Fredagen den 17 november 2000

EU-nämndens uppteckningar 2000/01:8

1 §  Budget
Statssekreterare Curt Malmborg
Rapport från ministerrådsmöte den 20 juli 2000
Information och samråd inför ministerrådsmöte den 23 och 24 november 2000

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Jag förklarar sammanträdet öppnat. Innan vi går över till samråd vill jag påpeka att vi har en ganska diger dagordning i dag. Jag vädjar därför till alla att vara så koncisa som möjligt, som gör att vi kan avsluta sammanträdet i rimlig tid.

Med detta hälsar jag statssekreterare Curt Malmborg med medarbetare välkomna hit för att dels ge en återrapport från ett tidigare ministerrådsmöte om budgetfrågor, dels informera och samråda med oss inför det kommande ministerrådsmötet den 23 och 24 november. Jag ser att det har delats ut material till oss och vill bara påpeka att vi har bättrat oss – numera finns det möjligheter att visa OH-bilder på ett godtagbart sätt.

Anf.  2  Statssekreterare CURT MALMBORG:

Jag ska tala om budgetrådet nästa vecka. Ni har fått material, dels två bilder, dels textmaterial som beskriver vad budgetkommittén har kommit fram till. Jag ska återkomma till det.

Jag ska i princip tala om tre saker: beredningsläget, budgetförslaget och återkommer till den fråga som jag tog upp i somras, nämligen s.k. tredje budgetråd. Jag gör så att jag integrerar beskrivningen av det som hände på budgetrådet i somras i min föredragning.

Som ni är väl medvetna om är detta en komplex process. Det är väl ett understatement att säga det om budgetprocessen inom EU, där de olika aktörerna spelar en roll och där vi dessutom har det faktum att allt inte bestäms i budgetprocessen, utan det finns en stor del som bestäms i lagstiftningsprocess.

Den första bilden i det utdelade materialet beskriver lite grann beredningsläget. Kommissionen presenterade sitt budgetförslag i maj. I juli hade budgetrådet att ta ställning till det. Det var då jag var här och redovisade våra ståndpunkter.

Den fas som nu har skett är att parlamentet gjort sin första läsning. Nu är det dags för budgetrådet i nästa vecka att göra sin andra läsning. Det sista steg, förhoppningsvis, som sker är att parlamentet har en andra läsning mellan den 11 och 14 december.

I somras när jag var här gällde den stora frågan totalvolymen. Skulle man revidera det finansiella perspektivet? För det fanns med i kommissionens förslag. Skälet till detta var situationen på Balkan där man från kommissionens sida hävdade att det var så extraordinärt att man skulle revidera det finansiella perspektiv som hade slagits fast i Berlin tidigare.

Ståndpunkten från vår sida – och jag uppfattade att den var entydig från EU-nämnden – var att man inte skulle rubba det finansiella perspektivet. Det blev också rådets ställningstagande när vi hade mötet i juli att man inte skulle göra det utan finansiera de satsningar som man ville göra på Balkan genom omprioriteringar.

Detta var lite om beredningsläget.

När vi vänder bladet får vi fram en mängd siffror för de olika utgiftskategorierna. Som ni ser är det kommissionen, rådet, Europaparlamentet i sin första omgång och så en fjärde kolumn, budgetkommitténs förslag, som utgör underlag för rådet.

Rådet hade sin diskussion i juli. Sedan gick det till Europaparlamentet, som vi ser redovisas i den tredje kolumnen. Man kan säga att Europaparlamentet avvisade de besparingar som rådet gjorde i sin första läsning. De ökade också betalningarna ganska kraftigt. Dessutom lade de stora belopp i reserv, alltså särskilda anslag som man inte skulle kunna utnyttja utan att man hade ett beslut av budgetmyndighet. Det sistnämnda kan man se som en del av en sedvanlig förhandlingstaktik.

Beträffande totalen, summan längst ned, skulle kommissionens förslag innebära en höjning med 5,5 %. Rådet tyckte att det var lite högt när det gäller de betalningar som vi nu tittar på och föreslog en mindre ökning som innebar plus 3,5 %. Vad parlamentet vill när det gäller betalningar är det lite uppåt i förhållande till kommissionens förslag, noga räknat 5,9 %.

Dessa siffror är viktiga därför att det är de som bestämmer den svenska EU-avgiften. Om parlamentets bud skulle gå igenom skulle det bli en ökning av den svenska avgiften på 1,4–1,5 miljarder.

Nu har parlamentet sagt sitt. Det viktiga för parlamentet var alltså, som jag sade, de tre sakerna: avvisade besparingarna, ökade betalningarna ganska kraftigt och lade stora belopp i reserv. Vad sade man i parlamentet om det finansiella perspektivet, som var den stora frågan? Jo, man sade där: Nej, vi ska inte revidera det finansiella perspektivet. Men man uppmanade rådet att visa en öppenhet inför diskussioner om revidering till följd av utvecklingen på Balkan.

Det här har nu kommit tillbaka till rådet, och det förbereds i budgetkommittén, som ni ser i den fjärde kolumnen. Man kan säga enkelt, för att sammanfatta det hela, att budgetkommittén återgår i stora drag till rådets första ståndpunkt, dvs. en neddragning i förhållande till det som parlamentet vill. Självklart håller vi oss inom det finansiella perspektivet.

Jag övergår nu till den punkt som är mest kontroversiell, kategori 4, som handlar om externa åtgärder. Där var det så att rådets första läsning, som vi hade i somras, innebar att vi sade nej till revideringen av det finansiella perspektivet. Det är viktigt att satsa på Balkan, men det bör ske genom omprioriteringar. Det är fortfarande den ståndpunkt som kommer att föreläggas budgetrådet att man bör ha den inställningen. Man kan säga att en viss förändring har skett, och ni kan se på siffrorna att det är en viss ökning i förhållande till Rådet 1 under punkt 4 betalningar jämfört med budgetkommitténs förslag.

I budgetrådet kommer att underställas ett förslag att man ska anslå pengar till Serbien och till Kosovo. Noga räknat är det 200 miljoner euro som nästa år ska anslås till Serbien och 230 miljoner euro till Kosovo. Då kan man konstatera att det blir lite mindre i förhållande till det som anslogs till Kosovo i somras, men man ska veta att här gör man en teknisk konstruktion och för över pengar från årets budget. Reellt blir det ändå inte mindre till Kosovo.

Man kan väl gissa att det här kommer att vara den stora kontroversiella ståndpunkten även på budgetrådet nästa vecka och i kontakterna med parlamentet.

När det gäller de svenska ståndpunkterna är som tidigare den övergripande ståndpunkten att man ska respektera det finansiella perspektivet och att nya utgifter ska vi klara genom omprioriteringar inom respektive kategori. Rådet har ju redan tidigare visat att det är möjligt att klara den omprioriteringen inom kategori 4, och det vill vi fortfarande hävda.

Sverige vill alltså ställa sig bakom det som finns under kolumnen budgetkommittén.

Man ska ha klart för sig att det här är en komplex process och att det självklart kommer att bli föremål för förhandlingar. Ett visst förhandlingsutrymme måste naturligtvis finnas. Man kan tänka sig en viss justering av detta. Dock, och det är väldigt viktigt, kan vi under inga förhållanden acceptera en revidering av det finansiella perspektivet. Vår ambition är också att ha hyfsat med marginaler, men det är självklart någonting man kan utnyttja vid diskussioner med parlamentet.

Jag ska avslutningsvis i min inledning nämna någonting om det s.k. tredje budgetrådet. Jag nämnde i juli att Frankrike, tillsammans med Sverige, ville driva frågan att anordna ett tredje budgetråd. I dag är det bara två budgetråd per år, ett i juli och ett i november. Vi från vår sida tycker att det finns behov av att ha en mer samlad prioriteringsdiskussion och också att ägna sig mera seriöst åt uppföljning och utvärdering. Och det skulle det tredje budgetrådet kunna fungera som. Vi hade planerat att det skulle ske i mars.

Jag uppfattade att det fanns en stark uppslutning för den tanken i EU-nämnden. Dessvärre kan man konstatera att det bland medlemsländerna är ett blandat mottagande. Man kan säga som så att i sak tycker alla att det är väldigt viktigt att diskutera prioriteringar, uppföljning och utvärdering, men man är mer tveksam till att anordna ett särskilt budgetråd för detta. Vi har bedömt läget som så att vi inte vill driva på i denna fråga om vi inte har en stark uppslutning. Det som är vårt förslag, och som också var Frankrikes, är att man ska ta den här diskussionen i Ekofin i stället. Man gör det i marsmötet, då man får en seriös diskussion om prioriteringar, uppföljning och utvärdering.

Anf.  3  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Först vill jag säga att vi från vårt håll står bakom regeringens restriktiva politik i det här sammanhanget, det är ingen tvekan om det. Medskicka kan man naturligtvis någonting som i och för sig är naturligt, att vi i omfördelningarna i den delen naturligtvis måste vara aktiva så att vi har förutsättningar att betala räkningen både för Balkan och för den utvidgningsprocess som ligger framför oss. Det är viktigt att man inte är annat än aktiv när det gäller att få fram pengar genom omfördelningen. Så långt förslaget.

Jag har en fråga som jag skulle vilja ha klargjort lite. Europaparlamentet har då och då lyft fram möjligheten att utnyttja någonting som man kallar för flexibla medel. Min fråga är: Vad är det för pengar, varifrån kommer de och hur pass fria är de? Jag tror att det är pengar som inte har kommit till utbetalning. Då undrar jag om de ändå inte står och väntar på utbetalningen, går in i ny räkning, eller är de verkligen flexibla? Och är de flexibla, varför är man då inte beredd att vilja använda de pengarna exempelvis för Balkan?

Anf.  4  GÖRAN LENNMARKER (m):

Vi vill uttrycka vårt stöd för regeringens position i denna fråga. Sedan finns specialfrågan om stödet till västra Balkan. Jag levde i föreställningen att detta var löst genom en omfördelning inom utgiftsområde 4 vad gäller just Medaanslaget, som dessutom lär vara utnyttjat enbart till 26 %. Det finns ganska stora pengar där som är outnyttjade. Det finns väl ingen anledning sakligt sett att höja anslaget, utan det skulle väl kunna rymmas inom utgiftsområde 4. Det är en ambitiös satsning att stödja Serbien och fortsätta stödet till övriga delar av västra Balkan.

Anf.  5  SIV HOLMA (v):

Den här restriktiva hållningen stöder vi också. Så här allmänt kan man väl uttrycka att det finns vissa tecken på att medlen inte används på ett korrekt sätt. Såvitt jag förstår är det 5 % som man t.o.m. betecknar som någon typ av förskingring. Av den anledningen finns det ordentliga skäl för att över huvud taget inte öka. Egentligen skulle jag vilja förespråka en minskning, men det ska jag inte göra i det här sammanhanget.

Däremot när det gäller Balkan och de problem som finns där finns det andra alternativa åtgärder att vidta. Samtliga EU-medlemmar är också medlemmar i FN, och i FN finns det möjligheter att bedriva aktiva åtgärder.

Det som jag är bekymrad över är att inför de fortsatta förhandlingarna med EP behöver rådet visa ett visst mått av flexibilitet för att kunna nå en acceptabel överenskommelse. Det måste innebära att man inte ökar den totala budgetramen. Det är frågan. I så fall är vi tveksamma om det innebär en öppning till att öka det totala anslaget.

Anf.  6  Statssekreterare CURT MALMBORG:

Först var det en fråga från Holger Gustafsson om flexibilitetsinstrumentet, som det heter. Det finns 200 miljoner euro som ligger helt vid sidan av budgeten – lite märkligt kanske, men det är en konstruktion som man har valt. Kriterierna för detta är att man bara får använda det tillfälligt. Man får inte sätta in det i en varaktig åtgärd. Om man använder det år 1 är det förbjudet att använda det år 2 för samma ändamål. Man kan säga att de är flexibla, men med den begränsningen. Det är just detta som parlamentet har tittat på och är väldigt intresserat av att använda i det här sammanhanget, alltså för satsningar på västra Balkan.

Göran Lennmarker hade den synpunkten att insatserna för västra Balkan borde rymmas inom kategori 4. Det har hela tiden varit vår ståndpunkt. Där har vi tagit fram omprioriteringar som möjliggör detta. Samtidigt är det så – detta som ett svar på Siv Holmas fråga – att det finns ett behov av en handlingsfrihet. Man måste komma överens med parlamentet i de här delarna. Det finns ingen som helst ambition att höja anslagen. Det är den självklara utgångspunkten för oss, men det kan kanske behövas någon marginell ökning, eller kanske kan flexibilitetsinstrumentet vara ett sätt att lösa upp knuten.

Vi vill alltså inte öka den totala budgetramen, det som Siv Holma frågade om. Det här med 5 % har jag ingen kommentar till.

Anf.  7  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):

Jag skulle vilja ha klarhet i det som det sägs om att det finns så stora outnyttjade reserver, att det bara skulle vara en fjärdedel som utnyttjas. Är det verkligen på det sättet att det ligger så mycket pengar som inte utnyttjas?

Anf.  8  Statssekreterare CURT MALMBORG:

Jag vet inte vad Karl-Göran Biörsmark syftar på. Om Karl-Göran Biörsmark tänker på flexibilitetsinstrumentet är det någonting som ligger vid sidan om och har hela tiden legat och inte kommit att tas i anspråk. I övrigt finns det flera projekt under kategori 4 där man kan konstatera att det inte tagits i anspråk. Det är det som i hög grad har varit vägledande för rådets omprioritering. Man har tittat på de anslag som inte har varit utnyttjade och tyckt att det är rimligt att dra ned dem till förmån för västra Balkan. Jag kan naturligtvis inte nämna några belopp, men det har varit rätt ansenliga belopp.

Anf.  9  Departementssekreterare EVA SMEDBERG:

Det där med 26 % utnyttjade gäller i första hand Medaprogrammet. Det är där man har ett så otroligt dåligt utnyttjande. Jag har inget belopp, men där ligger det outnyttjade medel som har anslagits år efter år. Kommissionen gjorde en beräkning att om man fortsatte utbetalningarna i den här takten och inte gav Meda några nya medel, skulle det ta åtta nio år att betala ut medlen. Det är alltså ansenliga summor.

Anf.  10  ORDFÖRANDEN:

Det finns tydligen reserver, om man så säger.

Jag kan konstatera att det finns en majoritet bakom regeringens ståndpunkt då det gäller EU-budgeten för budgetåret 2001. Det innebär att Curt Malmborg kan åka till budgetrådet och veta att han har en kraftfull majoritet i EU-nämnden bakom sig om detta att det ska vara en restriktiv budgethantering.

Punkt 4 på dagordningen är en delpunkt. Den berördes inte, men ståndpunkten är utskriven. Den är att Sverige ställer sig bakom skrivelsen från kommissionen när det gäller jordbruksdelen. Det är en formell beslutspunkt. Vill du säga något om den?

Anf.  11  Statssekreterare CURT MALMBORG:

Det är alltså ett rättelsebrev på jordbruksbudgeten. Det gäller att kommissionen har gjort en bedömning av hur mycket pengar som behövs på jordbrukssidan. I det här fallet blev det under kategori 1 A lite mindre än vad vi räknat med, lite mer på 1 B. Nettomässigt var det en vinst.

Anf.  12  ORDFÖRANDEN:

Eftersom det formellt är en beslutspunkt på rådet och regeringen har redovisat en ståndpunkt, konstaterar jag att det finns en majoritet i nämnden bakom regeringens ståndpunkt.

Vi tackar för samrådet i dag och går vidare på dagordningen.

2 §  Allmänna frågor
Kabinettssekreterare Hans Dahlgren och statsrådet Leif Pagrotsky (handelsfrågor)
Rapport från ministerrådsmöte den 9 och 10 oktober 2000 och från extra ministerrådsmöte den 15 november 2000
Information och samråd inför ministerrådsmöte den 20 och 21 november 2000

Anf.  13  ORDFÖRANDEN:

Jag hälsar kabinettssekreterare Hans Dahlgren med medarbetare välkomna hit för samråd med EU-nämnden. Du är här i stället för utrikesministern som har befunnit sig på resa hela veckan och kanske fortfarande är på resa. Du ska alltså ge en återrapport från ett antal ministerrådsmöten. Vi har den ordningen att vi får skriftliga återrapporter, men vi inleder våra sammanträden med muntliga återrapporter. Som vi ser på vår dagordning är det ett ministerrådsmöte som inte blev av, så det finns inget att återrapportera ifrån.

Anf.  14  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Tack för välkomnandet. Jag skulle ha rapporterat från det extra rådsmöte med allmänna rådet som var avsett att hållas i Marseille den 15 november. Det mötet blev inställt, och den fråga som skulle ha behandlats där har i stället behandlats igen i Coreper i ett extra möte i onsdags. Efter många segslitna förhandlingar har Coreper II antagit ett s.k. indikativt referensbelopp för Meda II. Det hamnade på 5,35 miljarder euro för perioden 2000–2006. Vi hade från svensk sida gärna sett ett lägre belopp, men tillsammans med andra länder har Sverige ändå lyckats sänka kommissionens förslag som ursprungligen var att avsätta 6,7 miljarder euro för Meda II, vilket i sin tur skulle ha inneburit en ökning med ca 40 %. Det här resultatet var ändå möjligt eftersom alla medlemsländer var villiga att kompromissa beträffande beloppet för Meda II.

Sverige framförde i diskussionen att beloppen för Meda II och för CARDS, det är de två som ska dela på 10 miljarder, måste ses i ett sammanhang. Vi betonade att unionen bör vara medveten om att samtidigt som vi fastlägger ett referensbelopp för Meda II beslutar vi i praktiken även om beloppets storlek för CARDS. Alltså kommer referensbeloppet för västra Balkan att vara förutbestämt när CARDS-förordningen ska antas. Liksom övriga medlemsstater utgick Sverige från att utrymmet inom EU:s budget är omkring 10 miljarder euro för Meda II och CARDS. För att som vanligt värna det finansiella perspektivet förespråkade Sverige en ram för Meda II och CARDS tillsammans som absolut inte får överstiga 10 miljarder euro för perioden 2000–2006. Så långt mötet i Coreper den 15 november.

Jag går då över till återrapporteringen från förra ordinarie mötet med allmänna rådet som ägde rum i Bryssel den 9 och 10 oktober och vid vilket både utrikesministern och handelsministern deltog. Nämnden har i sedvanlig ordning fått en skriftlig sammanfattande rapport från det mötet. Det var inga nya ärenden som tillkom på dagordningen.

Under lunchen diskuterade utrikesministrarna utanför dagordningen situationen i Mellersta Östern och antog en deklaration i vilken generalsekreteraren, den höge representanten, ombads att bege sig till regionen.

Där diskuterades också frågan om effektiviteten i unionens yttre insatser. Det kommer att bli en viktig fråga också nästa halvår under det svenska ordförandeskapet. Utrikesministrarna antog vid mötet enhälligt de slutsatser som nämnden tidigare diskuterat med utrikesministern. Från svensk sida uttryckte utrikesministern uppskattning över att arbetet nu inletts och framförde den svenska beredskapen att hålla den första orienteringsdebatten i januari, förutsatt att kommissionen till dess hunnit ta fram underlag. Utrikesministern välkomnade också dialogen med Europaparlamentet.

Punkten västra Balkan återfinns också på dagordningen inför rådsmötet den 20 november. Jag återkommer därför till den punkten senare.

Slutligen ändringsskrivelse nr 1 till det preliminära budgetförslaget för 2001. Efter en vädjan av kommissionsordföranden Prodi om rådets stöd för kommissionens äskanden om 400 nya tjänster försköts några positioner, och ordförandeskapet kunde konstatera att den tidigare kompromissen brutits upp och att en ny politisk uppgörelse nåtts om att acceptera de begärda nya tjänsterna.

Detta var min avrapportering.

Anf.  15  ORDFÖRANDEN:

Jag lämnar ordet fritt med anledning av den återrapporten.

När det gäller uppgörelsen i Coreper om Medabiståndet och CARDS vill jag fråga följande. Den ska nu upp på ett råd. Den fanns inte med bland A-punkterna till allmänna rådet den 20 november. Vet ni i vilket råd denna kommer att tas med?

Anf.  16  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Vi har försökt att skapa klarhet i det nu på morgonen, men jag vet inte om vi har svaret på den frågan än. Vi har inte det dessvärre.

Anf.  17  ORDFÖRANDEN:

Det blir något av råden framöver?

Anf.  18  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Det räknar vi med.

Anf.  19  ORDFÖRANDEN:

Det är möjligt att den antas vid budgetrådet. Vi har nyss haft en diskussion med statssekreterare Curt Malmborg om budgeten i stort. Det är möjligt att den antas där.

Anf.  20  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Vi får återkomma och lämna information om behandlingsordningen.

Anf.  21  ORDFÖRANDEN:

Det är ingen som har begärt ordet i övrigt på din återrapport. Vi lämnar den punkten och går över på dagordningen för allmänna rådet den 20–21 november. Varsågod!

