Fredagen den 16 november 2001

EU-nämndens uppteckningar 2001/02:8

1 §  Allmänna frågor

Utrikesminister Anna Lindh

Rapport från ministerrådsmöte den 29–30 oktober 2001

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 19 och 20 november 2001

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Sammanträdet förklaras öppnat. Utrikesminister Anna Lindh med medarbetare hälsas välkomna hit för information och samråd inför allmänna rådet nästa vecka.

Vi börjar, som vi brukar göra, med en muntlig återrapport från ministerrådsmötet den 29–30 oktober. Varsågod!

Anf.  2  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Tack! Jag kommer tillbaka till ett antal av punkterna, men några av de punkter som jag inte kommer tillbaka till är t.ex. frågan om beskattning av parlamentarikernas inkomster. Där hade vi ju en kompromiss från ordföranden om att man ska betala skatt till EG-budgeten, men sedan när det gäller rätten för medlemsstaterna att ta ut en överskjutande nationell skatt gav alla medlemsstaterna ordföranden klartecken att gå vidare till parlamentet med sitt förslag.

I frågan om europeiska politiska partier nåddes ingen enighet. En ny fråga som dök upp som en stor stötesten – tidigare har vi ju diskuterat detta med politisk granskning och i hur många medlemsstater ett parti ska vara representerat – var frågan om donationer, som blev oerhört kontroversiell. Ärendet gick tillbaka till Coreper och har strukits från dagordningen för det här mötet.

Vi diskuterade också EU:s politiska prioriteringar för år 2002. I princip pratade vi väl om processen – alltså mindre om vilka prioriteringarna skulle vara och mer om hur man ska se till att ha en ordentlig prioriteringsdebatt varje år. Coreper fick i uppdrag att lämna en rapport för att vi ska kunna återkomma till frågan och vara lite mer precisa.

Vidare diskuterades Iran. Italien hade begärt att vi skulle ta upp Iran för att markera den positiva utvecklingen där. I det ingick väl egentligen att det var tveksamt om vi skulle ha en FN-resolution om mänskliga rättigheter i Iran i år – annars skulle språket kraftigt förändras i den. Man fick inget stöd för detta, så frågan liksom bara försvann.

Till frågan om Afrika kommer vi väl tillbaka senare på dagordningen.

Anf.  3  LARS TOBISSON (m):

Herr ordförande! Eftersom vi tydligen inte kommer tillbaka till frågan om statuter för politiska partier skulle jag vilja kommentera den saken här. Inför mötet med ministerrådet fick vi ett intryck av att allting var klappat och klart, att inställningen från svensk sida var att vi visserligen inte är så förtjusta i det här men att det är bättre än det som varit och bättre än det förut såg ut att bli – därför skulle man inte vara ensam om att motsätta sig detta. Men när man läser redovisningen av vad som skedde finner man att det tycks ha varit en felbedömning. På en rad punkter har man från andra medlemsstaters sida haft invändningar mot rådande ordning, inte minst vad gäller detta med donationer, som jag hade uppe i samband med förberedelserna förra gången.

Jag konstaterar alltså att det här inte är så klappat och klart som man förra gången möjligen fick en känsla av. Det är kanske bra att verkligen gå igenom detta noga. Vi har ju våra svårigheter med att acceptera att man har den här politiska prövningen av vilka partier som är tillräckligt välartade för att kunna bli delaktiga av stödet.

Dessutom hade jag nästan en huvudpoäng i mina frågor här – huruvida det från rådets rättstjänst anses föreligga en rättslig grund. Det kommenteras inte i rapporten från ministerrådsmötet. Diskuterades den frågan över huvud taget inte? Anses den avgjord såtillvida att man har accepterat att det finns en rättslig grund?

Anf.  4  WILLY SÖDERDAHL (v):

Jag skulle vilja fråga om den ledamotsstadga för Europaparlamentarikerna som togs upp här. Vet man från när det som i det avseendet beslutas kan förväntas gälla?

Är det så att stadgan för finansiering av europeiska politiska partier inte kommer upp igen på dagordningen? Svaret är tydligen nej. Då vill jag säga att vi den 26 oktober tydligt klargjorde var vi står i frågan. Vi tycker inte att det finns någon fördragsmässig grund för detta. Egentligen kommer detta att drivas till domstol, såvitt jag förstår. Därför tycker jag att det hade varit bra att veta vilka partier som står bakom det här – det tycker jag inte framgick klart förra gången. Vi gör det i alla fall inte.

Anf.  5  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

När det gäller ledamotsstadgan vet vi inte när det beslutet kan träda i kraft – detta finns i parlamentet nu, så det beror på det.

Sedan gäller det de europeiska politiska partierna. I princip var ju detta klart i de tidigare diskussionerna. Vad den stora diskussionen nu kom att handla om var inte det som var mest kontroversiellt tidigare då vi diskuterade detta – den politiska granskningen, antalet länder etc. Nu handlade det också om donationsfrågorna.

Eventuellt kommer frågan upp den 10 december – den här gången kommer den alltså inte upp – så inför det tillfället får vi möjlighet att diskutera frågan igen. Den här gången var det dock ingen som ifrågasatte den rättsliga grunden. Det är också skälet till att det inte står något om det i återrapporten. Ingen lyfte alltså upp frågan eller ifrågasatte den rättsliga grunden.

Anf.  6  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):

Vi från vår sida är positivt inställda till att ha politiska partier på europeisk basis, men sedan har frågetecken kommit upp här när det gäller donationer och finansieringen av dessa partier liksom när det gäller detta med vissa restriktioner för partier att få bildas på ideologisk grund. Där har vi frågetecken. Senare dyker frågan upp igen, så jag ville bara deklarera att vår grundinställning är positiv.

Anf.  7  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Samma sak från vårt håll. Också vi stöder regeringen i frågorna om ledamotsstadgan respektive om de politiska partierna. Däremot har vi flaggat för att vi tycker att det är ett märkligt sätt att definiera partier – alltså att de ska prövas på här föreslaget sätt. Det tycker vi inte riktigt är bra, men allmänt sett stöder vi regeringen.

Anf.  8  WILLY SÖDERDAHL (v):

Jag begärde ordet för att få ett klargörande. Ser regeringen inga problem med att använda det fördrag som nu finns för finansieringen?

Anf.  9  ORDFÖRANDEN:

Medan utrikesministern funderar över svaren på de frågor som ställts här kan jag, eftersom Willy Söderdahl förra gången tog upp det här i samband med vårt samråd kring de politiska partierna, säga att det konstaterades att det fanns en majoritet för regeringens ståndpunkt. Jag tolkade det så, och efter vad jag nu har hört visade det sig vara rätt. Det fanns alltså en majoritet då bakom regeringens ståndpunkt. När vi så småningom får tillbaka frågan får vi väl återigen ha en sakdiskussion.

Anf.  10  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Anders får svara på frågan om den rättsliga grunden.

Anf.  11  Rättschef ANDERS KRUSE:

Den rättsliga grunden skulle vara artikel 308 i förening med den som i fördraget explicit handlar om politiska partier. Rådets rättstjänst har haft en uppfattning, medan kommissionen och parlamentets jurister har haft andra uppfattningar. Det är inte så ovanligt att det förekommer. I sista hand är det förstås rådet som beslutar och domstolen som får avgöra om man använt sig av en riktig rättslig grund; detta förekommer då och då.

För Regeringskansliets del kan jag inte riktigt se något problem med att använda artikel 308 som rättslig grund när det nu inte finns någon annan. Politiska partier omnämns i fördraget och är ju en välkänd och nödvändig företeelse. Jag skulle bli rätt förvånad om domstolen inte accepterade den rättsliga grunden för en rättsakt på det här sättet.

Anf.  12  ORDFÖRANDEN:

Därmed är vi klara med återrapporten. Ärendet om de europeiska politiska partierna återkommer eventuellt inför samrådet vid nästa allmänna råd.

Nu går vi in på dagens dagordning. Varsågod!

Anf.  13  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

A-punkter kommenterar jag inte, inte heller Europaparlamentet. ESDP står med som beslutspunkt.

Vidare kommer vi att anta deklarationer från de s.k. kapacitetskonferenser som hålls på måndag, en militär och en civil. När det gäller den militära kapacitetskonferensen kommer man att återigen gå igenom vilka brister som finns i jämförelse med uppsatta mål. Från svensk sida har vi sagt att vi kan förstärka vårt tidigare bidrag med 60 militärobservtörer och 1 signalspaningsplan. Arbetet i de andra länderna ser väl ungefär likadant ut som man bekräftar i den här deklarationen – den positiva utvecklingen och att man kommer att kunna täcka bristerna, liksom att man ska kunna nå uppsatta mål till år 2003.

Vi ser motsvarande vad gäller den civila kapacitetskonferensen och den deklaration som handlar om de civila målen. Där har Sverige åtagit sig att bidra med upp till 170 poliser, av vilka 50 poliser ska kunna skickas ut med kort varsel. Totalt ska man komma upp i 5 000 poliser. 1 000 poliser ska kunna skickas ut inom 30 dagar. Det framgår att båda de här insatserna ska kunna användas både i FN- och OSSE-ledda insatser och i EU-ledda insatser.

Tanken är också att vi ska notera de bidrag som antagits i s.k. Helsinki Force Catalogue. Det handlar om att notera den och anta Helsinki Progress Catalogue – kataloger om hur man gör på både det militära och det civila området.

Vidare förväntas man notera en förteckning över pågående nationella och multinationella projekt som på sikt också skulle kunna vara bidrag till EU:s krishantering.

Jag förmodar att vi också kommer att ha en diskussion om när man ska kunna förklara EU operativt. Enligt tidigare beslut ska det ske i Laeken år 2001. Det kan bli en informell diskussion om detta, men den formella diskussionen förs förmodligen inte förrän den 10 december på GAC-mötet.

Samverkan med Nato är fortfarande en utestående fråga. Vi tror att ytterligare en fråga som kommer upp och som kanske är den politiskt allra mest kontroversiella frågan är den om ett försvarsministerråd, som kanske under lunchen tas upp från ordförandeskapets sida. Ett antal försvarsministrar har ju tagit upp frågan och sagt att de vill bilda ett försvarsministerråd. Från svensk sida har vi sagt nej till ett försvarsministerråd, och vi kan konstatera att ett antal länder har sagt nej till ett försvarsministerråd, men dessa länders försvarsministrar upprepar inte alltid detta nej vid sammanträdesbordet. Det har dock den svenske försvarsministern gjort, som funnit sig ganska ensam om det. Vi hoppas att det, om detta tas upp vid utrikesministerlunchen, är tydligare från de länderna att de faktiskt säger nej till ett försvarsministerråd.

Anf.  14  LARS TOBISSON (m):

Först konstaterar jag, med viss förvåning, att en ny förkortning dyker upp i vår dagordning, GESFP. I föredragningspromemorian står det ESDP. Är GESFP nya sättet att förkorta på svenska?

Jag vill ta upp två frågor med anledning av vad som nämnts här. Den ena är kapacitetsfrågan där vi hela tiden uttryckt oro för att man kommer att ha svårt att i praktiken ställa upp med utlovad kapacitet. Att sätta upp uppgifter på en lista, på ett papper, går naturligtvis alltid, men det är viktigt att från olika länder säkerställa här och verkligen bjuda till för att se till att resurserna i tid finns på plats.

Där vill jag gärna höra – kanske är det svårt att säga det före den genomgång som ska vara här – vilken bedömning som görs från svenskt håll av resurserna. Det gäller på både militärsidan och polissidan. Vad gäller poliser finns det ju svårigheter att alltid fylla ut posterna i tjänsteförteckningarna.

Den andra frågan gäller det som utrikesministern på slutet kom in på, nämligen detta med ett försvarsministerråd. Vad är den svenska inställningen? Att man inte vill ha ett nytt råd för försvarsfrågor förstår jag. Vi ska väl inte ha nya råd i fortsättningen utan i stället försöka begränsa antalet råd. Men hur vill man att det här ska hanteras – som en underavdelning till allmänna rådet? Eller ska det vara en mer informell samling av försvarsministrar som återkommer med jämna mellanrum?

