1 § Jordbruk och fiske

Jordbruksminister Eskil Erlandsson

Återrapport från ministerrådsmöte den 23 mars 2009

Information och samråd inför ministerrådsmöte

den 23 och 24 april 2009

Anf. 1 ORDFÖRANDEN:

God morgon! Jag förklarar sammanträdet öppnat. Vi ska i dag samråda med jordbruksministern om jordbruk och fiske.

Men innan vi gör det ska jag anmäla att vi haft skriftligt samråd om förra veckans A-punktslista. Den 3 april kl. 14.00 avslutades det med stöd för regeringens ståndpunkter.

Jag vill också anmäla att utkast till yttrandet till utrikesutskottet om Årsboken om EU 2008 gick ut i går.

Då inleder vi samrådet med jordbruksministern med återrapporten från rådsmötet den 23 mars. En sådan är utsänd. Vill jordbruksministern kommentera den?

Anf. 2 Jordbruksminister ESKIL ERLANDSSON (c):

Ordförande! Jag är som vanligt beredd att svara på eventuella frågor som nämndens ledamöter har.

Anf. 3 BENGT-ANDERS JOHANSSON (m):

Fru ordförande! När man läser återrapporten, speciellt om situationen på mjölkmarknaden, ser man att den är avpersonifierad eftersom det bara står MS. Det är därför lite svårt att avgöra tyngdpunkten i de argument som framförs från olika länder. Jag skulle tycka det vore intressant om jordbruksministern kunde ge en liten bild av det känslomässiga läget. När man tittar på det här får man en känsla av att det finns både desperata och disparata uppfattningar bland MS.

Jag tror att det är viktigt för vår roll som EU-nämnd att veta lite grann om hur läget är. Vi har varit tydliga i vår strävan att inte öka subventionerna även om det inom ramen för de mekanismer som finns har utgått ett visst extra stöd på grund av mjölkprisnedsättningen. Men jag tror som sagt att en liten berättande beskrivning av det aktuella läget skulle vara bra för oss.

Anf. 4 Jordbruksminister ESKIL ERLANDSSON (c):

Fru ordförande! Man kan göra flera olika sammanfattningar. En är att det ord som Bengt-Anders Johansson använder, nämligen desperation, verkar tillta. Till viss del beror detta på att i några medlemsländer är insamlingssystemet något annorlunda än det vi känner från vårt land och omkringliggande länder. Insamlingssystemet i några medlemsländer grundar sig på ett privat insamlande där man samlar in den mjölk som man behöver för den försäljning man har i företaget. Det innebär att man inte hämtar all mjölk – eller kanske inte någon mjölk alls – på några gårdar beroende på att man inte har någon avsättning för den eller någon vidareförädling av den i det företag man har någon typ av avtal med. För det företag som levererar mjölken blir detta alldeles självklart extra känsligt.

En annan beskrivning man kan göra är att strukturen är väldigt olika mellan olika medlemsstater. I några medlemsstater har man återfört jord till tidigare ägare, vilket har gjort att jordbruken nu igen är uppdelade i oerhört små enheter. Detta ger möjlighet till någon typ av självförädling i den lilla skalan. I andra medlemsstater där man har haft samma möjligheter har man i stället valt att hålla samman de jordbruk som man hade tidigare och som då kanske kallades för kolchoser eller sovchoser. De är gigantiska jordbruksföretag och mjölkföretag där den här typen av vidareförädling på gårdsnivå i den situation som råder är fullkomligt omöjlig att ens tänka sig.

De nationella budgetarna skiljer sig också väsentligt åt mellan länderna. Detta säger jag apropå att det finns vissa möjligheter i landsbygdsprogramssammanhang och så vidare att disponera om pengarna för att stödja, om man så skulle vilja, en sektor – i det här fallet mjölksektorn. Men det kanske i några medlemsländer begränsas av att sådana åtgärder ska medfinansieras av nationella pengar. Om de pengarna är små eller kanske rentav obefintliga finns inte heller där möjligheten att vidta dessa åtgärder.

Då återstår att diskutera ökade interventioner, en utökning av exportsubventionssystem och liknande, vilket väldigt, väldigt många gör nu. Det kan alla enas om som tycker i de här frågorna, för då är det någon annan som betalar.

Anf. 5 CARINA OHLSSON (s):

Fru ordförande! Min fråga gäller något som finns under punkten Övriga frågor, nämligen GMO, och om den diskussion som den nederländska delegationen har lyft upp om processen. Vi har diskuterat detta en del här också.

Det är lite svårt att utröna detta. Man kan gissa sig till vilka en del medlemsstater kan vara, men jag skulle ändå vilja höra lite om hur diskussionen gick.

En medlemsstat kan vara lite lättare att gissa, för det står så här: En medlemsstat pekar på en utbredd skepsis bland den grekiska allmänheten. Kan det vara Grekland, eller kan det vara något annat land som bryr sig om den grekiska allmänheten?

Jag skulle vilja få en liten återrapport om hur diskussionen gick och vilka medlemsländer som tyckte vad.

Anf. 6 Jordbruksminister ESKIL ERLANDSSON (c):

Vad beträffar slutsatsen som ordföranden sammanfattade från sammanträdet framgår den av den sista meningen. Låt oss vara överens om det först. Vi är inte huvudaktörer i rådet på det här området. Det är miljörådet som är huvudaktör, och man ska ta diskussionerna för vad de är, det vill säga bara diskussioner.

Om inte minnet sviker mig var huvudaktörerna de traditionella aktörerna när vi pratar om GMO och dylika saker, nämligen Ungern till exempel. Ungern har fastslagna positioner, och är svårpåverkbart eftersom landet tydligen har parlamentsställningstaganden som är bindande för regeringens agerande.

Frankrike är en annan aktör när vi diskuterar de här frågorna. Frankrikes inställning brukar emellertid mer vara på temat protektionism, tycker jag. Det handlar om att på alla sätt promota europeiska produkter och europeiska mervärden, att stänga ute dem som tycker annorlunda och därmed skydda den europeiska marknaden och i första hand självklart den franska marknaden. Italien är också en aktör på ungefär liknande tema.

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Ni får förlåta mig för en lite vårdslös sammanfattning, men det var ändå ett försök till en sammanfattning.

