Fredagen den 16 maj 2008

EU-nämndens uppteckningar 2007/08:32

1 §  Utbildning, ungdom och kultur (utbildning)

Utbildningsminister Jan Björklund

Återrapport från ministerrådsmöte den 14 februari 2008

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 21 och 22 maj 2008

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Då hälsar vi utbildningsministern med medarbetare hjärtligt välkommen till nämnden. Vi börjar som vi brukar med återrapport från det närmast gångna rådsmötet, i detta fall den 14 februari 2008. Rapport därifrån är utsänd. Är det något utbildningsministern vill säga om den är han välkommen att göra det.

Anf.  2  Utbildningsminister JAN BJÖRKLUND (fp):

Jag hänvisar till rapporten.

Anf.  3  ORDFÖRANDEN:

Då kan vi lägga rapporten till handlingarna.

Vi går vidare till information och samråd inför det kommande rådsmötet 21–22 maj. Där finns en dagordning som har sänts ut. Som ni ser och förstår är det uppdelat statsrådsvis, och vi tar det statsrådsvis. Sedan ska jag försöka komma ihåg att ställa övriga frågor, A-punktsfrågor och sådant till respektive statsråd innan de lämnar rummet. Beslut om det fattar vi med det sist närvarande statsrådet ungefär som vi brukar när det är multinämnder.

De audiovisuella frågorna tar vi med kulturministern, som kommer så småningom. Den första Björklundfrågan är enligt mina noteringar fråga 8, Flerspråkighet, under rubriken ”Utbildning”.

Innan jag lämnar ordet till utbildningsministern ska jag säga att det inte har varit någon särskild information om detta i utbildningsutskottet. Däremot finns diverse historier på varje respektive punkt. Det kommer jag att nämna kort så att det syns i protokollet sedan.

I detta fall har ramstrategin om flerspråkighet behandlats i EU-nämnden den 17 februari 2006, då vi informerades om detta. Handlingsplanen, som bygger på ramstrategin, var i EU-nämnden så sent som 9 november förra året, då det fanns stöd för regeringens då redovisade upplägg. Även om det inte formellt hör till saken kan man nämna att språkkommissionär Orban är på väg till riksdagen. Nämndens ledamöter kommer att få möjlighet att träffa honom.

Anf.  4  Utbildningsminister JAN BJÖRKLUND (fp):

Fru ordförande! Med ordet flerspråkighet är det som med många: I det europeiska samarbetet använder alla samma ord, men man menar helt olika saker.

För fransmän betyder flerspråkighet att alla inte ska tala engelska i Europa. I Spanien betyder det att man ska slå vakt om katalanskan och så vidare. I Sverige och i andra länder där nästan alla har samma modersmål har flerspråkighet en annan betydelse. Det handlar dels om att vi som en liten nation – det är bara vi som pratar svenska – måste lära oss andra språk, dels om att vi får nya svenskar som flyttar till Sverige och har med sig sina språk och på så sätt kan tillföra en del också i våra internationella relationer.

Alla är överens om att man ska främja flerspråkighet, men man kan nog raljant säga att alla menar helt olika saker med detta i Europa.

Vi ska främja flerspråkighet. För vår del betyder det att vi ska ha goda språkstudier i vårt utbildningsväsende och att vi ska vara bättre på att tillgodogöra oss språkkunskaper hos invandrare som kommer hit, i vårt samhälle och i nästa steg i relationer med andra länder.

Anf.  5  ORDFÖRANDEN:

Jag finner sammanfattningsvis att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Vi går vidare till utbildningspunkt 9, Vuxenutbildning. Här har utbildningsutskottet informerats muntligen av regeringen. Själva frågan är ny även om den är omnämnd i diverse Lissabonstrategisammanhang, som i sin tur har varit uppe i nämnden förut.

Anf.  6  Utbildningsminister JAN BJÖRKLUND (fp):

Fru ordförande! Den är ny i det här formella sammanhanget, men den är ingalunda ny i Sverige eller Europa. Som ordföranden sade är den i det europeiska sammanhanget en utlöpare av Lissabonstrategin. Vi måste satsa mer på utbildning i Europa för att hävda oss i den internationella konkurrensen, och en del är att utbildning inte är något som är avslutat när man är 19–20 år, utan man lär sig ständigt mer.

När man talar om vuxnas lärande tänker vi rätt mycket på det vi kallar för komvux eller vuxenutbildning. I de här sammanhangen är det allt möjligt – universitetsstudier och så vidare. Man kan rätt mycket säga att de skandinaviska länderna, främst Sverige och Danmark, är länder som har byggt ut sina vuxenutbildningssystem. Sverige och Danmark är de länder som har allra högst andel personer över 20 år inne i utbildningsväsendet på olika sätt. Många andra länder tittar på våra länder och studerar vad som är bra, och om vi har gjort några misstag studerar de även det.

Detta handlar om att man i Europa ska ge nya möjligheter för människor att studera också efter att de har lämnat den obligatoriska skolan. Det är i den riktningen hela Europa går.

Anf.  7  EVA OLOFSSON (v):

När jag tittade på det här saknade jag ett jämställdhetsperspektiv i slutsatserna. Det enda tillfälle jag såg att man hade tagit upp det var i Europaparlamentets resolution den 16 januari. Jag undrar om utbildningsministern har tagit upp den frågan eller kommer att ta upp den och driva att man gör en uppdelning efter kön och utvärderar hur de olika insatserna fungerar i relation till kön också.

Anf.  8  Utbildningsminister JAN BJÖRKLUND (fp):

Historiskt var högre studier något som var förbehållet män. I dag har vi en majoritet kvinnor i våra utbildningssystem för vuxna, och den utvecklingen är likartad i alla europeiska länder. Också den kommunala vuxenutbildningen har en väldig majoritet av kvinnor i sina led. Det har väl delvis att göra med att de utbildningar som dominerar är humanistiska, teoretiska utbildningar, där det traditionellt har varit fler kvinnor än män som har sökt.

Vi är väl inne på, och jag uppfattar hela den svenska politiska debatten så, att vuxenutbildningen i högre grad måste tillgodose yrkeslivets behov. Då är det rätt mycket tekniska branscher, och var och en kan räkna ut vad det betyder för könssammansättningen.

I vuxenutbildningssystemen, både högskolan och det vi kallar vuxenutbildningen, är det en stor kvinnodominans. Det är önskvärt att bryta den, självklart. En del av detta är att när vi startar yrkeshögskolor och annat kommer de att ha ett ökat inslag av utbildningar som är mer traditionellt manligt inriktade.

Anf.  9  EVA OLOFSSON (v):

Att ha ett jämställdhetsperspektiv kan också handla om att man tittar på varför det är för få män lika väl som varför det är för mycket kvinnor. Det kan också handla om huruvida man når kvinnor i invandrargrupper eller huruvida man når ut till lågutbildade. Det finns en rad aspekter på vuxenutbildningen. Därför tycker jag att det är angeläget att man delar upp statistiken efter kön och analyserar och drar slutsatser.

Det kan ju också handla om att bryta traditionella inriktningar på yrkesutbildningar, så att det inte bara blir män som väljer teknik. Om man gör tekniksatsningar kommer inga kvinnor med i de satsningarna. Jag vill bara ställa frågan: Kommer Sverige att lyfta fram de här frågorna tydligare? Det finns ju inte beskrivet i slutsatserna.

Anf.  10  Utbildningsminister JAN BJÖRKLUND (fp):

Det gör vi ju hela tiden i alla sammanhang. Vi är ett av de länder som oftast påpekar den typen av aspekter. Jag ska gärna göra det ännu tydligare än det står i papperen här, för det är naturligtvis en viktig aspekt i det fortsatta arbetet.

Anf.  11  ORDFÖRANDEN:

Jag finner sammanfattningsvis att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt även i detta ärende.

Vi går vidare till punkt 10, Europeiska året för kreativitet och innovation 2009. Här har utbildningsutskottet informerats muntligen av regeringen, och det har också EU-nämnden gjort, den 8 februari i år, närmare bestämt. Nu ska det antas en allmän riktlinje.

Anf.  12  Utbildningsminister JAN BJÖRKLUND (fp):

Det här är ett beslutsärende, till skillnad från de andra ärendena som mer är slutsatser som ska gå vidare i en fortsatt process. Det här handlar om att 2009 av EU har proklamerats som ett europeiskt år för kreativitet och innovation. Jag funderar ibland på vad det i verkligheten betyder att man proklamerar något sådant, men det är väl bra att man uppmärksammar de aspekterna på utbildningsväsendet.

Mer konkret betyder det att det inom ramen för EU:s budget kommer att finnas särskilda anslag som kan gå till projekt för att uppmuntra kreativitet och innovation, även om man naturligtvis måste inse att en sådan här kampanj inte ensam löser den utmaningen. Den är en liten del i ett stort arbete.

Vi kommer naturligtvis att tillstyrka detta.

Anf.  13  ORDFÖRANDEN:

Jag finner sammanfattningsvis att det finns majoritet för regeringens ståndpunkt även i detta ärende.

Vi går vidare till punkt 11, Främjande av kreativitet och innovation. Det är en ny fråga, åtminstone i den här formen, och underlag är utsänt.

Anf.  14  Utbildningsminister JAN BJÖRKLUND (fp):

Detta är ju en ständigt återkommande fråga. Vad ska utbildningsväsendet egentligen pyssla med? Att man ska lära sig en massa saker där är väl alla överens om, men exakt vad ska man lära sig?

Sverige och stora delar av Europa halkar efter om man jämför med till exempel de asiatiska länderna – det gäller både Japan och sådana länder som länge har haft en hög utvecklingsnivå och också de nya staterna som växer snabbt i Asien: Kina, Indien och så vidare.

Det vi märker är att de länderna snabbt ökar sina mätbara undervisningsresultat. De lär sig mer matematik, naturvetenskap, språk och så vidare. Men de blir också mycket duktigare i kreativitet, självständighet, kritiskt tänkande och innovation. Västeuropa sackar efter också på det här fältet, och det är viktigt att diskutera hur vi utvecklar detta.

I utbildningsdebatten ser man ibland en motsättning här. En del säger: Om man satsar mycket på kunskaper blir eleverna inte lika kreativa. Det tror jag inte på. Jag tror att det hänger ihop. Kunniga elever har bättre förutsättningar att också bli mycket kreativa. Kritiskt tänkande handlar om att utifrån kunskaper man har ifrågasätta andras åsikter, påståenden och teorier. Kritiskt tänkande utan kunskaper blir att man tjafsar emot i största allmänhet. Ska man kunna göra det på ett konstruktivt sätt måste man själv vara mycket kunnig. För mig finns ingen motsättning mellan kunskaper å ena sidan och kreativitet å andra sidan.

Det här är en väldigt viktig diskussion. Det är klart att var och en inser att om vi i Europa tappar i kreativitet och innovation medan andra bara blir bättre och bättre är det inte bra för oss på sikt.

Anf.  15  ORDFÖRANDEN:

Då finner jag sammanfattningsvis att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt även i detta ärende.

Om jag är rätt informerad är punkt 12 en Sabunipunkt. Det är ingen Björklundpunkt i alla fall.

Då fortsätter vi och går till de Björklundska övriga frågorna. Om anteckningarna stämmer där skulle det i så fall vara frågorna e till och med h. Det är inga beslutspunkter för vare sig oss eller rådet. Men om det är någonting som utbildningsministern vill säga om det är han välkommen att göra det.

Anf.  16  AGNETA LUNDBERG (s):

Jag skulle vilja ställa en fråga på punkt g, presentation av kommissionen avseende en rekommendation för meritöverföringssystem på yrkesutbildning. Vad sker egentligen? Jag vet att det går knöligt. Hur långt har man kommit, och var har man för avsikt att komma någonstans?

