Fredagen den 18 juli 2003

EU-nämndens uppteckningar 2002/03:32

1 §  Allmänna frågor och yttre förbindelser

Kabinettssekreterare Hans Dahlgren

Rapport från ministerrådsmöte den 16 och 17 juni 2003

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 21 och 22 juli 2003

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Jag förklarar EU-nämndens sammanträde av den 18 juli 2003 öppnat.

Vi kastar om dagordningen och börjar med punkt 2, Allmänna frågor och yttre förbindelser. Jag hälsar kabinettssekreterare Hans Dahlgren välkommen hit. Som vanligt börjar vi med rapport från ministerrådsmöte den 16 och 17 juni och går sedan över till information och samråd. Varsågod, kabinettssekreteraren.

Anf.  2  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Tack så mycket. Nämnden har fått en skriftlig rapport från det förra rådsmötet. Jag var själv inte närvarande vid det mötet. Jag kan kanske inte svara på alla frågor, men jag vill ge en kort sammanfattning av vad som hände i Luxemburg den 16 juni. Jag kan säga vad som hände vid ministrarnas lunch, som måhända inte har rapporterats så utförligt.

Det var ett halvdussin ämnen som togs upp, dels det förslag till säkerhetsstrategi som höge representanten Solana arbetar med, dels regionala konflikter i Mellanöstern, Irak, Iran och Afghanistan, dels resultatet från konventet.

Solana meddelade vid lunchen att utkastet till säkerhetsstrategi skulle delas ut inför det kommande toppmötet i Thessaloniki – så skedde också – och att arbetet ska fortsätta under det italienska ordförandeskapet.

När det gäller diskussionen om konventet accepterades det förslag som tyskarna hade lagt fram om hur man skulle uttala sig om resultatet: The Convention is a good basis to start negotiations in the IGC. Det fanns också enighet om att förhandlingarna i regeringskonferensen ska skötas av regeringscheferna och utrikesministrarna och av dem tillsatta personer.

Sedan gavs vid lunchen en redovisning av läget i Afghanistan av EU:s särskilde representant Vendrell.

Sedan finns en rad andra frågor redovisade. Om det finns några frågor hade jag hoppats att någon av de tjänstemän som var närvarande vid mötet skulle vara här, men de kanske också kommer lite senare. Vi kanske kan ta det i slutet av mötet.

Anf.  3  ORDFÖRANDEN:

Då lämnar jag ordet fritt med anledning av rapporten. Ingen begär ordet. Då godkänner vi rapporten.

Då går vi vidare till informationen och samrådet.

Anf.  4  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Första substanspunkten är en offentlig debatt om EU:s ordförandeskapsprogram för hösten 2003. Det är en diskussionspunkt. Jag har förstått att nämnden har fått det italienska ordförandeprogrammet. Det innehåller fem övergripande prioriteringar, dels regeringskonferensen, dels europeisk ekonomi, dels utvidgningen, dels utrikes- och säkerhetspolitik, dels asyl- och migrationsfrågor men också kampen mot organiserad brottslighet och terroristbekämpning.

Dessa områden stämmer väl överens med svenska prioriteringar. Vi kommer att försöka styra till att de frågorna och hela EU:s dagordning drivs framåt under hösten.

Jag vill nämna ett par områden som jag tycker är av särskilt intresse och som jag tänkte ta upp vid rådsmötet på måndag.

Först och främst är det Italiens uttalade ambition att inleda regeringskonferensen om EU:s nya fördrag i oktober. Det förefaller oss vara en rimlig ambition. Vi förbereder nu regeringens skrivelse till riksdagen inför regeringskonferensen. Vi har just slutfört arbetet med en departementspromemoria, som kommer att sändas ut på remiss den 24 juli. Den läggs redan i dag ut på UD:s hemsida och finns tillgänglig där. Sedan kommer skrivelsen till riksdagen att överlämnas så snart som möjligt efter riksdagens öppnande.

Jag kommer också att säga att vi instämmer i Italiens prioritering av asyl- och migrationsfrågor. Vi är nöjda med resultatet från Thessaloniki, där vi bland annat motsatte oss förslaget om upprättandet av så kallade skyddszoner och där frågan om gränsbevakning fick en lösning som vi tycker är acceptabel. Besluten i Thessaloniki kommer att ligga nära ett svenskt synsätt i dessa frågor. Men det finns anledning att fortsätta och nogsamt bevaka att de beslut som fattades vid toppmötet efterlevs och inte minst att gränsbevakningen förblir ett nationellt ansvar. Den markeringen tänkte jag göra på måndag.

Italien pekar också i sitt program på behovet av en bred satsning för att främja ökade investeringar. Framför allt talar man om infrastruktur och nätverk för transporter, främst genom utlåning från Europeiska investeringsbanken. Det finns förvisso behov av ökade investeringar i Europa men också inom andra områden som humankapital, forskning och utveckling, nya miljövänliga tekniker och så vidare. Det finns förstås alltid frågetecken om hur initiativen ska finansieras. Vi ser från svensk sida inte något utrymme för ökade budgetramar och inte heller några skäl att etablera nya institutioner för att hantera det arbetet.

När det gäller arbetet som har planerats under hösten inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken välkomnar vi de ambitioner som italienarna har. Särskilt viktigt tycker vi är att det svenska initiativet om nedrustning och icke-spridning av massförstörelsevapen följs upp tills vidare. Det har sin plats i den säkerhetsstrategi som ska färdigställas under hösten och som det finns anledning att återkomma till här.

Vi stöder också den ansats som finns i det italienska programmet när det gäller uppbyggnaden av Irak. Vi är nöjda med att man vill ge FN en framträdande roll i Iraks återuppbyggnad. Det är någonting som vi aktivt har drivit under de senaste månaderna.

Vi tror också att det är viktigt att fortsätta att vara uppmärksam på vad som händer i Iran. Det har kanske inte i våra ögon fått tillräckligt stort utrymme i arbetsprogrammet. Vi tänker därför försöka uppmuntra ordförandeskapet att göra ytterligare ansträngningar för att bidra till en stabil politisk utveckling i det landet. Vi återkommer till Iran senare på dagordningen.

Anf.  5  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Precis som kabinettssekreteraren sade delades det här materialet inför EU-nämndens förra sammanträde. Vi har alltså fått det.

Anf.  6  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Jag skulle vilja fråga när det gäller regeringens hållning till det nationella ansvaret för de gemensamma yttre gränserna. Kan vi få veta lite mer om det? Ser regeringen att nationerna i fråga som är gränsansvariga till hundra procent ska stå för både ansvar, kostnader, organisation och allt? Finns det någon del som är ett gemensamt ansvar? Exempelvis är jag intresserad av finansieringen. Eftersom de yttre gränserna på ett sätt är ett gemensamt intresse är det intressant att se hur regeringen ser på detta.

Anf.  7  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Det finns ett visst inslag av kostnadsdelning som jag tror att departementsrådet Robach är beredd att kommentera.

Anf.  8  Departementsrådet MAGNUS ROBACH:

Det här diskuterades ingående vid toppmötet i Thessaloniki. Den svenska statsministern öppnade för viss gemensam finansiering av framför allt utbildningsinsatser och ökad samordning men även i någon mån bördefördelning när det gäller den faktiska gränskontrollen, på den absoluta grunden att varje medlemsstat ansvarar själv för den faktiska gränskontrollen.

Anf.  9  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för informationen, och vi går vidare till punkt 4 om resolutioner, beslut och yttranden.

Anf.  10  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Jag har egentligen ingenting särskilt att säga om dagordningspunkterna 4 och 5 om resolutioner och läget i andra rådsformationer. Finns det inte några frågor vill jag gärna gå vidare till nästa punkt, Mellanöstern.

Anf.  11  ORDFÖRANDEN:

Då lämnar jag ordet fritt med anledning av punkt 4 och punkt 5. Ingen begär ordet. Då hänvisar vi till den skriftliga informationen.

Vi går vidare till Yttre förbindelser och punkt 2 om Mellanöstern.

Anf.  12  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

När det gäller fredsprocessen i Mellanöstern kommer det att bli ett möte i anslutning till rådsmötet mellan utrikesministrarna och den israeliske utrikesministern Shalom och den palestinske myndighetens utrikesminister Nabil Shaath. Det kan också bli rådsslutsatser om fredsprocessen – som fortfarande förhandlas i Bryssel.

När det gäller de möjliga rådsslutsatserna har Sverige framfört att vi gärna vill se en uppmaning till Israel att upphöra med bosättningarna, med landkonfiskationer, med utbyggnaden av det så kallade säkerhetsstängslet, men också en uppmaning till palestinierna att fullfölja reformprocessen, anta en konstitution och genomföra fria och öppna val så tidigt som möjligt.

Anf.  13  PÄR AXEL SAHLBERG (s):

Hur ser beredskapen ut från europeisk horisont och möjligen också svensk när det gäller de stödinsatser som nu behövs för den reformprocess som trots allt har tagit sin början? Processen är mycket skör i det palestinska samhället när det gäller den nya premiärministern och hans möjlighet att göra något.

Man kan verkligen fundera över placeringen av valet som är tänkt att inleda en mer fast lösning med fas 2 i ”roadmappen”. Det förutsätter en lång rad saker på det palestinska området men också en helt annan rörlighet. Det är israelerna som äger den frågan. När tidsmässigt ett val är rimligt är en svår fråga att besvara.

Anf.  14  LARS OHLY (v):

Inom ramen för Wider Europe, ett större Europa, finns planer och tankar på att ytterligare förstärka Israels ställning som en förmånligt behandlad handelspart till den europeiska unionen. Det skulle vara olyckligt om det görs utan att först ta upp helst alla de krav som har ställts på Israel, det vill säga att dra tillbaka den ockuperande militären, dra tillbaka bosättningar, sluta att upprätta nya bosättningar, upphöra med byggandet av muren på palestinskt territorium, släppa fria de palestinska politiska fångar som sitter fängslade utan rättegång. Jag vet att ansvarig kommissionär driver hårt att det inte ska ställas några krav på Israel för att förhandla fram ett nytt handelsavtal. Jag hoppas att Sverige driver den frågan hårt. Det är viktigt att Israel sätts under press eftersom det är Israel som är ockupationsmakten. Det är Israel som måste förstå att omvärlden inte accepterar den långvariga ockupation som har pågått.

Anf.  15  KARIN GRANBOM (fp):

Det står i promemorian att det sannolikt kommer att utfärdas en rekommendation beträffande terroristorganisationer. Vari kommer denna rekommendation att bestå?

Anf.  16  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Den sista frågan ska jag be mina medarbetare att forska i medan jag kommenterar de två första frågorna.

För oss i den europeiska unionen, för Sverige och alla andra berörda och engagerade i det internationella samfundet som följt arbetet och bidragit till arbetet med färdplanen är det oerhört viktigt att se till att inte bara den ena utan båda parter följer och gör sina delar.

Jag tror att man ska lära sig av det som gick fel och det som gick rätt med Osloprocessen. Det blir ibland en tendens att döma ut Osloprocessen som att den aldrig ledde till vad den skulle ha gjort. Den har lett till ganska mycket om man jämför situationen 2003 med 1993. Det är mer som har retts ut i förhållandet mellan israeler och palestinier i dag än 1993. Rätt många steg framåt har tagits. De misstag som gjordes är att man inte uppmärksammade de falluckor som fanns i processen och att man inte från internationella samfundets sida tidigt nog drog i larmklockan. Det ska vi vara uppmärksamma på. Vi ska peka på för israeler och palestinier vad det är för åtaganden som vi menar att de alldeles klart måste uppfylla. Sedan kan inte vi sitta här i det här rummet eller några andra rum och säga vilken dag som är den mest lämpliga för valen. Det beror på andra faktorer i hela processen. Det kan bara de själva bestämma. Men en önskan om att detta ska ske så tidigt som möjligt kan man ställa sig bakom.

Jag tror inte att det är ett beslutstillfälle vid det här rådsmötet om Wider Europe. Det är mycket som ligger i kommissionens hand. Hur mycket rådet är inblandat i det här vet jag inte. Vi ska bevaka det här noga. Det finns en klart positiv syn från det italienska ordförandeskapets sida på ett vidgat samarbete med Israel. Det måste ses i det politiska perspektivet. Jag lovar att vi ska bevaka det.

Jörgen Frotzler, vill du säga något om rekommendationen?

Anf.  17  Departementssekreterare JÖRGEN FROTZLER:

Det var frågan om terroristorganisationer. Det som nämns är Hamas. I slutsatserna från Thessaloniki finns en överenskommelse som man ska titta närmare på om Hamas bryter den självpåtagna vapenvilan som har utlysts. Det är det som uttryckligen nämns i slutsatserna från Thessaloniki.

Anf.  18  ORDFÖRANDEN:

Då kan jag sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i ärendet.

Vi går vidare till punkt 3, som är Iran.

Anf.  19  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Det här trodde jag fram tills nu skulle vara en diskussionspunkt, men jag får just nu veta att det i går kväll kom ett utkast till rådsslutsatser som diskuteras i säkerhetspolitiska kommittén i dag och där tonen mot Iran skärps. Diskussionen är föranledd av den senaste utvecklingen i Iran och de pågående förhandlingarna om ett handels- och samarbetsavtal med Iran. Även de fortsatta undersökningar som atomenergiorganet IAEA gör när det gäller Irans nukleära aktiviteter kommer att tas upp vid det här mötet.

