Fredagen den 18 juni 2004

EU-nämndens uppteckningar 2003/04:38

1 §  Regeringskonferensen och Europeiska rådets möte

Utrikesminister Laila Freivalds

Information och samråd per telefon inför regeringskonferensen och Europeiska rådets möte den 17 och 18 juni 2004

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Mötet är öppnat, och vi har utrikesministern på telefon.

Anf.  2  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Vi kom överens om att ha en liten avstämning nu på morgonen. Vi hade en bra förhandling i går om fördraget. Det var en klart positiv stämning runt bordet och en klar vilja till att kompromissa. Men det finns fortfarande några frågor där det är reella svårigheter. Jag tänkte nämna dem och berätta vidare vad som händer under kvällen.

När det gäller de institutionella frågorna i fördraget var det fråga om kommissionen – en kommissionär per land och ett mindre antal kommissionärer från 2014. Här är det framför allt de små länderna som fortfarande hävdar att man vill ha en per land hela tiden. Det är också vår grundinställning, även om vi tror att vi kanske måste kompromissa. Därför framhåller vi att om man till slut skulle enas om att ha ett mindre antal kommissionärer måste man ta ställning till på vilket sätt de länders insyn i kommissionens arbete som inte har en egen kommissionär säkerställs.

Den här frågan är alltså fortfarande kvar.

Röstviktningen: Där är det också fråga om modellen 55-65, som är ordförandens förslag. Då finns det en del som argumenterar för att avståndet mellan 55 och 65 borde vara mindre än 10 %. Sedan finns det invändningar mot att det ska finnas ytterligare komplicerande regler för blockerande minoriteter. Den frågan är också fortfarande olöst.

Sedan handlar det om britternas problem med stadgan om de grundläggande rättigheterna. Det är Tyskland som är mycket tveksamma till det förslag som ordförandeskapet har lagt fram. Tyskarna vill undvika skrivningar som de anser riskerar att urvattna stadgans bindande verkan. Där har britterna en motsatt uppfattning.

Några länder är missnöjda med att de kristna värdena inte finns angivna som ett arv som EU vilar på.

Så har vi några ekonomiska frågor. Den första handlar om euroländernas möjlighet att bestämma om inträde av nya medlemmar i eurozonen. Förslaget nu är att de med en trefemtedelars majoritet kan rekommendera ett land för inträde men att hela rådet fattar beslut.

Kommissionens roll när det gäller att hantera budgetunderskottet är en fråga som diskuteras intensivt. Kompromissförslaget är att kommissionen kan ge förslag när det gäller att konstatera att ett underskott är för stort, men bara ge rekommendationer till rådet om vad det aktuella landet ska göra. Här finns det delade meningar. En del vill att kommissionen ska ha mera makt, och andra tycker att kommissionen ska ha mindre makt.

Sedan gäller det en deklaration om stabilitetspakten, den tysk-holländska kompromissen som ytterligare har urvattnats, och det av hänsyn till de franska önskemålen. Det kanske kan bli den svåraste frågan att hitta en lösning på.

Vidare ha vi euroländernas möjlighet att själva bestämma inriktningen för den ekonomiska politiken inom eurozonen. Det finns en viss oro för att de beslutar om ändringar som påverkar alla medlemsländer.

Det här är de frågor som finns kvar att lösa. Jag bedömer det så att det här skulle man kunna lösa, men det krävs att det finns en välvillig inställning från de länder som är motståndare till vissa krav som något eller några länder ställer. Det här får betydelse, är jag rädd för, för vad som händer på kvällen i fråga om ordförande för kommissionen.

Anf.  3  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Jag vill fråga hur det är med skattefrågan och Storbritannien och enhällighet.

Anf.  4  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Det glömde jag faktiskt att nämna. Den frågan finns också kvar. England kräver att det antingen finns reglerat i varje enskild artikel på sakområdet att beslut där inte kan få effekter på skattelagstiftningen eller införs en generell klausul som deklarerar att så är fallet. Det kravet från England finns fortfarande kvar. Man är alltså inte nöjd med det som hittills har föreslagits från ordförandeskapet.

Anf.  5  CARL B HAMILTON (fp):

Jag vill fråga just angående det senaste. Det förefaller mig vara ett långtgående brittiskt krav. Har det några utsikter att gå igenom? Det är min första fråga.

Min andra fråga är mera relaterad till riksdagen och riksdagens ställningstagande till vad som har sagts i EU-nämnden och gäller frågan om en kommissionär med rösträtt per land efter 2014. Du sade när du var i EU-nämnden att det kunde man acceptera men att det, som du nu upprepade, skulle kombineras med något slags insynsmekanism. Då hade du två förslag.

Jag skulle vilja veta lite mer hur diskussionen om den kompletterande insynsmekanismen har gått, om det har kommit upp några nya uppslag och idéer. Som jag ser i den inrikespolitiska diskussionen är den här frågan av de frågor som jag har fått från medierna den som intresserar dem mest.

Anf.  6  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Du undrade om skattefrågorna kan gå igenom. Jag tror att det är helt och hållet beroende på om man är beredd från en del länder att ge upp sitt motstånd och ge britterna den klausul som tar bort alla tveksamheter om vilka effekter det kan få på skatteområdet. Det har helt och hållet att göra med vilka eftergifter de som hittills har varit motståndare är beredda att göra. Det har koppling till ordförandefrågan igen, tror jag.

En kommissionär per land och de tillägg som på något vis skulle göras – det vet vi egentligen ingenting om. Ordföranden ska komma tillbaka med ett nytt förslag mot bakgrund av gårdagens diskussion. Då får vi se om man har kvar kravet att det ska bli en mindre kommission från 2014. Det tror jag nog att man har. Så får vi se vad man säger i förhållande till vårt krav. Vårt krav är formulerat på det viset att vi vill ha det som en deklaration i anslutning till det här. Vi får se om ordföranden har nappat på det. Men jag kan säga så mycket att när ordföranden i går kväll summerade efter sittningen nämnde ordföranden särskilt vårt krav på en deklaration om insyn.

Anf.  7  MARGARETA ANDERSSON (c):

Jag vill fortsätta med frågan om kommissionens storlek och hur man löser frågan om både insyn och förslagsrätt. Har man diskuterat att till exempel ge parlamentet förslagsrätt eller ”en minister utan portfölj” eller någonting sådant? Då får man insyn men inte förslagsrätt.

Anf.  8  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Det har, inte i går utan tidigare, diskuterats att man skulle ha kommissionärer utan rösträtt, men det är inte en aktuell lösning. Det är viktigt att understryka att det inte är fråga om en nationell kommissionär. Man företräder inte något land när man är kommissionär. Därför måste man ordna insynsfrågan på något annat sätt för att säkerställa att länderna har insyn i arbetet. Det var inte uppe. Det är ingen som driver frågan att man skulle ha kommissionärer utan rösträtt. Det är borta från diskussionen.

Anf.  9  ULF HOLM (mp):

Du sade att flera små länder hävdar en kommissionär per land. Är de små länderna samlade i kritiken om kommissionens storlek efter 2014, eller finns det en spricka mellan de små länderna? Jag reagerade när du sade det. Det verkar som att Sverige inte driver det och att vi inte tillhör de små länderna, vilket jag tycker att vi gör. Det är det ena.

Den andra frågan gäller vad som händer med Euratomfrågan. Jag såg i media att Irland ställer upp på Tysklands och Österrikes sida. Har det varit någon diskussion om det, och hur ställer sig Sverige?

Anf.  10  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Först när det gäller kommissionen markerar vi alltid att huvudregeln borde vara en kommissionär per land, men vi har insett att det inte kommer att bli på det viset. Det är därför vi försöker parera det till förmån för de länder som vid en viss tidpunkt inte är med. Det är därför som vi är väldigt tydliga på kravet att det måste vara en jämlik rotation, så att alla har kommissionär vid någon tidpunkt och att det ska innebära att även små länder kan ha tunga kommissionärsposter. Vi tror att det här att man minskar kommissionen är det som kommer att komma i längden.

Vi tillhör de små länderna. Vi har samma utgångspunkt. Det som skiljer oss från dem som fortfarande bara vill diskutera att det ska vara en kommissionär per land och inte diskutera alternativa lösningar är att vi tydligen gör olika bedömningar om vad som kommer att komma ut i slutändan.

I Euratomfrågan är det ännu inget nytt om omförhandlingar. Frågan diskuterades över huvud taget inte i går. Det är flera länder som är för, kanske något land som är emot, att man skulle omförhandla. Men det var inget som diskuterades i går.

Anf.  11  LENNART HEDQUIST (m):

Jag uppfattade att Frankrike ville mjuka upp reglerna för stabilitetspakten. Hur ligger den frågan? Jag upplever att vi inte diskuterat den tidigare. Är det en ny fråga som de har fört in?

Anf.  12  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Den har nog funnits hela tiden med. Jag har uttryckt det på lite olika sätt. Det är särskilt Nederländerna som vill att respekten för stabilitetspakten ska understrykas. Det är de som har varit så oerhört kritiska mot dem som har stora underskott, medan Frankrike och Tyskland vill se en mera försiktig skrivning.

Anf.  13  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Jag vill uppehålla mig lite vid detta och fråga hur Sverige agerar i denna del. Vi har som bekant inte euron. Men om man försöker göra den ekonomiska politiken till mera en fråga bara för euroländerna – både vad gäller samordningen av den ekonomiska politiken och att existerande euroländer ska ha något slags veto mot nya euroländer och vad gäller beslutsgången vid alltför stora budgetunderskott – hur agerar Sverige för att tillvarata utanförskapslandets intressen? Här måste det vara viktigt att stärka kommissionens roll i processen. Det vill jag ha en kommentar till.

Nu tornar det upp ett förslag med mer och mer av passereller. Man går från enhällighet till QMV i vissa fall. Är det enhällighet om att göra en sådan även vad gäller den fleråriga finansieringsramen och också när det gäller de nödbromsar som införs till exempel för social trygghet för migrerande arbetstagare? Det finns en risk att vi inte får den här enkelheten, utan det blir än svårare att utkräva ansvar därför att enskilda länder kan blockera i synen på nödbromsen.

Jag vill höra hur den svenska regeringen ställer sig i de olika typerna av principfrågor.

Anf.  14  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Först vad gäller inträde till eurozonen kan vi acceptera den liggande kompromissen. Där finns det inget veto vad gäller inträde.

I den andra frågan är jag inte säker på att jag uppfattade den rätt. Nödbromsfrågan är färdigförhandlad. Där är det ingen diskussion längre. Jag förstod inte riktigt frågan.

Anf.  15  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Nödbromsen diskuterade vi på förra EU-nämndsmötet, om den sociala tryggheten för migrerande arbetstagare – det stämmer. Men jag bara konstaterade att det är ett instrument som finns på många områden. Dessutom har vi i de nya förslagen fått en passerell vad gäller den fleråriga finansieringsramen. Vi har tidigare från svensk sida varit rätt kritiska mot olika typer av passereller. Det var därför jag ville ha svar på hur man ser på den nya passerellen vad gäller den fleråriga finansieringsramen.

Jag frågade också om samordningen av den ekonomiska politiken och övervakningen av stabilitets- och tillväxtpakten. Hur ser regeringen på vem som ska göra det? Det synes mig som att kommissionens styrka avtar lite grann och att det mer läggs över till rådet. Hur ser regeringen på det?

Anf.  16  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Det kompromissförslag som ligger innebär att kommissionen kan föreslå att man konstaterar att det är ett stort underskott, men ge rekommendationer om vad man ska göra åt det. Det är alltså en kompromiss. Konventets förslag var att kommissionen skulle kunna ge förslag i båda de här leden, och nu är det alltså en kompromiss med ett förslag först och rekommendationer sedan. Det är bara Nederländerna som är emot detta.

Vi har sett de förslag som finns både vad gäller nödbromsen och vad gäller passereller. Där finns ingen fortsatt diskussion. Läget är precis så som det har redovisats för nämnden.

Anf.  17  CARL B HAMILTON (fp):

Egentligen har jag en blandning av en fråga och en kommentar till det som utrikesministern började med. Jag hade en fråga om insynsmekanismen, som jag tycker är viktig och som andra redan följt upp. Samtidigt finns det sedan förra gången en klar uppfattning om att det är viktigt att se till helheten och se till att det hela bärgas i hamn. Jag ville bara ha det sagt.

Anf.  18  ORDFÖRANDEN:

Tack, det är noterat. Det är bra om flera kan deklarera det, för det är helheten vi tar ställning till, och det är viktigt för utrikesministern att veta att hon kan förhandla med det i botten.

Anf.  19  MARGARETA ANDERSSON (c):

Jag fick inte svar på frågan om det fanns några diskussioner om att bredda förslagsrätten, som en kompromiss för att man minskar antalet kommissionärer. Jag tror att det rent psykologiskt är väldigt viktigt att man driver detta att det finns en kommissionär från varje land. Även om kommissionärerna företräder kommissionen och inte länderna är det ändå viktigt för legitimiteten i de olika länderna. Jag tror att den här diskussionen över huvud taget är viktig för att man ska se delarna tydligt. Sedan är det också viktigt att få det här att gå i hamn. Jag ser ingen fråga där jag direkt tycker att vi måste slå bromsen till, men kommissionsfrågan är trots allt viktig.

Anf.  20  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Svaret på om det diskuteras något breddat förslag är nej, det görs det inte.

Anf.  21  ORDFÖRANDEN:

Kommissionsfrågan var ju uppe vid det öppna mötet. Regeringen har redogjort för sin förstahandsposition och sin andrahandsposition.

Jag har ändå uppfattat det så att det finns en klar majoritet i nämnden för att acceptera en minskad kommission, för det är viktigt med helhet och viktigt att komma till skott.

Anf.  22  ULF HOLM (mp):

Jag vill markera en avvikande åsikt. Jag tycker att vi precis som andra små länder ska hålla fast vid att vi även fortsättningsvis ska ha en kommissionär.

Anf.  23  ORDFÖRANDEN:

Jo, men nu är det dags för kompromiss.

Anf.  24  ULF HOLM (mp):

Det är det jag sade. Jag tycker inte att vi ska kompromissa på denna punkt. Det handlar om makten i EU, vilket inflytande små stater har. Där är jag inte beredd att kompromissa så som förslaget nu ser ut.

Anf.  25  ORDFÖRANDEN:

Då har jag uppfattat Ulf Holm.

I övrigt har jag uppfattat att det finns en klar majoritet i nämnden för att acceptera de förslag till kompromiss som ligger på bordet, inklusive en minskad kommission. Jag noterar samtidigt att det finns ett starkt stöd för regeringens krav på ökad insyn för dem som inte blir aktuella för att ha en kommissionär, någon form av kompensatoriska åtgärder, precis som regeringen redogjorde för på förra nämndsammanträdet.

Vi går över till frågan om kommissionsordförande.

Anf.  26  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Det var en diskussion som skedde under middagen i går kväll. Där redogjorde ordföranden för att man innan mötet har konsulterat med alla länder, och man hade hopp om att man skulle kunna komma med ett förslag som skulle kunna ha ett starkt stöd i rådet. Men ordföranden meddelade att så var icke fallet, utan det fanns ett antal förslag på namn. Ordföranden kunde se att inget av namnen kunde få en kvalificerad majoritets stöd.

Efter en diskussion om principiella frågor om vem som borde vara ordförande beslutade man att övergå till individuella konsultationer igen. Varje land talade med ordföranden och talade om vilken syn man hade på det hela. Jag framförde det som vi redan har redovisat för nämnden. Vår position är att av de namn som har nämnts kan vi acceptera alla. Vi har inget behov att blockera någon kandidat. Vi kan stödja den som kan samla den bredaste enigheten.

Problemet tycks vara, visade det sig när vi återsamlades, att några länder blockerar några namn. Enligt ordförandens redovisning är det två namn som har det starkaste stödet, men inget av dem tillräckligt starkt för att få kvalificerad majoritet på grund av att de blockeras av något land. Därutöver finns det tre namn, redovisade ordföranden, som har ett visst stöd.

Vi kunde alltså inte komma längre i diskussionerna, utan de ska fortsätta i någon form i dag. Det är inte helt klart på vilket sätt, men jag utgår från att det måste ske med fortsatta konsultationer med de länder som blockerar för att se om det finns en möjlighet att få dem att ändra sin inställning. Det är svårt att säga, för ordföranden hade i går kväll inget klart förslag om hur man skulle gå vidare. Vi får se om vi i dag får veta hur man har tänkt att driva det här vidare. Men en tanke är att göra en kortlista, med kanske i första hand de två namnen, för att se vilket stöd de har. Men det är inte meningsfullt om ordföranden som sitter inne med informationen bedömer att de är blockerade, för då kommer vi inte vidare.

Det är alltså oklart hur det blir. Problemet är att den här frågan, kan man uppfatta, är kopplad till fördraget och att blockeringarna hänger ihop med också viljan till att kompromissa i kvarvarande frågor i konventsdiskussionen.

Anf.  27  CARL B HAMILTON (fp):

Min första fråga gäller Chris Patten. När utrikesministern var i nämnden var det glasklara beskedet att han inte ställer upp, att han inte stod till förfogande. Men gör han det?

Anf.  28  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Ja, jag ringde i går kväll till ordföranden i nämnden för att tala om att enligt uppgifter som jag i och för sig inte kan bedöma – Patten är inte här, så man kan inte fråga honom själv – gör han det.

Anf.  29  CARL B HAMILTON (fp):

Har du honom på telefon?

Anf.  30  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Nej, han är inte på telefon. Men det är definitivt ett starkt förslag. När vi konsulterade underströk jag att vi hade uppfattat att Patten var ett av de namn som finns med och som vi också kan stödja.

Det här är en gissning från min sida, men jag kan tänka mig att nämnden ändå ville höra det. Ordföranden har inte nämnt några namn i sin summering av sina konsultationer. Han har inte talat om vilka de två respektive de tre är. Jag tror ändå att man kan uppfatta det som att det är Verhofstadt och Patten som är de två namnen.

Anf.  31  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Jag skulle vilja fråga om det möjligen är så att partierna i Europaparlamentet på något sätt är aktiva i personfrågorna.

Anf.  32  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Ja, vi fick höra att den konservativa gruppen för sin del gemensamt har bestämt sig för att föreslå Patten. Det är så hans namn har kommit tillbaka in i diskussionen.

Anf.  33  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Då förstår jag varför utrikesministern inte nämnde de två och tre namnen. Eftersom ordföranden inte har gjort det kan vi bara fortsätta med spekulationerna här.

Vi har tidigare talat om kriterier. Nu har jag hört, i medier, att det förs fram att man inte kan ha en från ett land som inte helt och hållet omfattar EU. Det är någonting som den svenska regeringen ibland har sagt när vi bland annat diskuterat Fogh Rasmussen som en tänkbar kandidat. Jag hoppas att regeringen gör allt för att tala om ett mångsidigt och stort EU som inte bara består av de sex kärnländerna utan där en del länder av naturliga skäl inte är med i euron och där andra har valt att stå utanför. En del har några undantag. Jag tycker att det är synd med en diskussion som diskvalificerar ett antal dugliga kandidater därför att de har en länderbakgrund som inte skulle vara så bra.

Lipponens namn har tydligen åter kommit på bordet, och det är lite pikant. Det har tidigare funnits diskussioner om att Sverige mer eller mindre i tidigt skede har avfärdat denna kandidat. Han är ju nordbo, förvisso inte konservativ, men har kanske någonting som skulle kunna vara i närheten av en svensk uppfattning i många saker. Hur förhåller sig regeringen till det namnet?

Anf.  34  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Jo, det är ett av de namn som vi absolut kan tänka oss att stödja, under förutsättning att det kan finnas ett brett stöd. Jag tror inte att Lipponen finns med bland de tre.

Anf.  35  CARL B HAMILTON (fp):

Ett argument som har använts mot Fogh Rasmussen är att Danmark är ett undantagsland. Han är statsminister i ett undantagsland, och det går inte. Men samma invändning, om logiken härskar, vilket inte är säkert i sammanhanget, skulle kunna riktas mot Chris Patten, som också kommer från ett land som inte är med i euron och har ett antal undantag. Men han kan antagligen ändå vara bland de två. Hur ska man se på undantagslandsargumentet?

Anf.  36  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Frågan är väl: Vem är ”man”? Det är klart att det finns olika synpunkter på det här. Det finns de som tycker att ett viktigt kriterium är att det ska vara någon från ett land som deltar i hela EU-arbetet. Andra uttrycker en motsatt uppfattning av det slag som nämnden här ger uttryck för. Här finns det väldigt olika uppfattningar. Ordföranden har inte haft någon som helst ambition att försöka hitta enighet kring kriterierna, utan man koncentrerar sig på att hitta enighet kring namnen, oberoende av vad skälet är till att man blockerar något.

Anf.  37  GÖRAN LENNMARKER (m):

När det gäller kriterierna tycker jag att det är helt fel resonemang att diskutera vilket medlemsland man kommer från, eftersom vederbörande inte ska representera sitt medlemsland utan är en EU:s tjänsteman. Det gör att det blir en helt felaktig diskussion, som om man som kommissionspresident på något sätt skulle följa sitt lands regering, sitt lands parlaments politik.