Anf.  17  Utbildningsminister JAN BJÖRKLUND (fp):

Det här är en jätteutmaning, men samtidigt är det väldigt viktigt. Man kan säga att på de teoretiska, akademiska utbildningarna har det skapats något som kallas för Bolognaprocessen. Det är egentligen inte EU som har gjort det. Det var en separat process utanför EU. Bakgrunden till det var att man har bestämt sig för i Europa att EU inte ska pyssla så mycket med utbildningsfrågor. Därför gjorde man inte det, men alla EU-länder träffades i Bologna och kom överens om något som heter Bolognaprocessen. I verkligheten är det numera en del av EU, även om man försökte hålla det utanför EU ett tag. Det går ut på att till exempel en fil.kand.-examen ska vara samma sak i Sverige som i andra länder. Det ska vara utbytbart, jämförbart och transparent.

Det är lättare att göra detta på den akademiska sidan, för där finns det en relativt stor samstämmighet för hur utbildningsväsenden är uppbyggda. När det kommer till yrkesutbildningar är detta mycket svårare. När det gäller en elektriker i Sverige har vi genom alla möjliga lagstiftningar, säkerhetsbestämmelser och avtal på arbetsmarknaden bestämt vad som krävs för att man ska få jobba som elektriker. På samma sätt har man gjort i Spanien, Grekland, Polen och så vidare. Det är bara så att här är det otroligt mycket mer olika hur varje land har landat genom åren. Det här – det kallas för Köpenhamnsprocessen inom EU – syftar till att man ska nå ett slags Bolognaprocess också på yrkessidan där vi är överens i Europa om vad som krävs för att man ska kunna certifiera sig som elektriker i Europa. Det ska vara samma på sikt.

Men just därför att varje land har så mycket traditioner, kulturer och bestämmelser som varierar så mycket mellan olika länder är det mycket svårare.

Vi är positiva till detta, och vi har folk som hela tiden deltar i processen. Bransch för bransch, och det är hundratals yrkesgrupper, sitter man ned, definierar och kommer överens. Men man får ha rejält med tålamod. Ingen tycker att man själv har haft fel system när man ska sätta sig ned och förhandla. Så är det.

Anf.  18  AGNETA LUNDBERG (s):

Är det någon som har någon uppfattning om man har kommit någonvart över huvud taget?

Anf.  19  Utbildningsminister JAN BJÖRKLUND (fp):

Ja, det har man absolut. Man tar det styckevis och delt, visst. I fråga om vissa yrken och vissa branscher är det lättare än i andra. Men absolut, det gör man. Men det kommer att ta tid. Man benar sig genom detta. Bolognaprocessen inleddes på 90-talet, och riksdagen klubbade det 2005 här och för lärarutbildningarna först förra året. Så det tog åtta–tio år när det gäller de teoretiska utbildningarna. Fortfarande är det inte harmoniserat, utan man famlar sig fram. Köpenhamnsprocessen är rätt nyligen startad, och det här är ännu svårare, så det kommer att ta tid.

Anf.  20  AGNETA LUNDBERG (s):

Då är jag nöjd med den frågan. Det blir spännande att se, för jag förstår att det inte är alldeles enkelt.

De här punkterna som vi nu har tagit har vi inte någon avvikande uppfattning om på något sätt, precis tvärtom. När det gäller grundutbildning, synen på den och vad vi behöver göra, vuxenutbildning, livslångt lärande och yrkesutbildning är så att säga vår politik.

Det skulle vara intressant att se hur regeringen tänker implementera det, för ni har en bit att gå när det gäller till exempel vuxenutbildning.

Anf.  21  ORDFÖRANDEN:

Utbildningsministern får gärna svara. Men glöm nu inte att vi inte är i kammaren och inte på frågestunden, utan vi försöker hålla oss till rådsfrågorna.

Anf.  22  Utbildningsminister JAN BJÖRKLUND (fp):

I så fall avstår jag.

Anf.  23  LEIF PAGROTSKY (s):

Först en sidoanmärkning till en sidoanmärkning som utbildningsministern gjorde i en fråga som inte stod på dagordningen, nämligen Bologna. Du sade att Bolognaprocessen har blivit en del av EU. I så fall tycker jag att det är en väldigt dålig utveckling som jag vill höja min röst emot.

Bolognaprocessen är en mycket större och bredare process som omfattar 45 länder i Europa. Där har till exempel Norge varit en mycket aktiv och pådrivande deltagare. Det är ett vitalt svenskt intresse och ett europeiskt intresse att till exempel Ryssland och de kaukasiska nya republikerna är med och känner delaktighet och är aktiva och tar ansvar för processen. Uttalanden om att få inbjudan att som ett appendix hänga med som en släpvagn på en EU-process får dem att lämna processen. Det vill jag inte vara med om.

Jag skulle vilja understryka att om det var en genomtänkt formulering har vi olika åsikter, men jag hoppas att det var en slarvig formulering.

Min fråga som gällde dagordningen nu handlar om Erasmus Mundus, som ju är ett väldigt spännande och bra program. Ni ska diskutera det vid mötet och framföra olika åsikter utan att komma till något beslut, men man vet att det kan bli vägledande för det fortsatta arbetet i kommission, parlament och så vidare.

Erasmus Mundus kommer att växlas upp och fördubblas i omfattning. Det innebär att dubbelt så många ungdomar från u-länder kommer att bjudas till EU och att deras studier kommer att finansieras. De kommer att beredas plats på lärosäten. Det börjar redan nästa år. Nu sker detta samtidigt som vår demografi är sådan att våra ungdomskullar växer oerhört kraftigt. Samtidigt ska vi fördubbla antalet studenter från andra länder. Den tredje faktorn är att det har bestämts i riksdagen att kapaciteten på universiteten är för stor.

Hur ska vi bereda plats för denna fördubblade mängd studenter i Erasmus Mundus-programmet, om vi ska leva upp till det som vi har tagit ställning till i det sammanhang som vi befinner oss i Sverige? Innebär det att vi stöder ett program och att andra ska göra detta men vi själva ska titta på?

Anf.  24  Utbildningsminister JAN BJÖRKLUND (fp):

Fru ordförande! På samma sätt som i den förra frågan är det väl upp till ordföranden själv att till sist avgöra när det blir en debatt. Det ska väl handla om våra synpunkter på Europeiska unionen, vi kan väl diskutera svensk högskolepolitik, men det får ni avgöra. Jag sitter gärna kvar och diskuterar det.

Jag börjar med Erasmus. Vi stöder den här utvecklingen att jazza upp Erasmusprogrammen. Det är en bra del av EU med studieutbytet mellan olika länder. Det har hittills aldrig varit några problem för Sverige att ta emot studenter från andra delar av världen. Vi gör det, och vi har en väldig omfattning av studenter inte bara från Europa utan från andra delar av världen. Det bedömer jag inte att vi har några som helst svårigheter med i fortsättningen heller eftersom vi ökar de här programmen.

Bolognaprocessen: När jag säger att det har gått över till EU är det fortfarande så att de länder som är med är många fler än EU-länderna, och det är mycket bra och önskvärt. I grunden kunde det vara önskvärt att man hade också med de nordamerikanska utbildningssystemen och likvärdiga examensbeskrivningar. Jag tycker att det är jättebra.

När jag säger att det har gått över till EU betyder det att själva motorn i arbetet nu finns i Bryssel. Det är i praktiken utbildningskommissionären som driver detta. Leif Pagrotsky skakar på huvudet, men så är det i verkligheten. Det är ingen som har några invändningar mot detta. Motorn i Bolognaprocessen finns i dag i Bryssel, och det fungerar alldeles utmärkt och accepteras av alla.

Anf.  25  ORDFÖRANDEN:

Då tackar vi för informationen under övriga frågor.

Såvitt jag vet är vi därmed klara med de Björklundska frågorna, om det inte är någonting särskilt eller någonting på A-punktslistan som utbildningsministern vill ta upp.

Anf.  26  LEIF PAGROTSKY (s):

Jag har en fråga om en A-punkt som kommer att tas upp, såvitt jag förstår, under din del av mötet.

Anf.  27  ORDFÖRANDEN::

Då ber jag Leif Pagrotsky att referera till nummer och bunt så att ledamöterna hittar.

Anf.  28  LEIF PAGROTSKY (s):

Anti-dumping proposal for a Council Regulation amending the Council Regulation EEC number 1371/2005 imposing a definitive… Det är Nr 14.

Det är ett väldigt bra besked att antidumpningsåtgärder mot importen av kornorienterad elektroplåt från Ryssland ska avskaffas. Det är välkommet. Men av texten här är det svårt att förstå om man samtidigt låter det vara kvar eller kanske till och med införa det för sådant stål från USA. Det står i en bisats någonting som jag inte kan förstå. Det skulle jag gärna vilja ha klarlagt. Innebär det här beslutet att det har blivit någon kompromiss att för att få igenom det här mot Ryssland har man gjort en eftergift i någon annan ända?

Det andra är en lite mer udda fråga: Det står att ett medlemsland har röstat emot, men ändå kommer det upp som en A-punkt. Det är väldigt ovanligt. Det är något som jag gläds över snarare.

Anf.  29  ORDFÖRANDEN:

Om utbildningsministern inte har hört om det Bildtska febertermometerexemplet förut kan vi berätta om det nu. Utrikesministern försökte sig på att svara på en A-punktsfråga på ett helt annat område än det som är hans ämnesområde. Det gick ärligt talat så där. De flesta andra kolleger väljer ofta, det är naturligtvis upp till statsrådet, att avstå och hänvisa till det berörda statsrådets tjänstemän som ombeds inkomma med ett skriftligt svar på sådana här frågor, om det nu inte är så att utbildningsministern både vill och kan svara på den här frågan.

Anf.  30  Utbildningsminister JAN BJÖRKLUND (fp):

Jag brinner för frågan, men jag avstår.

Anf.  31  Kanslichefen INGRID LARÉN MARKLUND:

Att det tas upp som en A-punkt innebär inte att alla medlemsländer måste rösta för förslaget. Det innebär att man presumerar att nödvändig majoritet har uppnåtts och att man där är enig om att ta upp det som en A-punkt.

Ja, det kan vara ovanligt.

Anf.  32  ORDFÖRANDEN:

Då ber vi Regeringskansliet att återkomma med ytterligare svar i frågan.

Är det några ytterligare frågor till utbildningsministern eller något annat utbildningsministern vill ta upp med nämnden i dag? Jag finner inte så.

Då tackar vi utbildningsministern för i dag och önskar lycka till på rådet.

2 §  Utbildning, ungdom och kultur (kultur)

Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth

Återrapport från ministerrådsmöte den 15 och 16 november 2007

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 21 och 22 maj 2008

Anf.  33  ORDFÖRANDEN:

Då hälsar vi kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth och medarbetare välkomna. Vi ska nu gå över till kulturfrågorna på UUK-rådet.

Anf.  34  Kulturminister LENA ADELSOHN LILJEROTH (m):

God morgon! Jag tänkte föredra de olika punkterna.

Anf.  35  ORDFÖRANDEN:

Jag får be kulturministern att börja med återrapporten från det råd som har varit. Sedan går vi in på de punkter som kommer.

Anf.  36  Kulturminister LENA ADELSOHN LILJEROTH (m):

Då gör vi så. Jag börjar med en kort återrapportering från rådsmötet den 16 november och går därefter igenom det som vi ska ta upp nästa vecka, den 21 maj.

Vid mötet den 16 november informerade det portugisiska ordförandeskapet om utvecklingen när det gäller samarbetet mellan EU och Ryssland. Det var många medlemsstater, inklusive Sverige, som uttryckte sitt stöd för ansträngningarna att skapa ett konstruktivt kulturutbyte mellan parterna.

