Fredagen den 18 februari 2005

EU-nämndens uppteckningar 2004/05:22

1 §  Yttre förbindelser

Utrikesminister Laila Freivalds

Återrapport från ministerrådsmöte den 31 januari och den 1 februari 2005

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 21 februari 2005

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Vi hälsar utrikesministern och hennes medarbetare välkomna och börjar med en återrapport från det senaste ministerrådsmötet.

Anf.  2  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Det var den 31 januari. Det externa rådet inleddes med en lunch vid vilken man diskuterade Mellanöstern och Irak. Vad gäller Mellanöstern uttrycktes det från oss alla en viss optimism. Vi var eniga om att färdplanen och kvartettens arbete också fortsättningsvis måste utgöra utgångspunkten för EU:s agerande. Det sades också från många håll att det är viktigt med nära samordning med USA och dess arbete.

Under diskussionen om Irak uttalades positiva reaktioner på det genomförda valet. Flera argumenterade för att stärka EU:s engagemang i Irak både genom kommissionen och genom en mission för att stärka rättssystemet i landet.

Vid lunchen talade vi även om EU:s relationer till Kuba. Vi enades om att EU ska söka nya vägar för att nå de långsiktiga målsättningarna och främja ökad pluralism i det kubanska samhället. Det gäller fattigdomsbekämpningen och de mänskliga rättigheterna i Kuba.

Det här ska EU göra genom att tillfälligt häva de så kallade juniåtgärderna och söka nya vägar för att intensifiera kontakterna med den kubanska oppositionen och göra dem mer regelbundna.

När det gäller de övriga dagordningspunkterna har EU-nämnden fått skriftlig återrapportering. Jag tänker inte dra det igen, men jag kan påminna om de ärenden som har varit uppe.

Rådet antog handlingsplaner för åtgärder för att hantera följderna av katastrofen i Asien.

Vi diskuterade uppföljningen av presidentvalet i Ukraina på basis av Benita Ferrero-Waldners och Javier Solanas brev med förslag till hur utvecklingen av relationen mellan EU och Ukraina skulle kunna se ut i framtiden. Detta återkommer jag till, eftersom det finns på dagens dagordning också.

På rådet diskuterade vi även situationen i västra Balkan, och i synnerhet Kroatiens samarbete med FN:s krigsförbrytartribunal. Det finns också på dagordningen i dag. Vi diskuterade situationen i Sudan och eventuella åtgärder med anledning av den internationella undersökningskommissionens rapport om Darfur. Det finns också på dagordningen i dag.

Jag tog också vid mötet den 31 januari upp förslaget om effektiv multilateralism. Vi hoppas på att få igenom ett beslut som en A-punkt i den frågan, för det är viktigt att behålla momentum i processen inför högnivåmötet i september. Ett sådant beslut skulle komma mycket lägligt inför FN:s generalsekreterares rapport i mars, som ju kommer att ange ramen för det kommande högnivåmötet i september.

Anf.  3  SERMIN ÖZÜRKÜT (v):

Ordförande! Jag har en följdfråga från det förra mötet vi hade här. Vi har inte fått tydliga signaler eller tydliga förklaringar till vad det handlade om. Vi i Vänsterpartiet har som sagt fastslagit att Irak är ockuperat. Det är vår politik.

Jag måste inleda med att säga att vi självfallet inte hyser någon kärlek till Saddam Hussein. Men vi stöder inte heller den amerikanska ockupationen. Det som sker i Irak är i verkligheten ingenting annat än ockupation. Min fråga är: Tänker regeringen lyfta fram det faktum att detta fortfarande är en ockupation? Det är vad vi undrar över.

Jag vill också koppla detta till utbildningen av poliser i Irak. På nyheterna togs det upp att Sverige utbildar irakiska poliser. De utbildas, efter vad vi vet, i Syrien i dag. Men nu talar man om att de ska få utbildning här i Sverige också. Vad gäller frågan om att utbilda irakisk militär har vi i olika sammanhang klargjort att detta inte är möjligt under ockupation.

Min fråga gällande poliser är: På vems uppdrag kommer EU att utbilda poliser och vad har regeringen för ståndpunkt i detta? Den viktigaste följdfrågan är: Vilka garantier och från vem har EU fått för att polis och rättsväsende inte sammanblandas med ockupanternas militärväsende? Det är himla viktigt, för där vet vi att EU:s syfte inte är att uppträda som ockupant. Regeringen vill i linje med EU medverka till att det byggs upp ett välfungerande polis- och rättsväsende. Ett sådant polis- och rättsväsende måste skilja sig från den tvivelaktiga verksamhet som vi sett ockupanten bedriva.

Men EU-poliser och ett EU-skapat rättsväsende kommer liksom ockupanten utifrån. Förväxling och sammanblandning kan bli ett problem. Det är därför vi vill fråga om regeringen tänker lyfta fram den här garantiproblematiken.

Anf.  4  ORDFÖRANDEN:

Kan vi ta frågan om poliser under punkt 3? Frågan är ställd, men den besvaras då. Jag är övertygad om att det kommer fler frågor om det där eftersom jag vet att man diskuterade frågan även i går på utrikesutskottets föredragning. Det handlar framför allt om den punkten, när det blir aktuellt.

Anf.  5  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Herr ordförande! Detta är ju en återrapport från den 31 januari och det fördes en diskussion då där en minoritet, men förvisso flera stycken, hade synpunkter på att Kubafrågan blev en A-punkt.

Jag skulle därför vilja ha klarhet i detta nu när återrapportering sker. Det är inte säkert hur Vänstern och Miljöpartiet över huvud taget ställer sig i frågan.

Det som stör mig lite grann är att vi nu i interpellationsdebatter i riksdagen får reda på att det här har varit ett kontroversiellt beslut att fatta i EU. Vi har haft EU-nämndssammanträden sedan det att den spanska regeringen ville få in de här aktionerna från oktober 2004. Det är en rätt nyvald socialdemokratisk regering i Spanien som tycker att man ska öppna detta och ha en annan ambitionsnivå gentemot demokratiseringsprocessen i Kuba.

Vi har haft EU-nämndsmöten den 8 oktober, den 1 november, den 18 november och den 10 december där man hade kunnat resa frågan. Sedan kommer den bara som en A-punkt, rätt ned från ingenting till oss här i nämnden som ska säga okej till den. Det är därför det blir konflikter i svensk inrikes- och utrikespolitik. Jag tror att det finns en stor vilja att ha en backup och respektera vad UD och utrikesministern gör i EU. Men då måste vi ju få någon form av möjlighet att vara med och känna en delaktighet och veta varför man tänker göra det här.

Nu har vi igen en konfliktfråga som handlar om mänskliga fri- och rättigheter som vi inte borde ha. Jag tycker att vi måste diskutera i nämnden hur det kan komma sig att det får bli så här. Samtidigt blir det ju infekterat, när jag nu måste ställa frågor. När EU nu ska främja pluralismen och fattigdomsbekämpningen och hävda mänskliga fri- och rättigheter ska man tillfälligtvis häva juniåtgärderna och se över dem igen till sommaren. Det är en väldigt kort tid som man testar en ny politik gentemot Kuba.

Jag undrar om det blir någon budgetpåverkan i EU för detta eftersom man ska jobba med fattigdomsbekämpning. Och hur tänker EU se till att de regelbundna kontakterna med oppositionen ska ske?

Anf.  6  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Som Gunilla Carlsson kanske erinrar sig har aldrig Kubafrågan varit på Gaercs dagordning. Ministrarna har aldrig diskuterat Kubafrågan förrän den kom upp här vid lunchmötet den 31 januari. Jag skulle inte vilja använda ordet kontroversiell, för det var inte på det viset det var. Diskussionen handlade just om hur vi mest effektivt kan påverka utvecklingen på Kuba. Det var en mycket konstruktiv, inte på något vis motsättningsfylld, diskussion. Den handlade om hur vi kan gå vidare på det bästa sättet. Det var därför man kunde hitta en enig ståndpunkt för detta.

Faktum är att detta aldrig har varit uppe på Gaerc tidigare, och alltså aldrig diskuterats av ministrarna. Där tycker jag att Gunilla Carlsson i och för sig har en poäng; EU:s beredning av ärenden pågår på så många olika nivåer och det är långt ifrån alltid som frågorna kommer upp till möjlighet för ministrarna att överväga och diskutera. Det kan pågå under lång tid med mycket arbete på andra nivåer.

Jag kan hålla med Gunilla Carlsson om att man har anledning att fundera över hur EU-nämnden ska kunna involveras i tidigare stadier. Jag har bara möjlighet att styra detta inför Gaercmötena och det som är uppe på dagordningen vid de tidpunkterna. I så fall måste ju EU-nämnden få möjlighet att se vad som finns på dagordningen på alla de andra nivåerna som finns inom EU och där se om det finns något som man vill få upp till diskussion i någon form. Men det kan inte vara i formen av förberedelser av möten inför Gaerc, utan det måste ske i någon annan form i så fall. När jag kommer och föredrar vid våra möten här styrs det av dagordningen inför ministermötena.

Anf.  7  ORDFÖRANDEN:

Det är helt riktigt. Det är i så fall helt ny mark vi bryter – om vi ska börja ha någon form av samråd eller information inför Coreper. Det är det som det handlar om i det här fallet. Ingen skugga ska alltså falla på utrikesministern när det gäller detta. Jag vet också att ministrarna själva kommer in sent i ett sådant här skede, när det har varit något på Coreper. Det känner säkert alla ledamöter också till.

Anf.  8  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Herr ordförande! Det var just därför jag ville resa frågan, och inte för att vara grälsjuk. Jag ville säga att vi i framtiden måste kunna undvika att det blir så här. Vi känner oss själva tagna på sängen, trots att jag sitter i utrikesutskottet. Det är en fråga som är under beredning, och det händer något.

Detta är inget partiskiljande. Jag tror att det finns många även på den andra sidan som känner en tveksamhet när man blir överraskad i en fråga som man är engagerad i. Det är då vi måste hitta någon form för att kunna sända signalerna om att något är på gång och att vi kan få en föredragning. Då kan vi ha förtroende till exempel för EU:s helt nya Kubapolitik.

På förekommen anledning ville jag alltså resa frågan när det nu är återrapport. Nu är det som det är; vi fortsätter att ta det som en A-punkt. Vi får anledning att återkomma i samband med att utrikesministrarna igen ska fatta beslut och utvärdera detta i sommar, vad jag har förstått.

Anf.  9  CARL B HAMILTON (fp):

Jag håller med Gunilla Carlsson, och det gör ju även utrikesministern. Jag tror inte att det finns så mycket kontroversiellt i grunden i detta. Men det finns ju en beredningsgrupp, som till exempel Lars Danielsson utnyttjar ganska flitigt. Där kan man ta upp sådana här frågor, liksom naturligtvis i utrikesutskottet när det gäller den här frågan.

Det är ju ingen hemlighet att Spanien under den nya regeringen har velat ha varmare relationer med Kuba och att det har funnits en konflikt mellan Spanien och de flesta andra medlemsländer om denna principiella positionsförflyttning.

Med lite fingertoppskänsla från UD:s sida skulle man ha kunnat ta upp detta i utrikesutskottet, och i andra hand i beredningsgruppen. Det naturligaste i det här fallet hade varit utrikesutskottet, när det ändå görs en föredragning där.

Anf.  10  ORDFÖRANDEN:

Okej – vi får anledning att fortsätta fundera på det här med A-punkter och annat. Jag vet att också kansliet har haft kontakter med representationen i Bryssel. Vi har ju infört nymodigheten att vi skickar ut A-punkterna direkt när de är aktuella, så att de inte kommer uppsamlade. Det är ett sätt att få lite koll på frågorna. Vi kan väl fundera på om det också finns andra sätt fånga upp frågor tidigt.

Men precis som Carl B Hamilton säger är detta också en fråga för fackutskotten att engagera sig i. Det är möjligt att utrikesutskottet har varit engagerat i frågan; det kan inte jag svara på.

Anf.  11  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Jag vill bara för protokollets skull säga till Carl B Hamilton att Spanien inte har varit ute efter att skapa varmare förhållanden till Kuba. Det har inte varit Spaniens drivkraft, utan det har varit en effektivare påverkan på utvecklingen på Kuba. Det har också varit Spaniens målsättning.

Anf.  12  ORDFÖRANDEN:

Då godkänner vi återrapporten och går in på kommande ministerrådsmöte. Om det finns någon A-punktslista tar vi den sist, och nu går vi in på Mellanöstern.

Anf.  13  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Rådet förväntas att på måndag diskutera hur EU bäst kan bidra i det uppkomna läget i fredsprocessen i Mellanöstern. Parterna har tagit viktiga steg mot en återupptagen dialog. Mötet mellan Sharon och Abbas den 8 februari var ett viktigt första steg. Det är också mycket viktigt att det internationella samfundet tydligt visar sin beredskap att bistå parterna. Regeringen anser samtidigt att det är viktigt att vi är lyhörda för vilken typ av stöd parterna behöver så att vi anpassar det efter de verkliga behoven.

Regeringen fortsätter att verka för ett starkt stöd till den palestinska myndighetens kapacitetsuppbyggnad. EU undersöker formerna för det nu. EU:s insatser på säkerhetsområdet kan vara en modell där. Regeringen kommer med beaktande av de folkrättsliga konsekvenserna efter Israels tillbakadragande att verka för att EU omedelbart tar fram och antar ett program för återuppbyggnaden av Gaza.

Det nya amerikanska engagemanget för konflikten välkomnas. Det är regeringens förhoppning att det kan bidra till en revitalisering av kvartetten, som ju har varit passiv ett tag.

Vid president George W Bushs besök i Bryssel står Mellanöstern högt på dagordningen. Regeringen kommer att verka för ett tydligt gemensamt EU–USA-åtagande i samband med toppmötet.

Regeringen verkar också för att EU ska fatta ett snart beslut om att sända en valobservatörsmission till de kommande palestinska parlamentsvalen.

Anf.  14  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Ordförande! Jag har ett par synpunkter som jag gärna vill skicka med.

Den ena är att vi tycker att det är angeläget att Sverige fortsätter att förstärka sitt stöd till den palestinska sidan just när det gäller förhandlingsdugligheten i sammanhanget. Jag vet att vi har gjort det tidigare, men jag tycker att det är särskilt angeläget att man riktar in sig på det inför den process som vi hoppas på.

Den andra gäller att det står i texten här att EU i sin skrivning kommer att välkomna det israeliska Gazatillbakadragandet. Det tycker jag är bra. Men det är också viktigt med balans, och jag hoppas att man också kan välkomna att intifadan har avslutats på den palestinska sidan. Det finns starka skäl att ge uttryck också för detta från EU:s sida.

Anf.  15  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Vi har tidigare diskuterat Solanas handlingsplan, som är rätt central. Den är på något sätt ett arbetsdokument tack vare att det sker vissa framsteg och att läget ser relativt hoppfullt ut i Mellanöstern. Därför ändras också dokumentet hela tiden. Någon gång har vi fått ut det. Jag frågar efter det igen nu. Eftersom det är svårt att i föredragningen och i de sammanfattande kommentarerna få en klarare bild av vad Solanas handlingsplan konkret kommer att handla om efterlyser jag detta dokument till nämnden.

Anf.  16  SERMIN ÖZÜRKÜT (v):

Vi har fått signaler om att vapenvilan har avbrutits från Israels sida. Senast fick vi ett meddelande om att ett barn är mördat och att två män har blivit avrättade. Min fråga med anledning av detta är: Tänker regeringen lyfta fram alla dessa farhågor som kan uppstå när vapenvilan avbrutits? Kan det vara en fråga som regeringen har funderat över?

Anf.  17  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Holger Gustafsson frågade om man skulle välkomna intifadans upphörande. Det som sägs är att man välkomnar den eldupphöröverenskommelse som träffades vid mötet mellan Mahmoud Abbas och Ariel Sharon. Det gäller just att man välkomnar att båda sidor tänker upphöra med våldsanvändningen. Det finns alltså med på det viset.

Gunilla Carlsson frågade om Javier Solanas plan. Den har inte förändrat sig. Det finns ingen ny plan, utan det är fortfarande den som vi har fått. Det är fortfarande i enlighet med den som man arbetar.

