Fredagen den 17 maj 2002

EU-nämndens uppteckningar 2001/02:32

1 §  Inre marknaden

Statsrådet Leif Pagrotsky

Rapport från ministerrådsmöte den 1 mars 2002 samt från informellt ministermöte om turism den 3–5 maj 2002

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 21 maj 2002

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Jag förklarar sammanträdet öppnat och hälsar statsrådet Leif Pagrotsky med medarbetare välkomna hit för information och samråd inför stundande rådsmöte. Vi börjar som vanligt med en återrapport från tidigare rådsmöten.

Anf.  2  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Eftersom ordföranden sade att vi ska informera om tidigare rådsmöten – han använde pluralis – ska jag tolka uppgiften rätt och börja med det informella turistmötet i Santander. Därefter går jag vidare till nästa inremarknadsrådsmöte.

Det informella turistmötet anordnades för att diskutera framtiden för turistsektorn i Europa, och för att diskutera det förslag till rådsresolution som jag kommer att prata mera om lite senare. Man ville också diskutera situationen för turismen efter den 11 september. Sverige representerades av Näringsdepartementet genom Ann-Charlotte Bernhard, som har kommit hit särskilt för att fördjupa informationen för den händelse det finns intresse för det.

Turistministermötet föregicks av ett möte med kandidatländerna. Där lämnade man information om turistmötet och om rådsresolutionen för den 21 maj. Man nämnde också för kandidatländerna att ett första europeiskt turistforum ska arrangeras i Bryssel den 10 december. Turistmötet innehöll en tour de table där varje medlemsstat fick yttra sig om rådsresolutionen. Dessutom fick varje medlemsstat berätta om vilka effekter de sett av terrorattackerna den 11 september. Sverige rapporterade att effekterna av den 11 september för vår del varit små.

Om det inte finns några frågor kring detta tänkte jag gå över till det förra inremarknads-, konsument- och turistrådsmötet den 1 mars. Som ni vet företräddes Sverige där av statssekreterare Sven-Eric Söder.

Rådet enades efter en kortare diskussion om det inspel som gjordes till Europeiska rådet i Barcelona. Rådet antog också slutsatser som stödde det nya datorbaserade problemlösningssystemet på den inre marknaden, det som brukar kallas SOLVIT. Detta tycker vi från svensk sida är glädjande. Man antog också slutsatser som stödde standardiseringsarbetet i Europa.

Vad gäller gemenskapspatentet nåddes visserligen inga nya framsteg i sak, men samtliga medlemsstater stod bakom målsättningen att nå en överenskommelse vid det rådsmöte som vi står inför nu. Vi återkommer till detta om en stund.

Jag ska också återkomma till två frågor som togs upp som lägesrapporter på rådet den 1 mars, nämligen offentlig upphandling och frågan om Europakooperativ.

Anf.  3  ORDFÖRANDEN:

Vi lämnar återrapporten från de två rådsmötena och går in på samrådet inför kommande rådsmöte.

Anf.  4  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Jag vill för formens skull påminna om att Britta Lejon också har ett antal frågor, alltså förutom de frågor som jag har. Hon tar punkterna 4–7, 9 och 13. Resten tänkte jag ta upp här. Jag ska skona nämnden från samtliga punkter, men jag kommer att ta upp ganska många av dem.

Vi har tre beslutspunkter på dagordningen. Det gäller resolutionen om turismens framtid, rådets slutsatser om inremarknadsstrategin och rådets resolution om en bättre och enklare lagstiftning. Ingen av dessa tre punkter innebär att vi antar ny lagstiftning för egen del, utan det är fråga om andra sorters beslut.

Jag skulle också vilja ta upp fyra punkter med nämnden som innebär politiska överenskommelser eller gemensamma riktlinjer. Det gäller offentlig upphandling, gemenskapspatentet, Europakooperativ och det som heter Tull 2007. Vi står naturligtvis till förfogande för frågor också på andra punkter, men jag tänkte för egen del göra denna prioritering.

Jag börjar med den första punkten, den som heter dagordningspunkt 3. Det handlar om ordförandeskapets förslag till rådsresolution avseende det fortsatta arbetet med den europeiska turismens framtid.

Slutsatser om att förbättra turismens sysselsättningspotential antogs av rådet i juni 1999. För att genomföra slutsatserna bildades arbetsgrupper inom fyra områden: information, utbildning, kvalitet och hållbarhet. I början av 2001 bildades också en grupp om IT.

Sverige har deltagit i samtliga arbetsgrupper. Arbetsgrupperna lämnade i juni förra året sina rapporter med förslag till åtgärder. I rådet den 26 november presenterade kommissionen sitt meddelande på basis av det här arbetet. Det hette En samarbetsstrategi för den europeiska turismens framtid och var grundat på dessa förslag.

Det spanska ordförandeskapets behandling av meddelandet har resulterat i det förslag till rådsresolution om den europeiska turismens framtid som vi nu har framför oss.

Vi har från vår sida vid olika tillfällen framfört att vi anser det vara naturligt att insatser och aktiviteter på det här området baseras på nationella program och förhållanden. Vi tycker i och för sig att det inom vissa områden kan vara värdefullt att genomföra gemensamma aktiviteter också på gemenskapsnivå, t.ex. inom kunskaps- och informationsutbyte. Det är vår grundsyn på det här området.

Det förslag till rådsresolution om den europeiska turismens framtid som vi nu har tycker vi ligger i linje med de synpunkter som vi har beträffande vad vi ska samarbeta om på turistområdet i EU. Därför tycker vi att vi kan välkomna förslaget från ordförandeskapet, och vi ser fram emot att framöver arbeta vidare inom ramen för detta.

Anf.  5  GÖRAN LENNMARKER (m):

Herr ordförande! Vi instämmer i motiveringen men hamnar i den motsatta slutsatsen, nämligen att vi tycker att den här resolutionen är onödig. Detta är i enlighet med vad vi sade för ett antal år sedan när motsvarande fråga var uppe till diskussion. Det är bättre att branschen själv hanterar sina samarbetsfrågor än att EU som institution behöver lägga sig i det.

Sedan finns det inremarknadsaspekter av detta, men det är ju en del av den inre marknaden, konkurrensregler och sådant, som naturligtvis träffar turismen på samma sätt som alla andra näringar.

I grunden menar vi dock att med exakt den motivering som statsrådet hade borde man hamna i den motsatta slutsatsen.

Anf.  6  HELENA BARGHOLTZ (fp):

Herr ordförande! Jag delar tveksamheten till vilket engagemang EU ska ha när det gäller turism. EU har så många, stora och svåra uppgifter att man inte kan greppa om allt. Då är frågan om vi inte kan klara turismen på annat sätt än att EU ska behöva engagera sig så mycket i det.

Nu låter det som att det blir ett ganska försiktigt engagemang. Sverige har också en restriktiv inställning till det här.

Sysselsättningsaspekten är alltid väldigt lockande. Det gäller inte minst vår egen turism i norra Sverige. Kan man av de erfarenheter som hittills finns av vad EU har gjort på det här området se något som skulle kunna peka på att det just är EU:s engagemang som leder fram till att det är sysselsättningsbefrämjande?

Anf.  7  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Ordförande! Turismen är lokalt förankrad när den är som genuinast och bäst. Vi tycker att den också ska vara nationellt förankrad när det gäller själva upplevelsen som sådan.

Men det finns också den gränsöverskridande delen av turismen. Vi förflyttar oss över gränser och vill gärna vara informerade om vad som finns, och vi vill kunna upptäcka upplevelserna. Vi tycker att det är bra att EU underlättar den gränsöverskridande funktionen av turismen, om jag uttrycker det så.

Anf.  8  WILLY SÖDERDAHL (v):

Jag vill bara instämma i den tveksamhet som framförts om EU:s engagemang i turistfrågor. Jag uppfattade det som att handelsministern också var tveksam till en del engagemang, och jag hoppas att han fortsätter att vara det.

Anf.  9  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag får framföra samma tveksamma inställning i den frågan.

Anf.  10  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Jag tror att det, när vi har diskuterat detta tidigare, har etablerats att det råder enighet i Sverige om att det här inte är något som vi prioriterar, och om vi själva skulle bestämma vad som ska göras och inte göras skulle inte särskilt mycket engagemang läggas på detta.

Med tanke på att ett antal andra länder tycker att det här är oerhört viktigt har vi att ta ställning till den viktiga frågan ifall vi ska kräva att deras ambitioner motarbetas. Eller ska vi nöja oss med att sträva efter att detta hålls på en rimlig nivå men utan att vi lägger in ett veto mot deras viktiga ambitioner?

Jag konstaterar att det förslag som vi nu har att ta ställning till innebär ett beslut som är helt utan nya resurser. EU ”committar”, som det heter på det här fikonspråket, ingenting av åtaganden och åtgärder. Det innebär inte att man på gemenskapsnivå tar över saker som vi tycker bör ligga på den nationella nivån.

Mot den bakgrunden har vi kommit fram till att det vore oklokt och onödigt provocerande att i det familjära samarbete som vi har i EU sätta käppar i hjulet för ett arbete som för andra har stor betydelse.

Sedan var det en konkret fråga om vad arbetet har visat om de sysselsättningsbefrämjande effekterna av EU-samarbetet på turistområdet. Jag vet inte så mycket om vad arbetet hittills har gått ut på, och jag har inget svar alls.

Anf.  11  Departementssekreterare ANN-CHARLOTTE BERNHARD:

Det är en väldigt svår fråga att svara på. Men den har i alla fall skapat mer arbete för oss, kan man säga.

Det handlar mycket om att utbyta erfarenheter, ta fram best practices och jämföra med, benchmarking, som det så vackert heter. Man vill alltså på något vis få fram betydelsen av turistnäringen, hur viktig den är för sysselsättningen i Europa, och få upp den på dagordningen. Mycket av det här handlar just om att det kanske inte är tillverkningsindustri, mobiltelefoner, kolindustri eller vad det nu kan vara, utan det här är en tjänstenäring, som behöver komma upp på den politiska dagordningen och som sysselsätter väldigt många människor i Europa.

Anf.  12  HELENA BARGHOLTZ (fp):

Jag förstår också att den är väldigt viktig som industri betraktad. Med tanke på att EU någon gång ändå måste begränsa sitt engagemang och sina resurser och koncentrera sig på det som verkligen är viktigt, är frågan just om inte det här kan skötas lika bra utan att EU är aktiv i det. Vi får väl se vad det här kan leda till.

Anf.  13  GÖRAN LENNMARKER (m):

Herr ordförande! Jag kan förstå ministerns attityd. Det är mycket av det här som just är harmlöst. Likväl är det så att egentligen bör sådana här frågor hanteras av branschen och bäras av dem som utövar näringen. Det är ju den normala ordning vi har. Alla branscher har sina samordningsproblem, best practices, standarder och mängder av saker. Vi menar ju normalt att det ska man bära själv och finna former för.

Därför kanske det vore klokt att turismen också gjorde det. Ministern kan väl framföra att med all respekt för turismens stora betydelse – det behöver man inte berätta för spanjorer, italienare och greker, som har miljontals turister – är det rimligt att en bransch hanterar det på egen hand. Vi vill ju detsamma på jordbruksområdet och andra områden, även om det är en mycket längre väg där.

Anf.  14  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Jag tycker att vi har åstadkommit ett bra resultat i och med att det här förslaget inte innebär att de länder för vilka detta är en oerhört viktig ekonomisk näring har drivit fram att det ska vara mycket stora resurser som läggs på att främja denna näring på olika sätt, som marknadsföring, utredning och forskning. Jag kan tänka mig massor av saker som jag i deras situation skulle ha kunnat hitta på. Det som ligger nu tycker jag att vi, i linje med den attityd som vi är eniga om här runt bordet, har lyckats hålla på en nivå som är förenlig med synsättet att det här inte ska tillåtas växa, att vi ska koncentrera oss på det som är viktigt i Europasamarbetet och att detta inte hör till det allra viktigaste.

Jag känner mig trygg i att vi har åstadkommit precis det som jag vet att vi har som grundattityd i Sverige.

Anf.  15  ORDFÖRANDEN:

Efter den bakgrund och beskrivning av rådsresolutionen som handelsministern nu har gett konstaterar jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Vi går vidare på dagordningen, till punkt 10.

