Fredagen den 16 mars 2001

EU-nämndens uppteckningar 2000/01:23

1 §  Allmänna frågor

Utrikesminister Anna Lindh

Rapport från ministerrådsmöte den 26 och 27 februari 2001

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 19 och 20 mars 2001

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Jag förklarar EU-nämndens sammanträde öppnat och hälsar samtidigt utrikesminister Anna Lindh med medarbetare välkomna hit för återrapport och för samråd inför allmänna rådet nästa vecka. Vi börjar som vanligt med återrapporten. Varsågod!

Anf.  2  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Tack! Jag börjar med återrapporten från det senaste mötet. Jag tar som vanligt bara de punkter som inte kommer tillbaka på den här dagordningen.

Vi diskuterade bl.a. Kongo och kunde se att det har varit en viss positiv utveckling. Vi diskuterade, som jag redovisade för nämnden förra gången, ett antal nya, konkreta insatser från EU:s sida och hur man framför allt ekonomiskt kan stödja fredsprocessen. Efter det har också den nye presidenten Kabila varit här i Sverige och i ett antal andra EU-länder. På GAC informerade vi också om Kaukasus och vår trojkaresa dit. Detta informerade jag också nämnden om förra gången jag var här.

Under lunchen diskuterade vi vad vi skulle ta upp för frågor under trojkaresan till USA och Kanada. Vi informerade också om vad vi avsåg att göra när det gällde debatten om EU:s framtid och hur vi tänkte lansera debatten den 7 mars. Vi sade att vi skulle öppna en ny hemsida för framtidsdebatten och att kandidatländerna skulle inbjudas till denna debatt i samband med det informella utrikesministermötet.

Det var väl de frågor som inte kommer tillbaka på den här dagordningen.

Anf.  3  ORDFÖRANDEN:

Tack för det! Eftersom ingen begär ordet med anledning av den muntliga återrapporten går vi vidare och kommer då in på nästkommande veckas sammanträdeslista. Varsågod!

Anf.  4  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Jag har ingenting på A-punkter och ingenting på punkten om Europaparlamentet, om inte nämnden har det.

När det gäller förberedelser inför Europeiska rådet tänkte jag inte redovisa de allmänna frågor som ska tas upp, eftersom Göran Persson kommer att redovisa detta speciellt. Vi kommer som internationella frågor på toppmötet att diskutera Mellanöstern och Balkan. Det kommer ju också upp på GAC, så det återkommer jag till senare på dagordningen. Vi kommer att ha Putin och den ryske utrikesministern Ivanov här. Putin deltar i lunchen med regeringscheferna. Där blir det ungefär samma dagordning som med regeringscheferna: ekonomiska och sociala frågor. Ivanov kommer att vara på utrikesministrarnas lunch, där vi räknar med att diskutera dels relationerna EU–Ryssland, dvs. det vi brukar diskutera på samarbetsråden med Ryssland, dels Balkan. Sedan kommer naturligtvis också Tjetjenien upp.

Vi kommer också att ta upp och informera om utvecklingen i Syd- och Nordkorea under toppmötet. Kabinettssekreterare Hans Dahlgren har ju besökt Syd- och Nordkorea och diskuterat möjligheterna att fortsätta processen med ett närmande mellan länderna, fortsätta fredsprocessen och avspänningen och se om EU här kan spela en fortsatt roll. Detta kommer vi också att ta upp under middagen med regeringscheferna och utrikesministrarna.

Anf.  5  ORDFÖRANDEN:

Tack för det! Jag tror att vi då kan lämna Stockholmsmötet. Vi har ju haft detta uppe tidigare med andra statsråd, och vi kommer att ha den stora överläggningen med statsministern nästa vecka.

Anf.  6  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Europeisk säkerhets- och försvarspolitik tar vi upp för att kunna stryka under vikten av att alla länder nu arbetar med den civila krishanteringen. Här är det inte alltid utrikesministrarna som har ansvaret. Precis som försvarsministrarna nationellt ofta har varit de som diskuterat de militära styrkebidragen kommer det nu att vara inrikes- eller justitieministrar som diskuterar hur mycket de olika länderna kan ställa upp med när det gäller den civila krishanteringen. Därför tycker vi att det är viktigt att få upp en politisk diskussion om vikten av att vi når framsteg på det civila området. Vi har skickat ut en s.k. call for contributions, dvs. en önskan eller begäran om att medlemsländerna ska tala om hur mycket poliser de kan bistå med för att man ska uppnå kapacitetsmålet till 2003. Det är alltså precis samma process som vi tidigare har haft på den militära sidan. Detta ska sedan diskuteras vid en poliskonferens den 10 maj.

Vi fortsätter också jobbet med att ta fram tydliga mål när det gäller stärkandet av rättsväsendet, civil administration och räddningstjänst i övrigt. Det här vill vi få ett politiskt stöd för och medvetande om, så att det inte blir administrativ förhalning av den här frågan.

Anf.  7  ORDFÖRANDEN:

Tack! Det här är en diskussionspunkt, så den blir inte föremål för beslut här i dag.

Anf.  8  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Balkan kommer som ni alla förstår att bli en väldigt stor diskussionspunkt under mötet. För att börja med Bosnien kommer vi att bjuda in den höge representanten Petritsch och Bodo Hombach, som är särskilt sändebud. Vi ska anta slutsatser vad gäller Bosnien.

Här har vi ju en positiv utveckling, nämligen att vi för första gången har en icke-nationalistisk regering. Den nye utrikesministern, som i mycket är arkitekten bakom denna icke-nationalistiska regering, kommer hit i dag och besöker oss. Samtidigt har vi dock den farliga utvecklingen att en del av de kroatiska nationalisterna har ställt sig vid sidan om. Här kommer vi att diskutera vad EU ytterligare kan göra. Vi har ju en s.k. roadmap ihop med Bosnien. Vi ska ta upp vikten av att fortsätta att stötta den alldeles nya regeringen och samtidigt fortsätta att kräva att man uppfyller de krav som vi ställer på alla länder i regionen. På grund av att man har haft en nationalistisk regering så länge har man ju hamnat lite på efterkälken när det gäller samarbetet med EU jämfört med de andra länderna i regionen.

När det sedan gäller krisen i Serbien och Preševodalen har vi ju som ni kanske har sett äntligen fått till stånd ett eldupphöravtal här. Vi har försökt att vara väldigt aktiva som ordförande och verka för en stärkt EU-närvaro, att man ska få till stånd förhandlingar och att man ska göra ytterligare insatser i den här regionen. Vi har fått ett eldupphöravtal den här veckan. Man har börjat diskussionerna också med de albanska grupperna. Det är redan klart att vi kommer att förstärka EU:s representation, de s.k. monitorerna. I ett första steg går det bara upp till 30, men det är vad man praktiskt kan lyckas ta hand om som ett första steg. Det kan bli fler. Avtal kring säkerheten är nu också klart. Dessutom planerar man rätt stora ekonomiska insatser i den här regionen. Det lär vara ett av de effektivaste sätten att motverka ytterligare spänningar. Jag tycker också att vi har haft en bra diskussion med de andra inblandade organisationerna – Nato, FN och OSSE – kring Serbien och Preševodalen.