Anf.  22  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Herr ordförande! Det rådsmötet äger rum i Bryssel. I anslutning till det kommer det nionde mötet i regeringskonferensen att äga rum. Därtill genomförs bilaterala anslutningskonferenser på ministernivå med sex kandidatländer, nämligen Rumänien, Slovakien, Lettland, Litauen, Bulgarien och Malta. Syftet med dem är att fortsätta förhandlingarna om villkoren för deras inträde i unionen.

I anslutning till rådsmötet äger också den s.k. kapacitetskonferensen med försvarsministrarna rum. Jag återkommer till den lite senare.

Den sedvanliga redovisningen av de frågor som har lösts i förberedande instanser och som troligen tas upp som A-punkter har distribuerats till nämndens ledamöter. Det finns inget ytterligare att säga om det.

Anf.  23  ORDFÖRANDEN:

Det verkar inte vara någon som har någon fråga på det. Vi kan lämna den punkten.

Anf.  24  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

När det gäller Europaparlamentets resolutioner har jag inga ytterligare kommentarer till den dagordningspunkten. Jag vill gärna gå vidare.

Den första sakfrågan är västra Balkan. Den diskussionen vid rådsmötet kommer att handla om sex olika delfrågor.

Den första gäller förberedelserna inför toppmötet mellan EU och västra Balkan. Den andra gäller beslut om hävande av de finansiella sanktionerna i Jugoslavien. Den tredje gäller SA-avtalet för Makedonien. Den fjärde gäller beslutet om gemenskapens nya biståndsprogram för västra Balkan, dvs. CARDS. Den femte gäller vapenembargot för Kroatien. Den sjätte gäller en eventuell diskussion om valet i Bosnien.

Jag börjar med toppmötet mellan EU och västra Balkan. Det är ett toppmöte som har tillkommit på initiativ av den franska presidenten Chirac. Syftet är att manifestera unionens stöd för västra Balkan, att uppmuntra ett ökat regionalt samarbete och en fördjupad demokratisering. Från svensk sida betonar vi att toppmötet bör genomsyras av det regionala perspektivet samtidigt som EU:s konkreta stöd till samtliga länder på västra Balkan lyfts fram. De förändringar som har ägt rum i Jugoslavien behöver förvisso uppmärksammas, men de får inte överskugga den regionala visionen. Vid toppmötet deltar statsministern och utrikesministern.

Jag vill tillägga att Montenegro har inbjudits att delta som en del av FRJ:s delegation under ledning av president Koštunica. Det är i dagsläget oklart om Djukanovic accepterar detta. EU:s linje är att en lösning bör finnas inom ramen för den formen, och den ligger fast.

Allmänna rådet ska behandla utkastet till slutdeklaration från mötet i Zagreb. Det utkastet innehåller för närvarande följande huvudelement, nämligen

• att demokratin håller på att få ett fotfäste i hela regionen,

• att detta öppnar vägen för försoning och regionalt samarbete,

• att vägen nu är öppen för alla länder i regionen att i sin egen takt närma sig EU inom ramen för stabiliserings- och associeringsprocessen,

• att den processen utgör kärnan i EU:s politik mot regionen,

• att EU stöder processen och framhåller det europeiska perspektivet och uppfyllandet av etablerade kriterier, t.ex. Köpenhamnskriterierna,

• att särskilda handelsliberaliseringar, s.k. autonomous trade measures, kan införas för de fem länderna,

• att EU:s konditionalitetspolitik tillämpas fullt ut mot alla länder,

• att regionens länder förbinder sig att öka det regionala samarbetet, särskilt inom frihandel, på rättsområdet och inrikesområdet.

Deklarationens utkast innehåller också en lansering av det nya biståndsprogrammet för regionen, CARDS, med 4,6 miljarder euro för perioden 2000–2006. Slutligen framhålls vikten av stabilitetspakten och av Daytonprocessen.

Unionen föreslår i förslaget till deklaration individuella SA-partnerskap med varje land. I ett annex beskrivs SA-läget för respektive land. Sverige stöder det upplägget. Jag går inte nu in på var och en av annexdelarna.

Jag går i stället över på FRJ.

För att undvika onödiga fördröjningar beslutade biståndsministrarna i utvecklingsrådet redan den 10 november att definitivt upphäva de sanktioner som varit i kraft gentemot Jugoslavien sedan 1998. Det innebär att det fortfarande är kvar några begränsade sanktioner dels i form av visumförbud för ett antal som uppgår till färre än 200 och en fortsatt frysning av de utländska tillgångar som tillhör Slobodan Milošević och personerna i kretsen närmast honom. Det beslutet är fattat av utvecklingsrådet, och frågan kommer inte att tas upp i allmänna rådet som tidigare har aviserats.

Däremot förväntas allmänna rådet att fatta beslut om att utsträcka de förmånliga handelsliberaliseringar som övriga länder på västra Balkan fått genom ATM-förordningen, autonomous trade measures, också till Jugoslavien. Jugoslavien kommer framöver alltså att kunna exportera varor till EU enligt samma tullar, avgifter och kvoter som övriga länder i regionen. Montenegros tidigare möjligheter att exportera aluminiumprodukter kommer därmed att utökas till att gälla alla slags varor. Enligt förslaget ska Kosovo även fortsättningsvis omfattas av förmånerna separat från FRJ.

Jag fortsätter med att redovisa frågan om SA-avtalet för Makedonien, inklusive den rättsliga grunden för detta.

Som nämnden känner till beslutade Europeiska rådet i Köln förra året att erbjuda länderna på västra Balkan möjligheten att ingå stabiliserings- och associeringsavtal med EU, s.k. SA-avtal. Avtalen påminner om Europaavtalen som tidigare har ingåtts med kandidatländerna. De innehåller ett avsnitt om upprättande av politisk dialog, ett omfattande handelsavsnitt med yttersta syfte att upprätta frihandel, ett avsnitt om harmonisering av lagstiftningen inom gemenskapens regelverk, liksom samarbete inom rätts- och inrikesfrågorna. Det gäller asyl, brotts- och drogbekämpning m.m. Slutligen innehåller avtalen samarbete på en lång rad andra områden som transporter, miljö, kultur m.m.

Den mest väsentliga skillnaden i förhållande till Europaavtalen är att SA-avtalen ställer krav på länderna som ingår dessa att sinsemellan ingå bilaterala avtal om regionalt samarbete. Det är naturligtvis ett led i strävan att öka stabiliteten och säkerheten i hela västra Balkan.

Efter sedvanlig prövning kunde Makedonien som första land inleda förhandlingar om ett SA-avtal i april i år. Förhandlingarna är nu i det närmaste avslutade, och allmänna rådet väntas godkänna avtalet för Makedonien. Det gör det möjligt för kommissionen att parafera avtalet vid toppmötet i Zagreb den 24 november.

Sverige har verkat aktivt för att förhandlingarna med Makedonien ska genomföras snabbt och effektivt. Vi har samtidigt varit pådrivande för att EU ska ge Makedonien så förmånliga handelsvillkor som möjligt. Beslut har nu fattats i Coreper den 15 november om att låta de liberala handelsförmåner som EU beviljat länderna på västra Balkan genom ATM-förordningen tillämpas inom ramen för SA-avtalet fram till 2005. Därför blir det en mer symmetrisk handelsrelation med Makedonien från EU:s sida.

En fråga som har tagits upp är om artiklarna 24 och 38 i unionsfördraget utgör rättslig grund för avtalet. Artikel 24 anger att när det är nödvändigt att ingå ett avtal med en stat för att genomföra den s.k. andra pelaren ska rådet efter ett enhälligt beslut ingå ett sådant avtal. Artikel 38 som rör den tredje pelaren hänvisar till artikel 24. Artikel 24 kan tolkas antingen så att rådet ingår avtalet på EU:s vägnar eller på medlemsstaternas vägnar. Den första tolkningen förutsätter att medlemsstaterna har överlåtit beslutsbefogenheter till EU på detta område. Det kan vi inte acceptera eftersom det skulle strida mot den svenska regeringsformen.

Vi har diskuterat detta omsorgsfullt i Regeringskansliet, och där råder enighet om hur bestämmelserna ska tillämpas på svensk sida för att tolkningen inte ska strida mot den svenska grundlagen. Den tillämpningen innebär följande som jag vill noga redovisa för nämnden.

Vi accepterar att EU ingår folkrättsligt bindande avtal med tredje land eller en internationell organisation. Det avtalet binder EU. Men vi kan inte acceptera att Sverige automatiskt blir bundet av avtal som EU ingår. Vi kan bli bundna först efter det att Sverige har uttryckt en vilja i rådet att bli bundet. Regeringsformens bestämmelser om ingående av internationella avtal måste iakttas. Det förutsätter att regeringen fattar beslut om detta. I vissa fall krävs dessutom riksdagens hörande. För det fall att man från svensk sida inte skulle hinna med regerings- eller riksdagsbeslut före omröstningen i rådet måste Sverige reservera sig tills vidare i rådet. Beslutsproceduren i fördraget, alltså enhällighet, möjliggör för en medlemsstat att i varje enskilt fall självständigt ta ställning till om staten önskar bli bunden av avtalet. Regeringen kommer i dessa sammanhang, och i alla sammanhang där detta aktualiseras, att tydligt klargöra att Sveriges uppfattning är att samarbetet i andra och tredje pelaren fortfarande är rent mellanstatligt och att några beslutsbefogenheter inte har överlåtits till EU.

Frågan om den rättsliga grunden för SA-avtalet är ännu inte fastställd, och beslut kommer att behöva fattas innan undertecknandet av avtalet, vilket troligtvis kommer att ske i april.

Det var om artiklarna 24 och 38 i unionsfördraget.

Jag ska ytterligare säga något om SA-avtal för Kroatien, Albanien, Bosnien och Jugoslavien som står i tur.

Närmast i tur för ett SA-avtal står Kroatien. Allmänna rådet väntas på sitt möte godkänna förhandlingsmandatet så att realförhandlingarna med Kroatien formellt ska kunna inledas i Zagreb. Förhoppningen är att kunna sluta avtalet under det svenska ordförandeskapet.

Även Albanien och Bosnien hoppas kunna inleda förhandlingar om ett SA-avtal inom en snar framtid. Kommissionen och medlemsstaterna har hittills gjort bedömningen att de båda länderna inte uppfyller de grundläggande villkoren för detta avtal. Kommissionen har därför utarbetat en vägkarta med krav på en rad reformer innan Bosnien anses redo att gå vidare i processen. Vad Albanien beträffar finns det planer på att upprätta vad som kallas för en konsultativ arbetsgrupp, vars uppgift också är att hjälpa och stötta Albanien på vägen mot ett avtal.

När det gäller Jugoslavien beslutade allmänna rådet på sitt förra möte att ge landet möjlighet att delta i SA-processen. Där är avsikten att upprätta en arbetsgrupp, och uppgifterna för den blir att undersöka förutsättningarna att fortskrida mot ett s.k. SA-avtal.

Sist vill jag säga att processen naturligtvis är kopplad till EU:s övergripande konditionalitet vad gäller länderna på västra Balkan. En viktig del i detta är att vi förväntar oss av länderna i regionen att själva stärka och intensifiera det regionala samarbetet inte minst inom stabilitetspakten för att kunna gå vidare i SA-processen.

Jag går över till det fjärde delämnet som ska diskuteras om västra Balkan, nämligen biståndsprogrammet CARDS. Det är två förordningar som ska styra biståndsinsatserna som förväntas antas av allmänna rådet, dels den övergripande CARDS-förordningen, dels den nya förordningen för EU:s återuppbyggnadsbyrå. Förordningarna måste antas av rådet den 20 november för att kunna presenteras i Zagreb den 24.

När det gäller regeringens hållning har ju nivån på det indikativa beloppet för CARDS under perioden blivit 4,65 miljarder euro. Det är mindre än vad Sverige hade önskat, men det är betydligt bättre än utgångsbudet. Vår förhoppning är att EU:s insatser inom ramen för CARDS-förordningen ska underlätta politiska och ekonomiska reformer som länderna i regionen står inför.

Jag går över till Kroatien och vapenembargot. Det förväntas att rådet häver förbudet mot vapenexport till Kroatien. Det sker som en konsekvens av den positiva demokratiska utveckling som har ägt rum i landet sedan Tudjmanregimens fall och inte minst efter Kroatiens medlemskap i Partnerskap för fred. Redan i går beslutade regeringen att godkänna att EU häver vapenembargot.

EU kommer att vad gäller vapenexport till Kroatien att strikt tillämpa EU:s s.k. uppförandekod för vapenexport som beslutades i juni 1998. Också i dessa frågor är det för EU att beakta sin övergripande politik gentemot västra Balkan. Syftet är fred och stabilitet i regionen och att begränsa och minska antalet vapen till lägsta möjliga nivå och genomföra förtroendeskapande åtgärder.

Som sista punkt ska jag säga några ord om att det är möjligt att utrikesministern också kommer att diskutera valet i Bosnien. Valet, som var det tredje på nationell nivå sedan Daytonavtalet ingicks 1995, gick lugnt tillväga. Inga allvarliga incidenter har rapporterats. OSSE gjorde återigen en viktig insats och bör få en eloge för sitt genomförande av valen. Några definitiva valresultat föreligger ännu inte, men resultaten hittills visar på ett blandat resultat. I de bosniakiska delarna av federationen gick de multietniska partierna framåt, medan de nationalistiska partierna fortfarande behåller greppet i Republika Srpska och i de bosnienkroatiska delarna av federationen.

Resultatet illustrerar att det internationella samfundet fortfarande har en viktig roll att spela för att assistera Bosnien i arbetet med att fullt ut implementera Daytonavtalet. En utdragen regeringsbildning på stats- och entitetsnivå är nu att vänta. Det visar också vilken roll det internationella samfundet har att spela i att bistå Bosnien i arbetet med att fullt ut im-plementera Daytonavtalet.

Därmed har jag slutfört redovisningen, om än lång, för de punkter som kommer att diskuteras av allmänna rådet rörande västra Balkan.

Anf.  25  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Jag har lämnat ordet fritt.

Anf.  26  GÖRAN LENNMARKER (m):

I allt väsentligt kan vi stödja de positioner som regeringen har angivit. Jag har tre frågor.

Den första gäller handelsåtgärderna, ATM. Hur omfattande är de? Ligger det mycket kvoter och antidumpning inom ramen? Det vore intressant att höra hur pass generösa de i realiteten är.

Den andra frågan gäller SA-avtal med Jugoslavien. Planerar man att det även ska omfatta Montenegro och Kosovo eller planerar man att göra det separat? Hur löser man den frågan i avvaktan på att hela suveränitetsfrågan rimligtvis måste förhandlas mellan förhoppningsvis två demokratiska regimer i framtiden?

Den tredje frågan gäller – och det är viktigt – möjligheterna att integrera trans-European networks, TEN-programmen, transportförbindelserna, genom området. Det har inte betydelse för bara västra Balkan utan också för Bulgarien, Rumänien, Turkiet och Grekland att ha transportförbindelser genom västra Balkan. Den traditionella förbindelseleden har gått genom Serbien. Man bör väl överväga om det går att lägga in detta i TEN-programmen. Möjligtvis ska Donauförbindelsen också räknas in i TEN-programmet. Den är en alldeles central pulsåder för hela det ekonomiska livet i sydöstra Europa.

Anf.  27  YVONNE RUWAIDA (mp):

Situationen på Balkan är fortfarande långt ifrån stabil. Jag vill bara visa en tveksamhet till att häva vapenembargot mot Kroatien. I den regionen vore det fortfarande lämpligt med en restriktivitet när det gäller vapen. Situationen på Balkan är fortfarande inte stabil och tryggad. Man vet inte vad som kommer att hända inom de närmsta fem åren.

Anf.  28  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Jag är inte säker på att jag behärskar att redovisa svaren på de första frågorna från Göran Lennmarker. Jag undrar om Sven-Olof Petersson kan bistå mig i den frågan.

Beträffande vapenembargot mot Kroatien är det naturligtvis så att en stark restriktivitet ska gälla i fortsättningen. Varje ärende ska prövas från fall till fall. Det är inte tal om att släppa loss några vapenflöden, men däremot ska det vara samma regim som för övriga länder i regionen.

Sven-Olof Petersson, kan du säga några ord om de första frågorna från Göran Lennmarker?

Anf.  29  Utrikesrådet SVEN-OLOF PETERSSON:

Hur omfattande är en ATM? Som alltid är det en förhandling inom EU, och det blir en kompromiss mellan protektionistiska och mer frihandelsvänliga krafter. Det är ett relativt generöst erbjudande som omfattar i princip 90 % av allt, utom jordbruket. Jordbruket är tyvärr helt undantaget.

I den andra frågan gäller samma förordning för hela FRJ, dvs. för Montenegro och Serbien. Det är därför frihandeln utvidgas från att tidigare bara ha gällt aluminiumprodukter för Montenegro till att gälla alla produkter.

Kosovo får motsvarande regim, men en särskild regim som inte är samma regim som för FRJ.

Ingenting nytt har hänt i TEN-frågan. Den kommer inte heller med till toppmötet i Zagreb. Den enda frågan av transportinriktning som behandlas på toppmötet i Zagreb är röjningen av Donau.

Anf.  30  ORDFÖRANDEN:

Vi fick en bra och uttömmande föredragning om artiklarna 24 och 38. Innebär det nu att det så småningom kommer en proposition till riksdagen i detta ärende?

Anf.  31  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Nej, jag tror inte att det kommer att behövas en proposition, men i de fall där riksdagens hörande krävs kommer frågan naturligtvis att underställas riksdagen. Men det är i de fall det är nödvändigt. Jag vet inte om det är det för just det här avtalet.

Anf.  32  ORDFÖRANDEN:

Då måste det i så fall vara en skrivelse.

Frågekomplexet som sådant ligger väl i författningsutredningen. Ska riksdagen höras måste det ske antingen i form av en skrivelse om det är ett enkelt ärende eller också i form av en proposition. Jag tänkte i så fall på när den kan komma.

Anf.  33  GÖRAN LENNMARKER (m):

I anslutning till det: Vad skiljer det här mot andra uppdrag med blandad kompetens där EU – kommissionen – förhandlar både å sina egna och å medlemsländernas vägnar? Det är väl inte så unikt i just det här fallet? Det har inträffat många gånger förut.

Sedan var det frågan om TEN. Jag förstår att frågan inte ska upp nu, men det kan vara klokt att aktualisera frågan. Det är en mycket central fråga för de berörda länderna men också för framför allt Bulgarien, som har lidit mycket av avbräcket i förbindelsen. Det kan vara bra att aktualisera frågan för framtiden.

Anf.  34  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Vi tar med oss det.

Anf.  35  ORDFÖRANDEN:

Ja, jag skulle vilja föreslå, eftersom det har varit många ärenden som har behandlats under det gemensamma paraplyet, att ta detta i ett sammanhang. Det finns redovisade ståndpunkter från regeringen i de olika ärendena.

Jag kan efter genomgången konstatera att det finns en majoritet bakom regeringens ståndpunkt när det gäller västra Balkan.

Då går vi vidare.

Anf.  36  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Tack, herr ordförande. På punkten Europeisk försvars- och säkerhetspolitik vill jag till att börja med beklaga att vissa av de dokument som översänts till nämnden dels kommit sent, dels kommit endast på franska. Det är en otillfredsställande ordning, och den förorsakar bekymmer inte bara för EU-nämnden utan för många andra som i god tid och på ett hyggligt, förståeligt språk vill följa också detaljerna i verksamheten. Vi har instruerat vår representation i Bryssel att framföra detta till det franska ordförandeskapet – till vad nytta det nu kan vara.

Anf.  37  ORDFÖRANDEN:

På vilket språk?

Anf.  38  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Jag tror att vi gjorde det på svenska!

Herr ordförande! Vi är nu inne i slutfasen av förberedelserna inför Europeiska rådet i Nice. Vid allmänna rådet på måndag ska utrikesministrarna fatta beslut i ett viktigt element för upprättandet av ESDP.

Genom det europeiska rådet i Köln, följt av de konkretiseringar som följde i Helsingfors och i Feira, bestämdes det att man fram till det europeiska rådet i Nice skulle klara av ett antal frågor som gäller uppbyggnaden av en gemensam krishanteringsförmåga.

Vår bedömning är att detta beting, och det franska ordförandeskapets ambition att Nice ska utgöra slutet av konstruktionsfasen av ESDP, har goda utsikter att uppnås. Det är betydelsefullt, inte minst för Sverige, som i sin egenskap av tillträdande ordförandeland får ansvaret för att konfrontera denna konstruktion med verkligheten.

