Fredagen den 16 juni 2000

EU-nämndens uppteckningar 1999/2000:31

1 §  Miljö
Miljöminister Kjell Larsson
Rapport från ministerrådsmöte den 30 mars 2000
Information och samråd inför ministerrådsmöte den 22 juni 2000

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Jag förklarar EU-nämndens sammanträde öppnat, och hälsar miljöminister Kjell Larsson och medarbetare välkomna hit. Jag har en allmän synpunkt till nämndens ledamöter. Vi har nämligen en ganska omfattande dagordning i dag, så jag hoppas att vi kan hålla de ungefärliga tider som är angivna där.

Då ska Kjell Larsson dels lämna en muntlig rapport från ministerrådsmötet den 30 mars, dels ska vi ha information och samråd inför ministerrådsmötet den 22 juni. Jag lämnar direkt ordet till dig. Varsågod!

Anf.  2  Miljöminister KJELL LARSSON (s):

God morgon! Då ska jag försöka bidra med mycket korta föredragningar.

Det förra miljörådet behandlade hormonstörande ämnen enligt en strategi som jag redogjorde för inför det mötet för EU-nämnden. Den strategin antogs också av ministerrådet. Jag själv markerade väl en viss besvikelse eftersom jag tycker att strategin kommer att ta lite för lång tid.

Det nya sjätte miljöhandlingsprogrammet antog vi också rådsslutsatser om. Ambitionerna där är att ha ett strategiskt dokument med mål och indikatorer som gör att det är uppföljningsbart, och att ha ett dokument som också är formulerat och skrivet på ett sätt som gör att medborgarna i Europa kan ta det till sig som en beskrivning av de framtida miljöambitionerna.

Vi diskuterade också, utan några beslut, takdirektivet och bromerade flamskyddsmedel, som ni förmodligen kommer ihåg. Jag har skrivit och begärt stöd från EU när det gäller ambitionerna att fasa ut två av de värsta grupperna av bromerade flamskyddsmedel. Det gäller också kemikaliestrategin. De här frågorna finns också med på dagordningen inför nästa ministerråd. Jag kommer tillbaka till dem.

Vi diskuterade också vitbok om ersättningsansvar för miljöskador. Jag hade uppfattningen att man också bör försöka inkludera skador på den biologiska mångfalden även för områden utanför Natura 2000 i den framtida lagstiftningen på området.

Vi diskuterade meddelandet om försiktighetsprincipen, där det finns en oklarhet i den formella hanteringen inom EU om vilka ministerråd som ska hantera detta och var besluten ska fattas. Det är naturligtvis viktigt, eftersom det är ett av miljöpolitikens kärnbegrepp att miljörådet har ett starkt inflytande över vilket beslut EU så småningom fattar på området.

Också här är den svenska uppfattningen att kommissionens förslag är något för svagt när det gäller försiktighetsprincipen.

Jag tror att detta räcker som en rapport från förra ministerrådet.

Anf.  3  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Ordet är fritt med anledning av denna muntliga återrapport.

Eftersom ingen begär ordet kan vi gå in på nästa punkt, inför ministerrådsmötet nästa vecka. Varsågod!

Anf.  4  Miljöminister KJELL LARSSON (s):

Punkt nr 3 är den första sakpunkten. Den handlar om begränsningen av utsläpp i luften av vissa föroreningar från stora förbränningsanläggningar. Detta är ett förslag som vi har arbetat med vid flera ministerråd tidigare och som naturligtvis också har varit uppe i EU-nämnden tidigare.

Nu verkar det finnas förutsättningar för en kompromiss som gör att vi kan skiljas från frågan. Det ursprungliga förslaget handlar om att inrätta regler för nya förbränningsanläggningar – förbränningsanläggningar som tas i drift efter det att direktivet är på plats. Den delen har det inte varit några större kontroverser om. Det hänger möjligen samman med att det knappast kommer att byggas några sådana förbränningsanläggningar under mycket lång tid framöver.

Sverige har tillsammans med några likasinnade drivit kravet att infoga gamla förbränningsanläggningar, dvs. förbränningsanläggningar som togs i drift före 1987, och ge också dem starkare begränsningar för utsläppen dels av miljöskäl, dels naturligtvis av konkurrensskäl. Det finns nämligen en hel del sådana förbränningsanläggningar, som egentligen svarar för någon form av miljödumpning.

Detta har naturligtvis också bäring på det faktum att vi så småningom kommer att räkna in ytterligare länder i EU:s medlemsskara – länder som i icke oväsentlig utsträckning betjänar sig av den här typen av anläggningar. Det är alltså viktigt att markera en tuff inställning till utsläpp från de här anläggningarna.

