Fredagen den 16 maj 2003

EU-nämndens uppteckningar 2002/03:25

1 §  Allmänna frågor och yttre förbindelser

Statsrådet Jan O Karlsson

Rapport från informellt ministermöte den 2 och 3 maj 2003

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 19 och 20 maj

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Jag förklarar sammanträdet öppnat.

Innan vi släpper in statsrådet Jan O Karlsson har jag fått uppgift om att Kristdemokraterna vill ha sin EU-handläggare Sara Malmgren med här i dag. Jag föreslår att vi adjungerar henne. Hon får närvara.

Vi går då in på föredragningslistan och jag vill hälsa statsrådet Jan O Karlsson med medarbetare välkomna till EU-nämndens sammanträde i dag. Som vanligt börjar vi med en rapport från det informella ministermötet och går sedan över till information och samråd.

Anf.  2  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Jag är här i stället för utrikesministern i ett annat ärende än när vi brukar träffas. Jag ber nämnden om överseende om det stakar sig lite ibland.

Anf.  3  ORDFÖRANDEN:

Vi tycker att det ska bli väldigt spännande.

Anf.  4  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Det jag först har att rapportera från är det informella utrikesministermötet den 2–3 maj på Rhodos och Kastellorizon.

De informella mötena i de olika ministerråden är ju till för en friare överläggning än de vanliga, och några av de punkter som diskuterades där kommer tillbaka på agendan för det möte som nu ska förberedas.

Anslutningsländerna deltog för första gången under hela det här mötet. Utrikesministrarna från Turkiet, Rumänien och Bulgarien deltog i den andra dagens informella lunch.

När det gäller Israel och Palestina konstaterar man att Yasir Arafat fortfarande finns kvar på scenen och att det finns ett utbrett stöd för att EU borde fortsätta att träffa honom. Flera ministrar framhöll när det gällde frågan om det eventuella israeliska ultimatumet att välja mellan möte mellan Sharon och Arafat att EU borde ha en gemensam hållning i den frågan.

Det som nu befanns aktuellt av flertalet deltagare i diskussionen var roadmap snarare än Arafat. Det fanns enighet om att det var nödvändigt med en övervakningsmekanism för att lyckas genomföra färdplanen.

Vidare var man överens om att Israels bild av EU måste förbättras.

Diskussionen om Irak, som nu är ett passerat stadium, handlade då om ovissheten om var koalitionen stod i fråga om FN:s roll. Flera ministrar ville suspendera sanktionerna. Unmovic borde ha en fortsatt roll att verifiera eventuell förekomst av massförstörelsevapen. Detta stöddes även av Storbritannien.

Anslutningsländerna tog i det här sammanhanget upp sina egna erfarenheter avseende övergången till demokrati. De vill gärna dela med sig av sina kunskaper.

På dagordningspunkten för ESFP och den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken informerade belgarna om fyrstatstoppmötet den 29 april. Den belgiske ministern argumenterade tillsammans med de övriga deltagarna i det mötet, alltså Frankrike, Tyskland och Luxemburg, för att EU måste utveckla en gemensam militär kapacitet utöver nuvarande strukturer. Det möttes av skepsis från flera ministrar som fann de nuvarande mekanismerna fullt tillräckliga. Flera varnade också för att förslagen från fyrstatstoppmötet skulle kunna komplicera EU:s relationer inte bara med USA utan också med Nato.

Sedan fick Javier Solana och rådssekretariatets policyenhet till uppgift att inför Thessaloniki förbereda en analys av olika möjliga strategiska hot som EU kan tänkas stå inför. Det skulle ligga till grund för en diskussion. Förhoppningen var att detta så småningom skulle resultera i en gemensam säkerhetsstrategi. Det här återkommer jag till lite översiktligt också på dagens dagordning. Vi vet i själva verket ganska lite om vad det här kan tänkas innehålla.

Den transatlantiska relationen handlar framför allt om hur förhållandet med USA skulle kunna repareras och att man skulle utnyttja EU–USA-toppmötet den 25 juni till det ändamålet. Flera ministrar underströk att vi måste vara eniga i EU, hålla ihop för att kunna påverka USA. Man var överens om den grundläggande principen, att en stark Europeisk union inte står i kontrast eller motsatsställning till goda transatlantiska relationer.

Anna Lindh hade ombetts att inleda diskussionen om massförstörelsevapen och fick stöd från flera ministrar för de svenska förslagen om vad som borde ingå i en EU-strategi om sådana vapen.

Anf.  5  CARL B HAMILTON (fp):

Statsrådet redogjorde för fyrstatstoppmötet och den diskussion som fördes bland länderna. Då är mina frågor: Sade Sverige någonting? Och om Sverige inte sade någonting, varför sade inte Sverige någonting?

Anf.  6  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Sverige yttrade sig inte i diskussionen av bland annat logistiska skäl. Det var ett oerhört stort möte. Det var första gången som alla 25 länderna deltog. Det fanns ingen anledning för oss att föra fram någon särskild synpunkt på detta. Vi berörs inte särskilt mycket av det.

Anf.  7  PÄR AXEL SAHLBERG (s):

Jag skulle vilja fråga om Europa och FN i förhållande till Irak och resolutionen, men jag blir inte riktigt klok på om jag ska göra det nu eller när vi kommer till dagordningen för det möte som ska hållas.

Anf.  8  CARL B HAMILTON (fp):

Om jag förstod det rätt sade statsrådet att Sverige liksom inte är berört av den här frågan. Ska man tolka det som att Sveriges regering är indifferent till huruvida det ena eller det andra förhållningssättet vinner den här diskussionen?

Anf.  9  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Nej, det ska man inte göra.

Vi har inte haft någon anledning att gå in i en diskussion som i första hand gäller ett initiativ av fyra medlemsländer i Nato. I ett läge där man till att börja med nog bör avvakta den dialog som Natos medlemmar har med anledning av det här initiativet har vi inte någon känsla av att vi har något konstruktivt bidrag att ge till detta. Även om naturligtvis varje utveckling i riktning mot en ökad splittring inom Europeiska unionen i säkerhetsfrågor skulle vara utomordentligt betänklig anser vi att vi noga bör avväga varje intervention i en sådan fråga, så att vi bidrar till att ena snarare än att skilja parterna åt. Vid det här tillfället, vid det informella mötet, ansåg vi inte det motiverat att kliva in i diskussionen. Vi hade i vart fall inte så starka motiv att vi i den situation som vi då befann oss i skulle blanda oss i den.

Får jag föreslå att vi återkommer till Per Axel Sahlbergs fråga. Den blir säkert en huvudfråga vid mötet på måndag.

Anf.  10  ORDFÖRANDEN:

Då tackar vi för rapporten och går in på dagordningen. Vi börjar med punkt 3, Resolutioner, beslut och yttranden antagna av Europaparlamentet vid sammanträdesperioden den 7–11 april.

Anf.  11  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Det är alltså Europaparlamentets resolutioner om bland annat utvidgningen, regler för transport av sällskapsdjur och mänskliga rättigheter på Kuba. Det är som vanligt när det gäller Europaparlamentet en mycket rik flora av sakfrågor.

Vi räknar till att börja med inte med att detta leder till någon diskussion. När det gäller utvidgningen ligger parlamentets uttalande helt i linje med det som vi har drivit, nämligen att man ger sitt samtycke till alla tio ländernas inträde i unionen.

Vi räknar alltså inte med någon debatt, inte ens om transporter av sällskapsdjur.

Anf.  12  ORDFÖRANDEN:

Annars brukar vi vara förtjusta i sådana debatter i riksdagen. Det kanske är ett plus för EU-parlamentet.

Anf.  13  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Jag vågar inte utan att ha konsulterat min kollega Ann-Christin Nykvist säga ett ord i den frågan.

Anf.  14  ORDFÖRANDEN:

Vi har fått skriftlig information och ingen begär ordet. Då tackar vi för den och går vidare till punkt 4 på dagordningen, Arbetsläget i andra rådskonstellationer.

Anf.  15  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Det var egentligen meningen att allmänna rådet redan i sin tidigare skepnad skulle utgöra ett mer samordnande organ, men det har egentligen aldrig fått den rollen. Det här är rena informationspunkter. Det kan möjligen tänkas att det blir en del procedursynpunkter från några länder – Tyskland och Österrike – som vill att den samordnande rollen ska förstärkas. Men för närvarande är det inte så utan det här kommer att bli en serie informationspunkter utan diskussion eller ställningstaganden.

Anf.  16  ORDFÖRANDEN:

Vill någon ställa frågor med anledning av den skriftliga information vi har fått? Det är det inte. Vi tackar då för detta och går vidare till punkt 5, Förberedelser inför Europeiska rådet i Thessaloniki.

Innan jag lämnar över ordet till statsrådet vill jag bara påminna om att vi har fått ett Utskick 2, så att vi pratar om samma dokument.

Anf.  17  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Vi har alltså framför oss en lista där man, trots allt får jag säga, har lyckats begränsa antalet dagordningspunkter. Vi noterar att ordförandeskapet har gjort ett mycket förtjänstfullt arbete med att rensa. Det finns alltid en risk för att de här toppmötena mer eller mindre kan köras sönder av alltför många punkter som man inte hinner med att behandla.

Den helt dominerande frågan är naturligtvis konventet och IGC, tillkomsten av en regeringskonferens. Vi menar att konventet avslutas i och med toppmötet. Vår linje, som vi kommer att driva, är att vi får en reflexionspaus som skapas därigenom att IGC inleder sitt arbete i mitten på hösten. Vår utgångspunkt är alltså att vi inte ska ha en omfattande substansdebatt nu, utan nu är det viktiga att vi klarar proceduren så att vi sedan med full kraft kan ägna oss åt vår egen prövning med riktning mot de riktiga förhandlingarna, som ska ske i en regeringskonferens där regeringarna är direkt representerade. Vi har ju nu, inte en obalans men trots allt en friare situation där vissa länder har sina utrikesministrar och andra ledande personer från regeringarna i konventet och andra, som vi själva, inte.

Ordförandeskapet lär väl meddela att Giscard d´Estaing önskar fortsätta en månad till. Det tycker vi inte är vare sig nödvändigt eller önskvärt. Man kan alltid hålla på och justera, men nu menar vi att konventet har fyllt sin uppgift. Man ska justera sina dokument och lämna in dem. Sedan sätter vi i gång och förhandlar. Det är vår inställning.

Anf.  18  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Ordförande! Vi har fått information i lite olika sammanhang, i det sammansatta konstitutions- och utrikesutskottet och även här, om just den här tidsplanen för framtidskonventet. Jag vill ta upp en principiell fråga i det här sammanhanget.

Såvitt jag kan förstå verkar det som om regeringskonferensen, om det här arbetet går riktigt bra, skulle kunna fatta beslut i maj månad 2004. Sedan kan vi också konstatera att vi har val till Europaparlamentet i juni 2004. Det känns lite knepigt gentemot Europaparlamentet, tycker jag, även om vi här representerar nationerna och regeringarna, att man en månad innan det valet sker avgör de allra viktigaste frågorna inför framtiden. Det andas en viss arrogans mot EU-parlamentet och det engagemang som folk förväntas ha i det här sammanhanget att avgöra framtiden bara en månad innan eller kanske mitt under valrörelsen. Jag skulle bara vilja höra en reflexion från ministern över denna relation till europeiska folkets valrörelse och ställningstagande till Europaparlamentets svar.

Anf.  19  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Jag har full förståelse för Holger Gustafssons principiella argumentering, men jag vill till detta fästa några ytterligare omständigheter. En är att det här inte handlar om vad som ska gälla 2004 utan vad som ska gälla från 2007, i vissa fall från 2009. Då kan man också argumentera för att det kan vara bra att det finns ett färdigredovisat arbete att lägga fram till ställningstagande för de olika deltagarna i Europaparlamentsvalen i stället för att, för att använda ett uttryck från den finska inrikespolitiken, gå till val på släckta lyktor. Jag håller med om att det finns ett problem här som ska vägas av. Men det kan också vara en fördel i parlamentsvalen att det finns ett färdigt IGC att ta ställning till, att vara för, emot eller ha lite olika inställningar till. Det är ju ett brett fält.

Men det finns en annan sida av det här också. De är naturligtvis Europaparlamentets önskemål att ha en mer aktiv roll i detta. Och parlamentet har naturligtvis haft en större chans. Även om de inte är nöjda – det ska de inte vara och är de inte – har de haft större anledning att vara det därför att konventet är en konstruktion som har medgett större spelrum för parlamentariska initiativ och reflexioner. Jag vill nog också konstatera inför det här mötet att vissa motsättningar som har funnits mellan rådet, kommissionen och parlamentet nu har kunnat biläggas.

Dessutom har vi ytterligare en konstitutionell omständighet att tänka på, och det är vår egen riksdag. Det är viktigt för oss att också kunna redovisa resultatet för den svenska riksdagen, eftersom vi sedan står inför en lång och intressant ratifikationsprocedur.

Anf.  20  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Ordförande! Jag ska inte alls förlänga debatten för jag inser problematiken. Jag vill ändå bara, som vi säger ibland, skicka med ytterligare en dimension. Tänk på att vi hela valrörelsen inför EU-parlamentet kommer att engagera medborgarna i just de här frågorna, som då är aktuella. Sedan kommer beslutet att fattas ungefär en månad innan det parlament som vi ska välja får någon möjlighet att ha inflytande. Ta med det i beaktande!

Anf.  21  PÄR AXEL SAHLBERG (s):

Jag tycker att Holger inte ska överdriva den här frågan. Vi har alltid hävdat, inte minst Holgers partikamrat Ingvar Svensson brukar alltid säga det att det är nationerna som är traktatens herrar. Då ska vi inte överdriva Europaparlamentets roll i det här sammanhanget.

Men det finns en annan fråga här som kan ställa till det när det gäller resultatet av konventet och debatten. Det är om rådet och de beslut som fattas i slutet av det grekiska ordförandeskapet innebär att man börjar binda sig för sakfrågorna. Det måste vara väldigt viktigt ur svensk synpunkt att vi kan hävda synen att konventets material ligger, men att vi sedan får de nationella processerna som leder fram till regeringskonferensen. Det var möjligen att slå in en öppen dörr.

Anf.  22  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Jag konstaterar att det är just det som är den andra dimensionen, men jag vill gärna till Holger Gustafsson också tillägga att jag tycker att det är en berättigad principiell synpunkt. Vi har ett oerhört problem i alla länder med ett väldigt lågt valdeltagande till Europaparlamentet. Det är nästan lika uselt som till den amerikanska kongressen.

Anf.  23  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Jag kan sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Vi går då vidare till nästa punkt på dagordningen som är punkt 6, Reform av tjänsteföreskrifterna.

Anf.  24  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Jag bävar inför detta, fru ordförande. Jag skulle kunna tala i timmar om det här. Men jag vill på en gång komma med ett lugnande besked som jag också i går gav medarbetarna. Det gäller alltså inte min pension den här gången. Den berörs inte, utan det är alla andras i kommissionen och i andra europeiska institutioner.

Det här är ett arbete som har pågått så länge den här kommissionen har suttit. Det här var alltså det mandat som kommissionens vice president Neil Kinnock fick när han tillträdde och som ledde till en vitbok och ett mödosamt arbete på att reformera tjänsteföreskrifter, man kan säga hela personalpolitiken i framför allt det viktigaste organet. Men jag vill understryka att det här naturligtvis gäller förhållandena i alla EU-institutioner.

Det har gått förhållandevis bra, och det finns ett antal svenska framgångar. Vi har i det ursprungliga förslaget sett allvarliga brister när det gäller yttrandefriheten för EU-tjänstemännen. Det här har varit ett mycket stort problem. Jag erinrar om fallet van Buitenen för några år sedan. Vi har sett en del svagheter när det gäller skattefrågor, den interna skatt som man betalar, och när det gäller pensionssystemet.

Nu konstaterar vi framför allt en stor framgång i det kompromissförslag som ordförandelandet lagt fram när det gäller yttrandefriheten, vilket nog regeringen ser som det viktigaste i detta. Vi kommer att fortsätta att driva att pensionssystemet måste vara så inriktat att det inte blir alltför kostnadsdrivande. Det kan ske på flera olika sätt. Jag går inte in på varje detalj: inskrivningsperiod, pensionsålder och så vidare.

Vi vill också rationalisera det jämfört med vårt eget i och för sig mycket enkla skattesystemet. Men det finns en del ofullkomligheter här. Men i det stora hela tycker vi att det här arbetet har gått bra, särskilt sedan vi har fått någorlunda ordning på yttrandefriheten.

Anf.  25  ORDFÖRANDEN:

Den här frågan var uppe i EU-nämnden senast den 14 mars. Då var vi överens om det fortsatta arbetet. Jag kan sammanfattningsvis nu konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Vi går vidare till punkt 7, Arbetsläget i konventet.

Anf.  26  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Den punkten är struken, den utgår.

Anf.  27  ORDFÖRANDEN:

Då var vi klara med de allmänna frågorna och går över på de yttre förbindelserna. Vi skulle ta upp fråga 2 med försvarsministern och går därför vidare till punkt 3 som är västra Balkan.

Anf.  28  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Får jag säga här, fru ordförande, att vi har fått en ny punkt som tidigare låg under punkten Övrigt men som nu har förts in under Yttre förbindelser på dagordningen för ministerrådet för yttre förbindelser, nämligen genderdimensionen för EU:s yttre förbindelser. Det är ett utomordentligt stort framsteg för våra strävanden i unionen generellt.

Det är det grekiska ordförandeskapet som har tagit det här initiativet. Tyngdpunkten i det här förslaget ligger framför allt på utvecklingspolitiken. Det är möjligt att vi kan lägga till någonting när det gäller förhållandena i närområdet och de allmänpolitiska relationerna med omvärlden, även om jag som biståndsminister måste säga att det är ett utomordentligt stort framsteg att man här på allvar har fört in genderdimensionen i EU:s arbete för fattigdomsbekämpning.

Anf.  29  ORDFÖRANDEN:

Kan vi ta den frågan särskilt? Om vi tar upp de andra punkterna på dagordningen först kan vi ta upp detta som en särskild punkt. Vi är för genderperspektiv.

Anf.  30  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Är ni det? Man är ju alltid lite osäker…

Anf.  31  ORDFÖRANDEN:

Jag tycker att vi tar upp västra Balkan först. Det blir lättare.

Anf.  32  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

När det gäller alla försvarsfrågor och till dem relaterande frågor föreslår jag för vederhäftighetens skull att de kan ventileras med försvarsministern.

Den stora frågan är den presentation som vi förutser att Solana ska göra när det gäller den analys av strategiska hot som man vid det informella mötet kom överens om att han skulle göra. Vi vet i själva verket ganska lite om hur en sådan här strategi ska läggas upp. Vi räknar med att det under måndagslunchen kommer upp på det sättet. Det som är viktigt är att det som Solana spelar upp på måndag sedan kommer att ligga till grund för eller utmynna i en diskussion vid toppmötet i Thessaloniki. Vi räknar med att vi dessutom ska kunna få en behandling i kommittén av den här frågan. Vilken dag är det? Det är på tisdag. Vi kommer alltså att fortsätta att bereda den.

Det säkerhetskoncept som ordförandeskapet har föreslagit ses av rådssekretariatet som en uppföljning på säkerhetsstrategin. Men vi avvaktar tills vidare Solanas beskrivning och får återkomma till det här i förberedelserna för toppmötet.