Som framgick av den promemoria som nämnden har fått del av, föreligger redan flera dokument som i princip är färdiga för beslut. Allmänna rådet på måndag har hittills betraktats som det tillfälle då större delen av ESDP-paketet inför Nice ska beslutas. Nu ser det inte ut att bli på det sättet. I stället har ordförandeskapet valt att endast föra upp de dokument för beslut som rör utvecklingen av den militära krishanteringsförmågan, nämligen de båda katalogerna som har upprättats för EU:s behov respektive medlemsländernas styrkebidrag, samt den s.k. kapacitetsdeklarationen på det militära området – som jag återkommer till. Övriga frågor kommer att behandlas vid allmänna rådet i början av december.

I samband med rådets möte på måndag genomför försvarsministrarna i unionen den s.k. kapacitetskonferensen. Vid den konferensen ska medlemsländerna redovisa sina bidrag för att nå det gemensamma militära kapacitetsmålet fram till 2003, som ju beslutades i Helsingfors. Konferensen utgör därmed ett viktigt steg i förverkligandet av EU:s förmåga till krishantering. Vi välkomnar detta.

Regeringen fattade redan den 9 november beslut om det svenska bidraget, vilket kommer att officiellt anmälas på måndag. Av det beslutet framgår också att Sverige i varje enskilt fall fattar beslut om sin medverkan i fredsfrämjande insatser. En förutsättning är att insatsen sker på folkrättslig grund. Som bekant ska enligt FN-stadgan beslut om fredsframtvingande insatser fattas av FN:s säkerhetsråd.

I samband med kapacitetskonferensen kommer en deklaration att antas som förklarar sammanhanget och processen för utbyggnaden av en gemensam militär krishanteringsförmåga. I texten slås en rad viktiga principer fast, vilka överensstämmer väl med våra svenska utgångspunkter. Det slås bl.a. fast att den gemensamma förmågan endast avser krishantering, inte konstruktionen av ett gemensamt försvar, att unionens krishantering ska ske i enlighet med FN-stadgan och att FN:s säkerhetsråd har det övergripande ansvaret för internationell fred och säkerhet.

Sverige välkomnar de steg som på måndag kommer att tas mot utvecklingen av en gemensam krishanteringsförmåga. Besluten om den militära kapaciteten kommer sedan vid nästa rådsmöte den 4 december att följas upp av motsvarande dokument för den civila krishanteringen samt också en rad andra dokument om de permanenta strukturerna, procedurerna och relationen till andra organisationer och länder, alltså de dokument som vi redan har redovisat i promemorian plus några till.

Det är viktigt med ett framgångsrikt ESDP-beslut i Nice. Det är en viktig förutsättning för det arbete som ska bedrivas under vårt eget ordförandeskap då vi ska konkretisera och permanenta de strukturer som nu etableras.

Den rapport som så småningom kommer att ges från fransmännen till toppmötet i Nice kommer att bestå av ett inledande dokument som ger själva utgångspunkten för krishanteringsarbetet och sedan av sex stycken annex. De tre första behandlar de tre institutionerna. Det är KUSP, dvs. Kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik, det är Militärkommittén och Militärstaben. Det första av de tre dokumenten har nämnden redan fått. De andra två har vi inte sett ännu.

Nästa två annex berör EU:s relation till Nato och EU:s relation till de sex europeiska Natomedlemmar som inte är EU-medlemmar. De dokumenten har också tillställts nämnden tillsammans med Utrikesdepartementets analys rörande innehållet.

Det sjätte dokumentet godkändes i går i KUSP och gäller den civila krishanteringen. Det kommer att tillställas nämnden i god tid före nästa sammanträde.

När det gäller den civila krishanteringen hade vi naturligtvis önskat ett snabbare framsteg på det området än vad som har blivit fallet. Men vi är nöjda med själva rapporten. Den ger ett brett och öppet mandat för nästa ordförandeskap. Den slår fast möjligheten till samarbete med tredje land. Den öppnar för en kapacitetskonferens rörande polisinsatser under det svenska ordförandeskapet, vilket är viktigt. Det blir en konferens som liknar den vi kommer att ha rörande militära insatser i början av nästa vecka. Rapporten förordar vidare att kapacitetsmål utvecklas på andra områden än polisområdet, alltså inom rättstjänsten, inom civil administration och räddningstjänst.

Därmed avslutar jag min redovisning av ESDP-frågan.

Anf.  39  MAGGI MIKAELSSON (v):

Jag delar kabinettssekreterarens bekymmer över att man får dokument på franska. En veckas franskakurs räckte inte för att studera dokumentet måste jag tillstå.

Vi i Vänsterpartiet är inte så förtjusta i utvecklingen av EU:s säkerhets- och försvarspolitik som vi tycker oss se. Visserligen är det varje gång små steg, men det är alldeles tydligt att man bygger upp en väldigt stark militär kapacitet. Den befarar vi inte alltid kommer att bara användas i fredliga sammanhang. Det finns också glidningar som bekymrar oss lite grann.

Det står i dokumentet att det är viktigt att det finns ett FN-mandat för att EU ska ha en militär aktion. Det har också framkommit – som vi har uppfattat det – en glidning att det egentligen bara är Sverige som behöver ha detta FN-mandat för att delta, dvs. att det skulle räcka att EU på egen hand bestämmer sig för en militär aktion och att Sveriges deltagande skulle kräva FN-mandat. Jag skulle vilja ha ett klargörande om vad det är som gäller.

Det är också oroande med den allt tätare kopplingen mellan EU och Nato. Man bygger arbetsgrupper som går in i varandra. Det är ju ganska hårfina skillnader i deras uppdrag.

En gemensam deklaration från försvarsministrarna är också ett tecken på det tätare samarbetet.

Att man dessutom å ena sidan har med Turkiet som en viktig part i ett militärt samarbete, å andra sidan har en rapport från kommissionen som starkt kritiserar utvecklingen vad gäller mänskliga rättigheter och annat är också, tycker jag, ganska anmärkningsvärt. Vi är kritiska. Det är väl ingen nyhet, tror jag. Det har sagts flera gånger tidigare. Men jag vill ändå understryka det.

Förutom ett förtydligande vad gäller ett FN-mandat – om det gäller EU:s eller Sveriges deltagande – skulle jag vilja fråga om man inte från regeringens sida tycker att det är lite bekymmersamt att man accepterar Turkiets deltagande i försvarsaktionerna och de militära aktionerna samtidigt som man framför kritik och säger att det är långt kvar innan Turkiet kan bli medlem i EU.

Anf.  40  YVONNE RUWAIDA (mp):

Vi har också en kritisk inställning till utvecklingen av ESDP, den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken. Precis som Maggi Mikaelsson undrar jag lite grann vad det är som gäller. Det har stått olika saker i olika dokument, och det har sagts olika saker av olika ministrar. Det står att Sveriges bidrag till krishantering, oaktat om de har genomförts under Natos eller EU:s ledning, är frivilliga och baseras på svenskt nationellt beslut i det enskilda fallet. För regeringen är det vidare fundamentalt att FN fattar beslut om fredsframtvingande insatser.

Att säga att det är fundamentalt att FN fattar beslut innebär ju inte att man anser att FN-mandat krävs. Den frågan ställde också Maggi Mikaelsson här. Är det ett FN-mandat som krävs för svenskt deltagande, eller anser man att det ska krävas ett FN-mandat för att EU ska syssla med fredsframtvingande insatser? Vad är ställningstagandet från svensk sida? Här vore det kanske bra också med ett skriftligt förtydligande från regeringen. Vi svävar lite grann i ovisshet om vad regeringen egentligen tycker i den här frågan.

Vad gäller civil och militär krishantering har allt fokus legat på den militära krishanteringen. Man har inte byggt upp de civila strukturerna först. När det gäller civil krishantering och konfliktförebyggande insatser skriker även FN efter insatser på detta område. Men här har man ändå börjat med att bygga upp den militära krishanteringen. Det är väldigt beklagligt. Det är svårt att se vilket intresse och vilket engagemang EU som helhet har för civil krishantering. Vissa andra länder, t.ex. Frankrike, lägger fokus på den militära krishanteringen och pratar inte alls om det som vi i Sverige pratar mycket om, den civila krishanteringen. Vi får se vad det här kommer att leda till.

När det gäller Kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik ser jag det som tveksamt att den höge representanten skulle träda in som ordförande. Jag tycker inte att det är betryggande att det är ordförandeskapet som avgör om det är lämpligt eller inte att den höge representanten ingår som ordförande. Jag förstår inte varför den höge representanten skulle vara ordförande i KUSP.

När det gäller relationen EU–Nato och det dokument som finns där ser vi det som viktigt att man skiljer EU:s civila och militära krishantering från Natos. Vi stöder inte det dokumentet över huvud taget, även om man inte automatiskt har närvaro. Även om det inte är någon automatisk närvaro utan den finns när man så att säga säger till känns det ändå som att det är fel väg att gå att ha så nära förbindelser mellan Nato och ESDP.

När det gäller Turkiet tycker jag också att det är väldigt anmärkningsvärt. Jag läste kommissionens kommentarer om vilka brister Turkiet har. Tortyr förekommer fortfarande. Man har bristande respekt för minoriteters rättigheter, särskilt för kurderna i sydöstra Turkiet. Det finns inskränkningar i yttrande-, mötes- och föreningsfrihet, och man har undermåliga fängelseförhållanden. Det riktas också kritik mot militärens konstitutionella roll genom det nationella säkerhetsrådet. Och här ska Turkiet delta i ESDP. Det känns som att det är ett mycket tvivelaktigt beslut. Jag undrar om inte Sverige kan ta upp frågan om att omvärdera Turkiets rätt att närvara i EU:s civila och militära krishantering.

Anf.  41  GÖRAN LENNMARKER (m):

Jag tycker att det är viktigt att konstatera att det är bra om man nu går till fullbordan av detta. Det är ju ett viktigt steg som tas i Europas förmåga att faktiskt kunna hantera kriser i framtiden. Vi är inte där än. Den oro vi från vårt håll känner är att man inte kommer att ha den kapacitet som man säger att man ska ha. Men det får vi väl se genom truppbidragarkonferens och sådant, så det behöver vi inte ta upp här och nu. Jag vill bara uttrycka det.

Jag vill samtidigt erinra om att alternativet är det som nu pågår, nämligen att vi har en Natoledd krishantering i Kosovo som sju partier i riksdagen har ställt sig bakom. Det är något originellt, kan man säga, att man tycker att det är så svårt med en europeisk krishantering om man är beredd att acceptera en Natoledd krishantering som ju pågår. Jag tycker att det är viktigt att ha det perspektivet när vi diskuterar det här med anledning av de två tidigare inläggen.

Sedan får vi observera att hela den föregående punkten väl var civil krishantering – 4,65 miljarder euro och allt vad som handlade därom – så att man inte tror att den civila krishanteringen framför allt hanteras i en krishanteringskommitté. Hela EU:s verksamhet handlar ju om krishantering. På västra Balkan lägger vi, med all rätt, stora resurser på detta – t.ex. hela CARDS-programmet.

Så till det här med folkrättslig grund. Jag delar faktiskt kritiken att det har varit många versioner av vad som gäller. Det står ”i enlighet med FN-stadgans principer”. Det är den formulering, har jag för mig, som EU har. Jag tycker att det är rätt. Jag tror att det vore oklokt av regeringen att så att säga försöka gå längre och precisera detta. Ska vi ha en operation där svensk trupp deltar i en situation där fredsframtvingande verksamhet förekommer tror jag att man alltid behöver gå med en proposition till riksdagen. Så har vi alltid gjort hittills. Rent fredsbevarande verksamhet har regeringen kunnat ta på egen hand, om det har varit lätt fredsbevarande verksamhet. Å andra sidan har vi haft en strävan från alla regeringar att förankra beslut. Skulle det uppstå en sådan situation att det inte finns ett mandat från FN:s säkerhetsråd men att man likväl av humanitära skäl skulle vilja ingripa – det skulle naturligtvis vara mycket allvarliga situationer, folkmordssituationer etc. – tror jag inte att vi i förväg ska avskriva den möjligheten. Jag tror att vi ska ha den möjligheten öppen på sedvanligt sätt som vi har fattat beslut om. Vi ska ändå erinra oss om att vissa viktiga operationer har saknat folkrättslig grund, t.ex. skydd av kurderna i norra Irak. Jag tror inte att någon har varit beredd att säga att det ska avbrytas bara för att det inte har funnits ett säkerhetsrådsmandat. Så var det i alla fall inledningsvis.

Jag tror att det är klokt att inte här låsa fast sig. Det normala i Sverige har ju som sagt varit att vi fattar ett riksdagsbeslut i sådana mycket allvarliga frågor som att skicka iväg svenska soldater – unga män och i dagens läge även kvinnor. Att så att säga skriva bort det i förväg tror jag inte vore bra. Vi kan aldrig riktigt förutse vad som kan dyka upp. Vi kan aldrig veta om säkerhetsrådet fullt ut förmår uppfylla sitt ansvar. Rwandakommissionen och hela kritiken därav var ju att säkerhetsrådet inte förmådde uppfylla det ansvar man har. Det är faktiskt så att det kan komma situationer som är mycket allvarliga och som vi inte nu kan förutsäga.

Slutligen en poäng vad gäller den mer direkta civila krishanteringen. Det får väl också konsekvenser för dimensioneringen av polisutbildningen. Sverige liksom andra länder har ju svårt att ha reserver av poliser på samma sätt som man har på den militära sidan. Menar man allvar här måste man väl i medlemsländerna också ta konsekvenserna i dimensioneringen av sin egen polisutbildning om man ska klara det här.

Anf.  42  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):

Jag vill också understryka att vi välkomnar den här utvecklingen och det som har redogjorts för här i dag. Vi tycker att det är bra att EU nu tar sitt ansvar när det gäller att agera i sådana besvärliga situationer som vi har fått uppleva under 90-talet.

Jag vill understryka att det är viktigt att vi har ett FN-mandat i botten. Men vi har ju också upplevt situationer där FN inte kan agera och där t.ex. ett Kinaveto i säkerhetsrådet har stoppat aktioner. Det tycker vi är olyckligt. Därför är det viktigt att man också har möjligheten att det ska kunna ske enligt FN:s principer så att vi kan göra den bedömningen själva för att kunna agera. Jag vill gärna understryka det.

Anf.  43  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Jag vill också bara understryka att vi från kristdemokraterna står bakom regeringens politik i denna fråga. Det vore säkert värdefullt om vi ytterligare kunde utveckla hur besluten kan komma att gå till ungefär som föregående talare här har uttryckt. Jag tror att det är viktigt för svenska folket att veta vad som blir underställt riksdagen och inte i en sådan här situation. Det skulle underlätta beslutet.

Anf.  44  Kabinettsekreterare HANS DAHLGREN:

Turkiet kan ju erbjuda trupp på samma sätt som man gör i dag i exempelvis Kosovo och har möjlighet att bidra till FN-insatser. Men det är de 15 EU-länderna själva som bestämmer utformningen av den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken. Hur de besluten ska fattas är också väl beskrivet i den deklaration som förutsätts antas på måndag. Det ska vara i enlighet med, hållande sig till, FN-stadgans principer, liksom OSSE-stadgan och Helsingforsslutakten. Det står också att unionen erkänner det primära ansvar som FN:s säkerhetsråd har för internationell fred och säkerhet. Det är alldeles klart i FN-stadgan i artikel 53 att det är säkerhetsrådet som fattar beslut om s.k. enforcement action. Det är inte någonting som bara gäller för den svenska regeringen. Det gäller också för alla regeringar som har undertecknat FN-stadgan.

Sedan kan man diskutera vad som händer i en situation där säkerhetsrådet inte förmår ta sitt ansvar.

Det allra viktigaste i det avseendet är att försöka förmå säkerhetsrådet att ta sitt ansvar, att se till att det blir den legitimitet som ett beslut i säkerhetsrådet kan ge och att på sikt kanske också reformera säkerhetsrådet på ett sådant sätt att det får en större auktoritet och kan ta sitt övergripande ansvar för internationell fred och säkerhet.

Jag råkar veta att FN:s generalsekreterare starkt välkomnar det arbete som nu pågår inom den europeiska unionen. Det ger en kapacitet som FN i dag saknar på betydande områden att inte bara finnas på plats utan att också finnas på plats med en styrka som kan uppfylla de mål och de mandat och göra de insatser som krävs i besvärliga situationer, t.ex. i Sierra Leone. Det ger en kapacitet att se till att det ohyggliga mördandet och den terror som sprids i just den konflikten får ett slut. Det gäller också liknande insatser i olika delar av världen, inte bara i Europa. Det är avsikten med det här projektet.

Jag är starkt positiv till att EU-länderna gemensamt utarbetar en krishanteringsmekanism, civil och militär, som gör det möjligt för oss att äntligen svara på generalsekreterarens vädjanden i så många fall att också vi i den västliga världen ska kunna göra en insats av betydelse på marken i situationer där annars humanitära katastrofer hotar. Det är utgångspunkten för mycket av det här arbetet, tycker jag. Jag tycker att den här deklarationen på ett bra sätt har visat detta.

När det sedan gäller samarbetet mellan EU och Nato finns det redan antaget ett tidigare beslut i Europeiska rådet att det ska vara en samarbetsmekanism. Den har vi från svensk sida accepterat under förutsättning att det hela tiden råder en beslutsautonomi från EU:s sida och att den medverkan i olika arrangemang, grupper, kommittéer och övningar osv. som görs prövas från fall till fall och inte sker med någon automatik. Det ska hela tiden vara EU-länderna som tillsammans fattar besluten. Så länge som det är på det sättet och så länge som det är krav på enhällighet i genomförandet har jag inga svårigheter att acceptera det.

Anf.  45  MAGGI MIKAELSSON (v):

När det gäller synen på säkerhetsrådets roll och frågan om FN-mandat var det väldigt bra att få höra den redovisning vi nu fick. Jag delar uppfattningen att man snarare ska stärka säkerhetsrådets och FN:s roll. Men jag tror också att det vore bra om man hade en precisering av vad det står. Att bara skriva att det är i enlighet med FN:s principer lämnar öppet för de tolkningar och de oklarheter som faktiskt har uppfattats och som finns i frågan. Jag delar inte Göran Lennmarkers uppfattning att det skulle vara ett problem med det. En sådan här militär aktion ska ju upp i riksdagen, och då kan man ju besluta om man ska avvika från principen att det alltid är säkerhetsrådet som ska besluta. En avvikelse kan man ta upp och besluta om i riksdagen. Det är ganska avgörande, tycker jag, var man lägger tyngdpunkten – om man säger att man ska vara lite luddig i beskrivningen så att man kan tolka det lite som man vill när man tar upp det till riksdagen eller om man har FN och säkerhetsrådets mandat som grund. Jag skulle vilja uppmana regeringen att komma med en precisering så att det står klart för alla och envar att det är säkerhetsrådets mandat och FN:s mandat som krävs.

Anf.  46  GÖRAN LENNMARKER (m):

Jag tror att Maggi Mikaelsson missuppfattade mig, åtminstone upplevde jag det så. Vi tycker att det är bra med just den formulering som är, i enlighet med FN-stadgans principer.

Detta i sin tur är ju inte alldeles lätt att tolka. FN har t.ex. en konvention mot folkmord. Om man ingriper för att motverka folkmord agerar man rimligtvis i enlighet med FN-stadgans principer. Det är ju nästan grunden för FN. FN-stadgan skrevs i en tid när koncentrationslägren öppnades våren 1945. Det skulle vara alldeles orimligt om man inte kunde ingripa mot folkmord även i ett läge där FN:s säkerhetsråd inte gav mandat för detta, enligt vår bedömning. FN-stadgans princip är ju inte bara en mekanism för hur man fattar beslut. Det är en värderingsgrund som man har att agera efter.

Därför tror jag att det är klokt att hålla i denna formulering. Sedan ska vi veta att när vi kommer in i skarpa lägen i Sverige kommer aldrig någonsin en regering att gå åstad och göra detta på egen hand. Det kan den dessutom inte göra enligt vår lagstiftning. Det kan den bara göra om det finns ett mandat från säkerhetsrådet eller från oss. Definitionsmässigt måste frågan upp här i riksdagen. Vi vet själva med vilket allvar vi har fattat beslut om Unprofor 1992 och om Ifor och sedan Kfor. Jag antar att vi alla i våra partier har känt att det har varit ett sådant beslut där man får tänka efter. Man kan skicka människor in i döden. Det gör att jag tror att det inte finns någon risk för att det skulle slarvas bort eller för att man enkelt skulle göra det här. Det är ett betydande allvar i det hela.

Sedan delar jag helt kabinettsekreterarens plädering för att det egentligen handlar om att se till att FN:s säkerhetsråd fungerar. Det ska det ju normalt göra och då kommer inte den här frågan upp – om det fungerar som det ska. Men, som sagt, i senhistoria har vi tyvärr sett att det inte alltid har fungerat. Jag vill bara erinra om rapporten om Rwanda. Vi har väl alla anledning att känna en viss skam inför detta eftersom vi är beslutsfattare som inte fattade beslut.

