Fredagen den 17 september 2004

EU-nämndens uppteckningar 2004/05:1

1 §  Konkurrenskraft: inre marknad, industri, forskning och konsument (Dp 10–12)

Utbildningsminister Thomas Östros

Rapport från ministerrådsmöte den 17 och 18 maj 2004 samt informellt ministermöte den 14 juni 2004

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 24 september 2004

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Godmorgon. Mötet är öppnat.

Till att börja med vill jag hälsa Christina Berlin välkommen. Hon ersätter Carl B. En vecka till? Ja.

Sedan vill jag också anmäla närvaro av kanslichefen Sonja Dahl från utbildningsutskottet. Kan vi godkänna den? Ja.

Då går vi in på ministerrådsmöte. Då ber vi Thomas Östros med flera komma in.

Välkomna, utbildningsministern och medarbetare. Vi gör som vanligt. Vi börjar med rapport från tidigare ministerrådsmöte, om det finns något speciellt att berätta. Varsågod.

Anf.  2  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s):

Tack, herr ordförande! Jag deltog inte i mötet den 17–18 maj. Det var en enda forskningspunkt, och det var en informationspunkt från kommissionär Busquin. Han gjorde en muntlig presentation av det orienteringsdokument som ni också har fått beskrivet inför det här mötet. Så mycket mer var det inte att berätta från det mötet.

Anf.  3  ORDFÖRANDEN:

Då godkänner vi rapporten.

Vi går in på kommande ministerrådsmöte.

Anf.  4  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s):

Ursäkta! Jag hade ytterligare en återrapporteringspunkt.

Anf.  5  ORDFÖRANDEN:

Varsågod.

Anf.  6  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s):

Det var ett möte om International Thermonuclear Experimental Reactor. Vår statssekreterare deltog i ett extrainsatt informellt möte om frågan om ITER. Det handlade egentligen bara om att stötta den gemensamma positionen vi har om ITER. Också det kommer upp på kommande möte. Det var ingen ny position från vår sida.

Anf.  7  ORDFÖRANDEN:

Då godkänner vi den rapporten också.

Vi går in på kommande möte. Då är första punkten ITER.

Anf.  8  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s):

Ja, en klassiker som vi har haft uppe många gånger. Där pågår nu ganska tuffa diskussioner mellan de ingående länderna. Vi har formulerat det europeiska alternativet med Frankrike som huvudort. Japan är också intresserat av att få detta. Vi kommer att diskutera på kommande möte en lösning där Europa skulle kunna föreslå att vi går fram utan Japan, som nästa steg i förhandlingarna. Just nu är det helt låst i förhandlingarna. Det skulle innebära att Europa, Kina och Ryssland skulle kunna starta ett sådant projekt och sedan eventuellt låta andra länder haka på när projektet kommer i gång.

Vår ståndpunkt är att det är ett rimligt steg i förhandlingarna, men det får inte innebära att vi satsar mer pengar i budgeten på detta projekt utan det ska vara inom avsatta ramar.

Anf.  9  GUSTAV FRIDOLIN (mp):

Herr ordförande! Det är som ministern säger, nämligen att det här är en långkörare. Det är bekant att vi inte riktigt delar regeringens bedömning i frågan. Det är viktigt att betona att man ska hålla budgeten i den strategi som läggs upp och inte satsa mer pengar. I grunden instämmer vi inte i den strategin. Idén att gå vidare utan Japan förutsätter att man tycker att det är viktigt att detta går någorlunda snabbt. Den prioriteten har inte vi.

Anf.  10  ORDFÖRANDEN:

Då finner jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Vi tar punkt nr 11, den europeiska forskningspolitiken.

Anf.  11  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s):

Först handlar det om implementering av sjätte ramprogrammet, som nu har varit i gång ett tag. Vi introducerade två nya instrument för att fördela forskningspengar, som också har diskuterats många gånger här. Integrerade projekt, heter det ena, och Nätverk av excellens, heter det andra.

Nu har det gjorts en första utvärdering av den första tiden med de nya instrumenten. Det är en expertgrupp som har tittat på vilka olika typer av administrativa och finansiella förbättringar som behöver göras. En viktig sak är att det är tydligt att små och medelstora företag generellt sett har svårt att delta i instrumenten. Det blir en viktig fråga att försöka rätta till under de återstående åren av ramprogrammet.

Det svenska deltagandet har hittills varit högt. Vi har dessutom varit duktiga på att bli koordinatorer. Det var det som många var oroliga för med de nya större projekten, det vill säga hur Sverige ska klara sig. Vi verkar klara oss väl. Det kommer nästan varje månad exempel i tidningarna där Lunds universitet, Göteborgs universitet eller Karolinska Institutet har fått leda ett jättestort projekt just för att de är så duktiga.

En typ av förbättring är att införa förfarande när man söker att man inte genast behöver gå in på detaljnivå. Det är ett tvåstegsförfarande där man kan börja lite enklare från start, vilket underlättar första steget. För småföretag handlar det om att göra det hela mer flexibelt och att fundera över särskilda stöd till småföretag så att de kan komma med i processen.

Anf.  12  ANNELIE ENOCHSON (kd):

Herr ordförande! De två nya forskningsområden som ska tillkomma, rymdforskning och säkerhetsforskning, låter intressanta. Vi i Sverige är duktiga när det gäller rymdforskning.

Anf.  13  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s):

Förlåt! Det är nästa punkt.

Anf.  14  ANNELIE ENOCHSON (kd):

Det är nästa punkt?

Anf.  15  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s):

Det här är utvärdering av sjätte, sedan kommer vi till nästa ramprogram.

Anf.  16  ANNELIE ENOCHSON (kd):

Okej. Då tar jag det då.

Anf.  17  ORDFÖRANDEN:

Gäller det övriga som har begärt ordet? Tobias Krantz?

Anf.  18  TOBIAS KRANTZ (fp):

Det var på framtiden.

Anf.  19  ORDFÖRANDEN:

Anders G Högmark samma sak?

Anf.  20  ANDERS G HÖGMARK (m):

Framtiden också.

Anf.  21  ORDFÖRANDEN:

Det här var mer en informationspunkt? Då godkänner vi informationen.

Så går vi vidare på nästa.

Anf.  22  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s):

Nu går vi in på det som är roligast, nämligen framtiden!

Där har alltså kommissionen kommit med sitt första orienteringsdokument om sjunde ramprogrammet. Det är att se som ett debattinlägg. Än så länge är det fråga om uppstarten till en diskussion om det sjunde ramprogrammet. Den uppstarten arbetar Sverige mycket med, dels genom att se till att orienteringsdokumentet diskuteras, dels genom ett arbete med högskolor, forskningsinstitut och med andra aktörer för att formulera den svenska strategin. Vi har drivit, som ni vet, två frågor med väldig frenesi, nämligen grundforskning inom Europa och ett europeiskt forskningsråd. Det är roligt att se att det faktiskt gör ett avtryck i orienteringsdokumentet från kommissionen. Det betyder att Sverige inte bara har kläckt en idé, argumenterat för den, fått med sig stora länder, utan också fått kommissionen att föreslå det som från början sågs som en omöjlig tanke. Det är en stor framgång för Sverige.

De föreslår ett antal områden, europeiska centers of excellence, för att kraftsamla kring viktiga områden, en ny metod som de kallar för technology platforms, ett sätt att identifiera vad företag ser som intressanta och viktiga teknikområden och hur man kan få forskare och företag att samverka kring dem. Det ska naturligtvis vara grundforskning med europeiskt forskningsråd, men det är också fråga om att öka Europas attraktivitet för forskare från utanför Europa. Det är naturligtvis en viktig framtidsfråga för forskningen att få de bästa att vilja söka sig till Europa.

Infrastrukturfrågorna är naturligtvis centrala när det gäller större investeringar där de inte kan göras en och en utan man måste gå ihop. Sedan är det det som har påbörjats försiktigt, nämligen samordning av nationella program. Det är frivillig samordning, till exempel om ett svenskt forskningsråd vill samarbeta med ett franskt forskningsråd finns det möjligheter för kommissionen att stödja ett sådant samarbete.

Det var några av de delar man diskuterar i dokumentet.

Utanför ramprogrammet tas upp det som togs upp på förra punkten, nämligen säkerhetsforskning och rymdforskning. Det är också tidiga tankar från kommissionen som kommer att diskuteras här men som antagligen inte kommer att ingå i själva ramprogrammet.

Anf.  23  ANNELIE ENOCHSON (kd):

Nu kom jag lite mer rätt.

Det är bra att rymdforskning kommer upp, inte minst utifrån vad som händer på västkusten nu med diskussionen om Saab. Där ligger faktiskt Saab Ericsson Space, där man är mycket duktig på just detta. Där ligger saker i framtiden, och jag hoppas att Sverige kan få en position.

Vad innebär säkerhetsforskning? I det dokument vi fick står det att man själv inte riktigt vet vad det innebär. Har ministern fått veta något mer sedan vi fick dessa dokument?

Sedan gällde det frågan om att stimulera småföretag att delta. Jag förstår att det är ett problem. Det står här att regeringen är medveten om detta. Jag vill bara accentuera vikten av att de är med i detta, speciellt som det beräknas att två tredjedelar av medlen ska komma från företagen och där småföretagen utgör en stor del. Jag vill understryka vikten av att de kommer med.

Anf.  24  TOBIAS KRANTZ (fp):

Herr ordförande! Framtiden för europeisk forskningspolitik är ett spännande fält. Det finns egentligen två viktiga dimensioner att hålla i minnet när man funderar om framtiden i forskningspolitiken.

Den ena är frågan om det ekonomiska utrymmet och beslutsutrymmet mellan europeisk central nivå och nationell nivå.

Den andra är frågan om enligt vilka principer pengarna som ligger på europeisk nivå ska fördelas och vilka som ska fatta beslut om de pengarna.

Jag är oroad över utvecklingen av den första dimensionen. Nu föreslår kommissionen en kraftig ökning i den europeiska forskningsbudgeten. Det kommer i praktiken att innebära att det kommer att få en starkt styrande inverkan på de olika nationella forskningsbudgetarna. Det är en centralisering av europeisk forskningspolitik som är oroande. Vi säger ofta att USA är ett föredöme när det gäller forskning. Ser vi på hur USA gör är det inte fråga om att USA ägnar sig åt centralisering av forskningspolitiken. Tvärtom betonar man där vikten av decentraliserade beslut. Det är det som har gjort USA starkt forskningsmässigt. Där skulle jag vilja att utbildningsministern och regeringen intar en skeptisk position till att den europeiska forskningsbudgeten tillåts svälla så pass mycket som den gör i dag. Det är bättre för den enskilda nationen att själv fördela en större del av pengarna.

Den andra dimensionen handlar om hur de pengar som ändå kommer att ligga på europeisk nivå kommer att fördelas och styras. Där tycker jag att regeringen har intagit en bra position. Det är viktigt att de pengar och resurser som finns där styrs så mycket som möjligt av forskarna själva och inte av politiker och byråkrater som det är i dag. Satsningen på grundforskningen är viktig. Tidigare har tendenserna inom forskningspolitik på europeisk nivå varit att det har varit mycket tillämpad forskning, detaljerade regler och detaljerad styrning från politiker och byråkrater. Det är bra att vi kommer bort från det.

Jag vill ställa en kontrollfråga på den punkten till utbildningsministern. Kommer det att bli genuint europeiska forskningsråd med tydlig forskarstyrning? Kan utbildningsministern göra något slags jämförelse med de egna forskningsråden i Sverige i det perspektivet?

Anf.  25  ANDERS G HÖGMARK (m):

Ordförande! Rent allmänt kan jag instämma i mycket av vad Tobias sade inledningsvis. Det är viktigt att när detta program formas framöver också fundera över vilka mervärden som skapas genom att lägga detta på den europeiska nivån visavi den nationella nivån. Den tveksamheten som Tobias anförde kan jag i stort sett instämma i. Det är självklart att de inomvetenskapliga kriterierna ska vara avgörande för inriktningen och att grundforskningen av det skälet rimligtvis kommer fram.