Den andra poängen jag vill anföra är att det centrala är att få en kommissionspresident som är tung och kan sköta kommissionen. Chris Patten har vi erfarenhet av. Vi har sett honom i aktion nu under fem års tid, och den är ganska imponerande. Han har dessutom en bakgrund som faktisk regeringschef. Han var ju guvernör i Hongkong, ett land på 7 miljoner, med en oerhört snabb ekonomisk och social utveckling. Han har även den bakgrunden, det vill säga en tung och gedigen erfarenhet av att leda verksamheten. Ser vi tillbaka på de två senaste kommissionspresidenterna har det kanske varit för svagt.

Jag tycker att det är oerhört centralt. Det är ett jobb som ska göras, ett tufft jobb. Har vi då erfarna personer som har bevisad tyngd i detta måste ju det väga mycket tungt, oavsett vilket land de kommer från.

Anf.  38  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Bara som stöd för utrikesministerns fortsatta agerande – jag vet inte hur mycket det kan bita på Frankrikes president. Jag har i alla fall uppfattat, om vi nu förhåller oss till två namn som vi har antytt kan vara aktuella, att det finns ett namn som har cirkulerat kring bordet vid ett flertal tillfällen. Patten skulle kunna vara det namn som har stöd i Sverige, från Miljöpartiet till Moderaterna. Jag tror inte att det biter på Chirac, men det kan ändå kännas skönt för utrikesministerns fortsatta agerande. Jag har haft en känsla av att vi här har haft ungefär samma värderingar.

Anf.  39  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Det ska jag framföra till president Chirac!

Jag önskar verkligen att företrädarna för en del av länderna kunde resonera som vi gör i Sverige. Det skulle naturligtvis underlätta betydligt. Dessvärre är det inte så, utan de har andra utgångspunkter för sitt resonerande. Jag ska verkligen understryka just den typen av resonemang som vi för och som ligger till grund för varför vi inte anser att vi behöver blockera något av de här namnen, även sådana som en del andra länder har invändningar mot utifrån de kriterier de tycker är viktiga. Vi har ju bestämt oss för att det inte kan vara avgörande för oss, utan det ska vara en duglig person och en person som kan få ett brett stöd.

Anf.  40  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns ett stöd för regeringens upplägg inför de fortsatta förhandlingarna i den här frågan.

Finns det någonting att säga från den utrikespolitiska delen?

Anf.  41  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Ja, den utrikespolitiska delen får kabinettssekreteraren redovisa, eftersom det var han som var på den middagen. Jag överlämnar luren till honom.

Anf.  42  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Jag ska berätta lite kortfattat vad som sades vid utrikesministrarnas parallella middag i går kväll. Det var väl inte så mycket fokus på det middagsbordet, jämfört med vad som hände i rummet bredvid.

Det var fyra frågor som avhandlades. Det handlade om Iran, Mellanöstern, Afghanistan och på slutet några ord om Kina. Det var egentligen inga ställningstaganden som gjordes i någon av de här punkterna, mer än på den sista, som jag strax ska redovisa. Jag ska börja med att säga något om de tre ämnesområdena.

Det gäller först Iran. Ordföranden och övriga medlemmar såg inga möjligheter att återuppta några samtal om handels- och samarbetsavtal med Iran, med tanke på dels de återstående frågetecken som finns på det nukleära området, dels många frågor fortfarande kring respekten för mänskliga rättigheter i Iran.

De brittiska, tyska och franska utrikesministrarna har ju haft ett eget projekt, höll jag på att säga, i förhållande till Iran med sitt besök där för en tid sedan, och de rapporterade sina intryck av situationen just nu. Jack Straw, den brittiske utrikesministern, gladde sig åt att det på ett möte i IAEA:s styrelse nyligen var enighet när det gäller Iranfrågan. Fransmannen kommenterade att han bedömer det som att de konservativa krafterna i Iran växer sig starkare och gör situationen svårare i landet. Tysken, Joschka Fischer, befarade att Iran har bytt strategi efter krisen i Irak under det senaste året. Man spelar på det shiitiska kortet och trodde för sin del att iranierna nu går bakåt, som han uttryckte det. Detta om Iran.

Om Mellanöstern sade ordföranden att det kanske fanns några positiva tecken i den senaste utvecklingen. Han underströk betydelsen av det egyptiska agerandet, den egyptiska säkerhetsplanen och betydelsen av att vi inom den europeiska unionen håller nära kontakt med Egypten, och för den delen också andra arabstater, till exempel Jordanien.

Chris Patten hänvisade till ett brev han nyligen skickat till ordföranden om hur kommissionen skulle kunna bistå i Gaza efter ett israeliskt tillbakadragande där.

För min del påminde jag om det förslag som utrikesminister Freivalds hade tagit upp redan i måndags om att EU skulle göra en démarche hos den palestinske presidenten Arafat för att understryka hur viktigt vi tycker att det är att också han ger sitt bidrag, vad gäller både vapenvila och den egyptiska säkerhetsplanen. Det förslaget mottogs positivt av flera utrikesministrar runt bordet. En av den egyptiske presidenten Mubaraks allra närmaste män, general Suleiman, kommer till Bryssel om några dagar och ska samtala med Solana och andra här. Sedan ska han åka direkt till Arafat för egyptiska överläggningar med honom. Möjligen skulle man strax därefter kunna komma med en sådan här démarche från EU:s sida. Det är bra att man koordinerar med Egypten, kanske också med Jordanien och möjligen även med Saudiarabien.

När det gäller Afghanistan är det också en pessimistisk bild. Det var en framgångsrik konferens i Berlin för några månader sedan när det gällde stödet från omvärlden, men sedan har det allra mesta gått sämre i Afghanistan. Det tyckte de flesta runt bordet. Det har blivit mera våld. Det har visat sig omöjligt att ha en sådan fullständig valövervakning som vi skulle vilja bidra med. Solana sade att president Karzai nu gör överenskommelser med folk som inte är de allra bästa som han skulle kunna gå i lag med. Solana sade också att han var utomordentligt bekymrad över situationen.

Chris Patten, som också var med på det här mötet, sade att det inte skulle dröja länge innan man måste avbryta all internationell hjälpverksamhet utom Kabul om säkerhetsläget fortsätter att försämras som det har gjort. Jack Straw, som tydligen hade varit i landet nyligen, sade att man verkligen känner doften av korruption, som han uttryckte det, när man besöker en del städer där. Han tyckte att man från EU:s sida skulle ta upp hela Afghanistanfrågan på det toppmöte med Förenta Staterna som snart förestår.

Flera runt bordet pekade också på betydelsen av att man engagerar sig i PRT, provisional reconstruction teams. Också Sverige är nu i färd med att medverka med en styrka på ungefär 100 man.

Det var också en kort diskussion om valen och frågan om uppskov med valen. Det ledde inte till någon direkt slutsats. Många tycker att det är oerhört viktigt för legitimiteten hos landets ledning att det verkligen hållits val så länge som säkerheten tillåter det.

Till sist var det Kina, där polcheferna tidigare på eftermiddagen i går hade enats om en text där det står om vapenembargot mot Kina: Europeiska rådet uppmanar rådet att fortsätta sin behandling av vapenembargot inom ramen för EU:s samtliga förbindelser med Kina. Det där sista, ”inom ramen för EU:s samtliga förbindelser med Kina”, var ett svenskt förslag, som alla hade accepterat tidigare i år, så den texten låg färdig på bordet.

Ändå tog den franske utrikesministern till orda och föreslog att man skulle lägga till något om att det här skulle vara klart till toppmötet mellan EU och Kina. Det ska hållas i november, såvitt jag förstår. Fortfarande sades inte åt vilket håll den här översynen skulle gå, men alla förstod väl avsikten. Men det förslaget från fransmannen fick inte något stöd alls hos utrikesministrarna, utan den text som nu ligger på bordet är den jag läste upp. Det finns väl ändå en risk för att Frankrike tar upp det här under slutsatsgenomgången nu på förmiddagen. Å andra sidan är president Chirac inte här på förmiddagen, så jag vet inte hur det blir med den saken.

Det var min rapport.

Anf.  43  JOE FRANS (s):

Jag tänkte bara fråga: Sudan – kommer det att diskuteras något?

Anf.  44  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Det diskuterades inte i går, men det finns en text i slutsatserna om Sudan som är tydlig när det gäller allvaret i den situation som råder. Det är en djup oro över den fortsatta humanitära krisen och de mycket omfattande kränkningar som sker i Darfur området av de mänskliga rättigheterna. Det är en klar uppmaning till Sudans regering att göra allt man kan, framför allt för att få de humanitära organisationerna på plats i området, så att de kan undanröja de allra värsta katastroferna som nu pågår där.

Anf.  45  CARL B HAMILTON (fp):

Du träffar tydligen Chris Patten, så du kan väl passa på, om du stöter på honom, att fråga om han står till förfogande eller inte.

Anf.  46  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Jag är inte säker på att han skulle säga det så tydligt.

Anf.  47  CARL B HAMILTON (fp):

Man behöver inte ens telefonera med honom. Men han måste ju ändå kunna svara på frågan. Det verkar absurt om han inte vet om han ställer upp eller inte, om man har Europas ledare samlade för att diskutera frågan. Det var mera en uppmaning.

Det andra är en fråga. Du säger att beträffande Kina hade Sverige fått in sentensen ungefär att ”inom ramen för samtliga förbindelser med Kina”. Jag är inte tillräckligt begåvad för att förstå riktigt vad det outsagda budskapet i detta är. Vad är tanken?

Anf.  48  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Tanken är helt enkelt att när vi diskuterar Kina ska vi inte bara tala om handel med vapen eller inte, utan vi ska också ta hänsyn till alla andra frågor som vi har uppe i relationerna med Kina. Där ligger naturligtvis hänsynen till och respekten för mänskliga rättigheter, som är en viktig del.

Anf.  49  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Det är förmånligt – vi brukar inte ha den här möjligheten, direkt när det pågår möten med utrikesministrarna, att få diskutera saker. Jag vill ändå ta tillfället i akt och fråga om Afghanistan, eftersom vi kanske inte ses under sommaren.

Det handlar om legitimiteten i Afghanistan, att de här valen hålls i september. Det är man överens om. Samtidigt pratas det om säkerhetsläget på marken och över huvud taget. Vad är tidtabellen för Sverige eller EU när man till slut måste komma fram till att man kanske måste skjuta upp valen? Man kan inte bestämma det i dag, för då skulle trycket upphöra på att åstadkomma förändringar. Jag hoppas att du förstår min fråga. När kommer man att ha en sista avstämningspunkt för att konstatera om det är möjligt eller omöjligt?

Anf.  50  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Jag kan tyvärr inte ge något exakt datum för det. Min egen uppfattning är att det ska krävas väldigt mycket för att man ska skjuta på det här. Det är så oerhört viktigt för legitimiteten i landets ledning att det finns ett folkligt mandat. Men då måste det också vara ett folkligt mandat. Det måste vara ett val som har fungerat någorlunda. Såvitt jag förstod av Chris Pattens rapport i går kväll hade valregistreringen gått väldigt långsamt. Det gör ju att det finns risk för att valdeltagandet – också i det valet, höll jag på att säga – blir väldigt lågt. Det är faktorer som man får väga samman. Jag tror att det här kommer upp till att börja med på toppmötet med amerikanerna om någon vecka, men när sista dagen för att bestämma något är kan jag inte säga.

Anf.  51  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Jag förstår att man inte kan säga en sista dag. Men man kan komma att ställas inför faktum att man inte kan genomföra legitima val därför att säkerhetsläget är sådant att det inte går. Då finns det ett annat alternativ, och det är att se till att man förstärker EU:s insatser och de svenska insatserna i god tid innan, för att just möjliggöra den här säkerheten. Men det verkar som att man varken vill göra det ena eller det andra.

Anf.  52  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Jo, det andra vill man verkligen göra. Det var inte bara jag som tyckte det här om PRT och betydelsen av internationella insatser för att stödja säkerheten inte bara i Kabul utan också runt hela landet. Det var flera utrikesministrar vid bordet i går som också underströk betydelsen av att så många som möjligt gör det som Sverige nu gör, och som Tyskland och Storbritannien har gjort, alltså går in med skydd för att se till att dels säkra återuppbyggnadsarbetet och hjälporganisationernas arbete, dels skapa förutsättningar för att få en valregistrering till stånd och sedan att genomföra valen. Det är naturligtvis en uppfattning som jag tror att alla EU:s medlemsländer delar.

Anf.  53  ORDFÖRANDEN:

Det finns inga fler frågor.

Vi tackar så mycket för informationen.

2 §  Miljö

Miljöminister Lena Sommestad

Återrapport från dels ministerrådsmöte den 2 mars 2004, dels informellt ministermöte den 14–16 maj 2004

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 28 juni 2004

Anf.  54  ORDFÖRANDEN:

EU-nämndens möte förklaras härmed återöppnat.

För ordningens skull frågar jag först om vi kan godkänna att Micael Nord från EU-upplysningen närvarar här under dagens sammanträde, vilket tydligen beviljas.

Miljöministern och medarbetare hälsas välkomna. Vi börjar som vanligt med en återrapport från tidigare ministerrådsmöten. Varsågod!

Anf.  55  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Tack! Förra rådsmötet i Bryssel ägde rum under ledning av den irländske miljöministern Martin Cullens. Jag ledde den svenska delegationen. Mötet var den 2 mars.

Rådsmötet kom att domineras av miljörådets inspel till vårtoppmötet om miljödimensionen av Lissabonstrategin. Det fördes rätt långa diskussioner, framför allt om slutsatserna på klimatområdet. Sverige drev att EU på vårtoppmötet 2005 bör sätta upp nya långsiktiga mål för reduktion av växthusgaser för perioden efter 2012. Efter långa diskussioner enades rådet slutligen om att föreslå att strategier som innehåller mål på medellång och lång sikt ska utarbetas som förberedelse till partskonferensen om klimatkonventionen 2005 samt att kommissionen uppmanas att i tid före eventuellt beslut vid toppmötet 2005 analysera kostnaderna och fördelarna med sådana strategier och mål.

Utöver den diskussionen om klimat vill jag lyfta fram att Sverige var drivande för, och fick gehör för, förslaget om att energieffektiviteten inom EU bör öka med 1 % årligen.

Utöver diskussioner om slutsatserna höll vi en riktlinjedebatt om rådets förordning om avfallstransporter. Den förordningen hoppas vi kunna besluta om nu på junimötet. Vi fick en lägesrapport från förhandlingarna om den nya kemikalielagstiftningen, REACH. Vid mötet betonade jag vikten av konsekvensanalyser, och jag informerade om den nordiska analys som genomförs och vars syfte är att uppskatta de ekonomiska vinsterna med att undvika skador på miljön från kemikalier samt kostnader av REACH för företag inom EU.

Vi fick även en lägesrapport när det gällde länkdirektivet om Kyotoprotokollets flexibla mekanismer. Det är ett förslag som nu är antaget i en överenskommelse med Europaparlamentet. Länkdirektivet är alltså färdigförhandlat.

Vidare diskuterade vi sessionen med FN:s kommission för hållbar utveckling som ägde rum i april och kommissionens meddelande om WSSD + 1, det vill säga fortsättningen av Johannesburgsprocessen. Jag framhöll vikten av att CSD fokuserar på implementeringsfasen av de mål som antogs vid världstoppmötet och att vi ska titta på hur vi verkställer målen för toppmötet.

Slutligen informerade ordförandeskapet om det möte som just hade ägt rum internationellt om konventionen om biologisk mångfald.

Vi har också haft ett informellt miljöministermöte. Det ägde rum i Waterford på Irland den 14–16 maj. Det var första gången som alla 25 EU-länder träffades efter det att de tio nya medlemsstaterna formellt anslutits till EU. På dagordningen var de tematiska strategierna om återvinning och förebyggande av avfall samt hållbar användning av naturresurser.

Vid rådsmötet nu i juni kommer vi att anta rådsslutsatser bland annat mot bakgrund av de diskussioner som vi hade i Waterford.

Anf.  56  ULF HOLM (mp):

Herr ordförande! När det gäller klimatfrågan och det som sedan blev ordförandeskapets slutsatser på toppmötet i Bryssel kan man reagera på skrivningarna. Det står om att man ska se över det på medellång och lång sikt. Jag har för mig att det också finns en mening om att ekonomiska sanktioner eventuellt bör övervägas – eller något sådant. Det är ganska svaga skrivningar. Vi vet ju hur situationen ser ut och vilka åtgärder som bör vidtas. Att man då i slutsatserna skriver att det bör övervägas och att det ska ske på lång sikt är ganska svaga skrivningar.

Vilka medlemsstater agerade mot detta? Jag utgår från att du och Sverige agerade för ett införande så fort som möjligt. Jag hoppas att du kan bekräfta det.

Anf.  57  HILLEVI LARSSON (s):

Jag tycker att det var väldigt bra argument att föra fram. Ja, det är inte bara argument utan också ett faktum när det gäller det här med kemikaliernas effekter på miljön och de ekonomiska kostnader som det innebär. Det är ju något som går hem, även om man inte bryr sig om miljön.

Vad jag även skulle tycka vore intressant att ta upp i det sammanhanget är kostnaderna inom sjukvård och på andra sätt för det som kemikalierna ställer till i människokroppen. Jag kan tänka mig att det är väldigt svårt att beräkna det, speciellt med tanke på att forskningen väl inte är helt fullständig när det gäller effekterna på kroppen.

Jag tycker ändå att det är intressant att följa upp detta med tanke på de test som gjorts på Margot Wallströms blod och på EU-parlamentarikers blod. I genomsnitt var det väl 42 gifter som flöt omkring i kroppen. Jag tänker på alla de konsekvenser som det kan få. En del av ämnena är bevisligen cancerframkallande; det har forskningen kommit fram till. Jag tycker att detta är ytterligare en viktig aspekt att lyfta fram. Det handlar då om ekonomi, men jag tror även att de som inte bryr sig om miljön åtminstone bryr sig om sin egen hälsa och de sjukdomar och eventuellt förkortat liv som de här kemikalierna kan innebära.

Jag hoppas att man i framtiden kan spinna vidare också på det temat.

Anf.  58  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

När det gäller klimatfrågan lades förslaget om de långsiktiga klimatmålen fram av Storbritannien. Det stöddes av Sverige. Det var vi som tillsammans med Storbritannien bland annat drev frågan allra hårdast på miljörådsmötet som ett inspel till toppmötet.

Det land som agerade allra hårdast mot en offensiv klimatpolitik var Italien. Faktum är att Italiens agerande var mycket anmärkningsvärt och vållade ganska upprörda känslor på det här miljörådsmötet. Men till slut fick Italien, efter väldigt långa diskussioner, ge sig.

När det gäller REACH instämmer jag i att hälsoaspekterna är minst lika viktiga. Det är också hälsoaspekterna som kommissionen framför allt har ägnat uppmärksamhet, så i de konsekvensanalyser som gjorts av REACH har man fokuserat på hälsoaspekterna. De visar på väldigt stora hälsovinster. Där utgår man från beräkningar från Världshälsoorganisationen. Jag tror att man skulle kunna gå vidare och också, som du nämner, se till exempel på sjukvårdskostnaderna. Det var avsaknaden av konsekvensanalyser just för miljön som gjorde att vi från svensk sida gärna ville komplettera den sidan.

Anf.  59  ORDFÖRANDEN:

Härmed godkänner vi rapporterna.

Vi går nu in på dagordningen för kommande ministerrådsmöte.

Anf.  60  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Det gäller förslaget till rådsslutsatser om förebyggande och återvinning av avfall. Kommissionen presenterade i juni 2003 ett meddelande mot en tematisk strategi för förebyggande och återvinning av avfall. Det här meddelandet var ett led i en extern konsultation med rådet, parlamentet, medlemsländerna och övriga berörda aktörer. En mängd synpunkter har lämnats till kommissionen. Bland annat har parlamentet beslutat om slutsatser till meddelandet. Sverige har skickat in särskilda synpunkter till kommissionen.

Under våren 2004 hölls det informella miljöministermöte på Irland som jag nyss nämnde om. Där diskuterades kommissionens meddelande mycket grundligt. Diskussionen utgjorde grunden för det irländska ordförandeskapets framtagande av slutsatser. Därefter har frågan behandlats i rådets arbetsgrupp för miljöfrågor.

Vi kan säga att Sverige är positivt till förslaget till slutsatser. Särskilt viktiga frågor för Sverige är att en revidering av ramdirektivet för avfall kommer till stånd särskilt med fokus på när avfall upphör att vara avfall samt definitionerna för återvinning och bortskaffande. Det är väldigt viktigt inte minst för vår återvinningsindustri att vi får en definition av när avfall upphör att vara avfall.

Vidare är det viktigt att återigen slå fast att det är avfallshierarkin som i fortsättningen också utgör grunden för avfallspolitiken. Även frågan om att kommissionen bör presentera förslag om harmoniserade krav på återvinningsanläggningar inom EU har varit viktig för svensk del – detta för att undvika att avfallet styrs till anläggningar som har lägre miljökrav.