Därefter behandlades dagordningens viktigaste punkt, nämligen rådsresolutionen om en europeisk agenda för kultur. Det var ett starkt stöd som uttrycktes för denna agenda, och den antogs också enhälligt. Slutligen beslutades att Åbo och Tallinn ska vara Europas kulturhuvudstäder år 2011.

Anf.  37  ORDFÖRANDEN:

Vi kan lägga återrapporten till handlingarna och går in på information och samråd inför rådsmötet nästa vecka, först med punkt 3 om mediekompetens.

Låt mig först säga att kulturutskottet inte har haft någon särskild information i dessa frågor. De kommer i den här formen direkt till nämnden även om det väl inte är obekant materia för ledamöterna.

Vi ska börja med punkt 3. Där är underlag utsänt i utskick 1, Europeisk strategi för mediekompetens i den digitala miljön.

Punkterna 4 och 5 har inte heller behandlats i några berörda fackutskott. Men underlag har utsänts tidigare.

Anf.  38  Kulturminister LENA ADELSOHN LILJEROTH (m):

Vi går vidare med dagordningspunkterna på nästa rådsmöte, som är den 21 maj. Då är det på det audiovisuella området två beslutspunkter, en som handlar om mediekunskap och en om allmän inriktning för program för skydd för barn på Internet. Det är också en diskussionspunkt om kreativt innehåll via Internet. På kulturområdet har vi också beslutspunkter om interkulturell kompetens samt arbetsplanen för kultur.

Därutöver har Sverige till dagordningen anmält en punkt som handlar om behovet av att vi ska bli behandla böcker lika på momsområdet, oavsett om de är i tryckt form eller om det handlar om inspelningar. Jag tror att ni känner till den frågan.

Det finns däremot inga A-punkter anmälda till rådsmötet.

Ska jag gå in på de olika punkterna vartefter?

Anf.  39  ORDFÖRANDEN:

Nämndens ledamöter har fått skriftliga underlag, så om det är någonting kulturministern vill lägga till tar vi en punkt i taget och fattar beslut för en punkt i taget. Är det någonting kulturministern vill lägga till på punkt 3, Mediekompetens i digitala miljön?

Anf.  40  Kulturminister LENA ADELSOHN LILJEROTH (m):

Ja. Kommissionen presenterade i december i fjol en strategi för att öka mediekunskapen i unionen. Enligt denna är stark mediekompetens en central del av den gemensamma audiovisuella politiken. Genom en ökad mediekompetens anser kommissionen att förtroendet för den audiovisuella industrin och nya medier ökar. I förlängningen hoppas man också att det ska kunna bidra till att uppnå målen i Lissabonstrategin om en mer konkurrenskraftig och kunskapsbaserad ekonomi.

Ökade mediekunskaper leder enligt kommissionen samtidigt till att medborgarna bättre kan utnyttja fördelarna med den nya digitala miljön. Det handlar om att lära sig att hitta och att nyttja den mångfald som finns, men också om att ha ett effektivt skydd mot skadligt innehåll.

Personligen tycker jag att de här frågorna är viktiga, inte minst de aspekter som utgår från medborgarperspektivet och skyddet för minderåriga. Vi behöver som bekant välinformerade medborgare, som kan välja kritiskt ur ett stort utbud av nya och traditionella medier. Inte minst barn och ungdomar anser vi måste få träning för att veta hur man kan hitta ett bra utbud men samtidigt undvika det skadliga innehåll som finns på Internet.

Det förslag som kommissionen nu lägger fram går framför allt ut på att man ska nyttja de program som redan finns inom EU för att utbyta erfarenheter och sprida bästa praxis. Man vill också ta nya initiativ för att hitta verktyg för analys och statistik. Medlemsstaterna uppmanas att fortsätta att främja forskning och utveckla uppföranderegler. Vidare ska myndigheterna på det audiovisuella området i respektive medlemsstat också uppmuntras att öka sitt engagemang och samarbete.

Det utkast till rådsslutsatser som kommissionen nu föreslår välkomnar det här meddelandet. Som forum för att utbyta bästa praxis uppmuntrar kommissionen att utnyttja den kontaktkommitté som finns redan i dag i enlighet med AV-direktivet.

Regeringen tycker att förslaget är väl avvägt och föreslår därför att vi ska stödja förslaget till slutsatser.

Anf.  41  ORDFÖRANDEN:

Jag finner sammanfattningsvis att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Vi går vidare till punkt 4 om att skydda barn som använder Internet med mera. Även här har nämndens ledamöter fått underlag utsänt. Kulturministern får gärna kommentera detta.

Anf.  42  Kulturminister LENA ADELSOHN LILJEROTH (m):

Ordförande! Det handlar som sagt om allmänna riktlinjer för program för skydd för barn på Internet. Kommissionen har föreslagit att det program som nu finns, Safer Internet Plus, som gäller 2005–2008 ska förnyas. Programmet syftar till att främja initiativ för att skydda barn och unga som använder Internet och andra elektroniska kommunikationer. Det nya programmet föreslås gälla från den 1 januari nästa år och fram till utgången av 2013, alltså fem år i stället. Den föreslagna budgeten är 55 miljoner euro, vilket motsvarar budgeten för det program som gäller i dag.

Det föreslås vissa förändringar i det nya programmet, bland annat att det ska utökas så att det omfattar också skydd för barn för skadligt beteende, eftersom barn numera i större utsträckning själva agerar på Internet, vilket också leder till större risker. Kommissionen föreslår också ett ökat internationellt samarbete och en satsning på en så kallad kunskapsbank.

Vår bedömning i regeringen är att Sverige har goda erfarenheter av det nuvarande programmet och att det ligger väl i linje med de prioriteringar som vi har för att skydda barn och unga. Vi har Medierådet, det som tidigare kallades Våldsskildringsrådet, som bland annat kunnat utnyttja programpengar för sitt förebyggande informationsarbete. Med den snabba tekniska utveckling vi har i dag för barn och unga och de förändrade medievanorna tycker vi att det är bra att man förnyar och förlänger programmet. Vi anser alltså att förslaget ska stödjas.

Anf.  43  SUSANNE EBERSTEIN (s):

Det här är ett jätteviktigt område och ett väldigt viktigt program. Det kräver motfinansiering, och jag undrar hur mycket det kommer att sättas av i budgeten för att vi ska kunna få pengarna.

Anf.  44  Kulturminister LENA ADELSOHN LILJEROTH (m):

Programmet är ännu inte antaget, men Medierådet arbetar aktivt redan nu och gör det väldigt effektivt gentemot skolor och andra, inte minst föräldrar. Det har kommit ett antal skrifter. Vad som sedan sker i budgeten är en för tidig fråga att ställa.

Anf.  45  SUSANNE EBERSTEIN (s):

Men det gäller just motfinansieringen. Det är väldigt viktigt när vi ska söka de här pengarna att vi har motsvarande pengar i Sverige. Då måste Medierådet få de pengarna.

Anf.  46  Kulturminister LENA ADELSOHN LILJEROTH (m):

Självklart! Men Medierådet har pengar, och det finns inga planer på att lägga ned Medierådet. Frågan bereds nu.

Anf.  47  CHRISTINA AXELSSON (s):

Vi hade den här frågan uppe i trafikutskottet i går. Den stod på vår dagordning som information genom ett pm från departementet. Vi tyckte samtliga, tror jag, att det här var en viktig fråga eftersom vi ser ökningen av mobbning och annat.

Men detta är kopplat inte bara till vad som händer på Internet utan också vad som händer med mobiltelefoner. Man har ibland möjligheter att ta fotografier vid sådana tillfällen då kanske inte den som blir fotograferad tycker det är så roligt. Efter det lägger man direkt ut det på Internet. Då blir det i och för sig en Internetfråga, men det finns en koppling mellan mobiltelefoner och Internet. Jag ser ingenstans att det finns med här. Jag känner att det är viktigt att man får med den dimensionen.

Vi undrade också om vad det här kommer att kräva i form av ekonomiska konsekvenser. Det är tomt här i det underlag vi har fått. Men det måste väl ändå finnas några ekonomiska konsekvenser för svensk del om vi ska kunna ta del av det här. Det är viktigt att det sprids till fler än Medierådet. Det är väl bra om Medierådet får pengar, men de kan inte bara sitta själva. Det måste komma ut och komma andra till del, så att skolor och andra kanske kan söka projektpengar och så vidare. Hur är det tänkt? Det var frågor som vi ställde oss i går.

Anf.  48  Kulturminister LENA ADELSOHN LILJEROTH (m):

Det står ”andra elektroniska kommunikationer”, så mobiltelefoner ingår. Jag ska gå in lite mer på detaljer också. De frågor som Christina Axelsson var inne på arbetar exempelvis Ungdomsstyrelsen med. Det finns också utredningar på Justitiedepartementet, vad jag minns, som har handlat bland annat om grooming, det vill säga vuxna som tar kontakt med barn för att utnyttja dem sexuellt, men även någonting som jag tror heter bullying, det vill säga att man lägger ut bilder på kamrater, om man kan kalla dem så. Det är ett stort problem, inte minst för unga tonåringar. De här frågorna finns naturligtvis med i det arbetet. Det är sådant som man också i dag arbetar med inom Medierådet och som man också lyfter fram i de internationella kontakter man har.

Däremot kommer inte spam att finnas med i programmet, för det är inte någonting som riktar sig speciellt till barn och unga. Man går mer in på det som är allvarliga problem i dag.

Anf.  49  ORDFÖRANDEN:

Jag finner sammanfattningsvis att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Vi går vidare till punkt 5, Kreativt innehåll på Internet inom den inre marknaden. Här har det inte varit någon exakt behandling av själva ärendet i berörda riksdagsutskott. Däremot har närings- och kulturutskotten haft en gemensam utfrågning om upphovsrätt och Internet. Den frågan cirkulerar naturligtvis i närmast hela Riksdagshuset.

På just detta råd förväntas en diskussion på basis av ett meddelande. Underlag är utsänt.

Anf.  50  Kulturminister LENA ADELSOHN LILJEROTH (m):

Fru ordförande! Det handlar om den tredje punkten som inte är en beslutspunkt utan ett åsiktsutbyte, som ordföranden också sade, om kommissionens meddelande om kreativt innehåll via Internet. Men eftersom den ändå kommer att vara aktuell kan det kanske vara bra att säga något om detta.

I januari i år presenterade kommissionen ett meddelande om hinder och möjligheter för att skapa bättre förutsättningar för att sprida till exempel konstnärliga verk via Internet och andra nya elektroniska medier. Syftet är att skapa ökade tillväxtmöjligheter för den audiovisuella industrin samtidigt som medborgarna får tillgång till en mångfald av innehåll.

Det slovenska ordförandeskapet föreslår ett åsiktsutbyte under rådsmötet med utgångspunkt i kommissionens meddelande. Vi ska bland diskutera de främsta utmaningarna när det gäller att främja kreativt innehåll, vilka relevanta erfarenheter som medlemsstaterna har på nationell nivå och vilka initiativ på EU-nivå som kan ha särskilt värde.

Det är min avsikt att vi ska välkomna det här meddelandet från kommissionen. Den långsiktiga och fördjupade konsultation som kommissionen har inlett anser vi vara en bra strategi för att närma sig frågor som är mycket viktiga på såväl nationell nivå som i ett europeiskt perspektiv.

Samtidigt är frågorna komplexa eftersom det både handlar om politiska avvägningar och intressen och juridiskt komplicerade frågor.

Jag kommer också att informera mina europeiska kolleger om de branschsamtal som regeringen kommer att bjuda in till inom kort. Avsikten är att kunna diskutera flera av de frågor som kommissionen har identifierat som centrala framöver.

