Fredagen den 18 januari 2002

EU-nämndens uppteckningar 2001/02:17

1 §  Ekonomiska och finansiella frågor

Finansminister Bosse Ringholm

Återrapport från ministerrådsmöte den 13 och 14 december 2001

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 22 januari 2002

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Sammanträdet är öppnat. Jag ber först och främst att få hälsa Göran Lennmarker välkommen som vice ordförande i nämnden. Jag hälsar också Gunnar Hökmark välkommen som ny ledamot i nämnden.

Vi ska sedan gå över till att hälsa finansministern med medarbetare välkomna hit för information och samråd, och vi börjar som vanligt med en återrapport från ministerrådsmötet den 13 och 14 december förra året. Varsågod!

Anf.  2  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Tack, herr ordförande. Nämnden har fått en skriftlig återrapport. Vi lyckades nå ganska långt i en del lagstiftningsfrågor vad gäller skatte- och finansmarknadsområdena. Däremot är det fortfarande ganska låst när det gäller just energibeskattningsdirektivet. Det fanns en del möjligheter som tyvärr inte tillvaratogs.

Från svenska utgångspunkter kunde vi glädjas över att vårt kompromissförslag om en skatt på e-handel kunde antas som en interimistisk lösning under de kommande tre åren. Jag nådde också en uppgörelse med min italienska kollega när det gäller utlåningen från den europeiska investeringsbanken till Eftaländerna. Den här uppgörelsen kunde senare antas av rådet utan diskussion.

Anf.  3  ORDFÖRANDEN:

Tack för det! Ordet är fritt med anledning av återrapporten. Då lämnar vi den och går över till nästkommande rådsmöte. Varsågod, finansministern!

Anf.  4  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Ni har fått en kommenterad dagordning med en del underlagsmaterial. Det har tillkommit ett övrigt ärende som gäller förhandlingen med tredjeland om skatt på sparande. Det handlar om en redovisning av den ansvarige kommissionären Bolkestein. Det är bara en informationspunkt, men jag ska strax återkomma till det ärendet.

Vi ska börja med en debatt om det spanska ordförandeskapets program för Ekofinrådet. Vi har tyvärr bara fått en spansk version hittills. Det gör att vi inte har läst alla delar – jag har inte gjort det i varje fall.

De har tre prioriterade frågor. Den första är uppföljningen av eurointroduktionen. Den andra är vårtoppmötet i Barcelona om ekonomiska reformer. Den tredje är kampen mot terrorism. I det inlägg som jag ska göra planerar jag att lägga tonvikten framför allt på Lissabonprocessen, som jag tycker går alldeles för trögt. Jag menar att vi inte längre kan skjuta upp de nödvändiga reformerna och att vår trovärdighet står på spel om vi inte når framgång i Barcelona. Det handlar om att öppna en marknad för konkurrens och att skapa gemensamma regelverk och spelregler för näringsverksamhet. Vikten av att vi lyckas i Barcelona förstärks av det osäkra internationella ekonomiska läget. Vi måste också ta oss ur det dödläge som finns mellan Europaparlamentet och kommissionen när det gäller genomförandet av resolutionen om Lamfalussygruppens förslag.

Jag tänkte också kort beröra EU:s globala roll och specifikt peka på vikten av ett aktivt EU-deltagande i den kommande konferensen om utvecklingsfinansiering i Monterrey i Mexiko. Det är ett utmärkt tillfälle för de rika länderna att uppfylla sina biståndsåtaganden. Samtidigt borde EU-länderna kunna visa en större vilja att öppna sina gränser för export från de fattiga länderna. Om vi använder de här redskapen rätt kan vi lättare uppnå en stabilare och rättvisare global utveckling.

När det gäller kampen mot terrorism har Ekofinrådet redan vidtagit ett antal åtgärder för att förhindra finansiering av terrorism. De här åtgärderna ska naturligtvis först och främst genomföras fullt ut, men jag menar att en framgång med exempelvis skattepaketet också kan tjäna det här syftet när det gäller att motverka terrorismen. Inte minst förhandlingen mellan EU och en del av de här skatteparadisen har betydelse i sammanhanget.

Anf.  5  ORDFÖRANDEN:

Tack för det! Det här är ju närmast en informationspunkt. Det är ingen beslutspunkt, men ordet är fritt.

Anf.  6  GÖRAN LENNMARKER (m):

Herr ordförande! Det är ju rätt att poängtera vikten av att Lissabonprocessen förs framåt. Toppmötet i Stockholm blev ju ett misslyckande i det avseendet, och det vore förödande om vi skulle få ett andra misslyckande i Barcelona på denna punkt. Det är många medlemsländer som släpar benen efter sig i avregleringsprocessen. Därför är det rätt att poängtera just det här.

Jag har också en annan sak som jag vill ta upp när det gäller det här med utvecklingsfinansiering. Det handlar om att betona hur pengarna används och att se till att de används på ett klokt sätt. Det är inte bara en fråga om finansiering utan också om att det ska ge resultat.

Anf.  7  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Herr ordförande! Toppmötet i Stockholm var ju det första tillfället då man följde upp Lissabonprocessen. Det var faktiskt en stor framgång, vilket kanske inte herr vice ordföranden har lagt märke till. Det var ett utomordentligt gott resultat som EU i sin helhet kunde redovisa. Inte minst var det en framgång för Sverige som var på främsta plats när det gällde fem av de tolv indikatorer som belystes i rapporten till vårtoppmötet i Stockholm. I det här avseendet var det ett stort både svenskt och europeiskt framsteg.

Toppmötet i Stockholm förra våren har ju i sig inte varit en brist, utan det har ju varit en brist i uppföljningen bl.a. av Lamfalussyrapporten i förhandlingar med parlamentet. Jag tänker också understryka hur viktigt det är att vi nu kan slutföra de förhandlingar som sker med parlamentet.

Anf.  8  ORDFÖRANDEN:

Tack! Då går vi vidare till ärende 4.

Anf.  9  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Ekofinrådet ska ju ta ställning till uppdateringarna av stabilitetsprogrammen för Österrike, Belgien, Finland, Luxemburg och Nederländerna och Sveriges konvergensprogram. Det sker i form av ett yttrande som rådet för fram.

Samtliga uppdaterade program offentliggjordes under andra halvan av förra året. Kommissionen har inkommit med sina bedömningar och rekommendationer till rådsyttrande över programmen, och i dag tänkte jag i första hand kommentera behandlingen av det svenska konvergensprogrammet. När det gäller de övriga medlemsländernas stabilitetsprogram ska jag fatta mig mycket kort. Alla de här länderna uppfyller de budgetära åtagandena i stabilitets- och tillväxtpakten. Därför ser jag inte några större problem i hanteringen av just dessa program.

Det svenska konvergensprogrammet kunde ni ta del av redan i höstas. Sedan har kommissionen gjort en bedömning av det svenska programmet, och underlaget för rådsbehandlingen är den rekommendation till yttrande som framläggs av den ekonomiska och finansiella kommittén. I rekommendationen noteras med tillfredsställelse att det uppdaterade programmet visar fortsatta överskott i de offentliga finanserna i Sverige under perioden fram t.o.m. 2004. Det innebär att Sverige bibehåller sitt medelfristiga mål på ett överskott på 2 % av BNP i genomsnitt över en konjunkturcykel. Därmed uppfyller Sverige fortsatt fullt ut kraven i stabilitets- och tillväxtpakten om ett läge för de offentliga finanserna som ligger nära balans eller överskott. Det gäller även om den ekonomiska utvecklingen skulle bli svagare och överskotten lägre än vad som prognostiseras i programmet.