Sedan gäller min fråga den tredje punkten. Även om vi är på ett tidigt stadium är det bra att få ventilera detta. Det står om rymdforskning och säkerhetsforskning. I den PM vi har fått ut flaggas för en viss skepsis. Man undrar lite vad den här säkerhetsforskningen ska innehålla. Jag kan ana att det är ”politiskt korrekt” att syssla med detta. Man kan tänka sig att de som är intresserade av detta anar ett stort ymnighetshorn med pengar som kan flöda. Det finns all anledning att ytterligt noga analysera motivet och inriktningen. Frågan är vad som kan ske på den nationella nivån. Likaväl kan man hävda att genuin forskning om global vattenhushållning skulle vara angelägen – jag skulle vilja säga mer angelägen. Så som säkerhetsforskningen skisseras här blir det fråga om att forska om symtomen och inte titta på orsakerna till den osäkerhet vi har.

Anf.  26  GÖRAN LENNMARKER (m):

Jag vill göra en reflexion inför det framtida forskningsprogrammet som träder i kraft, tror jag, om två år – 2007. De bekymmer som vi har haft genom åren i alla tidigare forskningsprogram är just att det har varit för stark tonvikt på utvecklingsdelen och för lite på grundforskningsdelen. Därför är det rätt att försöka satsa mer på just grundforskningsdelen och forskningsråd. Bekymret är att det i praktiken har varit alltför liten förståelse för den punkten. Vissa länder har sett det som ett sätt att tillskansa sig medel för den del där man själv är duktig eller har en industri man vill stödja. Jag kan skoja med att säga att det var Fiats utveckling vi skulle betala med detta! Det kan inte vara en rimlig ordning.

Det är oerhört viktigt att inför nästa ramprogram få till stånd en mer genomgripande diskussion i var mervärdet ligger i att ha ett EU-forskningsprogram. Jag försökte i konventet få till stånd denna diskussion. Bortsett från en och annan ledamot var det egentligen ingen som var intresserad av att föra diskussionen. Det blev ingenting – status quo. Jag skulle vilja uppmana regeringen till att försöka ta ett mer genomgripande tag inför det sjunde ramprogrammet som ska starta 2007, att man verkligen fundamentalt försöker förskjuta detta bort från utvecklingsdelen. Där kan industri och andra själva finansiera, och ska finansiera, grundforskningsdelen.

Många inlägg har gällt att det inte ska bli fråga om en övergripande nivå, utan EU är en bland flera källor till finansiering och samverkan, inte den styrande källan.

Den tredje aspekten gäller att det inte bara ska vara europeiskt. I många fall måste det vara vidare än Europa. I många fall ska amerikaner, men även andra, vara med. Ibland kan vi se försök att avskärma gentemot omvärlden.

Slutligen, när det gäller rymdforskning är det viktigt att hålla tungan rätt i mun. Rymden är en viktig del av mycket forskning. Däremot är frågan om man ska ha ett ”europeiskt NASA” och gå in på den del som rör att skjuta upp raketer och föra ut forskning i rymden. Där är jag mycket tveksam. Jag tror att man ska se rymddelen som en del i forskningen. Ibland kan det vara en viktig del av forskningen. Det kan den vara redan i dag. Men att bygga ett ”europeiskt NASA”, som naturligtvis blir ett dyrt projekt, vore fel.

Anf.  27  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s):

Det är roligt att höra att EU-nämnden har ett så starkt engagemang i de forskningspolitiska principerna kring EU:s forskningspolitik. Det är oerhört viktigt för Sverige.

Sverige driver, och drev under vårt ordförandeskap, starkt grundforskningsfrågorna. Det är en av orsakerna till varför vi är så framgångsrika i ramprogrammen. Det är svenska grundforskare, inte minst på det medicinska eller miljövetenskapliga området, som står sig starka i konkurrensen. Det är stamcellsforskning i Lund eller diabetesforskning i Göteborg. Det är så starka centrum att de har blivit ledande i forskningsgrupperna.

Vi ska fortsätta att driva detta. Tanken bakom ett europeiskt forskningsråd, vilket både Tobias, Anders G Högmark och Göran Lennmarker är inne på, handlar om vad mervärdet är i europeisk forskningspolitik. Varför har vi detta? Det finns flera olika skäl. Ett är att det är bra för svenska forskare att få fler verktyg att samarbeta internationellt. Vi är traditionellt oerhört inriktade mot USA. Det är bra för oss eftersom USA är världens starkaste forskningsnation. Sverige tillhör den lilla grupp av dem som kan vara med och matcha USA med tanke på vår litenhet som land. Vi har under dessa år stärkt våra relationer till Europas bästa forskare kraftigt. Det är bra för oss.

En del av orsaken till att forskning går framåt är konkurrens. Kan man konkurrera inte bara bland de forskare som finns i Sverige utan bland samtliga europeiska toppforskare om att få anslag till forskning i framkant drivs utvecklingen framåt. Det är en av förklaringarna till varför USA har varit så framgångsrikt. Man har mycket stark federal finansiering av forskning i USA. De bästa universiteten i USA, som är de bästa universiteten i världen, får mycket stor del av sina resurser från den federala forskningen i USA i form av forskningsrådsliknande organ. Vi har inte liknande organ i Sverige. Får vi ett europeiskt forskningsråd skapar vi en struktur som sätter en kvalitetsribba för hela Europa och där svenska forskare kan sträva efter att ligga i topp. Det tror jag kommer att stärka Europas chanser att vara i täten när det gäller utvecklingen av forskningen.

Men det ska inte handla om styrning. Vi bedriver vår egen forskningspolitik, men våra forskare ska naturligtvis vara inbjudna att konkurrera på ett europeiskt plan. Det blir inte sämre av att det blir mer pengar till forskning på Europanivå. Det handlar inte om att Sverige ska betala den medlemsavgift vi har och få en forskningsbudget, eller betala en mindre medlemsavgift och få en mindre forskningsbudget. Det handlar om spänningen mellan jordbrukspolitik och forskning. Där är jag ständigt närvarande i diskussionen om att i så fall ska varenda möjlig krona gå till forskning hellre än till jordbrukspolitiken. Det är bra för Sverige. Vi är nettomottagare av resurser från de europeiska forskningsprogrammen tack vare att vi är så duktiga.

Jag förstår inte alls Tobias Krantz. Varje gång vi träffas – oberoende om det är Tobias eller inte – har Folkpartiet som huvudståndpunkt i europeisk forskningspolitik att minska budgeten. Det är inte en särskilt klok strategi. Men jag noterar glatt att ni äntligen har anslutit er till tanken om ett europeiskt forskningsråd. Det är fler och fler som ansluter sig till den tanken, nu även Folkpartiet.

Rymdforskningen är viktig för Sverige. Vi är ganska duktiga på våra speciella områden inom rymdforskning. Därför ser jag positivt på att Europa också är berett att prioritera rymdforskning. Vi har våra företag – Saab är ett sådant. Men vi har också investeringarna som har gjorts till exempel i Kiruna. Där finns konkurrenskraftig forskning. Vi drar till oss medel.

Säkerhetsforskningen är fortfarande outvecklad. Det är en diskussion som pågår. Det har kommit i gång två projekt. Jag är oinsatt i detaljerna, men ett av projekten handlar till exempel om hantering av stora katastrofer och hur man tillsammans med hjälp av ny teknik kan agera för att klara en sådan hantering. Det är alldeles riktigt att vi med stor vaksamhet ska titta på vart vi är på väg någonstans. Det finns en inledande diskussion och några inledande projekt. Det finns svenska både små och stora företag som är intresserade av att vara med. Men det är alldeles riktigt att innehållet måste granskas noggrant.

Jag håller med Annelie Enochson om småföretagen. Signalerna från sjätte ramprogrammet visar att det behöver göras någonting för att stärka småföretagens möjligheter.

Jag tror att jag har tagit upp de frågor ni tog upp.

Anf.  28  TOBIAS KRANTZ (fp):

Jag har en kort replik. Jag tycker att utbildningsministern är lite ovarsam med den historiska sanningen om hur frågan om hur de europeiska forskningsråden har bedrivits. Jag är glad att regeringen har anslutit sig till en ståndpunkt vi har drivit länge.

Den andra frågan gällde den europeiska forskningsbudgeten. Om den europeiska nivån har rätt mycket pengar att fördela till till exempel forskningsprojekt i Sverige kommer naturligtvis det svenska forskningssamhällets prioriteringar att styras av det. Eftersom det finns pengar som kommer från den europeiska nivån kommer det naturligtvis att finnas starka incitament att följa den typ av prioriteringar som görs på den europeiska nivån. Det är där den styrande inverkan och decentraliseringen ligger. Det är det som är problemet. Det är därför vi tycker att det vore bra om den europeiska forskningsbudgeten inte tilläts svälla så mycket. Det får en indirekt styrande verkan på det svenska forskarsamhällets prioriteringar. Det är där problemet ligger, utbildningsministern.

Anf.  29  GÖRAN LENNMARKER (m):

Det gällde en viktig detalj, nämligen rymdforskningen. Vi har i dag ett europeiskt samarbete som är viktigt och där Sverige har en betydande del. Är det bättre att lägga in detta i EU-byråkratin eller behålla ESA som det är i dag? Det är centralt att fundera kring detta. Att rymden är en viktig del av forskningen – så långt är alla överens. Sedan är frågan hur den ska göras. Jag är rädd för att om vi stoppar in den i EU-byråkratin och bygger upp ett ”europeiskt NASA” får vi en större fokusering på raketerna som ska skjuta upp det hela snarare än på själva forskningsdelen – det som finns i satelliten, sonden. Det är där man ska vara mycket noga i sin analys.

Jag vet att det finns starka tendenser på visst håll att bygga upp ett slags motsvarighet till NASA. Därmed skulle ESA i praktiken fasas ut. Det finns dessutom då en risk att Sverige – men det är mer en regionalpolitisk fråga – kan förlora i den processen. Men det ska inte vara styrande för tänkandet.

Jag uppmanar regeringen att noga tänka igenom detta så att vi inte tar fel steg.

Anf.  30  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s):

Jag delar Göran Lennmarkers ståndpunkt när det gäller att noga analysera utvecklingen. Vi har haft en process – som Göran Lennmarker känner väl till – där ESA och EU har närmat sig varandra. Det är klokt. Här håller vi på med likartade utgångspunkter. Vi diskuterar stora investeringar. Det är bra om vi är samordnade. Nu har vi ett avtal mellan ESA och EU om hur det samarbetet ska gå till. Självklart måste vi i varje steg av detta noggrant värdera om det är bra både för forskningen och för Sveriges del.

Jag noterar att Folkpartiet än en gång försöker göra det till att man alltid har sagt sig vara för ett europeiskt forskningsråd. Som jag minns har reaktionerna från Folkpartiet hela tiden varit att ”här kommer ännu ett överstatligt projekt” och att Folkpartiet inte vill veta av det. Jag är glad man har anslutit sig till den rörelse som finns i Europa att gå den vägen.

Anf.  31  ORDFÖRANDEN:

Då finner jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Vi har en punkt kvar, Nanoteknik.

Anf.  32  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s):

Herr ordförande! Det är en handlingsplan för hur Europa ska stärka sina positioner när det gäller nanoteknik. Det är ett slags idéplan över hur det ska gå till. Sedan bestämmer var och en själv, förutom i de delar som finansieras av ramprogrammet. Det är också för Sverige ett viktigt område. Många bedömare tror att nanoteknik är ett av de områden som kommer att betyda mest för ekonomisk tillväxt och företagsamhet. Vi har inga invändningar mot detta. Det ligger väl i linje med vad vi tycker.

Anf.  33  ORDFÖRANDEN:

Jag finner att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Vi tackar utbildningsministern och medarbetare.

Anf.  34  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s):

Trevlig helg.

Anf.  35  ORDFÖRANDEN:

Detsamma.