Jag förstår faktiskt inte riktigt Sermin Özürküts fråga. Båda parter har åtagit sig att hålla tillbaka all våldsanvändning. Men man måste vara realist och inse att det kan förekomma incidenter fortfarande. Förhoppningsvis ska det inte leda till att man återigen har vedergällningsaktioner, utan man bör inse svårigheterna från palestinsk sida att ha kontroll över dem som utövar våld. Israel bör hålla igen och inte omedelbart svara på eventuella framtida incidenter. Jag tror att det har framgått av det som vi har fått höra från överläggningarna. Båda parter är medvetna om den svårighet som finns att kontrollera våldsanvändningen på palestinsk sida. Vad vi kan göra är att hoppas att man inser att det finns svårigheter och att man måste ha ett visst tålamod och inte omedelbart reagera på varenda incident som kommer att inträffa.

Anf.  18  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Då tar vi Irak – varsågod!

Anf.  19  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Vi planerar för att fatta ett politiskt principbeslut på måndag om att genomföra en civil ESFP-insats på rättsområdet för Irak. Närmare hur en sådan insats kommer att utarbetas ska bestämmas i samråd med den irakiska övergångsregeringen.

Förslaget till insats bygger på rekommendationer från den utsända expertgruppen. Den föreslår att insatserna ska inriktas på utbildning av upp till 800 irakiska befattningshavare på hög nivå inom polis- och rättsväsendet. Utbildningen föreslås ske i första hand inom EU men eventuellt också i regionen.

I Kusp har elva medlemsländer erbjudit sig att bidra till insatsen antingen genom att erbjuda utbildningsfaciliteter eller genom att bidra med utbildare. Sverige har informellt erbjudit sig att bidra med fem utbildare för två av de totalt 20 kurser som planeras i insatsen.

Jag ska svara på Sermin Özürküts tidigare fråga som gällde Irak. Det är inte den svenska regeringens uppfattning att Irak är ockuperat. Genom det beslut som har fattats i FN:s säkerhetsråd befinner sig nu de allierade styrkorna på irakisk mark genom inbjudan från den tillfälliga övergångsregeringen.

De irakiska poliser som utbildas i dag utbildas inte i Syrien utan i Amman i Jordanien. Det sker på uppdrag av övergångsregeringen. Jag tror att det var svar på frågorna.

Anf.  20  ORDFÖRANDEN:

Jag vill uppmärksamma ledamöterna att ni också har fått ett hemligstämplat papper på bordet med anledning av detta ärende.

Anf.  21  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Kristdemokraterna vill se att regeringen snarast öppnar en representation i Bagdad som är bemannad på samma sätt som de en lång rad andra länder redan har. Det gäller att inte minst med anledning av att kunna vara aktiv när det gäller den kidnappade svensken Ibrahim, som vi väl känner till. Det finns ytterligare skäl till en sådan representation. Det gäller det svenska biståndet ska aktiveras ganska snart.

Vi vet att det finns risker med detta. Men andra länder förmår att finnas på plats. Vi tycker att det är hög tid att också Sverige är det. Vi ska också delta i demokratiutvecklingen i sammanhanget. Därför bör vi finnas på plats. Jag hoppas att utrikesministern vill säga någonting om när vi kan vara där från svensk sida.

Anf.  22  AGNE HANSSON (c):

Vi välkomnar att man nu från svensk sida bistår Irak med den utbildning som är planerad. Jag har ett par frågor.

Den första frågan gäller polisutbildningen. Det gäller inte bara själva polisutbildningen i Amman, eller var den nu kan tänkas förläggas i framtiden. Det ska helst vara i Irak, men det är kanske inte möjligt just nu. Den är viktig i sig. Det andra är att poliserna garanteras att fungera och arbeta som ”svensk polis”. Det ska uppfattas som att de ska kunna arbeta oberoende som poliser. I den delen tangerar min fråga lite grann vad Sermin Özürküt var ute efter. Det är viktigt att man är objektiv och ges möjlighet att arbeta som objektiva poliser. Jag undrar vad som möjligen görs för det.

Den andra frågan gäller vad som nu diskuteras för att andra minoriteter som kurder och andra kan fungera i landet. Det är också viktigt. Det finns också svenskirakier som är invalda i det nya nationella parlamentet. Det måste också finnas från andra medlemsstater, såvitt jag vet. Finns det något stöd för framför allt de demokratiska partierna i det sammanhanget så att de kan fullfölja sitt arbete?

Slutligen har jag en fråga med anledning av det svar som utrikesministern gav. Jag vill understryka vikten av att det nu är FN som har ansvaret för stödet till Irak. Jag utgår ifrån att det är EU:s linje.

Anf.  23  SERMIN ÖZÜRKÜT (v):

Den här frågan kommer att bli en upprepning. Jag känner att jag inte har fått svar på den. Agne Hansson har tagit upp detta, men jag vill utveckla det.

Jag vill gärna ha ett tydligt svar på frågan om garantiproblematiken. Vad har vi för garantier att polis och rättsväsende inte sammanblandas med ockupanternas militärväsende? Jag ställer den frågan med anledning av att Sverige har en särskild position i jämförelse med Europas gamla kolonialmakter.

Den trovärdigheten tycker jag att Sverige ska dra nytta av och lyfta fram frågan om garantier mot den här faran.

Anf.  24  CARL B HAMILTON (fp):

Det faktum att vi inte har någon öppen ambassad i Bagdad och att utbildningen av den här personalen i huvudsak ska ske utanför Irak pekar på det grundläggande problemet. Det är en dålig säkerhetssituation.

Redan i utrikesdebatten har Cecilia Wigström för vår del sagt att säkerhetsfrågorna är så viktiga att även Sverige bör vara engagerat i det och agera för soldatutbildning inom ramen för vårt partnerskap med Nato.

Jag vill gärna höra utrikesministerns syn på detta. Det är väldigt svårt att vara effektiv i det här landet med andra insatser om man inte först ser till att säkerhetssituationen stabiliseras. Vi bör från svensk sida även bidra med den grundläggande uppgiften.

Jag vill också stödja det som Holger Gustafsson säger. Det är väldigt viktigt att det officiella Sverige och Utrikesdepartementet om möjligt engagerar sig mer tydligt och klart för den kidnappade sverigeirakiern.

Det tredje som jag skulle vilja ta upp är det som står i en promemoria. I sammanfattningen av innehållet i rådsslutsatser talas det om ett bidrag till den särskilda FN-styrkan till skydd för FN:s personal.

Såvitt jag förstår är det en styrka som FN vill ha och som jag antar består av poliser och kanske också militärer. Vad är Sveriges bidrag till denna styrka?

Anf.  25  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Först till Holger Gustafssons fråga om ambassaden. Jag delar helt uppfattningen att vi måste öppna vår ambassad så fort det över huvud taget är möjligt. Det är naturligtvis säkerhetsfrågan som är problemet.

Vår ambassadsbyggnad som vi har i dag ligger utanför den gröna zonen. Den ligger alltså inte inom det område som är säkrat. Vad vi nu gör är att vi letar efter nya lokaler inom den gröna zonen. Det skapar helt andra förutsättningar för oss att kunna säkerställa en säker situation för vår personal.

Vi kan inte skicka ut personal utan att kunna vara säkra på att vi kan ge dem det skydd som är rimligt. De ambassader som finns i dag på plats befinner sig inom den gröna zonen eller är en del av alliansen och har sina militära styrkor där för att skydda ambassaderna.

Vi arbetar på att få en lösning så att vi kan vara representerade i landet. Jag vill påpeka att ambassadören reser frekvent under stort säkerhetspådrag från Amman och regelbundet besöker Irak.

Holger Gustafsson och Carl B Hamilton tar upp frågan om den kidnappade svensken. Givetvis är UD involverat i det tillsammans med polisen. Det handlar främst om att få så mycket information som möjligt om vad det är som har hänt för att se vilka möjligheter vi har att ge hjälp till den kidnappade och få loss honom. Detta är, vill jag framhålla, i grunden ett polisiärt ärende där UD bistår polisen med den kapacitet som UD har och det bidrag som UD kan ge i det sammanhanget.

Sedan till frågan om polisutbildningen. När vi deltar i utbildning av poliser i andra länder gör vi det givetvis utifrån de värderingar och principer som polisverksamhet i Sverige bygger på. Vi ser det som värdefullt i sammanhanget att EU-länder ställer upp och har grundläggande gemensamma värderingar när det gäller att utbilda de nya poliskårerna i Irak. Vi ser det som ett bidrag till en demokratisering av landet.

I anslutning till det vill jag svara på Sermin Özürküts fråga om garantier för att polisen inte sammanblandas med ockupanterna. Vi har ingen anledning att begära några garantier på något vis. Det ingår i utbildningen att utbilda poliser i enlighet med de principer som EU står för. I övrigt är det den irakiska övergångsregeringen som beslutar på vilket sätt man arbetar inne i landet.

Sedan var det frågan om minoriteternas möjligheter att fungera i det påbörjade demokratiska systemet i Irak. Här är det oerhört angeläget att omvärlden engagerar sig i och ger stöd till Iraks arbete med den nya konstitutionen.

Det är i den nya konstitutionen som förutsättningarna kommer att anges för de olika folkgruppernas ställning och möjligheter att i framtiden delta i den demokratiska processen. Det är inte något lätt arbete att arbeta fram en konstitution i ett land av den typ som Irak är.

Det handlar inte bara om att jurister ska hitta fyndiga formuleringar i en lagtext. Framför allt handlar det om att ge stöd till möjligheter för olika grupper att delta i processen. Det handlar om att skapa forum för diskussioner så att man kan arbeta sig fram till en enighet om vilken typ av stat Irak ska vara och vilken roll de olika minoriteterna och folkgrupperna ska ha. Det är ett mycket omfattande och komplicerat arbete att arbeta fram en sådan konstitution. Det kräver mycket av möjlighet att skapa förutsättningar för möten mellan alla intressenterna.

När det gäller vilket stöd vi ger till de olika partier som är aktiva i Irak har vi ännu inte sett på vilket sätt vi kan använda de medel vi har avsatt från svensk sida till att ge ett stöd till Irak. Vi har avsatt 400 miljoner kronor för att använda i demokratiutvecklingsstöd. Men bland annat på grund av svårigheten att vara närvarande i landet vet vi ännu inte på vilket direkt sätt vi kan ge stöd till partierna.

Jag ser det i förlängningen som en naturlig del att ge stöd just till olika grupper och partier för att göra det möjligt för dem att delta aktivt i processen. Det gäller inte minst processen att ta fram en konstitution. Där tror jag att det är viktigt att bland annat Sverige ställer upp och ger det stödet.

Sedan stöder vi FN, som vi anser ska vara den huvudsakliga samordnaren av de olika insatserna som det internationella samfundet ger. Det är också bakgrunden till varför vi är beredda att stödja säkerhetsstyrkor för FN:s närvaro. Om FN inte kan vara närvarande kan inte FN fylla den samordnande rollen. Det stöd som vi ger är ett finansiellt stöd för att kunna upprätta säkerhetsstyrkan.

Carl B Hamilton ställde dessutom frågan om det inte är aktuellt för Sverige att också delta i utbildningen i den militära delen. Det har inte varit aktuellt. Det är Nato som helt och hållet har engagerat sig i den frågan. Såvitt jag vet har frågan inte varit uppe med partnerskapsländerna om medverkan i det.

Jag tror att jag har svarat på alla frågor.

Anf.  26  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Jag har ytterligare ett par kompletterande frågan om den kidnappade svensken. Jag förstår att det är en polisiär fråga. Min fråga till utrikesministern är: Hur bedömer UD att polisen fungerar i det här området? Kan den bedriva ett effektivt arbete? UD utövar förmodligen starka påtryckningar på polisen, men vad har ni för förväntningar på ett gott polisarbete?

Den andra frågan är följande. Den här gruppen har velat ha vissa aktiviteter från svenska regeringen och dessutom kungen för att agera mot USA. Man har förtroende för FN och vill att FN ska komma in i stället. Innebär det att FN i ett sådant läge skulle kunna uttala till den kidnappade svenskens fördel att gruppen måste respektera både religionsfriheten och friheten att arbeta politiskt? Det är faktiskt det FN står för.

Har de ett uns av förtroende för FN kanske ett sådant uttalande möjligen skulle vara värdefullt gentemot dem.

Anf.  27  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Jag tror att ordföranden i den här frågan mycket väl kan sammanfatta att det finns en bred majoritet bakom regeringens agerande. Det gäller framför allt att man trycker på i EU för att vända blad och också från svensk sida nu konstruktivt bidrar inte bara med vackra ord utan eget bistånd. Man ser till att också EU släpper loss mer bistånd. Men vi visar också personligt att vi är beredda att ställa människor till förfogande. Det gäller dels expertgruppen, dels att vi fortsätter med polisutbildningen.

Nu ger vi finansiellt stöd till FN-styrkan, och det är väl gott så. Men det är oerhört viktigt att Sverige nu visar vägen. Det är ett nytt läge i Irak, och vårt engagemang behövs. Där skulle EU kunna spela en ännu viktigare roll.

Jag ser detta som de första stapplande stegen. Jag vill också understryka det utrikesministern säger om att skriva konstitutionen på så kort tid. Jag vill minnas att det tog fem eller sju år för att skriva det nya Tysklands konstitution efter andra världskriget. Det är en fantastisk börda som nu finns framför oss.

Jag skulle med tanke på de frågor som Carl B Hamilton och också Holger Gustafsson har ställt önska att vi gör allt vad vi kan för att se till att vi snart kan vara på plats. Men vi bör också fundera på denna FN-styrka beroende på hur den utvecklas så att vi inte helt för all framtid avstår från denna möjlighet. Det handlar om att främja freden och bevara säkerhetsläget och att Sverige också på sikt skulle kunna tänka sig att vara delaktigt i en sådan operation.

Anf.  28  AGNE HANSSON (c):

Jag tackar för de svar som jag har fått. Jag vill understryka vikten av stöden. Jag kan som information säga att Centerpartiet bland annat den här veckan och i fortsättningen håller på att utbilda en svenskirakier som har kommit in i den nationella församlingen ur demokratisk och konstitutionell synpunkt. Det måste naturligtvis ske på bred front.

Möjligen skulle jag vilja skicka med att det är viktigt att man tänker längre när det gäller polisutbildningen så att polisen ges möjlighet att arbeta på ett rationellt och effektivt sätt.

Anf.  29  CARL B HAMILTON (fp):

Om Sverige skulle som partnerland till Nato ta upp frågan, vilket Folkpartiet vill, och erbjuda sig att delta i soldatutbildning tror jag att Nato skulle välkomna det. Min uppmaning till utrikesministern är att Sverige tar ett initiativ och erbjuder sig att delta i detta.

Sedan kan man parentetiskt säga att Sverige hade en konstitution från 1809 till 1970 som infördes efter en statskupp. Det tog tre veckor att skriva den. Den snabbheten kan vi försöka att exportera.

Anf.  30  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Jag tror att Japans konstitution skrevs på baksidan av en restaurangnota, och den håller än. Men alla dessa paralleller är egentligen inte särskilt lyckade. Iraks situation är väldigt komplicerad. Konstitutionen har en väldigt stor betydelse för hur den fortsatta utvecklingen blir i landet.

Jag tror inte att vi ska underskatta svårigheterna med det uppdraget. Jag håller med Gunilla Carlsson att det är en väldigt kort tid man har på sig. Det är möjligtvis så att man ska se det som att det sätter press på alla som ändå vill åstadkomma en förändring av Irak att anstränga sig. Ibland kan tidspressen vara till nytta och inte bara vara en nackdel. Låt oss hoppas att man klarar den uppgiften.

Holger Gustafsson frågar hur polisen fungerar och vilka förväntningar vi har på den. Jag tycker att det är en omöjlig fråga att svara på. Det är naturligtvis en väldigt svår situation som de nyutbildade poliserna har i Irak. Det gör det inte lättare att de förefaller att vara väldigt utsatta av de grupper, terrorister och andra, som utövar påtryckningar genom att utöva våld. Det riktar sig inte minst mot poliser.

Det är ingen lätt uppgift att vara polis i Irak i dag. Vi hoppas att de blir tillräckligt många och skapar ett förtroende i förhållande till medborgarna så att medborgarna samtidigt utgör ett stöd för dem i deras arbete och därigenom minskar utrymmet för terrorister att agera.

När det gäller kidnappningshistorien och om det skulle kunna vara så att FN skulle kunna uttala sig utesluter jag inte att någonting i den vägen kan komma så småningom. Men vi befinner oss fortfarande i stadiet att vi försöker kartlägga vad det är fråga om, vad det är för människor som är involverade och vad som är bakgrunden. Vi har väldigt många olika kontakter. Vilka åtgärder man sedan så småningom kan vidta för att få honom fri vill jag inte gå in på nu.

I övrigt noterar jag vissa inlägg.