Anf.  15  WILLY SÖDERDAHL (v):

Såvitt jag förstår är frågan om användandet av Natos resurser ännu inte löst, utan detta är en utestående fråga. Jag vill säga att det är viktigt att inte göra några eftergifter för Turkiet nu i utbyte mot att man får tillgång till resurser där.

Det är bra att Sverige markerar att vi inte ska ha något försvarsministerråd.

Utrikesministern sade beträffande ESDP att det ska beslutas i Laeken. Har det presenterats några skrifter eller dokument från kommissionen om hur detta ska se ut?

Mitt på s. 19 i den PM som vi har fått anges på vilka villkor Sverige deltar med resurser. Två termer används i det avseendet: ”fredsfrämjande” och ”fredsframtvingande”. Det är viktigt att riksdagen involveras i de här besluten när detta ska ske. Det står att det ska ske enligt svensk lag. I propositionen Fortsatt förnyelse av totalförsvaret används delvis olika termer, ”fredsbevarande” och ”fredsframtvingande”. Regeringen beslutar över det ena, och riksdagen ska vara delaktig i det andra. När FN och OSSE kommer med en begäran kan regeringen besluta själv. Men om EU begär våra resurser, när får då riksdagen vara med och besluta?

Anf.  16  MARIANNE ANDERSSON (c):

Jag har samma synpunkt på det här med Turkiet, att det är viktigt att inte göra några eftergifter där.

Sedan gäller det detta med att göra ESDP operativt. Förmågan ska ju inte vara uppbyggd ännu på ett bra tag. Men hur kommer det hela att se ut? Hur beslutar man? Jag skulle vilja ha lite mer synpunkter på det eftersom det här än så länge verkar aningen svårt.

Anf.  17  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Jag vill ställa en fråga när det gäller detta med försvarsminsterråd. Jag kan inte erinra mig att vi haft någon mer omfattande diskussion här i EU-nämnden om detta – om det är bra eller inte bra, om det är lämpligt eller inte lämpligt. Det kan naturligtvis också finnas enkla skäl, som att man inte ska ha fler råd därför att det kostar pengar osv. Å andra sidan växer här fram ett ansvarsområde som är oerhört viktigt och känsligt. Vad jag undrar kring är regeringens bärande motiv för att inte vilja ha ett sådant här råd. Är tanken att den här sidan av verksamheten ska sammanträda informellt, på något sätt i hemlighet? Det är väl knappast något som vi tycker är bra. Finns det kopplingar till vår alliansfrihet och vilja till neutralitet i framtiden som gör att vi har vår hållning, eller vad är Sveriges bärande motiv? Jag är faktiskt lite osäker där, och det är därför som jag frågar.

Anf.  18  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Jag börjar med frågorna kring kapaciteterna. På polissidan, på den civila sidan, ser det bra ut. Där har man i princip redan uppnått det antal poliser som vi är överens om sedan tidigare. På den militära sidan finns dock fortfarande ett antal brister, bl.a. när det gäller logistik, mobilt samtränande, högkvarter, sjukvård och transporter. Det är väl framför allt på de områdena som det finns brister.

Det sades i Nice att man skulle förklara ESDP operativt senast på mötet i Laeken, men vi har inte sett några texter. Det är inte kommissionen som lägger fram texter här eftersom kommissionen enligt arbetsfördelningen egentligen inte har något att göra med det, utan det handlar om ordförandeskapet. Där har vi ännu inte sett några förslag om utformningen.

När det gäller riksdagens inblandning när EU begär svenska insatser ska riksdagen, som jag uppfattar reglerna, alltid vara involverad. Regeringen kan själv besluta om OSSE-akuta insatser, men när det gäller EU-insatser är det alltid riksdagen som är med och beslutar om fredsfrämjande insatser.

Jag tycker att det är ganska uppenbart att vi inte bör ha ett försvarsministerråd, inte bara av det praktiska skälet att vi inte vill ha ytterligare rådssammansättningar, utan också därför att det här inte är ett fristående militärt samarbete. Samverkan beträffande den gemensamma utrikespolitiken bör därmed också hela tiden ske i samverkan med utrikesministrarna. Försvarsministrarna har möjlighet att delta ihop med utrikesministrarna. Därmed står det hela tiden så att säga i utrikespolitisk överensstämmelse. Men har man ett eget försvarsministerråd – det är ju därför som både Sverige och Natoländer har haft samma invändning mot ett försvarsministerråd – blir det en mer fristående militär samverkan på ett sätt som varken vi från svensk sida eller ett antal andra länder har velat se.

Anf.  19  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Ska man tolka det så att försvarspolitiken i vårt eget land är fristående från utrikespolitiken?

Anf.  20  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Nej, men jag tycker att det är skillnad här. Vi har trots allt en helt annan samverkan inom en regering än vad vi har inom EU. Det är en viktig principfråga att inte ha fristående försvarsministerråd utan att det hela är sammankopplat med utrikesministerråd.

Anf.  21  ORDFÖRANDEN:

Därmed är det kanske dags för en sammanfattning. Vi har hört regeringens ståndpunkt när det gäller de två deklarationerna. Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Detta med ett försvarsråd eller inte är ju inget beslutsärende hos oss, men också där delar en majoritet kring detta bord regeringens uppfattning att det inte ska vara ett särskilt råd för försvarsministrarna.

Sedan vill jag meddela att vi har fått en hemlig handling om kapaciteten. Vi hanterar den handlingen på vanligt sätt.

Nu går vi vidare på dagordningen.

Anf.  22  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Sedan gäller det västra Balkan. Jag börjar med Makedonien. De slutsatser som vi räknar med kommer att tas handlar om Makedonien, valet i Kosovo, förhållandet Serbien–Montenegro och stabilitetspakten.

När det gäller Makedonien hade vi en ganska allvarlig utveckling. Parlamentet tog inte de ändringar i konstitutionen som skulle tas. Vi kunde se nya strider med den albanska sidan – med flera dödade, med kidnappningar m.m. I går fick vi bekräftat att parlamentet nu har tagit de förändringar i konstitutionen som vi har efterfrågat. Samlat, inklusive det albanska partiet, har man röstat för den nya konstitutionen. Det innebär att man har gjort det som EU krävt. Därmed räknar vi med att givarkonferensen blir av inom någon månad. Vi kommer att få se ett nyval under våren. Läget i Makedonien är alltså ändå lite positivt; detta som en dagsnotering.

I Kosovo har man en lugn valkampanj. Vi får se hur det går i helgen.

När det däremot gäller relationerna med Montenegro har försöken att få en dialog om relationerna Serbien–Montenegro brutit samman, så det blir med största sannolikhet en folkomröstning om självständighet i Montenegro. EU får väl rikta in sina insatser nu på hur man kan få så mycket dialog som möjligt mellan respektive sidor, så att det – om det blir en folkomröstning – blir så lugnt som möjligt.

När det gäller stabilitetspakten görs en del förändringar i skrivningarna. Ännu mer understryks det regionala samarbetet. Man kommer också att peka på att det är viktigt att regionen har en mer aktiv roll när det gäller stabilitetspakten, vilket är vad vi från svensk sida har diskuterat och också velat.

Förmodligen kommer vi på nästa möte tillbaka till frågan om finansiering av stabilitetspakten. Vidare pågår diskussioner om en ny kandidat efter Hombach för att sköta stabilitetspakten.

Anf.  23  WILLY SÖDEDRDAHL (v):

Valen i Kosovo kommer att öka kraven på självständighet. Sverige har ju tidigare sagt att frågan är alldeles för tidigt väckt. Förekommer det någon längre strategisk diskussion om detta? Vågar man helt enkelt ta i det här?

Anf.  24  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Det är en väldigt svår fråga. Vi har hela tiden hänvisat till resolution 1244 och till att man inte ska diskutera självständighet för Kosovo. Samtidigt kan vi se att flera av de regionala parterna liksom tar detta mer eller mindre för givet.

Vad vi har föreslagit som en strategi inom både EU och det internationella samfundet är att man väldigt tydligt markerar gentemot alla partier i Kosovo att vi inte kommer att diskutera Kosovos status förrän om flera år framåt i tiden – man försöker alltså lägga locket på hela den diskussionen. Det handlar då om att se till att det blir en ordentlig administration och att man får samarbetet att fungera. Sedan, tre fyra år framåt i tiden, får man diskutera Kosovos status. Det tror jag är den mest realistiska vägen. Att i dag ge sig in på den framtida statusfrågan, oavsett vilket ställningstagande som görs, riskerar att ge de här lite mer uppslitande effekterna.

Vi hoppas att det hela kommer att fungera. Det är också detta som har varit ett slags EU-syn på Kosovofrågan.

Anf.  25  ORDFÖRANDEN:

Slutsatser ska ju tas. Har sådana kommit från ordförandelandet?

Anf.  26  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Nej.

Anf.  27  ORDFÖRANDEN:

Det är svårt för regeringen att ha en ståndpunkt när det inte har kommit några slutsatser. Men vi kan väl göra tolkningen att det resonemang som förts här från utrikesministerns sida är en svensk ståndpunkt, som jag konstaterar att en majoritet står bakom.

Vi går nu vidare till frågan om Mellanöstern.

Anf.  28  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Mellanöstern kommer att vara en diskussionspunkt med ett eventuellt beslut. Det kan då vara ett nytt läge som nämnden inte helt har tagit del av. Den diskussionspunkt som vi också hade i New York under veckan som gått handlade om hur USA ska kunna engageras i den fortsatta fredsprocessen. Bushs tal i måndags var positivt. Han strök under behovet av både en israelisk och en palestinsk stat. Vi räknar med att USA kommer att ta ett större initiativ när det gäller Mellanöstern ganska snart.

Vi har fört gemensamma diskussioner om förutsättningarna för ett sådant agerande, och vi är ganska överens om att det handlar om att gå tillbaka till fredsprocessen och bygga på Mitchellrapporten. Det blir det nog inte så mycket diskussion om den punkten på måndag. Däremot kommer förmodligen som en ny B-punkt antagandet av en gemensam ståndpunkt inför associeringsrådet med Israel. Det handlar om den gamla frågan som jag tidigare har redovisat i nämnden om associationsavtalet mellan Israel och EU och ursprungsreglerna.

EU har sagt att tullfrihet inte ska gälla för varor som kommer från israeliska bosättningar på ockuperade områden. >>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<<. Vi menar att det är dags att ta upp frågan om ursprungsregler och skiljedom och att man bör gå vidare enligt associationsavtalet och säga att vi vill ha en skiljedom eftersom vi inte längre kan acceptera det israeliska sättet att hantera dessa regler. Det kommer vi att ha en diskussion om på måndag, som det ser ut i dag.

Anf.  29  ORDFÖRANDEN:

Den fråga som utrikesministern nu sist tog upp och som återkommer på dagordningspunkt 23 har vi diskuterat tidigare i nämnden. Regeringen fick då stöd för sin linje. Jag konstaterar nu att det finns en majoritet bakom den ståndpunkten. Då lämnar vi Mellanöstern och går till Afrika.

Anf.  30  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Vi har fått en mer aktiv EU-politik när det gäller Afrika. Mycket har handlat om de stora sjöarna där fredsprocessen fortsätter, men det går ganska långsamt. Vapenvilan håller. FN:s observatörsmission utvidgas nu. I Burundi har en övergångsregering tillträtt. Där finns en sydafrikansk skyddsstyrka på plats som bl.a. ska utbilda en inhemsk styrka som ska fortsätta att bevaka lugnet. FN:s säkerhetsråd har vädjat om internationellt stöd till styrkan. Vi räknar med ett beslut på måndag om en gemensam åtgärd om 9,5 miljoner euro som ett bidrag till styrkan i Burundi. Det tycker vi från svensk sida är positivt. Vi tittar också på möjligheterna till ett bilateralt bidrag.

I slutsatserna kommer vi att upprepa vårt stöd för Lusakaavtalet, att välkomna att man utvidgar FN-styrkorna, att upprepa att man ska avväpna de väpnade grupperna, att säga att man ska planera för återupptagande av bidrag till Kongo, att ge stöd till övergångsregeringen i Burundi och att ta upp och välkomna överenskommelsen mellan Rwanda och Uganda.

Den s.k. EU-trojkan som skulle besöka regionen har ännu inte kommit i väg. Det har skjutits upp vecka efter vecka, men vi räknar med att den ska komma i väg nästa vecka, och det tycker vi också är positivt.