2 §  Nationell sysselsättningsplan

Statssekreterare Jan Grönlund, Näringsdepartementet, samt statssekreterare Jens Henriksson, Finansdepartementet

Presentation av Sveriges handlingsplan för sysselsättning 2004

Anf.  36  ORDFÖRANDEN:

Vi går in på nästa punkt. Det är en punkt där det ännu inte finns lika mycket att säga som det kommer att vara i slutskedet. Det här är ett ganska tidigt skede. Men alternativet hade varit att vi inte hade hunnit ta upp detta över huvud taget. Vi tyckte att det var viktigt att det kom upp ändå.

Vi önskar statssekreterarna Jan Grönlund och Jens Henriksson välkomna. Det handlar om nationella sysselsättningsplanen. Ni får berätta det som går att berätta. Varsågod.

Anf.  37  Statssekreterare JAN GRÖNLUND:

Jens och jag delar på denna föredragning, och jag börjar.

Vi tycker att det är bra att få det här tillfället att möta er och informera trots, precis som ordföranden sade, att vi gör det i ett läge där budgetpropositionen, som utgör en viktig grund för handlingsplanen för sysselsättning, kommer att presenteras först på måndag. Som ni är väl förtrogna med bygger handlingsplanen på den politik som presenteras i budgetpropositionen, i vårpropositionen och också i andra propositioner, till exempel den ungdomspolitiska proposition som presenterades i går.

Handlingsplanen, trots dess namn, innehåller inte några nyheter utan är snarast en bra sammanfattning av regeringens hela sysselsättningspolitik. Eftersom budgetpropositionen för år 2005 ännu inte är offentlig, kommer vår redovisning i dag att vara kortfattad och övergripande. Jag vill också understryka att den redovisning av handlingsplanen som jag kommer att ge i arbetsmarknadsutskottet i nästa vecka däremot kommer att vara mer innehållsrik.

Sedan förra året är sysselsättningsstrategin mer långsiktig och kopplad till att genomföra Lissabonagendan och nå dess mål år 2010. Riktlinjerna är numera i princip treåriga, och några ändringar har inte skett sedan förra året. Det som skiljer sig åt är rekommendationerna till medlemsländerna.

I rådets rekommendationer till Sverige år 2004 framgår att vi redan uppfyller alla de gemensamma EU-målen för sysselsättning, även dem som gäller kvinnor och äldre. I ljuset av den åldrande befolkningen bör vi främst öka arbetskraftsutbudet, och Sverige fick följande fem rekommendationer för år 2004.

För det första: Sverige bör gynna tillväxten av små och medelstora företag, i synnerhet genom att lätta på de administrativa bördorna.

För det andra: Sverige bör motverka det ökande antalet långtidssjukskrivna genom att främja arbetsinriktade lösningar och förbättra arbetsvillkoren.

För det tredje: Sverige bör undanröja återstående arbetslöshetsfällor och motsvarande som gör att man hellre stannar utanför arbetskraften.

För det fjärde: Sverige bör noga följa upp resultaten av insatserna för att integrera invandrare i arbetskraften.

Slutligen den femte rekommendationen, som är ganska lång och som lyder: Sverige bör minska antalet ungdomar som lämnar skolan i förtid, förbättra möjligheterna till utbildning för personer med kort utbildning och personer utanför arbetskraften samt åtgärda problem med begynnande flaskhalsar och bristande överensstämmelse mellan utbud och efterfrågan när det gäller arbetskraftens kompetens inom sektorer där kort eller medellång utbildning krävs.

Det var alltså de fem rekommendationerna.

Regeringen prioriterar sysselsättningssamarbetet högt och tar alla rekommendationer på stort allvar. Eftersom årets budgetproposition, som sagt, ännu inte är offentlig kan vi inte gå in i detalj på redovisningen av handlingsplanen, men vi tänkte kortfattat berätta vad vi gör för att genomföra rekommendationerna. Inte minst delar vi till fullo synen att arbetsutbudet måste öka genom att invandrare bättre integreras på arbetsmarknaden och att sjukskrivningarna minskar.

I handlingsplanen redovisas att regeringens strategi för att halvera sjukfrånvaron är inriktad dels på att förebygga ohälsa i arbetslivet, dels på att ge sjukskrivna möjlighet till en snabb återgång i arbete. De sjukskrivna ska sättas i centrum, och arbetsgivarens ansvar ska göras tydligare, för att skapa tydliga ekonomiska drivkrafter för såväl det förebyggande som det rehabiliterande arbetet i linje med rådets rekommendation till Sverige. Uppföljningar eller utvärderingar för de integrationsinsatser som redovisades i förra årets handlingsplan finns ännu inte i någon större utsträckning, men det är regeringens avsikt att förbättra kunskaperna om effektiviteten av olika integrationsinsatser på arbetsmarknadsområdet när det gäller såväl kvinnors som mäns situation.

Anf.  38  Statssekreterare JENS HENRIKSSON:

Vi har ett gott samarbete mellan Finansdepartementet och Näringsdepartementet så jag tänkte ta över och kommentera redovisningen av handlingsplanen vad gäller de resterande rekommendationerna.

Först och främst är det naturligtvis viktigt att arbete är ett attraktivt alternativ, för det ökar möjligheterna att nå full sysselsättning samtidigt som det stärker den sociala sammanhållningen. Bland annat kan vi nämna att vi i handlingsplanen redovisar regeringens långsiktiga arbete med att minska de kombinerade marginaleffekterna av skatte- och bidragssystemen.

Regeringens arbete med att ytterligare förbättra förutsättningarna för företagande, både för att öka nyföretagandet och för att få redan etablerade företag att växa, redovisas också i handlingsplanen. I handlingsplanen redovisas och framhålls även de omfattande åtgärder som görs för att minska antalet ungdomar som lämnar skolan i förtid och för att förbättra möjligheterna till utbildning för personer med kort utbildning och personer utanför arbetsmarknaden.

Fullständig gymnasieutbildning är nödvändig för en god integration på arbetsmarknaden. Här är det viktigt att lyfta fram den ungdomspolitiska propositionen som presenterades nyss. Även en effektiv jobbmatchning och relevant utbildning, som kompetensutvecklingsinsatser tillsammans med en ökad såväl geografisk som yrkesmässig rörlighet, krävs för att kvalifikationer och kompetens ska tas till vara och flaskhalsar ska kunna motverkas.

Jag skulle också vilja säga någonting om handlingsplanens utformning. Handlingsplanen redovisar, som förra året, Sveriges politik för att nå de här tre målen, genomföra riktlinjer och också svara på de rekommendationer som Sverige har fått. Men den nya treårscykeln ger handlingsplanen lite olika fokus varje år. I år ska den framför allt fokusera på genomförda åtgärder, men vi ska också presentera nya åtgärder jämfört med förra årets handlingsplan. Årets handlingsplan ska också ta stor hänsyn till de budskap som fanns i den sysselsättningsrapport som togs fram av den högnivågrupp som leddes av Wim Kok och som kom i slutet av 2003.

Handlingsplanen inleds med en beskrivning av svensk ekonomi och arbetsmarknad och hur Sverige arbetar för att nå de tre övergripande målen. Därefter följer för varje riktlinje en kort beskrivning av nuläget, nya insatser och resultat från tidigare insatser, och rekommendationerna behandlas som en del av de berörda riktlinjerna.

Nu är jag stolt men inte nöjd. Men Sverige har av kommissionen fått gott beröm för att vi är det enda land som har lyckats få ett jämställdhetsperspektiv att genomsyra hela handlingsplanen. Jag tänker att vi ska fortsätta att vara stolta men aldrig helt nöjda. Därför ska vi arbeta med det även i år.

I den nya strategin är det mycket viktigt att det är fler aktörer som deltar för att ge strategin mer kraft. Därför har vi som vanligt låtit arbetsmarknadens parter bidra med egna texter till handlingsplanen. Vi har också arbetat aktivt för att få berörda myndigheter, framför allt AMS och ESF-rådet, att medverka aktivt. För andra året i rad har vi dessutom en bra dialog kring handlingsplanen och innehållet med representanter för intressegrupper och andra organisationer som företräder medborgarna. Inom ramen för sysselsättningsstrategin finns det gemensamt överenskomna indikatorer som man använder för att följa upp riktlinjerna och de kvantitativa målen. Den statistik som redovisas i handlingsplanen bygger i mycket stor utsträckning på detta. Sveriges utfall redovisas tydligt.

Det yttersta syftet med sysselsättningsstrategin är att medlemsstaterna ska lära av varandra, utbyta goda erfarenheter för att på så sätt motverka arbetslösheten och främja sysselsättningen. Handlingsplanen är en viktig del i detta utbyte mellan EU–länderna.

Efter det att handlingsplanen har lämnats in sker en så kallad examination mellan länderna och kommissionen i syfte att öka utbytet för alla deltagare. En fråga som jag ofta möter är: Vad lyssnar ni på hos andra länder? Ett exempel är att vi har en bra dialog med Storbritannien om åtgärder för att minska antalet långtidssjukskrivna, för de har större problem än vi på det området.

Slutligen tänkte jag säga att handlingsplanen ska överlämnas till kommissionen den 1 oktober, och när så har skett granskas och analyseras den av andra medlemsländer och kommissionen. Sedan utgör handlingsplanen ett underlag för den gemensamma rapport om sysselsättning som kommer i januari och som därmed påverkar de rekommendationer som kommer till Sverige nästa år. Det här är ett slags never ending story; det bara rullar på. Det visar väl EU:s vilja att med kraft motarbeta arbetslösheten och arbeta för full sysselsättning.

Anf.  39  ANNELIE ENOCHSON (kd):

Varje gång vi diskuterar nationella handlingsplanen är de fem rekommendationerna uppe. Vi har haft åsikter på detta varenda gång, och vi hoppas att regeringen gör ännu mer för att vi ska kunna ta bort de här rekommendationerna så att de försvinner. Det är inte vår målsättning att de kommer igen.

Därför är det positivt när man säger att arbete ska vara ett attraktivt alternativ i förhållande till bidrag – det låter ju bra. Det skulle vara spännande att se hur regeringen lyckas med detta. Jag tänker inte ta upp de här sakerna, för vi har haft en diskussion om dem så många gånger. Däremot undrar jag över en sak.

När det var möte i Ekofin den 10–11 september var Wim Kok där och sade att det ska vara fem nyckelord i det fortsatta arbetet med Lissabonstrategin. Ett av dem var förutom entreprenörskap och innovation flexibel arbetsmarknad. Jag skulle gärna vilja höra regeringens definition på vad man menar med flexibel arbetsmarknad och hur man tänker omsätta detta i Sverige.

Anf.  40  ANDERS G HÖGMARK (m):

Det finns mycket att säga om detta, men det tänker jag inte att göra eftersom utskottet kommer att få en föredragning och genomgång. Det kan också ligga i linje med tankarna om hur man ska fördela EU-arbetet i riksdagen framöver.

Man kan kanske ifrågasätta det stora antal mål som finns på området. Även om man har kokat ned dem till ett något mer hanterligt antal kan det finnas anledning att värdera relevansen av de olika målen, inte för att en och annan stat ska få chans att slippa att göra läxan men för att man ska få mer relevanta mål.

Det andra är att det finns ett väldigt gap mellan å ena sidan mål och å den andra implementeringen. Det finns utan tvivel brist på kurage i många länder för att genomföra ett antal nödvändiga strukturella förändringar för att man ska ha en rimlig chans att närma sig målen lite snabbare än vad man hittills har gjort.

Det är alldeles klart att på ett antal områden klarar vi målen relativt väl. Den kampen är en sak – där hävdar vi oss väl. Men den svåraste kampen för Sverige är kampen mot sig själv. Det brukar vara så även i andra sammanhang – man får kämpa mot sig själv. Men det är åtminstone bra att träna, om man nu har lite olika utgångspunkter. Då är det inget tvivel om att jag, med de brister som finns och som ingår i den hemläxa som gavs med de fem huvuduppgifter som redovisades, kan ansluta mig till det Annelie sade, att det finns en hel del att lära. Även om det redovisas lite grann, i varje fall gläntas det lite på förlåten, vad som kommer i budgetproppen, kommer det att finnas en stor anledning för oss att värdera, granska och ifrågasätta om hemläxan är tillräckligt gjord och om recepten för att kunna klara målen också följs.