De svenska skattesänkningarna 2002 anses ligga i linje med tidigare rådsyttranden om de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken. Vidare noteras att Sverige för närvarande uppfyller konvergenskriteriet för prisstabilitet men också att priserna har stigit väsentligt under förra året. Inflationstrycket förväntas dock bli lägre framöver på grund av låg aktivitet och måttliga lönehöjningar.

De långa räntorna har förblivit på historiskt låga nivåer, även om de har fallit något mindre än i andra medlemsstater under förra året, och Sverige förväntas uppfylla räntekriteriet. Den makroekonomiska prognosen i programmet bedöms någorlunda optimistiskt för 2002. En risk för en sämre utveckling kan naturligtvis inte uteslutas, men i rekommendationen noteras att det lågtillväxtalternativ som presenteras i programmet visar att de offentliga finanserna kan nå ett klart överskott även om vi skulle få en svagare internationell ekonomisk utveckling som påverkar Sverige.

De strukturella åtgärderna för att förbättra utbudssidan ligger i linje med de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken. Det gäller speciellt skattesänkningarna, och det understryks att dessa initiativ bör fullföljas med beslutsamhet. Sverige anses ha en god position för att möta konsekvenserna för de offentliga finanserna av den demografiska utvecklingen i den meningen att stabilitets- och tillväxtpaktens krav uppfylls även på lång sikt.

I rekommendationen upprepas som tidigare år att Sverige behöver visa förmågan att hålla en rimlig paritet mellan kronan och euron över en tillräckligt lång tid utan svåra spänningar och att man förväntar sig att Sverige deltar i ERM2 i sinom tid. Det noteras då att Sverige ännu inte uppfyller konvergenskravet just för växelkursstabilitet.

Jag vill till sist göra en kommentar som gäller Sveriges konvergensprogram, som bygger på kommissionens prognos. Där ingår en bedömning av kapacitetsutnyttjandet med ett s.k. produktionsgap. Den bedömningen för Sverige avviker starkt från regeringens bedömning. Vi anser att den metod som kommissionen använder ger ett missvisande resultat för Sverige. Den avvikande bedömningen påverkar dock inte slutsatsen, att Sverige fullt ut uppfyller stabilitets- och tillväxtpaktens krav.

Anf.  10  GUNNAR HÖKMARK (m):

Ordförande! Till den bild som finns från kommissionens sida hör ju också en diskussion om de höga svenska skattesatserna och den risk som det innebär för rörliga skattebaser och därmed också den långsiktiga förmågan att behålla både skattekraft och höga skatteintäkter. Jag tycker att det hör till den bild som jag också tycker att det är rimligt att finansministern hanterar.

När det sedan gäller de kriterier som finns och som behandlas i yttrandet konstateras det ju att Sverige inte uppfyller kraven på en stabilitet när det gäller valutakursen. Det kunde vara intressant att höra från finansministern vilket budskap han tänker ge de andra finansministrarna i denna fråga. Detta är ju ett problem som blir mer akut i och med att vi nu talar om att faktiskt fatta ett beslut i eurofrågan.

I denna del finns det också anledning att ta upp en annan fråga. I yttrandet beskrivs att vi klarar prisstabiliteten, men om vi tittar på de olika siffror som har kommit om inflationsutvecklingen ser vi att Sverige nu ligger över de krav som ställs och att vi har en utveckling som förmodligen viker av rätt mycket från övriga EU. Mot den bakgrunden är det bra att få ta del av vad finansministern har att säga också om detta. Det gäller vilket budskap och vilka signaler han avser att sända till övriga finansministrar i denna fråga men också vilka slutsatser han drar av att vi har en högre inflationstakt än i kriteriet. Vilka slutsatser drar han därmed av att penningpolitiken, som den nu förs, uppenbarligen inte räcker till utan att det ställs andra krav?

Anf.  11  MATS ODELL (kd):

Jag tänkte också uppehålla mig något vid det svenska konvergensprogrammet. Kommissionen konstaterade att Sverige överlag uppfyller kraven bra. Det som oroar är att inflationstrycket har stigit och att kronkursen svänger ganska kraftigt och har gjort det. Man återupprepar också oron för det höga skattetrycket, att det kommer att bli problematiskt i takt med en ökad globalisering och att det kommer att få konsekvenser vad gäller jämvikten i de offentliga finanserna.

Som Gunnar Hökmark var inne på är naturligtvis frågan om ett anslutande till ERM2 central. I Executive summary i kommissionens rapport står det, som finansministern också citerade: ”To this end, the Council expects Sweden to decide to join the ERM2 in due course”, alltså i sinom tid. Vad är då ”sinom tid”? frågar man sig. Ja, statsminister Göran Persson har ju låtit publicera en vad han kallar tidsplan för detta. Följer man den tidsplanen skulle Sverige bara behöva vara med i ERM2 under några få månader. Vi vet ju att det formella kravet är två år. Vi vet också att både Finland och Österrike har fått en kortare tid och ändå blivit accepterade.

Min fråga till finansministern är: Delar han Göran Perssons syn att det räcker med de här få månaderna, eller har han någon annan uppfattning, och vad kommer han att säga på den här punkten? Jag antar, liksom Gunnar Hökmark, att det kommer att råda en viss nyfikenhet inom kretsen av finansministrar på den punkten. Själv vill jag gärna säga att jag tror att det är klokt att vänta med att ansluta sig till ERM2 till dess att det finns ett beslut. Möjligheten finns naturligtvis att gå med omedelbart från svensk sida och därmed formellt kvala in och uppfylla alla kriterier, men jag tror att det skulle kunna vara till stort men för svensk exportindustri om man gör det för snabbt.

Anf.  12  GUNILLA WAHLÉN (v):

Ordförande! Varje land har en självständig ekonomi och får den ekonomin bedömd av kommissionen. Jag undrar varför Sverige anser sig tvunget att kommentera andra länders ekonomi som man gör här, t.ex. Finlands. Kommissionen säger att de måste skärpa sig vad gäller utgifterna, och Sverige håller i sitt yttrande med om det. Varför yttrar vi oss om andra länders ekonomi? Jag tycker inte att det är lämpligt att vi gör det. Det är klart att vi ska svara för vår egen ekonomi och vad gäller bedömningen av vårt land. Men varför hjälper vi till att bedöma andra länder?

Anf.  13  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Herr ordförande! Vad gäller den sista frågan kan jag bara konstatera att vi, eftersom vi är medlemmar i Europeiska unionen och deltar i ett ekonomiskt samarbete, är intresserade av att få synpunkter från medlemsstaterna på våra ekonomiska åtgärder och riktlinjer. Omvänt bidrar vi med en del synpunkter som gör att vi förhoppningsvis gemensamt – Sverige, Finland och övriga medlemsstater – kan bidra till en bättre ekonomisk utveckling i EU-kretsen. Det tycker jag är en självklar upplysning.

När det gäller diskussionen om det svenska förhållandet till euron och växelkursen är det bara att konstatera att tidpunkten för den folkomröstning som alla politiska partier är överens om får avgöras senare. Jag delar Mats Odells uppfattning att det inte finns något skäl att innan den tidpunkten är fastställd och innan vi har ett besked från det svenska folket göra några andra ställningstaganden när det gäller ERM2 än dem som är gjorda hittills. Det får ju bli en del av denna process.

