Fredagen den 17 oktober 2008

EU-nämndens uppteckningar 2008/09:6

1 §  Miljö

Miljöminister Andreas Carlgren

Återrapport från ministermöte den 5 juni 2008

Återrapport från informellt ministermöte den 3 och 4 juli 2008

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 20 och 21 oktober 2008

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Välkommen, miljöministern! På bordet ligger en hög med lite olika saker, däribland toppmötesslutsatser från toppmötet nu i veckan. Det kan vi notera med tanke på till exempel klimatfrågan.

Vi ska dock börja med återrapporter från gångna rådsmöten dels den 5 juni, dels informellt ministermöte den 3 och 4 juli. Dem har vi fått återrapporter om, men är det någonting som miljöministern vill säga om dem är han varmt välkommen.

Anf.  2  Miljöminister ANDREAS CARLGREN (c):

Först vill jag säga att jag tycker att det är bra att vara här. Jag har varit förhindrad av resor flera gånger och har varit ersatt, och det är bra att kunna träffa nämnden på riktigt.

Sedan tycker jag att det kan finnas skäl att nämna några saker från de diskussioner vi hade dels på rådsmötet i juni, dels på det informella miljöministerrådet i juli. Ifrån både juni- och julimötena finns det skäl att säga beträffande diskussionerna om klimatpaketet, som vi strax återkommer till, att vi från svensk sida självklart har varit mycket aktiva i de grundläggande frågorna, som gäller att upprätthålla den höga ambitionsnivån inom EU och att starkt driva på att Sverige tillsammans med övriga EU-länder ska sikta på den 30-procentiga utsläppsminskningen inom EU, till följd av att vi har lyckats i de internationella förhandlingarna. Vi ska vara väl förberedda på det. Det är viktigt med tanke på vårt ordförandeskap nästa år.

Sedan har vi också mycket aktivt drivit det svenska förslaget till ökad flexibilitet inom den icke-handlande sektorn. Det har mer och mer visat sig vara ett av nyckelförslagen för att också kunna samla så brett stöd som möjligt nu för klimat- och energipaketet. Vi hade en ingående beskrivning av förslaget både i juni och framför allt i diskussionerna i juli. Jag tror att det starkt har bidragit till det breda stöd som vi numera ser inom EU för det svenska förslaget.

Jag vill också nämna, det kommer säkert att återkomma i diskussionerna, att vi vid mötet i juni har haft en diskussion om reglerna för utsläpp från personbilar. Där vill jag tydligt framhålla att Sverige hela vägen har drivit en mycket konsekvent linje att minska utsläppen. Det har funnits en diskussion om fördelningen mellan utsläppsminskningar i större och mindre fordon som bygger på konsekventa missförstånd. Det är entydigt så, och det framgick också av vårt och mitt inlägg i junidiskussionen, att kravet att framför allt minska utsläppen från stora bilar över huvud taget inte innebär lägre utsläpp från bilparken som helhet. Det är, för att uttrycka det enkelt, bara ett sätt att gynna franska och italienska bilproducenter. Jag har med förvåning följt debatten på den punkten, där allt fler debattörer, också svenska, aktivt engagerar sig, inte för hårdare miljökrav utan helt enkelt för att gynna franska och italienska bilproducenter. Man har all rätt att ha den åsikten, men då borde man också framföra vad det handlar om, för det är inte i miljöns intresse.

Likadant har man aktivt drivit på att vi ska fastställa krav också för utsläppsminskningen 2020. Sveriges hållning har hela tiden varit att vi välkomnar ett riktigt satt krav för 2020. Också på den punkten finns det skäl att varna starkt för att man nu inte arbetar i miljöns intresse utan fastställer en nivå som faktiskt snart kan visa sig vara för hög, det vill säga innebära för stora utsläpp. Den varningen kvarstår från min sida.

Jag tyckte att det var skäl att nämna de här två sakerna därför att de återkommer också i den debatt vi säkert kommer att ha under dagen, och de har samband med vad vi gick igenom vid de här två rådsmötena.

Anf.  3  ORDFÖRANDEN:

Det är mycket riktigt så att vi tar diskussionen om klimatet alldeles strax när vi kommer in på rådsagendan. Är det övriga frågor om återrapporterna går det utmärkt att ställa frågor. Om inte lägger vi rapporterna till handlingarna och tackar för informationen.

Vi går in på information och samråd inför det kommande rådsmötet. Då ska jag först anmäla att det har varit information i miljö- och jordbruksutskottet inför rådets möte i går. Jag ska också anmäla att på miljöpartiplatsen sitter Tina Ehn som är ledamot i miljö- och jordbruksutskottet. Hon sitter här under de här frågorna åtminstone under Per Bolunds pappaledighet enligt det som kammarkansliet numera kallar för lex Bolund, det vill säga en tillämpning av gällande riksdagsordning där man har möjlighet att ta in en ledamot från berört fackutskott när det saknas en kunnig ledamot i nämnden för tillfället.

Vi tar A-punktslistan sist och de övriga frågorna först. Punkterna 3 och 4 avser vi att sambehandla, för annars blir det orimligt. Vi ska prata om klimatet nu och behandlar de här frågorna vartefter.

Jag ska först säga att det har varit överläggningar i EU-nämnden vid flera tillfällen och även i berörda fackutskott om det här paketet. Det är väl bekant för nämnden. Det var uppe här inför miljöministermötet, och vi hade samråd den 30 maj då det fanns stöd för regeringens ståndpunkt med avvikande mening från s, v och mp. Inför TTE-rådet häromveckan den 3 oktober informerades nämnden i frågan, framförallt energidelarna. Inför toppmötet hade vi samråd med statsministern med flera i tisdags då det också fanns stöd för regeringens ståndpunkt i den här frågan. Trots avvikande meningar i många olika fall fanns det ett brett och, om jag minns rätt, enigt stöd för förhandlingsupplägget och regeringens ståndpunkt i just frågan om klimatpaketet. Slutsatser från detta toppmöte är lagda på bordet. Och jag antar att de också spelar in på diskussionen.

Anf.  4  Miljöminister ANDREAS CARLGREN (c):

Jag tänkte börja med en lite bredare redovisning och sedan ta upp några aspekter av det som nu diskuteras i paketet i enlighet med vad jag blev ombedd av ordföranden, att göra en beskrivning av helheten.

Jag vill påminna om, och det har sagts många gånger förut men förtjänar att upprepas, att det är EU som har de mest långtgående ambitionerna på klimatområdet som någon ländergrupp hittills har föreslagit. Det innebär att vi har lagt oss i selen för att klara en mycket hög ambitionsnivå.

Som alla vet innebär den att vi ska klara ett antal beting under alla förhållanden, minska våra koldioxidutsläpp i Europa med 20 procent, öka energieffektiviteten på 20 procent och ha en andel på förnybara energikällor på 20 procent, allt till 2020. Men vi har dessutom den mycket klara ambitionen att klara en internationell överenskommelse, vilket skulle innebära att vi också minskar utsläppen med 30 procent.

Det går inte att å ena sidan överskatta vilken betydelse det har haft i de internationella förhandlingarna, där man gång på gång hänvisar till EU:s höga ambitionsnivå. Det innebär å andra sidan att vi nu också har lagt ett väldigt starkt tryck på oss själva. Skulle EU inte kunna fullfölja sina ambitioner och klara av att också på hemmaplan åstadkomma alla de följdbeslut, den lagstiftning, de regleringar, styrmedel i ekonomin som behövs för det här, skulle naturligtvis EU i motsvarande grad försvaga sin trovärdighet i de internationella förhandlingarna.

Det finns först skäl att diskutera den grundläggande tanken hur EU skulle anpassa tidsplanen för sin egen beslutsprocess till de internationella förhandlingarna. Det var en diskussion som egentligen började på allvar av oss som var närmast berörda ungefär vid den här tiden förra året. Jag kan säga att vi såg tidigt risken för att ett sådant här klimatpaketsbeslut skulle dra ut på behandlingen i EU och i värsta fall lägga beslag på en rätt stor del av det svenska ordförandeskapet. Vi befarade då för ett år sedan att detta var en fråga som kanske skulle slutbehandlas i oktober 2009.

Det var en del av bakgrunden till diskussionen inom också gruppen av de tre länder – Sverige, Tjeckien, Frankrike – som nu har ansvar för den innevarande 18-månadersperioden. Där drev vi mycket starkt att man borde se till att skapa en tidsplan som gjorde ett mycket snabbare antagande möjligt.

Vi hade också innan årsskiftet 2007/2008 intensiva kontakter. Jag reste ned till parlamentet och pratade med flera av de berörda nyckelpersonerna, och då fanns ännu så länge en ganska stor tvekan om att parlamentet skulle kunna medverka till en behandling där man ens skulle klara att fastställa paketet innan EU-valet nästa år.

Det förtjänar att påminna om det i dag därför att det som så småningom blev slutsatsen, också efter rätt täta diskussioner i den grupp av tre länder som nu har ansvaret för ordförandeskapet, blev att fransmännen skulle ha ambitionen att slutföra förhandlingarna under det franska ordförandeskapet.

När vi först gick in för den ambitionen någon gång på tidiga vårvintern förra året var det få som trodde att det skulle vara möjligt. Men vartefter har ambitionerna och engagemanget ökat, och därmed tycks också förutsättningarna ha blivit bättre. Just nu när vi närmar oss alltmer höst i Europa börjar också nerverna dallra, allt högre röster höjs, oron är större för att vi faktiskt ska lyckas. Vi kan fortfarande inte veta om vi lyckas med detta innan årsskiftet, men det är fortfarande den mycket bestämda ambitionen. Den är avgörande viktig för EU:s styrka och trovärdighet vid Poznańförhandlingarna. Men det förtjänar också att påminnas om att om det inte skulle lyckas är det trots allt fortfarande ett stort framsteg jämfört med det som för ett år sedan verkade vara den tidtabell vi skulle kunna råka ut för.

Av de huvudsakliga principiella frågorna vill jag särskilt ta upp finansieringsfrågan, som en viktig del. För det första har Sverige självt en hög ambition på området. För det andra har vi i budgeten för de kommande tre åren avsatt 750 miljoner kronor för klimatinvesteringar genom CDM i u-länder.

Vi har också avsatt 4 miljarder kronor till andra klimatrelaterade insatser i utvecklingsländerna. Jag medverkade i måndags och tisdags på det förberedande möte inför Poznańförhandlingarna som samlade miljöministrar från hela världen i ett antal nyckelländer. Cirka 40 länder medverkade.

Sverige tillsammans med något annat land och framför allt Norge hör till de länder som gör de ojämförligt största insatserna. Vid mötet väckte beskedet om de svenska pengarna mycket stor uppmärksamhet. En rad av u-länder hänvisade till Sverige som föredöme på området och vädjade till andra i-länder att följa efter.

Klimatkommissionens sekretariat har räknat ut hur stora kostnaderna skulle bli för att stabilisera utsläppen i världen till 2004 års nivå och talar om kostnader på 200–210 miljarder dollar. Det är oerhört stora summor. Därutöver skulle kostnader för nödvändiga åtgärder för att anpassa framför allt u-länder till ett förändrat klimat ligga på ungefär 50–180 miljarder dollar. Också det handlar om mycket stora kostnader.

Det kommer dessutom att krävas utsläppsminskningar särskilt också i utvecklingsländerna. De kommer att kunna ligga på 100 miljarder dollar per år. Sammanlagt krävs stora insatser från i-ländernas sida. Det kommer att handla om offentliga insatser genom till exempel klimatbistånd, anpassningsåtgärder och sådana åtgärder. Men än viktigare kommer att vara att mobilisera de privata investeringsmarknaderna som står för 86 procent av investeringsflödena i världen.

Man kan också konstatera att det nu finns flera olika förslag för att stärka finansieringen med både åtgärder för utsläppsminskningar och anpassningar som har presenterats av bland annat Norge, Schweiz och Mexiko som alla är intressanta förslag och som nu diskuteras i förhandlingarna.

Regeringen anser också att EU i Poznań bör ge tydliga signaler om hur huvudlinjerna i en framtida finansiell arkitektur ska se ut. Vi stöder ordförandeskapets ansträngningar att ena EU kring principerna för en finansiering. När man sedan tittar på själva paketets utformning finns det skäl att påminna om att Sverige är det land i EU som kommer att ha de högsta kostnaderna för att genomföra paketet.

Jag var tillsammans med den danska miljöministern med vid ett möte i Polen i tisdags där vi träffade företrädare för parlamentet, medierna och ett antal andra viktiga som deltar i diskussionen i Polen för närvarande. Vi vet att Polen hör till de länder som just nu är mest kritiska till paketet. Det väckte rätt stor förvåning när jag påminde om att den svenska kostnaden är nästan fyra gånger större än den polska.

Kommissionens beräkningar visar att Polen skulle ha en kostnad på motsvarande 0,2 procent av sin bnp. Vi har en kostnad på nästan 0,8 procent av vår bnp. Inget annat land är i närheten av den svenska kostnaden för paketet. Det kan också vara värt att påminna sig ibland i den svenska debatten. Det finns en tendens att bortse från det.

Nu har Sverige inte på något sätt motsatt sig detta, tvärtom. Vi har gjort klart att vi är beredda att ta på oss det. Vi anser att det är en viktig insats. Men debattklimatet är rätt annorlunda i andra europeiska länder än i Sverige. Det kan också vara bra att vara medveten om. Det påverkar naturligtvis möjligheterna att få igenom paketet.

Jag tror att det är ett mycket gott tecken att man vid Europeiska rådets slutsatser i går klargjorde att man från alla länder fortfarande står bakom alla de mål som har fastställts och den tidsplan för målen som har fastställts. Det innebär en form av förpliktelse att nu medverka till att det också blir möjligt.

Jag tror fortfarande att vi ska räkna med att det går att klara en överenskommelse till decembermötet. Frågan om koldioxidläckage kommer att vara avgörande och viktig. Sverige anser att vi hör till de länder som har stora skäl att överväga det. Det gäller inte minst för vår tunga industri i Sverige.

Vi diskuterar olika lösningar på den punkten. Men vi vill inte medverka till åtgärder som innebär handelshinder eller hot om handelshinder. Vi anser tvärtom att åtgärder som vidtas måste ligga i linje med den svenska frihandelspolitiken.

Vi motsätter oss öronmärkning för att finansiera interna EU-åtgärder. Däremot ser vi ett behov av att finansiera en framtida klimatöverenskommelse. Men vi vill att det ska ske genom att EU gör tydliga deklarationer om sin beredskap att delta med en finansiering.

När det gäller utvecklingen av EU:s handelssystem vill vi självklart medverka till att det breddas till global handel. Vi vill, som har framgått många gånger, ha en hundraprocentig auktionering inom energisektorn. Vi vill också inleda auktioneringen för övrig industri när systemet går in i sin tredje period från år 2013 och sedan ha en stegvis upptrappning.

När det gäller den särskilt sårbara industrin är vi som jag antydde också beredda att diskutera andra lösningar som fortfarande innebär att totalutsläppen från EU:s handelssystem blir de låga nivåer som kommissionens förslag har byggt på. Där stannar jag.

Anf.  5  SVEN GUNNAR PERSSON (kd):

Fru ordförande! Jag vill tacka miljöministern för en bra redogörelse och det engagemang som du visar för hela Sveriges position i arbetet med den här frågan. Det är också glädjande att slutsatserna från toppmötet slog fast att man står fast vid målen och tidsplanen, även om det kanske finns en och annan brasklapp inskriven i slutsatserna.

Det var intressant och jättebra att ministern lade så stor vikt vid just finansieringsfrågorna. Vi som var med på Bali kommer ihåg hur G 77-länderna i varje fall i början av konferensen var väldigt tydliga: Visst ska vi tala om framtida åtaganden, men varför ska vi göra det när inte den rika världen har levererat det man har lovat hittills?

Samma trovärdighetsproblem kommer att finnas väldigt högt upp i diskussionen i Köpenhamn. Därför tror jag att vi måste fundera lite mer på det. Det skulle vara intressant att höra miljöministerns och regeringens syn på om det räcker med deklarationer och goda intentioner eller om det inte måste finnas på plats mer bindande åtaganden som är mätbara och kontrollerbara och som faller in efter en viss tidsplan.

Jag vill också ställa en annan fråga. Sverige har den ståndpunkten att vi gärna vill se ökade möjligheter till insatser via CDM och tekniköverföring. Jag vill veta hur miljöministern och regeringen ser på det förhållandet att det kanske inte alltid har varit så hög kvalitet som man skulle önska när det gäller tekniköverföringsaspekterna.

