till som det är nu. Något svar om kostnader kan inte ges nu, eftersom det är just det som ska diskuteras. Bl.a. ska det diskuteras om det här ska finansieras av medlemsstaterna eller vara gemensamt finansierat. Det är just detta som diskussionen ska handla om, så det går inte att ge något svar på det nu.

Vad slutligen gäller Kia Andreassons fråga håller jag med om att man måste vara oerhört medveten om att det finns risker med dessa trots allt viktiga möjligheter som nu ges till laglig avlyssning. Det man nu talar om är hur brottsbekämpande myndigheter rent tekniskt ska kunna genomföra lagligen grundad avlyssning i moderna allmänna kommunikationsnät. Det påverkar alltså inte några rättsliga förutsättningar för när avlyssning får äga rum. Men jag håller som sagt med. Detta är ju en diskussion som pågår också i Sverige. Att kunna göra detta är ett viktigt medel, men det är också viktigt att man följer utvecklingen och att detta görs med en stor och bibehållen rättssäkerhet.

Anf.  149  KIA ANDREASSON (mp):

Det är ju alltid så i EU-sammanhang att man förbereder steg för steg. Det är det första steget som tas som är betydelsefullt. Sedan kommer det andra med ganska snabba och långa steg. Det pratas redan om viktiga saker som jag vill lyfta fram, t.ex. hur det avlyssnade materialet ska lagras och när uppgifterna ska anonymiseras. I den frågan har ju länderna fruktansvärt olika åsikter, vilket har en stor betydelse, anser jag, för huruvida vi nu ska gå med på det här med tekniken. Vi kan inte ta de övriga frågorna som är så betydelsefulla sedan, utan det måste vi göra nu när man börjar vilja samordna tekniskt.

Anf.  150  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Det är riktigt som Kia Andreasson säger. Men det handlar också om att vi måste hänga med tekniken när den nu springer i väg, vare sig vi vill eller inte. Det är därför det är så viktigt att vi har ett rättsligt samarbete och att vi rättsligen reglerar de här sakerna.

Anf.  151  ORDFÖRANDEN:

Då tycks vi vara klara med din dagordning. Då tackar vi för samrådet i dag. Strax ska vi låta statsrådet Maj-Inger Klingvall komma in och dra resterande delar på den här dagordningen.

4 §  Inrikes frågor

Statsrådet Maj-Inger Klingvall

Rapport från ministerrådsmöte den 15 och 16 mars 2001

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 28 och 29 maj

Anf.  152  ORDFÖRANDEN:

Då återupptar vi våra överläggningar. Jag kanske ska informera statsrådet Maj-Inger Klingvall om det faktum att vi har en votering att vänta ungefär kl. 13.45. Därför vore det önskvärt att vi kunde ha det här sammanhållet inom den tidsramen.

Vi börjar med de rättsliga och inrikes frågorna. Först ska vi som brukligt få en muntlig återrapport från ministerrådsmötet den 15 och 16 mars. Den får du omedelbart börja med. Varsågod!

Anf.  153  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Tack, herr ordförande! Ni har ju fått den här rapporten i skriftlig form tidigare, så jag tänkte vara väldigt kortfattad. Dessutom är det flera av ärendena som var uppe på marsmötet som kommer tillbaka vid det kommande mötet, vilket innebär att vi kommer att diskutera dem under mötet med er i dag.

Mötet den 15 mars inleddes med den gemensamma kommittén, där Norge och Island deltar. Där började jag med att informera om de insatser som görs för att förebygga den olagliga invandringen via västra Balkan och för att bekämpa de kriminella nätverk som organiserar den verksamheten. Man kan säga att samtliga medlemsstater underströk vikten av att förstärka arbetet och att EU vidtar åtgärder för att motverka den transitering som pågår via västra Balkan. Flera ministrar betonade vikten av att samordna de olika insatser som görs. Jag betonade att det är viktigt att vi har såväl kontrollåtgärder för att bekämpa människosmuggling och människohandel som förebyggande åtgärder, främst att förmå de här länderna att etablera rättssäkra system för asyl och invandring i ordnade former.

Jag kommer vid det kommande mötet att informera om ordförandeskapets arbete hittills när det gäller västra Balkan. Jag kommer också tillbaka till det när jag går igenom dagordningen för nästa RIF-möte.

När det sedan gällde direktiv och rambeslut om människosmuggling hade vi väldigt hårda förhandlingar. Jag försökte se hur långt det gick att komma på detta rådsmöte. Det utestod lite på marginalen men också en del viktiga frågor, så vi lyckades inte nå politisk enighet. Ambitionen är att vi vid det möte som kommer ska försöka nå en politisk överenskommelse.

Jag lämnade också en rapport om det pågående arbetet med direktivet om tillfälligt skydd. Det är ett direktiv som vi har prioriterat väldigt högt under vårt ordförandeskap, och det kommer upp på rådsmötet i nästa vecka.

I anslutning till detta möte hade justitieminister Thomas Bodström och jag inbjudit till ett gemensamt möte mellan EU:s och kandidatländernas ministrar med ansvar för rättsliga och inrikes frågor. Vi diskuterade hur samarbetet mellan EU-länderna och kandidatländerna på det rättsliga området, och naturligtvis i frågor som gäller asyl och migration, kan förbättras ytterligare.

Man kan säga att många kandidatländer har kommit långt i arbetet med att anpassa sitt regelverk till EU:s normer. Det var flera länder som vid mötet meddelade att man helt nyligen hade antagit nya lagar om asyl och invandring, t.ex. Polen, Rumänien och Malta, vilka ligger helt i linje med internationell flyktingrätt och EU:s normer. Det tycker vi naturligtvis är mycket glädjande. Samtidigt kvarstår en hel del när det gäller tillämpningen, och därför är det viktigt att vi kan stärka det operativa samarbetet mellan EU och kandidatländerna ytterligare. Vi är ju alla medvetna om att migrationsströmmarna är gränsöverskridande, och därmed måste vi också arbeta gränsöverskridande. Det rådde stor enighet, vill jag också understryka, om att fortsätta och fördjupa samarbetet både när det gäller skyddsfrågor och när det gäller att motverka illegal invandring.

Som ordförande lyfte jag fram vikten av att komplettera en fungerande gränskontroll med just förebyggande insatser, framför allt när det gäller rättssäkra system för asyl och invandring. Precis som EU-länderna ska kandidatländerna självklart ta ansvar för asylsökande och flyktingar. Kandidatländerna måste också utveckla sin viseringspolitik så att de lever upp till EU:s regler. Jag vill betona att alla, både kandidatländer och EU:s medlemsstater, är överens om att detta måste vara uppfyllt innan medlemskap blir aktuellt.

Det här var min korta återrapport.

Anf.  154  ORDFÖRANDEN:

Tack för det! Ordet är fritt med anledning av den. Ingen begär ordet, och då kan vi gå vidare med RIF-rådets dagordning. Vad jag förstår är det ärende 8 som är det första, eller har jag läst fel på dagordningen?

Anf.  155  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Låt mig först bara säga någonting om A-punktslistan, herr ordförande, eftersom den har förändrats lite. Sedan kan jag komma in på de substantiella frågorna.

Ni har ju erhållit en kommenterad A-punktslista. Ni har också fått tillgängliga dokument. De A-punkter som är mina, så att säga, på den här A-punktslistan är punkt 15 samt punkterna 18–24. Jag tänkte inte gå igenom dessa, men jag är naturligtvis beredd att svara på frågor. Vad jag vill tillägga är att det är dels rådsslutsatserna från det statistikseminarium som arrangerades i ordförandeskapets regi den 4 april, dels framstegsrapporten om arbetet inom ramen för högnivågruppen för asyl och migration som nu har blivit A-punkter i förhållande till den ursprungliga listan. Det här kommer jag också att informera om på rådsmötet.

Sedan finns här två konfidentiella beslut. Det är punkterna 23 och 24, och där har vi inte lämnat ut dokumenten. Det handlar om att ge kommissionen mandat att förhandla om återtagandeavtal med Hongkong och Macao. Jag har tidigare informerat er om att rådet har fattat beslut om att ge kommissionen mandat att förhandla om återtagandeavtal med Ryssland och Sri Lanka. Vid det här mötet kommer vi alltså att fatta beslut om att också ge kommissionen mandat att förhandla om återtagandeavtal med Hongkong och Macao.

Då har jag sagt allt om A-punktslistan.

Anf.  156  GUSTAF VON ESSEN (m):

Jag vill ta upp punkt 21. Om jag minns rätt hade Sverige inte någon avsikt att placera sambandsmän där nere. Det här är ju frivilligt, och vi avsåg tydligen att avstå. Har jag missuppfattat detta, eller har mitt minne brustit?

Anf.  157  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Vi har representation i Sarajevo och i Belgrad.

Anf.  158  GUSTAF VON ESSEN (m):

Det tror jag säkert. Men är det sådan representation som avses här, eller är det något slags allmän representation?

Anf.  159  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

För tydlighets skull ska jag säga att det är migrationstjänstemän som finns på dessa två ställen.

Anf.  160  ORDFÖRANDEN:

Låt oss då ta A-punktslistan i ett sammanhang. Vi har fått en genomgång och haft möjlighet att ställa frågor, och jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkter.

Då går vi in på de s.k. beslutsärendena.

Anf.  161  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Då vill jag börja med tillfälligt skydd. Efter det Corepermöte som hölls i onsdags kan jag konstatera att artiklarna 4, 5, 6, 13 och 16 samt 25–27 kommer att gå vidare till ministerrådet. Sedan kvarstår också ett antal mindre granskningsreservationer. Vi hoppas naturligtvis fortfarande på att kunna lösa ut dem före rådsmötet. Det här ärendet återkommer i Coreper den 23 maj för en avslutande behandling. Ambitionen har hela tiden varit att vi på detta majmöte skulle nå politisk överenskommelse om detta direktiv.

Jag tänkte börja med att göra en allmän genomgång av de stora utestående frågorna. Den första är längden på det tillfälliga skyddet. Den andra är beslutandeförfarandet. Den tredje rör tillträde till arbetsmarknaden, den fjärde familjeåterförening och den femte, slutligen, frågan om solidaritet.

När det gäller längden på det tillfälliga skyddet har vi haft oerhört intensiva förhandlingar. Alla medlemsstater utom en kan gå med på att tillfälligt skydd inledningsvis ska få gälla i två år. Som jag berättade för er i slutet av april är tanken att skyddet kan förlängas automatiskt under den här perioden. Om situationen är oförändrad efter två år finns det en möjlighet för rådet att fatta ett nytt beslut om att det tillfälliga skyddet ska gälla ytterligare ett år. Maximal tid är alltså tre år. Medlemsstaterna har under förhandlingens gång pendlat mellan tidsfrister på ett till fyra år, och den kompromiss som nu föreligger är alltså godtagbar för alla utom för en medlemsstat.

Sedan har vi beslutandeförfarandet. Som ni vet föreslår kommissionen att beslut om såväl införande som upphörande ska ske med kvalificerad majoritet. Det är tre medlemsstater som för närvarande vill att besluten ska fattas med enhällighet. En av dessa medlemsstater har flaggat för att man vill ha en flexibel hållning. Det här är en fråga som förhoppningsvis kan lösas på ministerrådsmötet, då vi hoppas att de här tre medlemsstaterna ska häva sina reservationer.

Nästa fråga är tillträde till arbetsmarknaden. Den har ändrat utformning något i förhållande till kommissionens ursprungsförslag. Det finns nu ett slags prioriteringsordning införd i förslaget som går ut på att främst EU-medborgare ska få tillgång till arbetsmarknaden, och först därefter ska andra bosatta tredjelandsmedborgare få rätt att arbeta. Det här är en ordning som infördes på begäran av två medlemsstater. Den är frivillig, så Sverige och övriga medlemsstater kan tillämpa den om vi vill. Vi har dock inte någon som helst avsikt att ändra på den ordning vi för närvarande har. Samtliga medlemsstater är alltså mer eller mindre eniga om textens utformning i princip, men några överväger frågan fortfarande.

Sedan var det förslaget om familjeåterförening. Där är det huvudsakligen två medlemsstater som har problem med artikelns utformning. De här medlemsstaterna tycker att rätten till familjeåterförening för kärnfamiljen ska vara fakultativ, dvs. frivillig. Det är två som tycker så, och ingen annan medlemsstat är inne på den linjen. Någon medlemsstat är osäker på om ogifta personer och registrerade partnerskap bör inkluderas ens på fakultativa premisser. Det här är alltså, som ni förstår, en fråga som kommer att diskuteras på rådsmötet.

Till slut har vi frågan om solidaritet. Samtliga medlemsstater är överens om att ansvarsfördelningen är ett viktigt inslag i instrumentet men tvistar för närvarande om den exakta ordalydelsen. Det återstår nu bara en medlemsstat som fortfarande reserverar sig. Det gör att detta också är en fråga som kommer upp på rådsmötet.

Det här är de fem större huvudfrågorna. Sedan finns det en del som vi kan kalla små reservationer, och det är dem vi hoppas kunna lösa före ministerrådsmötet. De är mer av granskningskaraktär.

Sammanfattningsvis kan man säga att det här är en fråga som står och väger. Jag skulle önska att jag kunde säga att vi kommer att nå en politisk överenskommelse, men det kan jag inte. Det finns som ni förstår flera osäkra kort kvar att lösa.

Anf.  162  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Vi vet väl alla att både kommissionen och det svenska ordförandeskapet har jobbat bra med detta direktiv om tillfälligt skydd. Det är väl också det som ligger närmast att kunna fattas beslut om. Genom den information som vi har fått av kommissionsmedarbetare vet vi att de kanske hade velat nå lite längre med det tillfälliga skyddet.

Det som oroar mig lite är de viktiga rättigheter som finns här, t.ex. att garanteras rätten till det allmänna utbildningssystemet och till yrkesutbildning och jobb. De är av fakultativ karaktär.