Som ett svar på frågan vill jag också säga att vad Göran Persson har gjort är ju att han kring en hypotetisk fråga om en tidpunkt för en folkomröstning har fört ett resonemang om vad som är möjliga och tänkbara tidpunkter för olika delar i processen. Jag har ingen annan uppfattning än den som han har fört fram i det avseendet, men vi har ju ingen svensk tidsplan förrän i den situationen då vi har bestämt oss för tidpunkten för folkomröstningen. Sedan får folkomröstningen naturligtvis vara utgångspunkten för vad som är en möjlig tidtabell därefter.

Det har också varit glädjande att se att vi i det här sammanhanget, med den bedömning som sker, uppfyller alla de kriterier som finns i övrigt. Växelkursen och den svenska valutans utveckling är ju en fråga som i allra högsta grad ska in i den processen och den tidtabellen i fortsättningen, och vi får hantera den på vanligt sätt. Svenska kronan har ju under den senaste tiden stärkts i förhållande till olika valutor. Det är också viktigt att notera det inflationsmål som vi har, som Riksbanken har, som är 2 %, ±1 %. Vi håller oss inom de ramarna.

Det är klart att jag med stor uppmärksamhet följer de förändringar som har skett. Senast var det den rapport som kom i går där det var någon tiondel högre än vad man hade förväntat sig. Det är naturligtvis viktigt att vi kan hålla oss inom de ramar som vi har när det gäller inflationsmålen. Vår bedömning är att vi senare kommer att ligga närmare 2 % när det gäller inflationsutvecklingen. Det är ungefär samma bedömning som görs utifrån av vår ekonomi i det här sammanhanget. Så ur den synpunkten tycker jag egentligen att alla ekonomiska fakta talar för vår fortsatta utveckling. Vi hoppas att vi får en bättre tillväxt under året utan att inflationsnivån därmed höjs, snarare att den sänks i fortsättningen, så att vi kommer att ligga runt de 2 % som vi har gjort tidigare bedömningar kring.

Anf.  14  GUNNAR HÖKMARK (m):

Ordförande! Jag vill bara i all korthet säga att jag tycker att det finns anledning att vara lite mer bekymrad över inflationsutvecklingen. Den är som finansministern sade högre än väntat. Risken är att vi får en utveckling när det gäller inflationen, inte minst om ekonomin vänder uppåt, som innebär att vi får ett ytterligare växande inflationstryck. Då har vi det i ett läge då vi diskuterar hur vi vid någon tidpunkt ska kunna ge svenska folket en bra möjlighet att fatta beslut om detta. Vi låter då inflationen gå i väg, så att vi av det skälet inte kan fullfölja processen med ett fullständigt inträde. Det var därför som jag ställde frågan till finansministern om slutsatserna när det gäller den faktiska politiken men också om budskap till de andra finansministrarna när det gäller svenska åtgärder för att kunna klara det här.

Anf.  15  MATS ODELL (kd):

Jag efterlyser också en kommentar till skrivningarna i rapporten om det höga svenska skattetrycket relativt den ökande globaliseringen. Man kan också notera i kommissionens rapport att det skrivs positivt om ambitionerna att hålla utgiftstaken. Den dag som vi skulle bryta igenom de här utgiftstaken tror jag att man kan räkna med att det blir starka påkänningar för den svenska penningpolitiken, att räntenivåer och annat kommer att påverkas mycket negativt från resten av omvärlden. Vi vet att Ekonomistyrningsverket och även andra prognosmakare är mycket oroade inför det här året och även nästa år när det gäller utgiftstaken.

När det gäller den del av rapporten som handlar om utgiftstaken vill jag då fråga finansministern om han är beredd att vidta åtgärder också under det här året för att verkligen se till att utgiftstaken hålls, trots de krav som exempelvis kom på Vänsterpartiets kongress.

Anf.  16  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

När jag var här för ungefär ett år sedan fördes i stort sett samma diskussion om riskerna för att utgiftstaket skulle slås igenom under 2001. Diskussionen fördes även året dessförinnan. Jag kan bara konstatera att vi med marginal har klarat utgiftstaket alla de år som vi har haft utgiftstak, och regeringen gör naturligtvis hela tiden bedömningar och justeringar som leder till resultatet att vi kan hålla utgiftstaket. Det är lika viktigt i år som tidigare år, så jag har stor förtröstan på det området.

Skattetrycket har vi också diskuterat ett antal gånger tidigare. Det finns många komponenter som gör att det inte alltid är så lätt att jämförbara mellan olika länder. Man räknar på lite olika sätt. Vi har ju, vilket inte så många andra länder har gjort, tre år i rad justerat i våra statliga skatter. Det har naturligtvis också påverkat skattenivån. Vi ser dessutom över hela frågan om skattebasen utifrån ett globaliseringsperspektiv i en särskild utredning.

Får jag till sist bara säga att det som är viktigt ur EU:s synpunkt är att EU – och medlemsstaterna i EU – kan konstatera att vi med det överskott som vi har i de offentliga finanserna och med den ordning och reda som vi har haft sedan flera år tillbaka i de offentliga finanserna aktivt har kunnat bidra till en bra ekonomisk utveckling. Vi har genomgående tillhört den övre halvan när det just gäller stabiliteten i den europeiska ekonomin. Vi har haft bra överskott. Merparten av EMU-länderna har tyvärr haft underskott både i sina budgetar och i sina offentliga finanser. Det har inte vi. I motsats till många av de andra har vi haft en väldig stabilitet i vår ekonomiska utveckling.

Anf.  17  ORDFÖRANDEN:

Tack! Efter denna diskussion kan jag konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i ärendet. Då går vi vidare till ärende 5 som vad jag förstår gäller en rapport. Varsågod!

Anf.  18  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Ja, det är en bra rapport om främjande av forskning och utveckling som vi kommer att få presenterad av ordföranden i Kommittén för ekonomisk politik. Det är en pedagogisk och informationsrik rapport. Genom att lära av varandra och från USA exempelvis kan medlemsstaterna mer framgångsrikt arbeta för att uppnå ambitioner när det gäller innovationer framför allt i Lissabonprocessen.

Vikten av goda grundförutsättningar för att stimulera innovation och forskning och utveckling kan ju inte överskattas. Det handlar om ett konkurrenskraftigt klimat, en stabil makroekonomi och en god tillgång på insatsfaktorer, inklusive utbildning av arbetskraft och teknik.

Jag vill gärna betona att alla åtgärder för att stödja näringslivets forskning och utveckling bör vara generella i sin natur för att man ska undvika gränsdragningsproblem och för att man ska upprätthålla sunda ekonomiska incitament. Det här är i första hand en informationspunkt. Sedan kommer relevanta slutsatser från rapporten att arbetas in i förberedelserna i materialet inför det ekonomiska vårtoppmötet i Barcelona i mars. Även industriministrarna kommer att ta del av den här rapporten.

Anf.  19  ORDFÖRANDEN:

Det innebär att vi återkommer till den frågan senare under våren.

Anf.  20  PER BILL (m):

Herr ordförande! Det här är en del av den s.k. Lissabonprocessen. Jag håller med finansministern om att detta är ganska bra. Det är inte sensationellt på något sätt. Det är en ganska standardmässig teori, men den är väl hopsatt.

Det är också välgörande att för en gångs skull se lite intern kritik, att ett EU-dokument verkligen på allvar talar om att EU ligger efter på område efter område. Det här är väl ett gott exempel som vi borde se mer av.