Sverige har fått gehör för merparten av förslagen till kompletteringar av slutsatserna. Bland annat finns tydliga skrivningar med om att ramdirektivet för avfall ska revideras med fokus på bland annat definitionen av avfall. Vidare finns avfallshierarkin med som en utgångspunkt även för det fortsatta arbetet.

Den utestående frågan till rådsmötet handlar om hur stark skrivningen till kommissionen ska vara om harmoniserade krav på återvinningsanläggningar, det vill säga om uppmaningen ska handla om att kommissionen ska revidera dagens lagstiftning eller om de ska uppmanas föreslå ny lagstiftning om detta. Sverige är öppet för båda lösningarna men ser helst att det blir en tydlig uppmaning till kommissionen att presentera ett förslag till ny lagstiftning som kompletterar den vi nu har.

Anf.  61  MARGARETA ANDERSSON (c):

Jag tycker att det verkar vara goda föresatser och en bra utveckling av det här området. Men jag vill fråga om man har börjat jobba med de här förändringarna och definitionerna, om man har börjat göra något åt detta, eller om det är sådant som ska komma när man har fattat beslut så att säga. Och vilka utgångspunkter har man från svensk sida här? Vad är det som är speciellt här? Vilka områden rör det sig särskilt om?

Anf.  62  CHRISTINA AXELSSON (s):

Också jag tycker att det är bra att det här kommer upp. Men jag tänkte fråga om detta med när avfall upphör att vara avfall. Det som inte ska bli avfall ska ju samlas in. Jag tänker då på insamlingen av burkar och annat, en sak som vi vid något tillfälle tidigare haft uppe här. Är det fråga om någon form av harmonisering där? Som det nu är kan man ju inte, om man har köpt en burk i ett annat land, stoppa in den i våra apparater på grund av EAN-märkningen. Är något sådant på gång?

Anf.  63  ULF HOLM (mp):

Det där var en av mina frågor. Detta med burkar och återvinning har ju varit på tapeten.

Överlag tycker jag att det ser ganska bra ut. Men jag har inte närmare studerat detta; det måste jag erkänna.

En viktig sak är också att förhindra att vi får så mycket avfall. Då kan det från återvinningssynpunkt vara viktigt att veta vilka ämnen eller råvaror som ingår i de produkter som ska återvinnas. Finns det några regleringar kring detta, just för att kunna främja en säkrare återvinningsprocess?

Anf.  64  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

När det gäller frågan om vi har börjat jobba med avfallsdefinitionen kan jag svara att kommissionen nu har fått en uppmaning. Man har börjat jobba, och förslag ska komma i juni 2005 om detta.

När det gäller pantsystemen är det tyvärr väldigt långt kvar till en harmonisering. Jag tog själv upp detta när vi träffades i Waterford. Vi har också stött förslag i skrivningar till kommissionen där kommissionen uppmanas att titta närmare på problemen kring en harmonisering. Här har vi väldigt långt kvar; det måste vi tyvärr erkänna. Dock finns det ett intresse.

Sedan har vi frågan om vilka ämnen som ingår här och kopplingen till REACH. Vi har naturligtvis regler för farligt avfall. Vi har ju speciella regler om hur avfall ska hanteras beroende på hur det är. Men när det gäller innehållet generellt kopplar detta med förebyggande och återvinning av avfall till andra strategier. Det gäller då till exempel en integrerad produktpolitik eller politiken för kemikalier som handlar om hela livscykeln. Det är liksom ett bredare fokus. Tanken är att den här strategin ingår som en del i ett större paket när det gäller avfallstänkandet inom EU.

Anf.  65  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Vi går vidare till nästa punkt på dagordningen.

Anf.  66  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Nästa dagordningspunkt handlar om rådsslutsatser angående resultatet från det sjunde partsmötet om konventionen om biologisk mångfald och det första partsmötet för Cartagenaprotokollet om biosäkerhet. Det ägde rum i februari 2004 i Kuala Lumpur i Malaysia.

I rådslutsatserna tas upp för Sverige prioriterade frågor, såsom beslut angående integrering av besluten från toppmötet om hållbar utveckling i Johannesburg liksom millenniemålen, ett arbetsprogram för skyddade områden, biologisk mångfald i marina områden och kustzoner, tillgång till och rättvis vinstdelning av genetiska resurser samt biologisk mångfald relaterad till traditionell kunskap.

När det gäller Cartagenaprotokollets första partsmöte välkomnar EU att protokollet nu träder i kraft. Det är väldigt roligt att vi nu har ett protokoll som är ratificerat av tillräckligt många stater för att kunna träda i kraft.

Några av de frågor som EU lyft fram som prioriteringar inför partsmötet gällde beslut om att starta en process för att utveckla en skadeståndsordning och en ordning för efterlevnad av beslut om utvecklade dokumentations- och identifieringskrav för internationella transporter av GMO och mekanismer för internationellt informationsutbyte samt hur parter ska agera gentemot icke-parter till protokollet.

Rådsslutsatserna handlar också om resultaten från ett möte i Malahide om en uppföljning av EU:s strategi och aktionsplaner för biologisk mångfald, vilket berör naturresursanvändning, de areella näringarna, regional planering, transporter, industri, utvecklingssamarbete, internationell handel, forskning och mycket mer som relaterar till biologisk mångfald.

Sverige har framgångsrikt både under konventionen om biologisk mångfald och i arbetet med EU:s strategi för biologisk mångfald och aktionsplanerna drivit frågor som rättviseperspektivet vad avser förhållandet till tredje världen samt vikten av att integrera biologisk mångfaldshänsyn i sektorer som till exempel jordbruk, skog, skogsbruk och fiske och även i utvecklingssamarbetet.

Två frågor är utestående och diskuteras i samband med rådsslutsatserna. Den ena frågan är uppföljningen av kommissionens handlingsplan mot illegal skogsavverkning. Sverige anser att det här är en mycket viktig fråga som kommissionen arbetar med men att det är olämpligt att nu inkludera skrivningar i rådsslutsatserna som specificerar hur arbetet med detta ska ske därför att det föregriper den handlingsplan som finns och den dialog som kommissionen har inlett med potentiella partnerländer.

Kommissionen arbetar nu med frivilliga avtal med ett antal länder och förbereder en lagstiftning på området. Men det finns ett förslag från Belgien, vilket också återfinns i de övriga punkterna. Belgien vill förändra inriktningen redan innan det här arbetet är klart. Det tycker vi är olämpligt, även om det kan vara en riktning som vi bör gå i – alltså mot en skarpare direkt lagstiftning.

Den andra frågan som fortfarande diskuteras handlar om finansieringen av Natura 2000. Där anser Sverige att rådsslutsatserna inte ska föregripa kommande beslut om det finansiella perspektivet. Sverige anser att det tydligt ska klargöras att varje medlemsland har ett förstahandsansvar att säkerställa den finansiering som krävs för att ta hand om Natura 2000-nätverket. Det här utesluter inte, som i dag, en viss gemenskapsfinansiering. Men vi stöder alltså inte förslag från Spanien om att EU ska ta på sig huvudansvaret för detta och därmed skapa ett väldigt stort nytt utgiftsområde inom EU. Åtminstone bör vi inte föregripa detta innan vi har diskuterat det finansiella perspektivet.

Anf.  67  MARGARETA ANDERSSON (c):

Jag funderar lite grann på det här med vinstdelningen av genetiskt material och på hur man ska se på sambandet mellan den traditionella kunskap som finns kanske framför allt i tredjeland men som också finns på sina håll i Europa och där man kanske inte kan säga att det här har skrivits av en själv i en uppsats eller av någon annan i ett akademiskt dokument, utan det finns en tradition. Hur långt har man kommit med de här diskussionerna, och får man ett tillräckligt stort skydd? Det har ju diskuterats, inte minst från Indisk sida, hur viktigt det är att få behålla både sitt genetiska material och sina kunskaper.

Anf.  68  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Handlingsplanen för illegal skogsavverkning tycker jag är ett oerhört viktigt område. Miljöministern säger att EU har inlett en dialog. Exakt med vilka har man inlett en dialog – är det med internationella organisationer, med andra länder eller med skogsbolag? Kan du redogöra lite mer för det?

Anf.  69  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Jag tror att jag beträffande de båda frågorna ska ta hjälp av Maria Schultz som är sakkunnig på det här området – alltså frågan om hur långt vi kommit beträffande den traditionella kunskapen och frågan om ett tillräckligt skydd. Det gäller även skogsavverkningen. EU har inlett diskussioner med andra länder, med de stora skogsexportländerna, men också med organisationer. Jag överlåter åt Maria att exakt tala om hur diskussionen ligger.

Anf.  70  Departementssekreterare MARIA SCHULTZ :

Jag börjar med frågan om traditionell kunskap och om det finns ett tillräckligt skydd. Det är svårt att svara på frågan om det finns ett tillräckligt skydd. Det arbete som jag kan presentera och det arbete som sker är att man på det senaste partsmötet kom fram till en uppdragsbeskrivning för en arbetsgrupp som kommer att behandla frågan om en rättvis fördelning av genetiska resurser – ett slags internationellt system.

Den här diskussionen pågår inte bara under konventionen om biologisk mångfald utan även under WTO i samband med TRIPS-avtalen, Trade Related Aspects of Intellectual Property Rights, som rör immaterialrättsliga frågor. Det sker under WIPO, World Intellectual Property Organization, som berör patentfrågor. Det är ett arbete som hela tiden så att säga förs framåt i dessa olika forum.

Sedan 2001 har vi vad som heter Bonn Guidelines – frivilliga riktlinjer för länder att hantera rättvis fördelning av vinster från genetiska resurser – som är en hjälp i detta arbete. Men det är en lång väg att gå att hitta sätt för detta.

Sverige har här drivit en linje där vi försökt tillmötesgå tredje världen så mycket som möjligt. Här finns också en problematik i tredje världen, speciellt när man talar om traditionell kunskap, nämligen att ursprungsbefolkningar världen över inte heller är ense med sina länder. Det måste man också respektera och förstå.

Varifrån kommer det genetiska materialet? Ja, det kommer inte bara från ett land, utan det kan också vara en grupp inom landet som besitter den här kunskapen. Det krävs nationella lagstiftningar inom olika länder som följer konventionen om biologisk mångfald för att det sedan inom länderna ska ske en rättvis fördelning. Det är alltså liksom en rättvisediskussion på många olika nivåer som är oerhört komplicerad.

Anf.  71  ORDFÖRANDEN:

Sammanfattningsvis finner jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Anf.  72  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Jag tror att vi inte hann ge något svar på frågan om skogsavverkningar och vilka parter som deltar i diskussionerna. Kanske kan Maria säga något också om det.

Anf.  75 Departementssekreterare MARIA SCHULTZ:

Exempelvis Ryssland, som ju är ett väldigt stort land, diskuterar detta med EU. Det finns också andra länder där problematiken med illegalt avverkat timmer är väldigt stor, till exempel Indonesien.

Anf.  73  ORDFÖRANDEN:

Därmed är vi klara med alla frågor. Sammanfattningsvis konstaterar jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Vi går till nästa punkt på dagordningen.

Anf.  74  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Nästa punkt gäller svavel i marina bränslen. Miljöministrarna ska nå en politisk överenskommelse om ändring av direktiv 1999/32/EG när det gäller svavelhaltiga marina bränslen.

Sverige välkomnar föreslagna skärpningar av svavelhalten i marina bränslen och godtar ordförandens förslag i dess helhet. Förslaget är ett litet steg i rätt riktning. Att förslaget även omfattar tung eldningsolja är särskilt positivt. Sverige hade dock velat se betydligt mer långtgående krav och stödde i förhandlingarna de skärpningar som parlamentet föreslagit. Vi har, kan jag säga, varit väldigt aktiva med att plädera för skärpningar i direktivet.

Skärpningarna fick dock inte stöd från andra medlemsländer, och rådets rättstjänst klargjorde också under hand att det inte är möjligt för EU att i förhållande till vattenområden inom exklusiv ekonomisk zon skärpa bestämmelserna jämfört med de överenskommelser som gjorts i Marpol Annex VI där Sverige ville gå från 1,5 % till 0,5 % svavel i marina oljor.

Positivt är bland annat att förhandlingarna ändå resulterat i skärpta skrivningar om översynen av direktivet. En revidering av direktivet ska göras år 2008. Kommissionen kan då beakta ett andra steg för begränsningen av svavelhalten i marina bränslen och vilka vattenområden som ska omfattas med hänsyn till arbetet i den internationella sjöfartsorganisationen IMO.

I de beaktandesatser som finns påpekas också att det är viktigt att man tar hänsyn till EU:s synpunkter vid IMO:s förhandlingar för revidering av Marpol Annex XI om att anta strängare bestämmelser för svavelhalten i marina bränslen och att Medelhavet utses till ett kontrollområde för svavel enligt Marpol.

Slutligen: Det är också betydelsefullt att bestämmelserna i förslaget till direktiv gäller för alla medlemsstater i EU. Marpol gäller endast för de länder som har ratificerat detta, vilket inte alla medlemsstater i EU har gjort. Men nu får vi en gemensam EU-lagstiftning som gäller internt i EU.

Det finns alltså ett mervärde i förslaget. Men eftersom förslaget innebär en så låg ambitionsnivå och försurningen är en viktig svensk miljöfråga överväger vi ändå om vi ska lägga ned vår röst. Förslaget kommer, som det i dagsläget ser ut, att gå igenom eftersom kvalificerad majoritet råder. Vi kommer alltså att se till att det här förslaget går igenom, men eventuellt markerar vi vårt missnöje med de svaga ambitionerna i förslaget.

Anf.  75  LENNART FREMLING (fp):

Jag instämmer i regeringens beskrivning här, att detta är ett steg i rätt riktning men att fler åtgärder behövs.

Näringslivet har framhållit att man på ett billigare sätt skulle kunna reducera svavelutsläppen inom sjöfarten än till lands.

Min fråga är därför: Finns det några tankar på att använda systemet med utsläppsrätter för att ordna detta på ett samhällsekonomiskt effektivt sätt så att minskningar av utsläpp görs där det är billigast?

Anf.  76  ULF HOLM (mp):

Det här är ett steg i rätt riktning. Men jag delar miljöministerns åsikt. Det här går inte tillräckligt långt. Rent förhandlingsmässigt kan det vara en idé att som en markering lägga ned sin röst. Det kan jag faktiskt tänka mig att stödja i det här fallet, även om jag egentligen skulle vilja rösta mot. Men i det här fallet kan jag nog alltså acceptera regeringens ståndpunkt.

Dock blev jag inte riktigt klar över när detta ska inrättas. I papperen står det år 2008 eller år 2010, men du sade år 2008. Det kan ju ha varit en förhandling efter det att papperen blev klara, så att det blev år 2008. Det är väl ett steg i rätt riktning. Men jag skulle, som sagt, vilja ha betydligt strängare regler överlag, så antingen får väl Sverige rösta nej eller, i andra hand, lägga ned sin röst.

Anf.  77  BÖRJE VESTLUND (s):

För ovanlighetens skull, kan man säga, kan jag väl lite grann instämma med Ulf Holm när det gäller sakinnehållet. Dock tycker jag inte att man ska lägga ned sin röst. I så fall är det bättre att använda taktik.

Jag tycker att det är ett bekymmer just när det gäller sjöfarten. Totalt sett och med tanke på den mängd gods som transporteras blir det en väldigt ren transport. Men sett till varje enhet blir det en ganska smutsig transport så att säga.

Jag har två frågor. Den ena är: Har det förts något resonemang om införande av katalysatorer i sjötrafiken? Den andra frågan har samband med att det, som det hänvisas till i PM:en, pågår en del angående prissättningen. Där är det på väg fram från Godstransportdelegationen. Har man haft någon dialog med Godstransportdelegationen om de konsekvenser som detta förslag kan ha? Om jag inte minns fel har delegationen haft sitt slutjusteringssammanträde. Det vore därför bra om detta kom innan det kommer till riksdagen, där vi ska göra om hela det arbete som Godstransportdelegationen nu har suttit med i ett par tre år.

Anf.  81  ORDFÖRANDEN:

Får jag tolka detta så att du, Börje, stöder regeringens ståndpunkt?

Anf.  78  BÖRJE VESTLUND (s):

Självklart stöder Börje Vestlund regeringens ståndpunkt.

Anf.  79  LARS LINDBLAD (m):

Först och främst är det här ett miljöproblem som vi måste ta tag i. Jag vill därför instämma i att den svenska linjen är rätt väg att följa. Jag tror att det är ett allvarligt misstag att som Ulf Holm säger rösta emot. Då hamnar man i knäet på dem som inte vill ha den här förändringen, som trots allt är ett steg i rätt riktning, även om vi kanske kan tycka att det inte räcker.

Jag skulle vilja ställa frågan hur det politiska landskapet ser ut. Vilka länder är för och vilka är emot? Det är en rätt intressant fråga. Och hur ser förutsättningarna för att Sverige ska gå vidare ut?

Anf.  80  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Jag vill först instämma i att det verkligen vore kostnadseffektivt att få till stånd de här åtgärderna till sjöss. Det är anmärkningsvärt att vi nu börjar närma oss en situation där svavelutsläppen kommer från sjötrafiken, och det är där som någonting måste ske. Samtidigt har vi stora problem på grund av att vi i så hög grad har internationell sjöfart och internationella överenskommelser. Rådets rättstjänst läxade till slut upp oss med att man inte ville acceptera att EU skulle införa strängare regler för att gå in i EU-hamn än internationellt. Det här har att göra med hela problematiken kring hur vi ska förhandla och klara de här frågorna.

Detta med utsläppsrätter har naturligtvis diskuterats, och jag har också diskuterat dem med företrädare för rederinäringen. Vår utgångspunkt är att det finns anledning att avvakta en utsläppsrättshandel i sjötrafiken. Utsläppsrättshandel bygger nämligen, som alla som nu har följt systemets införande i Sverige för fasta anläggningar till lands vet, på ett ganska komplicerat system. Det kan dröja ett tag innan vi kan få det här att fungera.

Vi ser det som mer framgångsrikt att fortsätta att driva det som vi i Sverige har gått före med, till exempel differentierade farledsavgifter och differentierade hamnavgifter som en väg framåt i detta sammanhang.

När det gäller det politiska landskapet har vi, som jag sagt, faktiskt mött ett väldigt stort motstånd. Vi hade ett parlamentsförslag om skarpare skrivningar men fick egentligen inget stöd från övriga medlemsländer för en skarpare hållning. Våra motståndare är framför allt stora sjöfartsländer som till exempel Grekland och andra sydeuropeiska länder.

Katalysatorer är något som diskuteras i detta sammanhang, och de är själva metoden för att lyckas med utsläpp. Jag ska överlåta till Gisela Köthnig att säga lite mer om de exakta tidpunkterna och även om hur det förhåller sig med Godstransportdelegationen och kopplingen till Sverige.

Anf.  81  Departementssekreterare GISELA KÖTHNIG:

Jag kan säga att Marpolkonventionen, som är den internationella regleringen på området, kommer att träda i kraft precis år 2005, medan de regler som gäller för Östersjön kommer att träda i kraft 2006. Det här direktivet ansluter nästan helt till Marpolkonventionen, och det innebär att de regler som gäller om 1,5 % svavelhaltig olja i Östersjön kommer att träda i kraft 2006. Också svavelgränsen för passagerarfartyg kommer att träda i kraft 2006, men när det gäller kraven för hamnar och inre vattenvägar har förhandlingarna tyvärr slutat med 2010.

När det gäller Godstransportdelegationen kan jag säga att vi inte har haft mycket med den att göra, men Sveriges ståndpunkt är den att sjöfarten ska vara ett gott alternativ till vägtransporter. För att så ska kunna vara fallet krävs det dock åtgärder inom sjöfarten. Vissa länder har hävdat att man egentligen inte alls kan ställa några krav på sjötransporter utan att man i stället ska gynna vägtrafiken. Vi har starkt markerat mot detta. Vi menar naturligtvis att sjöfarten är ett väldigt bra och miljövänligt alternativ om man reglerar utsläppen från den.

Anf.  82  ULF HOLM (mp):

Det är lite trist att dörren verkligen var helt stängd när det gällde de andra medlemsstaterna. Det är rätt deprimerande att höra vilket motstånd det tydligen är i den här frågan.

Jag kan ju tycka att man ska vara öppen för att få igenom en ännu bättre politik i argumentationen, men den dörren verkar just nu vara stängd. Jag hoppas ändå att miljöministern gör ett väldigt bejublat inlägg och försöker driva på för att få till stånd förbättringar, så att det kan bli lite förbättringar i sista stund. Ibland kan det ändra sig även på rådsmöten, och jag hoppas att miljöministern agerar för en förbättring.