Anf.  33  ORDFÖRANDEN:

Jag föreslår att vi sparar den diskussionen tills försvarsministern kommer och tar hela den punkten och den diskussionen då, om det inte är så att någon vill ställa någon särskild fråga.

Anf.  34  MIKAEL ODENBERG (m):

Ordförande! Vi får återkomma till frågan när försvarsministern kommer, men den var uppe i samband med återrapporten från Gymnichmötet. Vice ordföranden tog ju upp fyrstatstoppmötet och ställde frågor om den svenska tystnaden.

Vi har tidigare varit tydligt skeptiska till tankarna på att vissa stater försöker tillämpa någon sorts flexibelt integrationskoncept på detta område och gå före. Nu sade statsrådet att Sverige i diskussionen vid det informella ministerrådsmötet var tyst och instämde inte i kritikerkören eftersom man inte ville bidra till splittringen.

Jag vill markera att jag tycker att det är fel förhållningssätt. Det som är ägnat att skapa splittring är ju om de fyra länderna inom traktaten eller utom traktaten går vidare på egen hand. Jag tror att det är en fördel om Sverige i stället gör sin röst hörd och instämmer i den kritik som flera andra medlemsstater framförde. Jag vill bara markera detta.

Anf.  35  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Jag får göra den lilla markeringen att jag helt delar Mikael Odenbergs starkt skeptiska inställning till hela initiativet att i säkerhetspolitiskt avseende ha ett slags Tvåfarts-Europa. Vi har just prövat detta i samband med Irakkrisen, och det har inte känts särskilt stimulerande för den europeiska integrationen.

Vad jag försökte säga var att om vi kan säga och göra någonting som snabbare löser frågan, så att vi slipper vara skeptiska, kommer vi inte att tveka ett ögonblick. Det som vi är oroliga för är att en ytterligare röst i kören för närvarande inte leder till att vi kan undvika det som naturligtvis måste undvikas, nämligen att få ett slags Tvåhastighets-Europa i säkerhetspolitiskt avseende. Det vore motsatsen till säkerhet.

Det jag också försökte säga var att ett sådant inlägg i och för sig kan tillgodose det egna behovet av att uttrycka någonting, men behöver för den skull inte leda till det önskade resultatet, som är förstärkt integration och säkerhet i Europa.

Anf.  36  CARL B HAMILTON (fp):

Jag ska inte förlänga diskussionen, men det finns två olika perspektiv på detta. Det ena är att man vill främja europeisk enighet. Man vill inte strö salt i såren, och därför tycker man att det här initiativet är olyckligt och synnerligen dåligt tajmat.

Det andra är att om man från svensk sida är tyst i sådana här diskussioner ger det intrycket att vårt egenintresse av att Europas försvar är organiserat på det ena eller andra sättet förtigs. Det är ju inte likgiltigt för Sverige, som är ett land i periferin med särskilda geografiska förutsättningar etcetera, huruvida Europa satsar på ett försvar som har sin tyngdpunkt bland tyskar och fransmän eller på att ha ett Natoorganiserat försvar.

Då och då finns det ett egenintresse att bevaka. Det som Mikael Odenberg väl också är ute efter är att det känns lite konstigt om vi inte ska ta till vara våra egna säkerhetspolitiska intressen i den här diskussionen utan enbart fokusera på frågan om Europa ska vara mer enat eller mindre. Vi är nog överens om att det ska vara mer enat.

Anf.  37  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Det är alldeles riktigt att det i den här frågan finns perspektiv som är utomordentligt allvarliga och där vi i Sverige måste vara mycket uppmärksamma på vad som sker. Självfallet måste vi också påverka det. Jag håller helt med om att vi måste agera så att vi inte uppfattas som någon sorts underförstådd stödjare av projektet.

Nu tror jag emellertid inte att nämnden behöver vara orolig för detta. Frågan ligger i konventet, och vi har alltså möjligheter att få den ytterligare belyst där. Det skulle, hypotetiskt, kunna finnas goda möjligheter att agera också i andra sammanhang om behov därav uppstår. Däremot har vi inget som helst intresse av att tillmäta detta initiativ särskild betydelse.

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Anf.  38  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Vi återkommer till denna punkt när försvarsministern kommer. Jag förklarar därför den här diskussionen avslutad.

Vi går vidare till punkt 3, Västra Balkan.

Anf.  39  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

När det gäller denna punkt ska där alltså antas rådslutsatser. Låt mig omedelbart säga att vi förmodar att ordförandeskapet vid lunchen vill lägga fram något dokument rörande finansieringsfrågor. Det skulle förvåna mig mycket om så inte sker. Vi har inte sett det. Vi anar vad som kommer att stå i det.

Beträffande rådslutsatserna förväntas rådet på nytt understryka Ohridavtalets betydelse, i all synnerhet som båda parter nyligen har uttalat sig för en delning. Detta är i hög grad också kopplat till en annan debatt, nämligen den om repatrieringen av serber i norra Kosovo. Både utrikesministern och jag har också haft tillfälle att diskutera detta, även om den diskussionen antagligen är bortglömd eftersom den ägde rum samma dag som premiärminister Djindjić mördades.

Det andra som rådslutsatserna kommer att innehålla har att göra med detta. Den serbiska regeringen har nämligen vidtagit en rad åtgärder sedan den tragiska händelsen inträffade för att säkerställa civil kontroll över militären och omorganisera försvaret.

Vi konstaterar också att rådet kan förväntas kommentera eventuella framsteg i förhandlingarna om ekonomisk harmonisering mellan Serbien och Montenegro, liksom förutsättningar att gå vidare i EU-närmandet.

Vi konstaterar även att det tredje försöket att hålla presidentval i Montenegro ägde rum den 11 maj och att man denna gång lyckades välja en president.

Anf.  40  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för detta. Ingen begär ordet. Jag kan då sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Vi går vidare till punkt 4, Förbindelserna mellan EU och Ryssland. Varsågod, statsrådet!

Anf.  41  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Denna punkt präglas av förberedelserna för toppmötet i Sankt Petersburg den 31 maj. Det sammanfaller också med jubileet. Där har vi hela våren från svensk sida varit mycket närvarande.

Bland annat ska man diskutera ett utkast till uttalande. Ryssarna vill att diskussionen vid toppmötet ska ägnas åt en fördjupning av samarbetsformerna. De vill utveckla eller utvidga det nuvarande partnerskaps- och samarbetsavtalet till ett slags PSA-plus som skulle täcka samtliga EU:s tre pelare. Bakom detta finns flera ryska intressesynpunkter: viseringsfriheten, energisamarbetet och frågor rörande ökad handel och investeringar.

De flesta medlemsstater, inklusive vi själva och kommissionen, vill utveckla detta med viss försiktighet. Bakgrunden till det är att mycket återstår att göra innan det nuvarande avtalet är uppfyllt. Framför allt inom det handelspolitiska området finns en hel del kvar att göra innan man går vidare. Det kan vara så att de samarbetsformer som finns inom de nuvarande avtalen behöver bli mer effektiva innan man skapar nya avtal. Innehållet är viktigare än att nu skapa nya institutioner.

Frankrike har lagt fram ett förslag till utökat samarbete. Det inkluderar energi, miljö, transport, säkerhet och RIF-frågor, alltså frågor om både polissamarbete och migration. Vi föreslår att detta mera ska ses som en politisk vision, och innan det ens kan föras fram ett förslag behöver man inhämta förslag i de arbetsgrupper som redan arbetar. Det gäller framför allt migrationsfrågor och handel.

Anf.  42  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Ordförande! Jag ska bara helt kort understryka att när Ryssland tar upp frågor om exempelvis viseringsfrihet och tidsplan för detta är det angeläget att EU är mycket tydlig beträffande de åtgärder som vi förväntar oss från rysk sida innan de över huvud taget kan fundera i de banorna.

Jag tänker på brottsligheten, flyktingproblematiken och kriminaliteten. Det är frågor som naturligtvis framför allt Finland brottas med, men de är också ett problem för övriga länder. Det jag egentligen vill säga är att det är viktigt att vi är oerhört tydliga i detta sammanhang så att de vet vilka stegen är för den agenda som de själva vill ha.

Anf.  43  CARL B HAMILTON (fp):

Vi har haft den här frågan uppe till diskussion många gånger och på något sätt konvergerat från Anna Lindhs sida, och också till exempel från min sida. Det handlar om ökad konkretion, framsteg på marken och så vidare.

Den andra sidan av detta är, precis som Jan O Karlsson sade, att man är skeptisk till ytterligare politiska visioner. Vi har haft lager av sådana.

Min fråga är därför: Kommer regeringen att i det här sammanhanget ta upp EU:s jordbrukspolitik och stålpolitik, som båda är mycket svåra handelshinder för Ryssland och för den delen också för Ukraina, i stället för att ägna sig åt ytterligare Sunday speeches?

Anf.  44  KARIN THORBORG (v):

Jag delar åsikten att man måste vara väldigt tydlig i sina krav på Ryssland. I det sammanhanget vill jag därför nämna Tjetjenien, så att man inte glömmer det.

Anf.  45  AGNE HANSSON (c):

Jag tycker också att det är en god ambition att ta upp samarbetstankarna med Ryssland för att nå resultat. Jag vill även understryka vikten av att man preciserar för Ryssland vilka krav vi ställer på dem och vad vi är missnöjda med. Det gäller bland annat viseringsfrågorna så att man genom ett gränsskydd kan hålla de stora bovarna borta.

Min fråga var också den som nyss ställdes, nämligen om man är beredd att ta upp Tjetjenienfrågan och driva den vidare. Den accelererar ju i fel riktning för varje dag.

Slutligen vill jag understryka vikten av att man kommer till skott med Ryssland när det gäller miljöfrågorna. De finns med här, och jag hoppas att man driver dem hårt.

Anf.  46  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Om jag får börja med åtgärderna på RIF-området handlar det, precis som både Agne Hansson och Holger Gustafsson har tagit upp, om att vi med stor tydlighet driver frågan. Detsamma gäller hela viseringsproblematiken.

Jag vill också konstatera en sak som kommit fram i våra bilaterala ansträngningar, >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<Vi kommer inom kort att underteckna ett avtal med ryssarna om samarbete kring migration. Ända sedan i höstas har de varit utomordentligt samarbetsvilliga gentemot oss, trots att en omorganisation av hanteringen av migrationsfrågor samtidigt har ägt rum i Ryssland. Man har flyttat över en stor ärendegrupp från utrikes- till inrikesdepartementet, vilket har lett till svårigheter.

Vi bedömer dock att detta, inte minst i vårt bilaterala arbete, är av övergående art. Den politiska viljan, när det gäller Sverige, är mera manifest och tydlig i de bilaterala än i de samlade EU-diskussionerna. Jag har också talat med kommissionär Vitorino om detta. Det kan vara av taktiska skäl – det får vi försöka avlyssna lite bättre – men jag har RIF-rådet vid flera tillfällen förvånat mina kolleger med att visa på de konkreta resultat vi nått. Det gäller inte minst i de frågor som Holger Gustafsson tog upp. Men naturligtvis ska vi driva detta med mycket stor tydlighet.

När jag ändå är inne på tydligheten vill jag säga att det också gäller Tjetjenien. Vår inställning är naturligtvis att vi nu ska vara mycket tydliga och inte för ett ögonblick tveka att ta upp Tjetjenien vid toppmötet. Vi ska vid mötet på måndag och tisdag driva att också EU tar upp detta. Det skulle naturligtvis vara en utomordentligt allvarlig felsignalering om vi, med hänsyftning till den tidigare diskussionen om när man ska vara tyst eller yttra sig, slutade tala om det. Det skulle kunna uppfattas som att vi inte längre driver de frågorna, vilket vi dock gör.

När det gäller handel är vår inställning naturligtvis den att både i fråga om jordbruket och stålet föra fram den ståndpunkt som vi på vår sida i EU bör inta i frågor rörande handelshinder etcetera. Jag kan dock inte underlåta att påpeka att vi har en situation – om vi tittar på hur det europeiska och ryska näringslivet reagerar – där vi har oerhört många fler svårigheter åt andra hållet så att säga, med starkt handelshindrande åtgärder och en tröghet i genomförandet av vårt handelsutbyte, som vi ju i princip är överens om. Vi ska vara klara över att det på den punkten råder en påtaglig obalans.

Naturligtvis har detta också att göra med förberedelsearbetet för det ryska WTO-medlemskapet. Däremot har vi inga principiella svårigheter.

När det gäller det omedelbara behovet av en reform av Europeiska unionens jordbrukspolitik, alltså CAP, har Lena Hjelm-Wallén följt upp frågan – och där har vi en stark enighet i Sverige. Hon har lagt fram ett långtgående, och enligt vår mening utmärkt, förslag i konventet. Det kan vi mycket väl fullfölja med sikte på toppmötet med ryssarna.

Självfallet ska vi också ta varje tillfälle i akt och bana väg för en rysk ratificering av Kyotomålen.

Anf.  47  ANDERS G HÖGMARK (m):

Fru ordförande! Även om det är svårt att sia om framtiden kan man ändå ana att relationerna EU–Ryssland kommer att vara en ständigt återkommande fråga framöver. Jag vill instämma i vad andra har tagit upp om betydelsen av att riva handelshinder, om människohandeln, om polisiär kontroll etcetera.

Med tanke på det som Jan O Karlsson säger >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<undrar jag: Leder det till några slutsatser om strategier inför framtiden, och finns det andra länder inom EU som drar några slutsatser när de iakttar detta?

Anf.  48  CARL B HAMILTON (fp):

Min fråga är vilken positionen är vid det kommande mötet. Kommer Sverige i den diskussion som nu förestår, där man ska förbereda mötet i Sankt Petersburg, att ta upp jordbrukspolitiken och stålpolitiken och poängtera att detta kanske är viktigare än nya franska förslag?

Det är ju särskilt dubiöst, höll jag på att säga, att det är just Frankrike som på något sätt vill inleda en diversionsmanöver – som jag skulle tolka det – bort från den typen av frågor som skulle spela roll om de löstes. Kommer ni att ta upp detta?

Anf.  49  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

När det till att börja med gäller Anders G Högmarks fråga har jag, som sagt, rådgjort med kommissionären Vitorino om att vi har noterat att vi, till exempel i jämförelse med Danmark när det gäller samarbetet i migrationsfrågor, har haft ett helt annat klimat än vad danskarna har upplevt.

Vi har inte varit otydliga i detta. Tvärtom har jag till och med fått en del kritik i landet för stark tydlighet när det gäller asylsökande ryssar som påtagligt saknar asylskäl, med mera. Vi får fortsätta att bana väg här. Det kan möjligen ha att göra med att Sverige har agerat mera bestämt och tydligt, och på en nivå som ryssarna gärna vill att sådana frågor ska ligga på. Vi har alltså genast lagt oss på en hög nivå. Kanske ska man från övriga länders och från unionens sida tillgodose just dylika önskemål. Ryssarna är känsliga i sådana sammanhang.

Vi vill naturligtvis bidra till detta. Det ligger ju i vårt eget välförstådda intresse att dra med EU. Det ligger bakom hela vår filosofi när det gäller den nordliga dimensionen, icke minst när det gäller migrationssamarbetet naturligtvis.

När det sedan gäller Carl B Hamiltons reflexioner kring de motiv som kan ha föresvävat våra franska vänner vid deras utspel inställer sig hos mig samma reflexmässiga reaktion, nämligen: Ska dom säga!

Det är alltså oerhört angeläget för oss att nu få rörelse i detta. Det handlar om stora saker. Det gäller förberedelserna för Cancun, förberedelserna för Polens inträde och en rad andra saker. Vi har inte kommit fram till att en stor showdown – vad det nu kan heta på franska – inför toppmötet den 31 maj skulle bana väg för en lösning av de stora problem vi har. I stället har vi andra forum där jag tror att vi kan driva frågorna. Och naturligtvis kommer vi att motsätta oss att fransmännen får tillfälle att använda det ryska samarbetet för att blockera detta. Det har vi faktiskt redan gjort. Där är jag inte så orolig.

Det bör kunna finnas andra möjligheter till framgång, men inte just vid det här mötet och det här sammanhanget. Ståltullarna vill jag inte uttala mig om för det är jag inte förberedd på, men när det gäller jordbrukssidan har vi alltså en pågående halvtidsöversyn av jordbrukspolitiken, och där driver kommissionen en linje. Jag tror att det kan vara en mer framkomlig väg.

Jag är helt överens med Carl B Hamilton om att vi för närvarande befinner oss nära en punkt där risken för sammanbrott av Cancunförhandlingarna är stor. Varje ansträngning för att bana väg för en lösning på detta bör naturligtvis göras. Men det måste göras mycket klokt.

Anf.  50  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Då har jag inga fler talare anmälda på talarlistan. Jag kan sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Vi går vidare till punkt 5 på dagordningen, Mellanöstern. Varsågod, statsrådet!

Anf.  51  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

När det gäller Mellanöstern räknar vi med att få ta ställning till rådslutsatser som är under utarbetande i kommittén. Vi förväntas där uttrycka förhoppning om att det nu ska gå att göra en omstart i fredsprocessen.

Det som talar för det är dels den nya palestinska regeringen under premiärminister Abu Mazen, dels att färdplanen nu har överlämnats från kvartetten till parterna. Rådet förväntas rikta en uppmaning att omedelbart börja verkställa planen. Ingenting bör gå förlorat. Man förväntas också rikta sig till Israel att ta steg som underlättar för den nya palestinska premiärministern att ta itu med motståndet från Hamas och Islamiska Jihad.

Vikten av kvartettens arbete kommer att upprepas, liksom att det bör finnas en övervakningsmekanism på plats för att kunna kontrollera parternas efterlevnad av färdplanen.

Rådet kommer att uttrycka oro över den humanitära situationen i de palestinska områdena. De senaste dagarnas uppenbara tendens att inte bara stoppa fredsaktivister på väg till de ockuperade områdena, utan också de humanitära insatserna, kommer vi i någon form att reagera mot. Vår inställning är att nu démarchera detta under ordförandeskapet. Detta är utomordentligt oroväckande.

Anf.  52  MIKAEL ODENBERG (m):

Ordförande! Jag har två frågor. Den första är: Vad gör UD för bedömning av Abu Mazens handlingsfrihet? Det gäller alltså vilket manöverutrymme ni bedömer att han har. Då tänker jag både på relationen till Arafat och på det motstånd som artikuleras från Hamas, Islamiska Jihad och andra håll.

Den andra frågan ligger kanske lite vid sidan om, men med tanke på att statsministern har aviserat att han ska åka till regionen undrar jag: Har detta varit föremål för någon information eller diskussion i EU-sammanhang, eller kommer det att bli det?

Anf.  53  KARIN THORBORG (v):

Jag har en liten fundering kring den så kallade kvartetten. Vi i Vänsterpartiet tycker att FN ska ha den ledande rollen i den här konflikten. Nu verkar det dock som om denna kvartett har mandat att sköta förhandlingarna.

Jag upplever det som att en part i kvartetten dominerar. Kvartetten överlåter i stor utsträckning åt Bush att vara den drivande parten. När nu Bush tydligen snart ska träffa Sharon borde han ha samverkat med de andra parterna för att ha en gemensam linje. Jag tycker inte att kvartetten ännu har den gemensamma linjen, utan Bush är den som dominerar.