Men när den ena konflikten verkar kunna hanteras blommar nästa upp. Vi kommer naturligtvis också att diskutera Makedonien på måndag. Vi lägger i dag i KUSP fram ett förslag till en handlingsplan från ordförandens sida där vi vill ha en EU-delegation. I första hand är det naturligtvis bra om vi kan få Solana att omedelbart åka ned, men vi tittar också på möjligheten att skicka ned den s.k. polchefstrojkan, de politiska cheferna från trojkan, för att ta fram en konkret handlingsplan på plats ihop med den makedoniska regeringen och de berörda organisationerna. Vi föreslår också att KFOR går in mer för att bevaka gränsen och att man för en diskussion både med regeringen och med oppositionen, framför allt för att samverka också med de moderata albanerna. Vi vill ta kontakt med OSSE så att OSSE också kan förstärka närvaron längs gränsen. Vi diskuterar också ifall vi ska gå in med fler från EUMM, men både KFOR och OSSE finns ju här och kan omedelbart gå in. Vi diskuterar med kommissionen att fortsätta att ge pengar bl.a. till det albanska universitetet i just den stad där man just nu har striderna. Det är en symboliskt väldigt viktig fråga. Vi diskuterar också att utbilda gränsvakterna på den makedoniska sidan så att de bättre ska kunna hantera gränserna.

Det är alltså ett rätt brett åtgärdsprogram som vi lägger fram nu på förmiddagen i KUSP. Jag hoppas att vi får stöd för det från de andra länderna.

Anf.  9  GÖRAN LENNMARKER (m):

Det fanns inte mycket att erinra emot i det utrikesministern sade. Låt mig bara erinra om att vi i riksdagen kommer att få ta ett beslut om utökat mandat för den svenska truppen. Utrikesutskottet har ju tillsammans med försvarsutskottet tagit ett initiativ för att göra det möjligt för svenska soldater inom KFOR att operera även på jugoslavisk och makedonisk sida, naturligtvis förutsatt ett avtal med de två länderna.

Man kan också konstatera att det hade varit bra om FN:s förebyggande mission Unpredep, där Sverige för övrigt var med tillsammans med Finland, Norge, Danmark och USA, hade funnits kvar. Den sparkades ju ut i säkerhetsrådet genom Kina. Det hade naturligtvis varit guld värt att ha den just här. Där kan vi alltså se hur förebyggande verksamhet ibland saboteras.

Det är också värt att notera den makedoniska regeringens inställning, som har varit mycket bra vad gäller relationerna till den albanska minoriteten, och att man faktiskt öppnar universitetet i Tetovo som ju länge var en stridsfråga.

Anf.  10  LARS TOBISSON (m):

Jag tänkte också kommentera Makedonien. Vi hade ju dess utrikesminister här i veckan, och det förefaller som om de åtgärder som planeras från EU:s sida rätt väl motsvarar de önskemål som han framförde. Det verkar alltså bra.

Det framkom också vid den överläggning vi hade att i samband med att Makedonien tillsammans med EU undertecknar stabiliserings- och associationsavtalet den 10 april kommer Makedonien att offentliggöra eller t.o.m. kanske inlämna sin ansökan om medlemskap i EU. I diskussionen framgick att makedoniern tyckte att hans land var lika kvalificerat för detta som t.ex. grannländerna Bulgarien och Rumänien. Han ville inte räkna sig så mycket till Balkan, åtminstone inte västra Balkan, utan han ville hellre jämföra sig med dessa.

Vad är det svenska ordförandeskapets reaktion när detta medlemskap aktualiseras? Det kan ju ha sina sidor att på kort sikt klara av att ta emot ett land på så känslig mark som det här rör sig om. Å andra sidan vet vi att detta kan vara ett sätt att understödja t.ex. strävandena efter att vidmakthålla ett multietniskt ledarskap för landet.

Anf.  11  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):

Utrikesministern talade om oroligheterna och krisen i södra Serbien, och det är bra att det blir en förstärkning av EU:s närvaro och monitorerna. Men sedan sade hon att det ska satsas mer på ekonomiska insatser. Jag skulle vilja ha det lite mer utvecklat – hur det är tänkt, hur stora ekonomiska insatser det är fråga om och vad de ska användas till.

Anf.  12  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Först skulle jag vilja säga att jag är tacksam för utskottsinitiativet, som gör att den här processen går snabbt när det gäller den svenska truppen.

Den besvärliga frågan kring att man kanske lämnar in en ansökan om medlemskap har vi ju haft aktuell i samband med flera av länderna på Balkan. De har ju fått löftet i samband med Zagreb att de kan räkna med att de kan vara framtida EU-medlemmar. Det upprepar vi alltid när vi får frågan offentligt och när vi får frågan av de här länderna. >>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<<Jag har suttit på en presskonferens i Albanien där alla journalister frågade min kollega varför inte Albanien hade förhandlingarna om EU-medlemskap i gång och om han trodde att man skulle kunna bli EU-medlemmar om två år eller om tre år. >>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<<Det som gäller är att de kan ha medlemskap som en framtida möjlighet, men de måste vara medvetna om att först kommer den vanliga utvidgningsprocessen att ske och att det därför kommer att ta tid.

Jag är heller inte så säker på att man lämnar in medlemskapsansökan i samband med stabiliserings- och associationsavtalet. Vi får väl se.

När det sedan gäller det ekonomiska stödet till Makedonien är det 40 miljoner kronor, bl.a. till Tetovouniversitetet, det albanska universitetet i Makedonien. Detta är ett stöd som kommissionen redan har till Makedonien, men jag har också förstått på kommissionen att man stärker stödet en del för att kunna göra insatser som den makedoniska regeringen önskar och framför allt till den albanska sidan. När det gäller Preševo är det 900 000 euro som är nytt. Det gäller insatser för att kunna förstärka strukturen i den här fattiga delen och därmed få minskat missnöje från den albanska sidan.

Anf.  13  ORDFÖRANDEN:

Då tror jag att vi är mogna att fatta beslut i den här frågan. Det här är rådsslutsatser som ska antas. Regeringen har redovisat sin ståndpunkt, och jag konstaterar att det finns en majoritet för den.