Anf.  31  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Vi går vidare till frågan om västra Balkan.

Anf.  32  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Det mesta talar för att diskussionerna om Kosovos status kommer att inledas under året. Den frågan ligger främst hos kontaktgruppen och hos FN. Kosovo är ett långsiktigt europeiskt ansvar. Kosovo har löfte om att integreras i EU i någon form. För att möjliggöra det måste en lösning komma till stånd så att EU:s utvidgningsinstrument över huvud taget kan fungera.

En delning av Kosovo skulle avsevärt försvåra områdets EU-närmande. Det måste vi göra klart för FN och kontaktgruppen. För att EU ska kunna ta sitt långsiktiga ansvar krävs, anser vi, att ytterligare befogenheter överförs från FN-administrationen till de självstyrande institutionerna i Kosovo.

Det behövs en motpart som man kan utkräva ansvar ifrån. Det behövs också mer makt åt de självständiga institutionerna för att de ska kunna bidra till reformeringen av Kosovo så att de internationella organisationernas närvaro blir mer av övervakande karaktär. Jag tänkte fråga Søren Jessen-Petersen hur han avser att gå vidare i arbetet.

Det är också viktigt att alla grenar av EU redan nu börjar förbereda sig för en ökad roll för EU i Kosovo. Från USA och FN finns stora förväntningar på att EU ska ta ett större ansvar. Vi måste tydligare definiera vad EU kan och inte kan göra och inte skapa orealistiska förväntningar. Samtidigt ska vi stå bättre förberedda den dag som EU tar över huvudansvaret för området.

Regeringen driver att den FN-ledda standardprocessen och de krav som ställs i EU:s integrationsprocess ska slås samman. Båda processerna handlar om vilket samhälle vi vill ha i Kosovo. Därför är en enhetlig process lättare att följa, övervaka och utvärdera.

Vi måste snart få i gång en ekonomisk utveckling i Kosovo. EU bör påskynda sitt stöd till Kosovos temporära självstyre som ska utarbeta en ekonomisk utvecklingsplan. Det är också viktigt för den fortsatta utvecklingen.

Under den här punkten kommer också frågan om Kroatien upp. När det gäller Kroatien har Carla del Ponte lämnat en rapport till ordförandeskapet där hon beskriver Kroatiens icke tillfredsställande samarbete med Jugoslavientribunalen. Samarbete med tribunalen är ett krav i ett EU-närmande. Det är regeringens hållning att medlemskapsförhandlingar ska inledas i mars under förutsättning att Kroatien samarbetar fullt ut med tribunalen.

Anf.  33  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Jag har främst en fråga med anledning av föredragningen om Kosovo. Utrikesministern refererade till att en delning av Kosovo inte är möjlig. Då skulle EU:s verktyg för medlemskap inte fungera. Jag funderar på om detta är ett ställningstagande i samband med statussamtalen.

Med Serbien och Montenegro har EU utvecklat någon form av twin track där man försöker att använda instrument för att främja sammanhållning på något sätt. Samtidigt har Kosovo hängt i luften lite grann.

När utrikesministern talar om delning av Kosovo avses väl inte Kosovoområdet utan att Kosovo inte skulle ha en självständighet? Jag förstod inte formuleringen riktigt. Det är därför jag vill ha klargörande. Det har väldigt stor betydelse för vilket ställningstagande Sverige självt gör till hur man ska se på de övergripande principerna i just statussamtalen.

Det var också en annan formulering om att EU nu ska ta över ansvaret. Jag kanske inte lyssnade tillräckligt uppmärksamt. Indikerar detta att EU nu tänker ta över större delen av Unmiks förvaltning, eller diskuterar utrikesministern lite grann om Kforstyrkan och att den ska gå över från Nato till EU? Det kändes lite osäkert där. Jag vill ha svar på en del frågor.

Sedan får vi väl anledning att återkomma. Här får vi nu bara reda på att EU ska ha diskussioner om de övergripande principerna för statussamtalen. Samtidigt har vi inte fått några indikationer på vilka Sveriges positioner är. Hur ser vi på det långsiktigt? Vi är en stor deltagare med militär närvaro och också biståndsgivare i hela Kosovo. Här finns det anledning att ha en lite större offensiv. De positionerna är också lite grann höljda i dunkel.

Anf.  34  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Det pågår en diskussion om statusen för Kosovo. Vi hade gärna sett att den frågan hade dröjt. Men vi inser att vi antagligen måste ta tag i den frågan. Det sannolika är att det går mot att det blir ett självständigt Kosovo. Men då är det viktigt att det är hela Kosovo och att det omfattar alla de olika folkgrupperna som finns i Kosovo. Minoritetsfrågorna blir alltså väldigt centrala i det sammanhanget.

När det gäller EU:s engagemang i det hela ska Unmiks förvaltningsansvar kvarstå. Det handlar om övertagandet av säkerhetsfrågorna och över huvud taget ansvaret för att stödja utvecklingen i Kosovo. Oberoende av hur långt vi kommer i statusfrågan måste EU inse att vi för lång tid har ansvaret för hur utvecklingen blir i Kosovo. Det finns ett EU-perspektiv även för Kosovo.

Anf.  35  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Så är det absolut. Därför är det också viktigt vad varje enskilt medlemsland har för uppfattning. Jag tror att detta kommer att ta väldigt lång tid, och det blir svårt att nå omedelbara framsteg. Men jag tror att det är en lite bekymmersam position att bara vänta och se när det gäller Kosovo, som om man tycker att det är jobbigt att frågan nu kommer upp. Det är i enlighet med FN-resolutioner som statusfrågan nu ska upp till diskussion. Jag tror att detta är nödvändigt. Vi ser visserligen en del saker som går i rätt riktning i Kosovo, men framför allt ser vi ökande kriminalitet, ökande motsättningar, ökande korruption och minskat förtroende för den internationella närvaron. Unmik gör ju en del misstag.

Naturligtvis måste EU ha en tydligare linje om vad man vill åstadkomma. Därför tycker jag inte att man från svensk sida ska ha uppfattningen att det är jobbigt att vi nu tar upp frågan. Den måste upp till behandling, men vi ska inte vänta oss att det kommer att gå snabbt eller att det kommer att vara enkelt.

Anf.  36  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Jag vill understryka att Sveriges position verkligen inte är att man ska vänta och se. Tvärtom är vi starkt pådrivande för att EU ska engagera sig mera och stärka sin profil i Kosovo. Inte minst handlar det om att FN:s krav måste vara kompatibla med de mer långsiktiga krav som EU ställer för att man ska föra området närmare EU. Därför har jag tagit upp detta med de två processerna, som måste harmoniseras för att man ska möjliggöra en mer enhetlig internationell bedömning av Kosovo.

Sveriges roll i diskussionen har varit mycket pådrivande. EU måste bli betydligt tydligare och aktivare i Kosovo.

Anf.  37  ORDFÖRANDEN:

Då konstaterar jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Så går vi över på punkt 5, Transatlantiska förbindelser.

Anf.  38  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

I samband med rådsmötet kommer alltså statsministrarna och utrikesministrarna att träffa president George W Bush respektive utrikesminister Condoleezza Rice. Syftet är att knyta kontakterna och stärka relationerna kring ett antal viktiga frågor som vi har ett gemensamt intresse i. Initiativet bör ses mot bakgrund av de positiva signaler och den vilja till ökat samarbete med Europa som på senare tid har förmedlats från Washington efter presidentvalet.

Det finns ett behov av en nystart i relationen. Det betonas från båda sidor av Atlanten. Nu är det rätt tid att blicka framåt och se hur vi kan arbeta bättre tillsammans. Mötet på tisdag ersätter naturligtvis inte det reguljära toppmötet mellan EU och USA i samband med det europeiska rådet i juni.

EU och USA har också på förhand kommit överens om vilka frågor man kommer att ta upp. Det är framför allt fyra frågor som kommer att stå i fokus för diskussionerna – nämligen fredsprocessen i Mellanöstern, Irak, västra Balkan och Iran – men man kan räkna med att även andra frågor kommer att tas upp.

Statsministern planerar att rikta in sitt inlägg på FN:s millenniemål och den globala agendan. Jag själv kommer mest att tala om Ukraina, men även om FN-reformen och om fredsprocessen i Mellanöstern.

EU:s budskap till USA kommer i första hand att utgöras av rådsslutsatser. Det kommer att gälla Mellanöstern, Irak och västra Balkan. Det som står där är detsamma som jag har sagt under de punkterna på dagordningen för måndagen.

Om Iran kan jag tillägga att regeringen förstås delar den oro som råder med anledning av Irans kärntekniska program. Vi vill se fortsatta ansträngningar för att åstadkomma garantier om att detta program inte syftar till något annat än civil kärnkraft. En gemensam transatlantisk uppslutning kring den pågående förhandlingsprocessen tror vi skulle förbättra utsikterna till framgång och är därför bra.

När det gäller Ukraina hänvisar jag i första hand till vad jag kommer att säga under punkten om EU:s grannskapspolitik.

När det gäller millennieutvecklingsmålen och den globala agendan kommer vi särskilt att framhålla vikten av kopplingen mellan fred och utveckling. Ett långsiktigt arbete bedrivs inom ramen för EU:s agenda för globala utmaningar. Det gäller fattigdom, konfliktförebyggande, fredsbyggande, smittsamma sjukdomar, klimatförändring och hushållning med naturresurser. Det finns förslag på samarbetsområden för EU och USA som kan stärka och effektivisera FN. Dessutom behövs det åtgärder för att säkra finansieringen i arbetet mot hiv och aids.

Det är några av de frågor som kan tänkas komma upp i samtalen.

Anf.  39  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Det är ju sedan Irakkrisen ett splittrat EU som möter USA. Förhoppningsvis kan man nu räcka varandra handen och skapa en gemenskap som kan vara värdefull för världens fred och stabilitet. Det hoppas vi alla på.

I mitt tycke förefaller det lite märkligt att man utökar de fyra punkter som man här har kommit överens om till tio. Det känns som om syftet med det främst är att fler statsministrar ska få tillfälle att säga något på tre minuter. Det ger, tycker jag, en splittrad bild när man möter USA. Det borde man inte hålla sig med. Man borde försöka att fokusera på de områden i världen där man gemensamt ser att det finns en rörelse mot fred, nämligen Mellanöstern, Irak och västra Balkan.

Jag ställde en fråga i utrikesutskottet, men det var inte möjligt att få ett klart och tydligt svar på den. Jag frågade: Vilka frågor har USA begärt att få upp på agendan? Jag hoppas att utrikesministern kan svara på det.

Anf.  40  AGNE HANSSON (c):

Jag förstår att syftet med det här mötet är att stärka de transatlantiska relationerna, och det har också stöd från vår sida. Men det får naturligtvis inte hindra att man också säger sanningar.

Min första fundering rör det som Holger Gustafsson också var inne på. Vi anser ju att det är viktigt att EU kan tala högt och tydligt med en röst och vara enigt i utrikespolitiska sammanhang. Då förefaller det något märkligt att man har enats om fyra punkter men har en mycket bredare agenda. Var är regeringens position när det gäller strategin för hur samtalen ska föras? Finns det en klar strategi från EU:s sida redan nu? Det tror jag är en viktig punkt.

Så till det andra som jag ville ta upp. Statsministern ska prata om millenniemålen. Det är en väldigt vidlyftig fråga för att klaras av på tre minuter. Jag tyckte att det var en bra disposition som utrikesministern här tog fram som utgångspunkt för ett sådant inlägg. Min undran är nu om regeringen kommer att ta upp Kyotoprotokollet med presidenten i det sammanhanget och tala klartext.

Det är också viktigt att EU, som har en naturlig roll att spela i Mellanöstern gentemot Palestina, och USA, som spelar en roll gentemot Israel, skulle kunna föra dialogen vidare utifrån det förtroende som nu har byggts upp. Kommer detta att tas upp?

Anf.  41  CARL B HAMILTON (fp):

Jag ska ta upp tre saker.

För det första: Statsministern ska tala om millenniemålen och fred. Jag tycker att det skulle vara mycket intressantare om han skulle tala om millenniemålen och demokrati och mänskliga rättigheter. Att tala om fred i sammanhanget verkar på något sätt så trivialt. Om han ska tala om detta självklara samband kommer det att dra lite av ett löjets skimmer över hans anförande. Jag tror att det också vore mer intressant för amerikanarna att få höra den Europeiska unionens inställning till mänskliga rättigheter och demokrati i det här sammanhanget.

För det andra vill jag säga att jag tycker att det är mycket bra att Sverige och utrikesministern har kapat åt sig Ukraina som ämne för sitt inlägg. Jag gratulerar till det.

Det tredje jag vill ta upp är en fråga som jag antar att utrikesministern inte strävar efter att tala om, nämligen vad européerna säger till George W Bush om vapenembargo mot Kina. Vad är svaret där? Vilken är positionen?

Anf.  42  KENNETH G FORSLUND (s):

Det är bra att EU söker stöd hos USA för det arbete som man gör när det gäller kärnkraft och för att förhindra kärnvapenutveckling. Samtidigt vill jag understryka vikten av att EU och USA gemensamt agerar för att demokratisera Iran. Med tanke på det presidentval som planeras i Iran den 27 juni är det viktigt att EU och USA försöker att agera gemensamt för att få Iran att genomföra ett så demokratiskt val som möjligt – ett val som så långt som möjligt uppfyller internationell standard. Det är en viktig uppgift för EU och USA att driva detta. Det är lättare att demokratisera och reformera länder på fredlig väg än på andra vägar.

Anf.  43  SERMIN ÖZÜRKÜT (v):

Utrikesministern nämnde att man kommer att ta upp fyra punkter. Bland dem finns Iran.

Först och främst vill jag instämma i vad Kenneth G Forslund tog upp. Iranfrågan är väldigt viktig. Jag skulle vilja flagga för att regeringen tar upp Iranfrågan på allvar med tanke på stora Mellanösternprojekt. Vi vill inte ha en upprepning av vad som har hänt i Irak. Iran kan förvandlas till ett sådant scenario. Det är ingen hemlighet. Alla vi som är fredsaktivister vet det.

Jag vill bara förstärka denna aspekt när det gäller Iran. Vad kan vi göra för att förstärka demokratin så att vi inte hamnar i en sådan situation som vi har hamnat i när det gäller Irak?

Anf.  44  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Från USA:s sida har man framför allt framfört intresse av att dessa fyra frågor skulle finnas på dagordningen. Men i samråd med USA har man sedan kommit överens om att det finns ytterligare frågor som ju speglar det breda gemensamma engagemang som EU och USA har. Att det finns flera punkter är alltså något som stöds både av EU och USA.

De frågor som kommer att tas upp kommer troligtvis inte att vara de där vi har mycket olika uppfattningar mellan USA och EU, utan det kommer att vara frågor där vi har ett gemensamt engagemang, även om vi drar lite olika slutsatser. Statsministern kommer självfallet att ta upp klimatfrågor, frågan om hållbar utveckling och så vidare. Kyotoprotokollet utgör en del av det, men jag tror inte att han kommer att nämna det särskilt. Han kommer att trycka på betydelsen av att vi samarbetar om klimatfrågorna.

Att USA:s inflytande över Israel kommer att vara ett återkommande tema i inläggen som rör Mellanöstern kan vi nog utgå ifrån.

Carl B Hamilton tog också upp att vi ska ta upp millenniemålen. I det vi säger om millenniemålens betydelse för en demokratisk utveckling i världen, fred och demokrati, är frågorna om mänskliga rättigheter mycket central. Carl B Hamilton kan vara säker på att statsministern kommer att tillmäta detta stor betydelse.

Iran är viktigt. Både Kenneth och Sermin har varit inne på det. Det är därför Iran är en av de fyra punkterna på dagordningen. Frågan om att just stödja genomförandet av valen är mycket viktig i sammanhanget, även om fokus just nu främst är på problematiken med deras kärnkraftsprogram. Om vi ska ha ett hopp om en demokratisk utveckling i Iran är naturligtvis stöd till kommande val viktigt.

Slutligen vill jag ta upp Carl B Hamiltons fråga om vad som kommer att sägas om Kina. Det finns inte på dagordningen. I den fördiskussion som man har haft mellan USA och EU har man kommit överens om att den frågan kan komma upp i samtalen mellan ordförandeskapet och Condoleezza Rice under middagen. Då kommer ordförandeskapet att redogöra för den ståndpunkt som EU är enigt om.