Den lösning som verkar kunna vara möjlig är nu att man infogar de här förbränningsanläggningarna i en bubbla, som det så vackert heter. Utsläppen från anläggningarna ska följa de regler som gäller anläggningar från mellan –87 och –02. Men fördelningen av utsläppen kan göras fritt inom ramen för bubblan. Denna lösning kan vi ansluta oss till.

Sedan finns det också förslag om att kunna driva de här anläggningarna efter år 2008. Där finns det olika uppfattningar om hur många driftstimmar anläggningarna ska kunna få använda sig av efter den tidpunkten. Sverige ligger på den tuffaste linjen, och det finns en variation mellan olika länders inställning.

Jag vill gärna ligga kvar på en tuff inställning av de skäl som jag har nämnt. Men jag vill naturligtvis också ha en möjlighet att under ministerrådet gå in i en kompromiss om det är nödvändigt för att lösa problemet.

Anf.  5  MAGGI MIKAELSSON (v):

Som det står här når ju inte direktivet så långt som de krav vi har i Sverige. Det är väl bra om man får en kompromiss som innefattar befintliga anläggningar.

Jag har en fundering kring det som står i den svenska ståndpunkten när det gäller det här med att man ska kunna undanta vissa anläggningar från kraven, om de ska läggas ned eller ha en begränsad drifttid. Om det är 2008 som gäller så är ju det trots allt ganska långt fram i tiden.

Detta är ju ett beslut som ska fattas med kvalificerad majoritet, så även om Sverige skulle markera väldigt tydligt att man inte ska acceptera det här så kommer förslaget att gå igenom. Jag tycker att det är viktigt att ministern tydligt markerar detta, så att man inte får en situation där man säger: Det här ska vi lägga ned om tre år. Sedan går det tre år och man säger då: Det här ska vi lägga ned om tre år.

Den sortens beslutsfattande är ju tyvärr ganska vanlig. Jag skulle snarare önska att man inte hade något undantag, eller hade stränga regler för undantag för dem som ska läggas ned snart. Man måste få i gång processen där man lägger ned de sämsta.

Anf.  6  GUDRUN LINDVALL (mp):

Jag har först en fråga. Det står att ett av förslagen i kommissionens förslag är att man ska se till att åtgärder vidtas för att producera kraftvärme när detta är tekniskt och ekonomiskt möjligt.

Jag tänkte höra: Hur? Har man tänkt sig någon sorts bidragssystem, eller hur vill man göra det här?

Man skulle önska att det sattes i gång fler kraftvärmeverk, men det är inte ekonomiskt möjligt i Sverige i dag med tanke på hur lågt elpriset är. Jag skulle alltså vilja veta hur man har tänkt sig detta.

Jag måste hålla med Vänsterpartiet – vi är också kritiska till förslaget om hur man ska lösa problemet med de gamla anläggningarna. Det känns lite grann som att man hamnar i någon sorts status quo – man gör en utsläppsbubbla och inom den har man en känsla av att man accepterar det som är.

Jag skulle också önska att man hittar ett sätt som gör att de gamla anläggningarna får högre krav på sig. Även här är det ju naturligtvis i många fall möjligt att förbättra anläggningarna med ny reningsteknik. Det går alldeles utmärkt i många fall att sätta in den nya typen av teknik i de gamla anläggningarna. Det skulle alltså vara fullt möjligt att i de gamla anläggningarna få betydligt bättre värden och även klara de krav som man ställer på nya anläggningar utan alltför stora tekniska installationer.

Jag förstår alltså inte riktigt detta. Jag tycker egentligen inte att Sverige ska gå med på det här, utan ställa samma krav på de gamla som de nya. Det är det enda sättet att konkurrera ut de gamla, dessutom.

Anf.  7  Miljöminister KJELL LARSSON (s):

Jag kan svara Maggi Mikaelsson och Gudrun Lindvall i ett sammanhang när det gäller frågan om gamla anläggningar. Vi är helt överens, kan man säga. Vi skulle vilja ha betydligt tuffare krav för gamla anläggningar, och vi har också drivit detta väldigt energiskt under förhandlingarnas gång tillsammans med några länder som har ungefär samma syn på detta som vi har.

Vi har naturligtvis också medverkat till att det som nu verkar kunna bli en kompromiss är tuffare än det skulle ha varit om de länder som egentligen vill fortsätta att driva gamla anläggningar utan krav hade kunnat göra det på egen hand.

Detta är så långt vi har kunnat komma. Jag kommer fortfarande att slåss för en begränsad möjlighet att driva de gamla anläggningarna efter 2008. Jag kommer naturligtvis att försöka att bevaka att de regler som kommer att gälla för den bubbla som nu etableras också blir tuffa, så att man inte kan använda bubblan för att smyga sig förbi de regler som vi nu etablerar.