Anf.  47  ORDFÖRANDEN:

Jag tror nog att vi kan vara mogna för att sammanfatta diskussionen. Vad vi har hört här kommer inte alla de här frågorna upp till beslut nu på det allmänna rådet. Delar kan göra det. Andra kommer upp den 4 december, så det är fortsatta förhandlingar. Vi har också fått regeringens ståndpunkt redovisad i dag. Vi har fått den tidigare också. Vi har också fått skriftliga sådana redovisningar, kompletterade med de muntliga. Men jag konstaterar att det finns stöd för regeringens här redovisade upplägg inför de fortsatta förhandlingarna i denna fråga.

Då går vi vidare. Nu kanske vi kan gå på snabbare med tanke på frågornas karaktär.

Anf.  48  Kabinettsekreterare HANS DAHLGREN:

Jag fortsätter då med frågan om utvidgning. På grundval av kommissionens översynsrapport som presenterades den 8 november ska rådet hålla en debatt om utvidgningsprocessen. De slutsatser man kommer fram till där blir också grunden för slutsatserna från det europeiska rådet i Nice.

Kommissionens översynsrapport om framstegen i reform- och anpassningsarbetet i de 13 kandidatländerna som presenterades visar att de här länderna har gjort stora framsteg under året. Det är glädjande. Men samtidigt som dessa rapporter offentliggjordes presenterade också kommissionen ett strategipapper med förslag till en ny metod för att föra utvidgningsförhandlingarna framåt. Den finns beskriven i den ministerrådspromemoria som överlämnats till nämnden. Regerings syn på rapporten och läget i förhandlingsprocessen redovisades också av utrikesministern i riksdagens EU-debatt den 9 november.

En promemoria som redovisar regeringens syn på utvidgningsprocessen över huvud taget och synen på olika förhandlingsfrågor har också överlämnats till nämnden i början av oktober. Jag går direkt på att redovisa regeringens hållning.

För svensk del innebär förslaget från kommissionen att vi under ordförandeskapet skulle färdigförhandla de fyra friheterna varor, tjänster, kapital och personer, men också bolagsrätt, social- och sysselsättningspolitik, kultur och audiovisuella frågor, miljö och yttre förbindelser. Från svensk sida tycker vi att det är bra med ett sådant här arbetsprogram som ger en ram för förhandlingarna och som också ger ett slags trygghet åt kandidatländerna. Men det är bekant att vi hade föredragit ett mer ambitiöst program än det som kommissionen nu föreslår.

Vi har noterat att den föreslagna arbetsplanen enligt kommissionen endast är indikativ och att processen ska kunna gå snabbare i de kandidatländer som är bäst förberedda. Det är bra. Vi kommer att använda den möjligheten för att se till att länderna kan gå vidare i processen när de är redo för det. Sverige kommer att tillämpa den s.k. differentieringsprincipen fullt ut. Vi uppfattade det som att utrikesministern fick starkt stöd för den hållningen i riksdagsdebatten den 9 november.

Hur långt vi kommer att nå i förhandlingarna beror naturligtvis till stor del på vilka framsteg som kandidatländerna gör. Men vi som ordförande är också starkt beroende av det förarbete som görs av kommissionen och självklart också av de andra medlemsstaternas vilja att vi gör framsteg tillsammans.

Diskussionen i allmänna rådet liksom slutsatserna från Nice kommer sedan att bli vägledande för det arbetsprogram som vi avser att presentera vid det första rådsmötet i januari efter samråd med kommissionen. Utrikesministern återkommer alltså till det här ämnet till nämnden i början av ordförandeskapet.

Anf.  49  GÖRAN LENNMARKER (m):

Kabinettsekreteraren tolkar det alldeles rätt när det gäller det starka stödet. Det har funnits hela tiden här i nämnden för att hålla i grundbesluten att unionen ska vara redo år 2002 och att varje land blir medlem på egna meriter. Föreställningen att man nödvändigtvis måste vänta på Polen, som ju finns i Tyskland, är helt enkelt inte korrekt i förhållande till de beslut vi redan har fattat. Det är viktigt att regeringen håller i detta.

Regeringen har allt stöd för att ha en ambitiösare målsättning än den som kommissionen har angivit för vad som ska klaras av vårterminen år 2001. Det vore verkligen angeläget. Nu går ju tiden. Den 1 januari år 2003 blir ju vartefter tiden går mindre och mindre sannolikt. Men likväl tror jag att man från regeringens sida vill hålla i positionen att det ska var möjligt.

Jag menar dock att det också är en fördel för länder som ligger längre ned, som har en längre väg till medlemskap, att det första landet eller de första länderna kommer in mycket tidigt. Då upphör ju processen att vara en framtidsprocess och blir en pågående process. Det är av stor vikt även för de länder som ligger längre ned i kön därför att de har längre väg att reformera sig, så att man inte får något slags falsk motsättning att det skulle vara en fördel för de senkommande att de tidiga inte kommer in så tidigt. Det är en felsyn.

Anf.  50  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Min fråga gäller också den tidsbedömning som kommissionen har gjort. Är det så att rådet på något sätt ska anta den? Min förhoppning är att det inte är så. Då minskar ju också möjligheterna att sedan påskynda processen. Det är en fråga. Ska rådet på något sätt anta den och bli låst av den? Eller kan man påskynda den? Kan Sverige fullfölja sin politik att påskynda detta under nästa halvår?

Anf.  51  Kabinettsekreterare HANS DAHLGREN :

Avsikten är att rådet ska formulera ett förslag till slutsatser för toppmötet i Nice. Det är klart att det kommer att finnas en referens till kommissionens förslag i det. Men vi är angelägna om att den referensen också innefattar den indikativa hållning som kommissionen har intagit till tolkning av sitt eget förslag, att det ska finnas en flexibilitet som gör det möjligt för de länder som är färdiga tidigare att också gå framåt tidigare. Det är naturligtvis någonting som vi kommer att trycka hårt på. Men jag vill betona att det inte är alla som delar vår entusiasm för denna snabbhet och att det därmed inte är några löften som kan utställas å hela unionens vägnar.

Anf.  52  ORDFÖRANDEN:

Eftersom det här ju ska fram till Nice så småningom tror jag att man kan sammanfatta det så att det finns en majoritet för att fortsätta arbetet med den inriktning som regeringen här har redovisat.

Då går vi snabbt vidare på dagordningen.

Anf.  53  Kabinettsekreterare HANS DAHLGREN:

Nu gäller det strategin inför en anslutning för Turkiet. Det finns en promemoria som nämnden har erhållit i förväg. Det handlar om att rådet sannolikt ska ta ställning till kommissionens förslag till förordning om stöd till Turkiet, vilket ska utgöra en rättslig grund för partnerskapet.

Jag ska inte säga så mycket om den promemorian. Jag vill säga direkt att kommissionens förslag är två. Det första är ett förslag till rådets förordning om stöd till Turkiet inom ramen för strategin inför anslutningen, särskilt om inrättandet av ett partnerskap för anslutning. Den förordningen ska antas av rådet med enhällighet i enlighet med artikel 308 i fördraget. Det andra förslaget handlar om just ett sådant partnerskap inför anslutningen, och det ska i sin tur antas med kvalificerad majoritet.

När det gäller förslaget till partnerskap vill jag säga att det följer samma principer som partnerskapet för de övriga kandidatländerna. Bland de kortsiktiga prioriteringar som kan vara av särskilt intresse som ska uppfyllas av Turkiet under 2001 vill jag nämna följande: borttagande av legala hinder som förhindrar turkiska medborgare att använda modersmål i TV- och radiosändningar, t.ex. kurdiska. Dit hör att förbättra situationen i sydöstra Turkiet i syfte att öka ekonomiska, sociala och kulturella möjligheter för alla medborgare. Dit hör stärkande av legala konstitutionella garantier för yttrande-, förenings- och mötesfrihet och stöd till utveckling av det civila samhället. Dit hör ett bibehållet moratorium för verkställande av dödsstraff. Dit hör ett bidrag inom ramen för den politiska dialogen till generalsekreterarens ansträngningar – FN:s alltså – att finna en heltäckande lösning av Cypernfrågan.

Det finns också ett särskilt intresse i de medelfristiga kraven på följande punkter: att anpassa det nationella säkerhetsrådets roll i enlighet med vad som är praxis inom EU, att avskaffa undantagstillståndet i sydöstra Turkiet, att avskaffa lagar som förhindrar utövande av kulturella rättigheter för alla medborgare, att genomföra en översyn av den turkiska konstitutionen och annan lagstiftning i enlighet med Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och se till att den praktiska tillämpningen sker i enlighet med den praxis som råder i EU. Här finns också ett krav på att avskaffa dödsstraffet och att förbättra fängelsevillkor i enlighet med internationella normer.

Vår hållning från regeringens sida är slutligen att förordningen och partnerskapet för Turkiet bör följa samma principer som för övriga kandidatländer. Specifika krav på Turkiet bör lämpligen återfinnas i partnerskapet. Regeringen anser att de förslag som lagts fram av kommissionen i stort sett ligger i linje med regeringens inställning, nämligen att tydliga krav vad gäller de politiska kriterierna bör ställas på Turkiet och att det nu är upp till Turkiet att leverera dessa konkreta framsteg.

Anf.  54  MAGGI MIKAELSSON (v):

Jag ska börja med en kanske formell fråga. Under punkt 2 står det att först antar man förordningen och sedan antar man partnerskapet. Jag tycker att det är bakvänt att göra så. Först måste man väl veta om man är överens om partnerskapet innan man vet om man har en förordning att anta. Det är väl kanske underordnat, men det var en reflexion jag gjorde när jag läste det här.

Sedan tycker jag att de kortfristiga krav man ställer i partnerskapet är för dåliga. Det står att modersmål ska få användas i TV- och radiosändningar. Men i Turkiet uppfattar man ju att modersmålet är turkiska. Det är det som är modersmål, och det är lite grann problemet.

Jag saknar också att man inte lyfter upp frågan om pressfrihet. Den är väldigt mycket bara på papper. Den existerar inte i verkligheten. Den som är journalist och inte uttrycker sig på rätt sätt blir av med jobbet, så den finns inte.

Jag tycker också att det borde vara nödvändigt att man lyfter upp till de kortsiktiga kraven frågan om att avskaffa undantagstillståndet i sydöstra Turkiet.

Jag tycker att regeringen borde jobba för att lite grann ändra ordningen i kraven, de kortsiktiga och medelfristiga.

Att man i parlamentet och i den turkiska regeringen jobbar med det medelfristiga kravet att alla ska kunna utöva sina mänskliga rättigheter är en sanning med viss modifikation. Man gör det på papperet men det går väldigt långsamt i praktisk tillämpning. Det är det ena där jag tycker att regeringen borde fundera över och stärka de krav på kortfristiga legala och konstitutionella garantier som ställs.

När vi sedan kommer till förordningen är det vår uppfattning i Vänsterpartiet att man inte i det här läget ska godta att förmedla eller fatta beslut om 177 miljoner euro, som är en mycket stor summa pengar för de mycket blygsamma framsteg som ändå har gjorts. Jag tycker t.ex. inte att man kan kalla det för en positiv tendens att det förs en debatt om innebörden av Köpenhamnskriterierna. Det tycker jag är näst intill pinsamt att man skriver i en översynsrapport. Debatt kan ju föras om många frågor.

Från Vänsterpartiets sida kan vi inte stödja en förordning med så mycket pengar utifrån de dåliga framsteg som har gjorts.

Anf.  55  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

När det gäller ordningsföljden beträffande förordningen om partnerskap får jag just höra att förordningen ännu inte är färdigförhandlad. Det blir alltså ändå partnerskap först, och det är väl bra.

Jag vet inte vem som är mest pessimistisk och om man ska ta det kortsiktigt eller medelfristigt. Det ligger naturligtvis också i Turkiets intresse att samtliga målsättningar ska vara uppnådda innan det blir tal om medlemskap. Det finns en turkisk önskan att uppnå detta medlemskap så tidigt som möjligt. Vill man då skjuta över vissa åtgärder till de medelfristiga försvåras tillgodoseendet av det önskemålet.

Jag tror att pressfriheten mycket väl täcks av det kortsiktiga kriteriet the right to freedom of expression i enlighet med artikel 10 i Europakonventionen. Det bör också omfatta pressfrihet.

Bistånd från EG förutsätter att vissa nödvändiga element är uppfyllda, och där ingår t.ex. ett särskilt framsteg när det gäller uppfyllande av Köpenhamnskriterierna. Jag är inte så pessimistisk på den punkten.

När det gäller modersmålet har vi nog förstått – och vi har också fått informationer av den innebörden – att det ska läsas som att det inte bara är fråga om turkiska utan t.ex. också om kurdiska. Den frågan bör alltså vara nöjaktigt besvarad.

Anf.  56  ORDFÖRANDEN:

Jag måste få klarhet i fråga om förordningen. Vi har upplevt det så att man först måste ha en förordning att stå på och ta avtalet sedan. Jag kan ändå sammanfattningsvis konstatera att det finns stöd för regeringens redovisade upplägg inför de fortsatta förhandlingarna i denna fråga.

Då går vi vidare.

Anf.  57  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Nästa punkt på min lista är stadgan för Europaparlamentets medlemmar. Där är det inte tal om några beslut i allmänna rådet, utan det är en ren informationspunkt vid rådsmötet. Jag vet inte om ordföranden vill att jag ska gå igenom regeringens syn på detta frågekomplex just nu.

Anf.  58  ORDFÖRANDEN:

Jag tror inte att det behövs. Vi har diskuterat frågan om stadgan väldigt många gånger, och regeringen har tidigare fått en enhällig uppbackning från nämnden. Jag förstår att regeringen återigen har samma position i skattefrågan, som är den springande punkten. Utan att höra nämnden kan jag anta att vi står fast vid den uppfattningen. Du kan väl bara redovisa hur läget ser ut just nu.

Anf.  59  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

I skattefrågan laborerar man ju i förhandlingarna med två huvudprinciper: nationell skatt och EG-skatt. Också vissa förslag till s.k. kompromisslösningar har diskuterats inom rådet. De flesta andra medlemsstater föredrar enbart EG-skatt i enlighet med Europaparlamentets förslag, men regeringen förespråkar tillsammans med några andra medlemsstater en nationell beskattning. Detta har fått något ökat stöd från någon ytterligare medlemsstat. Vi kan inte acceptera en lösning som innebär enbart EG-skatt.

Anf.  60  ORDFÖRANDEN:

Det är den position som vi har intagit tidigare.

Anf.  61  HELENA BARGHOLTZ (fp):

Det talas om en rimlig lönenivå. Var ligger den? Vilken är regeringens bedömning av en rimlig lönenivå? Vi tycker att 70 000 kr är väldigt mycket.

Anf.  62  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Sverige är berett att acceptera belopp ända upp till i närheten av det lägre av de två belopp som föreslagits av de vise männen. Det lägre var, om jag minns rätt, 7 420 euro per månad.

Anf.  63  HELENA BARGHOLTZ (fp):

Hur mycket är det?

Anf.  64  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Om jag får fortsätta: Detta gäller förutsatt att vi får igenom alla våra andra krav, nämligen en fullständig upprensning av kostnadsersättningarna och en nationell beskattning. De sifferkunniga har översatt det här beloppet till ungefär 65 000 kr. Positionen är alltså den att vi är beredda att acceptera belopp ända upp till i närheten av det lägre av de två beloppen som föreslagits av de vise männen – 65 000 kr – förutsatt att vi får igenom alla våra andra krav, dvs. en fullständig upprensning av kostnadsersättningarna och en nationell beskattning.

Anf.  65  HELENA BARGHOLTZ (fp):

Detta skulle i praktiken, om det blir så, för de svenska delegaterna innebära en nästan fördubblad lön.

Anf.  66  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Det blir också en fullständig upprensning av kostnadersättningarna.

Anf.  67  ORDFÖRANDEN:

Den viktiga frågan är den nationella beskattningen av deras arvode. Såvitt jag har förstått av den redovisning som vi nu har fått kvarstår regeringens ståndpunkt där. Jag konstaterar också att det finns stöd för detta upplägg från regeringen inför de fortsatta förhandlingarna.

Anf.  68  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Ordförande! Det som kallas förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar, alltså den s.k. öppenhetsrättsakten, har strukits från dagordningen, så jag behöver kanske inte kommentera den.

Anf.  69  MAGGI MIKAELSSON (v):

Jag har en fråga om detta.

Anf.  70  ORDFÖRANDEN:

Men detta kommer inte upp. Det är inte någon beslutsfråga nu. Vi återkommer till den. Jag vet bl.a. att konstitutionsutskottet arbetar med denna fråga och ska utarbeta ett yttrande över den. Du kan alltså vara säker på att den kommer tillbaka hit.

Jag tror att vi lämnar detta för dagen och går vidare på dagordningen. Men det är väl inga direkta beslutspunkter som kommer upp.

Anf.  71  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Nej. Det har helt nyss kommit en punkt till oss, beslut i rådet om de utomeuropeiska ländernas önskemål om associering med gemenskapen. Vi har just fått kommissionens meddelande och har inte hunnit titta på det ännu. Vi har alltså inget förslag.

Anf.  72  ORDFÖRANDEN:

Du har ingen ståndpunkt.

Anf.  73  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Nej, men jag kan ändå redovisa vad jag har tänkt säga. Kommissionen har sänt oss ett förslag till nytt rådsbeslut som vi just har fått i vår hand, om associering av utomeuropeiska länder och territorier till gemenskapen. Målet med de här besluten är att främja de ekonomiska och sociala utvecklingarna i de här territorierna och att upprätta nära ekonomiska relationer mellan dem och gemenskapen.

Det finns ett nu gällande beslut som omfattar 20 sådana här territorier, vilka är knutna till Frankrike, Storbritannien, Holland och Danmark. Genom beslut erhåller de här territorierna utvecklingsbistånd från den europeiska utvecklingsfonden och tillträde till EG-marknaden för sin export. Enligt den förklaring som inkluderades i slutakten till Amsterdamfördraget ska rådet se över associeringen av sådana här territorier och hur den bäst ska utformas. Den frågan kommer att finnas på dagordningen under det svenska ordförandeskapet.

Det ärende som vi just har fått i vår hand innehåller handelsfrågor som kan vara svåra att lösa. Det gäller framför allt en ökande sockerexport från de här territorierna till EU. Vad gäller utvecklingssamarbetet kan det också bli en diskussion om fördelningen av biståndsmedel mellan de olika territorierna. Men vi har, som sagt, just vid denna tidpunkt inget förslag.

Anf.  74  ORDFÖRANDEN:

Det är lite märkligt om kommissionen presenterat detta den 15 november inför ett möte den 20 och 21. Det vore inte praktiskt att ta ett beslut på så kort tid. Vi utgår från att det i så fall blir en parlamentarisk reservation från regeringens sida.

Anf.  75  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Just det.

Det sista som jag ska säga är att frågan om den koreanska halvön har lagts till rådsagendan. Det handlar om att det franska ordförandeskapet har presenterat ett utkast till handlingsplan för en politik för EU visavi Nordkorea. Det är ett dokument som tar upp den interkoreanska utvecklingen sedan toppmötet i juni i år och hur EU har stött den försoningsprocess som pågår. Det handlar om samarbete med Nordkorea i humanitära frågor men också krav på större öppenhet och bättre villkor för NGO:er som är verksamma i landet. Även frågan om journalisters möjligheter att arbeta i landet tas upp.

Regeringens hållning är den att vi har välkomnat det franska initiativet. Inför det kommande dialogmötet mellan EU och Nordkorea i Pyongyang den 25 november är det viktigt att slå fast en gemensam EU-policy på det sätt som jag just har beskrivit.

Anf.  76  ORDFÖRANDEN:

Också det här är en fråga som inte är anmäld på dagordningen i förväg. Vi har flera gånger tidigare pekat på detta. Det är inte någon kritik mot regeringen som jag nu kommer med utan en allmän synpunkt. På Helsingforstoppmötet träffade man en överenskommelse om att det skulle gå minst en vecka mellan Corepermötet och rådsmötet för att man skulle få möjlighet till en behandling i de nationella parlamenten. Detta beslut på Europeiska rådet har ännu inte verkställts. Vi märker mer och mer hur frågor kommer in väldigt sent. Inte ens regeringarna hinner bereda dem.

Jag vill bara begagna tillfället att framföra den här synpunkten nu. Vi kommer att bevaka denna fråga. Vi hade den uppe på det COSAC-möte i Versailles som vi var med på och fick i en resolution där med kravet att det ska gå minst tio dagar mellan Corepermötet och rådsmötet för att det över huvud taget ska vara möjligt för de nationella parlamenten att befatta sig med frågorna.

Detta var en allmän synpunkt på det som vi nu upplevt i det ärende som kom upp så här snabbt.

Har du något ytterligare att redovisa?

Anf.  77  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Ja, det sista som jag skulle kunna informera om, om nämnden så vill, gäller läget beträffande regeringskonferensen. Det är en fråga som kommer att diskuteras informellt mellan utrikesministrarna i den s.k. konklaven på söndag. Det är inga revolutionerande nyheter.