EU:s utrikesministrar följer noga utvecklingen i Iran på en rad punkter, naturligtvis särskilt när det gäller respekten för mänskliga rättigheter. Jag tror att utrikesminister Anna Lindh har tydligt betonat att det är viktigt att de krav på parallellitet som rådet ställde redan förra sommaren när det gäller de politiska aspekterna: vad Iran gör på nedrustnings- och icke-spridningsområdet, när det gäller respekt för mänskliga rättigheter, kampen mot terrorism och deltagandet i fredsprocessen i Mellanöstern. Det måste vara en parallellitet mellan de politiska åtgärderna och framsteg när det gäller handels- och samarbetsförhandlingarna. Ska det göras framsteg på det ena måste det göras framsteg på det andra. Det är en helhet i de politiska aspekterna som är viktiga.

Det finns ett utkast till slutsatser under diskussion i Bryssel i dag som skärper tonen. Vi har uttalat stöd för de slutsatser i förslaget som bland annat tar upp mänskliga rättigheter, kravet på nedrustning och parallellitetsprincipen.

Anf.  20  ORDFÖRANDEN:

Den här frågan var uppe i EU-nämnden den 12 juni. Då fanns det en majoritet för regeringens ståndpunkt i ärendet. Har det varit några förändringar sedan dess?

Anf.  21  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Regeringens ståndpunkt är oförändrad men kommer troligen att få större stöd i de slutsatser som nu förhandlas i Bryssel.

Anf.  22  ORDFÖRANDEN:

Då är det här en beslutspunkt.

Anf.  23  LARS OHLY (v):

Jag skulle vilja efterlysa lite mer konkreta krav på Iran när det gäller respekt för mänskliga rättigheter och demokrati. Nu vet jag inte hur rådsslutsatserna ser ut och hur konkreta de kommer att vara. Det är viktigt att ställa krav på att de studenter som har fängslats i samband med demonstrationerna i Teheran släpps fria, att man erkänner de fall av tortyr och dödsfall på grund av tortyr som har inträffat. Vi vet att det finns en diplomatisk kris mellan Iran och Kanada på grund av att en kanadensisk journalist med iranskt ursprung har torterats till döds i fängelse. Det ska konkret ställas krav på rätten för arbetare att få ut sina löner – de har inte betalats ut på tre fyra månader – och för människor att få demonstrera för sina rättigheter.

Just de konkreta kraven betyder mest för de människor som faktiskt behöver stödet inne i Iran för kampen för demokrati. Jag vet inte alls hur konkreta eller okonkreta förslagen till rådsslutsatser är, men det skulle vara bra att vara konkret när sådana krav ställs.

Anf.  24  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Det är naturligtvis en fortsättning på den så kallade öppna dialogen mellan EU och Iran. Hur utvecklas detta? Tar EU tillfället att bli mer tydligt? Det har många gånger sagts att Iran har missbrukat den dialog EU har velat ha och utnyttjat den som ett slags godkännande för den egna politiken. Det är naturligtvis olyckligt om det är så.

Hur är man mer tydlig i kraven från EU:s sida? Det är viktigt att få veta förändringen i den så kallade öppna dialogen.

Anf.  25  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Jag tror att man kan möta Holger Gustafssons fråga med just det Lars Ohly föreslog, det vill säga att vara mer konkret och tydlig och kanske lite skärpa tonen från EU:s sida. Jag tror att dialogen tjänar på att fullföljas – åtminstone än så länge. Då måste man vara tydlig med vad som har inträffat, till exempel fängslandet av de iranska studenterna.

Jag ser i det utkast till slutsatser som diskuteras just nu att det inte bara är ett allmänt omnämnande av MR-situationen i landet, det är också ett omnämnande av de senaste arresteringarna av studenterna. Det är vad man har gjort när det gäller journalister och de senaste studentdemonstrationerna. Det är mer konkret än vad det har varit. Det är bra, och det är en grund man kan arbeta vidare på.

Anf.  26  ORDFÖRANDEN:

Då kan jag sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i ärendet.

Vi går vidare till punkt 4 på dagordningen om FN-resolutionen mot dödsstraff.

Anf.  27  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Det är en diskussionspunkt där det italienska ordförandeskapet, eller i mer nationell kapacitet Italiens utrikesminister, kommer att förorda att EU ska lägga fram en FN-resolution i generalförsamlingen om moratorium för dödsstraff. Tyvärr har det skett försök förr. Jag har själv ett klart minne av detta eftersom jag representerade Sverige i Förenta nationerna vid den tidpunkten 1999 då EU lade fram ett förslag om att införa inte ens ett förbud mot dödsstraff utan endast ett moratorium. Det förslaget röstades ned. Därför har övriga medlemsstater avrått Italien från att driva frågan. Vi tror inte att det är bra för saken att bli nedröstad i en sådan fråga i FN:s generalförsamling. Det var en dyster upplevelse 1999, och det vore inte bra att upprepa den.

Anf.  28  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Är det samtliga andra medlemsstater som delar den uppfattningen som Sverige har, förutom Italien?

Anf.  29  HILLEVI LARSSON (s):

Jag kan förstå synpunkten att det inte är roligt att bli nedröstad och därmed bli något slags förlorare. Samtidigt tror jag att det kan vara symboliskt viktigt att driva frågan. På sikt kan det ge utdelning, även om det kortsiktigt kan upplevas som ett nederlag. Jag kan ha förståelse för det. Det finns argument även för att ta upp frågan.

Vilka internationella minimiregler för dödsstraffet har redan antagits i FN? Det står i papperet att det redan finns en form av minimiregler.

Anf.  30  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

På Gunilla Carlssons fråga om det finns något annat land än Italien som vill driva frågan kan jag säga att såvitt jag vet är det inte så. Vi andra håller ihop.

Det är inte för att det inte är roligt att förlora en omröstning, Hillevi Larsson, som det här är ett viktigt ställningstagande, utan det är för att det kan uppfattas och tolkas som ett sanktionerande av dödsstraffet om FN:s generalförsamling beslutar med bred marginal att säga nej till ett förslag om moratorium.

Vi ska förvisso fortsätta att driva frågan. Vi kommer att driva den i generalförsamlingens talarstol. Jag är säker på att utrikesministern gång på gång kommer att ta upp frågan om dödsstraffet när hon håller sina anföranden i debatten. Också EU:s ordförandeland gör det å EU:s vägnar i generalförsamlingen. Vi kommer också att göra det i MR-kommissionen i Genève, som är ett mer lämpligt forum att driva frågan i. Vårt engagemang, vår aktivitet, mot dödsstraffet kommer inte att hejdas bara för att vi tycker att det är fel att ha en omröstning i generalförsamlingen om ett resolutionsförslag.

Minimireglerna känner jag inte i detalj, och jag kan inte svara på den frågan i detalj. Jag ber att få återkomma med en sakupplysning i frågan senare.

Anf.  31  ORDFÖRANDEN:

Jag finner att det finns en majoritet för det fortsatta arbetet med den inriktning som regeringen har redovisat.

Vi går vidare på listan. Vi kommer till punkten 5, som är Irak. Där har det delats ett kompletterande papper.

Anf.  32  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Det förväntas bli en diskussion om den humanitära situationen i Irak, om finansieringen av återuppbyggnadsarbetet och om det allmänna politiska läget i landet.

Det finns ett så kallat icke-papper som kommissionen har lagt fram inför rådsdiskussionen, som också har överlämnats till nämnden. Det finns ett utkast till rådsslutsatser som i stort handlar om EU:s beredskap att spela en signifikant roll i både den politiska och den ekonomiska rekonstruktionen av Irak. Vi stöder slutsatserna. Vi ser väl att man möjligen kan förbättra dem lite grann när det gäller tidsfaktorns betydelse, vikten av att så snabbt som möjligt inrätta en irakisk administration. De förhandlingarna pågår just nu.

Säkerhetssituationen i Irak är fortfarande mycket osäker. Vi försöker på olika sätt bidra till en förbättring, bland annat när det gäller egen expertis på minröjning och sådant logistiskt stöd till FN som kan underlätta situationen, eventuella ytterligare insatser i form av kriminaltekniker och civilpoliser. Svenskt truppbidrag till någon säkerhetsstyrka är inte aktuellt.

Det är viktigt att irakierna så snabbt som möjligt själva känner en delaktighet i den politiska processen i landet. Vi har läst om det nya governing council som höll sitt första möte i söndags i Bagdad med 25 personer som representerar olika politiska grupperingar. Det är förstås ett steg i rätt riktning, men det räcker inte. Det är inte slutmålet. Koalitionen har fortfarande möjlighet att underkänna den här församlingens beslut och ändå göra som man själv vill i de fall de finner det lämpligt.

Tiden är inte på koalitionens sida i denna utveckling. Ju längre tid som det dröjer tills vi får ett fungerande legitimt irakiskt styre, desto större är riskerna. Jag tror att man upplever det bland koalitionens medlemmar. Jag hörde på nyheterna i går att Irakkriget har krävt fler dödsoffer från amerikansk sida än det förra kriget 1991. Då har man gått över en gräns man inte trodde man skulle gå över.

Vi tror att ett samordnat agerande från EU:s sida kan spela en viktig roll i uppbyggnaden. Vi stöder kommissionens initiativ att se över de olika samordningsinsatserna så att de inte överlappar varandra. Vi tycker också att det vore bra om man så snabbt som möjligt utser en särskild EU-representant för Irak.

När det gäller finansieringen av uppbyggnaden av Irak vill vi också där ha en så enhetlig mekanism som möjligt. Det utesluter inte att det kan finnas vissa parallella multilaterala mekanismer. I huvudsak ska det vara den development fund som har upprättats för Irak som ska utnyttjas. Det är inte en fond som bara är aktuell för koalitionen och som koalitionen ska ha som sin egen angelägenhet. Den ska kunna välkomna andra internationella bidrag.

Vi ser väl EU:s roll i hög grad som ett stöd till Förenta nationerna. FN har en unik kapacitet på området. Vi anser också att det tidigare FN-uppdraget att verifiera avrustningen i Irak måste i något skede slutföras. Vi får se när det kan bli.

Anf.  33  MARGARETA ANDERSSON (c):

Situationen i Irak har inte förbättrats. Det har till och med från amerikansk sida hörts ord om gerillakrig. Du sade för en stund sedan att det har blivit fler dödsoffer på amerikansk sida än vad man trodde att det skulle bli. Det är fruktansvärt tragiskt. Samtidigt är det ännu mer tragiskt att det händer så mycket på den irakiska sidan. Det är många människor även där som dödas och hamnar i olika konflikter och krokiga situationer.

Har den här situationen påverkat det arbete som EU kommer att bedriva? Har man flyttat tyngdpunkten från något mer uppbyggande, stabiliserande, till militära instanser? Det är väl inte aktuellt?

Anf.  34  LARS OHLY (v):

I UD:s papper till EU-nämnden står det att koalitionen under ledning av Paul Bremer försöker i möjligaste mån genomföra en neutral, representativ och transparent process för att skapa ett trovärdigt och legitimt irakiskt styre. Det är en oerhört positiv syn på vad ockupationsmakten försöker uppnå. Är den med sanningen överensstämmande? Det finns oerhört stora konflikter som koalitionen försöker att undvika att ta ställning till genom att bland annat förbjuda vissa irakiska grupperingar att delta i verkställande rådet. Man har valt ut dem som får delta. Att säga att de representerar en större politisk bredd är en förskönande omskrivning. Däremot representerar de en etnisk bredd. Det är onekligen så att det först och främst finns en bedömning från USA:s sida om vilka organisationer som kan tänkas delta i den uppbyggnad av Irak som USA vill se och vilka som eventuellt kan ställa till med problem. De som eventuellt skulle kunna ställa till med problem för USA har uteslutits ur hela processen.

Två frågor diskuteras ganska mycket just nu. Den ena är frågan om olja-för-mat-programmet och hur pengarna ska användas. Jag menar att det i första hand är de ockuperande makterna som får bära kostnaderna för ockupationen. Återuppbyggnaden kommer att kräva oerhört mycket. För att vi ska gå in och stödja den, vilket jag på längre sikt tycker att vi ska göra, måste det finnas ett legitimt irakiskt styre. Det kan inte vara tal om att med pengar eller på annat sätt stödja en ockupationsmakts styre av ett land.

Den andra frågan som diskuteras är frågan om privatiseringar av irakisk egendom. Vi vet att det nu bjuds ut olika råvaror till försäljning och att det finns möjligheter för företag att komma in i landet. Ännu har såvitt jag vet inga stora försäljningar gjorts, men man diskuterar och förhandlar. Vi vet att stora amerikanska företag har fått möjligheter till mångmiljardkontrakt när det gäller återuppbyggnadsarbete. Andra företag, till exempel från länder som var negativa till kriget eller som stod på FN:s linje och ville att man skulle ge vapeninspektörerna mer tid, har uteslutits från den processen.

Jag tycker att beskrivningen av situationen är något för positiv för att stämma överens med verkligheten. Om omvärlden ska delta i återuppbyggnaden bör vi ha en ganska kritisk hållning till hur ockupationsmakten uppfyller sina förpliktelser och ställa bestämda krav på mycket tydligare steg gentemot ett legitimt irakiskt styre, där ockupationsmakten på sikt kan fasas ut.

Anf.  35  KARIN GRANBOM (fp):

Det är bra att EU som enhet tar något slags övergripande ansvar och ser till samordningen. Samtidigt skulle jag vilja fråga vad Sverige gör. Vilket bidrag har Sverige tänkt sig att ge? Kabinettssekreteraren sade någonting om det, men jag skulle vilja att det konkretiserades ytterligare.

Anf.  36  GUSTAV FRIDOLIN (mp):

Fru ordförande! Som ganska nyss hemkommen från just Irak vill jag understryka det kabinettssekreteraren säger om att koalitionen verkligen har tiden emot sig och att det finns ett groende missnöje med hur koalitionen handhar situationen i Irak. Jag delar inte bedömningen att koalitionen har dragit den slutsatsen, som kabinettssekreteraren säger att man har gjort. Vi kan se det till exempel på hur nonchalant man beter sig mot delar av civilbefolkningen. Man låter till exempel amerikanska bolag skeppa malaysiska arbetare till Irak, samtidigt som arbetslösheten i det närmaste är total i den irakiska befolkningen.