Anf.  16  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Det gäller en översyn av strategin för den inre marknaden för i år. Denna översyn innebär att kommissionen redovisar de åtgärder som man anser nödvändiga för att utveckla den inre marknaden under de kommande 18 månaderna. De gör alltså regelbundet en sorts arbetsplan, och rådet förväntas dra slutsatser.

Antalet åtgärder har i år konkretiserats och reducerats från ca 80 till ett 30-tal. Jag tycker att det är bra, inte därför att jag tycker att det är bra att man ger mindre, men därför att det ger en bild av var de politiska insatserna behövs som mest. Det bidrar till att dokumentet får en strategisk betydelse i stället för att bara vara en inventering och en katalog av allt möjligt som pågår och som förväntas komma.

Det här är en förändring som vi välkomnar. Vi har för avsikt att ställa oss bakom de här rådsslutsatserna och välkomnar strategin som helhet.

Anf.  17  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Vi går vidare.

Anf.  18  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Punkt nr 11 är en punkt där vi ska anta en rådsresolution, är det tänkt, om bättre och enklare regler. Bakgrunden är den handlingsplan som kommissionen ska presentera senare i maj. Tanken med handlingsplanen är att bidra till en regelförenklingskultur inom EU-institutionerna och medlemsstaterna.

I resolutionen välkomnas den kommande handlingsplanen och konstateras att det är viktigt med en god dialog mellan kommissionen, parlamentet och rådet i de här frågorna.

Regeringen har för avsikt, naturligtvis under förutsättning av riksdagens godkännande, att ställa sig bakom den här resolutionen.

Anf.  19  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Då går vi vidare till punkten om resultattavlan. Eller du kanske inte ska ta upp den särskilt här?

Anf.  20  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Eftersom frågan om resultattavlan kommer upp när vi är här, kan jag säga att vi är bäst på att genomföra inremarknadsdirektiv också i årets resultattavla. Även i år toppar vi den andra delen av resultattavlan, nämligen prisnivån i EU-länderna. Den här gången har vi dragit ifrån Danmark en smula, där vi låg lika förra året. Vi kan återkomma till det lite senare om ni vill.

Jag går nu vidare till punkten Offentlig upphandling, som handlar om en politisk överenskommelse. Ärendets historia är att i maj 2000 antog kommissionen lagstiftningspaket om ändringar av upphandlingsdirektiven. Sedan behandlades kommissionens förslag i en rådsarbetsgrupp. Vi har ett yttrande från Europaparlamentet som kom i januari i år.

Jag anser att de här förslagen är viktiga för att den inre marknaden ska fungera bättre. Nuvarande regler har lett till ökad öppenhet, men de har ännu inte fått någon större effekt på offentlig upphandling över gränserna. Handeln mellan medlemsstaterna är mycket mindre omfattande i den offentliga sektorn än vad den är på andra områden av ekonomin.

Därför är jag mycket positiv till förslagen som innehåller förenklingar och moderniseringar av direktiven.

De klassiska direktiven slås ihop till ett direktiv. Det införs ett nytt upphandlingsförfarande för upphandling av särskilt komplicerade kontrakt. Det blir tillåtet med elektronisk upphandling, så att all kommunikation mellan upphandlande enheter och leverantörer ska kunna göras elektroniskt. Det är naturligtvis utmärkt, tycker vi. Det har varit olagligt hittills.

Som vi tidigare redovisat i EU-nämnden har Sverige på flera punkter fått gehör för sina krav att det ska framgå tydligare i vilken utsträckning och på vilket sätt de upphandlande myndigheterna kan ställa miljörelaterade krav och i viss utsträckning socialt relaterade krav.

Jag är också positiv till de föreslagna förändringarna i direktivet som gäller det som kallas försörjningssektorerna. Det är ett samlingsord för sådant som gas, vatten, el och transporter. Det gäller här bl.a. undantagsregeln för verksamheter som är utsatta för konkurrens, alltså om det här ska gälla t.ex. också för City Mail. Jag ser positivt på det förslag som behandlas i rådsarbetsgruppen att postsektorn ska inordnas i direktivet som en ny försörjningssektor.

Jag tror att det här kommer att leda till förbättrad offentlig upphandling och att det leder till ökad konkurrens, bättre kvalitet och lägre priser. Jag tror också att det kommer att leda till att svenska företag av mindre storlek kommer att erbjudas nya och bättre möjligheter att sälja sina varor och tjänster runtom i Europa än vad de har haft tidigare. Inte minst kan man enklare marknadsföra sig och göra sina affärer via nätet.

I ett mycket sent skede av dessa förhandlingar har det kommit nya förslag om förändringar i direktivets bestämmelser om synen på internationellt bistånd i samband med offentliga upphandlingar. Det handlar alltså om de allra sista dagarna. Jag vill nämna att det här är en fråga som eventuellt kommer att diskuteras på rådet på tisdag. Men med hänsyn till att den s.k. Globkomutredningen nyligen har presenterats och just nu är ute på remiss är det min uppfattning att Sverige för närvarande inte kan ställa sig bakom några förslag som på ett mer genomgripande sätt ändrar nuvarande bestämmelser på det här området eller på något annat sätt föregriper den nationella beredningsprocess som vi är inne i för svenskt vidkommande.

De förslag vi förväntas ha åsikter om kom till oss i går kväll. Även om det till äventyrs skulle vara väldigt bra förslag finns det ingen möjlighet för oss att göra en seriös genomgång av detta på några timmar, ge er underlag och förvänta oss att ni ska ha en genomtänkt ståndpunkt, för att sedan meddela remissinstanserna att det som de har ett halvår på sig att diskutera redan är bestämt, plötsligt på några timmar.

Jag tänkte försöka undvika att hamna i beslutsläge om det här på tisdag.

Anf.  21  YVONNE RUWAIDA (mp):

Frågan om offentlig upphandling är en väldigt viktig fråga. Vi har några frågor från Miljöpartiet när det gäller miljöhänsyn.

Som jag har uppfattat det liggande förslaget skulle man inte kunna göra det man gjorde med klorblekt papper. Det var nämligen genom offentlig upphandling inom kommuner och landsting som man startade en process och fick bort kloret i papperet. Men då ställde man alltså krav på produktionsprocessen. Det är ett krav på produktionsprocessen. Man kan inte mäta klorhalten i papper t.ex., utan man kan bara ställa ett krav på produktionsprocessen. Det kunde man göra 1988. Det kan man inte med dagens regler för offentlig upphandling. Som jag har förstått det kan man inte heller göra det med det förslag som ligger.

Jag undrar: Vad är Sveriges linje? Ska den samlade effekten på miljön kunna tas i beaktande i upphandlingen, inbegripet produktionsmetoder? Vad är den svenska linjen där? Det vore önskvärt att det var Sveriges linje, för det finns andra länder som också tycker att det är riktigt.

Det finns andra viktiga frågor som vi har tagit upp i Europaparlamentet i miljöutskottet. Det är också sådant som är relaterat till miljön, t.ex. att externa miljökostnader ska tillåtas och att livscykelanalyser tas i beaktande när priser ska jämföras. Man ska kunna ge kontraktet till det mest fördelaktiga budet, inte, som det står nu, till det ekonomiskt mest fördelaktiga budet. Det låser väldigt mycket kommunernas och landstingens möjligheter.

Vi tycker också att man ska tillåta att globala hänsyn, som klimatpåverkan, tas i beaktande, även om det inte har en direkt effekt på den som upphandlar.

Alla de här fyra punkterna är väldigt viktiga ur miljösynpunkt. Inför den andra läsningen i Europaparlamentet kommer det man nu säger i rådet att vara väldigt viktigt. Jag vill veta vad Sverige driver. Jag har fått höra att Sverige inte är mest pådrivande ur miljösynpunkt, och jag tycker att det är väldigt olyckligt om det är så.

Vi har frågan om offentlig upphandling uppe i finansutskottet just nu. När vi diskuterar offentlig upphandling med Socialdemokraterna och Vänstern är vi överens om att man måste kunna ta mycket större hänsyn till miljöfrågorna än vad man kan göra i dag. Det förslag som jag har sett nu innebär inte att man kan ta den hänsyn som åtminstone majoriteten i riksdagen vill att man ska kunna ta. Då säger vi i vårt betänkande: Vi kan inte skriva längre än så här på grund av EU-reglerna.

Sverige måste också trycka på EU-reglerna. Det här är regler som kommer att gälla i decennier, så det är väldigt viktigt att vi verkligen får bra regler ur just miljösynpunkt om vi ska ha en hållbar utveckling.

Anf.  22  WILLY SÖDERDAHL (v):

Jag tycker att det är bra att Sverige har drivit frågan om miljöhänsyn och sociala hänsyn. Däremot tycker jag att det är lite svårt att utläsa vad det har givit. Vad betyder det att man får lov att ta miljöhänsyn?

Där har jag samma punkter som Yvonne Ruwaida tog upp här. För att man ska stödja detta måste tolkningen av att ta miljöhänsyn vara den samlade effekten på miljön, produktionsmetoderna och också de externa miljökostnaderna. Det mest fördelaktiga och inte bara det ekonomiskt mest fördelaktiga ska vara tillåtet och att man också får ta globala hänsyn som klimatpåverkan. Tolkningen av miljöhänsyn ska innefatta de fyra punkterna. Då är det bra, och man kan ställa sig bakom det.

Sedan finns i våra handlingar ett remissyttrande som kommer från Kommunförbundet och Landstingsförbundet som jag också tycker är viktigt. Det är viktigt att de synpunkter som de har lämnat i yttrandet tillgodoses i förslaget. Om det är så är det bra. Kan man inte kan tolka det så kan vi inte heller ställa oss bakom det.

Anf.  23  GÖRAN LENNMARKER (m):

Det här är en viktig fråga. De brister som finns vad gäller offentlig upphandling är ett allvarligt problem både ekonomiskt och välfärdsmässigt. Framför allt är det en stor källa till korruption att kunna hantera offentlig upphandling på ett icke-transparent sätt och gynna intressen som sedan kan stödja en, om det nu gäller valkassor, personlig förmögenhet eller något annat. Därför är det ett viktigt steg.

Vi bedömer att det är ett steg i rätt riktigt. Det finns en hel del tekniska diskussioner man kan ha. Vi noterar att åtskilliga remissinstanser har fört fram allehanda synpunkter på vägen. Men vår bedömning är att det är viktigt att ta steget och att se till att det tas. Det finns säkert saker att förbättra. Det gör det alltid. Men det är viktigt att komma någon vart.

Vi tycker att det viktiga sedan är att se till att man också har kontrollmöjlighet och verkligen följer upp det så att man inte fuskar i patiensen. Det är inte alltid nog med bara regler. Reglerna måste också efterföljas. Jag vill särskilt understryka aspekten att en av de viktigaste åtgärderna mot korruption är att ha en tydlig och genomskinlig offentlig upphandling med tydliga kriterier.

Anf.  24  REYNOLDH FURUSTRAND (s):

Det sista kan jag instämma i. Jag gjorde samma reflexion som Willy Söderdahl. Vi hade en genomgång med tjänstemän från departementet i går i näringsutskottet om dessa punkter. De tunga remissinstanserna Svenska Kommunförbundet, Statskontoret och Landstingsförbundet uttrycker en viss osäkerhet när det gäller praktiska och rättsliga moment. Detsamma gäller frågan om tjänsteupphandling. Det får inte försvåra rationell samverkan i de kommunala sektorerna. Det är viktigt att vi håller en bra svensk linje när det gäller just deras synpunkter.

Anf.  25  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Det var flera olika frågor. Låt mig försöka ta dem i tur och ordning. Först vill jag säga något allmänt om betydelsen av den här typen av regler. Jag tror att vi i Sverige är väldigt eniga om att klara, tydliga och transparenta regler och klara, tydliga och transparenta processer är oerhört viktiga för att förebygga korruptionen. Här finns mycket kvar att göra både i Sverige och i andra länder åt det hållet.

Inte minst ska reglerna vara tydliga i förväg innan man lämnar anbud. Det är oerhört viktigt. Det står ibland i strid med önskan att kräva alla möjliga saker som man tycker är trevliga. Om man kräver att det ska vara angivet på ett tydligt sätt i förväg så att alla som lämnar anbud ska ha möjlighet att tävla på lika villkor måste man ofta precisera med en stor precision. Vilka sociala villkor ska gälla? Hur ska de se ut? Hur ska de utvärderas?