Anf. 7 PEDER WACHTMEISTER (m):

Jag vill ta upp punkt e under Övriga frågor, Rambestämmelser för markskydd. Det var väl ingen större diskussion om det, men vad är dagsläget för markskyddsfrågan?

Anf. 8 HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Ordförande! Jag hade precis samma fråga. Jag känner dåligt till vad punkt e innebär, men det handlar om ökad flexibilitet och att man vill byta från ett direktiv till en gemensam strategi för markskydd. Vad menar man? Vad vill man egentligen?

Anf. 9 Jordbruksminister ESKIL ERLANDSSON (c):

Ordförande! Jag måste nog be att få återkomma i den här delen, för jag kan inte ur minnet rekapitulera den tyska framställan och den diskussion som fördes i rådet den senaste gången vi var där. Men nu får jag hjälp – Ingrid är påläst på ärendet!

Anf. 10 Ämnesrådet INGRID SVEDINGER:

Frågan om markskydd behandlas i miljörådet och är för närvarande under behandling i en rådsarbetsgrupp. Tyskarnas framställan om att de vill byta till en strategi från ett direktiv handlar om att en strategi inte är lika bindande som ett direktiv. De vill inte ha ett bindande markdirektiv, men gärna en strategi. De vill vara mer självständiga, det vill säga göra detta nationellt.

Anf. 11 LARS TYSKLIND (fp):

Fru ordförande! Jag hade egentligen en fråga som hänger ihop med det som Carina frågade om förut, det vill säga GMO. Eftersom jag fick en sammanfattning av detta gör jag nu bara en liten reflexion.

Jag tycker att det är många stater som uttalar att det hela ska vila på vetenskaplig grund och att man stöder Efsas arbete. Det är viktigt att det framkommer. Jag utgår från att det måste vara utgångspunkten för det fortsatta arbetet.

Anf. 12 SOFIA ARKELSTEN (m):

Jag måste naturligtvis ställa en fråga om dunet. Jordbruksministern ser glad ut, och det känns bra.

Det vi har i vårt material är klart annorlunda än det mejl som jag och kanske några till har fått från den ungerska ambassaden, där man tyckte att det var en ganska rimlig metod att plocka fjädrar.

Här handlar det mer om ruggning. Det finns en mening som är fantastisk: Man ska ha insamling av ruggade fjädrar som är mogna. Jag vet inte vad det betyder, men det har i alla fall blivit tydligt att det inte är ett okej sätt att behandla gäss att slita fjädrarna av dem.

Jag tänkte höra lite hur det gick på själva mötet. Jag vet att det planerades en bilateral där man skulle diskutera detta. Jag vill bara höra lite om vad som kom fram. Det är radikalt olika inställningar nu mot tidigare. Det här är mycket bättre.

Jag har också en fråga när det gäller kommissionens studie. Finns det något tidsperspektiv? Jag vet att det nästan aldrig gör det, men om det finns ett tidsperspektiv vore vi glada för det.

Anf. 13 Jordbruksminister ESKIL ERLANDSSON (c):

Fru ordförande! Om vi återvänder till GMO-frågan kan jag säga att det som Lars Tysklind påpekar är helt riktigt. Nämnden får förlåta mig. Visst, många har den svenska inställningen att det är vetenskapen vi ska grunda ställningstagandet på. Ändå kan man konstatera att i väldigt många, för att inte säga i nästan alla, fall som är föremål för beslut i miljöråd eller i jordbruksråd blir det en blockering åt det ena eller andra hållet, vilket gör att vi får icke-beslut i många av de här frågorna. Men påpekandet från Lars Tysklind är helt korrekt och riktigt. Självklart är det många som har den inställning som Lars relaterade.

Vad beträffar dunet hade jag en förhållandevis lång bilateral med min ungerske kollega före rådsmötet, där jag, om jag igen talar fritt utifrån egna upplevelser, tyckte mig finna en påtaglig förskjutning i hållningen till den här frågan. Jag har tidigare blivit uppvaktad och uppringd av deras ambassad med påpekanden som att det här är en icke-fråga, en nullitet. Nu kungör man att detta är föremål för polisutredning i Ungern, vilket också sades på själva rådsmötet. Man tar det på största allvar. Jag tolkar förskjutningen som beroende på det svenska agerandet, men också på den konsumentmakt som har visats i sammanhanget, vilket stärker mig i många andra sammanhang. Vi som konsumenter har ett stort inflytande när vi brukar den makt som vi har som enskilda konsumenter och än mer när vi agerar i grupp.

Jag tycker att jag fick ett fint, vänligt och bra bemötande från alla kolleger som jag pratade med på rådsmötet, även om man sedan inte uttryckte det i ord på själva rådsmötet. Det beror säkert på att detta rådsmöte hade många extraärenden. Som ni vet kommer de på slutet, och då brukar alla uppmanas att hålla sig kort och inte tala i onödan. Denna fråga har alltså blivit stor även i andra delar av Europa, vilket är glädjande; vi får ett enat agerande.

Apropå frågan om tidsplanen är det så att kommissionen aldrig ger några löften. Men intresset från ansvarig kommissionär på området är – om jag gör en egen tolkning av också det – stort, vilket brukar tyda på att man hastar något mer än vad man kanske gör i fall då man inte har så stort intresse. Men det har man alltså i det här fallet.

Anf. 14 ORDFÖRANDEN:

Kan vi tacka för informationen och lägga återrapporten till handlingarna? Svaret är ja.

Vi går in på information och samråd inför det kommande rådsmötet. Det var information av jordbruksministern själv i miljö- och jordbruksutskottet i går om de allra flesta frågorna på den här agendan. Den börjar för vår del med nummer 3. A-punktslistbehandlingen ligger som bekant utanför numera, och där finns heller inga jordbrukspunkter den här veckan. Vi går nu till punkt 3, Diskussion och beslut angående strategin för bevarande och förvaltning av hajar. Den frågan är ny i nämnden, i alla fall rent tekniskt. Underlag är utsänt.

Anf. 15 Jordbruksminister ESKIL ERLANDSSON (c):

Fru ordförande! Kommissionen presenterade i februari 2009 en handlingsplan för bevarande och förvaltning av hajar. I meddelandet, som omfattar alla slags hajar, rockor och havsmusfiskar, beskrivs mer ingående såväl det globala hajfisket som gemenskapens hajfiske och hajmarknad samt den lagstiftningsram som är tillämplig inom gemenskapen.