Min fråga är: Hur kommer Sverige att ställa sig till detta? Kommer vi fortfarande att försöka hålla de här höga nivåerna? Det är nämligen oerhört viktigt.

Anf.  163  BIRGITTA CARLSSON (c):

Jag vill bara understryka det som Sven-Erik Sjöstrand sade. Jag tycker också att det är oerhört viktigt att de som kommer hit till oss får möjligheter att genomgå den utbildning de behöver – oavsett vilken ålder de är i. Jag vill också betona vikten av att de kommer ut mycket snabbare i arbete. Att människor blir omhändertagna på det sätt som de blir i dag känns definitivt inte tillfredsställande. De går år ut och år in utan att få meningsfulla sysselsättningar eller arbeten att utföra. Det mår inte någon person bra av. Det måste vi bli bättre på i Sverige.

Anf.  164  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Jag hade bara en liten sak till. Jag vet ju att vissa medlemsstater vill ha enhällighet också här, dvs. att man beslutar med enhällighet. Det tycker vi också från Vänsterpartiets sida egentligen vore rimligt.

Anf.  165  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Låt mig bara säga till Sven-Erik Sjöstrand och Birgitta Carlsson att vi inte finner någon anledning att ändra i vår nationella lagstiftning, med de rättigheter som vi ger. Rätten till arbete har ju vi redan. Vi kommer alltså självfallet att hålla den nivå som vi har.

Vi har drivit frågan om kvalificerad majoritet från svensk sida därför att vi inser att man måste vara handlingskraftig i denna typ av oerhört akuta situationer. Kravet på konsensus och enhällighet kan dra ut på tiden och kanske helt enkelt innebära risker för människors liv och hälsa – därav detta att vi har drivit frågan om kvalificerad majoritet så kraftfullt. Vi är tolv länder som tycker det, som sagt var.

Vi får väl se hur vi kan avsluta den delen – det vet vi inte ännu.

Anf.  166  ORDFÖRANDEN:

Då kan jag konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Vi går till ärende 9.

Anf.  167  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Då kommer vi till frågan om direktivet om familjeåterförening.

Målet är att rådet ska kunna lösa eller åtminstone föra en ordentlig diskussion om några centrala bestämmelser i direktivet. Detta är ett direktiv som vi har arbetat mycket med, men vi kan nu konstatera att samtliga frågor inte kommer att kunna lösas vid rådsmötet. Vi kommer alltså inte att kunna nå politisk överenskommelse om direktivet i dess helhet. Det beror framför allt på att ett par medlemsstater har deklarerat att de anser att tiden inte är mogen för att fatta ett sådant beslut.

Som jag kanske också har nämnt tidigare är den inställning som har dominerat förhandlingarna att medlemsstaterna i stort sett endast accepterar de förslag som inte innebär en förändring av deras egna nuvarande nationella regler. Viljan till harmonisering är med andra ord väldigt låg. Från svensk sida anser vi att direktivet såsom det nu ser ut innebär en alltför låg grad av harmonisering.

Man kan nog säga att vi fick ett instämmande i detta i och med det Corepersammanträde som ägde rum i onsdags.

Vi har alltså under de månader som vi har lett förhandlingarna försökt bibehålla en viss nivå på de åtaganden som fastställs i bestämmelserna, men vi har mött ett ganska stort motstånd.

Jag kommer därför att inleda diskussionen i rådet med en principdebatt om den bristande vilja till harmonisering som tycks råda.

Låt mig nu lämna denna bakgrundsbeskrivning och i stället gå in på de artiklar som vi har för avsikt att behandla vid rådsmötet.

Den första är artikel 5, dvs. familjemedlemmar som ska omfattas av direktivet. Det har länge varit ett starkt önskemål från ett antal medlemsstater att de bestämmelser som anger att anhöriga utanför kärnfamiljen ska beviljas familjeåterförening inte ska vara tvingande. Det förslag som ordförandeskapet har lagt fram tillmötesgår de önskemålen. Vi kommer alltså att föreslå att kärnfamiljen ska ha en rätt att återförenas, medan medlemsstaterna själva ska kunna avgöra om övriga anhöriga, t.ex. föräldrar och myndiga barn, ska medges återförening.

Vidare slås fast att för de fall där en anhörig utanför kärnfamiljen beviljas familjeåterförening ska direktivets regler gälla, dvs. både de formella och materiella reglerna. Målet är att detta kompromissförslag ska kunna accepteras.

Den stora stötestenen när det gäller denna artikel är att en medlemsstat har stora problem med att jämställa gifta par med ogifta par. Vårt förslag tvingar inte någon medlemsstat att göra det, men denna medlemsstat ser ändå problem med bestämmelsen. Man är alltså rädd för att den i förlängningen ska komma att tvinga fram en ordning i den inhemska lagstiftningen som innebär att ogifta måste likställas med gifta när det gäller rätten till familjeåterförening. Denna medlemsstat har därför lagt fram ett alternativt förslag vars huvudsyfte är att inte omnämna ogifta par annat än i ingressen.

Detta är ett förslag som vi inte är särskilt förtjusta i från ordförandeskapets sida. Möjligen kan man i en slutförhandlingssituation acceptera att detta finns med i ingressen. Då får man naturligtvis göra en bedömning av om det har någon egentlig betydelse var detta står. Det kommer ju ändå att stå med.

Den andra punkten är kontroll av försörjningskravet. Medlemsstaterna kan välja att förena rätten till familjeåterförening med ett försörjningskrav. Enligt det nuvarande förslaget kan en kontroll av att försörjningen är säkrad ske två år efter det att familjemedlemmen rest in. I teorin skulle alltså en familjemedlem kunna utvisas om det inom denna tvåårsperiod visar sig att det finns brister i försörjningsförmågan. Efter att dessa två år har förflutit kan man alltså inte återkalla tillståndet på grund av att man inte har uppfyllt försörjningskravet.

Det finns några medlemsstater som tycker att detta är en för kort tidsperiod. Man vill kunna göra en kontroll efter en längre tid – t.ex. efter tre, fyra eller fem år. Ett par medlemsstater, och även kommissionen, motsätter sig denna form av kontroll över huvud taget. De accepterar inte ens en ettårsgräns.

Jag vill understryka att detta är en fråga som är frivillig och som kommer att fortsätta att vara det. Sverige har helt och hållet försökt att agera som ordförande och försökt lägga fram en kompromiss, nämligen två år som en gräns. Själva har vi ju inget försörjningskrav, så vi är inte berörda av detta. Vi har ändå försökt agera utifrån ordförande- skapsansvaret och försökt hitta en kompromiss, men denna artikel är alltså olöst.

Nästa artikel är nr 13, som rör erhållande av permanent uppehållstillstånd. Den handlar om huvudprincipen, nämligen att familjemedlemmen ska ha samma längd på sitt uppehållstillstånd som referenspersonen. Undantag ska dock kunna göras i de fall som referenspersonen har ett permanent uppehållstillstånd. I de fallen ska man alltså inte omedelbart behöva utfärda ett permanent uppehållstillstånd för familjemedlemmen.

Enligt det nuvarande förslaget kan medlemsstaterna i de här fallen utfärda ett tillfälligt tillstånd under den första tiden. På begäran av några stater har vi som ordförande föreslagit att den tid under vilken detta skulle vara möjligt skulle uppgå till fyra år.

Ett par medlemsstater anser dock att fyra år är för lång tid. En medlemsstat önskar fem år.

Vi anser att en fyraårig vänteperiod är acceptabel eftersom ett permanent uppehållstillstånd i direktivets mening egentligen inte medför några rättigheter. De är i stället kopplade till det s.k. självständiga uppehållstillståndet, som ska utfärdas senast efter fyra år.

Här hoppas vi kunna nå en kompromiss innebärande en treårsgräns.

Inte heller detta berör oss, utan det är en fråga som vi helt och hållet försöker lösa för andra medlemsstater, som har sådana här konstruktioner i sin lagstiftning. Vi har ju andra regler i Sverige.

Sedan kommer vi till artikel 14 – tillgång till arbetsmarknaden för kärnfamiljen. Enligt förslaget ska den familj och kärnfamilj som medgetts återförening ha tillgång till arbetsmarknaden i samma utsträckning som referenspersonen. Vi ser ogärna att någon karenstid ska införas. Vissa medlemsstater har emellertid en möjlighet att begränsa tillgången till arbetsmarknaden för medlemmar i kärnfamiljen under ett antal år. Denna möjlighet önskar de behålla.

Vi har som ordförande ansett att karenstiden, såvida den inte kan undvikas helt, ska hållas så kort som möjligt. Argumenten för en sådan inställning är naturligtvis många. Vår önskan är att ministrarna ska komma överens om att inte införa en karenstid. Om en sådan inte kan undvikas kommer vi att arbeta för att den ska bli så kort som möjligt.

Detta är ett direktiv som inte kommer att behandlas vidare på arbetsgruppsnivå under den svenska ordförandeskapsperioden. Däremot kan det tänkas tas upp när den strategiska kommittén har möte den 7–8 juni.

Avslutningsvis kan jag säga att vi inte kommer att kunna fatta någon politisk överenskommelse om detta direktiv. Avsikten är i stället att se om vi möjligen kan bocka av några av de här utestående svåra artiklarna. Det är ambitionen för rådsmötet från min sida.

Anf.  168  BERIT ANDNOR (s):

Herr ordförande! Till dagens sammanträde finns bifogat ett yttrande från socialförsäkringsutskottet när det gäller denna fråga. Det är en behandling av direktivet, och en ganska ordentlig genomgång av hur hanteringen har varit kring detta direktivförslag samt hur vi har uppfattat hur det har hanterats under förhandlingar och i riksdagen.

Vi har några synpunkter som jag skulle vilja lyfta fram i detta sammanhang.

Det ena är det som vi tar upp kring själva formen för det hela. I yttrandet framför vi att vi anser att om direktivförslag under förhandlingen genomgår betydande förändringar så måste man upprätta en ny faktapromemoria från Regeringskansliet i frågan. Vi gör bedömningen att det hade varit på sin plats att göra det när det gäller just familjeåterföreningen. Det har nämligen skett sådana förändringar i sak att det hade varit lämpligt att göra detta.

Sedan kan vi komma in på själva sakfrågan. Det som vi har diskuterat i utskottet och redogjort för här är att direktivet har bäring på den svenska lagstiftningen, dvs. utlänningslagen. Den skulle innebära förändringar i vår lagstiftning som enligt vår uppfattning skulle stå i strid med de uttalanden som vi har gjort och beslut som vi har fattat i Sveriges riksdag. Det gäller den s.k. seriositetsprövningen vid anknytningsärendena. Det skulle innebära att den prövning som vi tidigare har haft enligt utlänningslagen inte längre skulle äga giltighet. Detta är något som vi har lyft upp, och det ju är en känd fråga som har diskuterats under många år. Det har rått en stor enighet över partigränserna när det har gällt denna fråga.

Det handlar om skydd för de kvinnor som många gånger lockas till Sverige och tas in och behandlas på ett sätt här som inte är människovärdigt. Det handlar också om de s.k. arrangerade äktenskapen.

Vi har tyckt att det har varit viktigt att lyfta upp de funderingar som vi har haft i utskottet. Vi tycker också att det är viktigt att detta förs med i den vidare diskussionen. Vad jag kan förstå utifrån den redogörelse som gjordes i utskottet i tisdags, och som nu görs också av statsrådet, så är läget nu – till skillnad från hur det var för ett tag sedan – att det inte går att nå någon vidare överenskommelse i frågan. Vi trodde ju ett tag att det kanske skulle gå lite bättre.

Från utskottets sida tycker vi att detta är en oerhört viktig fråga. Vi förutsätter att detta finns med i de ställningstaganden som nu kommer att göras framöver i det fortsatta förhandlingsarbetet. Detta innebär nämligen så stora förändringar, tycker vi, i förhållande till den lagstiftning som vi i dag har.

Anf.  169  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Jag vill instämma i en hel del av det som Berit Andnor har sagt här.

På grund av att vi ville lämna ett yttrande i samband med ministerrådsmötet den 28–29 maj har vi fått arbeta under rätt stor tidspress i socialförsäkringsutskottet. För att vi skulle kunna justera yttrandet fanns det inte möjlighet för oss att lämna några avvikande meningar. Från mitt parti finns det några saker som vi skulle vilja ha in och komplettera med. Jag har därför skrivit några sidor som jag kanske kan få möjlighet att tillföra sedan, under punkt 6.

Jag vill också lyfta fram vissa saker här, som jag tror kan vara viktiga. Jag ska försöka göra det snabbt.

Huvuddragen är att vi menar att förslaget innebär både att den fria rörligheten för personer inom unionen stärks och att rörlighet över unionens gränser underlättas, vilket är mycket positivt.

Artikel 4 i direktivförslaget bör dock ändras, så att det förutom unionsmedborgares familjemedlemmar också omfattar tredjelandsmedborgares familjemedlemmar som är bosatta i unionen och har ett långvarigt uppehållstillstånd.

Vi menar att detta är nödvändigt för att respektera ordförandeskapets slutsats 21 från Europeiska rådets möte i Tammerfors. Där sade man bl.a. att en person som lagligen har vistats i en medlemsstat under en tid som ska fastställas och som har uppehållstillstånd för längre tid i den medlemsstaten bör beviljas en uppsättning enhetliga rättigheter som ligger så nära EU-medborgarnas rättigheter som möjligt.

Då blir min fråga: Kommer det svenska ordförandeskapet att arbeta för att Tammerforsdirektiven följs, så att det möjliggör att tredjelandsmedborgarna kan få de här rättigheterna? Vi tycker att detta är väldigt viktigt.

