2 § Information och samråd med regeringen (statssekreterare Yvonne Gustafsson) inför informellt ministermöte (handelsfrågor) den 1 oktober 1999

Anf. 1 ORDFÖRANDEN:

Jag hälsar statssekreterare Yvonne Gustafsson och hennes medarbetare välkomna. Du ska ge oss en redovisning inför ett informellt ministermöte om handelsfrågor som ska äga rum den 1 oktober. Såvitt jag förstår blir det slutligen ett allmänt råd. Den 8 oktober kommer Leif Pagrotsky hit för att redovisa vad som gäller inför det.

Vi är tacksamma för att ni på ett så tidigt stadium kommer till oss. Varsågod, statssekreteraren!

Anf. 2 Statssekreterare YVONNE GUSTAFSSON:

Tack så mycket! Det informella handelsministermötet är alltså den 1 oktober och allmänna rådet den 11 oktober. Vi har hållit riksdagen och nämnden informerade om utvecklingen i WTO och förberedelserna för ministermötet i Seattle, som kommer att gå av stapeln i november–december.

Fortfarande pågår arbetet i EU med att definiera våra intressen och vilka områden som vi vill ska ingå i den kommande förhandlingsrundan. Den diskussion som vi nu har baseras på det meddelande som kommissionen presenterade i mitten av juli och som redovisades här i nämnden samma månad.

Meddelandet kommer upp till behandling vid det informella handelsministermötet. När det gäller exakt hur EU:s olika mål ska sammanjämkas med andra WTO-länders positioner så kommer det arbetet och den diskussionen att ske i Seattle och inför upptakten till Seattlemötet.

Vi förväntar oss inga direkta förhandlingar i Seattle, utan det mötet kommer i huvudsak att handla om vad som ska finnas på agendan. Än så länge är det ganska stora oenigheter mellan EU och andra WTO-parter om det.

Efter Seattlemötet räknar vi med att det blir en period då de olika handelsintressena mera konkret ska definiera sina positioner och intressen. Det är egentligen först därefter som ett formellt förhandlingsmandat för kommissionen ska beslutas.

Inför det här mötet har vi delgett er ett särskilt underlag, en jämförelse mellan kommissionens meddelande och de svenska önskemålen. De svenska positionerna är desamma nu som de som handelsministern presenterade för riksdagen i en skrivelse från regeringen i våras. I det sammanhanget skulle jag vilja passa på att tacka för det stöd som förslagen där fick. Det stödet har varit väldigt viktigt för oss i det arbete som vi sedan har bedrivit i kommissionen.

Jag hade tänkt att ganska kort kommentera innehållet för att sedan koncentrera mig på de områden där vi har mest oenigheter att vänta.

Kommissionen föreslår alltså nu en bred runda för att slutresultatet av rundan ska kunna balanseras mellan WTO-ländernas olika intressen. Sverige stöder upplägget med att ha en bred runda.

Huvuddragen i kommissionens meddelande stämmer väl överens med de svenska positionerna och de svenska målen. Det finns dock några områden där vi vill gå längre. Det gäller egentligen fem områden: jordbruket, industrivarutullarna, antidumpningfrågorna, u-ländernas intressen i kommande förhandlingar och sambandet mellan handel och arbetsvillkor. På samtliga dessa områden skulle vi vilja att EU intar en tydligare och mer ambitiös position.

Både kommissionen och Sverige anser att utvecklingsaspekterna, inklusive u-ländernas intressen, ska stå i förrummet i en ny runda och att de frågorna ska integreras i förhandlingarna på alla områden. Som vi ser det ställer det stora krav på öppenhet gentemot de vitala u-landsintressena på sådana områden som t.ex. jordbruk och teko. De kraven är, menar vi, egentligen större än vad kommissionen föreslår i sitt meddelande. Vi bör vara mer öppna på de här punkterna gentemot u-landsintressena än vad kommissionen föreslår.

Likaså tycker vi att den nya rundan självklart också ska inkludera arbetsvillkor. Vi delar kommissionens uppfattning att det här inte får leda till en ny protektionism. U-länderna är negativa till att de här frågorna lyfts in i förhandlingarna, medan vi menar att goda arbetsvillkor är en viktig del av den ekonomiska och sociala utvecklingen och att vi måste se helheten.

Vi tycker att man skulle tillskapa en arbetsgrupp i WTO för att just studera relationen mellan handel och arbetsvillkor. Det finns inte med i kommissionens meddelande. Detta är alltså en punkt där vi skiljer oss åt.