Anf.  14  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

När det gäller Mellanöstern kommer vi att rapportera om vårt besök och diskutera fortsättningen. Vi har under den här veckan träffat först Arafat på den palestinska sidan och Sharon och Peres på den israeliska sidan, sedan den egyptiske presidenten och utrikesministern. Vi tycker att det är väldigt viktigt att de återupptar de politiska förhandlingarna. Men för att de ska kunna återuppta fredsförhandlingarna måste de nog lösa den akuta situationen, och det är framför allt en oerhört svår ekonomisk situation på den palestinska sidan.

Här har man något av ett moment 22. Först och främst behåller israelerna de palestinska skattepengarna, som de enligt lag och avtal inte har rätt att behålla men som de ändå innehåller och inte har betalat ut från den 20 december. Dessutom har de stängt av palestinska städer, byar och områden på ett sätt som naturligtvis innebär oerhört stora problem för palestinierna vad gäller möjligheten till jobb, utbildning, sjukvård och annat. Israelerna vill inte släppa på detta förrän de ser en minskning av våldet. Problemet är bara att våldet naturligtvis ökar när det blir allt större frustration på den palestinska sidan.

Vårt huvudsyfte den här gången, även om det långsiktiga syftet är att få fart på fredsförhandlingarna igen, var alltså egentligen att vädja om att man försöker lösa den här kortsiktiga krisen, att få ekonomiskt stöd till den palestinska sidan och samtidigt få slut på våldet.

I samtalen med Arafat – palestinierna vet ju att det är EU som får gå in och finansiera väldigt mycket av åtgärderna under den här tiden – betonade vi vikten av att den palestinska sidan har en realistisk budget och en så öppen budget att man kan se att pengar inte går till korruption och liknande, att man faktiskt försöker bekämpa korruptionen lite mer effektivt. Vi tog naturligtvis också upp vikten av att man gör allt man kan för att minska terroristattacker och våld.

Med Sharon tog vi framför allt upp vikten av att Israel upphör med avstängningarna och återbetalar de palestinska skattepengarna samt att man på sikt återupptar fredsförhandlingarna. EU:s vilja är naturligtvis att göra allt vi kan för att underlätta det här. Med Peres, den israeliske utrikesministern, tog vi förutom de här frågorna också upp bosättningspolitiken och elimineringarna och EU:s väldigt bestämda uppfattning i båda dessa fall. Han sade att man inte kommer att fortsätta vare sig med utbyggnad av bosättningarna eller med elimineringspolitiken. De sade också att de skulle minska på avstängningarna. De sade ingenting om skattemedlen, men vi fick ändå en känsla av att de tog till sig argumenten om vikten av att betala ut pengar till palestinierna.

Problemet är att det känns som om båda parter står inmålade i var sitt hörn. De skulle egentligen vilja komma tillbaka till diskussioner, men ingen sida är beredd att ta första steget.

Vi hade också en diskussion om läget med Egypten. Från Egyptens sida tog man också upp att man måste få ett arbete på alla de här områdena och återuppta förhandlingarna. Vi lyssnade alltså mest på varandras syn på läget.

Anf.  15  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):

Det finns många bottnar som man skulle vilja ta upp i det här sammanhanget. Jag ska nöja mig med den ekonomiska situationen. Nu har utrikesministern haft tillfälle att träffa såväl Arafat som Sharon och Peres. Hur går resonemangen när det gäller de här pengarna? Det är ju egentligen en orimlig situation: Här går EU in och betalar stora summor som israelerna är skyldiga att betala ut. Kom det i de resonemang ni förde fram någonting om att israelerna tänker sig att någon gång betala ut de här pengarna eller att ersätta EU för detta? Vi har haft det här uppe tidigare, och då har det låtit som att det här är en gåva som inte kommer att krävas tillbaka. Men om det här fortsätter tycker jag att det blir en orimlig situation. EU kan inte sitta och pumpa in pengar på det här sättet. Och vad är egentligen det hårda argumentet från israelernas sida att inte betala ut de här pengarna?

Det talas också om korruption på den palestinska sidan och att man där ska få en genomlysning av hur budgeten ser ut. Hur går det arbetet? Finns det någon god vilja från palestiniernas sida att ge en klar bild av budgetläget och hur pengarna hanteras? Det är klart att det är ett sår att hela tiden bli anklagad för korruption och att pengarna används fel.

Anf.  16  GÖRAN LENNMARKER (m):

Jag noterar att utrikesministern hade en ganska pessimistisk hållning vad gäller detta med att ta första steget. Jag har väl möjligtvis uppfattat detta något mindre pessimistiskt, nämligen som att den nya regeringen i Israel faktiskt kommer att börja öppna områden för ekonomisk aktivitet, vilket väl får betraktas som ett slags första steg utifrån den helt låsta situationen. I dag bedrivs det väl nästan ingen ekonomisk aktivitet. Man är ju avspärrad både på Västbanken och i Gaza. Att få till en öppning som skulle göra det möjligt att komma i gång med normalt liv i de palestinska områdena trodde jag var själva huvudtanken för ögonblicket. Vi fick också nästan det intrycket vid föredragningen i utrikesutskottet i går, dvs. att det mera var den vägen som skulle prövas.

Anf.  17  LARS OHLY (v):

Jag vill först instämma i Karl-Göran Biörsmarks fråga, som vi också hade uppe här den 23 februari. Jag tycker att det är oerhört viktigt att man på alla sätt försöker få Israel att betala tillbaka de här pengarna, som det rätteligen enligt internationella överenskommelser är en plikt för Israel att betala.

Jag tackar för rapporten i övrigt. Jag har ingen anledning att invända mot någonting av det som sagts, men möjligtvis skulle jag önska en något mer kvalificerad bedömning av var nyckeln ligger till en fortsatt fredsprocess. Jag är säker på att det görs analyser och funderas på hur man ska gå vidare. Det utrikesministern här föredrar är ju, som Göran Lennmarker säger, en något pessimistisk bild av läget just nu. Jag tror nog att den i stort sett är korrekt, men frågan är: Vad kan göras? Vem skulle kunna spela en roll för att faktiskt få i gång fredsprocessen igen? Det är ändå det mål som inte bara EU utan alla människor med intresse av att lösa konflikten i Mellanöstern siktar mot. Jag undrar om utrikesministern har möjlighet att ge någon mer analys av hur man kan gå vidare för att återuppta fredsprocessen och förhandlingarna.

Anf.  18  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Först vill jag säga att det kanske lät väldigt pessimistiskt, men så pessimistisk är jag i och för sig inte. Detta är väldigt svårt, för de står, som jag sade, i var sitt hörn och ingen vill ta första steget. Samtidigt är det positivt att man hos båda märker en öppnare vilja till en diskussion och till nya förhandlingar än vad jag kanske hade trott innan. Man måste se både det som är negativt och det som är positivt.