Anf.  78  ORDFÖRANDEN:

Eftersom vi nu har haft en ganska ingående process om detta dels i nämnden, dels i en beredningsgrupp i nämnden vågar jag säga att vi inte behöver ha någon diskussion just nu. Vi avvaktar i stället med den till nästa tillfälle. Om nämnden är med på det, lämnar vi alltså den punkten. Så är fallet.

Jag lämnar ordet fritt för den händelse att någon har en övrig fråga till kabinettssekreteraren. Så är det inte. Vi tackar då kabinettssekreterare Hans Dahlgren med medarbetare för samrådet i dag och går vidare på dagordningen sedan de avlösts av Leif Pagrotsky och dennes medarbetare.

Vi återupptar våra överläggningar. Vi har handelsminister Leif Pagrotsky här. Du har anmält att du vill komma hit med anledning av ett par ärenden som ska komma upp på allmänna rådet. Ett papper om detta har delats ut på vårt bord.

Anf.  79  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Jag ska först göra en återrapportering från det som hände vid det förra mötet med allmänna rådet. Jag har ju börjat att mera systematiskt komma tillbaka och berätta om vad som har hänt med det som vi senast har diskuterat. Det gällde då bananer och initiativet för att ta bort tullar o.d. för de minst utvecklade länderna, s.k. MUL-länderna.

När jag är klar med det kommer jag att ta upp EU:s uppförandekod för vapenexport, där vi på måndag har en A-punkt på dagordningen. Jag ska i och för sig meddela att den dagordningen har ändrats. Sent i går kväll fick vi besked om att A-punkten är struken på grund av någon inte helt klar teknikalitet. Ärendet kommer dock upp på ett rådsmöte när som helst därefter, och jag tycker därför att det vore bra att klara av den punkten nu. Vi tror att det som inte är klart och det som kan ändras inte är av den arten att jag för den skull behöver komma tillbaka hit.

Vad först gäller bananer har vi tidigare här i nämnden berättat att kommissionen har fått i uppdrag att undersöka om det går att införa ett nytt kvotsystem med en övergång så småningom till en ren tullösning på ett sätt som kan godkännas av WTO. Vid det förra mötet med rådet lade kommissionen fram ett sådant förslag. Det är utformat enligt den princip som kallas ”först till kvarn”. Därefter skulle man övergå till en tullösning år 2006.

Vid mötet antogs också rådsslutsatser som innehåller flera delar som kan betraktas som framgångar för Sverige. Bl.a. ska kommissionen i god tid lägga fram resultatet av förhandlingarna om en tullösning. Man ska alltså förhandla om det här med USA och de klagande parterna i Latinamerika. Att man ska lägga fram resultatet i god tid innebär i praktiken att kommissionen måste inleda förhandlingarna skyndsamt. Det är viktigt. Det har varit mycken tidsutdräkt i den här frågan.

Dessutom ska rådet när det fattar beslut om en ny bananregim inte bara ta hänsyn till EU:s producenter, som är de enda man hittills har brytt sig om, utan för första gången nu också ska beakta hur det påverkar EU:s konsumenter. Det betraktar vi som en framgång.

Vidare innebär rådsslutsatserna att en del tekniska och rättsliga aspekter av förslaget ska studeras vidare i särskilda arbetsgrupper>>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<<Innan rådet så småningom kan gå till beslut måste man invänta parlamentets rapport, och den kommer förmodligen att röstas igenom i december eller möjligen i januari. Den ligger nu i jordbruksutskottet i parlamentet, som har ansvaret för den här frågan. Vi är för vår del lite oroliga för hur frågan kommer att behandlas i parlamentet. Diskussionen hittills har dominerats av parlamentsledamöter som talar för lösningar som helt klart inte är förenliga med våra WTO-åtaganden. Vi hoppas ändå att resultatet till slut blir bra.

>>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<<Nästa fråga under den här rapportpunkten gäller initiativet för de minst utvecklade länderna. När jag senast var här informerade jag om att kommissionen hade presenterat ett förslag som innebar att de minst utvecklade länderna skulle få total tull- och kvotfrihet för samtliga varor utom vapen. Kommissionen föreslog dock en övergångsperiod för några känsliga produkter, nämligen bananer, socker och ris.

Rådet kom att diskutera detta förslag, och vi välkomnade det i enlighet med vad vi hade diskuterat här i nämnden. Det blev stöd för förslaget, men det skulle diskuteras vidare i arbetsgrupper av olika slag. Vi har hört lite rykten om att det i dessa arbetsgrupper kommer fram nya hinder i stor mängd och av alla möjliga arter, en del tekniska och en del av annat slag. Vi är oroliga för att det kanske inte är det tekniska utan viljan som är problemet, men det vet vi inte riktigt ännu.

Vi hoppas därför att det nu kommer en kraftfull politisk signal att det här ska gå igenom och att arbetet kan accelereras. Vi hoppas att det franska ordförandeskapet ska lyckas avsluta det här före årsskiftet. Fransmännen säger att det är deras egen ambition. >>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<<Man kan säga att båda dessa frågor kommer att träffa oss på samma sätt. Det är frågor där Sverige har intagit en starkt pådrivande position. Jag skulle nästan vilja säga att vi har en extremståndpunkt i EU-gruppen vad gäller tullfrihet för de fattigaste länderna och vad gäller att få en obyråkratisk och konsumentvänlig bananregim.

Men nu blir det vi som ska ta över ordförandeklubban, och då måste vi tona ned våra nationella partsståndpunkter. Vi kan kanske inte lika hårt driva inriktningen på förslaget, men får måhända nu i stället hårt driva hastigheten i genomförandet av förslagen. Kanske tvingas vi av det här att bli lite mer kompromissvilliga. Vi får se hur det artar sig, men det är ett perspektiv som man kan se framför sig.

Anf.  80  GÖRAN LENNMARKER (m):

Jag vill bara fråga hur långa övergångstider man har tänkt sig. Är de mycket långa?

Anf.  81  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Nej, kommissionens förslag innebär bara tre år. Men vad som händer när arbetet nu rullar på på olika håll vet vi inte, och jag kan inte utesluta att en och annan kommer att begära längre övergångstider. Kommissionens förslag som nu är föremål för diskussion är dock tre år för tre produkter – punkt, slut.

Anf.  82  ORDFÖRANDEN:

Vi kan då lämna återrapporten och gå över till det andra ärendet.

Anf.  83  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Det gäller EU:s uppförandekod för vapenexport. Denna antog vi 1998 under det brittiska ordförandeskapet. Den innebär bl.a. ett politiskt åtagande att iaktta vissa gemensamma minimikriterier för vapenexport. Syftet med koden är att genom informationsutbyte och samråd främja en samsyn inom EU om en ansvarsfull och återhållsam vapenexport.

Vi jobbar för att genom kontinuerlig översyn och värdering av erfarenheterna utveckla koden och dess tillämpning. En gång om året sammanställs en rapport som innehåller en sammanfattning av de resultat som har uppnåtts och de prioriteringar som ska gälla för den fortsatta utvecklingen av den här uppförandekoden.

Nu har den andra årliga rapporten tagits fram, och det är den som ska beslutas i form av en A-punkt, inte på måndag utan något senare. Den visar att betydelsefulla framsteg har gjorts när det gäller informationsutbyte och när det gäller kodens tillämpning. Bl.a. har en gemensam lista för vad som ska beskrivas som varande krigsmateriel antagits. Det har varit en mycket svår fråga att hitta en teknik för det här som alla har kunnat enas om, men nu har vi nått fram till detta. Enligt förra årets rapport var det en huvudprioritet för arbetet, och vi kan nu rapportera att det är avslutat och färdigt. Vi har enighet om detta.

Det innebär att vi nu kan publicera statistik som är jämförbar eftersom den handlar om samma produkter. Vi har nu en gemensam lista över vad som är krigsmateriel. Det har handlat om frågor av typen: Är tortyrredskap krigsmateriel? Ska de ingå eller ska de inte ingå? Var går vidare gränsen mellan vad som är krigsmateriel och andra, angränsande produkter? Det är ett mycket konkret och därmed mycket besvärligt arbete.

Vad som är särskilt viktigt för oss är att den här rapporten ska publiceras. Det var faktiskt inte självklart från början. Många menar att ett meningsfullt informationsutbyte måste vara hemligt. Vår åsikt har varit den motsatta, och det är särskilt glädjande för oss att rapporten faktiskt blir offentlig. Den innehåller också mycket information, bl.a. mycket siffror. Siffrorna är tyvärr inte ännu jämförbara mellan länder. Överenskommelsen om vilka gemensamma begrepp som vi ska arbeta med kom för sent, och de siffror som nu publiceras gäller en period innan den överenskommelsen hade kommit till stånd. Vi rör oss dock nu mot en större öppenhet, en bättre informationsgivning och mer av jämförbarhet mellan länderna, så att man kan få en analytisk diskussion. Att medierna kan börja analysera hur politiken i verkligheten utvecklas skulle jag vilja beskriva som ett i den här branschen rätt osannolikt framsteg.

Men beslutet gäller att anta rapporten och offentliggöra den. Det blir ganska snart en A-punkt.

Anf.  84  HELENA BARGHOLTZ (fp):

Jag tycker att det låter väldigt bra att man får full offentlighet omkring det här. Det är naturligtvis väldigt viktigt. Kan statsrådet nu se att det kan bli skiljaktigheter kring vad man ska anse som krigsmateriel, t.ex. vad gäller tortyrredskap, som jag tycker är väldigt upprörande?

Anf.  85  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Riskerar man med offentligheten att i framtiden inte få lika lätt att få in materiel på listan? Kan statsrådet se en sådan risk?

Anf.  86  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Låt mig börja med den första frågan. Man har nu nått enighet. Vad gäller tortyrredskap har man enats om att de inte är krigsmateriel utan en egen kategori, som vi ska behandla lika seriöst men i annan ordning, vid sidan om det arbete som gäller krigföring. Vi kallar i Sverige det här strategiska produkter, vilket är ett mycket vidare begrepp än bara krigsmateriel. För att få enighet och jämförbarhet och för att få det meningsfullt har vi tyckt att det är viktigt att begränsa inriktningen till krigsmateriel. Tortyrredskapen kommer för den skull inte att förbli hemliga och obehandlade, men vi kommer att ha dem i en separat box i detta sammanhang.

Skulle du, Ludvig Kimby, kunna säga något om hur diskussionen om den här listan har gått och om gränsdragningen mellan olika varor?

Anf.  87  Departementssekreterare LUDVIG KIMBY:

Jag är departementssekreterare på enheten för strategisk exportkontroll på UD. I frågan om krigsmateriellistans offentlighet ser jag inte att denna skulle innebära problem. Det som man behöver göra för att få en bättre offentlighet när det gäller rapporteringen av krigsmaterielexporten är snarare att harmonisera mellan länderna vilken typ av rapportering som sker. Det är olika i dag. De skilda länderna har helt enkelt olika system för informationsinsamling, och vi bör kunna diskutera vilka gemensamma kriterier som ska gälla för rapporteringen av krigsmateriel-exporten. Då kommer det också att kunna bli mer jämförbara siffror.

Den gemensamma krigsmateriellistan omfattar i stort samma varor som de som från början omfattas av vår nationella krigsmateriellista. På vissa mindre punkter innebär överenskommelsen ett politiskt åtagande att göra tillägg till nationella listor. Det pågår ett arbete med att stämma av att vår lista i praktiken omfattar samma produkter som den gemensamma krigsmateriellistan. Gränsdragningen kan röra t.ex. broar och kamouflagematerial. Det kan där finnas olikheter sedan tidigare mellan länders nationella listor, men detta finns med på den gemensamma krigsmateriel-listan, och vi får lägga till detta på den svenska nationella listan.

Anf.  88  ORDFÖRANDEN:

Bara en kort fråga. Jag traktar inte efter att läsa fler handlingar, men eftersom det är viktigt med offentlighet vill jag fråga om det här dokumentet har upprättats av rådssekretariatet. Vi har ännu inte fått ut det, men om det nu ska vara offentligt borde vi ha kunnat få det.

Anf.  89  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Vi har ännu bara fått en fransk version, och den blir offentlig när den publiceras i EU:s officiella tidning. Självklart skickar vi då gärna hit den. Jag förmodar att den också kommer på svenska.

Anf.  90  Departementssekreterare LUDVIG KIMBY:

Jag skulle tro att den kommer vid månadsskiftet november/december.

Anf.  91  ORDFÖRANDEN:

Såvitt jag förstår är detta inte någon dramatisk fråga, men när det gäller sådana här dokument är det bra om man kan få dem i förväg och helst på svenska, om det ska vara någon mening med att ta ställning till dem. Jag har dock förstått att regeringens ståndpunkt är att godkänna denna årsrapport, och jag konstaterar att det finns en majoritet bakom den ståndpunkten.

Vi tackar för samrådet i dag och tar nu en kaffepaus.

3 §  Jordbruk
Jordbruksminister Margareta Winberg
Rapport från ministerrådsmöte den 20 oktober 2000
Information och samråd inför ministerrådsmöte den 20 och 21 november 2000

Anf.  92  ORDFÖRANDEN:

Vi återupptar våra överläggningar. Jag hälsar jordbruksminister Margareta Winberg med medarbetare välkomna hit för återrapport och för samråd inför kommande jordbruksministermöte. Jag lämnar ordet direkt till dig för muntlig återrapport från mötet den 20 oktober. Varsågod.

Anf.  93  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Tack så mycket. Vi diskuterade kommissionens förslag till reform av marknadsordning för frukt och grönt. Den frågan återkommer på dagens dagordning.

Vi diskuterade också marknadsordningen för ris. Det fanns en enstämmighet om att det behövs en reform där. Men det var svårt att få uppslutning kring det nuvarande förslaget. De risproducerande medlemsstaternas frågeställningar gällde tredjelandsproblematiken, dvs. på vilken nivå tullen ska fastställas om interventionen tas bort. Några uttryckte också oro över MUL-initiativet, som kommissionen har lagt fram, dvs. det som gäller de minst utvecklade länderna. De ansåg att effekten för rissektorn borde utredas och analyseras.

Sedan gav kommissionen en lägesrapport beträffande det pågående arbetet med att förenkla jordbrukslagstiftningen. Vi tycker att det är angeläget. Framför allt handlar det om ett förenklat utbetalningsförfarande för stöd till småjordbrukare. Vi var eniga om att vi skulle fortsätta detta förenklingsarbete på jordbrukets område.

Därefter gavs en lägesrapport om jordbruksförhandlingarna i WTO. Den frågan återkommer jag till, eftersom den också står på dagordningen i dag.

Vi diskuterade också för första gången kommissionens förslag till en reform av marknadsordningen för socker. Det var inte lätt. En majoritet av medlemsländerna ville förlänga ordningen med 5–6 år medan fyra medlemsstater, bl.a. Sverige, stöder kommissionens förslag om en tvåårig förlängning. Det fanns också stark kritik mot att slopa lagerersättningen och permanent dra ned sockerkvoterna. Sverige tillsammans med några ytterligare medlemsstater ansåg att det redan nu fanns utrymme för att sänka sockerpriset. Kommissionens förslag kommer att fortsatt diskuteras i arbetsgrupp och i SIK.

Slutligen presenterade danskarna ett initiativ till uppföljning av den EU-konferens om ekologiskt jordbruk som hållits i Wien, och vi stödde det danska initiativet.

Anf.  94  CARL G NILSSON (m):

Den sista punkten som ministern nämnde om det danska initiativet diskuterades, såvitt jag har sett, knappast alls på förra EU-nämndssammanträdet. Jag har läst ministerns tal som hölls och noterat den starka entusiasmen för att den ekologiska produktionen ökar.

Jag har full respekt för konsumenternas efterfrågan av ekologiska produkter. Det är i högsta grad en fråga om förhållandet mellan efterfrågan och produktion. Jag är däremot väldigt tveksam till att vi politiker ska sätta upp mål för hur stor produktionen ska vara. Det är, som jag just sade, en fråga om efterfrågan och tillgång.

Jag tycker att man ska vara försiktig att uttrycka det så att det framgår som om den ekologiska odlingen skulle vara särskilt miljövänlig. Det finns knappast sådana samband. Den ekologiska odlingen förbrukar mer dieselolja per hektar. Det finns knappast något samband – i varje fall säger inte Naturskyddsföreningen det – mellan biologisk mångfald och ekologisk produktion.

Det mest oroväckande är urlakning av näringsämnen, främst kväve och fosfor. Det är ett ständigt diskuterat problem när det gäller t.ex. Östersjön. Urlakning av sådana näringsämnen är ungefär lika stor per hektar odlad mark oavsett om det odlas konventionellt eller alternativt, dvs. ekologiskt.

Eftersom skördarna är så mycket mindre inom den ekologiska produktionen blir följaktligen urlakningen per kilo producerat livsmedel större för den ekologiska odlingen än för den konventionella. Därför tycker jag att man ska vara försiktig att dra sådana absoluta slutsatser som jordbruksministern har gjort i talet.

Det här ska i första hand vara, som jag började med att säga, en fråga om efterfrågan av de produkterna. Om den finns ska de naturligtvis produceras. Jag har all respekt för det.

Anf.  95  MAGGI MIKAELSSON (v):

Jag vill uttrycka mitt stöd för det tal som jordbruksministern hade rörande ekologisk produktion. Det skulle vara mycket värdefullt om man ökade ambitionen att få ett hållbart jordbruk. Sedan finns det säkert problem.

Alla problem är i dag inte lösta. Men att ägna sig åt räkneoperationer, som jag tycker att moderaterna gör, för att bevisa att ekologisk produktion minsann inte är bättre än den konventionella, som till många delar har stora problem, löser inte problemen.

Det finns klara fördelar, och det finns en stor efterfrågan. Om man sätter in produktionen av livsmedel i ett större sammanhang är det självklart att en hållbar utveckling där man minimerar användningen av det som är miljöskadligt måste vara bättre än en produktion som bygger på att man ska suga ut så mycket som möjligt ur jorden och tillföra konstgjorda medel.

Jag stöder ministerns tal och regeringens förhållningssätt när det gäller ekologisk produktion.

Anf.  96  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Vad jag sade i talet är inte någonting annat än vad vi säger här hemma.

I landsbygdsprogrammet som antogs i slutet på förra året finns en ökad ambition från regeringens sida att arealen som ska vara ekologiskt producerad ska öka från 10 % till 20 % år 2005. Vi har 10 % år 2000, och sedan har vi ökat på det. Vi har också satt upp mål för animalieproduktionen.

Jag är en anhängare av att sätta upp mål. Det blir så tydligt. Sedan kan man se efteråt om man har nått målen. Jag tycker att det har varit väldigt bra med de 10 %.

Efterfrågan är större än tillgången i Sverige. Vi har fått börja importera ekologisk produktion bl.a. från Danmark. Det kanske inte är så nödvändigt om vi kan producera den själva.

Kan man stimulera genom att inta den hållning som jag har gjort tycker jag att man ska göra det. Dessutom har vi nästan fördubblat antalet pengar till ekoproduktionen i det nya landsbygdsprogrammet.

Anf.  97  CARL G NILSSON (m):

Vi brukar inte vid det här bordet ha någon intern politisk diskussion. Men jag vill ändå göra en kommentar med anledning av det sista som jordbruksministern sade. Om det är en större efterfrågan än tillgång på ekologiska produkter har jag lite svårt att förstå att vi ska behöva öka statssubventionerna för desamma.

Anf.  98  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Efterfrågan är större än tillgången, så är det.

Anf.  99  CARL G NILSSON (m):

Om jag sade fel, så var det vad jag menade.

Anf.  100  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Då måste man fundera över hur det kan komma sig. Vi har diskuterat detta mycket med bönderna. Det finns en oro för att gå över. För att ge en liten puff har vi det ekonomiska stödet.

Det är uppenbart. Det säger t.o.m. LRF:s ordförande Hans Jonsson, som också gått över. Han gjorde det främst av ekonomiska skäl. När man väl har gjort det inser man att det är lönsamt.

Anf.  101  ORDFÖRANDEN:

Vi lämnar återrapporten och går in på ärendena för kommande jordbruksministerråd. Varsågod.

Anf.  102  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Det är punkten 3 på er kommenterade dagordning. Det handlar om handel med vissa varor som framställs genom bearbetning av jordbruksprodukter. Det är en A-punkt, sägs det. Det har dragits förut.

Om jag ändå ska göra någon kommentar kan jag vara mycket kritisk. Det här visar hur absurt systemet är. Man ska få ta in råvaror från tredje land utan tull, bearbeta det i unionen och sälja ut det igen, trots att vi har egna råvaror i EU som vi inte kan använda.

Vi har gått igenom detta. Vår ståndpunkt är att budgeten inte överskrids och att WTO-begränsningar respekteras. Själva principfrågan – det absurda, som jag sade – får man ta i ett annat sammanhang när man diskuterar en reformering av hela systemet.

Anf.  103  ORDFÖRANDEN:

Ingen har noterat sig på listan. Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende. Vi går vidare.