Det räcker inte att den som beslutar i efterhand säger: Jag tyckte att det var trivsammare med detta, eftersom det såg allmänt bra ut. Detta är ofta svåra avvägningar. Den aspekt Göran Lennmarker tar upp tycker jag för min del av väldigt viktig.

Vad gäller frågorna om miljöpåverkan har vi från svensk sida hela vägen drivit att det ska kunna ingå i en upphandlingsprocess. Man ska kunna ställa krav på miljökvaliteter och miljöegenskaper inklusive produktionsprocesser. Detta ska göras på ett sätt som uppfyller de krav jag just nämnde. Redan när man utlyser upphandlingen ska man ange det.

Så länge man anger på ett tydligt, klart och transparent sätt hur det är ska det vara stor frihet att ställa sådana krav så länge alla som ska lämna anbud ges lika chans att erbjuda sina tjänster med detta. Vi har nått väldigt långt där. Vi har inte kommit hundraprocentigt i mål, men jag kan inte riktigt reda ut vad det är som fattas.

Detta är frågor som Bosse Ringholm har föredragit med er i detalj här i nämnden. Jag har inte samma detaljkunskap som han, det ska jag helt ärligt medge. Men jag har medarbetare här som kan hjälpa till med upplysningar om detta.

Vad gäller frågorna om miljöhänsynen tycker jag att vi har nått tillräckligt långt för att tycka att helheten är absolut i Sveriges intresse och i miljöpolitikens intresse.

Sedan hade vi Reynoldh Furustrands fråga om kommunal samverkan och synpunkter som har kommit fram under remissprocessen från Kommunförbundet. Där vill jag be Rickard Falkendal, som är ämnessakkunnig på Finansdepartementet om expertutläggning om det. Du kan kanske också fylla på när det gäller miljösidan, ta vid där jag slutade och precisera lite mer.

Anf.  26  Ämnessakkunnige RICKARD FALKENDAL:

Om jag får börja med den sistnämnda frågan om förhållandet mellan kommuner och kommunala företag har den frågan behandlats i rådsarbetsgruppen genom att det kom in ett förslag att ta in en regel som kodifierar en dom från EG-domstolen. Det gäller den s.k. Tecaldomen, om den är bekant. Det emanerade från ett yttrande från Europaparlamentet.

Kommissionen föreslog att man skulle ta in en regel som helt enkelt kopierar domslutet med vissa begränsningar. Kommissionen ville göra regeln tydligare än vad som anges i domslutet. Därför gjorde man en mer restriktiv regel än vad domstolen har angett. Det gavs som förutsättning att man måste ha den begränsningen för att få en klar och tydlig regel.

Sverige röstade i likhet med den allra största majoriteten av medlemsstaterna för att man avstår från att införa den regeln och hellre låter saken bero vid tolkning av domen från EG-domstolen. Man vill inte begränsa möjligheterna för köp från en kommun från en hel enhet. Detta är naturligtvis något som vi har kommunicerat med Kommunförbundet och Landstingsförbundet.

Om jag får fylla på beträffande miljöhänsyn: Det är som ministern sade. Vi har i rådet drivit den linjen när det gäller de centrala bestämmelserna om utvärdering av anbud att vi ska ha möjlighet att ta mer globala hänsyn och inte bara hänsyn som är till fördel för den egna upphandlande enheten. Där har vi dessvärre ohjälpligt hamnat i minoritet. Läget är nu så att det är kommissionens förslag med den nuvarande lite mer begränsade ordalydelsen som gäller.

Anf.  27  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Har du varit pådrivande i din rådsarbetsgrupp?

Anf.  28  Ämnessakkunnige RICKARD FALKENDAL:

Ja, vi har hela tiden drivit linjen att vi ska ha en ordalydelse som anger mer globala hänsyn och att det inte ska vara begränsat till fördel för enbart den upphandlande enheten.

Anf.  29  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Får jag fylla på med en sak till. Jag har uppfattningen att den här delen av direktivet tidigare har behandlats i EU-nämnden av finansministern och att de mandat som har behövts för att agera i Bryssel redan är hemma. Det är inte av bristande servicevilja jag säger detta. Vi uppfattade att den delen inte nu var uppe till nytt ställningstagande. Det var inte det som jag koncentrerade min föredragning på. Det var inte av nonchalans gentemot er. Vi trodde som sagt att det redan var klart. Finns alla upplysningar ni behöver?

Anf.  30  ORDFÖRANDEN:

Det är riktigt som handelsministern säger. Detta har föredragits av finansministern. Då fick regeringen stöd för upplägget inför de fortsatta förhandlingarna. Det vi nu ska ta ställning till är slutresultatet.

Anf.  31  HELENA BARGHOLTZ (s):

Det är en stor, svår och viktig fråga. Vi har sett när det gäller tillämpningen av den svenska lagstiftningen på detta område att det har uppstått svårigheter och komplikationer. Inte minst har vi märkt det i ett antal KU-anmälningar som har diskuterats, dvs. hur regeringen sköter sina egna upphandlingar. Men det är inte frågan.

Min fråga är: Går svensk lagstiftning längre än andra EU-länders lagstiftning på detta område? Är vi bäst i klassen också när det gäller lagstiftning om offentlig upphandling? Blir det ett större steg för andra länder att ta för att anpassa sig till EU-direktivet?

Anf.  32  YVONNE RUWAIDA (mp):

Vi har inte fått något svar på frågan om miljösidan. Det står i den promemoria som vi har fått att miljöhänsyn vid upphandling har betonats. Miljöhänsyn nämns som ett exempel på kriterier som kan användas. Det står att en hänvisning till miljöpåverkan kan göras. Jag tycker inte att det på något sätt framgår tydligt.

Av de fyra frågor jag hade om vilka miljökrav man borde kunna få ställa har jag bara fått svar på en. Det gällde den globala hänsynen. Jag skulle väldigt gärna vilja få svar också på de andra. Det är oerhört viktigt. Problemet är att det står så luddigt som det gör här om miljöhänsyn. Min erfarenhet är att man då inte har kommit så långt som det behövs. Jag har inte sett mer än det underlag som vi har fått till nämnden i den frågan.

Anf.  33  ORDFÖRANDEN:

Då ska vi se om vi kan ge möjlighet för Yvonne Ruwaida och Helena Bargholtz att kort få svar på sina frågor.

Anf.  34  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Vad gäller svaret på frågan om man kan ställa krav på t.ex. klorinnehåll i papperet uppfattade jag att jag var tydlig med att säga svaret: Ja. Om jag var otydligt kan jag göra det än gång till. Svaret på den frågan är ja. Det var innebörden i frågan, och det var mitt svar. Jag beklagar om det var otydligt i det skriftliga materialet. Vilka de övriga frågorna var är jag inte säker på att jag nu kommer ihåg på rak arm.

Helena Bargholtz frågade om Sverige ligger längre framme och därför har ett kortare steg att ta för att leva upp till detta. Där måste jag nog lämna ordet till en expert. Vi har att göra med en revidering av de tidigare direktiven. Det är inte så att vi börjar från noll och gör något helt nytt. Vi förändrar någonting som existerar. I den meningen är alla lika. Jag har proffs med mig som får reda ut detta för oss.

Anf.  35  Ämnessakkunnige RICKARD FALKENDAL:

Steget är nog inte större eller mindre för Sverige än för andra länder. Den svenska lagstiftningen bygger helt och hållet på de nu gällande EG-direktiven.

Anf.  36  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende. Vi går vidare på din dagordning. Du hoppade över gemenskapspatentet. Den punkten skulle du väl föredra särskilt?

Anf.  37  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Herr ordförande! Den hade jag tänkt ta nu. Nu ser jag att punkt 16 kom före punkt 15. Det var en tillfällighet. Det var sorterat så.

När det gäller gemenskapspatentet har det spanska ordförandeskapet lagt fram ett kompromissförslag om en ny s.k. gemensam inriktning. Tanken är att det ska ytterligare konkretisera den gemensamma strategi som antogs under svenskt ordförandeskap i maj förra året efter mycket möda och stort besvär.

En gemensam inriktning kan beskrivas som en politisk överenskommelse om vissa delmoment som ska ingå i förordningen. Det är alltså inte fråga om att nu fatta ett bindande beslut. Enas vi nu kommer det att vara svårt för enskilda länder att ändra detta. Det vi enas om nu kommer att vara det man sedan arbetar vidare på med den slutliga utformningen.

Precis som tidigare kompromissförslag i höstas innehåller det paket som vi nu ska försöka ena oss om flera av de politiskt besvärliga frågorna. Det gäller översättning av patentskrifter, den roll som de nationella patentverken ska spela, vissa grundläggande drag i den nya specialdomstolen och vissa finansiella aspekter, t.ex. fördelningen av årsavgifter.

Större delen av kompromissförslaget är oproblematiskt för Sveriges del. Vad gäller översättningar – den väldigt stora, viktiga och känsliga frågan – föreslår ordförandeskapet översättning av en mindre del av patentskriften, det som kallas för patentkraven, till alla EU-språk.

Den här lösningen har tidigare lanserats av det belgiska ordförandeskapet inför det andra ordinarie rådsmötet i höstas. Regeringen presenterade då sin inställning i den frågan här i EU-nämnden. Den inställningen har inte ändrats sedan dess.

Vår åsikt är att lösningen skulle innebära för höga kostnader för patentansökarna men att Sverige ändå måste ha beredskap för att acceptera ett sådant förslag om det är nödvändigt för att nå en överenskommelse om en gemensam inriktning. Att översätta detta till alla språk innebär att patentet blir så pass dyrt att en betydande del av det man avser att vinna äts upp. Men till nöds kan vi tänka oss att ändå finna oss i det om det krävs för att gå i mål.

Vi har i förhandlingarna drivit att om det bara blir en mindre del som blir översatt ska man komplettera det med en rättssäkerhetsregel som gör att man får full översättning i händelse av tvist. Ju mindre som översätts desto starkare måste skyddet för rättssäkerheten bli så att man inte träffas av att bli straffad för att man bryter mot något som inte finns på det egna språket. Vi vill ha en sådan regel också vid översättning av patentkravet.

Som förhandlingsläget ser ut nu verkar det som att vi är helt ensamma om den uppfattningen. Vi anser mot den bakgrunden att Sverige måste ha beredskap för att acceptera att vi inte får gehör för vårt krav i den här delen om det är nödvändigt för att nå fram till en helhetsuppgörelse.

Anf.  38  GÖRAN LENNMARKER (m):

Herr ordförande! Det är svårt hur man ska förhålla sig. Attityden är så given att vi borde ha minsta möjliga antalet språk för att göra det lätt även för den lille företagaren eller den lille uppfinnaren att kunna få patent. Ska vi ha alla EU-språk är det fråga om 11 i dag, och jag tror att de blir 23 efter 13 kandidatländer till. Det är ingen liten sak. Å andra sidan måste man mot det väga önskvärdheten att komma fram.

Vår allmänna attityd har vi sagt många gånger här i nämnden. Den har vi ingen anledning att ändra på. Det är möjligtvis ändå viktigt att komma fram så att det hela blir av än att man står och stampar. Det är den försiktiga bedömning vi gör. Det är viktigare att försöka komma till skott trots de brister som finns. Det är t.o.m. allvarliga brister som vi kan se i det förslag som ligger.

Anf.  39  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Herr ordförande! Min fråga är hur attityderna från de mindre företagen är. Vad betyder detta för ett litet företag? Ökar kostnaderna? Har handelsministern fått de indikationerna att det kan accepteras av de mindre företagen här i Sverige att bitar av detta översätts till alla EU-språk?

Anf.  40  HELENA BARGHOLTZ (fp):

Herr ordförande! Jag hoppas att det verkligen går att lösa språkfrågan, men jag vet att det är mycket svårt. Det betyder väldigt mycket för svenska småföretagare. Jag har också förstått att många inte bryr sig om att söka EU-patent utan går direkt till USA och söker patent för sina produkter där just för att slippa kostnaderna för språköversättningarna.

Om det nu inte går den väg som det borde gå, finns det någon möjlighet för Sverige att hjälpa de mindre företagen som vill söka patent för sin verksamhet så att de ekonomiskt får hjälp med översättningarna och inte måste avstå från att söka patent bara för att de inte har råd att översätta till alla språk?