Anf.  83  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Jag tror att vägen framåt här är att vi måste driva den här frågan hårdare från EU:s sida inom IMO, och därvidlag tycker vi att vi har fått stöd. Det hårda motståndet är nog inte bara ett sakligt motstånd utan det beror också på att vi inte kan gå före och att det är problem med att införa skarpare regler före övriga länder. Vi har ju tidigare varit väldigt framgångsrika när det gällt försurningsarbetet, så jag är ändå ganska hoppfull om att vi med det hårda lobbyarbete som vi har bedrivit ändå lagt en grund för ett fortsatt konstruktivt agerande.

Anf.  84  ORDFÖRANDEN:

Jag finner sammanfattningsvis att det är en majoritet för regeringens ståndpunkt. Nästa ärende gäller kvalitet på badvatten.

Anf.  85  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Förra året underkändes ca 18 badplatser i Sverige. I oktober 2002 presenterade kommissionen sitt förslag till nytt direktiv om kvaliteten på badvattnet. Det gamla direktivet var från 1979 och har alltså funnits väldigt länge. Förslaget behandlades i rådsarbetsgruppen för miljöfrågor under hela år 2003. Vid miljörådsmötet i december år 2003 stod förslaget dagordningen, men man lyckades då inte enas om en gemensam ståndpunkt.

Det irländska ordförandeskapet har under våren gjort ett nytt försök att avsluta förhandlingarna, men flera frågor kvarstår fortfarande att lösa. Direktivet omfattar badvatten där ett stort antal personer förväntas bada och där badning inte är förbjuden. Medlemsstaterna ska övervaka, bedöma och klassificera badvattnet utifrån klassificeringen dålig, tillfredsställande, god eller utmärkt. Medlemsstaterna ska också säkerställa att allmänheten får information om kvaliteten på badvattnet, och medlemsstaterna ska även vidta förvaltande åtgärder. Detta är en nyhet i det nya direktivet.

Sverige har framför allt arbetat för att få förståelse för de speciella förhållanden som råder i Norden eftersom det för Sverige är mycket centralt att direktivet även anpassas efter länder med kort badsäsong. Jag kan säga att vi väldigt hårt har drivit att uppdraget om en omarbetning av direktivet ska komma upp på agendan.

Glädjande nog har vi i de flesta fall fått gehör för våra krav. Exempelvis har undantag införts när det gäller provtagning, vilket betyder att kraven på provtagning är lägre när badsäsongen inte överstiger åtta veckor. Vidare har Sverige fått gehör för krav på att borträkning av enstaka dåliga prover inte bara ska fastställas procentuellt utan även med ett fast antal prov. Det förra systemet missgynnade länder som bara hinner ta ett litet antal prov. Hade vi ett dåligt prov blev det då ett jättehögt procenttal. Undantag har också införts avseende själva bedömningen av badvattnet när badsäsongen inte överstiger åtta veckor.

Vi tycker att det är viktigt att badvattnet i Europa inte utgör en hälsorisk och att det har en bra kvalitet. Samtidigt har Sverige liksom många andra medlemsstater ju haft problem med att klara det här direktivet och de gränser och krav som har fastställts. Därför anser vi att det på ett rimligt sätt måste vara möjligt att leva upp till villkoren i det här badvattendirektivet. Därför har vi verkat för att kraven i kommissionens förslag ska sänkas och göras mer flexibla på vissa punkter.

Det kvarstår alltid några väsentliga frågor. Det svåraste är den statistiska metoden för bedömning, klassificering och gränsvärden för bakterieparametrarna. Den här frågan är väldigt komplicerad, och vi hoppas att vi den här gången kan lösa den, vilket vi inte lyckades med i december.

Anf.  86  ANDERS G HÖGMARK (m):

Ordförande! Först får man väl säga att det är behjärtansvärt att det blir förändringar till det bättre. Den andra fråga som jag tycker är lite grand av huvudfråga är att vi nu har upplevt en valrörelse där människor har frågat vad vi ska göra och inte göra och att åtminstone jag har gett detta som ett exempel på en fråga som vi på nationell nivå kunde ha hanterat. Hade förslaget kommit framöver och om konventets text hade gått igenom, kan man fråga sig om inte detta hade varit ett bra sätt för subsidiaritetskontrollen att gripa in. Finns det inte någon fråga till statsrådet och inte några nationer som ifrågasätter att man över huvud taget ska syssla med detta? Har Sverige väckt den frågan?

Jag har inledningsvis konstaterat att det är bättre om det blir förbättringar, men grundfrågan är, med respekt för att vi vill få en legitimitet i hela EU-arbetet, om man inte skulle sakligt börja sanera i de här frågorna.

Anf.  87  MARGARETA ANDERSSON (c):

I det här fallet har jag ungefär samma synpunkter som Anders G Högmark. Det här är definitivt en fråga som man sköter bättre på nationell nivå. Det ser ju faktiskt inte likadant ut i Ystad och i Haparanda i Sverige. Hur ska man då kunna ha samma kriterier i hela Europa?

Visst bör man beakta bakteriehalter och annat, men bakterier utvecklas olika och så vidare. Jag anser definitivt detta vara en fråga som inte ska skötas av EU utan som ska hanteras på nationell nivå.

Anf.  88  LENNART FREMLING (fp):

Också jag är inne denna linje. Även om man nu ändrar mätmetoder, gör statistiska utjämningar och så vidare får detta ofta ett löjets skimmer när man ska förklara vad detta är bra för. Man klarar inte att beskriva att detta är en angelägen internationell fråga. Jag skulle vilja fråga hur angeläget miljöministern anser att det är att det här direktivet över huvud taget finns.

Anf.  89  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Låt mig säga att det här var ett av de första miljö- och hälsodirektiven i Europa sedan 1979. Ute i Europa har man inte riktigt samma syn på det här. Inte minst kommissionen framhåller ofta det här direktivet som ett av de mest framgångsrika. Det är hundratusentals människor som går in på EU:s hemsida och tittar på uppgifterna från de här mätningarna. Det är alltså väldigt väletablerat ute i Europa. Däremot tycker ju vi att det inte alls har lämpat sig för oss, så det har inte alls haft sådan betydelse här hemma. Med detta vill jag säga att det nog inte har varit aktuellt att ifrågasätta att direktivet över huvud taget skulle finnas. Den frågan har inte drivits, och inte heller har vi uppfattat det som meningsfullt att driva den. Vi vet att badvattenkvaliteten i Europa har förbättrats väldigt mycket på grund av det här direktivet, som alltså är väletablerat ute i Europa. Däremot har vi arbetat för att det ska fungera för oss, så att kraven inte är orimliga, och även för att få ned kravnivån så att vi får den flexibilitet som är rimlig i det här direktivet.

Vi ser också att vissa medlemsländer driver de här frågorna väldigt hårt. Till exempel Grekland stöttar kommissionen väldigt hårt med oerhört hårda och strikta parametrar i det här direktivet. Även Tyskland är inne på detta. Det är alltså flera medlemsländer som är väldigt angelägna om höga krav i det här direktivet och även om att det utvidgas.

Vi kan säga att detta inte har varit en fråga för regeringen utan det har för oss gällt att göra det här väl avpassat till Sverige. En fråga som vi tyvärr inte hade framgång med var att få en specificering av vad ett stort antal badande egentligen är. Vi har upplevt att man i tillämpningen av det här direktivet nog bedömer det här lite olika. Många små badplatser i Sverige har ofta bedömts som att de har många badande. Vi kommer i den svenska bedömningen att vara väldigt tuffa i våra uppfattningar om vad som ska vara många badande.

Anf.  90  ANDERS G HÖGMARK (m):

Ordföranden kommer förmodligen att avsluta med att konstatera att det finns en majoritet för regeringens linje. Det är svårt att veta om så är fallet. Jag inser de politiska realiteterna, men jag noterar också, ordförande, att det land som hade svårast att acceptera en sänkning av svavelhalten ändå är så kolossalt angeläget om att ha den här kontrollen i stort och smått.

Kommissionen upplever detta direktiv som mycket lyckosamt, och det är väl bra med renlevnadsmänniskor på många sätt.

Anf.  91  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Vi får inse att om vi inte antar det här får vi ha kvar det gamla direktivet, och vi är väldigt glada om vi slipper det.

Anf.  92  ORDFÖRANDEN:

Jag har ändå uppfattat att Anders G Högmark är positiv till förändringarna. Direktivet i sig är ju inte uppe till beslut utan finns där.

Anf.  93  HILLEVI LARSSON (s):

Jag tycker att det egentligen är väldigt bra att det här finns. Medborgarna även i de länder som är lite dåliga på det här vill känna sig säkra. Vi åker ju alla på semester och låter våra barn bada i sjöar och vatten överallt. Jag tycker att det är en god grund att ingen ska behöva bli sjuk av att bada i de europeiska vattnen.

Såvitt jag förstår är det tillämpningen av det här som ställer till problem. Man måste givetvis anpassa tillämpningen till det enskilda landets förutsättningar och kanske till och med till den enskilda landsändans förutsättningar. Jag tycker att vi ska trycka mer på det, men jag tycker att det är väldigt bra att den grunden finns. Jag finner det märkligt att EU ska gå in och detaljreglera handel med jordbruk och allt möjligt men att när det gäller människors hälsa och miljö helt ska förhållandena släppas fria. Jag tycker ändå att det är en bra grund att direktivet finns.

Anf.  94  ANDERS G HÖGMARK (m):

Bara för att undanröja alla missförstånd med anledning av Hillevis inlägg vill jag säga att jag är ordentligt tilltalad av bra och rent vatten, men det finns som sagt faktiskt en möjlighet att tilltro de enskilda medlemsstaterna denna kapacitet. Jag inser mycket väl att det tydligen är helt omöjligt att få bort direktivet, men jag tycker att det är riktigt att principiellt diskutera om det ska finnas med. Jag gläds också åt alla de små förbättringar av ett dåligt direktiv som kommer till stånd, så att människor kan bada friska och glada.

Anf.  95  MARGARETA ANDERSSON (c):

Jag instämmer i att det är bra att man förbättrar ett dåligt direktiv. Det går åt rätt håll. Jag har bara en liten stillsam fråga: Är man lika angelägen om att reglera utsläpp, så att man inte får problem med badvattnet? Många gånger släpps ju avfall ut både från hushåll och från andra källor ut, vilket kan påverka badvattenkvaliteten.

Anf.  96  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Jag går inte närmare in i den debatten utan vill bara säga att det här finns två sidor. Vi har nu trots allt ett fungerande direktiv.

Direktivet reglerar provtagningen, men det har också en lite vidare innebörd när det gäller förvaltningen. Man ska nu på de här badplatserna också ha lite mera långsiktiga förvaltningsplaner. Det handlar om att man inte bara år efter år ska mäta upp och skicka in data utan faktiskt också ska utföra ett arbete för att ta reda på vad det kan bero på att Ystad varje år har dåliga värden. Kan man på något sätt förebygga detta? Även den dimensionen finns i det här direktivet, vilket gör att det kan bli lite mer arbete för de kommuner som berörs. Samtidigt har man underlättat provtagningen och mycket annat på ett bra sätt.

Utsläpp och annat regleras naturligtvis i en lång rad andra direktiv.

Anf.  97  ORDFÖRANDEN:

Det var en lite lång debatt. Badsäsongen närmar sig, även om den är kortare än åtta veckor. Hur som helst finner jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Vi har nu hunnit igenom drygt halva dagordningen, och vi har också fler rådsmöten. Jag uppmanar alla att formulera sina frågor kort.

Anf.  98  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Kommissionen har presenterat ett förslag till förordning om transporter av avfall i juni 2003. Det är en revidering av Europaparlamentets och rådets förordning nr 259/93 om avfallstransporter.

Syftet med den här förordningen är att reglera avfallstransporter genom olika procedurer och kontrollfunktioner vilka bestäms utifrån vilken typ av avfall som transporteras, vilken behandling som ska användas, återvinning eller bortskaffande, och vart avfallet ska transporteras. Bland annat innehåller förordningen förbud mot export av farligt avfall till utvecklingsländerna.

Avsikten med den här revideringen är främst att harmonisera förordningens krav med motsvarande system i Baselkonventionen och inom OECD. Vidare innebär revideringen även att de administrativa kraven har setts över i syfte att göra förenklingar. Under våren 2004 har ett stort antal möten ägt rum i rådets arbetsgrupp för miljöfrågor. Frågan var också uppe för en politisk debatt vid rådsmötet i mars 2004, och Sverige är positivt till utfallet av förhandlingarna under den första läsningen och ställer sig bakom ordförandeskapets förslag till kompromisstext.

Mot bakgrund av att medlemsländerna inte är överens med kommissionen om vilken legal grund som ska gälla – ska det vara miljögrund eller inremarknadsgrund eller både och? – krävs enighet från medlemsländernas sida kring förslaget.

Fortfarande kvarstår några frågor av mindre karaktär. I de här frågorna står dock enskilda medlemsländer ensamma, varför vi inte tror att någon förändring av ordförandeskapets text bör göras. Vi stöder därför helt ordförandeskapets förslag. Vid ett antagande så att vi blir eniga i rådet går förslaget tillbaka till Europaparlamentet, som vid en andra läsning får ta ställning till rådets ståndpunkt.

Jag vill säga att det i PM:en till er stod att en fråga som i själva verket inte var löst hade lösts. Den handlade om undantag för transport av militärt avfall från krishärdar. Grekland har vissa problem med detta. Men det är alltså små frågor i enskilda länder som återstår. Vi tror inte att det blir några förändringar här. Det gäller inte heller i övrigt stora frågor, utan det gäller en revidering av en existerande förordning.

Anf.  99  ULF HOLM (mp):

Det var den mening som jag här hade strukit under som nu sist tog upp. Jag förstår inte vad det egentligen gäller. Det ska vara undantag som möjliggör enkla transporter av militärt avfall från oroshärdar. Det är lite kryptiskt. I en annan mening sägs att rådet är överens. Ja, det är möjligt att rådet är överens, men det verkar som om EU-parlamentet har väldigt stora invändningar. Man hade över 230 ändringsyrkanden, och det krävs också att man instämmer vid en andra läsning. Hur ser utsikterna ut där?

Anf.  100  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Undantaget avser ett generellt undantag för transport av militärt avfall som har uppstått i krigshärdar från de anmälningsförfaranden som finns i förordningen. Det är till för att se till att avfallet kan tas tillbaka till respektive EU-land på ett enkelt sätt för ett miljöriktigt omhändertagande, vilket ofta inte kan ske på plats. Man kan alltså liksom kringgå formaliteterna i en sådan situation i syfte att ta hem avfallet. Grekerna har bland annat varit lite bekymrade över transporter över deras territorium och är därför lite misstänksamma här.

När det gäller möjligheterna att få igenom detta i parlamentet överlämnar jag ordet till Charlotta Andersson, som är ansvarig på det området.

Anf.  101  Kanslirådet CHARLOTTA ANDERSSON:

Parlamentet hade, som här sagts, väldigt många ändringsförslag. Eftersom ordförandeskapet valde att inte ta upp den här frågan så tydligt blev det inte någon diskussion tidigt mellan rådet och parlamentet. Ändringsförslagen är väldigt detaljinriktade. De går ut på att lösa flera av de frågor som vi har haft uppe till diskussion i rådets arbetsgrupp men hittat andra lösningar på. Därför kan man väl se att det finns möjligheter att hitta lösningar vid den andra läsningen.

Nu kan man säga att många av de här detaljfrågorna handlar om kopplingar till arbetet med den tematiska strategin för förebyggande återvinning av avfall, där parlamentet i sin revidering av den här förordningen har försökt hitta förslag till nya definitioner för återvinning och bortskaffande, vilket vi anser i stället ska göras i ramdirektivet för avfall. Kommissionen arbetar nu med detta, så jag tror att det kan finnas lösningar där.

Anf.  102  ORDFÖRANDEN:

Jag finner att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Nästa.

Anf.  103  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Det gäller vidare förslag till förordning om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier, REACH, som vi har haft uppe flera gånger här i nämnden. I december startade arbetet i rådets ad hoc-arbetsgrupp under konkurrenskraftsrådet, och på föregående rådsmöte med konkurrenskraftsrådet, där jag representerade Sverige, genomfördes en riktlinjedebatt om registrering, företagets ansvar och EU-myndighetens roll. Nu är frågor uppe i miljörådet, och i det ska ordförandeskapet hantera frågorna så att man tar upp dem i det råd som så att säga kommer nästa gång. Det blir alltså omväxlande konkurrensrådet och miljörådet som nu har hand om frågorna på ett sätt som vi tycker är bra.

Syftet med rådsmötet är att få politisk vägledning i frågan om tillståndsgivningssystemet för särskilt farliga kemikalier, och i det sammanhanget kommer även substitutionsprincipen att tas upp. Det tillståndsförfarande för särskilt farliga ämnen som föreslås är den ena grundläggande nyheten i REACH jämfört med dagens kemikalieregler. Den andra är registreringskravet för existerande ämnen. Båda de här benen behöver finnas i en ny lagstiftning.

När det gäller tillståndsprövningssystemet har det tidigare inte funnits någon förhandsprövning av särskilt farliga ämnen i kemikaliereglerna, men det införs genom REACH, och vi tycker att de kategorier av ämnen som har valts ut för sådan tillståndsprövning är de rätta. Det är ämnen som ger cancer och ämnen som kan försvåra för oss att få barn, så kallade CMR-ämnen, och olika typer av mycket miljöskadande ämnen, de som vi kallar persistenta bioackumulerande och toxiska ämnen eller mycket persistenta och mycket bioackumulerande. Vi tycker att det är glädjande att konstatera att kommissionen i sitt slutliga förslag inkluderade den här senare gruppen av ämnen. Vi arbetade väldigt hårt från svensk sida för att den här gruppen av just miljöskadande ämnen skulle vara med bland dem som kräver tillstånd.

Det är viktigt att särskilt farliga ämnen kontrolleras eller ersätts med alternativ, och det ligger även i linje med våra miljömål. I dag finns det många oklarheter om hur godkännandesystemet kommer att fungera och vilket bidrag det i praktiken kommer att ge till uppfyllande av vårt miljömål om att utfasa särskilt farliga ämnen.

Vi anser att nuvarande förslag behöver förbättras inom bland annat fyra områden för tillståndsgivningssidan.

Först och främst finns det i det nuvarande förslaget en mängd undantag från kravet på tillståndsprövning för vissa kategorier av ämnen eller i fall där en prövning av kemikalieanvändning sker enligt annan lagstiftning. Vi tycker att det här antalet undantag från tillståndsgivningen måste begränsas, att undantag bör medges bara om en motsvarande prövning som enligt REACH görs på de områden som undantas eller om en motsvarande skyddsnivå kan garanteras på annat sätt. Det är dock viktigt att påpeka att vi naturligtvis inte vill införa någon typ av dubbelreglering men att vi vill se till att ingenting faller mellan stolarna.

Enligt förslaget ska de ämnen som ska prövas sättas upp på en prioriteringslista, men det finns ingen indikation på när den första versionen av den här listan ska vara klar. Det här är inte förenligt med slutsatserna på Göteborgstoppmötet om en hållbar kemikalieanvändning inom en generation. Vi menar därför att en tidtabell måste införas för hur de ämnen som är aktuella för tillståndsprövning ska kunna gås igenom under överskådlig tid.

Den tredje punkten är att det är viktigt att tillgången på säkrare alternativ alltid beaktas vid tillståndsprövningen, det som vi kallar substitutionsprincipen. Enligt förslaget ska substitution bara gälla om ett ämne inte kan anses adekvat kontrollerat, som det heter, och det är en begränsning som vi inte kan ställa upp på. Vi anser också att en tidsbegränsning om fem till tio år bör gälla för alla tillstånd, så att en omprövning av tillstånd regelbundet kommer till stånd och så att innovation och substitution inte motverkas.

Slutligen tycker vi att det ska finnas en flexibilitet så att man kan tillämpa generella begränsningar med kemikalier eller förbud även för de ämnen som ska omfattas av tillståndssystemet. Här finns en oklarhet nu. Vi menar att om man kan konstatera att sådana här generella åtgärder behövs, ska det vara möjligt att tillämpa dem utan att gå igenom hela tillståndsproceduren utan kanske säga att det här är ett ämne som vi på ett tidigt stadium ser att vi vill förbjuda helt på grund av dess egenskaper.

Anf.  104  LARS LINDBLAD (m):

Jag vill inledningsvis säga att vi stöder grundtanken bakom REACH och tycker att det här, kanske till skillnad från badvattendirektivet, är en väldigt viktig angelägenhet som har tydlig gemenskapskaraktär.

Jag har en liten fråga när det gäller tillståndsgivning och registrering av befintliga kemikalier. Den handlar om de aspekter som finns då man vill genomgå ett nytt förfarande för godkännande av en hel del av de kemikalier som redan finns. För det första finns det, som har framförts i debatten, ekonomiska aspekter på detta. Det finns länder som hävdar att det kommer att kosta ganska mycket och att det är en onödig åtgärd. För det andra har det förekommit en spekulation i massmedierna om att det här kommer att innebära väldigt omfattande djurförsök. Det känns ologiskt och märkligt att offentlig lagstiftning leder till ett massökande av djurförsök. Jag skulle vilja höra hur miljöministern resonerar i den här typen av frågor.