När det gäller jordbrukspolitiken utgår kommissionen från uppgörelsen i Agenda 2000. Vi tycker inte att den reformen är tillräcklig i det här sammanhanget. I stället borde EU fokusera mera på vad man i rundan kan vinna i form av ökade exportmöjligheter än på vad som kan förloras på ökad konkurrens på EU-marknaden. Vi tycker också här att det är angeläget med en tydligare och en mer offensiv ansats – inte minst, som jag förut nämnde, med tanke på de vitala u-landsintressen som vi har här.

När det gäller industrivarutullar förespråkar både Sverige och kommissionen sänkta tullar och att vi ska binda tullarna för framtiden. Kommissionen har ett förslag om att ha tre olika nivåer för industrivarutullarna, medan vi tycker att det är viktigare att diskutera sänkningar än att diskutera den tekniska strukturen för tullarna.

Vi tror att det här blir en stor fråga i Seattle. Vårt långsiktiga mål är en fullständig avveckling av industrivarutullarna. När det gäller de mest utvecklade länderna är vårt mål att tullarna där ska vara avvecklade år 2010.

Kommissionen nämner att EU kan både vinna och förlora på antidumpning och på att den frågan omfattas av rundan och undviker egentligen att ta ställning till den frågan. Vi vill se en mycket offensivare uppläggning där EU tar initiativ till striktare regler vad gäller antidumpningåtgärder.

Vidare anser kommissionen att ett multilateralt investeringsavtal bör nås inom ramen för WTO-rundan. Tanken är att WTO är ett lämpligare forum än OECD. Motivet är förstås att också u-länderna är representerade i WTO. Vi är på samma linje som kommissionen där. Vi tycker att utländska investeringar ska behandlas inom ramen för rundan och att det är viktigt att regeringarnas möjligheter att införa nya nationella regler bevaras. Fortfarande är det här förstås en väldigt omtvistad fråga i EU-kretsen. Jag skulle tro att det blir en av de svåraste frågorna när det gäller att utforma positioner inför rundan.

Vidare är vi överens om att miljöaspekterna ska integreras i förhandlingarna och att förhandlingsutfallet egentligen ska främja miljön i alla relevanta delar. Vi tycker båda att vi ska försöka avhjälpa eventuella motsättningar mellan internationella miljöavtal och WTO och att det ska klargöras att frivilliga miljömärkningar är tillåtna.

Vi tycker också att användningen av försiktighetsprincipen bör klargöras. Det är en styrka att vi än så länge är överens om målen i de här frågorna men miljöaspekternas plats i rundan är fortfarande ganska kontroversiell, särskilt för u-länderna.

Det här är i huvudsak de punkter där vi skiljer oss åt. I övrigt har vi väldigt lika uppfattningar när det gäller det meddelande som kommissionen har presenterat.

Anf. 3 LARS OHLY (v):

Jag delar kanske inte riktigt uppfattningen att man i stort är överens. När man läser det arbetspapper som utformats på UD framgår det väl snarare att Sverige i varierande grad är oense med kommissionen vad gäller dess slutsatser och inriktning. Den skrivelse som regeringen lade fram för riksdagen och som har stor uppslutning i riksdagen går längre på område efter område.

Jag tänkte ta upp några konkreta frågor. När det gäller jordbruket säger man i arbetspapperet från UD om svenska mål och positioner:

”Skrivningarna om en förlängning av den särskilda skyddsklausulen och fredsklausulen är uttryckligen defensiva och missgynnar särskilt u-länder.” Det är en ganska hård kritik mot kommissionens ståndpunkt. Slutsatsen borde vara att man också fullföljer denna kritik med att ganska starkt företräda den svenska regeringens position. Men fortsättningen i samma stycke lyder: ”Sverige anser därför att EU bör ha beredskap att diskutera dessa klausulers fortsatta existens.” Det är en ganska svag markering i en fråga där det faktiskt skiljer väsentligt och där man menar att kommissionens ställningstagande är defensivt och missgynnar u-länder.

Jag skulle också vilja ta upp en fråga som gäller investeringarna. Det är självklart att MAI-förhandlingarna inte kommer att ligga till grund för investeringsförhandlingarna inom WTO. Det är inte bara den svenska regeringens position utan det är också en nödvändighet av att WTO är en så mycket bredare krets.

Från kommissionens sida skriver man att behandlingen av investeringsfrågorna kommer att skilja sig starkt från MAI-förhandlingen i OECD. Men det får inte bli en fråga enbart om formen, om att OECD var fel forum, utan det måste också handla om innehållet i MAI-förhandlingarna som till stor del hade utgångspunkter som vi anser vara felaktiga. Det står ju också i regeringens skrivelse när det gäller kritiken där mot MAI-förhandlingarna. Det gäller t.ex. den starka överbetoningen av investerarnas rättigheter och den bristande demokratiska möjligheten att utforma regler utan att kunna bli stämd inför domstol, exempelvis när det gäller skiljerättsförfarande.