Jag har en avslutande fråga. Väldigt många gånger när man resonerar om de här frågorna ute i Europa nämns Danmark som ett utomordentligt gott exempel på en arbetsmarknad som fungerar väl i termer av låg öppen arbetslöshet, bra omsättning, människor kan komma och gå. Väldigt ofta hör man det. Om vi som sagt ska lära av varandra, vad har Sverige lärt av Danmark?

Anf.  41  AGNE HANSSON (c):

Herr ordförande! Det är naturligtvis bra att vi får den här redovisningen av handlingsplanen, men det är också så att vi inte kan diskutera dess innehåll i fulla drag eftersom allting inte är känt, det mesta ligger i budgetpropositionen. Det är inte meningen heller att vi i detta forum ska ha en inrikespolitisk debatt om innehållet, utan det får vi göra i andra sammanhang.

Jag vill understryka vikten av att de här fem rekommendationerna åtgärdas. Jag delar uppfattningen i rekommendationerna. Dessa är oerhört betydelsefulla för att handlingsplanen ska bli verklighet. Det är stora, tunga och viktiga punkter.

Jag vill också betona det värde som finns i att Sverige satsar hårt på jämställdheten i de här sammanhangen, och jag stöder den inriktningen fullt ut.

Slutligen har jag en fråga som också var anledningen till att jag begärde ordet. Den gäller den femte rekommendationen om ungdomarnas möjligheter att stanna kvar i skolan till dess att de har blivit färdigutbildade. Där har vi i går fått ett åtgärdsförslag som förhoppningsvis ska uppfylla rekommendation nr 5.

Min fråga är: Är det regeringens analys att det endast är studentbostadsbristen som är orsaken till att rekommendationen inte kan uppfyllas? Jag har inte läst propositionen i sin helhet, men jag förstår att det är den tunga delen i förslaget.

Anf.  42  Statssekreterare JAN GRÖNLUND:

Som vanligt är det många bra och intressanta synpunkter som har kommit fram, och vi kan säkert ha en väl så intressant allmänpolitisk debatt här om så skulle önskas. Men jag ska försöka koncentrera mig på att svara på de frågor som har ställts mera konkret.

Jag ska börja med Annelie Enochsons fråga om regeringens syn på en flexibel arbetsmarknad. Jag skulle vilja framhålla att det är viktigt att ha en arbetsmarknad där man dels skapar förutsättningar för tillväxt. Det ska vara enkelt att starta och driva företag. Man kan göra mycket mer på det området, precis som också framhålls i den rekommendationen. Dels innebär en flexibel arbetsmarknad för mig att löntagarna, de anställda, kan känna trygghet i sitt arbete och att de också kan känna trygghet när det är nödvändigt att göra stora strukturella förändringar på arbetsmarknaden.

Jag vill ändå hävda att Sverige har en väldigt stor konkurrensfördel jämfört med andra länder där det här är mycket mer reglerat. Sedan finns det de som har synpunkter på att det kanske är för enkelt att avveckla verksamhet i Sverige. Den uppfattningen finns. Ser man i ett längre perspektiv är det i alla fall min uppfattning att det system som vi har – med inte minst väl fungerande relationer mellan fackliga organisationer och arbetsgivare och inte minst kollektivavtalets starka ställning på svenska arbetsmarknaden – är en väldigt viktig sak som faktiskt bidrar till att skapa flexibilitet på arbetsmarknaden.

Anders G Högmark ställde en fråga om vad vi mera konkret har lärt av Danmark när det gäller arbetet med nationella handlingsplanen för sysselsättning. Nu ska man komma ihåg att det är väldigt svårt att jämföra system. Man kan gömma sig bakom det. Utan tvivel finns det saker att lära av den danska arbetsmarknaden. Såvitt jag förstår handlar en av de punkter där vi tycker att man kan hämta inspiration från Danmark om hur anställningsavtalen är utformade. Det är en konkret punkt.

Agne Hanssons ställde en fråga om den femte rekommendationen, som handlar om ungdomar, med anledning av den ungdomspolitiska proposition som presenterades i går. Den innehåller ett brett spektrum av förslag på åtgärder. Förvisso är bostadsfrågan mycket viktig, och det är någonting som lyfts fram tydligt i den ungdomspolitiska propositionen. Men jag vet själv från det ansvarsområde som jag har att arbetsmarknadsområdet också är viktigt, och på det området finns det konkreta förslag för att just underlätta ungdomars situation på arbetsmarknaden. Det handlar till exempel om arbetsförmedlingarna, hur de jobbar med unga människor. Det handlar om att se om man kan vässa de arbetsmarknadspolitiska programmen mer så att de i större utsträckning kommer ungdomarna till del. Inte minst viktigt är i det här sammanhanget naturligtvis också hur gymnasieskolan fungerar. Där pågår ett arbete inom Utbildningsdepartementets verksamhet för att få en bättre fungerande gymnasieskola. Där tror att vi alla kan vara överens om att det är alldeles för många ungdomar som trillar ur gymnasieskolan. Man kan motverka det till en del med arbetsmarknadsåtgärder, till en del med bättre rådgivning när de väl har lämnat gymnasieskolan. Men det är också viktigt att gymnasieskolan verkligen fungerar för alla. Där pågår ett arbete som sagt.

Anf.  43  Statssekreterare JENS HENRIKSSON:

Jag fick ingen fråga, så jag tänker filosofera kring detta att syftet är att det på lång sikt ska vara noll rekommendationer. När jag tänker på det kan jag ta min utgångspunkt i Lissabonstrategin. Den säger att EU ska vara världens mest konkurrenskraftiga region med full sysselsättning och bibehållen trygghet 2010. Utan att avslöja för mycket kan man konstatera att det är ganska svårt att nå det målet. Det är hela Europa som måste skärpa sig.

Sedan kan vi fundera på om det är fulländat att vi aldrig får någon rekommendation. Precis som Jan Grönlund nämnde handlar det om avvägningar. Marginaleffekter är en typisk arbetslöshetskälla. Å ena sidan vill man värna den som har dålig inkomst för att få upp den. Därmed tenderar systemen att bli riktade. Å andra sidan vill man alltid att det ska löna sig att arbeta. Det är det som är politikens skönhet och politikens nackdel att vi aldrig blir färdiga. Jag tror att det dröjer väldigt länge innan vi får noll rekommendationer, och jag vet inte om jag hoppas att vi någonsin ska nå dit.

Anf.  44  ANNELIE ENOCHSON (kd):

Jag kan fortsätta att filosofera. När man läste vad Wim Kok sade om att vi inte kommer att uppnå målen år 2010 utifrån att vi har blivit 25 i stället 15 och om hela Lissabonstrategin bara bygger på att funderingar, filosofier och önskningar känns det lite meningslöst. Visserligen kan vi säga att vi aldrig kommer att uppfylla den, men jag tycker att det måste göras en stor omvärdering av hela Lissabonstrategin. Då bör man även fundera på: Är det här rekommendationer eller bara allmänt tyckande?

Anf.  45  ORDFÖRANDEN:

Jag vill upplysa ledamöterna om att den här frågan kommer tillbaka till EU-nämnden. Precis som Jens Henriksson sade ska rådet fatta sitt beslut i januari, och inför det ska det bli ett samråd.

Det var ett litet försök till att hejda lusten att debattera filosofiska ingångar.

Anf.  46  AGNE HANSSON (c):

Det är en intressant fråga som tas upp av Näringsdepartementet. Jag tror kanske inte heller att man ska ha målet att inte ha några rekommendationer alls därför att i rekommendationerna finns också en debatt och en dialog mellan medlemsländerna, som är positivt när det gäller att uppfylla sysselsättningsstrategin. Men vill man fortsätta den här debatten är det viktigt vilka rekommendationer det handlar om och vilket innehåll dessa har. Vill man vara riktigt rå kan man säga att de här fem rekommendationerna är fundamentala för om handlingsplanen ska ha något innehåll för småföretagen, sysselsättningen och sjuktalen. Egentligen har de här fem rekommendationerna ett innehåll som gör att man i stort sett kan underkänna den handlingsplan som finns, om man nu vill hårdra åt det hållet. Det är inte bara fråga om antalet rekommendationer utan också om innehållet i dem.

Anf.  47  ORDFÖRANDEN:

Om det inte finns något mer att tillägga godkänner vi informationen.

Anf.  48  Statssekreterare JENS HENRIKSSON:

Jag tror visst att vi kan nå Lissabonstrategins mål, det har jag aldrig ifrågasatt. Däremot ifrågasätter jag om vi någonsin kommer att komma dit att vi aldrig får några rekommendationer.

Anf.  49  ORDFÖRANDEN:

Det återstår att se. Vi tackar er statssekreterare med medarbetare.

3 §  Konkurrenskraft: inre marknad, industri, forskning och konsument (Dp 9)

Statssekreterare Ingrid Petersson

Rapport från ministerrådsmöte den 17 och 18 maj

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 24 september 2004

Anf.  50  ORDFÖRANDEN:

Jag hälsar statssekreterare Ingrid Petersson välkommen. Vi har en fråga på dagordningen. Finns det eventuellt någonting att rapportera om från tidigare möte – vi har fått det skriftligt?

Anf.  51  Statssekreterare INGRID PETERSSON:

Jag ska börja med att rapportera från ministerrådet den 18 maj. Det var ett väldigt viktigt ministerråd för konsumenternas Europa. Det var det ministerråd där vi behandlade konsumentfrågorna.

Man startade med förordningsförslaget om administrativt samarbete. Detta var en presentationspunkt beroende på att förslaget inte fanns på alla språk. Ordförandeskapet kunde dock informera om att förslaget var färdigförhandlat. De olika medlemsstaterna förklarade att man var nöjd med förslaget och att man kommer att rösta för förslaget när det väl kommer upp till omröstning.

Ur svensk synpunkt är vi mycket nöjda med förslaget att vi ska få en effektiv tillsyn. Vi tycker att det är förutsättning för ett starkt konsumentskydd. I alla länder kommer det nu att finnas en tillsynsmyndighet. Vi tycker också att det blir en bra balans mellan behovet av tillsynssamarbete och tillsynsmyndigheter och att man försöker undvika en alltför stor administrativ börda.

Nästa dagordningspunkt rörde det tidigare förslaget om otillbörliga affärsmetoder. Det var uppsatt för politisk överenskommelse. Ministern informerade om detta i maj inför ministerrådet. Det diskuterades väldigt mycket på det här ministerrådet, och många medlemsstater hade inledningsvis rätt mycket synpunkter på förslaget. Det irländska ordförandeskapet och kommissionen lyckades dock ena medlemsstaterna så att man kunde anta en politisk överenskommelse i rådet.

Sverige och Danmark röstade dock nej till förslaget och ville ha in en gemensam reservation. Vi gjorde detta därför att vi tror att det kan ha negativ betydelse inom vissa områden där medlemsstaterna gått längre i nationell lagstiftning än vad som regleras på miniminivå. Det kan vara fråga om ångerrätt, informationsplikt eller reklam riktad till barn.

Det här förslaget är nu i parlamentet för första läsningen. Vi kommer att framföra varför vi var tveksamma till förslaget och övergångstiden på sex år.

Nästa dagordningspunkt gällde förslaget om säljfrämjande åtgärder. Det var uppe för en politisk överenskommelse. Det diskuterades aldrig på djupet på ministerrådet för man såg att det fanns en blockerande minoritet. Jag kommer tillbaka om det, för det är den punkten som nu är uppe igen.

Jag skulle dessförinnan vilja ta upp två frågor som var uppe på ministerrådet. Den ena var ett svenskt initiativ och gällde modemkapningar. Som ni vet innebär modemkapning att man får sitt Internetmodem överkopplat till ett dyrare alternativ och att det kan medföra stora kostnader för konsumenten. Det är en del som säger att detta är vår tids största konsumentfråga.

Man såg att det här inte bara var ett svenskt problem utan är gränsöverskridande, och det kan motivera åtgärder på EU-nivå. Det bekräftade också kommissionen, och man kommer att titta vidare på detta, men jag vet inte exakt hur man konkret ska göra.