Anf.  105  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Jag tror att vi alla menar att det här direktivet är väldigt viktigt, och jag känner att Vänsterpartiet ställer upp på det som miljöministern har redogjort för. Det är bra att regeringen prioriterar det här direktivet. Det som ministern sade lite avslutningsvis om en prioriteringslista, att det ska finnas en tidtabell här, är oerhört viktigt. Vi hade nyss en diskussion här med utrikesministern där vi talade om hur många kommissionärer det ska vara 2014. När det gäller institutionella frågor och strukturer bestämmer man tidtabeller, men när det gäller verkliga problem som vi ser är det svårt att prioritera och göra tidtabeller. Jag tror att det är oerhört viktigt faktiskt också för EU:s legitimitet att vi kan arbeta på det här sättet.

Jag har inte tidigare hört ordet nedströmsanvändare, och jag hoppas att ni kan översätta det för mig. Jag vet inte vad det är. Det är en brist i min kunskap. Jag hoppas att någon kan förklara detta.

Anf.  106  ULF HOLM (mp):

Herr ordförande! Det här kan vi ha en väldigt lång diskussion om, men jag ska begränsa den för tids vinnande, som det brukar heta i kammaren. Det som jag främst tänker ta upp gäller begränsning av volymerna. Det är nu under 10 ton. Det är lite farligt, för det kan finnas väldigt många små tillverkare, och tillsammans blir volymen väldigt stor. Därför är det viktigt att ha strängare krav även för dem.

Jag kommer också lite in på Lars Lindblads fråga om djurförsöken. Man har faktiskt under valrörelsen för Europaparlamentsvalet fått väldigt många frågor om kemikalielagstiftningen. Tack och lov uppskattar väldigt många svenskar arbetet med den och tycker att vi ska driva på i den frågan, men invändningen gäller framför allt djurförsöken och hur man ska kunna begränsa dem så mycket som möjligt. Jag hoppas att Sverige håller fanan högt och driver på för att vi ska ta fram alternativa metoder.

Jag har varit i kontakt med miljöorganisationer i Bryssel som tycker att det har blivit för mycket kompromissande i frågan och att inget land längre verkar stödja en radikal form av kemikalielagstiftning, som man uppfattade att Margot Wallströms första förslag var. Det verkar som om man nu har dämpat ned allting.

Det är en lite trist utveckling. Jag hoppas att Sverige håller fanan högt och driver på för att vi ska få en verkligt bra kemikalielagstiftning och inte tappar greppet bara för att det finns några länder och en partigrupp i EU-parlamentet som agerar mot det. Vi behöver fortsätta kämpa för en bättre lagstiftning.

Anf.  107  LENNART FREMLING (fp):

Ordförande! I handlingarna framgår det att avsikten är att miljöministrarna ska föra en politisk debatt om förslaget. Det här har nu kommit upp på miljörådet, men vi har haft tidigare diskussioner om att andra råd diskuterade de här kemikalierna. Är detta på något sätt ett uttryck för det nuvarande ordförandelandets ändrade prioritering i förhållande till Italien? Kan man förvänta sig att det är miljöministrarnas råd som kommer att fatta de nödvändiga besluten framöver om att sätta det här i sjön?

Anf.  108  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Låt mig först säga till Lars Lindblad att det faktum att redan existerande kemikalier ute på marknaden genomgår ett förfarande är en av de stora poängerna. Orsaken är att de faktiskt inte har prövats och testats tidigare. Hade så varit fallet hade situationen varit en annan. Det är just det som är poängen, att detta inte bara gäller de nya utan också de gamla. Om vi bara skulle ha tagit med nya kemikalier skulle vi ha underlättat för alla gamla farliga kemikalier att vara kvar och ställt stora krav på de nya som kanske hade varit bättre. Det här är en stor poäng.

Kostnaderna diskuteras ju oerhört mycket. Det är den stora frågan i den här debatten. Här finns väldigt många konsekvensanalyser nu. Och de konsekvensanalyser vi ser visar att hälso- och miljövinsterna är oerhört stora i det längre perspektivet. Vi kan väl säga att kemikalieindustrins analyser av kostnader har fått ganska mycket kritik därför att de var väldigt överdrivna. Men frågan tas på stort allvar. Det är därför som alla länder gör konsekvensanalyser.

En typ av konsekvensanalys som man nu gör är just det som heter nedströmsanvändare. Det är en förskräcklig ”svengelsk” översättning av downstream users. Det betyder alltså de som använder kemikalierna. Vi har olika intressenter i industrin, dels de som producerar kemikalier, dels de som använder kemikalier. Frågan är vilka kostnader det här innebär för dem som använder kemikalier, men också vilka vinster. Därför att de som använder kemikalier kommer nu att veta mycket bättre vad man använder.

I Sverige till exempel har vi fått väldigt gott stöd av bilindustri, byggnadsindustri och andra som är väldigt glada över att man får en bättre varudeklaration av de kemikalier man själv använder i sin egen produktion. Det är downstream users, och det är en stor debatt just om vilka kostnader som drabbar dem, speciellt småföretagen.

Djurförsöken diskuteras väldigt mycket. Sveriges målsättning är givetvis att vi ska ha så få djurtester som möjligt. Vi har haft en mycket stark lobbykampanj från djurrättsorganisationerna som är oroliga. Vi förstår dem. Men detta har också bidragit till att det i förslaget finns många bra åtgärder för att minska antalet upprepade djurtester.

Man inför en förregistrering som innebär att företagen ska meddela vilka testdata och andra uppgifter de har, så att man vet. Informationen samlas sedan i en databas som är tillgänglig för alla som har registrerat ett ämne. Det underlättar för företag att samarbeta, så att man inte upprepar samma tester.

Företagen uppmanas att bilda konsortier för att ansöka om registrering och därmed dela de data som finns tillgängliga i databasen, allt för att man inte ska använda djurtester mer än nödvändigt för samma ämne. Vi tänker även arbeta för att lagtexten ska ställa krav på att alternativa metoder till djurtest används när det är möjligt. Det här är en stor fråga i direktivet.

Vi fortsätter att kämpa. Det ligger i sakens natur att det är kompromisser. Det är ett lite mer urvattnat förslag som föreligger från kommissionen. Men vi för den linje vi har fört hela tiden och driver de förslag som vi hela tiden har drivit. Från svensk sida bidrog vi starkt till att kommissionens förslag ändå blev så pass skarpt som det blev, till exempel när det gällde att de mycket farliga bioackumulerande persistenta och toxiska kemikalierna ska ingå i tillståndsgivningen. Så vi fortsätter att driva.

Vilka råd diskuterar? Det ligger formellt under konkurrenskraftsrådet. Men både konkurrenskraftsrådet och miljörådet diskuterar REACH, och varje ordförandeskap kan välja lite grann själv hur man arbetar med det. Italien satte så att säga i gång processen. Men det vi har nu är en arbetsgrupp där det finns representanter för miljö- och industrisidan. Både irländarna och nederländarna är mycket angelägna om att miljörådet ska ha en stark roll.

Jag deltog ju själv i konkurrenskraftsrådet och måste säga att det också märks nu att miljösynpunkterna kommer in även på den sidan. Jag tror att vi kommer att få en integrerad och bra behandling av det här. Vi kan nog inte förvänta oss att det blir en ändring av det formella ansvaret, däremot går det åt rätt håll i praktiken.

Anf.  109  LARS LINDBLAD (m):

Först vill jag beklaga att det var just miljöministern som behövde åka till konkurrensrådet. Det hade varit bättre, tror jag, om man hade haft näringsministern på plats. Han ingick så att säga i den strategi som Sverige hade satt upp från början. Det hade varit klokare, tror jag, om den person som brukar vara med i en församling också deltar. Men det här var ju bättre än att ingen minister alls var på plats.

Jag vill ändå ställa en fråga. Jag uppfattade det som att miljöministern sade att inga av de gamla kemikalierna är testade eller är väldokumenterat genomgångna. Det är väl väldigt olika. Olika länder har väldigt olika historia i det sammanhanget. Därför skulle jag vilja ställe en kontrollfråga: Är det verkligen så att inga av de kemikalier som det kommer att krävas testning av, de så kallade gamla kemikalierna, har den typen av dokumentation? Finns det någon typ av dubbelarbete i detta?

Anf.  110  ULF HOLM (mp):

Herr ordförande! Det är naturligtvis en förutsättning att man testar gamla kemikalier för att kolla dem. Det är ingenting att diskutera.

Det jag skulle fråga om gäller djurförsöken och ändringen att ämnena bara ska registreras en gång. Med hur många kan man enligt beräkningarna minska antalet djurförsök genom detta? Det är jättebra att man också i lagstiftningen poängterar alternativ till djurförsök.

Vilka länder går emot de förslagen?

Anf.  111  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Vad jag förstod hade näringsministern problem att komma på förra konkurrenskraftsrådet. Det har i alla fall jag hört efteråt. Jag tycker att det var mycket glädjande att miljöministern kunde lägga om schemat och delta. Det visar att vi prioriterar den här frågan mycket högt.

Tack för det!

Anf.  112  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Låt mig först säga att vi inte har ändrat strategi, i det att vi företräder regeringen båda två. Det var en tillfällighet att Leif Pagrotsky blev förhindrad att fara. Den strategin har de flesta länder. Det är enbart Tyskland som företräds av miljöministern som regel.

När det gäller dubbelarbete kan jag säga att det inte har funnits fasta system för att se till att man har tillräckliga data. Sedan är det självklart så att i den mån vi har data på olika ämnen används de i de nya tillståndsgivningarna och registreringarna. På det sättet försöker man på alla sätt att undvika dubbelarbete.

Anf.  113  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns ett stöd för regeringens upplägg inför de fortsatta förhandlingarna.

Vi går vidare till punkt 9.

Anf.  114  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Det här är ett förslag till direktiv om hantering av avfall från utvinningsindustrin. Dagordningspunkten handlar om en riktlinjedebatt som ordförandeskapet vill hålla om ett direktivförslag till hantering av avfall från utvinningsindustrin. Det här är naturligtvis viktigt för Sverige som har en stor gruvindustri. Vi är ett av de största gruvländerna i Europa.

Ordförandeskapet har ställt fyra frågor, men fokus i debatten kommer att ligga på förslagets omfattning. De fyra frågor man har ställt är om direktivet ska omfatta avfall från prospektering, oförorenad jord och icke-farligt inert avfall. Det är sådant som inte reagerar kemiskt. Om de ska omfattas, ska det vara en volymgräns, ska annat material från utvinningsindustrin som återplaceras i gruvgångar omfattas, ska definitionen av avfallsanläggning innebära att temporär lagring av avfall från utvinningsindustrin exkluderas och vilka avfallsanläggningar ska omfattas av direktivets regler om förebyggande av allvarliga olyckshändelser och information?

Som ni hör är det ganska detaljerade frågor på den här nivån. Jag kan generellt säga att vi från svensk sida har välkomnat direktivförslaget eftersom nuvarande avfallslagstiftning inte har varit anpassad till de speciella förutsättningar som utvinningsindustrin, framför allt gruvnäringen, har.

Vidare har direktivet kommit som en följd av de gruvdammsolyckor som har förekommit bland annat i Rumänien och i Spanien. Vi tycker från svensk sida att det är bra att EU:s lagstiftning kompletteras för att kunna förebygga sådana olyckor i framtiden.

När det gäller den viktigaste frågan, om omfattningen, har vi från svensk sida önskat någon form av volymgräns så att våra små täkter i Sverige, vars avfall egentligen inte utgör något problem, faller utanför.

Även den fjärde frågan i debatten har varit viktig för Sverige – vilka anläggningar som borde omfattas av direktivets regler om förebyggande av allvarliga olyckshändelser och information. Vi menar att omfattningen av beredskapsplanerna får anpassas efter den risk och konsekvens som man bedömer för varje anläggning. Här har kommissionen föreslagit att dessa regler bara ska gälla vissa anläggningar. Vi tycker att de ska gälla alla, men att man ska anpassa dem.

Jag svarar gärna om det finns någon fråga om de övriga frågorna. Men det här är ganska tekniskt.

Anf.  115  ORDFÖRANDEN:

Det finns inga frågor. Då konstaterar jag att det finns ett stöd för regeringens upplägg inför de fortsatta förhandlingarna.

Vi går till punkt 10.

Anf.  116  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Då har vi kommit till den sista större punkten som gäller förslag till rådets beslut om utsläppande på marknaden i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv av en majsprodukt som heter NK603 som modifierats genetiskt för glyfosattolerans. Det är alltså en GMO-fråga.

Låt mig generellt säga att användningen av GMO och odlingen av GMO-grödor innebär både möjligheter och risker. För att kunna hantera de här riskerna krävs ett strikt regelverk som är baserat på försiktighetsprincipen. Sverige har därför stött utvecklingen av GMO-regelverket inom EU. Det här har vi arbetat med i ganska många år.

Det har för Sverige varit viktigt att den nya förordningen om GMO i livsmedel och foder samt spårbarhet och märkning har varit på plats innan nya ansökningar behandlas. Vi har ju haft ett informellt stopp, ett moratorium, i EU där inga ansökningar har behandlats i väntan på att regelsystemet ska vara på plats. Men när vi har systemet på plats ger det användarna möjlighet att välja mellan foder med eller utan GMO.

GMO ska naturligtvis inte innebära hälso- och miljörisker. Den här speciella majsen, som framför allt avses att användas som foder, har bedömts inte ha hälso- och miljörisker. Därför röstade Sverige ja till ett godkännande vid omröstningen i kommittén. Ingen ny information har tillkommit sedan dess som föranleder Sverige att ändra åsikt nu, varför Sverige fortfarande är för ett godkännande.

Anf.  117  ULF HOLM (mp):

Kortfattat tycker jag att regeringen gör helt fel bedömning och naturligtvis bör rösta mot att godkänna GMO, framför allt med regeringens egen motivering att vi måste iaktta försiktighetsprincipen. Försiktighetsprincipen innebär i detta fall att Sverige ska rösta nej och inte tillåta detta.

Det är också beklagligt att höra att det nu ska användas bara som djurfoder. Det är minst lika viktigt för djuren som för människorna att inte behöva äta GMO. Skillnaden är att de inte som aktiva konsumenter kan välja vad de ska äta, vilket vi konsumenter kan göra. Tvinga inte på grisar och andra djur GMO-produkter! Sverige ska rösta nej.

Anf.  118  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Ordförande! Kristdemokraterna anser att eftersom direktivet om spårbarhet och märkning inte är på plats, det vill säga att kött från sådana här djur inte kan märkas på ett sådant sätt att konsumenterna kan välja att äta eller inte äta det, tycker vi att man ska avvisa förslaget.

Anf.  119  KENNETH G FORSLUND (s):

Jag måste fråga ett par saker. Det står i bilagan att förordningen om spårbarhet och märkning ska tillämpas. Nu hörde jag just Holger Gustafsson, och min första fråga är: Hur vet jag som köpare av ryggbiff att den här ryggbiffen har ätit eller inte ätit det här majsfodret?

Sedan är jag lite förvirrad av att det står att ett gemenskapsbeslut om godkännande av majs NK603 som livsmedel och en validerad analysmetod tillämpas. Var inte själva poängen att de skulle få det här tillåtet men inte som livsmedel och för odling? Det tycks vara något slags motsättning i texten i bilagan.

Anf.  120  LARS LINDBLAD (m):

Först och främst är det lite förvirrande att de här godkännandena av GMO-produkterna ibland kommer på jordbruksrådet, vilket vi tog upp förra gången i EU-nämnden, och nu kommer på miljörådet. Det är väldigt svårt att veta hur strukturen för detta ser ut.

Den andra saken i det här sammanhanget är att jag uppfattar Bt11 som någon form av pilotfall. Är det verkligen så att ministerrådet ska godkänna varje ny gröda som kommer nu? Eller ska den här strukturen fungera utan att dyka upp på ministernivå vid varje tillfälle?

I det perspektivet bör man också nämna, eftersom den här debatten nästan blir en direkt kopia av den vi hade inför jordbruksrådet förra gången i EU-nämnden, att de partier som nu säger nej till detta har varit för att vi skulle hitta tröskelvärden, att vi skulle hitta olika typer av regelsystem för att kunna hantera de här produkterna. Nu har vi detta på plats. Ändå säger ni nej. Försiktighetsprincipen är applicerad på den här frågan. Ändå säger ni nej. Jag kan bara konstatera att det finns närmast religiösa kopplingar i den här frågan.

Anf.  121  LENNART FREMLING (fp):

Ordförande! Folkpartiet stöder förslaget till svensk ståndpunkt.

Anf.  122  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Eftersom tiden är knapp ska jag inte redogöra för det som övriga EU-nämndsledamöter har sagt. Jag tycker också att allt inte är på sin plats. Det är faktiskt inte så. Vi har inte en riktig nationell lagstiftning när det gäller de här bitarna, även om det hänt jättemycket när det gäller märkning och tröskelvärden. Det är bra. Men om man nu ska följa försiktighetsprincipen tycker jag också att man ska säga nej.

Anf.  123  MARGARETA ANDERSSON (c):

Jag tycker att det är väldigt viktigt att märkningen och möjligheten att spåra finns med. Annars har vi ju som konsumenter inte möjlighet att välja om vi vill äta eller låta bli att äta detta. Därför är jag väldigt tveksam till det här.

Anf.  124  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Låt mig när det gäller försiktighetsprincipen säga att vår uppfattning är att försiktighetsprincipen tillämpas just i och med att vi har det här väldigt noggranna regelverket. Vi menar att GMO-produkter och varor måste bedömas från fall till fall. Det här är väldigt viktigt.

Jag uppfattar att Miljöpartiet kanske har en annan uppfattning, att man generellt är emot all GMO-användning. Regeringen är inte emot GMO-tekniken i sig. Däremot anser vi att man ska iaktta mycket stor försiktighet och noga pröva varje produkt. Det gäller oavsett om de ska användas som livsmedel, foder eller, inte minst, om de ska planteras i naturen.

Många gånger är det så att varje land, speciellt när det ska ut i naturen, måste göra en bedömning av ekosystemen i det egna landet. En produkt som är farlig i ett land kan vara betydligt mindre farlig i ett annat. Riskbilden ser olika ut. Vi anser att man ska bedöma från fall till fall.

Jag är lite förvånad över det som sägs om spårning och märkning. Det är precis det systemet vi har satt på plats. Produkterna ska vara märkta. Det undantag som finns, och som har tagits upp här av Kristdemokraterna, är att animaliska produkter från djur som ätit GMO inte märks. Men det är en del av det regelverk som till slut fastställdes inom EU. Då får vi bestämma oss om vi ska hålla oss till det regelverket eller inte.

En bakgrund till att det till slut föll bort efter att ha diskuterats väldigt länge – och vi analyserade det oerhört noggrant också från svensk sida – är att bedömningen gjordes att det inte var praktiskt möjligt att kontrollera detta. Ska ett märkningssystem vara trovärdigt för konsumenterna ska man också när det står på hyllan veta att det verkligen är en korrekt märkning.

Det finns vissa problem med det här, för vi går i märkningsförordningen så långt att vi säger att inte bara GMO-produkter utan också produkter som har framställts av GMO ska märkas. Där har vi ett kontrollproblem. Men bedömningen gjordes att man inte på ett rimligt sätt skulle klara av att kontrollera att det kött vi får på bordet verkligen inte har innehållit GMO. Då skulle trovärdigheten för hela märkningssystemet kunna raseras och även möjligheten för konsumenten att verkligen veta om produkten i sig innehåller GMO.

Det är så att säga en färdig diskussion. Detta är redan antaget. Det kan man ha olika uppfattningar om, men det ingår i regelverket.

När det gäller regelverket vill jag säga till Kristdemokraterna att vi har det på plats i EU nu. Sedan behövs det kompletterande regelverk i Sverige. Det gäller framför allt samexistens i fråga om odlingen. Det gäller vissa skadeståndsansvar och annat. De är väldigt relevanta, framför allt om vi ska tillåta något för odling. Men det är inte fallet den här gången. Därför gör vi bedömningen att detta fall, som vi bedömer för sig, är möjligt att godkänna. Den bedömningen har alltså också den europeiska myndigheten gjort.

När det sedan gäller de speciella frågorna om det här var godkänt för livsmedel och lite annat ska jag låta Charlotta Sörqvist behandla det.

Jag ska bara till slut svara på frågan om ministernivån. Det är så att det här tas i en kommitté. Men är det så att kommittén inte kan få kvalificerad majoritet för någondera synpunkten förs frågan upp till ministerråd. Kan ministerrådet inte heller få kvalificerad majoritet för någondera synpunkten faller det tillbaka på kommissionen. Har då kommissionen släppt igenom det i sina vetenskapliga kommittéer blir det godkänt. På det sättet kan man säga att kommissionen har ett slags slutvetorätt i det här fallet, som man naturligtvis kan diskutera, men så ser bedömningarna ut.

Vi kan också konstatera att vi har ett antal länder som övergripande motsätter sig GMO-tekniken i sig. Det finns också vissa protektionistiska strömningar här. Vi har egentligen inte fått några sakinvändningar när det gäller just den här produkten i debatten, utan det är mer politiska ställningstaganden som ligger bakom olika uppfattningar från olika länder.