Man skriver också – kanske lite lättvindigt – att den svenska regeringen, liksom kommissionen, tar upp frågan om kortsiktiga kapitalrörelser. Men regeringen går väsentligt längre i sin skrivelse än vad kommissionen gör. Kommissionen nämner i princip bara detta som ett problem, medan man i regeringens skrivelse framhåller att ländernas möjligheter att skydda sig mot balansrubbande spekulativa kapitalrörelser måste tillvaratas.

Min fråga där är snarare praktisk: Finns det någon möjlighet att få EU-ståndpunkten att gå längre så att man faktiskt ifrågasätter den frihet för kapitalet som finns i dag, och tror statssekreteraren att man är beredd att få igenom någon form av reglering? Jag skulle vilja ifrågasätta om det är möjligt att med gällande regler inom andra frihandelsavtal, bl.a. inom den inre marknaden, verkligen på allvar attackera de spekulativa kapitalrörelserna.

Sedan har jag en konkret fråga om hur man ska komma till rätta med de länder som inte erkänner goda arbetsvillkor som en bas för handeln och som därför inte är särskilt intresserade av att få in regler som stärker arbetstagarnas rättigheter. Där har den svenska ståndpunkten uttryckts på det sättet att man delar kommissionens tankar på att positiva incitament snarare än sanktioner bör användas. Min fråga blir då: Är det riktigt genomtänkt – dvs. att man utesluter sanktioner som en möjlighet att komma till rätta med länder som på ett flagrant sätt bryter mot arbetsrätt och arbetstagares rättigheter i handelspolitiken?

Slutligen skulle jag rent allmänt vilja fråga om Sveriges position framöver. Den svenska regeringen har ju en parlamentariskt väl grundad position, med stark uppslutning i riksdagen. Den svenska positionen kan alltså anses vara mycket väl förankrad.

Samtidigt märker vi när vi läser UD:s arbetspapper att det på område efter område i varierande grad finns skillnader mellan Sveriges positioner och kommissionens. Vilken möjlighet kommer Sverige att ha när det gäller att föra vidare den position som den svenska riksdagen har ställt sig bakom? Kommer vi att tvingas vara tysta i de frågor där EU:s ståndpunkt inte kommer att förändras? Kan vi på något sätt föra fram egna ståndpunkter i enlighet med regeringens skrivelse, även om EU inte ändrar sin uppfattning? Eller tvingas vi lägga oss i en gemensam EU-fåra och enbart företräda de positioner som vi eventuellt lyckas framförhandla inom EU-kretsen?

Anf. 4 DAN ERICSSON (kd):

Herr ordförande! Jag ska begränsa mig till två frågeställningar. Den ena handlar om jordbrukspolitiken. I kommissionens papper sägs det att ett framgångsrikt försvar av ”den blå boxen” är avgörande för att reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken ska kunna genomföras. När det gäller svenska mål och positioner hävdar man att det här inte är så lyckat. Det vore intressant att höra en mera djupgående analys från departementet när det gäller kommissionens bedömning. Är den helt felaktig? Som jag uppfattar det tycker ni i stället att vi ska trappa av beträffande den s.k. blå boxen. Om man nu tycker att detta är väsentligt för EU:s jordbrukspolitik och för genomförandet av reformen, vad är då den motsatta uppfattningen? En analys av detta tror jag vore värdefullt att få höra. Jag delar alltså inte den uppfattning som här framförs vad gäller svenska mål och positioner.

Sedan gäller det en fråga som i och för sig kan tyckas liten, nämligen handel och miljö. Det finns med lite om det från kommissionen och också lite grann när det gäller svenska mål och positioner. Bl.a. handlar det om att införliva grundläggande miljöpolitiska principer. Exempelvis gäller det då försiktighetsprincipen. En sak som väldigt mycket berör just handel och internationella relationer är transporternas miljöpåverkan. Internationaliseringen av miljökostnaderna har ju diskuterats i olika sammanhang i samband med transportkostnaderna. Finns det någon möjlighet att komma ned på en sådan konkretionsnivå i det här sammanhanget att det nämns? Jag tycker att det hör rätt så väl samman med det här resonemanget.

Anf. 5 YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag kan instämma i många av de frågor som här har ställts och tycker att kommissionens meddelande inte alls genomsyras av miljöfrågorna på samma sätt som skrivelsen till riksdagen gör. I fråga om det papper som kommit från UD tycker jag att man är lite överpositiv till just frågan om miljö och hållbar utveckling. Vi tycker alltså att man tolkar kommissionen lite väl positivt. I kommissionens meddelande sägs det att hållbarhetsaspekterna ska beaktas när det gäller förhandlingen. Rent formellt undrar jag hur. I t.ex. frågan om offentlig upphandling har vi från svensk sida sagt att det är viktigt för Sverige att miljökrav ska kunna ställas vid offentlig upphandling. Detta finns inte med i kommissionens meddelande.