Bakgrunden är att hajpopulationen står inför en kraftig nedgång, då hajfisket har ökat snabbt sedan mitten av 1980-talet. Hajarna är mycket känsliga, och vissa arter hotas till och med av utrotning i gemenskapens vatten. Åtgärder som anges i meddelandet kan vidtas på europeisk nivå, men det krävs också ett internationellt samarbete i regionala fiskeriorganisationer.

Avsikten är att rådet ska anta rådsslutsatser vid ministermötet i april. Rådsslutsatserna lyfter fram behovet av brådskande åtgärder för bevarande och förvaltning av ett hållbart hajfiske. Kommissionen uppmanas att ta en ledande roll i det internationella arbetet för att bevara och förvalta hajar. Vidare uppmanas kommissionen att utarbeta en tidtabell för de föreslagna åtgärderna samt en första rapport om deras implementering före år 2011.

Rörande ordförandeskapets frågeställningar kommer jag särskilt att framhålla vikten av en förbättring av forskningen. Det kan till exempel vara att öka observatörstäckningen ombord på fiskefartyg. Jag kommer att framföra att ett hållbart fiske kan uppnås genom att en tydlig tidsram utarbetas för när åtgärder ska genomföras, att förbudet mot att skära av hajfenor måste stärkas och att möjligheterna till undantag från detta förbud minimeras samt att bifångstregler för haj åtföljs av åtaganden och åtgärder som innebär att selektiva fångstmetoder måste användas.

Slutligen ligger EU:s trovärdighet i en samstämmighet mellan EU-interna och externa åtgärder. EU bör verka för att bli ett föregångsland i ett uthålligt nyttjande av denna resurs. Vi ser också gärna att EU tar en ledande roll i att föreslå kloka förvaltningsinitiativ i externa forum.

Sverige välkomnar alltså kommissionens meddelande och kommer att fortsätta att arbeta för att bevara olika hajarter och kan stödja förslaget till rådsslutsatser.

Anf. 16 BENGT-ANDERS JOHANSSON (m):

Fru ordförande! En del av detta gäller så kallad finning. Det är oerhört viktigt att vi är tydliga från svensk sida och backar upp, så att vi verkligen får ett slut på detta. Det är fullständigt barbariskt att man lemlästar djur och sedan släpper tillbaka dem i havet. De dör en kvalfull död.

Det jag tycker kan vara bra är om jordbruksministern kan framhålla vikten av ekosystemansatser, eftersom vi ofta i Sverige vill ha den utgångspunkten när vi vill förvalta vår biologiska mångfald etcetera. Jag tror att det är viktigt att även detta kommer fram.

Anf. 17 ULF HOLM (mp):

Mitt inlägg handlar om samma sak. Det står bara att särskild uppmärksamhet ska ägnas åt förbudet och de undantag som finns. Finns det någon möjlighet att skärpa de skrivningarna? Problemet är väl att det finns för många undantag när det gäller finning, när man skiljer fenorna från fisken. Där borde man vara mycket tydligare. Det står heller inget om någon tidsplan för arbetet med den externa hajpolitiken. Jag är egentligen intresserad av om det finns förslag på skärpning av de här rådsslutsatserna. De är ganska allmänt hållna.

Anf. 18 Jordbruksminister ESKIL ERLANDSSON (c):

Fru ordförande! Vad beträffar ekosystemansatser är svaret ja. Jag kan självklart med glädje framföra vår syn i denna frågeställning.

Vad beträffar fenklippning, finning, ska jag be Anna Larsson att redovisa hur det egentligen är.

Anf. 19 Biträdande enhetschef ANNA LARSSON:

Den förordning som gäller inom EU förbjuder finning. Man ska landa hajen hel. Men det finns möjligheter till undantag som är ganska diffust formulerade. De förutsätter att fartyget kan bevisa att man ombord på fartyget bereder hela kroppen och att den beredningen blir mest effektiv om man tar bort fenan och delar upp. Till ett sådant undantag finns en gräns innebärande att vikten på fenorna inte får överstiga en viss andel av totalvikten av hajkroppen eller hajköttet.

Sverige har vid ett flertal tillfällen påpekat att det här undantaget används för frikostigt. I meddelandet från kommissionen står det som en av åtgärderna att det ska göras en översyn av hur det verkligen fungerar och om detta går att stärka. Tyvärr finns ingen tidsplan i själva meddelandet, men det ingår i rådsslutsatserna att vi ber kommissionen att komma med en tidsplan.

Anf. 20 ORDFÖRANDEN:

Nämnden kan gå till beslut. Eftersom vi ska anta slutsatser är det här dagens enda skarpa beslutspunkt. Jag sammanfattar med att jag finner att det finns majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Vi går vidare till punkt 4, Grönbok om reformen av den gemensamma fiskeripolitiken. Även om den frågan känns bekant – vi informerades till exempel i september inför en informell lunch i frågan – är föredragningen av just den här grönboken rent tekniskt ny. Därför är det information för både vår och rådets del.

Anf. 21 Jordbruksminister ESKIL ERLANDSSON (c):

Fru ordförande! Kommissionen kommer att publicera grönboken först den 21 april. Man har dock redan sagt att man vill ha en grundlig genomgång av den gemensamma fiskeripolitiken och diskutera alla aspekter under 2009 och början av 2010.

Enligt min mening är den gemensamma fiskeripolitiken egentligen ett medel för att uppnå det grundläggande syftet med fiskets bedrivande, nämligen att få tillgång till ett hälsosamt och gott livsmedel. Det är därför viktigt att översynen av den gemensamma fiskeripolitiken utgår från själva drivkraften för fisket, alltså att tillhandahålla ett viktigt livsmedel till unionens konsumenter. Detta tillhandahållande måste bygga på ett långsiktigt och hållbart förvaltande av Europas, och för all del också världens, fiskbestånd och generera lönsamhet för näringen, vilket i sin tur möjliggör levande kust och glesbygder i många delar av unionen.

De viktigaste strukturella faktorerna bakom problemen med den gemensamma fiskeripolitiken, som kommissionen definierade redan när vi hade en hearing här i Stockholm i april förra året, handlar som jag ser det om att komma till rätta med överkapaciteten inom den europeiska fiskeflottan, om målsättningen med den gemensamma fiskeripolitiken, som behöver förtydligas och prioriteras, om behovet av en ökad långsiktighet i beslutsfattandet, om ett ökat ansvarstagande från industrin och dessutom om ökad efterlevnad av de regelverk som finns.