Men det finns ändå två saker som jag skulle vilja ta upp. Den ena gäller att en av de tre huvudkonklusionerna handlar om att stärka patenträtt och immaterialrätt. Där finns det ju en gemensam position i Sverige. Jag tycker att det finns all anledning att ta upp den och försöka trycka på ytterligare för att se till att vi kommer någonstans med EU-patentfrågorna. Allra helst ska det bara vara ett språk: engelska.

Sedan var det den andra saken. Finansministern tycker att den här rapporten är så bra. Men på s. 19 står det ganska mycket om att man ska skapa ett klimat för risktagande. Då blir det ju lite märkligt att våra entreprenörer för tillfället är drabbade av pomperipossaeffekten och står i kö hos skuldsaneringsmyndigheter. Nu är frågan hur pomperipossaskatter på fiktiva aktievinster går ihop med att man skriver under det här dokumentet.

Anf.  21  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Herr ordförande! När det gäller patenträtten har jag ingen annan uppfattning än att det är oerhört viktigt att vi kan nå resultat gemensamt europeiskt på det området.

När det gäller den typ av extremt risktagande som vi har sett framför allt i IT-sektorn under senare år har det rimligen varit medvetet från dem som har gjort den här typen av spekulationer. Det har naturligtvis blivit en del effekter som en del av risktagarna kanske inte riktigt hade föreställt sig. Jag utgår från att vi alla vill eftersträva en mer lugn och stabil ekonomisk utveckling och inte den typ av spekulationer som ett mycket överdrivet risktagande ibland kanske kan leda till. Det är naturligtvis beklagligt om det är personer som har gett sig in i risktagandet utan att de har varit medvetna om de väldigt stora risker som de har utsatt sig för.

Anf.  22  PER BILL (m):

Ordförande! Det är delvis en kultur. Det var på det sättet som man kunde sälja sina företag. Jag tror att ytterst få förstod att de inte bara kunde förlora allt utan att de också kunde stå i ordentlig skatteskuld om det gick riktigt illa. Det är ju en ganska stor skillnad. Att förlora allt man har byggt upp är en sak, men att man dessutom står med en stor skuld är en annan. Och det finns ju flera partier i riksdagen som nu vill försöka ändra detta.

Anf.  23  MATS ODELL (kd):

Jag läste också rapporten med stort intresse och fastnade för rekommendationen om ett starkare upphovsrättsskydd inom EU. Men jag tycker att det som Per Bill tar upp och framför allt det svar som finansministern ger är ganska anmärkningsvärt.

Om man läser rapporten och de rekommendationer som finns ser man att risktagande ska uppmuntras. Man skulle då tycka att det är straff nog att förlora allting. Men jag talade med en person för någon vecka sedan som hade förlorat i stort sett allt vad han ägde men nu fick en skatteskuld på fyra miljoner kronor. Är detta verkligen i linje med de rekommendationer som finns? Borde inte finansministern med den hållningen kräva några ändringar i de här slutsatserna?

Anf.  24  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Jag tycker att det är angeläget att vi uppmuntrar ett risktagande. Det är ju en del av hela företagsamhetsprocessen, och vi har ju skäl på olika sätt för att stimulera sådant. Det som vi har sett under några år, inte bara i Sverige utan i andra länder också, är ju ett antal extrema situationer, framför allt i samband med IT-explosionen. Jag är medveten om att några har försatt sig i situationer där man har dragit på sig kraftiga överkostnader eller förluster, och jag vet också att det finns de som tycker att man ska socialisera alla de här förlusterna och låta samhället ta ansvar för dem, men det är naturligtvis en avvägning som man måste göra, dvs. hur mycket det enskilda risktagandet ska stå för och hur mycket samhället ska stå för.

Anf.  25  MATS ODELL (kd):

Herr ordförande! Det här är ganska viktigt. Nu talar finansministern om att socialisera förluster, men att ta ut skatt på förluster är vad vi talar om. Vill Sverige verkligen driva detta?

Anf.  26  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Jag vill bara konstatera att det i alla sådana här ekonomiska uppgångar finns extrema situationer, och i de extrema situationerna var det naturligtvis oerhört stora vinster som gjordes – och oerhört stora förluster, i form av spekulationer om att man skulle få se en snabbt uppdriven kurs som sedan hamnade åt rakt motsatt håll. Det är naturligtvis alltid en avvägningsfråga vem som ska ta sista ansvaret för de här stora förlusterna.

Då går jag vidare på dagordningen. Övergången till sedlar och mynt i euro har hittills gått mycket bra i de flesta euroländer. Det har gått snabbare med valutautbytet än beräknat. Flera länder rapporterar att utbytet är i det närmaste slutfört. Så gott som samtliga bankomater levererar nu euro, och de flesta kontantbetalningar sker också i euro. Kommissionen anser att framgången bl.a. beror på allmänhetens entusiasm för den nya valutan, att sedelautomaterna ställdes om mycket snabbt och att butiksägarna uppfyllde sitt åtagande om att lämna tillbaka växel i euro. De första dagarna i januari fanns det naturligtvis på en del banker köer vid uttag och kontantanvändning, men det var inte någon onormal situation, och numera är det väl relativt normaliserade förhållanden.

Det finns exempel från en del länder på felaktiga prishöjningar i samband med den dubbla prismärkningen, men det är också många länder som rapporterar att de överenskommelser om prisstabilitet som tecknats mellan olika branscher har kunnat följas fullt ut. Det finns naturligtvis inte någon samlad bedömning ännu, eftersom inte ens januari månad har gått fullt ut, av hur inflationsutvecklingen kan komma att påverkas.

Det finns ett problem när det gäller flaskhalsar i samband med värdetransporter. Det finns inte någon omfattande information om hur övergången har gått bland myndigheter på lokal nivå eller bland små och medelstora företag, och det är ju just på de senare områdena som det var störst osäkerhet i förberedelsearbetet inför introduktionen av mynt och sedlar.

Anf.  27  GUNNAR HÖKMARK (m):

Jag har en fråga som i hög grad har att göra med detta men också med en tidigare diskussion: Kommer finansministern att säga någonting om Sveriges planer för att gå till beslut i denna fråga och vilka krav eller förhoppningar som det därmed också bygger på när det gäller beslutsordningen inom EU, eller kommer det inte att lämnas något besked alls från svensk sida?

Anf.  28  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Från svensk sida kommer att lämnas den information som jag för en liten stund sedan på ett annat ämnesområde nämnde, nämligen att vi ju förbereder en folkomröstning. Partierna är överens om en folkomröstning, och tidpunkten får avgöras senare. Vi gör ingen tidtabell innan vi vet när folkomröstningen ska äga rum. Det är det besked som vi har givit och kommer att ge.

Anf.  29  ORDFÖRANDEN:

Då lämnar vi den punkten. Vi har ett ärende 7 här som finns med på Finansdepartementets kommenterade dagordning, men i den senaste rådsdagordningen som vi har fått se här finns den inte med längre. Det handlar om ratifikationen av beslutet om egna medel. Jag låter finansministern förklara det här.

Anf.  30  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Frågan om nationella ratificeringar av beslutet från Berlin om egna medel kommer upp nu efter en begäran som jag har gjort i samband med förra Ekofinmötet. Det är ju väldigt angeläget för Sverige liksom för några andra medlemsländer. Det finns en risk att det kan dröja fyra–sex månader innan alla parlament har genomfört ratificeringen, och det innebär att kommissionen inte tekniskt kan tillämpa beslutet förrän alla de här ratificeringarna har skett. Men då ska naturligtvis det här ske retroaktivt. Vi kommer alltså att få tillbaka de medel som vi har lagt ut från den 1 januari i så fall, men det finns en risk för ränteförluster under tiden, och det kan handla om kanske några tiotals miljoner kronor.