När det gäller kraftvärmen handlar de ekonomiska villkoren för den inte bara om elpriserna, utan också i viss utsträckning om skatteregler och investeringsstöd och annat. Här handlar det om att varje land för sig får se om man kan hitta möjligheter att öka användningen av kraftvärme. I Sverige är detta en fråga som är inne i energiskattediskussionen. Det finns de som hävdar – såvitt jag förstår med visst fog – att de nuvarande skattereglerna på energisidan missgynnar kraftvärmeverk. Det kommer vi att försöka rätta till.

Anf.  8  ORDFÖRANDEN:

Tack för det! Som påpekades inledningsvis är detta en fråga som vi har haft uppe förut. Vi hade den uppe i december månad, och då fick regeringen stöd för sin ståndpunkt. Nu har det redovisats en ny ståndpunkt med anledning av det kompromissförslag som har lagts fram. Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta nu aktuella ärende.

Då kan vi gå vidare.

Anf.  9  Miljöminister KJELL LARSSON (s):

Punkt nr 4 på dagordningen är i och för sig nära kopplad till stora förbränningsanläggningar. Det handlar om det s.k. takdirektivet, dvs. det direktiv som ska lägga ett tak för de olika medlemsländernas utsläpp av vissa lutföroreningar; kväveoxider, svaveldioxid och ammoniak. Förslaget har diskuterats in i det sista. Jag själv har inte riktigt klart för mig exakt hur förslaget ser ut i de förhandlingar som pågår när det gäller takens värden. Men det verkar möjligt att komma fram till en kompromiss under det instundande ministerrådet.

Detta är en fråga som Sverige har drivit från första början. Det hänger i sin tur naturligtvis ihop med att Sverige är ett av de länder som är hårdast utsatt för försurning. Hela strategin syftar till att utarbeta en plan för att göra att ingen del av Europa ligger över den kritiska belastningsgränsen när det gäller försurande nedfall.

Det innebär att vi 2010 kommer att ha ungefär 3 % av den svenska ytan totalt sett som ligger över belastningsgränsen. 1990 var motsvarande siffra ungefär 20 %. Med den här strategin och de minskade utsläpp som kommer att ske, tillsammans med den överenskommelse som gjordes i det s.k. Göteborgsprotokollet, som inkluderar även östeuropeiska länder, kommer belastningen när det gäller försurning märkbart att minska i Sverige.

Jag kommer förmodligen, när jag ser den fördelning av taken som nu diskuteras, att tycka att fler länder skulle ha kunnat gå längre. Jag kommer också förmodligen att driva den frågan under ministermötet. Också här har vi jobbat hårt för att pressa ned andra länder, och naturligtvis har vi pressat våra egna siffror också. Det verkar som det är möjligt att nå en ansvarsfull kompromiss under nästa ministerråd.

Anf.  10  GUDRUN LINDVALL (mp):

Jag har bara en kort fråga: Hur räknar man ut kritiska belastningsgränser? Räknar man ut någon sorts medeltal för olika länder?

Om man tittar på England med dess kalkberggrund ser man att England naturligtvis har helt andra kritiska belastningsgränser än vad Sverige har, med de sura graniterna.

Anf.  11  Miljöminister KJELL LARSSON (s):

Nej, man räknar kvadratkilometer för kvadratkilometer och tar naturligtvis hänsyn till vilken berggrund det är och vilken belastningsgräns som gäller i ett visst speciellt område.

Anf.  12  GUDRUN LINDVALL (mp):

Jag misstänkte det. Det innebär att man i England skulle kunna hävda att man har en helt annan situation än vad vi har, och därmed skulle man där kunna kräva mindre hårda regler än vad vi kan. I så fall blir det väldigt märkligt – då blir detta acceptabelt för dem därför att deras kalkberggrund klarar produktionen medan Sverige inte klarar det när det blåser hit.

Hur hanterar man det här? Jag skulle nästan vilja ha någon sorts medelvärde, så att inte somliga länder gynnas av att de råkar befinna sig på kalkberg.

Anf.  13  CARL G NILSSON (m):

Jag har en annan fråga: Vad är att kommentera om de farhågor som Jordbruksverket har framfört och som har instämts i av Lantbrukarnas Riksförbund?

Anf.  14  Miljöminister KJELL LARSSON (s):

När det gäller de farhågorna så har vi ju vant oss vid att betrakta försurningsproblemet nästan bara som ett vattenproblem. Farhågorna visar att det inte bara handlar om vatten, utan att det handlar om mark också. Jag tycker att resultaten visar att det är ännu viktigare än vi har trott tidigare att driva kampanjen. De visar också att vi inte bara kan förlita oss på att med hjälp av kalkning på olika sätt möta problemen, utan att vi måste gå till källan med att göra det.