Sedan till frågan om TRIPS, Trade Related Aspects of Intellectual Property Rights. För många av utvecklingsländerna är det nödvändigt att förlänga implementeringstiden för TRIPS för att de ska kunna följa internationella konventioner om biologisk mångfald. Jag vet att bl.a. Naturskyddsföreningen har tagit direktkontakt med Leif Pagrotsky i den frågan. Leif Pagrotsky sade då att Sverige inte riktigt tagit ställning till hur man ska agera i frågan men att det är viktigt att bevara utvecklingsländernas rättigheter.

Nu har man i kommissionens meddelande en ganska oflexibel inställning. Man säger att TRIPS måste implementeras nu. Sverige verkar, att döma av det jag har läst, dela den bedömningen. Jag anser att FN-systemet och konventionen om biologisk mångfald bör väga tyngre än TRIPS i det här läget därför att utvecklingsländerna behöver ha en längre implementeringstid. Jag undrar hur jag ska tolka det som står i UD:s papper. Jag har nämligen inte till hundra procent förstått hur det ska tolkas. I dag föreligger en konflikt mellan FN:s konvention om biologisk mångfald och TRIPS-avtalets krav på införande av patentlagstiftning. Just utvecklingsländerna behöver lite mera tid på sig.

När det gäller investeringsavtalen sägs det här att man måste kunna behålla nationella regler. Det står i kommissionens meddelande att man ska kunna behålla nationella regler för miljön i syfte att uppnå legitima och politiska mål. Frågan är vem det är som ska bedöma vad som är de politiska målen. Är det t.ex. WTO:s tvistedomstol? Hur ska de här legitima politiska målen se ut? Där har vi en frågeställning som är väldigt känslig. Jag tycker inte att vare sig kommissionens meddelande eller de svenska kommentarerna ger något svar där. Det som är så viktigt är ju om miljöhänsynen kommer att likställas med principen om icke-diskriminering och på vilket sätt.

När det gäller investeringsavtalen vet jag att man från svensk sida försöker få en förankring i de frågorna och ta till sig fackföreningsrörelsen, frivilligorganisationer osv. Får man gehör på EU-nivå här – dvs. att det ska vara öppenhet och att det kanske blir en referensgrupp med NGO:er, fackföreningsrörelsen osv. i dessa diskussioner?

Anf. 6 ÅSA TORSTENSSON (c):

Jag har också en fråga om TRIPS-avtalen. Det är en lite diffus skrivning som finns kopplad till Sveriges ståndpunkt. Det står att den hanteras med försiktighet. Var står den i relation till det som Yvonne Ruwaida tog upp om u-ländernas rädsla för att saker och ting går för snabbt?

Vad gäller svenska mål och positioner under jordbruksområdet skulle jag vilja att det blev lite mer förtydligat. Vad är den svenska ambitionen att i det här sammanhanget bryta ut och inte stå bakom Agenda 2000-resultatet? Vad kan det få för konsekvenser i det sammanhanget och också längre fram?

Anf. 7 YVONNE RUWAIDA (mp):

Miljömärkningssystemen är en fråga som kommer att diskuteras. Jag vet att den svenska ambitionen är att man ska kunna ha miljömärkningssystem. Man ska inte se dem som diskriminerande på något sätt. Vad händer exempelvis om miljömärkningssystemen inte ryms inom WTO:s regelverk och om de betecknas som diskriminerande verktyg? Hur kommer man från svensk och EU:s sida att agera om vi ställs inför det faktumet?

Anf. 8 Statssekreterare YVONNE GUSTAFSSON:

Jag börjar med Lars Ohlys frågor om jordbruket. Utgångspunkten för Sverige är att vi ska ha en brett upplagd runda. Motivet för det är att alla ska ha något att vinna och att alla ska ha något att erbjuda. Ska vi kunna ha denna brett upplagda runda och ska u-länderna vara intresserade av att gå in i förhandling med i-länderna är det jordbrukspolitiken det handlar om i väldigt hög grad. Det är en av nyckelfrågorna. Vi har hela tiden sagt, vilket vi också har fått gehör för från kommissionen, att vi vill se en handelsrunda med en klar u-landsprofil. Det handlar alltså om att öppna i-ländernas marknader för de produkter som är viktiga för u-länderna. Vi tror att det är en väldigt viktig del i den ekonomiska utvecklingen i de här länderna.

Ska vi kunna göra det räcker inte den reform som vi hade inom EU och Agenda 2000. Ska vi kunna göra det måste vi minska de produktionsdrivande stöden. Hur sedan jordbrukspolitiken ska utformas i sina detaljer är det alldeles för tidigt att gå in på. Men vi ser utifrån de här aspekterna att den reformen inte kommer att räcka, detta är inte ett tillräckligt bidrag från EU på det här för u-länderna viktiga området.