Jag har några frågor. Det som sades om övergångsregeringen är givetvis rätt. Vi ska välkomna att man tar åtminstone ett steg. Men hur hårt kommer EU att kritisera till exempel att det amerikanska vetot finns kvar, övergångsregeringens sammansättning och att man inte gick vidare med en formell interimsregering, som ju var det första spåret, utan i stället valde denna form? Partierna som ingår i övergångsregeringen anser att det inte är en regering utan snarare ett politiskt råd.

I min andra fråga är jag inne på samma spår som Margareta var, det vill säga hur man stabiliserar situationen. Det mest påkallade vid sidan av en irakisk administration är att en irakisk administration skulle kunna administrera, t.ex. en ”debattifierad” irakisk poliskår som fungerar.

Frågan är hur långt EU har intresserat sig för de diskussionerna. Har EU varit inne på att trycka på för att ganska snart få i gång inte bara administrationen utan också det som en administration ska administrera?

Slutligen undrar jag kring den development fund som diskuteras. Det sägs från kabinettssekreterarens sida att andra länder än de i koalitionen måste ha ett ord med i spelet. Hur ska det åstadkommas? Vi har tidigare inte sett att det har visats något större intresse just för hur arbetet ska organiseras.

Anf.  37  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Fru ordförande! Vi delar naturligtvis inte Ohlys syn att det handlar om ockupationen i sig. Kriget har handlat om att störta en vedervärdig regering och försöka återupprätta mänskliga rättigheter. Ockupation är ett medel för detta. Uppfattningen att ockupationen på sikt inte ska fortsätta delar vi naturligtvis.

Det jag vill fråga om är EU:s enighet och gemensamma linje. Vi vet alla att konflikten har skapat en spricka inom EU och äventyrat den gemensamma utrikespolitiken, som är under uppbyggnad. Det har verkligen varit en påfrestning för den gemensamma utrikespolitiken. Den svenska regeringen hade uppenbara bekymmer med kortsiktiga ställningstaganden när det gäller gatudemonstrationer. Vi tycker att man i stället borde ha visat mer långsiktighet i denna konflikt.

Den fråga jag vill ställa, och som jag vill få lite mer fördjupning kring, är hur man inom EU nu ska lyckas skapa en gemensam linje. Kabinettssekreteraren säger att vi borde utse en representant. Vi har ingenting emot det, men hur lyckas man egentligen? Finns sprickan kvar? Är den svåröverkomlig? Vad gör man för att på nytt kunna satsa på en gemensam utrikespolitik och komma igen efter denna stora konflikt, som har lämnat mycket djupa spår i den gemensamma utrikespolitiken? Hur den processen går till internt inom EU tycker jag att det är viktigt att EU-nämnden får grepp om.

Anf.  38  BEATRICE ASK (m):

Fru ordförande! Jag vill också markera att jag inte tycker att det viktiga är i hur skarpa ordalag man ska kritisera den ena eller andra för vad som görs eller för det sätt det görs på. Problemet är alternativet. Däremot skulle jag gärna vilja få mer information om vad Sverige gör, som andra har tagit upp. Jag tror att det EU nu måste klara av är att bidra till att förbättra den humanitära situationen och skapa lag och ordning i landet. Det är där man undergräver förutsättningarna för en utbyggnad av en demokratisk regim i landet.

Det intryck man får – jag har tyvärr inte haft möjlighet att åka till Irak – är att den vardag som vanligt folk lever i är ganska bekymmersam. Det är en grogrund för väldigt stora bekymmer. Det vore intressant att höra om balansen i EU:s agerande.

Jag tror att det är väldigt viktigt att man försöker få mer kraft i det humanitära arbete som sker och att man får ordning på vardagslivet i någon mening. Där ingår till exempel en civil polis. Sverige brukar ju traditionellt bidra till skapandet av dessa legala institutioner på vettiga grunder, för det är det som ger den stabilitet som behövs för att lyckas med de övergripande målen. Det vore intressant om man lade lite kraft där.

Anf.  39  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Margareta Anderssons och flera andra frågeställares fråga om vad som nu är mest angeläget att göra är delvis besvarad i det meddelande som kommissionen har lämnat, som jag tycker visar tydligt och konkret på vilka omedelbara prioriteringar som gäller i Irak. De listar för det första att man ska återupprätta lag och ordning, för att över huvud taget ge möjlighet för den irakiska befolkningen att komma i åtnjutande av de hjälpinsatser som kan göras vad gäller t.ex. återuppbyggnad, så att människor helt enkelt kan återvända till sina arbetsplatser.

För det andra ska den humanitära minröjningsaktionen inledas så snart som möjligt och bli så effektiv som möjligt, så att man undviker onödiga olyckor med minor.

För det tredje ska man brådskande återuppbygga faciliteter när det gäller grundläggande hälsa, vatten och sanitet. Detta är oerhört viktigt för att smittsamma sjukdomar inte ska spridas.

För det fjärde ska man noga övervaka de etniska motsättningarna och spänningarna i norra Irak.

Det är de fyra prioriteringar som kommissionen gör nu. Jag ser ingen anledning att ifrågasätta någon av dem utan tycker att det verkar klokt.

Diskussionen om hur man drar gränsen mellan ockupationsmaktens ansvar och det ansvar som det internationella samfundet som helhet har är förstås viktig. När ockupationsmakten begär att den ska bestämma och tar sig rätten att göra det är det klart att den också ska ta ansvaret för finansieringen av det som den säger sig förfoga över. Det är också självklart att omvärlden av humanitära skäl vill bistå när det föreligger en akut humanitär katastrof, men det ansvar som ockupationsmakten och de länder som ingår där har ska man också betala för fullt ut.

Irak är inte något särdeles fattigt land om man jämför med många andra länder i världen. Där finns enorma tillgångar och resurser. Det är klart att Iraks uppbyggnad på sikt kan finansieras av Iraks egna tillgångar. Det är jag fullt förvissad om.

Det är möjligt att beskrivningen som citerades i UD-promemorian snarare skildrade de ambitioner som har uttalats från den amerikanska sidan än utgjorde en prognos om hur det verkligen blir. Det kan jag tillstå. Det finns förstås en förhoppning om att det som nu har skett – det regerande rådet träffades i söndags – ska få en fortsättning, men det har vi ännu inte sett. Så länge ockupationsmakten har rätt att lägga in sitt veto är vi inte i den politiska situation som vi önskar att vi så snart som möjligt ska nå. Det är ett svar på Margareta Anderssons andra fråga. Den andra prioriteringen, utöver det stöd till återuppbyggnad som EU vill vara med om att ge, är det politiska stödet för en snabb utveckling mot att irakierna får styra sitt eget land.

När det gäller Karin Granboms fråga om vad Sverige kan bidra med kan jag säga att Sverige genom Sida, genom frivilligorganisationer och också genom svenska företag och andra organisationer har en bred kompetens och många erfarenheter som kan komma till användning i Irak och som kan ställas till Förenta nationernas förfogande. Det gäller områden som demokratifrämjande, rättsstatens principer, mänskliga rättigheter, medieuppbyggnad, miljöarbete, utbildning och jämställdhet. Också en civilpolisinsats skulle kunna övervägas. Svenskt näringsliv, som tidigare var väl representerat i Irak, kan också snabbt komma tillbaka och hjälpa till med raserade broar, vägar och annat i den infrastruktur som detta samhälle så väl behöver. Det gäller också vattenförsörjning, elektricitet, kommunikationssystem och så vidare. En strategi för vårt bistånd till Irak är nu under utarbetande. Det finns mycket konkret att ta på, och det är viktigt att vi gör ett samlat program.

När det gäller frågan om hur hårt man ska kritisera det som sker och det sätt på vilket ockupationsmakten i dag agerar kan jag säga att det i slutsatserna inte finns några berömmande ord. Det är ett konstaterande av att man nu har etablerat detta råd och en förhoppning om att det ska vara ett första steg mot en politisk process som ger inflytande och rättigheter till det irakiska folket. Det kan kanske göras ännu tydligare i det arbete som nu sker för att få fram kloka slutsatser från mötet.

Det frågades om hur man ska få inflytande i processen i framtiden. Vi menar att det på lång sikt är ett ansvar för Förenta nationerna. Det är framför allt när det gäller att stödja FN i detta som EU har en roll att spela.

Holger Gustafsson talar som vanligt klartext om att kriget har handlat om att störta en vedervärdig regering. Det var inte riktigt så en del sade när de motiverade insatsen i Irak. Vi har från svensk sida kritiserat att man inte har gått den som vi tycker riktiga vägen via FN:s säkerhetsråd. Man har inte rätt att använda det faktum att man anser att en regeringen är vedervärdig för att starta krig mot ett annat land. Det måste vi hålla i minnet, samtidigt som vi alla naturligtvis gläds åt att Saddam Hussein har lämnat styret i Bagdad.

Det går inte att komma ifrån att det har varit en djup oenighet inom EU i denna fråga. Det går inte att måla över det med några kosmetiska metoder. Det enda som kan göras för att återigen uppnå en grundläggande enighet inom EU är att genom förberedande, kloka och djupa samråd inför kommande stora frågor nå fram till en gemensam uppfattning. Det är det enda sättet att bygga en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik. Det går inte att bara måla över och tro att det inte har funnits någon oenighet. Det har funnits olika uppfattningar.

Nästa gång, oavsett om det handlar om Irak, Iran eller någonting annat, måste vi se till att samrådet blir så djupt som möjligt så att vi kan komma fram till en gemensam ståndpunkt. Om vi inte gör det är det ingen gemensam utrikes- och säkerhetspolitik.

Jag tror att jag svarade på Beatrice Asks fråga om det humanitära stödet inledningsvis med hänvisning till kommissionens prioriteringar, som jag tycker är de rätta.

Anf.  40  LARS OHLY (v):

Jag är nöjd med de svar jag har fått på frågorna jag ställt. Jag undrar bara om frågan om grunderna för kriget på något sätt finns kvar i diskussionen, för den är oerhört levande nationellt. Vi vet till exempel att Tony Blair sitter i en knipa nationellt utifrån de påståenden som gjordes i höstas och i början av våren om vilken typ av massförstörelsevapen det gällde, om import av uran från Nigeria, om kontakter med al-Qaida och så vidare. Samma sak gäller George Bush, men det är mindre intressant ur EU-perspektiv.

Detta var bakgrunden till den oenighet som fanns. Man ville att FN skulle hantera frågan och att FN:s vapeninspektörer skulle få tid att utröna vad som var sant och osant när det gällde situationen i Irak. Detta ligger naturligtvis kvar och gäller också den nuvarande situationen. Jag undrar om det kommer att diskuteras. Förutser ni att just bristen på bevis för det som man påstod innan kriget startade kommer att finnas med i diskussionen?

På lite längre sikt menar jag att det är helt riktigt att vi måste vara beredda att ställa upp, men då också i världssamfundets namn. Då måste Förenta nationerna spela en stor roll. Då måste ockupationsmakten lämna ifrån sig stora delar av den makt som man har tillskansat sig till en internationell styrka som tillsammans med irakiska organisationer skulle kunna bygga en framtid. Där är vi inte på långa vägar. Det kommer att ta lång tid. Jag menar att det är helt riktigt att i dagsläget säga att vi inte ser någon möjlighet att delta i städningen efter kriget och ockupationen innan vi faktiskt vet att det som pågår är en process under internationellt överinseende som vi kan stödja. Den svenska regeringens position är i allt väsentligt mycket välgrundad.

Anf.  41  KARIN GRANBOM (fp):

Jag skulle vilja tacka för det svar jag fick. Samtidigt vill jag ha ytterligare svar. Jag fick veta vilka resurser Sverige kan ställa till förfogande. Det var en lång lista. Det finns mycket kompetens i Sverige. Jag fick även veta att en plan håller på att utarbetas. Men jag skulle vilja veta mer om vilken viljeinriktning som finns. Finns det något att säga om planen? Hur långt har man kommit? Kommer hjälpen att verkställas? Det är det och inte vilka resurser som finns i Sverige som är viktigt.

Anf.  42  GUSTAV FRIDOLIN (mp):

Jag kände att det var en fråga jag inte fick svar på. Jag tror att en del av nyckeln när det gäller att lyckas föra över mer inflytande från koalitionen och ockupanterna till det internationella samfundet är just vilka som har inflytande över den development fund som håller på att formas. Där uttryckte kabinettssekreteraren sig på ett sätt som jag kan uttrycka mitt gillande för: man måste markera att också andra än de som i dag verkar vilja ha full kontroll ska ha kontroll över pengarna. Min fråga är på vilka sätt man ska markera detta. Hur ska man tydliggöra det?

Anf.  43  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Jag kan erkänna för Gustav Fridolin att jag uppriktigt sagt inte vet exakt hur det går till och hur det ska ske. Jag ska ta reda på det och återkomma med ett svar i annan ordning till Gustav Fridolin.

Jag skulle önska att jag kunde säga mer också till Karin Granbom, men det kan jag inte. Strategin är under utarbetande. Det finns säkert folk som kan mycket mer och som skulle kunna svara direkt på vilka olika komponenter som ingår. Jag kan bara redovisa det jag gjorde. Det är i stort sett vad jag vet. Jag ska när jag kommer tillbaks till kontoret ta reda på om det finns ytterligare material som vi kan sända över. I så fall återkommer jag gärna med det.