>>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<<. Det är också en väldigt svår fråga: När ledningarna på respektive sidor har bestämt sig för att de trots allt vill gå in i nya förhandlingar, kommer man då att få med sig de egna på respektive sidor? >>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<<Hur går man då vidare? Detta anknyter också till K-G Biörsmarks fråga. Man måste ha ett paket. Eftersom ingen vill ta första steget måste man ha ett paket så att båda kan komma tillbaka och säga att de har vunnit någonting, att de har fått någonting och att de på grund av att de har nått ett framsteg också kan fortsätta fredssamtalen och fredsförhandlingarna. Egentligen tror jag att det handlar om ett paket med ekonomi och säkerhet i första omgången, som sedan lägger grunden för att man ska kunna fortsätta fredssamtalen. Vi måste alltså titta på vem som kan och hur man kan ta initiativ till den typen av paket. Ska EU kunna göra någonting måste parterna själva vilja det. De måste själva vilja träffas, och de måste själva vilja ha med EU. Jag tror att det finns ett intresse av att ha med EU i det här, men själva substansfrågan, hur man ska hitta balansen i det här paketet, måste de ändå göra upp om själva. Där finns det ingen annan som kan hjälpa dem, utan det måste de klara.

När det gäller Israels argument mot att betala pengarna är det argument man framför men som samtidigt är ganska ihåligt – och det tror jag att man känner själv – att det finns en risk att dessa skattemedel används till terror och vapen. Man vill inte betala ut pengar som kan användas till terror och vapen. Inför argumenten om öppenhet i den palestinska budgeten och risken att ökade ekonomiska problem bara ökar våldet och terrorn har man dock inga bra svar från den israeliska sidan. Det understryker väl också att det bara är någon typ av paket som kan fungera.

Det blir ett givarmöte mellan alla givare i nästa vecka och förmodligen ett större givarmöte i Sverige i april.

Anf.  19  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Det här är en rapportpunkt, inget beslutsärende. Efter den information som har getts lämnar vi den frågan och går över till nästa punkt.

Anf.  20  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Vi har tagit upp mänskliga rättigheter på dagordningen. Det är en blandad informations- och beslutspunkt. Det vi ska fatta beslut om är slutsatserna angående EU:s position vad gäller en resolution om Kina i MR-kommissionen. USA utformar en resolution om mänskliga rättigheter i Kina. EU är inte medförslagsställare till den här resolutionen, däremot föreslår vi på utrikesministermötet på måndag att vi ska anta ett antal slutsatser. Vi går igenom de krav vi har på Kina och det motsvarar det beslut som vi fattade i januari. Där säger vi att det är bra att de undertecknar FN-konventionerna samtidigt som vi tar upp de problem som vi ser när det gäller den praktiska verkligheten. Där tar vi också upp sådant som falungong, Tibet och liknande.

Vårt förslag kommer att vara att vi ska stödja den amerikanska resolutionen om den kommer upp till omröstning.

Anf.  21  GÖRAN LENNMARKER (m):

Det är utmärkt bra. Då har vi kommit ett bra stycke på väg jämfört med tidigare år då vissa medlemsländer inom EU skamligt nog inte kunde göra det.

Det vore bra om vi i framtiden tillsammans med USA kunde författa denna resolution. När det gäller Kina, Ryssland och de stora länderna tror jag att det är viktigt att det just finns en samsyn mellan USA och EU.

Anf.  22  ORDFÖRANDEN:

Får jag bara fråga en sak. Den här resolutionen gäller Kina, men även andra länder tas upp.

Anf.  23  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Jag kommer tillbaka. Jag fortsätter med de andra länderna sedan, men jag tänkte ta upp Kina först. Det är under den punkten vi fattar beslut.

Anf.  24  ORDFÖRANDEN:

Då konstaterar jag, efter att ha hört inläggen, att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Anf.  25  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Vi kommer också allmänt att diskutera övriga punkter som kommer upp i MR-kommissionen. Där arbetar ER för att vi ska få texter när det gäller Iran, Irak, Burma – vi säger Myanmar när vi är EU-ordförande – Östtimor, Kongo, Sudan, Tjetjenien, Colombia och israeliska bosättningar. Där kommer MR-frågorna upp.

De svåra frågorna räknar vi med kommer att bli Iran, Tjetjenien och Kuba.

Vi har också några frågor utöver dem i MR-kommissionen, men detta är det vi har i MR-kommissionen.

Anf.  26  ORDFÖRANDEN:

Det jag tänkte fråga om är en sak som tangerar detta. Det är ILO-konventionen, frågorna om barnarbete, arbetstagarnas rättigheter osv. Är inte det också frågor som borde aktualiseras i detta sammanhang?

Anf.  27  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Där har vi antagit slutsatser, men det är inte i samband med MR-kommissionen. Vi har antagit slutsatser i EU där vi också har upprepat de punkter som ILO har tagit upp.

Vi har också sagt att vi ska ta upp detta med företagen, så att företagen ska respektera ILO:s förslag.

Anf.  28  KIA ANDREASSON (mp):

De israeliska bosättningarna är ett jätteproblem. Efter en studieresa i området funderade jag på om man har diskuterat invandringen till Israel av judar som kan göra anspråk på att komma in i landet. Det är alltså 60 000 nya människor om året som kommer till Israel. Det hänger ju direkt ihop med nya bosättningar.

Spontant kände jag att detta borde stoppas så länge man inte har kommit i gång med fredssamtal och funnit lösningar. Detta är ett så stort problem. Varför kan man inte i detta sammanhang diskutera ett stopp för ny invandring så länge de här problemen är så akuta?

Anf.  29  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Här måste jag protestera. En sak är att man säger att man inte anser att dessa människor ska flytta till bosättningarna. En annan sak är att säga att man inte ska få ta emot immigration till Israel, speciellt som många av de här människorna faktiskt kan komma från områden där det är mer eller mindre problem med antisemitism. Självklart ska de kunna få komma till Israel.

Däremot kan man ställa kraven på Israel att man inte får utnyttja den här immigrationen till att skicka ut dem som kommer från länder där de haft svårigheter rätt ut i de bosättningar som har de svåraste problemen.

Anf.  30  KIA ANDREASSON (mp):

Jag tycker ändå att det skulle vara ett berättigat krav, eftersom det finns flyktingläger med palestinier, inte minst i Libanon, ett samhälle där de inte har några som helst rättigheter. De får inte återvända till Israel.

Anf.  31  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Men det är en annan fråga. Det får man ta upp som en annan fråga.

Men det är klart att människor måste få invandra till Israel när de vill invandra dit. Däremot ska de inte bosätta sig på ockuperad mark, och regeringen ska inte cyniskt utnyttja dem genom att låta dem bosätta sig på ockuperad mark.