När det gäller investeringar menar vi att det är viktigt att ha bra och transparenta regler på investeringsområdet, precis som vi försöker skapa på handelsområdet. Samtidigt är det viktigt att vi inte gör intrång på nationernas egen rätt att utforma sin politik på olika områden. Det är också en viktig princip för oss och kommer att vara det i förhandlingarna.

Jag kan också se att förhandlingarna i WTO kommer att utformas på ett annat sätt. I OECD var det en teknik där man började uppifrån, omfattade allt och sedan definierade bort det som inte skulle innefattas av investeringsavtalet. Jag tror att man kommer att göra tvärtom nu, att man börjar med några områden och sedan bygger en helhet av det. Det tror jag är en bättre teknik, en teknik som vi har analyserat och som vi tror skulle fungera bättre i det här sammanhanget.

Investeringsförhandlingarna handlar bara om direktinvesteringar, inte om kapitalets flöde över gränserna. Den frågan är inte med i det här sammanhanget över huvud taget.

Vad gäller arbetsvillkor tog Lars Ohly upp frågan om man bara ska arbeta med positiva incitament, om man inte kan arbeta även med sanktioner eller bestraffningar? Jag tror att den dag som vi säger att vi vill arbeta med sanktioner kommer frågan att vara helt död i WTO. Jag tror inte att det är en framkomlig väg. Jag tror att det enda framkomliga är att arbeta med positiva incitament.

Lars Ohly tog vidare upp frågan hur överens vi egentligen var med kommissionen i de olika frågorna, om vi inte försöker överdriva samstämmigheten. Jag tror inte det. Jag skulle vilja säga att vi i huvudsak är överens utom på de punkter som jag redovisade här, de fem olika områdena. Men det är riktigt att det är skillnader i varierande grad. Hur ska vi nu föra våra synpunkter vidare? Det informella handelsministermötet den 1 oktober blir ett viktigt möte, där vi förstås kommer att driva våra positioner med utgångspunkt från skrivelsen och det som vi diskuterar här. Sedan har vi ytterligare ett tillfälle i GAC. Som medlem i EU är vi också bundna till det som vi till slut kommer fram till. Det är den positionen vi sedan måste stå för.

Dan Ericsson tog också upp jordbrukspolitiken. Jag tror att jag härmed har svarat på hans fråga om hur vi ser på den.

När de gäller miljöfrågorna tog han upp försiktighetsprincipen. Jag skulle vilja säga att det är ett stort framsteg att vi har fått med frågan att analysera försiktighetsprincipen. Det har inte alls varit något självklart i diskussionerna, utan där tycker jag att vi har vunnit gehör för den svenska positionen, att vi måste titta på försiktighetsprincipen i förhållande till handelsreglerna. Vi ser hur den kommer upp gång på gång och hur svårt det är att inom handelsreglementet hantera försiktighetsprincipen.

Angående transporterna får vi lov att återkomma.

Yvonne Ruwaida var också inne på att vi överdriver vår samstämmighet med kommissionen. Jag tycker inte att vi gör det, utan vi har fått väldigt stort gehör även om det är vissa frågor där vi skulle vilja att kommissionen går längre. Vi är överens om att miljöhänsynen ska integreras i alla områden. Förhandlingsresultatet ska vara sådant att det ska stödja en god miljöutveckling på alla relevanta områden. Jag tror att det är viktigt att ha det här som en övergripande princip för förhandlingarna. Det innebär att vi i olika sammanhang alltid kan komma tillbaka till detta. Det kan gälla upphandling och andra frågor där utrymme nu finns för att alltid komma tillbaka och påpeka eventuella brister i miljöhänsyn inom de olika områdena. Så ser jag konstruktionen av detta, och det är också så vi tänker driva miljöhänsynen i arbetet.

TRIPS är en svår fråga. Vi har tänkt lite mer än senast. Det är viktigt att vi tittar på varje u-land och dess problematik för sig och i hög grad lyssnar på ländernas egen bedömning över hur de ser på sin möjlighet att införa TRIPS. Det kanske är så man får hantera de här frågorna framöver. Man tar fall för fall och u-land för u-land.

Investeringarna tog du också upp. Jag kanske har svarat på den frågan.

Öppenheten i de fortsatta förhandlingarna är en sak som vi driver väldigt hårt. Vi måste ha ett mycket öppnare system. Vi börjar på hemmaplan, där vi arbetar i ett väldigt öppet system med alla intressenter representerade i beredningsarbetet. Det har – jag vill understryka det – varit väldigt bra och positivt för beredningen av sakfrågorna att vi har arbetat på det sättet. Det är förstås en modell som vi vill fortsätta att arbeta med inom EU och WTO. Att försöka öppna WTO ytterligare är en viktig uppgift för oss liksom i EU-arbetet. Här har vi ingen annan uppfattning, utan här ska vi driva frågorna på alla de sätt vi kan.