Carl B Hamilton frågar vad det innebär. Det innebär – och det tror jag att USA behöver få veta – att ett hävande av vapenembargot inte får leda till en ökad export av vapen till Kina. Det är därför vi lägger ned så mycket arbete på att säkerställa att vi ändrar koden så att den blir en effektivare spärr. Det budskapet kommer att framföras till USA. USA känner ju oro i den här frågan. Det skulle förvåna mig om man från USA:s sida inte har uppfattat hur arbetet i EU har lagts upp och att det finns en överensstämmelse i ambitionen att inte öka vapenförsäljningen.

Anf.  45  AGNE HANSSON (c):

Herr ordförande! Jag vill beklaga om detta möte inte har något annat syfte än att man ska sitta och tala väl om varandra.

Jag vill gärna upprepa vad jag tidigare har sagt. Om man nu syftar till att bli goda vänner så måste ju goda vänner kunna tala sanning med varandra. Att USA är den region i världen som exploaterar naturresurserna mest – mer än dubbelt så mycket som Europa och sju gånger mer än Asien och Afrika – måste väl ändå påtalas om man ska få en möjlighet att fullfölja Kyotoprotokollets anda. USA borde egentligen som första demokratiska stat ha undertecknat det, men det har man inte gjort.

Anf.  46  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Det är naturligtvis ett mycket spännande och viktigt möte.

EU:s export och vapenembargot är en av de viktiga symbolfrågorna, när det gäller EU:s relationer till både Kina och USA. Det blir anledning för oss att återkomma till de kontroverser vi har haft i Sverige om den här frågan. Jag kan se en oerhörd motsättning i hur EU nu signalerar. I veckan kunde vi läsa om att den franske försvarsministern argumenterar för att en ökad vapenförsäljning skulle hjälpa till att främja en fredlig utveckling i regionen. Jag kan förstå USA:s oro över vad EU håller på med här.

Vi diskuterade förut Kuba och en förändrad politik. Vi har haft stora motsättningar i svensk politik i frågan om vapenembargo. I de kriterier som vi ställde upp och som var förutsättningen för att Moderaterna över huvud taget skulle gå med på att Sverige aktivt bidrog till att EU fortsatte sina diskussioner ingick just att man inte skulle öka den kvantitativa eller kvalitativa exporten till Kina, liksom att man skulle ha tydliga kriterier om mänskliga rättigheter, stabilitet och säkerhetsläget i regionen. Vapenexportkoden är nyckeln till allt detta. Vi har inte fått veta något om hur den utvecklas eller vad som görs. Samtidigt sänder man signaler om att man kanske redan i mars är beredd att formellt släppa på detta – något som man öppnade upp för den 8 och 9 december utan att Sverige verkade vara med.

Jag kan inte känna annat än en stor oro för den här frågan och hur den hanteras i EU. Därför hoppas jag att Sverige nu inte låter denna fråga falla ur, utan att vi använder tiden fram till mars, juni eller när det nu blir till att få ordning i den här frågan. Det handlar inte bara om relationen mellan EU och USA utan också om EU:s trovärdighet på området mänskliga fri- och rättigheter.

Anf.  47  ORDFÖRANDEN:

Jag vill nämna att vi fick en del material om diskussionen om vapenkoden i samband med toppmötesbeslutet. Vi har en föredragning om räddningstjänstmekanismer i beredningsgruppen, och där kan vi också gå igenom de här frågorna lite mer noggrant i lugn och ro.

Anf.  48  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Herr ordförande! Jag trodde att det redan var bestämt att det skulle vara en genomgång av vapenembargofrågorna, eller rättare sagt inriktningen på koden, den 1 mars?

Anf.  49  ORDFÖRANDEN:

Man har diskuterat det med kansliet, men vi har aldrig haft frågan uppe i nämnden. Jag tycker själv att det är en bra ambition. Jag tror att ledamöterna delar den. Vi har ju diskuterat om att ha en beredningsgrupp den 1 mars. I det sammanhanget kan vi få en djupare genomgång om de här frågorna.

Vi har fått en del material tidigare, så vi är inte helt oinformerade.

Anf.  50  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Vi har fått information om hur det såg ut i december. Bekymret är att code of conduct inte räcker till för det vi vill åstadkomma – det gäller inte bara relationerna till Kina. Det gäller över huvud taget hur EU:s kod ska se ut i framtiden. Man måste se till att ha en trovärdighet.

Min uppfattning är att det inte räcker för Moderaterna, åtminstone inte så som det var formulerat i december.

Anf.  51  ORDFÖRANDEN:

Nu har vi fått ett erbjudande om att diskutera detta ytterligare i beredningsgruppen. Jag tycker att vi ska göra det.

Anf.  52  CARL B HAMILTON (fp):

Det var bra att vi fick klarhet i detta.

Jag har emellertid en fråga om koden i samband med George W Bushs besök. I medierna har det framkommit några saker. Amerikanerna försvarar Taiwan, och det finns hos amerikanerna en rädsla för att kineserna i framtiden skulle kunna komma at använda europeiska vapen mot amerikanska vapen. Det är samma sak med Japan och Sydkorea. Man har framfört tanken på att man i koden skulle skriva in ett krav på att amerikanerna ska ge sitt godkännande för de krigsmaterielprodukter som ska säljas till Kina. Är det Sveriges position?

Anf.  53  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Jag tänkte inte att vi skulle ha en diskussion om kodens utformning. Låt oss ge information om hur diskussionen om utformningen av koden ser ut i EU. I det sammanhanget kan EU-nämndens ledamöter framföra sina synpunkter. Jag tycker inte att det verkar vara läge för det nu. Frågan är över huvud taget inte aktuell i de förberedelser som jag är här för att informera EU-nämnden om.

Anf.  54  ORDFÖRANDEN:

Vi återkommer till den frågan i beredningsgruppen.

Då är min talarlista blank. Jag konstaterar att det finns majoritet för regeringens ståndpunkt.

Vi går nu över på punkt 6, Europeisk grannskapspolitik.

Anf.  55  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

I december gav rådet Javier Solana och Benita Ferrero-Waldner i uppgift att komma med förslag till hur vi kan stärka samarbetet med Ukraina. Det kom i form av ett brev till utrikesministrarna.

Inför måndagens möte finns det rådsslutsatser som utgår från förslagen i brevet. Förslaget till rådsslutsatser är bra. Sverige kommer att stödja det. Det välkomnar den nya ukrainska regeringen, och det uttalar tydligt stöd för det reformprogram som har aviserats. Det har tagit hand om förslagen i Javier Solanas och Benita Ferrero-Waldners brev på ett bra sätt, och det innehåller flera förslag som vi från svensk sida har argumenterat för tidigare.

Bland de viktigaste förslagen märks att Ukraina ska ha ett frihandelsperspektiv, att förhandlingar om visumlättnader ska inledas, att Ukraina ska få stöd med att lösa de sista utestående frågorna innan man kan få marknadsekonomistatus och att man ska få stöd till sin WTO-anslutning. En annan viktig punkt är att samarbetet mellan Ukraina och EU ska stärkas på det utrikes- och säkerhetspolitiska området.

På måndag kommer jag att vara tydlig om att detta är ett minimum för vad vi kan och bör göra för Ukraina. Det är förstås viktigt att betona att bollen nu ligger hos Ukraina. Det är de som ska genomföra reformer, både politiska och ekonomiska, och de måste visa att de menar allvar med att närma sig EU. Men det är också viktigt att unionen har en plan för samarbete med Ukraina och hur det successivt kan byggas ut och stärkas i takt med att Ukraina gör framsteg i sitt reformarbete.

När det gäller Sveriges roll i att forma EU:s Ukrainapolitik anser jag att vi har två uppgifter. Den ena är att helt enkelt se till att Ukraina inte försvinner från dagordningen och att trycket hela tiden hålls uppe inom EU. Den andra är att påverka så att de åtgärder EU vidtar snabbt blir synliga för den ukrainska befolkningen. Särskilt viktigt tror jag det är att det får effekter för befolkningen i östra Ukraina, där de flesta finns som röstade emot Jusjtjenko. Vi måste visa dem att EU betyder något för dem. Detta kommer vi från svensk sida att arbeta aktivt för.

Anf.  56  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Min uppfattning är att de handlingsplaner inom ramen för European Union neighbourhood policy som nu har utarbetats för såväl Ukraina som Moldavien inte får innebära att ett beslut om medlemskapsperspektiv kan förhindras eller fördröjas.

Sveriges riksdag har, delvis på moderat initiativ, tagit ställning för att både Ukraina, Moldavien och faktiskt också Vitryssland ska erbjudas medlemskapsperspektiv. Det gjorde vi i betänkandet UFöU2 om Sveriges säkerhetspolitik. Det är alltså också Sveriges riksdags uppfattning.

Utrikesministern sade i samband med EU-nämndens sammanträde den 21 januari att Ukraina bör utlovas möjlighet till medlemskap och att det är Sveriges utgångspunkt. Det är helt i linje med riksdagens uppfattning.

Statsministern har valt en lite annan tolkning eller attityd, som jag har tolkat som en mer destruktiv linje. Han vill först se hur diskussionen i EU-kretsen utvecklas innan det är aktuellt med ett ukrainskt EU-medlemskap. Det var därför mycket glädjande att regeringen i utrikesdeklarationen den 9 februari tydligt sade: ”Det ukrainska folket har tydligt visat att det delar de grundläggande värderingar som EU bygger på. Ukraina har samma rätt som andra europeiska länder till ett medlemskapsperspektiv.” Det var ett tydligt besked.

När man har uttalat detta har man också ett ansvar för att aktivt driva denna linje i EU-kretsen, även om man inte kan få gehör för det omedelbart. Jag tycker att det är en för vag målsättning att se som sin uppgift att se till att Ukraina inte ska försvinna från dagordningen och att man snabbt ska se till att EU:s politik synliggör förbättringar för människor främst i östra Ukraina. Till detta måste ju också läggas det som är riksdagens uppfattning och som sades i utrikesdeklarationen.

Den kommenterade dagordningen visar nu en helt annan defensiv ställning än vad som var fallet den 9 februari. Jag frågar: Kommer regeringen att leva upp till den linje som företräds i Sveriges riksdag och är i enlighet med regeringsdeklarationen den 9 februari och därmed i EU-kretsen aktivt verka för att Ukraina ska ha ett medlemskapsperspektiv? Samtidigt hoppas jag att utrikesministern i samband med detta kan klargöra om det finns några motsättningar eller skilda uppfattningar i regeringens ståndpunkter vad gäller Ukraina. Detta är framför allt viktigt när man nu tar på sig ansvaret som den som gentemot USA vill föra fanan högt.

Jag tycker att det vore hedervärt om vi skulle inta den position som så många andra i EU delar. Att använda EU för att ge detta medlemskapsperspektiv är det bästa sättet att ge hopp och möjligheter för en fortsatt reformpolitik, parat med många andra åtgärder. Ge nu inte upp denna linje!

Anf.  57  AGNE HANSSON (c):

Jag vill uttala stöd till regeringens linje i den här frågan. Jag tycker att regeringen har valt en mycket bra position. Det är viktigt att Ukraina förs upp på dagordningen på det sätt som sker. Inte minst är det viktigt att vi försöker se till att de östra delarna tydligt får se att de åtgärder som nu har vidtagits och relationerna till väst får en positiv verkan. Det är viktigt att arbeta inom EU för att Ukraina förs närmare väst. Det råder så vitt jag förstår inga delade meningar om det runt det här bordet.

Det är naturligtvis processen i Ukraina som nu är det viktigaste för att detta ska komma i mål, men också mitt inlägg landar i en fråga av samma typ som den som Gunilla Carlsson tar upp, nämligen om utrikesministern vid det här tillfället även tänker ta upp utrikesdeklarationens klara och, som jag ser det, riktiga position om ett framtida medlemskapsperspektiv. Om utrikesministern vid det här tillfället inte tänker ta upp det undrar jag hur hon ser på möjligheten att successivt få stöd för den uppfattningen inom EU-medlemskapskretsen. Det måste ju vara målet. Jag förstår naturligtvis att man inte utan vidare kan ta upp det om man inte har ett hundraprocentigt stöd, eller i varje fall att majoriteten har en sådan uppfattning.

Anf.  58  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Här föreligger ett slags grundläggande missförstånd. Det jag sade i utrikesdeklarationen – och säger hela tiden – utgår från Romfördraget. Det är inte så att Ukraina ska erbjudas ett medlemskapsperspektiv. De har ett medlemskapsperspektiv.

I Romfördraget slås fast att alla europeiska länder har rätt att bli medlemmar i EU, och jag tror inte att det finns någon som vill påstå att Ukraina inte är ett europeiskt land. Det är alltså självklart att de har ett medlemskapsperspektiv. Det är därför jag tycker att det är så viktigt att framhålla just detta.

Sedan måste vi diskutera hur vi ska skapa förutsättningar för Ukraina att bli medlem. De har en lång väg, och EU behöver vara oerhört aktiv genom att ge stöd till Ukraina så att landet ska klara kraven för att kunna bli medlem. Det är det jag syftar på när jag säger att Ukraina inte får försvinna från dagordningen utan hela tiden finnas där. Jag är nämligen övertygad om att vi i den process vi har framför oss hela tiden kommer att behöva ta nya beslut inom EU för att säkerställa att Ukraina får det stöd det behöver.

Då lyfter jag särskilt fram att det är Ukraina som måste visa att det inte bara vill utan också kan bli medlem. De måste få sitt folk med sig, vilket jag tror är ett bekymmer i östra Ukraina. Det kommer att vara ett inrikes bekymmer att hantera för president Jusjtjenko, och därför tror jag att EU måste vara medveten om att man bland annat måste stödja utvecklingen i de delar av Ukraina som inte självklart ser sig själva som en del av Europa.

Det finns inga skillnader i denna syn inom regeringen. Det kan inte finnas skillnader eftersom vi utgår från Romfördraget.

Anf.  59  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Utmärkt! Jättebra! Jag instämmer i den gratulation som Carl B Hamilton framförde om att Sverige nu tar ett ledarskap i EU kring detta, och inte minst i de transatlantiska relationerna – precis som utrikesministern säger. Jag kunde inte sagt det bättre själv. Men det handlar också om att det faktiskt är upp till Ukraina om vår politik ska understödja dem.

Jag hoppas att man för samma resonemang inom regeringen, för vi kan inte ha en statsminister som i samtal med Estlands premiärminister säger: Det kan sluta i ett medlemskap, men det är för tidigt att starta den diskussionen. Inte minst för EU är det nödvändigt att ha diskussionen om hur stor vi vill att unionen ska bli. Var drar vi gränsen? Detta säger Sveriges statsminister enligt TT den 28 januari.

Sedan kom utrikesdeklarationen, och därför kände vi att ja, nu har de satt ned foten. Jag hoppas verkligen att det är utrikesministerns tolkning och engagemang som gäller i den här frågan, för det är en jättetrickig fråga i EU. Därför var det olyckligt med det uttalande Persson gjorde, tillsammans med en partivän till mig.

Jag önskar utrikesministern all lycka i detta oerhört viktiga arbete och ger fullt stöd för den ståndpunkt som nu presenterats av utrikesministern.

Anf.  60  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Nästa punkt gäller Cotonouavtalet.

Anf.  61  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Rådet förväntas anta slutsatser om översynen av Cotonouavtalet inför slutförandet av det vid AVS–EU-ministerrådet den 23 februari. Syftet med behandlingen i rådet är framför allt att nå en gemensam EU-position om biståndsnivån till AVS-länderna efter år 2007. AVS-länderna förväntas vara negativa till att acceptera ett beslut utan att ha fått utfästelser om ett belopp för biståndet för åren 2008–2013, men frågan är nära kopplad till de pågående diskussionerna om långtidsbudgeten.

Slutsatserna förväntas innehålla ett förslag till ett finansiellt protokoll som ska läggas till Cotonouavtalet och gälla från den 1 januari i år. Där ska anges biståndsvolymen till AVS-länderna under en period av fem till sex år. På grund av ovilja hos många medlemsstater att ange ett belopp föreslås att rådet bekräftar att biståndsnivån kommer att ligga på en bibehållen nivå, dock utan att ange ett belopp.

Utöver frågan om biståndsvolymen kan rådet komma att diskutera införandet av en klausul om icke-spridning av massförstörelsevapen och även en referens till Internationella brottmålsdomstolen. Detta är fortfarande utestående i förhandlingarna. Förhandlingsmandatet anger bland annat att kommissionen ska sträva efter att få in en klausul om massförstörelsevapen i enlighet med rådets beslut om att en standardklausul alltid ska finnas med.