Anf.  31  ORDFÖRANDEN:

Då konstaterar jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Anf.  32  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Jag har inget att säga om lägesrapport om arbetet i övriga rådskonstellationer.

Beträffande uppföljning av attentaten i USA är det ingen beslutspunkt, utan det blir enbart – och det är ju inte så enbart – en diskussion om Afghanistan under lunchen. Det kommer att gälla samma frågor som vi just har diskuterat i FN, nämligen hur man ytterligare kan effektivisera det humanitära arbetet. Det underlättas nu av att den tidigare regimen faller samman.

Arbetet med att fylla det politiska vakuum som uppstår när talibanerna lämnar och nordalliansen går framåt. Det gäller vikten av att FN ser till att det blir en övergångsadministration på plats så snart som möjligt, vikten av att man garanterar de mänskliga rättigheterna och även kvinnornas roll och vikten av att FN kan spela en så central roll som möjligt i fråga om övergångsregimen och vid återuppbyggnaden.

Anf.  33  LARS TOBISSON (m):

Oavsett hur man förkortar företeelsen den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken vill vi från moderaterna understryka betydelsen av att den verkligen är gemensam. Ska vi ta på oss bördor ska vi också delta i utvecklingen av det hela. Det gäller nu antiterroristbekämpningen och påbudet om att frysa tillgångar.

Anledningen till att jag understryker detta, som också har diskuterats tidigare, är att det hölls en sammankomst på Downing Street där man från början hade tänkt sig en ganska begränsad deltagarskara, men efterhand plussades den på med regeringschefer som kom dit. Jag fick en känsla av att den svenska statsministern var mera försiktig och tyckte att de andra kunde klara av detta. Jag undrar hur regeringen ser på det.

Det finns en tendens att det utbildas ett kotteri av stora stater som ska vara de som beslutar medan de mindre länderna som ska ställa upp på gemensamma aktioner inom EU:s ram får nöja sig med att vara med på verkställarstadiet. Var det den svenska regeringens ståndpunkt, att det var bra att de andra kom samman vid Downing Street?

Anf.  34  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Min fråga gäller frysning av medel. Det är nödvändigt och riktigt att genomföra detta. Vi står helt bakom den linjen. Självfallet är det så. Men jag har en fråga.

Människor som drabbas kan vara oskyldiga. Så småningom måste ju det prövas någonstans. Då är min fråga: Finns det någon nu pågående process där man tar ställning till detta att man på ett rättssäkert sätt så småningom kan få sin sak prövad? Det kan gälla personer eller organisationer som har fått sina medel frysta. Är det de allmänna domstolarna i Sverige som ska titta på detta, Finansinspektionen eller hur tänker man?

Frågan är ganska komplicerad eftersom det från början är ett internationellt påbud. Hur tar man till vara rättssäkerheten i det här sammanhanget? Det kanske inte är akut i dag, men allteftersom veckorna och månaderna går måste det lösas på något sätt. Hur tänker man?

Anf.  35  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Vi i vårt parti stöder det som utrikesministern har nämnt om Afghanistan, och det gör väl samtliga vid det här bordet. Att betona den humanitära rollen och FN:s roll är ju väldigt viktigt i det läge som har uppkommit.

Men utrikesministern var inte inne så mycket på färdplanen. Det finns ganska många åtgärder när det gäller ramlagstiftningar mot terrorism. Det finns europeiska arresteringsorder och – som Holger Gustafsson nämnde på – frysning av tillgångar. Vid EU-nämndsmötet i förra veckan när justitieministern var här klargjorde Lars Ohly vårt partis inställning, att vi vill betona rättssäkerheten.

Jag vill markera att vi tycker att det går alldeles för snabbt med delar av färdplanen. Det är stora frågor som bör diskuteras ingående. Vi anser t.ex. att justitieutskottet och riksdagen borde vara involverade så att det blir ett betänkande där fler har möjlighet att lämna synpunkter. Vi bör inte frångå det nationella parlamentets roll. Det vill vi betona.

Anf.  36  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Jag börjar med frågan om mötet på Downing Street. Jag har för mig att vi tog upp den också vid förra mötet i EU-nämnden.

Till att börja med är det självklart att vi inte accepterar att de stora länderna styr och bestämmer över utrikespolitiken. Det är svårt att förhindra att de ibland har möten. Vi förbehåller oss också rätten att ha olika möten mellan de nordiska länderna, mellan de mindre länderna osv. Den typen av möten pågår ju.

Det var ganska tydligt att mötet på Downing Street framför allt handlade om den militära samverkan. Där var vi inte inblandade och inte heller EU som sådant. Det har också bekräftats av att flera av de länder som var med på mötet gick ut och bekräftade vilka militära insatser som de var beredda att göra.

Det är FN:s sanktionskommitté som har fattat beslutet om frysning av tillgångar. Vi håller på att se över hur det har fungerat. Det är naturligtvis inte bra om man som berört land inte har tillräckligt med information och inte är klar över besluten i förväg. Vi sitter själva inte med i sanktionskommittén. Därför kommer vi att se över hur det har fungerat och komma tillbaka med förslag till hur vi tycker att det borde fungera för att bli bättre. Vi har också krävt att få information om de enskilda fallen.

Anf.  37  ORDFÖRANDEN:

Då lämnar vi den här frågan för dagen och går vidare till utvidgningen, som också är en informationspunkt.

Anf.  38  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Här kommer kommissionens översynsrapport att presenteras. Det är positivt att man anser att den roadmap som vi antog i Göteborg håller. Man är optimistisk och menar att upp till tio länder kan slutförhandla redan nästa år. Men det kräver ju av EU att vi kan enas i de frågor som handlar om budget, jordbrukspolitik och regionalpolitik.

Jag ska träffa den polske utrikesministern i dag efter det här EU-nämndssammanträdet. Polen är naturligtvis väldigt viktigt nu i det här läget. Det är ett skäl till att vi hör en lite förändrad ton från kommissionen. Man talar om att det verkligen ska vara möjligt att tio länder ska slutförhandla nästa år. Polen har tidigare varit ett land som har legat lite efter, men den nya regeringen där har markerat att man ska göra väldigt stora insatser för att komma i fatt. Vi får se om det är möjligt.

Annars håller vi fast vid differentieringen också i fortsättningen. Jag vill understryka detta igen med anledning av kommissionens rapport. Varje kandidatland bör få förhandla i sin egen takt.

I övrigt har vi haft en diskussion om screening för Turkiet. Där har vi från svensk sida sagt att vi inte är beredda att acceptera att Turkiet ska få gå över till screening. Då ska man först ha uppfyllt Köpenhamnskriterierna. Kommissionen säger också att Turkiet inte gör det. Därmed kan screening inte påbörjas, men man säger att man ska gå igenom den turkiska lagstiftningen med Turkiet för att se vad som behövs ändras i den.

Det betonas också att det stora problemet när det gäller alla kandidatländer är administrativa reformer, offentlig förvaltning, rättsväsende och korruption.

Anf.  39  LARS TOBISSON (m):

Av redovisningen får man ett intryck av att kommissionen tecknar en ganska glättad bild. Visserligen understryker man det som ministern nämnde senast, att det inte bara är fråga om att införa EG:s regelverk, utan det gäller också att ha administrativa resurser till att tillämpa det. Det är en viktig synpunkt som inte är lätt att etablera på alla håll. Om nu tidtabellen skulle genomföras kan det befaras att det finns åtskilliga kvarstående brister.

Sedan finns det andra svårigheter: svårigheten att utveckla positioner på EU-sidan i tid när det gäller sådana knäckfrågor som jordbruk, strukturpolitik, Nicefördraget som ska ratificeras och Irland som ligger i bakgrunden. Hur ska det komma fram ett beslut i tid som gör att man har ett Nicefördrag på plats inför mottagandet av de första medlemsländerna?

På sistone har Cypernfrågan spetsats till. Det finns uttalanden från Ecevit om att Turkiet annekterar den norra delen om södra delen skulle vinna inträde såsom Cypern. Det motargument som jag har förutspått kom direkt från Grekland, att om inte Cypern kommer med i första omgången blockerar man all annan utvidgning.

Slutligen har vi den ekonomiska situationen. Utrikesministern ska träffa den polske utrikesministern i dag. Jag noterar att samtliga svenska byggföretag som har etablerat sig i Polen har stora svårigheter. De får skära ned på sina arbetsstyrkor och engagemang av den anledningen att byggandet i Polen har gått fullständigt i stå. Att man inte längre bygger någonting brukar vara ett tecken – i synnerhet i ett land som ska byggas upp från grunden – på att ekonomin är dålig. Det kan alltså även i kandidatländerna förekomma tillfälliga förhållanden som gör att processen kan bromsas.

Jag vill inte vara skeptisk eller pessimistisk i onödan, men jag tycker att man ska vara medveten om de stora svårigheter som föreligger och som inte riktigt kommer till uttryck i den optimistiska bild som tecknas i kommissionens rapport.

Anf.  40  MARIANNE ANDERSSON (c):

Jag vill bara skicka med att det är väldigt bra med en översyn av lagstiftningen i Turkiet. Men det handlar också om att se över implementeringen. Som utrikesministern säkert är medveten om har man också en förmåga att först ändra vissa lagar och sedan ändra andra lagar, vilket gör att läget blir oförändrat i verkligheten. Det är viktigt att se på helheten när det gäller lagstiftningen i Turkiet.

Anf.  41  WILLY SÖDERDAHL (v):

Jag tycker att Sverige har en bra linje som pådrivande i utvidgningen. Man bör poängtera frågan att man även bör titta inåt och inte bara på kandidatländerna. Det finns en del hos oss själva också.

Sedan vill jag ge mitt stöd till – som jag uppfattade det – Sveriges skarpa ord gentemot Turkiet. Det är viktigt att man håller fast vid det och inte låter Turkiet dra fördelar av om Turkiet ställer trupp till förfogande och annat.

Anf.  42  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Först kan jag instämma i det som Lars Tobisson säger om att det finns många problem. Å andra sidan finns det alltid i dessa sammanhang många som gärna vill se problem, så jag tror att det är viktigt att Sverige ändå fortsätter att driva på processen för att se till att utvidgningen går framåt.

En insats som kommissionen gör för att komma till rätta med problemen är att man vill lägga fram en ny handlingsplan som bättre ska koordinera med alla de existerande insatser som görs i kandidatländerna för att förstärka institutionerna.

Jag kan också instämma i det som Willy Söderdahl och andra säger om det här ställer krav också på oss själva, att vi så snart som möjligt tar fram egna positioner när det gäller de svåra budgetfrågorna i EU framöver.

Anf.  43  ORDFÖRANDEN:

Då lämnar vi den punkten. Nu kommer en del handelsfrågor upp på dagordningen.

Anf.  44  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Jag har en punkt kvar, och det gäller associering av de utomeuropeiska territorierna, men det tänkte jag inte säga så mycket om.

EU:s framtid är en diskussionspunkt. Vi har fortfarande inte fått någon information om vad man egentligen vill diskutera på den punkten. I övrigt är det A-punkter.

Anf.  45  ORDFÖRANDEN:

A-punkterna brukar vi ju ta i en klump. Men jag lämnar ordet fritt först ifall det är någon som har någon fråga till utrikesministern på de återstående punkterna. Så är icke fallet. Vi har tagit del av A-punkterna och regeringens ståndpunkt, och jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt när det gäller A-punkterna.

Då är vi klara med samrådet för i dag. Vi tackar för det. Vi går då vidare med de återstående frågorna på allmänna rådet.

2 §  Allmänna frågor

Statssekreterare Lotta Fogde

Rapport från extra ministerrådsmöte den 10 november2001

Information och samråd inför ministerrådsmöte den19 och 20 november 2001 (handelsfrågor)

Anf.  46  ORDFÖRANDEN:

Då återupptar vi våra överläggningar. Först vill jag bara fråga om nämnden medger att Lina van der Weyden från utrikesutskottets kansli får närvara här under mötet. Svar ja.

Då hälsar jag statssekreterare Lotta Fogde med medarbetare välkomna hit för att informera oss om och samråda kring de handelsfrågor som nu är uppe på allmänna rådet. Men vi ska också få en återrapport från det extra ministerrådsmöte som hölls den 10 november.