Anf.  125  Kanslirådet CHARLOTTA ANDERSSON:

Det kom en fråga om själva beslutet. Det kanske är något förvirrande. Det är så att i kommissionens förslag till beslut sätter man vissa villkor. Det är bland annat att man ska tillämpa förordningen om spårbarhet och märkning och även att man ska invänta ett gemenskapsbeslut om godkännande av den här majsen som livsmedel.

Man har alltså ansökt om att få samma majs godkänd också som livsmedel. Beslutet är nu på väg, men under förordningen om livsmedel och foder.

Kommissionen väljer alltså att villkora det här beslutet. Man vill inte att det ska kunna komma ut på marknaden som foder förrän beslutet har blivit klart om det även kan användas som livsmedel. Det är därför det står så här. Det är ett villkor i beslutet. Man villkorar också att det ska finnas en validerad analysmetod innan det här beslutet kan tillämpas.

Anf.  126  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

När det gäller vilket råd det kommer upp i kan jag säga att man ibland väljer att lägga det i jordbruksrådet och ibland i miljörådet. Det finns inte någon riktig konsekvens utan det är det möte som det är lämpligt att ta upp det på. Anledningen är att båda råden hanterar de här frågorna.

Anf.  127  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Jag vill komplettera mitt tidigare korta inlägg genom att bara säga att så länge inte forskningen kan vara tvärsäker på att inte detta påverkar det kött som konsumenterna ska äta tycker vi att det har en hög etisk betydelse att det ska märkas. Kan man inte mäta det kan man ändå ställa kravet på spårbarhet, det vill säga i vilken kedja man har satt in detta och vilket kött det hamnar i.

För oss handlar det om en valfrihet för konsumenterna att välja om man ska äta köttet eller inte. Är det en religiös koppling så står vi för det.

Anf.  128  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Jag ska säga att jag har full förståelse för det. Problemet är att just beslutet när det gäller myndigheternas ansvar att se till att en sådan märkning finns inte kommer att ingå i det här systemet.

Däremot är det naturligtvis så att vi har mycket annan märkning som ger information till konsumenterna om produkterna. Vi har Kravmärkning till exempel. Jag är övertygad om att det kommer att växa fram en så att säga ekologisk märkning för de konsumenter som är intresserade av och vill veta att det här är ett kött där det inte har förekommit någon GMO någonstans i kedjan.

Men inom ramen för det officiella systemet gjordes bedömningen av majoriteten inom EU-behandlingen att vi inte skulle klara av att säkerställa en sådan spårningskedja för alla köttprodukter som kommer ut på marknaden. Men det finns naturligtvis möjligheter för producenter att garantera att man inom den egna produktionen tar ansvar för det.

Anf.  129  ORDFÖRANDEN:

Jag finner sammanfattningsvis att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Punkt 11 är informationspunkter. Är det någon som har någon fråga på någon av dem?

Anf.  130  ULF HOLM (mp):

Det gällde om ni har fått någon information om punkten Skrotning av fartyg. Det var väl tre länder som ville ha upp den frågan på dagordningen. Har ni fått någon information om vad detta gäller?

Anf.  131  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Vi har fått information.

Det här är ett arbete som vi tycker är väldigt bra. Nederländerna, Belgien och Luxemburg har tillsammans skrivit ett brev till Margot Wallström för att framföra starka önskemål om att kommissionen tar ett större ansvar för de internationella förhandlingarna om återvinning av fartyg som pågår inom IMO, ILO och Baselkonventionen om transport av farligt avfall.

Frågan om fartygsåtervinning har diskuterats sedan flera år tillbaka inom ramen för Baselkonventionen, som ju är konventionen om transport av farligt avfall. Den har diskuterats utifrån två aspekter, dels tekniska riktlinjer för hur man miljöriktigt ska återvinna fartyg, dels den legala aspekten om fartyg när de blir avfall omfattas av Baselkonventionen. Problemet är att de helt enkelt har dumpats i u-länder. Det är ett mycket allvarligt problem.

Vi stöder Nederländerna, Belgien och Luxemburg. Det är viktigt att kommissionen tar ett större ansvar för de här frågorna och driver EU:s linje i de internationella förhandlingarna.

Anf.  132  ULF HOLM (mp):

Kommer det att innebära att EU skulle kunna förbjuda att sådana gamla dåliga fartyg försvinner? Gäller förordningen om avfallstransporter även fartyg?

Anf.  133  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Om det ingår i det vi har diskuterat nu? Nej, det gör det inte. Eller?

Anf.  134  Kanslirådet CHARLOTTA ANDRERSSON:

Det är väl lite för tidigt att säga egentligen. Det som har hänt är att man gemensamt försöker finna en lösning och att man har skapat en gemensam arbetsgrupp mellan de internationella forumen för att diskutera de här frågorna. Därefter får man göra den här bedömningen.

Men det man framför allt vill titta på är hur man kan förstärka ansvarsförhållandena så att man får in fler grupper. När det gäller Baselkonventionen är det framför allt exportländer och importländer som man pratar om, medan det när det gäller fartygen mer är ansvaret för fartyget och var det går.

Anf.  135  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Jag vill gärna nämna punkt 13 och 14 eftersom Sverige har begärt de extra punkterna på dagordningen.

Det handlar om två punkter som vi driver mycket hårt i EU-arbetet. Det är integration och miljö på andra politikområden, det som kallas för Cardiffprocessen, och översynen av hållbarhetsstrategin. Dessutom att miljön kommer in i Lissabonprocessen.

Där kan jag berätta att kommissionen nu har granskat Cardiffprocessen som alltså handlar om hur man tar hänsyn till miljö i andra råd, transportrådet och jordbruksrådet till exempel. Vi har bett dem presentera resultatet av det här.

Resultatet är ganska nedslående. Det har inte fungerat särskilt väl i många andra råd. Vi menar att det är på tiden att man tar ansvar för det här både i sektorsråden och i Europeiska rådet.

Vi ska ha en översyn av EU:s hållbarhetsstrategi, den som antogs under svenska ordförandeskapet, och vi tycker att det är naturligt att man utvecklar den här processen med att sektorsråden ska ta miljöhänsyn och hållbarhetshänsyn i samband med att man gör översyn av hållbarhetsstrategin.

Kommissionen har åtagit sig att göra en sådan översyn under 2004. Vi vill ha en redovisning av läget för det verkar gå väldigt långsamt framåt. Vissa av kommissionens direktorat har ansett att översynen av hållbarhetsstrategin gärna kan skjutas upp, att resurserna bör koncentreras på Lissabonstrategin.

Men det finns också en risk för att halvtidsöversynen av Lissabonprocessen kan innebära ett bakslag för EU:s hållbarhetsarbete i ljuset av den ekonomiska situationen. Det är väldigt mycket diskussion om konkurrenskraft och så vidare i Europa. Man lägger allt större vikt vid ekonomiska frågor på bekostnad av sociala frågor och miljön. Vi anser att det är väldigt viktigt att vi driver dessa frågor och ser till att det här bakslaget inte kommer.

Vi vill att kommissionen visar ett engagemang för den här översynen och att det sker en samordning med översynen av de olika processerna så att vi kan leva upp till våra åtaganden. De punkterna har vi rest på rådsagendan.

Anf.  136  ORDFÖRANDEN:

Det var alltså punkterna c och d under övriga frågor.

Vi godkänner informationen under övriga frågor.

Finns det några A-punkter?

Anf.  137  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Ja, men vi har inte fått dem inrapporterade.

Anf.  138  ORDFÖRANDEN:

Då tackar vi miljöministern med medarbetare.

3 §  Jordbruk och fiske

Jordbruksminister Ann-Christin Nykvist

Återrapport från ministerrådsmöte den 24 maj 2004

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 21 och 22 juni 2004

Anf.  139  ORDFÖRANDEN:

Jag säger välkommen till jordbruksministern med medarbetare. Vi ber om ursäkt för förseningen. Det var EU:s badvatten och genmodifierad majs som engagerade såväl ministern som ledamöterna.

Vi börjar som vanligt med en rapport från tidigare ministerrådsmöten. Varsågod!

Anf.  140  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Tack. Det är en rapport från jordbruks- och fiskerådet den 24 maj. Då diskuterades regionala rådgivande nämnder. Det förslag som fanns antogs med kvalificerad majoritet. Det var framför allt en diskussion om öppenheten i de regionala rådgivande nämnderna. Lösningen blev att sammanträdena kommer att bli öppna för allmänheten om inte en majoritet av ledamöterna vid exceptionella tillfällen beslutar annorlunda. Det var det som blev kompromissen.

Sedan diskuterades ändringar av strukturförordningen. Där kunde enhällighet uppnås sedan ordföranden och kommissionen under mötet utarbetat ett kompromissförslag. Det som då var den känsliga frågan var ersättning när man är tvungen stänga musselodlingar. Det var en konkret fråga som var problemet!

Bland de övriga frågorna fick vi en information från Storbritannien om hållbart och lönsamt fiske i Storbritannien. De hade gått igenom ett antal olika förutsättningar för ett hållbart lönsamt fiske. Vi utlovades att få del av rapporten och lämna synpunkter, om vi hade sådana.

Vi fick information från kommissionen om ett fiskeproblem som Kanada hade accentuerat. Landet ansåg sig ha problem med utländskt, särskilt portugisiskt, överfiske. Det var en informationspunkt. Man menade att man skulle granska problemen och se om det verkligen var fråga om ett överfiske.

På begäran av den franska delegationen diskuterades frågan om informationspolicy för jordbruksreformen. Man menade att det var en svårighet att förmedla innehållet i reformen i medlemsländerna. Här uttrycktes från kommissionens sida sympati för behovet av en tydligare information. Det är säkert en fråga vi får återkomma till. Den diskuterades för övrigt under lunchen.

Den tyska delegationen tog också upp en fråga om frivilliga riktlinjer om rätten till mat. Det var också en fråga under lunchen. Här gjordes inga ställningstaganden. Det var en fråga som fick återkomma till rådet om det skulle göras några ställningstaganden.

Det var en sammanfattning av vad som sades vid mötet den 24 maj.

Anf.  141  ORDFÖRANDEN:

Vi godkänner rapporten.

Vi går in på kommande ministerrådsmöte.

Anf.  142  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Den första punkten, punkten 3 …

Ska jag ta A-punktslistan direkt eller senare?

Anf.  143  ORDFÖRANDEN:

Vi tar den senare.

Anf.  144  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Vi tar den senare.

Punkten 3 handlar om frågan om främjande av miljövänliga fiskemetoder. Det är rådsslutsatser. Irländarna är angelägna om att kunna få rådsslutsatser på den punkten. Det är fråga om fiskeansträngningar till hållbara nivåer, att optimera fångst av målarter och minimera bifångster. Det är lite av innehållet i förslaget. Från svensk sida tycker vi att det är bra med ett helhetsgrepp. Vi menar att det följer i stort vad Sverige har förordat tidigare, och vi kan stödja ansatsen. Vi är särskilt angelägna om att få fiskesektorn involverad vid utformning av reglerna. Vi tycker att det är angeläget med fördjupande konsekvensanalyser när det gäller ekologiska, ekonomiska och sociala effekter av miljövänliga fiskemetoder.

Anf.  145  ULF HOLM (mp):

Herr ordförande! Nu har jag inte läst den sista versionen som vi tydligen fick i postfacket i morse. Den kan jag inte kommentera särskilt mycket.

Om förslaget träder i kraft – vilket är lovvärt om det kan göra fångstmetoderna mer miljömässiga – vilka effekter kommer det att ha i Sverige? Vad händer till exempel med torskfisket i Östersjön? Vilka direkta effekter får förslaget i praktiken? Det finns många vackra ord i dokumentet, men vilken praktisk betydelse kommer de att få?

Anf.  146  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Det handlar om att upprätta fleråriga förvaltnings- och återhämtningsplaner, att utveckla storleks- och artselektiva redskap, att skydda känsliga områden. Det finns ett antal principer om att jobba mer decentraliserat, att involvera fiskesektorn, förmedla kunskap, förändra fiskarnas – ”fiskarernas” – beteenden, fördjupa konsekvensanalyser. Det är rådsslutsatser som sedan ska översättas inom de olika områdena konkret i tillämpningen. Exakt vad det innebär kan jag inte säga, men det är precis sådant som vi vill ha och sådant i den mån vi kan fatta nationella beslut vi har tagit initiativ till på olika sätt.

Anf.  147  ORDFÖRANDEN:

Jag finner att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Nästa, punkt 4.

Anf.  148  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Det är en känd fråga, nämligen västliga vatten. Det handlar om en politisk överenskommelse.

Vi har inte något svenskt fiske i de områdena, men vi har principiella intressen när det gäller att hitta åtgärder som är enkla och logiska för att vara restriktiva när det gäller fiskeansträngningarna. Man har tagit fram en modell för hur man ska beräkna exakta maximala tak för fiskeansträngningarna för respektive stat. Sverige stöder det här. Vi tycker att det är bra. Det är en metod för att få ett hållbart fiske.

Anf.  149  ORDFÖRANDEN:

Jag finner att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Punkt 5.

Anf.  150  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Nr 5 gäller en diskussion om den nya fiskerikontrollmyndigheten. Den ska starta den 1 januari 2006. Den ska vara placerad i Spanien. Exakt var i Spanien vet vi inte. En styrgrupp har upprättats inom kommissionen med företrädare från medlemsländerna som ska diskutera myndighetens uppgifter på teknisk nivå. Uppdrag för den nya myndigheten blir att arbeta med informationsflöden, arbeta med olika kontrollmetoder, hur man ska samordna den operativa kontrollen. Principiellt tycker vi att det är bra, men ännu finns inte de detaljerade förslagen. Vi har under arbetet haft en granskningsreservation mot förslaget för att kunna återkomma. För oss är det särskilt angeläget att hitta effektiva och fungerande former för kontroll i Östersjön och att vi också får kostnadseffektiva system.

Styrgruppen som är kopplad till kommissionen ska lägga fram sina konkreta förslag under hösten. Då vet vi närmare hur tanken är att myndigheten ska arbeta.

Anf.  151  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Vi hade information om ärendena i går i miljö- och jordbruksutskottet. Nu fångar jag upp en fråga från en av de kunniga medarbetarna i utskottet. Under rubriken ”Operativ samordning” står följande: ”Medlemsstaternas nationella medel för kontroll och inspektion slås samman för ett gemensamt utnyttjande som organiseras av ett gemenskapsorgan i enlighet med ovannämnda kontroll- och inspektionssprogram.”

I dag har Kustbevakningen en viss roll. Ska vi i så fall slå sönder den nationella kontrollorganisationen och lägga de resurserna på det gemensamma? Det är så som man kan tolka kommissionens skrivningar. Det är en mycket långtgående skrivning, det vill säga att allt ska ske på gemenskapsnivå.

Anf.  152  LARS LINDBLAD (m):

Nu ställde Sven-Erik Sjöstrand delvis den fråga jag tänkte ställa. Den skrivningen är jag också mycket oroad för. Det finns två aspekter. Dels är det risken för duplicering, det vill säga att EU gör samma saker som medlemsländerna. Där måste man hålla emot. Dels är det den andra minst lika viktiga saken om EU ska ta över uppgiften. Det är minst lika illa. Det är kanske en mindre kostnad än duplicering men minst lika illa. Jag anser att den svenska ståndpunkten bör ha inriktningen att samordna resurserna och också genomföra en viss kontroll. Det tror jag behövs. I den meningen tycker jag att det är en bra idé. Det är fråga om kontroll av de nationella myndigheterna snarare än att överta eller göra samma sak.

Anf.  153  CHRISTINA AXELSSON (s):

Vi hade en lång diskussion om detta i utskottet i går, men vi konstaterade att detta är en första diskussion.

Hur kommer det här ärendet tillbaka till oss, och vad finns för tidsplan?

Anf.  154  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Vi är i ett tidigt skede i diskussionerna. Det är inte tänkt att det här ska påverka medlemsstaternas ansvar för den gemensamma fiskeripolitiken och hur den genomförs. Nyckelordet är samordning. Det är klart att vi från svensk sida kommer att se till att det blir effektivt. Vi menar att vi måste hålla en rågång mellan den nationella finansieringen och hur vi fysiskt genomför kontrollerna. Det är frågor som vi kommer att bevaka.

Samtidigt behöver vi ha en samordning för att bli effektiva. För oss är det viktigt att vi blir kostnadseffektiva på gemenskapsnivå för att kunna se till att vi verkligen upprätthåller de regelverk vi bestämmer.

Frågor som kommer att bli föremål för diskussion är nyttjandet av de nationella medlen, hur man ska hålla samman kontroll- och inspektionsprogrammen, hur man ser på operativ samordning, röstningsförfarande och så vidare. Vi kommer att ha behov av att samverka kring kompetensfrågor. Det är någonting positivt att vi kan samverka kring kompetensfrågor.

Ärendet kommer tillbaka som ett förslag från kommissionen när styrgruppen är klar med sitt arbete. Den blir klar någon gång i oktober. Efter det ska kommissionen formulera ett förslag som kommer tillbaka.

Anf.  155  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns ett stöd för regeringens upplägg inför de fortsatta förhandlingarna.

Vi går in på jordbruksdelen.

Anf.  156  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Det pågår förhandlingar mellan EU och Ryssland om veterinära frågor. Vi ska få en lägesrapport. Här har vi haft ett problem eftersom Ryssland har markerat att man kräver ett totalt avtal med EU för att kunna handla med kött. Det har varit en ambitiös tidtabell som har varit svår att hålla. Vi hade ett kritiskt datum den 1 juli. Nu har vi fått ett andrum. Ryssland accepterar EU:s veterinära intyg fram till den 30 september. Vi kommer att få en muntlig rapport av Byrne vid mötet. Holländarna indikerar att de avser att uppvakta på ministernivå i Moskva i augusti för att få en lösning på problemet.

Anf.  157  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Vi hade gärna sett att regeringen hade varit ännu mer aktiv på området.

Anf.  158  ORDFÖRANDEN:

Det var ett konstaterande mer än en fråga. Vill jordbruksministern kommentera?

Anf.  159  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Vi är aktiva. Jag kommer också att vid mötet uttrycka att vi är mycket villiga att delta i Potsdamgruppen, som är ett beredningsorgan inför förhandlingarna. Det är lite upp till kommissionen att avropa vilka de vill få stöd av. Men vi har mycket uttryckligen sagt att vi är villiga att ställa våra resurser till förfogande.

Anf.  160  ORDFÖRANDEN:

Vi godkänner den informationen.

Vi går till nästa punkt.

Anf.  161  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Vi ska ha en offentlig debatt om ekologiskt jordbruk och ekologiska livsmedel. Det gäller en handlingsplan som har diskuterats tidigare. Från svensk sida har vi särskilt lyft fram att det är viktigt att ha möjlighet för handel med ekologiska varor från tredjeland och att EG-loggan ska kunna användas på den typen av varor. Vi har också tyckt att det har varit angeläget att precisera vad man menar med ekologiska produkter, det vill säga de grundläggande principerna för ekologisk produktion.

Kommissionen har till stor del tagit med flera av de synpunkter som Sverige har framfört. Det är ett förslag som både är principiellt och innehåller mycket detaljer. Det kan vara både en tillgång och ett problem.

Vi har också markerat att man måste titta på de budgetära konsekvenserna. Det finns idéer om att utöka statistiken. Det kommer att medföra både ökade kostnader och administration. Därför måste man också se till att göra rimliga prioriteringar.

Anf.  162  LARS LINDBLAD (m):

Eftersom tiden rusar på ska jag försöka vara effektiv. Det finns två av de fem punkterna där vi moderater inte stöder den svenska ståndpunkten.

Jag tar först den fjärde punkten, som handlar om att stödja mål om att inrätta frivilliga särskilda landsbygdsområden där bland annat ekologisk produktion ska främjas. Moderaterna har en marknadssyn i detta. Vi anser att det är marknaden som ska avgöra vilken produktionsform som används. Vi får i det perspektivet inte heller glömma bort att vi har en mängd olika nationella mål och olika sätt att använda medel för att främja den typen av odling i flertalet av medlemsländerna. Nu ska detta göras på EU-nivå också. Det ska läggas resurser på detta. Jag tycker att det är en orimlig hållning dels att få en sammanblandning mellan vad som är nationella uppgifter och gemenskapsuppgifter, dels att summan av detta blir en orimlig nivå.

Den andra synpunkten gäller den tredje punkten om ökad användning av EU-logon. Jag tycker att det är ett allvarligt misstag att göra så, bland annat eftersom vi redan i dag kanske inte har en fungerande marknad på området men det finns delar där det civila samhället har tagit ansvaret och inte politiken. I det här fallet handlar det om att på EU-nivå ha ett konkurrerande EU-system med krav. Effekterna för dessa organisationer är jag lite oroad över. Dessutom är jag negativ till att använda gemenskapsmedel till att föra in den typen av symboler som finns till exempel inom miljöområdet, EU-blomman, EMAS och så vidare. Där läggs ned mycket pengar, men de slår inte igenom. Det finns andra som är betydligt mer användbara i de olika länderna. Snarare ska man satsa på att hitta ett system där man kan jämföra de olika licenssystemen så att man som europeisk konsument kan veta vad det är man köper när varorna kommer från olika länder. Det vore att föredra än att ta över, som jag uppfattar det, den befintliga marknaden.