Anf. 9 Kanslirådet ANDERS AHNLID:

Jag vet inte exakt vilket system för internationalisering av transportkostnaderna som man skulle kunna tänka sig i ett avtal av WTO:s slag. Jag tror inte att det är möjligt att via WTO få ett globalt system för internationalisering av kostnaderna. Det skulle kanske i så fall vara någon typ av globalt beskattningssystem. Det finns inte på agendan, och det förs inte någon diskussion om den typen av frågor i WTO i dag. Man riskerar att råka i konflikt med just den nationella suveräniteten och varje lands rätt att självt hantera sina nationella regleringar. Ännu så länge är detta en fråga som främst får skötas på nationell nivå. Ska den upp på internationell nivå är det inte inom WTO man kan komma fram.

Jag kan nämna i detta sammanhang att kommissionen har lagt ut ett uppdrag på fristående forskare att göra en övergripande hållbarhetsanalys av alla förhandlingsområden där man just ska studera förhandlingsområde för förhandlingsområde utifrån perspektivet hållbar utveckling. Det är möjligt att resonemang kring detta kan komma upp i den analysen. Vi har ännu inte sett resultatet av det.

Anf. 10 LARS OHLY (v):

Jag har några kommentarer till svaren. Det råder inget tvivel om att det finns en stor enighet mellan regeringen och, skulle jag vilja påstå, en oerhört stor majoritet av riksdagen kring Sveriges position. Det är jag övertygad om att det gör. Just därför är det viktigt att vi inte sviktar i de positioner som har en så bred förankring. Det gäller t.ex. jordbrukspolitiken. Jag är helt överens om att Agenda 2000 inte räcker för att öppna marknaderna i EU för u-länderna, att man inte går tillräckligt långt, att man måste gå längre. Just därför är skrivningen i den svenska positionen i arbetspapperet alldeles för svag, dvs. att EU bör ha beredskap att diskutera. Det bör naturligtvis vara ett starkt svenskt krav att EU lämnar sin protektionistiska jordbrukspolitik och faktiskt visar att det inte bara är en organisation för frihandel inom eller mellan de 15 länderna utan också en organisation som främjar handeln med övriga världen. Därför tyckte jag att den svenska positionen bör vara starkare utifrån just regeringens skrivelse.

När det gäller investeringsfrågorna förstår jag att det inte bara är formen utan också innehållet i investeringsregleringarna som kommer att skilja sig i WTO-förhandlingarna från OECD-förhandlingarna om MAI. Det är naturligtvis både bra och rimligt. Men min fråga var också en fråga om bedömning. Vi vet att det finns starka motståndare till att över huvud taget reglera investeringarna. Vi vet också att det är mycket av köpslående och kompromisser för att kunna komma fram till vilka frågor som först och främst ska upp på dagordningen. Här skulle det krävas att EU hade en ganska stark position för att faktiskt kunna påverka att investeringsfrågorna över huvud taget kommer upp.

Min fråga är: Vad bedömer regeringen att möjligheterna är för att investeringsfrågorna alls kommer att finnas med i WTO-rundan? Min bedömning, som är mycket mer amatörmässig och grundar sig på säkert mycket mindre kunskap, är att det är ganska osannolikt i dagsläget att investeringsfrågorna kommer att finnas med i WTO-rundan.

Om de balansrubbande spekulativa kapitalrörelserna sägs det att frågan inte är aktuell. Men jag läste högt ur det arbetspapper som vi har fått som underlag för den här diskussionen. Där står det att liksom kommissionen tar regeringen i sin skrivelse även upp frågan om kortsiktiga kapitalrörelser. I denna framhålls – att det är regeringens skrivelse är jag rätt säker på – att i likhet med t.ex. gällande regler i GATT måste ländernas möjligheter att skydda sig mot balansrubbande spekulativa kapitalrörelser tillvaratas. Jag tror att detta blir oerhört svårt därför att vi är med i ett område som faktiskt har som utgångspunkt att man inte får reglera kapitalrörelserna. Därför är min fråga fortfarande relevant.