Jag vill alltså att EU ska ha en större roll i detta, och att Sverige, eftersom Sverige ingår i förhandlingarna, kräver att EU får den större rollen. Sverige är alltså lite passivt.

Jag vill också passa på att säga att jag delar Carl B Hamiltons och Mikael Odenbergs tidigare kritik, nämligen att Sverige lite tydligare och oftare borde framföra sin åsikt.

Anf.  54  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Det är en oerhört väsentlig fråga som Mikael Odenberg tar upp, alltså vad den nuvarande premiärministern har för möjligheter att agera. Det hänger naturligtvis nära samman med färdplanen. Ett av syftena med den är ju att se till att den palestinska parten har möjlighet att leverera sin viktigaste del, nämligen att få slut på självmordsbombandet och få kontroll över de extremistiska organisationerna. Dessa har med stöd från länder utifrån, framför allt Syrien och Iran, växt fram i flyktinglägren under nu 50 år.

Från den synpunkten är det givetvis viktigt för oss att med all kraft driva den linje som också Tony Blair företrädde i underhusdebatten om Englands deltagande i kriget, nämligen att se till att Israel icke vidtar åtgärder som försvårar detta, utan tvärtom underlättar det hela. Därför är det så viktigt att färdplanen nu kommer i gång. Om den inte gör det låser sig frågan, och det första tecknet på det är i så fall att den nya palestinska organisationen inte fungerar. Hela processen avstannade ju genom att den bragtes att inte fungera.

När det gäller färdplanen, kvartetten och EU vill jag till att börja med konstatera att kvartetten nu har överlämnat färdplanen till parterna. I färdplanen ingår både vi och FN, alltså både EU och FN. Jag vill också understryka att den verkliga initiativtagaren till färdplanen faktiskt var den europeiska unionen.

När det sedan gäller den procedur som vi nu är inne i har vi till att börja med all anledning att vara mycket tydliga. Jag delar helt uppfattningen att vi inte ett ögonblick ska svikta, utan i stället ge uttryck åt vår egen uppfattning. I rättvisans namn måste man ändå konstatera att det är vårt eget påfund vi talar om, och det ska nu drivas. Ju större enighet EU kan mobilisera i detta desto större är möjligheten att driva fram en nystart i processen. Där delar jag helt de synpunkter som kommit fram både här och i tidigare sammanhang.

Jag tycker alltså att den situation som vi nu befinner oss i snarast är ett tillgodoseende av de synpunkter som Karin Thorborg lade fram.

Anf.  55  MIKAEL ODENBERG (m):

Du glömde Perssonresan.

Anf.  56  KARIN THORBORG (v):

Det är jättebra att EU tog initiativet, men jag menar att initiativet nu håller på att rinna ur EU:s händer. Det var det jag varnade för.

Anf.  57  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Regeringen delar den oron. Därför är det oerhört viktigt att vi nu slår fast att vi måste stå eniga i att driva detta. Det har hela tiden varit vår utgångspunkt när vi har hållit linjen till engelsmännen trots splittringen i EU. Det har i hög grad varit Blairs villkor för ett deltagande att the roadmap sätts i gång. Now is the time of delivery. Det är det som vi måste samla kraft och åstadkomma vid mötet på måndag. Det är den uppfattning vi har.

Sedan gäller det statsministerns resa. Den kommer att äga rum inom kort. Något fastställt datum finns inte. Det ger oss också tillfälle att med eftertryck understryka de synpunkter som har kommit fram tidigare i EU-nämnden, och också i dag, att Sverige tydligt och klart ska göra sin stämma hörd i den här processen.

Anf.  58  ORDFÖRANDEN:

Jag kan sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Anf.  59  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Jag vill också säga några ord om Irak. Nu står vi inför ett reviderat utkast till FN-resolution. Det kommer självfallet att göras till föremål för diskussion här. Det som framför allt har tillkommit under de senaste dagarnas diskussion är regleringen av utlandsskulden. Det är oerhört viktigt eftersom det anknyter till den kompromiss som G7-länderna gjorde i samband med världsbanksmötet den 12 april. Jag måste erkänna att av vad som har försports tidigare om de här diskussionerna verkar sambandet med detta som faktiskt var en kompromiss i G7 ha gått förlorat, men nu har den återställts.

När det gäller sanktionerna noterar vi att den amerikanska utrikesministern inte stängt dörren för en lösning där sanktionerna i ett första steg suspenderas för att först i ett senare skede formellt hävas. Det skulle bana väg för ett av våra absolut viktigaste krav, nämligen att man nu också driver frågan om en inspektion så att inspektörerna kan återuppta sitt arbete för att försöka hitta de massförstörelsevapen som var orsaken till att det här kriget sattes i gång.

Det finns en förändring som gäller FN:s roll i skapandet av en irakisk regering. Där är det naturligtvis en väldigt viktig fråga att driva att vi åtminstone kommer tillbaka till det som Bush och Blair var överens om i Belfast.

Det finns fortfarande stora oklarheter kring förhållandet mellan ockupationsmakten, FN och den irakiska interimsadministrationen. Frågan om rapportering här är oerhört viktig. Och som jag redan antytt berörs ännu inte explicit frågan om vapeninspektörerna i det här resolutionsutkastet.

Anf.  60  PÄR AXEL SAHLBERG (s):

Jag skulle gärna vilja höra lite mer om Sveriges, och för all del också EU:s, syn på processen i FN just nu. Jag tycker att det är ett problem att när man hör amerikanarna tala om det här är FN en humanitär organisation som Röda Korset, Hoppets Stjärna eller så. Jag tycker att det finns ett problem i USA:s relation till FN. Samtidigt inser jag att det är ett problem om man skulle få för långtgående resolutioner nu som i efterhand på något vis legitimerar kriget och den här processen. Det är en oerhört känslig och långsiktigt väldigt viktig fråga hur den här saken ser ut. Av de papper vi fått förstår jag att frågorna verkligen är på bordet, men vi har kanske inte riktigt bilden av vad som egentligen är Sveriges och EU:s positioner.

Anf.  61  CARL B HAMILTON (fp):

Det här kan ju bli en omfattande diskussion, men jag tror att det är bra om vi försöker sikta in oss på Sveriges position. Jag ska i alla fall göra det. Det var mer ett referat av det allmänna läget som statsrådet gav. Min fråga gäller den här skuldlättnadsdiskussionen. Den tidigare positionen från Sveriges sida har varit att vi inte intar någon position därför att frågan är för tidigt väckt. Är det fortfarande Sveriges position att den är för tidigt väckt?

Min andra fråga grundar sig på den hemliga promemoria som vi har fått som heter Situationen i Irak efter konflikten. Det finns en fråga om det svenska förhållningssättet, positionen. Är det så att vi fortfarande tycker att det är väldigt viktigt att driva frågan huruvida detta var folkrättsligt okej eller inte? Eller är det den svenska regeringens strategi här att inte gå in för att i första hand stigmatisera olika parter utan låta udda vara jämnt och sikta framåt? Vad är det grundläggande förhållningssättet? Kommer ni att aktivt ta upp frågan om att britter och amerikaner inte gjorde som vi tyckte?

Anf.  62  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Fru ordförande! Jag vill lyfta fram frågan om kostnaderna för återuppbyggnaden av Irak, som ju diskuteras intensivt nu. Dessa diskussioner går i den riktningen att världssamfundet på något sätt ska bära kostnaderna för den förstörelse som blev i samband med anfallet mot Irak. Det är ju en rimlig hållning rent principiellt. Men om man reglerar de skulder som finns i sammanhanget, och det tror jag är helt nödvändigt, finns det ju på lång sikt gott om pengar i oljan i Irak.

Vi får också rapporter om hur fokus i dag riktas på Irak i stället för på andra bekymmersamma områden i världen där hjälpverksamheten är väldigt stor. Jag tycker att det är väldigt märkligt om man ska driva en linje där biståndsmedel nu går till Irak för återuppbyggnad, när det finns gott om pengar i oljan på sikt, och på det sättet dra undan bistånd till andra viktiga områden i världen. Jag hoppas att biståndsministern har synpunkter på detta. Vi får inte tömma resurserna på andra håll i världen därför att vi fokuserar på Irak. Låt oljan vara med och betala återuppbyggnaden i det här sammanhanget!

Anf.  63  ULF HOLM (mp):

Vi ska kanske inte förlänga debatten, men jag instämmer i det som har sagts av Pär Axel Sahlberg och Holger Gustafsson och i deras frågor om FN:s roll. Jag noterar att Sverige välkomnar att man har lagt fram ett nytt förslag till resolution. Men med tanke på alla åsikter är det långt ifrån att Sverige kan godkänna resolutionen. Den borde egentligen kastas i papperskorgen eftersom det är så milsvida skillnader mellan den svenska åsikten och det som man nu lagt fram. Hur ser du egentligen på möjligheterna att nå fram till en FN-resolution i de här frågorna?

Anf.  64  KARIN THORBORG (v):

Jag instämmer med de flesta andra här. De dokument vi fått andas ju den frustration som både UD och EU känner inför att FN inte kommer in. Jag instämmer i de frågor som flera andra har ställt. Vad gör Sverige och de andra staterna åt det?

Anf.  65  AGNE HANSSON (c):

Jag hade egentligen inte tänkt att förlänga debatten, men en del inlägg har gjort att jag tycker att det finns stor anledning att understryka vikten av vad som har sagts om att betona FN:s roll. Det är viktigt att det kommer in på arenan i en helt annan omfattning än den som amerikanarna ser som FN:s roll i dag.

Dessutom skulle jag vilja säga något om detta att man nu inte viker från ansvarsfrågor och krav på vem som ska bära ett tungt ansvar i uppbyggnaden av Irak och att fortsatt driva frågan om det folkrättsstridiga i att det här angreppet kom till stånd på det sätt som skedde. Att, som det uttrycktes här, låta udda vara jämnt nu skulle ju ge ännu mer bränsle åt debatten om att FN inte har någon roll att spela i det här sammanhanget och att USA skulle vara den alltmer dominerande här. Jag hoppas att den svenska regeringen driver den linje man hittills har haft i den här frågan.

Anf.  66  MIKAEL ODENBERG (m):

Fru ordförande! Jag ska inte förlänga diskussionen men ändå tillföra frågan om unionen tycker att det är bra att Saddam Hussein är avsatt. Jag har noterat att det har hållits ett möte med Europeiska rådet, ett utrikesministermöte och ett informellt allmännarådsmöte, och ännu har unionen inte officiellt gett uttryck för uppfattningen att det är bra att Saddam Hussein inte längre regerar i Irak.

Anf.  67  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Låt mig börja från slutet. Europeiska unionen har vid flera tillfällen gett uttryck åt man betraktar det som utomordentligt viktigt att Saddam Hussein nu har störtats och att Irak ska börja sin vandring mot demokrati.

Jag noterar först en parentetisk sak som också har kommit fram i andra sammanhang. De nya medlemmarna känner naturligtvis ett alldeles speciellt ansvar eftersom de själva är länder som har levt under diktaturer och nyligen gjort vandringen mot demokrati. De känner att de har en alldeles särskild ställning i Europeiska unionen i alla sådana här frågor.

Jag skulle kunna göra Agne Hanssons ord till mina och regeringens. Vi har naturligtvis inte ett ögonblick förändrat vår uppfattning om att detta krig strider mot folkrätten, och det kommer vi aldrig att göra. Nu måste vi agera med en mycket stor klokhet och känslighet. Det gäller att arbeta för att FN får en roll för att leda Iraks väg till demokrati och att bygga upp inte bara vad som har åstadkommits av det här kriget utan även av tidigare krig som Saddam har satt i gång under 23 års tyranni. Det gör att frågan om rapportering är så känslig. Man ska inte legitimera allt detta rapportkarlsvägen. Vi måste hitta en form där Förenta nationerna, och inte ockupanterna, är närvarande och rapporterar till säkerhetsrådet. På den punkten vill jag vara mycket tydlig till Carl B Hamilton. Det här kriget är folkrättsstridigt, och vi kommer inte att låta udda var jämnt i vårt agerande nu.

När det gäller skuldfrågan vill jag skingra en oklarhet. Vi ser med stor tillfredsställelse på att de existerande internationella mekanismerna tar sig an skuldfrågan. Om formuleringen någon gång har varit att frågan har varit för tidigt väckt eller något sådant, är vår uppfattning den att vi står bakom den kompromiss som G7-länderna gjorde i Washington den 12 april om att Parisklubben och sådana mekanismer är ett utomordentligt bra sätt att börja bearbeta den här frågan så att den inte står hindrande i vägen för lösningen av det andra.

I den stora principfrågan som Pär Axel Sahlberg tar upp vill jag säga att av tonläget i den stora koalitionspartens uppträdande kan man ibland få den uppfattningen att de betraktar Förenta nationerna som en lite bättre utrustad musikcirkel eller avdelning av Röda Korset. Men jag noterar också att USA och Storbritannien nu går tillbaka till FN för att få till stånd en resolution.

Det här en spänning mellan olika krafter i Förenta staterna. Det finns de som föraktar FN, och det finns de som, i likhet med utrikesministern, ser en anknytning till FN som de tycker är utomordentligt viktig. De är mycket oroade för att USA ska avlägsna sig från FN-linjen. Nu kommer de inte många meter utan att komma till FN. Det är FN som kan ge hela oil for food-programmets avveckling och återuppbyggnaden en legitimitet som inte har någonting med kriget att göra. Där är Holger Gustafssons påpekanden alldeles riktiga. Men det gör också att det är nödvändigt att FN har en roll, och det kommer de inte runt.

Sedan har vi en fråga som är väldigt viktig för oss att driva, och det gäller att Unmovic, det vill säga inspektionerna som inte är avslutade, måste få fortsätta. Nu finns det möjligheter att i resolutionen ta upp att inspektionerna ska fortsätta. FN:s generalsekreterare har också varit noga med att säga att det är viktigt att vi får en kontroll för att eventuella fynd också ska få den legitimiteten i världens ögon att det är sådant som har hittats sedan man fått tillgång till hela territoriet och att det verkligen har funnits massförstörelsevapen.

Sammanfattningsvis vill jag säga att det är viktigt för oss att hålla fast vid vår grundläggande hållning när det gäller kriget och dess folkrättsstridiga karaktär. Nu ska det så fort som möjligt ske en återuppbyggnad under det irakiska folkets kontroll över sina egna resurser. Det fordrar en avveckling av sanktionerna steg för steg. Vi är naturligtvis anhängare av att de först ska suspenderas och bana väg för en inspektion som leder till att de sedan formellt ska kunna avvecklas helt. Förenta nationerna ska ha en sådan roll att säkerhetsrådet ska kunna följa Iraks väg till en legitim och folkligt baserad regim. Det ska ske genom att det är FN som rapporterar till FN-organen och ingen annan så att man inte bakvägen får ett slags legitimisering av allt detta.

Ju mer vi kan bidra till en enig hållning i Europeiska unionen nu på måndag och i fortsättningen, desto bättre är det. Men vi måste vara klara över att det viktiga nu är att det blir en FN-resolution om Iraks återuppbyggnad. Det är ett erkännande från ockupationsmaktens sida att man inte kommer vidare utan FN. Det betraktar vi i regeringen i grund och botten som en framgång även om vi är djupt missnöjda med många av uttrycken för att degradera FN i det här sammanhanget på sistone. Vi är mycket kritiska mot det. Det får inte hindra handlingskraften.

Anf.  68  ORDFÖRANDEN:

Tack för det! Eftersom jag inte har någon mer talare på talarlistan kan jag konstatera att det finns en stor majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Då går vi vidare. Jag har tittat lite grann på dagordningen. Det är i stort sett ett beslutsärende kvar. De övriga punkterna är informationer, om jag har fattat saken rätt. Då föreslår jag att vi försöker lägga tyngdpunkten på biståndsfrågan eftersom det där handlar om att vi ska ha ett samråd. Sedan försöker vi skynda på lite grann när det gäller informationerna. Då gäller det punkt 6 om internationella konferenser och Monterrey.

Anf.  69  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Det här är den beslutspunkt som vi har när det gäller uppföljning av Monterrey. Vi måste naturligtvis sätta in allt tryck, som vi tidigare också har gjort, för att uppnå de mål som toppmötet i Barcelona har ställt sig bakom inför Monterrey. Det gäller avbindningen. Detta är en utomordentligt viktig offensivfråga för Sverige som ligger väl framme. Det gäller att komma så långt som möjligt. Här finns det oroande tecken på att en del länder försöker backa ur.

Vi tycker också att rådet bör uttala sig för en fortsatt avbindning av livsmedelsbiståndet. Vi tillämpar det redan själva. OECD:s utvecklingskommitté har redan rekommenderat att allt bistånd till de minst utvecklade länderna ska vara avbundet.

Låt mig tillägga att vi kommer med ett mycket offensivt program när det gäller avbindning när propositionen om utvecklingspolitiken läggs fram den 23 maj. Vi ska naturligtvis fortsätta med detta. Det är vår uppfattning att vi ska driva den här frågan med största möjliga tyngd och intensitet vid mötet.

Anf.  70  CHRISTINA AXELSSON (s):

Jag tänkte bara ställa en fråga om detta. Den handlar om det fokus som vi hittills har haft på jämställdhet och mainstreaming. Det får inte bli lägre bara för att man har ett avbundet bistånd. Jag vill bara förvissa mig om att man har tillräckliga instrument för att följa upp det bistånd som man har så att alla de punkter som man sätter upp kommer med. Detta kommer ju in under punkt 7 om utvecklingspolicyn också.

Anf.  71  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Jag delar helt den uppfattningen. Jag vill erinra om att ordförandeskapet på ett mycket förtjänstfullt sätt har tagit upp just den frågan till det här mötet. Det gör att vi kan förfäkta detta med än större tyngd. Här gäller det ju att också understryka hela utvecklingsstrategin, precis som du själv sade. Den kommer också upp här. Dessutom kommer vi själva att lägga fram ett mycket omfattande program som just är riktat mot vårt arbete i EU. Det här är en av våra huvudfrågor.

Anf.  72  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Jag vill fråga statsrådet om man har gjort någon bedömning när det gäller avbindning av bistånd. Finns det risk för att vissa länder minskar sin biståndsvolym när man inte får ha den bunden, vilket man själv kanske tycker skapar arbetstillfällen i det egna landet?

Anf.  73  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

En av våra strategiska punkter inför det här mötet är självfallet att bevaka just den frågan. Det är därför som det är så positivt att vi nu har de båda målen om 0,33 % och 0,39 %. När vi driver avbindningen nu står vi på det golvet. Sedan får vi fortsätta att driva frågan om ländernas uppnående av genomsnittet på 0,33 % och det egna målet på 0,39 %. Vi kommer naturligtvis själva att fullfölja våra ambitioner.

Den risken är nog egentligen större utanför unionen. Därför vore det oerhört fördelaktigt om vi kunde hitta en gemensam plattform här så att vi, till exempel när det gäller Japan, kan få till stånd en starkare hållning här.

Låt mig också understryka att det vi egentligen vill åstadkomma här – och det får vi ta steg för steg – är att vi ska gå till domstolen på samma sätt som i alla andra inre-marknadsfrågor. Här har vi och kommissionen ett gemensamt intresse som vi ska odla, nämligen att biståndet i framtiden ska behandlas som vilken annan procurement-fråga som helst och att varenda biståndseuro ska vara föremål för avbindning och kunna fullföljas rättsligt. Att vi med tiden kan utveckla just detta instrument är unionens oerhörda styrka.