Till sist vill jag ha någon reflexion över de diskussioner och omröstningar som hittills har varit i parlamentet. Det gäller till exempel miljöutskottet och de kontakter som finns mellan rådet och parlamentet i den frågan. Det gäller också de franska nya idéerna om mer per capita-mål och den diskussion som har dykt upp i relation till de nya tankarna om greenhouse development rights. Skulle det kunna vara någonting som föra oss närmare en överenskommelse i Köpenhamn?

Anf.  6  CARINA OHLSSON (s):

Fru ordförande! Jag vill börja med det miljöministern började med att säga, nämligen att det är roligt att vara här. Jag tycker att det är roligt att miljöministern är här. Jag har tidigare sagt att jag saknar miljöministern, även om statssekreterarna har varit bra. Jag tycker ändå att det är ministrarna vi ska få prata med här i EU-nämnden och lyfta fram våra åsikter för. Det vill jag börja med att säga.

Också jag tycker att det är bra att man driver 30-procentsmålet. Det var bra att det klargjordes bestämt att det är vad man driver från svenskt håll. Det är också bra, precis som jag hörde här, att lyfta fram vad kostnaderna är för Sverige. Även om oppositionen har ännu högre ambitioner har vi högre ambitioner från svenskt håll. Det kan rent pedagogiskt vara bra att lyfta fram det i förhandlingarna. Det gäller också med tanke på det Sven Gunnar sade om att man levererar och har levererat. Vi kan se sänkningar här. Det är man någorlunda överens om.

När det kommer till tekniköverföring när det gäller både CDM och JI tycker jag inte riktigt att vi vet vad den svenska hållningen är. Det gäller i relation till de egna målen och också vad det är för linje man driver. Man kan inte bara hålla på att säga att det ska öka men inte ta på sig egna åtaganden på hemmaplan. Jag skulle gärna vilja veta vad regeringens ståndpunkt är i de förhandlingarna.

Jag ställer mig också bakom den fråga som Sven Gunnar har. Man har kunnat se att projekten inte alltid har haft så hög kvalitet. Det är väldigt viktigt att de håller hög kvalitet.

När det gäller finansiering undrar jag hur regeringen ställer sig till om auktionsintäkterna fortsatt ska gå till klimatarbete i u-länder, vilken nivå kan man tänka sig och hur diskussionerna har gått där.

I går diskuterade man de här frågorna. Det är väldigt viktigt att klimatfrågan och miljöfrågorna inte faller undan när man pratar om den finansiella krisen. Det är väldigt viktigt att man håller fanan högt i de frågorna.

Man måste också visa, som man har kunnat se i Sverige, att det inte är några svårigheter att kombinera bra miljöarbete och klimatarbete med hög tillväxt. Det kan också vara någonting som man kan lyfta fram. Det gäller att inte bara lyfta fram kostnaderna utan att det faktiskt är positivt att satsa på både klimat- och miljöarbete.

Anf.  7  ORDFÖRANDEN:

Jag vill själv skicka med en fråga. När vi hade toppmötessamråd i tisdags diskuterade vi väldigt mycket det som statsministrarna diskuterade sedan och som Carina Ohlsson tar upp nu på slutet, nämligen kopplingen mellan det ekonomiska läget och framgångar i klimatpaketet.

Med den bakgrunden är det verkligen intressant att sitta och grotta ned sig lite grann i skrivningar och jämföra toppmötesslutsatser på förslag med hur resultatet blev.

Det är två saker som verkligen skiljer. Det ena är en liten insatt sats om hänsyn till det specifika läget i varje enskild medlemsstat. Det kan jag förstå rent politiskt. Man understryker stödet och att det är viktigt att stå fast vid tidtabellen.

När nämnden var i Tjeckien gjorde vi till exempel detsamma. Vi förklarade för våra tjeckiska vänner att vi också gör bilar. Men det är viktigt att en stark marknadsekonomi och en god miljö går hand i hand. Det är det bästa även för industrin. Det som emellertid väcker en fråga, och som jag inte riktigt förstår men blir misstänksam mot, är det sista tillägget där det står att en noga fastställd kostnadseffektivitet ska säkerställas.

Eftersom djävulen brukar dölja sig i detaljerna är jag lite nyfiken på detta och undrar om miljöministern kan säga något mer om vad den kostnadseffektiviteten skulle bestå i och hur den skulle mätas. Det är just sådana eventuella anpassningar till ekonomin som är farorna i genomförandet av hela paketet.

Anf.  8  Miljöminister ANDREAS CARLGREN (c):

Först vill jag säga att jag verkligen välkomnar det breda stödet för den höga ambitionsnivån och för den ambitiösa tidsplanen, inte minst det som ordföranden senast underströk. Jag tycker att det är välkommet, och det är en viktig markering från svensk sida.

För att gå in på frågorna från först Sven Gunnar Persson om finansieringen vill jag säga att jag delar uppfattningen att det är en mycket avgörande fråga för trovärdigheten gentemot en stor grupp u-länder. Med tanke på vår historia och det vi för närvarande gör vet jag att Sverige som land har mycket hög trovärdighet i den diskussionen.

Det vi från svensk och europeisk sida behöver tillföra diskussionen är en större förståelse i u-länderna för betydelsen av att inte bara be om pengar från i-länderna, om jag förenklar det hela, utan också själva medverka till att skapa förutsättningar med marknader, institutioner, möjligheter för privata investerare att på bredden och djupet gå in och medverka till de förändringar som behövs. De omställningar vi gjort i Sverige skulle aldrig varit möjliga om det inte hade skapats förutsättningar genom fungerande marknader, företag som investerade och institutioner som medverkade till det.

Man kan också lägga märke till att det för närvarande från exempelvis kinesiskt håll finns en alltmer konstruktiv ton när det gäller att minska utsläppen. Det finns emellertid en tendens att just vilja ha finansiering av teknikintroduktion. Vår erfarenhet är att det inte riktigt är så det går till, utan det måste finnas marknadsförutsättningar. Där behöver vi nå längre i de internationella diskussionerna.

Jag räknar med att det kommer att behövas ett tydligt och konkret förslag från EU:s sida när det gäller finansieringen. Jag önskar och tror att det är möjligt att leverera ett sådant förslag. Det förbereds för närvarande rätt intensivt och skulle behöva vara förankrat och finnas beslutat senast, skulle jag säga, på Europeiska rådets möte i vår. Det tror jag räcker, för dessa förhandlingar börjar på allvar vara i ett nytt skede efter årsskiftet och i samband med en ny amerikansk administration.

När det gäller CDM delar jag uppfattningen att det inte alltid varit tillräcklig kvalitet i projekten, vilket är ett skäl till att reformera och vidareutveckla CDM. Samtidigt ska man vara medveten om att det finns en FN-kontroll av CDM-projekten, vilket i sig är en mycket viktig garanti för och medverkar till bra kvalitet.

Den svenska positionen är alldeles självklar. Vi ska följa de principer som finns i Kyotoprotokollet. Det betyder att huvuddelen av utsläppsminskningarna ska göras i det egna landet. Där finns från svensk sida ingen tvekan. Sedan gäller det att gagna det internationella systemet och möjligheterna för finansiering av utsläppsminskningar och investeringar i ny energi genom att köpa stor andel CDM. Vi vill därför öka den andel som tillåts inom EU-reglernas ram, särskilt vid en internationell överenskommelse som möjliggör utsläppsminskningar med 30 procent.

Vi har haft flera och täta kontakter med Europaparlamentet och miljöutskottet. Jag har välkomnat de slutsatser som man där kom fram till, inte minst vad gällde 120- och 130-gramsregleringen för personbilar. Vi har också haft skäl, och kommer att fortsätta att ha skäl, att vara mycket tydliga när det gäller en del svenska frågor i paketet. Det gäller dels det svenska förslaget till flexibilitet inom den icke-handlande sektorn, dels kravet att man nu inte ska ändra basen för hur man räknar ut hur stora utsläppsminskningar respektive land ska göra inom den icke-handlande sektorn eller hur fördelningen av utsläppsrätter i respektive land ska göras. Där finns nu förslag om att kraftigt smalna av basen endast till energisektorn som släpper ut koldioxid. Det skulle vara att direkt missgynna de länder som gått före, såsom Sverige.

Vi har principiellt förhållit oss intresserade och positiva till att man ska närma sig ett sätt att driva frågan om utsläpp per capita. Sverige är ju ett av de länder i industrivärlden som ligger allra längst fram på de punkten; vi har bland de allra lägsta per capita-utsläppen. Vi kommer förmodligen att inom några år passera Kina, som då kommer att ha högre per capita-utsläpp än Sverige. Å andra sidan är det ännu för tidigt att säga vilken betydelse det kommer att ha i de globala förhandlingarna.

Jag vill precisera för Carina Ohlsson att den högre kostnaden i Sverige ligger inom samma ambitionsnivå. Det är viktigt att se skillnaden. Det är alltså inte fråga om en ökad kostnad till följd av en ökad ambition – det kostar ännu mer – utan det är en ökad kostnad med samma ambition. Samma ambition är dyrare att genomföra i Sverige än i andra europeiska länder. Det är ett av skälen till att vi också vill öppna för flexibilitet inom den icke-handlande sektorn, det vill säga att Sverige, eller andra länder, ska kunna göra insatser i andra europeiska länder för att minska utsläppen inom till exempel transportsektor, avfallssektor, sektorn av lätt industri, och sedan tillgodoräkna oss det i Sverige. Det är ett kostnadseffektivare sätt att genomföra utsläppsminskningarna samtidigt som det inte rubbar balansen mellan i-länder och u-länder.

Vi delar uppfattningen att auktionsintäkterna kommer att vara viktiga, men det går inte att uttrycka det som att de fortsatt ska gå till u-länder, för det gör de inte i dag. Däremot säger vi nej till att de ska användas för ett antal åtgärder inom EU. Jag menar att det strider mot principen om subsidiaritet och nationellt självbestämmande inom EU. Intäkterna från auktionerna kan dock visa sig vara en viktig del av kommande finansiering av internationella insatser, men jag kvarstår vid uppfattningen att man nu behöver söka lösningar inom EU som kan ena EU-länderna och göra EU:s förslag tillräckligt trovärdiga i de internationella förhandlingarna.

Den finansiella krisen får inte bli ett skäl till att nu avvakta vare sig det gäller klimatpaketet eller andra åtgärder. Tvärtom måste den höga ambitionen upprätthållas. Klimatproblemen väntar inte på Wall Street. I själva verket är klimatansträngningarna en del av svaret på vad som behöver göras.

Anf.  9  ORDFÖRANDEN:

Kunde miljöministern också säga något om vad den tillfredsställande och noga fastställda kostnadseffektiviteten skulle bestå i?

Anf.  10  Miljöminister ANDREAS CARLGREN (c):

Jag ska absolut svara på frågan. Framför allt finns hänvisningen till den viktiga flexibiliteten. Det har mer och mer visat sig vara en nyckelfråga för att kunna nå enighet om klimat- och energipaketet. Det kan bland annat innefatta frågan hur mycket klimatinvesteringar EU kan göra i länder utanför EU men också möjligheten att göra klimatinvesteringar mellan länder inom EU. Allt det bidrar till ökad kostnadseffektivitet.

Man kan ana att enskilda medlemsländer läser in egna tolkningar av vad detta kommer innebära för deras del. Jag tror att EU-livet möjligen är så enkelt att några av dem kommer att kunna tillmötesgås. Andra kommer absolut inte att kunna tillmötesgås. Fortsatt måste det vara samma helhetsnivå för utsläpp, förnybar energi och energieffektivitet som uppnås inom EU. Det går nämligen inte att göra avkall på de samlade resultaten inom EU. Det är en trovärdighetsfråga för hela EU. Det är också därför som regeringen fortsatt kommer att behöva ett ganska brett mandat när vi nu slutför diskussionerna om klimat- och energipaketet i Europa.

Anf.  11  ERIK A ERIKSSON (c):

Fru ordförande! Jag vill knyta an till skogen lite grann. Under 1800-talet exporterade Sverige mycket energi inte minst i form av träkol. Stora landarealer höggs ned fullständigt. Då frigjordes sannolikt en hel del växthusgaser som vi i dag lider av. Energin gick till den industriella revolutionens reella start, särskilt i Storbritannien.

Om vi inte hade återbeskogat dessa områden skulle vi ha gjort ett dubbelfel i matchen. Jag tänker på de diskussioner som Sverige haft med Brasilien. Med anledning av kritiken mot att de hugger ned regnskog upplyser de oss om att det finns atlantisk regnskog och tropisk regnskog, och det är inte samma sak. Sedan säger de att vi i Europa väl inte ska säga någonting som har huggit ned 80 procent av vår skog och bara har 20 procent kvar medan förhållandet där är 20–80, alltså det motsatta.

Uppgiften i det internationella arbetet är således ganska stor när det gäller att tala om återbeskogning i stället för svedjebruk, som är det primära. Det gäller att tala om att landarealen även i fortsättningen räcker till både livsmedel och energi.

Det finns en svensk hållning i EU-samarbetet som jag skulle vilja höra miljöministern kommentera lite grann. Jag tror inte att han nämnde den i återrapporten. Han får gärna förklara hur vi ska komma vidare och eventuellt kunna lära ut hur vi bedrivit skogsbruk – vilket ju inte behöver betyda samma sak som att bedriva skogsbruk exempelvis i Grekland där det brinner ganska ofta. Jag skulle alltså gärna vilja ha en kort reflexion kring det. Likaså skulle jag vilja höra något om certifieringen, som ju inte är alldeles enkel.

Egentligen vill jag bara berömma ministern och regeringen, och för all del även den tidigare svenska hållningen. Den satsning som nu görs utomlands vad gäller klimatarbetet är oerhört central och viktig. Jag ser framför mig – vilket kanske är en naiv vision – att afrikanska kvinnor med hjälp av solpaneler och svensk vattenrengöring slipper bära vatten dag ut och dag in. Det skulle vara alldeles utmärkt. Klart bifall till det.

Anf.  12  CHRISTINA AXELSSON (s):

Fru ordförande! Jag tycker att miljöministern tar lite lätt på och överskattar hur billigt respektive dyrt det är att dra ned på utsläppen i Sverige kontra andra länder. Regeringen har nyligen inför klimatpropositionen och kommande klimatförhandlingar bett ITPS att uppmärksamma dessa frågor. I sin rapport säger ITPS att det inte är billigare att satsa på utsläppsreduktion i andra länder. De skriver att man kan plocka en del lågt hängande frukter, men att det egentligen inte är något förbilligande totalt sett, utan man måste göra mer hemma.

Jag undrar om ministern tagit del av rapporten – den kom för en vecka sedan – och läst vad ITPS skriver. De gör också lite andra beräkningar än de som gjorts tidigare. Man kan naturligtvis säga att det är billigare beroende på att en vara eller tjänst är billigare att framställa; då blir också energipriset billigare. Men energiåtgången är för den skull inte lägre. Om man ska spara handlar det om att spara hemma. Det är väl i princip det som de försöker säga i sin rapport.

Har ministern funderat i de banor som ITPS redovisar i rapporten, som gjorts på regeringens uppdrag?

Anf.  13  LENA OLSSON (v):

Från Vänsterpartiets sida tycker vi att det är jättetrevligt att 30-procentsmålet gäller. Vi har de senaste dagarna varit ganska oroliga med tanke på alla rapporter om det finansiella läget kontra miljömålen. Det är bra att man håller fast vid den tidtabell som är satt. Vi är ganska nöjda med regeringens ståndpunkter och överens om de öronmärkta pengarna.

Men däremot vill vi ändå understryka att vi bör gå mot att man räknar utsläpp per capita. När vi tittar på Sveriges ståndpunkt – den finns på s. 17 – tycker vi att den är lite svag. Sverige är positivt till en referens i konvergerandet, står det. Vi tycker att man kan vara lite skarpare där – mer tydlig, så att säga. Annars tror jag att de flesta frågor är besvarade.

Anf.  14  TINA EHN (mp):

Tack för all intressant information. Från Miljöpartiets sida är vi också glada för det 30-procentiga målet och ger vårt stöd till det.

Samtidigt känner vi en oro när man pratar om CDM och att man inom detta ska öka tilldelningen av CDM. Trots allt finns det en uttalad kritik från många av de här projekten. Man har inte riktigt kontroll över vad de egentligen ger för minskningar och utsläpp. Samtidigt ger de inte utsläpp inom EU. Det är att köpa sig en fristad ifall man ska tillgodoräkna sig dem. Där pågår ju en förändring – det är jag uppmärksam på.

Finansieringen av åtgärder i syd är en av de frågor som vi har tagit upp här. Om jag förstod det rätt säger vi från Sveriges sida att vi stöder ordförandeskapets ambitioner. Men jag är inte säker på att jag uppfattade vilka alla de ambitionerna var, vad Sverige egentligen har för ståndpunkt i detta och om vi har några egna saker som vi driver. Det är möjligtvis så att jag inte riktigt hörde det.