Slutligen allmänt: Det är väl så att bedömningen av Sveriges position jämfört med kommissionens skiljer sig framför allt av ett skäl, inte därför att vi är oense i sak utan därför att regeringen kommer att tvingas, precis som Yvonne Gustafsson sade, att företräda EU:s position när denna väl är framförhandlad. Det är naturligtvis ett ändamål för regeringen att redan nu grunda för att det inte ska finnas så stora åsiktsskillnader. Skulle man se att det fanns det, och så blev EU:s ståndpunkt ganska långt från den svenska, är man ändå tvungen att företräda EU:s ståndpunkt. Läser man detta papper noggrannt får man ändå känslan av att kommissionen företräder en EU-uppfattning som på punkt efter punkt är mer protektionistisk och mindre frihandelsvänlig än den svenska.

Anf. 11 DAN ERICSSON (kd):

Jag delar givetvis uppfattningen att poängen med en ny runda är att skapa bättre förutsättningar för u-länderna. Men jag funderar fortfarande på analysen vad gäller jordbrukspolitiken. Kommissionen hävdar att ska vi klara att reformera EU:s jordbrukspolitik gäller det att försvara vissa värden i detta, bl.a. direktersättningssystemen. Det finns ingen sorts analys av på vilket sätt kommissionen kan ha fel i sin bedömning. Alternativet är att det inte blir någon reform alls.

Jag vill fullfölja frågeställningen kring vad som står under svenska mål och positioner. Man säger att Agenda 2000 går i motsatt riktning jämfört med hur politiken utvecklas i de viktigaste konkurrentländerna på världsmarknaden. Det är kanske intressant se hur det egentligen ser ut när det gäller ersättningar, stöd och sådant som pumpas ut i exempelvis i USA, som vi tror är frihandelns stora Mecka, vilket det egentligen inte är, inte ens på jordbruksområdet. I den här typen av påståenden som inte har en riktig faktagrund vill jag ha bättre på fötterna från regeringens sida.

Anf. 12 YVONNE RUWAIDA (mp):

Vilka frågor är det som ska diskuteras i WTO-rundan? Jag tycker inte att miljöfrågorna har den tyngden i kommissionens meddelande som de borde ha. Det jag är lite rädd för är att man ska diskutera vilka frågor som ska upp. Då säger man att det här ska genomsyra diskussionen. Men det har inte fått genomslag i kommissionens meddelande tillräckligt mycket i dag. En av de stora konflikterna är att man internationellt agerar för att lösa de globala miljöfrågorna genom att upprätta internationella konventioner och annat och sedan har dessa ingen styrka gentemot WTO:s regler. WTO:s regler går före. Det här är en problematisk bild. Det tycker jag är någonting man måste ta upp, för här finns en inneboende konflikt. Hur ska internationella FN-konventioner relateras till WTO-rundan och WTO-beslut? Det är inte heller någonting som har diskuterats i kommissionens meddelande. Gör man inte det då tar man inte, tycker jag, miljöfrågorna på det allvar som man borde göra.

Det kan vara positivt med miljökonsekvensanalysen. När kommer hållbarhetsanalysen att komma? Vilka är de fristående forskarna? Vi kan kanske senare i EU-nämnden få den informationen.

Jag ställde en fråga om investeringsregler. Jag förstår att Sverige driver att man ska kunna behålla nationella regler. Det står i kommissionens meddelande att man ska kunna behålla nationella regler för miljön i syfte att uppnå legitima politiska mål. Då tolkar jag det som att det finns nationella regler som man inte ska kunna behålla eller ha. Det finns underliggande där – man skulle kunna tolka det så. Då är frågan: Vem ska bestämma vad som är legitima politiska mål? Är det t.ex. WTO:s tvistedomstol som ska bedöma det? Hur ska det bedömas? Det är ändå en viktig fråga. Det tycker jag inte framgår.

Frågan om miljömärkningssystemen: Vad händer om man kommer fram till att de ska betecknas som diskriminerande verktyg, att de inte ryms inom WTO:s regelverk? Hur kommer man att agera då?

Anf. 13 Statssekreterare YVONNE GUSTAFSSON:

Jag börjar igen med jordbruket och Lars Ohlys mening att vi skriver för försiktigt och för milt när vi skriver att EU bör ha beredskap för att diskutera. Det är möjligt, men å andra sidan ska man vara medveten om att vi nu går in i en förhandling. Det handlar om att ge och ta och att markera våra utgångspunkter för detta. Vi ska inte sälja allt smör och tappa pengarna på vägen. Vad som är viktigt är att veta att vi ska ha den beredskapen, att det ska finnas möjligheter att diskutera. Hur långt vi ska gå beror lite grann på vad vi har i andra änden att få.

Det är en förhandlingssituation vi nu går in i. Det är de mandaten vi diskuterar. Därför tycker vi att om kan vi få in att vi i EU ska diskutera och ha beredskap för att göra förändringar i jordbrukspolitiken, då har vi egentligen nått dit vi vill. Sedan får vi se vad det blir, lite beroende på hur situationen kommer att utmejsla sig.