Anf.  74  ORDFÖRANDEN:

Tack för det! Då har jag ingen mer på talarlistan. Jag kan sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Under övriga punkter har det kommit till en ny punkt om Elfenbenskusten och det som statsrådet tog upp om genderfrågan. Jag tänkte lämna ordet fritt kring bordet om det är någon som vill att vi ska få någon särskild information. Dessutom undrar jag om statsrådet har något speciellt som vi borde informera om. Jag tänkte inte att vi skulle gå punkt för punkt nu eftersom vi är lite sena.

Jag börjar med att lämna ordet fritt för frågor om det finns någon särskild punkt som ni vill ha mer information om än den ni har fått skriftligt.

Anf.  75  ULF HOLM (mp):

Vi är kanske mest intresserade av den punkt som du tog upp, genderperspektivet. Finns det något skriftligt material tycker jag att det borde skickas till nämnden eftersom det är en viktig politisk fråga.

Anf.  76  ORDFÖRANDEN:

Vi kommer att skicka ut det materialet i efterhand.

Anf.  77  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Vi har fått ett kort dokument av ordförandeskapet som jag har bett ska delas ut till nämndens ledamöter. Det är vårt enda underlag för detta, men det är mycket positivt.

Jag vill nämna en sak, och det gäller initiativet av Romano Prodi om vattenfonden. Där kan det ganska snabbt komma till ett beslutsläge. Vi har indikationer på att Tyskland och Frankrike närmar sig varandra i detta. Vi är skeptiska till detta eviga arbete. Så fort man ska visa handlingskraft tar man samma pengar och lägger till en ny fond. Där är det ofta återanvändning av pengarna.

Det här är ett lovvärt och mycket viktigt område som prioriterades i Johannesburg. Vi överlämnar en faktapromemoria om vattenfonden till nämnden i dag. Om några länder försöker att driva fram ett beslut kommer vi att reservera oss eftersom vi inte har hunnit bereda frågan med EU-nämnden. Det finns inget färdigt underlag för detta i dag. Vi vill fortsätta diskussionerna om detta. Om det drivs fram kommer vi att anta en allmän reservation med hänsyn till att frågan inte har beretts. Nämnden kommer att få material om detta i dag.

Det är den enda fråga som jag tycker är värd att nämna vid den här sena tidpunkten. Jag vill gärna uttrycka min tacksamhet över att för en gångs skull få vara först ut bland statsråden och verkligen kunna ta god tid på mig i stället för att sitta och vänta där ute.

Anf.  78  ORDFÖRANDEN:

Frågan om tiden kommer statsrådet att få ta med kollegerna efteråt. Den slipper vi.

Jag tycker att den här frågan var viktig. Om det inte är någon som har någon synpunkt på detta tycker jag ändå att det är viktigt att vi deklarerar att det finns ett stöd runt bordet för upplägget i den här frågan. Det är viktigt att vi ger ett stöd till statsrådet inför den här frågans vidare behandling.

Sedan har vi Ulf Holms fråga också.

Anf.  79  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

När det gäller genderfrågorna kan jag tala om att vi har fått ett dokument i dag som vi vill dela ut till nämnden. Det är den enda kommentar jag har.

Anf.  80  ORDFÖRANDEN:

Jag tackar för den här information, och jag vill tacka statsrådet med medarbetare för att ni kom hit i dag.

2 §  Allmänna frågor och yttre förbindelser

Försvarsminister Leni Björklund

Rapport från ministerrådsmöte den 18 november 2002 samt från informellt ministermöte den 14 och 15 mars 2003

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 19 och 20 maj 2003

Anf.  81  ORDFÖRANDEN:

Jag vill hälsa försvarsminister Leni Björklund med medarbetare välkomna till EU-nämnden.

Vi går vidare på dagordningen. Vi börjar som vanligt med en rapport från det senaste ministerrådsmötet. Därefter blir det information och samråd.

Anf.  82  Försvarsminister LENI BJÖRKLUND (s):

Jag tackar så mycket. När jag var här förra gången var jag alldeles ny som minister. Jag åkte till sammanträdet den 18 november. Det mötet gick precis enligt planerna. Det var då arbetet kring de här panelerna för att täcka bristerna i EU:s krishanteringsförmåga kom upp. Slutsatsen vid det mötet var att medlemsstaterna borde öka sitt engagemang för att klara av bristtäckningen. Man sade till och med att ministrarna personligen skulle engagera sig i frågorna eftersom det var så viktigt att man kom framåt med EU:s krishanteringsförmåga.

Då var också frågorna kring Berlin-plus uppe och redovisades. Det finns ju inga beslut om det. Det skulle innebära att man till exempel skulle kunna ta över Natoledda operationer och driva dem i EU:s regi. Det har ju senare skett. Det har gjort det möjligt att delta i en EU-ledd operation i FYROM, Makedonien, med hjälp av de planerings- och ledningsinstrument som finns inom Nato. Där medverkar även Sverige.

Den 14 och 15 mars hade vi ett informellt möte i Aten. Då stod fortfarande de här kapacitetsfrågorna i förgrunden. Man kunde konstatera att det hade hänt en hel del. Men de paneler vi har haft ville man då få över i projektgrupper för att sedan också titta framåt. Det var ett informellt möte, så det fattades inga beslut. Man diskuterade hur man sedan skulle kunna implementera de saker som hade kommit fram i panelerna så att det också blev allvar av.

Vid det tillfället var det flera länder som förutskickade vad man kunde tänkas ta upp för nyanmälningar vid det formella möte som sker nu. Då är jag inne på det kommande mötet som ska ske i Bryssel.

Anf.  83  ORDFÖRANDEN:

Då kanske vi ska lämna ordet fritt först om det är någon som har någon fråga med anledning av rapporten. Det är ingen som har någon fråga. Då tackar vi för den rapporten och går in på dagordningen.

Anf.  84  Försvarsminister LENI BJÖRKLUND (s):

Det som är viktigt och fokus för oss försvarsministrar vid kapacitetskonferensen är de slutsatser man förväntas avge vid mötet och kommissionens meddelande om försvarsmateriel. Vi kommer att bli informerade om läget för den EU-ledda insatsen i Makedonien. Under lunchen kommer Natos generalsekreterare lord Robertson att informera om Natos kapacitetsutveckling.

I slutet av dagen kommer jag och mina kolleger att träffa representanter från Bulgarien, Rumänien, Turkiet, Norge och Island för att informera dem om slutsatserna från mötet. Tanken är att vi också ska kunna bli informerade om hur dessa länder har ambitionen att kunna ge fortsatt bidrag till EU:s styrkekatalog. Det har de möjlighet att göra som tredjepartsländer.

Vi kommer att utnämna en ny ordförande i EU:s militärkommitté. Det är Italiens nuvarande ÖB Mosca Moschini som förväntas efterträda den finske generalen Hägglund nästa år.

Ni har fått ut en del skriftligt material. Jag kan konstatera att när det gäller bristtäckningen har regeringen beslutat att komplettera de anmälningar vi tidigare har gjort, och som har anmälts här, till EU:s militära styrkeregister med en NBC-insatsstyrka från den 1 juli 2004, en artillerilokaliseringsradargrupp, Arthur, från den 1 januari 2005 och en jägarpluton från den 1 januari 2005. Den här utökningen av svenska förband kommer jag att tydliggöra vid mötet.

Rådet förväntas sedan att anta slutsatser om utvecklingen inom ESFP, som gäller både de civila och de militära aspekterna. En del av frågorna bereds av Försvarsdepartementet och är försvarsministerns ansvarsområde. De civila delarna tillhör Utrikesdepartementet och utrikesministern. Jag koncentrerar mig på mina frågor.

Det handlar om att vi ska titta på utvecklingen av EU:s snabbinsatsförmåga. Där finns det en rapport som KUSP har gjort. Det handlar om att göra en bedömning av hur läget är för snabbinsatsförmågan. Man konstaterar att det finns en förmåga i EU att reagera snabbt i krissituationer, men den beror på den politiska viljan och förmågan att fatta snabba beslut och vad medlemsstaternas bidrag blir. Rådet rekommenderas att initiera nästa fas i arbetet med snabbinsatsförmågan genom att ge KUSP, med stöd från den militära kommittén, i uppdrag att fortsätta arbetet och återrapportera till rådet.

Man kommer att välkomna de permanenta arrangemangen mellan EU och Nato, som har gjort det möjligt med den EU-ledda insatsen Concordia. Man ber Solana att inleda arbetet med att utvärdera de insatserna.

Den ståndpunkt vi har är att rådsslutsatserna ger en bra sammanfattning av arbetet som har utförts på ESFP-området och att svenska ståndpunkter har beaktats.

Vi kommer att titta på utvecklingen för ett europeiskt försvar inom industri- och marknadsfrågorna. Där kommer kommissionären Chris Patten att redogöra för kommissionens meddelande, Europeiskt försvar – Industri- och marknadsfrågor på väg mot en EU-politik för försvarsutrustning. Den frågan har inte varit uppe i den formen än. Den har däremot varit uppe i konkurrensrådet, där formella rådsslutsatser har antagits.

De svenska ståndpunkterna är att inställningen till kommissionens kommunikationer när det gäller försvarsindustrin i huvudsak är positiv. Vi ställer oss bakom att man harmoniserar militära krav för att vi ska kunna uppnå interoperabilitet och kostnadsbesparingar. Det är viktigt att vi fortsatt konsoliderar den europeiska försvarsindustrin. Det är viktigt att européer köper europeiskt. Men vi reserverar oss mot förslagen om upphandling och forskning, som diskuteras i konventet, och de mer långsiktiga förslagen om en europeisk försvarsmaterielpolicy. Bakgrunden till det är att vi tycker att vi kommer nära en europeisk försvarsunion. Därför avstyrker vi de förslagen.

Jag slutar där och svarar på frågor.

Anf.  85  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Innan jag lämnar ordet fritt vill jag påminna om att frågan om försvarsmateriel var uppe i EU-nämnden den 9 maj.

Anf.  86  CARL B HAMILTON (fp):

Jag hade tyvärr inte möjlighet att vara med den 9 maj på grund av en utfrågning om utrikes- och säkerhetspolitik i andrakammarsalen – Europadagen.

Jag ber om ursäkt om det är en upprepning, men min fråga gäller kommissionens meddelande om försvarsmaterielsamarbete. Det står i PM:en från Utrikesdepartementet att kommissionen anser att den egentligen har en roll att spela beträffande punkterna 3 och 4. Försvarsministern sade nu att Sverige egentligen är mest intresserat och i huvudsak positivt till punkterna 1 och 2. Då får man intrycket av att Sverige egentligen är negativt till detta. Det är kontentan av det hela. Kommissionen säger att 3 och 4 är där vi kan spela en roll, och Sverige säger att beträffande 3 och 4 är vi negativa. Då är väl Sverige negativt?

Anf.  87  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Vi har i våra dokument kunnat läsa om att Sverige har gett uttryck för att man vid behov skulle kunna skicka en stabiliseringsstyrka till Irak, men som ett förbehåll har man sagt att det ska finnas en regering i Irak som kan ta ansvar.

Är det inte ett problem att kräva att det ska finnas en färdig regering? Blir det inte lite sent att komma in med hjälpen då? Hur fast är kravet från svensk sida?

Anf.  88  KARIN THORBORG (v):

Jag har flera frågor eftersom det var flera punkter som togs upp.

Först var det samövningarna som EU har med Nato. Det verkar som om EU blir mer och mer involverad i Nato. Hur mycket övar man med bara EU-styrkan, och hur mycket övar man tillsammans? Vad är förhållandet mellan de två? Hur mycket övar man med den egna EU-styrkan?

Sedan var det frågan om kapacitetskonferensen. Vi fick reda på att Sverige har beslutat att skicka några förband. Sverige skulle kunna bidra med en helt annan inriktning. Vi skulle kunna bidra med en kvinnlig trupp. Jag tänker på FN:s säkerhetsrådsresolution 1325 om kvinnors deltagande i konflikthantering. Där skulle Sverige kunna ha en speciell inriktning och bidra med en sådan grupp. Tas kvinnors kapacitet över huvud taget upp?

Det står att Sverige har beslutat att anmäla dessa. Hur är den följande processen? Det här måste beslutas av riksdagen. När kommer riksdagen in i frågan om förbanden?

Jag vill hänvisa till vad jag sade förra fredagen om försvarsmaterielen. Jag tycker inte att det är en marknadsfråga. Försvarsmateriel bör ligga utanför den inre marknaden.

Anf.  89  ULF HOLM (mp):

Karin Thorborg ställde många av de frågor jag tänkte ställa. Jag kan konstatera att jag inte riktigt tycker om utvecklingen i EU. Det är väl ganska känt.

Jag skulle vilja be försvarsministern reda ut vad försvarspolitik och försvarsunion är. Du sade att det är en stor skillnad. Men av vad som kan läsas i detta är skillnaden enligt mig ganska flytande. Många av aspekterna som tas upp i det utskickade underlaget är ett steg in i en försvarsunionen, medan du fortsätter att prata om försvarspolitiska frågor.

Vi hade en diskussion förra fredagen – jag ska inte upprepa den – om försvarsmateriel. Jag håller med Karin Thorborg om att frågan inte bör behandlas i konkurrensrådet för vilken produkt som helst. Den bör behandlas på ett annat sätt.

Sverige pratar gärna om den civila aspekten av EU:s försvarspolitik. Jag tycker att den civila delen har uppmärksammats lite. Det är mycket koncentration på de militära frågorna i försvarspolitiken.

Anf.  90  MIKAEL ODENBERG (m):

Ordförande! Vi hade som sagt en diskussion inför konkurrenskraftsrådets möte om försvarsmaterielfrågorna. Skillnaden är möjligen att i den kommenterade dagordning vi har fått ut nu är den svenska ståndpunkten något mer preciserad än vad den var inför konkurrenskraftsrådet. Då var den egentligen bara ett referat av kommissionens skrivelse. Egentligen fanns det ingen svensk ståndpunkt.

Precis som vice ordföranden framhöll förefaller det som om regeringen har kommit fram till slutsatsen att i fråga om de punkter som kommissionen anser vara de mest värdefulla är Sverige skeptiskt. För vår del ser vi i och för sig inga svårigheter i det här samarbetet. Även för Sverige bör det vara fullt möjligt att medverka till att ta fram gemensamma regler inom EU när det gäller försvarsmateriel.

Däremot är vi ändå något ifrågasättande, av det enkla skälet att man kan diskutera hur pass angeläget detta är. Särskilt när man börjar diskutera harmonisering av militära krav och efterfrågesidan i försvarsmaterielindustrin är EU inte den intressanta entiteten utan det är Nato. Det är Natomedlemmarna som är de stora konsumenterna av försvarsmateriel. Då är frågan om det är särskilt angeläget att inom ramen för unionen bygga upp någon sorts parallell struktur till de strukturer som finns inom Nato. Mot den bakgrunden kan man möjligen sätta ett frågetecken. Vi har i övrigt en öppen attityd för detta. Vi har svårt att se att den svenska säkerhetspolitiska positionen behöver lägga några hinder i vägen.

Anf.  91  Försvarsminister LENI BJÖRKLUND (s):

Jag ska börja med Carl Hamiltons fråga. Så småningom ska jag be att några av mina medarbetare kompletterar.

Vi tycker att slutsatserna i dokumentet är för långtgående, och vi efterlyser en djupare analys innan man drar slutsatserna. Över huvud taget kan man konstatera att när det gäller försörjning av försvarsmateriel finns det på områden där det inom panelerna finns brister en möjlighet till samverkan mellan EU:s medlemsländer kring projekt där man tycker att det är betydelsefullt. Vi tycker att vi kan tänka oss en sådan byrå som det har talats om att inrätta, men vi vill inte ha någon stor organisation kring detta. Vi tycker att det främsta syftet är att identifiera brister och koordinera intresserade aktörer och projekt för anskaffning.

Grunden för Sverige är att anskaffning bygger på frivilligt ingångna avtal från fall till fall med samarbetspartner som medlemsländerna tycker är intressanta. Basen för vårt samarbete är LOI när vi talar om Europa. Motsvarande överenskommelse finns med USA. Vi vill inte att vi har EU-gemensamt finansierad och ägd materiel. Byrån ska vara relativt begränsad personellt. Där finns det andra uppfattningar i andra medlemsländer. Diskussionen kommer att fortgå. Det är de grundläggande utgångspunkterna, där vi bedömer att det kan vara ett effektivt sätt att hantera bristtäckning. Vi kan ha projekt med andra länder och därmed få möjlighet att dela kostnader vid utveckling, forskning och anskaffning. Det är bakgrunden.

Holger Gustafsson frågade om Irak. Den frågan hör till utrikesministrarna. Jag skulle föredra att slippa kommentera den.

Karin Thorborg tog upp många viktiga frågor. Utgångspunkten är att vi inte vill ha en dubblering av strukturer, det vill säga ha en militär ledningsstruktur som byggs upp inom EU. Många av EU:s medlemsländer är också medlemmar i Nato och har där gemensamma ledningsinstrument för att leda operationer. Det har varit en viktig fråga för EU att få nyttja de planeringsinstrumenten vid gemensamma insatser inom EU:s ram och att de länder som inte är medlemmar i Nato, men EU-medlemmar, också skulle kunna få ta del av de planeringsinstrumenten. Så har skett i samband med Berlin-plus-överenskommelsen. Det betyder att Sverige kan delta i detta som EU-ledd operation och nyttja Natos planeringsinstrument i den delen eftersom den överenskommelsen finns.

Jag tror man måste vara klar över att antingen vill man ha dubbla strukturer med dubbla kostnader eller också nyttjar man de planeringsinstrument som finns inom Natostrukturen. Det är den linje Sverige har drivit för att detta inte ska bli en ny gigantisk byråkrati och försvarsunion med höga kostnader. Därför har vi valt den vägen.

Det är viktigt – och då är jag inne på Ulf Holms fråga – att detta är ett mellanstatligt arbete. Det är en viktig skillnad till unionstanken. Här deltar varje land efter individuella beslut i de olika länderna. Det är det som gör att det är ett samarbete, men det är ingen union. Det betyder att vi anmäler kapaciteterna till ett register. Att delta i operationer och använda oss av de resurserna kommer att bli föremål för sedvanliga beslut, bland annat i riksdagen. Det är en självklarhet. EU har inte dragningsrätt på förmågorna utan att det har fattats beslut i de olika länderna. Det är själva tanken.

Vi har talat om civila förmågor från svensk synvinkel och från nordisk–finsk synvinkel. Därför kan vi konstatera att den civila militära dimensionen betonas i alla dokument. Där har EU en styrka före till exempel Nato, som inte har tillgång till alla de delarna, och får möjlighet att arbeta mer uthålligt och långsiktigt i de olika operationerna.

När det gäller kvinnor kommer ett underlag som handlar om jämställdhet. Frågan är långtifrån beredd ännu. Vi kommer naturligtvis att se till att det finns kvinnor med i den mån vi kan rekrytera dem och de deltar i operationerna. Vi har i dag ingen möjlighet att ställa upp med förband som enbart är baserade på kvinnor. Det har Sverige inte kapacitet till. Däremot har jag tagit upp vid de informella överläggningarna att i den utbildning som ska ske av staber och ledning i EU ska genderdimensionen – just baserat på FN:s dokument – vara med. Jag utgår från att när man lägger fram ett samlat genderdokument blir det också fortsättningsvis beaktat. Det kommer jag att följa upp.