Anf.  15  Miljöminister ANDREAS CARLGREN (c):

Först tar jag Erik A Erikssons fråga om skogsbruket. Det har varit viktigt i de diskussioner vi har haft inom EU att göra det fortsatt möjligt att upprätthålla den höga svenska ambitionen när det gäller hållbart skogsbruk. Det har gällt till exempel diskussionen om hållbarhetskriterierna inom EU, som jag uppfattar att vi nu steg för steg lyckas baxa så att Sverige kan fortsätta ett skogsbruk med den hållbara inriktning vi har.

Vi har också verkligen stora erfarenheter att visa upp för andra länder. Jag besökte nyligen Brasilien där jag hade ingående diskussioner med den brasilianska miljöministern med flera andra viktiga nyckelpersoner. Jag besökte också Amazonas. Jag kan bekräfta att frågan om certifiering av varor från tropisk regnskog är en mycket komplicerad fråga som också riskerar att medverka till ökad svarthandel om man driver dessa åtgärder på ett felaktigt sätt. Men vi är mycket aktiva i det arbetet, och vi kommer också att mycket tydligt driva på för att nu också nå framgångar i de internationella klimatförhandlingarna om frågorna om både återskogning, stoppad avskogning och hållbart skogsbruk.

Jag återkommer till frågan om satsning på CDM. Flera har frågat om det. Men först vänder jag mig till Christina Axelsson när det gäller ITPS. Rapporten, som ju kom i somras, har jag läst. Mitt intryck är att Christina Axelsson läser rapporten på ett ganska eget sätt. Men en viktig slutsats som jag har dragit av den är att reglering av utsläppen från särskilt bilparken är en mycket kostnadseffektiv åtgärd, och det tycker jag är en slutsats vi ska ta vara på, både med den lagstiftning som nu diskuteras inom EU men också för de initiativ som behöver komma framöver.

Dessutom konstaterar jag än en gång att det inte finns någon som helst tvekan från svensk sida. Vi kommer att göra huvuddelen av utsläppsminskningarna här i Sverige, precis i enlighet med både slutsatserna i rapporten och med vad de internationella överenskommelserna säger.

Jag tror att det är viktigt nu att rensa upp i den debatten. Det finns så oerhört mycket påståenden om att Sverige skulle sänka ambitionsnivån och att CDM skulle innebära en urgröpning av ambitionsnivån. Det stämmer helt enkelt inte. Där vill jag lugna Tina Ehn väldigt mycket och vara tydlig med att CDM över huvud taget inte är en fråga om sänkt ambitionsnivå eller att köpa sig fri från ett ansvar. Det är tvärtom så att den rika världen äntligen ska börja ta sin del av ansvaret att också göra det möjligt för u-länderna att få tillgång till den stora kapitalmarknad som de privata investeringarna står för.

Den typ av högteknologiska länder och den typ av lågutsläppsekonomi som vi kommer att ställa om till här i Sverige kommer inte att vara möjlig för u-länder om de inte får tillgång till den privata investeringsmarknaden. De flexibla mekanismerna, som de tråkigt kallas, eller CDM, som de väldigt tekniskt kallas, innebär just att öppna de marknaderna så att privata investerare kan gå in och, vilket nu görs, investera i vindkraft i Kina eller i att ersätta kolutsläpp i Indien med antingen bioenergi, vindkraft eller annan energi. Det är investeringar i Brasilien för att minska utsläppen och har förnybar energi, och det skulle dessutom innebära mycket större möjligheter om investeringar också gjordes i Afrika och i länder där den marknaden i dag inte alls finns. Detta är alltså i själva verket en nödvändig del och inte det minsta ett sätt att själv krypa undan sitt ansvar.

Sedan vill jag till Lena Olsson säga att jag välkomnar stödet och tycker att det speglar en bred svensk uppfattning. Som vi säger ser vi också mycket stora möjligheter i att sätta mål utifrån per capita-utsläpp, men det återstår fortfarande att se om det är den modellen som också löser knutar i de internationella förhandlingarna, och det är därför vi fortsatt uttrycker oss på ett sådant sätt att vi håller olika möjligheter öppna. Vi vill veta att vi också säkerställer det som är möjligt att komma överens om internationellt.

Anf.  16  CARL B HAMILTON (fp):

Vi diskuterade lite olika tidsperspektiv på åtgärder. Jag skulle vilja fokusera på det ganska korta perspektivet att rädda den här klimatförhandlingen fram till och med Köpenhamnsmötet. Det är ändå det som är det absolut centrala här.

Det kommer ju att vara ett antal regeringar – det finns redan ett antal regeringar i Europa – som tycker att klimatfrågan är av tämligen underordnad betydelse. Ett stort land, Italien, har redan denna hållning, och det finns andra. Det kommer också att finnas flera regeringar som kanske ser sin egen överlevnad och arbetslöshetssiffror som viktigare än klimatfrågan, och det är bara att se den sanningen i vitögat.

Då är frågan hur man kan muta dessa länder att ändå gå med. Pengar är ju bra. Dem kan man använda på lite olika sätt. Det finns ju lite olika medel. Det här är alltså min fråga till ministern. Man måste ju ändå fundera över det här. Vi i Sverige har till exempel mot vår vilja gått med på den globaliseringsfond som fransmännen ville ha. Kan man använda den i sammanhanget? Intäkterna från ETS, är de möjliga att använda? Delvis återspeglar detta naturligtvis min egen okunnighet. CAP-budgeten, kan man använda delar av den? Strukturfonderna, kan man använda delar av dem? Man får naturligtvis etikettera om användningsområdena för dem, men det gemensamma är att man använder EU-budgeten som ett smörjmedel för att få de motsträviga länderna med. En del, som Tjeckien, har ju väldigt svårt, rent objektivt, att hantera detta medan andra kanske har det lättare.

Anf.  17  Miljöminister ANDREAS CARLGREN (c):

Men frågan är som sagt var: Kan vi använda EU-budgetens olika poster som smörjmedel för att lyckas komma fram till Köpenhamnsmötet?

Jag menar att det är absolut nödvändigt att EU agerar så att vi klarar ett bra förhandlingsresultat i Köpenhamn. Jag delar helt uppfattningen att det nu är ett huvudfokus. Jag är också övertygad om att motståndet på sina håll inom EU många gånger har nationella intressen som grund även om det ibland fortfarande i alla fall uttrycks som tvivel på att klimatfrågan verkligen skulle vara så allvarlig eller att det här verkligen skulle vara så viktigt. Men det är numera trots allt på väg att bli helt marginella uppfattningar inom den europeiska politiken.

Jag är övertygad om att vi i flera fall kommer att behöva se och hitta också nationella särlösningar, men de får inte vara utformade på ett sådant sätt att de strider mot de grundläggande principer som måste upprätthållas för både EU och paketet, och det kan heller inte vara så att de rubbar den sammanlagda effekten av åtgärderna. Ännu så länge ser jag att det är möjligt, men det kommer att kräva mycket tuffa förhandlingar, och det är ännu inte möjligt att veta exakt vilka delar vi måste göra upp om.

Det är därför jag upprepar att det är viktigt att regeringen har ett brett mandat att kunna förhandla vidare med de andra europeiska regeringarna. Jag uppfattar de signaler jag har fått härifrån som ett stöd för det breda mandatet, och det välkomnar jag.

Anf.  18  CARINA OHLSSON (s):

Vi är väl inte riktigt framme än. Vi ställer oss bakom i stort sett helheten, precis som jag har sagt, men det finns en viss tvekan när det gäller CDM och så. Därför vill vi ha kvar den avvikande mening som vi anmälde i utskottet. Men jag kan säga att den avvikande meningen är ganska snällt skriven, om miljöministern läser den.

Sedan kan jag påpeka att det finns enstaka ledamöter att övertyga även i detta parlament. Man kan läsa igenom gårdagens protokoll från debatten. Jag säger inte vem det är, utan det kan ministern läsa själv. Det finns alltså även svenska riksdagsledamöter att övertyga om klimatfrågans vikt ännu.

Anf.  19  Miljöminister ANDREAS CARLGREN (c):

Om det nu var en ledamot detta gällde måste det vara en mycket offentlig hemlighet eftersom det framgår av protokollet. Jag noterar tvekan och att signalen inte är stark, om jag förstår det rätt. Jag beklagar den ändå, för jag ser inga sakliga skäl för den. Vi får återkomma till den debatten.

Anf.  20  TINA EHN (mp):

Jag skulle också vilja ansluta mig till den tveksamhet som Socialdemokraterna framför här, speciellt när det gäller inställningen till CDM.

Anf.  21  ORDFÖRANDEN:

Jag noterar även detta och vill bara understryka att oppositionen förstås äger all rätt att anmäla vilka avvikande meningar som helst. De bör dock avse och syfta tydligt på regeringens agerande i närmast föreliggande råd, för det är det vi samråder om här. Men det är väl sådant som avses. Jag ville bara ställa den kontrollfrågan.

Anf.  22  Miljöminister ANDREAS CARLGREN (c):

Jag vill bara kommentera att det här hittills har varit en samfälld uppfattning från svenska regeringar, så det är en förvånande ny princip, och det borde finnas någon grund för denna nya tveksamhet. Den får vi återkomma till i debatterna. Men egentligen är detta bara att upprätthålla en självklar svensk position som vi har arbetat mycket för både när vi har förhandlat om Kyotoprotokoll, när vi sedan har förhandlat om tidigare åtgärder under 90-talet inom EU och numera också det som gäller till följd av vad vi har gjort upp om inom EU.

Anf.  23  ORDFÖRANDEN:

Då är det också noterat.

Anf.  24  CARINA OHLSSON (s):

Det har gällt att vi ska kunna använda dem. Men det vi har kunnat se på senare tid gäller att man ska kunna öka, och jag tycker inte att vi riktigt har fått svar på var gränsen för den ökningen går. Det är det som vi känner tveksamhet inför, och det har vi fört fram hela tiden. Det är det som fanns med i Klimatberedningen också. Det är alltså ingen ny synpunkt från Socialdemokraterna i alla fall, utan den har vi framfört hela tiden.

De tveksamheterna har även funnits i tidigare förhandlingar med andra miljöministrar från svenskt håll. Det handlar om att man verkligen ska titta på kvalitet och inte öka de här. Jag tycker att det är en socialdemokratisk ståndpunkt som vi följer upp här.

Anf.  25  ORDFÖRANDEN:

Då är det också motiverat inför våra vänner stenograferna. Det är ju det vi har dem till, höll jag på att säga, bland mycket annat. Men sådana här förtydliganden kan ju vara på sin plats.

Anf.  26  BENGT-ANDERS JOHANSSON (m):

Fru ordförande! Med all respekt undrar jag om oppositionen möjligtvis skulle kunna vara lite tydligare. Vad är det egentligen den svenska regeringen ska uppnå? Om jag uttrycker mig milt är det nämligen ett något flummigt mål som ni vill att miljöministern ska uppnå. Då kan det vara bra, åtminstone för majoriteten, att veta vad det är, så att man kan förhålla sig till det.

Kan vi få ett klart besked? Vad är det som ska uppnås?

Anf.  27  TINA EHN (mp):

När det gäller de här CDM-projekten handlar det ju lite om hur man förhåller sig till att tillgodoräkna sig de här effekterna. Det är det som är en förändring. Att man gör de här investeringarna är säkert jättebra, och det kan säkert leda till väldigt mycket positiva effekter på sikt. Men jag tänker på hur kritiken har varit och på att man inte kan garantera att man alltid får en utsläppsminskning och inte gör den inom EU eller inom nationen här. Det är det som är skillnaden.

Anf.  28  Miljöminister ANDREAS CARLGREN (c):

Jag vill bara vara väldigt tydlig med att den förra socialdemokratiska regeringen så sent som när den lade fram sin proposition våren 2006 var mycket tydlig med att CDM skulle räknas som en del av det svenska målet. Det var i själva verket en del av grundprincipen för hur det mål man då föreslog skulle formuleras.

Svenska miljöministrar, både under en socialdemokratisk regering och nu under en alliansregering, har självklart arbetat för just ökad kvalitet inom CDM. Där har vi över huvud taget inga olika uppfattningar.

Jag noterar att Miljöpartiet är helt konsekvent därför att man motarbetade också detta med att CDM skulle räknas som en del av målet 2006. Det var just en av huvudanledningarna till att Miljöpartiet den gången inte stödde den socialdemokratiska linjen, som förslogs av regeringen.

Anf.  29  CARINA OHLSSON (s):

Det är ökningen som jag vänder mig emot, inte att man använder den. Jag har sett i flera av regeringens handlingar att det står: ökning av. Det är det som jag följer upp här. Det finns skriftligt också i det här. Det är de diskussionerna som också kom upp i Klimatberedningen. Det är det som vi följer upp.

Det kan ju vara spännande när sedan klimatpropositionen kommer. Då får vi ju se om det är skrivet på ett så bra sätt att vi kan ställa upp fullt ut på det här.

Anf.  30  Miljöminister ANDREAS CARLGREN (c):

Jag tackar för det förtydligandet. Jag noterar att vi är helt överens om att den andel CDM vi köper ska tillgodoräknas Sverige.

Anf.  31  BENGT-ANDERS JOHANSSON (m):

Fru ordförande! Då ska jag försöka vara jättetydlig.

Jag är fullständigt övertygad om att varje koldioxidmolekyl, oavsett var den finns på jorden, som vi kan ta bort är bra. Eventuellt kan vi också minska utsläppen av dem.

Om det nu är så att man över huvud taget inte ska titta på kostnadseffektiviteten i fråga om var man plockar bort dem innebär det per automatik att vi inte kommer att nå målet lika snabbt som om man gör det på det mest kostnadseffektiva sättet. Detta är alltså ett hot mot miljön, eftersom det handlar om så snabba insatser som möjligt.

Om man inte har outgrundligt med pengar måste man ändå titta på kostnadseffektiviteten. Jag tycker att det är viktigt att slå fast det. Jag noterar då att man är tveksam från oppositionen till att uppnå miljömålen så snabbt som möjligt.

Anf.  32  ORDFÖRANDEN:

Tack även för den markeringen! Jag vill inte fortsätta en lång diskussion mellan opposition och majoritet i sak. Den får ni ta i kammaren och i miljö- och jordbruksutskottet.

Jag kommer att ge ordet till Christina Axelsson en sista gång, men jag ber både mina partivänner och den andra sidan att tona ned replikskiftet er emellan. Ståndpunkterna är väl nu väl kända och framförda? Men är det något ytterligare, Christina Axelsson?

Anf.  33  CHRISTINA AXELSSON (s):

Jag vänder mig bara mot hur man nu uttalar sig från majoritetens sida. Jag tycker att ordföranden ska klippa av den typen av inlägg. Det är inte meningen att vi ska sitta här och diskutera med varandra. Vi stämmer ju av med regeringen, vad de har för ståndpunkter. Det tycker jag att vi ska hålla på, från alla partier.

Anf.  34  ORDFÖRANDEN:

Ja, och det tycker jag just att jag framförde. Är det något ytterligare miljöministern vill säga i den här frågan? Nej.

Då tycker jag att vi nu, strax efter 10.30, där vi befinner oss, ska runda av punkterna 3 och 4, eftersom diskussionen om dessa nu är avslutad.

Punkt 3 är en beslutspunkt om slutsatser inför mötet i Poznań. Jag finner att vi har en majoritet för regeringens ståndpunkt. Är det i den frågan som vi ska notera avvikande meningar från s och mp? Ja. Då gör vi det.

Punkt 4 om klimatfrågan som sådan, det vill säga paketet och lägesrapporten, är nämligen en informationspunkt. Där tackar jag regeringen för informationen.

Då har vi punkt 5 om genetiskt modifierade organismer, en riktlinjedebatt. Den frågan har varit i nämnden tidigare. Den 30 maj fanns det stöd för regeringens förhandlingsupplägg med avvikande mening från mp. Underlag är utsänt.

Anf.  35  Miljöminister ANDREAS CARLGREN (c):

Vi har nu diskuterat länge, så jag ska försöka göra en kort sammanfattning av våra synpunkter.

Vi har fått diskussionsfrågor från Frankrike, och det handlar om vårt förhållningssätt till dem.

Först gäller det miljöriskbedömningen i fråga om GMO. Vi tycker att det är viktigt och värdefullt att riskbedömningen stärks, särskilt på områden som gäller långtidseffekter och icke-mål-organismer. Men vi menar också att det, enligt vår uppfattning, är för tidigt att ha väldigt specifika synpunkter på det innan den europeiska livsmedelsmyndigheten har lämnat sina förslag till förbättringar.