Anf.  47  Statssekreterare LOTTA FOGDE:

Jag ska först återrapportera från ett flertal rådsmöten som hölls under WTO:s ministerkonferens i Doha. Det var ett möte som var schemalagt, men det blev tre eller fyra möten sammanlagt. Dessa möten hade karaktären av information från kommissionen om läget i förhandlingarna under WTO:s ministerkonferens.

Vid de första mötena cirklade diskussionerna en hel del kring vilka möjligheter rådet skulle få att yttra sig över framstegen i förhandlingarna allteftersom de fortskred.

På det sista mötet fanns det ett konkret förslag till ministerdeklaration att ta ställning till. Från svensk sida kunde vi konstatera att det var en deklaration som i väldigt hög grad motsvarade våra intressen, kanske i högre grad våra än många av de andra EU-ländernas intressen i och med att det blev ett ambitiöst åtagande på jordbrukssidan som bl.a. innehöll ett åtagande om att förhandla om att fasa ut alla exportsubventioner och även att förhandla om marknadstillträde.

Det innehöll också det som jag skulle vilja karakterisera som någonting helt nytt för WTO, nämligen förhandlingar på miljöområdet. Vi har alltså fått till stånd ett beslut om att WTO omedelbart i den nya rundan ska inkludera att vi ska förhandla om förhållandet mellan internationella miljökonventioner och handelsavtal. Det var väldigt glädjande.

Det som var en besvikelse som vi tvingades acceptera i ljuset av att det i övrigt var en väldigt rik deklaration var att formuleringarna om arbetsvillkor var mycket knapphändiga. De flyttar inte fram WTO:s positioner i den här frågan. Det var många som helt och hållet ville stryka referenser till arbetet i ILO när det gäller arbetsvillkor. Det lyckades avvärjas, men det blev ingen framflyttning av positionerna.

Anf.  48  PER WESTERBERG (m):

Vi har naturligtvis lite nyansskillnader här vid bedömningarna. Vi har en del olika uppfattningar om core labour standards sedan tidigare, och därmed är vi inte lika missnöjda som regeringen med den skrivning som blev.

Jag vill däremot betona patenträtten och TRIPS-fördraget där jag vill höja ett varnande finger. Självfallet ska de fattiga länderna få tillgång till erforderliga mediciner, det råder det inget som helst tvivel om. Men det finns motsättningar mellan Brasilien och Indien kontra USA och Schweiz, dvs. de länder som sysslar mycket med plagiattillverkning av läkemedel.

Sverige har läkemedel som nästa största nettoexportbransch. Det ligger i svenskt intresse att upprätthålla patenträtten, så att det inte blir någon diskussion om parallellimport om priserna dumpas till de fattigaste länderna. Där efterlyser jag lite större aktivitet från regeringen för att skydda svenska intressen och de fattiga ländernas intressen och inte de mellanliggande ländernas intressen.

Anf.  49  Statssekreterare LOTTA FOGDE:

Det var ju hårda förhandlingar även om den deklaration om patentfrågorna som också antogs vid mötet. Jag tror ändå att den kompromiss som utkristalliserade sig till sist väl tillgodoser såväl kravet på respekt för TRIPS-avtalet och patenträtten, såsom den definieras där, som möjligheterna för fattiga länder att vid tillfällen av nationell kris kunna kringgå patenträtten för att få tillgång till läkemedel. Det var en väl avvägd text som WTO-mötet antog, enligt min mening.

Anf.  50  PER WESTERBERG (m):

Mycket kort: Jag tror att det är en korrekt bedömning att läkemedelsindustrin kan leva med den text som blev resultatet. Men jag vill ändå betona att motsättningarna inte ligger mellan läkemedelsindustriländerna och de fattigaste länderna, utan de ligger främst mellan de länder som sysslar med brott mot patenträtten. För att inte slå sönder hela patenträtten, som inte minst är en mycket stor svensk angelägenhet, måste man hitta system för att stoppa exporten från den typen av länder till industriländerna.

Jag vill bara nämna Kanadas mycket speciella situation där man gick emot patenträtten. Man ansåg sig kunna frångå den av nationella skäl, trots att Kanada är ett utomordentligt rikt land. Det gäller att upprätthålla patenträtten. Jag efterlyser alltså lite mer aktivitet, och jag nöjer mig med den markeringen.

Anf.  51  LARS TOBISSON (m):

Jag har ju sysslat med dessa frågor en del under åren. Jag måste säga att vi har anledning att vara ganska nöjda med utgången. Vi ska vara klara över att vad man nu har beslutat är inte att avsluta en förhandling utan att påbörja en förhandling. Mycket ligger framför oss, men startpunkten är någonting helt annat än vad vi hade kunnat förvänta oss efter debaclet i Seattle.

Som statssekreteraren säger är innehållet i deklarationen förmodligen bättre för oss än för många andra länder i EU. Som Per Westerberg var inne på var det inrikespolitiskt kanske bättre för oss moderater än för andra som har slagits för arbetsvillkor osv.

Vi har nu etablerat ett ordentligt tryck i väsentliga frågor. Utöver de konsekvenser som följer på utvidgningen finns det när det gäller jordbruksfrågan ett yttre tryck på att vi ska delta i förhandlingar där det talas om en utfasning av stödet. Det gäller även tekofrågorna, även om de inte var uppe här. Jag förstår att USA har fått svettas en hel del, men där finns också en tidtabell för när vi närmar oss kritiska årtal då en kraftig avreglering och avskaffande av tullar ska ske.

Jag tycker att det är viktigt att Sverige, när vi i kretsen av EU-länder nu har den yttre pressen från WTO, är djärvt nog att tala för den linje vi företräder och inte passivt accepterar att det finns länder som Portugal i tekofrågan eller Frankrike och andra länder i jordbruksfrågan som säger att vi måste bromsa för allt vad vi är värda. Vi måste slåss för att den här avregleringen, som vi har förpliktat oss till, också ska äga rum i praktiken.

Anf.  52  Statssekreterare LOTTA FOGDE:

>>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<<>>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<<Anf.  53  ORDFÖRANDEN:

Därmed är vi klara med punkt 11 som är en diskussionspunkt.

Det är väl ytterligare handelsfrågor som finns kvar på dagordningen. Jag har fått en del motstridiga uppgifter om ifall en del är strukna eller inte, men det får vi strax höra.

Anf.  54  Statssekreterare LOTTA FOGDE:

Det är osäkert ifall frågan om GSP-förordningen kommer att stå kvar på dagordningen på måndag. Men eftersom vi i nuläget inte har något annat besked vill jag informera nämnden om vad den här frågan innebär och, om den står kvar, hur vi vill hantera den.

Det handlar om GSP-systemet, som är ett system för att bevilja preferenser för samtliga u-länder. Det är ett system som har funnits sedan 1971, och det sker en översyn ungefär vart tionde år.

Den nuvarande översynen innebär att systemet ska bibehållas neutralt, dvs. att de totala förmånerna ska vara på samma nivå som tidigare men att de ska riktas om till dem som bäst behöver dem. Dessutom ska systemet förenklas.

Kommissionen har lagt fram ett förslag som, om det hade fått stöd av medlemsländerna, hade inneburit att ett antal produkter och därmed även länder skulle ha förlorat på förslaget, eftersom innebörden ju var att det skulle viktas om. Men efter förhandlingar i rådsarbetsgruppen har man enats om en stand still-klausul. Det innebär att det inte ska bli några förlorare utan enbart vinnare på förslaget. Det tycker jag att vi ska välkomna från svensk sida för det innebär ju en ambitionshöjning.

Vi är också positiva till att kraven på de länder som ansluter sig till den här stimulansordningen kommer att höjas vad gäller arbetsrätten. Tidigare har man tagit hänsyn till tre av de åtta ILO-konventionerna om grundläggande mänskliga rättigheter i arbetslivet. Nu kommer man att ta hänsyn till åtta ILO-konventioner när man bedömer hur länderna uppför sig.

Dessutom finns det ett förslag om en s.k. bagatelltullsats som ska vara 1 %, vilket vi vill acceptera. Det innebär alltså att om tullpreferenserna får till resultat att tullen blir 1 % eller lägre ska vi behandla den som om den var noll. Det är givetvis för att förenkla och förbilliga för tullmyndigheterna.

Kommissionen har föreslagit att två nya kriterier ska kunna användas för att temporärt utesluta förmånsländerna ur GSP-systemet.

Det ena är kravet att förmånsländerna inte allvarligt och systematiskt ska kränka de grundläggande mänskliga rättigheterna i arbetslivet.

Det andra kravet är att förmånsländerna inte ska orsaka omfattande skadeverkan på miljön vid tillverkning av produkter som får GSP-behandling.

Uteslutning av länder har inte tillämpats särskilt ofta tidigare. Det enda land som har uteslutits hittills är Burma, som har uteslutits på grund av tvångsarbete.

Vi är positiva till att man nu kräver att samtliga åtta ILO-konventioner ska följas. Men vi är rädda att kriteriet om omfattande skadeverkan på miljön är alltför luddigt och godtyckligt och kan missbrukas. Det finns inga tydliga konventioner som det i det här förslaget hänvisas till. Vi menar att det är ett ofärdigt förslag. Därför kan vi godta en kompromiss som ordförandeskapet har föreslagit och som innebär att man hänvisar till ITTO, Internationella organisationen för tropiska träslag. Det är ett kriterium som är fast och tydligt och som vi tror kan vara en början till ett tydligare kriterium på miljöområdet. I andra hand vill vi hålla frågan utestående till nästa tioårsöversyn.

I en fråga vill vi reservera oss mot kommissionens förslag. Det handlar om att kommissionen har ändrat i det beslut som fattades under Sveriges ordförandeskap, beslutet om att ge de minst utvecklade länderna tullfrihet, det s.k. Everything but arms-beslutet. I samband med Everything but arms-beslutet var det länder som krävde att skyddsåtgärder skulle få vidtas om exporten från de minst utvecklade länderna till EU av de tre känsliga produkterna som ni säkert minns att vi talade om i våras – socker, ris och bananer – skulle öka explosionsartat. Detta tvingades vi att acceptera i våras för att få igenom beslutet.

Nu har kommissionen föreslagit att dessa skyddsåtgärder ska täcka samtliga u-länder och samtliga jordbruksprodukter och att detta ska genomföras i och med revideringen av GSP-systemet. Det vill vi reservera oss mot, även om vi tyvärr är ensamma om det.

Ett sista inslag här är att det föreslås att Pakistan ska få tullfrihet till EU på tekoområdet för att exportera kläder. Det är också ett förslag som vi kan ställa oss bakom.

Anf.  55  PER WESTERBERG (m):

Vi tycker naturligtvis att det är korrekt att reservera sig på den punkt som regeringen gör. Vi skulle gärna göra det även när det gäller socker, ris och bananer.

När det gäller grundläggande mänskliga rättigheter i arbetslivet är vi för mänskliga rättigheter, men vi vill hitta någon form av rättssäkerhet i hanteringen av detta och någon av form av regelverk. Mänskliga rättigheter bör ju gälla alla mänskliga rättigheter, inte bara i arbetslivet. Vi tycker möjligen att detta hanteras lite luddigt för närvarande.

Anf.  56  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):

Jag stöder naturligtvis också regeringens hållning i frågan om exporten och det som vi kallar Everything but arms. Men jag vill ställa en fråga: Hur kommer det sig att man bara några månader efter det att man var överens om att fatta beslutet nu går in och ändrar i det? Vad är det för argument som har kommit upp på bordet som gör att man nu går tillbaka till ruta ett?

Anf.  57  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Jag har bara en liten kort fråga som gäller Pakistan.

På ett sätt är det bra att det föreslås att landet får tullfrihet inom tekoområdet, för det är ett fattigt land. Men jag tänker mycket på detta med barnarbete. Kollas det ordentligt att ILO-konventionerna följs så att det inte är 5–6-åringar som gör kläderna? Det är en väldigt viktig fråga för bl.a. facket.