Anf.  163  ULF HOLM (mp):

Här finns frukt på EU-nämndens möten. Jag vet inte om de är ekologiskt odlade: Jag hoppas verkligen det.

Den vanligaste anmärkningen när det gäller ekologiska produkter är just att de är lite dyrare än vanligt. Ett förslag är att sänka momsen på just ekologiska produkter för att främja en ökad efterfrågan på de produkterna. Häromåret hade vi en debatt om ägg från Finland. Där har de helt andra burar än oss. Det är små burar. Då blev Sverige stoppat från att införa en särskild avgift.

De ekonomiska styrmedlen är helt avgörande för att främja en ekologisk produktion av livsmedel och ekologiskt jordbruk. I den här handlingsplanen skulle det därför vara bra om man fick in att medlemsstater har en möjlighet att använda just sådana ekonomiska styrmedel för att stödja ett ekologiskt lantbruk och ekologiska livsmedel. Det är en sak jag tycker att Sverige bör kämpa hårt för och kanske lägga lite mindre kraft på den förbaskade EU-loggan som i all välmening säkert är jättebra, men det känns som att de svenska reglerna om logon är mer inarbetade. Jag tror att EU-loggan kan ställa till mer för konsumenter än reda upp. Jag lägger inte lika mycket krut på EU-loggan.

Anf.  164  ORDFÖRANDEN:

Det här är ett samråd inför denna diskussion. Jag hoppas att mycket av debatten kan tas i fackutskottet. Vi ska inte starta en debatt här.

Anf.  165  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Herr ordförande! Jag vill säga för den här punkten – och för tids vinnande för nästa punkt – att från vårt håll tycker vi att det är viktigt att slå vakt om de starkt etablerade nationella märkningssymbolerna och innehållet i dem. Blir det en EU-logo i sammanhanget är det viktigt att den inte ersätter den inarbetade Kravmärkningen med mera som vi har vant oss vid. Vi ska få behålla dem, och regeringen ska fortsätta att arbeta med att slå vakt om de inarbetade märkena. Jag ville säga detta för båda punkterna.

Anf.  166  MARGARETA ANDERSSON (c):

Också jag är lite fundersam om EU-logon som ska användas för både det som är producerat inom unionen och det som är producerat på något annat ställe. Risken är att det blir så mycket märkning att man inte ser vad det är för frukt eller annat. Det blir alldeles fulltejpat!

Det är viktigt att vi försöker rensa i floran av märkningar så att det går att få en hygglig linje som konsument och att vi ser vad vi har att ta ställning till, det vill säga var något är producerat och på vilket sätt.

Jag är fundersam över hur man ska inrätta särskilda landsbygdsområden, bland annat hur ekologisk produktion ska främjas. Innebär det också ett insteg i företagsamheten för lantbrukarna i området? Hur ska man se på det förslaget?

Anf.  167  LENNART FREMLING (fp):

Herr ordförande! Jag skulle vilja fråga vad konsumentorganisationerna tycker. Är de tillfrågade – möjligen också andra aktuella organisationer som sköter om loggor och märkning utom EU?

Anf.  168  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

När det gäller de frivilliga särskilda landsbygdsområdena ska det här läsas som att de kan inrättas. Det är inte så att de ska inrättas. Diskussionen har vi haft i samband med att vi har diskuterat GMO-frågan. Inom vissa länder finns det ganska naturliga områden där man vill ha den här typen av möjligheter. Tanken är inte att det här ska ställa till en massa konflikter utan att det ska öppna en möjlighet inom de områden och regioner där man vill ha de frivilliga särskilda landsbygdsområdena. Frågan har bland annat diskuterats mycket i Österrike.

EU-loggan är en fråga med olika infallsvinklar. Som förslaget nu ligger är det tänkt att underlätta handel. Det är därför vi pratar om en EU-logga. Det är något som vi från svensk sida tycker är bra. Jag tycker också att det är väldigt angeläget att hitta ett system som underlättar för konsumenterna. Annars kommer man inte att använda den typen av märkning. Det måste vara en logga som konsumenterna har stort förtroende för och som sammanfattar komplicerade sammanhang på ett enkelt sätt. Vi har lyckats bra i Norden med vår svan, som 90 % av svenska folket känner till, har förtroende för och säkert påverkar hur de handlar i butik.

Jag tror att det är farligt om vi får för många märkningar. Jag tror att det leder till att man inte tar till sig informationen. Vi har ett uppdrag i förhållande till konsumenterna att försöka hitta system som gör att det går att ta till sig informationen. Det kan säkert finnas fördelar i en sådan EU-logga. Vi kan då behöva lämna något som uppfattas som inarbetat, men vi kan få något annat på köpet. Det förutsätter en logotyp som får konsumenternas förtroende och som går att använda på ett enkelt sätt. Det är frågor som bör uppmärksammas.

Sedan var det frågan om ekonomiska styrmedel. Möjligheten finns redan i dag. Det är lite grann att slå in en öppen dörr att säga att vi särskilt måste markera. Momsmedlet har vi i vår hand inom de regler som finns med tre momsnivåer. Vi kan på olika sätt med ekonomiska styrmedel främja den typen av produkter. Det finns med oss.

Anf.  169  LARS LINDBLAD (m):

I de olika systemen när det gäller ekologiska produkter finns det en kravspecifikation som produkten måste uppfylla för att få ingå i systemet.

Kommer de olika nationella systemen att ingå i EU-blomman eller kommer man att sätta upp en helt egen kravspecifikation? Jag misstänker att man ska göra det. I så fall handlar det om att på ett orimligt sätt konkurrensutsätta de system som redan finns.

Anf.  170  ULF HOLM (mp):

Det verkar som att det nu finns helt nya uppgifter. När Miljöpartiet tidigare förde fram detta förslag fick vi nej från regeringen med argumentet att EU sätter stopp för detta. Det går inte att införa en egen momssats på ekologiska produkter eftersom det innebär ett handelshinder – eller konkurrenssnedvridning. Därför fick vi nej på det förslaget med hänvisning till EU-reglerna. Det är därför jag för fram att det är viktigt att framföra detta i en handlingsplan för att främja ekologiska produkter att Sverige kan driva frågan.

Jag skulle också vilja ha svar på Lennart Fremlings fråga om konsumentorganisationerna är tillfrågade om EU-loggan.

Anf.  171  CHRISTINA AXELSSON (s):

Det är en offentlig debatt som ska hållas där dessa frågor ska diskuteras. Är det fler än ministrarna som kommer att delta i den offentliga debatten?

Anf.  172  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Jag vill markera att vi driver att EU-loggan ska vara ett frivilligt system. Vi driver inte att det är något man ska ha utan det ska finnas som ett frivilligt system.

Sedan var det frågan om de olika nivåerna. Min expert gick just. Jag blir svaret skyldig. Jag kan det inte själv. Men du kanske kan!

Anf.  173  Departementsrådet ANDERS KLUM:

EU:s regelverk gäller i botten för EU-loggan. Det kan inte vara något annat än precis vad som motsvarar lagstiftning på EU-nivå. Sedan finns det möjligheter för medlemsländerna. Vi har till exempel krav som går därutöver i vissa avseenden.

Det fanns en annan fråga. Det finns i förslagen en anvisning att verka för att harmonisera i slutändan i ökad utsträckning multilateralt så att det går att underlätta handeln den vägen också.

Anf.  174  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Sedan var det frågan om de ekonomiska styrmedlen. Jag känner inte igen den bild som Ulf Holm ger. Inom ramen för tre momssatser kan vi själva avgöra vad vi ska ha för momssats på maten och vad vi ska ha för momssats på böcker etcetera. Den bedömning vi har gjort är att det finns ett utrymme för en differentiering. Vi kan komma i den diskussionen snart när det gäller frukt och grönt med tanke på att vi håller på med vissa frågor kring folkhälsan. Jag utesluter inte att vi kan få den typen av förslag från Folkhälsoinstitutet och Livsmedelsverket. Då kommer vi att föra den diskussionen med andra utgångspunkter. Vi återkommer ganska snart till de eventuella hinder som kan finnas som jag inte överblickar i dag.

Vidare var det frågan om offentlighet. Det är på vanligt sätt. Ministerrådet har en offentlig debatt. Det innebär att TV-kamerorna går på och alla som vill ta del av vad vi säger kan lyssna på den debatten.

Anf.  175  ORDFÖRANDEN:

Det är en första debatt. Frågan kommer att återkomma både till fackutskott och till EU-nämnd. Jag har också noterat att utrikesministern har sagt att i det fortsatta kommer regeringen att uppmärksamma olika frågeställningar kring EU-loggan. Det har också ledamöter här gjort.

Jag konstaterar att det finns ett stöd för regeringens upplägg inför de fortsatta förhandlingarna.

Då tar vi nästa.

Anf.  176  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Vi ska ha en orienteringsdebatt om identifiering-registrering av nötkreatur och märkning av nötkött och nötköttsprodukter. Den här frågan har beretts under en tid. Vi har från svensk sida drivit att bearbetade produkter och produkter som serveras på restaurang ska omfattas av EU-märkningen. Vi har inte varit framgångsrika när det gäller att få acceptans för det hos kommissionen. Vi tycker från svensk sida att man borde ha märkning så att det går att identifiera, spåra, var köttet kommer ifrån på i stort sett de vanliga köttslagen, horisontell märkning. Och så tycker vi att man skulle utvidga till bearbetade produkter och restaurangsektorn.

En detaljerad diskussion om tillämpningen kommer att ske i en förvaltningskommitté under sommaren. Vi ska alltså ha en orienteringsdebatt. Sedan ska det vara den här diskussionen i en förvaltningskommitté. Sedan räknar vi med att det är klart med detta. Europaparlamentet ska titta på det. Det kan komma tillbaka, men vi tror att det blir en A-punkt.

Anf.  177  ORDFÖRANDEN:

Då konstaterar jag att det finns ett stöd för regeringens upplägg inför de fortsatta förhandlingarna.

Då är det punkt 9.

Anf.  178  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Vi kommer att få en information om förhandlingsläget när det gäller WTO-förhandlingarna, alltså Doharundan, och också när det gäller Mercosurförhandlingarna. När det gäller WTO vet vi att det har varit några möten i en grupp där EU, Australien, USA, Brasilien och Indien ingår. Man har diskuterat så kallad parallellism när det gäller exportstöd och tullsänkningar för känsliga produkter. USA arbetar nu framför allt på ett non-paper om tullsänkningar.

Vi fick vid en lunch på förra mötet, jordbruks- och fiskemötet, information om det initiativ som Lamy och Fischler har tagit i ett brev. Därigenom menar vi att EU också har förbättrat sin position nu inför förhandlingarna. Den svenska linjen är ju att vi vill att förhandlingarna snarast återupptas. Vi vill att EU intar en offensiv hållning och inte fokuserar på defensiva skyddsintressen.

Jag kan väl ta Mercosurförhandlingarna i ett grepp eftersom det här hänger ihop lite grann. EU har ju föreslagit tullkvoter för känsliga produkter som nötkött av hög kvalitet. Utifrån detta har man haft ett antal förhandlingsmöten. Man hade ett i Buenos Aires den 7–11 juni som avbröts i förtid på grund av stora meningsskiljaktigheter. Sedan har Lamy haft möten i São Paolo den 13 juni i anslutning till ett annat möte. Vi räknar med att nästa förhandlingsrunda äger rum i Bryssel den 19–23 juli.

Vi är ju väldigt angelägna om att få multilaterala lösningar när det gäller handelspolitiken. Men vi tycker inte att det är ett problem att vi har de här Mercosurförhandlingarna. De utgör ett komplement som man sedan får ta hänsyn till när man kommer till ett avgörande skede i WTO-förhandlingarna.

Osäkerheten är ju stor i dag om i vad mån WTO-förhandlingarna kan komma i gång under hösten. Ett ramverk under sommaren är väl möjligt, men om det sedan går att komma i gång under hösten vet vi inte riktigt beroende på det amerikanska presidentvalet och också att vi ska ha en ny kommission. Vi försöker driva på.

Anf.  179  CARL B HAMILTON (fp):

Det är utmärkt att de här förhandlingarna går framåt, men det är naturligtvis helt otillräckligt. Jag ska inte dra den vanliga, grundläggande ståndpunkten här, utan jag ska ta upp det som står i texten, att flera EU-stater på sistone har blivit mer kritiska i sin hållning till det här brevet och tycker att man har gjort tillräckligt från EU:s sida. Då är min fråga: Är detta ett tecken på att det var en dålig förankring för det här initiativet bland medlemsländerna? Riskerar man här att få ett uppror bland medlemsländerna så att de i slutändan inte kommer att backa upp innehållet i brevet i förhandlingen?

Min andra fråga gäller de här Mercosurförhandlingarna. Jag ser det inte som ett komplement utan snarare som ett ganska oblygt försök från EU:s sida att köpa ut de argaste kritikerna mot EU:s jordbrukspolitik, nämligen Brasilien och några andra länder i Latinamerika. På slutet står det att under förutsättning att Mercosur förbättrar sitt bud kan man inte utesluta att förbättringar av jordbruksbudet, det vill säga EU:s jordbruksbud, kan ske.

Är detta en prognos eller är det Sveriges avsikt att driva den här frågan? Är detta en prognos om hur kommissionen kommer att agera?

Anf.  180  LARS LINDBLAD (m):

Det är mycket bra att EU nu är offensiva i exportstödsfrågan. Det välkomnar vi väldigt mycket, och det är bra att Sverige stöder den ståndpunkten. I det fallet att WTO-förhandlingarna när det gäller exportstöd strandar under sommaren, är den svenska regeringen då beredd att lyfta upp frågan om ett ensidigt borttagande av exportstöden från EU:s sida?

Anf.  181  ULF HOLM (mp):

Miljöpartiets åsikt är ju att EU ska ta bort alla sina exportsubventioner. Men jag har reagerat, på samma sätt som Carl B Hamilton, på meningen att flera länder börjar bli kritiska till det så kallade EU-brevet. Det får jordbruksministern gärna nämna något om.

Anf.  182  MARGARETA ANDERSSON (c):

Jag kan också hålla med om att det är bra att WTO-förhandlingarna nu börjar komma i gång igen. Vi måste komma vidare med det här. Men det är också viktigt att se till att exportstöden tas bort överallt på samma gång så att vi inte hamnar i olika fack. Då tror jag att vi får mer av det här att vissa länder kommer att backa när det kommer till ett slutligt ställningstagande.

Mercosur är en del av världen som är viktig. Det finns en annan del som är viktig, kanske inte direkt ur jordbrukssynpunkt, där man behöver göra andra insatser för att få det att lossna. Det är Afrika. Där behöver man kanske göra insatser för att stävja korruption och annat för att komma vidare. Tar man någon hänsyn till sådana frågor i de här förhandlingarna? Det är ju ofta så att jordbruket kan producera mycket mer än man får avsättning för. Men mycket av det stöd som har kommit har ju hamnat i diktatorers fickor och annat.

Anf.  183  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Jag vill också gärna understryka vikten av att inom WTO arbeta för exportstödens borttagande, men självklart inte ensidigt från EU:s sida. Det innebär ju bara att övriga världen fyller ut det här utrymmet och att vi står där med skägget i brevlådan. Sådana förhandlingar tycker jag inte att vi ska ha.

Anf.  184  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Jag har varit med vid två diskussioner om innehållet i brevet från kommissionärerna Lamy och Fischler. Det var ämnet under det informella jordbruksministermöte som irländarna hade i Killarney, och vi har sedan också haft en lunchdiskussion. Det var väldigt tydligt att Frankrike markerade sitt missnöje i jordbruksrådet. Jag uppfattar dock att de andra länderna – även om vi hade en öppenhjärtig diskussion – menade att det var en rimlig åtgärd från kommissionens sida och att denna åtgärd låg inom ramen för det mandat som kommissionen hade inför förhandlingarna.

Jag tror att det finns fler kritiska röster i jordbruksrådet än vad det finns bland handelsministrarna, men inte ens i jordbruksrådet var det någon hård kritik mot kommissionärerna vid den diskussion som vi hade senast vid ett lunchmöte. Frankrike och Ungern uttryckte fortsatt kritik mot åtgärden. Det diskuterades väldigt mycket hur man skulle, så att säga, spela sina kort i förhandlingen. Det är alltid svårt att veta vilken taktik och strategi man ska ha, men det var inte någon ny kritik när det gäller kommissionens agerande.

När det gäller Mercosur är min bedömning ändå, även om jag tycker att det är de multilaterala handelsåtgärderna, handelsliberaliseringen, som är huvudspåret, att förhandlingarna med Mercosur kan bana väg för ökad handel med jordbruksprodukter. Det är i sig ett svenskt intresse eftersom vi har offensiva intressen också inom andra områden. Det är bra för oss om vi genom att få i gång jordbruksförhandlingarna också kan lyfta fram tjänsteområdet. Vi har också till exempel telefoner som är ett svenskt intresse. Det är inte så enkelt att det bara handlar om jordbruksprodukterna.

När det gäller exportsubventionerna är EU:s linje att vi ska ha parallellism. Andra länder ska också vidta åtgärder parallellt. Det är EU:s linje, och det är också den linje som Sverige driver.

När det gäller andra länder än Mercosurländerna lyfter vi från svensk sida i WTO-förhandlingarna fram de allra fattigaste länderna. Det är också en svensk linje. Och det är klart att Afrika då kommer med i det sammanhanget.

Anf.  185  GÖRAN LENNMARKER (m):

Herr ordförande! Detta är ju avtalsbrott. Vi ska ju avskaffa exportsubventionerna 2005. Det har vi utlovat en gång i tiden. Nu sitter vi bara och diskuterar hur vi ska smita ifrån löftet. Det måste väl vara själva utgångspunkten att vi ska avskaffa exportsubventionerna även om vi gör det unilateralt från EU:s sida. Parallellism har vi aldrig sagt att vi ska ha. Vi ska fullfölja detta. Det är mycket skadligt med exportsubventioner, och de bör avskaffas.

Det kan väl vara tid för EU att ta initiativet och gå före. Det är ju ingen förlust vi gör. Det är inget nollsummespel. Det är en fördel för oss om vi avskaffar exportsubventionerna. Det är en fördel för u-länderna om vi avskaffar detta. Sedan är det bra om också andra länder gör det, USA och andra som tillämpar den typen av metoder. Men vi ska inte ha parallellism. Det är också viktigt att väga emot. Nu har vi fått en stegvis urholkning av det här. Börjar nu Frankrike bråka även om brevet är det viktigt att vi också av det skälet håller emot.

Anf.  186  LARS LINDBLAD (m):

Orsaken till att jag ställde frågan från början var just det som Göran Lennmarker lyfte fram här. Jag tycker att det finns en väldigt stor skillnad i fråga om internt stöd och tullar och den typen av diskussioner. Där har jag förståelse för parallellitet. Men exportstödet är ett moraliskt brott mot vår omvärld. Inte nog med att vi har bidrag som gör att vi överproducerar jordbruksprodukter utan vi säljer också dessa till andra länder och slår därigenom ut deras marknad. Detta förstår jag inte att man kan använda parallellitetsresonemanget för. Det vänder jag mig väldigt mycket emot. Och det här med att andra länder skulle kunna fylla på håller inte heller i det perspektivet.

Jag förstår faktiskt inte den svenska ståndpunkten. Jag förstår den svenska ståndpunkten att vi stöder EU-förslaget. Det är mycket bra. Men i denna fråga förstår jag det över huvud taget inte. Det är inte heller riktigt så som det har artikulerats under valrörelsen.

Anf.  187  ULF HOLM (mp):

Jag kan instämma i det som Göran Lennmarker sade. Det var väldigt bra sagt, faktiskt. Det var lite engagemang i det inlägget. Jag tycker verkligen inte att EU ska ställa krav på u-länder. Vi ska avskaffa exportsubventionerna.

Anf.  188  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Jag tror att jag blir missuppfattad. Jag hoppas att det inte är avsiktligt som jag blir missuppfattad. Det är klart att vi vill ha bort exportsubventionerna. Jag har ingen annan syn på detta. Sedan har vi stött EU i den här offensiva hållningen där Lamy och Fischler går ut och säger att EU är berett att avskaffa exportsubventionerna, alla exportsubventioner. Det här villkorar man bland annat med att USA ska ta bort sina exportkrediter. Det är ett sätt att ändå lyckas i de här förhandlingarna att hantera det på det här sättet. Det är offensivt, och det kan vara ett bra sätt att nå resultat. Men från svensk sida är vi väldigt tydliga på att vi inte vill ha kvar exportsubventionerna. Som ett sätt att spela korten, som kommissionen nu spelar korten, tycker vi ändå att det har varit en rimlig hållning från kommissionens sida och att det ligger inom ramen för kommissionens förhandlingsmandat. Det är det som har diskuterats: Ligger det här inte ramen för de förhandlingsmandat som kommissionen har fått?