Jag vill också tillägga att detta är ett oerhört komplicerat direktiv. Allting ska läsas på engelska, och vi har haft väldigt begränsat med tid. Jag skulle vilja att en hel del av detta översätts. Som det är i dag får man nämligen sitta uppe till långt in på natten och slå i ordböcker. I alla fall får jag göra det – jag vet ju inte hur det är för andra. Det är ganska komplicerat med språket när det gäller denna typ av ord.

Jag vet inte om det blir ett beslut i dag. Vi i Vänsterpartiet anser inte att direktivet som sådant borde komma upp i EU-nämnden redan i dag. Det blir lätt så att vi fattar beslut om saker som vi inte riktigt vet så mycket om. Vi har inte den aktuella ställningen kring förhandlingarna klar för oss.

Finns det möjlighet att få en snabb återrapportering från det som händer på ministerrådsmötet nu den 28–29 maj?

Anf.  170  ORDFÖRANDEN:

Vi kan inte styra detta. Vi är ju bundna av riksdagsordningen, som säger att vi före varje ministerråd ska samråda med regeringen. Detta är ett ärende på ministerrådet nästa vecka, och därför måste vi samråda om det. Den saken är alltså väldigt enkel.

Anf.  171  HELENA BARGHOLTZ (fp):

Detta är en komplikation som vi kan konstatera finns i flera ärenden – att man har så bråttom i ministerrådet. Här sitter ju samtidigt olika utredningar – anknytningsutredningen och anhörigutredningen – och grubblar på de här sakerna.

Kommer de förslag som nu tas upp i samband med ministerrådet att göra att de här utredningarna och de resultat de kommer fram till blir ointressanta därför att man redan från svensk sida är uppbunden av vad man har kommit fram till i ministerrådet?

Jag har också en kort fråga som gäller begreppet kärnfamilj. Jag uppfattade inte att statsrådet definierade detta. Begreppet kärnfamilj ser nämligen väldigt olika ut i olika länder. Det finns ju fortfarande länder där man tillåter flera fruar t.ex. Är man överens om definitionen av kärnfamilj?

Anf.  172  GUSTAF VON ESSEN (m):

Jag vill först och främst ansluta mig till vad Berit Andnor har sagt. Jag ska möjligtvis också göra en liten komplettering.

Om man tittar i vårt yttrande, på s. 2 längst ned, kan man läsa: Trots dessa positiva inslag – som man hänvisar till ovanför – är utskottet mycket kritiskt till förslaget i dess nuvarande utformning. Det gäller framför allt möjligheten att göra seriositetsprövning redan i samband med prövning av det första uppehållstillståndet vid s.k. snabb anknytning.

Vi är alltså mycket kritiska till förslaget i denna punkt. Det är ett enigt utskott.

Jag vill också hänvisa till ett annat uttryck, på s. 11. Där står det: Utskottet kan därför inte godta att förslaget till familjeåterföreningsdirektiv antas i dess nuvarande utformning – och då syftar vi naturligtvis på seriositetsprövning. Eftersom den nuvarande tillämpningen har kommit till genom en bred uppslutning i riksdagen anser utskottet att EU-nämnden bör beakta vad utskottet anfört i sitt samråd med regeringen.

Om Sören Lekberg hade varit ordförande i socialförsäkringsutskottet så hade han alltså inte kunnat åberopa någon majoritet för detta förslag. Det är min sammanfattning – om vi nu hade varit EU-nämnd i socialförsäkringsutskottet.

Nu vet inte jag om EU-nämnden tar intryck av vad socialförsäkringsutskottet faktiskt klart säger. Det ska bli intressant att se. I utskottet finns det alltså ingen majoritet för detta ställningstagande.

Detta är en fråga som har byggts upp under mycket lång tid i ett slags enighet mellan partierna i socialförsäkringsutskottet. Det har gällt att skydda vissa kvinnor från att bl.a. exploateras och importeras, som framgår här. Frågan om arrangerade äktenskap har också kommit upp. Inte minst det sista har varit så pass viktigt att man har tillsatt en särskild utredning för att titta på det.

Men här binder man upp sig på ett sätt som gör att hela konstruktionen faller. Det är någonting som jag inte har varit med om förut i EU-nämnden på detta tydliga sätt.

Det kan ju hända att detta ändå faller, eftersom man inte kommer fram till någonting. Då är det väl naturligt att utredningen får fortsätta att arbeta i enlighet med de direktiv som finns, nämligen att göra en nationell lagstiftning på området och på så sätt fullfölja det arbete som regeringen har förutsatt när direktiven lades fast.

Anf.  173  BIRGITTA CARLSSON (c):

Även jag sitter med i utskottet. Jag var inte med vid den här behandlingen, men jag står helt bakom vad både Berit Andnor och Gustaf von Essen har sagt.

Anf.  174  INGVAR SVENSSON (kd):

Jag sitter inte med i utskottet, men vi står också bakom detta.

Anf.  175  KIA ANDREASSON (mp):

Det gör Miljöpartiet också. Det får inte vara så här – med utredningar kontra parallella förslag som ska genomföras. Tillsätter vi en utredning så får man göra den färdig och sedan följa den sedvanliga förhandlingsrundan.

Anf.  176  ORDFÖRANDEN:

Vi ska se hur vi ska hantera detta. Tyvärr får vi ett avbrott i våra förhandlingar på grund av voteringen.

Jag tänkte komma till det yttrande som vi har fått in från socialförsäkringsutskottet. Det är ju ställt till oss, och vi tar upp det i samband med samrådet. Jag tror att alla som har någon anknytning till utskottet har refererat till yttrandet. Vad vi formellt får diskutera är om vi ska överlämna det till regeringen. Det måste vi ta särskild ställning till.

Min fråga är om vi ska låta statsrådet Klingvall få svara på frågorna. Det finns risk för att det blir ett avbrott i ditt svar – men det får vi i så fall acceptera, och gå och votera. Du får börja svara nu.

Anf.  177  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Låt mig bara först understryka att det som kommer att diskuteras vid rådsmötet är de punkter som jag har redovisat. Det innebär att Sven-Erik Sjöstrands fråga om tredjelandsmedborgare inte är med. Frågan om seriositetsprövning som har tagits upp i yttrandet kommer över huvud taget inte att tas upp nästa vecka. Det är sådant som ligger kvar.

Vi får se hur mycket jag hinner nu, men jag tror att vi måste reda ut detta. Vad är det för tänkta regler som ska gälla för olika kategorier? Dessvärre måste vi i det här fallet nämligen tala om tre olika sorters kategorier.

Den kategori som över huvud taget inte berörs av direktivet är EU-medborgare som har flyttat till ett annat EU-land. Det är t.ex. en tysk som bor i Sverige, en svensk som bor i Belgien osv. Den medborgaren omfattas av EG-rätten. Där finns en absolut rätt att ta med make, maka eller sambo utan någon som helst seriositetsprövning. Man får ett tillfälligt uppehållstillstånd i fem år, och sedan får man ett permanent uppehållstillstånd.

Detta leder till att svenska medborgare i Sverige är i en betydligt sämre situation än EU-medborgare som bor i Sverige. Om man är svensk medborgare och vill ta hit någon till Sverige så har man först att rätta sig efter en uppskjuten invandringsprövning – tvåårsregeln med seriositetsprövning och eventuell förhandskontroll, som ni vet. Efter dessa två år kan personen förstås få permanent uppehållstillstånd.

Detta innebär alltså att svenska medborgare som bor i Sverige inte har samma regler som en EU-medborgare som bor i Sverige. Han eller hon omfattas i stället av den absoluta EG-rätten.

Sedan finns det en tredje kategori, som också omfattas av direktivet. Det är tredjelandsmedborgare. För dem gäller i dag olika regler i de olika EU-länderna. I Sverige gäller även för dessa uppskjuten invandringsprövning vid snabba anknytningar, två år plus seriositetsprövning och eventuell förhandskontroll.

Vad vill man då göra med direktivet? Jo, man vill slopa diskrimineringen mellan landets egna medborgare – dvs. en svensk medborgare som bor i Sverige – och EU-medborgare som bor i Sverige. Det innebär alltså att även här ska ett femårigt tillfälligt uppehållstillstånd gälla och en absolut rätt att ta hit sin make, maka eller sambo på samma sätt som för den som har utnyttjat rätten till fri rörlighet. När det sedan gäller tredjelandsmedborgarna ska det finnas gemensamma miniminormer som åtminstone ska gälla kärnfamiljen. Utanför kärnfamiljen blir det frivillighet för länderna att ha vilka regler de vill.

För Sverige blir det i praktiken ingen skillnad i förhållande till i dag om vi inte bestämmer oss för att förändra den lagstiftning som vi har med anledning av att vi har en utredning som arbetar med familjeåterförening.

Man kan alltså sammanfattningsvis säga att förslaget innebär att man tar bort diskrimineringen mellan svenska medborgare och EU-medborgare i Sverige. Samma regler gäller. När det gäller tredjelandsmedborgare vill vi förhoppningsvis skapa goda gemensamma normer. Men för Sveriges del, i dagsläget, är det i praktiken ingen skillnad.

Om man ska laborera något mer med den förändring som sker för svenska medborgare som bor i Sverige så kan man säga att det förstås innebär en väldig liberalisering av regelverket jämfört med hur det ser ut i dag. Det blir också en minskad diskriminering i förhållande till EU-medborgare som har utnyttjat rätten till fri rörlighet. Den förhandskontroll vid snabba anknytningar som vi har i dag kommer med det förslag som föreligger att försvinna. Men skyddet för kvinnor som har råkat illa ut sedan de har kommit hit kvarstår självfallet som tidigare. Man får alltså stanna här om man har hamnat i mycket miserabla förhållanden.

Det är förstås en skillnad mellan att få ett femårigt uppehållstillstånd på en gång och att ha en uppskjuten invandringsprövning. Därmed kan man också säga att det blir en förbättring av nuvarande förhållanden.

Jag ville bara göra klart att vi talar om tre olika kategorier. Inget av detta kommer upp i nästa vecka, men det ligger i princip i förslaget.

Anf.  178  GUSTAF VON ESSEN (m):

Nej, jag är medveten om att just detta inte kommer upp i nästa vecka. Men förr eller senare ska ju Sverige vara med och godkänna paketet i en politisk överenskommelse. Implicit ligger det ändå i pipeline att vi ska godkänna detta. Den svenska regeringen har ju inte på något sätt aviserat att detta är en punkt som regeringen anser vara förhandlingsbar, utan den har gett sig rätt omgående, eller i varje fall accepterat det hela med hänvisning till att diskrimineringssituationen ska undvikas.

Men detta har inte varit förankrat i socialförsäkringsutskottet och inte heller i EU-nämnden. När vi då ser effekterna av detta reagerar vi som vi har gjort, eftersom vi har byggt upp hela vår gemensamma värderingsgrund kring dessa frågor under så många år. Inte minst regeringen själv har vidimerat detta genom att ge direktiv till utredningen just om frågan om arrangerade äktenskap, osv., och har därmed också visat att man faktiskt i grunden delar de värderingar som utskottet har. Ändå binder man utan tvekan upp sig i en förhandling i en arbetsgrupp. Det är det vi reagerar över. Det är något slags dubbla budskap här.

Detta betänkande ligger här nu. Alla vet att vi i socialförsäkringsutskottet för en gångs skull är helt eniga och har en gemensam linje, även om jag inte riktigt förstår om Sven-Erik Sjöstrand också kör dubbel bokföring. Det får vi väl utreda så småningom.

Anf.  179  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Som statsrådet har redogjort för här är det många frågor som inte är avgjorda. Det är mycket som det ska förhandlas kring. Som jag sade innan tror jag att det är lite för tidigt för oss i EU-nämnden att ta ställning till förslaget här i dag. Om vi ska göra det är det verkligen viktigt att få reda på hur lång tid det kommer att ta innan direktivet kommer att slutförhandlas. Vet man det?

I socialförsäkringsutskottet har vi möte den 31 maj, alltså nästan direkt efter ministerrådsmötet. Sedan kommer det att dröja innan vi har möte. Riksdagen slutar ju i juni. Jag undrar om det går att få någon typ av återrapport på det möte som socialförsäkringsutskottet har.

Jag tror att det är väldigt viktigt. Det är ändå fackutskottet som hanterar dessa frågor. Vi kan inte så mycket om det här i EU-nämnden. Kompetensen finns hos Berit Andnor, min kollega Ulla Hoffmann och andra.

Anf.  180  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Låt mig bara först understryka att alla förhandlingar utgår ifrån att det alltid finns en parlamentarisk reservation. Så är det. Riksdagen har alltid sista ordet. Det är förutsättningen i förhandlingsarbetet att det alltid finns en parlamentarisk reservation.

Vad jag vill ha i dag är enbart mandat om att förhandla om de punkter som jag har redovisat. Jag har inte fått några frågor eller synpunkter på de artiklarna i direktivet. Det är naturligtvis av stort värde att vi för en diskussion om de frågor som känns besvärliga i direktivet i dess helhet.

Det är naturligtvis en väldigt besvärlig situation att ha helt olika regler för svenska medborgare i Sverige och EU-medborgare som bor i Sverige. Socialförsäkringsutskottet påtalar också i sitt yttrande att de vill komma bort från denna diskriminering.

EG-rätten ligger där den ligger. Därför måste vi hitta en lösning på detta diskrimineringsproblem. Jag tycker att det känns väldigt besvärligt att vi har helt olika regler för svenskar och för EU-medborgare fast vi allihopa bor i Sverige.

Till Sven-Erik Sjöstrand vill jag säga att vi självklart ska komma tillbaks till er med en snabb skriftlig rapport från rådsmötet.

Jag svarade inte heller på Helena Bargholtz fråga om kärnfamiljen. Det är make, maka och underåriga barn. Det finns särskilda regler som innebär att polygami inte omfattas, osv.