När det gäller investeringar är det riktigt att det hänger på gärdsgården om investeringsfrågorna kommer upp på agendan eller inte. Vi tycker att de ska göra det därför att det är viktigt att ha bra regler på det här området. Det är möjligt att slutresultatet blir att man tillsätter någon arbetsgrupp eller gör ytterligare studier kring dessa frågor och på så sätt för frågan vidare.

Det talas i fråga om kapitalrörelser om någon form av skyddsklausul i särskilda nödsituationer, det är vad den är avsedd för.

Anf. 14 Kanslirådet ANDERS AHNLID:

Det torde räcka med att konstatera, som Lars Ohly sade, att om det blir tal om att skapa ett investeringsavtal måste det avtalet ge samma möjligheter för länder som så behöver att på kort sikt i krissituationer vidta åtgärder som t.ex. tjänstehandelsavtalet i dag gör i WTO-rundan. Det är inget tvivel om den saken.

Anf. 15 Statssekreterare YVONNE GUSTAFSSON:

Frågan om hur jordbruksreformen ska se ut är väldigt tidigt väckt och beroende på hur förhandlingarna utvecklar sig. Omkring alla dessa frågor måste vi och EU ta fram ett underlag och analysera allt. Jag har egentligen inte så mycket mer att säga om hur en svensk fortsatt reform skulle se ut. Jag kan bara se att det här blir en nyckelfråga i förhandlingarna. Det är sannolikt så att vi måste vara beredda att ge mer än vad vi har gjort i Agenda 2000. Sedan återstår mycket arbete i utformningen av det. Där har vi också andra intressen att ta hänsyn till.

Exportkrediterna som USA har är ett sådant stöd som vi vill ha bort – Dan Ericsson nämnde just USA som exempel. Det finns stöd också inom andra delar av världen som är produktionsdrivande och som bör avvecklas.

Jag tycker att de skrivningar som vi har är bra när det gäller miljöfrågorna. Det återstår ett ordentligt arbete för att de svenska får genomslag i förhandlingarna. Vad vi vill är att få de olika miljöreglerna att stödja varandra så att vi därmed kan få en snabb utveckling i ett hållbarhetsperspektiv. Studien om hållbarhetsarbetet är en studie som görs av ett universitet i England. Vi vet inte exakt när den ska vara klar. Vi får lov att återkomma.

Frågan om att man ska kunna värna sina egna nationella regler på miljöområdet och vem som ska bestämma när de inte är relevanta osv. är alldeles för tidigt väckt. Det man vill definiera bort är förtäckt protektionism eller diskriminerande regler. Hela investeringsförhandlingen kommer att handla om att behandla svenska och utländska investerare på samma sätt. Det är grunden för förhandlingarna. Det kan hända att det i det sammanhanget kan finnas regler på olika områden där man särbehandlar på ett sätt som är konkurrensvidrigt. Det är den typen av frågor som kan bli aktuella. Men det är för tidigt att säga så mycket mer om det.

Anf. 16 ORDFÖRANDEN:

Då tycker jag att vi har kommit fram till en sammanfattning av den långa genomgången. Det är som det nämndes inledningsvis, att vi återkommer till de här frågorna inför det formella ministermötet. Vi har anledning att följa dem senare i höst.

Det är fortsatta förhandlingar som ska äga rum. Jag kan alltså konstatera att det finns stöd för regeringens upplägg inför de fortsatta förhandlingarna.

Med det tackar vi statssekreterare Yvonne Gustafsson och hennes medarbetare för deras medverkan i dag.

Innehållsförteckning

2 § Information och samråd med regeringen (statssekreterare Yvonne Gustafsson) inför informellt ministermöte (handelsfrågor) den 1 oktober 1999 1

Anf. 1 ORDFÖRANDEN 1

Anf. 2 Statssekreterare YVONNE GUSTAFSSON 1

Anf. 3 LARS OHLY (v) 3

Anf. 4 DAN ERICSSON (kd) 5

Anf. 5 YVONNE RUWAIDA (mp) 5

Anf. 6 ÅSA TORSTENSSON (c) 6

Anf. 7 YVONNE RUWAIDA (mp) 6

Anf. 8 Statssekreterare YVONNE GUSTAFSSON 6

Anf. 9 Kanslirådet ANDERS AHNLID 8

Anf. 10 LARS OHLY (v) 9

Anf. 11 DAN ERICSSON (kd) 10

Anf. 12 YVONNE RUWAIDA (mp) 10

Anf. 13 Statssekreterare YVONNE GUSTAFSSON 11

Anf. 14 Kanslirådet ANDERS AHNLID 11

Anf. 15 Statssekreterare YVONNE GUSTAFSSON 11

Anf. 16 ORDFÖRANDEN 12

Fredagen den 17 september 1999

EU-nämndens uppteckningar