Under det svenska ordförandeskapet och fram till att förordningen antas 2012 kommer jag att arbeta för att de här frågorna belyses tillsammans med andra för att föra processen ytterligare en bit framåt mot en hållbar gemensam fiskeripolitik i Europeiska unionen.

Anf. 22 LARS TYSKLIND (fp):

Fru ordförande! Detta är naturligtvis en helt nödvändig process. De flesta uttalanden kring den gemensamma fiskeripolitiken brukar inledas med att den har misslyckats. Det torde då vara ganska sant.

Min fråga gäller arbetet med att successivt förändra. Vi ska ha en ny grundförordning, och det är naturligtvis viktigt. Men det måste pågå ett arbete parallellt med att förändra utifrån den grundförordning vi har. Man kan ju inte sitta och invänta 2013.

Kan jordbruksministern reflektera lite över hur man samtidigt arbetar med de successiva förändringarna?

Anf. 23 CARINA OHLSSON (s):

Jag har lite samma fråga som Lars Tysklind hade.

I veckan hade vi en hearing i miljö- och jordbruksutskottet som var mycket intressant där man såg på hållbarhetsaspekterna på ett mer tvärvetenskapligt sätt, hur man kan blanda in både statsvetare och ekonomer i diskussionen.

Vi diskuterade också om det finns några goda exempel. Skulle man kunna jobba mer med de goda exemplens betydelse även när det handlar om förvaltning? Jag tänker alltså inte bara på fiske, att man ska se det så strikt, utan på att man faktiskt har med hela samhället i detta. Man kanske kan hitta i någon region eller mer lokalt att man jobbar med förvaltning och då lyfta fram att det har fungerat.

Jag ställer den frågan till jordbruksministern. Finns det några goda exempel som man skulle kunna jobba med i stället för att vänta på att någonting ska komma?

Anf. 24 ORDFÖRANDEN:

Har Jacob Johnson en liknande fråga tar vi den också.

Anf. 25 JACOB JOHNSON (v):

Absolut. Den är inte identisk men liknande eller en delmängd av det som Carina tog upp lite mer precist, nämligen frågan om regionaliseringen av förvaltningen. Det togs upp på det här seminariet, väldigt tydligt. Man förespråkade mer regional förvaltning. Jag hoppas att jordbruksministern bevakar att den frågan är med i processen.

Anf. 26 Jordbruksminister ESKIL ERLANDSSON (c):

Ordförande! Om vi börjar på hemmaplan har jag givit Fiskeriverket ett uppdrag att se vad man kan göra för inspel från svensk sida i det här arbetet. Jag har också bett dem att analysera hur det är i dag och att försöka göra studier kring hur det skulle kunna vara i framtiden, utifrån den syn som vi har på fiske och fiskets bedrivande, detta för att alltså få hjälp med inspel.

Det är väl också så, för att komma in på den sista frågeställningen, att vi har stor hjälp av till exempel den Östersjöstiftelse som finns, som tar med hela samhällsapparatens perspektiv och inte bara perspektiven för de specifika sektorerna.

Vi håller dessutom, som ni känner väl till i nämnden, på med en Östersjöstrategi, som ett exempel på att vi vill väva in alla typer av perspektiv som finns i de här sammanhangen och inte bara prata om specifika sektorsintressen eller liknande.

Hur vi agerar under tiden är att vi har fattat beslut om ett antal återhämtningsplaner. Vad vi har sett så här långt tyder dessa ställningstaganden på att de har gjort skillnad. Vi har sett skillnader i de bestånd som vi har fått återhämtningsplaner för, i förhållande till hur det har varit tidigare.

Vi kan konstatera att vi har ett stort arbete i gång med en kontrollförordning. Vi kan konstatera att vi så här långt med framgång från svensk sida har drivit på för att man ska implementera de kontrollförordningar och regler och liknande som vi har fattat beslut om och göra det överallt, så att vi får den hållbarhet som vi vill ha i det här fisket.

Jag brukar i nämnden och i miljö- och jordbruksutskottet prata mycket om och applådera vårt goda förhållande till Norge. Där hämtar vi många goda idéer, och där har vi verkligen en samsyn kring detta med att få ett hållbart fiske som också utvecklar näringar och samhällen och liknande. Där har Norge i mitt tycke varit ett föredöme, i motsats till Europeiska unionen.

Vi hämtar intryck på många skilda sätt för att komma vidare i arbetet. Det innebär inte att arbetet står stilla under tiden, utan jag ser det här med återhämtningsplaner som ett instrument när det gäller att faktiskt komma vidare med de lagstiftningar som finns i dag och som vi har att följa så länge de finns.

Anf. 27 ORDFÖRANDEN:

Därmed tackar vi för informationen i den här frågan för dagen och går vidare till punkt 5, som är en informationspunkt, även den efter föredragning av kommissionen. Det gäller ett meddelande om hållbar utveckling av gemenskapens vattenbruk.

Frågan diskuterades i nämnden den 14 november, då regeringen fick stöd för fortsatta förhandlingar inför en informell diskussion som då fördes. Nu förväntas, som sagt, en föredragning av själva meddelandet, det vill säga en informationspunkt för vår del.

Anf. 28 Jordbruksminister ESKIL ERLANDSSON (c):

Ordförande! Vattenbruksnäringen har i EU utvecklats till en modern bransch som kan producera högkvalitativa produkter och som tagit fram metoder för miljömässig hållbarhet. Branschen brottas dock med ett antal problem. En ny strategi för att främja en ytterligare utveckling anses behövlig.

Kommissionen har reviderat den strategi för en hållbar utveckling av det europeiska vattenbruket som antogs 2002 och presenterade den 8 april 2009 ett meddelande om det som man då har kallat för en hållbar framtid för vattenbruket, nya impulser för strategin för hållbar utveckling av det europeiska vattenbruket.

Meddelandet syftar till att öka medvetenheten hos beslutsfattare och offentliga organ om vattenbruksnäringens betydelse inom EU. Målsättningen med strategin är också att stärka EU:s ledande roll och ge vägledning till intressenter och myndigheter för att skapa samstämmighet och klarhet vid utarbetandet av de strategier som krävs för en hållbar utveckling inom det europeiska vattenbruket.