Anf.  104  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Sedan kommer vi till frukt och grönt, som också har varit uppe tidigare. Där är vår uppfattning att marknadsordningarna bör bli mer kostnads-effektiva och förenklade. Det tycker vi är positivt. Utgifterna ska inte öka och administrationen inte heller, och pengarna ska användas optimalt.

Vi kan acceptera kommissionens förslag i dess nuvarande form.

Anf.  105  ORDFÖRANDEN:

Ordet är fritt. Det är ingen som begär ordet. Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Anf.  106  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Sedan kommer vi till punkten 5, som är WTO och kommissionens förslag till EU:s förhandlingförslag. Det har vi också haft uppe tidigare. Jag hoppas att ni har fått materialet. Jag har i varje fall fått den uppgiften.

Vi är ett litet land som tycker annorlunda vad gäller tredje världen. Jag säger det med anledning av den debatt som var sist. Vi har producerat två papper. Det är bra gjort av ett litet land. Det är inte normalt att man på eget initiativ gör analyser i ett medlemsland och skickar in till kommissionen. Det har vi nu gjort visavi u-länderna.

Kommissionen går inte så långt som vi skulle önska. Vi hade t.ex. varit beredda att gå längre, t.ex. med att successivt dra ned exportstöden. Förslaget att MUL-länderna ska åtnjuta nolltullar för samtliga jordbruksprodukter är bra. Det är ett resultat av de papper som vi har producerat och den argumentation som vi har haft.

Vi har en del förändringsförslag, men det handlar mer om ord – och därmed också valör förstås. Ni har i går eftermiddag fått det sista utkastet till position från kommissionen.

Anf.  107  ORDFÖRANDEN:

Vi har inte fått det vad jag förstår av huvudskakningarna här runt bordet.

Anf.  108  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Det har skickats enligt uppgift. Det kallas Notes for the attention of the 133 committee. Jag kan kort beskriva det så att det går oss till mötes något lite mer – dock inte fullt ut.

Anf.  109  MAGGI MIKAELSSON (v):

Det är ju inte så länge sedan vi hade diskussionen om WTO-frågorna uppe. Det är problematiskt på många sätt. Det här ska väl sedan vävas in i det stora WTO-mandat som EU ska få. Den fråga som jag funderar över eftersom jag inte har läst det här senaste papperet är: Hur har det gått med djurskyddsfrågan? Det var ju en av de frågor som Sverige skulle driva. Vi träffade för inte så länge sedan kommissionären Lamy. Jag frågade honom just om det här med djurskyddet, och han lät inte särskilt optimistisk om att man skulle kunna få in det, vilket är beklagligt i sig. Jag skulle vilja höra om det finns med eller om det har trillat bort.

Anf.  110  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

I går, eller möjligen i förrgår, meddelades det i medierna att något asiatiskt land hade bestämt sig för att ta bort tullarna gentemot de fattigaste u-länderna. Min fråga är hur jordbruksministern ser på detta, om det kan komma att påverka EU också i den riktningen, om det är så pass betydande volymer att EU låter sig påverkas av denna goda tanke.

Anf.  111  GÖRAN LENNMARKER (m):

Herr ordförande! Det här med de minst utvecklade länderna är väl en autonom handelsåtgärd om jag förstått det rätt. Det kan vi göra på egen hand utan att blanda in det i WTO-förhandlingarna. Då är det viktigt att det steget faktiskt blir taget också. Vi förstod av handelsministern, som var här alldeles innan, att det möjligen inte är så klart som det kan synas för ögonblicket att det blir treåriga övergångsperioder på tre varor inom jordbruket men i övrigt fullständig tullfrihet. Det är viktigt att ha det kortsiktiga perspektivet, att driva igenom det först. Det framgår inte riktigt av promemorian, men det allra viktigaste när det gäller WTO-förhandlingarna är väl att få bort exportsubventionerna, alltså dumpningseffekten i direkt mening, och sedan gå vidare med annat.

Anf.  112  HELENA BARGHOLTZ (fp):

Det är väldigt bra att regeringen driver de här frågorna hårt. Det är hemskt viktigt att u-länderna får en chans att komma in på Europamarknaden. Jag vill höra lite grann: Finns det några bundsförvanter, några som Sverige kan liera sig med när vi driver de här frågorna? Jag tänker framför allt på de andra nordiska EU-länderna. De borde också inse vikten av det här.

Anf.  113  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Jag börjar med Maggi Mikaelssons fråga om djurskydd. Vi i Sverige har ju drivit att vi ska få in det. Där är problemet, det upplever man när man diskuterar med u-länderna, att de väldigt ofta uppfattar detta som ytterligare ett protektionistiskt drag från EU. Det är ju inte Sveriges ingång i det här, utan vi gör det av helt andra skäl. Sedan är det klart att det kan finnas länder inom EU som ser chansen att ha med djurskyddet av andra skäl. Därför är det väldigt viktigt att det måste stå att kompensationen avser gröna stöd. Vi har väl kanske inte så stora förhoppningar om att få igenom det här, men vi har föreslagit en skrivning som är något annorlunda än den som kommissionen har. Där framgår klart detta med stöd genom den gröna boxen och inget annat.

När det gäller Holger Gustafssons fråga sade jag: Ta bort tullarna för MUL-länderna – ja. Det är någonting som Sverige har drivit och också fått igenom. Nu är vi i den positionen att det ska vara nolltull för MUL-länderna, de fattigaste länderna. Det är också den analysen som vi har gjort och lämnat in till kommissionen i två papper. I de papperen, Göran Lennmarker, finns också exportsubventionerna med. Det är ju så att vi med exportsubventionerna i dag dumpar dessa länders marknader och på det viset förmenar dem rätten att själva producera. Därför är det så viktigt att också få bort exportsubventionerna, och sannolikt kommer vi att tvingas göra det om vi inte gör det självmant. Där få vi se hur det går inom WTO.

Intresset för att ta bort exportsubventionerna är inte stort från andra länder, om jag uttrycker mig milt. Det är klart att nolltullarna är ett initiativ från EU:s sida för att få med u-länderna på en bredare runda. Och det är något som EU kan göra självt, ja.

Slutligen gällde det om vi har några andra allierade, i Norden t.ex. Ja, ett land och inte ett annat. Vi har Danmark men inte Finland. Danmark är nästan på vår linje. Dessutom finns väl Nederländerna och till viss del också Storbritannien.

Anf.  114  ORDFÖRANDEN:

Tack. Då kan jag sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende. Vi går vidare.

Anf.  115  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Punkten 6 är struken liksom punkten 7, alltså etanol och humle. Punkten 8 heter Livsmedelshygien. Det handlar om en livsmedelsmyndighet. Det ska vara en öppen debatt, dvs. inför TV-kameror. Det ska handla om livsmedelsmyndigheten. Vi får väl se om det blir så eller om det blir livsmedelsfrågorna i stort. För vår del är det ju rätt klart. Jag kommer förstås att hålla ett anförande där jag talar om hela livsmedelskedjan och om vikten av helhetssyn men också beskriver vår syn på livsmedelsmyndigheten.

Det har förekommit lite olika diskussioner, men vår uppfattning är densamma som kommissionen har, att detta ska vara en myndighet som gör en riskanalys. Kontrollen över medlemsländerna, vi återkommer till det när det gäller foder längre fram, ska medlemsländerna fortfarande ha själva. Vi har vårt livsmedelsverk, och det är den kontroll vi har. EU ska då kontrollera kontrollanten. EU kontrollerar att vi har en kontroll men ska självt inte göra några helt autonoma kontroller.

De kan komma hit och göra kontroller tillsammans med Livsmedelsverket. Men de kan inte göra flygande besiktningar utan att någon vet om det. Det tycker jag är en viktig princip. Jag håller på att landet självt ska ha ansvar för det här. Myndighetsutövningen ska skötas av landet självt och inte av EU. Det är vår hållning, och den samstämmer alltså med kommissionens.

Anf.  116  ORDFÖRANDEN:

Ordet är fritt. Det här är ju en debattpunkt. Det är inget ställningstagande som ska ske vid det här tillfället.

Anf.  117  GÖRAN LENNMARKER (m):

I denna debatt är det två frågor som jag undrar lite över. Förekommer det att man använder den här typen av krav i förtäckt protektionistiskt syfte? Det är ju det vi kan vara oroliga för; att man fixar till hygienregler som faktiskt har helt andra syften än de synes ha.

Det andra är den här frågan om USA och ömsesidigt erkännande, är det väl man brukar tala om, med Food and Drug Administration. De lär ju vara mycket ovilliga att erkänna europeiska normer. De anser väl att vi har låga krav, antar jag. Hur går det på den punkten?

Anf.  118  Departementsrådet ANDERS KLUM:

Det är ju så att krav som ställs också kan vara besvärliga i handeln. Men då finns det i slutändan regler inom WTO, det s.k. SPS-avtalet, som kan användas om så skulle krävas. Ömsesidigt godkännande är också någonting som man uppmuntrar inom SPS-avtalet. Där är det väl kanske så att det handlar om lika goda kålsupare. Man kan vara ovillig på var sitt håll beroende på det konkreta fallet att ingå i sådana här ömsesidiga erkännanden. Det kan finnas olika skäl till detta. Men det uppmuntras av WTO, och det är ju bra för handeln. Så vår inställning till ömsesidigt erkännande är positiv.

Anf.  119  ORDFÖRANDEN:

Tack för det! Då tror jag att vi går vidare.

Anf.  120  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Då kommer vi till ett förslag som handlar om direktiv angående saluföring av foderblandning. Det handlar kort uttryckt om hur man ska märka säckarna med foder. Man ska märka med innehåll. Man ska ha möjlighet att spåra det. Man ska också ha möjlighet att se att leverantörerna är registrerade och godkända. Man ska vidare, fast inte på säcken, kunna ta reda på tillverkningsreceptet.

Anf.  121  ORDFÖRANDEN:

Jaha, ordet är fritt. Ståndpunkten finns redovisad. Jag konstaterar att det finns en majoritet bakom regeringens ståndpunkt.

Anf.  122  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Vi återkommer till det här, för det ska igenom en andra läsning sedan.

Anf.  123  ORDFÖRANDEN:

Ja, men vad jag förstår ska det nu fattas ett första beslut om en gemensam ståndpunkt.

Anf.  124  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Ja. Samma sak gäller punkten 10, som handlar om de kontroller som medlemsländerna utför både vad avser importen och handeln inom gemenskapen. Också här vill man förbättra de rättsliga bestämmelserna beträffande säkerheten på foderområdet. Vi är i princip positiva till det liggande förslaget.

Anf.  125  ORDFÖRANDEN:

Ordet är fritt. Det här är också en gemensam ståndpunkt. Jag vill bara påpeka att första läsningen är viktig. Andra gången kan det vara för sent att komma med synpunkter. Jag konstaterar att det finns en majoritet bakom regeringens ståndpunkt i detta ärende. Vi går vidare.

Anf.  126  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Fråga 11 handlar också om officiell kontroll, men då visavi tredje land. Vi stöder ändringen av direktivet enligt den överenskommelse som har gjorts mellan rådet, Europaparlamentet och kommissionen.

Anf.  127  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Anf.  128  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Sedan kommer vi till punkten 12, blue tongue. Det är en virussjukdom som drabbar idisslare. Vi motsätter oss förslaget vad avser obligatorisk vaccination, men i övrigt kan vi stödja detta direktiv.

Anf.  129  MAGGI MIKAELSSON (v):

Jag tycker att ståndpunkten verkar bra, men det här är ju ett beslut som fattas som ett vanligt majoritetsbeslut. Hur ser det ut, finns det risk att det blir obligatorisk vaccinering även för de länder där man inte har sjukdomen?

Anf.  130  Departementsrådet CHRISTER WRETBORN:

Nej, såvitt vi förstår blir det inte så. Kompromissen här innebär att man inte ska ha tvingande vaccinering.

Anf.  131  ORDFÖRANDEN:

Vaccinering ska alltså bara vara tvingande i länder där sjukdomen redan finns eller där risk finns för att den föreligger?

Anf.  132  Departementsrådet CHRISTER WRETBORN:

Just det. Dessa länder vill själva ha det.

Anf.  133  ORDFÖRANDEN:

Vi har hört ståndpunkten. Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Anf.  134  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Nästa ärende är en A-punkt, eller en falsk B-punkt.

Anf.  135  ORDFÖRANDEN:

Ja, det spelar ju ingen roll. Det kan vara ett viktigt ärende för det.

Anf.  136  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Absolut. Det handlar om att flytta över marknadsgodkännande av GMO-produkter till respektive produktlagstiftning. Det har Sverige varit positivt till.

Anf.  137  ORDFÖRANDEN:

Ordet är fritt. Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt när det gäller saluföring av vegetativt förökningsmaterial av vinstockar. Det är en mycket märklig formulering. Då går vi vidare. Har du ytterligare frågor på din dagordning?

Anf.  138  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Ja, det har tillkommit en punkt som ska diskuteras. Det har med BSE-krisen i Frankrike att göra. Det kom ju i torsdags kväll, och det har förberetts under gårdagen både i Bryssel och här hemma i Sverige. Bakgrunden är känd. Det är en ganska uppskruvad ton i Frankrike – med all rätt. De har ju försyndelser sedan lång tid tillbaka. De har inte skött sig och har nu fått fall av BSE.

Då vill jag gärna säga att vi har världens säkraste mat i Sverige. Det är inte jag som säger det utan det säger våra vetenskapsmän. Jag har försäkrat mig om att jag kan säga så: Ja, säger de, det kan du göra. Jag tycker att det är viktigt att ha detta som grund. Det beror på att vi har haft en bra lagstiftning. Vi har haft duktiga bönder och medvetna konsumenter.

Det är klart att detta har kostat i förebyggande arbete genom åren. Sedan minst 30 år tillbaka har vi hållit på med olika typer av program. Vi har krävt byggnader av olika slag och vi har infört avgifter och skatter som vi ofta diskuterar, inte minst i riksdagen. Vi har i dag en stor kunskap om mat. Vi har alltså detta goda statusläge. Jag menar att vi måste få räkna oss detta till godo. Vi ska inte behöva betala för BSE-ländernas försumligheter. Vi vill ligga på en skyddsnivå som är relevant med hänsyn tagen till vår status, som då är väldigt god.

Jag menar att det inte är motiverat att godta det som kommissionen nu kommer att föreslå pådriven av Frankrike, nämligen att vi ska testa alla nötdjur vid slakt. Det är inte rimligt att göra det i Sverige. Det vore att underskatta vår status. Det vore att säga till våra bönder: Det var nog inte så bra som vi trodde så nu ska vi testa alla djur. Det är klart att det kommer att kosta ganska mycket pengar, ungefär 100 miljoner kronor. Men det är inte mitt främsta skäl. Är det farligt och ska vi skydda konsumenterna måste det så klart få kosta. Men i det här fallet är det inte motiverat.

Jag kan berätta att förutom allt det som vi har gjort, som ni säkert känner till, utökar vi nu efter nyår vårt kontrollprogram från 60 till 2 500 djur som kommer att testas. Det är dels de som är nödslaktade, dels de som beter sig underligt, alltså de som man tycker ser sjuka ut på något vis. De kommer att testas. Vi har alltså förebyggt. Dessutom är ju importen av djur minimal. Vi har kontroll på dem. Vi kan spåra de importerade djuren. Det är 220 stycken sedan 1995.

Jag kan utveckla detta mycket mer om ni önskar det, men detta är kortfattat skälen till att vi har intagit positionen att vi inte ska godta kommissionens förslag om obligatorisk testning av alla nötdjur. Det är orimligt för Sverige med den status vi har.

Anf.  139  CARL G NILSSON (m):

Det är ju positivt om det är så bra som ministern beskriver det. För det första kan man säga att när de här fallen dök upp i de andra länderna efter England, t.ex. när de första fallen upptäcktes i Frankrike, var det ju lika chockartat där som det skulle vara om det uppstod ett fall här. Så man får kanske vara lite försiktig med vad man säger.

Min fråga är egentligen: Vad säger de andra länderna? Om vi jämför oss med Finland så har väl de också en mycket hög status. Hur ställer sig de andra länderna och vad kommer att sägas om oss om vi inte solidariskt är med om denna kontroll? Jag har också en annan fråga. Här talar vi om inkubationstider för utbrott av den här sjukdomen, antingen på djur eller människor, som ligger på många år. Vad innebär det i det här sammanhanget?

Anf.  140  HELENA BARGHOLTZ (fp):

Jag har en fråga på samma tema. Vad gör de andra länderna om Sverige vägrar att vara med på den här typen av tester? Kommer de att säga: Vi har minsann också lika hög säkerhet. Då ställer vi inte heller upp på det här.

Anf.  141  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Herr ordförande! Min fråga är naturligtvis också på samma tema. Jag tycker att det är intressant. Kontrollen görs naturligtvis för konsumenternas skull. Jag utgår från att Frankrike har flera skäl, men bl.a. så tar man till kontrollen för att inte förstöra marknaden. Konsumenterna ska kunna vara trygga, och då tar man kontrollen.

Då är frågan: Vet regeringen hur svenska konsumenter skulle uppleva detta? De vet ju faktiskt inte att vi har världens bästa kvalitet. Om vi avstår från kontrollen kanske de slutar köpa nötkött i Sverige. Då är det en björntjänst för marknaden. Då får man kanske välja väg. Antingen måste man verkligen tala om för svenska konsumenter att det här inte behövs eller så är det kanske lika bra att ställa upp på kontrollprogrammet så att alla känner sig trygga och att inte marknaden förstörs för vare sig konsumenterna eller bönderna.

Anf.  142  MAGGI MIKAELSSON (v):

Jag tycker nog att man ska göra det som behöver göras, och då ska man göra det resolut. Det är på något sätt märkligt att ha ett väldigt omfattande kontrollprogram till höga kostnader när vi uppenbarligen inte har haft de här problemen över huvud taget. Vi har haft en kontroll av vad vi stoppar i våra livsmedelsproducerande djur sedan många år tillbaka. Det är en modell som faktiskt börjar anammas i andra länder.

Då tycker jag att den svenska positionen är ytterst rimlig. Vi ser ju att man har negligerat den här typen av kontroll i Frankrike, England och också Irland. Det finns ju flera länder som slarvar med det här och som inte har tagit det på allvar. Inte förrän nu inser de kanske att man ska vara väldigt noga med vad man har i fodret till livsmedelsproducerande djur. Då är det rimligt att Sverige också ska ha credit för det. Jag stöder regeringens linje i det fallet.

Anf.  143  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Jo, men för att vara riktigt tydlig: Bara inte detta leder till att svenska konsumenter köper franskt välkontrollerat kött.

Anf.  144  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Om det sista vill jag säga att vi importerar mycket lite franskt kött i dag. Det är klart att den fria marknaden bjuder att man kan köpa mer om man vill. Men om det nu är en risk, vilket jag tyckte mig kunna ana i frågan, så tror jag att den är väldigt liten. Vi såg redan förra gången, när det blev kris i Storbritannien, Irland och Belgien, att förtroendet för det svenska köttet var starkt. Konsumtionen gick inte ned.

Jag är den första att beklaga att konsumenterna inte vet så mycket som jag skulle önska om att vi har världens säkraste mat. Det får vi väl alla ta på oss. Framför allt tycker jag att näringen skulle göra det. Jag är lite förvånad över att de inte hårdare skjuter in sig på detta. Jag kommer nu före jul i alla fall att bilda en grupp, där näringen finns med, som ska försöka förklara mervärdet av svenskproducerat. Det kommer ju väldigt lägligt i den här situationen.

Vi är inte ensamma om att tycka så här. Finland tycker likadant. De tycker inte att det är befogat. Detsamma gäller Österrike, och också Danmark är väl på väg mot vår hållning. Så vi är inte ensamma.

Jag ser det inte i första hand som en kostnadsfråga. Återigen: Är det befogat så måste det få kosta. Då är 100 miljoner kronor inte så mycket. Vi har ju lagt ned många hundra miljoner, kanske t.o.m. miljarder, under årens lopp på förebyggande program. Det har vi gjort för att vi har velat ha säker mat. Så för mig är det inte kostnaden som är viktig. Det är snarare detta: Varför ska vi betala för att Frankrike inte har skött sig?

Jag talar alltså om våra bönder och våra konsumenter, men framför allt om bönderna. Deras status naggas ju i kanten om vi går med på något sådant här. Det är ju indirekt att säga: Vi är nog inte så säkra. Det kanske är bäst att göra det här i alla fall. Jag menar att ingen kan garantera hundraprocentig säkerhet. Det vågar väl ingen politiker göra. Men det finns utomordentligt liten risk.

Jag kan också berätta att vi har gjort en s.k. katastrofplan eller krisplan om det skulle inträffa i Sverige. Vi har en plan för precis hur vi skulle hantera ett sådant läge. Det har vi bara för att förtroendet för vårt sätt att sköta det här ska finnas. Jag vet inte hur mycket ni känner till om den historiska bakgrunden och om ni vill veta det. Både lagstiftningen och näringen själv har under årens lopp hela tiden vidtagit nya åtgärder i Sverige som inte har vidtagits i andra länder. Något slags betalning för det arbetet borde vi ha att visa upp.