Även den andra informationspunkten gällde ett elektroniskt medium. Det irländska ordförandeskapet rapporterade från en EU-konferens där man hade tittat på vilket förtroende konsumenterna har för e-handel. Jag rapporterade om detta vid ett tidigare möte här.

Anf.  52  ORDFÖRANDEN:

Vi godkänner informationen i rapporten.

Vi går vidare på dagordningen om säljfrämjande åtgärder.

Anf.  53  Statssekreterare INGRID PETERSSON:

Den kommer upp på det här rådet, och det gäller säljfrämjande åtgärder, till exempel gåvor, rabatter, kombinationserbjudanden. Det har varit en lång diskussion om detta. Olika länder har haft olika problem.

Från svensk sida kan vi säga direkt att vi är nöjda med förslaget så som det ligger nu. Vi är väldigt glada för att det inte omfattar tobak, alkohol och medicinska produkter. Det är ute ur det här, och det ser vi som en stor framgång. Den gäller inte heller säljfrämjande spel och lotterier, så den påverkar inte vår lotterilagstiftning. Vi har också fått in artiklar om barn. På bland annat svenskt initiativ har barnen så att säga blivit äldre. Man är barn nu upp till 16 år från att tidigare ha varit upp till 14 år.

För närvarande diskuterar man detta i Coreper. Framför allt diskuterar man två frågor. Den ena är huruvida detta ska vara en förordning eller ett direktiv. Från svensk sida är vi öppna för det. Vi tycker att innehållet är viktigare än formen, och därför är det viktigare att hitta en överenskommelse kring detta.

Den andra frågan har att göra med övergångsbestämmelser och det som gäller ömsesidigt godkännande. Hur långa övergångsbestämmelser ska man ha? Ska det vara tre år, för en längre tid eller för evigt? Också här är vi öppna. I Sverige har vi ju mycket lite av den typen av förbud. Vi tycker alltså att det är viktigt att komma framåt.

Jag skulle också vilja säga att det även finns en rad mindre frågor där andra länder har betydligt större problem än vi. Det gör att det som vi från svensk sida kanske ser som en detalj kan vara stort för något annat land. Som ni vet gömmer sig djävulen ofta i detaljerna, och vi vet inte riktigt vad som händer.

Skulle man öppna upp vad gäller våra principfrågor – barnen, alkohol och tobak och medicinska produkter – får vi problem. I annat fall anser vi att vi kan rösta för förslaget.

Anf.  54  ORDFÖRANDEN:

Jag finner att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt. Vi tackar Ingrid Petersson med medarbetare för att de kom hit.

4 §  Konkurrenskraft: inre marknad, industri, forskning och konsument (Dp 1–8 samt 13)

Näringsminister Leif Pagrotsky

Rapport från ministerrådsmöte den 17 och 18 maj 2004 samt från informellt ministermöte den 1–3 juli 2004

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 24 september 2004

Anf.  55  ORDFÖRANDEN:

Vi hälsar näringsministern med medarbetare välkomna. Vi gör som vanligt och börjar med tidigare rapporter. Jag vet inte om det finns något särskilt att rapportera.

Anf.  56  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Jag har uppfattat nämndens intresse så att vi återrapporterar från mötena utan att gallra särskilt mycket. Jag kommer aldrig hit och säger att eftersom inget särskilt intressant sades hoppar jag över det, utan som en service åt er informerar vi alltid om föregående möte. Däremot var dagordningen förra gången mycket lång och därför gör vi naturligtvis ett litet urval.

Gemenskapspatentet var uppe på bordet ytterligare en gång, eftersom man ville försöka åstadkomma en politisk överenskommelse. Jag talar alltså om mötet den 17 och 18 maj, vilket ju var ett tag sedan. Den här gången diskuterades patentet på lunchen. Ordförandeskapet hade lagt fram ett kompromissförslag som gällde den gamla tvistefrågan vilken formell bärkraft översättningarna ska ha i de olika länderna för patenten.

Det framkom i stort sett genast att det inte gick att få någon överenskommelse om förslaget. Ingen ville röra på sig. Någon kanske till och med backade från tidigare kompromisserbjudanden. Det blev alltså ingenting av det hela, vilket snabbt konstaterades.

Det omfattande förslaget till kemikaliestrategi, REACH, debatterades i rådet utifrån tre ämnen: ett fortsatt stöd för det liggande förslaget, utvecklingen av företagens ansvar i förslaget och utvecklingen av en mer centraliserad myndighet. Kommissionär Wallström höll tillsammans med kommissionär Liikanen ett inledningsanförande till den punkten, och därefter gav majoriteten av medlemsstaterna sitt stöd till ett fortsatt arbete med förslaget. Det fanns också en majoritet för en mer centraliserad EU-myndighet, liksom för att en konsekvensanalys av innebörden av ett starkare företagsansvar bör genomföras.

Beträffande tre rättsakter nådde vi fram till en politisk överenskommelse. Förslaget om otillbörliga affärsvillkor fick slutligen kvalificerad majoritet, och jag har blivit informerad om att Ingrid Petersson redan berättat om detta. Förslaget till direktiv rörande patenterbarhet för datorrelaterade uppfinningar nådde också fram till en politisk överenskommelse. Den längsta och mest komplicerade diskussionen gällde ömsesidigt erkännande av yrkeskvalifikationer. Efter mycket kompromissande nåddes också där till sist en politisk överenskommelse.

I övrigt vill jag hänvisa till den skriftliga rapporteringen.

Anf.  57  ORDFÖRANDEN:

Då godkänner vi den rapporten. Sedan har vi en rapport till.

Anf.  58  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Om det inte finns några frågor kring den tänkte jag gå över till nästa möte.

Innan jag går igenom själva dagordningen vill jag nämna att konkurrenskraftsrådets nye ordförande, den nederländske ekonomiministern Laurens Jan Brinkhorst, som är en mycket aktiv, ambitiös och driftig ordförande, har en klart uttalad ambition att renodla konkurrenskraftsrådet till att bli det politiska beslutandeorgan som det borde vara i stället för det som han tycker att det varit hittills – enligt vad han nyligen sade i Financial Times – nämligen ett ”Micky Mouse Council”, det vill säga ett Musse Pigg-råd.

Han har därför inlett ett ganska omfattande förändringsarbete vad gäller arbetsformerna, och i stället för att kritisera sina företrädare för att dessa misskött det hela säger han att vi nu, när vi är 25, måste göra om sättet att arbeta. Han gör om detta ganska rejält.

Som ett led i det arbetet, och för att skapa större kollegialitet i gruppen, vill han skapa en större sammanhållning och vi-anda så att folk ska känna varandra vid förnamn, känna igen varandras ansikten och så vidare. Ni vet ju att rådet är en fusion av ett antal andra råd vilket gör att det från varje land finns tre, fyra olika ministrar. Detta medför att det under mötena kontinuerligt sker en total omställning vid bordet, och folk känner sällan igen vilka som sitter på de olika platserna eftersom det hela tiden förändras.

För att åstadkomma förändringen har han bjudit in till informella middagar. Vi hade en sådan under hans ordförandeskaps allra första dag den 1 juli, i Maastricht av alla ställen, och nu ska vi ha en kvällen före mötet i nästa vecka. Han har tänkt sig att vi ska diskutera det ekonomiska läget i unionen, och det ska finnas en rapport från den högnivågrupp för konkurrenskraftsfrågor som leds av hans landsman Wim Kok. Han har bjudit in Wim Kok, som ska komma dit och berätta. Vad han anser har vi redan kunnat läsa i tidningarna.

I det sammanhanget räknar vi med att frågan om tjänstedirektivet kan komma upp, eftersom Wim Kok ju lagt det som en bas för sitt råd vad gäller det som unionen ska syssla med framöver. >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Ordföranden har också sagt att han tänker utse några få talare på var och en av dagordningspunkterna i stället för rundor där samtliga 25 yttrar sig i alla enskilda frågor. Vi får se hur det kommer att gå. Jag för min del tycker, som ni väl märkt av mitt tonläge här, att det är ett bra initiativ. Jag hoppas därför att nivån på diskussionerna i rådet kan höjas genom de förändringar som han nu genomför – från dagens mycket tekniska genomgångar och extremt många inlägg till verkligt policyskapande om de viktiga frågorna om unionens framtid som vi faktiskt är där för att hantera. Så är, som sagt, inte fallet i dag. Jag har också offentligt i intervjuer i tidningar instämt i den kritik som varit av hur rådet hittills arbetat.

Anf.  59  AGNE HANSSON (c):

Jag kan instämma i näringsministerns bejakande av en stringentare hållning i dessa sammanhang. Med anledning av de ärenden som man aviserar att ta upp i de informella diskussionerna skulle jag vilja fråga om näringsministern tänker göra något inlägg där. Jag skulle också vilja höra vad han i så fall tänker ta upp och vilken position regeringen tänker ha när det gäller att till exempel prioritera ned miljöfrågor och annat. Det gäller också positionen i tjänstedirektivsfrågan. Jag utgår från att man är positiv till den och negativ till att prioritera ned miljöfrågorna.

Anf.  60  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

För mig är saken rätt klar. Jag har redan tidigare ganska rejält diskuterat den frågan med ordföranden. Han skrev en artikel på det temat i Financial Times, det vill säga att man ska koncentrera sig på det som han utifrån sina politiska utgångspunkter – han är ju högerman – tycker att man borde syssla med i de här sammanhangen. Hans argument är att vi måste bli som USA, eftersom det går bättre för USA. Då kontrar jag med att de nordiska länderna ju går ännu bättre varför EU i så fall ska imitera dem. Vi har en ännu snabbare produktivitetstillväxt, i produktivitet och kunskapsbaserad ekonomi, som det handlar om i Lissabonstrategin.

Nu är det här ett informellt möte och diskussionerna ska ske över en måltid. Jag måste respektera att ordföranden bett att 25 länder inte ska yttra sig i varje dagordningsfråga. Men jag brukar inte dölja mina uppfattningar i de här frågorna, och vad jag anser om tjänstedirektivet är väl känt i den här församlingen. Jag kommer inte att låta det vara en hemlighet bland kollegerna i EU var Sverige står i den frågan utan kommer att framföra det med stor kraft.

Men hur diskussionen kommer att gå på just det middagsmötet det vill jag laga efter läge. Jag räknar med att begära ordet och säga vad jag tycker, men om klockan är halv tolv på natten, folk börjar gå därifrån och ordföranden vädjar att man ska spara sig till dagen efter så får jag väl leva med det.

Han kommer dock, såvitt jag inhämtat, att på mötet informera om att han sätter upp tjänstedirektivsfrågan på dagordningen vid novembermötet. Då blir det första gången som vi får en diskussion baserad på det förslag som kommissionen lade fram i januari. Nu blir det första gången som det över huvud taget kommer upp, men vi vet inte i vilken form och på vad sätt, alltså om det blir en allmän diskussion eller om vi bara ska lyssna på Wim Kok eller om de tre vidtalade inledarna blir de enda som tillåts yttra sig. Man och man emellan pratar vi dock mycket vid de här mötena. Det är ju det som de är till för, och jag försäkrar er att det inte är någon hemlighet vad Sverige tycker.

Anf.  61  ORDFÖRANDEN:

Tack för upplysningen om november. Frågan återkommer då till EU-nämnden.

Anf.  62  HILLEVI LARSSON (s):

Viktigt i sammanhanget är var dessa frågor behandlas. Jag skulle kunna tänka mig att det kanske låter lite annorlunda om man behandlar sådana här frågor i till exempel miljöministerrådet. Därför är det viktigt att lyfta fram det och se till att de berörda ministrarna också får tycka till. Jag kan tänka mig att det kan vara lättare att få gehör för svenska synpunkter i miljöministerrådet och bland socialministrar ifall de får vara med i arbetet.

Jag tror att Leif Pagrotsky märker ut sig på ett positivt sätt i dessa sammanhang, men jag är inte säker på att hans kolleger i andra länder har en lika bra framtoning.

Anf.  63  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Vi har åsikten att till exempel kemikaliedirektivet låg bra där det låg, nämligen i miljöministerrådet, men nu bestämdes det av andra att det skulle flyttas.