Anf.  181  ORDFÖRANDEN:

Tack. Vi kanske ska försöka komma fram till någon form av lösning på detta problem. Socialförsäkringsutskottet har kommit med ett yttrande till EU-nämnden. Jag hörde nu att statsrådet kände till det, men det är inte formellt överlämnat till regeringen. Jag skulle vilja föreslå att vi lämnar över det till regeringen inför de fortsatta förhandlingarna i detta ärende. Då får regeringen några utgångspunkter för hur nämnden ser på denna fråga.

Statsrådet nämnde själv möjligheten för en deltagare i ministerrådet att avisera en parlamentarisk reservation. Det innebär att vi fortsättningsvis har möjlighet att ingående följa detta ärende och att det så småningom kommer upp i nämnden igen. Vi har redan fått klart för oss att det inte kommer att fattas några beslut på nästkommande ministerrådsmöte, utan det blir en fortsatt förhandling.

Jag föreslår att vi gör på det viset.

Anf.  182  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Jag har en liten sak att ta upp, om det går bra. Vi har en avvikande mening på några sidor. Jag hoppas att den kan följa med som bilaga.

Anf.  183  ORDFÖRANDEN:

Nej, det kan den inte. Den är inte med i socialförsäkringsutskottets yttrande till oss. Där finns det inga avvikande meningar. Om ni efteråt har kommit på några får ni lämna in dem till nämndens protokoll.

Jag uppfattar det som att det är en majoritet som är överens om att överlämna yttrandet.

Anf.  184  GUSTAF VON ESSEN (m):

Så kan vi inte göra. Vi måste slutföra diskussionen.

Anf.  185  ORDFÖRANDEN:

Då ska jag gå er till mötes. Vi bordlägger ärendet och återsamlas efter voteringen.

(Sammanträdet ajourneras till dess voteringen i kammaren är avslutad.)

Anf.  186  LARS TOBISSON (m):

Jag tycker att det är bra att vi har fått den här tydliga reaktionen från socialförsäkringsutskottet och att vi har fått den skriftligt, eftersom det är en ganska komplicerad materia. Men jag noterar att det i den här skrivelsen inte finns någon begäran om att den ska skickas vidare. De åsikter som där redovisas har tydligt kommit fram i diskussionen här, och det står klart för mig att det är en skarp skillnad mellan den syn som finns i utskottet och den linje som åtminstone i förhandlingarna om det här direktivet företräds av departementet. Det är också tydligt att det rör sig om ett enhälligt utskott, så det borde vara en klar varningssignal för statsrådet.

Statsrådet må ha rätt i att de artiklar som nu ska behandlas på ministerrådet inte direkt berörs av socialförsäkringsutskottets kritik, men de ingår onekligen i ett lagkomplex som i dess helhet ska slussas vidare och som alldeles tydligt saknar förankring i det berörda fackutskottet och man får anta därmed i riksdagen, med hänsyn till de majoritetsförhållanden som råder.

Vad som nu behövs är väl alldeles tydligt fortsatta överläggningar mellan fackutskottet, socialförsäkringsutskottet, och departementet för att skapa ett gemensamt synsätt. Jag tycker att EU-nämnden utan vidare kan rekommendera att så sker. Däremot tycker jag inte – och det beror på den principiella hållning som vi har – att nämnden nu ska besluta att skicka den här skrivelsen vidare. EU-nämnden får inte bli en anstalt för brevbefordran, och i det här fallet är det dessutom ett ärende som inte är färdigresonerat mellan utskottet och departementet. Dessutom är det tekniskt komplicerat. Jag tar inte avstånd från det som står i utskottets yttrande, men jag anser inte att det är EU-nämndens sak att ta ställning till huruvida det som där finns är korrekt.

Vi fick nu här t.o.m. en propå om att man skulle tillfoga något slags ytterligare handling; jag vet inte vad det skulle vara. Om vi har ett yttrande skulle det vara fråga om en avvikande mening till det, men det är det knappast fråga om, utan något slags tillkommande mening. Jag menar att vi inte kan hålla på på det här viset, utan vi bör notera att vi har fått den här skrivelsen, som är känd av alla. Dess innehåll är kritiskt mot det arbete som har bedrivits. Det är en dialog som bör fortsätta mellan det berörda utskottet och departementet.

Skulle man gå till beslut om att översända den här skrivelsen kan jag förutskicka sedvanlig reservation från den moderata gruppen.

Anf.  187  ORDFÖRANDEN:

Jag vill bara säga att vi tidigare vid flera tillfällen har diskuterat frågan om de yttranden som kommer EU-nämnden till del. Vi vet att moderaterna har den principiella uppfattningen att nämnden inte ska vidarebefordra dem. Majoriteten i EU-nämnden har däremot tidigare kommit fram till att vi ska göra det. Det är inte fråga om något slags formell brevbefordran, utan det är naturligtvis viktigt att dessa synpunkter kommer också regeringen till del. Vi kan inte bara lita till offentlighetsprincipen, dvs. till att våra handlingar är offentliga. Om vi har dokument som är av värde för förhandlarnas diskussioner, tycker jag naturligtvis att vi ska vidarebefordra dem.

Anf.  188  GUSTAF VON ESSEN (m):

Jag var en av dem som tog initiativet till det här. Det ska inte ses som någon kritik mot UD:s sätt att rent tekniskt sköta förhandlingarna, mot att man där skulle vara oskicklig eller något sådant. Tvärtom tycker jag att UD:s förhandlare är mycket kompetenta och gör ett bra jobb. Det är helt enkelt en principiell diskussion, som vi måste lyfta fram för att riksdagen inte ska bli ett slags rundningsmärke. Vi har en roll som måste respekteras. Det gäller att med ledning av dessa erfarenheter hitta bättre arbetsformer tillsammans med departementet och utskottet än vad som kanske ibland varit fallet, även om vi inte heller har någon större kritik mot det.

Vad vi vill lyfta fram är egentligen riksdagens roll. Man kan inte från regeringens sida binda upp sig utan att veta att man faktiskt har riksdagen bakom sig. I det här fallet är det ännu mera märkligt, eftersom regeringen har utfärdat direktiv till en utredning som ska utreda de här frågorna som om vi inte har bundit oss till familjedirektiv. Det är faktiskt det som har stört oss.

Nu är detta känt. Skrivelsen finns, och jag vet inte vad som kommer att hända, om vi ska genom ett riksdagsbeslut godkänna denna överenskommelse eller om det bara är regeringen som binder upp oss på mandat. Ska den tillbaka till riksdagen för godkännande kommer frågan upp en gång till.

Anf.  189  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Jag vill bara instämma i det som Gustaf von Essen säger om värdet av att ha en god dialog. Det tjänar både riksdagen och självklart regeringen på. Som jag har beskrivit hur ärendet ligger i dag planerar jag att ta upp de fyra artiklar som vi har gått igenom. Det innebär att vi kommer att få goda möjligheter att komma tillbaka till de svåra frågor som är belysta i skrivelsen från socialförsäkringsutskottet och som också har berörts här i EU-nämnden.

Jag skulle själv vilja ställa en fråga. Jag skulle vilja ha ett klarläggande från Sven-Erik Sjöstrand. I det första inlägget framfördes, om jag förstod Sven-Erik Sjöstrand rätt, ett krav från Vänsterpartiet att artikel 4 också skulle omfatta kategorin tredjelandsmedborgare. Med den förändringen av artikel 4 skulle EG-rätten omfatta samtliga tre kategorier. Alla skulle då omedelbart få en chans att ta hit sin make-maka-sambo och få ett femårigt tillfälligt uppehållstillstånd utan någon seriositetsprövning. Jag undrar bara om jag uppfattar Vänsterpartiet rätt på den punkten.

Anf.  190  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Jag ska försöka förtydliga detta. Det är så som statsrådet säger. Vi menar att tredjelandsmedborgare ska föras in i artikel 4, och vi lägger vikt vid det. Men eftersom vi hade tidsbrist och det var viktigt för oss i socialförsäkringsutskottet att få in ett yttrande till dagens EU-nämndsmöte, kunde vi inte anmäla någon avvikande mening. Såvitt jag förstår kommer våra synpunkter att fogas till protokollet senare. Jag hoppas att ni kan titta lite på våra synpunkter.

Anf.  191  INGVAR SVENSSON (kd):

Jag vill bara ta upp den principiella frågan om yttranden. Det får inte bli så att yttranden från fackutskott till EU-nämnden blir en ersättning för direktkontakten mellan fackutskotten och regeringen. Men när vi nu får sådana handlingar ser jag inga problem med att vi överlämnar dem till regeringen för kännedom.

Anf.  192  GUSTAF VON ESSEN (m):

Det här är knepigt. Hur ska vi göra? Teoretiskt kan vi också avge ett betänkande till riksdagen när vi nu ska ta beslut om ställningstagande i en större fråga när vi bedriver förhandlingar. Vi måste på något sätt nå fram med våra synpunkter, antingen i en skrivelse eller på någon annan väg. EU-nämnden måste få veta var fackutskottet faktiskt står.

Anf.  193  ORDFÖRANDEN:

Jag vill innan jag ger ordet till statsrådet Klingvall bara säga till Gustaf von Essen att vi har fått reda på var fackutskottet står. Det är av stort värde för oss i EU-nämnden inför våra samråd att vi får ett sådant här underlag. Vi har diskuterat den här frågan tidigare. Den har varit uppe under Riksdagskommitténs paraply, och då togs det fram idéer om att vi skulle kunna använda oss av ett yttrande från ett fackutskott som nämnden får ta del av, och sedan avgör nämnden själv hur den vill hantera det.

Vi har hittills några gånger gjort på det sättet. Vi har också överlämnat yttrandena till regeringen därför att de har haft ett sådant innehåll att de av regeringen skulle kunna beaktas i det kommande förhandlingsarbetet.

Anf.  194  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Helt kort: Jag kan då uppfatta Vänsterpartiets ställningstagande så att en seriositetsprövning inte kommer att förevara i något fall enligt Vänsterpartiets förslag. Har jag förstått saken rätt?

Anf.  195  ORDFÖRANDEN:

För att försöka sammanfatta detta vill jag, som vi var inne på före den ofrivilliga pausen, säga att det yttrande som vi nu har fått från socialförsäkringsutskottet överlämnas till regeringen. Regeringen har då med sig det i bagaget när man fortsätter att förhandla. Där framgår tydligt vad socialförsäkringsutskottet tycker, och där finns också referat av vad riksdagen har sagt i andra sammanhang. Då vet regeringen var vi står.

Jag har vidare uppfattat att i de förhandlingar som nu är aktuella i rådet kommer inte de frågor som vi kan betrakta som känsliga upp över huvud taget. Vi har nu fått reda på hur regeringen tänker föra förhandlingarna där. Jag uppfattar detta så att det här runt bordet finns ett stöd för det upplägget i de fortsatta förhandlingarna.

Anf.  196  LARS TOBISSON (m):

Beslutet på den här punkten på föredragningslistan måste väl begränsa sig till den senare delen. Frågan om hanteringen av socialförsäkringsutskottets yttrande står som punkt 6 på föredragningslistan, så den återkommer vi till.

Anf.  197  ORDFÖRANDEN:

Jag tänker bara att de är så intimt förknippade med varandra att vi kan ta det här i ett sammanhang. Men jag kan gärna börja med det som jag föreslog som steg två, dvs. jag konstaterar att det finns ett stöd för regeringens uppvisade upplägg inför de fortsatta förhandlingarna.

Sedan vill jag med en gång ta upp punkten 6. Det skulle se konstigt ut om vi lämnade den nu och tog upp den igen efter att ha pratat om utvecklingsrådsfrågorna. Jag föreslår under punkten 6 att yttrandet från socialförsäkringsutskottet överlämnas till regeringen. Jag uppfattar att det finns en majoritet för den inställningen.

Reservation anmäls från moderaterna.

Sven-Erik Sjöstrand har anmält att han vill föra ett papper till nämndens protokoll.

Anf.  198  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Jag skulle nu vilja ta upp punkten om övriga frågor. Jag vill först informera dels om slutsatserna från det barnseminarium som vi anordnade i Norrköping den 1–2 mars, dels om ett besök i Moskva, dels om ett trilateralt möte med Polen och Ukraina, dels om ett högmissionsmöte med Kina.

Barnseminariet handlade om ordförandens slutsatser. Jag tycker att det är väldigt glädjande att få berätta för nämnden att vi har fått ett positivt gensvar för vårt initiativ att diskutera barnperspektivet. Som ett exempel kan jag nämna att kommissionär Vitorino i sitt anförande till seminariet slog fast att barnets bästa ska vara a guiding principle i kommissionens fortsatta arbete med direktivutkast på asyl- och migrationsområdet. Det har varit ett av ordförandeskapets prioriterade områden att lyfta fram barnperspektivet horisontellt.

Frågorna om yttre förbindelser handlar om länder utanför EU. Vi har lett samtal om migrations- och asylfrågor med Kina och Ryssland men också med Polen och Ukraina. Både Kina och Ryssland genererar ett stort antal asylsökande till EU, och det är många människor som transiterar genom Ryssland men också genom Ukraina. Det har därför varit av väldigt stor vikt för EU att ha en fortgående dialog och ett informationsutbyte med de här länderna.

Jag kommer att i ministerrådet informera om de här samtalen och även att dela ut ett dokument som ni själva redan har fått, med kortfattade redogörelser för de här samtalen.

Jag går vidare till den gemensamma kommittén. Inom ramen för den gemensamma kommittén, där Norge och Island deltar, har jag en ambition att se om vi kan nå en politisk överenskommelse gällande direktiv och rambeslut om människosmuggling och direktiv om transportörsansvar. Jag kommer också kort att informera om de åtgärder som ordförandeskapet har vidtagit när det gäller den olagliga invandringen via västra Balkan.