Anf.  92  CARL B HAMILTON (fp):

Jag blir lite förvånad. Försvarsministern säger att vi inte har möjlighet att rekrytera till enkönade förband men att det är önskvärt med enkönade förband …

Den andra frågan hör ihop med konventet. Är Sverige lika negativt till krigsmaterielsamarbete på EU-nivå även sedan, när det kommer fram i konventet? Är det här en försmak på vad vi senare får äta?

Anf.  93  Försvarsminister LENI BJÖRKLUND (s):

På den första frågan Carl B Hamilton ställde vill jag svara nej.

Den andra frågan gällde konventet. Det är alldeles för tidigt att i dag ge ett svar på den punkten. Utgångspunkten är att vi önskar stå kvar på alliansfrihetens grund och önskar inte någon ny försvarsunion. Därför är det viktigt att samarbetet inom EU får vila på mellanstatlig grund.

Anf.  94  ORDFÖRANDEN:

Då har jag ingen mer på talarlistan. Jag kan sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Vi vill tacka försvarsministern med medarbetare. Vi beklagar igen att en kollega till försvarsministern tog mycket tid.

3 §  Konkurrenskraft – inre marknaden, industri och forskning

Näringsminister Leif Pagrotsky

Rapport från ministerrådsmöte den 13 maj 2003

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 19 maj 2003

Anf.  95  ORDFÖRANDEN:

Jag vill hälsa näringsminister Leif Pagrotsky med medarbetare välkomna till EU-nämnden.

Vi beklagar att vi är sena. Vi börjar som vanligt med rapportering från ministerrådsmöte och därefter information och samråd. Varsågod, näringsministern!

Anf.  96  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Vill ordföranden att jag ska börja rakt på?

Anf.  97  ORDFÖRANDEN:

Vi börjar med rapportering.

Anf.  98  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Det senaste mötet ägde rum så sent som i tisdags den 13 maj. Vi träffas intensivt just nu i det här rådet. Ni har säkert i färskt minne att jag var här förra fredagen också. Då redogjorde jag för förberedelserna för det mötet.

Samtliga av de slutsatser som faller under mitt ansvarsområde kunde antas på rådet. Slutsatserna om innovationspolitiken antogs enhälligt. Efter lunchen diskuterades kompetensfördelningen mellan European Space Agency och EU. Slutresultatet i de förhandlingarna sammanföll helt med den svenska ståndpunkten, nämligen den att man inte ska föregripa frågan om kompetensfördelningen i resolutionen. Sedan kunde rådet anta resolutionen om rymden.

Kommissionen presenterade en lägesrapport om arbetet med förslaget till ny koncentrationsförordning. Flera medlemsstater betonade vikten av att hålla tidtabellen och slutföra arbetet under det italienska ordförandeskapet.

Sedan vill jag i övrigt hänvisa till den skriftliga återrapporteringen som kommer att skickas in snart.

Anf.  99  ORDFÖRANDEN:

Ingen begär ordet. Då tackar vi för det och går in på dagordningen.

Anf.  100  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Jag tänkte för min del börja med dagordningspunkten 4, som gäller övertagandebuden.

Det grekiska ordförandeskapet …

Anf.  101  ORDFÖRANDEN:

Kan vi vänta lite? För att få det rätt till protokollet ställer jag frågan om det är någon som vill veta något särskilt om övriga punkter.

Punkt 2? Ingen begär ordet. Jag kan sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Punkt 3, som är en informationspunkt?

Anf.  102  KARIN GRANBOM (fp):

Varför har det varit svårt för Sverige att genomföra bioteknikdirektivet, vilket har placerat oss på svarta listan?

Har Sverige någon ståndpunkt för hur man ska se till att genomförandegraden blir högre i de länder som misslyckas att nå upp till en acceptabel genomförandegrad? Vad kan lösningen eventuellt vara?

Anf.  103  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Jag hörde inte första delen av den sista frågan.

Anf.  104  KARIN GRANBOM (fp):

Den sista frågan handlar om Sverige har något förslag. Har ni någon ståndpunkt när det gäller att hjälpa till att få en högre genomförandegrad på de medlemsstater som inte lyckas, och även att man befarar att kandidatländerna inte kommer att lyckas så bra?

Anf.  105  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Vad gäller den sista delen är hela den här övningens uppgift att skapa ett kamrattryck på de länder som släpar efter. Det brukar vara en del rynkade näsor runt bordet angående de länder som på det viset visar våra nya medlemmar att det är möjligt att ta lätt på genomförandet. Att vi som har gamla vanor och inarbetade rutiner inte klarar det bättre än vad en del andra länder gör är en chikan för hela processen. I kretsen kring bordet är det inget tvivel om att de inte är särskilt stolta över detta. Problemet är att de inte har tillräckligt stabila rutiner på hemmaplan för att veta när de släpar efter förrän det är för sent.

Vi hötte med pekfingret, men några bötessystem à la stabilitetspakten eller annat har aldrig varit på tal. Jag har inte för egen del några planer på att föreslå mer konkreta sanktioner av det slaget.

Den första delen av frågan vill jag be Göran Grén om hjälp att reda ut.

Anf.  106  Departementsrådet GÖRAN GRÉN:

Det gäller den svarta listan, det vill säga ett nollprocentigt genomförande av direktiv där genomförandetiden har överskridit två år. Det är fråga om ett direktiv, som mycket riktigt har påpekats, nämligen det om bioteknik.

Det här är signifikant när det gäller de direktiv totalt sett som Sverige släpar efter med när det gäller genomförande. Vi tittar även till kvalitetsaspekterna i detta, liksom vikten av att man har ett samhälleligt stöd bland de grupper som är berörda av de förslag som kommer fram.

Det här är ett antaget förslag. Just med anledning av dess komplexitet har regeringen via Justitiedepartementet initierat en mängd hearingar, öppna sammanträden och rundabordssamtal med berörda parter. Det finns även en departementspromemoria. Man vill diskutera de olika komplexiteterna i förslaget. Man har alla samhällsdelar som är berörda med sig. Jag kan nämna Karolinska Institutet, Svenska kyrkan etcetera. Det är mycket kort svarat. Det är därför vi finns på svarta listan. Vi vill att det ska bli hög kvalitet.

Anf.  107  ORDFÖRANDEN:

Då har jag ingen mer fråga där. Vi tackar för informationen på den punkten, och vi går över till punkt 4 om uppköpserbjudande.

Varsågod, näringsministern!

Anf.  108  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Det grekiska ordförandeskapet är nu inställt på att försöka nå en gemensam inriktning vid mötet på måndag. Vår bedömning av läget är att det kommer att bli svårt att nå den målsättningen för ordförandeskapet, för det återstår fortfarande många olösta frågor.

En av de kontroversiella frågorna gäller som bekant om systemet med A- och B-aktier ska omfattas av direktivet. Som vi har diskuterat många gånger förut har Sverige i de här förhandlingarna motsatt sig att det förs in bestämmelser om A- och B-aktier i direktivet, och vi tänker hålla fast vid den här positionen vid rådsmötet, om vi får mandat för det här i dag.

För vår del skulle vi helst se att det direktivförslag som kommissionen lade fram i höstas kunde antas. Det var enligt vår mening ett väl avvägt förslag. Men det framstår i dag som osannolikt att det förslaget kan få tillräckligt stöd i rådet, och vi måste därför vara beredda att kompromissa. Jag räknar med att det blir en öppen förhandling vid bordet på måndag.

Anf.  109  CARL B HAMILTON (fp):

Vi har ju våra ståndpunkter här, och jag behöver inte repetera dem.

Hur ser näringsministern på sannolikheten för att kommissionen helt enkelt drar tillbaka sitt förslag, att de är så missnöjda att de vill börja om?

Anf.  110  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

De låter förstå, genom medierna inte minst, att de kan överväga detta om förslaget blir alltför urvattnat. Det är en metod som kommissionären Bolkestein använder då och då. Han har gjort det då och då i patentfrågan också. Konkret handlar det om ett av de kompromissförslag som ligger, nämligen att man helt sonika tar bort de två kontroversiella paragraferna, de som heter 9 och 11. I det fallet säger kommissionen, lite mumlande i mungipan, att det är tveksamt om de tycker att återstoden av direktivet är värt att genomföra. Men de har inte, på ett sätt som jag har uppfattat, klart och tydligt sagt: Då gör vi på det viset. Det finns bara en antydan att de i så fall överväger något sådant, och det är svårt att veta vad det betyder. Men jag räknar med att det blir ett spel vid bordet om de här frågorna.

Nu är det så många kompromissförslag som ligger, och länder har fått så flytande positioner i förhållande till tidigare, att det här är en öppen spelsituation, och jag räknar med ganska intensiva förberedelser under helgen på många håll, och sedan får vi väl se hur det här landar på måndag. Coreper diskuterade frågan till kl. 11 i går kväll, de fortsatte i morse och de satt i möte när vi gick hit.

Anf.  111  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Jag vill fråga, när det gäller A- och B-aktier: Är Sverige ensamt om att ha den här konstruktionen? Hur bedömer regeringen det långsiktiga perspektivet: Är det möjligt att på lång sikt försvara ett förhållande där inte makt och kapitalinsats harmonierar fullt ut?

Anf.  112  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Man kan säga att systemet med A- och B-aktier är en teknik som används i Sverige, Danmark och Finland, men ungefär samma syften uppnås i andra länder med andra tekniker. Man har bara funnit att det inte fanns så många andra sådana här tekniker som bara användes av små länder och därför gick lätt att rösta ned, och därför har det blivit en obalans, en slagsida, i det här förslaget.

Min bedömning är att det här systemet är legitimt så länge det är transparent och icke-diskriminerande. Det är en frihet för privata parter att sluta avtal, som jag ser få skäl för regeringsmakten och statsmakten att förbjuda. Det inte heller en sak för regeringen och statsmakten att påbjuda eller uppmuntra. Om en investerare och en entreprenör vill inbördes sluta avtal om det här kan jag helt enkelt inte se någon anledning för oss att vara annat än neutrala till det – så länge det uppfyller kraven på att inte diskriminera och är tillräckligt transparent.

Anf.  113  CARL B HAMILTON (fp):

Vi sitter ju här för att diskutera regeringens position. Regeringens förstahandsposition är ju välkänd, men vad är regeringens andrahandsposition när ni sitter vid bordet?

Anf.  114  MIKAEL ODENBERG (m):

Jag kan helt hålla med näringsministern i hans sätt att resonera. Jag vill bara tillfoga den synpunkten att det är motiverat att vara så att säga lite nationellt indignerad när kommissionen – eller andra – går fram med förslag som innebär att man slår till mot den teknik som vi traditionellt har använt på aktiemarknaden i de nordiska länderna medan man bibehåller andra konstruktioner med ask-i-ask-ägande och annat i större länder.

Anf.  115  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Läget är nu så flytande att vi inte har satt oss ned och bestämt en exakt taktik för mötet på måndag. Vi måste avvakta Coreper nu och se hur länderna positionerar sig där, så jag är obenägen att nu vara alltför precis i detta.

Nu handlar det ju inte om ett slutligt beslut utan om en allmän inriktning på det fortsatta arbetet, och det gäller att försöka åstadkomma ett bra direktiv som underlättar gränsöverskridande affärer i Europa, så att vi kan skapa enheter i Europa som kan mäta sig med de amerikanska och japanska jättarna på världsmarknaden – men inte på ett sådant sätt att vi uppfattar att vi råkar ut för en orättvis diskriminering. Det är en avvägning av detta.

Vi vill ju framåt. Vi vill ju ha ett sådant här direktiv, och vi tycker att det här är en viktig fråga för oss i Europa, men också frågan om A- och B-aktier är viktig, så vi har både offensiva och defensiva intressen att försöka balansera. Vi får väl se, när vi överblickar hur de andra länderna agerar, hur vi ska göra. Det finns ju alltså optioner, möjligheter, på bordet, av kraftiga tillbakarullningar av det här. Det är det som Tyskland verkar vara inställt på. Men det finns också alternativ som innebär att man går framåt på de områden där man kan gå fram, och försöker urvattna det som drabbar Sverige. Men jag kan som sagt inte vara alltför precis om det.

Anf.  116  ORDFÖRANDEN:

Tack för det! Det fanns ett stöd för regeringens ståndpunkt vid EU-nämndens sammanträde den 8 november, och jag kan konstatera att det finns ett fortsatt stöd för regeringens ståndpunkt i de fortsatta förhandlingarna.

Då går vi vidare på nästa punkt, som är punkt 5 som handlar om gemenskapspatentet.

Anf.  117  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Jag tänkte nöja mig där med det utskickade materialet och de eventuella frågor som nämndens ledamöter kan ha.

Anf.  118  ORDFÖRANDEN:

Då lämnar jag ordet fritt med anledning av punkt 5, som ju också har varit uppe tidigare och där det faktiskt har funnits en majoritet runt bordet.

Anf.  119  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Möjligen vill jag kommentera skrivningen här, där man säger att regeringen är angelägen, och det står ”så snart som möjligt”. I nästa mening står det att man inte får vara alltför forcerad. Är det något särskilt som döljer sig bakom slutskedet i processen som vi är ängsliga för?

Anf.  120  ULF HOLM (mp):

Jag tänkte bara ge lite beröm för att vi har fått detta så utförligt kommenterat på alla punkter. Det är ju ett jättesvårt område för en lekman, och det är jättebra att ni har varit så utförliga med den svenska positionen i de olika artiklarna.

Jag tycker att det verkar vara bra svenska ståndpunkter.

Anf.  121  Departementsrådet GÖRAN GRÉN:

Den politiska överenskommelse som träffades förra året har man nu att genomföra i teknik, så att säga, på rådsarbetsgruppsnivå. Där är Sverige starkt pådrivande att vi ska få dessa tekniska frågor lösta så snabbt som möjligt. Vad som dock naturligtvis har uppkommit i förhandlingsarbetet är frågor om tolkning av vad den politiska överenskommelsen de facto innebär etcetera. Det finns ingen som helst risk att den politiska överenskommelsen skulle omkullkastas, men det gäller att inte forcera fram det alltför snabbt så att vi står med en förnyad tolkningstvist när vi väl är klara med detta arbete.

Jag kan hålla med om att det kanske är en lite olycklig formulering, men det är i praktiken vad det innebär.

Anf.  122  ORDFÖRANDEN:

Då kan jag konstatera att precis som vid EU-nämndens sammanträde den 8 november finns det en fortsatt majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Då går vi vidare till nästa punkt, som handlar om mätinstrument. Ingen begär ordet, utan jag kan konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Vi går vidare till punkt 7. Varsågod, näringsministern!

Anf.  123  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Kommissionen har lagt fram ett förslag om att ersätta de nu gällande direktiven med en förordning för internhandel med prekursorer. Det betyder substanser som kan användas vid tillverkning av narkotiska preparat.

Mycket kort är det så att för att minska tillgången på olaglig narkotika vill man kontrollera tillgången på de kemikalier som behövs vid tillverkning av narkotika. Därför kräver denna typ av hantering licenser, och det är licenser som vi i Sverige tillhandahåller genom Läkemedelsverket. Genom att skapa en förordning får vi parallellitet med rådets förordning som gäller övervakning av handel med prekursorer mellan gemenskapen och tredjeland. Genom att en förordning är direkt tillämplig innebär det också förenklingar av lagstiftningen. Det stöder vi. Vi tycker att det här är välgjort.

Anf.  124  ORDFÖRANDEN:

Ingen begär ordet. Då kan jag konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Vi går vidare på listan till punkt 10 om sötningsmedel i livsmedel…

Anf.  125  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Det är också Ann-Christin Nykvists fråga. 8, 9 och 10 är hennes ärenden, 11 och 12 är mina ärenden.

Anf.  126  ORDFÖRANDEN:

Vi har fått andra uppgifter. Men då går vi vidare på dagordningen. Varsågod, näringsministern!

Anf.  127  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Vad gäller tvätt- och rengöringsmedel kommer det ett förslag till förordning som ska försöka åstadkomma en politisk överenskommelse. Vi tror att det går att nå en sådan.

Förslaget syftar till att åstadkomma fri rörlighet för tvätt- och rengöringsmedel och för tensider i tvätt- och rengöringsmedel på hela den inre marknaden samtidigt som vi kan garantera en hög miljöskyddsnivå. Förslaget innehåller krav på fullständig biologisk nedbrytbarhet för tensider och krav på märkning av tvätt- och rengöringsprodukter. Möjlighet till undantag från kravet på fullständig nedbrytbarhet finns för tensider som används inom industrin.

Vi är positiva till en modernisering av de direktiv som gäller nu och också generellt till upplägget av kommissionens förslag. Det ligger i linje med de nationella riktlinjer som vi har i Sverige om tensiders nedbrytbarhet.

Anf.  128  ORDFÖRANDEN:

Ingen begär ordet. Då kan jag konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet, och vi går vidare till nästa, som är nummer 12.

Anf.  129  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Vi stöder det nya förslaget, som innebär att gemenskapen inför striktare regler för nonylfenoler, nonylfenoletoxilater och cement. Ämnena används vid framställning av till exempel rengöringsmedel, harts, plast och vissa specialfärger, och de är allergena.

I Sverige har vi på frivillig väg redan fasat ut användningen av ämnena. Företagen har utvecklat ersättningar eller andra tekniker. De nuvarande svenska reglerna om cement innehåller redan bestämmelser som motsvarar dem i förslaget. Därför leder det inte till några problem för vår handel eller vår industri.

Anf.  130  ORDFÖRANDEN:

Ingen begär ordet. Då kan jag konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Vi går vidare till punkt 13. Ingen begär ordet, utan vi kan tacka för den informationen.

Vi går vidare till punkt 14 – som visar sig vara Ann-Christin Nykvists.

Då går vi till punkt 15, som är en informationspunkt. Ingen begär ordet, utan jag kan konstatera att vi kan tacka för den informationen.

Då får vi tacka näringsministern och återigen beklaga förseningen. Vi ska bli bättre!

Anf.  131  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Tack så hemskt mycket för hjälpen att accellerera mötet i dag. Jag hoppas att jag inte blev för kortfattad för er smak!

4 §  Konkurrenskraft – inre marknaden, industri och forskning (konsumentfrågor)

Jordbruksminister Ann-Christin Nykvist

Information och samråd inför ministerrådmöte den 19 maj 2003

Anf.  132  ORDFÖRANDEN:

Vi vill då hälsa jordbruksminister Ann-Christin Nykvist med medarbetare välkomna till EU-nämnden!

Vi beklagar att vi är sena. Det var utrikespolitiken som tog mycket tid.

Vi gör väl precis som vi brukar göra: Vi går in direkt på information och samråd enligt listan.

Det gäller först punkt 8 på dagordningen, om vi har förstått det här rätt. Den gäller harmoniseringen av konsumentkrediter. Varsågod, jordbruksministern!

Anf.  133  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Möjligen skulle jag kommentera någon avrapportering, men det kanske jag ska ta i särskild ordning senare. Det handlar alltså om Konkurrenskraftsrådet den 14 november 2002, men där har min kollega Leif Pagrotsky tidigare gjort en avrapportering i EU-nämnden, den 22 november. Jag har alltså inte gjort någon avrapportering, utan den har Leif Pagrotsky gjort. Det kanske kan anses att vi inte behöver ta upp det.