Flera medlemsstater ratificerade beslutet om egna medel i slutet av förra året och i början av det här året, men det återstår några länder. De som återstår är Belgien, Luxemburg och Spanien, alltså både det föregående och det nuvarande ordförandelandet. Vid det här mötet kommer jag därför att be de här länderna att redovisa sina planer för ratificering och kommer att kräva att den här dagordningspunkten kommer att finnas kvar på kommande rådsdagordningar också till dess att alla länder har ratificerat Berlinöverenskommelsen. Jag hoppas att den dagordningen blir en så kortvarig företeelse som möjligt naturligtvis.

Anf.  31  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag vill ta upp en fråga som en övrig fråga som jag skulle vilja att finansministern tog upp på EU-nivå.

Däcktillverkaren Continental har ju fått 184 miljoner i EU-bidrag för att investera i Portugal. Strax efter det har Continental lagt ned Gislavedsfabriken som har ca 770 anställda trots att det egentligen hade varit billigare att investera i Gislaved. Det blev billigare att investera i Portugal på grund av det här EU-bidraget.

Jag skulle gärna vilja att man från Finansdepartementet kollade upp det här och tog upp en diskussion om hur EU-bidrag används, för den här situationen är oerhört olycklig, tycker vi i alla fall.

Anf.  32  ORDFÖRANDEN:

Nu kom det in en övrig fråga här innan vi var helt klara med den förra om ratifikation av egna medel. Det är väl bra att regeringen driver på här och begär besked om hur ratifikationen går till i de andra länderna, för det innebär ju naturligtvis stora förluster för Sverige om man får ligga ute med pengarna. Det här är alltså en informations- och diskussionspunkt.

Sedan hade jag för mig att finansministern också skulle ta upp en annan punkt, och vi kanske ska ta den först, innan vi går in på den fråga som Yvonne Ruwaida nu väckte här. Det var om skatt på sparande som du tänkte tala.

Anf.  33  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Herr ordförande! Jag kan ge ett kort svar till Yvonne Ruwaida, för jag delar hennes oro och upprördhet över det som händer när det gäller Continental. Både Finansdepartementet och Näringsdepartementet undersöker gemensamt på vilket sätt vi kan aktualisera frågan, för det är klart att den ska belysas och köras i botten ordentligt. Det här är definitivt ingen tillfredsställande situation.

Får jag till sist kort också säga att vi kommer att få en information, som jag sade, om läget i förhandlingarna med tredjeland när det gäller sparandedirektivet. Det gäller då USA, Schweiz, Liechtenstein, Monaco, San Marino och Andorra. Vi förde ju diskussioner under det svenska ordförandeskapet med de här aktuella länderna. Det avrapporterades då i juni förra året, i slutet av vårt ordförandeskap. Sedan har Ekofinrådet i höstas beslutat om ett förhandlingsmandat och enades då i december om en direktivtext som ska användas vid förhandlingarna, och nu får vi vid det här rådsmötet en rapportering om läget. Jag har ingen aktuell information i dag om vad som händer, men jag hoppas naturligtvis att jag kan återkomma så fort vi får veta något under tisdagens möte.

Anf.  34  ORDFÖRANDEN:

Då ber vi att få tacka för i dag.

2 §  Jordbruk

Jordbruksminister Margareta Winberg

Återrapport från ministerrådsmöte den 19 december 2001

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 21 och 22 januari 2002

Anf.  35  ORDFÖRANDEN:

Då ber jag att få hälsa jordbruksminister Margareta Winberg med medarbetare välkomna hit för information och samråd, och vi ska börja med återrapporten från ministerrådsmötet den 19 december. Varsågod!

Anf.  36  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Tack så mycket! Det började med att kommissionen gav en lägesrapport angående BSE. Bl.a. sade man att man nästa år troligtvis kommer att presentera nya förslag till åtgärder om ålder för borttagande av ryggkotpelaren och utökning när det gäller testning av får. Eventuellt kan det bli aktuellt med ett förbud mot talg i kalvnäring.

Finland och Österrike gav en bakgrund till sina nya BSE-fall. I bägge fallen rör det sig om djur som är födda 1996. När det gäller Finland vet jag i alla fall genom samtal med den finske kollegan att där har man kunnat konstatera att djuren har ätit felaktigt kött- och benmjöl.

Lägesrapporter från arbetsgruppen om hygien- och zoonosförslagen lämnades. Ordförandeskapet informerade om mul- klövsjukekonferensen som hölls i Bryssel den 12 och 13 december. Man var där överens om att det är viktigt att dra lärdom av vad som hänt och att följa upp frågan. Konferensen kunde ge stöd för den fortsatta icke-vaccinationspolicyn, men kraftiga åtgärder måste vidtas för att utrota sjukdomen. Nödvaccineringar kan vara en åtgärd om behov finns.

Rådet röstade vidare med kvalificerad majoritet för de båda förslagen till reform av marknadsordningen för får- och getkött samt utsäde. Den slutliga får- och getköttskompromissen innebar att ytterligare 2 miljoner euro lades till de nationella kuverten på 70 miljoner euro. Beslutet om att ändra marknadsordningen för utsäde innebär bl.a. att stödbeloppet i sektorn fastställdes för regleringsåren 2002/2003 och 2003/2004 samt att en s.k. budgetstabilisator infördes i sektorn på både EU-nivå och nationell nivå. I båda dessa frågor kunde beslut tas först efter att kommissionen vid sittande bord skjutit till ytterligare budgetmedel. Får- och getköttskompromissen blev 72 miljoner euro dyrare än kommissionens ursprungliga förslag.

Med tanke på de här budgetökningarna och också det sätt på vilket förhandlingarna bedrevs hade jag inte något annat val än att rösta emot förslaget. Det hade vi en diskussion om här i EU-nämnden också innan. Jag var också mycket kritisk till själva hanteringen av frågan, då man över sittande bord kastade miljoner till dem som då skulle rösta för. I får- och getköttsfrågan fick jag sällskap av två andra ministrar, men i utsädesfrågan var Sverige ensamt.

Jag tycker att det här är ett typexempel på förhandlingar i jordbruksrådet. Tillskott av budgetmedel gör det möjligt för kommissionen att vinna röster och få gehör för ett förslag. Samtidigt är budgetmedvetenheten med få undantag begränsad i medlemsländerna. Man vill alltså ha alla pengar som finns, och så fort kommissionen andas om att det finns en budgetmarginal är man där och vill ha den. Man vill inte bara ha den en gång, utan den tycks finnas många gånger, och dessa länder vill ha den många gånger också – och får den ofta många gånger dessutom.

Rådet röstade med kvalificerad majoritet för kommissionens förslag att 100 000 ton bananer förs över från importkvoten för AVS-länderna till importkvoten för övriga tredjeländer. Det här är en följd av uppgörelsen med USA.

Jordbruksrådet diskuterade produktionen av proteingrödor inom gemenskapen. Kommissionen motsätter sig krav att ge ytterligare stöd för produktion av proteingrödor. Ett flertal medlemsländer ansåg att diskussionen om proteinväxterna hörde hemma i den kommande halvtidsöversynen som börjar nu det här året, men andra medlemsländer ansåg att ytterligare stöd skulle diskuteras vid mötet.

Kommissionen gjorde en redogörelse för läget på nötköttsmarknaden. Den är relativt stabil nu med undantag för marknaden för kokött där priserna ligger ca 21 % under 1999 års nivå.