De utmaningar som EU:s vattenbruksnäring ställs inför måste i stället ses som möjligheter. För att kunna förverkliga ambitionerna menar kommissionen att både privata och offentliga aktörer måste engagera sig i den europeiska vattenbruksnäringens framtid.

Kommissionen anser att en stark, återupplivad vattenbruksbransch skulle kunna bli en katalysator för tillväxt i andra berörda sektorer. Fördelarna för konsumenterna vore att de skulle få tillgång till bra livsmedelsprodukter av hög kvalitet.

Som ni vet tillsatte jag i fjol en utredning för att stärka och utveckla vattenbrukets möjligheter i Sverige. Jag fick nyligen utredningens betänkande. I det framgår att det finns tydliga möjligheter att utveckla ett ekonomiskt och ekologiskt hållbart vattenbruk i Sverige. Framför allt finns det spännande nischer att utveckla vidare.

Jag är övertygad om att det finns flera outvecklade nischer och potentialer inom hela EU som vi kan och bör ta tag i, och jag kommer att fortsätta att arbeta med den frågan på hemmaplan.

Jag har dessutom bett mina medarbetare att skyndsamt analysera kommissionens förslag till en strategi för gemenskapens utveckling av vattenbruket och kan stödja ordförandeskapets önskan om att anta rådsslutsatser avseende strategin under junirådet 2009.

Anf. 29 ERIK A ERIKSSON (c):

Fru ordförande! Jag tycker att det är otroligt viktigt och bra att Sverige för första gången på länge satsar ordentligt på vattenbruket. Men min fråga till ministern blir: Finns det andra länder som känner att det kan vara en komplikation med ett annat styrande och viktigt direktiv, vattendirektivet?

Kan det vara störande när det gäller att kunna utveckla vattenbruket, eller finns det möjligheter? Har man i andra länder upplevt och har erfarenhet av att det kan vara möjligt att komma fortare fram eller bli mer effektiv med hjälp av vattendirektivet? Vill jordbruksministern göra en reflexion över det inhemska läget?

Anf. 30 BENGT-ANDERS JOHANSSON (m):

Fru ordförande! Jag kan bara konstatera, precis som jordbruksministern, att vattenbruket är en viktig resurs som är underutnyttjad i vårt land, med tanke på hur mycket vatten som vi faktiskt har tillgång till.

Samtidigt tror jag att det är viktigt att man håller en rågång i det här resonemanget med övriga länder, så att man så att säga ägnar sig åt det som är gemensamt, nämligen vattendrag som möjligen passerar flera länder eller gemensamma sjöar och hav etcetera.

Det finns ett – vad ska jag säga – visst engagemang inom delar av unionen där man gärna tar hela området och därigenom också skapar ett regelsystem för interna sjöar, som jag absolut anser bör hanteras nationellt.

Vad jag egentligen vill skicka med är alltså att vi har en tydlig subsidiaritetstanke i detta, så att EU ägnar sig åt det de ska, och vi ägnar oss nationellt åt det vi ska.

Anf. 31 ULF HOLM (mp):

Fru ordförande! Jag vill bara lägga till att vi kanske inte bara ska utgå från att vi har väldigt mycket vatten i Sverige.

Om jag förstår utgångspunkten här handlar det mycket om ett näringsperspektiv. Men vatten måste också ses som en naturresurs. Även om vi har väldigt mycket vatten finns det andra EU-stater, Spanien till exempel, som har väldigt svår torka, där vatten är en brist som naturresurs. Den aspekten får man inte heller glömma, inte på EU-nivå och framför allt inte på global nivå.

Anf. 32 Jordbruksminister ESKIL ERLANDSSON (c):

Man kan ha många reflexioner kring den här frågeställningen. En är att förutsättningarna och möjligheterna, precis som i många andra sammanhang, skiljer sig mycket åt.

Vi har EU:s längsta kust. Det finns medlemsstater som inte har någon kust över huvud taget. Det finns något land som har väldigt många sjöar, som kanske till och med är världsberömt för detta. Andra har flodsystem.

En del har flodsystem tillsammans med grannar – det är mycket vanligt i Centraleuropa – därav nödvändigheten av att ändå ha någon samsyn i de här frågorna.

Det handlar om att man ofta förvaltar vatten tillsammans. Men precis som vi pratar om konkurrensneutralitet när vi pratar om till exempel jordbruk kan man faktiskt också här prata om konkurrensneutralitet. Det handlar ytterst om jobb – det ska vi inte glömma – och det är en bristvara i dagsläget.

Vi kan också konstatera att vi har vissa vattenlevande djur som hjälper oss att få bättre vattenkvalitet. Musslor nyttjas för att ta till vara det som mänskligheten släpper ifrån sig på olika sätt. Från detta kan vi alltså få inte bara mat utan också hjälp med att få bättre och friskare vatten.

Samtidigt vet vi att det i vårt land och i många andra delar av Europa finns vatten som är påtagligt förändrade, som gjort att de innehåller mycket lite näring eller kanske ingen näring över huvud taget och skulle må bra av att få lite näring tillfört.

Det gäller framför allt våra vattenkraftsdammar. Där pekar den utredning som jag fick för några veckor sedan på stora möjligheter att uppnå bättre miljö rent allmänt i vattnet. Men det handlar också om att utnyttja den möjlighet som finns att få fram god mat och fler arbetstillfällen, ofta i delar av ett område eller ett land som är synnerligen utsatt vad gäller till exempel arbetslöshet.

När man pratar om andra områden – då kommer jag in på Ulf Holms funderingar – kan man konstatera att Spanien har mycket kust, det vill säga salt vatten, vilket ger lite annorlunda möjligheter än för ett land som Finland, som har mycket sött vatten i sjösystem och flodsystem. Det skiljer sig alltså.

Men detta förhindrar inte, tycker jag, att vi ska ha gemensamma regler. Vatten är ändå till mycket stora delar en gemensam resurs. Självklart ska vi nu hålla oss på mattan så att vi inte fattar nationella beslut utan använder oss av den subsidiaritetsprincip som vi alltid står upp för.

Allra sist vill jag konstatera, apropå de tv-program och liknande som varit, att det nu pågår intensiva forskningsprojekt för att få fram proteinfodermedel från växtriket, vilka verkar mycket lovande. Det skulle dessutom hjälpa oss att få bort det överfiske som sker av vissa arter som skulle kunna användas för humankonsumtion.