Anf.  134  ORDFÖRANDEN:

Vi kan väl göra så att vi lämnar ordet fritt, om det är någon som vill veta någonting speciellt om den rapporten och har något att fråga om.

Anf.  135  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Jag kan tillägga att en av huvudpunkterna där var just konsumentkrediterna, som jag återkommer till här.

Anf.  136  ORDFÖRANDEN:

Bra, då tar vi det. Det är ingen som begär ordet med anledning av rapporten, utan vi hänvisar till det skriftliga materialet och tidigare informationer vi har fått.

Vi går då in på dagordningen. Ledamöterna kan ju då också få möjlighet att ställa frågor om det dyker upp någonting under de här punkterna.

Då är det punkt 8. Varsågod, jordbruksministern!

Anf.  137  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Förslag till nytt konsumentkreditdirektiv lades fram av kommissionen i höstas. Vi har haft tillfälle att ha det här uppe vid en tidigare genomgång i EU-nämnden, då ett antal frågor som berör oss i Sverige diskuterades. Nu har det här varit föremål för arbete i rådsarbetsgrupp.

Vad vi nu har på bordet inför en riktlinjedebatt är alltså ett direktivförslag där en av punkterna är att man vill ha ett fullharmoniseringsdirektiv. Frågan är då om man ska ha allt fullt harmoniserat eller om det ska finnas ett utrymme också för medlemsstaterna.

Vi menar att mycket av det som finns i det här direktivet lämpar sig mycket väl för full harmonisering, eftersom det är bra också för att få den inre marknaden att fungera. Jag tänker då på marknadsföring och reklam, information till konsumenter, effektiv ränta och kreditkostnader. Sedan finns det andra delar i direktivet som är väldigt allmänt hållna. Man talar om att man ska vara ansvarsfull i sin utlåning, och man talar om rådgivningsansvar. Här förefaller det lämpligt att fylla ut med nationella regler.

Det finns också ett antal väldigt specifika bestämmelser i det här förslaget till direktiv som gäller indrivning och kreditupplysning. Det var den frågan som blev föremål för mest diskussion i EU-nämnden vid det tidigare tillfället när vi behandlade det här direktivet. Det handlade bland annat om förslaget om centrala databaser, där vi menar att det inte ska regleras på det sätt som är föreslaget i direktivet med tanke på hur vi jobbar med kreditupplysning i Sverige.

En annan viktig fråga är tillämpningsområdet, där det i dag finns ett undantag i förslaget när det gäller hypotekskrediter för köp eller ombyggnad av fast egendom. Vi menar att det är lämpligt att alla hypotekskrediter bör omfattas av direktivet.

Som förslaget nu ligger omfattas också väldigt små krediter av det här förslaget. Det handlar om bland annat pantbankslån och andra små krediter. Vi menar att de jag nu nämnde bör undantas från tillämpningsområdet.

När det gäller förmedling av krediter är det viktigt att det inte bara är kreditgivaren utan också den som förmedlar krediten som ska ha ett krav på att uppfylla kraven på information som konsumenterna ska ges.

Vi tycker att man ska se till att man får ett direktiv som inte onödigt bygger upp en byråkrati. Det finns en idé om att man ska registrera näringsidkare som ger de här krediterna, och vi kan inte riktigt se att man skulle få någon fördel av en sådan registrering. Därför menar vi att det är rimligt att motsätta sig kommissionens förslag om en registrering.

Det är så det här ser ut just nu. Som jag nämnde inledningsvis handlar det om en riktlinjedebatt.

Anf.  138  LENNART HEDQUIST (m):

Som statsrådet nämnde hade vi ju en debatt tidigare om framför allt de centrala databaserna och kreditupplysningen. Jag noterar då att regeringens ståndpunkt verkar ha fångat upp de ståndpunkter som kom fram i nämnden vid den tidpunkten. Det gör att jag sammanfattningsvis tycker att den svenska ståndpunkten nu förefaller mycket genomtänkt och bra.

Anf.  139  KARIN THORBORG (v):

Syftet med det här förslaget är att underlätta kreditgivning, står det. Då undrar jag: Finns det någon övre gräns för krediterna? Jag menar då inte bara ett enda lån, utan också summan av flera mindre lån. Det kan ju bli fråga om väldigt mycket pengar som flyter över gränserna, och det kanske också ger upphov till att många lånar pengar som de inte borde låna.

Anf.  140  ULF HOLM (mp):

Vi har haft min fråga uppe tidigare. Det ska ju vara en riktlinjedebatt, och beslut ska inte fattas på ganska lång tid eftersom EU-parlamentet måste uttala sig först. Men om man tittar på det här med full harmonisering ser man ju vissa svårigheter med det. Jag noterar att remissinstanserna också tar upp detta och uttrycker farhågor. Det är framför allt konsumentorganisationerna som har dessa farhågor. Jag utgår ifrån att eftersom regeringen också tycker att det är viktigt att konsumentintresset finns med väldigt högt så bör man ta ganska stor hänsyn till den kritiken.

På vissa områden säger regeringen att man vill ha full harmonisering – på vissa andra vill man det inte. Det gör att det blir en oklarhet kring hela regelverket: I vilka frågor ska det vara full harmonisering, och i vilka frågor ska det inte det? Det ger svårigheter, bland annat för konsumenter och andra, att veta vad som gäller.

Jag noterar detta med centrala databaser, och jag tycker att regeringen har helt rätt uppfattning i den frågan.

Anf.  141  KARIN GRANBOM (fp):

Tack för föredragningen! Den var bra. Jag tyckte att det var klart och tydligt att Sverige inte ville acceptera en del saker, och jag tyckte att det var en bra avvägning. Hela direktivet ska ju syfta till en förbättring av konkurrensen och att det ska bli lättare för konsumenter att få kredit. Jag är inte alls säker på att de centrala databaserna, registrering och så vidare skulle leda till det. Jag tycker att regeringen har gjort ett bra jobb.

Anf.  142  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Jag tar först frågan om databasen. Vi är mycket nöjda med att vi tycker att vi har fått gehör för våra synpunkter. Andra länder har haft liknande synpunkter. En idé som Sverige har haft är att vi ska acceptera varandras system vad gäller databaserna, och det verkar som om det är en framkomlig väg.

Frågan om full harmonisering är väldigt intressant. För att vi i Sverige, med ett högt konsumentskydd, ska vara intresserade måste man ju lägga ribban väldigt högt. Samtidigt är det en fördel för konsumenterna att få en sådan här full harmonisering så att man möter samma regelverk när det gäller krediter, marknadsföring och information vare sig man handlar sin kredit i Malmö, i Köpenhamn eller ännu längre bort. Det finns alltså en fördel för konsumenterna också med den här fullharmoniseringen, och det är därför vi har ringat in vad vi menar är acceptabel fullharmonisering. Men vi ser också de andra bestämmelserna där det är rimligt att det är mera anpassning till nationella förhållanden. Vi har försökt att sortera. Sedan, när man väl har regelverket, blir det ju inte otydligt. Då har man sorterat det här på ett sådant sätt att det är fullt klart för näringsidkare och tillsynsmyndigheter.

När det gäller gränser och att underlätta kreditgivning finns det inga specifika gränser. Här är tanken att det ska vara regler för kreditprövningen så att det finns en rimlig avvägning så att inte konsumenten drabbas av att man har en för slapp kreditprövning.

Jag nämnde också att även mycket små krediter skulle komma att omfattas av det här direktivet, och vi menar från svensk sida då att det kan finnas skäl att undanta sådana här pantbankslån, som ju är väldigt speciella. Där är det ju föremålets värde som avgör vad man satsar egentligen. Man kan aldrig förlora mer än det föremål som man har gått till pantbanken med. De väldigt små krediterna menar vi att man skulle kunna undanta.

Anf.  143  ULF HOLM (mp):

Jag har en fråga om remissinstanserna. Har remissinstanserna bara tagit del av huvudförslaget från början, och har regeringen sedan efter det valt ut de objekt där man kan acceptera full harmonisering? Om det är så kanske jag kan tycka att regeringen kan skicka ut detta på en ny remiss med de nya svenska ståndpunkterna för att få höra vad konsumentorganisationerna anser om just de områdena. Om jag har förstått remissen rätt har instanserna sagt nej till full harmonisering inom hela området, och det är ju inte riktigt det som är regeringens position nu. Däremot skulle jag vara intresserad av att veta vad konsumenternas organisationer tycker om full harmonisering på vissa områden. Det är kanske mer intressant i detta läge.

Anf.  144  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Det är ju så, när man jobbar med rättsakterna inom EG och med kommissionen i rådsarbetsgrupper, att det är levande dokument. Det är alldeles riktigt att det är ett tidigare dokument som vi har haft på remiss. Men det finns hela tiden också underhandskontakt med de berörda intressenterna. Givetvis vill vi ta vara på de olika synpunkter som finns, både från konsumentorganisationer och näringslivet. Den kontakten finns alltså löpande.

Anf.  145  ORDFÖRANDEN:

Då har jag ingen ytterligare talare på talarlistan. Jag kan konstatera att det finns ett stöd för regeringens redovisning av upplägget för de fortsatta förhandlingarna i den här frågan.

Vi går vidare till nästa punkt på dagordningen som gäller säljfrämjande åtgärder på den inre marknaden, punkt 9.

Anf.  146  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Tanken är att det ska bli en eventuell politisk överenskommelse. Här har vi haft vissa problem. Frågan har ännu inte behandlats i Coreper, utan kommer att behandlas där under eftermiddagen. Men jag kan ändå ange den huvudsakliga inriktningen och vad vi har för olika uppfattningar från regeringens sida.

Det här är också ett levande dokument. Vi har inte riktigt kunnat leverera det slutliga dokumentet till EU-nämnden, eftersom vi ännu inte själva har kunskap om vad Coreper kommer fram till.

Förslaget om säljfrämjande åtgärder presenterades av kommissionen i oktober 2001. Det huvudsakliga syftet med förslaget är att på gemenskapsnivå undanröja nationella förbud och restriktioner som rör kombinerade erbjudanden. Det handlar alltså om rabatter, gåvor, säljfrämjande tävlingar och spel. Man utgår i sina formuleringar från ett högt konsumentskydd. Det som ligger utanför förordningsförslaget är tobak, läkemedel, försäljning under självkostnadspris och en del rena lotterier som inte är kopplade till säljfrämjande åtgärder.

Det grekiska ordförandeskapet har signalerat att man är väldigt angelägen om att komma fram i den här frågan. Samtidigt är det en mycket svår fråga, så vi får väl se om det är möjligt att komma fram när det gäller förordningen.

En diskussionsfråga i detta samband är den rättsliga formen. Ska det vara en förordning eller ett direktiv? Sedan handlar det också om vad man ska harmonisera.

Vi välkomnar att barnens situation beaktas i förslaget, dels i form av förbud mot att samla in personlig information om barn för att användas i säljfrämjande arbete, dels riktas ett förbud mot erbjudanden till barn som skulle kunna riskera barns hälsa på något sätt.

Vi beklagar att förslaget inte omfattar försäljning under självkostnadspris. Givetvis välkomnar vi att tobak och läkemedel ligger utanför. Vårt problem är att alkohol är med i förordningsförslaget. Det är någonting som vi har arbetat mycket med. På den punkten ser vi framför oss att vi kommer att kunna få vissa skrivningar i ingressen till den här förordningen, som säger att strängare lagstiftning vad gäller reklam för alkoholhaltiga produkter kommer att kunna vara kvar i medlemsländerna i överensstämmelse med förordningen. Vi tycker att det är glädjande att man har fört in en sådan formulering i ingressen, men vi tycker inte att det är tillräckligt. Vi kämpar ganska ensamma på att försöka få alkoholen undantagen från förordningsförslaget.

Anf.  147  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Det är ändå glädjande att det går att tycka till i den här frågan. Den har varit uppe i nämnden tidigare. Då fick regeringen stöd för sin ståndpunkt, och jag kan även nu sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i ärendet.

Vi går vidare till punkt 10 om sötningsmedel i livsmedel.

Anf.  148  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Det handlar om cyklamat. Det är en fråga som har engagerat oss i Sverige. Vi använder inte cyklamat, men sedan vi blev medlem i EU fick vi acceptera att det är möjligt att använda det här sötningsmedlet.

Nu handlar det om en sänkning av högsta tillåtna halt av cyklamat. Det är någonting som vi är glada för. Vi har nått framgång under förhandlingarna i rådet och änöjda över att vi kommit så långt som vi nu har. Sverige bör acceptera förslaget om en politisk överenskommelse.

Det finns också vissa andra sötningsmedel som behandlas och som blir godkända. Det är ett salt av aspartam och acesulfam samt sukralos. De har bedömts som säkra. Vi tycker att det här är en politisk överenskommelse som vi bör acceptera.

Anf.  149  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Vi går vidare till punkt 14 om ett informellt ministermöte i Grekland om konsumentpolitiken.

Anf.  150  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Det har varit ett informellt konsumentministermöte i Grekland. Vid det hade jag själv inte möjlighet att delta men min statssekreterare deltog.

Dag 1 var det en konferens med konsumentorganisationer. Dag 2 var det ett ministermöte. Kommissionen gjorde ett antal presentationer om hur man såg på utvecklingen av konsumentpolitiken. Framför allt tog man upp arbetet med att utveckla en kunskapsbas för den europeiska konsumentpolitiken. Det är en fråga som vi har berört tidigare. Man informerade också om arbetet för att få till stånd ett närmare samarbete mellan tillsynsmyndigheterna på konsumentområdet och om att få en generalklausul i regelverket om oskäliga marknadsföringsaktiviteter. Det är någonting som bygger på den grönbok om konsumentskydd inom EU som presenterades 2001 och som vi har diskuterat ett antal gånger.

Det var ambitiösa redovisningar från kommissionens sida som pekar ut spännande frågor som kommer upp på dagordningen längre fram. Det var inga förslag som lades fram, utan det var informationspunkter och diskussion vid det informella mötet.

Anf.  151  CHRISTINA AXELSSON (s):

Jag vill ställa en fråga: Hur företräddes de svenska konsumenterna på detta möte?

Anf.  152  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Den information jag har är att vid det första mötet, som vi från regeringens sida inte deltog i, var givetvis konsumenternas paraplyorganisation, BEUC, med. Jag vet att Konsumenter i samverkan var där. Jag har också fått den informationen att Sveriges konsumentråd var där. De svenska konsumentorganisationerna var företrädda.

Anf.  153  ORDFÖRANDEN:

Utmärkt, det tycker vi är bra. Vi tackar för den informationen.

Jordbruksministern hade några A-punkter som hon ville kommentera.

Anf.  154  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Det handlar om en ändring av livsmedelstillsatsdirektivet avseende en tillsats som heter E 425 konjak. Det är ett antagande. Det här är en tillsats som man tillsätter i gelékonfektyr. Effekten blir att man får en väldigt fast konsistens på gelégodiset, vilket har förorsakat kvävningsfall. Därför kommer man nu att införa ett förbud mot användning av den här tillsatsen just i gelékonfektyr. Det är bara där man behöver förbjuda den, för det är där effekten blir att man får ett farligt godis. Det är fråga om antagande av detta. Det handlar om produktsäkerhet.

Anf.  155  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för den informationen och tackar jordbruksministern och medarbetarna för att de kommit hit. Vi beklagar igen att ni fick vänta så länge.

5 §  Sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor (hälso- och sjukvård)

Socialminister Lars Engqvist

Rapport från ministerrådsmöte den 2 och 3 december 2002 samt från den 6 maj 2003

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 2 juni 2003

Anf.  156  ORDFÖRANDEN:

Jag hälsar socialministern med medarbetare välkomna till EU-nämnden.

Vi börjar med rapporten från det senaste ministerrådsmötet, och därefter går vi vidare till information och samråd.

Anf.  157  Socialminister LARS ENGQVIST (s):

I själva verket har det varit två ministerråd. Det ena var den 2 december och det andra den 6 maj. Vid ministerrådsmötet den 2 december deltog jag, och från det ska jag rapportera.

Då togs tobaksreklamdirektivet. Det var en smula överraskande. Vi trodde att det inte skulle vara möjligt att få enighet i ministerrådet, men vi lyckades få det. Där ville vi från svensk sida försäkra oss om att direktivet inte skulle stå i strid med den svenska tryckfrihetslagstiftningen. Det var viktigt för oss att klargöra att det som – på översatt engelska – kallas kommersiella meddelanden hade vi rätt att tolka som kommersiella annonser, som är det som vi kan reglera. Vi gjorde en överenskommelse att det skulle tas ett särskilt uttalande om att man skulle läsa det såsom kommersiella annonser. Det stod kommissionen bakom, och det finns med som en bilaga till beslutet. Därmed ansåg vi oss kunna stödja det, och vi kunde dessbättre därmed få ett beslut om direktivet.

I anslutning till detta togs också en rekommendation om att förhindra tobaksförsäljning till barn och ungdomar och ytterligare åtgärder när det gäller reklam, marknadsföring, sponsring och så vidare.

På detta ministerrådsmöte togs också en rekommendation om förebyggande och begränsning av risker i samband med narkotikamissbruk. Inför mötet hade det förekommit ganska mycket diskussion om huruvida man skulle tolka detta som att det skulle bli svårare att driva en restriktiv narkotikapolitik. Men de formuleringar som fanns med i det förslag som vi tog ställning till var alltså inte desamma som Europaparlamentet hade röstat om tidigare och som var ganska omdiskuterade. Det innebar att vi kunde ställa upp på förslaget och också klargöra att vi kommer att fortsätta med vår restriktiva politik. De formuleringar som hade funnits med tidigare, om injektionsrum och så vidare, fanns inte med i det beslut som vi ställde upp bakom. Vi tyckte att vi därmed kunde stödja det. Det handlade i huvudsak om att vi ska satsa på förebyggande och satsa mer på vård och så vidare, vilket stämmer med våra intentioner.

Dessutom togs på detta råd slutsatser om fetma. Ordföranden hade ett förslag som handlade om att uppmana medlemsländerna att arbeta förebyggande och bekämpa fetma.

Det var mötet den 2 december.

Anf.  158  ORDFÖRANDEN:

Då ingen begär ordet med anledning av den rapporten kan vi gå vidare.

Anf.  159  Socialminister LARS ENGQVIST (s):

Vid mötet den 6 maj företräddes regeringen av folkhälso- och socialtjänstminister Morgan Johansson, eftersom det i huvudsak var kallat med anledning av situationen när det gäller det vi nu kallar SARS. Det som hände på mötet var att man diskuterade situationen i Europa. Man diskuterade också hur den epidemiologiska övervakningen har skett, hur man har hanterat situationen inom EU:s strukturer. Man kom överens om att kommissionen ska återkomma med en ny rapport den 2 juni, det vill säga vid nästa möte.

Två saker som är viktiga är att man då kom överens om att arbetet med att ta fram ett förslag till europeisk smittskyddsmyndighet ska påskyndas. Det här är ju ett bevis för att vi behöver en sådan myndighet på europeisk nivå och att kommissionen måste påskynda arbetet.