Anf.  58  Statssekreterare LOTTA FOGDE:

Vår bedömning är att ILO-konventionerna är internationellt väl definierade och accepterade, vilket gör att vi är beredda att acceptera att EU agerar på grundval av ILO:s värdering av hur konventionerna följs av olika länder, på samma sätt som EU redan tidigare har agerat när det gäller Burma. Jag tror att det är tydligt nog i de fall där ILO har markerat att länder inte följer ILO-konventionerna. Jag tror att det är ett tillvägagångssätt som innehåller tillräcklig precision för att vi ska kunna ställa oss bakom det.

När det gäller Pakistan innebär det att landet nu får komma in i GSP-systemet och får sälja textil till EU. Det innebär att även Pakistan blir föremål för granskningen och att förmånerna även här kan upphävas om ILO:s värderingar av hur Pakistan följer konventionerna skulle vara negativa.

Frågan om vad det är för argument som har anförts för att ändra i EBA-beslutet vill jag be Sten Göte Lindström från UD:s enhet för internationell handel att kommentera.

Anf.  59  Departementssekreterare STEN GÖTE LINDSTRÖM:

Det är ganska enkelt. Kommissionen har föreslagit att detta ska införas generellt därför att det i annat fall skulle upplevas som en diskriminering av andra u-länder. Det är egentligen huvudmotivet för ändringen. Som statssekreteraren sade har alla andra länder i gemenskapen accepterat denna ändring utan reservationer.

Anf.  60  ORDFÖRANDEN:

Det är nu dags att sammanfatta. Vi har hört regeringens ståndpunkt, och jag konstaterar att det finns en majoritet för den.

Anf.  61  Statssekreterare LOTTA FOGDE:

Det kommer också att fattas beslut på måndag på en A-punkt som inte handlar om handel utan om ett annat av handelsministerns ansvarsområden, nämligen vapenexportkontroll.

Det är den tredje årsrapporten om hur arbetet med EU:s uppförandekod för vapenexport fortlöper. Rapporten kommer upp som en A-punkt på måndag, och rådet förväntas anta rapporten.

Som ni säkert känner till har denna uppförandekod funnits sedan 1998. Syftet med den är att genom informationsutbyte och samråd främja en samsyn inom EU om en ansvarsfull och återhållsam vapenexport. Vi ser detta som ett golv för arbetet på det här området.

Vi har bl.a. under vårt ordförandeskap i våras arbetat aktivt för att det ska ske en kontinuerlig översyn av koden och av hur tillämpningen utvecklas av koden. Den årliga rapporten som sammanställs innehåller en sammanfattning av resultaten på detta område och de prioriteringar som ska gälla för kodens utveckling framgent.

Utvärderingen visar att vissa betydelsefulla framsteg har gjorts. T.ex. har informationsutbytet ökat. Statistiken redovisas nu regionvis. Det ger en tydligare bild av EU-ländernas samlade exportprofil.

Dessutom kommer vi i år att redovisa det faktiska värdet vad gäller beviljade utförseltillstånd, vilket också ger en större transparens.

Vidare har antalet anmälda avslag med hänvisning till koden och därpå följande samråd mellan EU-länder ökat. Det visar att medlemsländernas förtroende för koden har stärkts. Det tror vi är viktigt för det fortsatta arbetet.

Två områden som nämns i rapporten härstammar särskilt från vårt ordförandeskap i våras och ett arbete som vi tog initiativ till. Det handlar om dialogen med kandidatländerna om deras exportkontroll. Den fördjupades under vårt ordförandeskap. Kandidatländernas lagstiftning och tillämpning har förbättrats sedan 1998.

Dessutom omnämns det i årets rapport att EU för första gången har tagit upp frågan om korruption i samband med import och export av vapen till diskussion. Det gjordes alltså under det svenska ordförandeskapet på vårt initiativ.

Anf.  62  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Jag har bara en mycket kort fråga. Är rapporten tillgänglig för oss här i EU-nämnden eller tillsänds den kansliet? Finns det möjlighet att läsa rapporten?

Anf.  63  Departementssekreterare MADELEINE ANDERSSON-LYRVALL:

Rapporten är under färdigställande. Den kommer att vara ett öppet dokument, så den kan ni absolut få ta del av.

Anf.  64  ORDFÖRANDEN:

Då konstaterar jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i denna fråga.

Därmed är vi klara för i dag. Tack så mycket.

3 §  Jordbruk

Jordbruksminister Margareta Winberg

Rapport från ministerrådsmöte den 23 oktober 2001

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 20 november 2001

Anf.  65  ORDFÖRANDEN:

Jag hälsar jordbruksminister Margareta Winberg med medarbetare välkomna hit för information och samråd. Vi ska börja med en kort muntlig återrapport från ministerrådsmötet den 23 oktober.

Anf.  66  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Vi fick som vanligt en BSE-lägesrapport. Av 4,6 miljoner testade djur har 381 visat sig vara smittade under perioden januari–augusti 2001. Övervägande delen av djuren har upptäckts i gruppen s.k. riskdjur, som är självdöda eller nödslaktade djur.

Vi arbetade med zoonotiska smittämnen. Vi fick en presentation av en rapport med påföljande förslag om bekämpande av salmonella och andra zoonotiska smittämnen. Danmark, Finland och Sverige hade önskat att förslaget hade gått längre och att tidtabellen hade varit ambitiösare. Andra medlemsländer ansåg att förslaget redan var ambitiöst och att det skulle vara mycket kostsamt att genomföra.

Vi fick en presentation av en rapport som återkommer på dagens dagordning, nämligen om växtskyddsmedel.

Vi fick en rapport om GMO, dels spårbarhet av GMO, dels GMO rörande livsmedel och foder. Kommissionen betonade där att den utökade märkningen av GMO är en viktig fråga och ett nödvändigt steg för att få en ökad acceptans för GMO inom EU.

Vi hade en diskussion om nötkött, om marknadssituationen, och den återkommer vi till under den dagordningspunkten.

På övriga frågor tog Sverige upp frågan om den globala livsmedelssäkerheten. Vi påminde om det stundande internationella livsmedelstoppmötet i FAO och EU:s ansvar för frågor som rör livsmedelssäkerheten. Vi fick här stöd från kommissionen och från Nederländerna. Kommissionen redogjorde också för de åtgärder som EU vidtagit för att stimulera handel mellan gemenskapen och u-länderna.

Italien och Storbritannien tog upp frågan om fodertillsatser. De önskade stryka två substanser i kommissionens förslag om återkallande av godkännande av sex fodertillsatser, men kommissionen vidhöll sitt förslag. Det fastställdes därmed i enlighet med ursprungsförslaget.

Anf.  67  ORDFÖRANDEN:

Vi går nu vidare in på dagens ärendelista.

Anf.  68  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Förutom A-punktslistan, som jag inte har något att säga om, är det som vanligt en lägesrapport om BSE.

BSE-fallen har kraftigt minskat om man ser över tiden. Det är i första hand kommissionen som ska rapportera om situationen, om testerna osv. Ni har ju kunnat läsa i den kommenterade dagordningen vad som ska avhandlas. Det är inget beslutsärende.

Ärende 4 är samma fråga som jag föredrog förra gången och som var uppe på förra mötet. Det handlar om växtskyddsmedel. Det här är också bara ett informationsärende. Beslut ska fattas i miljörådet i december. Den stora frågan i diskussionen är kanske vem som ska fatta beslutet. Många länder tycker att jordbruksrådet borde få fatta det. Eftersom vi har en politik oavsett vilken ministerpost vi har, tycker vi inte att det gör någonting alls om beslutet fattas i miljörådet.

Anf.  69  WILLY SÖDERDAHL (v):

Jag tycker att det är bra att man driver att det är miljörådet som ska fatta beslutet. Det har talats om något yttrande som eventuellt kan svänga här. Vi kan inte se vad det skulle vara för något, för det finns ju inte med i handlingarna. Men, som sagt, jag tycker att Sverige ska driva linjen stenhårt att det är miljörådet som ska fatta beslutet och att om principerna kommer i konflikt med varandra så är det miljön som gäller.

Anf.  70  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Jag har ingen annan uppfattning.

Anf.  71  ORDFÖRANDEN:

Vi fattar då formellt beslut i samband med miljörådets möte.

Vi lämnar nu den punkten och går över till punkt 5.

Anf.  72  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Det handlar om den ganska besvärliga frågan om dioxin och gränsvärden.

När det gäller dioxin finns det två delar, dels dioxin i livsmedel, dels dioxin i foder. På jordbruksrådet behandlar vi dioxin i foder. På inremarknadsrådet kommer man att behandla dioxin i livsmedel, framför allt i fisk. Det är en beslutspunkt. Jag har föredragit den ett par gånger. Ni kan också se på dagordningen vad det handlar om. Vi stöder kommissionens förslag. Vi stöder också att direktivet flyttas fram till den 1 juli 2002 och att foder för sällskapsdjur ges samma gränsvärde som fiskfoder. Detta att flytta fram direktivet till den 1 juli har att göra med att det här mycket påtagligt kommer att påverka fiskenäringen i Sverige. Vi håller nu på att se över vilka åtgärder vi kan sätta in för att lindra den mycket svåra situation som det kommer att bli för fiskenäringen.

Anf.  73  ÅSA TORSTENSSON (c):

Jag skulle vilja ha lite mer information från ministern om det som står från svensk sida där man hänvisar till rening. Om jag förstått det rätt arbetar näringen med att utveckla reningstekniker. Jag kan inte utläsa om det är så att gränsvärdena låses så att man inte kan använda och saluföra färdiga produkter som genomgått rening eller om det är ett system som bygger på att råvaran inte kan användas om gränsvärdet överskrids. Jag tror att det är väldigt viktigt att vi inte låser ett system som inte innebär att man ges möjlighet att utveckla tekniken.

Därtill vill jag ha ytterligare kommentarer kring provtagning och provtagningstekniker som också berör andra områden och som inte är kopplade bara till Östersjön. Jag utgår från att det förekommer foderfiske även i andra vatten som berör andra länder men som i dag inte har tekniken.

Anf.  74  PER WESTERBERG (m):

Vi har tidigare intagit ståndpunkten att detta med dioxinförekomster ska behandlas på vetenskaplig grund, och det förutsätter jag kan göras i denna del. Men det finns ju relativt många kopplingar här till fiskenäringen i sig. Här tar man ställning när det gäller foderfisk men inte när det gäller konsumtionsfisk. Det är klart att det finns den mer populistiska ståndpunkten att det finns vetenskapligt stöd när det gäller foderfisk till djur men inte till människor. Det är en något underlig situation som uppkommer här med tanke på att det är två olika ministerråd som hanterar frågan.

Sedan vill vi ändå markera att foderfisket, inte minst i Östersjön, hanteras utomordentligt kontroversiellt rent allmänt. Vi har ju landshövdingeinitiativet utmed hela ostkusten, som mycket klart och entydigt markerar att foderfisket i Östersjön hotar det kustnära fisket och fisket utmed hela ostkusten och därmed försörjningen för skärgårdsbefolkningen. Det kan knappast vara acceptabelt även av det skälet.

Min direkta fråga till ministern är i den här delen: Kan samordningen av det vetenskapliga stödet för detta komma att innebära att man öppnar porten för att stoppa Östersjöfisken som matfisk till människor och att man därmed indirekt sticker kniven i ryggen på det kustnära Östersjöfisket?

Anf.  75  HARALD NORDLUND (fp):

En av konsekvenserna av detta har jag förstått blir att ett flertal länder tvingas att sätta i gång mätningar som i dag inte förekommer. I Sverige har vi mätmetoder som jag förstår är mer förfinade än de flesta andra länders. Om man ska kunna leva upp till de här kraven krävs det att mätningar införs. Ger det här en press på dessa länder att införa mätmetoder, eller kan man komma undan med att man inte gör mätningar i dag?

Anf.  76  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Jag tycker också att dioxingränsfrågan kräver lite mer kommentarer från ministern. Om jag förstått det rätt har det förhandlats från svensk sida för att vi konsumenter ska få äta Östersjöfisk som ligger över EU:s gränsvärde, och vi har fått tillåtelse att göra detta, medan vi inte har tillåtelse att använda det för foder eftersom foder exporteras. Då måste vi alltså följa EU:s gränsvärde.

Är detta ett konsumentvänligt sätt? Vad beror det på att vi kan göra så här? Har vi ett annat beteende i Sverige? Äter vi fisk sällan, eller har vi lärt oss att hantera gifterna på ett annat sätt? Detta föranleder mig en del frågor som konsument.