Anf.  41  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Herr ordförande! Min fråga gäller också språket. Det sägs i texten att den som inte har förstått språket kan heller inte straffas för att den har överträtt bestämmelser. Innebär det att det måste översättas till alla språk för att inte detta ska uppstå?

Om det är på det sättet är det väldigt svårt att förstå hur den här lagstiftningen över huvud taget ska fungera. Om den som överträder lagen säger: Det här har jag inte förstått, kan den personen heller inte få någon påföljd. Är slutsatsen att det i varje läge måste översättas till alla språk? Är det svaret?

Anf.  42  ORDFÖRANDEN:

Då får handelsministern möjlighet att besvara alla dessa frågor. Varsågod.

Anf.  43  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Jag börjar med den sista frågan om rättssäkerhetsreglerna. Tanken är att om det finns översatt till ens eget språk måste man kunna ställa höga krav på samma sätt som med vanlig svensk lag. Den som bryter mot ett patent som finns publicerat på svenska straffas då på vanligt sätt.

Men om man bryter mot ett patent som inte finns på det egna språket måste det betraktas som en lindrigare förseelse som inte kan bli föremål för samma straffsanktioner som om det finns en översättning. Det måste vara något slags objektivt kriterium och inte huruvida jag som brottsling har språkkunskaper eller ej utan huruvida det är översatt eller ej.

Det är därför som vi vill möjliggöra och skapa förståelse för att sänka översättningskraven genom att också minska risken för den här typen av olyckshändelse, dvs. att någon straffas för saker som han inte rimligen har kunnat begripa att han gör som ett brott.

Tyvärr har det som jag tycker kreativa sättet att hantera detta inte fått något gehör. Det hade öppnat för att förbilliga det mycket kraftigt att sänka kraven.

Det finns länder som vid det senaste mötet jag var med och diskuterade detta fortfarande kräver att samtliga patent ska översättas till fullo till samtliga språk. Det vore för mig fullständigt orimligt. Då kan vi lägga ned detta. Det finns ingen anledning att göra det, eftersom det inte finns något som skiljer gentemot i dag.

Vi måste hitta genvägar. Men vi kan inte hitta sådana genvägar som gör t.ex. att jag gör någonting här, och så säger någon: Här finns ett patent på grekiska som du bryter mot, och därmed hamnar du i fängelse. Så kan man inte heller ha det. Det är där vi nu söker kompromisser av olika slag

Så till frågan om hjälp för småföretag att översätta. I dag måste de värdera vad de har för möjligheter att tjäna på en viss marknad och vad det kostar att söka patent på den marknaden. Sedan måste de värdera det i förhållande till var de kan få lån i banken eller vad de har för egna resurser. Även om man har en bra uppfinning kanske man inte har råd att skydda den överallt.

Ett statsbidrag för företag att få hjälp med detta kanske man kan fundera på inom näringspolitiken jämfört med andra instrument för att stödja teknisk utveckling i mindre företag. Det är inget som jag som handelsminister har funderat på, i varje fall inte ännu. Det kanske kan vara något att börja med, möjligen som en del i det gemensamma.

Det finns diskussioner om huruvida patentsystemet skulle subventioneras. Jag undrar om man kan göra den typen av generell subvention i förhållande till icke EU-länder, dvs. om vi kan gynna vårt näringsliv på det sätt. Men det är inte min hemmabana, och det är inte vad jag kommunicerar med mina kolleger. Jag får lämna den frågan öppen.

Sedan var det en fråga från Sven-Erik Sjöstrand om de mindre företagens attityd till detta. Skulle du vilja fördjupa informationen på den punkten? Det tror jag att du är bättre skickad än jag att göra. Du kan börja med att presentera dig.

Anf.  44  Hovrättsassessor JONAS PONTÉN:

Jag heter Jonas Pontén och är ansvarig handläggare på Justitiedepartementet för gemenskapspatentet. När det gäller kostnaderna för näringslivet har vi haft en remissrunda, och har också fortlöpande remissmöten. Vi har inte haft någon särskild remisskontakt med småföretagarna.

Däremot är föreningen Svenskt Näringsliv aktiv i remissdebatten. Man är mycket angelägen om att minska kostnaderna generellt för gemenskapspatent. Eftersom översättningskostnaderna utgör en stor del av den totala kostnaden är man angelägen om att minska den kostnaden.

Detta överensstämmer också helt med regeringens och Sveriges linje i förhandlingarna. Vi har drivit och driver alltjämt att man ska minska översättningskostnaderna så långt som möjligt. Men som förhandlingsläget ser ut bör det finnas en beredskap för att kompromissa här.

Anf.  45  ORDFÖRANDEN:

Tack. Efter denna genomgång konstaterar jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende. Vi går snabbt vidare till tullfrågorna.

Anf.  46  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Ska vi ta dagordningspunkt 17 om tullen? Då gör jag det.

Punkten gäller ett beslut av Europaparlamentet och rådet om ett åtgärdsprogram för tullfrågor i EU som kallas för Tull 2007. Ärendet finns med på dagordningen för vårt möte eftersom det spanska ordförandeskapet vill att vi ska manifestera politisk enighet kring texten som rådsarbetsgruppen har jobbat fram under våren. Beslutet ska fattas enligt medbeslutandeförfarandet. Parlamentet har påbörjat sin behandling och förväntas ta ställning någon gång under loppet av sommaren

Vi välkomnar åtgärdsprogrammet eftersom det är framåtblickande. Det lägger tonvikt vid sådant som under en längre tid har varit svenska prioriteringar som förenkling av tullbestämmelserna, modernisering av arbetsmetoderna och ökad användning av IT. Även inriktningen på förberedelser inför utvidgningen ligger i linje med vad vi tycker.

I praktiken handlar programmet om att genomföra den strategi för tullunionen som beslutades under vårt ordförandeskap förra året.

Anf.  47  ORDFÖRANDEN:

Tack. Ordet är fritt. Jag konstaterar att det finns majoritet för regeringens ståndpunkt. Då går vi till punkt 19.

Anf.  48  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Nu kommer äntligen frågan om Europakooperativ. Den här frågan har satts upp på dagordningen som en lägesrapport. Bakom det döljer sig något mer. Det spanska ordförandeskapet eftersträvar i själva verket en politisk överenskommelse som ska omfatta dels en förordning om Europakooperativ, dels ett direktiv om arbetstagarinflytande till Europakooperativ. Den här överenskommelsen planeras till ett arbetsmarknadsråd den 3 juni. Tanken är att den preliminära överenskommelsen i den del som rör förordningen ska träffas redan vid inremarknadsrådet.

I höstas beslutades en förordning om Europabolag. Ett Europakooperativ är tänkt att vara Europabolagets motsvarighet för ekonomiska föreningar. Vi har i förhandlingarna intagit en positiv inställning till Europakooperativen. Vi har naturligtvis haft en del synpunkter på innehållet i förordningen. Jag ska inte nu gå in på några detaljer. Generellt kan sägas att vi har fått gehör för de allra flesta av våra önskemål.

Vi bedömer att den nu föreliggande texten är fullt acceptabel från svenska utgångspunkter. Om det finns förutsättningar för en politisk överenskommelse vid mötet på tisdag är det vår avsikt att ställa oss bakom det.

Jag kan till sist nämna att när frågan senast var uppe här i EU-nämnden inför inremarknadsrådsmötet i mars ifrågasattes om inte det föreslagna minimikapitalet för ett sådant kooperativ på 60 000 euro var för högt. Sedan dess kan jag konstatera att beloppet har krympt uttryckt i svenska kronor och att beloppet uttryckt i euro har halverats i det nu föreliggande förslaget.

Anf.  49  GÖRAN LENNMARKER (m):

Vi har stött förslaget. Vi ser det som pendangen till Europabolag. Jag har bara en fråga. Är det på någon väsentlig punkt olika behandling mellan Europabolag och kooperativ? Det är angeläget att ha konkurrensneutralitet.

Anf.  50  Kanslirådet EVA TARSELIUS HALLGREN:

Jag kan inte säga att det är någon stor fråga som skiljer dessa båda åt. Det ska vara, precis som ni säger, en pendang till Europabolagen och en möjlighet till gränsöverskridande verksamhet för de här kooperativa företagarna.

Anf.  51  ORDFÖRANDEN:

Tack för det! Då konstaterar jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Då förstår jag att vi har gått igenom beslutspunkterna. Sedan fanns det en del informationspunkter, och jag lämnar ordet fritt med anledning av dem.

Anf.  52  WILLY SÖDERDAHL (v):

Jag vet inte om punkten 8 om livsmedelshygien hörde dit, men jag undrar om den här förordningen i så fall har några följder för jakt, hantering av kött vid renslakt osv. som vi har talat om tidigare. Eller har inte det med detta att göra?

Anf.  53  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Då kan jag berätta att hygienregler för jakt inte finns med i den här delen av förslaget utan i stället i den rättsakt som handlar om särskilda regler för livsmedel av animaliskt ursprung. En lägesrapport om den rättsakten kommer att presenteras vid jordbruksministerrådet i juni. Margareta Winberg kommer säkert inför det mötet att informera nämnden om innehållet och efterhöra nämndens uppfattning i frågan.

Anf.  54  ORDFÖRANDEN:

Tack för det! Då konstaterar jag att vi är färdiga med handelsministerns dagordning för i dag. Vi tackar för genomgången och ska strax gå vidare med konsumentministern.

2 §  Konsumentfrågor

Statsrådet Britta Lejon

Rapport från ministerrådsmöte den 1 mars 2002

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 21 maj 2002

Anf.  55  ORDFÖRANDEN:

Då återupptar vi våra överläggningar. Jag hälsar statsrådet Britta Lejon välkommen hit med sina medarbetare för information och samråd. Vi börjar som vanligt med en muntlig återrapport från tidigare ministerrådsmöte. Nu gäller det rådsmötet den 1 mars 2002.

Anf.  56  Statsrådet BRITTA LEJON (s):

Den första punkten på den dagordningen var, liksom det har varit en längre tid nu, diskussion om euron och konsumenterna. Syftet var att följa upp eurointroduktionen. Det allmänna intrycket var att eurointroduktionen hade gått mycket bra.

Den andra frågan på dagordningen var rådets resolution om märkning av vissa video- och dataspel. Resolutionen antogs rakt av utan diskussion. Som nämnden kanske kommer ihåg betonade denna resolution behovet av utbyte av information och erfarenheter mellan de aktuella parterna på marknaden.

Den tredje och sista frågan inom mitt ansvarsområde var grönboken om konsumentskyddet inom EU. Under den punkten presenterade kommissionären David Byrne resultatet av den konsultationsprocess som har ägt rum med anledning av grönboken. Kommissionen konstaterade att en huvuddel av medlemsstaterna anser att det behövs nya former för reglering av konsumentskyddet och att stor enighet finns när det gäller behovet av ett ökat administrativt samarbete inom EU för att uppnå en bättre marknadsbevakning.

Det var föregående rådsmöte.

Anf.  57  ORDFÖRANDEN:

Tack för det! Ordet är fritt med anledning av den muntliga återrapporten.

Då lämnar vi den och går in på nästkommande veckas rådsmöte. Jag förstår att vi börjar med ärende 4, som är euron igen.

Anf.  58  Statsrådet BRITTA LEJON (s):

Euron och konsumenterna, ja. Kommissionen kommer att ge en muntlig presentation av läget i medlemsstaterna. Vi förutser inte någon diskussion om den här punkten.

Anf.  59  ORDFÖRANDEN:

Tack för det! Då kan vi gå vidare till nästa ärende.

Anf.  60  Statsrådet BRITTA LEJON (s):

Nästa punkt är nr 5 på dagordningen, och det är återigen grönboken om konsumentskyddet inom EU. Här kommer kommissionen att informera om vilka mer konkreta slutsatser den tycker att man ska dra av den konsultationsprocess som har genomförts. Denna dagordningspunkt hänger ganska nära samman med en senare dagordningspunkt, nr 9, om kommissionens förordningsförslag om säljfrämjande åtgärder. Båda initiativen, både punkt 5 och punkt 9, berör den marknadsrättsliga lagstiftningen, i vårt fall marknadsföringslagen. Flertalet medlemsstater har påpekat att dessa båda initiativ bör behandlas samtidigt och att det mer specifika förordningsförslaget inte bör behandlas före de mer övergripande frågorna i grönboken.