Tyskland presenterade sin syn på hur bestämmelserna om ekologiskt jordbruk bör utvecklas.

Kommissionen meddelade att man har för avsikt att under 2002 presentera förslag till rådet om gemensamma regler för kontroll av grossister.

Under övriga frågor informerade ordförandeskapet om det internationella fördraget om växtgenetiska resurser för livsmedel och jordbruk som antogs av FAO:s konferens den 3 november 2001, samt om en konferens i det europeiska rådet för unga jordbrukare den 6 december 2001. Vidare aviserade Frankrike ett kommande statsstödsärende vad gäller krisdestillering av vin i marknadsstödjande syfte.

Då går jag över till nästkommande rådsmöte.

Först är det en presentation av det spanska ordförandeskapet. Dess främsta prioritet är utvidgningen. Några kommissionsförslag som ska diskuteras gäller potatisstärkelse, marknadsordningen för tobak och en förlängning av stödet till nötsektorn. För övrigt avser ordförandeskapet att presentera diskussionspapper, bl.a. om jordbruksförsäkringar samt om gender mainstreaming på landsbygden. Det är alltså i detta råd som man nu ska försöka ”gender-mainstreama” politiken.

En spansk ambition är att återvinna konsumenternas förtroende för den europeiska livsmedelsproduktionen genom att prioritera förslag inom ramen för vitboken om säkra livsmedel. Några exempel på sådana förslag som kommer att behandlas är förslaget om övervakning och bekämpning av zoonoser och förslaget om hygienregler för livsmedel. Behandlingen av förslaget om genetiskt modifierade livsmedel och foder kommer också att fortsätta.

Ytterligare förslag som väntas inom det veterinära området och djurskyddsområdet gäller identifiering av får och getter, djurtransporter och exotiska sjukdomar, t.ex. mul- och klövsjuka.

På det informella mötet som hålls den 27–30 april i Murcia ska jordbruksministrarna diskutera landsbygdsutveckling.

Då går vi vidare till kvotsystemet för potatisstärkelse. Det är så att potatisstärkelsen är kvoterad. Kommissionen föreslår att det ska få vara så, oförändrat, ett tag till, närmare bestämt den kommande treårsperioden. Som bekant är ju Sverige motståndare till kvotering över huvud taget. Vi tycker att det borde vara på ett annat sätt, och vi hade önskat att kommissionen hade vågat vara lite mer framåttänkande. Samtidigt vet vi att det kommer en utvärdering inom kort av stärkelsesektorn, och det kommer också en halvtidsöversyn av spannmålssektorn där potatisstärkelsen är en integrerad del. Det gör att vi tycker att det inte är möjligt att nu, innan de här två sakerna inträffar, gå hårdare fram än det kommissionen har sagt.

En annan sak som jag skulle vilja lyfta fram är tilldelningen av kvot i Sverige. Vi är ju inte självförsörjande. Vi importerar 75 % av stärkelsebehovet. Huvuddelen av det går till pappersindustrin. Konsumtionen av stärkelse inklusive potatisstärkelse ökar kraftigt i vårt land. Tilldelningen av kvot är lägre än produktionskapaciteten inom industrin. Finland har aktualiserat att man vill ha en ökad kvot, och det blir en diskussion om detta, och det är klart att skulle det vara så att Finland skulle driva den här frågan kommer ju Sverige också självklart att göra det. Trots att vi som princip är motståndare till kvoten måste vi under den tid den finns driva politiken på samma vis som Finland eftersom vi ligger nära varandra och använder det här på samma sätt. Det blir troligen alltså så som kommissionen vill; det blir en förlängning på tre år. Hur kvotsystemet sedan fördelas vet vi inget om.

Anf.  37  CARL G NILSSON (m):

Herr ordförande! För det första vill jag säga ett par ord om underlaget till detta. Jag är inte den som efterlyser mera papper, men i dag är underlaget till de här ärendena alldeles ovanligt tunt för att man över huvud taget ska kunna sätta sig in i frågorna väl.

I sakfrågan i det här ärendet har vi ju ofta talat om att Sverige är väldigt kritiskt till olika principer, och vi är kritiska till kvotsystemen och till produktionsbegränsningarna. Men ändå accepterar vi och säger inte ifrån. Den svenska ståndpunkten som vi läser den här är ju varken ja eller nej, och jag skulle välkomna en mera kritisk hållning till detta.

Anf.  38  HARALD NORDLUND (fp):

Jordbruksministern säger att Sverige inte bör gå hårdare fram, och jag vill knyta an till vad Carl G Nilsson var inne på med tanke på formuleringen att Sverige dock bör förorda en kortare förlängning. Kommer Sverige att förorda? Ska det läsas på det sättet? Varför denna formulering?

Anf.  39  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Svaret på den sista frågan är ja, det kommer jag att säga i mitt tal. Jag kommer att redogöra för vår principiella syn och att vi anser att vi borde ha gått fram på ett annat sätt. Det är klart att då skulle jag, analogt med det, ha kunnat rösta nej till det här.

Och visst kan vi göra det. Vi började ju, när vi kom in som medlem i EU, att vara väldigt mycket på en ytterlighetskant och rösta nej nästan alltid till det vi då som princip inte gillade. Konsekvensen av det blev att vi blev betraktade som de där som alltid är emot. Och efter en diskussion sade vi: Är det bättre att försöka vara konstruktiv och kanske medverka till att det blir en förändring åt vårt håll än att stå utanför och alltid vara de som inte påverkar och inte gör någonting? Det ledde fram till den här senare hållningen. Men det är klart att då får man ju också välja när man ska stenhårt driva sina principer och när man ska försöka medverka till att det blir någonting som går i vår riktning.

Med det här i dag är det ju så att under året kommer översynen, som jag sade, av spannmålssektorn, och så kommer utvärderingen av potatisstärkelsesektorn. Jag tycker inte att det är meningsfullt att driva en principiellt stenhård hållning genom röstning i det läget eftersom vi väntar på de här sakerna. Jag tycker att det är bättre att när man gör om midterm review, att man där driver och röstar för det som man anser vara rätt och riktigt. Det är bakgrunden till detta.

Sedan beklagar jag om ni har fått för lite underlag. Det ska vi självklart ta till oss.

Anf.  40  ORDFÖRANDEN:

Tack för det! Vi har hört regeringens ståndpunkt i detta ärende, och jag konstaterar att det finns en majoritet för den.

Anf.  41  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Nästa punkt handlar om grisproduktion i Portugal. Återigen: Vi har en mycket restriktiv inställning till detta. Det här är inte den enda gången, utan det förekommer ganska ofta att olika länder gör så här, inte minst i anslutning till BSE. Det har när det gäller BSE gjorts en sammanställning av vilka nationella stöd som har givits. Vår uppfattning är den att när så sker ska det notifieras. Vi försöker själva att alltid göra det i den mån som vi beviljar sådana här stöd på olika politikområden.

Med anledning av detta och alla andra fall tänker vi nu genomföra ett internt arbete på departementet där vi försöker se i vilka fall det kan vara befogat att tillåta sådana här stöd och i vilka fall som vi kategoriskt ska avvisa sådana. Vi håller på att utarbeta en PM som vi kommer att ta upp med några länder som vi tror tycker ungefär som vi, >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<Tanken är att vi sedan ska kunna föra in det här och få en principiell diskussion i rådet. En sådan principiell diskussion har vi egentligen inte haft, utan läget har varit att vi tillsammans med några länder varit väldigt restriktiva. Men det kan ju finnas fall där det är befogat att ge nationella stöd, och vi ska försöka att identifiera de fallen.