Anf.  32  ORDFÖRANDEN:

Tack! Då tror jag att vi kan gå vidare.

Anf.  33  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Vi kommer att informera om det övriga arbete som pågår på MR-området. Man kan väl säga att det här är första gången vi tar upp en sådan allmän MR-punkt på en dagordning. Vi tror att det är viktigt för att höja det arbetet inom EU.

Vi kommer bl.a. att informera om att vi nu håller på att ta fram riktlinjer när det gäller EU:s arbete mot tortyr på samma sätt som vi tidigare har gjort när det gäller dödsstraffet. Det har varit mycket viktigt. I och med att vi tog fram allmänna riktlinjer för förhållningssättet till dödsstraffet agerade man sedan gemensamt och enhetligt i alla sammanhang mot dödsstraffet. Nu gör vi samma sak när det gäller tortyren.

Vi hoppas att vi kan anta riktlinjerna under det svenska ordförandeskapet.

Sedan kommer kommissionen att informera om vad man gör när det gäller arbetet med valobservation, om de kommande förslagen när det gäller mänskliga rättigheter och demokrati respektive konfliktförebyggande. Det är bara ren information. Men det är för att få in att det är viktigt.

Anf.  34  ORDFÖRANDEN:

Tack! Då lämnar vi den punkten.

Anf.  35  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Punkten om El Salvador är struken.

Frågan om utvidgningen är också struken från dagordningen.

När det gäller punkten 11 vet jag att Britta Lejon var här och informerade nämnden i går.

Därefter är det enbart A-punkter fram till en ny punkt som Portugal har velat ta upp och som gäller Angola. De vill diskutera säkerhetssituationen i Cabinda. Vi vet ännu inte riktigt vad det är de vill ta upp.

Anf.  36  ORDFÖRANDEN:

Jag ser att A-punkterna faktiskt är beslutspunkter allihop. Vi kanske kan behandla dem i ett sammanhang.

Regeringen har redovisat sina ståndpunkter, och jag konstaterar att det finns en majoritet bakom regeringens ståndpunkter när det gäller A-punkterna.

Ville du säga något särskilt om Angola?

Anf.  37  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Man vill ta upp säkerhetssituationen där. Om man bara vill informera eller om det finns förslag har vi inte fått någon information om. Punkten kom upp på begäran av Portugal.

Anf.  38  ORDFÖRANDEN:

Då är vi inne på punkten Övrigt.

Anf.  39  LARS TOBISSON (m):

Jag hade tänkt ta upp en fråga under rubriken Utvidgningen. Sverige har som ordförande utlovat ett genombrott under det här halvåret.

När man träffar företrädare för de mer avancerade kandidatländerna upplever man att de söker ge ett intryck av att det inte är så mycket dem själva det hänger på, utan väl mer på att det är svårt för EU att få fram förhandlingspositioner i känsliga frågor.

Det är väl framför allt två ämnen som borde ligga nära i tiden. Det är personlig rörlighet, där jag tror att vi mer eller mindre har sagt att det skulle kunna vara ett genombrott om vi klarade av det. Det är naturligtvis också jordbrukspolitiken.

Nu har jag förstått att det beträffande personers rörlighet ska vara något slags möte i april där man försöker samla ihop till en ståndpunkt i EU. Då blir det inte mycket tid kvar.

När det gäller jordbrukspolitiken har jag ju hävdat i olika sammanhang att man skulle försöka utnyttja den röra som nu råder till att tidigarelägga omprövningen av jordbrukspolitiken inom EU, bl.a. med sikte på att bädda för utvidgningen till nya medlemsländer. Men jag tycker inte att det verkar ske så mycket. Jag förstår att kommissionen har annat att syssla med när det gäller jordbrukspolitiken än att just förbereda utvidgningen. Men det är synd om man försummar den här möjligheten.

Jag undrar hur man nu arbetar inom det svenska ordförandeskapet för att komma fram med förslag som det går att förhandla om. Vi hade ju ett tag möjligheten att hänvisa till att det var så långa övergångstider begärda av kandidatländerna. Då kunde man kräva att det skulle vara övergångstid på andra hållet också när det gällde personer och jordbrukspolitik. Men nu har i alla fall de avancerade länderna insett den här faran och börjar frånträda kraven på övergångstider i stor utsträckning. Det gäller Slovenien, som vi hade besök av häromdagen, och det gäller såvitt jag förstår också Estland. Därmed är denna möjlighet till undanflykt bortplockad.

Jag skulle vilja höra hur utrikesministern kommenterar den här situationen. Jag tycker att det vore beklagligt om det heter att utvidgningsförhandlingarna går i stå därför att man på EU-sidan inte kan samla sig till positioner. För detta får också ordförandeskapet ett ansvar.

Anf.  40  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Först tycker jag ändå att man kan säga att det redan har skett ganska mycket. Vi har öppnat åtta nya kapitel och vi har stängt sju kapitel. Vi räknar med att vi kommer att klara ett antal nya frågor på det förhandlar-möte som äger rum i slutet av nästa vecka, alltså efter Stockholmstoppmötet.

När det gäller t.ex. personers fria rörlighet är det inte bara ett möte man ska ha i mitten av april, utan då räknar man med att man är klar med utkastet till den gemensamma förhandlingspositionen för den fria rörligheten. Samtidigt vet vi att det här är ett av de mest kontroversiella områdena, så det är klart att det här är ett område som blir svårt.

Allt det här är ju sådant som vi har förberett och som vi arbetar med. Jag tycker det fungerar bra.

Det område som vi hade tänkt ta upp inom jordbrukspolitiken är food safety. Det är också viktigt, det påminns vi om i dessa dagar, även om det inte riktigt hänger ihop. Men när det gäller att allmänt ta upp jordbrukspolitiken instämmer jag i de bedömningar som har gjorts. Gör vi det kommer vi bara att få tvärstopp i utvidgningsförhandlingarna. Det är vi mycket rädda för. Att tro att man nu plötsligt på några veckor skulle kunna få något slags gemensam förhandlingsposition på områden som inte är förutsedda att behandlas förrän om ett år tror jag ger sådana reaktioner att det blir tvärstopp för utvidgningen.

Anf.  41  GÖRAN LENNMARKER (m):

Nu blev jag orolig. Om ett år, sade utrikesministern. Strävan ska väl ändå vara att försöka förhandla fram jordbrukspolitiken före årsskiftet. Annars blir tidtabellen väldigt bekymmersam.

Men det var inte därför jag begärde ordet. Det var en helt annan anledning, nämligen Zimbabwe. Vi noterade att Mugabe besökte Paris och Bryssel – inte Bryssel som EU, men Bryssel som Belgien. Det finns väl anledning, inte på det här sammanträdet men till ett kommande sammanträde, att faktiskt ta upp hållningen till Zimbabwe. Jag tänker framför allt på relationerna till Rörelsen för demokratisk förändring i Zimbabwe, som inte är Mugabe utan tvärtom.