Sedan fördes en diskussion om huruvida man skulle införa screening av alla resande från Asien till unionen. Det fanns sådana tankar, men de avvisades. Det rimliga är ju att i så fall göra screening av dem som åker från det land som har drabbats, i stället för att införa en allmän screening av alla som kommer till Europa. Det blev inget sådant beslut. Dessutom var det ett ställningstagande som delades av Gro Harlem Brundtland, WHO:s generaldirektör, som deltog i diskussionen.

Det var detta om SARS, där vi får en ny rapport den 2 juni.

Dessutom fördes en diskussion om det som blir stort i WHO nästa vecka, nämligen beslutet om ramkonvention om tobakskontrollen. EU ska godkänna det på de områden där EU har kompetens. I övrigt är det varje nation som ska ta ställning. Det fördes också en diskussion. Det var inte särskilt dramatiskt.

Anf.  160  ANDERS G HÖGMARK (m):

Vi hörde att det kommer en ny rapport den 2 juni. Vi hade tidigare diskussioner om relationen mellan EU och Ryssland, och jag är utomordentligt intresserad av om det den 2 juni kommer att tas upp en diskussion om EU på något sätt kan både bistå och vara observant på förhållandena i Ryssland. Det må komma nu under direktlinjerna från Sydostasien till Europa, men kommer det via Ryssland, med det allmänna hälsoläge som dessutom finns där, är det utomordentligt skrämmande. Hotet blir mer diffust, men det kan också utbreda sig en bas för smittan där.

Jag skulle vilja höra om man har funderat över det och om man i så fall är beredd att ta upp den frågan i konstruktiv anda.

Anf.  161  Departementssekreterare FREDRIK MOEN:

Vid ministerrådet den 6 maj diskuterades inte Ryssland specifikt, även om EU självklart är medvetet om Rysslands betydelse i sammanhanget och följer arbetet och de rapporter vi kan få från Ryssland om läget där.

Jag skulle angående Ryssland bara vilja informera om att Morgan Johansson kommer att träffa sin ryske kollega på Världshälsoförsamlingen nästa vecka och vid det mötet kommer att ta upp SARS-frågan bilateralt. Vi är alltså mycket medvetna om Rysslands roll.

Anf.  162  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar också för den rapporten.

Vi går in på dagordningen på hälsoområdet, och det är först punkt 3 om fastställande av kvalitets- och säkerhetsnormer för donation m.m.

Anf.  163  Socialminister LARS ENGQVIST (s):

Detta är en av de viktiga frågorna på rådsmötet. Först bara ett klargörande om vad detta direktiv handlar om. Det handlar inte om organ och inte om blod, utan det handlar om mänskliga vävnader i övrigt. Det är alltså hud, hornhinna och hjärtklaffar, men det kan också vara, vilket är viktigt, könsceller och stamceller, som då finns med i detta direktiv.

Direktivet går väldigt långt när det gäller övervakning av hur det här ska hanteras. Varje land ska upprätta – det är viktigt – särskilda grupper av konstellationer eller verksamheter som ska få rätt att över huvud taget handskas med mänskliga vävnader. Antingen ska det vara vävnadsbanker eller särskilt ackrediterade medicinska kliniker. Det är inte fritt att hantera vävnader, utan det ska vara mycket noga reglerat. Det ska finnas register över dessa vävnadsbanker, och detta register ska också samordnas på europeisk nivå. Det ska vara en fortlöpande inspektion från de myndigheter som hanterar det. Det ska vara en fortlöpande kontroll. Import och export av mänskliga vävnader ska bara få ske genom dessa särskilda, godkända vävnadsbanker eller särskilt ackrediterade medicinska kliniker. Det ska finnas en spårbarhet från donator till mottagare i all form av donation av mänskliga vävnader. Det ska finnas ett klart och entydigt förbud mot kommersiell hantering av vävnader. Det är i huvudsak detta som direktivet handlar om.

Vi stöder de förslag som nu ligger. Men det är rätt viktigt att påpeka att det innebär att vi kommer att få se över mycket av svensk lagstiftning för att följa det. Det här går på flera områden längre – men inte längre än vad vi önskar oss – än nuvarande lagstiftning. På flera områden måste detta direktiv sedan följas upp av lagstiftningsarbete för att vi ska kunna implementera direktivet.

Anf.  164  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Jag har delvis fått svar på frågan. Min fråga gällde just om detta direktiv klarar ut risker för och åtgärder mot illegal handel. Det är något som vi möter ibland, och man hör de mest häpnadsväckande berättelser om hur det kan gå till att köpa kroppsdelar för behovet just till professionen.

Går det att säga något mer? Att det är förbjudet vet vi, men hur kan man kontrollera detta? Tar man upp det djupare i det här direktivet så att länderna, vart och ett, blir ansvariga för kontrollen? Eller är det EU som ska ha någon övergripande kontroll? Hur har man tänkt sig att jobba mot sådan verksamhet?

Anf.  165  KARIN THORBORG (v):

Jag har några funderingar där det här direktivet inte riktigt stämmer överens med biobankslagen. Det kanske bara är fråga om nyanser, men det står så här: ”Frivilliga donationer utan ersättning till givaren skall främjas.” I biobankslagen står det att det är ett krav. Detsamma gäller det här: ”Samtycke förutsätts.” I biobankslagen står det att det också är ett krav. Det stämmer inte riktigt. Hur kommer det här att regleras i framtiden?

Anf.  166  Socialminister LARS ENGQVIST (s):

På den sista frågan kan jag svara, men annars behöver jag medarbetarnas hjälp.

Det här direktivet hindrar inte att varje nation går längre. För oss är det inte tillåtet med ersättningar när det gäller donation, enligt vår lagstiftning. Det här hindrar inte det. Vad det handlar om är alltså att EU-direktivet uppmanar samtliga medlemsstater att främja detta. Vi främjar det enligt vårt förmenande bäst genom att helt enkelt lagstifta om det och förbjuda ersättning. Där finns ingen motsättning. Det här leder inte till att vi ska ändra vår biobankslagstiftning, utan det stämmer väl överens med direktivet.

Anf.  167  Kanslirådet BIRGITTA BRATTHALL:

Jag skulle kunna lägga till, på den senare frågan, att anledningen till att man uttrycker sig på det här sättet är att EU inte har kompetens att direkt besluta. Jag vet inte om ni kommer ihåg diskussionen kring bloddirektivet, men det är precis samma diskussion här. Det är också ett uttryck för att EU inte har tillräcklig kompetens att fatta beslut om förbud, utan det är upp till varje medlemsland.

När det gäller den illegala handeln med vävnader och organ finns det ett särskilt direktiv om det, om trafficking med vävnader och organ. Men det är Justitiedepartementets direktiv, så det är de som deltar konkret i det arbetet. Det kommer alltså ett särskilt direktiv om just detta.

Anf.  168  ORDFÖRANDEN:

Då kan jag sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Vi går vidare till punkt 4, SARS, som är ett meningsutbyte.

Anf.  169  Socialminister LARS ENGQVIST (s):

Det är bara så att vi avvaktar vilken information vi kommer att få under mötet. Vi ska ta med oss detta att det gäller att uppmärksamma vad som händer i Ryssland. Det tar vi med oss, därför att det finns verkligen anledning att ta upp det i diskussionen.

Anf.  170  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för den informationen och går vidare till punkt 5, som handlar om WHO:s ramkonvention om tobakskontroll.

Anf.  171  Socialminister LARS ENGQVIST (s):

WHA, Världshälsoförsamlingen, börjar sitt sammanträde på måndag, och det pågår hela nästa vecka. Det finns stora förhoppningar – vi har också sådana – att WHO genom WHA således ska fatta ett beslut om en ny tobakskonvention. Det som sedan krävs är att EU för sin del ska underteckna konventionen för de områden där det finns EU-kompetens. Avsikten är således att det ska tas upp redan den 2 juni. Jag har sagt till mina medarbetare: Är inte det lite ambitiöst, med tanke på att det bara är några dagar efter att WHA således har haft en lång diskussion? Men om det tas upp kommer vi naturligtvis att verka för att det också blir ett beslut om undertecknande av ministerrådet.

Anf.  172  ORDFÖRANDEN:

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att det finns en majoritet för regeringens och Sveriges ståndpunkt. Det här är ju inte alls en partiskiljande fråga.

Då går vi vidare till punkt 6, som är stigmatiseringen av psykisk ohälsa.

Anf.  173  Socialminister LARS ENGQVIST (s):

Det är helt enkelt ett förslag om att rådet ska anta slutsatser. Det är en uppföljning av en större konferens, som ordförandelandet har tagit initiativ till, där Morgan Johansson deltog.

Det som är av särskilt svenskt intresse är att vi i dessa slutsatser har fört in det som vi tycker är viktigt, nämligen att påpeka att det finns ett samband mellan psykisk ohälsa och social utslagning och alkoholmissbruk. Det finns nu med, och det gör alltså att man har tillgodosett våra önskemål när det gäller de här frågorna.

Anf.  174  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar sammanfattningsvis att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt också i det här ärendet.

Punkt 7 handlar om patienters rörlighet.

Anf.  175  Socialminister LARS ENGQVIST (s):

Det pågår nu en process om hur EU ska möta de beslut som domstolen har fattat tidigare om patienters rörlighet och rätt att söka vård och få ersättning för vård man söker i annat medlemsland. Den processen sker nu i samverkan mellan ministerrådet och kommissionen och en rad utomstående organisationer som är inbjudna att delta i dialogen. Fyra arbetsgrupper arbetar kring frågan.

Där vi har engagerat oss mycket och där jag deltar och leder en arbetsgrupp som handlar om möjligheten att få en bättre samverkan när det gäller den högspecialiserade vården. Man kan uttrycka det så att det i huvudsak handlar om den vård som ges på region- eller universitetssjukhus. Här finns det en jättemöjlighet för Sverige att ta aktiv del. I stället för att bara se det som ett bekymmer, att man ska tvingas ersätta människor som söker vård i annat land, bör man vända på det mer offensivt och säga att detta är en jättemöjlighet för svensk sjukvård, för den europeiska sjukvården och därmed också så småningom naturligtvis för patienter.

Det handlar mycket om små diagnosgrupper. Det handlar om mycket avancerad behandling, där vi inte kan räkna med att små nationer som Sverige kan erbjuda den bästa behandlingen i framtiden. På några områden kan vi vara Europabäst, och på andra områden är det andra länder som är det. Vi vill helt enkelt hitta en form för den här typen av samverkan mellan sjukhusen, med respekt för varje nations eget regelverk när det gäller ersättningsprinciperna.

Det här arbetet pågår. Nu ska det avrapporteras, och vi ska ha en öppen diskussion i rådet. I slutet på året ska arbetsgrupperna redovisa sina synpunkter.

Anf.  176  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Först vill jag gärna ge uttryck för att vi från vårt håll uppskattar socialministerns arbete på det här området. Han har ju varit okonventionell i den uppgiften. Det är inte så många år sedan vi fick möjlighet att söka vård i annat landsting, och det är många som uppskattar det i dag. Detta är ett steg i samma riktning som vi verkligen hälsar med tillfredsställelse, eftersom vården naturligtvis är till för patienten och inte tvärtom.

Jag skulle vilja ställa frågan om socialministern möjligen har funderat på konsekvensen av detta. Det står rätt många människor i kö i Sverige som säkert skulle vilja söka vård. Då kan man fundera om detta blir dyrare eller billigare för Sverige. I vilken omfattning kan man tänka sig att patienterna kommer att söka vård utomlands? Hur många kommer troligen att komma hit? Har man försökt bedöma de praktiska och ekonomiska konsekvenserna?

Det är egentligen det som är min fråga, utöver att jag vill uttrycka vår tillfredsställelse.

Anf.  177  KARIN THORBORG (v):

I samband med det här skulle jag vilja ta upp frågan om kvinnors rätt till abort i olika länder. Om man nu har rätt till gränsöverskridande vård, undrar jag också: Kommer det här direktivet att omfatta kvinnor som vill lämna ett land som förbjuder abort och komma till ett annat land som tillåter det? Kommer Sverige att driva den frågan i samband med det här direktivet?

Det är också en fara, om man har rätt till det här, att det blir någon sorts business så att några tjänar pengar på att kvinnor söker abort i vissa länder. Det måste ju regleras på något vis, så att det inte blir business av det.

Jag hade också en fråga om de ekonomiska konsekvenserna av fri vård, men den frågan är redan ställd.

Anf.  178  ULF HOLM (mp):

Jag hade liknande frågor som Holger och Karin. Det var mycket skriverier om detta när EG-domstolens domslut kom, men sedan har det varit förvånansvärt tyst om vilka konsekvenser det kan få.

Du pratar om att rådsarbetsgrupper nu arbetar i EU. Pågår det samma sorts förberedelser i Sverige, med diskussioner med landstingen? Det är ju landstingen som kommer att stå för kostnaderna. Vi har också hela diskussionen om den gemensamma sektorn respektive privata alternativ: Vilka konsekvenser får det här?

Det finns ganska många, mycket intressanta frågeställningar som måste belysas ur ett svenskt perspektiv och, om jag får säga det, ett EU-perspektiv.

Anf.  179  Socialminister LARS ENGQVIST (s):

Jag ska först allmänt säga att det egentligen inte är någon som riktigt vet vad domstolens beslut betyder för den europeiska sjukvården. Alla länder i Europa har olika former av restriktioner oavsett finansieringssystem, helt enkelt därför att den som ska betala för sjukvården vill vara med och påverka val av behandling och val av terapi. Det gäller även dem som har försäkringssystem. Oavsett försäkringsorganisation vill man ha någon form av påverkan.

Vi vet alltså inte vad det här kommer att betyda. Det finns en mycket stor osäkerhet hos alla medlemsländer.

Innan vi tar upp en ordentlig diskussion med dem som finansierar sjukvården i Sverige, det vill säga i huvudsak landstingen, måste vi veta vad det faktiskt kommer att betyda. Jag föreställer mig att det som kommer att ske är först och främst att frågan om sjukvårdens ställning och patienternas rättigheter kommer att bli en del i diskussionen om den nya traktaten.

När väl konventet är färdigt och regeringskonferensen ska besluta kommer detta att vara en stor sak. Bland hälsoministrarna tycks det finnas en ganska gemensam uppfattning om att det handlar om att hitta en sorts rätt balans när det gäller frågan om hur mycket de nationella systemen ska kunna påverka, å andra sidan hur mycket av egentligt fritt vårdval patienten ska stå för.

Det kommer att bli en diskussion efter konventet, och jag tror att det kommer att innebära att man har några särskilda formuleringar när det gäller sjukvården. Det är först när vi kan se ungefär vad som kommer att hända som vi kan ha egentliga diskussioner med landstingen.

Jag hoppas att man på europeisk nivå skulle kunna få samma system som nu gäller i Sverige, det vill säga att du ska ha en fastställd diagnos och det ska finnas ett beslut om behandling innan du har rätt att själv välja var du ska bli behandlad. Det blir svårare att hantera en sjukvårdssituation om du själv väljer behandling utan att det land eller det försäkringssystem som ska finansiera det finns bakom den första diagnosen och beslutet om behandling. När det gäller fritt vårdval är det ju så. Bortsett från att du kan söka primärvård överallt när det gäller att fastställa behandling, är det först i det läget när diagnosen är fastställd och behandlingen beslutad som du kan välja vilket landsting, vilket sjukhus eller vilken vårdgivare som ska behandla. Något liknande system skulle man mycket väl kunna tänka sig i Europa.

Jag tror inte att det betyder särskilt mycket när det gäller förändringen av kösituationen. Jag hoppas att det inte är en hemlighet för någon av er att man har köer i stort sett i hela Europa. Det är inte så att Sverige har extremt långa köer på något område jämfört med flera andra. Det land som för närvarande har minst köer är Tyskland, men såvitt jag förstår tänker de dra ned på sina sjukvårdsresurser ganska rejält eftersom de har ekonomiska problem, så snart befinner de sig också där.

Det är, menar jag, varje nations skyldighet att se till att ha kapacitet så att folk inte ska behöva vänta. Vi måste se till att människor som behöver nya höftleder, där det finns långa köer, starroperationer och annat inte ska behöva vänta mer än någon månad innan de blir behandlade. I dag är det ju så, enligt domstolen, att om jag får vänta orimligt lång tid på en fastställd behandling ska jag ha rätt att söka vård. Det är så man ska tolka domslutet. Det gäller således i dag: Kan inte den svenska sjukvården erbjuda behandling inom rimlig tid måste man kunna begära att bli behandlad någon annanstans. Men jag tror inte att det blir några stora mängder, utan man kommer att begära att få bli behandlad i Sverige.

Frågan om kvinnors rätt till abort är en komplicerad frågeställning. Jag har sagt det i några kommentarer. Från svensk sjukvårds synpunkt är det rimligt att vi betraktar alla medicinska ingrepp likvärdigt. Det är inte en sjukvårdspolitisk syn som ska avgöra, därför att vi bör kunna erbjuda också medborgare från något annat land att få del av sjukvårdens möjligheter, efter svensk lagstiftning. I Sverige har vi rätt till fri abort. Problemställningen blir snarare denna: Det finns en lång rad restriktioner, och de flesta andra länder i Europa har en helt annan syn på detta. Då handlar det mer om en annan form av reglering, grundat på andra kulturella eller politiska synsätt.

Jag tror att om vi skulle begära att få en gemensam regel för abort skulle det vara farligt för Sverige. Vi har inget intresse av att omedelbart begära att vi ska fatta beslut om en gemensam regeländring. Då skulle vi kunna backa tillbaka. Det gäller att utnyttja varje kontakt vi har i parlamentet och i andra sammanhang för att försöka få övriga Europa att förstå vårt sätt att se på den här frågan.

Det förs ingen diskussion, såvitt jag vet, om abortfrågan i anslutning till det här.

Anf.  180  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för informationen.

Vi går vidare till punkt 8 om läkemedel. Jag tänkte att vi skulle ta alla delpunkter i en klump.

Anf.  181  Socialminister LARS ENGQVIST (s):

Vi hoppas nu att man ska kunna komma till en gemensam ståndpunkt. Det som har varit föremål för diskussion har bland annat varit frågan om hur den centrala läkemedelsmyndigheten ska fungera och sammansättningen av dess styrelse. Vi hävdar mycket bestämt att det ska finnas minst en representant för varje medlemsstat i denna nämnd. Kommissionen har velat att man ska följa vad som gäller för andra myndigheter, som innebär att man inte är garanterad att få vara representerad i styrelsen. Vi tycker att det är viktigt.

Det andra är frågan om själva proceduren. Ska man vara tvingad till en central procedur, det vill säga att den centrala läkemedelsmyndigheten ska godkänna läkemedlet, eller ska man ha möjlighet att välja mellan en decentraliserad procedur och en centraliserad procedur? Här tycks alla vara överens om att man inte ska gå på kommissionens förslag, men ordföranden kommer att lägga fram någon sorts kompromiss. Det betyder att man för vissa läkemedel ska tvingas gå via centrala procedurer. Det ställer inte till några större problem för vår del. Så har vi uppfattat det.