Jag börjar med direktivet om det som vi kallar människosmuggling. Det var Frankrike som i början av sitt ordförandeskap i juli förra året presenterade två rättsakter, ett direktiv och ett rambeslut, i syfte att förstärka kampen mot olaglig invandring och människosmuggling. Avsikten är att genom direktivet utveckla Schengenregelverket, lägga fast de förfaranden som ska vara förbjudna men också genom rambeslutet fastställa att medlemsstaterna är skyldiga att införa effektiva straffrättsliga sanktioner för att bekämpa människosmuggling.

Vi har tidigare pratat om det här förslaget i nämnden, och jag har då också redogjort för hur vi har tänkt oss det fortsatta arbetet. Vi har nu kommit så långt att det är möjligt att vi ska kunna nå en politisk enighet på mötet nästa vecka. Jag vill understryka att ett antal länder inte kan godkänna förslaget utan behandling i respektive lands parlament, och till de länderna hör ju Sverige. Det kommer att innebära att det finns kvar parlamentariska reservationer, även om vi kan få en politisk överenskommelse.

Vad vi har lyckats med under vårt ordförandeskap är att föra in en humanitär klausul i förslaget. Det innebär att åtgärder som utförs av humanitära skäl inte omfattas av bestämmelserna. Uppslutningen för införandet av den här klausulen har varit stor, men en medlemsstat godtar den inte. Den är frivillig, men som läget är i dag är det ändå en medlemsstat som inte godtar den.

När det gäller straffskalan har vi uppnått stor enighet. Också därvidlag är det en medlemsstat som inte har godtagit förslaget. Det minsta gemensamma maximistraffet är nu åtta år, men med möjlighet att justera ned straffskalan till sex år för att anpassa den till respektive lands påföljdssystem. I dag är maximistraffet i Sverige för planlagd och organiserad människosmuggling fängelse i fyra år, och om brottet genomförs av kriminella organisationer eller sker under hänsynslösa former bör det kunna anses vara berättigat att höja straffskalan. I de tilläggsdirektiv till Anhörigkommittén som regeringen har lämnat ingår på riksdagens begäran ett uppdrag att göra en översyn av straffskalan för handeln med smuggling av människor. Så ser läget ut för stunden.

Anf.  199  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Jag tycker att det är väldigt bra att statsrådet och Anna Lindh på UD arbetar med en humanitär klausul. Vi har vid flera tillfällen i nämnden fått redovisat vad som händer med det här direktivförslaget. Jag vill ändå be statsrådet att lite förtydliga detta. Som jag ser det måste den som på något sätt ger humanitär assistans till en flykting, genom att ge hjälp att komma in i landet eller på annat sätt, bevisa att det verkligen har humanitärt syfte. Det är en fråga om bevisbörda. Många kan få svårt att bevisa det här, och de kan då bli straffade utifrån ett humanitärt perspektiv. Det borde egentligen vara en omvänd bevisföring. Går det att ordna?

Anf.  200  HELENA BARGHOLTZ (fp):

Jag ska uppehålla mig vid det som jag uppfattar som punkt 4, hjälp till olaglig inresa. Man kan se medhjälparen som en transportör. Vinstsyftet kommer igen när man diskuterar de nya brotten människosmuggling och människohandel för sexuella ändamål. Vi hade skrivit in som ett kriterium ett syfte att tjäna pengar på den typen av brott. Här är det motsatsen, en humanitär aspekt när man vill hjälpa någon. Man måste räkna med att den person som arbetar med det humanitära syftet har en del utgifter som han på något vis måste få ersättning för.

Hur man definierar det här och att vinstsyftet inte ska vara avgörande tycker jag är väldigt snårigt. Ska man ha möjlighet att få ersättning för de utlägg som man har? Det är svårt att kriminalisera sådan här flyktingsmuggling.

Anf.  201  GUSTAF VON ESSEN (m):

Om man läser vad som står i ärendet ser man vad socialförsäkringsutskottet har uttalat. Där är frågeställningen den att om man i smugglingssituationen inte har vinstkrav, vilken åklagare kan bevisa ett vinstsyfte när man har att göra med en människosmugglare som tar in människor på det här sättet? Det går inte. I varje fall är det syftet väldigt svårt att bevisa.

Att utforma en humanitär klausul ligger på den utredning som numera är allmänt bekant. Det får vi titta på där. När det gäller härbärgerande av människor i Sverige ska man kunna visa vinstsyfte, men själva smugglingen är mot betalning. Jag tror att statsrådet ger mig rätt i den här tolkningen. Om man läser innantill och har den tillämpningen klar för sig behöver man faktiskt inte ställa så många frågor.

Anf.  202  HELENA BARGHOLTZ (fp):

Det är bra att göra skillnad mellan människohandel och människo-smuggling. Den skillnaden vill jag lyfta fram.

Anf.  203  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Herr ordförande! Jag tror i och för sig att Gustaf von Essen svarade på Helena Bargholtz fråga, nämligen att den humanitära klausulen kommer att fria humanitära handlingar när det handlar om inresa. Däremot är det när det gäller vistelse i landet fortfarande vinstsyfte som gäller.

Till Sven-Erik Sjöstrand: Det är alltid åklagaren som ska bevisa, och det är bl.a. det som har lett till en begäran från socialförsäkringsutskottet om översyn av detta. Det har visat sig vara oerhört svårt att bevisa vinstsyfte. Detta hanteras i Anhörigkommittén.

Anf.  204  ORDFÖRANDEN:

Det är dags att sammanfatta detta. Jag konstaterar att det finns stöd för regeringens här under punkt 4 redovisade upplägg inför de fortsatta förhandlingarna.

Då går vi vidare.

Anf.  205  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Jag hoppas redan genom min inledning kunna ge svar på en del av era frågor. Vi har tidigare talat om det här förslaget i nämnden. Jag har också redogjort för hur vi tänkt oss uppläggningen av det fortsatta arbetet. Vi har kommit rätt långt med det här direktivet för att kunna nå en politisk enighet. Jag vill dock framhålla att vi från svensk sida inte kan godkänna förslaget utan en behandling i riksdagen.

Bakgrunden är tillämpningen av konventionen om Schengenavtalet från maj 1995. Man föreskriver att de avtalsslutande parterna i sin nationella lagstiftning ska införa regler om transportörers ansvar. Transportören ska bl.a. ombesörja utlänningens återresa till det tredje land där denne påbörjade sin resa. Om inte annat följer av förpliktelserna i samband med anslutningen till Genèvekonventionen eller med hänsyn till respektive lands egen grundlag ska också de avtalsslutande parterna förbinda sig att införa sanktioner mot transportörer som luft- eller sjövägen från tredje land till deras territorium befordrar utlänningar utan nödvändiga resedokument.

Enligt artikel 63 ska rådet före den 1 maj 2004 besluta om åtgärder som rör olaglig invandring inbegripet återsändande av olagliga invandrare. Enligt rådets och kommissionens handlingsplan från december 1998 för att på bästa sätt genomföra bestämmelserna i Amsterdamfördraget om upprättande av ett område för frihet, säkerhet och rättvisa ska rådet före den 1 maj 2001 vidareutveckla harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning beträffande fraktförares ansvar. Europeiska rådet har återkommit till den här frågan flera gånger.

Detta är alltså bakgrunden till att det franska ordförandeskapet presenterade ett förslag till direktiv som gäller regler om skyldighet för de transportörer som befordrar utländska medborgare från tredje land till medlemsstaterna eller till Norges eller Islands territorium. Det här direktivet är alltså inte tillämpligt för resa vid passerandet av inre gräns. Enligt förslaget ska de ekonomiska sanktionerna harmoniseras.

Under det svenska ordförandeskapet har förslaget ändrats på några mycket väsentliga punkter. Det införs en bestämmelse som gör det möjligt att undanta de fall där utkrävande av ansvar skulle stå i strid med de åtaganden en medlemsstat har i det fall någon söker skydd. I det här kan inbegripas asyl, andra slag av skydd och humanitära skäl.

Bestämmelsen om att transportören ska ta ansvar för en passagerare som ska återvända till avreseorten görs tydligare. Det framgår nu helt klart av texten att det är kostnaderna för uppehälle och vidare transporter som avses, alltså endast ett ekonomiskt ansvar.

Möjligheterna att tillämpa direktivet vid resa mellan Schengenstater tas bort. Den situation som avsågs var när stat utnyttjade den undantagsbestämmelse som finns i artikel 2 i Schengenkonventionen. Också det här är en uppmjukning av direktivet.

Man bör i det här sammanhanget också notera att den preambel som föregår direktivet fastställer att bestämmelserna i direktivet inte får vara i strid med medlemsstaternas åtaganden i Genèvekonventionen. Rådet kommer i samband med antagandet att avge en förklaring att om en passagerare använder uppenbart förfalskade eller förändrade dokument, ska det likställas med att handlingar saknas.

Det här är de viktiga förändringar som har åstadkommits under det förhandlingsarbete som har föregått rådsmötet. När rådet den 1 december 2000 behandlade frågan om Sveriges operativa inträde i Schengensamarbetet ifrågasattes det om Sverige till fullo uppfyllde regelverket vad avsåg transportörsansvar. Det ledde, som jag utgår från att ni alla minns, till att Sverige gjorde ett uttalande till rådets beslut, nämligen att vi skulle hantera frågan i vår parlamentariska kommitté. Uttalandet gjorde att vi accepterades som operativa medlemmar i Schengensamarbetet från den 25 mars trots att vi som enda land saknade regeln om ekonomisk sanktion.

I och med de framsteg som har nåtts under det svenska ordförandeskapet har vi i direktivet fått inskrivet att direktivet inte påverkar medlemsstaternas förpliktelser enligt folkrätten i de fall en tredjelandsmedborgare söker skydd. Vi har också tydliggjort att transportörernas ansvar endast är ekonomiskt. Det är och förblir myndigheternas sak att rent faktiskt ta hand om människor. Det tidigare textförslaget kunde misstolkas på den här punkten. Nu har det tydliggjorts. Det är också klart att transportörerna visserligen kan förväntas reagera på uppenbara förfalskningar av resehandlingar, men det är myndigheternas sak att göra kvalificerade efterforskningar.

Jag vill också till EU-nämnden deklarera att det fortfarande är min uppfattning att det transportörsansvar vi redan har i Sverige är fullt tillräckligt om det används effektivt. Men jag anser att det franska förslaget kan införas utan att det går ut över de som enligt utlänningslagen är i behov av skydd. Jag vill återigen understryka hur viktigt det har varit att vi som ordförandeland kunnat agera mycket kraftfullt för att ta hänsyn till människors berättigade behov av skydd och att det ska balansera de nödvändiga restriktiva delarna i det här direktivet. Därför har vi lyft den innehållsmässiga reservationen, men vi har naturligtvis kvar en parlamentarisk reservation.

Anf.  206  BIRGITTA CARLSSON (c):

Nu blev det rätt den här gången. Tack, herr ordförande.

Jag delar statsrådets åsikter om att vi redan i dag har tillräckligt tuffa krav på dem som tar hit personer. Om vi skulle införa skärpta krav med höga bötesbelopp som man diskuterar stämmer det definitivt inte med den politik vi vill föra inom det området. Det kommer med all säkerhet att innebära – det har vi pratat om i olika sammanhang – att vi får en mur kring Europa och att det blir mycket svårare att komma in i de länderna. Det ska inte vara så. Det är klart att folk tar sig hit på felaktigt sätt. Krav måste givetvis finnas på att de ska ha riktiga handlingar när de ger sig iväg. Men det finns också flyktingar och andra som inte har möjlighet att få fram riktiga handlingar. Man ska i så fall ha en generös bedömning. Det är också bra, tycker jag, att man inte föregriper den utredning som nu ligger, utan att man avvaktar och låter riksdagen fatta de beslut som behövs inom det här området.

Jag skulle vilja fråga: Måste vi verkligen ha de tuffa böteskraven? Innebär Schengensamarbetet att det är en absolut nödvändighet för Sverige att införa det? Det ifrågasätter jag.

Anf.  207  KIA ANDREASSON (mp):

Jag tycker att det är en lite underlig behandling av hela ärendet. Jag sitter i justitieutskottet, och vi hade uppe Schengenavtalet och bearbetade det mycket tydligt. Miljöpartiet begärde t.o.m. bordläggningsdebatt inför Schengenavtalet, där vi tydliggjorde bl.a. detta. Men vi fick inte respons. Jag finner att det står hur tydligt som helst i avtalet. Det var det vi reagerade emot. Men man försökte gömma det i en utredning. Jag säger så och använder den formuleringen därför att jag anser det. Och nu den här behandlingen, som Maj-Inger Klingvall redogör för. Jag blir inte klok på det som har sagts här.

Då är mina frågor: Vad är det personal på t.ex. flyg och fartyg ansvarar för? Det är ju svårt att undanta de som söker skydd. Vem ska avgöra det just på båten eller flyget? Upphör totalt personalens ansvar? Det är min första fråga.

Sedan till det här med uppenbart förfalskade handlingar. Hur ska det praktiskt gå till? Vem ska granska detta?

Och sedan är det bötesbeloppet. Hur stort kommer det att bli enligt det som nu har sagts?

Anf.  208  HELENA BARGHOLTZ (fp):

Vi från Folkpartiet är också negativa till det skärpta transportörsansvar som föreslås. Det är bra att det ska komma upp i riksdagen. Men jag kan väl redan nu säga att blir det i den här formen kommer vi inte att kunna stödja det, som jag ser det.

Man inför ett bötessystem och sedan blir det, precis som Kia Andreasson var inne på, personalen som har ett ansvar för att kolla det här. Får de då inte ett slags myndighetsroll på ett sätt som inte stämmer med svensk myndighetspraxis?

Varför talar man om böter och inte om sanktioner? Vad är det som gör att man väljer ordet böter?