Vi säkerställer att Sverige har en regering och en politik och att den hänger ihop oavsett i vilket forum den förs fram. Det kan dock vara lite annorlunda för en del andra delegationer.

Vad gäller tjänstedirektivet och Lissabonprocessen är det, åtminstone för mig, självklart att eftersom det är så pass brett det också kommer att handla om många andra. Möjligen råder där opinionen att arbetet hittills varit så uppsplittrat att frågorna inte hanterats med en gemensam kompass. De har inte hanterats med en gemensam nämnare, och nu vill man vrida utvecklingen åt det här hållet. Man har kanske tagit ett jättekliv i den här riktningen i stället för att öka samarbetet och samrådet. Ska man skapa centrala regler som gäller alla kommer vi att verka för att det sker i brett samförstånd.

Från svensk sida har vi ett väl fungerande system som innebär att vi kommer med sammanhängande positioner där Sveriges regering har en syn oavsett vad som ska diskuteras. Detta säkerställs naturligtvis också av er.

Anf.  64  ORDFÖRANDEN:

Tack för den informationen. Ska vi gå in på dagordningen? Vi har först A-punktslistan, men vi tar den sist och börjar med punkten Den ekonomiska situationen och konkurrenskraft. Det är en informationspunkt, om jag förstått saken rätt. Vi går igenom alla punkter, även om det inte finns anledning att kommentera dem, så att jag kan klubba av dem.

Anf.  65  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Ordförandeskapet har tänkt sig att starta mötet med en informationspunkt om EU:s ekonomi och konkurrenskraft. Det är alltså inget beslutsärende. Ni har fått lite skriftlig information om den; det kanske räcker.

Anf.  66  ORDFÖRANDEN:

Vi godkänner informationen och går vidare till Industripolitik och strukturomvandling.

Anf.  67  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Vid det förra mötet välkomnade rådet kommissionens meddelande om näringspolitiken i ett utvidgat Europa. Det gjorde man med mycket kortfattade slutsatser. Under sommaren har rådet analyserat meddelandet ytterligare och utarbetat mer långtgående slutsatser än de mycket kortfattade som framfördes förra gången.

I linje med kommissionens rekommendationer tar konkurrenskraftsrådet nu sitt ansvar för att driva konkurrenskraftsfrågor gentemot samtliga rådsformationer – apropå den diskussion vi hade för en liten stund sedan.

Utifrån en genomlysning av pågående arbete identifieras fem politikområden där synergier med konkurrenskraftsaspekter är särskilt viktiga. Det gäller områdena handelspolitik, konkurrenspolitik, forsknings- och innovationspolitik, sammanhållningspolitik och miljöpolitik. Syftet är inte att styra dessa politikområden efter en näringspolitisk dagordning utan att hitta frågor där man kan få ett bättre utfall genom att ta hänsyn också till näringspolitiska effekter.

För att tydliggöra detta har Sverige aktivt arbetat för att få bort skrivningar som skulle kunna tas till intäkt för att konkurrenskraftsfrågorna har en överordnad roll i förhållande till andra politikområden, detta för att det inte ska råda några missförstånd eller kunna bli ett överutnyttjande av otydliga formuleringar.

Anf.  68  ORDFÖRANDEN:

Jag finner att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt. Nästa punkt är Bättre reglering – förenklad lagstiftning.

Anf.  69  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Detta är en policydebatt som ska föras utan särskilda beslut. Om ni vill att jag går igenom den kan jag göra det; själv hade jag inte tänkt ta upp det.

Anf.  70  ANNELIE ENOCHSON (kd):

När man läser igenom de handlingar vi fått ser man att det på sidorna 24–38 står om förslag till förenklingar av EU:s lagstiftning. 32 olika stycken är markerade. Jag är övertygad om att det finns många fler. Den sista av dem, den 32:a, handlar om direktivet 93/104/EG om arbetstid. Där står: ”Förslag till ändring: Se över direktivet.” Det låter väldigt bra.

Samtidigt fick vi i förrgår en proposition från regeringen om just genomförandet av EG:s arbetstidsdirektiv. Därför blir jag lite undrande. Här sägs att man behöver se över hela direktivet eftersom det finns tillämpningsproblem. Samtidigt får vi en proposition som vi ska titta på. Hur hänger detta ihop?

Anf.  71  LARS LINDBLAD (m):

När det gäller regler är det oftast lättare att skapa dem än att minska på antalet. Därför är idén med det här arbetet mycket bra. Det är också därför vi har föreslagit en ständig regelrevision, det vill säga att det arbetet borde fortgå löpande i unionen.

Min fråga är: Hur kan det komma sig att av de 32 förslag som Sverige lagt fram i det här arbetet endast två kommit från dem som drabbas av dem? Det skulle vara intressant att få en förklaring till varför näringslivet inte bidragit med fler förslag. Eller har de haft dåliga möjligheter att kunna bidra till detta?

Anf.  72  TOBIAS KRANTZ (fp):

Herr ordförande! Vi fick en illustration till hur krångliga reglerna är och hur regelbördan ökar för företagandet i det här landet. Det här är därför en angelägen fråga, som vi tycker att Sverige med full kraft ska bidra till i EU-arbetet.

Mina frågor gäller lite grann det som Lars Lindblad var inne på. Hur ser regeringen på Sveriges bidrag till regelförenklingsarbetet? Vad är det som är viktigast för Sveriges del? Är det att förenkla regler och bestämmelser? Hur tänker Sverige bidra till att regelförenklingsarbetet trappas upp så att vi får fart på det?

Anf.  73  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Låt mig först och främst säga att vi fick enkäten, om vi kallar den så, från detta råds två ordföranden under det här året, alltså den irländske ordföranden från i våras och nu Brinkhorst från Holland. Den kom till oss i mitten av juni och de ville ha svar i slutet av augusti.

Eftersom dessa frågor i Sverige i hög grad hanteras ute på myndigheterna säger det sig självt att det inte var helt lätt att få en ambitiös och heltäckande genomlysning av området. EU:s regelverk omfattar ju ett mycket brett och stort område, såsom det är implementerat i svensk lagstiftning.

Jag ringde därför till Brinkhorst och frågade om vi inte kunde få mer tid på oss så att vi skulle kunna göra ett ambitiösare jobb, eftersom detta för svenskt vidkommande är så pass viktigt och prioriterat. Hans svar till mig var: Jag vill ha upp det på det möte som äger rum nu. För att det ska vara meningsfullt behöver vi ha det tio till fjorton dagar innan. Om ni vill att det ska vara med i arbetet får ni respektera detta, och vill ni ha mer tid för att göra annat så fine, men då är det för sent.

I stället har vi då valt att hantera frågan så att vi kommer att begära att detta blir en årlig övning för att kunna ha framförhållning och kunna göra det på ett mer systematiskt organiserat sätt.

Sedan gällde det de två förslagen från näringslivet. Jag vill som näringsminister gärna fokusera på det som gäller de små företagen. Många regler skapar krångel för hushållen och andra, men det jag vill ägna mig åt är det som hämmar företagen. Därför tog jag kontakt med Företagarnas Riksförbund och bad dem om hjälp med att prioritera det som från deras utgångspunkt var sådant som de tyckte att vi skulle föra fram. Även de hade bekymret med tiden. Det var ont om tid och därför svårt att mobilisera ett brett arbete. Jag tror att det är det praktiska svaret på varför det bara kom in två önskemål.

Vi ser emellertid detta som starten på ett angeläget arbete i EU, och även om det nu i första vändan ser ut att starta på ett lite stapplande sätt hoppas jag att det här initiativet från Irland och Holland blir en ambitiös process just av det skäl som nämndes här, nämligen att det är så mycket lättare att skriva nytt än att börja riva i det gamla.

Vad gäller frågan om arbetstidsdirektivet är det en gissning från min sida att man redan från början vill se om det kan göras lite enklare för dem som berörs. Vi har i vårt arbete med att genomföra det beslut som nu är fattat i EU märkt hur mycket krångel det skapar. Men det är bara en gissning.

Anf.  74  Departementsrådet JAN R OLSSON:

När det gäller arbetstidsfrågan är det, som nämnden vet, inte Leif Pagrotskys ansvar i regeringen utan Hans Karlsson är ansvarig för den.

Propositionen avser de oklarheter som funnits i det svenska genomförandet. Parallellt pågår en process inom kommissionen för att förbereda en översyn av hela direktivet. Den avser bland annat de specifika problem som funnits med hur man ska räkna akuttjänstgöringstid i sjukvården och andra problem av akut karaktär som kan föranleda särskilda åtgärder.

Det må se konstigt ut med två parallella processer, men de avser delvis olika saker. Det svenska genomförandet har diskuterats under lång tid, och det är det man avser att komma till rätta med genom propositionen.

Anf.  75  ANNELIE ENOCHSON (kd):

Jag nöjer mig med det, men det känns lite underligt. Det har varit mycket diskussion om de här frågorna i Sverige, och man har nog fört samma diskussion i runtom i Europa. Vi ska nu svara på detta den 29 september samtidigt som regeringen själv vi se över det hela. Det känns något konstigt. Men jag hör vad du säger, även om jag inte fullt förstår det.

Anf.  76  TOBIAS KRANTZ (fp):

Jag ställde en fråga om den svenska profilen på regelförenklingen. Jag fick inte riktigt svar på den frågan, så ministern får gärna återkomma till den. Vilken profil har Sverige när det gäller att försöka att förenkla reglerna?

Det handlar om att forcera och snabba på det här arbetet. Jag undrar om näringsministern kan utveckla detta. Vad gör Sverige? Vilka ”inspel” gör Sverige i det europeiska arbetet? Skulle man kunna tänka sig att sätta upp tydliga, kvantitativa mål för att regelbördan ska minska inom ett visst antal år med en viss del? Skulle det kunna vara ett sätt för att få fart på processen? Inom ramen för den här listan och processen är det väldigt många mål som sätts upp och som utvärderas på olika sätt. Skulle man kunna använda samma strategi här?

Anf.  77  LARS LINDBLAD (m):

Jag har förståelse för att detta med regler är ett mycket omfattande arbete som spänner över hela politikens verktygslåda. Det är klart att det ibland blir sådana här snabba puckar. Men om näringsministern tillsammans med sina kolleger lyckas åstadkomma en årlig översyn är det helt i linje med vad vi anser. Det vore mycket bra att ha en sådan återkommande diskussion.

Vi har bara fått de 32 svenska förslagen. Finns det möjlighet för nämnden att ta del av de resterande 168 förslagen? Det skulle vara intressant att se vad det finns för bredd i de övriga förslagen i den här processen.

Anf.  78  ANDERS G HÖGMARK (m):

Även jag vill betona frågan om arbetstider. Även om det är delvis olika saker som har redovisats här känns det mycket märkligt att vi tyvärr ska tvingas att godkänna en proposition med de mycket kraftigt kostnadsuppdrivande effekter på ett antal verksamheter som blir följden.

Vi har av tradition valt en kollektivavtalslösning på den svenska arbetsmarknaden, men nu ska detta grundas på ett legalistiskt synsätt. Det innebär definitivt stora problem. Dessutom föreslås det att det inte ska träda i kraft förrän den 1 januari 2007 om parterna har kollektivavtal som reglerar dessa frågor. Det framstår som mycket tveksamt att vi drar på oss extra kostnader, och det ökar inte legitimiteten för EU-projektet.

Med tanke på de många brister som det nuvarande direktivet har kan det finnas anledning att tro att utfallet av en sådan översyn kan resultera i påtagliga förändringar över hela fältet.

Anf.  79  ORDFÖRANDEN:

Vad beträffar denna lista har Näringsdepartementet skickat över förslaget. Det finns på kansliet för dem som är intresserade.

Anf.  80  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Det var ju roligt att vi var lite snabbare. Vi hann så att säga svara på frågan om dessa förslag innan den ställdes.

Sammanlagt har det kommit in 200 förslag. Det innebär att 15 % av förslagen kommer från oss som har 3 % av EU:s befolkning och ekonomi. Det speglar att vi är mer känsliga för krångel än många andra. Det är en fråga för oss som vi tillmäter större betydelse. Det gäller inte bara i EU, utan det gäller också i förhållande till de nordiska länderna.