Anf.  42  INGE CARLSSON (s):

Herr ordförande! När sådana här nationella stöd är befogade är det naturligtvis inga problem. Vi har nationella stöd i Sverige, och alla partier har väl ställt sig mer eller mindre bakom dem. I det här fallet tycker jag att det är väldigt knepigt. Kommissionen har nu återkrävt de här nationella stöden, som har funnits redan sedan 1994. Eftersom det inte har hänt någonting sedan dess har portugiserna 1998 kunnat göra det här en gång till. Jag tycker att det är anmärkningsvärt att detta kunnat pågå under en så lång tid.

Skulle vi i Sverige vara i den här situationen skulle vi inte stå vid skampålen, utan vi skulle naturligtvis ha betalat om vi hade gjort en felaktighet. Jag tycker att man måste vara väldigt kritisk mot det här. Det kan hemma i Sverige vara så att en jordbruksföretagare som gör något fel – kanske inte medvetet – som uppdagas, måste vederbörande betala tillbaka. Det är inget tvivel om det, men i de andra länderna kanske man bara rycker på axlarna i sådana fall.

Jag tycker faktiskt att detta är ganska allvarligt. Jag hoppas att man, som jordbruksministern säger, nu går igenom det här ordentligt med en mycket restriktiv inställning och påpekar det ordentligt.

Anf.  43  HARALD NORDLUND (fp):

Jag vill ta upp samma frågeställning, alltså Portugals återbetalning. Sverige har en restriktiv inställning, säger jordbruksministern. Den PM som jordbruksministern säger att man arbetar med kommer väl inte att vara till hjälp i det här fallet. Då är min fråga: Kommer Sverige att kräva och kanske rent av med skärpa kräva att Portugal betalar tillbaka?

Anf.  44  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Ordförande! Jag vill bara få ett klarläggande. Det lät här vid bordet som att det skulle ha kunnat vara fråga om ett misstag. Är det så, eller har man medvetet givit ett stöd på grund av att lönsamheten har varit för låg? Det är ganska väsentligt i sammanhanget.

Anf.  45  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Det är inte fråga om något misstag, utan det är något som den portugisiska regeringen medvetet har gjort. Jag har själv pratat mycket med min portugisiske kollega om detta, och jag har också varit där nere. Han har då beskrivit vilken kris grisbranschen befunnit sig i vid två tillfällen, 1994 och 1998. Det gäller inte ett kontinuerligt stöd, utan det har givits vid två tillfällen när man haft en svår kris.

Sverige uttalar alltid sin restriktiva principiella inställning. Samtidigt får man ha viss förståelse för en näring som hamnar i kris. Det skulle kunna inträffa också i Sverige. Nu har det inte skett, men det skulle kunna inträffa att också vi hamnade i en väldigt besvärlig situation och att vi då skulle behöva de andras stöd för att vidta någon åtgärd.

Jag ska visst uttala mitt ogillande, och det har jag redan gjort till min portugisiske kollega. Har vi ett regelverk är det klart att det måste följas.

Det är klart att rapporten inte kommer att påverka det här ärendet. Jag tycker också att det är viktigt att Sverige tillsammans med några länder försöker driva fram en principiell hållning vad avser i vilka fall man kan godta statsstöd och i vilka fall man direkt ska säga att det är något som vi inte accepterar, men vi har ännu inte den bilden klar för oss.

Anf.  46  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende. Vi går vidare på dagordningen.

Anf.  47  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Vi kommer nu till en annan lägesrapport, som handlar om sällskapsdjur, nämligen om transporter av hundar och katter över nationsgränserna inom EU. Det handlar dels om rabies, dels om den s.k. dvärgbandmasken, en parasit. Kommissionen har presenterat ett förslag till förordning med djurhälsovillkor som ska tillämpas när man flyttar djuren mellan medlemsländerna men också från tredjeland.

Enligt förslaget ska hundar och katter som flyttas vara vaccinerade mot rabies senast 30 dagar före resan. För införsel från icke rabiesfria tredjeländer föreslås att blodprov ska tas för att kontrollera att vaccinet har verkat.

Man föreslår särskilda regler för Storbritannien, Irland och Sverige så att vi även fortsättningsvis får ta blodprov vid införsel från medlemsländer. Detta har föreslagits av kommissionen. Ordförandelandet Spanien har föreslagit att vi ska ha de här särreglerna bara under en övergångstid. Detta protesterar vi naturligtvis emot.

Man har också utökat antalet arter. Fåglar, fiskar, reptiler, groddjur, insekter, spindeldjur, iller, kanin, marsvin och hamster får flyttas utan särskilda djurhälsovillkor.

Vi vill fortsätta med den rabiespolitik som vi hittills har haft. När det gäller dvärgbandmasken finns det ett förslag som kan innebära att vi i fortsättningen inte tillåts kräva intyg om avmaskning av hundar och katter. Det kan i sin tur innebära att denna parasit kommer till den skandinaviska halvön. Den finns inte här och inte heller i Storbritannien och på de brittiska öarna. Den sprids t.ex. via bär i skogen till människor som plockar bären och äter dem direkt. Kokta som sylt, t.ex. som blåbärssylt, går det bra att äta dem, men man får inte äta dem direkt, för då blir man sjuk. Det är en farlig och dödlig sjukdom.

Jag ser det här som ganska allvarligt, och vi kommer naturligtvis att hävda att vi också i fortsättningen ska kunna behålla de intyg som vi har haft. Jag vill också här och nu gärna säga att vi tänker hålla fast vid detta, även om ett förbud kommer in i förordningen. Då får man dra oss inför domstolen. Så viktigt tycker jag att det här är.

Vi kan begära tilläggsgarantier inom tre månader, men det tar ganska lång tid att få sådana, och under den tiden skulle vi ha en situation där dessa krav inte skulle gälla. Så tycker jag inte att vi ska ha det.

Anf.  48  GUNILLA WAHLÉN (v):

Jag har bara en kort fråga. Hur betraktas Norge när det gäller transporter av hundar och katter? Har man samma regler för Norge som för tredjeland, eller gäller samma regler som för övriga EU-länder?

Anf.  49  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Norge har en djurhälsosituation motsvarande Sveriges. Norge omfattas av EU:s regler, så detta kommer att omfatta även Norge.

Anf.  50  ORDFÖRANDEN:

Norge täcks in via EES.

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens uppläggning inför de fortsatta förhandlingarna i detta ärende. Vi går vidare.

Anf.  51  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Det gäller nu en lägesrapport om veterinära avtal med tredjeland. Överläggningar förs med Mercosurländerna och Chile. Det har vi ingenting emot.

Anf.  52  ORDFÖRANDEN:

Vi har sedan flera A-punkter, som jag tänkt att vi kan behandla i klump. Kanske finns det där någon punkt som jordbruksministern särskilt vill redovisa.

Anf.  53  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Först har vi några övriga frågor. En kommer från Frankrike och handlar om djurskydd i tredjeland. Man efterfrågar en rapport om tillståndet i tredjeland när det gäller djurskydd och djur som kommer in till EU.

En annan övrig fråga handlar om oväder i Grekland. Det stora ovädret som man där drabbats av har gjort att apelsinerna frusit m.m. Man vill förklara för oss hur eländigt det är. Jag skulle tro att det också kommer en räkning i efterhand, men det har vi ännu inte fått några papper på ännu.