Den andra frågan gäller om man kan utveckla en process för socioekonomiska kriterier för bedömning av GMO. Kommissionens rättstjänst menar att det finns ett visst rättsligt utrymme för en sådan process. Logiskt sett borde kriterier inom den ramen då kunna anges. Men vi menar då att vi inte ska ha en process som leder till att besluten förhalas. Det skulle kunna strida mot de principer som vi vill ska gälla för frihandeln och det som vi har åtagit oss till följd av WTO.

Jag vill också säga att medlemsstaterna inom de befintliga reglerna faktiskt kan åberopa att så kallade berättigade faktorer ska tillämpas i besluten, det vill säga i villkoren för att godkänna en GMO. Och kommissionen har sagt sig vara öppen för att ta emot förslag på sådana även innan Europeiska livsmedelsmyndigheten har gjort sin bedömning av GMO:n i fråga. Kommissionen kommer då att ta ställning till om kravet på till exempel restriktioner i odling är i överensstämmelse med övrig gemenskapslagstiftning och handelsavtal.

Regeringen anser att de möjligheterna ska uttömmas innan man sätter i gång en utdragen process för att få fram kriterier. Jag säger detta också därför att det ibland brukar beskrivas i Sverige som att de här möjligheterna inte finns.

Den sista frågan Frankrike har ställt gäller om reglerna räcker för att skydda sårbara eller skyddade områden. Regeringen anser först och främst att tillstånd inte ska ges till GMO som hotar arter eller livsmiljöer någonstans inom gemenskapen. Det gör ju frågans räckvidd mindre. Dessutom finns det regler i både GMO-utsättningsdirektivet och i art- och habitatdirektivet som gör det möjligt att begränsa GMO-användningen för att skydda sårbara områden.

Anf.  36  LARS TYSKLIND (fp):

Fru ordförande! Jag vill bara säga att jag tycker att de ståndpunkter som regeringen har är väldigt väl avvägda. Ser man på GMO-frågan i stort ser man att den har väldigt många dimensioner. Det har historien visat.

Är det så att man kan föra en diskussion nu så att man får ett regelverk som de facto tillämpas? Det har ju varit otroligt tveksamt om de verkligen har gjort det.

Sverige har haft en väldigt konsekvent linje, tycker jag, som har varit bra i sammanhanget. Man har visat att man, om man har ett regelverk, faktiskt ska följa det.

Sedan vill jag även lyfta fram det som står här om att riskvärdering ska ske utifrån vetenskapliga grunder. Jag skickar med att jag tror att det är väldigt viktigt att hålla den linjen. Det finns, som sagt, så många dimensioner i detta att man måste ha en klar linje på den punkten.

Anf.  37  CHRISTINA AXELSSON (s):

Fru ordförande! I och med det vi nu har hört och ministerns redogörelse av vad man egentligen tycker blev jag lite glad. När jag läste det här blev jag nämligen väldigt förvirrad. Tycker vi ingenting? Anledningen till att man ställer de här frågorna är väl ändå att de olika medlemsländerna ska komma med lite input, så att säga, så att man utifrån det ska kunna säga något. Här står det ju att man tycker att det är för tidigt att säga något. Man måste analysera vidare, och sedan kan man gilla frivilliga avtal.

Därför är det bra om ministern verkligen framför det som ministern nu muntligen har redogjort för här. Då tänkte jag: Har ministern diskuterat med några andra länder? Är det flera som tycker ungefär som oss, så att vi kan bilda lite opinion på det här området? Jag tror nämligen, liksom föregående talare, att det är viktigt att vi får spelregler som håller för framtiden.

Anf.  38  TINA EHN (mp):

När man läser de här svaren på frågorna verkar de väldigt balanserade. Samtidigt vet vi att Sverige har varit ett av de länder som har drivit på, skulle man kunna säga, mot andra länders vilja, att man ska ha de här GMO-produkterna i länderna. Den ståndpunkten ger inte Miljöpartiet något stöd för.

Vi vet också att det inte löser världssvälten. Det finns inga vetenskapliga sammantagna studier som säger det. Det minskar inte bekämpningsmedelsanvändningen, och det gör inte systemet med utsäde och mat mer tillgängligt för människor. Men det skapar naturligtvis stora vinster i vissa sektorer.

När man pratar om att skydda känsliga områden och miljöhänsyn och så vidare kan man naturligtvis ställa sig frågan vem som ska avgöra vilka områden som är känsliga.

Det viktiga är också att den här texten försöker täcka in väldigt mycket – ja, balansera det hela. Det kan man förstå. Men sedan kan man ju bara veta att det, när man är ute i den verkliga naturen, händer andra saker än det som står här. Det är olika pollinerare och så vidare.

Den avvikande meningen från Miljöpartiet har jag inte läst, men jag kan förmodligen förhålla mig till den och stå kvar vid den.

Anf.  39  ORDFÖRANDEN:

Då noterar jag det.

Anf.  40  LENA OLSSON (v):

Jag vill helt kort säga att vi i Vänsterpartiet hävdar subsidiaritetsprincipen och försiktighetsprincipen. Jag vet inte om det var med någon avvikande mening från Vänsterpartiet när det gäller det här.

Anf.  41  ORDFÖRANDEN:

Nej, inte sist.

Anf.  42  LENA OLSSON (v):

Vi hävdar det här då, och så vill jag ha en avvikande mening när det gäller just det.

Anf.  43  ORDFÖRANDEN:

Det var tråkigt, men det är noterat.

Anf.  44  SVEN GUNNAR PERSSON (kd):

Fru ordförande! Jag tycker att svaren på de här frågorna, som de utvecklas i bilagan, ger en balanserad syn på risker och möjligheter och också uttrycker en respekt för olika synsätt i den här frågan i mötet med andra länder.

Jag ser fram emot den fortsatta behandlingen av de här frågorna. Det handlar om att å ena sidan bedöma och ta ansvar för de risker som finns och å andra sidan ha ett system där man faktiskt kan fatta beslut i frågorna.

Anf.  45  Miljöminister ANDREAS CARLGREN (c):

Jag vill då börja med att betona att Sverige självklart står bakom försiktighetsprincipen.

Jag menar också att det jag föredrog, att jag särskilt vill hänvisa till att tillstånd inte ska ges till GMO som hotar arter eller livsmiljöer någonstans inom gemenskapen, är en bekräftelse på det. Men det handlar också om GMO-utsättningsdirektivet och art- och habitatdirektivet i sig, som innebär möjligheter att göra begränsningar som jag menar just uppfyller principen bakom försiktighetsprincipen.

När det gäller subsidiariteten, som också är en viktig grundläggande princip inom EU, vill jag hänvisa till att om man vill skydda områden där man inte kan göra det med hänvisning till skydd av naturvärden finns både möjligheter genom samexistensreglerna, som bland annat just ska hindra den risk för pollinering som Tina Ehn nämnde, och möjligheter att frivilligt etablera GMO-fria zoner. Det kan göras av lokala och regionala aktörer. Möjligheten till frivilliga insatser finns alltså inom ramen för EU-lagstiftningen. Det är viktigt att betona.

Därmed har jag kommenterat några av frågorna. Jag vill också snabbt konstatera för Lars Tysklind att Sverige anser det mycket viktigt att följa regelverket. I själva verket har det inte varit för att tvinga på länder GMO mot deras vilja som Sverige har röstat som det har gjort utan för att vi anser att det är viktigt att uppfylla det regelverk som är beslutat. Vi tror att små stater inom EU tjänar på det. Det är alltid de stora länderna som kommer att vinna på att man spelar utanför reglerna.

Vad beträffar att riskvärderingen ska vara vetenskaplig instämmer jag klart och tydligt i den uppfattningen.

Till Christina Axelsson svarar jag: Ja, vi vill gärna samarbeta med andra länder där det är möjligt. Därför börjar diskussionerna med ett ganska öppet förhållningssätt. Det är också det som avspeglas i en del fall i de skriftliga beskrivningarna av regeringens positioner. Däremot ska man vara realistisk och inse att det är ganska många länder som av politiska skäl har uppfattningen att man vill agera, som vi tolkar det, utanför regelverket. Det gör möjligheten att samarbeta mindre.

Jag har kommenterat flera av Tina Ehns frågor men vill till sist bara säga att inte heller jag har någon naiv uppfattning om att GMO skulle lösa världssvälten eller riskerna med den stora kemikalieanvändningen globalt inom jordbruket. Där delar jag oron men menar också att det vi diskuterar här när det gäller GMO är mycket mer begränsat. Det är en restriktiv lagstiftning inom EU som ska fortsätta att upprätthållas. Vad Sverige gör är att försvara denna lagstiftning.

Anf.  46  TINA EHN (mp):

Jag har full respekt för miljöministerns ståndpunkter. Det är dock inte obekant att jag inte delar dem helt och fullt.

Miljöministern nämnde samexistensreglerna. Vi fick sådana i Sverige i somras. De är några av de svagaste som finns. De är bedrövliga, skulle man kunna säga. Det nämns frivilliga GMO-zoner, vilket är bra att det är möjligt. När man läser underlagshandlingarna ser man dock att kommissionen framhåller att det krävs väl underbyggd vetenskaplig information av förekomsten om risk för att en sådan zonavgränsning ska kunna göras. Då undrar man om det ens kommer att bli möjligt i framtiden. Vad anser miljöministern om det?

Anf.  47  SVEN GUNNAR PERSSON (kd):

Fru ordförande! Jag vill bara för tydlighetens skull konstatera den svenska ståndpunkten när det gäller riskvärdering. Det står att utgångspunkten för riskvärdering är att den ska ske på vetenskapliga grunder. Man för också i detta sammanhang ett resonemang i underlaget om skillnaden mellan riskvärdering och riskhantering, där vetenskapliga fakta är en del i riskhanteringen.

Anf.  48  Miljöminister ANDREAS CARLGREN (c):

Jag instämmer i Sven Gunnar Perssons förtydligande. Det besvarar delvis Tina Ehns fråga. Jag konstaterar också att det fortfarande är genom regelverket som säkerheten kan upprätthållas och genom den vetenskapliga utgångspunkten för bedömningarna som den kan bli trovärdig och långsiktigt hållbar. Båda dessa delar, regelverket och den vetenskapliga utgångspunkten, är nödvändiga förutsättningar för att kunna åstadkomma det skydd som jag förstår att Tina Ehn vill uppnå. Jag delar den ambitionen, även om jag vill gå en annan väg.

Jag vill också förtydliga att kommissionen inte har sagt att frivilliga zoner kräver godkännande. Förutsatt att de följer vissa kriterier som anges skapas de just genom de lokala och regionala aktörernas initiativ.

Anf.  49  ORDFÖRANDEN:

Jag sammanfattar denna riktlinjedebatt med att det finns stöd för regeringens här redovisade upplägg inför fortsatta förhandlingar i denna fråga, dock med avvikande mening v och mp.

Punkt 6 är också en riktlinjedebatt angående en förordning om handel med sälprodukter. Miljö- och jordbruksutskottet hade information i går. Överläggningar planeras nästa vecka. Vi är bara i början av processen. I detta skede är frågan ny i nämnden och alltså inte tidigare överlagd om i Sveriges riksdag.

Anf.  50  Miljöminister ANDREAS CARLGREN (c):

Jag vet att det också kommer att vara en överläggning mellan jordbruksministern och miljö- och jordbruksutskottet den 23 oktober. Det kommer att finnas möjlighet för fler berörda att inom kort vara med och föra denna diskussion.

Förslaget syftar till att stärka djurskyddet. Sälprodukter från inuiternas husbehovsjakt är undantagna. Från svensk sida är vi mycket kritiska till förordningen eftersom den slår oproportionerligt hårt mot det som vi tvärtom menar är viktigt också för förståelsen för djurskydd i Sverige.

Syftet med förordningen är egentligen att komma till rätta med den omfattande storskaliga säljakten, inte minst i Kanada. I den stora kommersiella jakten i Kanada skjuter man årligen mellan 275 000 och 300 000 sälar från stora jaktfartyg till sjöss. Det är något helt annat än den småskaliga och reglerade säljakt som är till skydd för fisket i Sverige. Där handlar det om kanske 100 sälar om året, med tillstånd för upp till 200 sälar.

Vi tycker att det förslag till reglering som görs inte bara är helt oproportionerligt, utan det motverkar också sitt syfte. Risken är att det blir omöjligt för de säljägare som har i uppdrag att göra detta i Sverige att ta hand om bytet efteråt och inte bara lämna döda kadaver ute på isen. Därför kommer vi att uppmärksamma andra länder på detta och arbeta rätt intensivt för att få en annan inställning och förståelse i Europa. Vi delar problemet med Finland och Storbritannien. I övrigt är det inte några länder inom EU som är berörda av frågan om säljakt. Det gör att det är ännu angelägnare att Sverige höjer sin röst och ger en verklig beskrivning av läget.

Anf.  51  ORDFÖRANDEN:

Jag finner stöd för regeringens här redovisade upplägg inför fortsatta förhandlingar i denna fråga.

Punkt 7 är ett meddelande från kommissionen om handlingskrav för hållbar industripolitik med mera, däribland märkning. Civilutskottet informerades i tisdags. Vi har haft frågan i nämnden inför konkurrenskraftsrådet i september. Då fanns det stöd för regeringens redovisade upplägg inför fortsatta förhandlingar i frågan. Nu föreligger utkast till slutsatser. Underlag är utsänt.

Anf.  52  Miljöminister ANDREAS CARLGREN (c):

Jag kan mycket kort säga att Sverige välkomnar handlingsplaner för hållbar konsumtion, produktion och näringspolitik. Vi ser det som ett viktigt steg i arbetet att förena offensiv och tillväxtinriktad näringspolitik med hållbar inriktning för både konsumtion och produktion. Jag är beredd att svara på frågor och lyssna på synpunkter.

Anf.  53  CARINA OHLSSON (s):

Fru ordförande! Jag ställer helt upp på det som miljöministern sade. Jag har dock en detalj. Det gäller klimatmärkning och miljömärkning rent generellt. Jag tycker att Sverige kunde driva en tuffare linje både hemma och i EU för att miljömärkning med klimataspekter ska vara obligatorisk och inte frivillig. Vi vill inte att det ska vara frivilligt, utan det ska vara miljömärkning.

Eftersom varje koldioxidmolekyl räknas behövs miljömärkning rent generellt och även klimataspekter. Det finns en potential vad gäller alla konsumenter. Man behöver kunna se, för det är svårt att göra en bedömning.

Det kommer att ta lång tid innan alla har förstått detta. Jag litar inte riktigt lika mycket som regeringen på att marknadskrafterna kommer att inse det här så snabbt. Därför ska det vara en miljömärkning med klimataspekt.

Anf.  54  Miljöminister ANDREAS CARLGREN (c):

En kort kommentar: Först och främst är vi självklart mycket angelägna om att effektivisera miljömärkningen och dessutom koppla den till andra verktyg på europeisk nivå, till exempel den miljöanpassade offentliga upphandlingen eller ekodesignen.

Vi vill också att det ska finnas kriterier på en hög nivå och regler för marknadskontroller och påföljder. Det är viktigt så att miljömärkning inte lovar sådant som sedan inte hålls.

Vi konstaterar också att flera både nationella och regionala miljömärkningar har varit mer effektiva ur miljösynpunkt än Blomman. Därför tycker vi att de ska behållas. I stället vill vi se en större koordinering mellan de nationella märkningarna och EU:s märkningssystem.

När det gäller miljömärkningen och klimatfrågan tror vi att det är viktigt att få med också klimataspekter i miljömärkningen. Vi har haft överläggningar med den svenska livsmedelsbranschen. Där pågår ett intensivt arbete. Både branschens egna organisationer och konsumentorganisationer till viss del, framför allt miljöorganisationerna, har dock varnat oss för att driva på det arbetet för snabbt och för att införa tvång.

Det är från oss inte bara fråga om en principiell uppfattning. Vi är också medvetna om att en internationell ISO-standard för klimatdeklarationer är på väg att utarbetas. Vi vill se statliga initiativ för att följa det arbetet och aktivt delta i det och därutöver också uppmana märkningsorganisationerna, både EU:s eget arbete med Blomman och de som arbetar med ekologiska livsmedel, att ta största möjliga hänsyn till klimatet i sitt arbete. Vi kommer att följa frågan noga. Vi vill se klimat som aspekt i miljömärkningen och kommer att fortsätta verka för att det blir så genom de insatser som görs av berörda.

Anf.  55  ORDFÖRANDEN:

Därmed sammanfattar jag med att vi har ett stöd för regeringens här redovisade upplägg inför fortsatta förhandlingar i denna fråga.

Punkt 8 har blivit en övrig fråga. Punkt 9 gäller beslut angående Europa–Medelhavs-konferensen för ministrar med ansvar för vatten. Har ministern något särskilt att säga om detta? Underlag är utsänt.