Sedan gäller det ytterligare några frågeställningar, och det handlar om dokumentskydd för läkemedel, det vill säga hur länge ett läkemedel ska vara skyddat. I Sverige har vi tio år, och vissa länder har sex år. Vad det sedan handlar om är möjligheten att erbjuda generiska läkemedel. Nu finns det en kompromiss om att det ska gälla tio år, som i Sverige, men att man ska kunna ansöka redan efter åtta år för att hela ansökningsproceduren ska kunna vara färdig och man efter tio år ska kunna erbjuda generiska läkemedel. Det tycker vi också är ett förslag som vi kan ställa upp på. Vi har ett visst intresse av att slå vakt om forskningskompetens och annat för de läkemedelsföretag som har utvecklat läkemedel, men vi har också ett intresse av att relativt snart efter detta kunna erbjuda alternativ. På den punkten tänker vi bifalla denna kompromiss.

Sedan kommer tydligen icke bara frågan om humanläkemedel upp utan också frågan om veterinärläkemedel, men det kanske min medarbetare kan berätta om.

Anf.  182  Ämnesrådet BIRGITTA WITTORP:

Det finns en förhoppning om att vid ministerrådet den 2 juni bli överens om innehållet i hela det här paketet, förordningen och de två direktiven. Fram till i går trodde vi att vi bara skulle ta upp förordningen och det direktiv som rör humanläkemedel, men nu har det kommit ett meddelande att man hoppas komma överens även om veterinärläkemedel.

Då är det bara en fråga som vi från svensk sida har ansett att vi har anledning att slå vakt om, där vi inte är riktigt överens med majoritetsförslagen. Det är när det gäller frågan om att använda icke godkända läkemedel till livsmedelsproducerande djur, det som vi på människosidan kallar compassionate use, eller att man ger läkemedel av humanitära skäl. Där har det föreslagits att veterinärer själva ska kunna bedöma detta, medan vi från svensk sida har hävdat att man, liksom på humansidan, ska kunna ha någon kontroll av detta innan man förskriver sådana läkemedel.

Annars ser vi för tillfället inte några stora problem där. Diskussioner om detta pågår i dag i rådsarbetsgruppen.

Anf.  183  Socialminister LARS ENGQVIST (s):

Jag glömde att informera om en fråga som har varit föremål för ganska mycket diskussion, nämligen läkemedelsföretagens rätt till information. Det gäller reklam och marknadsföring av receptbelagda läkemedel direkt till patienterna.

Där hade kommissionen ett förslag om att man på vissa områden skulle ge läkemedelsföretagen denna rätt. Det gällde hiv, allergi och diabetes. Både Europaparlamentet och samtliga medlemsstater säger nej till detta. När det gäller receptbelagda läkemedel ska man inte ha rätt att bedriva marknadsföring eller reklam på något område.

Anf.  184  ULF HOLM (mp):

Jag vill bara framföra att jag tycker att det är beklagansvärt att Sverige har släppt alla de invändningar och förslag som vi hade på miljöområdet för läkemedlen. Jag tycker nog att man kunnat kämpa mer för frågorna och inte släppa dem. De är så pass viktiga utifrån vår horisont.

Vad säger de andra departementen? Detta med veterinärer måste egentligen röra Jordbruksdepartementet. Men det talade inte jordbruksministern om när hon var här tidigare i dag.

En sista fråga. Jag observerade att det inte var några remissinstanser. Kan det stämma? Det är ganska omfattande ändringar som berör väldigt många som jobbar med detta. Det blev jag lite förvånad över. Jag har inte observerat det tidigare.

Anf.  185  KARIN THORBORG (v):

Jag vill fråga hur de svenska reglerna påverkas av detta. Påverkas Läkemedelsförmånsnämndens arbete av de nya bestämmelserna?

Anf.  186  ANDERS G HÖGMARK (m):

Statsrådet sade att man haft två linjer. Det ena var ett decentraliserat beslutsfattande och det andra ett mer centraliserat. Ordförandeskapet skulle nu lägga fram ett kompromissförslag där man skulle fatta beslut om några läkemedel centralt, om jag uppfattade det rätt. Vad är det för kriterier som gäller? Vad är det för kvaliteter som man vinner på att fatta beslutet centralt?

Anf.  187  Socialminister LARS ENGQVIST (s):

Jag lämnar ordet vidare.

Anf.  188  Ämnesrådet BIRGITTA WITTORP:

Jag ska svara på den sista frågan först. I dag måste höginnovativa läkemedel godkännas genom den centrala proceduren. När det gäller andra läkemedel kan man välja procedur. Man kan välja att antingen gå via myndigheten i London eller via ett land. Om till exempel ett läkemedel blir godkänt i Sverige kan man sedan åberopa den dokumentationen i andra länder och få det godkänt där.

Kommissionen hade föreslagit att alla nya läkemedel skulle gå genom den centrala proceduren medan de allra flesta medlemsländer vill ha egna uppgifter i de egna länderna. Där har man nästan enhälligt gått emot förslaget. Man har diskuterat detta fram och tillbaka.

Den kompromiss som nu ligger är att liksom i dag ska alla höginnovativa läkemedel gå via centrala proceduren. Men också de som man kan anknyta till någon av diagnoserna cancer, hiv eller degenerativa sjukdomstillstånd av typen Parkinson och liknande måste alltid gå den vägen. När det gäller nya substanser som inte är höginnovativa eller kan förknippas med detta skulle man kunna välja den ömsesidiga proceduren. Det blev en liten öppning.

Vi har från svensk sida tyckt att man kunde acceptera kommissionens förslag att välja att göra procedurerna obligatoriska via den centrala myndigheten eftersom den bygger på medverkan från de enskilda nationerna. Det är alltid ett rapportörsland som utses. Väldigt ofta är det vårt svenska läkemedelsverk som gör bedömningarna och är med att påverka. Vi har kunnat se en point i att man försökte lägga fram alla ansökningarna via en enhetlig väg för att därmed få en större överblick.

Ska jag ta miljöaspekterna också?

Anf.  189  Socialminister LARS ENGQVIST (s):

Det kanske jag ska ta. Det är i någon mån någon sorts politiskt avgörande. Sverige har intensivt och i alla diskussioner drivit kravet att få in miljöaspekterna i bedömningen av läkemedel. Vi har inte fått gehör för det av någon. Inget annat land har varit intresserat av att ta upp tråden. Det har varit omöjligt att få gehör för det.

Till slut kom vi till frågan: Ska vi bestämma oss för att släppa fram direktivet i övrigt och således ta upp frågan på nytt i andra sammanhang för att försöka driva den, eller ska vi ha kvar vår blockerande reservation och därmed förhindra debatten?

Vid alla förberedelsemöten i arbetsgrupper och liknande har frågan tagits upp. Till slut säger vi att vi ändå tycker att det är så viktigt att det sker någonting på området att vi släpper detta. Det gör vi inte för att släppa frågan utan helt enkelt för att göra det möjligt att komma till beslut. Det är en avvägning som vi har gjort.

Vi kommer att fortsätta diskussionen. Men det är ganska märkligt att konstatera att det faktiskt inte är något annat land som har sett problemen på vårt sätt. Där är vi ganska ensamma. Jag är övertygad om att frågeställningen kommer. Men det krävs mycket mer av förberedelsearbete och mycket mer diskussion på området.

Jag ska också säga att vi här är överens med Miljödepartementet. Vi har diskuterat den här strategin gemensamt. Det är inte Socialdepartementets avvägningar som ensamt fått råda.

När det gäller remisser har läkemedelsindustrin och den generiska industrin deltagit och haft möjlighet att ge synpunkter, vilket har varit ganska viktigt.

Effekter på den svenska lagstiftningen känner jag inte till. Men Läkemedelsförmånsnämnden kommer inte att beröras. Jag vet inte vilka andra som kan beröras. Kan du svara på det?

Anf.  190  Ämnesrådet BIRGITTA WITTORP:

Hela lagkomplexet rör främst Läkemedelsverkets verksamhetsområde. När det gäller direktivet om djurläkemedel har Jordbruksdepartementet varit med i rådsarbetet. I Sverige har vi en enhetlig lagstiftning. Vi har en läkemedelslag för både människor och djur. I väldigt många andra länder har man två lagar.

De flesta bestämmelserna är gemensamma för människor och djur i de två direktiven. Men det finns en del frågor som har varit helt annorlunda på djursidan. De har beretts av Jordbruksdepartementet som då har närvarit vid diskussionerna och hjälpt till att utforma instruktionen.

Anf.  191  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Jag har ingen mer talare på talarlistan. Jag kan sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i ärendet.

Vi går vidare till den sista punkten som är övriga frågor. Det handlar om cancerscreening. Det är en information. Har socialministern någonting att tillägga?

Anf.  192  Socialminister LARS ENGQVIST (s):

Jag har inte det. Vi har precis fått en skriftlig information från ordförandeskapet. Jag har inte hunnit gå igenom den.

Anf.  193  ORDFÖRANDEN:

Jag lämnar ordet fritt. Ingen begär ordet. Vi får tacka för den informationen och tacka socialministern med medarbetare för att ni kom hit.

Innehållsförteckning

1 §  Allmänna frågor och yttre förbindelser 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  2  Statsrådet JAN O KARLSSON (s) 1

Anf.  3  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  4  Statsrådet JAN O KARLSSON (s) 1

Anf.  5  CARL B HAMILTON (fp) 2

Anf.  6  Statsrådet JAN O KARLSSON (s) 2

Anf.  7  PÄR AXEL SAHLBERG (s) 3

Anf.  8  CARL B HAMILTON (fp) 3

Anf.  9  Statsrådet JAN O KARLSSON (s) 3

Anf.  10  ORDFÖRANDEN 3

Anf.  11  Statsrådet JAN O KARLSSON (s) 3

Anf.  12  ORDFÖRANDEN 3

Anf.  13  Statsrådet JAN O KARLSSON (s) 4

Anf.  14  ORDFÖRANDEN 4

Anf.  15  Statsrådet JAN O KARLSSON (s) 4

Anf.  16  ORDFÖRANDEN 4

Anf.  17  Statsrådet JAN O KARLSSON (s) 4

Anf.  18  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 5

Anf.  19  Statsrådet JAN O KARLSSON (s) 5

Anf.  20  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 5

Anf.  21  PÄR AXEL SAHLBERG (s) 6

Anf.  22  Statsrådet JAN O KARLSSON (s) 6

Anf.  23  ORDFÖRANDEN 6

Anf.  24  Statsrådet JAN O KARLSSON (s) 6

Anf.  25  ORDFÖRANDEN 7

Anf.  26  Statsrådet JAN O KARLSSON (s) 7

Anf.  27  ORDFÖRANDEN 7

Anf.  28  Statsrådet JAN O KARLSSON (s) 7

Anf.  29  ORDFÖRANDEN 7

Anf.  30  Statsrådet JAN O KARLSSON (s) 7

Anf.  31  ORDFÖRANDEN 7

Anf.  32  Statsrådet JAN O KARLSSON (s) 7

Anf.  33  ORDFÖRANDEN 8

Anf.  34  MIKAEL ODENBERG (m) 8

Anf.  35  Statsrådet JAN O KARLSSON (s) 8

Anf.  36  CARL B HAMILTON (fp) 9

Anf.  37  Statsrådet JAN O KARLSSON (s) 9

Anf.  38  ORDFÖRANDEN 9

Anf.  39  Statsrådet JAN O KARLSSON (s) 9

Anf.  40  ORDFÖRANDEN 10

Anf.  41  Statsrådet JAN O KARLSSON (s) 10

Anf.  42  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 11

Anf.  43  CARL B HAMILTON (fp) 11

Anf.  44  KARIN THORBORG (v) 11

Anf.  45  AGNE HANSSON (c) 11

Anf.  46  Statsrådet JAN O KARLSSON (s) 11

Anf.  47  ANDERS G HÖGMARK (m) 12

Anf.  48  CARL B HAMILTON (fp) 13

Anf.  49  Statsrådet JAN O KARLSSON (s) 13

Anf.  50  ORDFÖRANDEN 14

Anf.  51  Statsrådet JAN O KARLSSON (s) 14

Anf.  52  MIKAEL ODENBERG (m) 14

Anf.  53  KARIN THORBORG (v) 14

Anf.  54  Statsrådet JAN O KARLSSON (s) 15

Anf.  55  MIKAEL ODENBERG (m) 15

Anf.  56  KARIN THORBORG (v) 15

Anf.  57  Statsrådet JAN O KARLSSON (s) 15

Anf.  58  ORDFÖRANDEN 16

Anf.  59  Statsrådet JAN O KARLSSON (s) 16

Anf.  60  PÄR AXEL SAHLBERG (s) 16

Anf.  61  CARL B HAMILTON (fp) 17

Anf.  62  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 17

Anf.  63  ULF HOLM (mp) 17

Anf.  64  KARIN THORBORG (v) 18

Anf.  65  AGNE HANSSON (c) 18

Anf.  66  MIKAEL ODENBERG (m) 18

Anf.  67  Statsrådet JAN O KARLSSON (s) 18

Anf.  68  ORDFÖRANDEN 20

Anf.  69  Statsrådet JAN O KARLSSON (s) 20

Anf.  70  CHRISTINA AXELSSON (s) 20

Anf.  71  Statsrådet JAN O KARLSSON (s) 20

Anf.  72  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 20

Anf.  73  Statsrådet JAN O KARLSSON (s) 21

Anf.  74  ORDFÖRANDEN 21

Anf.  75  ULF HOLM (mp) 21

Anf.  76  ORDFÖRANDEN 21

Anf.  77  Statsrådet JAN O KARLSSON (s) 21

Anf.  78  ORDFÖRANDEN 22

Anf.  79  Statsrådet JAN O KARLSSON (s) 22

Anf.  80  ORDFÖRANDEN 22

2 §  Allmänna frågor och yttre förbindelser 23

Anf.  81  ORDFÖRANDEN 23

Anf.  82  Försvarsminister LENI BJÖRKLUND (s) 23

Anf.  83  ORDFÖRANDEN 23

Anf.  84  Försvarsminister LENI BJÖRKLUND (s) 23

Anf.  85  ORDFÖRANDEN 25

Anf.  86  CARL B HAMILTON (fp) 25

Anf.  87  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 25

Anf.  88  KARIN THORBORG (v) 25

Anf.  89  ULF HOLM (mp) 26

Anf.  90  MIKAEL ODENBERG (m) 26

Anf.  91  Försvarsminister LENI BJÖRKLUND (s) 26

Anf.  92  CARL B HAMILTON (fp) 28

Anf.  93  Försvarsminister LENI BJÖRKLUND (s) 28

Anf.  94  ORDFÖRANDEN 28

3 §  Konkurrenskraft – inre marknaden, industri och forskning 29

Anf.  95  ORDFÖRANDEN 29

Anf.  96  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s) 29

Anf.  97  ORDFÖRANDEN 29

Anf.  98  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s) 29

Anf.  99  ORDFÖRANDEN 29

Anf.  100  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s) 29

Anf.  101  ORDFÖRANDEN 30

Anf.  102  KARIN GRANBOM (fp) 30

Anf.  103  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s) 30

Anf.  104  KARIN GRANBOM (fp) 30

Anf.  105  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s) 30

Anf.  106  Departementsrådet GÖRAN GRÉN 30

Anf.  107  ORDFÖRANDEN 31

Anf.  108  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s) 31

Anf.  109  CARL B HAMILTON (fp) 31

Anf.  110  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s) 31

Anf.  111  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 32

Anf.  112  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s) 32

Anf.  113  CARL B HAMILTON (fp) 32

Anf.  114  MIKAEL ODENBERG (m) 32

Anf.  115  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s) 32

Anf.  116  ORDFÖRANDEN 33

Anf.  117  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s) 33

Anf.  118  ORDFÖRANDEN 33

Anf.  119  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 33

Anf.  120  ULF HOLM (mp) 33

Anf.  121  Departementsrådet GÖRAN GRÉN 33

Anf.  122  ORDFÖRANDEN 34

Anf.  123  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s) 34

Anf.  124  ORDFÖRANDEN 34

Anf.  125  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s) 34

Anf.  126  ORDFÖRANDEN 34

Anf.  127  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s) 34

Anf.  128  ORDFÖRANDEN 35

Anf.  129  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s) 35

Anf.  130  ORDFÖRANDEN 35

Anf.  131  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s) 35

4 §  Konkurrenskraft – inre marknaden, industri och forskning (konsumentfrågor) 36

Anf.  132  ORDFÖRANDEN 36

Anf.  133  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 36

Anf.  134  ORDFÖRANDEN 36

Anf.  135  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 36

Anf.  136  ORDFÖRANDEN 36

Anf.  137  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 36

Anf.  138  LENNART HEDQUIST (m) 37

Anf.  139  KARIN THORBORG (v) 37

Anf.  140  ULF HOLM (mp) 37

Anf.  141  KARIN GRANBOM (fp) 38

Anf.  142  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 38

Anf.  143  ULF HOLM (mp) 39

Anf.  144  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 39

Anf.  145  ORDFÖRANDEN 39

Anf.  146  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 39

Anf.  147  ORDFÖRANDEN 40

Anf.  148  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 40

Anf.  149  ORDFÖRANDEN 40

Anf.  150  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 41

Anf.  151  CHRISTINA AXELSSON (s) 41

Anf.  152  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 41

Anf.  153  ORDFÖRANDEN 41

Anf.  154  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 41

Anf.  155  ORDFÖRANDEN 41

5 §  Sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor (hälso- och sjukvård) 42

Anf.  156  ORDFÖRANDEN 42

Anf.  157  Socialminister LARS ENGQVIST (s) 42

Anf.  158  ORDFÖRANDEN 43

Anf.  159  Socialminister LARS ENGQVIST (s) 43

Anf.  160  ANDERS G HÖGMARK (m) 43

Anf.  161  Departementssekreterare FREDRIK MOEN 43

Anf.  162  ORDFÖRANDEN 44

Anf.  163  Socialminister LARS ENGQVIST (s) 44

Anf.  164  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 44

Anf.  165  KARIN THORBORG (v) 45

Anf.  166  Socialminister LARS ENGQVIST (s) 45

Anf.  167  Kanslirådet BIRGITTA BRATTHALL 45

Anf.  168  ORDFÖRANDEN 45

Anf.  169  Socialminister LARS ENGQVIST (s) 45

Anf.  170  ORDFÖRANDEN 45

Anf.  171  Socialminister LARS ENGQVIST (s) 46

Anf.  172  ORDFÖRANDEN 46

Anf.  173  Socialminister LARS ENGQVIST (s) 46

Anf.  174  ORDFÖRANDEN 46

Anf.  175  Socialminister LARS ENGQVIST (s) 46

Anf.  176  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 47

Anf.  177  KARIN THORBORG (v) 47

Anf.  178  ULF HOLM (mp) 47

Anf.  179  Socialminister LARS ENGQVIST (s) 48

Anf.  180  ORDFÖRANDEN 49

Anf.  181  Socialminister LARS ENGQVIST (s) 49

Anf.  182  Ämnesrådet BIRGITTA WITTORP 50

Anf.  183  Socialminister LARS ENGQVIST (s) 50

Anf.  184  ULF HOLM (mp) 50

Anf.  185  KARIN THORBORG (v) 51

Anf.  186  ANDERS G HÖGMARK (m) 51

Anf.  187  Socialminister LARS ENGQVIST (s) 51

Anf.  188  Ämnesrådet BIRGITTA WITTORP 51

Anf.  189  Socialminister LARS ENGQVIST (s) 52

Anf.  190  Ämnesrådet BIRGITTA WITTORP 52

Anf.  191  ORDFÖRANDEN 52

Anf.  192  Socialminister LARS ENGQVIST (s) 53

Anf.  193  ORDFÖRANDEN 53