Anf. 33 ORDFÖRANDEN:

Därmed tackar vi för informationen även i den här frågan och går vidare till punkt 6, Förenkling av den gemensamma jordbrukspolitiken. I den frågan informerades vi senast den 20 mars. Nu förväntas en riktlinjedebatt, det vill säga ett förhandlingsupplägg med ett ”mjukt” beslut för vår del.

Anf. 34 Jordbruksminister ESKIL ERLANDSSON (c):

Fru ordförande! Kommissionen presenterade vid jordbruks- och fiskerådet i mars en rapport som visar resultatet av det program som den lade fram i sitt meddelande 2005 om förenklingar av den gemensamma jordbrukspolitiken.

Bland de åtgärder som har genomförts nämnde kommissionen följande. Man nämnde en sammanslagning av 21 olika marknadsordningar till en samlad marknadsordning. Man nämnde den studie som gjorts för att mäta jordbruksföretagens administrativa kostnader. Man nämnde upprättandet av ett nätverk av nationella experter för utbyte av idéer och erfarenheter av förenkling. Man nämnde 2008 års översyn av den gemensamma jordbrukspolitiken, det som vi kallar för hälsokontrollen, och generaldirektoratets jordbruksrullande åtgärdsprogram för teknisk förenkling av EU:s jordbrukslagstiftning, där åtgärderna bland annat bygger på förslag från medlemsstater och jordbrukets intresseorganisationer.

Rådets tjeckiska ordförandeskap har som målsättning att rådsslutsatser ska antas på grundval av kommissionens meddelande. Jag kommer att verka för att dessa rådsslutsatser gör att det blir tydliga riktlinjer för det fortsatta förenklingsarbetet. Målsättningen, som jag ser det, bör vara att uppnå konkreta och mätbara resultat.

Anf. 35 BÖRJE VESTLUND (s):

En fråga som vi har slitit med är hela regelverket, och då naturligtvis också på jordbruksområdet. Det har ju inte gått särskilt bra med Sveriges ambition. Regelbördan för företagare har snarare ökat. Vi vet i dag att en av orsakerna är EU:s problem inom just jordbrukssektorn.

Om trögheten har funnits i Sverige, så har trögheten på EU-sidan varit ännu mycket större. När Sverige kan redovisa förenklingar som är tresiffriga till antalet brukar EU kunna redovisa tvåsiffriga. EU har alltså genomfört ännu färre förenklingar. Min fråga är då: Hur fort tror man att det här ska kunna gå? Jordbrukssektorns regelbörda är ju allmänt känd och diskuteras hela tiden. När tror jordbruksministern att det här kan vara i gång? Det har tagit väldigt lång tid.

Anf. 36 Jordbruksminister ESKIL ERLANDSSON (c):

Fru ordförande! Den här frågan kommer att ha en mycket hög prioritet under det kommande svenska ordförandeskapet i rådet. I den övergripande strategin, som är uttalad från kommissionens sida, ingår att minska den administrativa bördan med 25 procent till år 2012. Och jag kan lova att från svensk sida kommer jag att försöka bidra men också driva på i frågan, så att EU totalt kan uppnå denna målsättning.

Jag kan också tillägga att de regelförenklingar som vi håller på med nationellt – vi har satt upp målet en minskning med 25 procent till år 2010 – har vi kommit en bra bit på väg på just jordbruksområdet i vårt land, vilket gläder mig mycket.

Anf. 37 ULF HOLM (mp):

Fru ordförande! Inför rådsmötet var tolv frågor utskickade från det tjeckiska ordförandeskapet. Jag hittar inga svenska svar på dem. Jag bryr mig inte om det just nu på EU-nämnden utan utgår från att utskottet har tagit hand om den diskussionen. Det skulle ändå vara intressant att höra vad den svenska positionen är.

I den kommenterade dagordningen står det att ett antal medlemsländer har uttryckt oro och lyft fram vissa frågor. Vad förväntar sig jordbruksministern för diskussion, och vad kommer den svenska jordbruksministern att lyfta fram i den diskussion som ska hållas? Jag tycker att det inte var helt klart, utan det var en väldigt allmän diskussion om hur viktigt det är med förenklingar i regelarbetet. Det tror jag att alla sju partierna i riksdagen tycker.

Anf. 38 ORDFÖRANDEN:

Jag kan haka på där. I riktlinjedebatter är det viktigt att driva på tydligt. Även jag är nyfiken på om jordbruksministern kan kommentera läget på rådsarbetsgruppsnivå lite mer. Det kan se ut som en god nyhet från svenskt perspektiv att ett stort antal medlemsstater har framfört krav på kraftfulla förenklingar. Jag skulle vilja be jordbruksministern berätta om det är sant, eller rättare sagt hur läget ser ut att vara där, samt om jordbruksministern kan göra en bedömning av hur långt det tjeckiska ordförandeskapet verkar komma. Jag delar bedömningen att det är en viktig fråga för oss, med brett stöd i riksdagen och med stort fokus inför svenskt ordförandeskap, men nu ligger frågan fortfarande på det tjeckiska bordet. Då undrar jag hur långt jordbruksministern bedömer att innevarande ordförandeskap kan föra frågan framåt. Det är ju planerat att det ska kunna bli ett skarpt beslut senare under våren.

Anf. 39 Jordbruksminister ESKIL ERLANDSSON (c):

Fru ordförande! Som jag nämnde, hoppas jag, är det tjeckiska ordförandeskapets målsättning att vi ska ha rådsslutsatser i juni. Jag kommer under rådsmötet att ha ett sammanträffande under en middag med det som vi kallar för likemindedgruppen, det vill säga vi som tycker ungefär likadant i de här frågorna, detta för att vi ska kunna hjälpa och stötta varandra, bolla idéer med varandra, så att vi når målsättningen.

Det vi vill uppnå, och som jag verkligen vill poängtera inför nämnden, är faktiska förenklingar, faktiska de facto-beslut. Å andra sidan vill jag för nämnden nämna att inte minst beroende på den marknadssituation som råder när det gäller ett antal jordbruksprodukter dyker det, som ni märker, på punkten Övriga frågor väldigt ofta upp propåer om inrättande av nya utvecklade system. Detta kräver någon typ av administration eller lagstiftning, ibland till och med både–och, så den här frågeställningen är tvehövdad. Jag brukar påpeka för mina kolleger att de måste sluta kräva nya åtaganden, nya stödsystem och liknande, om vi ska ha någon chans att nå den typ av målsättningar som vi sätter upp.