Anf.  56  Miljöminister ANDREAS CARLGREN (c):

Jag har inget behov av att tillföra något utöver det som finns i underlaget.

Anf.  57  ORDFÖRANDEN:

Jag finner stöd för regeringens ståndpunkt. Under Övriga frågor har vi punkterna a–i. EU-nämndens roll i detta är att samråda inför beslut i ministerrådet. Det vill jag inskärpa. Om någon har några frågor angående dessa informationspunkter går det dock bra att ställa dem nu, även när det gäller markskyddet.

Vill miljöministern säga något särskilt om någon av punkterna?

Anf.  58  Miljöminister ANDREAS CARLGREN (c):

Nej, jag har inget att tillägga. Jag är däremot beredd att svara på frågor.

Anf.  59  CHRISTINA AXELSSON (s):

Punkt a gäller information från ordförandeskapet rörande hälsokontroll. Jag vet inte om ministern vet något om det. Annars går det bra att vi får veta något vid återrapporten om vad det är de vill uppnå. Man kan ju gissa, men det ska jag inte göra.

Anf.  60  Miljöminister ANDREAS CARLGREN (c):

Jag ser sökande omkring mig men konstaterar att vi ännu så länge inte har information på den punkten. Jag återkommer gärna med återrapport när den har varit uppe.

Anf.  61  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för informationen på punkt 10, Övriga frågor.

Kvar på rådsagendan har vi godkännande av A-punktslistan. Detta är närmast kommande rådsmötet. På de preliminära A-punktslistorna finns det RIF-frågor också. Vi har justitieministern här alldeles strax. Så frågor på de frågorna kan man med fördel ställa till henne.

Vi ska fatta beslut nu i alla fall. Jag finner att det finns stöd för regeringens ståndpunkter i dessa frågor.

Därmed är vi klara med rådsagendan inför miljöministermötet. Trevlig helg! Och lycka till på rådet!

2 §  Rättsliga och inrikes frågor

Justitieminister Beatrice Ask

Återrapport från ministerrådsmöte den 24 och 25 juli 2008

Återrapport från ministerrådsmöte den 25 september 2008

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 24 oktober 2008

Anf.  62  ORDFÖRANDEN:

Då säger vi välkommen till justitieministern, och hennes medarbetare förstås. Vi ska nu prata om rättsliga och inrikes frågor, med början i gångna rådsmöten. Det har varit två sådana. RIF-frågor omfattar flera statsråd. På ministerrådsmötet den 25 september var det i princip bara – det är inte så bara förstås – migrationsfrågor, och de bereds av statsrådet Billström. Han är inte här i dag, men han lär ha medarbetare här som kan svara på eventuella frågor om det om man vill.

Däremot var justitieministern med på ministerrådsmötet den 24 och 25 juli. De Billströmska frågorna därifrån är redan återrapporterade, men det är första gången vi har justitieministern här sedan dess och hon får gärna kommentera detta.

Anf.  63  Justitieminister BEATRICE ASK (m):

Först ska jag säga att när det gäller de ärenden som vi har framöver finns inte all information tillgänglig. Vi får komplettera med eventuell information som kommer framgent. Det finns flera dagordningspunkter som ska behandlas på RIF-rådet den 24 oktober där Coreper har möte i dag eller kommer att ha möte först nästa vecka.

Men när det gäller RIF-rådet den 24–25 juli har ni fått rapporten från rådet i skriftlig form. Jag ska ändå passa på att säga några ord om vad vi diskuterade.

Vid det här mötet noterades de båda rapporterna från de så kallade framtidsgruppernas arbete inom inrikes respektive rättsliga frågor. Som nämnden känner till ska rapporterna förbereda arbetet med nästa program för det rättsliga och inrikes området för perioden 2010–2014. Vid det här rådsmötet tackade kommissionär Barrot för medlemsstaternas arbete och sade att rapporterna ska tjäna som inspiration inför det meddelande som kommissionen kommer att presentera i maj 2009.

Vi uppnådde också en politisk överenskommelse om ändring av Eurojustbeslutet, vilket innebär en förstärkning av det mellanstatliga samarbetet mellan medlemsstaternas brottsbekämpande myndigheter. Det är bra. Vi nådde också en politisk överenskommelse om det europeiska rättsliga nätverket på straffrättens område. Det kommer bland annat att effektivisera samarbetet mellan Eurojust och nätverket och också underlätta arbetet med att bekämpa grov brottslighet.

Vi fick en lägesrapport och hade en diskussion om arbetet med den så kallade Rom III-förordningen som handlar om äktenskapsmål. Några länder önskade få förslag från kommissionen om ett närmare samarbete, medan andra ställde sig mer tveksamma.

Vid mötet diskuterades också bland annat passageraruppgifter, IT-brottslighet, utbyte av uppgifter ur kriminalregister och utbildning av domare. Frågorna kommer att vara med vid nästa RIF-råd. Jag ska återkomma till dem om en liten stund. I övrigt kan jag hänvisa till den skriftliga rapporten.

Vid RIF-rådet i Bryssel den 25 september handlade det bara om asyl och migration. Där hänvisar jag till planeringschef Ola Henrikson som kan berätta om vad som sades på det mötet.

Anf.  64  Planeringschefen OLA HENRIKSON:

Jag kan ge en väldigt kort återrapport om ni vill. Vid mötet den 25 september ställde sig samtliga medlemsstater bakom förslaget till en europeisk pakt för migration. Pakten har sedan lämnats för antagande till Europeiska rådet vid dess möte i går och i förrgår.

Vidare diskuterades den så kallade Metockdomen gällande rätten till vistelse för tredjelandsmedborgare som är gift med en EU-medborgare. Domen har varit föremål för diskussion i ett flertal medlemsstater. Det kunde vid mötet konstateras att det finns önskemål om riktlinjer från kommissionen för hur medlemsstaterna ska tolka eller kan tolka 2004 års direktiv om fri rörlighet i ljuset av den här domen och liknande domar som kan förväntas framöver. Kommissionen har tillsatt en expertgrupp som till årsskiftet ska utvärdera 2004 års fri rörlighets-direktiv och avlägga en rapport till rådet om möjligheter att inom ramen för direktivet beivra eventuellt missbruk.

Gällande det så kallade blåkortsdirektivet lyckades rådet inte nå en politisk överenskommelse. Det är nu framför allt en medlemsstat som vidhåller en reservation till bestämmelsen om löner i förhållande till nya medlemsstaters övergångsregler. Frågan skickades av rådet tillbaks till Coreper.

Slutligen diskuterade ministrarna under lunchen mottagande av och vidarebosättning av irakiska flyktingar. Rådsslutsatser om en av kommissionen ledd resa som planeras till Jordanien och Syrien antogs som en A-punkt.

Anf.  65  ORDFÖRANDEN:

Då vill jag ställa en följdfråga själv om blåkort. Vi har slutna överläggningar här för att till exempel kunna berätta ärligt hur förhandlingsläget med andra stater är. Då blir man nyfiken på vilken stat som sätter sig särskilt på tvären i denna för svensk del så angelägna fråga. Vi kan hemligstämpla efteråt om vi skulle behöva göra det.

Anf.  66  Planeringschefen OLA HENRIKSON:

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<.

Anf.  67  ORDFÖRANDEN:

Vi anade det faktiskt. Då vet vi det.

Jag har en följdfråga >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Anf.  68  Planeringschefen OLA HENRIKSON:

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Anf.  69  ORDFÖRANDEN:

Då vet vi det och har säkert anledning att återkomma i den frågan.

Vi kan lägga återrapporterna till handlingarna.

Då går vi in på information och samråd inför det kommande rådsmötet. A-punkterna tar vi sist. Först däremot ska vi prata om slutsatser om en europeisk plattform för rapportering om brott på Internet.

Innan vi gör det ska jag säga att justitieutskottet informerades om rådsagendan i går och såvitt jag förstår civilutskottet i tisdags. Var det om hela agendan eller några särskilda punkter? Var det hela rådet? Lars Tysklind borde veta. Nej, då tar vi det punkt för punkt. Justitieutskottet däremot hade information om hela paketet i går. Då tar vi civilutskottet när det i så fall är relevant. Men det har alltså varit där också lite.

Brotten på Internet har varit i nämnden förut. Vi informerades nämligen om detta den 16 juli, antagligen inför juliministermötet. Underlag är utsänt.

Anf.  70  Justitieminister BEATRICE ASK (m):

Vid RIF-rådet den 24–25 juli föreslog ordförandeskapet att det skulle skapas en europeisk plattform för att bättre samordna bekämpning av brott som begås på Internet. Förslaget fick ett allmänt stöd.

Ordförandeskapet återkommer nu med förslag till slutsatser och uppmanar medlemsstaterna och Europol att vidta åtgärder för att få till stånd en europeisk plattform. Varje medlemsstat uppmanas att vidta nödvändiga åtgärder för att centralisera rapporteringen om brott på Internet, till exempel genom att inrätta en nationell plattform för sådan rapportering. Medlemsstaterna bör även göra det möjligt för allmänheten att via en hemsida rapportera olagligt innehåll på Internet.

I slutsatserna ges Europol i uppdrag att skapa och förvalta en gemensam EU-plattform mot IT-brottslighet. Syftet är att de nationella plattformarna ska rapportera in brottslighet till den europeiska plattformen så att pågående utredningar i olika medlemsstater kan kopplas samman.

Jag tycker att det är viktigt att de brottsbekämpande myndigheterna samarbetar också när det gäller brott på Internet. Internet får givetvis inte vara en skyddad zon för brottslighet. Jag tror att en gemensam plattform för IT-brott skulle kunna förbättra samordningen av pågående utredningar i medlemsstaterna.

Det är förstås viktigt att beakta det arbete som redan görs inom ramen för Europol och Interpol så att man får en enkel och kostnadseffektiv lösning. Det kommande arbetet måste också bedrivas på ett sådant sätt att det inte inkräktar på yttrandefriheten. Jag stöder förslaget till slutsatser.

Jag kan också nämna för säkerhets skull att i Norden har vi kommit en bra bit på väg i den här typen av samarbete. Just nu pågår två projekt om samarbete mot IT-relaterad brottslighet.

För det första bedrivs en förstudie om en nordisk distributionsserver genom vilken de nordiska länderna ska kunna byta information om övergreppsbilder på barn och misstänkta förövare. Sverige gör ett förhållandevis framgångsrikt arbete på det området, men genom att vi samordnar oss med de andra nordiska länderna tror vi att vi ska kunna nå ännu bättre resultat.

För det andra har Norge inlett ett projekt om en virtuell polisstation som skulle användas av polis från de nordiska länderna för att ta emot anmälningar om framför allt gromning. Genom en sådan virtuell polisstation skulle utsatta ungdomar få kontakt enkelt med polisen som då kan vidta nödvändiga åtgärder.

Jag vill nämna de här två sakerna, därför att vi ligger ganska långt framme i att, i några avgränsade projekt i vart fall, försöka hitta möjligheter till förbättrat samarbete mot den här typen av kriminalitet. Det ligger naturligtvis i linje med de förslag som vi kommer att diskutera på sammanträdet.

Anf.  71  BILLY GUSTAFSSON (s):

Ordförande! Jag hade en liten fundering som möjligen är lite i förlängningen av dagens beslut. Vi ställer oss bakom den svenska ståndpunkten och delar också uppfattningen om vikten av att begränsa Internets möjligheter att vara en brottsplats. Men det är också viktigt att det inte kränker grundläggande rättigheter. Då kommer jag till min fundering och fråga.

Vad finns det för planering för att säkerställa att kommande regleringar inte kommer i konflikt med de grundläggande rättigheterna? Måhända ställer jag frågan för att jag är ledamot i konstitutionsutskottet och kanske därför har ett särskilt intresse av just de frågorna.

Frågan är alltså: Hur planerar statsrådet att jobba vidare med det här för att säkerställa just det vi är överens om, att vi inte ska hamna i en situation där vi inskränker de grundläggande rättigheterna?

Anf.  72  KRISTER HAMMARBERGH (m):

Just när det gäller barnpornografibrott måste man tyvärr konstatera att det inte är alla av EU:s medlemmar som arbetar så särskilt hårt med frågan, inte om man tittar på arbetet med att identifiera drabbade barn. Jag tror, precis som föregående talare, att det är viktigt att se till att vi nu inte låter den nya tekniken, där vi inte riktigt har hängt med, få bli en fullständigt oreglerad brottsplats.

Självklart är det viktigt att värna integritet också. Men i första hand tror jag att det närmast är ordet rättssäkerhet man måste tänka på. Självklart kommer många som använder sig av nätet att känna att de får sin integritet riskerad och drabbad. Men frågan är vilken integritet det handlar om.

Hur bedömer ni möjligheten att få flera av EU:s medlemsstater upp på banan när det gäller att jobba rent konkret med barnpornografifrågorna? I dag är det väldigt få som gör det.

Anf.  73  Justitieminister BEATRICE ASK (m):

Det är alldeles självklart att vi hela tiden måste se till att ha de grundläggande friheterna och vår grundlag med i allt arbete. Vi måste försäkra oss om att arbetet inte står i strid med dem. Jag vågar påstå att det är något som är oerhört viktigt för alla andra länder också.

Vi får information på Internet om övergrepp och brott. Det begås brott som man på något sätt måste kunna hantera. Barnpornografi är ett sådant uppenbart problem som vi inte kommer åt på annat sätt. Tekniken erbjuder i dag en spridning av den typen av kränkningar som man nästan inte törs tänka på.

Vi har kommit ganska långt i de nordiska länderna, men det finns också ett stort engagemang på det europeiska området. En av nycklarna till att diskutera detta är att konstatera att det inte är bilderna som sådana som är problemet utan problemet är att vad bilderna beskriver är direkta övergrepp och våld mot barn. Att försöka identifiera och finna barnen är oerhört centralt eftersom man ofta inte på annat sätt kommer åt den kriminaliteten.

Vi skannar hela tiden av alla konkreta förslag. Det vi nu ska diskutera är att människor enkelt ska kunna anmäla om de upptäcker något så att det går att ta ställning till om det är något som vi borde fundera över, om det är en anmälan som borde tas på stort allvar. Det är otroligt viktigt att använda den nya tekniken för att underlätta för medborgarna att komma i kontakt med brottsbekämpande myndigheter. Det är självklart.

Det är onödigt om vi sitter och gör samma utredningar på fem håll om någon redan har satt i gång en utredning. Det är bra att ha den typen av samordning och samarbete. En del av brottsbekämpningen är tekniskt besvärlig och krävande. Där har man nytta av att prata med varandra och skapa gemensamma rutiner. Om jag håller mig till enbart barnpornografi är det sådana mängder och en sådan intensitet i trafiken att man behöver arbeta gränsöverskridande för att över huvud taget komma i närheten av att minska den typen av övergrepp.

Det handlar inte om att på något sätt gå in och inskränka nättrafiken utan det handlar faktiskt om att använda tekniken i brottsbekämpande syfte.

Anf.  74  BILLY GUSTAFSSON (s):

Jag vill förtydliga mig lite. Jag delar helt uppfattningen som statsrådet förde fram om behovet och önskvärdheten av att kunna bekämpa den typen av brottslighet. Jag ville bara lyfta in en dimension. Vi har haft tidigare diskussioner. Oavsett om vi får fram bra brottsbekämpande åtgärder, om de ifrågasätts eller saknar legitimitet, stöd och förtroende missar de vad vi vill uppnå. Det var det jag ville observera. Det är viktigt att vi kan jobba med båda delarna samtidigt.

Om vi inte skapar legitimiteten får vi en ny FRA-diskussion. Det tror jag inte någon av oss vill ha. All annan jämförelse med FRA kan vi lämna därhän. Jag tror att ni förstår vad jag faktiskt var ute efter.

Anf.  75  JOHAN LINANDER (c):

Det händer kanske inte så ofta, men jag vill stryka under det Billy säger.

Jag läste i rapporten från mötet den 24–25 juli. Det är en medlemsstat som talar om rättsliga ramar för att blockera vissa hemsidor. Ordförandelandet säger att det ska handla om alla former av IT-brott mot EU:s medborgare. Vi pratar om barnpornografi. Vissa andra länder talar om något mycket större. Därför är det otroligt viktigt att vi hela tiden har ögonen öppna. Våra grundläggande fri- och rättigheter ska inte inskränkas. Yttrandefriheten är en central del i vår lagstiftning.

Anf.  76  Justitieminister BEATRICE ASK (m):

Diskussionen i frågorna är spretig även på ett och annat ministerrådsmöte. Det viktiga är de slutsatser vi ska ta ställning till. De står inte på något sätt i strid med den här typen av principiellt viktiga uppfattningar som torgförs här i dag.