Under den här punkten kommer vi på rådsmötet att från svensk sida påpeka att det är viktigt att ett konkret förslag om uppföljning av grönboken presenteras snarast. Jag återkommer också till grönboken senare. Vi kommer naturligtvis att stötta kommissionens ansträngningar när det gäller grönboken rent generellt.

Anf.  61  ORDFÖRANDEN:

Tack! Det är ingen som begär ordet. I dagsläget är ju ärende 5 en informationsfråga. Men ärende 6 kanske blir en beslutsfråga.

Anf.  62  Statsrådet BRITTA LEJON (s):

Ja. Det är kommissionen nya förslag till en strategi för konsumentpolitiken. Kommissionens senaste handlingsplan löpte ut förra året, och det här förslaget till ny strategi gäller för innevarande år och fram till år 2006. De är alltså lite sent ute. På rådsmötet kommer kommissionen att presentera strategin, och vi från medlemsstaterna får möjlighet att framföra våra preliminära åsikter.

Dokumentet har kommit ganska sent till oss, men vi tycker att vi kan konstatera i alla fall några saker. Det är tydligt att kommissionen har satt upp tre övergripande mål för konsumentpolitiken inom EU – för det första att det ska vara en hög gemensam nivå på konsumentskyddet, för det andra att det är viktigt med en effektiv bevakning och kontroll av att de konsumentskyddande regler vi har verkligen efterlevs och för det tredje att konsumentorganisationerna behöver involveras mer och få en mer framträdande plats inom EU:s politik på konsumentområdet.

Från svensk sida skulle vi särskilt vilja stödja kommissionens ansträngningar om att konsumentskyddande regler och beslut ska efterlevas och de ytterligare insatser som här kommer att göras. Förslaget om ett närmare administrativt samarbete mellan myndigheterna inom EU när det gäller marknadskontroll tycker vi är mycket välkommet. Vidare vill vi att prioritet ska ges åt frågan om nya former för reglering i enlighet med grönboken. Andra frågor vi särskilt kommer att lyfta fram är konsumentinflytande och vikten av att konsumenternas intressen beaktas inom alla relevanta politikområden, vilket inte alla gånger är så lätt.

Vi kommer också att särskilt framhålla att konsumentföreträdare måste ha goda möjligheter att medverka i standardiseringsarbete. Jag tänker passa på att berätta om de nordiska konsumentministrarnas arbete, som vi haft sedan ett år tillbaka, där vi nu är i färd med att besluta om en strategi för bättre konsumentinflytande i standardiseringen.

Anf.  63  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Kan konsumentpolitiken inom EU leda till att vi får bättre och starkare konsumentaktiviteter i Sverige med fria konsumentföreningar som i sin tur kan påverka mellanhänder, kostnadsnivåer och annat? Vi vet att vi har mycket höga livsmedelspriser i Sverige, högst inom unionen såvitt jag vet. Det är också allmänt känt att vi har alltför passiva fria konsumentorganisationer i Sverige och att samhället kanske inte riktigt klarar av rollen att pressa marknaden i förhållande till producenterna. Anser ministern att det här kan vara en öppning och att den här politiken kan stimulera fria konsumentföreningar i Sverige i högre grad?

Anf.  64  CHRISTINA AXELSSON (s):

Jag skulle vilja fylla på den fråga som Holger Gustafsson tar upp, nämligen vikten av konsumenter och konsumentorganisationer. Det är glädjande att både kommissionen och Sverige i sin ståndpunkt är särskilt angelägna om att stödja konsumentorganisationer och vill att de engageras på ett konkret sätt. Jag skulle vilja fråga vad man har för tankar kring hur man kan stötta konsumentorganisationerna så att de kan vara mer aktiva i EU-sammanhang på ett konkret sätt, som det står i den svenska ståndpunkten.

Anf.  65  GÖRAN LENNMARKER (m):

Den här punkten rör ju strategi för konsumentpolitiken, och som den presenteras har vi väl inga större avvikande synpunkter. Däremot vill vi peka på att den egentligen också borde gå in på det stora konsumentproblemet, nämligen de offentliga monopolen. De svagaste konsumenterna hittar vi normalt i området där det inte finns alternativ, t.ex. svårt sjuka eller elever som far illa i skolan. Från vårt håll menar vi att det särskilt viktiga i strategin för den framtida konsumentpolitiken är att fokusera på de områden där konsumenterna står särskilt svaga. Därför borde man bygga ut strategin för konsumentpolitik just med konsumentens ställning i förhållande till offentliga monopol. Det är nog den i särklass viktigaste uppgiften för europeisk konsumentpolitik de kommande åren.

Anf.  66  Statsrådet BRITTA LEJON (s):

Holger Gustafsson tog upp höga livsmedelspriser i Sverige och passiva konsumentorganisationer. Ja, vi har höga livsmedelspriser i Sverige. Vi vet också efter ett antal utredningar vad orsakerna är. Konsumentorganisationer och återkommande regelbundna prisjämförelser från både myndigheter och konsumentorganisationer kan bidra till att pressa ned priserna; det är sant. Det är viktigt med aktiva konsumentorganisationer för att uppmärksamma sådant som är fel, t.ex. brister i säkerhet, och för att pressa ned priser. Jag tror dock att anledningarna till de relativt sett höga prisnivåerna i Sverige jämfört med andra EU-länder mer återfinns på andra håll – vi har fortfarande bristfällig konkurrens inom vissa branscher, det finns geografiska nackdelar för företag i Sverige, vi har högre ambitioner än en del andra medlemsstater när det gäller miljöåtgärder osv.

Holger Gustafsson frågar om de ansträngningar som görs på europeisk nivå på något sätt kan stimulera och stödja svenska konsumentorganisationer. Ja, det tror jag, åtminstone indirekt. När vi dessutom ger våra svenska konsumentorganisationer möjligheter att vara med mer i det europeiska samarbetet genom att stödja dem och försöker öppna områden som hittills har varit slutna för konsumentföreträdare tror jag att det kan bidra positivt. Helt avgörande för hur våra konsumentorganisationer ser ut kommer dock att vara det nationella arbetet här hemma. Men visst: Lite kan det säkert bidra till att utvecklingen går åt rätt håll.

Christina Axelsson undrar hur vi mer konkret stöttar konsumentorganisationerna. Om jag förstår Christina Axelssons fråga rätt rör den mer EU-nivån och hur tankarna är från kommissionens sida. Jag har inte haft möjlighet att fördjupa mig i strategidokumentet så mycket som jag hade behövt för att kunna svara jättebra på Christina Axelssons fråga. Det kommissionen framför allt gör är dock att man stöttar olika sorters projekt ekonomiskt. Man inser också mer än tidigare, vilket jag tror är viktigt, att detta är en viktig aspekt i EU:s konsumentpolitik – att se till att konsumentorganisationerna och företrädare för konsumenter har en naturlig roll i konsumentpolitiken och att se till att deras åsikter lyfts in i processen redan från början. Jag ser det här som en höjning av ambitionsnivån från kommissionens sida. Sedan får vi väl ha diskussioner med kommissionen om hur vi mer konkret kan se till att detta realiseras.

Göran Lennmarker talade om offentliga monopol och nämnde elever och patienter som exempel på särskilt utsatta konsumenter. Jag har ju en annan politisk syn på detta. Självklart ska åsikter från brukare, användare och medborgare om hur de offentliga tjänsterna tillhandahålls styra hur de tjänsterna ser ut i framtiden, och det är viktigt att vi tar fasta på den kritik som kan finnas inom olika områden. Här menar jag dock att man måste använda sina demokratiska rättigheter – bilda opinion, kräva förändring och välja bort dem som man tycker står för en politik som inte är den rätta. Jag tror faktiskt inte att strategin från kommissionens sida omfattar det här.

Jag kan som en parentes nämna för Göran Lennmarker att jag i nästa vecka från Statskontoret kommer att få den första genomförda undersökningen någonsin av hur medborgare i Sverige ser på offentliga tjänster, vilken jag hoppas att vi i framtiden kommer att kunna följa upp. Det är den första som någonsin har genomförts, och därför har vi inget jämförelsematerial bakåt i tiden. Men det ska bli intressant att ta del av den studien.

Anf.  67  CHRISTINA AXELSSON (s):

Jag vill då bara skicka med det vi säger i den svenska ståndpunkten om att konsumentorganisationerna engageras och stöds på ett konkret sätt, dvs. att Sverige är särskilt angeläget om det. Det är också viktigt att i samtalen med kommissionen påpeka vikten av att konsumentorganisationer har möjlighet att engagera sig. Möjlighet att engagera sig har man bara om man också har möjlighet att delta i de möten som kommissionen eller andra organisationer anordnar just på konsumentområdet. Det är oerhört viktigt att även de svenska konsumentorganisationerna ges de här möjligheterna.

Anf.  68  GÖRAN LENNMARKER (m):

Det är rätt att detta material från kommissionen inte omfattar offentliga monopol. Därför säger vi också att vi inte har något att erinra mot det man nu föreslår. Däremot menar vi att det vore klokt, eftersom det här rör sig om ett program för konsumentpolitiken för fyra år framåt, att inkludera också detta. Det tror jag är en av de viktigaste sakerna för att stärka konsumentens ställning – att belysa konsumentens situation just när man inte har några valmöjligheter.

Anf.  69  Statsrådet BRITTA LEJON (s):

Jag håller med om att det är viktigt att belysa brukarens situation. Jag tror dock att det framför allt är en uppgift för de lokala, regionala och nationella parlament som styr de verksamheterna och kanske inte i första hand för den europeiska konsumentpolitiken.

Även de svenska konsumentorganisationerna måste ges konkreta möjligheter, säger Christina Axelsson. Ja, naturligtvis är det så, och det arbetar vi också för. Det handlar om både resurser, tid och kunskap.

Anf.  70  ORDFÖRANDEN:

Tack! Då konstaterar jag att det finns stöd för regeringens upplägg inför de fortsatta förhandlingarna i detta ärende.

Då går vi vidare. Vill du säga någonting om ärende 7, den europeiska konsumentdagen?

Anf.  71  Statsrådet BRITTA LEJON (s):

Det är det spanska ordförandeskapet som kommer att berätta om ett seminarium man anordnade i samband med den europeiska konsumentdagen. Det ämne som diskuterades där var just konsumentrepresentation.

Anf.  72  CHRISTINA AXELSSON (s):

Jag vill bara fråga: Vilka var med och representerade de svenska konsumenterna vid det mötet?

Anf.  73  Statsrådet BRITTA LEJON (s):

Det kan inte jag i huvudet. Jag hade inte möjlighet att vara med själv. Sveriges konsumentråd, säger mina tjänstemän.

Anf.  74  ORDFÖRANDEN:

Tack! Då lämnar vi den punkten och går över till punkt 9 på din dagordning.

Anf.  75  Statsrådet BRITTA LEJON (s):

Detta är kanske den mest omfattande punkten vid nästa möte: kommissionens förordningsförslag om säljfrämjande åtgärder. Det är alltså ett initiativ från kommissionen som handlar om att försöka ta bort hinder mot gränsöverskridande handel. Man vill i förordningsförslaget göra detta genom att ta bort nationella förbud och restriktioner som rör olika former av kombinationserbjudanden, rabatter, gåvor, säljfrämjande tävlingar och spel. Förordningsförslaget innebär också en harmonisering av bestämmelser som rör användning av marknadskommunikation av säljfrämjande åtgärder.

Tyvärr är detta förordningsförslag i många avseenden oklart och kommer vad vi kan se att leda till gränsdragningsproblem. Vi tycker också att det är olyckligt att kommissionen presenterar det här förslaget innan grönboken om konsumentskyddet inom EU har kommit längre. Det här är en åsikt som delas av flertalet medlemsstater.

Eftersom det är många medlemsstater som har många synpunkter på detta förslag från kommissionen har det spanska ordförandeskapet tagit initiativ till en principdiskussion på rådsmötet. Man har skickat ut ett antal frågor som vi ska svara på.