Eftersom vi förväntar oss att kommissionen senare i år kommer att presentera ett förslag till rekommendationer på området kommer det säkert att finnas anledning att återkomma till detta vid senare tillfälle.

Anf.  51  KARL SIGFRID (m):

Ordförande! Tack för föredragningen! Jag vill ta upp två saker. Kommissionen tar upp frågan om kollektiv förvaltning av upphovsrätt. Då undrar jag hur konkreta förslag det finns inom det området.

Dessutom tar man upp detta med stävjande av upphovsrättsintrång. Då är det intressant vilka metoder man är beredd att ta till i det sammanhanget. Det som diskuteras mest just nu i EU är det franska förslaget om att ge Internetleverantörer ansvar för innehållet i kundernas kommunikation och också en plikt att stänga av Internetanvändare. Det är någonting som regeringen nu tydligt har tagit avstånd ifrån i den inrikespolitiska diskussionen. Då är det viktigt att bevaka att det inte kommer tillbaka till oss genom EU-direktiv. Det var mer ett medskick.

Anf.  52  Kulturminister LENA ADELSOHN LILJEROTH (m):

Jag tackar för det. Jag vet inte om Filippa Arvas Olsson, som är expert på just de här frågorna hos oss, vill lägga till någonting när det gäller detta.

Anf.  53  Departementssekreterare FILIPPA ARVAS OLSSON:

Vi vet inte mer nu än vad vi visste när kommissionens meddelande kom. Efter det har kommissionen fortsatt med konsultation. Det enda som vi har förstått är att kommissionen avser att bara lägga in saker i den här rekommendationen som det finns en väldigt stor samsyn om och som har visat sig under den här konsultationen. Kommissionen är själv medveten om att många av de här frågorna är känsliga på en massa olika sätt.

När det gäller kollektiv förvaltning av upphovsrätt har Sverige tidigare svarat att man tycker att det finns anledning för kommissionen att gå vidare med frågan om multinationell licensiering. Det har Sverige svarat tidigare i en konsultation. Där har Sverige haft uppfattningen att det finns anledning att titta vidare på europeiska instrument på området.

Anf.  54  LEIF PAGROTSKY (s):

Sker det samtal med till exempel Stim innan diskussionerna förs så att den svenska synen utformas tillsammans med de organisationer som är aktiva på det här området? Jag hoppas att så är fallet. Jag gissar det.

Anf.  55  Kulturminister LENA ADELSOHN LILJEROTH (m):

Jag har regelbundna samtal bland annat med företrädare för Klys, så frågorna är i hög grad aktuella. Det är inget särskilt samtal som har ägt rum inför just det här mötet, utan nu handlar det mer om att lyssna av och diskutera och ta med sig hem de andra synpunkter som finns.

Anf.  56  LEIF PAGROTSKY (s):

Klys sysslar inte så mycket audiovisuella frågor. Jag vill rekommendera och tipsa om möjligheten att samråda med dem som är störst och viktigast på det här området, nämligen Stim.

Anf.  57  Kulturminister LENA ADELSOHN LILJEROTH (m):

Klys är en part som vi diskuterar mycket med när det gäller upphovsrättsfrågor. Jag trodde det var det som Leif Pagrotsky menade. Sedan finns det många olika förslag, och Stim har lagt fram några. Men vi har inte haft några konkreta resonemang ännu. Det kommer att vara branschsamtal framöver, och då är de här olika organisationerna naturligtvis också inbjudna.

Anf.  58  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns stöd för regeringens här redovisade upplägg inför fortsatta förhandlingar i denna fråga. Det finns säker anledning att återkomma till det.

Då går vi in på kulturfrågorna och närmast punkt 6 om interkulturell kompetens. Den frågan var i nämnden senast den 9 november förra året då det fanns en majoritet för regeringens ståndpunkt. Nu förväntas det slutsatser, och underlag är utsänt.

Anf.  59  Kulturminister LENA ADELSOHN LILJEROTH (m):

Fru ordförande! På kulturområdet har vi två slutsatser som båda är kopplade till den kulturagenda som mycket riktigt antogs vid höstens rådsmöte. Den ena handlar om interkulturella kompetenser och den andra om arbetsplanen på kulturområdet som ska gälla från innevarande år och fram till 2010.

Det slovenska ordförandeskapet har valt att lyfta fram förslag om att stärka de så kallade interkulturella kompetenserna i syfte att öka den interkulturella dialogen. Med detta menar man till exempel språk och kännedom om andra kulturer.

De här slutsatserna är gemensamma för kultur‑, utbildnings- och ungdomsområdet eftersom ett av målen med initiativet är att belysa frågan inom flera olika områden och inte bara inom kultursektorn.

I slutsatserna uppmanas medlemsstaterna att främja interkulturell kompetens inom de strukturer som redan finns och också främja en gynnsam miljö för kreativitet och innovation. Det här ska bland annat också ske genom att man lyfter fram bästa praxis och utbyter erfarenheter.

Vi i Sverige stöder det här förslaget eftersom det ligger mycket nära de nationella svenska prioriteringar som vi har för interkulturell dialog. Förutom kommande nationella satsningar för att främja etnisk och kulturell mångfald är det här också ett prioriterat område under vårt nordiska ordförandeskap.

Ytterligare ett exempel där Sverige kan ligga i framkant är det språkpolitiska arbete som regeringen har initierat för att värna den språkliga mångfalden i Sverige.

Förslaget bekräftar också utvecklingen från det passiva och beskrivande förhållningssätt som mångkulturbegreppet innebär till att i högre utsträckning innefatta interaktion och dialog.

Anf.  60  ORDFÖRANDEN:

Jag finner sammanfattningsvis att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt även i detta ärende.

Vi går vidare till punkt 7 om arbetsplan för kultur 2008–2010. Den frågan är ny i nämnden, och här ska det också antas slutsatser. Underlag är utsänt.

Anf.  61  Kulturminister LENA ADELSOHN LILJEROTH (m):

Detta är den sista beslutspunkten och handlar om arbetsplanen för kultur som ska gälla fram till 2010. Den syftar till att förbättra kontinuiteten i arbetet på EU-nivå.

Arbetsplanen tar upp fem prioriterade områden, och det är desamma som lyftes fram i rådsresolutionen den 16 november i fjol.

Medlemsstaterna ska för det första verka för att förbättra möjligheterna till rörlighet över gränser för kulturskapare och yrkesverksamma på kulturområdet. För det andra ska man främja tillgången till kultur. För det tredje ska medlemsstaterna tillsammans med Eurostat bidra till utvecklingen av data, statistik och metodologier inom kultursektorn. För det fjärde uttrycker också arbetsplanen ambitionen att maximera potentialen hos kreativa och kulturella näringar. Det är något som är särskilt prioriterat för Sverige. För det femte åtar vi oss också i arbetsplanen att främja Unescokonventionen för kulturell mångfald.

I praktiken innebär det här att arbetsgrupper har tillsatts eller knutits till respektive område. Sverige medverkar också aktivt i de här arbetsgrupperna och kommer framför allt att göra det. Arbetet har nyligen inletts. Jag kommer att återkomma om resultatet i de här arbetsgrupperna vid ett annat tillfälle.

De behandlar flera områden som är väsentliga för oss i Sverige. Vår ståndpunkt är därför att vi ska kunna ge stöd till de här slutsatserna.

Anf.  62  ORDFÖRANDEN:

Jag finner att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende också.

Det var, såvitt jag vet, den sista beslutsfrågan på kulturområdet. Däremot står det kulturministern på de övriga frågorna 13 a till och med d. Det är inte beslutsfrågor vare sig för rådet eller för oss, och vi brukar inte orda så mycket om dem om det inte finns något svenskt initiativ, och det gör det i det här fallet. Kulturministern kan väl berätta lite om det svenska initiativet om bokmoms.

Anf.  63  Kulturminister LENA ADELSOHN LILJEROTH (m):

Det gäller definitionen av begreppet böcker. Det handlar om mervärdesskattedirektivet. Det är någonting som vi har anmält till dagordningen på rådsmötet.

Som ni kanske känner till pågår det sedan en tid ett så kallat överträdelseärende i ljudboksfrågan. Den svenska ståndpunkten är att vi skattemässigt ska behandla böcker, oavsett om de är i fysisk form eller i inläst form, lika. Vi har haft en gemensam låg momssats, det vill säga 6 procent, på böcker oavsett om de är inlästa eller om de är tryckta.

Den här uppfattningen om ljudböckerna har kommissionen inte delat. Men vi uppfattar att kommissionen ändå har värderat de svenska argumenten på ett sådant sätt att man tar upp detta i den pågående översynen av mervärdesskattedirektivet.

Det är finansminister Anders Borg som ansvarar för det svenska förhandlingsarbetet i den här pågående översynen, och både finansministern och jag har engagerat oss i ljudboksfrågan, bland i samtal med kommissionär Ján Figeĺ i mitt fall och i brev till och samtal med kommissionär Kovács för Anders Borgs del. Vi har också skrivit brev till samtliga kulturministerkolleger i EU och tagit upp behovet av att behandla böcker lika oavsett om det är tryckta böcker eller ljudböcker.

Kommissionen har nyligen i ett så kallat konsultationspapper föreslagit en teknisk justering som gör det möjligt att också inkludera ljudböcker i fysiskt format.

Vi tycker att det är en angelägen fråga för hela EU att ljudböcker och tryckta böcker behandlas lika. Vi har framför allt försökt trycka på handikapperspektivet och de kulturpolitiska aspekterna. Ljudboken gör det ju möjligt att nå helt nya läsargrupper som annars inte har kunnat ta till sig på böcker på samma sätt. Det kan bero på dyslexi eller annat.

Vid det kommande mötet nästa vecka kommer jag att tacka för den respons som vi har fått på den här skrivelsen från december. Jag kommer också att framhålla att Sverige välkomnar en teknisk justering. Jag kommer att uttrycka förhoppningar att vi får stöd från andra medlemsländer. Det finns ett par länder som har uttryckt tveksamhet i den här frågan. Vi tycker att det är viktigt att man behandlar böcker lika oavsett vilken teknisk form de har.

Anf.  64  LEIF PAGROTSKY (s):

Jag skulle gärna vilja få fört till protokollet att kulturministern och finansministern förtjänar beröm för sitt hanterande av den här viktiga frågan även om jag inser att jag kan anklagas för jäv. Vi är generösa med att tala om när vi tycker olika, men vi kan väl också vara generösa när vi tycker att regeringen gör ett mycket bra arbete.

Anf.  65  Kulturminister LENA ADELSOHN LILJEROTH (m):

Jag tackar särskilt för detta. Det är roligt när vi kan dra åt samma håll.

Anf.  66  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för den informationen. Själva agendan i kulturfrågorna är nu genomgången. Finns det något ytterligare som kulturministern vill dela med nämnden innan hon åker i väg?

Anf.  67  Kulturminister LENA ADELSOHN LILJEROTH (m):

Nej, jag har ingenting konkret. Är det någonting som nämnden har glömt att säga så lovar jag att anteckna detta.

Anf.  68  ORDFÖRANDEN:

Inte vad jag vet, och ledamöterna ser bara nöjda och glada ut. Då tackar vi så mycket för i dag och önskar lycka till på rådet.

3 §  Jordbruk och fiske

Jordbruksminister Eskil Erlandsson

Återrapport från ministerrådsmöte den 14 april 2008

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 19 maj 2008

Anf.  69  ORDFÖRANDEN:

Vi säger god förmiddag till jordbruksministern med medarbetare. Vi ska börja med återrapport från rådsmötet den 14 april. En sådan är utsänd. Vill jordbruksministern säga någonting om den är han som vanligt varmt välkommen att göra det – varsågod!