Regeringen stöder förslaget om ett generellt åtagande med försäkran om en bibehållen biståndsvolym till AVS-länderna. Vidare anser regeringen att tidigare EU-position i fråga om Internationella brottmålsdomstolen samt klausulen om massförstörelsevapen fortsatt bör gälla.

Anf.  62  CARL B HAMILTON (fp):

Jag har bara en ordningsfråga. Jag undrar hur det fungerar mellan utrikeshandelsminister Thomas Östros och utrikesministern. Det gäller både när man diskuterar Ukrainas handelspolitik gentemot EU och Cotonouavtalet. Varför föredrar inte Thomas Östros de frågorna här? Jag har ingenting emot vare sig den ena eller den andra; jag bara undrar hur ni organiserat det hela.

Anf.  63  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Eftersom de kommer upp på Gaercmötet är det jag som tar upp dem här. I vår beredning spelar det dock egentligen ingen roll eftersom vi har gemensam beredning av de här frågorna.

Anf.  64  ORDFÖRANDEN:

Då konstaterar jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Punkt 8, Afrika.

Anf.  65  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Det gäller alltså rådsslutsatser om läget i Sudan och det internationella samfundets agerande.

Det är positivt att EU uttrycker sitt stöd för en utvidgning av det vapenembargo som infördes av säkerhetsrådet i somras genom resolutionen 1556. Slutsatserna anger också att EU fortsatt är beredd att överväga övriga åtgärder, som att införa riktade sanktioner. Detta har vi på olika sätt arbetat för, och vi fortsätter att verka för att säkerhetsrådet aktivt ska behandla frågan så snart som möjligt.

Vi har efter svenskt agerande dessutom fått med tydliga skrivningar om att EU tillstyrker den internationella undersökningskommissionens rapport och dess rekommendationer. Jag anser att det är viktigt att förslaget om att säkerhetsrådet hänskjuter frågan till domstolen finns med bland de rekommendationer som EU välkomnar.

Anf.  66  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Övriga frågor. Finns det något att säga där?

Anf.  67  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Ja, det gör det. Först kommer den belgiske utrikesministern att informera rådet om situationen i Storasjöregionen. Han har besökt regionen i mitten av februari.

Sedan förväntas Litauen ta upp frågan om hur kommissionen kan öka sitt demokratistöd till Vitryssland. Litauen anser att kommissionen bör initiera ändringar i regelverket för att möjliggöra ökade resurser till det civila samhället, inklusive stöd till icke-registrerade organisationer. Kommissionen föreslår en ökning av resurserna genom olika gemenskapsinstrument men anser att en ändring i den legala basen, eller en överföring av medel mellan olika instrument, är en alltför tidskrävande process.

Regeringen stöder kommissionen i att en bred kontaktyta med det vitryska samhället bör eftersträvas utan att stödja eller samarbeta med den vitryska regeringen. Vi anser också att flera gemenskapsinstrument bör användas, inklusive Tacisprogrammet. Det civila samhället kan stödja både direkt och indirekt, det vill säga både genom direkt stöd till olika NGO:er och genom olika projekt som gäller utbildning, hälsa, miljö och annat.

Anf.  68  CARL B HAMILTON (fp):

Kommer regeringen att begära ordet och framföra detta, förutom att positionen intas?

Anf.  69  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Det beror på hur läget är, om man behöver gå in och stödja eller inte. Om det behövs kommer jag att gå in och stödja det.

I fråga om Mercosur gäller det förhandlingar om ett associationsavtal, inklusive ett frihandelsavtal mellan EU och Mercosur. Sådana förhandlingar har förts sedan 1999, men de avstannade under förra året. Vi önskar se en nystart av förhandlingarna och välkomnar därför det positiva budskapet den senaste tiden om att det finns ett närmande mellan Mercosur och EU med siktet inställt på att förnya förhandlingarna.

Ett avtal skulle innebära stora fördelar för EU:s producenter och konsumenter på framför allt varu- och tjänsteområdena. EU måste då vara beredd att göra eftergifter på en del känsliga områden, inklusive jordbruksområdet.

Vi tycker att politiska signaler är viktiga. Vi har nu nått ett läge i förhandlingarna där knäckfrågorna måste diskuteras också på politisk nivå – även vid det ministermöte mellan EU och Mercosur som förutses äga rum i april.

Attentatet i Beirut finns också med som en övrig fråga. Det gäller alltså rådsslutsatser som fördömer mordet och ger stöd åt den internationella undersökning som ska utreda bakgrunden. Jag vill påpeka att regeringen i det sammanhanget verkar för att EU fortsatt erbjuder valobservatörer till valen, även om den libanesiska regeringen inte begärt sådana. Det är viktigt för att parlamentsvalen ska kunna genomföras på ett korrekt sätt och därmed återspegla folkviljan.

Anf.  70  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Jag har inget att invända i sak till dessa tillägg. När vi nu vill ha en ökad aktivitet i Mellanöstern, och mellan de israeliska och palestinska områdena, tror jag att det är oerhört viktigt att då också titta på Libanon och Syrien. Det är helt uppenbart med tanke på det förfärliga attentat som skett mot Hariri.

Vi har tidigare i dag diskuterat ambassader, bland annat bristen med att vi ännu inte är på plats i Bagdad, och jag tycker att det också är ett stort tillkortakommande för Sverige att vi inte har en ambassad i Beirut nu när det börjar hända saker och det finns möjligheter för Sverige att spela en aktiv roll.

Om det nu är så att EU inte kommer att erbjuda valobservatörer är min fråga: Kommer Sverige då att på egen hand göra det?

Anf.  71  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Det är en fråga som inte har tagits ställning till. I så fall får vi överväga det, men i första hand tycker jag att det är viktigt att EU agerar för att stödja valen.

Jag har ytterligare en övrig fråga. Den kom från Storbritannien sent i går kväll, och jag vet därför inte om nämnden fått den. Det är en informationspunkt. Den brittiske utrikesministern vill informera om att Storbritannien kommer att nominera baronessan Valerie Amos som efterträdare till UNDP:s chef Mark Malloch Brown.

Anf.  72  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i de aktuella beslutsärendena under Övriga frågor.

Vi har en A-punktslista. Finns det något särskilt att säga om A-punktslistan? Nej. Finns det några frågor från ledamöterna? Nej. Då konstaterar jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt vad avser den listan och tackar utrikesministern med medarbetare för i dag. Trevlig helg!

2 §  Utbildning, ungdom och kultur (utbildning)

Utbildnings- och kulturminister Leif Pagrotsky

Återrapport från ministerrådsmöte den 15 och 16 november 2004

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 21 februari 2005

Anf.  73  ORDFÖRANDEN:

Vi hälsar utbildnings- och kulturministern med medarbetare välkomna.

Som vanligt börjar vi med en återrapport från tidigare ministerrådsmöte, om det finns något att berätta. Varsågod!

Anf.  74  Utbildnings- och kulturminister LEIF PAGROTSKY (s):

Tack! Ja, det finns mycket att berätta – ett välmatat möte jämfört med vad som nu ska följa.

Mötet ägde rum den 15 och 16 november. Dagordningen innehöll den gången två beslutspunkter: dels rådsslutsatser om de framtida prioriteringarna för ett fördjupat samarbete inom yrkesutbildning, dels en rapport om utbildningens bredare roll och dess kulturella aspekter. Båda besluten togs enhälligt.

En annan punkt som vi skulle vilja informera om handlar om diskussionen på rådsmötet kring den rapport som högnivågruppen under ledning av Wim Kok hade lämnat. Jag nämner det specifikt eftersom frågan återkommer när vi kommer in på dagordningen för det nu aktuella rådsmötet.

I diskussionen tyckte både kommissionen och medlemsstaterna att utbildningens roll i Lissabonprocessen försvunnit och att det var olyckligt att utbildningen inte fått en mera central roll i kapitlet om kunskapssamhället tillsammans med bland annat forskningen.

Flera medlemsländer ansåg därför att det var viktigt att utbildningsrådet gjorde en input till halvtidsöversynen av Lissabonstrategin.

Detta är vad jag hade att rapportera.

Anf.  75  ORDFÖRANDEN:

Därmed godkänner vi rapporten och går sedan in på kommande ministerrådsmöte.

Anf.  76  Utbildnings- och kulturminister LEIF PAGROTSKY (s):

Som ni kanske har observerat är det en mycket tunn agenda som ordförandeskapet har lagt fram. I dag kan jag för en gångs skull fatta mig kort.

Jag börjar med dagordningspunkt 3 som gäller antagande av slutsatser om utbildning inom ramen just för halvtidsöversynen av Lissabonstrategin.

Framstegen på utbildningsområdet redovisas vartannat år till Europeiska rådet. Den redovisningen tar sig form i gemensamma rapporter från ministerrådet och kommissionen. Den senaste rapporten lämnades våren 2004. Nästa rapport ska lämnas nästa vår, år 2006. Nu har arbetet med den här rapporten inletts.

Syftet med de slutsatser som ska antas på måndag är att bidra till halvtidsöversynen – det ska liksom vara riktlinjer för kommissionens arbete med denna rapport.

Kommissionen har i sin vårrapport föreslagit en fokusering under den kommande femårsperioden på tillväxt och sysselsättning och samtidigt en begränsning av de rådskonstellationer som ska medverka i det arbete som de ska involveras mer direkt.

Med de här slutsatserna vill rådet påminna Europeiska rådet, alltså stats- och regeringscheferna, om vilka åtgärder som har vidtagits inom ramen för de gemensamma arbetsprogrammen för utbildning och samtidigt betona vikten av fortsatta insatser på utbildningsområdet för att de strategiska målen för unionen – 2010-målet – ska uppnås.

Rådet bekräftar också sin avsikt att fullfölja det utvecklingsarbete som både Europeiska rådet och rådet redan fattat beslut om. Det gäller till exempel inrättande av strategier för livslångt lärande i alla medlemsländer senast nästa år. Slutsatserna innehåller dock inga nya åtaganden – det är inte den karaktären, utan det är ett beslut om en beställning till kommissionen om vad det här arbetet ska handla om under året som kommer.

Det råder, tycks det, enighet i rådet om innehållet i de här slutsatserna. Det gick igenom utan problem i Coreper förra veckan. Vid rådsmötet väntas ingen diskussion om innehållet. Men om tillfälle ges, om det blir en diskussion, hade vi tänkt att Sverige skulle uttrycka sitt stöd för slutsatserna och uttrycka att det är väsentligt med utbildning som ett av de viktigaste instrumenten för kunskapsekonomin och därmed för måluppfyllelsen av Lissabonstrategin.

Anf.  77  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Sedan har vi dagordningens punkt 4 om de europeiska utbildningssystemens effektivitet och opartiskhet.

Anf.  78  Utbildnings- och kulturminister LEIF PAGROTSKY (s):

Denna punkt handlar om en öppen diskussion om ämnet effektivitet och jämlikhet i skolan. Den här typen av diskussioner hålls normalt på informella möten. Inga konkreta resultat förväntas. Jag tänkte därför att det inte var nödvändigt att ta upp nämndens tid med en närmare diskussion om detta. Det är alltså en fri diskussion där man tar upp lite vad man vill och som inte leder till någonting särskilt.

Anf.  79  ORDFÖRANDEN:

Och regeringen tänker inte föra fram någonting särskilt heller?

Anf.  80  Utbildnings- och kulturminister LEIF PAGROTSKY (s):

Det finns inga krav på beslut som kräver riksdagens bemyndigande till regeringen.

Anf.  81  ALICE ÅSTRÖM (v):

Det är alltså egentligen bara en öppen diskussion. Men sett lite grann till försöken och detta med att kunna mäta effektivitet vet vi från andra rapporter att alltför enkla parametrar och alltför få parametrar kan ge ett resultat som egentligen inte är speciellt viktigt – det kan vara att man tittar på fler nationella prov, på betyg och sådant när det gäller hur man ska mäta kvaliteten. Jag menar att det är lika viktigt att man om man ska mäta kvaliteten tittar på elevhälsa, elevinflytande och just de bitarna. Där vet jag att det inte råder skilda meningar, men det märks lite grann i rapporten att det är väldigt lätt att man lyfter fram de enkla parametrarna, som egentligen inte ger något utslag på vad som är kvalitet.

Nu ska man börja diskutera, och det kommer inte att leda någonstans. Men om det blir en diskussion är det viktigt att poängtera också de bitarna.

Anf.  82  ULF HOLM (mp):

Jag hade egentligen en fråga om det som ordföranden frågade om, nämligen om Sverige tänker göra något inlägg för att försöka höja nivån på diskussionen – om jag förstått utbildningsministerns recension av tidigare diskussioner.

På ett sätt är detta en jättesvår fråga. Vi vet ju att utbildningsnivåerna och systemen är väldigt ojämlika. Frågan är hur man kommer åt det. Sverige bör förbereda sig på att ta upp en faktiskt viktig diskussion här om hur man kan gå vidare. Sedan kommer man in på frågor om huruvida det gäller bara europeiska länder. Man kan ju lika mycket ta upp en diskussion om hur valideringen kan fungera bättre när det gäller länder utanför EU och sådana frågor. Där finns det saker att ta upp.

Anf.  83  Utbildnings- och kulturminister LEIF PAGROTSKY (s):

Alice Åström, jag håller med om allting som sades. Jag tycker också att vi kan konstatera att kommissionen på en del områden inom ramen för Lissabonprocessen gör väldigt ambitiösa statistiska jämförelser mellan olika länder, just som en vägledning för var man bör göra mer och för vad man lyckats bra med. Men Wim Kok föreslår nu att det ska dras ned radikalt där. Han tycker att man ska koncentrera sig på långt färre saker. Då åker allt det här ut. Det beklagar vi. Vi får väl se vad resultatet blir till toppmötet. Där verkar vi här i alla fall vara överens.

Ulf Holm, det här är väldigt viktiga frågor. Sverige har en hög profil och är aktivt i diskussionerna i de här sammanhangen. Dock är dagordningspunkten inte av den arten att jag tyckt det är så stor mening med att förbereda ett förslag till nämnden som ni skulle ställa er bakom eller så. Vad Sverige tycker i de här frågorna är ganska välkänt. Vi är väl rätt överens om det. Vi kommer att delta i diskussionerna, men den som sitter med vid bordet får avgöra hur korten ska spelas så att säga. Det handlar alltså inte om att ringakta vare sig mötet, ämnet eller EU-nämnden, men jag tyckte inte att det passade in i just det här sammanhanget.

Anf.  84  ORDFÖRANDEN:

Därmed godkänner vi informationen. Vi är tydligen klara nu – det finns inga A-punkter i dag.

Utbildningsministern med medarbetare önskas en trevlig helg!

Anf.  85  Utbildnings- och kulturminister LEIF PAGROTSKY (s):

Tack! Jag beklagar att vi var lite sena, men det kompenseras med att vi kan sluta snabbare.

3 §  Utbildning, ungdom och kultur (ungdom)

Statsrådet Lena Hallengren

Återrapport från ministerrådsmöte den 15 och 16 november 2004

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 21 februari 2005

Anf.  86  ORDFÖRANDEN:

Vi hälsar statsrådet med medarbetare välkomna.

Vi börjar med en återrapport från tidigare ministerrådsmöte. Varsågod!

Anf.  87  Statsrådet LENA HALLENGREN (s):

Tack så mycket, herr ordförande! Ungdomsministrarna inledde sin del av rådsmötet den 15 november 2004 med att diskutera den nya generationens ungdomsprogram som omfattar åren 2007–2013.

Diskussionen fokuserades på programmets mervärde, på åldersgränser och på prioriteringen av unga med sämre möjligheter. Alla medlemsstaterna var väldigt positiva till förslaget, framför allt därför att det svarar mot en önskan att bibehålla kontinuiteten i det väl fungerande programmet. Vi får anledning att återkomma till den här frågan vid nästa rådsmöte i maj, då vi förhoppningsvis också får ta del av parlamentets första läsning.

Nästa dagordningspunkt handlade om slutsatser om utvärderingen av det nuvarande programmet ”Ungdom”. Slutsatserna antogs utan diskussion.

De två sista dagordningspunkterna rörde resolutioner om gemensamma mål för ungdomars volontärsverksamhet respektive bättre kunskap om ungdomar. Resolutionerna är, som nämnden vet, ett led i uppföljandet av vitboken på ungdomsområdet och den öppna samordningsmetod som nu ingår i det utökade samarbetet. Också resolutionerna antogs utan diskussion.

Anf.  88  ORDFÖRANDEN:

Därmed godkänner vi rapporten.

Vi går nu in på kommande ministerrådsmöte. Det gäller dagordningspunkten 5 om halvtidsöversynen av Lissabonstrategin.