Anf.  77  WILLY SÖDERDAHL (v):

Om det är populistiskt eller ej att göra den här uppdelningen vet jag inte, men det finns ju också andra skäl för att foderfisket i Östersjön bör begränsas på något vis.

Vad man gör nu är att man angriper symtomen men hoppar över orsakerna. Det viktiga är att gå till botten med vad som är orsakerna till detta. Den slutsatsen måste man dra och göra något vidare än att bara slå mot symtomen.

Anf.  78  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Rent generellt kan man säga att när det gäller rening och annat är det klart att om det kommer fram teknik som gör att man kan rena det hela då kommer ju saken i ett annat läge. Men den tekniken finns inte i dag. Livsmedelsverket gör nu utökade mätningar, och vi får den första rapporten nästa vecka. Det ska bli väldigt spännande att se hur de olika fiskslagen ligger i förhållande till gränsvärdet. Om vi håller oss under gränsvärdet blir det ju inget problem. Men vi tror, på basis av de tidigare mätningarna, att dioxinet kommer att ligga nära eller lite över gränsvärdet, och det är då det blir problem.

Vi kommer alltså att utöka och har redan börjat en utökad kontroll. Jag tror att så mycket som en fjärdedel av den utökade kontroll som var tänkt att göras på ungefär ett år kommer nästa vecka.

Sedan kan man fundera över – och flera av er har varit inne på det – varför det är skillnad mellan foderfisk och konsumtionsfisk. Ja, vi har sedan gammalt en tradition i Sverige. Vi har inte haft gränsvärden i Sverige, utan vi har arbetat med kostrekommendationer – det är Livsmedelsverket som har utarbetat dem – för olika konsumentgrupper. Det här har vi försökt förklara för kommissionen, för vi tycker att det är en bra metod. Jag har haft flera hearingar, där också många av er har varit inbjudna. Det finns en samlad vetenskaplig expertis i Sverige – miljömedicin, läkare och andra – som säger att det inte är rimligt att sätta dessa gränsvärden utan det är mera rimligt att använda kostråd. Den här feta fisken har nämligen andra värden, som är så betydelsefulla för vår hälsa.

Det är därför som vi och Finland har stridit för detta och lyckats få igenom det när det gäller konsumtionsfisken.

Däremot när det gäller foderfisken kan vi inte ha kostråd för kycklingar, fiskeanläggningar och annat.

När det gäller foderfisken hör jag ofta detta att det väl inte är så farligt, för de tar ju upp all fisk, skrapar rent på botten osv. Men vad man då ska komma ihåg är att hela fisket, både av fisk för konsumtion och av fisk som blir till foder, bygger på kvoter som är framförhandlade. Är det så att människor inte köper och äter fisken, att de inte vill ha den fisken, av den kvot som är framförhandlad går den till foder. Det blir då ett animaliskt tillskott till djuruppfödning på olika sätt. Det är inte dåligt, utan det är bra, eftersom fisk i sig är nyttig.

Sedan kan vi ha synpunkter på att man borde omstrukturera så att de stora båtarna inte går in i Östersjön, utan att andra grupper fiskare skulle kunna få ta upp fisk i större utsträckning. För det ändamålet tillsatte jag en utredning för ett år sedan, och den har lämnat sin rapport, Det kustnära fisket. Där finns ett antal förslag till hur man skulle kunna förändra fiskandet, så att man i större utsträckning anlägger inte bara ett beståndsperspektiv på fisket utan också ett regionalpolitiskt perspektiv, dvs. så att de som bor i dessa fiskesamhällen i större utsträckning får ta upp fisken. Vi håller nu på att arbeta med de slutsatser som denna utredning har kommit fram till.

Harald Nordlund frågar om andra länder har mätt. Nej, det har inte mätts t.ex. i Medelhavet, Biscayabukten eller på andra platser. Vi vet väldigt lite om hur fisken har det där. Men i och med det här tvingas nu alla länder att införa sådana mätningar, och det blir lite intressant. Jag har ställt frågan därför att jag undrar mycket över fisken exempelvis i Medelhavet.

Till Holger Gustafsson var det väl ett svar om kostråden, likaså till Willy Söderdahl. Vi har alltså en kvot som är framförhandlad. Jag vill också säga att i de förhandlingarna är instruktionen från svensk sida – jag säger det med anledning av ett TV-program förra veckan – alltid baserad på försiktighetsprincipen. Vi har fått ned kvoterna för olika fiskslag ganska ordentligt. Vi har också drivit på. När det nu har blivit en ny minister i Tyskland har vi numera också Tysklands stöd för en restriktivare fiskepolitik, och också en selektering av fiskeredskap, t.ex. den s.k. BACOMA-modellen, som är en ny sorts maska.

Anf.  79  ÅSA TORSTENSSON (c):

Jag tror att det var bra att ministern markerade att det även i Östersjön handlar om fiskekvoter, så att vi inte blandar ihop äpplen och päron i det här resonemanget.

Jag skulle ändå vilja ha ett förtydligande. Med detta beslut som nu ligger på bordet, innebär det att om tekniken utvecklas under tiden är det möjligt att saluföra den färdiga produkten? Eller är det ett underlag som innebär att även vid en reningsteknik som kan utvecklas måste ärendet hanteras på nytt?

Anf.  80  PER WESTERBERG (m):

När det gäller kostråden kan jag förstå att man kan använda det som argumentationsteknik. Jag skulle nog tro att det är lättare att ge kostråd till kycklingar än till människor och få dem att bli verkställda. Det är ju bara fråga om vilket foder och vilken fodermix man har. Jag kan dock förstå den pragmatiska argumentationstekniken i det hela.

Sedan vill jag ändå markera här att foderfisket är ett allvarligt problem. Det innebär en lägre intäkt per ton landad fisk än om den kan användas till konsumtionsfisk. Samtidigt är det fråga om en del av sysselsättningen utmed hela ostkusten, för hela skärgårdsbefolkningen, som är direkt beroende av detta. Då undantar jag det liv och kiv som kommer från hela fritidsfisket, som också högst påtagligt har märkt av den utveckling som sker.

Jag vill i den delen markera att jag inte är så entusiastisk för foderfisket i Östersjön. Men jag vill efterlysa en lite mera logisk linje i argumentationstekniken för att få ihop detta i förhållande till konsumtionsfisket.

Anf.  81  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Per Westerberg blir ju bönhörd om gränsvärdena ligger så högt som vi tror, för då stoppas foderfisket. Det får naturligtvis konsekvenser för den näringen. Det får vi diskutera. Det är också bl.a. det som vi diskuterar nere i Bryssel. Det handlar om ganska mycket pengar för den näringen.

Ingen skulle vara gladare än jag om vi i stället för foderfiske hade konsumtionsfiske. Med det bygger ju på att det finns någon som vill köpa fisken och äta den, och det är det vi inte vill i den utsträckning som det fiskas. Då kan vi å andra sidan säga att vi kan ta ned kvoterna ännu mer. Ja visst, men vi är nio länder runt Östersjön som ska komma överens om kvotsystemet. Det kanske inte är så enkelt.

Dessa fiskar finns inte bara i Östersjön utan också i vissa insjöar. Där har vi när det gäller konsumtion, humanfiskarna, fått en skrivning som vi hoppas ska gå igenom och som handlar inte bara om the Baltic Sea utan om the Baltic Region. Det betyder att också i sjöar, t.ex. Vänern, som har en del feta fiskar kan man tillämpa kostråden i stället för en sådan här nivå.

Till Åsa Torstensson: det är klart att om man hittar en teknik som gör att värdena kommer under kan man använda det igen.

Anf.  82  PER WESTERBERG (m):

Jag efterlyser mera logik i det hela. Det är egentligen den vetenskapliga grunden. Jag tycker inte att det håller med kostråden som huvudargumentation här. I så fall blir det att man värnar mindre om människans än om djurens föda. Det är inte en bra argumentation, utan det blir en argumentation som är svår att försvara för oss som politiker och för institutioner.

När det sedan gäller foderfisket i Östersjön är det ett problem. Det är inte problem med öststatstrålarna, i och med att de har så dåliga redskap att de inte suger rent på det sättet. Självfallet ska vi utnyttja de kvoter som kan finnas som inte går till konsumtionsfisk, men det är också så att ju mer konsumtionsfisk vi kan landa och sälja, desto bättre sysselsättning och bättre ekonomiskt utbyte ger det. Därmed borde foderfisken vara mindre prioriterad än konsumtionsfisken.

Anf.  83  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Jag delar helt uppfattningen i det sista som sades. Det är bara det att vi inte styr politiskt vad folk äter – vi kan inte beordra folk att äta mer fisk. Det skulle vara bra för folkhälsan om vi kunde göra det, men vi lever inte i ett sådant samhälle.

Per Westerberg efterlyser också vetenskaplig grund för det här. Jag hävdar med bestämdhet att jag har en fullständigt enig vetenskapskår bakom ryggen. Det är läkare, miljömedicinare, kostexperter och hela Livsmedelsverket. Man tycker inte att det är rimligt ur folkhälsosynpunkt att ha dessa höga halter och därmed förmena människor rätten att äta denna feta fisk. I stället vill man att vi ska äta den med förnuft, t.ex. gravida x gånger i månaden osv.

Det här är vi vana vid att leva med i Sverige, och vi hanterar det på det sättet. Skälet till att man inte tycker att det är rimligt är att det finns andra saker i denna feta fisk som är nyttiga för människor och människors hälsa. Då har man gjort en riskvärdering, och man anser att dioxinrisken väger mindre tungt än nyttan. Alltså uppmanar man människor att trots dioxininnehållet äta fisken, men inte i för stor mängd – t.o.m. ammande kvinnor.

Anf.  84  PER WESTERBERG (m):

Exakt samma argumentation går att applicera på kycklingarna.

Anf.  85  ORDFÖRANDEN:

Då summerar vi detta. Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Vi går vidare till ärende 6.

Anf.  86  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Det är animaliska biprodukter, och det är någonting som vi har haft uppe här. Vi hade det uppe under vårt ordförandeskap, och vi fick till stånd en gemensam politisk ståndpunkt. Nu ska vi alltså konfirmera den i ett formellt beslut.

Anf.  87  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Vi går vidare.

Anf.  88  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Nästa ärende handlar om situationen på nötköttsmarknaden. Där har ni möjligen läst att det fortfarande generellt i EU ligger 10 % under s.k. normal konsumtion. Vi kan konstatera att vi i Sverige har klarat oss något bättre, om man nu tycker att det är bra att äta kött. Det är ungefär 3 % under s.k. normal konsumtion i Sverige.

Här finns det länder som vill göra ytterligare insatser för att få upp konsumtionen eller för att bönderna ska få mer betalt för köttet. Vi tycker att det nötköttspaket som vi fick fram under det svenska ordförandeskapet i juni måste få verka innan vi eventuellt vidtar ytterligare åtgärder.

Anf.  89  ORDFÖRANDEN:

Det här är en informationspunkt.

Vi går vidare till ärende 8.

Anf.  90  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Ärende 8 handlar om en förändring av förordningen om den gemensamma organisationen av marknaden för får- och getkött. Det är en beslutspunkt. Kommissionen kommer att redogöra för marknadsläget. Vi har fått ett tidigare förslag till en ny marknadsordning som innebär förenklingar av de tidigare marknadsprisberoende betalningarna. I stället ska man ha ett fast bidragsbelopp per tacka.

Vi stöder en reformering. Vi tycker att det är bra att man marknadsanpassar stödordningen. Vi tycker dock att det bör vara budgetneutralt.

Anf.  91  LARS TOBISSON (m):

Regeringen tycker att reformen är bra men att den bör vara budgetneutral. Vi tycker att den är bra, men vi kan inte se varför den inte skulle kunna t.o.m. innebära en besparing. Sätter man ambitionen lite högre kanske man hamnar på budgetneutralt.

Anf.  92  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Vi har alltid ambitionen att det ska bli billigare, men vi är inte så många som tycker så. Detta är en kompromiss.

Anf.  93  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Vi går vidare.