Anf.  70  Jordbruksminister ESKIL ERLANDSSON (c):

Tack för den möjligheten! Jag är beredd att svara på frågor direkt om nämnden har några sådana.

Anf.  71  CHRISTINA AXELSSON (s):

Jag måste fråga en sak med anledning av att Sverige och två andra medlemsstater framförde att det var avgörande att det orapporterade fisket upphör. Jag tänkte höra om ministern höll något långt inlägg eller om det var en kort kommentar. Det gäller alltså punkt 3 i rapporten.

Anf.  72  Jordbruksminister ESKIL ERLANDSSON (c):

Nämnden får ursäkta, men jag kommer inte ihåg hur långt inlägg jag hade. Detta är en punkt som har varit föremål för diskussioner vid ett mycket stort antal tillfällen. I alla de sammanhangen brukar Sverige på olika sätt framhålla vikten av att vi får en sådan förordning och därtill vad den ska innehålla så att den blir så bra som möjligt.

Anf.  73  ORDFÖRANDEN:

Om det inte finns några ytterligare frågor om återrapporten tackar vi för informationen och lägger den till handlingarna.

Vi går nu in på information och samråd inför rådsmötet den 19 maj. Enligt mina noteringar informerades miljö- och jordbruksutskottet om agendan så sent som i går. På rådsagendan står utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden – förslag till förordning. Frågan var uppe i nämnden senast den 14 december – då som informationspunkt. Nu är underlag utsänt inför beslut.

Anf.  74  Jordbruksminister ESKIL ERLANDSSON (c):

Ordförande! Sverige välkomnar ordförandeskapets förslag till politisk överenskommelse. Förslaget innebär att skyddet för människors hälsa och miljön stärks jämfört med dagens lagstiftning, bland annat genom att substitutionsprincipen introduceras. Samtidigt stärks den inre marknaden genom införandet av ett system där gemenskapen delas in i tre zoner.

För Sveriges del har förhandlingarna varit framgångsrika. Lagförslaget inbegriper nu inte bara generella regler för substitution utan beaktar även substitution som länder har genomfört innan lagstiftningen har trätt i kraft. Efterbehandling av frukt, jorddesinfektionsmedel och stråförkortningsmedel är exempel på växtskyddsmedel där Sverige tidigare har genomfört substitution till fördel för icke kemiska metoder. Ett konkret exempel som jag tidigare har tagit upp i nämnden är att vi i Sverige inte använder växtskyddsmedel efter det att vi har skördat äpplen. Vi förvarar dem i stället i stora kylrum.

Kommissionens förslag om att dela in gemenskapen i tre zoner syftar till att introducera ett system för samarbete inom zonerna, bland annat för att hjälpa de nya medlemsstaterna. Förslaget syftar även till att få harmonisering av godkända medel inom zonerna. Sverige ställer sig positivt till indelningen och arbetar vidare med att större hänsyn ska tas till nationella förutsättningar vid godkännande av medel.

Slutligen vill jag nämna en fråga som har diskuterats in i det sista, nämligen frågan om kriterier för att bedöma hälsoeffekter vid godkännande av medel och ämnen. Sverige har uttryckt sitt stöd till kommissionens ursprungliga förslag, som jag anser ger den bästa lösningen i såväl ett hälso- som ett miljöperspektiv. En grupp av länder har dock argumenterat emot förslaget och tycker att det är alltför långtgående.

I ordförandeskapets förslag till politisk överenskommelse uppnås en mycket bra kompromisslösning där bland annat kommissionens ursprungliga förslag om hormonstörande ämnen bibehålls. Det innebär att dessa ämnen endast får användas i slutna system.

Att ordförandeskapet valt att bibehålla denna del från kommissionens förslag gör det möjligt för Sverige att ställa sig bakom ordförandeskapets kompromissförslag. Anledningen är att Sverige ser mycket allvarligt på hormonstörande ämnen eftersom det i dagsläget finns en stor osäkerhet över hur dessa påverkar oss.

Sammanfattningsvis anser alltså regeringen att det slovenska ordförandeskapet har nått en välavvägd kompromisslösning som ger ett ökat skydd för hälsa och miljö samtidigt som det främjar den inre marknaden. Sverige kommer därför enligt regeringens förslag att ställa sig bakom förslaget till politisk överenskommelse.

Anf.  75  CARINA OHLSSON (s):

Fru ordförande! Jag ställde liknande frågor i går på utskottet, men jag fick inte svar. Jag måste därför följa upp dem även om jag har ställt samma frågor tidigare.

Den ena frågan gäller substitution. Det är naturligtvis jättebra att man ska kunna få använda sig av resultaten både av det som man har gjort tidigare och kommer att göra så att det blir en mer restriktiv hållning för både människors hälsa och miljön.

Det står att det ska substitueras mot alternativa icke kemiska metoder. Kan det även vara andra kemiska metoder? Här är det funktionell substitution som beskrivs. Kan det även vara ämnen som är mindre farliga? Det var den ena frågan.

Den andra frågan gäller konsekvenserna av zonindelning. Det var den jag ställde också i går. Sverige vill vara med och påverka en restriktiv hållning när det gäller växtskyddsmedel i hela EU. Är det möjligt med den här metoden, eller är det så att påverkansmöjligheterna sträcker sig enbart inom den egna zonen? Jag förstår fördelarna med zoner – att vi har annat klimat och så vidare. Men begränsas också våra påverkansmöjligheter när det gäller till exempel situationen i Spanien? Varorna rör ju sig fritt och vi har ingen ursprungsmärkning, så vi vet inte riktigt vad allt kommer ifrån. Det kan vara viktigt att veta om påverkansmöjligheterna bara sträcker sig inom zonen eller om det är lika goda påverkansmöjligheter överallt.

Det handlar också om hållbar utveckling. Det handlar alltså inte enbart om det som jordbruksministern svarade mig i går – att man tittar om det finns restprodukter och så vidare. Det handlar om arbetsvillkor för dem som jobbar i växthus och så vidare. Det handlar också om hela livsmiljön. Vi vet ju att det kan finnas rester kvar i marken på de ställen där det odlas. Jag skulle gärna vilja ha reda på det här innan man tydligt kan ta ställning till om detta är bra eller dåligt.

Anf.  76  ORDFÖRANDEN:

Jag ska kommentera det här med miljö- och jordbruksutskottet kontra EU-nämnden. Eftersom det var information i går fungerar det alldeles utmärkt att ta upp samma frågor i dag. Beslutssamrådet i frågan sker ju här i nämnden. Det finns inga överläggningar gjorda i fackutskottet som vi måste ta hänsyn till, utan det är bara att köra på.

Anf.  77  CARINA OHLSSON (s):

Jag ville bara säga det så att jag inte upplevs som tjatig.

Anf.  78  ORDFÖRANDEN:

Du behöver inte be om ursäkt alls!

Anf.  79  Jordbruksminister ESKIL ERLANDSSON (c):

Jag har som vanligt med mig människor som kan sakförhållandena på ett betydligt bättre sätt än jag, och överlämnar ordet till Charlotte Unger i detta fall.

Anf.  80  Kanslirådet CHARLOTTE UNGER:

När det gäller Carina Ohlssons första fråga om substitution introducerades förslaget substitution rent generellt. Då gäller det både substitution till andra kemiska ämnen och icke kemiska alternativ.

Det vi däremot dessutom har fått igenom är att vi kan bibehålla områden där Sverige har kommit längre. Precis som jordbruksministern nämnde handlar det till exempel om efterskördbehandling där Sverige har bytt från bekämpningsmedel till tekniska lösningar.

Det är alltså två typer av substitution – en generell för alla medlemsländer och att Sverige kan bibehålla det vi har uppnått tidigare.

När det gäller frågan om zoner är det inte lätt att beskriva en fråga som är ganska komplex i ett sammanfattande pm. Men vad gäller godkännande är det så att man inom unionen godkänner ämnen i bekämpningsmedel. Det är samma regler som gäller över alla de tre zonerna. Det är godkännande av produkter som man pratar om i respektive zon. Det är här man ska kunna ta hänsyn till hur det ser ut i zonen. Det är ju olika klimat i till exempel den norra och den södra zonen.

Man har också sagt att när det första landet ger ett godkännande av en produkt ska man se över inte bara hur klimatet ser ut i det egna landet utan även i de andra länderna inom zonen. På så sätt får man med en större utsträckning när det gäller hur det ser ut inom hela zonen. Det blir inte bara i det enskilda landet och att alla säger: Okej – det här ska vara godkänt även inom de andra länderna. Inledningsvis görs alltså en bedömning som inkluderar alla länder i zonen. På så sätt kommer man att kunna påverka arbetet i större utsträckning inom zonen när det gäller godkännandet av produkter.

Som jag sade tidigare är det samma regler för hela unionen när det gäller ämnen.

Anf.  81  CHRISTINA AXELSSON (s):

Fru ordförande! Jag tänkte fråga om Europaparlamentets inställning. Det står här att parlamentet tydligen vill ha en bredare möjlighet att tillämpa substitutionsprincipen. De är väl också medbeslutande i ärendet. De vill också att enskilda länder ska ha möjligheter att ha förbud mot ett visst ämne.

Jag kommer ihåg när vi hade ämnet parakvat och problemet med införandet av det. Vi kunde inte säga nej till det beroende på att det var godkänt i EU. Hur kommer det att bli med ett sådant ämne? Kommer vi verkligen att kunna säga nej till den typen av bekämpningsmedel?

När det gäller ekonomiska konsekvenser står det att det här kommer att förenkla arbetet för medlemsstaterna eftersom ett annat zonland ska kunna göra undersökningar och annat för att man ska kunna sätta ut ett visst ämne på marknaden. Jag undrar om de andra länderna då kommer att kunna få tillgång till de tester och annat som har gjorts tidigare.

Ni kanske kommer ihåg att vi för inte alltför länge sedan hade problem med ett växtskyddsmedel som man ville implementera på marknaden. Det förekom diskussioner om att det hade visat sig vid olika tester att råttor hade fått olika sjukdomar och så vidare. Man fick inte ta del av dessa resultat eftersom det var hemligt i det landet. Man kunde därför inte säga om det var bra eller inte.

Jag undrar hur det här kommer att bli. Hur kommer det att fungera? Ytterst är det ju konsumenten som blir drabbad av växtskyddsmedlen. Vi måste se till att vi har ett heltäckande skydd.

Jag är glad att man diskuterar de här frågorna så att man på ett adekvat sätt kan se till att vi har ett verkligt skydd för konsumenterna.

Jag skulle alltså vilja ha svar på dessa två frågor.

Anf.  82  Jordbruksminister ESKIL ERLANDSSON (c):

Enligt den information jag har är svaret på den första frågeställningen ja. Vi kan undvika att få in någonting som vi inte vill ha eller inte vill använda i vårt land.

På den andra frågeställningen, det vill säga att få reda på andra myndigheters forskningsresultat och liknande, är svaret att hela systemet ju bygger på att vi ska få det. Annars är det inte möjligt att skapa och bygga upp ett system som det är tänkt här, det vill säga att vi ska hjälpas åt och dra nytta av varandras erfarenheter. Hela systemet bygger på att vi måste ha reda på forskningsresultat och undersökningar som görs i de olika länder som finns inom en zon.

Anf.  83  CHRISTINA AXELSSON (s):

Det är bra att ministern sitter här och säger att det bygger på det. Men är ministern riktigt säker?

Anf.  84  Jordbruksminister ESKIL ERLANDSSON (c):

Det är myndigheter, för det mesta underställda regeringar, som tar fram de underlag som utgör underlag för bedömningar om ett medel ska godkännas eller ej. Man får därför förutsätta att länder som sluter en överenskommelse också kan beordra sina myndigheter att lämna ifrån sig adekvat material till kolleger i andra delar av en zon.