Som nordisk minister har jag jobbat mycket med att förenkla saker i Öresundsområdet. När jag anför att de två olika skattesystemen i Sverige och Danmark skapar problem för den enskilde är danskarna komplett ointresserade av denna aspekt. De tittar bara på hur många kronor och ören det ger i skatteflöden.

Om vi nu skulle framföra ett önskemål om kvantitativa mål tror jag för min del att tiden inte är mogen för det. Vad vi behöver är ju att inleda ett arbete som kommer i gång, börjar rulla och blir konkret. Vi som jobbar med att utveckla mätmetoder som kan göra det möjligt med kvantitativa mål ser att det är ett mycket stort och svårt arbete. Jag tror inte att tiden är mogen för det i den här stora kretsen.

Vi har haft projekt för att se över språket i lagarna, men det är ingen fart i dem. Om man, när vi diskuterar nya beslut, tar upp aspekten att det blir krångligt fäster det inte. Jämfört med det materiella innehållet, alla preciseringar och gränsdragningsproblem väger det väldigt lätt. Ändå sitter vi med i ett råd som handhar definitioner av till exempel kakao, choklad, marmelad och bagerihonung. Jag tror att jag vet vad jag talar om när jag säger att ordet krångligt inte är någonting som skrämmer folk.

Jag tycker att det är ett väldigt bra initiativ att detta kommer upp på det här sättet nu. Vi får nog känna denna otålighet som man känner i EU-arbetet. Saker och ting tar lite tid.

Jag har också ett problem med att vi är ett av få länder som har den kollektivavtalsbaserade traditionen. De andra vill ha ett legalistiskt synsätt. Det är den kultur som de har i sina länder. Detta är ett av de fundamentala orosmolnen för oss när det gäller tjänstedirektivet. Hur kommer denna avvägning att bli?

I våras, under EU-valrörelsen, hade vi en hård diskussion om detta i Sverige. Somliga av oss lyfte fram oron för detta medan andra menade att det är bara att köra på, att det inte blir några problem och så vidare. Jag tror att vi kommer att få ha en väldigt ödmjuk och kritiskt granskande inställning i dessa frågor. Vi måste vädja till de andra att respektera detta och skapa lösningar som fungerar i vårt samhälle. Att addera två system för att lösa samma sak skapar inte dubbelt utan fyrdubbelt krångel. Det måste beaktas i det här arbetet.

Anf.  81  ORDFÖRANDEN:

Då godkänner vi informationen. Nästa punkt handlar om genomförande av lagstiftning rörande den inre marknaden.

Anf.  82  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Denna resultattavla publicerades i juli. Den är som vanligt mycket intressant. Vi har varit med och varit pådrivande för att det här ska föras fram på det här sättet. Vi ser det som en mycket viktig återkoppling av vad som sker, och vi kommer nog att diskutera detta.

Vi har alltid haft en mycket hög målsättning när det gäller genomförande av direktiv. I årets resultattavla klarar vi tyvärr inte av det uppställda målet på max 1 ½ % för ännu inte genomförda direktiv. Av de 15 länderna befinner vi oss i år på en sjundeplats. Så länge jag har varit ansvarig för detta är det den sämsta placeringen. Vi har vidtagit åtgärder för att förbättra genomförandestatistiken.

Vi har 1,8 %, så det är en ganska liten skillnad jämfört med de 1,5 procenten. Det ligger många länder samlade just här. Det rör sig om ett par direktiv som har varit väldigt svåra att genomföra i Sverige på miljöområdet. Det har tagit lite längre tid, men det är ingen ursäkt, möjligen en förklaring. Vi har vidtagit åtgärder för att skärpa oss.

Anf.  83  LENNART HEDQUIST (m):

Tack för den informationen. Jag har en fråga. Den sjundeplats som näringsministern nämner kan tyckas vara både bra och dålig. Det intressanta med den här resultattabellen är ju att det är de ursprungliga sex länderna plus Grekland som har de sämsta placeringarna. Av de nyare länderna ligger Sverige i stort sett sist med undantag av Portugal. Det visar två saker.

Det ena är att det är de ursprungliga länderna som har varit sämst på att implementera direktiven. Då kan man göra den reflexionen att de nya länderna, i samband med inträdet, såg till att implementera direktiven medan de ursprungliga länderna har varit lite sämre på det. Därefter har vi halkat efter. Det skulle vara intressant att höra näringsministerns analys av detta förhållande.

Därutöver kan man göra en koppling till det föregående ärendet och ställa sig frågan: I vilken utsträckning har de 200 förslagen i någon mening bäring på lagstiftning och direktiv som bör förändras för att minska krånglet? I vilken utsträckning har man analyserat om det har kommit in förslag som avser direktiv som inte är implementerade?

När man går igenom listan över den inre marknaden ser man att Sverige har en del andra märkliga positioner. Det gäller bland annat prissättningen på en del varor. Jag noterar att ris och socker är oerhört dyrt i Sverige. Där ligger vi på sista plats. Det är fortfarande oförklarliga skillnader mellan länderna vad beträffar prissättningen på varor, men det ligger kanske utanför den här punkten. Men eftersom det ingår i resultattabellen vill jag kommentera det.

Anf.  84  TOBIAS KRANTZ (fp):

Frågan om den inre marknaden är ju ett området som är centralt för EU. Få saker skulle gynna tillväxten i Europa så mycket som att den inre marknaden fungerar och att de direktiv som antagits i realiteten genomfördes. Inte minst Sverige, som är ett litet och exportberoende land, är ett av de länder som har mest att vinna på att inre marknaden fungerar.

Därför tycker jag att den här rapporten som vi har fått ta del inte är speciellt tillfredsställande. Sverige omnämns också som särskilt disappointing. Man är besviken över att Sverige har ett så stort underskott när det gäller att genomföra direktiv som gäller den inre marknaden. Det har försämrats väldigt mycket jämfört med föregående år.

Min fråga till näringsministern är: Vad vidtar Sverige för åtgärder för att man ska kunna bli bättre på att genomföra direktiv när det gäller den inre marknaden?

Anf.  85  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Kom ihåg skillnaden! Målet är 1,5 %. Vi hade 1,8 %. Det handlar om några enstaka direktiv som det har dragit ut på tiden att genomföra. Genom hela den period som omfattas att denna resultattavla ligger vi konsekvent i den absoluta toppen. Det här är första gången som vi har halkat ned beroende på att några få direktiv har släpat efter. Jag tycker att man ska vara försiktig med att blåsa upp sig på det viset när man värderar betydelsen av detta.

Det handlar om 1 400 inremarknadsdirektiv. Målet är att 98,5 % av dessa 1 400 direktiv ska vara genomförde. För vår del skiljer det med 0,3 %. Såvitt jag vet har vi inte under något enskilt halvår missat 98,5-procentsgränsen.

Om man ska prata om A- och B-lag i EU är vi som med i A-laget. Vi är mer lojala än de flesta andra länder. Vi är bättre på att följa det som har beslutats. Vi slirar mindre än någon annan, om man mäter detta över en period. Jag tycker inte att Tobias Krantz tonläge är motiverat.

Vi har nu en projektgrupp inom Regeringskansliet som ser över möjliga förbättringar av vårt system för införande av dessa direktiv. Det handlar om hur vi ska få en snabbare information om hur det går ute på myndigheterna med genomförandet, att vi tidigare ska få besked när saker tar mer tid än vad som har förutsetts, vad som kan göras om det handlar om resurser, om juridiska problem, om kontakter i Bryssel för att underlätta överförandet och annat. De uppföljningsmekanismer som vi har i Sverige är bland de bättre om man ser hur vi har lyckats fram till nu.

Kan någon säga någonting om vilka direktiv det är problem med och som ligger bakom dessa 0,3 %?

Anf.  86  Departementsrådet GÖRAN GRÉN:

Som ett lysande exempel kan jag nämna två av de direktiv som finns med i den svenska listan över icke genomförda direktiv. Några gäller bland annat vägskrivare. Vägverket har väldigt stora problem med att införa dessa av det enkla skälet att om vi skulle genomföra direktiven i svensk lagstiftning såsom de är utformade skulle det strida mot den gällande EG-förordningen på området. Vi har tagit upp en diskussion med kommissionen för att försöka att lösa det här under ett års tid. Där har ni två av direktiven.

Jag vill även tillägga att det år som Sverige gick från 0,4 % i ej genomförda direktiv till 0,7 % hängdes vi också ut som extremt dåliga i och med att vi då hade en negativ trend på 80 %. Då talar vi i praktiken om sex direktiv.

Anf.  87  TOBIAS KRANTZ (fp):

Jag vill bara poängtera att den kritik som jag framför ju är kommissionens kritik. Det är inte jag som påstår att Sverige är särskilt disappointing, utan det är kommissionen som säger det. Det är det som jag refererar.

Det är viktigt att man kan förhålla sig till andra länder och till målet om 1,5 procents underskott. Men jag vill ställa frågan: Varför har vårt underskott fördubblats sedan förra året?

Om vi jämför oss med andra länder ligger vi kanske hyfsat till, men vi måste också jämföra med hur vi har legat till tidigare. Det står i kommissionens rapport att vårt underskott har fördubblats sedan maj 2003. Då är det intressant att få reda på vad det beror på att underskottet har ökat så kraftigt.

Anf.  88  LENNART HEDQUIST (m):

Jag ställde en fråga beträffande de ursprungliga länderna som har påfallande höga siffror. Då frågar man sig om det rör sig om gamla direktiv som fortfarande inte är införda i dessa länder eller om de ursprungliga EU-länderna släpar efter med att införa nya direktiv. Det är ju en intressant fråga.

Anf.  89  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Om utgångsläget är att vi har genomfört 99,6 %, alltså att vi släpar efter med 0,4 %, då är det lätt att betrakta det som en stor försämring. Om man fördubblar eftersläpningen till 0,8 %, då är det klart att det är en allvarlig ”nedsladdning”. Då halkar man efter, även om nivån är nära noll när man börjar.

Som jämförelse kan jag säga att Frankrike släpar efter med fyra hela procentenheter. Vi hade 0,4 %. Då är det lätt att se på den relativa försämringen.

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<Det har börjat uppstå en offentlig debatt i Frankrike om att man är en EU-medlem som blir tagen mindre på allvar därför att Frankrike visar mindre respekt för de beslut som man är med om att fatta. >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Vi försöker att vara väldigt lojala, men vi har också höga ambitioner när vi genomför direktiven. De ska uppfylla höga krav på enkelhet i tillämpningen. Vi ska inte bara införa dem mekaniskt rakt av, utan vi ska göra det så bra det går. Ibland tar det lite mera tid.

Jag gör en poäng av att vi, genom att ha hög kvalitet, har en ökad auktoritet när vi ställer krav på andra. Därför är det ett starkt svenskt egenintresse att klara 1,5-procentsmålet. 1,5 % är inte så ambitiöst. Det ska vi var klara. Vi ska inte ligga på 1,8 % någon gång. Det ska inte ursäktas.

Som följd av att vi har ”sladdat” på den här gränsen har vi satt i gång ett arbete för att förhindra att det ska upprepas.

Anf.  90  ORDFÖRANDEN:

Då godkänner vi informationen. Nästa beslutspunkt rör maskiner.

Anf.  91  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Det här gäller rådets direktiv om maskiner och en ändring av ett gammalt direktiv, 95/16/EG. Det syftar till att förbättra de juridiskt bindande delarna i den gamla texten, till att anpassa och förtydliga tillämpningsområdet samt till att åstadkomma en så hög nivå för hälsa och säkerhet som möjligt. Avsikten är att nå en politisk överenskommelse om en gemensam ståndpunkt i det här förslaget.

Vi ställer oss positiva till en omarbetning i enlighet med de principer som förslaget från kommissionen bygger på. Under vårt ordförandeskap förde vi frågan framåt eftersom vi tycker att det här är ett bra projekt. Vi välkomnar en politisk överenskommelse baserad på förslaget inklusive de kompromissförslag som ordförandeskapet har lagt fram.