Precis som Kia Andreasson sade var det här uppe i justitieutskottet och regeringen har konstaterat att den svenska lagstiftningen är okej. De nuvarande bestämmelserna om transportörsansvaret uppfyller Schengenkonventionens krav. Vi vill säga nej till ett skärpt transportörsansvar.

Anf.  209  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Precis som statsrådet har redovisat här har vi väl egentligen tillräckliga medel i Sverige. Transportörerna får betala återresa för dem som uppenbart kommer hit med förfalskade papper. Men hur ska man sedan kontrollera att det är en förfalskad identitetshandling eller ett förfalskat visum? Det är mycket svårt. Förfalskningar görs på mycket fina sätt i dag. Gränsen här blir svår.

Artikel 4.1 hänvisar till bötesbeloppen. Den mest relevanta frågan har Birgitta Carlsson redan ställt. Kommer vi att bli tvingade att införa bötesstraff? Vårt parti har redovisat vår syn på det. Vi tycker att det är tillräckligt som det är i dag.

Anf.  210  KIA ANDREASSON  (mp):

Jag glömde en fråga. Ministern säger att vi ska ta ställning och att frågan ska behandlas i riksdagen. Jag ser tydligt att Schengenavtalet innehåller detta, och riksdagen har fattat beslut med majoritet. Om det nu blir ett nej i detta ifyllnadsärende i just denna fråga, vad händer då med Schengenavtalet? Det är ju ganska delikat.

Anf.  211  GUSTAF VON ESSEN (m):

Från moderat sida gjorde vi den tolkningen redan när vi antog Schengenavtalet att vi inte uppfyllde det fullt ut genom den skrivning som regeringen då hade. Vi menade att det skulle tolkas så att sanktioner måste utgå till transportörer. Det står ju tydligt i avtalet. Vi hade en reservation på den punkten. Vi menar att har vi gått in i Schengenavtalet kommer vi också att få tillämpa sanktionsregler i enlighet med avtalet. Andra stoppade huvudet i sanden och trodde att det skulle gå ändå.

Nu tror jag att sanningens draperi dras ifrån. Där står vi, och nu måste vi hantera läget. Då kan man inte fortsätta att låtsas som om man är för Schengenavtalet och har sagt ja till det, samtidigt som man röstar emot och försöker gömma sig när det ska praktiseras fullt ut.

Det viktigaste är att vi kan göra olika humanitära undantag, kan man väl säga. De som verkligen söker asyl, som får sin asylansökan prövad och som också får den bifallen blir undantagna. Det gäller att hitta sådana konstruktioner. Samma sak är det i fråga om myndighetsutövning. Allt detta tröskas ju nu i den utredning som Birgitta Carlsson och jag sitter i. Så sent som häromdagen var just de här frågorna uppe. De går naturligtvis att lösa.

Men man kan liksom inte plötsligt säga att här sitter 14 medlemsstater och har gett Sverige en respit, och så röstas vi kanske ned i riksdagen. Vad händer då? Vi får väl ställa upp som vanligt. Det här är inget skämt, utan det här är allvar.

Den tolkning som vi gör är att sanktioner måste utgå till transportörer i enlighet med Schengenavtalet. Detta har de andra länderna påpekat. Vi får gilla läget och försöka göra den bästa möjliga konstruktionen för oss som kan gå igenom och godkännas av dem också. De kommer naturligtvis att övervaka det här så att de ser att det är i enlighet med vad de kräver. Då kan vi inte sticka huvudet i busken. Det leder ingenstans.

Anf.  212  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Låt mig först bara lite grann uttrycka att vi har haft en riksdagsbehandling av anslutningen till Schengenavtalet. Då gjordes bedömningen att vi hade ett transportörsansvar som enligt den situation vi då befann oss i ansågs fullgott. Men det lämnades också öppet i propositionen för regeringen att kunna återkomma i den här frågan. Det kan inte råda någon okunnighet på den punkten.

Det som har hänt är precis som jag redovisade. Vi blev godkända som operativa medlemmar i Schengensamarbetet från och med den 25 mars utan att då ha den här ekonomiska sanktionen i vår nuvarande lagstiftning. Det vi ska göra nu och den uppgift som utredningen har fått är att se på vilket sätt vi kan anpassa den svenska utlänningslagen så att vi lever fullt upp till Schengenregelverket.

Jag har också försökt att i min inledning redovisa hur vi har arbetat för att få bästa möjliga konstruktion av detta direktiv, inte bara för Sverige utan över huvud taget för ett direktiv som ska gälla för EU:s medlemsstater. De egna krav vi ställde, nämligen att göra det väldigt tydligt att direktivet inte ska påverka medlemsstaternas förpliktelser enligt folkrätten när det gäller tredjelandsmedborgare som söker skydd, har vi alltså fått in i förslaget. Vi har också fått in en del andra förändringar som innebär en uppmjukning av det ursprungliga förslaget.

Att beteckna det här som böter får väl Helena Bargholtz göra, men det gör inte jag. Det kallas för sanktion eftersom det är en förstapelarfråga. Det är alltså inte någon straffrättslig reglering i första pelaren, och därför används också begreppet sanktion rakt igenom. I journalistsammanhang och i massmedier har ofta begreppet böter använts. Men det är alltså sanktion.

Det var också frågor om det här med vilka kontroller som ska göras. Man ska kontrollera resehandlingar precis som i dag. Det är ingen skillnad mot den kontroll som t.ex. flygpersonal gör i dag. Det ska ske på samma sätt i framtiden som sker nu.

Det här är också klarlagt i en regeringsrättsdom för tio år sedan. Det är klarlagt vilka krav man kan ställa på personal när det gäller att bedöma handlingar och handlingars tillförlitlighet. Det finns reglerat i praxis, kan man säga.

Birgitta Carlsson hade en fråga. Jag tycker att det gäller att inte överdriva betydelsen av detta. Vad vi vill åstadkomma är naturligtvis en så liten förändring som möjligt i förhållande till det transportörsansvar vi har i dag.

En väldigt viktig förändring som jag tror att jag talade om är att kravet tas bort när det gäller att passera inre gränser. Det är också en klar liberalisering av detta direktiv.

Sedan tycker jag att man måste se frågan om transportörsansvar i en mycket större helhet och inte överdriva betydelsen av just detta. Jag tror att vi har förmåga att hantera detta på ett bra sätt. Jag räknar med att den parlamentariska kommittén ska kunna lägga ett förslag som regeringen ska kunna gå efter.

Anf.  213  ORDFÖRANDEN:

Tack! Då tror jag att vi är mogna att sammanfatta detta. Vi har faktiskt haft uppe denna fråga flera gånger tidigare. Det ursprungsförslag vi hade en gång i nämnden såg helt annorlunda ut. Det var det som det framfördes reservationer emot.

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Då går vi vidare. Är det någonting kvar på detta område?

Anf.  214  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Bara kort: Jag kommer att lämna en rapport om vad som har hänt och vilka åtgärder som har vidtagits det senaste halvåret när det gäller västra Balkan och den olagliga invandringen där. Det handlar bl.a. om den trojkaresa som genomfördes till Belgrad och Sarajevo i slutet av mars. Det var en väldigt intressant diskussion. Vi hade ett regionalt möte då Albanien, Bosnien och Hercegovina, Förbundsrepubliken Jugoslavien, Kroatien och Makedonien genom en deklaration förband sig att anpassa sig till EU:s standard på området för asyl och migration och också att öka det regionala samarbetet på detta område. Jag kunde som ordförande upprepa löftet om att stödja denna utveckling.

När det gäller slutsatserna av det genomförda arbetet är den långsiktiga politiken att utveckla ett partnerskap mellan EU och länderna i denna stabiliserings- och associeringsprocess i enlighet med Tammerforsslutsatserna, att stödja nationella reformer, regionalt samarbete vad gäller asyl och migration men också, naturligtvis, samarbetet med EU enligt den deklaration som antogs i Sarajevo. Då handlar det dels om biståndsprogrammet för västra Balkan – CARDS – dels om att dra lärdom av erfarenheterna från kandidatländerna i det s.k. Phareprogrammet. EU-ländernas sambandsmän ska också fortsätta sitt samarbete. Vissa medlemsstater kommer att sända experter till gränskontrollmyndigheterna i Kroatien och Bosnien. Jag förväntar mig ingen diskussion, utan det blir en avrapportering på denna punkt.

Därmed är jag klar.

5 §  Utveckling

Statsrådet Maj-Inger Klingvall

Rapport från ministerrådsmöte den 10 november 2000

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 31 maj 2001

Anf.  215  ORDFÖRANDEN:

Då kommer vi över på utvecklingsrådet, där du också ska medverka nästa gång. Vi brukar börja med en återrapport, men jag tror att du kan följa finansministerns exempel denna gång och i stort sett hänvisa till den skriftliga rapporten.

Anf.  216  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Herr ordförande! Jag lämnar en väldigt kort rapport från utvecklingsrådet den 10 november. Det fattades ett antal viktiga beslut vid detta möte. Det mest avgörande var naturligtvis deklarationen om den nya policyn för EG:s utvecklingssamarbete, ramverk för landstrategier och slutsatser om smittsamma sjukdomar.

Det var en rätt hård styrning från det franska ordförandeskapet när det gällde deklarationen. Man ville inte att vi skulle ha några förslag till rådsmötet. Jag trotsade detta och lade fram förslag om att föra in en referens till barnens rättigheter men också till funktionshindrade – två oerhört viktiga målgrupper för vårt utvecklingssamarbete. Jag lyckades få in barnens rättigheter i deklarationen, vilket jag tyckte var mycket strategiskt viktigt.

Det är i stora drag vad som hände på mötet.

Anf.  217  WILLY SÖDERDAHL (v):

På första sidan står det talat om just barn. Där står talat om en handlingsplan som Sverige skulle göra. Jag undrar om den är gjord. Det står så här: Handlingsplanen för hur denna politik ska omsättas i praktisk handling ska beredas under svenskt ordförandeskap.

Sedan har jag en fråga om punkt 3.2 om handlingsprogram. Längst ned står det att en del stater vill att man ska använda de nationella biståndsorganisationerna, om jag har förstått det hela rätt. Det har Sverige gått emot. Jag förstår inte riktigt varför Sverige inte vill använda dem. Jag tycker att det är en alldeles utmärkt lösning. I stället för att EU själv ska handlägga allt bistånd kan man använda Sida, Danida osv.

Jag undrar om jag har uppfattat det rätt.

Anf.  218  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Jag tror att det Willy Söderdahl tänkte på inte är ett barnhandlingsprogram utan ett gender-handlingsprogram. Det har vi ännu inte fått från kommissionen. Vi hade hoppats att vi skulle få det under våra sex månader, men det har ännu inte lämnats över till oss, så vi har inte kunnat arbeta med det.

Den andra frågan gällde att vi skulle återta en del av resurserna som går till EG-biståndet och använda dem genom våra egna nationella myndigheter. Det tycker jag verkar vara ett väldigt ineffektivt sätt att använda pengar och innebära en väldig rundgång.

Däremot finns det länder som har denna uppfattning och i vissa fall argumenterar rätt kraftfullt för den av skäl som vi inte tycker är så bra. De allra flesta medlemsstater har den inställning som vi har, dvs. att det vi ska göra är att reformera EG-biståndet och få det att fungera effektivt och hålla hög kvalitet. Det är hela den ansats vi vill ha för detta reform-arbete. Vi vill se till att vi får EG-biståndet att fungera – inte ta över någonting.

Anf.  219  WILLY SÖDERDAHL (v):

Vad gäller den första frågan kan jag säga att det står att Sverige fick gehör för en skrivning om barn i anslutning till texten om mänskliga rättigheter och demokratisering. Handlingsplanen för hur denna politik ska omsättas i praktisk handling ska beredas under svenskt ordförandeskap.

Jag tolkar det som att det handlar om barn, men det gör det kanske inte.

Jag håller inte med om det som ministern säger här nu. Hon talar om att det skulle vara ineffektivt att låta Sida och Danida, t.ex., sköta biståndet. Jag vet inte om man ska prata om ineffektivitet i samband med EG:s bistånd eller jämföra med de nationella organen, för de är väl betydligt effektivare än EG:s biståndsorganisation.

På en av sidorna står det att man har lyckats med 17 %. Det är vad man har lyckats få ut av alltihop. Det är effektiviteten i EG:s bistånd. Där finns mycket att hämta från Sida och Danida, t.ex.

Anf.  220  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Får jag bara understryka att det inte är Sida och Danida som är mest intresserade av att ta hand om pengarna, utan det är andra länder. Vi tror inte alls att det är en bra lösning, utan vi måste satsa på att effektivisera EG-biståndet.

Nu har jag själv fått fram sidan som Willy Söderdahl läser från. Den handlingsplan som är beskriven är en handlingsplan som berör helheten och inte bara barn. Den har vi ännu inte sett, men den ska vi alltså få så småningom.

Anf.  221  ORDFÖRANDEN:

Då går vi över till nästkommande råd. Jag överlämnar ordet till dig. Du kan göra din föredragning i den ordning du vill. Varsågod!

Anf.  222  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Tack! Det blir kanske en lite annorlunda föredragning. Ordföranden får väl stoppa mig. Det beror på att vi vill ha ett annorlunda rådsmöte.

Vi har haft en väldigt traditionell modell på våra utvecklingsråd. Ett antal beslutade frågor klubbas igenom. Alla ministrar håller sina färdigskrivna linjetal, och det blir väldigt lite av diskussion. I stället har vi nu lagt upp rådsmötet så att det ska främja en öppen och intressant dialog genom att vi har två temadiskussioner. Det blir en temadiskussion på förmiddagen, då vi just ska ta upp frågan om reformeringen av EG-biståndet. På eftermiddagen ska vi diskutera konfliktförebyggande åtgärder. Dessa två teman anknyter på ett väldigt naturligt sätt till de ämnen som är högt prioriterade på ordförandeskapets agenda, men också till de konkreta förslag som vi har att arbeta med och besluta omkring.