Anf.  89  Statsrådet LENA HALLENGREN (s):

Som ni säkert känner till togs det initiativ till en europeisk ungdomspakt av bland annat vår statsminister i slutet av oktober förra året. Nästa steg är nu ungdomsministrarnas bidrag till vårtoppmötet.

Tanken bakom pakten är, skulle man kunna säga, förmågan att se unga människor som en resurs. Mänskliga resurser är i dag Europeiska unionens främsta tillgång.

I ljuset av den demografiska utvecklingen och inte minst en åldrande befolkning är en kraftsamling beträffande ungdomar en förutsättning för att vi ska kunna uppnå målen i Lissabonstrategin.

Ett sektorsövergripande integrerat arbetssätt, som föreslås i pakten, är någonting som ligger helt i linje också med den svenska ungdomspolitiken. Vi kan i dag med glädje se att även andra medlemsstater, till exempel Storbritannien, har börjat utveckla en sektorsövergripande politik på det här området.

Vi vet att ett effektivt samarbete över alla relevanta politikområden är väsentligt om man vill uppnå ett bättre resultat. Samarbetet inkluderar även andra aktörer. Jag tänker då framför allt på ungdomar och på deras delaktighet och inflytande över frågor som berör dem.

Den nye kommissionären för ungdomsfrågor Ján Figeĺ har lagt fram ett förslag om att hålla ett stort europeiskt ungdomsmöte som ska ge Europas ungdomar möjlighet att lägga fram förslag och därigenom också kunna påverka den politiska agendan. Dessutom har Ján Figeĺ föreslagit ett genomförande av årliga tematiska möten mellan ungdomar och berörda kommissionärer. Det är ett initiativ som vi välkomnar och som överensstämmer väl också med den arbetsmetod som vi haft i Sverige under de senaste åren.

Vi har planerat att ha ett kort inlägg om våra svenska erfarenheter av ett sektorsövergripande arbete och särskilt betona vikten av ungdomars delaktighet och inflytande i den nya europeiska ungdomspakten på alla nivåer – på lokal, nationell och europeisk nivå. Sverige stöder slutsatserna.

Anf.  90  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt. Finns det inte några A-punkter?

Anf.  91  Statsrådet LENA HALLENGREN (s):

Nej.

Anf.  92  ORDFÖRANDEN:

Då tackar vi statsrådet och hennes medarbetare. Trevlig helg!

Anf.  93  Statsrådet LENA HALLENGREN (s):

Trevlig helg!

4 §  Rättsliga och inrikes frågor (rättsliga frågor)

Statssekreterare Dan Eliasson

Återrapport från ministerrådsmöte den 2 och 3 december 2004

Återrapport från informellt ministerrådsmöte den 27–29 januari 2005

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 24 februari 2005

Anf.  94  ORDFÖRANDEN:

Då hälsar vi Dan Eliasson med medarbetare välkomna. Vi börjar med en återraport från tidigare ministerrådsmöte.

Anf.  95  Statssekreterare DAN ELIASSON:

Herr ordförande! Det har varit två möten sedan nämnden och företrädare för regeringen på det här området träffades senast. Det var RIF-rådet i Bryssel den 2 december. Det är två saker som jag tycker är värda att notera. Den första är en viktig diskussion om frågan om det rambeslut om lagring av trafikuppgifter som ligger på bordet. Det är ett förslag som bland annat Sverige står bakom. Det var en viktig politisk diskussion där ministrarna var eniga om att arbeta vidare med förslaget. Man pekade på behovet av att närmare precisera vilka uppgifter som ska lagras. Man ska också i det framtida arbetet beakta frågor om proportionalitet, ändamålsenlighet och personlig integritet. Det är naturligtvis självklart. Det ligger i den här processens natur.

Den andra fråga som hanterades vid RIF-rådet den 2 december var kampen mot terrorism. Man hade ett erfarenhetsutbyte. Man utbytte synpunkter om hur arbetet går på EU-nivå. Rent allmänt kan man väl säga att den diskussionen inte blev så konkret. Den mynnade ut i en allmän samsyn: Låt oss ha färre rapporter och mindre pappersarbete och mer verkstad! Det var väl slutsatsen.

Det informella rådet i Luxemburg den 28–29 januari 2005 pratade en hel del om Haagprogrammets konkreta genomförande. Ni vet att kommissionen ska lägga fram ett handlingsprogram för att genomföra Haagprogrammet. Det ska läggas fram i maj. Det ska passera ett RIF-råd i början av juni och gå till Europeiska rådet. Medlemsländerna skickade med lite tankar till kommissionen i det avseendet.

I Luxemburg presenterade också Österrike, Sverige och Finland det förslag till rambeslut om verkställighetsorder och överförande av dömda personer mellan EU:s medlemsstater som har utarbetats. Det var en mycket stor samsyn om att det här var något bra som skulle underlätta arbetet med att överföra dömda personer. Det finns ett antal frågeställningar som måste hanteras i det fortsatta förhandlingsarbetet. Naturligtvis handlar det om dubbel straffbarhet och vilken hänsyn man ska ta till familjeband och hemvist när överförande ska beslutas.

Jag nämner slutligen också katastrofen i Asien, herr ordförande. Det var en kort information från Interpols generalsekreterare Ronald Noble vid mötet i Luxemburg. Man konstaterade att det gick bra med identifikationsarbetet sedan det väl hade kommit i gång. Man var överens om att inte vidta några åtgärder just nu men att det var väldigt viktigt att utvärdera det här och se vad vi kunde lära för framtiden. Det är svårt för många nationella id-kommissioner att samverka i en sådan här sak. Det visar Balihändelsen och det visar inte minst tsunamikatastrofen. Man noterade informationen från Interpols generalsekreterare.

Det var min återrapportering från de två senaste mötena i RIF-rådet, det formella och det informella.

Anf.  96  ORDFÖRANDEN:

Då godkänner vi rapporterna.

Så går vi in på kommande ministerrådsmöte. Den första frågan är utbyte av uppgifter ur kriminalregister.

Anf.  97  Statssekreterare DAN ELIASSON:

Det stämmer, herr ordförande. Den dagordningspunkten handlar om att försöka avsluta diskussionen om det beslut om utbyte av uppgifter ur kriminalregister som ministrarna i december 2004 kom överens om huvuddelen av. Det återstod lite grann då, bland annat ingresstexter och lite om hur det formulär ska se ut som ska användas vid utbyte av uppgifter ur kriminalregister. Vi tycker att det ser bra ut som det är just nu. Det kommer att skynda på förfarandet i fråga om uppgifter ur kriminalregistret mellan våra respektive medlemsländer. Det finns en konventionsbunden ordning sedan länge, slutet av 50-talet tror jag, som nu accelereras. Vi lägger fast blanketter, hur det ska se ut. Rapporteringsskyldigheter snabbas på. Vi inrättar också ett nätverk av centralmyndigheter. Det här är, som vi brukar säga i Justitiedepartementet, bra grejer som vi stöttar fullt ut.

Anf.  98  KARIN GRANBOM (fp):

Vi stöttar också det här förslaget, men jag har en fråga som gäller gallring av uppgifter. Efter en tid tar man bort personer från de här registren. Jag tror inte att gallringstiderna är lika långa i de olika länderna. Om vi delar med oss av uppgifter och uppgifterna ligger i ett annat lands register ska de ju inte ligga där för tid och evighet. Hur tänker ni göra med gallringen?

Anf.  99  Statssekreterare DAN ELIASSON:

Det är riktigt att gallringsbestämmelserna skiljer sig åt mellan olika medlemsländer. Det är något som justitieutskottet tillsammans med oss har konstaterat att man måste överväga framdeles när man resonerar om utökat informationsutbyte: Vad betyder det här egentligen? Vi är dock inte så oroliga i den här processen, för det här rambeslutet. Det här är att snabba på redan existerande procedurer.

Sedan vill jag understryka att enligt artikel 4 i det här instrumentet får den här informationen bara användas av den ansökande medlemsstaten inom ramen för det brottmål som förfrågan avsett. Det finns en spärr där också. Du får inte använda det hur som helst på något sätt. Det gör att vi känner oss väl trygga med det här instrumentet. Men i den framtida diskussionen, när vi ska resonera om eventuellt datoriserade register, när det gäller kriminalregister, påföljder, belastningsregister och liknande, är det helt uppenbart att vi måste fundera på vad som är den rätta vägen framåt i gallringsfrågor.

Anf.  100  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Nästa punkt gäller Eurojust.

Anf.  101  Statssekreterare DAN ELIASSON:

Herr ordförande! Jag kan ta det mycket kort. Eurojusts kollegium har själva tagit fram ett förslag till regler för behandling av personuppgifter i Eurojust. Det har förhandlats, och medlemsstaterna är nu eniga om den här utformningen. Vi har också fått synpunkter från tillsynsmyndigheten som tittar på personuppgiftsfrågor. De har blivit fullt ut hanterade och beaktade. Vi kan ställa oss bakom de här reglerna just nu. De är modellerade väldigt mycket på det regelverk som finns vid Europol.

Anf.  102  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt. Då tar vi nästa punkt, om gemensamma utredningsgrupper med mera.

Anf.  103  Statssekreterare DAN ELIASSON:

Det här handlar delvis om gemensamma utredningsgrupper och om den europeiska arresteringsordern. Kanske handlar det om mer än så egentligen, nämligen om hur utvärdering av genomförande av rambeslut i nationell rätt ska se ut. Som ni känner till här i utskottet innehåller ju rambeslut bestämmelser om utvärdering av genomförande av rambesluten i nationell rätt. Detta görs i dag i form av rapporter från kommissionen. Haagprogrammet, som är det nya stora fundament som vi står på när vi ska jobba framöver de kommande fem åren, anger att det behövs nya procedurer för utvärdering i framtiden. Nu ska ministrarna resonera om hur det här utvärderingssystemet kan förändras och om vilken roll rådet ska ha i den här processen i framtiden.

Vi tycker att det är väldigt bra att vi har den här diskussionen, för vi har väldigt höga ambitionsnivåer. Vi fallerar ibland, men vi har väldigt höga ambitionsnivåer när det gäller att fullt ut genomföra gemensamma åtaganden. Ibland har vi känslan att ambitionsnivån kanske inte är lika hög på alla håll och kanter. Då är det bra att vi pratar om utvärdering och belyser de brister som kan finnas i genomförande, ambition och kvalitet. Vi tycker att vi i det här sammanhanget vill stryka under att det är viktigt att man har tydliga mål för de här utvärderingarna och att vi försöker fokusera på det som är centralt i de olika rättsakterna. Det är det viktiga.

Vi har faktiskt en känsla av, fast då läser vi detta med svenska glasögon ska jag villigt erkänna, att kommissionen ibland kanske hamnar lite fel, att de hamnar i nitty gritties i stället för i de stora, centrala frågorna. Men så säger den som är föremål för en granskning som han ibland inte tycker om.

Anf.  104  KARIN GRANBOM (fp):

Det här med den europeiska arresteringsordern är ju centralt i den europeiska brottsbekämpningen. Därför tänkte jag fråga: Hur många länder har ännu inte genomfört arresteringsordern?

Anf.  105  Statssekreterare DAN ELIASSON:

Mina medarbetare gissade att denna fråga skulle komma upp, så jag ska läsa innantill ur det underlag som jag har fått. Den har genomförts i nationell rätt i samtliga medlemsstater utom Italien, där parlamentsbehandlingen fortfarande pågår.

Anf.  106  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns ett stöd för regeringens upplägg inför de fortsatta förhandlingarna.

Då tar vi nästa punkt, Europeiskt bevisupptagningsbeslut.

Anf.  107  Statssekreterare DAN ELIASSON:

Herr ordförande! Bevisupptagningsbeslutet är en mycket viktig förhandlingsfråga på det här området just nu. Det är tänkt att vara modell för det framtida samarbetet mellan åklagare och domstolar inom EU. Ordförandeskapet har nu fört upp några frågor för politiskt ställningstagande för att få ledning inför de fortsatta förhandlingarna. Det handlar främst, som vi ser det, om hur kravet på dubbel straffbarhet ska formuleras i det nya systemet.

Jag tror att ni känner till att Sverige har en av Europas mest progressiva lagstiftningar när det gäller att hjälpa till i brottsutredningar i dag. Vi har i det arbetet egentligen tagit bort kravet på dubbel straffbarhet i nu aktuella situationer. Vi kan hjälpa andra länder om de behöver stöd – utan avtal och utan dubbel straffbarhet. För oss ligger därför inte svårigheten så mycket på hemmaplan utan mer på hur vi ska få EU-länder som inte har kommit så långt som vi att avskaffa kravet på dubbel straffbarhet för att hjälpa till.

Vi vet ju, och jag tror att utskottet väl känner till av historien, att det här med dubbel straffbarhet gör diskussionerna komplicerade ibland. Vi har många gånger fått jobba med listor rörande vilka brott vi kan avskaffa dubbel straffbarhet för och vilka vi inte kan göra det för. Ibland har det varit positiva listor, ibland har det varit negativa listor. Jag är helt övertygad om att vi kommer att landa i en sådan diskussion här också. Men vår ambition, herr ordförande, är att vi ska försöka vara ambitiösa och få medlemsstater att avskaffa kravet på dubbel straffbarhet så långt som möjligt. Det är den inriktning vi har. Exakt var vi landar i det avseendet vet jag inte i dag. Det är inriktningen för den här diskussionen vid rådet.

Anf.  108  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Nästa punkt är Bekämpande av rasism och främlingsfientlighet. Varsågod!

Anf.  109  Statssekreterare DAN ELIASSON:

Tack så mycket, herr ordförande! Som ni kommer ihåg har det här instrumentet varit på rådets bord ett antal gånger. Kommissionen lade år 2001 fram ett förslag till det här rambeslutet om rasism och främlingsfientlighet. Det handlar bland annat om vad som ska vara straffbara handlingar och påföljder för dessa handlingar. Vi kom överens i rådet med undantag för ett land 2003. Jag tvekar inte att säga att det var >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<som bromsade detta. Vad det fanns för skäl till det får var och en avgöra och bedöma. Jag har mina synpunkter på det hela.

Nu vill ordförandeskapet försöka undersöka om det är möjligt att återuppta förhandlingarna. En orsak till detta tror vi faktiskt är den ganska omfattande uppmärksamhet som har blivit följden av den brittiske prinsens maskerad och hans utstyrsel där. Det har ”triggat” en rejäl diskussion runtom i Europa. Nu vill ordförandeskapet ha medlemsstaternas syn på för det första om vi ska återuppta förhandlingarna om det här instrumentet på nytt, det vill säga implicit: Ska vi gemensamt på nytt sätta press på >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<För det andra: Om vi ska göra det, ska förhandlingarna då fortsätta på grundval av den nuvarande texten eller ska vissa artiklar rivas upp? Och för det tredje: Ska visandet av rasistiska symboler omfattas?

Vi tycker att det är självklart att vi ska försöka återuppta förhandlingarna och sätta press på >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<igen. Vi tycker att den nuvarande texten är en bra kompromiss, som väl avväger behov av kriminalisering och hänsyn till yttrandefrihet. Vi kan godta att symboler omfattas, men förtydligande av texten kan behövas i den här delen.

Det kan vara bra för utskottet att känna till, om man inte redan gör det, att enligt svensk rätt är det redan i dag hets mot folkgrupp om man bär hakkorssymbol eller gör Hitlerhälsning offentligt, efter ett HD-avgörande 1996.

Det är alltså bra att vi sätter fart på det här. Vi tycker att vi ska ligga fast vid det förslag som vi redan är överens om, den stora majoriteten medlemsstater. När det gäller rasistiska symboler omfattar svensk lagstiftning redan det. Vi kan tänka oss att vi på något vis kompletterar rambeslutet i den delen om övriga medlemsländer vill det. Vi får se hur diskussionen blir.

Anf.  110  INGVAR SVENSSON (kd):

Jag har inga invändningar mot inriktningen av det här. Jag har bara ett par frågeställningar.

Det står att det i dag inte går att ge rättslig hjälp inom tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens område. Men visst är det så att man bereder förslag för att göra förändringar av grundlagarna på den punkten? Är det inte så?

För det andra handlar det om juridiska personer. Det kan man täcka in när det gäller, som det står, företagsbot och så vidare. Men när det gäller organisationer har vi en svag organisationslagstiftning i Sverige, eller vi har nästan ingen alls. Hur hanterar man det när det är åtgärder riktade mot organisationer?