Anf.  85  ERIK A ERIKSSON (c):

Fru ordförande! Stolleprov kan ju beslutas bilateralt, men jag minns när förbud mot stråförkortningsmedel infördes över en natt i Sverige. Det ställde till stora problem. Hade vi fått ett sådant förbud i Sverige i dag skulle vi stå inför en mycket märklig situation i vinter vad gäller livsmedelsförsörjningen.

Frågan är alltså jätteviktig för våra medborgare och våra konsumenter. Det är oerhört bra att detta äntligen kommer till stånd, och jag hoppas verkligen att det blir ett kraftfullt beslut som man kan resonera om!

Min fråga är egentligen: Hur ställer sig branschen till detta? Det är viktigt att det finns en öppenhet så att det inte blir som andra exempel som handlar om GMO i USA, där man gömmer sig och har slutna rum.

Växtskyddsnäringsbranschen är viktig här, och min fråga är hur de har resonerat och hur de känner sig. Är de med på banan eller inte? Ibland vaggas vi in i någon form av tro att vi skulle klara oss utan bekämpnings- och växtskyddsmedel. Jag lovar att vi skulle ha soppkök i varenda socken i det här landet om vi inte hade växtskyddsmedel, och jag kan gärna påminna om mjöldrygan om det är någon som orkar lyssna. Jag gör ingen längre utvikning om det.

Detta är jätteviktigt för att vi på sikt kanske ska kunna gå över till andra odlingsformer för konsumenternas bästa.

Anf.  86  SUSANNE EBERSTEIN (s):

Jag tycker inte att vi riktigt fick svar på den första frågan, om det här med om man kan arbeta över zonerna. Jag förstår att inom zonen kommer man naturligtvis att kunna påverka mellan olika länder, men det frågan gällde var att om Sverige blir en zon här uppe, kommer vi då att kunna påverka vad som händer i andra zoner?

Anf.  87  Jordbruksminister ESKIL ERLANDSSON (c):

Vad beträffar de exempel som Erik A Eriksson tog upp är de gjorda och tagna tillsammans med branschen eller om vi ska kalla det för näringen.

Vad beträffar vice ordförandens fråga överlämnar jag den till Charlotte Unger.

Anf.  88  Kanslirådet CHARLOTTE UNGER:

Då ska jag försöka vara lite tydligare den här gången.

För samtliga tre zoner är det så att när man först godkänner ett ämne är alla medlemsländer med och påverkar om ämnet ska få användas i bekämpningsmedel, oavsett om det är zon 1, 2 eller 3. Samtliga medlemsländer kan påverka detta.

När det sedan kommer upp på en så kallad positivlista, vilket innebär att det får användas, gör man enskilda produktgodkännanden. Då ser man till att det ska anpassas efter klimatet i en viss zon.

Vice ordföranden undrar om Sverige kan påverka och säga att spanjorerna får inte ha det här eller det här. Nej – inte så som det ser ut nu. Det är heller inte på det sättet lagstiftningen fungerar i dag, utan den är byggd på att ämnena ska godkännas på gemenskapsnivå, men enskilda produkter ska godkännas nationellt, eftersom det är just där man ska ta hänsyn till miljön. Eftersom den varierar så stort har man inte kunnat harmonisera EU helt och fullt ut.

Anf.  89  ORDFÖRANDEN:

Jag finner sammanfattningsvis att det finns majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

På jordbruksrådsagendan har vi också Övriga frågor. Det förutskickas en lunchdiskussion om matpriser och forskning. Inget av detta är beslutsfrågor, men vi har utsända underlag och har haft frågorna förut. Vill jordbruksministern säga något särskilt med anledning av dessa?

Anf.  90  Jordbruksminister ESKIL ERLANDSSON (c):

Ordförande! Jag kan bara konstatera att jag välkomnar det här diskussionsämnet. Det är ju en stor debatt i vårt land och i världen i övrigt i dag. Jag ser bland annat ett ökat forskningssamarbete på det här området som viktigt men också nödvändigt.

Vi kommer väl också att konstatera att klimat- och sårbarhetsutredningen liksom klimatberedningen har konstaterat att konsekvenserna för jord- och skogsbruket av en klimatförändring kommer att bli stora och att mer forskning på det här området är nödvändig.

Sverige ser mycket positivt på det pågående och allt mer utvecklade samarbetet inom EU, bland annat genom the Standing Committee on Agricultural Research, där klimatfrågan är föremål för ett antal intensiva samarbetsaktiviteter.

Anf.  91  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för informationen i Övriga frågor!

Vi har, för formens skull om inte annat, kvar godkännande av A-punktlistan inför det närmaste rådet. Underlag även till detta är utsänt. Är det någon som vill säga något med anledning av dessa?

Då finner jag sammanfattningsvis att det finns majoritet för regeringens ståndpunkt även i dessa ärenden.

Är det något ytterligare som jordbruksministern vill dela med nämnden innan vi skiljs åt för dagen?

Anf.  92  Jordbruksminister ESKIL ERLANDSSON (c):

Inget annat än att tillönska nämnden en trevlig helg!

Anf.  93  ORDFÖRANDEN:

Jag får önska detsamma!

4 §  Utbildning, ungdom och kultur (ungdom)

Integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni

Återrapport från ministerrådsmöte den 14 februari 2008

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 21 och 22 maj 2008

Anf.  94  ORDFÖRANDEN:

Vi går vidare till punkt 4. Vi återgår till UUK-rådsagendan och ska prata ungdomsfrågor en liten stund med statsrådet Sabuni.

Vi säger välkommen till statsrådet Sabuni med medarbetare! Medan de sätter sig kan vi möblera om i våra små högar om vi vill det och alltså ta fram utbildnings-, ungdoms- och kulturagendan igen och säga så att även statsrådet Sabuni har hört det att det inte har varit någon särskild information i de berörda fackutskotten i just de här frågorna. Hennes fråga är, såvitt jag vet i alla fall, fråga 12, Medverkan av ungdomar med färre möjligheter.

Däremot har den frågan varit i nämnden förut, senast den 8 februari i år inför vårtoppmötet där den så kallade ungdomspakten var.

Innan vi gör detta ska vi backa en smula och fråga om statsrådet vill säga något om återrapporten från rådsmötet den 14 februari. Utbildningsministern nämnde lite om den, men det kanske finns något att säga om ungdomsfrågorna. Varsågod.

Anf.  95  Integrations- och jämställdhetsminister NYAMKO SABUNI (fp):

Tack så mycket och god morgon! Vid mötet den 14 februari hade ungdomsministrarna två punkter: en punkt som handlade om att anta budskapet till vårtoppmötet och en punkt som handlade om diskussion om interkulturell dialog och ungas deltagande i den dialogen.

Budskapet som antogs i februari handlade, som jag rapporterade om tidigare, om ungas sociala och yrkesmässiga integrering. Det handlade om att fokus vidare bör vara på unga med färre möjligheter och att ungdomsperspektivet i Lissabonstrategin skulle stärkas. Vårtoppmötet har antagit budskapet i sin helhet. Det har de gjort också med budskapen från de andra rådskonstellationerna.

Diskussionspunkterna handlade alltså om att flera länder redovisade lite grann hur de inkluderar sina unga i den interkulturella dialogen som pågår i de olika medlemsländerna.

Anf.  96  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för informationen vad gäller återrapporten!

Då går vi till punkt 12 på UUK-agendan: Beslutspunkt angående medverkan av ungdomar med färre möjligheter. Denna fråga har som sagt varit i här i nämnden förut. Underlag är utsänt.

Anf.  97  Integrations- och jämställdhetsminister NYAMKO SABUNI (fp):

Fru ordförande! Den 21 och 22 maj är det rådsmöte där ungdomsministrarna har en dagordningspunkt. Det är en resolution om unga med färre möjligheter – unga i utanförskap som vi säger här i Sverige – och deras möjligheter till deltagande. Detta ska diskuteras och antas. Sverige kommer att representeras av statssekreterare Christer Hallerby.

Att främja ungas deltagande är ett av de övergripande målen för det ungdomspolitiska samarbetet inom EU. Det är inom ramen för det som man nu vill att fokus ska läggas på unga i utanförskap och deras möjligheter till deltagande.

Som jag sade inledningsvis lyfte vi fram detta i vårt budskap till vårtoppmötet, och i de slutsatser som vårtoppmötet presenterade nämner man väldigt ofta den här gruppen i texten.

Utgångspunkten i resolutionen är att det är ett stort problem för såväl individen som samhället i stort och för den sociala sammanhållningen om vi har en grupp unga som lever i eller riskerar att hamna i utanförskap. I resolutionstexten understryks vikten av att unga i utanförskap ska ges särskild uppmärksamhet på ett tidigt stadium, att stöd ska ges för att de ska kunna ta del av den generella politiken, men att man också ska inse att det krävs särskilda åtgärder som riktas till de unga i den gruppen.

Medlemsstaterna och kommissionen inbjuds att tydligare prioritera unga med färre möjligheter i arbetet med ungdomspakten och i arbetet för social inkludering och socialt skydd samt i hälsopolitiken. De inbjuds vidare att motverka att unga ärver sina föräldrars utanförskap och att stödja utvecklingen av nya former av deltagande som på ett bättre sätt kan inkludera målgruppen i de demokratiska processerna.

Vidare föreslås medlemsstaterna och kommissionen att ge stöd åt ungdomsorganisationerna så att de på ett bättre sätt kan arbeta och bli mer inkluderande och att stärka kunskaperna om unga i utanförskap.

På svenskt initiativ har det lagts till att medlemsstaterna och kommissionen också bör motverka könsstereotyper och främja jämställdhet i åtgärder som vänder sig till gruppen.

Några konkreta åtgärder nämns i resolutionen, till exempel ökat stöd för ungdomsledare, exempelvis genom bättre utbildning, att utveckla bättre strukturer för studie- och yrkesvägledning och att identifiera hinder för deltagande av unga i utanförskap.

Kommissionen föreslås slutligen att överväga tänkbara aktiviteter för att underlätta inkluderingen av unga i utanförskap inom ramen för arbetet med den framtida ungdomspakten.

I samband med antagandet av resolutionen har ministrarna bjudits in för att diskutera nationella erfarenheter och hur arbetet i medlemsstaterna och på europeisk nivå kan utvecklas när det gäller deltagande av unga i utanförskap. I det inlägg som statssekreterare Christer Hallerby ska göra kommer vi att fokusera väldigt mycket på ungas möjligheter på arbetsmarknaden, utbildning och kunskap om unga i utanförskap.

Sverige stöder utkastet till resolutionen.

Anf.  98  ORDFÖRANDEN:

Kan nämnden gå till beslut? Jag finner sammanfattningsvis att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Det var Sabunipunkten. Eftersom statsrådet Sabuni är sist kvar på UUK-agendan ska jag, om inte annat för ordningens skull, klubba av A-punktsfrågan.

Är det någon som har några frågor om dem att ställa nu? Sammanfattningsvis finner jag att det finns majoritet för regeringens ståndpunkt även i dessa ärenden.

Då är UUK-agendan genomgången, och det var det hela – om inte statsrådet Sabuni har något annat att dela med nämnden.

Anf.  99  Integrations- och jämställdhetsminister NYAMKO SABUNI (fp):

Jag skulle också vilja rapportera om att det sedan ni fick dagordningen har tillkommit en extra övrig punkt på dagordningen för rådsmötet. Det finns nämligen en apparat som heter mosquito alarm, som används främst i Storbritannien för att skingra gäng av ungdomar som är störande i affärer, i gallerior och på allmänna platser. Det är en apparat som avger ljud som bara ungdomar under 20 år uppfattar. Belgien har tyckt att detta är olämpligt och att det är mot barnkonventionen, och de vill föra upp frågan på dagordningen inför rådsmötet.