Anf.  189  CARL B HAMILTON (fp):

Jag tror att vi måste vara väldigt klara här. Det är inte så att Sverige sedan tidigare har som hållning – om det inte är så att det är ny hållning – att ett villkor för att Sverige ska vara positivt till att avskaffa sina exportsubventioner är att andra länder, USA och andra, också ska göra det. Det finns inget villkor tidigare i den svenska positionen beträffande detta, alltså att det endast ska göras under förutsättning att också andra gör det.

Att det här sedan finns i EU:s förhandlingsupplägg är ju det vanliga. Men det har inte varit Sverige hållning hittills – om det inte är så att jordbruksministern nu presenterar en ny position.

Anf.  190  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Herr ordförande! Det är knappast meningsfullt att vi har en partipolitisk diskussion om det här, men självfallet är det så att kan man inte få med sig USA i avvecklingen av sina former av exportstöd och EU skulle avveckla ensidigt innebär det i praktiken att USA övertar den marknad som EU har haft. En sådan situation gynnar ju inte u-länderna i något avseende. Det viktiga är att man har en process där också USA får dra tillbaka sitt exportöverflöd till u-länderna. Något annat är ju naivt att ägna sig åt.

Anf.  191  ORDFÖRANDEN:

Jag noterar att Kristdemokraterna har samma hållning som Centern här.

Anf.  192  GÖRAN LENNMARKER (m):

Herr ordförande! Vi kan ta detta med Sveriges agerande. Sverige har ju att ha en linje inom EU. Sedan har EU en linje som vi måste enas om. Men Sveriges linje inom EU måste vara att EU snarast möjligt, unilateralt om så krävs, måste avveckla exportsubventionerna.

Sedan kommer vi inte att nå framgång för detta. Då kan man säga att brevet i och för sig är en framgång jämfört med hur det annars hade kunnat vara inom EU. Så långt kan jag hålla med. Men Sverige måste vara bland dem inom EU som är tydliga och står upp för att inte ens brevet är bra. Vi skulle vilja ha det på ett annat sätt, väl medvetna om att vi förmodligen får se brevet som den möjliga kompromissen. Men Sveriges position inom EU måste som sagt vara tydlig. Annars blir det ju bara protektionisterna som gnäller. Ni måste vara motvikten som markerar åt andra hållet.

Anf.  193  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Jag kan försäkra er om att den svenska regeringen inte har ändrat uppfattning utan att vi driver att de här exportstöden ska avvecklas. Vid den här lunchen som jag har refererat till, som var vid det senaste mötet som jag återrapporterade från, var jag den som skarpast kritiserade exportstöden. Jag redovisade den svenska hållningen. Det har jag gjort tidigare också.

Men vi i Sverige måste sedan också acceptera det som har blivit beslutet om vilket förhandlingsmandat kommissionen ska ha. Inom ramen för det förhandlingsmandatet menar jag ändå att kommissionen har flyttat fram sina positioner genom att skicka det här brevet. Därför tycker jag inte att jag kan kritisera brevet. Det går i rätt riktning. Den svenska grundhållningen tog jag tillfället i akt att redovisa också vid den här senaste lunchen.

Anf.  194  ORDFÖRANDEN:

Tack, då var det klargjort. Då konstaterar jag att det finns ett stöd för det regeringens upplägg inför de fortsatta förhandlingarna. Tian är bara informationspunkt, vad? Finns det något att säga om den?

Anf.  195  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Det handlar om en information som jag tror att utskottet redan har fått genom miljöministern. Tyskland ska alltså avrapportera från en konferens i Bonn. I samband med det presenteras också ett memorandum.

Anf.  196  ORDFÖRANDEN:

Tack. Vi godkänner informationen. Finns det något att säga om övriga frågor?

Anf.  197  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Det finns det. På begäran av den danska delegationen tas frågan om dioxinhalten i Östersjösill upp. Danskarna har tidigare informerat rådet om att man har ett förbud mot att fånga lax i Östersjön och mot att sälja Östersjölax på den danska marknaden. Nu har man tagit nya prover. Det är framför allt området öster om Bornholm som ger problem. Här visar överskridanden av gränsvärden för sill och strömming att danskarna har problem. De har kommit till slutsatsen att man ska förbjuda fiske och landning av sill och strömming fångad just i det här området.

Sverige och Finland har ju en annan hållning i de här frågorna. Vi har ett tidsbegränsat undantag när det gäller dioxinhalt i fet fisk i Östersjön som gäller till den 31 december 2006. Skälet till att vi har det här nationella undantaget är att vi informerar konsumenter genom särskilda kostrekommendationer.

Anf.  198  LENNART FREMLING (fp):

Herr ordförande! Det verkar nu som om de här halterna kommer att överskrida gränsvärdena lång tid framöver. Det verkar inte som om det håller på att ebba ut. Då är ju den här tidsbegränsningen, 2006, väldigt snäv vad jag kan förstå. Vi bör väl inte leva med undantag 30–40 år framåt i tiden? Jag undrar: Hur förbereder vi oss på att på något sätt uppfylla de här kraven så att vi inte behöver förlänga undantagen, kanske gång på gång, framöver. Det var den ena frågan.

Den andra frågan är bara för tydlighetens skull. Berörs surströmming på något sätt av det här? Eller finns det något särskilt undantag för det? Det är ju en annan situation, och där kan man tänka sig att vi kan ha ett permanent undantag. Jag vill höra hur läget är med surströmmingen speciellt.

Anf.  199  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Det här är ju en viktig fråga för Sverige. För en timme sedan höll vi på och diskuterade EU:s kemikalieförslag REACH. Jag tycker att man kan se kopplingar här. Jag tycker att vi borde signalera på ett lite mer offensivt sätt. Jag kan känna tveksamhet inför att man får ett undantag om man säger att man går ut och ger information om kosthållning. Det är nog inte tillräckligt. Jag tycker att danskarna här är mycket mer offensiva när de säger att vi inte bör äta det här. Vi vet ju att dioxiner är ackumulerbara. Det finns till och med i bröstmjölk hos vissa gravida kvinnor. Jag tycker att det är allvarligt. Då borde man kanske jobba lite mer med det.

Då undrar jag: Är det så att ni på Jordbruksdepartementet har diskuterat det här med Miljödepartementet? Är det samma syn, samma hållning? Och har ni också diskuterat med de danska kollegerna om varför de ger de här signalerna?

Anf.  200  HILLEVI LARSSON (s):

När det först gäller surströmming tror jag inte att det behövs några speciella åtgärder där, för det har för de flesta en avskräckande effekt i sig självt.

När det gäller övriga frågor är jag själv lite okunnig. Jag äter sill bara en gång om året och det är på midsommarafton, för att det är en tradition. Jag har alltså inte så mycket koll på detta. Står det på förpackningarna, det här med att man inte ska överdosera? Hur informerar man? Det viktiga är väl att informationen går fram på rätt sätt.

Sedan tror jag att det är farligt om man börjar skrämma konsumenterna för mycket, för det här är några av de absolut nyttigaste matvaror man kan äta. Det har väldigt positiva hälsoeffekter om man äter rimliga mängder och inte alltför mycket.

Anf.  201  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Hillevi Larsson tar upp en problematik som finns. Fisk är ju nyttigt. Därigenom finns det positiva effekter. Men det är klart att dioxiner är något som vi ska undvika.

De kostråd som vi har förmedlas till riskgrupper på olika sätt. Man ska inte äta fet Östersjöfisk, exempelvis, om man är gravid. Då går vi via mödravårdscentralen, för att ta ett exempel om hur man informerar riskgrupper.

Sedan är det också svårigheter eftersom dioxinet finns i olika delat av fisken. Hur man äter fisken påverkar därför också hur riskabelt det är. Äter man skinnet, som man kanske gör när man äter surströmming, en del kanske gör det, är det värre än om man bara äter själva fiskköttet. Det påverkar också. Sedan påverkar värmebehandlingen. Det finns ett antal olika ingångar här som kan göra att man kan reducera dioxinhalten.

Vi har ett undantag som gäller till den 31 december 2006, och vi har börjat förberedelserna för de åtgärder som vi bör vidta när det här löper ut. Fiskeriverket och Livsmedelsverket har fått regeringsuppdrag att titta på de olika frågor som bör analyseras. Vi räknar med att få ett underlag under det här året från de här kompetenta myndigheterna.

Jag har givetvis också kontakt med min danska kollega. Det finns en folkhälsobakgrund till de åtgärder som danskarna vidtar. De har inte alls traditionen av att ha kostråd. På det sättet har de inte den kanalen till konsumenterna upparbetad.

Anf.  202  LENNART FREMLING (fp):

Förlåt, men det var det här med surströmmingen. Omfattas den?

Anf.  203  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Ja, surströmmingen omfattas av regelverket. Blir det så att vi inte skulle ha undantag kommer även surströmmingen att omfattas av regelverket.

Anf.  204  LENNART FREMLING (fp):

Kan man tänka sig att man ordnar det på ett permanent sätt så att vi kan ha den kvar och slippa ha den debatten vart femte år?

Anf.  205  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Jag överblickar inte det i dag, men frågan har ju aktualiserats, och vi får fundera på den.

Anf.  206  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för det och godkänner informationen. Finns det övriga frågor?

Anf.  207  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Ja, ytterligare en övrig fråga. Det är de italienska och spanska delegationerna som har begärt att få ta upp frågan om förhandlingar om ris. Det handlar om tredjelandsexportörernas marknadstillträde, interventionspris och direktstöd. Det här var ju uppe i samband med jordbruksreformen. Vi menar att det inte finns skäl att göra några förändringar. Sverige vill inte se importen begränsad med prishöjningar som följd. Vi menar att det inte finns någon anledning att överkompensera risproducenterna, som har fått kompensation i form av direktstöd samt ett specifikt risstöd inom ramen för den reform som vi nu är på väg att genomföra. Det är den svenska hållningen. Det här kommer alltså att aktualiseras av Spanien och Italien vid mötet.

Anf.  208  ORDFÖRANDEN:

Jag finner att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i frågan. A-punkter?

Anf.  209  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Ja, det finns en lista, och jag har ingen kommentar till den. Är det några frågor kanske jag möjligen kan svara på några.

Anf.  210  ORDFÖRANDEN:

Vi har bara fått den på franska.

Anf.  211  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Jag har den på svenska, och jag kan läsa upp den om det är önskemål om det.

Antagande av rådets förordning om upphävande av gemensamma tulltaxans autonoma tullar för vissa fiskeriprodukter.

Antagande av beslut om bemyndigande av kommissionen att på Europeiska gemenskapens och dess medlemsstaters vägnar inleda förhandlingar med Folkrepubliken Kina om anpassning av avtalet om sjötransporter.

Ekonomiska och sociala kommittén: Det är ett antal utnämningar under Ekonomiska och sociala kommittén, ett antal skriftliga frågor från rådet från Europaparlamentets ledamöter, förslag till rådets beslut om den ståndpunkt som gemenskapen ska inta i AVS-EG-ministerrådet beträffande översyn av finansieringsformerna och finansieringsvillkoren vid kortvariga fluktuationer i exportinkomster samt förslag till rådets beslut om ändring av beslut om handel med vissa stålprodukter mellan Europeiska gemenskapen och Ukraina.

Det är den lista jag har fått. Det är inte säkert att den är slutlig, utan det kan komma till A-punkter. Det är de här som jag har fått information om.

Anf.  212  ORDFÖRANDEN:

Om det inte finns några frågor godkänner vi A-punkterna.

Vi tackar jordbruksministern med medarbetare.

Trevlig helg!

Innehållsförteckning

1 §  Regeringskonferensen och Europeiska rådets möte 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  2  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 1

Anf.  3  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 2

Anf.  4  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 2

Anf.  5  CARL B HAMILTON (fp) 2

Anf.  6  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 3

Anf.  7  MARGARETA ANDERSSON (c) 3

Anf.  8  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 3

Anf.  9  ULF HOLM (mp) 3

Anf.  10  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 3

Anf.  11  LENNART HEDQUIST (m) 4

Anf.  12  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 4

Anf.  13  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 4

Anf.  14  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 4

Anf.  15  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 5

Anf.  16  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 5

Anf.  17  CARL B HAMILTON (fp) 5

Anf.  18  ORDFÖRANDEN 5

Anf.  19  MARGARETA ANDERSSON (c) 5

Anf.  20  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 6

Anf.  21  ORDFÖRANDEN 6

Anf.  22  ULF HOLM (mp) 6

Anf.  23  ORDFÖRANDEN 6

Anf.  24  ULF HOLM (mp) 6

Anf.  25  ORDFÖRANDEN 6

Anf.  26  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 6

Anf.  27  CARL B HAMILTON (fp) 7

Anf.  28  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 7

Anf.  29  CARL B HAMILTON (fp) 7

Anf.  30  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 7

Anf.  31  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 7

Anf.  32  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 8

Anf.  33  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 8

Anf.  34  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 8

Anf.  35  CARL B HAMILTON (fp) 8

Anf.  36  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 8

Anf.  37  GÖRAN LENNMARKER (m) 9

Anf.  38  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 9

Anf.  39  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 9

Anf.  40  ORDFÖRANDEN 9

Anf.  41  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 10

Anf.  42  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 10

Anf.  43  JOE FRANS (s) 11

Anf.  44  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 11

Anf.  45  CARL B HAMILTON (fp) 12

Anf.  46  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 12

Anf.  47  CARL B HAMILTON (fp) 12

Anf.  48  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 12

Anf.  49  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 12

Anf.  50  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 12

Anf.  51  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 13

Anf.  52  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 13

Anf.  53  ORDFÖRANDEN 13

2 §  Miljö 14

Anf.  54  ORDFÖRANDEN 14

Anf.  55  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s) 14

Anf.  56  ULF HOLM (mp) 15

Anf.  57  HILLEVI LARSSON (s) 15

Anf.  58  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s) 15

Anf.  59  ORDFÖRANDEN 16

Anf.  60  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s) 16

Anf.  61  MARGARETA ANDERSSON (c) 17

Anf.  62  CHRISTINA AXELSSON (s) 17

Anf.  63  ULF HOLM (mp) 17

Anf.  64  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s) 17

Anf.  65  ORDFÖRANDEN 18

Anf.  66  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s) 18

Anf.  67  MARGARETA ANDERSSON (c) 19

Anf.  68  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 19

Anf.  69  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s) 19

Anf.  70  Departementssekreterare MARIA SCHULTZ 19

Anf.  71  ORDFÖRANDEN 20

Anf.  72  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s) 20

Anf.  75 Departementssekreterare MARIA SCHULTZ 20

Anf.  73  ORDFÖRANDEN 20

Anf.  74  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s) 20

Anf.  75  LENNART FREMLING (fp) 21

Anf.  76  ULF HOLM (mp) 21

Anf.  77  BÖRJE VESTLUND (s) 22

Anf.  81  ORDFÖRANDEN 22

Anf.  78  BÖRJE VESTLUND (s) 22

Anf.  79  LARS LINDBLAD (m) 22

Anf.  80  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s) 22

Anf.  81  Departementssekreterare GISELA KÖTHNIG 23

Anf.  82  ULF HOLM (mp) 23

Anf.  83  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s) 24

Anf.  84  ORDFÖRANDEN 24

Anf.  85  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s) 24

Anf.  86  ANDERS G HÖGMARK (m) 25

Anf.  87  MARGARETA ANDERSSON (c) 25

Anf.  88  LENNART FREMLING (fp) 25

Anf.  89  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s) 25

Anf.  90  ANDERS G HÖGMARK (m) 26

Anf.  91  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s) 26

Anf.  92  ORDFÖRANDEN 26

Anf.  93  HILLEVI LARSSON (s) 26

Anf.  94  ANDERS G HÖGMARK (m) 27

Anf.  95  MARGARETA ANDERSSON (c) 27

Anf.  96  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s) 27

Anf.  97  ORDFÖRANDEN 27

Anf.  98  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s) 28

Anf.  99  ULF HOLM (mp) 28

Anf.  100  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s) 28

Anf.  101  Kanslirådet CHARLOTTA ANDERSSON 29

Anf.  102  ORDFÖRANDEN 29

Anf.  103  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s) 29

Anf.  104  LARS LINDBLAD (m) 31

Anf.  105  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 31

Anf.  106  ULF HOLM (mp) 31

Anf.  107  LENNART FREMLING (fp) 32

Anf.  108  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s) 32

Anf.  109  LARS LINDBLAD (m) 33

Anf.  110  ULF HOLM (mp) 33

Anf.  111  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 34

Anf.  112  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s) 34

Anf.  113  ORDFÖRANDEN 34

Anf.  114  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s) 34

Anf.  115  ORDFÖRANDEN 35

Anf.  116  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s) 35

Anf.  117  ULF HOLM (mp) 35

Anf.  118  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 36

Anf.  119  KENNETH G FORSLUND (s) 36

Anf.  120  LARS LINDBLAD (m) 36

Anf.  121  LENNART FREMLING (fp) 36

Anf.  122  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 36

Anf.  123  MARGARETA ANDERSSON (c) 37

Anf.  124  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s) 37

Anf.  125  Kanslirådet CHARLOTTA ANDERSSON 38

Anf.  126  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s) 38

Anf.  127  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 38

Anf.  128  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s) 39

Anf.  129  ORDFÖRANDEN 39

Anf.  130  ULF HOLM (mp) 39

Anf.  131  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s) 39

Anf.  132  ULF HOLM (mp) 40

Anf.  133  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s) 40

Anf.  134  Kanslirådet CHARLOTTA ANDRERSSON 40

Anf.  135  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s) 40

Anf.  136  ORDFÖRANDEN 41

Anf.  137  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s) 41

Anf.  138  ORDFÖRANDEN 41

3 §  Jordbruk och fiske 42

Anf.  139  ORDFÖRANDEN 42

Anf.  140  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 42

Anf.  141  ORDFÖRANDEN 42

Anf.  142  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 43

Anf.  143  ORDFÖRANDEN 43

Anf.  144  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 43

Anf.  145  ULF HOLM (mp) 43

Anf.  146  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 43

Anf.  147  ORDFÖRANDEN 43

Anf.  148  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 43

Anf.  149  ORDFÖRANDEN 44

Anf.  150  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 44

Anf.  151  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 44

Anf.  152  LARS LINDBLAD (m) 44

Anf.  153  CHRISTINA AXELSSON (s) 45

Anf.  154  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 45

Anf.  155  ORDFÖRANDEN 45

Anf.  156  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 45

Anf.  157  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 45

Anf.  158  ORDFÖRANDEN 46

Anf.  159  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 46

Anf.  160  ORDFÖRANDEN 46

Anf.  161  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 46

Anf.  162  LARS LINDBLAD (m) 46

Anf.  163  ULF HOLM (mp) 47

Anf.  164  ORDFÖRANDEN 47

Anf.  165  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 47

Anf.  166  MARGARETA ANDERSSON (c) 47

Anf.  167  LENNART FREMLING (fp) 48

Anf.  168  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 48

Anf.  169  LARS LINDBLAD (m) 49

Anf.  170  ULF HOLM (mp) 49

Anf.  171  CHRISTINA AXELSSON (s) 49

Anf.  172  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 49

Anf.  173  Departementsrådet ANDERS KLUM 49

Anf.  174  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 49

Anf.  175  ORDFÖRANDEN 50

Anf.  176  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 50

Anf.  177  ORDFÖRANDEN 50

Anf.  178  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 50

Anf.  179  CARL B HAMILTON (fp) 51

Anf.  180  LARS LINDBLAD (m) 51

Anf.  181  ULF HOLM (mp) 52

Anf.  182  MARGARETA ANDERSSON (c) 52

Anf.  183  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 52

Anf.  184  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 52

Anf.  185  GÖRAN LENNMARKER (m) 53

Anf.  186  LARS LINDBLAD (m) 53

Anf.  187  ULF HOLM (mp) 53

Anf.  188  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 54

Anf.  189  CARL B HAMILTON (fp) 54

Anf.  190  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 54

Anf.  191  ORDFÖRANDEN 54

Anf.  192  GÖRAN LENNMARKER (m) 54

Anf.  193  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 55

Anf.  194  ORDFÖRANDEN 55

Anf.  195  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 55

Anf.  196  ORDFÖRANDEN 55

Anf.  197  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 55

Anf.  198  LENNART FREMLING (fp) 56

Anf.  199  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 56

Anf.  200  HILLEVI LARSSON (s) 56

Anf.  201  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 57

Anf.  202  LENNART FREMLING (fp) 57

Anf.  203  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 57

Anf.  204  LENNART FREMLING (fp) 57

Anf.  205  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 57

Anf.  206  ORDFÖRANDEN 57

Anf.  207  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 57

Anf.  208  ORDFÖRANDEN 58

Anf.  209  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 58

Anf.  210  ORDFÖRANDEN 58

Anf.  211  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 58

Anf.  212  ORDFÖRANDEN 58