Anf.  94  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Nästa punkt hade jag uppe förra gången, men den kom aldrig upp på rådet – vi fick inte tid för den. Det har jag alltså dragit, och jag kommer ihåg att det var full enighet i nämnden.

Anf.  95  ORDFÖRANDEN:

Just det. Jag utgår från att det fortfarande gäller. Det gör det.

Då går vi vidare till olivoljan.

Anf.  96  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Det här betyder att 50 % av de faktiska utgifterna för de kontrollerande organen i de olivproducerande länderna ska fortsätta att täckas genom vår gemensamma budget fram till 2004–2005. Vi tycker att man ska kontrollera, men vi tycker att finansieringen av kontrollen bör ligga nationellt.

Anf.  97  ORDFÖRANDEN:

Det är också en ståndpunkt som nämnden delar. Jag konstaterar att det finns majoritet för regeringens ståndpunkt.

Anf.  98  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Det har tillkommit ett ärende som handlar om socker. Det är en information som kommissionen kommer att lämna. Kommissionen har lagt ut anbud på två olika studier, den ena angående en framtida reform av sockerpolitiken och den andra angående konkurrenssituationen på sockermarknaden. Den senare är inte minst viktig i Sverige, med tanke på den monopolställning som ett visst sockerbolag har här. Det är, som sagt var, bara en information.

Ni har ju haft en information om WTO. Vi kommer förstås också att få en sådan information av Fischler.

Sedan är det en middagsdiskussion där kandidatländerna är inbjudna, men där förväntas vi inte avge några ståndpunkter.

Anf.  99  ORDFÖRANDEN:

Då tackar vi för samrådet i dag.

4 §  Budget

Statssekreterare Curt Malmborg

Rapport från ministerrådsmöte den 20 juli 2001

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 21 och 22 november 2001

Anf.  100  ORDFÖRANDEN:

Vi återupptar då våra överläggningar och hälsar statssekreterare Curt Malmborg med medarbetare välkomna hit för samråd kring budgeten för EU. Vi brukar ju ha en muntlig återrapport från det föregående ministerrådsmötet, så varsågod!

Anf.  101  Statssekreterare CURT MALMBORG:

Tack för det! Ni har fått en skriftlig återrapportering av mötet i juli, och då kan jag väl integrera det i min föredragning om det som ligger framför oss här.

Anf.  102  ORDFÖRANDEN:

Vi brukar ibland separera det där, men jag tror att den här typen av råd är av sådan karaktär att vi kan baka ihop det, så vi gör så.

Anf.  103  Statssekreterare CURT MALMBORG (s):

Det hela gäller alltså budgetrådet som träffas på onsdag, och med säkerhet kommer detta möte att fortgå även till torsdagen. Det finns en formell regel som säger att när man har medling med parlamentet om budgetreglerna så måste det omfatta två dagar, så oavsett om vi kommer överens eller ej måste vi hålla på till över midnatt, har jag förstått.

Ni har fått ut lite material som kompletterar det underlag som ni tidigare har fått, och jag tänkte utgå från det här materialet.

Budgetprocessen vet ni ju är tämligen komplex och omfattar olika delar. Viktiga data har ni på första sidan, där ni ser att kommissionen kommer med sitt förslag i maj. I juli har då budgetrådet sin första läsning, och det var jag här och informerade om i juli. Efter det har det här gått till parlamentet, och det kommer sedan tillbaka till budgetrådet som alltså i nästa vecka har den andra läsningen, och slutligen i mitten av december ska detta förhoppningsvis spikas av parlamentet i sin andra omgång.

När jag var här i somras sade jag att det här såg ut att vara ett lättare år att hantera än vad föregående år var. Man kan säga att det också bekräftades vid det budgetråd som skedde i somras. De stora stridigheter fanns inte nu som fanns året innan. Då var det fråga om ifall man skulle ändra det finansiella perspektivet. Vi kom så småningom överens om att inte göra detta. I år har de här motsättningarna inte funnits. Det finns en del meningsskiljaktigheter – jag återkommer till dem – och de dryftades något redan på rådet i somras.

Man kan väl säga att det här är en rätt förutsägbar process och ett rollspel som är ganska känt. Kommissionen lägger fram ett förslag om inriktning och nivå som ligger tämligen högt. Parlamentet får det så småningom och tycker att det inte räcker utan att man ska höja lite ytterligare. Rådet brukar vara den instans som är mest budgetrestriktiv, och så hittar man varandra i slutskedet.

För Sveriges del brukar vi ha en väldigt fast ingång i det här med att hålla de riktlinjer som riksdagen har fastställt, och uttryckt i det här sammanhanget innebär det att hålla det finansiella perspektivet och inte äventyra detta, och att vara allmänt budgetrestriktiv. Samtidigt är det naturligtvis så att när man går in i en sådan här process måste man ha en viss flexibilitet. Vi bestämmer ju inte själva kring bordet.

Vi översätter det jag säger nu och tittar på s. 2, om det här med nivåerna. Kommissionen kom alltså med sitt förslag i maj, och om ni kommer ihåg – men det kan ju vara mycket begärt – den siffra som nämndes i juli så ville man då höja de s.k. betalningarna med 4,8 %, ganska mycket. Sedermera har kommissionen kommit med ett s.k. rättelsebrev där man säger att så mycket pengar inte behövs. Utvecklingen har varit annorlunda, och det har varit en väldigt gynnsam utveckling för oss som är budgetrestriktiva. Man har fått en neddragning med ca 2 miljarder i förhållande till vad man tidigare räknade med, beroende på att framför allt utvecklingen på jordbrukssidan – utvecklingen på BSE, mul‑ och klövsjuka och hela nötköttsmarknaden – inte blev så dramatisk som man trodde. Det här var ju ett huvudämne när vi pratade i våras. Man kanske tenderar att glömma detta, men det var en väldigt stor oro, och utvecklingen har alltså varit bättre än förväntat.

Vi tittar då på kolumnerna i materialet. Kommissionen ville ha en ökning av betalningarna, vilket inte framgår här, som var drygt 2 %. Parlamentet – ni ser det under ”EP 1:a läsning” under kolumnen ”Betalningar” längst ned – ville ha en ökning på upp till 98 miljarder, och det motsvarar ca 4 % i ökning i förhållande till årets budget. Rådet är, som det brukar vara, mer restriktivt och säger att man vill ha en ökning av betalningarna, men den ska vara begränsad, och i det här fallet, som ni ser längst ut till höger under ”Betalningar” 1,2 %.

Betalningar uppehåller jag mig vid. Detta är viktigt, för det är helt enkelt det som bestämmer den svenska avgiften till EU. Vi som är nettobetalare har ett intresse av att hålla ned den här delen. Just nu ligger alltså budgetrådet på 1,2 %, vilket gör att anslagen skulle bli ca 95 miljarder under ”Betalningar”. Om man då tittar lite översiktligt på de poster som finns längst ut till höger ser man att jordbruk, som ju är en mycket tung del av budgeten, ökar med bara 0,5 %, medan de övriga posterna, de icke-obligatoriska utgifterna i detta, räknas upp med 2,3 % om man summerar där.

Om man ska säga någonting allmänt om nivån så är det här i förhållande till tidigare en betydligt lägre nivå vi pratar om. Om man sätter detta i ett inflationsperspektiv – det är naturligtvis svårt att förutsäga inflationen i Europa, men låt oss säga 1 ½ till 2 % nästa år – är det ju egentligen en faktisk reell neddragning det handlar om.

Vad är det då som är eller kan bli kontroversiellt vid det här mötet? Även om jag sade att hanteringen är lättare i år så kommer vi säkert att fylla ut de där timmarna efter midnatt i alla fall. På s. 3 och 4 i ert material finns en redovisning av ett antal större frågor. Jag tänkte nämna några av dem här.

Under kategori 2, Strukturfonderna, den andra punkten, står det ”Nej till ett anslag för särskilda åtgärder i gränsregioner”. Det är Europaparlamentet som vill införa ett sådant anslag. Det riktar sig mot områden som gränsar till kandidatländerna. Det låter ju angeläget, men problemet här är till att börja med att det inte finns någon finansiering. Ett annat problem är att utformningen av det här är sådan att det inte kommer att gynna Sverige. Sverige skulle alltså inte få del i detta, utan det gäller andra länder. När man har tagit fram det här förslaget har man diskriminerat länder som har sjögränser. Lettland och Litauen skulle inte vi få något för t.ex. så där är vi ju restriktiva.

Kategori 3 handlar om en fråga som har varit återkommande och som ni kanske har hört om i andra sammanhang här, nämligen effekter av det uteblivna s.k. Marockoavtalet, framför allt på Spaniens och Portugals fiskeflottor. Där är det så att parlamentet vill ha en särskild finansiering av detta. Det finns någonting som kallas flexibilitetsinstrumentet. Det finns ingen motsvarighet i den svenska budgeten. Det ligger helt utanför budgeten, och det brukar man vara pigg på att använda. Vi tycker att det är rimligt att ha det här stödet men att det bör ske inom sedvanlig budget.

På nästa sida har vi kategori 4 som gäller externa åtgärder, där mycket av biståndsverksamheten ligger. Förra året hade vi en intensiv diskussion om insatser på västra Balkan. Motsvarigheten nu kan man väl säga är Afghanistan, där det än så länge inte finns färdiga program, men där det känns angeläget att skapa reserver för att göra eventuella insatser. Där är det viktigt att ha en marginal under externa åtgärder på 90 miljoner euro. Det finns också redan nu i budgeten ett förslag för insatser bl.a. i Afghanistan, som ni ser av den sista punkten under kategori 4.

Avslutningsvis ska jag nämna kategori 5, de administrativa utgifterna, där rådet har den inställningen när kommissionen begär nya tjänster att man kan tänka sig nya tjänster men att man inte vill gå så fort fram som kommissionen säger. Kommissionen vill ha över 300 nya tjänster. Rådet säger okej till ca 100 tjänster och säger att innan man ser på helheten vill man se att kommissionen besätter de tjänster de har fått för i år. Kommissionen fick alltså 400 tjänster. Man vill skynda lite långsamt där.

För vår del har vi allmänt den inställningen till budgeten att det är viktigt att hålla på det budgetrestriktiva. Vi tycker att det förslag som nu finns till budgetrådet fyller de kriterierna samtidigt som det helt klart är så att vi säkert kommer att behöva en viss flexibilitet i hanteringen. Men jag tror säkert att det kan landa väl inom den budgetrestriktiva hållning som vi vanligtvis brukar ha.

Anf.  104  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Jag vill ta upp kategori 2, alltså strukturfonderna, och underpunkten 2, dvs. nej till anslag till särskilda åtgärder i gränsregioner. Regeringen är alltså kritisk till det, eftersom vi inte får några pengar till Sverige. Jag vill då lyfta fram att jag förmodar att detta faktiskt gäller åtgärder mot sådant som regeringen annars arbetar mot, nämligen gränsproblem. Jag tänker på människohandel och viktiga MR-frågor som man vill lösa i det här sammanhanget. Jag tror att just detta kan vara anledningen till att man vill lägga det på länder som inte har sjögränser. De strömmar och aktiviteter som vi vill bekämpa finns ju framför allt i de här områdena. Då är det viktigt att regeringen i budgetsammanhang inte har en så snäv syn att man bara ser att pengarna inte landar i Sverige. Om det ändå gäller fenomen som regeringen eljest arbetar för och uttalar sig för, och många av oss i andra partier också, kanske det är väl motiverat med pengar till de här områdena.

Jag vet inte exakt att det är så, men jag vill bara flagga för att man har en bredare syn på detta och att det också finns mycket behjärtansvärda saker som vi kanske behöver avsätta en del pengar till.

Anf.  105  LARS TOBISSON (m):

Jag vill börja med att tacka Curt Malmborg och finansministern för en stilig blomsterkvast som jag fick för några dagar sedan och som jag hade stora svårigheter att föra hem helbrägda genom eftermiddagsträngseln i tunnelbanan. Men den pryder nu sin plats, och jag tackar för det. Då är det inläst i protokollet.

I övrigt uppskattar vi den restriktiva hållning som regeringen intar i budgetfrågor. Vi litar på att det går, som det har gjort tidigare år, att brotta ned framför allt parlamentets yvighet på vissa punkter.