Vårt ingångsläge är helt enkelt att man inte kan behandla unga på det här sättet. Men vad Belgien ska lägga fram för alternativ till gemensamt agerande vet vi inte ännu, så vi kommer dit för att lyssna och får ta med oss frågan tillbaka hem.

Anf.  100  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för informationen i den övriga frågan. Vi är därmed klara med rådsagendan.

Därmed tackar vi statsrådet med medarbetare så mycket för i dag och önskar trevlig helg och lycka till på rådet.

5 §  Information och samråd om EIT (European Institute of Innovation and Technology) och ESS (European Spallation Source)

Statsrådet Lars Leijonborg

Anf.  101  ORDFÖRANDEN:

Vi säger välkommen till statsrådet Leijonborg med medarbetare.

Vi har alltså en ny punkt på nämndens agenda, alltså inte det kommande utbildningsrådets. Statsrådet kommer snart att berätta mer om det här. Jag ska bara för nämndens ordnings skull anmäla att det vi har att ta upp är samråd angående regeringens ståndpunkt i en fråga som kommer upp på ett kommande konkurrenskraftsråd men som statsrådet Leijonborg gärna ville komma hit och samråda med oss om redan i dag inför regeringsbeslut senare i dag.

Anf.  102  Statsrådet LARS LEIJONBORG (fp):

Det är ett lite speciellt ärende, eftersom det kopplar ihop två olika ärenden varav det ena berör EU-nämnden, och även det är ett lite speciellt ärende.

Det som är ett EU-nämndsärende är Sveriges ställningstagande till lokaliseringen av European Institute of Technology, som EU har bestämt ska inrättas. Det där har Sverige haft en hel del synpunkter på, och vi har inte varit så entusiastiska för det. I likhet med många andra medlemsländer har vi bara accepterat det på villkor att det inte blir det som namnet säger, ett europeiskt teknologiskt institut, utan snarare ett nätverk för sådana institut.

Men nu är det beslutat att ett sådant ska finnas, nämligen en ganska liten centralpunkt, ett litet kontor, och det måste alltså förläggas någonstans. Det finns då möjlighet att komma in med förslag, och flera länder har nominerat orter i sina länder. Vi har kommit fram till att mycket talar för att det bör förläggas i en polsk stad, Wrocław – den hette Breslau under den tyska tiden. Vi tycker att det ska ligga i ett av de nya medlemsländerna, och då är Polen ett bra sådant.

Den här staden har en internationell flygplats. Den har tio universitetsinstitutioner, varav nio har den högsta rankningen i Polens eget bedömningssystem. Det är flera svenska företag som har produktion där. Det är Polens fjärde största stad med 650 000 invånare.

Sedan har det tillkommit ett argument, och då kommer jag in på den andra delen, som inte direkt berör EU-nämnden. Polackerna har ett stort intresse av att stödja etableringen av ESS, European Spallation Source, i Sverige. Men de har gjort en koppling och sagt att om vi stöder lokaliseringen i Wrocław är de redo att nu offentliggöra och engagera sig för ESS-lokaliseringen till Sverige och Lund.

Vi har varit rätt framgångsrika. Jag har en utmärkt handelsresande i vår kampanj för ESS, nämligen förre finansministern Allan Larsson, som reser som en skottspole över vår kontinent och har nått betydande framgångar. Det tydligaste är att Danmark har kommit ut som en anhängare av ESS i Lund, men också flera andra länder har efter Allans och i någon mån min bearbetning förklarat sig villiga att stödja ESS i Sverige.

För att verkligen säkra det polska stödet har vi tänkt skriva på ett Memorandum of Understanding, som bygger på att vi på konkurrenskraftsrådet röstar för Wrocław mot att de stöder ESS i Sverige.

Jag vill säga att de här båda sakerna står på sina egna meriter. Man skulle mycket väl ha kunnat komma fram till att Wrocław var det bästa alternativet alldeles oavsett ESS, men vi har ändå gjort den kopplingen. Det bör inte vara någon hemlighet för EU-nämnden.

Mitt förslag är att EU-nämnden godkänner att Sverige på konkurrenskraftsrådet den 29 och 30 röstar för Wrocław som högkvarter för EIT.

Anf.  103  ORDFÖRANDEN:

Då ska vi först röna ut hur vi ska förfara med detta tekniskt. Såvitt kansliet vet i dag står lokaliseringen inte på konkurrenskraftsrådets agenda än. Fråga 1 är om statsrådet förväntar sig att den kommer upp där, för då kommer vi att kunna beslutssamråda om just den frågan här.

Anf.  104  Statsrådet LARS LEIJONBORG (fp):

Det förväntar jag mig.

Anf.  105  ORDFÖRANDEN:

Då är det löst. Då tar vi själva frågan då. På vilket sätt, undrar kanslichefen, blir det en beslutspunkt.

Anf.  106  Statsrådet LARS LEIJONBORG (fp):

Såvitt jag vet är det sagt att det kommer att komma upp under middagen på torsdagskvällen för att avgöras i praktiken. Det är ett informellt beslut, men jag tror ändå att det är mycket avgörande.

Anf.  107  ORDFÖRANDEN:

Då är min bedömning att vi i så fall ska ta ställning till ett sådant här typiskt mjukt men ändå innehållsrikt upplägg inför fortsatta förhandlingar i frågan. Därmed har vi tagit i frågan i dag men inte låst oss i detaljer. Det är där vi befinner oss.

Anf.  108  LEIF PAGROTSKY (s):

Nu är det inte frågan om EIT i sig som står på dagordningen, så jag ska inte yrka något. Jag vill bara påminna om att vi har konsekvent hela tiden protesterat mot att den svenska regeringen har medverkat till att det här institutet nu genomförs och finansieras med forskningsmedel, tar riktiga pengar från riktig forskning för att använda till ett, som till och med forskningsministern nu säger, meningslöst, byråkratiskt kontor, som ordet var. Dessutom beskrivs det med den vilseledande beteckningen EIT, för att imitera det amerikanska succéuniversitetet MIT.

Men nu är beslutet fattat, med svensk medverkan, och det är som det är. I det läget har vi inga problem med Wrocław. De har en flygplats som jag har besökt, och det överraskar mig att den numera kallas internationell. Där finns en stark intellektuell tradition. De har ett fantastiskt kulturarv, ett bibliotek som har rustats med svenska biståndsmedel och svensk närvaro i industrin. Jag tycker att det verkar vara ett bra val. Men det hade varit klädsamt om det hade motiverats utifrån att det jämfört med de andra alternativen var en bättre lokalisering och inte bara utifrån ett kohandelsargument.

Jag tycker att det är väldigt bra att vi får brett stöd för ESS i Lund. Polen är ju ett närområde som kommer att beröras, och de kommer att få nära tillgång till detta jämfört med om anläggningen skulle hamna i Sydeuropa. Jag tycker att vi har anledning till ett kamratskap i den här frågan.

Vi kommer inte att protestera, men det är som sagt en liten skönhetsfläck att man skriver papper om det här och motiverar det utifrån byteshandel och inte utifrån frågans egna meriter.

Anf.  109  ULF HOLM (mp):

Tack för föredragningen! Jag är bekant med frågan om ESS i Lund som Lundabo, så jag känner till den. Jag kan hålla med om mycket, men vi har kritiserat inrättandet av EIT. Det har vi varit ganska eniga om.

Det som är det ovanliga är den här öppna kohandeln, utan sakliga argument – får vi ESS kan ni få det andra – och att man skriver under papper om detta, som Memorandum of Understanding. Det ställer vi oss högst tveksamma till.

Vi är som parti inte helt överlyckliga över placeringen av ESS i Lund, av flera skäl. Det har jag och forskningsministern diskuterat i kammaren tidigare, så jag behöver inte dra det en gång till.

Vi tycker inte att detta ska genomföras utan har en avvikande mening.

Anf.  110  ORDFÖRANDEN:

Det är noterat.

Jag vill säga två saker. Det ena är att, kohandel eller ej, i alla fall jag uppskattar att statsrådet kommer till riksdagen med en sådan här sak. Det möjliggör transparens även i den här delen av det politiska utövandet. Jag noterar till exempel att stenografen sitter kvar och antecknar flitigt, och det ger allmänheten och partierna en möjlighet att ta del i beslutsprocessen, vilket i den delen är positivt.

För övrigt vill jag bara nämna, så att statsrådet också vet om det, att flera av nämndens ledamöter efter det här – det hör inte till beslutsfrågan – alldeles strax ska träffa den polske Europaministern, vars efternamn Leif Pagrotsky uttalar mycket bättre än vad jag kan göra. Det kan vara bra att veta, om det är några medskick även till det. Det hör inte till saken formellt, men allting hänger ihop.

Anf.  111  Statsrådet LARS LEIJONBORG (fp):

Tack för intressanta inlägg! Om vi tänker oss att vi i stället satt i den polska riksdagen – man vet ju hur det kan gå till i polska sejmen – skulle de kunna ställa frågan: Varför ska vi i utbyte mot ett kontor stödja en 13-miljarderkronorsanläggning?

Det polska vetenskapssamhället och den polska politiska ledningen har på egna meriter kommit fram till att ESS har en bättre placering i Sverige än i Ungern, som är det alternativ som ligger närmast till för Polen. Ungrarna är i själva verket intresserade av både ESS och EIT-kontoret, och om Polen inte får EIT är det sannolika att det hamnar i Budapest.

Varför gör vi detta Memorandum of Understanding? Ja, det är dels för att lite grann påskynda det polska offentliggörandet.

Som jag sade är vi rätt säkra på att de kommer att landa på ESS i Sverige i alla fall men i det skede som vi just nu befinner oss i är faktiskt tiden en ganska viktig faktor. Alla som har varit inblandade i sådana här beslut om lokalisering av europeiska infrastrukturanläggningar vet att det är väldigt segt. Det kostar väldigt mycket pengar, och det är alltid skönare att rulla sådana beslut framför sig. Det är egentligen bara de länder som vill ha anläggningarna själva som är riktigt angelägna om att man ska komma till skott. Vi var ju väldigt glada för att den danska regeringen till sist verkligen kom ut, som det heter, som ESS-anhängare. Den stora vinsten med detta MOU är väl just att det blir tydligt för andra som nu står och väger att Polen också stöder detta projekt.

Det är en i huvudsak riktig skildring som Leif Pagrotsky ger av bakgrunden här. Jag vill påstå att den förra regeringen hade ungefär samma attityd som den nuvarande, nämligen att vi inte är entusiastiska för EIT, men om man håller nere byråkratin och ser till att det i huvudsak är nätverksbildningar med redan existerande institut de ägnar sig åt är det okej. Jag vill påstå att när kommissionspresidenten Barroso fick med sig några ledande länder på att det här skulle ske var redan den förra regeringen redo att acceptera faktum. Det är också det vi har gjort. Men som Leif Pagrotsky så riktigt påpekade är det där nu historia. Nu finns det ett beslut om att det där ska komma till.

I det sammanhanget kan jag väl nämna att det häromdagen dök upp en skrivelse undertecknad av bland annat några rektorer i Stockholmsområdet. De tyckte att vi skulle verka för att detta kontor kom till Stockholm. Där kan jag säga att jag tycker att det är en väldigt dålig idé. Det är mycket viktigare att ett av de nätverk som man har bestämt sig för får sin nod i Stockholm. Där finns det hyggliga förhoppningar om att det nätverk som ska hålla på med telekommunikation skulle kunna hamna i Sverige, i Stockholm. Men det ska den nya styrelsen bestämma, och eftersom den ännu inte vet var den ska sammanträda, eftersom den inte har något kontor än, har det beslutet inte kunnat fattas. För mig är det dock långt viktigare att arbeta för att vi får en sådan nätverksnod i Sverige än själva det här kontoret.