En politisk överenskommelse är ett viktigt steg i ett omfattande arbete för att få en bättre och tydligare harmonisering inom ett viktigt och omfattande produktområde. Det förbättrar den fria rörligheten inom det här området samtidigt som kraven på hälsa och säkerhet garanteras.

Anf.  92  ORDFÖRANDEN:

Jag finner att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt. Punkt 8 handlar om ftalater och leksakers säkerhet.

Anf.  93  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Det här är en falsk B-punkt.

Anf.  94  CHRISTINA AXELSSON (s):

Jag vill bara ställa en fråga. Man koncentrerar sig väldigt mycket på leksaker som är avsedda att stoppas i munnen av barn under tre år. Även om barn har andra typer av leksaker har de också en benägenhet att stoppa dem i munnen. Det vore bra med ett generellt beslut mot ftalater.

Anf.  95  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Jag brukar säga till mina kolleger i EU att barn brukar inte läsa bruksanvisningar innan de bestämmer sig för om de ska suga på någonting och smaka på det.

Tidigare fick det som var avsett att stoppas i munnen inte innehålla ftalater. Men där har vi kommit en bit på väg.

Anf.  96  Departementssekreterare CHARLOTTE UNGER:

Det som är lite förvirrande är att vi såg i går att det inte var den senaste revideringen. Du kan alltså ha en gammal position. Det är precis som Leif säger. Vi har drivit igenom att det här gäller alla leksaker, oavsett om de avsedda att stoppa i munnen eller inte.

Dessutom innehåller förslaget en skärpning i förhållande till svenska regler. Det gäller ju sex mjukgörare, och de tre värsta som kan förorsaka problem för oss när det gäller att få barn förbjuds i leksaker för alla barn, alltså inte bara för barn 0–3 år.

Jag ber om ursäkt.

Anf.  97  ORDFÖRANDEN:

Tack för det klarläggandet. Då finner jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Punkt 13 handlar om information om den femte Europamedlemskonferensen.

Finns det några ytterligare A-punkter?

Anf.  98  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Det har precis nu kommit en A-punkt som jag inte har hunnit att gå igenom. Men jag har fått en text som jag kan informera er om. Det gäller ett beslut i rådet om ett förhandlingsmandat inför 13:e partsmötet med konventionen om internationell handel med utrotningshotade arter av vilda djur och växter. Den ska hållas i Bangkok.

Rådsbeslutet innebär bland annat ett ökat fokus på bevarandestatus, att kommissionens effektivitet ska maximeras, att bättre synergi med andra multilaterala avtal om biologisk mångfald ska åstadkommas, förbud mot kommersiell valfångst, förbud mot handel med elfenben samt skydd för afrikanskt lejon, vithaj, napoleonfisk, europeisk stendadel. Stendadel är en slags mussla.

Beträffande elfenben är Sveriges och övriga EU:s ståndpunkt att kommersiell elfenbenshandel inte ska ske så länge det inte är säkerställt att en sådan handel inte leder till en ökning av olagligt dödande av elefanter.

Beträffande kommersiell valfångst är Sveriges och övriga EU:s ståndpunkt att detta inte bör återinföras förrän Internationella valfångstkommittén, IWC, bedömer att det finns lämpliga kontroller för att styra verksamheten och IWC har fattat särskilda beslut om att den kommersiella valfångsten kan återupptas.

Inför mötet har Sverige därför verkat för att EU driver dessa frågor utifrån ett bevarandeperspektiv, att det är det som ska stå i centrum.

Sverige anser att förslaget till rådsbeslut är bra. Det innebär att EU driver dessa frågor utifrån ett högt skydd för biologisk mångfald och hotade arter i synnerhet. Sverige kommer därför att stödja förslaget vid rådsmötet.

Då inga utestående punkter kvarstår förväntas rådsslutsatserna antas med en A-punkt vid konkurrenskraftsrådet. Som ni förstår är detta en fråga som har behandlats av miljöministrarna och som nu kommer upp till beslut när vi träffas.

Anf.  99  GUSTAV FRIDOLIN (mp):

Jag har en annan fråga rörande A-punktslistan.

Anf.  100  ORDFÖRANDEN:

Vi tar den sedan.

Anf.  101  ANNELIE ENOCHSON (kd):

Efter att ha bott i Afrika under hela 80-talet undrar jag vad som hände noshörningarna. Är de inte utrotningshotade?

Anf.  102  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Jag blir svarslös när det gäller den här frågan. Vi får återkomma med information om det.

Anf.  103  ORDFÖRANDEN:

Det var ett medskick mer än en fråga.

Okej, jag finner att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Övriga A-punkter? Gustav Fridolin hade en fråga.

Anf.  104  Kanslichefen INGRID LARÉN MARKLUND:

Det har inte kommit någon A-punktslista ännu.

Anf.  105  GUSTAV FRIDOLIN (mp):

Det har funnits farhågor om att frågan om mjukvarupatenten, datororienterade uppfinningar, kommer upp som en A-punkt. Vad tror Näringsdepartementet om det?

Anf.  106  ORDFÖRANDEN:

Har inte den antagits? Vi har ju haft den uppe i nämnden.

Anf.  107  Kanslichefen INGRID LARÉN MARKLUND:

Vi har fått en information om att det har träffats en överenskommelse om detta. Men den kommer naturligtvis upp som en A-punkt eftersom den ska gås igenom av juristlingvister. Alla ärenden kommer upp som A-punkter till slut.

Anf.  108  GUSTAV FRIDOLIN (mp):

Det är det som är frågan. Holländska parlamentet har fattat beslut om att man vill att den holländska regeringen ska dra tillbaka sitt stöd för den politiska överenskommelse som träffades. När det väl kommer upp som en A-punkt kan det bli politiskt intressant.

Anf.  109  ORDFÖRANDEN:

Frågan var uppe i nämnden tidigare, och vi ställde oss bakom förslaget.

Jag har också sett det där brevet. Det har tillsänts COSAC, alla ordförandena i de olika Europautskotten. Men jag vet inte heller vad som har hänt, men det lär visa sig inför nästa A-punktslista.

Då tackar vi näringsministern med medarbetare och önskar er en trevlig helg.

Innehållsförteckning

1 §  Konkurrenskraft: inre marknad, industri, forskning och konsument (Dp 10–12) 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  2  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s) 1

Anf.  3  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  4  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s) 1

Anf.  5  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  6  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s) 2

Anf.  7  ORDFÖRANDEN 2

Anf.  8  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s) 2

Anf.  9  GUSTAV FRIDOLIN (mp) 2

Anf.  10  ORDFÖRANDEN 2

Anf.  11  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s) 2

Anf.  12  ANNELIE ENOCHSON (kd) 3

Anf.  13  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s) 3

Anf.  14  ANNELIE ENOCHSON (kd) 3

Anf.  15  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s) 3

Anf.  16  ANNELIE ENOCHSON (kd) 3

Anf.  17  ORDFÖRANDEN 3

Anf.  18  TOBIAS KRANTZ (fp) 3

Anf.  19  ORDFÖRANDEN 3

Anf.  20  ANDERS G HÖGMARK (m) 3

Anf.  21  ORDFÖRANDEN 3

Anf.  22  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s) 3

Anf.  23  ANNELIE ENOCHSON (kd) 4

Anf.  24  TOBIAS KRANTZ (fp) 5

Anf.  25  ANDERS G HÖGMARK (m) 5

Anf.  26  GÖRAN LENNMARKER (m) 6

Anf.  27  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s) 6

Anf.  28  TOBIAS KRANTZ (fp) 8

Anf.  29  GÖRAN LENNMARKER (m) 8

Anf.  30  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s) 9

Anf.  31  ORDFÖRANDEN 9

Anf.  32  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s) 9

Anf.  33  ORDFÖRANDEN 9

Anf.  34  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s) 9

Anf.  35  ORDFÖRANDEN 9

2 §  Nationell sysselsättningsplan 10

Anf.  36  ORDFÖRANDEN 10

Anf.  37  Statssekreterare JAN GRÖNLUND 10

Anf.  38  Statssekreterare JENS HENRIKSSON 11

Anf.  39  ANNELIE ENOCHSON (kd) 13

Anf.  40  ANDERS G HÖGMARK (m) 13

Anf.  41  AGNE HANSSON (c) 14

Anf.  42  Statssekreterare JAN GRÖNLUND 14

Anf.  43  Statssekreterare JENS HENRIKSSON 15

Anf.  44  ANNELIE ENOCHSON (kd) 15

Anf.  45  ORDFÖRANDEN 16

Anf.  46  AGNE HANSSON (c) 16

Anf.  47  ORDFÖRANDEN 16

Anf.  48  Statssekreterare JENS HENRIKSSON 16

Anf.  49  ORDFÖRANDEN 16

3 §  Konkurrenskraft: inre marknad, industri, forskning och konsument (Dp 9) 17

Anf.  50  ORDFÖRANDEN 17

Anf.  51  Statssekreterare INGRID PETERSSON 17

Anf.  52  ORDFÖRANDEN 18

Anf.  53  Statssekreterare INGRID PETERSSON 18

Anf.  54  ORDFÖRANDEN 19

4 §  Konkurrenskraft: inre marknad, industri, forskning och konsument (Dp 1–8 samt 13) 20

Anf.  55  ORDFÖRANDEN 20

Anf.  56  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s) 20

Anf.  57  ORDFÖRANDEN 21

Anf.  58  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s) 21

Anf.  59  AGNE HANSSON (c) 22

Anf.  60  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s) 22

Anf.  61  ORDFÖRANDEN 22

Anf.  62  HILLEVI LARSSON (s) 23

Anf.  63  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s) 23

Anf.  64  ORDFÖRANDEN 23

Anf.  65  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s) 23

Anf.  66  ORDFÖRANDEN 23

Anf.  67  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s) 24

Anf.  68  ORDFÖRANDEN 24

Anf.  69  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s) 24

Anf.  70  ANNELIE ENOCHSON (kd) 24

Anf.  71  LARS LINDBLAD (m) 24

Anf.  72  TOBIAS KRANTZ (fp) 25

Anf.  73  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s) 25

Anf.  74  Departementsrådet JAN R OLSSON 26

Anf.  75  ANNELIE ENOCHSON (kd) 26

Anf.  76  TOBIAS KRANTZ (fp) 26

Anf.  77  LARS LINDBLAD (m) 26

Anf.  78  ANDERS G HÖGMARK (m) 27

Anf.  79  ORDFÖRANDEN 27

Anf.  80  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s) 27

Anf.  81  ORDFÖRANDEN 28

Anf.  82  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s) 28

Anf.  83  LENNART HEDQUIST (m) 28

Anf.  84  TOBIAS KRANTZ (fp) 29

Anf.  85  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s) 29

Anf.  86  Departementsrådet GÖRAN GRÉN 30

Anf.  87  TOBIAS KRANTZ (fp) 30

Anf.  88  LENNART HEDQUIST (m) 30

Anf.  89  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s) 30

Anf.  90  ORDFÖRANDEN 31

Anf.  91  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s) 31

Anf.  92  ORDFÖRANDEN 31

Anf.  93  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s) 31

Anf.  94  CHRISTINA AXELSSON (s) 31

Anf.  95  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s) 32

Anf.  96  Departementssekreterare CHARLOTTE UNGER 32

Anf.  97  ORDFÖRANDEN 32

Anf.  98  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s) 32

Anf.  99  GUSTAV FRIDOLIN (mp) 33

Anf.  100  ORDFÖRANDEN 33

Anf.  101  ANNELIE ENOCHSON (kd) 33

Anf.  102  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s) 33

Anf.  103  ORDFÖRANDEN 33

Anf.  104  Kanslichefen INGRID LARÉN MARKLUND 33

Anf.  105  GUSTAV FRIDOLIN (mp) 33

Anf.  106  ORDFÖRANDEN 33

Anf.  107  Kanslichefen INGRID LARÉN MARKLUND 33

Anf.  108  GUSTAV FRIDOLIN (mp) 33

Anf.  109  ORDFÖRANDEN 34