Det blir lite svängigt i diskussionerna från en del håll, mycket därför att man inte riktigt har konkretiserat vad man egentligen menar. Att blockera sidor från myndigheternas sida är ett på många sätt märkligt ingrepp. Däremot ska man ha klart för sig att det finns otroligt många frivilliga insatser. Många Internetleverantörer har i dag själva spärregler, etiska program och så vidare. De jobbar framgångsrikt med dem. En annan metod som inte har med den här plattformen att göra är att många kontokortsföretag inte befattar sig med betalning för den typ av tjänster som de värsta barnporrsajterna använder sig av. Det finns mycket frivilligarbete som vi inte behöver bekymra oss så mycket över. I stället ska vi konstatera att det är bra och växer fram alldeles av sig självt.

Jag noterar engagemanget i frågorna och håller med om att de är oerhört centrala, men när det gäller slutsatserna i ärendet är det inte några bekymmer i det avseendet.

Anf.  77  ORDFÖRANDEN:

I själva beslutsfrågan finner jag sammanfattningsvis att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Jag kan ge ett medskick till Billy Gustafsson med flera. Det gläder mig att KU-ledamot Gustafsson tar utskottens skyldighet att bevaka frågor inom sitt ämnesområde på stort allvar. Det är tydligt uttryckt i riksdagsordningen att utskotten ska bevaka sina frågor. Hur är lite grann upp till det berörda utskottet. När vi har kollat på kanslinivå hur konstitutionsutskottet hittills har hanterat frågan har svaret varit ”inte alls”. Det är bara ett inspel om intresserade KU-ledamöter vill bevaka sina frågor ännu mer i det berörda fackutskottet. Det skulle nog vara bra, kan jag säga som är suppleant i KU. Men det är upp till konstitutionsutskottet förstås! Det var bara ett inspel.

Då har vi punkt 4, Konvergensprincipen och strukturering av den inre säkerheten. Det finns dels en beslutspunkt i 4 a, dels en information om det så kallade Salzburgforumet. Underlag är utsänt – i tillgängliga delar.

Anf.  78  Justitieminister BEATRICE ASK (m):

Ordförandeskapet har sedan juli lyft fram behovet av en intern säkerhetsarkitektur för EU, det vill säga något slags ram för vad och hur EU ska arbeta för att förbättra brottsbekämpande myndigheters samarbete. Den metod man vill gå fram med kallar man för konvergensprincipen.

Det är inte helt enkelt att begripa vad den här principen innebär. Som jag har förstått den är tanken att principen ska förbättra förutsättningarna för operativt samarbete mellan brottsbekämpande myndigheter. Den ska åstadkommas genom att man anpassar arbetsmetoder och regelverk så att myndigheterna i olika medlemsstater kan fungera bättre tillsammans. Till exempel föreslås gemensamma utbildningar och att man ska utveckla likartade arbetsmetoder. Det nämns också att man ska underlätta för regionala samarbeten och att man på lång sikt bör försöka närma medlemsstaternas juridiska ramverk.

Ordförandeskapet har presenterat rådsslutsatser om konvergensprincipen. RIF-rådet föreslås anta slutsatserna den 24 oktober.

Jag tycker att det är viktigt att man underlättar för polis och andra brottsbekämpande myndigheter att samarbeta inom EU. Ett nästa steg blir att utarbeta konkreta förslag om säkerhetsarkitekturen, men eftersom utkastet till rådsslutsatser inte är alldeles tydligt förbehåller vi oss rätten att komma med synpunkter på de konkreta förslag som rådsslutsatserna utmynnar i.

Vid rådsmötet förväntas också en presentation av Salzburgforumet, som är ett samarbetsorgan för några forna öststater och Österrike. I egenskap av nuvarande ordförande i forumet avser Ungern att informera om det regionala polissamarbetet mellan deltagarländerna. Presentationen är ett svar på ordförandeskapets önskemål vid det informella RIF-rådet i juli att lyfta fram goda exempel på regionalt samarbete om inre säkerhet.

Anf.  79  MARYAM YAZDANFAR (s):

Fru ordförande! Vi hade diskussionen uppe på justitieutskottet i går, men eftersom ministern inte kunde närvara vid det mötet, och jag ändå tycker att det är viktigt att vi klargör vad vi menar med operativt samarbete, begärde jag ordet på den här punkten.

Regeringens tolkning av konvergensprincipen är att den ska syfta till att underlätta operativt samarbete mellan brottsbekämpande myndigheter enligt underlaget. I samma underlag säger regeringen att Sverige och flera andra medlemsstater vid tidigare möten har uttryckt att operativa frågor i första hand faller under medlemsstatskompetens men att man är positiv till att underlätta samarbete på EU-nivå, precis det som justitieministern ger uttryck för i form av konferenser, information om varandras arbetssätt och så vidare. Ändå står det under svensk ståndpunkt att Sverige kan godkänna rådsslutsatserna. För mig blir det en motsägelse.

Jag tycker att det är viktigt att i underlaget vara så tydlig som statssekreteraren var i går, nämligen att vi inte vill ha någon överstatlig operativ brottsbekämpande verksamhet, att vi tycker att det är jättebra att våra brottsbekämpande myndigheter samarbetar effektivt, smidigt och bra på alla sätt och vis, men vi vill inte ha en överstatlig operativ brottsbekämpning i Europa. Jag ville förtydliga det med detta inlägg.

Anf.  80  KRISTER HAMMARBERGH (m):

Av de papper som delades ut innan justitieutskottets möte i går och sedan föredragningen där har jag förstått att det är positivt på så sätt att det inte är fråga om något slags överstatlig operativ verksamhet utan att ett förbättrat mellanstatligt samarbete är det vi önskar.

Åtgärderna handlar om träning, utrustning och liknande. Jag undrar om ni i samband med att ni går in i förhandlingarna kommer att ta en diskussion om subsidiaritets- och proportionalitetskontroll. Det initiativ som nu tas behövs då.

Anf.  81  Justitieminister BEATRICE ASK (m):

Jag har naturligtvis fått en rapport om den diskussion som fördes i justitieutskottet. Därför försökte jag förtydliga. Jag tror att vi är helt överens. Jag var noga med att säga att tanken är att principen ska förbättra förutsättningarna för operativt samarbete. Det förstår man om man läser hela meningarna i den handling som har skickats ut. Det understryks att operativa frågor i första hand faller under medlemsstatskompetens men att åtgärder för att förbättra och underlätta samarbete med fördel kan initieras på EU-nivå. Jag tycker att det är tydligt. Men det är väl bra att detta blir sagt.

Frågor om subsidiaritet och principiella förutsättningar tar vi i varje enskilt ärende. När det gäller konvergensprincipen försökte jag vara tydlig på att det inte är särskilt enkelt att begripa vad den egentligen innehåller. Därför är det svårt att invända mot den. Den är formulerad som något slags allmänt ställningstagande till att underlätta samarbete på olika sätt. Det var därför som jag tydliggjorde att vi förbehåller oss naturligtvis rätten att pröva konkreta förslag som kommer ut av detta. Det är först när det finns ordentlig substans i något som det är meningsfullt att ta ställning till saken som sådan. Men det finns ingen anledning att motsätta sig ett så pass allmänt dokument som detta och den allmänt goda viljan att underlätta förutsättningarna för samarbete. Det är i princip det enda som finns med i den franska texten.

Anf.  82  LENA OLSSON (v):

Ordförande! Det står i arbetsdokumentet att det rör sig om närmare samarbete mellan personal, närmande av utrustning och tillvägagångssätt. Har man diskuterat frågan om utrustning? Vad innebär meningen?

Anf.  83  Justitieminister BEATRICE ASK (m):

Jag ska be Anna-Carin Svensson att svara konkret på frågan, men rent allmänt kan jag säga så här: Nej, i det här sammanhanget har man inte diskuterat några detaljer av något slag. Däremot kan det förekomma mellan myndigheter att man diskuterar vissa saker. Ska man samarbeta är det bra att veta vad folk har för utbildning eller vad det är för personal och annat som kommer.

Anf.  84  Ämnesrådet ANNA-CARIN SVENSSON:

När det gäller till exempel utrustning och materiel kan det handla om någonting som Frankrike har fört upp flera gånger – polisens radiokommunikationssystem, att poliserna i gränsområden kan prata med varandra, att man har samma sorts datautrustning så att man kan kommunicera med varandra och sådana saker. Man underlättar hanteringen i enskilda ärenden.

Det kan också handla om att man kan utveckla lån av varandra. När en polismyndighet har utvecklat ett dataprogram för att analysera till exempel barnpornografi på nätet delar man mig sig av de tekniska lösningarna så att andra polismyndigheter får möjlighet att arbeta lika effektivt.

När det gäller utbildningar finns inom Europeiska polisakademien, Cepol, en hel del utbildningar som man håller på att försöka att utveckla och som man vill att medlemsstaterna ska utnyttja i högre grad.

Anf.  85  ORDFÖRANDEN:

Punkt 4 a är en beslutspunkt, och där finner jag stöd för regeringens ståndpunkt. Vi tackar för informationen vad gäller det andra.

Punkt 5 om förstärkning av brottsbekämpande organs verksamhet för att bekämpa narkotikahandel i Västafrika är ny i nämnden och även i rådet där det förväntas en riktlinjedebatt, en inledande sådan.

Anf.  86  Justitieminister BEATRICE ASK (m):

På initiativ från ordförandeskapet kommer RIF-rådet den 24 oktober att hålla en riktlinjedebatt om åtgärder för att bättre bekämpa den alltmer omfattande narkotikahandeln i Västafrika. Låt mig säga någonting om bakgrunden till förslaget.

Västafrika har fått ökad betydelse för narkotikasmuggling till Europa. En aktuell rutt för smuggling av kokain är att narkotika skickas från Sydamerika via länder i Västafrika. Där lagras narkotikan innan den smugglas vidare till Europa. Under den senaste tiden har tonvis med kokain beslagtagits i såväl Liberia som Sierra Leone. Bedömningen är att den här narkotikan främst har varit avsedd för Europa.

Ordförandeskapet tycker att det är angeläget att diskutera hur vi kan förstärka arbetet mot narkotikahandeln för att inte öka införseln till Europa. Inför debatten har de bland annat lyft fram behovet av en bättre samordning mellan berörda aktörer på marken och en ökad grad av involvering av Europol i narkotikabekämpningsarbetet.

Jag stöder de tankar och förslag som ordförandeskapet har fört fram och hoppas att vi under den debatt som vi ska ha kan hitta även andra idéer om hur man kan förbättra samarbetet på det här området.

Jag kommer att trycka på samordning av sambandsmännens arbete, utbildningsinsatser och behovet av att involvera Europol, Interpol, FN och regionala aktörer i större utsträckning än vad som sker i dag.

Anf.  87  ORDFÖRANDEN:

Jag finner stöd för regeringens här redovisade upplägg inför fortsatta förhandlingar i den här frågan.

Punkt 6 om europeiskt system för PNR-uppgifter är ett bekant ämne för nämnden, frågan har varit här förut. Senast den var hos oss var i juli då vi fattade beslut om stöd för förhandlingsupplägg med avvikande meningar från v och mp. Riksdagens grundposition i frågan är dock väldokumenterad genom överläggningar i justitieutskottet den 12 februari då det var samma majoritetsläge, det vill säga fem partier som stödde regeringen och två, v och mp, som inte gjorde det då.

Nu förväntas en lägesrapport och en riktlinjedebatt. Jag vill uppmärksamma nämndens ledamöter på att det har kommit kompletterande underlag under veckan.

Anf.  88  Justitieminister BEATRICE ASK (m):

Ett utkast till rådets rambeslut om användande av passageraruppgifter i brottsbekämpande syfte diskuterade vi, som sades, i våras. Jag har informerat och samrått med riksdagen om det här vid flera tillfällen. Ni vet också att man under hösten lagt förhandlingarna om själva rambeslutet åt sidan och diskuterar mer övergripande frågor.

Nu vill ordförandeskapet ha en halvtidsavstämning. Vid mötet kommer man att redogöra för de diskussioner som hittills har förts på tjänstemannanivå. Man vill också ha en riktlinjedebatt om en principfråga, nämligen om EU-instrumentet även ska omfatta EU-interna flygningar. Ordförandeskapet har föreslagit en kompromiss som innebär att flygningar till och från tredjeland ska inkluderas. I de fall då en passagerare fortsätter med transitflyg inom EU ska PNR-uppgifter också från den flygningen omfattas.

Det är inte meningen att vi ska fatta något beslut i frågan utan föra en debatt om den.

I Sverige har polis och tull möjlighet att begära ut passageraruppgifter från flygbolaget i fråga om EU-interna resor. Det är för svensk del viktigt att EU-instrumentet inte försämrar för polis och tull i det avseendet. Ett EU-instrument som anger en miniminivå gör att medlemsstater kan välja att gå längre nationellt. Alternativet att utvidga tillämpningsområdet till att gälla också EU-interna flygningar måste först analyseras grundligt.

Jag trycker att man har valt en bra arbetsmetod i höst, att kliva tillbaka ett steg och diskutera grunderna för ett EU-instrument på PNR-området. Flera medlemsstater, bland dem Sverige, arbetar redan i dag med PNR-uppgifter i brottsbekämpningen. Att det är användbara uppgifter är nog inget som det råder något tvivel om.

Jag kan nämna som ett exempel att den svenska tullens arbete på Arlanda är intressant. De använder PNR-uppgifter för vissa ankommande flyg för att hitta misstänkta narkotikasmugglare. Upp till 90 procent av alla narkotikabeslag som görs i tullfiltret på Arlanda är resultatet av att man utifrån PNR-uppgifterna kunnat avgöra vem som bör kontrolleras vid ankomst.

Som alltid gäller det att hitta en rimlig balans mellan de värden som informationshanteringen kan ha för brottsbekämpande verksamhet å ena sidan och integritetsintressen som står på spel å den andra. Jag kommer för egen del att verka för att integritetsskyddsfrågorna beaktas också i det fortsatta arbetet på EU-nivå. I den takt som förhandlingarna flyter på är det inte omöjligt att det blir vi som får avsluta förhandlingarna under det svenska ordförandeskapet.

Anf.  89  MARYAM YAZDANFAR (s):

Det här har som sagt diskuterats flera gånger både här i EU-nämnden och på justitieutskottet. Jag har de gångerna uttryckt min oro över det här systemet.

Det är jättebra att man nu backar ett halvt steg för att göra en avstämning. Av det som går att utläsa kommer det däremot indikationer på att det här kan bli ett system som är hur stort och hur integritetskränkande som helst. När man börjar diskutera lagring av EU-interna flygningar sätter man hela idén om den fria inre rörligheten på spel. Du behöver inte ha ett pass att visa upp när du gör en internflygning, det diskuterade vi på justitieutskottet i går, men det kommer att lagras var du har flugit. Hur lång tid detta lagras det, vilka myndigheter som har tillgång till det och vilka utgallringsregler som kommer att gälla står skrivet i stjärnorna.

Jag tycker att det är problematiskt, dels utifrån integritetsperspektivet, dels utifrån effektivitetsperspektivet. Bara för att vi överregistrerar flygningar betyder inte att det behöver vara ett effektivt brottsbekämpande instrument. Vi vet mycket väl att brottsligheten alltid ligger ett steg före och kan använda andra kommunikationsmedel.

Det handlar också om resurserna. Hur ska de här systemen byggas upp, och vilka myndigheter i Sverige kommer att användas för att ta hand om systemen?

Sammanlagt tycker jag inte att de här diskussionerna går i rätt riktning. Efter noggrant övervägande har vi socialdemokrater kommit fram till att vi vill anmäla en avvikande mening på den här punkten.

Anf.  90  Justitieminister BEATRICE ASK (m):

Jag tror att det är väldigt viktigt att ha klart för sig att alla de här uppgifterna lagras redan i dag. De finns lagrade. Det diskussionen handlar är om man ska kunna använda de här gemensamt eller andras uppgifter och vilka uppgifter det ska vara. Man kan se detta som en säkring av integritetsskyddet. I dag är det väldigt många som får tillgång till väldigt intrikata uppgifter som de kan använda utan att det finns något regelverk.

Man kan fundera över om det finns skäl att säkra hanteringen av den här typen av information som finns redan i dag genom att ha noggranna regler. Det är det som den principiella diskussion vi ska ha måste handla om.

Jag är inte främmande för att man behöver ha integritetsskydd och rätt noggranna minimiregler för vad som faktiskt får lämnas ut, till vem och på vilket sätt de kan användas. I dag är det en väldigt brokig flora där du och jag och alla andra registreras hela tiden, och vi har inte några tydliga lagregler för vad som ska gälla.