Till Lars Ohly vill jag säga att jag inte tror att det blir någon konkret diskussion bland utrikesministrarna i rådet om till exempel bristen på bevis. Men jag tror ändå att frågan hänger kvar. De av oss som var särskilt kritiska mot att man inledde kriget kommer att vara angelägna om att ingenting av det som görs från EU:s sida uppfattas som en auktorisation i efterhand – en sanktionering av den militära insatsen. Även om vi som sagt kan uttrycka glädje över att resultatet blev som det blev när det gäller Saddam Husseins hädanfärd – vart han nu for – var det som gjordes fel. Det var dessutom i fel forum som beslutet fattades.

Anf.  44  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Då har jag ingen mer talare på talarlistan. Jag kan sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Då går vi vidare till punkt 6, som gäller den internationella brottmålsdomstolen.

Anf.  45  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Det är en diskussions- och beslutspunkt. Jag tror inte att det blir så mycket diskussion. Det är en fråga där EU:s medlemsstater är eniga. Man kommer i slutsatserna att upprepa EU:s position när det gäller de amerikanska förslagen om avtal som ska undanta amerikanerna från Internationella brottmålsdomstolens jurisdiktion. Vi uttrycker också, är det meningen, stöd för de länder utanför EU som inte skriver under avtal om att inte överlämna amerikanska medborgare till domstolen. Frågan har nu blivit en A-punkt, har jag förstått.

Anf.  46  LARS OHLY (v):

Det är lite synd att det inte blir någon diskussion. Det är naturligtvis bra om man fattar någon sorts beslut som innebär stöd till de länder som har förmått stå emot den närmast utpressningsliknande situation som USA har ställt dem inför. Men vad gör man med de länder, till exempel kandidatlandet Rumänien, som har ingått ett sådant avtal?

EU:s position är väldigt klar. Den internationella brottmålsdomstolen ska verka på Romfördragets grund. Det innebär att man inte kan göra undantag för anklagade eller åtalade från ett visst land. Det är självklart. Men om ett kandidatland ställer upp på att inte lämna ut amerikanska medborgare till domstolen undergräver man förtroendet för domstolen och därigenom hela Romfördraget. Kan ett sådant land egentligen gå med i den europeiska unionen?

Om man har den synen på internationella avtal och i detta fall på den internationella brottmålsdomstolen tycker jag att man ställer sig vid sidan av det som vi brukar kalla för en gemensam värdegrund. Bland de 15 länderna finns ju ett väldigt tydligt ställningstagande för brottmålsdomstolen och för internationella avtal, som Rumänien genom ett sådant bilateralt avtal med USA faktiskt sviker.

Jag tycker att det är synd att man inte diskuterar det mer, men det kommer kanske fler tillfällen. Framför allt pågår det en process där man faktiskt förhandlar med Rumänien. Vi kan ställa sådana krav i förhandlingarna mellan EU och Rumänien. Men jag tycker att det är viktigt att inte glömma bort att det finns länder som faktiskt har fallit för den utpressning som USA har ställt dem inför.

Anf.  47  HILLEVI LARSSON (s):

Jag tycker att det är en väldigt bra linje både från EU-håll och från svenskt håll. En internationell domstol måste ju omfatta alla länder i världen – om inte förlorar den sitt syfte. Brottslingar ska inte kunna gömma sig i vissa länder och komma undan för att de råkar vara i dessa länder eller för att de råkar ha ett visst medborgarskap. Jag tycker att det är mycket bra.

Det står i papperen att de anslutnings- och kandidatländer som inte är med i Nato har förlorat amerikanskt stöd när det gäller militära medel. EU ska väl stödja även de länderna. Jag undrar om detta stöd mer kommer att vara ett moraliskt stöd eller om det även kommer att bli ett ekonomiskt stöd. Kommer man från EU-håll att kompensera för de förluster som det indragna amerikanska stödet har inneburit?

Anf.  48  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Jag vet att den senare frågan har förts upp som en diskussionspunkt vad gäller bland annat Lettland, som också går miste om stöd som man skulle ha fått om man hade skrivit på avtalet. Det kommer att diskuteras med letterna.

Det är nog precis som Lars Ohly säger. Frågan om vad man ska göra med Rumänien är en fråga som kommer upp i EU:s utvidgningsförhandlingar. De har förvisso paraferat, men såvitt jag förstår ännu inte ratificerat, avtalet med amerikanerna. Om EU visar inte bara en väldigt tuff linje när det gäller själva principen utan också en beredskap för att i någon mån kompensera för det stöd från amerikansk sida som skulle falla bort är det möjligt att det kan få rumänerna på andra tankar. Jag har ingen prognos i den frågan, men frågan kommer uppenbarligen att diskuteras i det sammanhanget.

Anf.  49  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Jag har ingen talare på listan. Trots att frågan har blivit en A-punkt kan jag konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Vi går vidare till punkt 7, som gäller västra Balkan.

Anf.  50  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Här kommer det att antas slutsatser vad gäller två underrubriker. Den ena gäller Serbien och Montenegro. Den andra gäller Kosovo. Även dessa slutsatser har för övrigt nu blivit en A-punkt.

Om Serbien och Montenegro kommer det att konstateras att parlamentet den 16 juli – det var i förrgår – antog en gemensam handlingsplan för harmonisering av ekonomiska relationer. Det har gjorts klara framsteg den senaste tiden med att färdigställa denna handlingsplan, men kommissionen har ändå i ett brev till Serbiens och Montenegros regeringar pekat på ett antal utestående frågor som är viktiga att besvara.

Rådet kommer i dessa slutsatser att tillstyrka att kommissionen ändå kan inleda vad som kallas för en genomförbarhetsstudie. Det är ett förberedande steg för att i framtiden kunna inleda förhandlingar om ett stabiliserings- och associeringsavtal mellan EU och Serbien och Montenegro. Viktigt är förstås att Serbien och Montenegro fortsätter att genomföra de förbättringar som är nödvändiga och att konditionaliteten upprätthålls.

När det gäller den andra frågan, om Kosovo, kan jag säga att det förbereds en dialog mellan Belgrad och Priština om tekniska frågor av gemensamt intresse. Det handlar om elektricitet, transporter och flyktingåtervändande. En delegation från Kosovo med UNMIK-personal och också representanter för det temporära självstyret deltog i toppmötet i Thessaloniki. Det var ett viktigt första steg för kontakterna mellan EU och Kosovo. Förhoppningen är att de första diskussionerna ska komma till stånd under sommaren.

Anf.  51  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Ingen begär ordet. Jag kan konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende. Vi går vidare till punkt 8 om ESDP.

Anf.  52  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

När det gäller den europeiska försvars- och säkerhetspolitiken finns det ett par olika underpunkter. Den första handlar eventuellt om operationen Concordia. Det pågår en diskussion just som vi sitter här om detta i Bryssel, och vi vet inte riktigt vart den leder. Men avsikten har varit att rådet ska besluta som en A-punkt om en förlängning av operationen till och med den 15 december – detta på begäran av Makedoniens regering. Det kommer Sverige i så fall att stödja, mot bakgrund av att säkerhetssituationen fortfarande är mycket bräcklig. Vi kommer också att fortsätta vårt eget deltagande i denna operation under den tidsperioden med samma bidrag som vi har givit hittills.

Utöver det kan det bli en diskussion om hur EU:s närvaro ska se ut efter den 15 december, men den frågan får vi återkomma till i nämnden vid ett senare tillfälle under hösten.

Anf.  53  ORDFÖRANDEN:

Ska vi ta frågan om krishanteringssamarbete mellan EU och FN samtidigt?

Anf.  54  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Det kan vi göra. Också där handlar det om slutsatser som beräknas bli en A-punkt. Det handlar om de civila och militära aspekterna av samarbetet mellan EU och Förenta nationerna. Här finns det ett konkret aktuellt exempel på hur utvecklingen när det gäller samarbetet i krishantering mellan EU och FN har gått framåt, och det gäller EU-insatsen i Bunia i Demokratiska republiken Kongo.

Vi tycker att det är viktigt att EU sänder en tydlig signal till FN om att vi ser väldigt positivt på ett utvidgat samarbete både militärt och civilt på detta område. Det är naturligtvis uppskattat från vår sida att diskussionerna kan föras framåt också på detta konkreta sätt efter de slutsatser som antogs först i Nice men också vid vårt eget toppmöte i Göteborg. Vi är på alla sätt benägna att stödja detta arbete.

Anf.  55  ORDFÖRANDEN:

Jag kan konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Vi går vidare till punkt 9, som handlar om Afrika.

Anf.  56  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

När det först gäller underpunkten om relationen EU–Afrika kan jag säga att rådsmötet kommer att innehålla en information till medlemsstaterna om läget i relationen mellan EU och Afrika. Det är möjligt att kommissionen kommer att presentera sitt meddelande om dialogen mellan EU och Afrika från förra månaden. Regeringen kommer att välkomna utkastet till rådsslutsatser och särskilt det fokus som finns på konfliktförebyggande och fredsfrämjande åtgärder – också sådant som gäller regional integration och handel.

Jag kommer under denna punkt själv att säga några ord om fredsprocessen i Liberia. Jag var i Accra i Ghana för ett par veckor sedan och följde på plats de ansträngningar som görs av förre nigerianske statschefen Abubakar för att få de olika parterna i Liberia att stå fast vid sitt eldupphör men också att enas om en övergångsregering. Det verkar relativt hoppfullt. Det kan vara en fråga om dagar innan fredsuppgörelsen undertecknas nere i Accra. Den bygger naturligtvis också på att presidenten i Liberia, Charles Taylor, lämnar landet och beger sig till Nigeria, där han har fått asyl.

Anf.  57  ORDFÖRANDEN:

Ska vi ta Kongo också samtidigt?

Anf.  58  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Det kan vi göra. Också där är det tal om slutsatser. Vi kommer att få en rapport från Javier Solana, som i veckan har besökt både Bunia och Kinshasa. Han har också varit i Rwanda och i Uganda för att tala om vilket starkt stöd EU ger till fredsprocessen och inskärpa betydelsen av att parterna bidrar konstruktivt till den. Det finns nu aktuella nyheter om en mer positiv ton i umgänget mellan de olika parterna i landet.

EU:s fredsbevarande styrka i Bunia har hittills beskrivits som en framgång. Det är ett mer stabilt läge, och det har varit ganska få incidenter. Styrkan har uppenbarligen satt sig i respekt, som man säger. Inga synliga vapen får bäras. Men det råder ett spänt läge och det har förekommit några mindre strider i helgen som har gått. Försvarsmakten har bekräftat – tror jag – att svensk trupp har varit inblandad i striderna. Vi har inte fått några ytterligare detaljer.

Det här projektet, Artemis, som det heter, upphör den 1 september. Förberedelserna pågår nu i Förenta nationerna för att utvidga FN-insatsen MONUC i Bunia och i området runtomkring för att fortsätta att stödja stabiliseringen där. Det sker naturligtvis ett nära samråd mellan EU och FN om hur det ska gå till.

Anf.  59  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Ordförande! Det är egentligen en praktisk fråga som jag är intresserad av. Det står här om relationerna EU–Afrika. Afrika består ju av många länder. Här ges exempel på olika länder som EU har särskilt mycket kontakt med.

Hur pass stark är den gemensamma organisationen för Afrika som motsvarar EU, alltså AU? Är det en hyggligt – om jag får säga så – stark organisation som är en dialogpartner med EU, eller hur bedrivs arbetet? Är det huvudsakligen så att tyngdpunkten läggs mellan EU och enskilda länder, eller hur går det till?

Anf.  60  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Den afrikanska unionen är förvisso en ung organisation. Den hade sitt första riktiga toppmöte i Maputo nu i veckan som gick, och den har just fått en kommission liknande den som vi själva har i Bryssel. Den leds av förre statschefen i Mali, herr Konaré. Vi får se hur organisationen kommer att ta för sig när det gäller att bedriva gemensam utrikes- och säkerhetspolitik i Afrika, men det finns ambitioner som liknar dem som vi själva tog ett stapplande första steg emot för ett antal år sedan nu.

EU:s samarbete omfattar den afrikanska unionen. Men det omfattar förutom enskilda länder också regionala organisationer i Afrika. Det exempel som jag känner bäst till själv är den västafrikanska samarbetsorganisationen Ecowas, som har fått ett betydande stöd från EU för att kunna bedriva ett antal projekt inom konfliktförebyggande och fredsfrämjande områden. Det gäller till exempel projektet som gäller att samla in och förstöra lätta vapen, men också de fredssamtal i Accra som jag nyss talade om och som faktiskt finansieras av den europeiska unionen och av Förenta nationerna. I organisationen Ecowas är man så fattig att man inte ens skulle ha råd att flyga dit förhandlarna i fredssamtalen om inte EU och FN ställde upp med flygbiljetter och såg till att de får mat för dagen på det hotell där de förhandlar. Det är lite rörande att se den praktiska insats som EU har kunnat bidra med för att få en fredsuppgörelse i Liberia.

Anf.  61  ORDFÖRANDEN:

Tack för detta. Jag har ingen mer på talarlistan, och jag vill hänvisa till de sammanfattningar som vi har fått.

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i ärendet.

Sedan har vi fått en komplettering. Där finns Kuba med.

Anf.  62  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Det är en fråga som ska tas som en A-punkt.

Anf.  63  ORDFÖRANDEN:

Då så. Då har vi inga fler frågor, utan vi kommer till A-punktslistan.

Anf.  64  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Det gäller punkt 6 om EU:s Medelhavsstrategi. Jag delar helt den svenska regeringens uppfattning om att det inte behövs någon speciell Medelhavsbank. Betyder det att den inte blir verklighet den här gången heller? Jag förstår att italienarna driver det här rätt så hårt, men finns det en majoritet emot?

Anf.  65  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Vi motsätter oss detta och vi lär inte vara ensamma, så det lär inte bli något.