Den första frågan som har ställts är om den föreslagna omfattningen och harmoniseringsnivån är tillräcklig för att säkerställa en väl fungerande inre marknad och ett högt konsumentskydd. Den frågan kommer vi att svara nej på. Vi anser att mer övergripande regler behövs på det marknadsrättsliga området till skydd för konsumenter. T.ex. önskar vi oss en ramlagstiftning om god sed på marknaden i linje med tankegångarna i grönboken. Eftersom förordningsförslagets omfattning är oklar och effekterna kan bli omfattande på marknadsrättens område menar vi också att direktiv bör vara en lämpligare form för förslaget. Vi menar också och tänker säga att förordningsförslaget som det ser ut nu inte kommer att gå att förena med vår nationella politik i Sverige till skydd för folkhälsan när det gäller alkohol och tobak. Också beträffande läkemedel tror vi att förslaget skulle kunna medföra svårigheter för oss.

Den andra frågan som har ställts är om samma villkor ska gälla mellan näringsidkare som i relationen mellan näringsidkare och konsument. Där kommer vi från svensk sida att säga att vi inte tycker att samma krav på information måste gälla mellan näringsidkare som mellan näringsidkare och konsument. Vår svenska marknadsföringslag reglerar ju endast näringsidkares informationsskyldighet gentemot konsumenter.

Den sista frågan som har ställts rör försäljning under självkostnadspris och innebär att medlemsstaterna inte får förbjuda detta. Den här frågan är oproblematisk för oss.

Det kommer alltså att vara en diskussion, och vi kommer helt enkelt att framföra ett antal kritiska synpunkter.

Anf.  76  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Först vill jag säga att vi i Vänsterpartiet välkomnar att konsumentministern försöker driva att det här ska bli ett direktiv i stället. Vi tror att det är väldigt bra. Då har vi nämligen en chans att förbättra detta i vår egen lagstiftning. Det har vi inte på samma sätt när det är förordning. Vi kan inte ta en diskussion i riksdagen.

Sedan gällde det säljfrämjande åtgärder. Det kan väl vara bra i vissa fall att undanröja förbud och restriktioner som finns i olika medlemsstater, men här kan många kontroversiella saker dölja sig. En del förslag kan gå stick i stäv med folkhälsomålet. Vad jag förstått kan det t.ex. gälla utdelning av gratis alkohol om man exempelvis ska introducera ett nytt märke. Det är vi inte vana vid här i Sverige. Det kan också bli tillåtet att dela ut gratis cigaretter i marknadsföringssyfte osv. Vi är väldigt kritiska till detta. Det kan inte vara att uppnå folkhälsomålet. Om det blir så kan vi inte godta det i Vänsterpartiet. Det vill vi markera här i dag.

Anf.  77  GÖRAN LENNMARKER (m):

Vi tycker att det här är ett mycket viktigt förslag. Utan att nu gå in på dess olika delar menar vi att Sverige ändå måste arbeta i andan av att skapa ett gott gemensamt förslag för den inre marknaden. Det här är verkligen ett av de kärnområden som EU ska syssla med: att se till att undanröja hinder mellan de olika länderna. Jag vill bara betona att det är den attityd som ska gälla. Sedan kan man naturligtvis ha rader av synpunkter och dra det i sin riktning, liksom alla medlemsstater vill dra det i den riktning de själva tycker är bäst. Men själva grundattityden är viktig.

Anf.  78  Statsrådet BRITTA LEJON (s):

Precis som Sven-Erik Sjöstrands kommentarer visar innebär det här förslaget ett antal saker som är oerhört allvarliga ur folkhälsosynpunkt och som vi inte kan acceptera, som det ser ut nu. Apropå din inledande kommentar om förordning och möjligheten att förbättra vår egen lagstiftning skulle jag vilja säga att som förslaget nu ser ut ser jag uppriktigt sagt inte att det innebär några förbättringar av vår egen lagstiftning. Men det är möjligt att vi så småningom kan landa där efter mer arbete.

Göran Lennmarker säger att Sverige måste arbeta för att undanröja hinder och detta tillhör kärnkompetensen inom EU och den inre marknaden. Ja, det är viktigt att vi undanröjer hinder. Det här förslaget är dock så pass otydligt och har så många negativa konsekvenser att vi från svensk sida nog skulle vilja se att kommissionen inriktade sina ansträngningar för att åstadkomma detta på tydligare och mer avgränsade insatser. Visst kan man ha förbud mot vissa insatser. Visst kan kommissionen lägga fram sådana förslag. Men då ska de vara betydligt mer specificerade och konkreta än i det här fallet, och de ska inte ha de negativa konsekvenser för folkhälsan som vi har sett i detta förslag.

Anf.  79  ORDFÖRANDEN:

Tack! Då konstaterar jag att det finns stöd för regeringens upplägg inför de fortsatta förhandlingarna i detta ärende.

Då var det väl ärende 13 som också var ditt. Det står som eventuellt på vår dagordning, men det kanske blir ett ärende nu på mötet.

Anf.  80  Statsrådet BRITTA LEJON (s):

Det gäller frågan om tjänster av allmänt intresse, som alltid är uppe på rådsmötena. Det handlar i det här fallet om en lägesrapport från kommissionen när det gäller vilka metoder som bör användas för att utvärdera den här typen av tjänster. Vi förväntar oss ingen diskussion.

Anf.  81  ORDFÖRANDEN:

Tack! Då lämnar jag ordet fritt, om det är någon av ledamöterna som vill ställa någon fråga i något övrigt ärende till statsrådet. Det är det inte, och då tackar vi för samrådet i dag. Vi fortsätter strax på vår dagordning.

3 §  Kultur och audiovisuella frågor

Kulturminister Marita Ulvskog

Rapport från ministerrådsmöte den 5 november 2001 samt från informella ministermöten den 4–5 december 2001 och den 18–19 mars 2002

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 23 maj 2002

Anf.  82  ORDFÖRANDEN:

Vi återupptar våra överläggningar. Jag hälsar kulturminister Marita Ulvskog med medarbetare välkomna hit.

Vi börjar som vanligt med återrapporter. Det är ju ganska glest mellan gångerna, så det är återrapporter från rådsmötet den 5 november och från de informella mötena den 4–5 december och den 18–19 mars. Varsågod!

Anf.  83  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s):

Tack! Först har vi de informella ministermötena i Brygge i december förra året och Salamanca i mars i år. Sedan kommer jag att kommentera frågorna på rådets dagordning den 23 maj. På mötet i Brygge diskuterade vi framför allt Kultur 2000-programmet, dvs. det ramprogram för olika kulturprojekt som ligger på detta ministerråd. Vi diskuterade hur det har fungerat och hur det bör utformas i framtiden. I den här diskussionen deltog även kandidatländerna.

Frågor som diskuterades var bl.a. hur kandidatländernas deltagande kan underlättas och också väldigt mycket hur programmet kan effektiviseras då det finns en hel del kritik kring detta. Alla medlemsstater var överens om att programmet bör vara brett och alltså inte sektorsinriktat på särskilda konstarter t.ex. Det ska komplettera nationella insatser, och man ska självfallet fullt ut respektera subsidiaritetsprincipen.

Vid det här tillfället i Brygge hade medlemsstaterna också en diskussion på temat kulturellt deltagande i en digital värld. I den diskussionen betonades de nya teknikernas betydelse för öppenhet och synlighet i kulturarbetet och också naturligtvis möjligheten att sprida information om kulturaktiviteter och goda och dåliga exempel på detta. Det var mötet i Brygge.

Mötet i Salamanca i mars i år dominerades av en inledande diskussion om hur kulturartikeln i Maastrichtfördraget, dvs. artikel 151, har fungerat under de tio år som den har funnits och hur arbetet bör bedrivas vidare. Med utgångspunkt i diskussionen vi hade i Salamanca har det spanska ordförandeskapet presenterat ett förslag till resolution om ett arbetsprogram som jag ska be att få redovisa när vi kommer över till dagordningen för det kommande formella ministerrådsmötet.

Anf.  84  BIRGITTA WISTRAND (m):

Herr ordförande! Jag skulle gärna vilja fråga ministern vad hon tycker att vi i Sverige har tjänat på det här programmet hittills. Det kom fram synpunkter om att man var kritisk. Vad tycker Sverige om det här programmet?

Anf.  85  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s):

Kan jag svara på det när vi kommer till dagordningspunkten för den 23 maj? Det är nämligen en av huvudpunkterna där.

Anf.  86  ORDFÖRANDEN:

Vi gör så. Det finns ingen ytterligare som har någon fråga på återrapporten. Då lämnar vi den och kommer in på dagordningen för den 23 maj. Varsågod!

Anf.  87  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s):

Tack! Jag vill särskilt nämna att A-punktslistan saknas ännu. Men det är ju ett inremarknadsråd den 21 maj, och efter det mötet kommer vi förmodligen att veta vad som blir över och eventuellt hamnar som A-punkter på vår lista. Vi kommer att skicka över information om det så snart vi har den.

När det gäller punkt 3 på dagordningen finns det ett utkast till rådets resolution om ett nytt arbetsprogram för det europeiska samarbetet på kulturområdet. Det var alltså en diskussion kring detta som vi förde i Salamanca.

I resolutionen som antogs i höstas uppmanas kommande ordförandeskap att sammanställa en arbets- och tidsplan för de fortsatta diskussionerna kring denna kulturartikel. I det nu föreliggande dokumentet föreslås ett antal prioriterade områden. Det handlar om att stärka olika former av samarbete, att analysera de kulturella och kreativa industrierna, att öka tillgängligheten till EU:s kulturinsatser och att öka synligheten av EU:s kulturinsatser.

De svåraste frågorna att lösa under beredningsprocessen med den här resolutionen om det nya arbetsprogrammet har gällt införandet av ett slutdatum för arbetsplanen och i vilken mån kommande ordförandeskap kommer att styras av eller bindas upp av de här prioriterade ämnena. Nu har man i Coreper kommit överens om ett kompromissförslag som anger ett slutdatum för den här arbetsplanen. Den skulle alltså gälla i princip under resten av 2002, under 2003 och löpa ut före utgången av 2004. Det betyder att det bara finns kvar en granskningsreservation när det gäller den här resolutionen, och vi tror att det finns gott hopp om att den ska kunna vara borta före rådsmötet.

Från svensk sida anser vi att vi kan stödja utkastet till resolution. Det vi särskilt har lyft fram i diskussionerna om de prioriterade ämnena är dialogen mellan olika kulturer i Europa och det informations- och erfarenhetsutbyte som är viktigt på kulturområdet. Vi har också lyft fram det fortsatta arbetet med att låta kulturella aspekter påverka också andra gemenskapsområden.

Anf.  88  BIRGITTA WISTRAND (m):

Herr ordförande! Jag väntade på att ministern skulle svara på frågan om vad Sverige har fått ut av det som har pågått hittills. Det skulle komma nu, men jag hörde inte så mycket av det. Jag ställer frågan en gång till så kanske jag får ett svar.

Vi brukar ju säga att vi inte tycker att det behövs så mycket samarbete på det här formella planet i EU. Vi tycker att det är en nationell fråga. Vi vill gärna stödja samarbete när det gäller den inre marknaden, dvs. när det gäller att få rörlighet och att konstnärer ska kunna arbeta i hela Europa och att konstverk ska kunna spridas. Vi vill gärna ha ett internationellt samarbete. Det tycker vi också är viktigt.

Jag skulle vilja ställa en fråga till ministern. Det blir väldigt tydligt hur svårt det är att inte göra detta till den fråga som vi inte vill ha den till. Det står så här i punkt 9: ”Betonar behovet av en mer enhetlig kulturstrategi på gemenskapsnivå och anser att samarbetet bör förbättras genom att man inrättar en strukturerad ram med en arbetsplan …” etc.

Sedan kommer man till punkt 14, och då står det så här: ”Betonar att denna arbetsplan bör genomföras med full hänsyn till kommissionens befogenheter samt subsidiaritetsprincipen. Den måste också tillämpas flexibelt med hänsyn till ny utveckling inom politiken.”

Här skjuter man ju undan subsidiaritetsprincipen och säger att den kan tillämpas flexibelt. Det är vi oroliga för. Vi tycker inte att det här ska bli en kulturplan för Europa. Sverige har sin kulturplan.

Anf.  89  HELENA BARGHOLTZ (fp):

Herr ordförande! Jag har samma uppfattning när det gäller kulturen som jag hade när det gällde turismen. Detta är en nationell fråga. EU har väldigt många stora och svåra uppgifter att ägna sig åt. Då är det frågan hur mycket man vinner på att lägga ned resurser på det kulturella området.