Anf.  145  HELENA BARGHOLTZ (fp):

Jag måste ändå be statsrådet klargöra en sak. Kommer statsrådet att hävda att det är jättebra att Frankrike ska göra sådana här kontroller men att Sverige inte behöver göra det? Eller ska man strunta i det rakt över?

Anf.  146  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Det får ju Frankrike göra som de vill. Om de bedömer sin situation på det viset så får de göra det. Nu har de bedömt sin situation så. Men det är klart att det, om man nu ska vara lite misstänksam, också kan ligga ett intresse från Frankrikes sida att alla ska göra så. Det blir ju en merkostnad för Frankrike att göra det här.

Dock är de alldeles uppenbart tvingade till det, för det här är en jättestor inrikespolitisk debatt i Frankrike mellan presidenten och premiärministern. De har nu antagit ett långtgående program som t.ex. säger att de inte längre kan stycka kött så att de får ut T-benssteken, för det är i ryggraden som dessa prioner sitter. Så det är klart att detta är en mycket stor inrikespolitisk fråga i Frankrike. De serverar inte kött i skolorna osv.

Anf.  147  ORDFÖRANDEN:

Tack. Då vill jag ställa en fråga till jordbruksministern när det gäller det här ärendet. Det är ett extra ärende som fransmännen har begärt. Men hur är beslutsgången här? Är det något som man beslutar omedelbart? Du nämnde också att kommissionen har lagt fram förslag här. Jag vill bara klara ut beslutsgången.

Anf.  148  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Det är alltså ett kommissionsförslag, så det är inte Frankrike som, i varje fall inte direkt, har begärt det. Det är ett kommissionsförslag, så det ska förhoppningsvis bli en diskussion och ett beslut – om vi kan åstadkomma det.

Anf.  149  ORDFÖRANDEN:

Då vill jag också fråga om den rättsliga grunden för det hela. Är det ett beslut som fattas med enhällighet eller är det med kvalificerad majoritet? Det är också intressant att veta.

Anf.  150  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Det är så får jag nu höra, det är ju många olika typer av beslut, att det här är något som kommissionen själva fattar beslut om, och de vill ha vägledning av rådet. Då får de väl ta åt sig den vägledningen i den mån de vill.

Anf.  151 ORDFÖRANDEN:

Då är vi klara över vad det gäller. Vi har hört av jordbruksministern vilken ståndpunkt hon kommer att inta på rådet. Jag konstaterar att det finns en majoritet för den ståndpunkten.

Anf.  152  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Får jag bara fråga en sak. Jag tycker, som jag har sagt till er förut, att jag känner mig väldigt mycket starkare om jag vet. En majoritet är ju bra, men finns det någon som direkt inte tycker så här så skulle jag gärna vilja veta det. Det skulle kännas bra.

Anf.  153  ORDFÖRANDEN:

Ja, jag ställer frågan och sedan får man begära ordet. Är det någon som inte tycker som regeringen så får man påtala detta. Annars tolkar jag det så att det finns en majoritet.

Anf.  154  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Jag har ingen avvikande mening, men det krävs också en ordentlig information från regeringen om att Sverige är verkligen är rent från detta för att bevara marknaden. Det måste också ligga i uppdraget.

Anf.  155  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Det håller jag absolut med om. Jag är lika angelägen som Holger Gustafsson om detta, det kan jag lova.

Anf.  156  CARL G NILSSON (m):

Jag kan i stort sett instämma med Holger Gustafssons synpunkt i den här frågan.

Anf.  157  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterade förut att det fanns en majoritet. Sedan har vi hört från några ledamöter hur de tolkar den här frågan. Med det är vi klara med den här punkten – och med din dagordning också kanske? Eller är det något ytterligare?

Anf.  158  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Det är bara några övriga punkter som ska upp till diskussion. En handlar om lika konkurrensvillkor inom sektorn för växtskyddsmedel. Det är Tyskland och Nederländerna som har begärt det. Det är en diskussion som ska föras om hur arbetet ska organiseras i framtiden. Det handlar alltså om en omregistrering av bekämpningsmedel där de vill skynda på arbetet för att det inte ska bli olika villkor för EU:s lantbrukare.

Anf.  159  ORDFÖRANDEN:

Det blir ju mer en diskussion vid det här tillfället. Det är inga besluts-punkter. Vi kan gå vidare.

Anf.  160  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Nästa fråga handlar om välbefinnande för slaktkycklingar. Det är en fråga som Italien glädjande nog har tagit upp. Det handlar om hur uppfödningen av slaktkycklingar sker i dag och om vilka problem som finns i samband med det här. Det gäller olika miljöfaktorer i uppfödningen osv. Jag går väl in där. Jag tycker att det är bra att frågan kommer upp. Det finns djurskyddsproblem inom produktionen. Det har att göra med att djuren avlats på snabb tillväxt och låg foderförbrukning.

Anf.  161  ORDFÖRANDEN:

Jaha. Vi kan gå vidare.

Anf.  162  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Den tredje punkten handlar om djurraser som är på väg att försvinna. Det är Österrike som har tagit upp det. Det har sin bakgrund i att EU och FAO har olika kriterier för att beräkna eller fastställa hur många och vilka djur som ska räknas som originaldjurraser. Den här olika bedömningen har t.ex. fått till konsekvens i Sverige att gutefåret har försvunnit från listan. Vi tycker väl att man bör se över det här och hitta en gemensam ståndpunkt. Men i avvaktan på det bör man ha EU:s tidigare regler för det hela.

Anf.  163  ORDFÖRANDEN:

Ordet är fritt. Ingen har synpunkter på detta.

Anf.  164  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Sedan var det färdigt.

Anf.  165  ORDFÖRANDEN:

Jaha. Göran Lennmarker har en fråga till jordbruksministern. Varsågod!

Anf.  166  GÖRAN LENNMARKER (m):

Jag har en fråga som egentligen föranleds av den tidigare debatten om situationen i Frankrike. Har man i Sverige övervägt frågan om importförbud när det gäller franskt kött, t.ex. T-benstekar? Hur går det till i ett sådant här fall? Om jag minns rätt blockerade fransmännen brittiskt kött en gång i tiden. Hur går det till?

Anf.  167  Departementsrådet CHRISTER WRETBORN:

Man får väl göra ett övervägande från svensk sida huruvida man vill vidta ett importförbud, men då får man åberopa någon sorts skyddsklausul. Fransmännen har gjort så i förhållande till britterna när det gäller import av brittiskt kött, men de är i domstol nu. Det här anses vara omotiverat, eftersom man inom EU har godkänt brittiskt kött för export inom EU.

Man kan naturligtvis göra så här, men det är en skyddsåtgärd som man vidtar, och man måste mycket snabbt motivera varför man har gjort det.

Anf.  168  GÖRAN LENNMARKER (m):

Har denna fråga övervägts i Sverige?

Anf.  169  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Ja, jag kan väl säga att vi har diskuterat detta internt, men vi har kommit fram till att det inte ska ske. Dels vidtar fransmännen väldigt rigorösa åtgärder, och det gör ju att man, om man vill äta franskt kött, sannolikt kan göra det utan risk. Dels har vi en väldigt liten import av franskt kött till Sverige. Så jag har kommit fram till att det här inte ska göras.

Dessutom har vi ursprungsmärkning i Sverige sedan den 1 september, och där har vi gått före hela EU. Om det är svenskt kött kan vi ju läsa att djuret är fött, uppfött och slaktat i Sverige. I det avseendet har vi gått före, men vi kan också se om det är franskt kött för i så fall kommer det att stå slaktat i Frankrike på det. Så konsumenterna har en valmöjlighet, och i och med den debatt som är nu är det väl inte så troligt att franskt kött kommer att kunna säljas i så stor utsträckning i Sverige.

Anf.  170  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag såg ett TV-inslag som handlade just om det franska köttet. Det visade sig att det mesta av det franska köttet, som kommer till Sverige, hamnar på restaurangerna. Det borde dessutom i dagens läge vara billigare än vanligt kött.

När man är på restaurang så vet man ju inte var köttet kommer ifrån. Det är ju svårt för konsumenterna att veta det. Det här är ett perspektiv som inte har beaktats eller tagits upp. Jag tror inte att det är så många som, när de ska äta, frågar restaurangägaren var köttet kommer ifrån. Det är väl på restaurangerna som det franska köttet finns, kan jag tänka mig.

Anf.  171  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Samma regler gäller ju i det fallet. Om man frågar har man rätt att få ett svar. Det är alltså en fråga för konsumenterna, eller gästerna i det här fallet.

Anf.  172  ORDFÖRANDEN:

Tack för dessa klarlägganden! Då tror jag att vi är klara för i dag med samrådet. Jag tackar jordbruksministern och medarbetarna.

4 §  Kultur/audiovisuella frågor
Statssekreterare Gunilla Thorgren
Rapport från ministerrådsmöte den 26 september 2000
Information och samråd inför ministerrådsmöte den 23 november 2000

Anf.  173  ORDFÖRANDEN:

Vi återupptar våra överläggningar. Jag hälsar statssekreteraren Gunilla Thorgren, med medarbetare, välkomna hit. Du är hos oss i dag beroende på att kulturministern inte har möjlighet att vara här.

Vi brukar ju ha den proceduren att vi börjar med en muntlig återrapport från det tidigare ministerrådsmötet. Du får då först ordet för att muntligt redovisa ministerrådsmötet den 26 september. Varsågod!

Anf.  174  Statssekreterare GUNILLA THORGREN:

Jag vill först säga att det är trevligt att vara här, även om jag vet att ni inte tycker att det är lika trevligt när det kommer statssekreterare.

Anf.  175  ORDFÖRANDEN:

Det är rätt uppfattat.

Anf.  176  Statssekreterare GUNILLA THORGREN:

Det är i alla fall första gången jag är här. Det ska inte bli för ofta. Men det är ändå trevligt att få vara här.

Jag ska då börja med en återrapport från ministerrådsmötet den 26 september.

Det var ett extrainkallat formellt ministerrådsmöte med anledning av frågan om Media Plus-programmet. På den dagordningen fanns också frågan om statsstöd till film.

När det gäller Media Plus-programmet var det budgeten som man inte kunde nå enighet om och som man hade hoppats att man skulle kunna nå enighet om. Det var framför allt tre medlemsstater som tydligt markerade att de inte accepterade kommissionens förslag om 400 miljoner euro totalt för de två delarna av programmet, utan de förespråkade ett lägre belopp. Jag återkommer till den här frågan inför ministerrådsmötet den 23 november, men man lyckades alltså inte lösa den på det här extrainkallade mötet.

När det gäller frågan om statsstöd till film redogjorde kommissionen för sina planer på området. Det handlar om ett meddelande om film som också ska inkludera riktlinjer för hur statsstödet ska utformas i framtiden. Vad vi också fick veta var att det fanns planer på att det här skulle läggas fram under våren, vilket betyder att det dyker upp under det svenska ordförandeskapet.

Det franska ordförandeskapet har efter den här inledande diskussionen lagt fram ett förslag om en resolution i den här frågan. Jag återkommer till det i min föredragning sedan.

Det var allt.

Anf.  177  ORDFÖRANDEN:

Tack för det! Ordet är fritt med anledning av den muntliga återrapporten. Ingen tycks vilja begära ordet. Då lämnar vi den punkten och går över till ärendelistan för det kommande mötet. Varsågod!

Anf.  178  Statssekreterare GUNILLA THORGREN:

Tackar! Det är en ganska diger dagordning. De punkter som jag tänkte kommentera lite närmare är punkterna 3, 4, 6, 8, 9 och 11.

Först tar jag punkterna 3 och 4 tillsammans, eftersom de hänger ihop.

Ni har antagligen hört dragningar om Media Plus ett antal gånger nu. I Coreper den 15 november nåddes det faktiskt en principöverenskommelse om en total budget på 400 miljoner euro. Sveriges ståndpunkt i budgetfrågan har ju under hela resans gång inneburit att man har varit restriktiv. Men när nu samtliga övriga länder kunde ställa sig bakom det här förslaget om 400 miljoner euro gjorde Sverige bedömningen att även vi kunde acceptera det. I och med den här överenskommelsen i Coreper har ju frågan faktiskt kommit ett långt steg närmare en lösning, och det innebär att Mediaprogrammet kommer i gång så snart som möjligt efter den 31 december.

Vid ministerrådsmötet den 23 november ska de formella besluten om en gemensam ståndpunkt för utbildningsdelen och om en politisk överenskommelse för utvecklingsdelen fattas. Eftersom de här båda delprogrammen behandlas i ett sammanhang krävs det enhällighet.

När ministerrådet väl har enats om en gemensam ståndpunkt för utbildning kommer den delen att överlämnas till parlamentet för en andra läsning och förhoppningsvis ett godkännande. När det gäller utvecklingsdelen räcker det ju med att man är överens i rådet.

Anf.  179  BIRGITTA WISTRAND (m):

Herr ordförande! Det här var ju lite grann vad jag befarade vid det förra sammanträdet med Marita Ulvskog, att vi skulle sluta med vår restriktivitet när det gäller budgeten och att Sverige skulle gå med på dessa 90 miljoner ecu. Vi hade en lång diskussion vid det förra sammanträdet om var Sverige egentligen stod och om vi kunde tänka oss en höjning. Marita Ulvskog framhärdade då i att vi minsann skulle stå på oss. Men det lyckades då inte.

Att vi nu ger ännu mer pengar är särskilt trist för oss som tycker att vi egentligen inte skulle ge stöd till det här. Det är bara att beklaga, men samtidigt är det väl bra att man kunde komma vidare. Det är ju konstigt att hålla på med samma fråga på möte efter möte. Jag kan bara beklaga att det blev så här.

Anf.  180  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Herr ordförande! Får jag avslöja min okunnighet? Hur fungerar det här stödet? Beslutar man om vad länderna får bidra till filmindustrin med, eller är det en fond inom EU som bolagen kan söka pengar i? Om det senare gäller undrar jag hur mycket pengar som går till svensk filmindustri.

Anf.  181  Statssekreterare GUNILLA THORGREN:

Det här är ju ett program som är ganska komplext. Det ligger inom EU, och det är kultur- och utbildningsdirektoratet som ansvarar för det. Det är uppdelat i två delar. Det är en utbildningsdel, och det är en del som handlar om stöd till distribution, marknadsföring och utveckling. Det är inte produktionsstöd, utan produktionsstöden är nationella. Det här handlar om att stärka den europeiska filmen på olika sätt.

Enskilda regissörer, konstnärer och producenter men också bolag av olika slag kan delta i det här. Jag kommer inte ihåg siffran, men jag tror att vi har räknat ut att Sveriges andel av det hela i förra omgången var proportionell i förhållande till hur mycket vi betalade in. Vi är ändå relativt nya medlemmar i EU i jämförelse med många andra. Det handlar också om att informera våra egna om vad det finns för möjligheter inom det här programmet, så att aktiviteten ökar när det gäller att söka det här. Räcker det?

Anf.  182  ORDFÖRANDEN:

Tack! Jag tar de här två ärendena i ett sammanhang. Då kan jag konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i dessa två ärenden.

Då går vi vidare till punkt 6.

Anf.  183  Statssekreterare GUNILLA THORGREN:

Punkt 6 handlar om nationellt stöd till film och audiovisuella medier. Det handlar om antagande av en resolution.

Ordförandeskapet har i ett sent skede lagt fram ett utkast till rådsresolution om nationellt stöd till film och audiovisuella medier. Jag vet att den frågan också har varit uppe här och att kulturministern har redovisat de diskussioner som har varit framför allt mellan rådet och kommissionen när det gäller det nationella stödet till de nationella filmindustrierna.

Man kan säga att det finns en konflikt mellan konkurrensperspektivet och det kulturpolitiska perspektivet. Framför allt de små länderna har känt sig hotade av att kommissionen i ett läge haft riktlinjer om att inte mer än 50 % av en filmproduktion får bekostas med nationellt stöd. Det blev ju väldigt synligt för Sverige när vi skulle notifiera vårt filmavtal. Det är också andra länder som har haft problem när de har notifierat sin filmpolitik.

Det har varit Coreperbehandling den 8, 10 och 15 november kring det här förslaget till resolution, som då Frankrike har lagt fram. Det är en väldig osäkerhet om hur den slutliga texten kommer att se ut. Men jag kan säga lite allmänt om det här utkastet.

Utkastet går ut på att man utifrån aktuella artiklar i fördraget betonar olika faktorer som har att göra med den audiovisuella industrins särskilda förutsättningar och kopplingen till den kulturella mångfalden.

Slutsatserna är man fortfarande oenig om, men innebörden är i princip att det är befogat för medlemsländerna att använda sig av nationellt stöd till film och att de här stöden bör vara utformade på ett sådant sätt att de bidrar till framväxten av en marknad för den europeiska audiovisuella sektorn. Troligen kommer de här slutsatserna också att innehålla en uppmaning till kommissionen att agera på något sätt.

Och till sist görs, som det ser ut just nu, stats- och regeringscheferna uppmärksamma på den här resolutionen. Det betyder att ordförandeskapet hoppas på att få de här slutsatserna uttalade vid toppmötet i Nice för att på det sättet få en större politisk tyngd bakom den här resolutionen.

Sverige är ett litet land som inte skulle kunna ha någon egen filmindustri om vi inte skulle ha ett starkt stöd. Nu har ju vi ett lite speciellt avtal, som det är utformat just nu, men vi vet inte hur länge den modellen kan fortsätta. Vi har ställt oss bakom den här resolutionen och tycker att den är mycket bra och är beredda att också agera vidare om det skulle behövas.

Anf.  184  MAGGI MIKAELSSON (v):

Jag blev lite osäker när jag hörde föredragningen. Jag har läst resolutionen och inte hittat något anmärkningsvärt i den. Men jag uppfattade det som att statssekreteraren sade att Sverige bara får bekosta 50 % av en filmproduktion med nationella medel. Eller hörde jag fel?

Anf.  185  Statssekreterare GUNILLA THORGREN:

Kommissionens riktlinjer ser ut så i dag. När det gäller hur det svenska filmavtalet ser ut i dag och notifieringen av det kan jag säga att det var väldigt mycket diskussioner om vad som är statsstöd i det här avtalet. Är t.ex. televisionens bidrag till filmavtalet att räkna som statsstöd eller inte? Jag menar att de flesta svenska filmer i dag har ett stöd på ca 80 %. Det kanske blev lite förvirrande. Jag blandade ihop resolutionen med vårt eget avtal.

Anf.  186  MAGGI MIKAELSSON (v):

Jag jobbar inte med kulturfrågor, men för mig verkar det väldigt främmande att EU skulle behöva ha synpunkter på hur Sverige väljer att finansiera kulturproduktion, som jag tycker att film är.

Anf.  187  BIRGITTA WISTRAND (m):

Herr ordförande! Det är ju trevligt att Vänsterpartiet delar våra uppfattningar. Vi tycker också att EU inte alls borde lägga sig i det här.

Men det finns ett annat problem med det här som jag tycker är viktigt att belysa, och det är blandningen av värderingar. Frankrikes önskan om att bevara den franska hegemonin på den franska marknaden kommer in i detta som ett konkurrensmedel i förhållande till den amerikanska industrin. Det är liksom en del i det här som inte kommer fram. Sedan tar vi plötsligt in det här med, som det står, den kulturella mångfalden. Det blir då en annan fråga.

Jag tycker att problemet är att man blandar ihop kulturella frågor och industrifrågor. Därför blir det här en ännu mer komplicerad resolution som jag inte tycker att vi skulle behöva ägna oss åt. Jag tycker alltså att det här egentligen är en industrifråga och inte en kulturfråga, och då borde det vara fri konkurrens.

Anf.  188  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag håller med om vad både Vänsterpartiet och Moderaterna säger. Jag undrar vad Sverige kommer att driva i den här frågan. Kommer man att acceptera att det är som det är, eller kommer man att sätta ned foten och säga att vi vill ha en förändring av den här situationen?

Anf.  189  Statssekreterare GUNILLA THORGREN:

När det gäller frågan om EU ska ha synpunkter på svensk filmpolitik är det ju så att vi väldigt ofta hamnar i den situationen att konkurrensreglerna kolliderar med de kulturpolitiska målen. Filmen är väl ett typiskt sådant här område.

I Sverige har vi ju sagt att film är en kulturpolitisk fråga. I EU menar man att film är en industripolitisk fråga. Jag kan hålla mig till de små länderna. Om de små ländernas filmindustrier skulle konkurrera på lika villkor utan statsstöd inom EU skulle det praktiskt taget inte finnas någon filmproduktion i något av dessa länder. Och detta är ju kulturministrarna väldigt överens om. Det pågår en diskussion mellan konkurrensdirektoratet och kultur- och utbildningsdirektoratet inom kommissionen. Man kan väl säga att det pågår en kamp mellan de här båda synsätten, och Sverige har den entydiga ståndpunkten – det har kulturministern sagt hela tiden – att vår filmproduktion går under om vi inte får ha nationellt stöd till svensk film.