Anf.  66  ORDFÖRANDEN:

Då kan jag sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i de här ärendena.

Anf.  67  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Jag vill bara ta tillfället i akt att fråga ifall medlemsländerna har fått ytterligare information om oegentligheterna vid Eurostat och om det kommer att föras några informella diskussioner om detta. Kan vi få någon form av lägesbeskrivning? Det är väl framför allt vid denna rådskonstellation som en eventuell, åtminstone informell, diskussion skulle kunna tänkas äga rum.

Anf.  68  Departementsrådet MAGNUS ROBACH:

Det enda jag kan säga är att vi har ingen information om att det skulle komma upp i samband med detta rådsmöte.

Anf.  69  ORDFÖRANDEN:

Jag har ingen mer på talarlistan, utan tackar kabinettssekreteraren med medarbetare för att ni har kommit hit. Jag önskar er en fortsatt trevlig och varm sommar.

2 §  Allmänna frågor och yttre förbindelser (dp. 10)

Statssekreterare Lotta Fogde

Information och samråd inför ministerrådsmöte

den 21 och 22 juli 2003

Anf.  70  ORDFÖRANDEN:

Vi går vidare på föredragningslistan och hälsar statssekreterare Lotta Fogde med medarbetare välkomna till EU-nämnden.

Det handlar om information och samråd inför ministerrådsmötet, och det är punkt 10 och punkt 11 på dagordningen. Vi börjar med punkt 10.

Anf.  71  Statssekreterare LOTTA FOGDE:

Tack så mycket! Jag har som sagt två frågor – en trolig A-punkt och en B-punkt – att informera nämnden om.

B-punkten handlar om rådsslutsatser inför världshandelsorganisationens ministermöte i Cancún i Mexiko i september. Ministermötet i Cancún är en halvtidsöversyn av förhandlingarna. Det kan konstateras att framstegen hittills har varit förhållandevis små i förhandlingarna. Tidsgränserna för flera delmål har inte kunnat hållas, och det har blivit förseningar överlag. Men det är å andra sidan inget unikt i WTO-sammanhang.

Jag tänker säga några ord om läget i förhandlingarna, och sedan något om vad rådsslutsatserna går ut på.

I Cancún kommer villkoren för jordbruksförhandlingarna att bli den svåraste frågan. Målet är att besluta om hur de fortsatta förhandlingarna ska bedrivas. Rådsslutsatserna fastställer att EU i och med sin nyligen beslutade jordbruksreform är i en position att leda vägen mot ett ambitiöst resultat i förhandlingarna. Det är positivt att EU vill anslå en ambitiös ton. Mindre positivt är att man i rådsslutsatserna också konstaterar att jordbruksreformen är gränsen för EU:s förhandlingsmandat i Cancún och att vi alltså inte bör gå längre än vad som redan är beslutat internt i EU.

På det stora hela är vi dock nöjda med den slutgiltiga texten på jordbruksområdet efter påtryckningar från oss och en del andra medlemsländer. Vi har ju fått in hänvisningar till att EU också ska fokusera på sina offensiva intressen på jordbruksområdet, och inte bara på de defensiva.

Även utvecklingsdimensionen är central i förhandlingarna i WTO. Tyvärr har flera beslut av särskilt intresse för u-länderna blivit försenade. Det gäller frågan om särskild och differentierad behandling av u-länderna. Det handlar om u-ländernas problem med att genomföra ingångna avtal. Det gäller också den så kallade TRIPS- och hälsofrågan. Det handlar alltså om möjligheten för fattiga länder att få hjälp av andra länder med att producera nödvändiga läkemedel i en krissituation.

Vid mötet i Cancún är förhoppningen att samtliga dessa frågor ska bli föremål för beslut, trots att de borde ha blivit det redan tidigare under förhandlingen. Det är helt avgörande för att ministermötet i Cancún ska bli framgångsrikt att en överenskommelse kan nås. Vi och flera andra EU-länder ville därför att utvecklingsdimensionen skulle få en mer framskjuten roll i EU:s rådsslutsatser. Till viss del har vi fått gehör för det här. U-ländernas intressen har flyttats fram i den slutliga versionen av texten. En uttrycklig hänvisning till fattigdomsbekämpning har också lagts till. Vi tycker att det är viktigt att u-ländernas intressen genomsyrar resultaten på alla handelsområden, och inte bara på enskilda områden i förhandlingarna.

En annan viktig fråga som kommer att diskuteras i Cancún är de fyra så kallade Singaporefrågorna. Det handlar alltså om investeringar, konkurrens, handelsprocedurer och insyn i offentlig upphandling. Syftet är att nå en överenskommelse om hur förhandlingarna på de här fyra områdena ska bedrivas. Det är en förutsättning för att förhandlingar ska bedrivas. I rådsslutsatserna understryks vikten av att beslut fattas på alla fyra områdena. Det överensstämmer med EU:s tidigare positioner, även om vi hade önskat att texten var lite mindre kategoriskt formulerad på området.

Rådsslutsatserna bekräftar generellt EU:s redan fastställda positioner på de olika förhandlingsområdena. De ger en politisk signal till omvärlden. De innehåller inte något nytt förhandlingsmandat, utan man kan säga att de är en sammanfattning av de tidigare beslut som har fattats i EU. I det här sammanhanget försöker man också få in jordbruksreformen som en grund för det fortsatta förhandlingsarbetet.

Sammanfattningsvis är vi positiva till att det läggs fram rådsslutsatser. Det faktum att de är allmänt hållna gör också att EU har ett stort förhandlingsutrymme i Cancún för att kunna agera flexibelt i avgörande frågor. Det tror vi är värt att värna – att kommissionen har en del flexibilitet.

Det finns ett EU-land som ännu inte har godkänt det aktuella utkastet till rådsslutsatser och ännu inte har gett signaler om att man kommer att kunna ställa sig bakom det. Det här landet skulle nämligen vilja se en hänvisning till den sociala dimensionen av globaliseringen i rådsslutsatserna. Å andra sidan finns det ett annat EU-land som vägrar att acceptera det. Därför kommer sannolikt några medlemsländer att göra en ensidig deklaration om den sociala dimensionen vid mötet samtidigt som rådsslutsatserna antas. Vi är i ett sådant skede intresserade av att skriva under en sådan deklaration. Troligtvis kommer den att betona grundläggande mänskliga rättigheter, som arbetsrättigheter. Samtidigt ska den vara tydlig när det gäller att länderna inte söker använda de sociala frågorna som en förevändning för protektionistiska åtgärder. Anledningen till att vi från svensk sida inte har drivit frågan själva i arbetet med rådsslutsatserna är att den helt enkelt inte står på dagordningen i Cancún. Den har ingen central plats där, och därför har vi inte tyckt att det behövdes någon särskild text om den.

Anf.  72  LENNART FREMLING (fp):

Ordförande! När det gäller jordbruksreformen hade vi i och för sig velat att man skulle ha gått längre i marknadsanpassning och att man går snabbare fram med jordbruksförändringarna.

Men jag undrar något om det som nämndes om att man har låst förhandlingsmandatet i WTO till att inte gå längre. Har jag fattat det rätt? Vad blir det kvar att förhandla om i WTO om EU kommer och lägger en färdig bild över det hela? Är det så det kommer att bli? Vad kan då hända? Kommer Sverige att stödja att man låser ett sådant förhandlingsmandat?

Jag undrar också om det är ministerrådet för allmänna frågor som beslutar om sådana här mandat. På vilket sätt kommer jordbruksministerrådet in i bilden?

Anf.  73  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Fru ordförande! Jordbruksöverenskommelsen ger ju det manöverutrymme som jag tror att både WTO och EU behövde. Jag tolkade statssekreteraren så att Sverige som land är berett att gå väsentligt mycket längre än vad jordbruksöverenskommelsen nu har givit vid handen. Det är en position som vi moderater definitivt stöder för att det ska vara en dynamik kring WTO-förhandlingarna, inte minst på jordbruksområdet.

Jag skulle vilja fråga om deklarationen om sociala frågor. Det lät lite kryptiskt, och det lät också som att man ville ha ett öppet mandat att skriva vilka texter som helst för att blanda in andra frågor, som inte ligger på dagordningen, i WTO. Därför vill jag ha ett rakt svar på frågan: Vem skriver man denna deklaration tillsammans med?

Anf.  74  MARGARETA ANDERSSON (c):

Fru ordförande! Jag har två frågor. Den ena gäller USA:s inställning i WTO-förhandlingarna. Man för ju fortfarande diskussioner om jordbank och lånevillkor och sådana saker för jordbruket. Påverkar detta förhandlingarna? I och med att EU nu har fattat sitt beslut – kommer man att kunna trycka på USA för att minska sådana saker?

Jag undrar också vad de sociala frågorna kommer att innebära. Innebär det att man inte kan använda sociala frågor? Innehåller det beslut om lönedumpning och sådant? Ska man använda sämre sociala villkor i ett land som en marknadsfaktor, eller vad kommer det här att innebära?

Anf.  75  HILLEVI LARSSON (s):

Det är en bra inriktning på det här. Det går åt rätt håll, men det går alldeles för långsamt.

Många av de problem som u-länderna har har ju EU tyvärr bidragit till. USA och även andra länder har också gjort det i form av dumpningen av jordbruksprodukter. Kommer det här att påverka den frågan?

Jag har ytterligare en synpunkt. Den gäller hälsa och TRIPS. Jag tror att det är avgörande att lyfta fram just den frågan. I dag får de rikaste u-länderna, det vill säga de som har råd att själva tillverka billigare mediciner, lov att göra det om det räknas som att man har en epidemi i landet. Det kan till exempel vara hivepidemin i Sydafrika. Men de fattigaste länderna har ju inte ens råd att tillverka mediciner själva. De behöver hjälp. Det gäller inte bara de här länderna, utan det här handlar om att stoppa epidemier – inte minst hivepidemin, som sprider sig till den rika delen av världen. Det ligger alltså även i EU:s och i andra länders intresse att stoppa epidemierna och därmed hjälpa de allra fattigaste u-länderna. Jag hoppas att man verkligen trycker på att det ligger i allas intresse.

Anf.  76  MIKAEL ODENBERG (m):

Jag har två frågor. Den ena gäller den sociala dimensionen. Det är väl okej att vi inte i kommenterade dagordningar skriver ut vilka länder det är som intar olika positioner. Däremot tycker jag att det är värdefullt om man inte anonymiserar den muntliga informationen, utan pratar klartext. Vilket land var det som drev denna fråga, och, framför allt, vilket land var det som motsatte sig den?

Den andra frågan är också närmast en kunskapsfråga. I ordförandeskapets papper, som delades ut på bordet här nu, väcker man en tanke på att i Cancún låta delegationsledare och jordbruksministrar bilda någon sorts informell grupp där man ska kunna koordinera sig och diskutera frågor. Det väcker frågan: Hur fungerar EU:s beslutsfattande i praktiken under den här typen av internationella konferenser? Det är ju en sak att man anger förhandlingspositioner och förhandlingsmandat och så vidare, men det dyker ju alltid upp oväntade inspel och det måste finnas en möjlighet att ta bollar på volley – om uttrycket tillåts. Kan du säga någonting om hur detta i praktiken hanteras och fungerar?

Anf.  77  Statssekreterare LOTTA FOGDE:

Jag börjar från början, med mandatet i jordbruksförhandlingen. Den text som finns med i förslaget till de rådsslutsatser som ska antas nästa vecka är samma text som antogs av jordbruksrådet i slutet av juni. Vi hade hellre sett en öppnare text, men vi har svårt att inte acceptera det som jordbruksrådet redan har antagit. Ni kanske minns att jordbruksrådet hade en väldigt klar skrivning om att man ansåg att när det gällde de jordbruksfrågor som berörs av EU:s interna jordbruksreform – det handlar ju om subventionsnivåer – har kommissionen inte flexibilitet eller möjlighet att gå utöver vad som beslutades i jordbruksrådet i halvtidsöversynen av jordbruket.

Men genom att säga det anger jag också att det finns frågor som ligger utanför jordbruksuppgörelsen inom EU från slutet av juni som kommer upp i WTO-sammanhang. Det är dels frågan om exportbidrag eller exportkrediter – de är ju utformade på olika sätt i olika delar av världen – dels frågan om marknadstillträde. De frågorna begränsas inte specifikt av jordbruksuppgörelsen inom EU. På de områdena är det fortfarande fritt fram att ha så höga ambitioner som möjligt. Vi är glada att vi har fått med skrivningar om att EU även har offensiva intressen på jordbruksområdet, för vi tror att det också kan öppna för att EU gör egna eftergifter och att man även förhandlar aktivt för att uppnå egna export- eller marknadsöppningar på andra håll. Då kommer det förmodligen också att bli enklare att få EU att gå med på att öppna sin egen marknad. Därmed tror jag att jag också har besvarat frågan om jordbruksrådets roll kontra allmänna rådet eller rådet för externa relationer.

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<Däremot har vi tidigare föredragit den här frågan i nämnden och varit tydliga när det gäller att det varje gång som frågan om arbetsvillkor eller sociala frågor i handelssammanhang är uppe är viktigt att markera att det inte får leda till att man missbrukar den sociala dimensionen i protektionistiska syften. Jag föreställer mig att en text ska kunna innehålla båda de elementen, men det finns alltså ingen text i dag som jag kan redogöra för.

När det gäller USA:s inställning på jordbruksområdet tror vi att EU:s uppgörelse om jordbruket förmodligen kommer att kunna innebära att EU nu kan bli lite offensivare och därmed lite grann byta plats med USA i förhandlingen. Jag tänkte be vår jordbruksförhandlare, Daniel Blockert, att svara på den frågan mer specifikt.