Jag har tidigare hört att ett skäl till de kulturella insatserna är att det kan påverka sysselsättningen i de olika länderna positivt om EU engagerar sig i olika kulturprojekt. Jag skulle vilja höra om man har några konkreta bevis på att det har betydelse för de olika ländernas sysselsättning. Hur stor del av kulturen kan sägas vara någon typ småindustriverksamhet?

Anf.  90  WILLY SÖDERDAHL (v):

Herr ordförande! Vi har också tidigare sagt att kulturen är en nationell angelägenhet. Jag har uppfattat det så att vi är ganska överens om det. Det står ju också att subsidiaritetsprincipen och principen om kulturell mångfald ska gälla. Jag finner en viss trygghet i det.

Jag har en helt annan fråga, och jag vet inte ens om den är relevant. Det står här att man ska kunna samarbeta med Unesco och Europarådet. Man ska också kunna komma in på andra politikområden. Då undrar jag om man kan ta upp sådant som minoriteternas kulturutövande i t.ex. Turkiet när kandidatländerna är med. Det finns ju andra länder också där detta förtrycks, där man inte får ha kulturbyggnader eller utöva sin kultur. Kan man ta upp detta i ett sådant här sammanhang?

Anf.  91  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s):

Jag ska börja med att redovisa den punkt som handlar om kulturprogrammet som jag inte hann fram till tidigare. Nu är jag framme vid punkt 3 b, dvs. framtiden för programmet Kultur 2000. Detta program är för närvarande föremål för en halvtidsutvärdering. Den ska vara klar senast vid årsskiftet. I samband med detta har det självfallet blivit en diskussion om programmets framtid efter år 2004 då det löper ut. Det är detta vi ska diskutera på ministerrådsmötet den 23. Vi har haft diskussioner kring det redan vid några informella möten.

Mot bakgrund av utvidgningen av EU och det faktum att det är EU-parlamentsval år 2004 ser många av medlemsstaterna att det skulle kunna uppstå problem med programmet om vi skulle avbryta det vid utgången av 2004. Det kom i gång väldigt sent på grund av att vi hade svårt att enas i ministerrådet. Vi tappade i praktiken nästan ett helt år skulle jag tro. Vi i Sverige tror att det är en av förklaringarna till att programmet inte har fungerat så väl. Vi tror att det är bättre att förlänga det till 2005–2006 och vinna fler erfarenheter. Men vi ska naturligtvis se till så att kommissionen får möjlighet att göra förenklingar så att det kan fungera mindre byråkratiskt än i dag.

Själva programmet är ekonomiskt begränsat. Det är 167 miljoner euro. Det är inte till för att bedriva särskilt många egna projekt. Det handlar väldigt mycket om att länka samman projekt i olika medlemsländer eller medlemsländer och kandidatländer. Det är det smörjmedlet som de här pengarna kan vara.

Det finns en mycket starkt samsyn hos de flesta medlemsstaterna om att kulturpolitiken är nationell. Vi i Sverige har ju varit mycket bestämda i den frågan. Kulturutbyte har alltid funnits. Det här handlar ju om att intensifiera kulturutbytet. Det är därför de här smörjmedelspengarna finns. Den svenska ståndpunkten har i varje sammanhang alltid varit att detta är en nationell angelägenhet. Men vi kan ju ha utbyte mellan Europas länder och inte bara ett bilateralt utbyte mellan EU-länder och USA. Vi som befinner oss lite närmare geografiskt kan ju faktiskt ha ett utbyte också. Det är detta dessa pengar ska gå till. Mångfalden är kännetecknet för Europas kultur. Det finns ingen europeisk identitet i form av en enhetskultur. Detta är också något som vi i Sverige hela tiden återkommer till.

Problemet med programmet har varit att t.ex. enskilda medlemsländer kanske har presterat 1 000 ansökningar och inte fått igenom en enda. De har alltså inte fått några pengar från programmet. Ett stort medlemsland som Italien har hamnat i en sådan situation. Vi i Sverige har fått ett hyfsat utbyte av just det här kulturramprogrammet. Ett antal ansökningar har resulterat i pengar. Det vi vill åstadkomma under den här förlängningen är att förenkla hela förfarandet, och där delar många medlemsländer vår uppfattning. Man ska inte kräva alltför krångliga samarbeten mellan länderna som försinkar beslutsprocessen. Man ska inte behöva fylla i alltför krångliga blanketter och komma med alltför ambitiösa ansökningar i ett första skede. Man borde försöka underlätta proceduren på något sätt.

Preliminärt är det vår tanke att vi ska ställa oss positiva till en förlängning av programmet t.o.m. utgången av 2006. Men det handlar inte om någon alldeles egen kulturverksamhet som man bygger upp, utan detta ska framför allt vara ett smörjmedel för att öka utbytet mellan de olika kulturerna och de olika nationella projekten.

Jag vet inte om jag därmed har svarat på Birgitta Wistrands frågor. Hon tog upp formuleringarna om flexibiliteten i den här resolutionen. Det handlar inte om någon flexibilitet när det gäller subsidiariteten och att vi skulle vara mindre noggranna med att se till att den gäller. Det handlar om att man ska kunna vara flexibel när det gäller de prioriterade områdena. Det danska ordförandeskapet kan välja rätt fritt ur den långa allmänt hållna listan vad de vill koncentrera sig på. Om de vill koncentrera sig på samarbetet med andra länder och utbytet med andra länder har de den flexibiliteten. Man kan också fylla på med frågor i arbetsprogrammet om det dyker upp ett angeläget ämnesområde att koncentrera sig på. Det finns inte någon flexibilitet när det gäller subsidiariteten.

Helena Bargholtz frågade om kultur och sysselsättning. Det finns väl formuleringar om det i olika texter, men det är ingen framträdande del i den textproduktion som det här ministerrådet står för. Det handlar väldigt mycket om det faktum att vi vill öka mångfalden. Vi vill skapa bättre kännedom om varandras kulturyttringar. Man kan se att axeln mellan enskilda medlemsländer och USA är väldigt stark eftersom det finns en sådan stark produktion av kommersiell kultur och annan kultur från USA till enskilda medlemsländer. Däremot har vi ganska dålig kunskap om varandras kulturer. Det är detta som är huvudfrågan i vårt arbete. Sysselsättningen dyker nog upp i enstaka fall, men det är ingenting som präglar diskussionerna.

Till Willy Söderdahl vill jag säga att detta är en nationell angelägenhet. Få medlemsländer tycker att det inte ska vara det. Däremot har vi ibland diskussioner där det finns en önskan, kanske framför allt från kommissionen men också från vissa medlemsländer, om att vi ska arbeta mer likformigt. Man talar mycket om den europeiska identiteten i olika sammanhang. Vi värjer oss alltid från svensk sida mot detta. Vi menar att den europeiska identiteten inte är likformigheten utan just mångfalden av kulturer. Det brukar prägla i stort sett alla texter som sedan kommer ut eftersom vi ser till att det tydligt finns med.

Vi tycker att det är viktigt att vi utvecklar samarbetet med Unesco och Europarådet. Även det samarbetet förutan har ministerrådet möjlighet att anta uttalanden och också agera i förhållande till minoritetskulturer eller sådant som vi ser runtom i världen där människors konstnärliga frihet begränsas. Under det svenska ordförandeskapet agerade vi på olika sätt i förhållande till Afghanistan och krossandet av de stora stenstatyerna, bl.a. i olika brev och uttalanden. Vi för också diskussioner om andra länder där minoriteter inte fritt kan använda sitt språk t.ex.

Anf.  92  BIRGITTA WISTRAND (m):

Jag vill gärna ställa en fråga till ministern. Jag hörde ett radioprogram, men jag har tyvärr inte fått tag på den rapport man tog upp. Det här radioprogrammet handlade om hur mycket kulturpengar som egentligen fanns i strukturfonderna. Man gjorde gällande att det är i strukturfonderna som länderna får stöd till sin kultur. Det är inte genom dessa 167 miljoner euro. Det stora anslaget som också kom Sverige till del kom från strukturfonderna. Det tyckte jag var en intressant synpunkt. Man undrar på vilka grunder det delas ut. Följer det någon annan princip eller så? Jag har tyvärr inte hittat utredningen, men jag tycker att det var en viktig fråga i det här programarbetet. Hur korrelerar det med det man gör bl.a. hos kulturministrarna?

Anf.  93  HELENA BARGHOLTZ (fp):

Herr ordförande! Jag vill bara förklara vad jag syftade på. Jag har hört talas om att det är på gång att starta europeiska projekt för att göra filmer tillsammans, bl.a. för att motverka den starka bindningen mellan medlemsländerna och USA. Det skulle vara ett slags motvikt till detta. Om man fick i gång en europeisk filmindustrin skulle det kunna vara positivt för sysselsättningen, inte minst bland kulturarbetare. Det var det jag hade hört talas om.

Anf.  94  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s):

Herr ordförande! Det är i strukturfonderna de stora pengarna finns. Vi har en god överblick över hur mycket pengar det handlar om, även om jag inte har siffrorna med mig i dag, och vilken typ av projekt det handlar om. Det är den regionalpolitiskt ansvariga ministern som kan svara på frågor om detta, eftersom det är det regionalpolitiska perspektivet som är gällande där. Där är vi ganska duktiga på att få tillbaka pengar, dock inte tillräckligt duktiga tycker jag. Vi kunde ta tillbaka mer.

Helena Bargholtz fråga gäller alltså inte kulturramprogrammet Kultur 2000 utan Media plus-programmet. Där ligger det 400 miljoner euro. De pengarna ska framför allt användas till distribution av filmer från de olika medlemsländerna och olika typer av samarbeten för att utveckla marknadsföringen, manusarbete och distribution så att vi har lättare att se varandras filmer. Det är möjligt att det finns ett litet utrymme för rena produktionsmedel, men det är marginellt. Produktionen ska vara nationell. De här sysselsättningsaspekterna har nog förekommit också i de diskussionerna, även om de inte präglar dokumenten så mycket. Detta med att analysera och titta närmare på de kreativa industrierna, och dit får man väl räkna filmen, finns med bland de här prioriterade områdena på arbetsplanen.

Anf.  95  ORDFÖRANDEN:

Då tror jag att vi är mogna att fatta beslut här. Dagordningspunkten 3 är uppdelad i två delar. Punkt a handlar om antagandet av en rådsresolution. Där har vi hört regeringens ståndpunkt. Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt. Punkt b handlar om en not och en diskussion om ett fortsatt arbete när det gäller att få fram ett program för Kultur 2000. Där konstaterar jag att det finns en majoritet för regeringens upplägg inför de fortsatta förhandlingarna i det ärendet.

Då går vi till ärende 4. Varsågod!

Anf.  96  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s):

Det är ett utkast till rådsresolution om bevarande av framtidens minne – bevarande av digitalt innehåll för kommande generationer. Där har det spanska ordförandeskapet lagt fram ett resolutionsförslag. Syftet är att öka samarbetet kring frågor om bevarande av digitalt material och tillgängliggörande av det. Där ligger Sverige väldigt långt framme på nationell nivå jämfört med andra medlemsländer. Det finns ett antal övergripande frågor som kan vara intressanta att diskutera i EU-sammanhang. Det gäller standarder och liknande. Kommissionen uppmanas att lägga fram ett förslag till en handlingsplan. Från svensk sida anser vi oss kunna stödja det här utkastet till resolution.

Anf.  97  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Då går vi till ärende 5, europeisk kulturhuvudstad. Det är en informationspunkt vad jag förstår.

Anf.  98  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s):

Den handlar bara om det formella att Spanien och Danmark, dvs. ordförandeland och tillträdande ordförandeland, ska presentera sina nomineringar till den jury som utser kulturhuvudstad.

Anf.  99  ORDFÖRANDEN:

Med den informationen lämnar vi den punkten och går till ärende 6.

Anf.  100  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s):

Ärende 6 handlar om direktivet Television utan gränser. Där ska vi ha en diskussion. Det ska alltså inte fattas något beslut vid det här tillfället.

Enligt artikel 26 i TV-direktivet ska kommissionen senast vid utgången av december detta år överlämna en rapport om genomförandet av TV-direktivet, hur det har fungerat och om det är nödvändigt utarbeta ytterligare förslag för att anpassa direktivet till utvecklingen på TV-området.