Anf.  54  ORDFÖRANDEN:

Vi går då över till A-punkterna.

Anf.  55  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Det enda som jag skulle vilja säga om A-punktslistan rör ett av mina egna ärenden. Det handlar om den europeiska livsmedelsmyndigheten. Det är några smärre förändringar i förhållande till det som vi tidigare har talat om.

För det första ska myndigheten heta Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet. För det andra får den 15 medlemmar: 1 kommissionsrepresentant och 14 som utses av rådet. Av de 14 ska 4 representera livsmedelskedjan, från producent till konsument. Myndighetens verkställande direktör ska utses av styrelsen, och innan detta görs ska den kandidat som styrelsen förordar hålla ett anförande och svara på frågor i Europaparlamentet.

Det görs också vissa förtydliganden vad gäller kraven på transparens och öppenhet i samband med skapande av ny lagstiftning eller reviderande av befintlig. Det görs sammanlagt 28 ändringar, och vi kan från svensk utgångspunkt säga att de egentligen bara förbättrar texten. Jag tror inte att någon av dem är kontroversiell.

Anf.  56  CARL G NILSSON (m):

Vi har varit väldigt eniga om att den här myndigheten är viktig och att det är bra att den kommer i gång. Vi har också ofta talat om var den ska ligga, men nu är den frågan blockerad. Det händer ingenting, och jag förmodar då att myndigheten kan komma att starta i Bryssel. Då återstår återigen frågan vad som kan göras för att komma till rätta med detta dödläge.

Jag har flera gånger sagt att jag tycker att Sverige är ett bra land att lägga den här myndigheten i. Det vore kanske en bra kompromiss när det nu inte går att hitta någon annan lösning. Hur ligger det till?

Anf.  57  WILLY SÖDERDAHL (v):

Också jag undrar om det händer någonting i frågan om placeringen.

Anf.  58  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Jag önskar att jag hade ett bra, glatt och positivt svar på den frågan, men det har jag inte. Jag skulle också gärna se att myndigheten förlades till Sverige eftersom vi har alla förutsättningar att väl ta hand om en sådan. Men som ni känner till – det har sagts av flera än mig – finns det en politisk uppgörelse om det här mellan Sverige och Finland. Jag vet inte hur det går med IT-myndigheten, men den här myndigheten finns i alla fall kvar och är högst beslutad, så vi håller fast vid att vi stöder Finland. Det vore konstigt att gå ifrån det.

Det här blir väl en fråga för stats- och regeringscheferna på toppmötet i Spanien i vår. Jag hoppas möjligen att Italien ändrar sig. Det är de som blockerar det hela. Annars hade ju Finland 14 röster, och det är väl då svårt att tro att man skulle hitta någon annan lösning.

Frågan ligger tills vidare i Bryssel, men det vore väldigt olyckligt om den skulle förbli där.

Anf.  59  CARL G NILSSON (m):

Det var ett bra uttalande som ministern nu gjorde när hon sade: ”Jag skulle också gärna se att den förlades till Sverige…” Det kanske räcker med sådana uttalanden för att lösa upp en i övrigt helt låst position.

Anf.  60  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Man kan också tillägga att detta, som ni säkert vet, från början är ett svenskt förslag. >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Anf.  61  WILLY SÖDERDAHL (v):

Jag har en fråga om avtalet mellan EU och Sydafrika, som nu äntligen är färdigt. Det är beklämmande att det har tagit så lång tid. Jag tycker att det är pinsamt för EU. Vet jordbruksministern något om vilka konsekvenser det har fått för Sydafrika? Har man fått lämna mycket, eller gäller samma villkor för Sydafrikas export till EU som om det hade gällt Australien, USA, Chile eller något av de andra länderna? Har man fått betala för att äntligen få detta i hamn?

Anf.  62  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Jag har svårt att svara vad gäller konsekvenserna. Det är väl lite tidigt att göra det. Dessutom är det en fråga för UD. Avtalet innebär t.ex. att parterna förbinder sig att fasa ut användningen av vissa beteckningar. Detta har varit en ganska stor stötesten, inte minst för Italien vad gäller Grappa. Man kommer efter vissa övergångstider att fasa ut både Grappa och Sherry som beteckningar på drycker.

I övrigt är jag inte kapabel att svara för de vidare konsekvenserna.

Anf.  63  ORDFÖRANDEN:

Vi är naturligtvis glada för att det här avtalet kommer till stånd. Det har varit en långkörare som inte har varit bra för EU:s anseende.

Vi behandlar alla de här A-punkterna i klump, och jag konstaterar att det där finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Vi tackar för samrådet i dag.

Innehållsförteckning

1 §  Ekonomiska och finansiella frågor 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN: 1

Anf.  2  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 1

Anf.  3  ORDFÖRANDEN: 1

Anf.  4  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 1

Anf.  5  ORDFÖRANDEN: 2

Anf.  6  GÖRAN LENNMARKER (m): 2

Anf.  7  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 2

Anf.  8  ORDFÖRANDEN: 3

Anf.  9  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 3

Anf.  10  GUNNAR HÖKMARK (m): 4

Anf.  11  MATS ODELL (kd): 5

Anf.  12  GUNILLA WAHLÉN (v): 5

Anf.  13  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 5

Anf.  14  GUNNAR HÖKMARK (m): 6

Anf.  15  MATS ODELL (kd): 7

Anf.  16  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 7

Anf.  17  ORDFÖRANDEN: 7

Anf.  18  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 7

Anf.  19  ORDFÖRANDEN: 8

Anf.  20  PER BILL (m): 8

Anf.  21  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 8

Anf.  22  PER BILL (m): 9

Anf.  23  MATS ODELL (kd): 9

Anf.  24  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 9

Anf.  25  MATS ODELL (kd): 9

Anf.  26  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 9

Anf.  27  GUNNAR HÖKMARK (m): 10

Anf.  28  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 10

Anf.  29  ORDFÖRANDEN: 10

Anf.  30  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 11

Anf.  31  YVONNE RUWAIDA (mp): 11

Anf.  32  ORDFÖRANDEN: 11

Anf.  33  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 11

Anf.  34  ORDFÖRANDEN: 12

2 §  Jordbruk 13

Anf.  35  ORDFÖRANDEN: 13

Anf.  36  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s): 13

Anf.  37  CARL G NILSSON (m): 15

Anf.  38  HARALD NORDLUND (fp): 15

Anf.  39  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s): 15

Anf.  40  ORDFÖRANDEN: 16

Anf.  41  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s): 16

Anf.  42  INGE CARLSSON (s): 16

Anf.  43  HARALD NORDLUND (fp): 17

Anf.  44  HOLGER GUSTAFSSON (kd): 17

Anf.  45  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s): 17

Anf.  46  ORDFÖRANDEN: 17

Anf.  47  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s): 17

Anf.  48  GUNILLA WAHLÉN (v): 18

Anf.  49  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s): 18

Anf.  50  ORDFÖRANDEN: 18

Anf.  51  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s): 18

Anf.  52  ORDFÖRANDEN: 19

Anf.  53  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s): 19

Anf.  54  ORDFÖRANDEN: 19

Anf.  55  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s): 19

Anf.  56  CARL G NILSSON (m): 19

Anf.  57  WILLY SÖDERDAHL (v): 19

Anf.  58  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s): 20

Anf.  59  CARL G NILSSON (m): 20

Anf.  60  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s): 20

Anf.  61  WILLY SÖDERDAHL (v): 20

Anf.  62  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s): 20

Anf.  63  ORDFÖRANDEN: 20