Jag vet att det därifrån finns önskemål om att EU skulle göra på samma sätt som Nigeria, införa intelligenta sanktioner mot regimen i Zimbabwe, dels beroende på deras beteende inom landet, dels på deras plundringskrig i Kongo. Jag skulle alltså vilja be utrikesministern och det svenska ordförandeskapet att till ett kommande sammanträde fundera igenom detta efter kontakter med MDC.

Anf.  42  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Till att börja med vill jag gärna bara påpeka att det inte var på svensk inbjudan som Mugabe kom till Europa.

Vi diskuterade Zimbabwe på senaste allmänna rådet. Det vi gör är att vi börjar med det som kallas för kritisk dialog. Det är diskussioner som förs med oppositionen också. Vi har väl alla också bilateralt kontakter med oppositionen. Man försöker nu få till stånd en dialog med Zimbabwes regering och se om det går att komma framåt. Om det inte ger något resultat under våren kommer man att ta upp ett artikel 96-förfarande, dvs. möjligheten att införa sanktioner.

Anf.  43  ORDFÖRANDEN:

Tack så mycket för det. Det verkar inte vara någon som vill ta upp någon mer övrig fråga.

Med det tackar vi utrikesministern för samrådet i dag och konstaterar att vi till punkt och pricka följt vårt tidsschema.

2 §  Allmänna frågor (handelsfrågor)

Statsrådet Leif Pagrotsky

Rapport från ministerrådsmöte den 26 och 27 februari 2001

Anf.  44  ORDFÖRANDEN:

Jag hälsar statsrådet Leif Pagrotsky välkommen hit för en återrapport från ministerrådsmötet den 26 och 27 februari.

Anf.  45  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Det är inga handelsfrågor på dagordningen för allmänna rådet på måndag, så det enda jag har att göra i dag är att återrapportera förra mötet.

Som ni minns var det speciellt en fråga som var uppe där. Det var initiativet till tullfrihet för de allra fattigaste länderna, som vi har diskuterat här några gånger tidigare. Det var visserligen en enda dagordningspunkt, men den var viktig och den kom att bli ganska dramatisk. Ordföranden, som var där, kanske kan vidimera detta.

Kommissionen och ordförandeskapet träffades på morgonen på ett förmöte kl. 9, som man alltid gör, och vi gick igenom hur rösterna stod och vad vi visste om de olika länderna. Vi hade sonderat så mycket vi kunde dagarna innan, och kvällen före när vi hade gemensam middag kunde vi konstatera att det var omöjligt att veta hur det skulle gå.

Ett antal länder hade gett oss svar av typen: Utrikesministern landar på flygplatsen kl. 11. Sedan ska han få en föredragning och bestämma den linje som ska gälla. Innan dess vet vi ingenting. Vår punkt skulle tas upp ungefär halv tolv, hade Anna Lindh och jag gjort upp. Några länder sade: Vår minister kommer på kvällen, och vi ska ha en genomgång på morgonen. Den hade då ännu inte ägt rum.

Det var helt enkelt ett genuint öppet läge. Vi fick börja spela utan kunskap om hur länderna stod.

Eftersom Anna Lindhs frågor var först ägnade vi tiden åt att gå runt och viska vid bordet och prata med olika strategiska kolleger, i den mån de hade landat och kommit, för att försöka bilda oss en uppfattning om var de stod och vad vi kunde göra för att försöka påverka dem som fortfarande var rörliga.

Vår taktik gick ut på att försöka få de länder som var emot att känna att de visserligen var emot, men att det inte var så viktigt att de var beredda att schavottera offentligt. De kunde kanske vara emot men ändå inte skylta med det, rösta emot eller säga något pliktskyldigt. De som inte bestämt sig skulle bara ha en låg profil.

>>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<<>>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<< >>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<<>>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<<>>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<<>>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<<>>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<<>>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<<>>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<<>>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<<>>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<<>>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<<>>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<<>>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<<Anf.  46  ORDFÖRANDEN:

Jag ska först tacka för ditt mycket öppenhjärtiga referat från rådsmötet. Jag tror att det ger en ganska god inblick. Nu var detta ett speciellt ärende. Det har tyvärr varit ett sorgligt ärende genom att det har pågått så länge. Men det kom ju till ett slut, och beslutet är väl bättre än det rykte som det har föregåtts av. Det är ändå en ordentlig öppning för de fattigaste länderna.

Men rådets beslutsprocess är kanske i vissa lägen inte så bra. Du har ändå gett en bra redogörelse av hur det går till mellan länderna.

Anf.  47  LARS TOBISSON (m):

>>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<<>>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<<Jag skulle vilja veta hur mycket som på det här viset egentligen kan sägas bli frisläppt för de mindre utvecklade länderna. Nu låter det inte så mycket med bananer, socker och ris, men det är klart att det är viktiga varor ur deras synpunkt.

Det har också sagts att åtskilligt var fritt för handel redan dessförinnan. Det som nu blivit frigjort rör sig om ganska obetydliga mängder oavsett hur man mäter, i pengar eller på annat sätt.

Vad är det som har flyttat från att vara tullbelagda varor till att bli tullfria?

Anf.  48  LARS OHLY (v):

Vi stödde regeringens hållning inför detta, och vi tycker att det här är en framgång. Vi tycker att man ska inkassera det som den framgång det faktiskt är. Även om övergångstiderna är på tok för långa var det bättre att komma fram till ett beslut som principiellt fastslår en hållning som inte kan ifrågasättas.

Den enda frågan jag har är om det finns någon form av kontrollstation inbyggd och såvitt jag förstår får den inte ifrågasätta principerna för tullfriheten. Men kan den på något sätt påverka övergångstiderna? Skulle vi i värsta fall kunna se en förändrad hållning till t.ex. årtalet 2009, eller är kontrollstationen inte av den arten att den kan förändra någonting grundläggande i själva överenskommelsen?

Anf.  49  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Jag har pratat här med förutsättningen att det sker under sekretess.

Anf.  50  ORDFÖRANDEN:

Då blir det inte mycket kvar av protokollet.

Anf.  51  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Hur mycket som flyttar från den ena till den andra tullkategorin är en fråga som jag själv har ställt flera gånger under den här perioden. Den är inte så lätt att svara på. Där det har varit kvoter och tullar är ju volymerna i dag väldigt små. Där det har rått osäkerhet om vad som ska gälla i framtiden har ingen velat investera i kapacitet i de här länderna.