Anf.  111  KARIN GRANBOM (fp):

Min fråga var ungefär likadan. Vi har olika lagstiftning när det gäller om man får vara medlem i en rasistisk eller nazistisk organisation.

Anf.  112  Statssekreterare DAN ELIASSON:

Om jag börjar med den första frågan från Ingvar Svensson är det rätt att den frågan bereds just nu. Det kom ett betänkande från en stående beredning i december som är ute på remiss just nu. När vi har remitterat det får vi ta ställning till hur vi går vidare med den frågan.

När det sedan gäller organisationsfrågan är det en gammal fråga, som vi har resonerat om många gånger här i utskottet; organisationsförbud kontra förbud mot kriminella aktiviteter av organisationer. Jag tror att vi kommer att få anledning att komma tillbaka till den frågan inom en inte alltför avlägsen framtid. Enligt den senaste information jag har fått har det kommit eller kommer att komma när som helst ett rambeslut som transformerar den tidigare gemensamma åtgärden, som handlade om kriminella organisationer eller deltagande i dem eller deras aktiviteter. Vi får väl se vad det innehåller. Jag har inte tagit del av det ännu. Men diskussionen lär fortsätta.

I frågan om organisationer, Martin Valfridsson, berör det här instrumentet den frågan på något sätt? Jag måste erkänna att jag inte har detaljkunskapen i den delen.

Anf.  113  Rättssakkunnige MARTIN VALFRIDSSON:

Det här rambeslutet innehåller bara standardformuleringar, där Sverige tidigare bedömt att vi uppfyller rambeslutet. Det här rambeslutet går inte längre än tidigare rambeslut har gjort i den delen.

Anf.  114  HILLEVI LARSSON (s):

Det har framförts oro för att vi ska gå för långt. Låt oss säga att man inom kulturen driver med nazismen, som exempelvis The Producers – Det våras för Hitler – där man har nazistsymboler men där det faktiskt inte är något positivt utan tvärtom blir väldigt negativt. Har man haft någon sådan diskussion, så att man ser till att lagstiftningen inte hindrar kulturlivet på det området?

Anf.  115  Statssekreterare DAN ELIASSON:

Jag tror att vi alla är överens om att den gränsdragningen är nog så viktig, inte minst i ljuset av den diskussion som har varit de senaste veckorna i det här sammanhanget.

Vad gäller rekvisiten ska man ha klart för sig att syftet ska vara att ringakta eller miss… – vad är det, Martin Valfridsson?

Anf.  116  Rättssakkunnige MARTIN VALFRIDSSON:

Det ska vara att hota eller uttrycka missaktning. Det är vår inställning. Vår svenska rätt fungerar så att man kan använda det för filminspelningar i olika sammanhang. Det finns även vissa stater som nu är med som har nazistsymboler i sina gamla statsvapen, och det måste man också komma till rätta med. Man måste ha något kvalificerande rekvisit.

Anf.  117  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns ett stöd för regeringens upplägg inför de fortsatta förhandlingarna.

Nästa punkt är Europol och utnämningen av direktör.

Anf.  118  Statssekreterare DAN ELIASSON:

Det är näst intill tragikomiskt. För ett år sedan var justitieministern här och berättade att det var dags att tillsätta en Europoldirektör. Då fanns det tre kandidater, tror jag – jag kommer inte riktigt ihåg. Det stora flertalet länder var överens om en, men ett medlemsland, Tyskland, ”veterade” detta. Med det regelverk som finns för att ta fram en direktör till Europol gick det inte att få samsyn om någon av kandidaterna.

Nu gör ordförandeskapet ett nytt försök. Vi har träffat några av dem. Sammantaget har vi i svensk statsförvaltning god kunskap om de olika kandidaterna. Vi tror att alla kan klara av jobbet. Men vi vill inte försvåra för mycket för ordförandeskapet och gå ut och slå näven hårt i bordet och kräva en eller en annan kandidat. Nu måste ordförandeskapet försöka få ihop det här, och vi tänkte försöka ge honom eller henne handlingsutrymme.

Anf.  119  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Nästa punkt är Inrättandet av Europeiska polisakademin.

Anf.  120  Statssekreterare DAN ELIASSON:

Vi har någonting som heter den europeiska polisakademin men som vi hela tiden kallar Cepol. Jag tycker att det egentligen är dumt, för Cepol blir så teknokratiskt i onödan.

Polisakademin har utvecklats under de senaste åren och fungerar bra. Under förra året enades EU om att ge akademin status som juridisk person och ett fast säte vid Bramshill i Storbritannien och därtill ett utökat sekretariat. Allt detta välkomnade Sverige. Som ni vet är det en svensk som är chef för akademin, Ulf Göransson, en utomordentligt duktig person, som har varit med och byggt upp verksamheten.

Under hösten har kommissionen presenterat ett förslag till rådsbeslut som syftar till att göra akademin till ett gemenskapsfinansierat EU-organ. Ordförandeskapet vill nu dels gå vidare med det förslaget, dels att akademin ska tillämpa EU:s tjänsteföreskrifter. Vi tycker att det här är bra saker och kan ställa oss bakom det, enkelt uttryckt.

Anf.  121  KARIN GRANBOM (fp):

Jag undrar om statssekreteraren skulle kunna berätta någonting om omfattningen av akademin. Hur många kommer att vara anställda där? Hur stor kommer verksamheten att vara? Hur många av de svenska poliserna kommer eventuellt att kunna få åka dit? Vad kommer det att kosta per år?

Anf.  122  AGNE HANSSON (c):

Jag kan också stödja det här. Min fråga är inne på samma linje. Det är viktigt att det här inte växer ut ohämmat hur mycket som helst. Finns det någon bortre gräns?

Anf.  123  Statssekreterare DAN ELIASSON:

Det är ett ganska begränsat antal anställda vid den här akademin. Vi viskar lite till varandra här, och vi tror att det ligger någonstans i häradet 20 personer. Jag vet att justitieutskottet har besökt akademin. Budgeten för 2004 var drygt 3 miljoner euro, varav vår andel var 83 000 euro. Det är alltså ganska begränsade pengar.

Huvuduppdraget för akademin, i alla fall som jag har uppfattat det, är att se till att främja enhetlig polisutbildning i de olika medlemsstaterna i olika sektorer, se till att man får kunskap om det gemensamma regelverk som vi gemensamt ska tillämpa. Det kanske inte är de stora träningskasernerna à la Sörentorp och lära sig gå i takt och liknande, utan mer enhetliga curriculi, som är det viktiga.

Var går gränsen? Ja, herr ordförande, var går gränsen? Jag vet faktiskt inte. Jag tror att det kan växa en del till i alla fall, men inte så våldsamt mycket. Med nuvarande upplägg, då vi jobbar väldigt mycket med utbildning på nationell nivå, är det en uppgift. Om man på något annat sätt ökar ambitionsnivån och försöker köra utbildning i England och många människor ska åka dit, är det ett annat koncept. Då kan det naturligtvis bli mycket fler människor. Men där är vi inte ännu. Vad som kan göra att det växer lite grann är om de nya medlemsländerna undan för undan vill ha lite personal där, men jag tror att det fortfarande är ganska marginellt.

Svaret är inte så våldsamt kristallklart, men det är i alla fall ett försök.

Anf.  124  ALICE ÅSTRÖM (v):

Det var egentligen också frågan om de nya medlemsstaterna. Om man ska se något positivt är det kanske att man framför allt i de här länderna kommer att ha en ganska stor nytta av det här. Det berörde du lite grann, men kan du utveckla lite mer hur pass inblandade de nya staterna är i det här och vilket stöd de får i det arbetet.

Ibland känner jag, som jag brukat säga tidigare, att EU i stället för att se till att saker och ting händer använder sig väldigt mycket av organisationsform och inrättar en massa nya saker. Det gör inte alltid att saker och ting händer och blir bättre. Men man får hoppas att det händer någonting i verkligheten också.

Anf.  125  Statssekreterare DAN ELIASSON:

Jag vet att akademin gör väldigt stor nytta i så måtto att man främjar enhetlig utbildning såvitt avser de gemensamma reglerna. Det är inget tvivel om att det är svårt att få genomslag för Europol, att integrera nationell verksamhet med internationell verksamhet. Det är svårt att ha en gemensam syn på hur Schengenregelverk ska tillämpas vid gräns, vad som är bra metodik vid gränskontroll, passkontroll och annat. Där är det bra med någon som hjälper de nationella polisutbildningarna och främjar enhetlighet. Där gör de väldigt stor nytta. Det gäller naturligtvis också de nya medlemsländerna.

Kan du, Erik Wennerström, lägga till vad du tycker är särskilt viktigt.

Anf.  126  Ämnesrådet ERIK WENNERSTRÖM:

Det ska jag gärna göra. När den europeiska polisakademin erbjuder ett utbildningsprogram för ett visst år har det resonerats fram innehållet i det för att svara mot de krav som EU ställer just nu och en bit in i framtiden. Mycket av det utbildningsprogram som ligger i pipeline för de närmaste två åren tar väldigt stor hänsyn till att EU har begåvats med tio nya medlemsstater, där man under lång tid har bedrivit polisutbildning framför allt med andra standarder än vad de gamla medlemsstaterna har gjort.

Att man erbjuder utbildningen den här vägen är inte enbart en serviceåtgärd i ren kulans, utan det är också ett sätt att skapa vissa garantier, också rättssäkerhetsgarantier, för att veta att det finns kunskap i polisstyrkorna i alla 25 medlemsstaterna som håller en viss standard.

Anf.  127  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Finns det några övriga frågor? A-punkter?

Anf.  128  Statssekreterare DAN ELIASSON:

Vi var färdiga med B-punkterna. När det gäller A-punkterna har vi som vanligt försökt sia lite grann om vad som finns på listan. Vi har inte fått någon lista ännu. Men en sak tror vi oss veta kommer upp, och jag vill bara nämna den. Det handlar om angrepp mot informationssystemen, ett rambeslut som vi har kommit överrens om politiskt tidigare som vi nu formaliserar. Riksdagen fattade sitt beslut om godkännande för det här instrumentet den 27 oktober. Det dyker i alla fall upp – så mycket tror vi oss veta.

Anf.  129  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för den informationen.

Vi tackar er så mycket. Trevlig helg!

5 §  Rättsliga och inrikes frågor (inrikes frågor)

Statsrådet Barbro Holmberg

Återrapport från ministerrådsmöte den 2 och 3 december 2004

Återrapport från informellt ministerrådsmöte den 27–29 januari 2005

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 24 februari 2005

Anf.  130  ORDFÖRANDEN:

Välkomna!

Vi börjar som vanligt med en återrapport från tidigare ministerrådsmöte, om det finns något särskilt att rapportera om.

Anf.  131  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s):

Jag tänkte börja med en kort återrapport från rådet den 2 december 2004. Där hade vi en enda punkt på dagordningen, och den handlade om frågan om kvalificerad majoritets-omröstning i frågor som rör just asyl, migration och gränskontroll. Den här frågan hade diskuterats också vid mötet dessförinnan, i november, och då var det flera medlemsstater som var mycket tveksamma till, eller motsatte sig, kan man nog säga, att ha kvalificerad majoritets-omröstning i frågor som gällde migration, ”laglig migration”, som man kallar det. Det betyder kort och gott arbetskraftsinvandring.

Till mötet den 2 december hade man formulerat ett förslag där man undantar frågor som gäller arbetskraftsinvandring i den text som sedan antogs och som lämnades till Europaparlamentet för yttrande. Det var också det som godkändes som en A-punkt vid ministerrådet den 21 december 2004.

När det sedan gäller det informella ministerrådet i Luxemburg i slutet av januari var den stora frågan som diskuterades naturligtvis Haagprogrammet. FN:s flyktingskommissarie Ruud Lubbers var inbjuden och talade framför allt om den del av Haagprogrammet som vi talar om som den externa dimensionen av asyl. Flyktingkommissarien tryckte på vikten av att bygga upp kapacitet, migrationspolitisk kapacitet, för mottagning av asylsökande i transitländer. Han tryckte också på att stöd till återintegrering i hemländer och vidarebosättning som olika möjliga lösningar för att komma till rätta med utdragna flyktingsituationer i världen.

Han underströk också det som vi från svensk sida så många gånger har pekat på, nämligen vikten av att ha ett helhetsperspektiv på de här frågorna, att se migrationsfrågorna som en del men där man också måste se det i förhållande till biståndspolitik och utrikespolitik generellt.

Jag hade också som svensk minister fått en förfrågan på informella ministerrådsmötet om att inleda en diskussion om vidarebosättning, alltså kvotuttagning av flyktingar. Det är också en av de svenska hjärtefrågorna när det gäller just den externa dimensionen. Sverige är ett av de sju länder i EU-kretsen som tar emot kvotflyktingar. Det är klart att det är en humanitär insats som görs för de människor som vi tar emot, men jag menar att vi måste ha högre ambitioner än så. Vi måste kunna använda kvotuttagningarna mer strategiskt, så att man löser upp utdragna flyktingsituationer i världen. För att kunna göra det behöver vi en större volym. Då menar jag att en gemensam EU-kvot skulle vara ett kraftfullt instrument i framtiden när det gäller en gemensam asylpolitik.

Det var flera medlemsstater som naturligtvis höll med generellt om att det här var väldigt viktigt, men de flesta trycker ändå på att det ska vara ett frivilligt deltagande och så vidare. Det här är en fråga som vi kommer att fortsätta att driva. Men det var en intressant diskussion i ministerrådet.

Anf.  132  CARL B HAMILTON (fp):

Får jag bara fråga om jag fattade rätt. Någonstans halvvägs in i föredragningen sade ministern, om jag förstod det rätt, att det finns tankar på – det kanske har gått ännu längre – att man i transitländer skulle kunna ha något slags kontor för sökande av asyl. Var det missuppfattat från min sida?

Anf.  133  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s):

Nej, det är inte kontor på det sättet. Vad flyktingkommissarien menar är att man ska bygga upp mottagande av asylsökande också i transitländer. Det är vad flyktingkommissarien gör i väldigt många länder. EU ger stöd till flyktingkommissarien just för den typen av arbete. Vi har tidigare från svensk sida under väldigt lång tid gett stöd till de före detta kandidatländerna, men även nu till Ukraina och Vitryssland, tror jag, helt enkelt för att få ett mottagningssystem, få en lagstiftning på plats och sådana saker.

Anf.  134  CARL B HAMILTON (fp):

Men då är det inte transitländer, utan då är tanken att flyktingarna ska stanna i de länderna och få asyl där? Det är inte tanken att de sedan ska transiteras vidare in i Europeiska unionen?

Anf.  135  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s):

Nej, precis, utan tanken är att så många länder som möjligt ska bygga upp en kapacitet, för det första att så många länder som möjligt ska underteckna Genèvekonventionen, för det andra att så många länder som möjligt ska ha en kapacitet att ta emot människor som söker asyl. Tanken som flyktingkommissarien har är att bygga ut stödet för flyktingar och möjligheten att söka asyl i olika länder.

Anf.  136  ORDFÖRANDEN:

Vi godkänner rapporterna.

Vi går in på kommande ministerrådsmöte. Punkt 10 är Grönbok om gemensam syn på ekonomisk migration.

Anf.  137  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s):

Det här är framför allt en informationspunkt, där kommissionen kommer att presentera sin grönbok, som gavs ut i februari i år. Syftet med den här grönboken är att starta en diskussion om eventuella gemensamma regler för arbetskraftsinvandring. Man kallar det ekonomisk migration eller legal migration, men det handlar alltså om arbetskraftsinvandring till EU.

Kommissionen har skickat ut den här grönboken till samtliga regeringar, förstås, till EU-institutionerna men också till det civila samhället och organisationer runtom, just för att skapa en bred diskussion kring de här frågorna. Kommissionen kommer också att ha en offentlig hearing i juni-juli, och sedan kommer man att lägga fram en strategisk plan för arbetskraftsinvandring. Det kommer man att göra innan det här året är slut.

Vi kommer från regeringen och Regeringskansliets sida att behandla den här grönboken i vederbörlig ordning. Det här är en fråga som naturligtvis berör väldigt många departement, så vi har tillsatt en samordningsgrupp med representanter för Närings-, Justitie-, Social-, Finans- och Utrikesdepartementen. Sedan ska det skrivas en faktapromemoria, som vi räknar med att riksdagen ska få till handa nästa vecka.

Samtidigt har Regeringskansliet skickat ut grönboken till en rad olika myndigheter och organisationer för att de ska lämna synpunkter senast den 11 mars.

Det finns också en annan process, som nämndens ledamöter väl känner till. Vi har en parlamentarisk kommitté, som ser över just frågan om arbetskraftsinvandring.