Anf.  78  Departementssekreterare DANIEL BLOCKERT:

Det finns egentligen inte så mycket att tillägga till vad statssekreteraren sade. Precis som nämndes också i början rör den interna uppgörelse som vi har gjort på jordbruksområdet i halvtidsöversynen bara interna stöd direkt, även om det naturligtvis finns kopplingar till de andra arbetsområdena också.

Men den stora frågan, som är extra känslig och som EU har stridit mycket för, är naturligtvis frågan om exportstöd. Amerikanerna har ett helt annat stöd för exportstöd än vad vi har. EU har med stöd från Sverige också drivit att den här typen av stöd ska hanteras på samma sätt eftersom de har ungefär samma effekt.

Vi har haft svårt att få ordentligt tryck på amerikanerna i frågan, men nu när reformen är gjord internt i EU har maktbalansen skiftat lite grann, precis som statssekreteraren nämnde. Jag har mycket svårt att se att man skulle komma till en uppgörelse på jordbruksområdet utan att man har en uppgörelse när det gäller just exportkrediter och exportsubventioner som innebär om inte lika behandling så åtminstone en reglering av både områdena.

Generellt kan man säga om den amerikanska positionen att deras största intresse är marknadstillträdet. Det är öppningar på andra marknader som är deras stora offensiva område. Å andra sidan har de problem med interna stöd. Den interna reform som EU nu har gjort har medfört att maktbalansen har förskjutits lite grann. Men kontakterna mellan EU och USA har blivit bättre på det här området. Det har länge varit konfrontatoriskt, men nu finns det en dialog på ett helt annat sätt. Det finns alltså förhoppningar om att det ska kunna bli en uppgörelse i Cancún på jordbruksområdet. Då är det säkert en nödvändighet att USA och EU har om inte en samsyn så åtminstone en grundläggande syn på hur förhandlingarna ska komma vidare.

Anf.  79  Statssekreterare LOTTA FOGDE:

Jag tror att det också svarar på frågan om huruvida EU:s dumpning av mat kommer att påverkas av förhandlingen. Frågan om exportbidrag ligger högt på dagordningen hos många utvecklingsländer som vill att EU ska tvingas reformera det här. Då kommer EU att ställa krav på att USA ska göra detsamma. Den frågan ligger i allra högsta grad på bordet.

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

I Cancún och vid ministermöten i WTO är det kommissionen som förhandlar för EU-länderna. Det gör att åtminstone under de första dagarna av ministermötet brukar man som företrädare för ett EU-land ha ganska lite att göra. Vi är inte aktivt inne i förhandlingarna på samma sätt som andra länder, som förhandlar för sig själva. Det är i hög grad upp till kommissionen att bestämma sig för när man anser att man behöver ett nytt mandat från medlemsländerna. Då sammankallar kommissionen oss till rådsmöten. De brukar bli fler ju längre ministermötet varar, när det finns mer och mer att ta ställning till.

Om det är på gång att bildas en informell grupp i specifika frågor, som kommissionen vill ha som bollplank under själva ministermötet, tror jag att det med största sannolikhet är positivt att det inte bara är kommisskonen själv som står för allt strategiskt tänkande.

Anf.  80  ORDFÖRANDEN:

Innan jag lämnar ordet fritt vill jag bara påpeka att vi har delat ut materialet inför mötet i september.

Vi har också pratat om att vi efter WTO-mötet i september skulle ha en lite längre genomgång vid ett tillfälle med nämnden för att gå igenom WTO och jordbrukspolitiken lite grann. Detta är ju ett av de områden som Italien kommer att prioritera under hösten. Vi tror att det skulle vara bra om nämnden fick en sådan genomgång efter mötet i september.

Om jag har förstått rätt ska det i de fortsatta diskussioner som ska föras egentligen inte finnas någon omprövning av de positioner som diskuterades tidigare. I stort sett är det en fortsättning på de slutsatser som vi har ställt oss bakom tidigare.

Anf.  81  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Fru ordförande! Det är naturligt att i en handelspolitisk organisation fokusera på marknadstillträde. Det är inte svårt att förstå det. Men från vårt håll skulle vi vilja uppmana regeringen att fokusera starkt just på exportstöden när det gäller jordbruket, som ju förstör möjligheten till den egenproduktion av livsmedel som de fattiga länderna behöver få i gång. De är ju helt enkelt drabbade av en enorm dumpning.

För de länder som vi borde kunna visa ett intresse för är det av större intresse att få producera sitt eget livsmedel än att få tillträde till EU:s marknad. Jag tycker att det är viktigt att regeringen tar ställning i den frågan.

Anf.  82  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Vi får här en muntlig föredragning om att man håller på att skriva någonting, men det gör mig lite bekymrad. Under dagordningspunkt 10, Doharundan, framgår det att förhandlingarna är inne i ett relativt kritiskt skede, och det handlar ju inte bara om jordbruket utan också om industrivaror. Under dagordningspunkt 11 har kommissionen ett meddelande om främjande av grundläggande rättigheter, och där skrivs också att det här är utanför Dohas utvecklingsagenda, men att det är ILO som har det övergripande ansvaret. Där drivs frågorna fortfarande, och det är därför det finns en ytterligare dagordningspunkt som vi ska hantera vad jag förstår.

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Anf.  83  LARS OHLY (v):

Det står ju i utgångspunkten för regeringens ställningstagande att man bygger på den regeringsskrivelse som riksdagen har behandlat, och där finns ju faktiskt arbetsvillkor och rättigheter i arbetslivet med som en väsentlig del. Jag antar att skriver man under en deklaration på ministerrådsmötet gör man det i enlighet med det riksdagsbeslut som finns kring regeringsskrivelsen, och vi har inget att erinra mot det.

Anf.  84  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Ja, men det här arbetet bedrivs inom ILO. Det är nu inne i ett kritiskt skede, och vi diskuterar detta. Sedan vill vi från svensk sida ändå vara drivande aktör bakom detta. Då vill man blanda in ytterligare ingredienser. När nu ändå EU har kommit så pass långt att man har lite grann upper hand på jordbrukspolitikens område är det väl synd att spela bort den chansen genom att blanda in nya delar i det, framför allt där EU inte kan verka som enigt.

Jag skulle tycka att man bör se till att samarbetet i så fall fortsätter inom ILO:s agenda och att man verkligen fokuserar på de saker som man då måste gå vidare med.

Anf.  85  Statssekreterare LOTTA FOGDE:

Vi driver frågan om exportstöd och frågan om marknadstillträde. Vi driver båda de frågorna hårt inom EU, och jag har svårt att rangordna dem, måste jag säga. Båda är oerhört viktiga för utvecklingsländerna.

När det gäller deklarationen har det framgått av de tidigare beslut som vi har tagit och den skrivelse som Lars Ohly hänvisar till att frågan om arbetsvillkor eller sociala frågor i ett handelssammanhang aldrig har drivits från svensk sida på ett sådant sätt att det ska kunna strida mot vår frihandelslinje, utan vi tror ju att de här intressena ska kunna gå hand i hand. Vad gäller det som kan bli aktuellt i nästa vecka i form av en deklaration har jag inte några intentioner att frångå den principen heller.

Som jag sade: Vi har inte drivit den här frågan på egen hand inför de här rådsslutsatserna, eftersom den helt enkelt inte står på dagordningen. >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<Däremot kommer den inte att ha någon framträdande roll i kommissionens förhandlingsmandat inför WTO-mötet eftersom frågan avfördes från dagordningen i Doha.

Anf.  86  ORDFÖRANDEN:

Då kan jag sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Vi går då vidare till punkt 11 om främjande av grundläggande arbetsnormer.

Anf.  87  Statssekreterare LOTTA FOGDE:

Kommissionen har lagt fram ett förslag till rådsslutsatser om handel och grundläggande arbetsrättigheter. För en vecka sedan diskuterades det här förslaget i 133-kommittén, som utarbetar unionens gemensamma handelspolitik. I förslaget betonas att det krävs ansträngningar för att främja grundläggande arbetsrättigheter internationellt. Förslaget pekar på behovet av ett forum för internationell debatt som rör förhållandet mellan handel och grundläggande arbetsrättigheter. Det finns i dag ingen naturlig plats för att föra en diskussion kring detta. Att vi får till stånd ett sådant forum är en fråga som vi från svensk sida har drivit hårt.

I förslaget till slutsatser lyfts det fram några åtgärder som EU kan vidta på egen hand för att främja arbetsrättigheter internationellt. EU bör då arbeta för att ILO ska få observatörsstatus i WTO. EU bör självt föregå med gott exempel i de handelsöversyner som sker i WTO och ta upp frågan om arbetsvillkor i samband med att EU granskas. I EU:s eget system för handelsrabatter eller handelspreferenser som vi ger till u-länder finns också utrymme för att ta upp frågan om arbetsvillkor och ge extra rabatter till de länder som uppfyller grundläggande arbetsvillkor enligt de normer som är fastslagna i ILO.

Rådsslutsatserna kommer att bli en politisk signal till omvärlden om att EU:s engagemang kvarstår i de här frågorna, och förhoppningsvis bidrar de till en fortsatt internationell diskussion kring kopplingen mellan handel och arbetsvillkor. Jag tror att slutsatserna förhoppningsvis kan hjälpa till att undanröja den oro som finns hos en del u-länder inför WTO-mötet i Cancún att EU ska försöka använda de sociala frågorna som en förevändning för protektionism.

Anf.  88  ORDFÖRANDEN:

Då kan jag sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Jag vill tacka statssekreteraren med medarbetare för att ni kom hit och önska er en fortsatt trevlig varm sommar!

3 §  Jordbruk och fiske

Departementsrådet Anders Klum

Rapport från ministerrådsmöte den 11-12,17-20 samt den 25-26 juni 2003

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 22 juli 2003

Anf.  89  ORDFÖRANDEN:

Då vill jag hälsa departementsrådet Anders Klum med medarbetare välkomna till EU-nämndens sammanträde. Som vanligt börjar vi med en rapport från ministerrådsmötena, och sedan går vi vidare till information och samråd.

Anf.  90  Departementsrådet ANDERS KLUM:

Jag vill bara nämna att vi precis har fått A-punkterna och har kollat alla utom en. Vi jagar en tjänsteman som är på semester för att cleara att även den är okej. Såvitt vi kan se är det inga problem med A-punkterna, men vi kan ta dem om det är någonting som ni vill ta upp.

Anf.  91  ORDFÖRANDEN:

Då tar vi dem på slutet.

Anf.  92  Departementsrådet ANDERS KLUM:

Det här beramade ministerrådet som ägde rum i tre omgångar resulterade i en väldigt omfattande reform av den gemensamma jordbrukspolitiken. Vi har ju skickat över material om det faktiska innehållet. Frågan är om det är någon mening att jag går igenom det. Jag vill gå direkt in på lite grann hur vi bedömer resultatet och något om vilket utfall andra deltagare kan sägas ha fått.

Från Sveriges sida bedömer vi att det var ett för oss väldigt positivt förhandlingsresultat. Vi eftersträvade ju en så långtgående frikoppling som möjligt, och vi eftersträvade möjlighet att få en flexibilitet så att vi med ett sådant här nationellt kuvert skulle kunna klara eventuella hotade betesmarker, och det fick vi, upp till 10 % av de frikopplade stöden. Vi hade också ett starkt önskemål om att uppgörelsen skulle bereda väg för ett mera offensivt EU-agerande i WTO-förhandlingarna, och det kan man väl också säga att det har skapats ett momentum för. När vi återkommer till det senare kan vi väl säga att det kanske behövs ännu mer, men det här är i alla fall ett bra steg på vägen mot att EU ska kunna få en mer offensiv position i de här förhandlingarna.

Moduleringen, överföringen till landsbygdsåtgärder från de generella stöden, tidigarelades, och det var ett svenskt önskemål.

En rad övergångsproblem vid överlåtelser av fastigheter som vi hade pekat på och anvisat lösningar för löstes i huvudsak i enlighet med de anvisningar vi själva hade givit, och vi ser alltså att en rad av de problem som har uppställts från olika jordbrukare kommer att kunna lösas på ett tillfredsställande sätt.

Däremot blev inte prissänkningarna lika långtgående som vi hade hoppats och önskat och som kommissionen hade föreslagit, men där kommer man sannolikt att behöva återkomma, kanske redan i samband med utfallet av mötet i Cancún när modaliteterna förhoppningsvis fastläggs. Det kan ge indirekt orsak att gå vidare på den vägen.

Sammanfattningsvis menar vi att ett väsentligt steg har tagits mot ett reformerat CAP. Produktionsstöden som då ska frikopplas kommer ju att ha en viss grad av möjlighet till koppling, men det kommer ändå att innebära att den stora majoriteten av direktstöden kommer att bli frikopplade, och man aviserar framtida reformer där man ska anvisa i stort sett samma ansats med frikopplade stöd.

Det finns också en flexibilitet i det här med möjlighet att börja den här reformen först 2007 för de medlemsstater som så önskar. Man har ganska stora möjligheter att variera hur medlemsstaterna väljer att lägga ut de här stöden, om man vill ha dem som hektarstöd, inom regioner eller om man vill ha den ursprungliga tanken med gårdsstöd, det vill säga att den brukare som har haft jorden får stöden men behöver inte producera just det han tidigare producerat. Man kan välja att producera efter marknadens önskemål.

Det gäller nu för oss och alla andra medlemsstater att fundera över hur man ska lägga ut detta. Det finns ju vissa medlemsstater som har drivit vissa delar av den här flexibiliteten, men vid kontakter i Bryssel visar det sig att det inte är alldeles tvärsäkert att man i slutändan kommer att välja det som man själv har kämpat för när det gäller hur man vill använda flexibiliteten. Det här kommer alltså att bli ett väldigt intressant arbete för oss själva och också vad gäller att se hur andra länder väljer att lägga ut det här. Det kommer vi naturligtvis att återkomma till.