Genom att nu skicka en bestämd och tydlig signal om vad som kommer att gälla tror jag att möjligheten kan öppna sig för större volymer än de som har funnits i förfluten tid. Men vi har ju argumenterat mot de länder som har varit tveksamma med att det inte kan innebära något hot mot dem. Detta är inga stora, vitala saker i de länderna. Dessa de fattigaste länderna har begränsad kapacitet att producera och exportera. I själva verket är den här gruppen länder nettoimportörer av både ris och socker, inte nettoexportörer.

Jag har inget bra svar på detta, tyvärr. Men förutom det rent praktiska och konkreta – ökade exportmöjligheter, ökade produktionsmöjligheter, inkomster och utveckling i dessa länder – tror jag att det gäller att också fokusera på det synliga psykologiska och symboliska i detta. Vi ger tydliga signaler som kan ligga till grund för investeringsbeslut, inte minst investeringar i utbildning och infrastruktur och annat som behövs för att industrier ska kunna dra fördel av detta.

Jag hoppas att vi nu startar en rörelse, att det skapar ett tryck på andra länder att följa efter. Redan samma dag som vi fattade beslutet berömde Världsbankens chef Jim Wolfensohn det och uppmanade andra utvecklade länder att följa efter.

Så sent som i går har Kofi Annan på sin hemsida publicerat en motsvarande vädjan till ett antal namngivna länder: Japan, USA, Kanada, Norge och några till. Att trycket i dessa länder ökar så att det kan bli en global rörelse tror jag i så fall vore den viktigaste delen i det här beslutet.

Jag ska själv åka till USA på söndag för att träffa den nye amerikanske handelsministern Zoellick och även FN-chefen Kofi Annan för att just trycka på i bl.a. den här frågan, informera om vad vi har gjort och vad innebörden är och vädja om deras stöd för en fortsättning på det här. Våra preliminära indikationer är att amerikanerna kan vara mottagliga för detta.

Vad gäller Lars Ohlys fråga om hur bindande beslutet är, om det finns kontrollstationer och sådant, kan jag säga att här gick vår bottom line under de här förhandlingarna. Jag sade tydligt till kommissionen att jag avsåg inte att som ordförande lägga fram ett förslag som innebar att beslutet i dag villkoras till ett nytt beslut i framtiden, däremot skrivningar om att följa utvecklingen och analysera och sådant. Det var okej att kompromissa med de tveksamma länderna, så länge det inte handlade om att det för att genomföras först ska bekräftas av ett nytt beslut år 2006. Vi kan inte samtidigt säga att det ska inträffa år 2009 och sedan tillfoga ”kanske”. Är det en så lång övergångstid måste den vara bindande. Det är den nu i beslutet.

Det var det som de tveksamma länderna ville ha, att det bara ska vara att vi fattar ett eventuellt beslut. Det gick vi inte med på. Där utnyttjade jag ordförandeskapets privilegium att strukturera diskussionen och frågeställningen. Jag konstaterade bara att det går inte att få stöd för ett sådant; vi är för många länder som är emot, inklusive Sverige, och jag tänker inte ta upp det till behandling. Det gjorde jag inte heller. Det blev då så.

Däremot är detta ett ensidigt beslut. Detta är inte ett åtagande som är bundet i en internationell överenskommelse. Om majoriteten av medlemsländer i en framtid vill ha en annan ordning är beslutsreglerna sådana att de kan ta upp det till prövning. Detta är ett element i vår ensidiga GSP-förordning, General System of Preferences, det allmänna tullpreferenssystemet, där vi ensidigt delar ut den här typen av förmåner. Vi har också frihet att återkalla dem när vi själva vill. Det gör vi just nu i fallet Burma. Burma ingår i gruppen minst utvecklade länder men kommer inte att få ett uns glädje av detta. Det är möjligen en trygghet för några av dessa länder när de möter sina lobbyorganisationer, att ”blir det så illa som ni säger kan ni i så fall ompröva”. Men majoriteten för detta är så stabil att jag bedömer inte att det är någon som helst fara i den riktningen. Tvärtom tror jag att farorna är så överskattade att när detta börjar rulla kommer de att avdramatiseras.

>>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<<Får jag möjligen tillfoga en upplysning. Vi följer nu upp det här på olika sätt. Ett är det jag just beskrev om min resa till USA. Vi ska försöka åstadkomma att det blir ett tryck på andra att följa efter. Vi har tagit ledarskapet i den här frågan, och även om vi inte tycker att det var tillräckligt ambitiöst är det långt mer ambitiöst än vad andra jämförbara länder har gjort. Det försöker vi göra på olika sätt, i opinionsbildning inte minst. Det andra är att vi nu tittar igenom hur vi genom vår biståndspolitik kan öka dessa länders förmåga att dra fördel av de möjligheter som nu öppnas. Det gör man i kommissionen, det stora EU-stödet, men vi gör det också internt i Sverige genom Sida. Jag tror att det kan bli en spännande utveckling framöver.

Anf.  52  ORDFÖRANDEN:

Tack så mycket för detta. Det här var en pedagogisk och även viktig återrapport, för det här var ett viktigt beslut som fattades under det svenska ordförandeskapet.

När handelsministern ändå är här kanske vi har tillfälle att ställa andra frågor till honom. Jag såg i tidningen i morse att det hade kärvat till sig med förhandlingen om Europapatent. Handelsministern kanske kunde säga något om hur det ligger till där.

Anf.  53  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Ja, det kan jag göra. Det gäller inremarknadsrådsmötet i måndags. Jag hade uppfattat det så att vi i dag skulle tala om allmänna rådet, och det var därför jag inte tog med det i inledningen.

Det var den stora svåra frågan som vi hade på inremarknadsrådets möte. Det var en tekniskt svårbegriplig fråga av procedurkaraktär som innebar att vi vill att vi vid det möte i juni där vi avser att fatta beslut i ett antal materiellt mycket svåra frågor om språkregim och annat ska ha alla dörrar öppna för olika vägval. För att det ska vara möjligt ville vi nu fatta beslut om att notifiera den europeiska patentorganisationen, att man vid sin bolagsstämma ska kunna ändra en del konstitutionella förhållanden, om vi i juni så bestämmer.

Det var då ett antal länder – som inte är särskilt entusiastiska för den här frågan i stort och som inte vill säga att de har problem med sakfrågan – som ville bromsa i denna tidtabellsfråga. Eftersom det här krävde enighet lyckades vi inte. Det var fyra länder som var motspänstiga, varav två var så motspänstiga att de röstade nej och lade veto medan två sade att de var emot men inte tänkte skylta med det och lade sig när det blev votering.