Vi har inför dessa två temadiskussioner skickat ut diskussionspapper där vi har presenterat dessa två teman och också ställt frågor med förhoppning om att vi ska kunna ha en öppen diskussion omkring dessa frågeställningar.

Jag ska naturligtvis gå in på ärendena. I dagsläget är samtliga ärenden utom två fortfarande föremål för förhandling. Jag vill också säga att det finns goda förhoppningar om att vi ska kunna slutföra ytterligare ett antal ärenden så att de enbart ska kunna klubbas på rådsmötet.

Det första är utvärdering av EG:s instrument och program, där vi ska anta slutsatser. I slutsatserna slår rådet fast vilka framsteg som har gjorts för att effektivisera utvecklingssamarbetet och också på vilket sätt man önskar att kommissionen hanterar den årliga rapporten och aktionsprogrammet och vad dessa dokument ska innehålla. Detta ska Coreperbehandlas innan det är slutligt klart.

Det var den första punkten.

Anf.  223  ORDFÖRANDEN:

Vi kan stanna till där, för det är en beslutspunkt. Vi är väl medvetna om att samrådet sker ganska lång tid före själva rådsmötet, och det gör att det kanske saknas en del som inte finns på plats.

Anf.  224  LARS TOBISSON (m):

Jag har först en kommentar om det material vi har fått. Det kan sammanhänga med att det är ett betydande avstånd till dess att själva mötet ska hållas, men det har inte varit alldeles lätt att tillgodogöra sig detta. Först kommer det en mycket kort föredragningspromemoria som hänvisar till det underlag som finns för beslut i osmält form. I efterhand får vi en uppsättning mycket korta ministerrådspromemorior. Det är så sönderstyckat att man inte får någon överblick över det hela. Om detta är kännetecknande för det nya sättet att lägga upp mötena är jag rädd att det inte blir så lätt att få något ut av detta möte heller.

Jag ska på detta område nöja mig med den kommentaren att vi alla vet att EU:s biståndsverksamhet är en ineffektiv verksamhet. Det är bland det som vi får konstatera sköts sämst på EU-håll. Det beror på att man här har samma svaghet som i den svenska biståndspolitiken, dvs. att man är ivrig när det gäller att besluta om anslag för olika värdiga ändamål, men sedan finns det inte program och inte personal för att sköta det.

Det sistnämnda har också lett till att det är ett område som ofta blir föremål för revisionsrättens granskningar. Det finns någon punkt om detta längre ned på listan. Eftersom man inte har egen personal lägger man ut det på konsulter. Bland konsulterna finns det en del som inte är så duktiga på att sköta detta. De vet inte vad de ska göra av det. Pengarna försvinner.

Därför är det som kommissionären Patten har startat så angeläget, dvs. en upprensning och ett försök att effektivisera EU:s bistånd.

Och allmänt sett kan man väl säga att Sverige också bör stödja det som finns med på den här föredragningslistan för ministerrådet som syftar till att hjälpa Patten att få ordning på biståndsverksamheten. Sedan kan man ligga lågt med mycket av det som kan sägas vara aktuella projekt. Det viktiga är att det blir en struktur på biståndsverksamheten som är försvarlig för framtiden.

Anf.  225  WILLY SÖDERDAHL (v):

Jag misstror inte heller den goda vilja till förbättringar som finns här. Jag har varit och lyssnat när kommissionären Nielson talat om detta också. Det är bra att det är en stor omfattning på detta.

Men jag uppfattar det ändå så att man försöker att lappa och laga i ett system som mer eller mindre har havererat, som föregående talare också sade. Jag tror att det behövs helt andra strukturer här. Av det förra inlägget förstod jag att det finns ett misstroende mot en del andra länders nationella biståndsorganisationer. Jag har erfarenhet från Sida, och jag kan se att man där är oerhört mycket effektivare än vad detta är.

Anf.  226  ORDFÖRANDEN:

Jag har också hört att det har varit en del reaktioner mot upplägget på den här kommenterade dagordningen. Den följer inte det mönster vi är vana vid. Det gör det lite svårt för oss att läsa den. Det är nog önskvärt att man följer de riktlinjer som finns. Jag tror att Statsrådsberedningen har utfärdat riktlinjer för hur informationen till EU-nämnden formellt ska vara upplagd.

Anf.  227  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Herr ordförande! Den här annoterade dagordningen ser likadan ut som den brukar göra, såvitt jag kan bedöma. Det har ingenting med uppläggningen av rådsmötet att göra. Det har inte skett någon förändring i vårt sätt att presentera dagordningspunkterna. Jag ville redovisa rådspunkterna under de här två sjoken. Jag gör självfallet som nämnden vill. Jag tar punkt för punkt. Om det finns önskemål om att vi ska redovisa materialet till EU-nämnden på något annat sätt än vad vi har gjort tidigare, är vi naturligtvis öppna för det också. Det är inga problem. Det får vi ta en dialog om i så fall.

Det är först den 31 maj som vi har ministerråd, och det gör ju att det blir en glipa här. Det kommer att kunna hända saker under tiden. Men vi får självfallet försöka att klara av informationen ändå.

Låt mig sedan gå över till de mer substantiella frågorna. Det här handlar inte om att lappa och laga. Det är en genomgripande reformprocess av kommissionen. Det är Neil Kinnock som har arbetat med den övergripande reformen. Den faller också ut på EG-biståndsdelen. Jag är väldigt glad över de rejäla förändringar som man står i begrepp att genomföra. Man har startat detta Europe-Aid Cooperation Office. Det är ännu inte fullt bemannat med personal, men det har ändå börjat sin verksamhet. Det kommer att bli en ren utförarorganisation.

Frågorna om policyutveckling kommer att finnas kvar på DG Development, men det är alltså Europe-Aid Cooperation Office som kommer att ta hand om utförandet av EG-biståndet. Vi tror att detta kan vara en väldigt viktig del i att effektivisera biståndet.

Sida är oerhört effektivt, långt mer effektivt än vad EG har visat sig vara. Men vi vill inte förtröttas i våra ansträngningar att stödja denna reformprocess. Den ägs i och för sig av kommissionen, men det är väldigt viktigt att det finns ett kraftfullt stöd från rådet.

En viktig del som också handlar lite om hur vi kan koordinera oss nationellt är förändringarna av budgetreglerna. De är också oerhört viktiga för att få den här helheten att flyta på ett bättre sätt, och det gäller ju inte bara biståndssidan utan över huvud taget.

Koncentrationen ämnesmässigt har ju också ökat. Nu ska EG-biståndet framför allt syssla med sex utpekade områden. Det framkom klart när den här deklarationen antogs i november förra året.

Anf.  228  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt när det gäller ärende 1 b som handlar om slutsatser.

Anf.  229  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Herr ordförande! Nästa punkt är revisionsrättens rapport om de externa programmen. Det handlar också om slutsatser. Det är en specialrapport om kommissionens utvecklingssamarbete. Här stöder rådet revisionsrättens rapport och flertalet av de rekommendationer som där framkommer. Det handlar framför allt om vikten av att stärka delegationernas roll i arbetet och att minska antalet budgetlinjer. Jag nämnde ju nyss hur viktigt det är att reformera budgetreglerna, men också att stärka planering och utvärdering.

Anf.  230  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Anf.  231  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Nästa punkt på dagordningen är kommissionsdokumentet Programme of Action. Det ska presenteras i en reviderad version i april varje år. Här väntar vi fortfarande på en reviderad version. Det kommer att bli väldigt hektiskt i den här ärendeberedningen. Det är inga beslut som ska fattas här, utan detta är någonting som finns som underlag i uppföljningsslutsatserna, dvs. den punkt vi nyss diskuterade.

Anf.  232  ORDFÖRANDEN:

Då lämnar vi den frågan för dagen. Jag glömde att påpeka att utrikesutskottet också har fått en genomgång av den här dagordningen.

Vi går vidare till 1 e.

Anf.  233  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Det är en dagordningspunkt som handlar om koherens, om samstämmighet. Det är en punkt som Nederländerna vill få med på mötet. Samstämmighet i det här fallet handlar om att de aktiviteter som gemenskapen genomför inte ska motverka varandra utan samverka med varandra för att nå så god effekt som möjligt. Vi har inte ännu fått någon definitiv information om vad det är Nederländerna önskar ta upp under den här punkten, men vi tror att det har att göra med fiske och fattigdomsbekämpning. Vi väntar oss alltså ingen substantiell diskussion på den här dagordningspunkten, utan här får Nederländerna ge den information som man vill ge.

Anf.  234  ORDFÖRANDEN:

Nu återfann jag inte den punkten på den dagordning jag har. Jag trodde att det gällde en hållbar transportpolitik och den rådsresolution som ska antas.

Anf.  235  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Herr ordförande! Det här är en punkt som har hoppat in och ut på dagordningen. Den kommer att behandlas här innan vi kommer in på transportpolitik på den dagordning vi ska arbeta med.

Anf.  236  ORDFÖRANDEN:

Men det är ingen beslutspunkt?

Anf.  237  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Inte alls.

Anf.  238  ORDFÖRANDEN:

Det är Nederländerna som har begärt att den ska tas upp?

Anf.  239  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Ja, vi vet inte ens vad de kommer att säga.

Anf.  240  ORDFÖRANDEN:

Då lämnar vi den och tar den hållbara transportpolitiken.

Anf.  241  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Där finns det en resolution som redan har godkänts av Coreper. Den är alltså klar utan diskussion på rådsmötet. Den betonar relationen mellan en hållbar transportpolitik och fattigdomsbekämpningen. Den betonar också vikten av att transportstrategierna passar in i våra partnerländers egna fattigdomsstrategier.

Anf.  242  ORDFÖRANDEN:

Dessutom blir det en A-punkt, men den är ju inte oviktig. Det ska ju fattas beslut om den. Eftersom ingen har begärt ordet konstaterar jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Anf.  243  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Herr ordförande! Nästa punkt handlar om slutsatser när det gäller en strategi för integrering av miljöhänsyn i utvecklingssamarbetet. Den är en av nio sektorer där vi ska integrera miljöhänsyn som ses över under det svenska ordförandeskapet. Samtliga dessa ska tas upp på toppmötet i Göteborg. I slutsatserna uppmanas både givar- och mottagarländer att leva upp till de mål som satts upp och de åtaganden som gjorts i internationella sammanhang. Miljöhänsyn ska förstås integreras inom vart och ett av de här sex prioriterade områdena när det gäller EG-biståndet. Detta är ännu inte helt klart, men vi räknar med att det kommer att bli klart till den 31 maj.

Anf.  244  ORDFÖRANDEN:

Vi har ju sett en mängd liknande slutsatser som nu antas på miljöområdet inför Göteborgsmötet. Jag lämnar ordet fritt. Det är ingen som begärt ordet. Då konstaterar jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Vi går vidare till Rio.

Anf.  245  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Just det. Där gäller det procedurslutsatser. De handlar om de förberedande åtgärder som vidtagits inför världstoppmötet om en hållbar utveckling i Johannesburg 2002. De understryker vikten av att konferensen, som handlar om en hållbar ekonomisk och social utveckling samt en hållbar miljöutveckling, också beaktar ett utvecklingsperspektiv. Här kommer det att bli en ny diskussion på rådsmötet i november i höst.

Anf.  246  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Då går vi vidare till samarbetet EG–FN. Jag har för mig att den punkten också var uppe på allmänna rådet. Det här är alltså det som berör biståndsdelen.

Anf.  247  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Det finns en bokstavsskillnad här. Då var det EU–FN, och här är det EG–FN. Nu handlar det om biståndet. Det här är en fråga som vi har drivit på för att kunna göra klar under vårt ordförandeskap. Detta är också en del i arbetet att göra gemenskapens utvecklingssamarbete mer effektivt. Det handlar om att EG och FN ska samordna och samarbeta bättre både i fält och på högre nivåer. Framför allt handlar det om – och nu kommer jag tillbaka till detta med finansreglerna – att göra det möjligt för EG att stödja programinriktade insatser, att ge programstöd, vilket man inte kan med de nuvarande reglerna. I dag kan man bara gå in och ge projektstöd.

Det här är ett väldigt viktigt ärende. Här arbetas det nu intensivt för att vi ska hinna bli klara till den 31 maj. Vi har nämligen fått den här dokumentationen från kommissionen väldigt sent.

Anf.  248  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Anf.  249  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Då är vi framme vid eftermiddagssessionen om konfliktförebyggande arbete. Som jag sade har vi även där ett diskussionspapper på temat konflikt och utveckling. Det här handlar helt enkelt om kopplingen. Den är ju ganska kraftfull när man ser till hur länder drabbas av krig, kriser och konflikter och vilken effekt det får på ekonomisk, social och politisk utveckling.

Vanligtvis handlar ju analysen om hur utvecklingssamarbetet kan bidra till konfliktförebyggande åtgärder, men vi skulle också vilja vända på det argumentet och rikta fokus på frågan hur vi kan förhindra och lösa konflikter med målet att minska och till slut utrota fattigdom.

Under den här temadiskussionen är det några konkreta frågor som kommer att behandlas. Det är först länken mellan humanitärt stöd, återuppbyggnad och utvecklingssamarbete. Det är också en prioriterad fråga för det svenska ordförandeskapet. Här handlar det alltså om en resolution. Det handlar om hur vi ska kunna lösa institutionella problem, samarbete mellan organisationer, flexibilitet när det gäller åtgärder efter det att man har gått in med humanitära insatser, och även problem på policynivå. Det handlar helt enkelt om hur man kan koordinera sig bättre med andra aktörer. Här är det väldigt tydligt att vi vill ge FN huvudrollen som koordinatör.

Anf.  250  ORDFÖRANDEN:

Det här är ju en debatt, men det ska ju sättas i gång en process här. Jag konstaterar att det finns stöd för regeringens här redovisade upplägg inför de fortsatta förhandlingarna i detta ärende.