Svaret och min sammanfattande kommentar är att vi ska försöka hjälpa varandra i likemindedgruppen, som består av våra gamla, kända och goda vänner i Danmark, England, Tyskland, Holland och de baltiska staterna.

Anf. 40 ORDFÖRANDEN:

Är dessa det stora antalet medlemsstater? Det ser nästan ut som en förskjutning i positiv riktning i underlagen. Det står att det på arbetsgruppsnivå var ett stort antal medlemsstater som hade velat ha kraftfulla förenklingar. Är det samma gamla likemindedgäng, eller har det skett en förskjutning där?

Anf. 41 Jordbruksminister ESKIL ERLANDSSON (c):

Likemindedgruppen är inte den stora församlingen. Vi måste prata ihop oss i den något mindre gruppen först så att vi verkligen blir överens. Det är inte riktigt läge, som jag bedömer det, att göra det i den lite större gruppen ännu.

Anf. 42 JACOB JOHNSON (v):

Jag har bara en liten kommentar. Jag saknar i underlaget något slags resonemang om att en förenkling av regelsystem inte får innebära att man inte kan vidta åtgärder för att minska jordbrukets miljö- och klimatpåverkan. Vi har Östersjöproblematiken och växthusgasproblematiken. Jordbruksministern var inne på att det gäller att göra rätt förenklingar och inte genomföra förenklingar som kan leda till sämre förhållanden vad gäller miljön och klimatet.

Anf. 43 Jordbruksminister ESKIL ERLANDSSON (c):

Jag tror att det framgår av nämndens underlagsmaterial att det inte får leda till en nedmontering av det skyddsnät som dagens jordbrukspolitik, som är gemensam, innebär för bland annat det som Jacob Johnson tar upp.

Anf. 44 ORDFÖRANDEN:

Jag finner att det finns stöd för regeringens här redovisade upplägg inför fortsatta förhandlingar i denna fråga.

Vi går vidare till punkt 7, som också den är en diskussionspunkt. Det innebär för vår del även där en mjukprövning.

Kommissionen ska föredra ett meddelande om översyn av stödordningen för mindre gynnade områden. Frågan är ny i nämnden. Underlag är utsänt.

Anf. 45 Jordbruksminister ESKIL ERLANDSSON (c):

Fru ordförande! Sverige ser positivt på att det sker en översyn av stödordningen, och då särskilt avgränsningen av områden med betydande naturbetingade svårigheter.

Vår förhoppning är att avgränsningsprinciperna ska blir mer konkurrensneutrala än vad de är i dag. Enligt det arbete som hittills skett bör kommissionens förslag göra det möjligt för svensk del, apropå frågeställningar i går i utskottet, att i huvudsak avgränsa samma områden som i dag, i Sverige alltså.

Anf. 46 BENGT-ANDERS JOHANSSON (m):

Fru ordförande! Det här är ett ärende som föredras av kommissionen med en påföljande diskussion. Det kan ju synas harmlöst, men erfarenheterna visar att det ofta är de grundläggande diskussionerna som sedan styr upp den fortsatta inriktningen på arbetet. Därför är det viktigt att vara tydlig här.

Jag har egentligen inga andra synpunkter än regeringen i dess förslag till ståndpunkt, men jag vill ändå skicka med vikten av att hålla gränsen mot de ivrare som vill ha ersättning för allt mellan himmel och jord. Även om det i detta sammanhang bland annat handlar om att man ska lyfta bort något kriterium om sociala förutsättningar, som jag tror att ministern nämnde i går, innebär det per automatik att andra kommer att se möjligheten att öka på i de andra delarna, som handlar om värmestress etcetera. Lägger man in detta i en klimatförändring, som vi ser framför oss, innebär det att stora delar av Europa förmodligen, med objektiva mönster som vi nu ser, kommer att kunna säga: Ja, men vi är också ett LFA-område. Det ter sig budgetmässigt hopplöst inför 2013 om vi samtidigt som vi ska försöka hålla nere EU:s budget skulle öka på detta.

Jag vill bara skicka med jordbruksministern ett mycket tydligt stöd från den, som jag tror, samlade partigemenskapen i riksdagen för vikten av att hålla gränsen.

Anf. 47 Jordbruksminister ESKIL ERLANDSSON (c):

Jag tackar för stödet.

Anf. 48 ORDFÖRANDEN:

Jag finner att det finns stöd för regeringens här redovisade upplägg inför fortsatta förhandlingar även i den här frågan.

Vi går vidare till punkt 8, Övriga frågor. Det har anmälts en spansk sådan angående sjöröveri i Somalia. Underlag om det, bland annat med regeringens kommentar om att Carl Bildt är mer sjörövaransvarig än Eskil Erlandsson, är utsänt. Men vill jordbruksministern kommentera detta får han göra det.

Anf. 49 Jordbruksminister ESKIL ERLANDSSON (c):

Fru ordförande! Angående frågan om EU:s agerande mot sjöröveri utanför Somalia anser regeringen att ärendet inte hör hemma på jordbruks- och fiskerådet. Det är Kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik, Kusp, som svarar för insatsens strategiska styrning. Det kommer jag att framföra på jordbruksrådet.

Men eftersom frågan tas upp kommer jag att ta tillfället i akt och påpeka att Operation Atalantas fokus redan har diskuterats grundligt i det insatsförberedande stadiet. Sverige har redan tydligt betonat vikten av att Operation Atalanta först och främst ska vara en humanitär insats som kommer Somalias befolkning till del.

Anf. 50 ORDFÖRANDEN:

För den som vill gå lite djupare i frågan inkom det ett dokument på engelska i morse om detta. Kopior finns här i rummet och på kansliet.

Anf. 51 ULF HOLM (mp):

Vad betyder den svenska positionen? Det står: Angående skydd av fiskefartyg stöder Sverige den fastslagna operationsplanen och operationsbefälens frihet att fatta beslut inom de ramar som insatsens styrande dokument fastslagit.

Betyder det att Sverige tycker att det är okej att Atalanta kan ingripa mot fiskefartyg? Eller tycker Sverige att det inte är okej?