Det kommer alltså inte att vara någon diskussion i sak, utan kommissionen kommer att presentera det här. Från svensk sida kommer vi naturligtvis att välkomna den här grönboken. Det här är en väldigt viktig fråga, och den kommer att bli än viktigare för framtiden, så det är väldigt viktigt att vi får i gång en bred diskussion i den här frågan.

Anf.  138  CARL B HAMILTON (fp):

Jag hade en idé – lite osmält, måste jag erkänna. Varför skickar man inte en skrivelse till riksdagen? Då får man ju en effektivare behandling i riksdagen. Då kan vi skriva motioner på den. Det är lite framåtblickande hur det skulle fungera om vi hade den nya konstitutionen. Det är en idé.

Anf.  139  ORDFÖRANDEN:

Fackutskotten ska väl börja bli aktiva när det gäller grönböcker, så det här är ett typexempel på när fackutskottet kan vara aktivt.

Anf.  140  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s):

Ja, precis. Vi kommer också att presentera den här grönboken för fackutskottet när vi har färdigställt promemorian från Regeringskansliet.

Anf.  141  ORDFÖRANDEN:

Då godkänner vi informationen.

Vi går vidare till punkt 11 om förordning med avseende på ömsesidighetsmekanismen.

Anf.  142  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s):

I dag finns det en förordning om reciprocitet, alltså om ömsesidighet. Det betyder att de visumregler som ett tredjeland, till exempel USA, tillämpar gentemot EU-staterna ska stämma överens med de regler som EU-staterna tillämpar för tredjelandet. I den förordningen finns också en solidaritetsmekanism, som alltså kan åberopas om det är en eller flera medlemsstater som behandlas annorlunda i jämförelse med de andra länderna. Då kan alltså EU agera samfällt.

I den förordning som nu gäller står det att en enskild medlemsstat kan anmäla sådana här förhållanden till rådet och kommissionen. Vad kommissionen nu föreslår är att man i stället ska skriva att om det är något land som diskrimineras i förhållande till tredjeland ska man anmäla detta till rådet och kommissionen, så att man också får kraft bakom solidaritetsmekanismen.

Bakgrunden är naturligtvis att USA tillämpar olika visumregler för olika medlemsstater. Kommissionen vill kunna agera samfällt i de här frågorna.

Anf.  143  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns ett stöd för regeringens upplägg inför de fortsatta förhandlingarna.

Punkt 12 är Införande av biometriska uppgifter i viseringar och uppehållstillstånd.

Anf.  144  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s):

Det är rådets slutsatser som ska antas. Som ni kanske kommer ihåg fick kommissionen i juni 2003 ett uppdrag av Europeiska rådet att utarbeta förslag om att införa biometriska uppgifter i alla typer av resehandlingar. RIF-rådet beslutade i november 2003 att digitalt lagrade uppgifter om ansiktsbild och fingeravtryck skulle finnas i både viseringar och uppehållstillstånd.

Nu har det visat sig att det är ganska svårt att få till stånd detta. Vad man har försökt utveckla är att föra in de biometriska uppgifterna i sådana här chips som finns i viseringsklistermärken. Problemet är bara att ett pass kan innehålla flera klistermärken med flera chips, och då visar det sig att de stör varandra så att det helt enkelt är svårt att läsa av. Det är helt enkelt rätt mycket tekniska problem.

Nu vill de flesta medlemsstater att vi ska vänta med att föra in detta med biometriska uppgifter tills vi har den färdiga gemensamma viseringsdatabasen, medan andra länder vill att vi i stället ska fortsätta att jobba och ha ett smartcard, alltså som ett kontokort, där man kan föra in uppgifterna.

För att tillmötesgå alla medlemsstater föreslår nu ordförandeskapet att rådet ska uppdra till kommissionen att påskynda den här processen med gemensam viseringsdatabas, så att den ska kunna sättas i gång 2006. Det är det ena. Det andra är att kommissionen också ska överväga möjligheterna att föra in de här uppgifterna via ett smartcard. Vi kan godta dessa slutsatser.

Anf.  145  LARS LINDBLAD (m):

Jag har en liten fråga när det gäller de där chipsen som kanske bör finnas med i diskussionen. De kallas kontaktlösa, men det finns en annan aspekt, nämligen att de uppenbarligen stör ut varandra. Då verkar de inte vara alltför passiva utan ha någon form av aktiv historia i sig också. Det man då bör beakta är inte minst integritetsskyddet. Kan man följa människor som innehar de här handlingarna, och så vidare?

Den aspekten tycker jag är väldigt viktig att ha med i diskussionen. Det är möjligt att den har varit uppe tidigare i det här sammanhanget, men jag vill ändå lyfta fram den här, så att vi inte får ett nytt integritetsproblem i knäet när vi genomför detta, förvisso med en väldigt god vilja i botten. Jag tycker att det här är positivt i grunden.

Anf.  146  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s):

Vi återkommer kanske till den frågan när vi kommer till nästa fråga som handlar om förslag till förordning av det gemensamma viseringssystemet. Där tar vi också in frågor om just integritetsskydd och vilka som ska få användning av detta.

Anf.  147  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Vi går till övriga frågor. Det gäller då förordningar.

Anf.  148  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s):

Vi har alltså en fråga för Gemensamma kommittén. Det är ett förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om just Vis och utbytet mellan medlemsstaterna om uppgifter om viseringar. Det här är också en informationspunkt i Gemensamma kommittén. Det har nu lagts ett förslag till förordning för Vis, Informationssystem för viseringar, och det kommer alltså ordförandeskapet att informera om. I den förordningen ingår bland annat regler och bestämmelser om integritet, vilka som får använda uppgifter och sådana saker.

På det här rådet kommer det sannolikt inte att bli någon diskussion, utan man kommer enbart att informera om innehållet i förordningen.

Anf.  149  ORDFÖRANDEN:

Vi godkänner informationen. Finns några övriga frågor?

Anf.  150  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s):

Jag kanske också ska informera nämndens ledamöter om ett brev som har kommit till ministrar och som kommer att tas upp på rådsmötet som en diskussion. Det blir inget beslut naturligtvis – bara en diskussion. Det handlar om det beslut som Spanien har tagit om att ge så kallad amnesti till personer som arbetar i Spanien utan arbetstillstånd. Spaniens förslag innebär att den person som arbetar där utan arbetstillstånd och sedan får ett arbetskontrakt kan få ett tillfälligt uppehållstillstånd på ett år, och sedan ska det omprövas.

Nu har kommissionär Franco Frattini och ordförandeskapet skickat ett brev till ministrarna om att man vid nästa rådsmöte vill ta upp en diskussion om att upprätta ett system för informationsutbyte och även notifiering mellan medlemsstaterna när det gäller sådana här viktigare beslut på nationell nivå. Då hänvisar man också till Europeiska rådet. När Europeiska rådet antog Haagprogrammet uppmanade man medlemsstaterna att ha ett samarbete och ett informationsutbyte på alla nivåer när det gäller just asyl- och migrationsfrågor.

Det här är alltså som sagt inget konkret förslag, utan det kommer att bli en diskussion. Från svensk sida är vi positiva till – det är också något som vi har drivit rätt mycket – att vi måste utöka informationsutbytet och samarbetet mellan olika länder, både på myndighetsnivå och även naturligtvis på politisk nivå.

Anf.  151  CARL B HAMILTON (fp):

Ministern har ju i den inhemska debatten varit skeptisk till den här tanken om amnesti i Sverig. Är det en svensk hållning på EU-nivå också?

Anf.  152  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s):

Jag tror inte att det kommer att bli någon större diskussion om själva beslutet om amnesti, utan vad den här diskussionen kommer att handla om är huruvida andra länder blir påverkade när man genomför den här typen av beslut. Där vet jag att det är flera medlemsstater som menar att vi nu inte har några gränser inom Schengen, och därför är vi alla beroende av vilken politik som förs.

Det här är naturligtvis någonting som berör den tidigare frågan om grönboken, alltså: I vilken mån ska vi ha harmoniserade regler vad gäller arbetskraftsinvandring? Samtidigt finns det också länder som är tveksamma till arbetskraftsinvandring och tycker att det är någonting som måste ligga på nationell nivå. Man inser nu att vi alla är beroende av varandra, oavsett om vi lägger beslutet på nationell nivå eller inte. Jag tror att det kommer att handla om den diskussionen.

Anf.  153  ORDFÖRANDEN:

Då godkänner vi den informationen. A-punkter, finns det sådana?

Anf.  154  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s):

Nej, det finns ingen A-punktslista.

Anf.  155  ORDFÖRANDEN:

Då tackar vi statsrådet med medarbetare. Trevlig helg!

Innehållsförteckning

1 §  Yttre förbindelser 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  2  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 1

Anf.  3  SERMIN ÖZÜRKÜT (v) 2

Anf.  4  ORDFÖRANDEN 2

Anf.  5  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 3

Anf.  6  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 3

Anf.  7  ORDFÖRANDEN 4

Anf.  8  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 4

Anf.  9  CARL B HAMILTON (fp) 4

Anf.  10  ORDFÖRANDEN 5

Anf.  11  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 5

Anf.  12  ORDFÖRANDEN 5

Anf.  13  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 5

Anf.  14  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 5

Anf.  15  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 6

Anf.  16  SERMIN ÖZÜRKÜT (v) 6

Anf.  17  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 6

Anf.  18  ORDFÖRANDEN 7

Anf.  19  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 7

Anf.  20  ORDFÖRANDEN 7

Anf.  21  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 7

Anf.  22  AGNE HANSSON (c) 7

Anf.  23  SERMIN ÖZÜRKÜT (v) 8

Anf.  24  CARL B HAMILTON (fp) 8

Anf.  25  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 9

Anf.  26  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 10

Anf.  27  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 10

Anf.  28  AGNE HANSSON (c) 11

Anf.  29  CARL B HAMILTON (fp) 11

Anf.  30  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 11

Anf.  31  ORDFÖRANDEN 12

Anf.  32  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 12

Anf.  33  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 13

Anf.  34  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 13

Anf.  35  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 13

Anf.  36  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 14

Anf.  37  ORDFÖRANDEN 14

Anf.  38  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 14

Anf.  39  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 15

Anf.  40  AGNE HANSSON (c) 15

Anf.  41  CARL B HAMILTON (fp) 16

Anf.  42  KENNETH G FORSLUND (s) 16

Anf.  43  SERMIN ÖZÜRKÜT (v) 16

Anf.  44  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 17

Anf.  45  AGNE HANSSON (c) 17

Anf.  46  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 18

Anf.  47  ORDFÖRANDEN 18

Anf.  48  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 18

Anf.  49  ORDFÖRANDEN 18

Anf.  50  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 19

Anf.  51  ORDFÖRANDEN 19

Anf.  52  CARL B HAMILTON (fp) 19

Anf.  53  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 19

Anf.  54  ORDFÖRANDEN 19

Anf.  55  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 19

Anf.  56  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 20

Anf.  57  AGNE HANSSON (c) 21

Anf.  58  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 21

Anf.  59  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 22

Anf.  60  ORDFÖRANDEN 22

Anf.  61  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 22

Anf.  62  CARL B HAMILTON (fp) 23

Anf.  63  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 23

Anf.  64  ORDFÖRANDEN 23

Anf.  65  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 23

Anf.  66  ORDFÖRANDEN 23

Anf.  67  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 23

Anf.  68  CARL B HAMILTON (fp) 24

Anf.  69  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 24

Anf.  70  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 24

Anf.  71  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 25

Anf.  72  ORDFÖRANDEN 25

2 §  Utbildning, ungdom och kultur (utbildning) 26

Anf.  73  ORDFÖRANDEN 26

Anf.  74  Utbildnings- och kulturminister LEIF PAGROTSKY (s) 26

Anf.  75  ORDFÖRANDEN 26

Anf.  76  Utbildnings- och kulturminister LEIF PAGROTSKY (s) 26

Anf.  77  ORDFÖRANDEN 27

Anf.  78  Utbildnings- och kulturminister LEIF PAGROTSKY (s) 27

Anf.  79  ORDFÖRANDEN 27

Anf.  80  Utbildnings- och kulturminister LEIF PAGROTSKY (s) 27

Anf.  81  ALICE ÅSTRÖM (v) 28

Anf.  82  ULF HOLM (mp) 28

Anf.  83  Utbildnings- och kulturminister LEIF PAGROTSKY (s) 28

Anf.  84  ORDFÖRANDEN 28

Anf.  85  Utbildnings- och kulturminister LEIF PAGROTSKY (s) 29

3 §  Utbildning, ungdom och kultur (ungdom) 30

Anf.  86  ORDFÖRANDEN 30

Anf.  87  Statsrådet LENA HALLENGREN (s) 30

Anf.  88  ORDFÖRANDEN 30

Anf.  89  Statsrådet LENA HALLENGREN (s) 30

Anf.  90  ORDFÖRANDEN 31

Anf.  91  Statsrådet LENA HALLENGREN (s) 31

Anf.  92  ORDFÖRANDEN 31

Anf.  93  Statsrådet LENA HALLENGREN (s) 31

4 §  Rättsliga och inrikes frågor (rättsliga frågor) 32

Anf.  94  ORDFÖRANDEN 32

Anf.  95  Statssekreterare DAN ELIASSON 32

Anf.  96  ORDFÖRANDEN 33

Anf.  97  Statssekreterare DAN ELIASSON 33

Anf.  98  KARIN GRANBOM (fp) 33

Anf.  99  Statssekreterare DAN ELIASSON 33

Anf.  100  ORDFÖRANDEN 34

Anf.  101  Statssekreterare DAN ELIASSON 34

Anf.  102  ORDFÖRANDEN 34

Anf.  103  Statssekreterare DAN ELIASSON 34

Anf.  104  KARIN GRANBOM (fp) 35

Anf.  105  Statssekreterare DAN ELIASSON 35

Anf.  106  ORDFÖRANDEN 35

Anf.  107  Statssekreterare DAN ELIASSON 35

Anf.  108  ORDFÖRANDEN 35

Anf.  109  Statssekreterare DAN ELIASSON 36

Anf.  110  INGVAR SVENSSON (kd) 36

Anf.  111  KARIN GRANBOM (fp) 37

Anf.  112  Statssekreterare DAN ELIASSON 37

Anf.  113  Rättssakkunnige MARTIN VALFRIDSSON 37

Anf.  114  HILLEVI LARSSON (s) 37

Anf.  115  Statssekreterare DAN ELIASSON 37

Anf.  116  Rättssakkunnige MARTIN VALFRIDSSON 37

Anf.  117  ORDFÖRANDEN 38

Anf.  118  Statssekreterare DAN ELIASSON 38

Anf.  119  ORDFÖRANDEN 38

Anf.  120  Statssekreterare DAN ELIASSON 38

Anf.  121  KARIN GRANBOM (fp) 38

Anf.  122  AGNE HANSSON (c) 39

Anf.  123  Statssekreterare DAN ELIASSON 39

Anf.  124  ALICE ÅSTRÖM (v) 39

Anf.  125  Statssekreterare DAN ELIASSON 39

Anf.  126  Ämnesrådet ERIK WENNERSTRÖM 40

Anf.  127  ORDFÖRANDEN 40

Anf.  128  Statssekreterare DAN ELIASSON 40

Anf.  129  ORDFÖRANDEN 40

5 §  Rättsliga och inrikes frågor (inrikes frågor) 41

Anf.  130  ORDFÖRANDEN 41

Anf.  131  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s) 41

Anf.  132  CARL B HAMILTON (fp) 42

Anf.  133  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s) 42

Anf.  134  CARL B HAMILTON (fp) 42

Anf.  135  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s) 42

Anf.  136  ORDFÖRANDEN 42

Anf.  137  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s) 42

Anf.  138  CARL B HAMILTON (fp) 43

Anf.  139  ORDFÖRANDEN 43

Anf.  140  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s) 43

Anf.  141  ORDFÖRANDEN 43

Anf.  142  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s) 43

Anf.  143  ORDFÖRANDEN 44

Anf.  144  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s) 44

Anf.  145  LARS LINDBLAD (m) 44

Anf.  146  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s) 45

Anf.  147  ORDFÖRANDEN 45

Anf.  148  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s) 45

Anf.  149  ORDFÖRANDEN 45

Anf.  150  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s) 45

Anf.  151  CARL B HAMILTON (fp) 46

Anf.  152  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s) 46

Anf.  153  ORDFÖRANDEN 46

Anf.  154  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s) 46

Anf.  155  ORDFÖRANDEN 46