Anf.  251  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Nästa punkt är Valobservatörer och valstöd, slutsatser. Det handlar om riktlinjer för hur valstöd och valobservationer ska hanteras i framtiden. Där gör vi också en åtskillnad mellan valobservation, som är en kortsiktig insats, och valstöd som är mer långsiktigt.

Även här poängterar vi vikten av att samarbeta med andra aktörer som FN och OSSE.

Anf.  252  WILLY SÖDERDAHL (v):

Jag har ingenting emot det. Det står också att det är fråga om vem som ska ha initiativrätten, kommissionen eller rådet. Jag tycker att rådet ska ha så mycket initiativrätt som möjligt och kommissionen så lite som möjligt.

Anf.  253  ORDFÖRANDEN:

Jag vet inte om statsrådet vill kommentera det eller om vi ska besluta på en gång här.

Anf.  254  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Jag kommenterar gärna det. Det är precis det som vi har sett till att det blir nu.

Anf.  255  ORDFÖRANDEN:

Då gick du Willy Söderdahl till mötes. Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Då har vi frågan om antipersonella minor.

Anf.  256  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Detta är två förordningar. Det är dels en som handlar om aktiviteter i utvecklingsländer, dels en för aktiviteter i övriga länder. De är färdiga. Vi kommer bara att kunna fatta beslut om den som handlar om aktivitet i utvecklingsländerna. Vi ska ha ett yttrande från parlamentet om den andra förordningen, och det har vi inte fått ännu. Det blir beslut om den ena förordningen.

Anf.  257  ORDFÖRANDEN:

Den frågan får vi ta upp nu. Det är ingen som begär ordet. Jag konstaterar att det finns majoritet för regeringens ståndpunkt.

Då har jag förstått att beslutspunkterna är genomgångna. Det finns några punkter kvar, men jag vet inte om du behöver ta fler rapportpunkter.

Är det någon av ledamöterna som har frågor kring detta? Det är det inte. Vi tackar för informationen och samrådet i dag. Det har varit ett ganska långt samråd på grund av voteringen, men så kan det bli ibland.

Innehållsförteckning

1 §  Inre marknad och turism 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  2  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 1

Anf.  3  ORDFÖRANDEN 2

Anf.  4  LARS TOBISSON (m) 2

Anf.  5  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 2

Anf.  6  ORDFÖRANDEN 2

Anf.  7  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 2

Anf.  8  GUNILLA WAHLÉN (v) 3

Anf.  9  Departementssekreterare CAJSA ELFVERSON 4

Anf.  10  ORDFÖRANDEN 4

Anf.  11  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 4

Anf.  12  MATS ODELL (kd) 4

Anf.  13  GUNILLA WAHLÉN (v) 4

Anf.  14  PER WESTERBERG (m) 5

Anf.  15  Departementssekreterare ANN THUVANDER 5

Anf.  16  GUNILLA WAHLÉN (v) 5

Anf.  17  Departementssekreterare ANN THUVANDER 5

Anf.  18  ORDFÖRANDEN 5

Anf.  19  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 5

Anf.  20  PER WESTERBERG (m) 6

Anf.  21  MATS ODELL (kd) 6

Anf.  22  LARS TOBISSON (m) 6

Anf.  23  GUNILLA WAHLÉN (v) 7

Anf.  24  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 7

Anf.  25  GUNILLA WAHLÉN (v) 8

Anf.  26  ORDFÖRANDEN 9

Anf.  27  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 9

Anf.  28  PER WESTERBERG (m) 9

Anf.  29  ORDFÖRANDEN 9

Anf.  30  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 9

Anf.  31  MATS ODELL (kd) 10

Anf.  32  GUNILLA WAHLÉN (v) 10

Anf.  33  Kanslirådet GÖRAN GRÉN 10

Anf.  34  ORDFÖRANDEN 11

Anf.  35  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 11

Anf.  36  ORDFÖRANDEN 11

Anf.  37  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 11

Anf.  38  ORDFÖRANDEN 11

Anf.  39  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 12

Anf.  40  MATS ODELL (kd) 12

Anf.  41  Kanslirådet GÖRAN GRÉN 12

Anf.  42  ORDFÖRANDEN 12

Anf.  43  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 13

Anf.  44  ORDFÖRANDEN 13

Anf.  45  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 13

Anf.  46  PER WESTERBERG (m) 14

Anf.  47  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 14

Anf.  48  GUNILLA WAHLÉN (v) 14

Anf.  49  KIA ANDREASSON (mp) 14

Anf.  50  Kanslirådet BIRGITTA WITTORP 14

Anf.  51  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 15

Anf.  52  HARALD NORDLUND (fp) 15

Anf.  53  ORDFÖRANDEN 15

Anf.  54  REYNOLDH FURUSTRAND (s) 15

Anf.  55  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 15

Anf.  56  ORDFÖRANDEN 16

2 §  Jordbruk 17

Anf.  57  ORDFÖRANDEN 17

Anf.  58  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 17

Anf.  59  HARALD NORDLUND (fp) 18

Anf.  60  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 18

Anf.  61  HARALD NORDLUND (fp) 18

Anf.  62  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 18

Anf.  63  ORDFÖRANDEN 19

Anf.  64  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 19

Anf.  65  ORDFÖRANDEN 19

Anf.  66  CARL G NILSSON (m) 19

Anf.  67  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 20

Anf.  68  BIRGITTA CARLSSON (c) 20

Anf.  69  GUNILLA WAHLÉN (v) 20

Anf.  70  HARALD NORDLUND (fp) 20

Anf.  71  WILLY SÖDERDAHL (v) 21

Anf.  72  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 21

Anf.  73  ORDFÖRANDEN 22

Anf.  74  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 22

Anf.  75  BIRGITTA CARLSSON (c) 23

Anf.  76  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 23

Anf.  77  ORDFÖRANDEN 23

Anf.  78  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 23

Anf.  79  ORDFÖRANDEN 23

Anf.  80  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 23

Anf.  81  WILLY SÖDERDAHL (v) 23

Anf.  82  HARALD NORDLUND (fp) 24

Anf.  83  ORDFÖRANDEN 24

Anf.  84  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 24

Anf.  85  ORDFÖRANDEN 24

Anf.  86  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 24

Anf.  87  WILLY SÖDERDAHL (v) 24

Anf.  88  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 25

Anf.  89  WILLY SÖDERDAHL (v) 25

Anf.  90  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 25

Anf.  91  LARS TOBISSON (m) 25

Anf.  92  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 25

Anf.  93  ORDFÖRANDEN 25

Anf.  94  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 25

Anf.  95  BIRGITTA CARLSSON (c) 25

Anf.  96  CARL G NILSSON (m) 26

Anf.  97  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 26

Anf.  98  ORDFÖRANDEN 26

Anf.  99  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 26

Anf.  100  ORDFÖRANDEN 26

Anf.  101  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 26

Anf.  102  ORDFÖRANDEN 27

Anf.  103  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 27

Anf.  104  ORDFÖRANDEN 27

Anf.  105  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 27

Anf.  106  ORDFÖRANDEN 27

Anf.  107  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 27

Anf.  108  ORDFÖRANDEN 27

Anf.  109  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 27

Anf.  110  ORDFÖRANDEN 28

Anf.  111  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 28

Anf.  112  ORDFÖRANDEN 28

3 §  Rättsliga frågor 29

Anf.  113  ORDFÖRANDEN 29

Anf.  114  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 29

Anf.  115  ORDFÖRANDEN 30

Anf.  116  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 30

Anf.  117  ORDFÖRANDEN 31

Anf.  118  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 31

Anf.  119  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 32

Anf.  120  FREDRIK REINFELDT (m) 33

Anf.  121  KIA ANDREASSON (mp) 33

Anf.  122  BIRGITTA CARLSSON (c) 33

Anf.  123  ORDFÖRANDEN 33

Anf.  124  BIRGITTA CARLSSON (c) 33

Anf.  125  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 33

Anf.  126  HELENA BARGHOLTZ (fp) 34

Anf.  127  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 34

Anf.  128  ORDFÖRANDEN 35

Anf.  129  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 35

Anf.  130  FREDRIK REINFELDT (m) 36

Anf.  131  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 36

Anf.  132  ORDFÖRANDEN 36

Anf.  133  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 36

Anf.  134  ORDFÖRANDEN 37

Anf.  135  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 37

Anf.  136  ORDFÖRANDEN 37

Anf.  137  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 37

Anf.  138  KIA ANDREASSON (mp) 38

Anf.  139  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 38

Anf.  140  KIA ANDREASSON (mp) 38

Anf.  141  ORDFÖRANDEN 39

Anf.  142  FREDRIK REINFELDT (m) 39

Anf.  143  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 39

Anf.  144  ORDFÖRANDEN 39

Anf.  145  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 39

Anf.  146  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 39

Anf.  147  KIA ANDREASSON (mp) 40

Anf.  148  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 40

Anf.  149  KIA ANDREASSON (mp) 40

Anf.  150  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 40

Anf.  151  ORDFÖRANDEN 41

4 §  Inrikes frågor 42

Anf.  152  ORDFÖRANDEN 42

Anf.  153  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 42

Anf.  154  ORDFÖRANDEN 43

Anf.  155  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 43

Anf.  156  GUSTAF VON ESSEN (m) 44

Anf.  157  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 44

Anf.  158  GUSTAF VON ESSEN (m) 44

Anf.  159  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 44

Anf.  160  ORDFÖRANDEN 44

Anf.  161  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 44

Anf.  162  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 45

Anf.  163  BIRGITTA CARLSSON (c) 46

Anf.  164  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 46

Anf.  165  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 46

Anf.  166  ORDFÖRANDEN 46

Anf.  167  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 46

Anf.  168  BERIT ANDNOR (s) 48

Anf.  169  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 49

Anf.  170  ORDFÖRANDEN 50

Anf.  171  HELENA BARGHOLTZ (fp) 50

Anf.  172  GUSTAF VON ESSEN (m) 50

Anf.  173  BIRGITTA CARLSSON (c) 51

Anf.  174  INGVAR SVENSSON (kd) 51

Anf.  175  KIA ANDREASSON (mp) 51

Anf.  176  ORDFÖRANDEN 51

Anf.  177  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 52

Anf.  178  GUSTAF VON ESSEN (m) 53

Anf.  179  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 53

Anf.  180  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 54

Anf.  181  ORDFÖRANDEN 54

Anf.  182  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 55

Anf.  183  ORDFÖRANDEN 55

Anf.  184  GUSTAF VON ESSEN (m) 55

Anf.  185  ORDFÖRANDEN 55

Anf.  186  LARS TOBISSON (m) 55

Anf.  187  ORDFÖRANDEN 56

Anf.  188  GUSTAF VON ESSEN (m) 56

Anf.  189  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 56

Anf.  190  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 57

Anf.  191  INGVAR SVENSSON (kd) 57

Anf.  192  GUSTAF VON ESSEN (m) 57

Anf.  193  ORDFÖRANDEN 57

Anf.  194  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 58

Anf.  195  ORDFÖRANDEN 58

Anf.  196  LARS TOBISSON (m) 58

Anf.  197  ORDFÖRANDEN 58

Anf.  198  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 58

Anf.  199  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 60

Anf.  200  HELENA BARGHOLTZ (fp) 60

Anf.  201  GUSTAF VON ESSEN (m) 60

Anf.  202  HELENA BARGHOLTZ (fp) 60

Anf.  203  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 60

Anf.  204  ORDFÖRANDEN 61

Anf.  205  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 61

Anf.  206  BIRGITTA CARLSSON (c) 62

Anf.  207  KIA ANDREASSON (mp) 63

Anf.  208  HELENA BARGHOLTZ (fp) 63

Anf.  209  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 63

Anf.  210  KIA ANDREASSON  (mp) 64

Anf.  211  GUSTAF VON ESSEN (m) 64

Anf.  212  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 64

Anf.  213  ORDFÖRANDEN 65

Anf.  214  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 66

5 §  Utveckling 67

Anf.  215  ORDFÖRANDEN 67

Anf.  216  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 67

Anf.  217  WILLY SÖDERDAHL (v) 67

Anf.  218  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 67

Anf.  219  WILLY SÖDERDAHL (v) 68

Anf.  220  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 68

Anf.  221  ORDFÖRANDEN 68

Anf.  222  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 68

Anf.  223  ORDFÖRANDEN 69

Anf.  224  LARS TOBISSON (m) 69

Anf.  225  WILLY SÖDERDAHL (v) 70

Anf.  226  ORDFÖRANDEN 70

Anf.  227  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 70

Anf.  228  ORDFÖRANDEN 71

Anf.  229  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 71

Anf.  230  ORDFÖRANDEN 71

Anf.  231  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 71

Anf.  232  ORDFÖRANDEN 71

Anf.  233  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 71

Anf.  234  ORDFÖRANDEN 72

Anf.  235  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 72

Anf.  236  ORDFÖRANDEN 72

Anf.  237  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 72

Anf.  238  ORDFÖRANDEN 72

Anf.  239  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 72

Anf.  240  ORDFÖRANDEN 72

Anf.  241  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 72

Anf.  242  ORDFÖRANDEN 72

Anf.  243  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 72

Anf.  244  ORDFÖRANDEN 73

Anf.  245  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 73

Anf.  246  ORDFÖRANDEN 73

Anf.  247  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 73

Anf.  248  ORDFÖRANDEN 73

Anf.  249  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 73

Anf.  250  ORDFÖRANDEN 74

Anf.  251  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 74

Anf.  252  WILLY SÖDERDAHL (v) 74

Anf.  253  ORDFÖRANDEN 74

Anf.  254  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 74

Anf.  255  ORDFÖRANDEN 74

Anf.  256  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 74

Anf.  257  ORDFÖRANDEN 75