Jag kan hålla med i den svenska ståndpunkten att det ska behandlas på utrikesministrarnas möte. Man måste dock se att bakgrunden till detta i mycket handlar om EU:s fiskeripolitik och hur den har bedrivits och uppfattas utanför Somalia. Kan man inte bakgrunden är det rätt allvarligt. Det kan förväntas en större diskussion där Spanien kanske vill försvara att man fortsätter med illegalt fiske i Spanien. Då tycker jag att jordbruksministern måste vara tydlig med att dessa fiskeavtal inte är bra.

Anf. 52 Jordbruksminister ESKIL ERLANDSSON (c):

Fru ordförande! Jag får upprepa vad jag sade. Sverige har redan tydligt betonat vikten av att operationen först och främst ska vara en humanitär insats som kommer Somalias befolkning till del. I övrigt ber jag att få hänvisa till utrikesministern och de ställningstaganden som har gjorts i Gaerc.

Anf. 53 ORDFÖRANDEN:

Gaercsamråd har vi snart dessutom. Annars kan vi försöka informera oss skriftligt i denna fråga om vi vill.

Anf. 54 ULF HOLM (mp):

Jag uppfattar det som att jordbruksministern inte vet svaret på frågan om Sverige anser att insatsen ska kunna användas eller inte. Jag uppfattar det också som att om det blir en diskussion på jordbruksrådets möte, trots att Sverige inte vill det, kommer Sverige inte att framföra några synpunkter på EU:s internationella fiskeavtal.

Anf. 55 Jordbruksminister ESKIL ERLANDSSON (c):

Fru ordförande! Det är inte föremål för behandling. Det spanjorerna har tagit upp är frågan om sjöröveri utanför Somalias kust. Det handlar inte om några fiskeavtal.

Anf. 56 ORDFÖRANDEN:

Därmed är talarlistan genomgången i denna övriga fråga. För dagen är det en informationsfråga, men den återkommer säkert. Vi har som sagt ytterligare underlag på kansliet för den som vill titta närmare på sakfrågan.

Det var den enda övriga fråga som fanns. Då är vi klara med rådsagendan. Vill jordbruksministern ta upp något annat övrigt med nämnden innan vi skiljs åt för dagen? Nej. Då tackar vi jordbruksministern med medarbetare för i dag, önskar trevlig helg och lycka till på rådet.

Innehållsförteckning

1 § Jordbruk och fiske 1

Anf. 1 ORDFÖRANDEN 1

Anf. 2 Jordbruksminister ESKIL ERLANDSSON (c) 1

Anf. 3 BENGT-ANDERS JOHANSSON (m) 1

Anf. 4 Jordbruksminister ESKIL ERLANDSSON (c) 2

Anf. 5 CARINA OHLSSON (s) 2

Anf. 6 Jordbruksminister ESKIL ERLANDSSON (c) 3

Anf. 7 PEDER WACHTMEISTER (m) 3

Anf. 8 HOLGER GUSTAFSSON (kd) 3

Anf. 9 Jordbruksminister ESKIL ERLANDSSON (c) 3

Anf. 10 Ämnesrådet INGRID SVEDINGER 3

Anf. 11 LARS TYSKLIND (fp) 4

Anf. 12 SOFIA ARKELSTEN (m) 4

Anf. 13 Jordbruksminister ESKIL ERLANDSSON (c) 4

Anf. 14 ORDFÖRANDEN 5

Anf. 15 Jordbruksminister ESKIL ERLANDSSON (c) 5

Anf. 16 BENGT-ANDERS JOHANSSON (m) 6

Anf. 17 ULF HOLM (mp) 6

Anf. 18 Jordbruksminister ESKIL ERLANDSSON (c) 6

Anf. 19 Biträdande enhetschef ANNA LARSSON 6

Anf. 20 ORDFÖRANDEN 7

Anf. 21 Jordbruksminister ESKIL ERLANDSSON (c) 7

Anf. 22 LARS TYSKLIND (fp) 7

Anf. 23 CARINA OHLSSON (s) 7

Anf. 24 ORDFÖRANDEN 8

Anf. 25 JACOB JOHNSON (v) 8

Anf. 26 Jordbruksminister ESKIL ERLANDSSON (c) 8

Anf. 27 ORDFÖRANDEN 9

Anf. 28 Jordbruksminister ESKIL ERLANDSSON (c) 9

Anf. 29 ERIK A ERIKSSON (c) 10

Anf. 30 BENGT-ANDERS JOHANSSON (m) 10

Anf. 31 ULF HOLM (mp) 10

Anf. 32 Jordbruksminister ESKIL ERLANDSSON (c) 10

Anf. 33 ORDFÖRANDEN 11

Anf. 34 Jordbruksminister ESKIL ERLANDSSON (c) 11

Anf. 35 BÖRJE VESTLUND (s) 12

Anf. 36 Jordbruksminister ESKIL ERLANDSSON (c) 12

Anf. 37 ULF HOLM (mp) 12

Anf. 38 ORDFÖRANDEN 13

Anf. 39 Jordbruksminister ESKIL ERLANDSSON (c) 13

Anf. 40 ORDFÖRANDEN 13

Anf. 41 Jordbruksminister ESKIL ERLANDSSON (c) 14

Anf. 42 JACOB JOHNSON (v) 14

Anf. 43 Jordbruksminister ESKIL ERLANDSSON (c) 14

Anf. 44 ORDFÖRANDEN 14

Anf. 45 Jordbruksminister ESKIL ERLANDSSON (c) 14

Anf. 46 BENGT-ANDERS JOHANSSON (m) 14

Anf. 47 Jordbruksminister ESKIL ERLANDSSON (c) 15

Anf. 48 ORDFÖRANDEN 15

Anf. 49 Jordbruksminister ESKIL ERLANDSSON (c) 15

Anf. 50 ORDFÖRANDEN 15

Anf. 51 ULF HOLM (mp) 15

Anf. 52 Jordbruksminister ESKIL ERLANDSSON (c) 16

Anf. 53 ORDFÖRANDEN 16

Anf. 54 ULF HOLM (mp) 16

Anf. 55 Jordbruksminister ESKIL ERLANDSSON (c) 16

Anf. 56 ORDFÖRANDEN 16

Fredagen den 17 april 2009

EU-nämndens uppteckningar