Anf.  112  LEIF PAGROTSKY (s):

Fru ordförande! Här måste jag korrigera forskningsministern. Den gamla regeringen hade inte den uppfattningen, och det kan jag nog berätta tydligare än vad nuvarande ministern kan. Faktum är att den gamla regeringen röstade nej och sade nej, argumenterade för nej och mobiliserade opinion för ett nej, till det här institutet vid varje station som detta passerade under vår tid.

Jag kan berätta att vid det allra första mötet mellan forskningsministrarna där det här presenterades var det bara en enda minister som tyckte att det var en bra idé. Han hade dock inga argument om varför institutet var bra. Han hade argumentet att han hade en väldigt bra placering, nämligen Wrocław. Alla andra passade, och det fanns nästan inget stöd över huvud taget. Att det nu har krympt till den här proportionen är ju ett medgivande av att det inte fanns någon efterfrågan från forskarsamhället. Det finansieras med pengar som tas från riktig forskning.

Även om forskningsministern nu bagatelliserar och säger att det bara är ett litet kontor handlar det trots allt om miljardbelopp. Så historieskrivningen får vara annorlunda. Den här regeringen har tagit ansvar för att det här institutet nu kommer på plats och att riktig forskning i EU:s regi krymper. Där har vi socialdemokrater ingen delaktighet. Vi har formellt reserverat oss och markerat att vi inte har något med det här att göra. Försök inte snylta på den gamla regeringens renommé och säga att det var där de här frågorna grundlades.

Anf.  113  Statsrådet LARS LEIJONBORG (fp):

Vi har diskuterat det här förut. Historia är ju ett intressant ämne som är viktigt. Men det är möjligen inte helt nödvändigt att reda ut detta i dag. Jag tycker mig ha viss dokumentation för att den nyans som jag har gett uttryck för i detta är korrekt. Men vi behöver som sagt kanske inte reda ut det här i dag. När jag tillträdde i oktober 2006 och reste på mitt första ministerråd fick jag via tjänstemän och via papper en bild, precis som Leif Pagrotsky säger, av att den socialdemokratiska regeringen hade varit skeptisk men att processen hade gått så långt att det i praktiken inte gick att stoppa själva bildandet. Däremot gick det att fullfölja det här med att ska det komma till ska man ha en rimlig ambitionsnivå. Det här ska inte bli ett nytt universitet utan det här ska bli en nätverksmyndighet.

Anf.  114  ORDFÖRANDEN:

Skälet till att jag nämnde den polske Europaministern var ju inte bara att jag ville tala om det utan också att ta reda lite på vad vi faktiskt kan säga. Det är naturligtvis regeringarna som förhandlar, men om ett regeringsbeslut hinner fattas före klockan ett kan väl en lämplig medarbetare kontakta någon av oss så att vi vet vad vi kan säga och referera till – bara för kännedom.

Anf.  115  Statsrådet LARS LEIJONBORG (fp):

Absolut.

Anf.  116  ORDFÖRANDEN:

Då konstaterar jag att det finns stöd för regeringens här redovisade upplägg inför fortsatta förhandlingar med avvikande mening från mp – enbart. Då tackar vi statsrådet så mycket för i dag och önskar lycka till på regeringssammanträdet.

Innehållsförteckning

1 §  Utbildning, ungdom och kultur (utbildning) 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  2  Utbildningsminister JAN BJÖRKLUND (fp) 1

Anf.  3  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  4  Utbildningsminister JAN BJÖRKLUND (fp) 2

Anf.  5  ORDFÖRANDEN 2

Anf.  6  Utbildningsminister JAN BJÖRKLUND (fp) 2

Anf.  7  EVA OLOFSSON (v) 3

Anf.  8  Utbildningsminister JAN BJÖRKLUND (fp) 3

Anf.  9  EVA OLOFSSON (v) 3

Anf.  10  Utbildningsminister JAN BJÖRKLUND (fp) 3

Anf.  11  ORDFÖRANDEN 3

Anf.  12  Utbildningsminister JAN BJÖRKLUND (fp) 4

Anf.  13  ORDFÖRANDEN 4

Anf.  14  Utbildningsminister JAN BJÖRKLUND (fp) 4

Anf.  15  ORDFÖRANDEN 5

Anf.  16  AGNETA LUNDBERG (s) 5

Anf.  17  Utbildningsminister JAN BJÖRKLUND (fp) 5

Anf.  18  AGNETA LUNDBERG (s) 6

Anf.  19  Utbildningsminister JAN BJÖRKLUND (fp) 6

Anf.  20  AGNETA LUNDBERG (s) 6

Anf.  21  ORDFÖRANDEN 6

Anf.  22  Utbildningsminister JAN BJÖRKLUND (fp) 6

Anf.  23  LEIF PAGROTSKY (s) 6

Anf.  24  Utbildningsminister JAN BJÖRKLUND (fp) 7

Anf.  25  ORDFÖRANDEN 7

Anf.  26  LEIF PAGROTSKY (s) 7

Anf.  27  ORDFÖRANDEN: 8

Anf.  28  LEIF PAGROTSKY (s) 8

Anf.  29  ORDFÖRANDEN 8

Anf.  30  Utbildningsminister JAN BJÖRKLUND (fp) 8

Anf.  31  Kanslichefen INGRID LARÉN MARKLUND 8

Anf.  32  ORDFÖRANDEN 8

2 §  Utbildning, ungdom och kultur (kultur) 9

Anf.  33  ORDFÖRANDEN 9

Anf.  34  Kulturminister LENA ADELSOHN LILJEROTH (m) 9

Anf.  35  ORDFÖRANDEN 9

Anf.  36  Kulturminister LENA ADELSOHN LILJEROTH (m) 9

Anf.  37  ORDFÖRANDEN 9

Anf.  38  Kulturminister LENA ADELSOHN LILJEROTH (m) 9

Anf.  39  ORDFÖRANDEN 10

Anf.  40  Kulturminister LENA ADELSOHN LILJEROTH (m) 10

Anf.  41  ORDFÖRANDEN 10

Anf.  42  Kulturminister LENA ADELSOHN LILJEROTH (m) 11

Anf.  43  SUSANNE EBERSTEIN (s) 11

Anf.  44  Kulturminister LENA ADELSOHN LILJEROTH (m) 11

Anf.  45  SUSANNE EBERSTEIN (s) 11

Anf.  46  Kulturminister LENA ADELSOHN LILJEROTH (m) 11

Anf.  47  CHRISTINA AXELSSON (s) 12

Anf.  48  Kulturminister LENA ADELSOHN LILJEROTH (m) 12

Anf.  49  ORDFÖRANDEN 12

Anf.  50  Kulturminister LENA ADELSOHN LILJEROTH (m) 12

Anf.  51  KARL SIGFRID (m) 13

Anf.  52  Kulturminister LENA ADELSOHN LILJEROTH (m) 13

Anf.  53  Departementssekreterare FILIPPA ARVAS OLSSON 13

Anf.  54  LEIF PAGROTSKY (s) 14

Anf.  55  Kulturminister LENA ADELSOHN LILJEROTH (m) 14

Anf.  56  LEIF PAGROTSKY (s) 14

Anf.  57  Kulturminister LENA ADELSOHN LILJEROTH (m) 14

Anf.  58  ORDFÖRANDEN 14

Anf.  59  Kulturminister LENA ADELSOHN LILJEROTH (m) 14

Anf.  60  ORDFÖRANDEN 15

Anf.  61  Kulturminister LENA ADELSOHN LILJEROTH (m) 15

Anf.  62  ORDFÖRANDEN 16

Anf.  63  Kulturminister LENA ADELSOHN LILJEROTH (m) 16

Anf.  64  LEIF PAGROTSKY (s) 16

Anf.  65  Kulturminister LENA ADELSOHN LILJEROTH (m) 17

Anf.  66  ORDFÖRANDEN 17

Anf.  67  Kulturminister LENA ADELSOHN LILJEROTH (m) 17

Anf.  68  ORDFÖRANDEN 17

3 §  Jordbruk och fiske 18

Anf.  69  ORDFÖRANDEN 18

Anf.  70  Jordbruksminister ESKIL ERLANDSSON (c) 18

Anf.  71  CHRISTINA AXELSSON (s) 18

Anf.  72  Jordbruksminister ESKIL ERLANDSSON (c) 18

Anf.  73  ORDFÖRANDEN 18

Anf.  74  Jordbruksminister ESKIL ERLANDSSON (c) 18

Anf.  75  CARINA OHLSSON (s) 19

Anf.  76  ORDFÖRANDEN 20

Anf.  77  CARINA OHLSSON (s) 20

Anf.  78  ORDFÖRANDEN 20

Anf.  79  Jordbruksminister ESKIL ERLANDSSON (c) 20

Anf.  80  Kanslirådet CHARLOTTE UNGER 20

Anf.  81  CHRISTINA AXELSSON (s) 21

Anf.  82  Jordbruksminister ESKIL ERLANDSSON (c) 21

Anf.  83  CHRISTINA AXELSSON (s) 21

Anf.  84  Jordbruksminister ESKIL ERLANDSSON (c) 22

Anf.  85  ERIK A ERIKSSON (c) 22

Anf.  86  SUSANNE EBERSTEIN (s) 22

Anf.  87  Jordbruksminister ESKIL ERLANDSSON (c) 22

Anf.  88  Kanslirådet CHARLOTTE UNGER 22

Anf.  89  ORDFÖRANDEN 23

Anf.  90  Jordbruksminister ESKIL ERLANDSSON (c) 23

Anf.  91  ORDFÖRANDEN 23

Anf.  92  Jordbruksminister ESKIL ERLANDSSON (c) 23

Anf.  93  ORDFÖRANDEN 23

4 §  Utbildning, ungdom och kultur (ungdom) 24

Anf.  94  ORDFÖRANDEN 24

Anf.  95  Integrations- och jämställdhetsminister NYAMKO SABUNI (fp) 24

Anf.  96  ORDFÖRANDEN 24

Anf.  97  Integrations- och jämställdhetsminister NYAMKO SABUNI (fp) 24

Anf.  98  ORDFÖRANDEN 25

Anf.  99  Integrations- och jämställdhetsminister NYAMKO SABUNI (fp) 26

Anf.  100  ORDFÖRANDEN 26

5 §  Information och samråd om EIT (European Institute of Innovation and Technology) och ESS (European Spallation Source) 27

Anf.  101  ORDFÖRANDEN 27

Anf.  102  Statsrådet LARS LEIJONBORG (fp) 27

Anf.  103  ORDFÖRANDEN 28

Anf.  104  Statsrådet LARS LEIJONBORG (fp) 28

Anf.  105  ORDFÖRANDEN 28

Anf.  106  Statsrådet LARS LEIJONBORG (fp) 28

Anf.  107  ORDFÖRANDEN 28

Anf.  108  LEIF PAGROTSKY (s) 28

Anf.  109  ULF HOLM (mp) 29

Anf.  110  ORDFÖRANDEN 29

Anf.  111  Statsrådet LARS LEIJONBORG (fp) 29

Anf.  112  LEIF PAGROTSKY (s) 30

Anf.  113  Statsrådet LARS LEIJONBORG (fp) 31

Anf.  114  ORDFÖRANDEN 31

Anf.  115  Statsrådet LARS LEIJONBORG (fp) 31

Anf.  116  ORDFÖRANDEN 31