Kommissionen har tidigare aviserat att den kommer att göra en översyn av direktivet. Som förberedelse inför denna har man låtit genomföra tre större studier som har presenterats vid s.k. public hearings under den gångna vintern. Kommissionen har även uttryckt att en rapport som baseras på de här tre större studierna ska presenteras i början av det här året. Vi kan konstatera att en sådan rapport ännu inte har tagits fram av kommissionen.

I den promemoria som det spanska ordförandeskapet nu har tagit fram inför det kommande rådsmötet vill man att vi ska diskutera bl.a. erfarenheterna av TV-direktivet så här långt, dvs. erfarenheterna av implementeringen. De vill också att vi ska diskutera de förändringar som ställer nationell och europeisk reglering inför nya utmaningar. Det handlar naturligtvis i betydande grad om den tekniska utvecklingen.

Kommissionären Viviane Reding har aviserat att kommissionen vill diskutera med medlemsstaterna om hur arbetet med revideringen av TV-direktivet bör drivas vidare. Hon har själv antytt att en mer omfattande revidering bör skjutas på framtiden. I det här sammanhanget menar vi i Sverige att den översyn som kommissionen nu har påbörjat inte bör avstanna, utan att de frågor som kan behöva ses över verkligen tas upp och diskuteras och att kommissionen driver på arbetet.

Vi tycker att det här som minimidirektiv fyller en funktion. Samtidigt är det angeläget att det utrymme som finns för att ta hänsyn till olika nationella uppfattningar fortsätter att finnas kvar och att eventuell avvikande nationell lagstiftning faktiskt får en chans att fungera i praktiken.

För oss gäller det att exempelvis TV-kanaler som vänder sig enbart till en viss nationell marknad kan kringgå de nationella regler som gäller genom att etablera sig i ett annat land. Den digital-TV-kommitté som lämnade sitt slutbetänkande för en tid sedan har föreslagit att frågan om den s.k. sändarlandsprincipen bör aktualiseras i samband med översynen av det här TV-direktivet. Man ska alltså ha möjlighet att se till att nationell lagstiftning inte kan kringgås på det sätt som sker i dag.

Anf.  101  BIRGITTA WISTRAND (m):

Herr ordförande! Vi vill inte ha någon harmonisering, och vi tycker att det är viktigt att de bolag som sänder i dag får fortsätta att sända på det sätt som de gör.

Vi vill gärna avvisa detta, om det går.

Anf.  102  INGVAR SVENSSON (kd):

Herr ordförande! I inledningen till noten från ordförandeskapet står det att ett av de främsta syftena med detta är rätten till genmäle. Delar statsrådet uppfattningen att det är ett av de främsta syftena?

Anf.  103  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s):

Vad gäller Birgitta Wistrands synpunkter kan jag säga att detta alltså är ett minimidirektiv. Någon harmonisering utöver det elementära har de flesta medlemsländer starkt motsatt sig, även Sverige. Vi tycker att det är kolossalt viktigt att den nationella lagstiftning som vi har beslutat om i Sverige och som Sveriges riksdag har ställt sig bakom inte ska kunna undanröjas genom att man t.ex. sänder TV-program från ett annat land och därmed kringgår de nationella reglerna. Det gäller exempelvis barnreklamförbudet i Sverige.

Detta kommer att vara en viktig fråga för Sverige i TV-direktivsrevideringen. Därmed kommer vi att pröva förslaget från Digital-TV-kommittén om att ta upp frågan om sändarlandsprincipen i det här sammanhanget.

När det gäller Ingvar Svenssons fråga är jag lite osäker. Jag tror att genmälesfrågan är en av de frågor som finns med i minimidirektivet. Den är alltså en viktig grundprincip som man bör ha kvar i ett minimidirektiv av den här karaktären. Men jag kanske missförstod frågan.

Anf.  104  INGVAR SVENSSON (kd):

Jag frågade vilken bedömning ministern gjorde av just detta att det nämndes som ett av de främsta syftena. I de svenska grundlagarna har vi ju ensamansvaret osv. Jag undrar vilka åtgärder ministern har vidtagit sedan revideringen 1997 när det gäller just rätten till genmäle.

Anf.  105  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s):

Herr ordförande! Det främsta syftet med bestämmelserna inom den här sektorn är ju att skydda sådant som är av allmänintresse, alltså språklig och kulturell mångfald, pluralism, rätt till genmäle, konsumentskydd och skydd av minderåriga.

Vi upplever att brännpunkterna – de punkter som har kommit att bli diskussionsämnen – har gällt diskussionen om public service och frågan om barnreklamreglerna och skydd av barn och minderåriga. Där har vi från svensk sida varit mycket pådrivande både under vårt eget ordförandeskap och under andra ordförandeskap. Vi kommer att fortsätta att vara det.

Det innebär att varje medlemsstat själv ska definiera public service, och det ska inte underkastas konkurrenslagstiftningen. Vi tror att man därigenom kan nå målen och skydda allmänintresset bättre. Vi kommer inför TV-direktivsdiskussionen att fortsätta att vara i högsta grad aktiva i de frågor som gäller barnreklamreglerna och skyddet av minderåriga.

Anf.  106  INGVAR SVENSSON (kd):

Jag vet att nämnden är otålig nu. Ska jag uppfatta vad ministern säger som att hon delar den uppfattning som står allra främst i noten, dvs. att rätten till genmäle tillhör de främsta syftena med bestämmelserna?

Anf.  107  ORDFÖRANDEN:

Jag har en känsla av att vi rör oss på ett område som vi känner igen.

Anf.  108  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s):

Hela direktivet handlar inte om detta. Jag hittar inte precis den meningen nu. Men direktivet innehåller ju väldigt mycket annat. Det måste vara ett enskilt avsnitt där man har valt att formulera det på det sättet. Det är klart att det främsta syftet med TV-direktivet inte är genmälesfrågan, utan det är ett antal frågor. Det handlar om yttrandefrihetsfrågor i grunden.

Anf.  109  ORDFÖRANDEN:

Det pågår nu en förhandling om direktivet. Jag konstaterar att det finns en majoritet för att fortsätta förhandlingarna med den inriktning som här har redovisats av regeringen. Då lämnar vi denna punkt.

Punkt 7 är en informationspunkt. Det finns kanske inte så mycket att säga om den i dag.

Anf.  110  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s):

Låt mig bara för er information nämna att ordförandeskapet har aviserat att man under lunchen vill ha en diskussion om, eller rättare sagt en redovisning av, vad olika länder har för regler när det gäller sponsring av kultur. Det kommer vi under lunchen att ha ett litet utbyte kring.

Anf.  111  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Då tackar vi för samrådet i dag.

Innehållsförteckning

1 §  Inre marknaden 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  2  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 1

Anf.  3  ORDFÖRANDEN 2

Anf.  4  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 2

Anf.  5  GÖRAN LENNMARKER (m) 3

Anf.  6  HELENA BARGHOLTZ (fp) 3

Anf.  7  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 3

Anf.  8  WILLY SÖDERDAHL (v) 3

Anf.  9  YVONNE RUWAIDA (mp) 3

Anf.  10  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 4

Anf.  11  Departementssekreterare ANN-CHARLOTTE BERNHARD 4

Anf.  12  HELENA BARGHOLTZ (fp) 4

Anf.  13  GÖRAN LENNMARKER (m) 4

Anf.  14  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 5

Anf.  15  ORDFÖRANDEN 5

Anf.  16  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 5

Anf.  17  ORDFÖRANDEN 5

Anf.  18  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 5

Anf.  19  ORDFÖRANDEN 6

Anf.  20  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 6

Anf.  21  YVONNE RUWAIDA (mp) 7

Anf.  22  WILLY SÖDERDAHL (v) 8

Anf.  23  GÖRAN LENNMARKER (m) 8

Anf.  24  REYNOLDH FURUSTRAND (s) 9

Anf.  25  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 9

Anf.  26  Ämnessakkunnige RICKARD FALKENDAL 10

Anf.  27  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 10

Anf.  28  Ämnessakkunnige RICKARD FALKENDAL 10

Anf.  29  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 10

Anf.  30  ORDFÖRANDEN 11

Anf.  31  HELENA BARGHOLTZ (s) 11

Anf.  32  YVONNE RUWAIDA (mp) 11

Anf.  33  ORDFÖRANDEN 11

Anf.  34  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 11

Anf.  35  Ämnessakkunnige RICKARD FALKENDAL 12

Anf.  36  ORDFÖRANDEN 12

Anf.  37  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 12

Anf.  38  GÖRAN LENNMARKER (m) 13

Anf.  39  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 13

Anf.  40  HELENA BARGHOLTZ (fp) 13

Anf.  41  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 13

Anf.  42  ORDFÖRANDEN 14

Anf.  43  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 14

Anf.  44  Hovrättsassessor JONAS PONTÉN 15

Anf.  45  ORDFÖRANDEN 15

Anf.  46  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 15

Anf.  47  ORDFÖRANDEN 15

Anf.  48  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 15

Anf.  49  GÖRAN LENNMARKER (m) 16

Anf.  50  Kanslirådet EVA TARSELIUS HALLGREN 16

Anf.  51  ORDFÖRANDEN 16

Anf.  52  WILLY SÖDERDAHL (v) 16

Anf.  53  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 17

Anf.  54  ORDFÖRANDEN 17

2 §  Konsumentfrågor 18

Anf.  55  ORDFÖRANDEN 18

Anf.  56  Statsrådet BRITTA LEJON (s) 18

Anf.  57  ORDFÖRANDEN 18

Anf.  58  Statsrådet BRITTA LEJON (s) 18

Anf.  59  ORDFÖRANDEN 18

Anf.  60  Statsrådet BRITTA LEJON (s) 18

Anf.  61  ORDFÖRANDEN 18

Anf.  62  Statsrådet BRITTA LEJON (s) 18

Anf.  63  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 18

Anf.  64  CHRISTINA AXELSSON (s) 18

Anf.  65  GÖRAN LENNMARKER (m) 18

Anf.  66  Statsrådet BRITTA LEJON (s) 18

Anf.  67  CHRISTINA AXELSSON (s) 18

Anf.  68  GÖRAN LENNMARKER (m) 18

Anf.  69  Statsrådet BRITTA LEJON (s) 18

Anf.  70  ORDFÖRANDEN 18

Anf.  71  Statsrådet BRITTA LEJON (s) 18

Anf.  72  CHRISTINA AXELSSON (s) 18

Anf.  73  Statsrådet BRITTA LEJON (s) 18

Anf.  74  ORDFÖRANDEN 18

Anf.  75  Statsrådet BRITTA LEJON (s) 18

Anf.  76  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 18

Anf.  77  GÖRAN LENNMARKER (m) 18

Anf.  78  Statsrådet BRITTA LEJON (s) 18

Anf.  79  ORDFÖRANDEN 18

Anf.  80  Statsrådet BRITTA LEJON (s) 18

Anf.  81  ORDFÖRANDEN 18

3 §  Kultur och audiovisuella frågor 18

Anf.  82  ORDFÖRANDEN 18

Anf.  83  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s) 18

Anf.  84  BIRGITTA WISTRAND (m) 18

Anf.  85  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s) 18

Anf.  86  ORDFÖRANDEN 18

Anf.  87  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s) 18

Anf.  88  BIRGITTA WISTRAND (m) 18

Anf.  89  HELENA BARGHOLTZ (fp) 18

Anf.  90  WILLY SÖDERDAHL (v) 18

Anf.  91  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s) 18

Anf.  92  BIRGITTA WISTRAND (m) 18

Anf.  93  HELENA BARGHOLTZ (fp) 18

Anf.  94  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s) 18

Anf.  95  ORDFÖRANDEN 18

Anf.  96  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s) 18

Anf.  97  ORDFÖRANDEN 18

Anf.  98  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s) 18

Anf.  99  ORDFÖRANDEN 18

Anf.  100  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s) 18

Anf.  101  BIRGITTA WISTRAND (m) 18

Anf.  102  INGVAR SVENSSON (kd) 18

Anf.  103  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s) 18

Anf.  104  INGVAR SVENSSON (kd) 18

Anf.  105  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s) 18

Anf.  106  INGVAR SVENSSON (kd) 18

Anf.  107  ORDFÖRANDEN 18

Anf.  108  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s) 18

Anf.  109  ORDFÖRANDEN 18

Anf.  110  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s) 18

Anf.  111  ORDFÖRANDEN 18