Vi tvingades gå ut i pressen och säga att det hade misslyckats och att tidtabellen som toppmötet i Lissabon givit åt oss i inremarknadsrådet för att ordna ett Europapatent före detta års slut är i fara. Kommissionären Bolkestein sade att det måste bli bättre korrespondens mellan toppmötenas poesi och fackministrarnas vardagshantering av de här frågorna, för annars blir det bara pannkaka – han uttryckte det inte så, men det var ungefär den innebörden.

Nu funderar vi på hur vi ska hantera detta. Det är väl inte omöjligt att det kommer upp på toppmötet i Stockholm på ett eller annat sätt. Vi ska ju där värdera hur den här processen har gått. Göran Persson har diskuterat det med olika kolleger under sina resor, >>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<<Läget är alltså ganska kärvt. Det är mycket svåra sakfrågor att lösa. Det gäller språkfrågan och hur de nationella institutionerna, patentverken, besvärsrätterna m.m. ska få en roll i framtiden. Redan innan vi kommer i närheten av dem stöter vi på sådana här hårda konflikter när det gäller procedurfrågor, och det bådar inte så gott. Möjligen kan man hoppas att det här är en väckarklocka som kanske får de positiva krafterna att vakna och mobiliseras i de olika huvudstäderna. Jag vet inte – möjligen får man sätta sitt hopp till det.

Anf.  54  LARS TOBISSON (m):

Jag har en övrig fråga, som dock håller sig inom handelsområdet. Vi hörde här att handelsministern åker till USA för att träffa den nya administrationen. Jag har förstått att kommissionären Lamy också har varit över och träffat Zoellick. Det är väldigt viktigt att man kan undanröja de misshälligheter som finns mellan USA och EU, om det nu ska gå att få i gång en WTO-runda till hösten.

Kan handelsministern göra någon bedömning av om det har flyttat sig åt rätt håll och om man är beredd från ömse sidor att göra eftergifter så att man kan få ihop en paketlösning och städa undan de problem som har legat blockerande för att få i gång en större verksamhet på handelsområdet?

Anf.  55  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Vi vet att Zoellick har varit aktiv bakom kulisserna för att förmå presidenten att åka till Göteborg. Det tolkar jag som att de har ambitioner att göra något konstruktivt, framåtsyftande i Göteborg. Det är svårt, om bananfrågan och Airbus fortfarande utgör en svår stötesten. Jag hoppas att viljan att göra upp finns.

Vi har från EU:s sida i samband med Pascal Lamys besök hos Zoellick i förra veckan lyssnat på amerikanerna på en punkt och gått dem till mötes. Vi har nu fattat ett beslut om att införa först-till-kvarn-metoden den 1 juli. Nu säger amerikanerna: Vi klarar inte att komma ifatt riktigt på den korta tiden till dess, vi är inte bemannade, vi måste analysera frågorna och vi måste ges möjlighet att förhandla om detta. Om ni sjösätter detta som beslutat dvs. den 1 juli måste vi utlösa karusellen i vårt retaliationssystem. Då faller engelska kashmirindustrin och allt vad det är.

Det är då en allvarlig eskalering. De vet att om de sjösätter karusellretaliationen så kommer vi med foreign sales co-operations, och då är vi i gång, och toppmötet i Göteborg blir äventyrat.

Vi har då från EU:s sida gått dem till mötes och uppskjutit ikraftsättandet av detta – det kan kommissionen göra på eget mandat – av tekniska, administrativa skäl för att bättre kunna förbereda den nya regimen, som är extremt komplicerad administrativt. Vi senarelägger det en månad ungefär. Det har tagits mycket väl emot av amerikanerna och tolkats som ett uttryck för fredsvilja. Jag ska se om jag kan bygga vidare på detta och hitta något annat som vi kan få ut av en konstruktiv samtalston.

Det är också bra att komma ihåg att i själva sakfrågan är läget mycket låst. Amerikanerna vill ha en exportörskartell som gynnar de amerikanska företagen plus Fyffes från Irland. Vi tror att det som de i ultimativa ordalag kräver är dels WTO-stridigt, och att vi än en gång förlorar i WTO om Equador eller någon går till panel, dels dåligt för våra konsumenter därför att det ger en ny kartell, där de kan handla med tillstånd och tjäna pengar på det kors och tvärs på ett sätt som vi inte önskar. Utrymmet för kompromisser är alltså inte stort.

Anf.  56  ORDFÖRANDEN:

Jag tackar handelsministern för hans medverkan i dag.

Vi har inga ytterligare ärenden på listan, så jag förklarar sammanträdet avslutat.

Innehållsförteckning

1 §  Allmänna frågor 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  2  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 1

Anf.  3  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  4  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 2

Anf.  5  ORDFÖRANDEN 2

Anf.  6  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 2

Anf.  7  ORDFÖRANDEN 2

Anf.  8  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 3

Anf.  9  GÖRAN LENNMARKER (m) 4

Anf.  10  LARS TOBISSON (m) 4

Anf.  11  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) 4

Anf.  12  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 5

Anf.  13  ORDFÖRANDEN 5

Anf.  14  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 5

Anf.  15  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) 6

Anf.  16  GÖRAN LENNMARKER (m) 7

Anf.  17  LARS OHLY (v) 7

Anf.  18  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 7

Anf.  19  ORDFÖRANDEN 8

Anf.  20  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 8

Anf.  21  GÖRAN LENNMARKER (m) 8

Anf.  22  ORDFÖRANDEN 8

Anf.  23  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 9

Anf.  24  ORDFÖRANDEN 9

Anf.  25  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 9

Anf.  26  ORDFÖRANDEN 9

Anf.  27  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 9

Anf.  28  KIA ANDREASSON (mp) 9

Anf.  29  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 9

Anf.  30  KIA ANDREASSON (mp) 10

Anf.  31  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 10

Anf.  32  ORDFÖRANDEN 10

Anf.  33  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 10

Anf.  34  ORDFÖRANDEN 10

Anf.  35  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 10

Anf.  36  ORDFÖRANDEN 11

Anf.  37  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 11

Anf.  38  ORDFÖRANDEN 11

Anf.  39  LARS TOBISSON (m) 11

Anf.  40  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 12

Anf.  41  GÖRAN LENNMARKER (m) 12

Anf.  42  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 12

Anf.  43  ORDFÖRANDEN 13

2 §  Allmänna frågor (handelsfrågor) 14

Anf.  44  ORDFÖRANDEN 14

Anf.  45  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 14

Anf.  46  ORDFÖRANDEN 15

Anf.  47  LARS TOBISSON (m) 15

Anf.  48  LARS OHLY (v) 15

Anf.  49  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 15

Anf.  50  ORDFÖRANDEN 15

Anf.  51  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 15

Anf.  52  ORDFÖRANDEN 17

Anf.  53  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 17

Anf.  54  LARS TOBISSON (m) 18

Anf.  55  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 18

Anf.  56  ORDFÖRANDEN 19