Sedan gällde det den franska hegemonin. De som verkligen är aktiva i den här frågan är de små länderna. Det är Finland. Det är Danmark. Det är alla små länder som inte har en chans. Det handlar helt enkelt om små språkområden. När det gäller mångfalden handlar det framför allt om den språkliga mångfalden och om allas rätt att beskriva sina verkligheter inom filmproduktionen.

Förlåt mig, Yvonne Ruwaida, du frågade mig någonting. Jag hann inte skriva upp det. Kan du ta det en gång till?

Anf.  190  YVONNE RUWAIDA (mp):

Vad är den svenska linjen? Hur kommer ni att verka för att se till att konkurrensreglerna inte omfattar den svenska filmpolitiken, eller är det så att man accepterar att det är som det är i dag och ligger lågt? Vad är den svenska positionen?

Anf.  191  Statssekreterare GUNILLA THORGREN:

Kulturministern har varit mycket aktiv i den här frågan. Som jag sade är rådet i princip enigt om att den kulturpolitiska linjen ska stärkas när det gäller synen på filmproduktion i de små länderna. Den svenska ståndpunkten är naturligtvis att Sverige i det här fallet stöder ordförandeskapet, som driver frågan.

Anf.  192  ORDFÖRANDEN:

Sammanfattningsvis konstaterar jag när det gäller frågan om nationellt stöd till film och audiovisuella medier att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Vi går då snabbt vidare.

Anf.  193  Statssekreterare GUNILLA THORGREN:

Herr ordförande! Då kommer vi in på ytterligare en fråga som det franska ordförandeskapet har väckt i ett ganska sent skede som handlar om tillämpningen av nationella system för fastställande av bokpriser. Det handlar också om antagande av en resolution.

Det här är egentligen en fråga som inte berör Sverige särskilt mycket, eftersom det här berör de länder som har fasta bokpriser. När det är ett större språkområde och man har olika fasta bokpriser i de olika länderna blir det ett problem när det gäller Internethandeln. Jag kan konkret beskriva problemet. Om en köpare i ett land med fasta bokpriser köper en bok på Internet och den aktuella webbplatsen har sitt ursprung i en annan medlemsstat som också har fasta bokpriser men lägre priser än i köparens hemland upphävs de litteraturpolitiska ambitioner som ligger bakom de fasta bokpriserna i det landet.

Utkastet till den här resolutionen har behandlats i Coreper den 10 och 15 november, och de flesta problem är uppklarade. Inför rådsmötet är det tre medlemsstater som har några reservationer kvar.

Sverige kan acceptera utkastet i sin nuvarande utformning. Som jag sade berör inte det här med fasta bokpriser Sverige. Vad vi har varit noga med under beredningens gång är att det ska vara tydligt att det här bara avser de länder som har fasta bokpriser, och vi har varit noga med att se till att texten inte ska innehålla någon form av harmonisering på EU-nivå eller värderingar av system som olika länder har valt.

Anf.  194  BIRGITTA WISTRAND (m):

Herr ordförande! Amazon.com, t.ex., har ju nu gått in i Frankrike, där man väl har fasta bokpriser. Amazon.com har ju lägre bokpriser. Då blir det en helt annan situation igen. Och det här systemet blir ju obsolet, i och med att företaget har valt att lämna England som sin enda plats i Europa och gått över till både Frankrike och Tyskland. Där kan man ju sätta vilka priser man vill. Det här rör inte Sverige, men hela den här resolutionen blir ju obsolet, eftersom det här inte kommer att gälla.

Anf.  195  YVONNE RUWAIDA (mp):

Det här är den typen av resolution som gör EU:s arbete väldigt obegripligt för EU:s medborgare. Det är lite absurt när man först har en paragraf, som i och för sig är bra, som först säger att man erkänner varje medlemsstats frihet att i sin politik för att främja böcker och läsning välja att tillämpa eller inte tillämpa ett system för bokpriser.

Det är vettigt att man säger så. Men samtidigt borde de länder som har fasta bokpriser kunna reglera den här frågan själva. Det borde inte vara en fråga på EU-nivå. Vi måste börja titta lite mer på vilka frågor EU sysslar med.

De frågor som har den karaktären att de berör hela EU ska vara på EU:s ministerråd. Men det här är egentligen en fråga som de länder som är berörda själva skulle kunna ta hand om. Det är min absoluta uppfattning.

Unionen blir väldigt obegriplig och svårbegriplig för medborgarna när man väljer att ha den här typen av resolutioner. Språket i resolutionen har dessutom en obegriplig karaktär. Det är min principiella inställning.

Anf.  196  Statssekreterare GUNILLA THORGREN:

Jag måste erkänna att jag inte är särskilt insatt i problematiken kring fasta bokpriser och Internethandel, eftersom vi själva inte har fasta bokpriser.

Resolutionen går egentligen ut på att uppmärksamma kommissionen på att det är ett problem.

Anf.  197  BIRGITTA WISTRAND (m):

Det är precis vad det inte är.

Anf.  198  Statssekreterare GUNILLA THORGREN:

Sedan till frågan om vad EU ska arbeta med eller inte arbeta med. Det är en stor fråga.

När det gäller arbetet med de resolutioner som vi nu tar upp har vi inte tyckt att det funnits någon anledning att försöka förhindra att de länder som har dessa problem får lyfta upp dem och synliggöra dem för kommissionen.

Vi har stor respekt för de olika nationella perspektiven på kulturpolitiken.

Anf.  199  ORDFÖRANDEN:

Jag tror nog att vi kan vara mogna för att komma fram till ett ställningstagande. Det här är en resolution som ordförandeskapet har velat ta fram. Det står naturligtvis rådet fritt att diskutera sådana.

Den svenska ståndpunkten framgår tydligt och klart av det fylliga material vi har fått. Man kan acceptera resolutionen under förutsättning att den bara gäller länder med fasta bokpriser. Det är den ståndpunkt som regeringen har.

Yvonne Ruwaida vill ändå komma tillbaka här. Varsågod. Ska du hålla ett nytt appellmöte?

Anf.  200  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag hade inte tänkt att prata lika länge som ordföranden gjorde för att förhindra mig från att prata. Vi kan spara tid på annat sätt också.

Vad vi här gör är att vi tillåter de länder som har fasta bokpriser att låta det vara en fråga för kommissionen. På så sätt berör det Sverige, och det berör EU. Det kommer att ta tid och resurser från kommissionens arbete.

Det här är en principiellt viktig fråga. Vilka frågor tillåter vi att EU sysslar med? Vi har haft det uppe i andra sakområden. Jag vill ändå markera min ståndpunkt att jag inte tycker att det borde vara en EU-fråga.

Anf.  201  ORDFÖRANDEN:

Du har klart och tydligt fått markera din ståndpunkt.

Jag vill sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende. Då går vi vidare.

Anf.  202  Statssekreterare GUNILLA THORGREN:

Det handlar om en resolution om arkitektonisk kvalitet i stads- och landsbygdsmiljö. Det är det franska ordförandeskapet som har tagit fram resolutionen.

Det finns full enighet kring förslaget. Det handlar om arkitektonisk kvalitet i stads- och landsbygdsmiljö. Det syftar till att uppmärksamma arkitektur och den byggda miljön inom EU:s olika områden.

Resolutionen är riktad dels mot medlemsstaterna, dels mot kommissionen. De uppmaningar som riktas till de enskilda medlemsstaterna handlar om att öka kunskapen om och främja arkitektur och stadsplanering samt att öka publikens medvetande i dessa frågor.

Det ligger väl i linje med det nationella handlingsprogram för arkitektur, form och design som riksdagen antog år 1998 och också det arkitekturår som regeringen tagit initiativ till för nästa år, år 2001.

Kommissionen uppmanas att uppmärksamma och bevaka frågor om arkitektonisk kvalitet inom sin verksamhet och att hålla rådet underrättat om hur resolutionen följs upp. Kommissionen stöder resolutionsförslaget.

Resolutionen pekar också på möjligheter till stöd genom olika EU-program. Det innebär att arbetet med projekt kring dessa frågor sannolikt kommer att kunna få ökat stöd inom EU-programmen.

Eftersom Sverige har arbetat med och satsat mycket på arkitekturfrågorna är Sverige positivt i dessa frågor.

Anf.  203  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Ordet är fritt. Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende. Vi går vidare.

Anf.  204  Statssekreterare GUNILLA THORGREN:

Sedan något mycket kort om den europeiska kulturhuvudstaden. På något kulturministermöte i våras presenterade Frankrike och Portugal förslag till jurymedlemmar för den jury som ska arbeta med denna fråga. Det ska helt enkelt fattas ett formellt beslut om de två namn som presenterades i våras.

Anf.  205  ORDFÖRANDEN:

Det är i och för sig en beslutspunkt. Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Du har inte något ytterligare. Då lämnar jag ordet fritt om det är någon som har något att fråga om.

Anf.  206  GÖRAN LENNMARKER (m):

Vi har haft uppe tre resolutioner här. För vår del tycker vi att det är relativt meningslöst att ha den här typen av uttalanden. Ofta är det allmänt positiva saker.

Inför det svenska ordförandeskapet är det väl bra att man inte ägnar sig åt resolutionsförfattande, när Sverige är ordförande. Jag tror det finns viktigare saker att göra.

Anf.  207  ORDFÖRANDEN:

Det var en allmän uppmaning.

Anf.  208  Statssekreterare GUNILLA THORGREN:

Jag ska ta hem den uppmaningen.

Anf.  209  ORDFÖRANDEN:

Jag tror inte att det riktigt ligger i det svenska kynnet.

Jag vill tacka er för medverkan i dag. Vi uppskattar verkligen det förnämliga material vi har fått från departementet. Vi önskar att fler departement gjorde på samma sätt.

Anf.  210  Statssekreterare GUNILLA THORGREN:

Vi tackar för det berömmet!

Innehållsförteckning

1 §  Budget Statssekreterare Curt Malmborg Rapport från ministerrådsmöte den 20 juli 2000 Information och samråd inför ministerrådsmöte den 23 och 24 november 2000 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  2  Statssekreterare CURT MALMBORG 1

Anf.  3  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 3

Anf.  4  GÖRAN LENNMARKER (m) 4

Anf.  5  SIV HOLMA (v) 4

Anf.  6  Statssekreterare CURT MALMBORG 4

Anf.  7  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) 5

Anf.  8  Statssekreterare CURT MALMBORG 5

Anf.  9  Departementssekreterare EVA SMEDBERG 5

Anf.  10  ORDFÖRANDEN 5

Anf.  11  Statssekreterare CURT MALMBORG 6

Anf.  12  ORDFÖRANDEN 6

2 §  Allmänna frågor Kabinettssekreterare Hans Dahlgren och statsrådet Leif Pagrotsky (handelsfrågor) Rapport från ministerrådsmöte den 9 och 10 oktober 2000 och från extra ministerrådsmöte den 15 november 2000 Information och samråd inför ministerrådsmöte den 20 och 21 november 2000 7

Anf.  13  ORDFÖRANDEN 7

Anf.  14  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 7

Anf.  15  ORDFÖRANDEN 8

Anf.  16  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 8

Anf.  17  ORDFÖRANDEN 8

Anf.  18  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 8

Anf.  19  ORDFÖRANDEN 8

Anf.  20  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 8

Anf.  21  ORDFÖRANDEN 8

Anf.  22  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 9

Anf.  23  ORDFÖRANDEN 9

Anf.  24  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 9

Anf.  25  ORDFÖRANDEN 13

Anf.  26  GÖRAN LENNMARKER (m) 13

Anf.  27  YVONNE RUWAIDA (mp) 13

Anf.  28  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 14

Anf.  29  Utrikesrådet SVEN-OLOF PETERSSON 14

Anf.  30  ORDFÖRANDEN 14

Anf.  31  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 14

Anf.  32  ORDFÖRANDEN 14

Anf.  33  GÖRAN LENNMARKER (m) 14

Anf.  34  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 15

Anf.  35  ORDFÖRANDEN 15

Anf.  36  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 15

Anf.  37  ORDFÖRANDEN 15

Anf.  38  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 15

Anf.  39  MAGGI MIKAELSSON (v) 17

Anf.  40  YVONNE RUWAIDA (mp) 17

Anf.  41  GÖRAN LENNMARKER (m) 18

Anf.  42  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) 20

Anf.  43  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 20

Anf.  44  Kabinettsekreterare HANS DAHLGREN 20

Anf.  45  MAGGI MIKAELSSON (v) 21

Anf.  46  GÖRAN LENNMARKER (m) 21

Anf.  47  ORDFÖRANDEN 22

Anf.  48  Kabinettsekreterare HANS DAHLGREN 22

Anf.  49  GÖRAN LENNMARKER (m) 23

Anf.  50  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 23

Anf.  51  Kabinettsekreterare HANS DAHLGREN  24

Anf.  52  ORDFÖRANDEN 24

Anf.  53  Kabinettsekreterare HANS DAHLGREN 24

Anf.  54  MAGGI MIKAELSSON (v) 25

Anf.  55  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 26

Anf.  56  ORDFÖRANDEN 26

Anf.  57  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 26

Anf.  58  ORDFÖRANDEN 26

Anf.  59  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 26

Anf.  60  ORDFÖRANDEN 27

Anf.  61  HELENA BARGHOLTZ (fp) 27

Anf.  62  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 27

Anf.  63  HELENA BARGHOLTZ (fp) 27

Anf.  64  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 27

Anf.  65  HELENA BARGHOLTZ (fp) 27

Anf.  66  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 27

Anf.  67  ORDFÖRANDEN 27

Anf.  68  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 27

Anf.  69  MAGGI MIKAELSSON (v) 27

Anf.  70  ORDFÖRANDEN 28

Anf.  71  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 28

Anf.  72  ORDFÖRANDEN 28

Anf.  73  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 28

Anf.  74  ORDFÖRANDEN 28

Anf.  75  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 28

Anf.  76  ORDFÖRANDEN 29

Anf.  77  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 29

Anf.  78  ORDFÖRANDEN 29

Anf.  79  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 30

Anf.  80  GÖRAN LENNMARKER (m) 31

Anf.  81  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 31

Anf.  82  ORDFÖRANDEN 31

Anf.  83  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 31

Anf.  84  HELENA BARGHOLTZ (fp) 32

Anf.  85  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 32

Anf.  86  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 33

Anf.  87  Departementssekreterare LUDVIG KIMBY 33

Anf.  88  ORDFÖRANDEN 33

Anf.  89  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 33

Anf.  90  Departementssekreterare LUDVIG KIMBY 34

Anf.  91  ORDFÖRANDEN 34

3 §  Jordbruk Jordbruksminister Margareta Winberg Rapport från ministerrådsmöte den 20 oktober 2000 Information och samråd inför ministerrådsmöte den 20 och 21 november 2000 35

Anf.  92  ORDFÖRANDEN 35

Anf.  93  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 35

Anf.  94  CARL G NILSSON (m) 35

Anf.  95  MAGGI MIKAELSSON (v) 36

Anf.  96  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 36

Anf.  97  CARL G NILSSON (m) 37

Anf.  98  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 37

Anf.  99  CARL G NILSSON (m) 37

Anf.  100  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 37

Anf.  101  ORDFÖRANDEN 37

Anf.  102  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 37

Anf.  103  ORDFÖRANDEN 38

Anf.  104  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 38

Anf.  105  ORDFÖRANDEN 38

Anf.  106  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 38

Anf.  107  ORDFÖRANDEN 38

Anf.  108  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 38

Anf.  109  MAGGI MIKAELSSON (v) 38

Anf.  110  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 39

Anf.  111  GÖRAN LENNMARKER (m) 39

Anf.  112  HELENA BARGHOLTZ (fp) 39

Anf.  113  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 39

Anf.  114  ORDFÖRANDEN 40

Anf.  115  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 40

Anf.  116  ORDFÖRANDEN 40

Anf.  117  GÖRAN LENNMARKER (m) 41

Anf.  118  Departementsrådet ANDERS KLUM 41

Anf.  119  ORDFÖRANDEN 41

Anf.  120  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 41

Anf.  121  ORDFÖRANDEN 41

Anf.  122  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 41

Anf.  123  ORDFÖRANDEN 41

Anf.  124  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 41

Anf.  125  ORDFÖRANDEN 42

Anf.  126  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 42

Anf.  127  ORDFÖRANDEN 42

Anf.  128  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 42

Anf.  129  MAGGI MIKAELSSON (v) 42

Anf.  130  Departementsrådet CHRISTER WRETBORN 42

Anf.  131  ORDFÖRANDEN 42

Anf.  132  Departementsrådet CHRISTER WRETBORN 42

Anf.  133  ORDFÖRANDEN 42

Anf.  134  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 42

Anf.  135  ORDFÖRANDEN 42

Anf.  136  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 43

Anf.  137  ORDFÖRANDEN 43

Anf.  138  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 43

Anf.  139  CARL G NILSSON (m) 44

Anf.  140  HELENA BARGHOLTZ (fp) 44

Anf.  141  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 44

Anf.  142  MAGGI MIKAELSSON (v) 44

Anf.  143  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 45

Anf.  144  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 45

Anf.  145  HELENA BARGHOLTZ (fp) 45

Anf.  146  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 46

Anf.  147  ORDFÖRANDEN 46

Anf.  148  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 46

Anf.  149  ORDFÖRANDEN 46

Anf.  150  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 46

Anf.  151 ORDFÖRANDEN 46

Anf.  152  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 46

Anf.  153  ORDFÖRANDEN 47

Anf.  154  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 47

Anf.  155  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 47

Anf.  156  CARL G NILSSON (m) 47

Anf.  157  ORDFÖRANDEN 47

Anf.  158  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 47

Anf.  159  ORDFÖRANDEN 47

Anf.  160  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 47

Anf.  161  ORDFÖRANDEN 47

Anf.  162  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 48

Anf.  163  ORDFÖRANDEN 48

Anf.  164  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 48

Anf.  165  ORDFÖRANDEN 48

Anf.  166  GÖRAN LENNMARKER (m) 48

Anf.  167  Departementsrådet CHRISTER WRETBORN 48

Anf.  168  GÖRAN LENNMARKER (m) 48

Anf.  169  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 48

Anf.  170  YVONNE RUWAIDA (mp) 49

Anf.  171  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 49

Anf.  172  ORDFÖRANDEN 49

4 §  Kultur/audiovisuella frågor Statssekreterare Gunilla Thorgren Rapport från ministerrådsmöte den 26 september 2000 Information och samråd inför ministerrådsmöte den 23 november 2000 50

Anf.  173  ORDFÖRANDEN 50

Anf.  174  Statssekreterare GUNILLA THORGREN 50

Anf.  175  ORDFÖRANDEN 50

Anf.  176  Statssekreterare GUNILLA THORGREN 50

Anf.  177  ORDFÖRANDEN 51

Anf.  178  Statssekreterare GUNILLA THORGREN 51

Anf.  179  BIRGITTA WISTRAND (m) 51

Anf.  180  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 51

Anf.  181  Statssekreterare GUNILLA THORGREN 52

Anf.  182  ORDFÖRANDEN 52

Anf.  183  Statssekreterare GUNILLA THORGREN 52

Anf.  184  MAGGI MIKAELSSON (v) 53

Anf.  185  Statssekreterare GUNILLA THORGREN 53

Anf.  186  MAGGI MIKAELSSON (v) 53

Anf.  187  BIRGITTA WISTRAND (m) 53

Anf.  188  YVONNE RUWAIDA (mp) 53

Anf.  189  Statssekreterare GUNILLA THORGREN 54

Anf.  190  YVONNE RUWAIDA (mp) 54

Anf.  191  Statssekreterare GUNILLA THORGREN 54

Anf.  192  ORDFÖRANDEN 54

Anf.  193  Statssekreterare GUNILLA THORGREN 54

Anf.  194  BIRGITTA WISTRAND (m) 55

Anf.  195  YVONNE RUWAIDA (mp) 55

Anf.  196  Statssekreterare GUNILLA THORGREN 56

Anf.  197  BIRGITTA WISTRAND (m) 56

Anf.  198  Statssekreterare GUNILLA THORGREN 56

Anf.  199  ORDFÖRANDEN 56

Anf.  200  YVONNE RUWAIDA (mp) 56

Anf.  201  ORDFÖRANDEN 56

Anf.  202  Statssekreterare GUNILLA THORGREN 57

Anf.  203  ORDFÖRANDEN 57

Anf.  204  Statssekreterare GUNILLA THORGREN 57

Anf.  205  ORDFÖRANDEN 57

Anf.  206  GÖRAN LENNMARKER (m) 57

Anf.  207  ORDFÖRANDEN 58

Anf.  208  Statssekreterare GUNILLA THORGREN 58

Anf.  209  ORDFÖRANDEN 58

Anf.  210  Statssekreterare GUNILLA THORGREN 58