En detaljfråga som statssekreteraren pekade på gäller detta med fiskeflottorna i Spanien och Portugal. Vi har ju diskuterat det i många olika omgångar i andra råd och konstaterat att det väl blir så att dessa fiskeflottor, som förmodligen byggdes upp med strukturpengar, nu får avvecklas med EU:s bistånd. Det som gör mig lite förvånad är att detta skulle göras under kategori 3, som ju är inre politik och som normalt inte brukar förknippas med fiske eller strukturfrågor. Det här är ju egentligen en strukturfråga, i och med att en marknad faller bort. Man kunde väl tänka sig att detta skulle tas på annat håll än inom den relativt begränsade ram som handlar om inre politik och som väl mest rör forskningsfrågor och sådana saker.

Anf.  106  SIV HOLMA (v):

Vi tycker också att den här budgetrestriktiva linjen är mycket bra i det här sammanhanget. En fundering jag har utifrån revisionsrapporten, eller vad man ska kalla den, är att det år 2000 fanns ett överskott på 11,6 miljarder ecu, dvs. närmare 100 miljarder svenska kronor. Det är ett överskott på 14 %. Jag vet inte om år 2001 kan ha haft andra förutsättningar för resultatet. Men på vilket sätt har man tagit hänsyn till att det har förekommit så stora överskott när man nu går in i budgetbehandlingen för år 2002? Det tycker jag skulle vara intressant att veta.

Anf.  107  Statssekreterare CURT MALMBORG:

Frågan om gränssamarbetet är självklart angelägen. Vad det gäller är att det ska vara samarbete över landgränser – 8 regioner i Tyskland, 6 regioner i Österrike, 2 regioner i Finland, 2 regioner i Italien och 5 regioner i Grekland ska få detta stöd. Vi tycker att man bör kunna ha en vidare syn på detta. Men vi säger ju inte: Bara därför att Sverige inte får detta ska vi inte ha det. En annan del som är viktig, och som kommer in i budgethanteringen, är nämligen att vi vill att det här ska vara finansierat. Är det finansierat underlättas naturligtvis vår hantering, och då tar detta över. Det finns alltså en budgetpolitisk syn som tar över.

Jag förstår att ni har pratat mycket om frågan om fiskeflottan. Det ligger mycket i det som Lars Tobisson säger: Egentligen är detta kategori 2 – det är möjligt att det hamnar där också; jag ska inte säga det. Det är ju så att det finns pengar över i kategori 3, och det är för nyttan av att få väl använda pengar som vi har sneglat på detta i förberedelserna inför budgetrådet.

Siv Holma tog upp överskottet. Ja, det är ett stort överskott, och det har faktiskt varit ett stort överskott två år i rad. Det innebär för Sveriges del att vår avgift blir i runda slängar 2 miljarder lägre än beräknat. Det har inte skapat något utrymme eftersom vi hade räknat med det, kan jag säga till Siv Holma. Det här är naturligtvis en väldigt olycklig situation. Det är inte minst därför som vi tycker att det är viktigt med den här budgetrestriktiva hållningen. Vi vet nu att pengarna inte går åt, och därför kan man inte ha en överbudgetering. Det tycker vi är ett starkt skäl för att inta den här budgetrestriktiva hållningen.

Anf.  108  ORDFÖRANDEN:

Jag skulle vilja fråga om en sak som jag har hört talas om och gärna skulle vilja ha dina kommentarer till. Det gäller just de här administrativa utgifterna. Många av oss, också regeringen tror jag, har ju välkomnat den här vitboken om att reformera kommissionen. I det sammanhanget måste det vidtas åtgärder för att förnya kommissionens arbete osv. Jag har då hört att de personalorganisationer som finns inom kommissionen, som vi ju vet är väldigt militanta, nu också vill hålla en budgetrestriktiv linje så att inga förändringar kan genomföras. Därför finns det en risk, har det försports mig, att rådets allmänna restriktiva linje i förening med personalorganisationernas önskemål kan leda till att den önskvärda reformeringen motverkas. Det skulle jag gärna vilja ha dina kommentarer till.

Anf.  109  Statssekreterare CURT MALMBORG:

Det ordföranden säger skulle tyda på att det blir någon sorts ohelig allians mellan personalorganisationerna och rådet. Det tror jag inte. Vi från svensk sida ser definitivt behovet av en påtaglig reformering av kommissionens arbete. Det var därför vi förra året var positiva till att det skulle bli fler tjänster. När det gäller det här förslaget intar vi också en positiv hållning; det är bara det att vi inte vill ge lika många tjänster som kommissionen vill. Det är alltså en budgetrestriktiv hållning, men det är inte så att det inte kommer att bli ett tillskott till kommissionen.

Anf.  110  ORDFÖRANDEN:

Då tror jag att vi ska fatta beslut. Vi kan väl bena upp det här, då det ju består av flera punkter. Den här ändringsskrivelsen är någonting som berör själva budgeten, men den är ändå ett särskilt ärende. Där kan vi läsa regeringens ståndpunkt, och jag konstaterar att det finns en majoritet för den.

Sedan kommer vi till själva budgetförslaget, som vi nyss har fått en genomgång av. Där konstaterar jag också att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Sedan har vi mekanismen för flexibilitet, som är ett särskilt ärende. Du berörde det förut, men du kanske ska ta det en gång till.

Anf.  111  Statssekreterare CURT MALMBORG:

Som jag nämnde finns det ett instrument som ligger utanför budgeten, nämligen flexibilitetsinstrumentet. Det förslag som budgetrådet nu har lagt fram är att man inte ska utnyttja detta. Jag vill dock säga, väl medvetande om vad som har hänt de senaste åren, att detta faktiskt har varit en viktig komponent i slutuppgörelsen. Men förslaget här är alltså att man inte ska använda detta.

Anf.  112  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Jag har bara en teknisk fråga. Handlar det om befintliga pengar i en fond och hur man flexibelt utnyttjar dem, eller är det ett sätt att överskrida budgetramarna?

Anf.  113  LARS TOBISSON (m):

För mig är det en självklarhet att man ska lägga in de här kostnaderna i budgeten. Man ska inte i förhand inteckna flexibilitetsinstrumentet, utan det ska vara något slags reserv för reserven eller någonting sådant.

Anf.  114  Statssekreterare CURT MALMBORG:

Det är alltså inte någon fond, utan det ligger vid sidan av budgeten helt enkelt – en reserv för reserven, kan man möjligtvis uttrycka det som. Det är självklart att det inte är bra, varken ur ekonomisk eller ur budgetdisciplinär synpunkt, att man använder detta eller att det över huvud taget finns. Därför är budgetrådets förslag att hålla på den budgetrestriktiva linjen och inte använda det här instrumentet.

Anf.  115  ORDFÖRANDEN:

Då har vi hört regeringens ståndpunkt, och jag konstaterar att det finns en majoritet för den.

Då är vi klara. Jag tackar dig och dina medarbetare för er medverkan i dag.

Innehållsförteckning

1 §  Allmänna frågor 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  2  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 1

Anf.  3  LARS TOBISSON (m) 2

Anf.  4  WILLY SÖDERDAHL (v) 2

Anf.  5  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 2

Anf.  6  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) 3

Anf.  7  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 3

Anf.  8  WILLY SÖDERDAHL (v) 3

Anf.  9  ORDFÖRANDEN 3

Anf.  10  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 3

Anf.  11  Rättschef ANDERS KRUSE 3

Anf.  12  ORDFÖRANDEN 3

Anf.  13  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 4

Anf.  14  LARS TOBISSON (m) 4

Anf.  15  WILLY SÖDERDAHL (v) 5

Anf.  16  MARIANNE ANDERSSON (c) 5

Anf.  17  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 5

Anf.  18  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 6

Anf.  19  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 6

Anf.  20  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 6

Anf.  21  ORDFÖRANDEN 7

Anf.  22  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 7

Anf.  23  WILLY SÖDEDRDAHL (v) 7

Anf.  24  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 7

Anf.  25  ORDFÖRANDEN 8

Anf.  26  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 8

Anf.  27  ORDFÖRANDEN 8

Anf.  28  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 8

Anf.  29  ORDFÖRANDEN 9

Anf.  30  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 9

Anf.  31  ORDFÖRANDEN 9

Anf.  32  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 9

Anf.  33  LARS TOBISSON (m) 10

Anf.  34  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 10

Anf.  35  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 10

Anf.  36  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 11

Anf.  37  ORDFÖRANDEN 11

Anf.  38  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 11

Anf.  39  LARS TOBISSON (m) 12

Anf.  40  MARIANNE ANDERSSON (c) 12

Anf.  41  WILLY SÖDERDAHL (v) 12

Anf.  42  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 13

Anf.  43  ORDFÖRANDEN 13

Anf.  44  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 13

Anf.  45  ORDFÖRANDEN 13

2 §  Allmänna frågor 14

Anf.  46  ORDFÖRANDEN 14

Anf.  47  Statssekreterare LOTTA FOGDE 14

Anf.  48  PER WESTERBERG (m) 14

Anf.  49  Statssekreterare LOTTA FOGDE 15

Anf.  50  PER WESTERBERG (m) 15

Anf.  51  LARS TOBISSON (m) 15

Anf.  52  Statssekreterare LOTTA FOGDE 16

Anf.  53  ORDFÖRANDEN 16

Anf.  54  Statssekreterare LOTTA FOGDE 16

Anf.  55  PER WESTERBERG (m) 17

Anf.  56  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) 17

Anf.  57  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 18

Anf.  58  Statssekreterare LOTTA FOGDE 18

Anf.  59  Departementssekreterare STEN GÖTE LINDSTRÖM 18

Anf.  60  ORDFÖRANDEN 18

Anf.  61  Statssekreterare LOTTA FOGDE 18

Anf.  62  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 19

Anf.  63  Departementssekreterare MADELEINE ANDERSSON-LYRWALL 19

Anf.  64  ORDFÖRANDEN 19

3 §  Jordbruk 20

Anf.  65  ORDFÖRANDEN 20

Anf.  66  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 20

Anf.  67  ORDFÖRANDEN 20

Anf.  68  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 20

Anf.  69  WILLY SÖDERDAHL (v) 21

Anf.  70  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 21

Anf.  71  ORDFÖRANDEN 21

Anf.  72  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 21

Anf.  73  ÅSA TORSTENSSON (c) 21

Anf.  74  PER WESTERBERG (m) 22

Anf.  75  HARALD NORDLUND (fp) 22

Anf.  76  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 22

Anf.  77  WILLY SÖDERDAHL (v) 23

Anf.  78  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 23

Anf.  79  ÅSA TORSTENSSON (c) 24

Anf.  80  PER WESTERBERG (m) 24

Anf.  81  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 24

Anf.  82  PER WESTERBERG (m) 25

Anf.  83  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 25

Anf.  84  PER WESTERBERG (m) 26

Anf.  85  ORDFÖRANDEN 26

Anf.  86  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 26

Anf.  87  ORDFÖRANDEN 26

Anf.  88  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 26

Anf.  89  ORDFÖRANDEN 26

Anf.  90  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 26

Anf.  91  LARS TOBISSON (m) 26

Anf.  92  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 27

Anf.  93  ORDFÖRANDEN 27

Anf.  94  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 27

Anf.  95  ORDFÖRANDEN 27

Anf.  96  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 27

Anf.  97  ORDFÖRANDEN 27

Anf.  98  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 27

Anf.  99  ORDFÖRANDEN 27

4 §  Budget 28

Anf.  100  ORDFÖRANDEN 28

Anf.  101  Statssekreterare CURT MALMBORG 28

Anf.  102  ORDFÖRANDEN 28

Anf.  103  Statssekreterare CURT MALMBORG (s) 28

Anf.  104  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 30

Anf.  105  LARS TOBISSON (m) 31

Anf.  106  SIV HOLMA (v) 31

Anf.  107  Statssekreterare CURT MALMBORG 31

Anf.  108  ORDFÖRANDEN 32

Anf.  109  Statssekreterare CURT MALMBORG 32

Anf.  110  ORDFÖRANDEN 32

Anf.  111  Statssekreterare CURT MALMBORG 33

Anf.  112  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 33

Anf.  113  LARS TOBISSON (m) 33

Anf.  114  Statssekreterare CURT MALMBORG 33

Anf.  115  ORDFÖRANDEN 33