Om vi då ska se lite på balansen här kan vi säga att kommissionen å ena sidan ju fick kompromissa en hel del, men man fick å andra sidan i allt väsentligt en frikoppling av stöden, och man fick något som jag tror var viktigt, nämligen möjligheten att vara mer konstruktiv i WTO-förhandlingarna. Sydländerna fick en del förbättringar om man ska säga att det är förbättringar att neddragningarna av stödet för durumvete, nötstödet och stödet för diverse produkter av intresse för dem inte blev riktigt så omfattande som kommissionen hade föreslagit, men det är ändå fråga om neddragningar. Likadant är det för nordsidan. Om man ser på mjölken, som är av stor betydelse för oss, blev det inte lika långtgående prissänkningar, men det blev ändå prissänkningar utöver det som ligger i Agenda 2000. De kompenserades då till en högre grad än vad som ursprungligen var tänkt, vilket nordliga länder kan sägas vara betjänta av. Samtidigt är det oftast just nordländerna som är mest reformvänliga, så de kan sägas ha fått bra utdelning därvidlag.

När det gäller WTO har man alltså, som vi kan bedöma det, möjlighet att uppfylla Harbinsons förslag när det gäller internstöden, både när det gäller gula stöd och blå stöd. När det gäller marknadstillträde och exportsubventioner är det snarast någon sorts implicit konsekvens av den här reformen som kommer att kunna resultera i att kommissionen kan vara mera tillmötesgående och kanske göra större inrymmelse med tanke på att man har gjort reformer och har aviserat nya reformer på en rad områden: bomull, tobak, olivolja, socker och så vidare.

Finansiellt ökar kostnaderna något under innevarande finansiella perspektiv men minskar i förhållande till det ursprungliga förslaget under kommande finansiella perspektiv.

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Det var vad jag kunde säga om genomförandet.

Anf.  93  ORDFÖRANDEN:

Då tackar vi för de rapporterna!

Anf.  94  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Man kan ha många synpunkter på de beslut som har fattats inom EU om jordbrukspolitiken. Det är naturligtvis ett väldigt stort reellt steg mot att enkelt trappa ned de här stöden framöver. Det är ju framför allt det man har åstadkommit i och med att de inte har någon bäring på produktion utan bara finns där, lätta att plocka undan. Det där kan ju och kommer att leda till ökad import och minskad sysselsättning i Sverige, och jag vet inte om det är så väldigt mycket att glädjas över, men det får vi ta tag i framöver.

Jag har en fråga här nu. Detta steg innebär ju att det svenska lantbruket på intäktssidan nu får både en europeisk politik och en svensk politik, en svensk jordbrukspolitik som omfattar kanske 10–20 %, det vill säga det nationella kuvertet plus moduleringen och hur det här ska läggas ut. Har det diskuterats hur den svenska delen av politiken ska läggas upp och vad den ska innehålla? Kommer det en proposition från regeringen? Finns det en strategi för detta? Det är naturligtvis viktigt för branschen att veta. Är branschen med i de här överläggningarna? Hur går det till?

Anf.  95  Departementsrådet ANDERS KLUM:

Jag vill bara först säga något om att trappa ned sedan. Faktum är ju att paradoxalt nog ökar ju stöden med det här beslutet. Det är fråga om att de tak som finns ökar med 1 % per år under nästa finansiella perspektiv. När man överför stöd till miljö- och landsbygdsstöd tillkommer ju en medfinansiering från medlemsstaternas sida. Man kan säga att det är lite paradoxalt, men något som möjligen också var ett väldigt starkt motiv för Fischler. Stöden behålls i jordbrukssektorn och ökar till och med, kan man säga. De fördelas om, men totalt sett är det en viss ökning.

När det gäller hur vi ska hantera detta har ministern sagt att hon vill överväga ytterligare exakt hur det ska göras, men självklart kommer alla berörda – riksdagen, näringen, konsumentsidan och andra – att vara involverade i detta, men exakt hur upplägget ser ut finns ännu inte beslut om i den politiska ledningen.

Anf.  96  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Jag vill bara säga att jag självklart vet att budet är sockrat i nuläget. Det jag egentligen ville säga något om är min syn på framtiden, det vill säga att det är lättare att plocka bort dem i framtiden. Det är min personliga och vår bedömning att det är på det sättet. Jag vet mycket väl att man har sockrat för att komma fram till det här resultatet.

Anf.  97  ORDFÖRANDEN:

Den här frågan avrapporterades till utskottet i juni, och det är väl i utskottet som den fortsatta redovisningen kommer att ske.

Då går vi vidare på dagordningen och kommer till punkt 3 om ordförandeskapets arbetsprogram.

Anf.  98  Departementsrådet ANDERS KLUM:

Formellt fanns det ju ett par andra frågor, men de var kanske inte så viktiga. Det gällde en politisk överenskommelse som uppnåddes om mul- och klövsjuka och frågan om tillträde till västliga vatten som kommer upp i dag också. Det var på samma sätt som i dag en progress report.

Anf.  99  ORDFÖRANDEN:

Då lämnar jag ordet fritt om det är någon som har någon fråga med anledning av den punkten. Det är det inte.

Vi går vidare med dagordningens punkt 4, och den gäller livsmedelshygien.

Anf.  100  Departementsrådet ANDERS KLUM:

Där har vi skickat en utökad kommenterad dagordning med en ganska ingående beskrivning, men Fredrik Alfer kanske vill tillägga något som inledning.

Anf.  101  Departementssekreterare FREDRIK ALFER:

Den utökade kommenterade dagordningen beskriver ganska väl läget nu efter Coreper. Den enda utestående frågan gäller tiden mellan ikraftträdandet och tillämpningen av lagstiftningen. Förslaget som ligger innebär att det ska träda i kraft den 1 januari 2006, och det torde också kunna bli överenskommelsen och att alla kan enas om det. Det kan sedan formuleras som den 1 januari 2006 eller som 18 månader efter att det har antagits, vilket troligtvis också skulle bli det här datumet. I övrigt är alla frågor lösta.

Anf.  102  ORDFÖRANDEN:

Då hänvisar vi till den skriftliga informationen.

Jag lämnar ordet fritt med anledning av både punkt a och punkt b.

Anf.  103  HILLEVI LARSSON (s):

Jag har en fråga om de företagsanställda assistenter som skulle kontrollera djur. Enligt kommissionens förslag får de här assistenterna bara arbeta med ett djurslag, medan vårt förslag är att man ska kunna jobba med flera djurslag. Vad beror det på att kommissionen tycker att man bara ska ha hand om ett djurslag i taget?

Anf.  104  Departementsrådet ANDERS KLUM:

Det har utvidgats lite under förhandlingsarbetet till att omfatta även vuxna svin och vuxna nöt, som vårt förslag var.

Det motstånd som har funnits mot det här är en allmän skepsis gentemot företagens förmåga att förhålla sig opartiska. Vi har menat att företagens egen kontroll och myndighetens tillsyn över egenkontrollen medger att företagsanställda assistenter som har samma utbildning som de officiella assistenterna och som arbetar under överinseende av en officiell veterinär, anställd av myndigheten, kan utföra samma uppgifter.

Anf.  105  ORDFÖRANDEN:

Då kan jag sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Vi går vidare till punkt 5 om samexistens, som är en informationspunkt.

Anf.  106  Departementsrådet ANDERS KLUM:

Kommissionen kommer dagen efter ministerrådet att försöka komma fram till enighet om ett meddelande om hur kommissionen ser på hur man ska gå till väga när det gäller samexistens. Vi förutser inte att det blir någon diskussion vid rådsmötet utan bara en muntlig information från kommissionens sida om den förväntade proceduren framöver.

Anf.  107  LARS LINDBLAD (m):

Jag har en kort fråga. I bakgrunden till den text som ni har administrerat ut till oss står det: ”Kommissionens ståndpunkt har hittills varit att samexistensen ska regleras nationellt av medlemsstaterna.” I den svenska ståndpunkten står det att samexistensen ”bör hanteras och lösas inom gemenskapen”. Min fråga är om det finns någon substantiell skillnad mellan de här olika linjerna. Det står något sedan om att kommissionens meddelande kommer att utgöra en viktig grund och så vidare, men finns det någon skillnad rent substantiellt mellan de här två olika beskrivningarna?

Anf.  108  Departementsrådet ANDERS KLUM:

Vi delar den uppfattningen. Tolkningen är alltså att det ska finnas riktlinjer, men att det är nationellt som man inom ramen för dessa riktlinjer ska genomföra anpassade åtgärder. Det skiljer så pass mycket nationellt, så man måste ha det på det sättet.

Anf.  109  ORDFÖRANDEN:

Då tackar vi för den informationen.

Vi går vidare till området fiske och punkt 6 om förvaltning av fiskeansträngningar för vissa fiskezoner.

Anf.  110  Departementsrådet ANDERS KLUM:

Den första punkten gäller tillträde till så kallade västliga vatten. Det är vatten söder och väster om Irland. I samband med Spaniens och Portugals inträde i unionen undantogs möjligheten för de här två länderna att kunna komma in i dessa vatten och fiska. I samband med att Sverige blev medlem i unionen 1995 mildrades det här undantaget något och man fick ett visst tillträde till de här vattnen.

Det här är en diskriminerande situation för Spanien och Portugal, och kommissionen har nu lagt fram ett förslag som innebär att man ska få ytterligare tillträde till dessa vatten. Det förekommer naturligtvis ett ordkrig mellan Spanien och Portugal å ena sidan och Irland å andra sidan om den här saken. Man kunde inte komma fram till någon slutlig lösning. Frågan behandlades vid det förra rådsmötet, och den kompromiss som lades fram då kunde inte accepteras. Alltså föreligger ingen kompromiss, utan kommissionens ursprungliga förslag ligger kvar på bordet.

Det förslaget innebär, som jag sade, att man minskar diskrimineringen för Spanien och Portugal när det gäller tillträde till de här vattnen. Man reviderar fiskeansträngningen, det vill säga man minskar möjligheterna för alla fiskande att komma in i vattnen där på grund av den beståndssituation som råder. Dessutom reviderar man också möjligheterna till tillträde och fiske i vissa perifera områden, det vill säga Azorerna, Kanarieöarna och Madeira.

Sverige ansluter till kommissionens förslag, just därför att det minskar diskrimineringen. Vi ansluter också till förslagen om att minska fiskemöjligheterna, just med hänsyn till den bekymmersamma beståndssituationen. Sverige bedriver inget fiske i dessa vatten.

Anf.  111  ORDFÖRANDEN:

Tack för det! Den här frågan var uppe i EU-nämnden senast den 8 april.

Jag kan konstatera att det finns ett stöd för regeringens redovisade upplägg i de fortsatta förhandlingarna i den här frågan.

Vi går då vidare till punkt 7 på dagordningen om åtgärder för återhämtning av torskbeståndet. Jag tycker vi tar även punkten b om det nordliga kummelbeståndet.

Anf.  112  Departementsrådet ANDERS KLUM:

Det förslag som nu har lagts fram är ett svar på rådets anmodan till kommissionen att lägga fram ett slutligt förslag när det gäller återhämtning och återhämtningsplaner för torsk och kummel som rådet gjorde vid fiskerådsmötet i december 2002. Det är alltså en definitiv återhämtningsplan som man lägger fram förslag till för de här båda fiskslagen med syfte att ersätta de tillfälliga åtgärder som man har tillämpat under våren här. Det gäller till exempel antalet dagar till sjöss som fiskarna har fått använda sig av för att fiska efter torsk och kummel.

Det förslag som man lägger fram nu innebär att varje medlemsstat tilldelas ett maximalt tillåtet antal kilowattdagar. För att räkna fram kilowattdagarna utgår man ifrån den kvantitet torsk som varje medlemsstat har landat under en treårig referensperiod, nämligen 2000–2002. Man tar också med relationen till samtliga medlemsstaternas torsklandningar. Fiskdödligheten under den här referensperioden finns också med i beräkningarna.

Vidare tar man med bestämmelser angående lämpliga nivåer för TAC, det vill säga den högsta tillåtna fångstmängden. Bestämmelserna innebär att TAC, det vill säga den högsta tillåtna fångstmängden, aldrig under några som helst omständigheter får överskrida försiktighetsnivån för fiskdödligheten.

Samma principer kommer att gälla också för återhämtningsplanen för kummel.

Sverige ansluter till det här. Vi tycker att det ligger helt i linje med våra egna uppfattningar, och vi stöder de här planerna.

Anf.  114 CHRISTINA AXELSSON (s):

Jag skulle bara vilja be om ett förtydligande när det gäller kilowattdagar. Det låter som något elektriskt. Jag förstår att det är någon komplicerad uträkning som ligger bakom. Men kan man ersätta det med något annat mer lättförståeligt?

Anf.  113  LENNART FREMLING (fp):

Det är angeläget att se till att vi bevarar torsk och kummel och den långsiktiga möjligheten att ha kvar de arterna. Det är viktiga åtgärder vi talar om. Samtidigt vet vi att det finns starka intressenter med kortsiktiga ekonomiska intressen i detta. Därför vill jag fråga om det inte är en stor risk att de åtgärder man vidtar har för liten kraft och införs för långsamt med hänsyn till de intressenter som finns. Jag vill veta om regeringen tycker att det här blir tillräckliga åtgärder för att långsiktigt bevara torsk- och kummelbestånden.

Anf.  114  Departementsrådet ANDERS KLUM:

Jag tillhör den generation som läst åtta timmar latin i veckan, och jag vill inte gärna gå in på beräkningarna. Men kilowatt kan översättas med maskinstyrka i de här sammanhangen.