Jag tycker att det är ett europeiskt ansvar att ta en diskussion om vi inte ska ha ett data- och integritetsskydd för den här typen av uppgifter, som ändå är rätt viktigt.

Det är den här typen av frågor som är skälet till att vi nu får en diskussion om de principiella frågorna, och det tycker jag är väldigt bra. Man ska som sagt ha klart för sig att de flesta länder sparar väldigt mycket uppgifter, de använder dem och använder dem på rätt många olika sätt. Men det finns inget enhetligt skyddsnätverk, och det finns inte heller några regler för samordning.

När man har bestämt sig för om man tycker att det finns ett behov av den här typen av skyddsregler och annat måste man fundera över: Om man nu gör något EU-gemensamt på det här området, vem ska då ta ansvar för det och hur ska det se ut? Jag delar uppfattningen, och det gäller all typ av registrering och informationsinsamling, att det ligger ett problem i stora enorma informationsmängder som inte tjänar ett syfte. Man måste bestämma sig väldigt mycket för hur man definierar informationsbehovet, vad som ska sparas och hur länge. Det ska vara relevant om det ska vara meningsfullt. Annars får man en ineffektivitet i systemen som inte är särskilt bra för någon.

Det finns många principiella frågor här, och jag tycker att den här diskussionen är oerhört central. Men som sagt vill jag gärna markera att detta ger en möjlighet att få lite ordning på regelverken när det gäller integritets- och dataskydd på Europaområdet. Jag vet inte om Julia Mikaelsson vill komplettera i frågan.

Anf.  91  Departementssekreterare JULIA MIKAELSSON:

Jag tycker att ministern sade det mesta som finns att säga, men det är värt att poängtera att andra medlemsstater sparar de här uppgifterna i dag. Vi vet inte exakt vilka regler de har kring vem som får tillgång till dem och för vilka ändamål. Det här ger en möjlighet att skapa minimiregler för dataskyddet som kommer att gälla för alla EU-länder i så fall.

Anf.  92  MARYAM YAZDANFAR (s):

I mångt och mycket håller jag med justitieministern i den ingång hon har nu. Problemet är att den europeiska diskussionen inte har samma utgångspunkter som justitieministern har, utan snarare har man velat ge uttryck för att följa något slags amerikansk modell till exempel där man bygger upp enorma system, där lagringen sker under väldigt långa tider och utan något integritetsskydd. Det har kommit väldigt mycket kritik av hur det här systemet har använts.

Det är det som gör att jag blir väldigt tveksam och att vi efter noggrant övervägande har valt en avvikande mening. Ingången är fel. Jag tycker också att man skulle kunna se det här som en möjlighet, men tyvärr tror jag inte att den europeiska diskussionen just nu handlar om det.

Anf.  93  Justitieminister BEATRICE ASK (m):

För det första ska man nog vara försiktig med att vara tvärsäker på vad andra ministrar har för ingångar i den här diskussionen. Jag vill nog påstå att integritetsfrågorna har fått ökad aktualitet i väldigt många länder och att de frågorna är väldigt centrala.

Jag tror också att man ska se det ställningstagande som ordförandeskapet har tagit att ta ett steg tillbaka för att ta principdiskussionerna utifrån att det finns ett engagemang i de principiella frågorna. Annars skulle vi inte vara där vi är.

Jag har en viss respekt för det och tycker att det är bra. Jag känner mig inte som någon främmande fågel i de diskussionerna. I flera länder pågår det väldigt mycket av dataskydds- och integritetsdebatt. Det gäller inte minst den typ av informationsutbyte och annat som detta handlar om.

Det är intressant att Socialdemokraterna har ändrat uppfattning i detta. Det var Thomas Bodström med företrädare som drev på, eller det kanske till och med var Persson? Okej. Det var till och med statsministrarna som uppmanade oss att ta fram förslag i just den här delen. Det har tryckts på ganska ordentligt för att man ska ta fram det. Det är justitieministrarna som tar ett steg tillbaka och säger: Vi måste diskutera detta utifrån mer än en aspekt och inte bara utifrån brottsbekämpningsaspekten.

Man måste också fundera över om det inte kan hanteras på europeisk nivå. Är det också en slutsats som man har att inte svensk tull ska kunna använda sådana uppgifter? Vi vet att 90 procent av narkotikabeslagen i dag tar vi tack vare att vi kan använda de uppgifterna.

Vill man ha en effektiv narkotikabekämpning där vi också samlar kraft i Europa, bara som ett exempel, är det klart att detta är en intressant möjlighet. Jag tror att det är viktigt att se om det inte går att hitta ett sätt att använda den typ av uppgifter som ändå lagras och finns i ordnade former. Det handlar om att använda dem för att minska de kriminella strömmar som vi ändå ha att arbeta med.

Vi har ett uppdrag från de europeiska statsministrarna under tidigare år att göra något. Sedan har justitieministrarna tyckt att det kanske är dags att fundera i mer än en bana. Vi är inte framme med färdiga förslag. Men jag har beskrivit det som en möjlighet att få bättre regelverk i detta.

Sedan finns det på vägen fram ett antal stenar att lyfta på innan man har det konkreta bygget eller de konkreta funktionerna på plats. Det är en sak som vi får återkomma till när vi ser det. Nu ska vi åka och ha en diskussion i de allmänna principiella frågorna. Men jag noterar att Socialdemokraterna inte tycker att man alls ska gå vidare i den här frågan.

Anf.  94  ORDFÖRANDEN:

Det sista är ganska viktigt. Det vi samråder om är i det här fallet upplägg inför fortsatta förhandlingar. Jag vill bara fråga om det är tydligt för justitieministern och även majoriteten vad det är Socialdemokraterna är emot i upplägget. Att allmänt inte tycka som regeringen är inte riktigt vad vi ska göra här. Här är det att pröva upplägget inför rådet. Har det tydligt framgått att det är vad det är och i så fall vad det är Socialdemokraterna efterlyser? Det är jag själv nyfiken på. Vad är det för annat förhandlingsupplägg som Socialdemokraterna skulle vilja ha?

Anf.  95  MARYAM YAZDANFAR (s):

Vi tycker att diskussionen kommer från fel håll. Vi menar att diskussionen inte utgår från integritetsperspektivet och hur vi kan skydda medborgarna från de integritetsaspekter som har nämnts här, utan det handlar om hur vi ska bygga upp ett stort system för lagring av uppgifterna. Jag tycker att jag har varit väldigt tydlig med det.

Anf.  96  KRISTER HAMMARBERGH (m):

Jag tycker att det är väldigt viktigt att regeringen nu fortsätter att föra de här diskussionerna på justitieministrarnas möte. Det går inte att ducka för diskussionen. Den fortsätter.

Precis som justitieministern har sagt är det viktigt att man har tagit det här steget tillbaka och att Sverige har en möjlighet att lämna de synpunkter som är relevanta. Det gäller integritetsaspekter och andra aspekter.

Anf.  97  Justitieminister BEATRICE ASK (m):

Det är lite svårt att veta hur man ska riva upp det som statsminister Göran Persson och andra statsministrar på sin tid bad oss göra. Det må vara hänt att man tycker att de kom in från fel håll. Det vi nu har att diskutera är hur verkligheten ser ut i dag.

De här uppgifterna finns och används nationellt, och det finns inte integritetsskydd eller dataskydd värt namnet. Det finns ett intresse att se om det finns mer vi kan göra genom att samordna oss på något sätt.

Vi har också invändningarna att det kan bli för stort, gå för långt och så vidare. Jag vet inte riktigt hur man skulle fullfölja den synpunkten, men jag tror inte heller att majoriteten ber mig göra det.

Anf.  98  ORDFÖRANDEN:

Vi återkommer säkert till den här frågan. För dagen finner jag stöd för regeringens här redovisade upplägg med omnämnd avvikande mening från s.

Vi går vidare till punkt 7 om förslag till beslut angående Ecris, förkortningen heter så. Den frågan var här i juli då det fanns stöd för regeringens då redovisade upplägg med avvikande meningar v och mp.

Anf.  99  Justitieminister BEATRICE ASK (m):

Jag informerade kort om förslaget till rådsbeslut i somras inför RIF-rådet 24–25 juli, och förhandlingarna har gått väldigt fort.

Ordförandeskapet vill nu nå en politisk överenskommelse om förslaget. Rådsbeslutet är direkt kopplat till det redan godkända rambeslutet om organisationen av medlemsstaternas utbyte av uppgifter ur kriminalregister, det vill säga vårt belastningsregister. Det handlar nu om den tekniska lösningen för den informationsöverföring som vi kom överens om i rambeslutet.

Syftet med rambeslutet var att precisera hur medlemsstaterna ska överföra uppgifter om fällande domar till den medlemsstat där den dömda personen är medborgare. Det lägger också grunden för ett datoriserat system för utbyte av uppgifter om fällande domar. Det rör sig till exempel om uppgifter om namn, kön, födelsedatum, datum för dom, domstolens namn, brottstyp och utdömd påföljd.

Genom det nu aktuella rådsbeslutet inrättas nämnda system för själva uppgiftsutbytet, det vill säga tekniken för genomförandet. Det är vad som har kommit att kallas för Ecris. Efter antagandet har medlemsstaterna tre år på sig att genomföra beslutet.

Informationssystemet ska vara decentraliserat. Det baseras på medlemsstaternas nationella kriminalregister. Det kommer inte att skapas någon EU-gemensam databas där uppgifter lagras centralt. Medlemsstaterna kommer inte att ha direkt åtkomst till andra medlemsstaters kriminalregister.

Medlemsstaterna, och däribland Sverige, har hela tiden ställt sig generellt positiva till förslaget till rådsbeslut. De största politiskt viktiga frågorna var överenskomna redan genom rambeslutet. Jag är positiv till ett förbättrat och mer effektivt informationsutbyte. Jag är också positiv till att aktuell information ska kunna översändas på ett mer effektivt sätt än vad som sker i dag.

Som jag nämnde i juli har vi under förhandlingarna i så stor utsträckning som möjligt strävat efter långsiktiga och smidiga lösningar som uppfyller verksamhetens krav och är anpassade till framtida utveckling. Vi har fått igenom flertalet av de svenska förslagen vad gäller både förbättringar av texten och i bilagorna. Vi kan därför ge vårt stöd till en politisk överenskommelse.

Anf.  100  ORDFÖRANDEN:

Jag finner att det finns stöd för regeringens ståndpunkt.

Vi går till punkt 8 Förslag till förordning om domstols behörighet med mera vad gäller underhållsskyldighet. Det är för svensk del en civilutskottsfråga. Jag ska anmäla att det har varit överläggningar i sak när vi började med frågan i just civilutskottet den 1 april i år då det fanns stöd för regeringens ståndpunkt. Nu föreligger förslag till politisk överenskommelse, och vi har fått underlag utsänt. Jag ger ordet till justitieministern.

Anf.  101  Justitieminister BEATRICE ASK (m):

Sverige är som ni redan vet positivt inställt till arbetet med den här förordningen. Syftet med förslaget är att förenkla hanteringen av underhållskrav över gränserna och underlätta indrivning av underhållsbidrag inom EU.

Förhandlingsarbetet börjar nu närma sig sitt slut. Ordförandeskapet har lagt fram en komplett artikeltext som ett kompromissförslag. Avsikten är att nå en överenskommelse i rådet om denna övergripande kompromiss som i princip omfattar hela rättsakten. Målsättningen är att hela förordningen ska antas före utgången av 2008.

I huvudsak innebär förslaget följande. Förordningens tillämpningsområde är brett. Det innebär till exempel att underhållsskyldighet mellan registrerade partner omfattas. Reglerna i förordningen om vilken domstol som är behörig ligger i linje med vad som gäller redan i dag. Förordningen kommer inte som det från början var tänkt att innehålla regler om tillämplig lag. I stället kommer bestämmelserna om tillämplig lag i 2007 års Haagprotokoll att gälla.

Vidare innebär förslaget att avgöranden om underhållsbidrag från en medlemsstat som är bunden av Haagprotokollet om tillämplig lag ska kunna verkställas direkt i en annan medlemsstat. Förslaget innehåller vidare regler om rättsligt bistånd och rättshjälp. Enligt förslaget ska förfaranden som gäller underhåll till barn under 21 år som huvudregel vara kostnadsfria.

Varje medlemsstat ska enligt förslaget utse en centralmyndighet som kan bistå vid tillämpningen av förordningen. De ska också samarbeta i enskilda ärenden och lämna uppgifter som kan underlätta indrivningen av underhållsbidrag.

Sverige har fått gehör för viktiga ståndpunkter som vi har haft i förhandlingarna bland annat i fråga om möjligheten att fortsätta att tillämpa vår väl fungerande nordiska konvention på området. Även i fråga om utlämnande av uppgifter myndigheter emellan har vi kommit fram till en godtagbar lösning.

Ett slutligt kompromissförslag har ännu inte färdigställts eftersom en del utestående frågor diskuteras. För vår del återstår det dock inte några frågor som är av avgörande vikt. Därför är min bedömning att vi förmodligen kommer att kunna godta kompromissförslaget.

Jag tycker att det är bra om man kan komma fram till beslut i den här frågan. För de människor de berör är det oerhört betydelsefullt.

Anf.  102  SUSANNE EBERSTEIN (s):

Jag är nyfiken på om vi har en aning om hur många ärenden och hur mycket pengar det gäller som går åt olika håll både in och ut från Sverige.

Anf.  103  Justitieminister BEATRICE ASK (m):

Jag är ledsen att jag inte har svaret, men det har möjligen Danijela.

Anf.  104  Rättssakkunniga DANIJELA PAVIC:

Några exakta siffror har jag inte i huvudet. Men allmänt sett är de ärenden som vi behöver hjälp med betydligt fler än de som vi hjälper till med. För vår del är det väldigt viktigt med ett väl fungerande instrument på det här området. Det skiljer sig väsentligt. Jag tror att det var 5 000 ärenden som vi behöver hjälp med som vi skickar iväg utomlands, och jag tror att det var under 500 som vi hjälper till med. Sedan kan naturligtvis den siffran komma att förändras med det nya instrumentet. Men det återstår att se.

Anf.  105  ORDFÖRANDEN:

Jag finner stöd för regeringens ståndpunkt.

Vi går vidare till punkt 9, Utkast till slutsatser som sårbara vuxnas situation och gränsöverskridande rättsligt skydd för dem. Enligt mina noteringar är detta en falsk B-punkt, det vill säga en sådan där det inte förväntas diskussion på rådet förutom från ett land som kanske vill säga något. Är det något justitieministern vill säga här är hon välkommen.

Anf.  106  Justitieminister BEATRICE ASK (m):

Det här är också en sådan fråga där jag tror att våra medborgare är bekymrade eller som de funderar mycket över.

Syftet med de rådslutsatser och riktlinjer om sårbara vuxnas situation som ska antas är att 2000 års Haagkonvention om internationellt skydd av vuxna ska bli tillämplig mellan så många medlemsstater som möjligt. Vidare innebär det att så snart tillräckliga erfarenheter gjorts av konventionens tillämpning bör kommissionen om det är nödvändigt inleda diskussioner om behovet av eventuellt kompletterande åtgärder på gemenskapsnivå för att uppnå en effektiv användning av konventionen.

Låg mig bara ge en kort bakgrund. I januari 2000 antog Haagkonferensen för internationell privaträtt en konvention om internationellt skydd av vuxna. Konventionen omfattar gränsöverskridande bestämmelser till skydd av vuxna som på grund av försämrad eller otillräcklig förmåga inte har möjlighet att bevaka sina intressen. Det gäller till exempel frågor som berör godmanskap och förvaltarskap. Bestämmelserna gäller vilket lands myndigheter som är behörig att vidta åtgärder, vilket lands lag som ska tillämpas och förutsättningarna för erkännande och verkställighet av beslut som fattas i andra länder. Några få länder har ratificerat konventionen, och den gäller mellan dem från den 1 januari 2009. Sverige bör överväga att underteckna konventionen.

Jag är positiv till att den viktiga frågan om skydd av sårbara vuxna har uppmärksammats och stöder förslaget till rådsslutsatser, som förväntas antas som just en falsk B-punkt vid rådets möte den 24 oktober.

Vidare kan sägas att vi anser att det behövs tid till analys eftersom det finns känsliga aspekter angående avvägning mellan skydd och självbestämmande. Vi ser därför gärna att man ytterligare studerar behovet av ytterligare åtgärder för att stärka en effektiv tillämpning av konventionen inom gemenskapen.

Jag vill gärna säga att de här frågorna är centrala av det enkla skälet att vi har en åldrande befolkning och en befolkning som bor och vistas över gränserna. Människor kan hamna i situationer där man inte riktigt klarar av allting själv, och då måste det faktiskt finnas regler som skyddar människor från att bli utnyttjade eller att inte klara av att hantera sin ekonomi och annat som är centralt. Det blir alltmer gränsöverskridande frågeställningar om detta, och därför tycker jag att det är bra att man funderar över detta. Precis som här hemma är det här frågor som är ytterst känsliga och väldigt svåra att hantera. Men någonstans måste man ju börja.

Anf.  107  ORDFÖRANDEN:

Jag finner sammanfattningsvis stöd för regeringens ståndpunkt.

Punkt 10 gäller utkast till resolution angående utbildning av domare med flera inom domstolsväsendet. Även denna lär vara en falsk B-punkt, dock för den skull inte heller utan intresse hemmavid.

Anf.  108  Justitieminister BEATRICE ASK (m):

Sverige är medförslagställare och stöder ordförandeskapets förslag till rådsresolution om utbildning av domare och annan rättsvårdande personal i EU. Resolutionen förväntas antas som en falsk B-punkt vid RIF-rådet den 24 oktober.

Rådsresolutionen syftar till att förbättra utbildningen för domare och åklagare inom EU-rätt och komparativ rätt samt när det gäller att öka språkkunskaperna hos berörda yrkesutövare. Den syftar också till ett ökat utbyte av erfarenheter mellan domare och åklagare i medlemsstaterna.

Jag anser att förslaget är väl avvägt. Medlemsstaternas nationella utbildningsorgan kommer också i fortsättningen att ha det primära ansvaret för att domare och åklagare får utbildning som är relevant inom EU-rättsliga områden utifrån verksamheternas och de enskilda yrkesutövarnas behov. Det handlar alltså inte om att harmonisera utbildningarna. Samtidigt skapar man genom resolutionen bättre möjligheter till gemensamma utbildningsinsatser inom EU. Det kommer att utgöra ett viktigt komplement till utbildningar på nationell nivå.

I dag får EU-rätt större betydelse inom allt fler rättsområden nationellt. Domare och åklagare kommer i sitt dagliga arbete i allt större utsträckning i kontakt med frågor av EU-rättslig karaktär. Jag anser att rådsresolutionen kan bidra till att öka europeiska domares och åklagares kunskaper inom EU-rätt och skapa större kännedom om andra medlemsstaters rättssystem, vilket är positivt. Därför stöder jag resolutionen.

Anf.  109  ORDFÖRANDEN:

Jag finner sammanfattningsvis stöd för regeringens ståndpunkt.

Vi vänder på bladet, och där hittar vi punkt 11, Övriga frågor. Det står inte på den blå lappen, men vi har sett i våra underlag att det finns åtminstone en övrig fråga, och den gäller bilaterala avtal mellan EU-länder och USA angående brottmål och sådant.

Vi har inga övriga övriga frågor. Vill justitieministern kommentera den vi har? Det är ju en informationspunkt.

Anf.  110  Justitieminister BEATRICE ASK (m):

Jag hänvisar till det skriftliga materialet.

Anf.  111  ORDFÖRANDEN:

Då tackar vi för informationen i den punkten.

Sedan är den en gemensam kommitté, som det brukar vara, där man ska få lägesrapporter om SIS II och Sisnet. Det brukar vi också få. Det fick vi senast den 30 maj här i nämnden. Har det hänt något sedan dess som justitieministern vill dela med oss?

Anf.  112  Justitieminister BEATRICE ASK (m):

Enligt gällande tidsplan ska Schengens informationssystem SIS II tas i drift september 2009, men arbetet har drabbats av ytterligare förseningar. Det gäller fel som upptäckts i det centrala systemet, det vill säga den del som utvecklas under kommissionens ledning. Felen innebär att det för tillfället är teststopp, och kommissionen arbetar med att ta fram förslag till ny tidsplan.

Det börjar nu alltså att bli väldigt osäkert om systemet kan bli klart under det svenska ordförandeskapet, som vi trodde för några månader sedan. Vi hoppas på en fyllig redogörelse från kommissionen om den uppkomna situationen och vilka konsekvenser den kan få, men vi räknar inte med att redan nu få se något förslag till tidsplan. Det finns i dag inget som pekar på att informationen under den här punkten kommer att fordra något som helst ställningstagande från medlemsstaterna.

Anf.  113  ORDFÖRANDEN:

Då tackar vi för den informationen.

Anf.  114  JOHAN LINANDER (c):

Man kan inte låta bli att fundera över om det här någonsin ska bli klart, men det blir det väl, förhoppningsvis.

Det står ingenting i papperna om kostnader. Det här har ju dragit ut på tiden ett par år vid det här laget. Kostnaderna borde ha skenat under tiden. Finns det några uppgifter om det? Varifrån tas de pengarna i så fall?

Anf.  115  Justitieminister BEATRICE ASK (m):

Först ska jag säga att det är en lång resa. Vi har varit irriterade många gånger, och det har funnits många frågetecken på vägen.

Vad gäller kostnader vet kanske Anna-Carin Svensson mer om det. Det är klart att det blir dyrt när man aldrig riktigt lyckas få ordning på saker och ting.

Anf.  116  Kanslirådet ANNA-CARIN SVENSSON:

Det är i första hand kommissionen som får stå för kulorna i det här skedet, men det är klart att om det drar ut på tiden är det i förlängningen ett problem för medlemsstaterna också, som står och är färdiga att ta sig an detta, om de får stå i vänteläge alltför länge. Men i första hand drabbar det alltså kommissionen.

Anf.  117  ORDFÖRANDEN:

Det är ju ytterst vi, det med, kan man konstatera!

Anf.  118  KRISTER HAMMARBERGH (m):

En fråga, med tanke på alla dessa förseningar och efter att ha lyssnat på även andra utanför kommissionen som har jobbat med det här, vore möjligen att ta upp frågeställningen om man kan kvalitetssäkra kommissionens förmåga att göra tjänsteupphandlingar.

Anf.  119  Justitieminister BEATRICE ASK (m):

Ja, det kanske man skulle önska att man kunde göra.

Vi har haft synpunkter på ärendets hantering och hur det har hanterats i olika avseenden. Vi har också satt in frågetecken vid flera tillfällen. Nu är väl det viktiga att faktiskt få en ordentlig rapport och se i vilken utsträckning vi kan bidra till att så snart som möjligt få detta på plats. Sedan finns det väl ett antal slutsatser som man bör dra eller en analys att göra av hur detta projekt ändå har drivits och hur det fungerar. På det kan man ha många synpunkter.

Vi har ju också varit behjälpliga när det gäller att försöka staga upp och med teknisk kunskap och annat försöka se till att det här arbetet går smidigare. Jag tror kanske att det i vissa avseenden har varit för många kockar inblandade där man i stället för att tydliggöra ansvaret och arbeta någorlunda professionellt har velat ha för många med i beslutsfattande och annat, och så har saker ramlat mellan stolar eller inte fungerat.

Men som sagt: Analysen och utvärderingen av projektet får man nog ta senare. Nu hoppas jag att vi ska få en saklig, bra och fyllig rapport så att vi kan få detta på plats, för det är viktigt att Schengen kommer att fungera väl.

Anf.  120  ORDFÖRANDEN:

Därmed lämnar vi frågan för i dag. Vi tackar för informationen.

Nu hoppar jag alldeles spontant över de övriga frågorna i den gemensamma kommittén. Jag har inga sådana i mina underlag. Det har inte departementet heller.

Då har vi punkt 2, Godkännande av A-punktslistan. Där finns det dels en sådan här allmän lista från Statsrådsberedningen, som vi väl tekniskt sett redan har klubbat, nämligen när vi pratade med miljöministern, men vi kan ta den nu ett varv till för säkerhets skull. Sedan har vi en justitielista också, och båda dessa finns hos ledamöterna för kännedom.

Anf.  121  KRISTER HAMMARBERGH (m):

Jag har en fråga under dagordningspunkt 2, som gäller just justitiefrågor. Där finns det en punkt 7. Detta gäller alltså justitie-A-punktslistan.

Sverige drev ju tidigare frågan om Prümrådsbeslutet, att införliva delar av Prümrådskonventionen i europeisk rätt. Vi har haft en inrikespolitisk diskussion kring detta också och även fört en diskussion om hur det här påverkar samarbetet inom Norden. Nu ser jag på A-punktslistan här att Norge och Island har uttryckt sin önskan att kunna ta del av rambeslutet kring Prümrådsbeslutet. Kommer det här på något sätt att påverka Sveriges förhållande gentemot EU och det nordiska samarbetet?

Anf.  122  Justitieminister BEATRICE ASK (m):

Det finns ett stort intresse i Norge och Island för att vara med i det samarbetet. Man ligger på. Det får väl inga direkta konsekvenser för oss, men det visar så att säga hur våra grannländer ser på det här samarbetet. Jag har inget att invända mot att de går med här.

Anf.  123  ORDFÖRANDEN:

Då konstaterar jag sammanfattningsvis att vi har stöd för regeringens ståndpunkter i dessa frågor.

Det var det om rådsagendan såvitt jag vet. Då tackar vi för i dag och önskar trevlig helg och lycka till på rådet!

Innehållsförteckning

1 §  Miljö 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  2  Miljöminister ANDREAS CARLGREN (c) 1

Anf.  3  ORDFÖRANDEN 2

Anf.  4  Miljöminister ANDREAS CARLGREN (c) 3

Anf.  5  SVEN GUNNAR PERSSON (kd) 5

Anf.  6  CARINA OHLSSON (s) 6

Anf.  7  ORDFÖRANDEN 7

Anf.  8  Miljöminister ANDREAS CARLGREN (c) 7

Anf.  9  ORDFÖRANDEN 9

Anf.  10  Miljöminister ANDREAS CARLGREN (c) 9

Anf.  11  ERIK A ERIKSSON (c) 10

Anf.  12  CHRISTINA AXELSSON (s) 10

Anf.  13  LENA OLSSON (v) 11

Anf.  14  TINA EHN (mp) 11

Anf.  15  Miljöminister ANDREAS CARLGREN (c) 11

Anf.  16  CARL B HAMILTON (fp) 12

Anf.  17  Miljöminister ANDREAS CARLGREN (c) 13

Anf.  18  CARINA OHLSSON (s) 13

Anf.  19  Miljöminister ANDREAS CARLGREN (c) 14

Anf.  20  TINA EHN (mp) 14

Anf.  21  ORDFÖRANDEN 14

Anf.  22  Miljöminister ANDREAS CARLGREN (c) 14

Anf.  23  ORDFÖRANDEN 14

Anf.  24  CARINA OHLSSON (s) 14

Anf.  25  ORDFÖRANDEN 15

Anf.  26  BENGT-ANDERS JOHANSSON (m) 15

Anf.  27  TINA EHN (mp) 15

Anf.  28  Miljöminister ANDREAS CARLGREN (c) 15

Anf.  29  CARINA OHLSSON (s) 15

Anf.  30  Miljöminister ANDREAS CARLGREN (c) 16

Anf.  31  BENGT-ANDERS JOHANSSON (m) 16

Anf.  32  ORDFÖRANDEN 16

Anf.  33  CHRISTINA AXELSSON (s) 16

Anf.  34  ORDFÖRANDEN 16

Anf.  35  Miljöminister ANDREAS CARLGREN (c) 17

Anf.  36  LARS TYSKLIND (fp) 17

Anf.  37  CHRISTINA AXELSSON (s) 18

Anf.  38  TINA EHN (mp) 18

Anf.  39  ORDFÖRANDEN 18

Anf.  40  LENA OLSSON (v) 19

Anf.  41  ORDFÖRANDEN 19

Anf.  42  LENA OLSSON (v) 19

Anf.  43  ORDFÖRANDEN 19

Anf.  44  SVEN GUNNAR PERSSON (kd) 19

Anf.  45  Miljöminister ANDREAS CARLGREN (c) 19

Anf.  46  TINA EHN (mp) 20

Anf.  47  SVEN GUNNAR PERSSON (kd) 20

Anf.  48  Miljöminister ANDREAS CARLGREN (c) 20

Anf.  49  ORDFÖRANDEN 21

Anf.  50  Miljöminister ANDREAS CARLGREN (c) 21

Anf.  51  ORDFÖRANDEN 21

Anf.  52  Miljöminister ANDREAS CARLGREN (c) 21

Anf.  53  CARINA OHLSSON (s) 22

Anf.  54  Miljöminister ANDREAS CARLGREN (c) 22

Anf.  55  ORDFÖRANDEN 23

Anf.  56  Miljöminister ANDREAS CARLGREN (c) 23

Anf.  57  ORDFÖRANDEN 23

Anf.  58  Miljöminister ANDREAS CARLGREN (c) 23

Anf.  59  CHRISTINA AXELSSON (s) 23

Anf.  60  Miljöminister ANDREAS CARLGREN (c) 23

Anf.  61  ORDFÖRANDEN 23

2 §  Rättsliga och inrikes frågor 24

Anf.  62  ORDFÖRANDEN 24

Anf.  63  Justitieminister BEATRICE ASK (m) 24

Anf.  64  Planeringschefen OLA HENRIKSON 25

Anf.  65  ORDFÖRANDEN 25

Anf.  66  Planeringschefen OLA HENRIKSON 25

Anf.  67  ORDFÖRANDEN 25

Anf.  68  Planeringschefen OLA HENRIKSON 26

Anf.  69  ORDFÖRANDEN 26

Anf.  70  Justitieminister BEATRICE ASK (m) 26

Anf.  71  BILLY GUSTAFSSON (s) 27

Anf.  72  KRISTER HAMMARBERGH (m) 27

Anf.  73  Justitieminister BEATRICE ASK (m) 28

Anf.  74  BILLY GUSTAFSSON (s) 28

Anf.  75  JOHAN LINANDER (c) 28

Anf.  76  Justitieminister BEATRICE ASK (m) 29

Anf.  77  ORDFÖRANDEN 29

Anf.  78  Justitieminister BEATRICE ASK (m) 30

Anf.  79  MARYAM YAZDANFAR (s) 30

Anf.  80  KRISTER HAMMARBERGH (m) 31

Anf.  81  Justitieminister BEATRICE ASK (m) 31

Anf.  82  LENA OLSSON (v) 31

Anf.  83  Justitieminister BEATRICE ASK (m) 31

Anf.  84  Ämnesrådet ANNA-CARIN SVENSSON 32

Anf.  85  ORDFÖRANDEN 32

Anf.  86  Justitieminister BEATRICE ASK (m) 32

Anf.  87  ORDFÖRANDEN 32

Anf.  88  Justitieminister BEATRICE ASK (m) 33

Anf.  89  MARYAM YAZDANFAR (s) 34

Anf.  90  Justitieminister BEATRICE ASK (m) 34

Anf.  91  Departementssekreterare JULIA MIKAELSSON 35

Anf.  92  MARYAM YAZDANFAR (s) 35

Anf.  93  Justitieminister BEATRICE ASK (m) 35

Anf.  94  ORDFÖRANDEN 36

Anf.  95  MARYAM YAZDANFAR (s) 36

Anf.  96  KRISTER HAMMARBERGH (m) 37

Anf.  97  Justitieminister BEATRICE ASK (m) 37

Anf.  98  ORDFÖRANDEN 37

Anf.  99  Justitieminister BEATRICE ASK (m) 37

Anf.  100  ORDFÖRANDEN 38

Anf.  101  Justitieminister BEATRICE ASK (m) 38

Anf.  102  SUSANNE EBERSTEIN (s) 39

Anf.  103  Justitieminister BEATRICE ASK (m) 39

Anf.  104  Rättssakkunniga DANIJELA PAVIC 39

Anf.  105  ORDFÖRANDEN 39

Anf.  106  Justitieminister BEATRICE ASK (m) 39

Anf.  107  ORDFÖRANDEN 40

Anf.  108  Justitieminister BEATRICE ASK (m) 40

Anf.  109  ORDFÖRANDEN 41

Anf.  110  Justitieminister BEATRICE ASK (m) 41

Anf.  111  ORDFÖRANDEN 41

Anf.  112  Justitieminister BEATRICE ASK (m) 41

Anf.  113  ORDFÖRANDEN 41

Anf.  114  JOHAN LINANDER (c) 42

Anf.  115  Justitieminister BEATRICE ASK (m) 42

Anf.  116  Kanslirådet ANNA-CARIN SVENSSON 42

Anf.  117  ORDFÖRANDEN 42

Anf.  118  KRISTER HAMMARBERGH (m) 42

Anf.  119  Justitieminister BEATRICE ASK (m) 42

Anf.  120  ORDFÖRANDEN 43

Anf.  121  KRISTER HAMMARBERGH (m) 43

Anf.  122  Justitieminister BEATRICE ASK (m) 43

Anf.  123  ORDFÖRANDEN 43