När det gäller nästa fråga om huruvida det är tillräckliga åtgärder gör regeringen den bedömningen att det är tillräckliga åtgärder men att de kommer lite för sent. Med hjälp av kontroll och övervakning bör de kunna genomföras i enlighet med vad kommissionen föreslår.

Anf.  115  ORDFÖRANDEN:

Jag kan sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet. Vi går vidare till punkt 8 på dagordningen om den gemensamma fiskeripolitiken.

Anf.  116  Departementsrådet ANDERS KLUM:

Den punkten kommer att tas som en A-punkt.

Anf.  117  ORDFÖRANDEN:

Då lämnar vi den. Vi går vidare till nästa område som är jordbrukspolitiken. Det är punkt 9, som är WTO:s ministerkonferens.

Anf.  118  Departementsrådet ANDERS KLUM:

Det har i dag på morgonen kommit in tre frågor som man vill att ministrarna ska besvara tillsammans med en inledning där man från rådet och kommissionens sida gör en bedömning av hur EU:s ansats bör vara. I inledningen återtar man en del av det som står i överenskommelsen från juni om CAP-reformen. Man pekar på att EU nu har tagit ett stort steg och att det är upp till andra att visa samma mod och kraft för att kunna komma fram till ett bra beslut i Cancún. Man ska alltså inte tro att EU är berett att betala två gånger genom att först fatta detta beslut och sedan i Cancún vara tvungen att göra ytterligare inrymmelser.

Sedan kommer frågorna där man i de två första egentligen fokuserar på att EU, kommissionen och ordförandeland och även kollektivt medlemskretsen, bör göra ansträngningar för att informera om CAP-reformen och dess värde för den kommande processen i Cancún. Man frågar om ministrarna har några ytterligare idéer om hur man ska kunna skynda på förståelsen av hur CAP-reformen är konstruerad och menar att det här är ett viktigt steg. Sedan har man en tredje fråga om huruvida det anses vara av värde att ha en stand-by, underförstått ministergrupp, i Cancún som då ska kunna fatta beslut på plats.

När det gäller de första frågorna tycker vi att det är alldeles naturligt och vill till och med elda på lite grann genom att understryka att EU måste vara mer offensivt än att bara informera. Man måste också använda reformer som man aviserar som ett sätt att visa hur EU är berett att gå vidare utöver det som nu beslutats.

När det gäller den sista frågan tycker vi att det är bra att ministrarna finns på plats. Man kan tolka inledningen som säger att EU inte kan göra något och att man ändå ska ha en ministergrupp som ska sitta stand-by och vara beredd att besluta något annat som en sorts inkonsistens som tyder på att det faktiskt är kommissionens avsikt att vara beredd att gå längre än det som står i den reform som har beslutats.

Anf.  119  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Det här materialet som ligger på bordet är det som är delat. Vi hade en diskussion med statssekreteraren alldeles nyss kring det. Jag vill säga igen att vi planerar att ha en lite längre genomgång för nämnden kring de här frågorna eftersom det italienska ordförandeskapet kommer att prioritera just dessa. Vi skulle vilja ha en lite längre föredragning efter WTO-mötet i september.

Egentligen är det här en upprepning av det beslut som vi har fattat tidigare. Men jag lämnar ordet fritt. Det kan hända att det är någon som har någon fråga.

Anf.  120  LARS LINDBLAD (m):

Vid den tidigare konstellationen vid det här bordet för den föregående punkten markerade Gunilla Carlsson vår ståndpunkt. Jag skulle även till den här konstellationen vilja säga att vi inte gillar den framlagda linjen om att den nu beslutade MTR:en skulle vara den bortre gränsen för EU:s förhandlingsmandat. De tongångar som jag uppfattade från departementet om att man är redo att gå vidare ytterligare är något som vi delar fullt ut. Vi tycker att ni ska fortsätta att arbeta med det. Det finns de som vill hålla tillbaka detta, men det är viktigt att gå vidare när det gäller exportkrediter som USA har och inte minst de interna stöden som också är en form av handelshinder och förvärrar handelssituationen. Det var vad jag ville säga.

Anf.  121  Departementsrådet ANDERS KLUM:

Det är precis vad vi driver, att vi ska kunna gå längre. Om man ska ta upp exportsubventionerna finns det faktiskt uttalanden från kommissionen som redan antyder att man är beredd att avskaffa dem fullt ut även om det inte står formellt i EU:s mandat. Det får till följd att man måste vidta ytterligare sänkning av priserna. Då kan man också göra öppningar av marknadstillträdet.

Anf.  122  MARGARETA ANDERSSON (c):

Den sista meningen handlar om att EU inte avser att avsätta utrymme efter den här reformen i ett nytt förhandlingsförslag. Vad innebär det? Varför gör man den markeringen?

Anf.  123  Departementsrådet ANDERS KLUM:

Ett nytt mandat skulle beslutas i jordbruksrådskretsen, och vi gör bedömningen att det då tyvärr skulle vara så att de som vill som vi är i minoritet. Därför är risken att ett sådant mandat blir minimalistiskt. Vi anser att det är bättre att kommissionen, som upplägget är nu, får använda alla de olika inlägg som har gjorts från EU:s sida, inklusive reformbeslutet, efter egen bedömning snarare än att man ska ha ett formellt mandat som riskerar att bli onödigt inskränkt.

Anf.  124  ORDFÖRANDEN:

Jag vill upprepa det beslut som nämnden fattade under föredragningslistans punkt 1 Allmänna frågor och yttre förbindelser, punkt 10. Sammanfattningsvis finns det en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Vi går vidare på punkt 10 på dagordningen som är sysselsättning på landsbygden.

Anf.  125  Departementsrådet ANDERS KLUM:

Det har blivit en falsk B-punkt. Vi har behandlat den i den särskilda jordbrukskommittén, och den text som ni har fått översänd kommer alltså inte att bli föremål för ändringar. Det är en falsk B-punkt. Vi är överens om detta. Bara något land vill kommentera det. Vill ni att jag ska redogöra för innehållet? Den är ju överskickad, och det finns en kommentar om vad som ingår.

Anf.  126  ORDFÖRANDEN:

Då kan jag sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regerings ståndpunkt i det här ärendet.

Vi går vidare på övriga frågor och BSE.

Anf.  127  Departementsrådet ANDERS KLUM:

Vi förväntar oss en lägesrapport som vanligt. Man kan konstatera att det går åt rätt håll. Det är bara Spanien, tror jag, som nu har en tendens till ökning av antalet BSE-fall. Det har aviserats att Storbritannien möjligen kommer att önska ta upp en förändring av den strikta politik som de har ålagt sig själva och ansluta sig till EU:s politik. Men det blir bara en information om sådana önskemål i så fall.

Anf.  128  ORDFÖRANDEN:

Ingen har begärt ordet. Då tackar vi för informationen.

Var det något mer om det kommande arbetet?

Anf.  129  Departementsrådet ANDERS KLUM:

Nej, det var det inte.

Anf.  130  ORDFÖRANDEN:

Då går vi vidare till A-punktslistan som vi har fått. Jag lämnar ordet fritt med anledning av A-punktslistan. Ingen begär ordet.

Vill departementsrådet kommentera någonting på listan? Nej.

Då kan jag konstatera att det sammanfattningsvis finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Vi vill tacka departementsrådet med medarbetare för att ni kom hit och önska er en fortsatt trevlig och varm sommar.

Innehållsförteckning

1 §  Allmänna frågor och yttre förbindelser 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  2  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 1

Anf.  3  ORDFÖRANDEN 2

Anf.  4  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 2

Anf.  5  ORDFÖRANDEN 3

Anf.  6  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 3

Anf.  7  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 3

Anf.  8  Departementsrådet MAGNUS ROBACH 3

Anf.  9  ORDFÖRANDEN 3

Anf.  10  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 3

Anf.  11  ORDFÖRANDEN 4

Anf.  12  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 4

Anf.  13  PÄR AXEL SAHLBERG (s) 4

Anf.  14  LARS OHLY (v) 4

Anf.  15  KARIN GRANBOM (fp) 4

Anf.  16  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 5

Anf.  17  Departementssekreterare JÖRGEN FROTZLER 5

Anf.  18  ORDFÖRANDEN 5

Anf.  19  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 5

Anf.  20  ORDFÖRANDEN 6

Anf.  21  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 6

Anf.  22  ORDFÖRANDEN 6

Anf.  23  LARS OHLY (v) 6

Anf.  24  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 6

Anf.  25  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 7

Anf.  26  ORDFÖRANDEN 7

Anf.  27  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 7

Anf.  28  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 7

Anf.  29  HILLEVI LARSSON (s) 7

Anf.  30  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 8

Anf.  31  ORDFÖRANDEN 8

Anf.  32  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 8

Anf.  33  MARGARETA ANDERSSON (c) 9

Anf.  34  LARS OHLY (v) 9

Anf.  35  KARIN GRANBOM (fp) 10

Anf.  36  GUSTAV FRIDOLIN (mp) 10

Anf.  37  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 11

Anf.  38  BEATRICE ASK (m) 11

Anf.  39  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 12

Anf.  40  LARS OHLY (v) 13

Anf.  41  KARIN GRANBOM (fp) 14

Anf.  42  GUSTAV FRIDOLIN (mp) 14

Anf.  43  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 14

Anf.  44  ORDFÖRANDEN 15

Anf.  45  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 15

Anf.  46  LARS OHLY (v) 15

Anf.  47  HILLEVI LARSSON (s) 16

Anf.  48  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 16

Anf.  49  ORDFÖRANDEN 16

Anf.  50  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 16

Anf.  51  ORDFÖRANDEN 17

Anf.  52  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 17

Anf.  53  ORDFÖRANDEN 17

Anf.  54  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 17

Anf.  55  ORDFÖRANDEN 18

Anf.  56  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 18

Anf.  57  ORDFÖRANDEN 18

Anf.  58  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 18

Anf.  59  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 18

Anf.  60  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 19

Anf.  61  ORDFÖRANDEN 19

Anf.  62  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 19

Anf.  63  ORDFÖRANDEN 19

Anf.  64  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 19

Anf.  65  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 20

Anf.  66  ORDFÖRANDEN 20

Anf.  67  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 20

Anf.  68  Departementsrådet MAGNUS ROBACH 20

Anf.  69  ORDFÖRANDEN 20

2 §  Allmänna frågor och yttre förbindelser (dp. 10) 21

Anf.  70  ORDFÖRANDEN 21

Anf.  71  Statssekreterare LOTTA FOGDE 21

Anf.  72  LENNART FREMLING (fp) 22

Anf.  73  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 23

Anf.  74  MARGARETA ANDERSSON (c) 23

Anf.  75  HILLEVI LARSSON (s) 23

Anf.  76  MIKAEL ODENBERG (m) 23

Anf.  77  Statssekreterare LOTTA FOGDE 24

Anf.  78  Departementssekreterare DANIEL BLOCKERT 25

Anf.  79  Statssekreterare LOTTA FOGDE 25

Anf.  80  ORDFÖRANDEN 26

Anf.  81  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 26

Anf.  82  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 26

Anf.  83  LARS OHLY (v) 27

Anf.  84  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 27

Anf.  85  Statssekreterare LOTTA FOGDE 27

Anf.  86  ORDFÖRANDEN 27

Anf.  87  Statssekreterare LOTTA FOGDE 28

Anf.  88  ORDFÖRANDEN 28

3 §  Jordbruk och fiske 29

Anf.  89  ORDFÖRANDEN 29

Anf.  90  Departementsrådet ANDERS KLUM 29

Anf.  91  ORDFÖRANDEN 29

Anf.  92  Departementsrådet ANDERS KLUM 29

Anf.  93  ORDFÖRANDEN 31

Anf.  94  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 31

Anf.  95  Departementsrådet ANDERS KLUM 31

Anf.  96  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 32

Anf.  97  ORDFÖRANDEN 32

Anf.  98  Departementsrådet ANDERS KLUM 32

Anf.  99  ORDFÖRANDEN 32

Anf.  100  Departementsrådet ANDERS KLUM 32

Anf.  101  Departementssekreterare FREDRIK ALFER 32

Anf.  102  ORDFÖRANDEN 32

Anf.  103  HILLEVI LARSSON (s) 33

Anf.  104  Departementsrådet ANDERS KLUM 33

Anf.  105  ORDFÖRANDEN 33

Anf.  106  Departementsrådet ANDERS KLUM 33

Anf.  107  LARS LINDBLAD (m) 33

Anf.  108  Departementsrådet ANDERS KLUM 33

Anf.  109  ORDFÖRANDEN 33

Anf.  110  Departementsrådet ANDERS KLUM 34

Anf.  111  ORDFÖRANDEN 34

Anf.  112  Departementsrådet ANDERS KLUM 34

Anf.  114 CHRISTINA AXELSSON (s) 35

Anf.  113  LENNART FREMLING (fp) 35

Anf.  114  Departementsrådet ANDERS KLUM 35

Anf.  115  ORDFÖRANDEN 35

Anf.  116  Departementsrådet ANDERS KLUM 35

Anf.  117  ORDFÖRANDEN 35

Anf.  118  Departementsrådet ANDERS KLUM 36

Anf.  119  ORDFÖRANDEN 36

Anf.  120  LARS LINDBLAD (m) 36

Anf.  121  Departementsrådet ANDERS KLUM 37

Anf.  122  MARGARETA ANDERSSON (c) 37

Anf.  123  Departementsrådet ANDERS KLUM 37

Anf.  124  ORDFÖRANDEN 37

Anf.  125  Departementsrådet ANDERS KLUM 37

Anf.  126  ORDFÖRANDEN 37

Anf.  127  Departementsrådet ANDERS KLUM 37

Anf.  128  ORDFÖRANDEN 38

Anf.  129  Departementsrådet ANDERS KLUM 38

Anf.  130  ORDFÖRANDEN 38