Jag tycker att försurningsdirektivet – takdirektivet – tillsammans med insatserna när det gäller stora förbränningsanläggningar som ju svarar för en väldigt stor del av de totala utsläppen av försurande ämnen är rätt strategi. Det kommer av allt att döma att ge mycket positiva resultat.

Sedan finns det en annan fråga, och det är att det kommer att ta väldigt lång tid innan vattendragen, sjöarna och markerna återhämtar sig även när man har pressat ned den dagliga belastningen under den kritiska belastningsgränsen.

Till Gudrun Lindvall vill jag säga att till grund för hela strategin när det gäller fördelningen av vad olika länder ska ta på sig ligger en mycket avancerad modell för hur känsliga olika länder och olika regioner är för försurande nedfall, och vilka ekonomiska möjligheter som finns för olika länder att minska sina utsläpp. Det sker på ett sätt som gör att de engelska utsläppen som påverkar våra marker också kommer att läggas in som grund för minskningar i de engelska utsläppen. Detta är alltså en gränsöverskridande modell, vilket ju är adekvat med tanke på att detta är ett gränsöverskridande problem.

Anf.  15  GUDRUN LINDVALL (mp):

Egentligen skulle man kanske önska att ni tog upp ytterligare frågor just när det gäller markförsurningen. Den visar sig kanske vara allvarligare än vad vi hade trott. Nu kan man ju se att älgsjukan kanske till en del beror på molybden som frigörs på grund av försurningen, där det finns en balans mellan koppar och molybden.

Det finns oerhört många allvarliga konsekvenser där försurningen visar sig, och där kalkning inte är möjligt. Det hjälper inte om vi kalkar.

Det är väldigt bra att man börjar ta ett steg i rätt riktning, men jag får ändå en känsla av att om vi tror att detta löser försurningsproblematiken så är det inte alls så. Detta är en långvarig strategi där många länder måste förstå hur allvarligt problemet egentligen är. Jag tror att de fortfarande inte riktigt har fattat det.

Anf.  16  Miljöminister KJELL LARSSON (s):

Jag tror inte heller att detta löser problemet slutgiltigt. Vi kommer naturligtvis att återkomma till både EU-nämnden och riksdagen med ytterligare förslag och ytterligare strategier, inte minst inom ramen för miljömålsarbetet.

Anf.  17  ORDFÖRANDEN:

Tack. Då kan jag sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende. Då går vi vidare.

Anf.  18  Miljöminister KJELL LARSSON (s):

Punkt nr 5 handlar om gemenskapsstrategin för klimatförändringar. Det är framför allt rådsslutsatser inför det fortsatta förhandlingsarbetet som leder fram till COP 6-mötet i Haag i november.

Jag ska göra en kort sammanfattning. Detta innebär kanske framför allt slutsatser som är ägnade att driva förhandlingsprocessen framåt.

Det är inte några direkta ställningstaganden i enskilda sakfrågor. Den fråga som diskuteras nu, och som kanske på sitt sätt är viktigast för Sverige, är frågan om sänkor. Där har vi i Sverige med vårt stora skogsinnehav verkligen anledning att se till att det blir en lösning när det gäller sänkorna som dels beaktar det faktum att vi har skogarna, som ju naturligtvis fungerar som en sänka i klimatpolitiken, dels hittar regler som gör att sänkor inte kan användas för att smita undan de förpliktelser som länder har åtagit sig.

I övrigt handlar rådsslutsatserna om de flexibla mekanismerna inklusive utsläppshandel. Det gäller naturligtvis också policies and measures, dvs. åtgärder och strategier, eller hur man nu översätter det till svenska, för att länderna i Europa själva ska kunna ta direkt ansvar för åtgärder för att minska klimatpåverkan.

Anf.  19  CARL G NILSSON (m):

Herr ordförande! Jag har då och då när vi har diskuterat klimatfrågorna tagit upp den svenska energipolitiken med ministern utifrån aspekten vad den svenska energipolitiken innebär för vårt förtroende i de här diskussionerna. Jag har alltid av miljöministern blivit mer eller mindre avsnäst med att detta är inrikespolitik, och ingenting som vi ska diskutera här.

Nu hör vi att Tyskland meddelar att man i princip ska avveckla hela sin kärnenergi. Då är det inte någon liten del längre av miljöpåverkan för hela unionen, utan då är det fråga om en mycket stor miljöpåverkan såvitt jag förstår. Vi vet ju att alternativet till denna enorma kärnkraftsavveckling innebär en lika enorm miljöbelastning i form av vad det nu blir – kol, olja eller vindkraft.

Mitt påstående blir att här borde Sverige verkligen kräva någon typ av miljökonsekvensbeskrivning av Tyskland – eller kanske skulle rentav kommissionen eller unionen göra någon sådan typ av konsekvensbeskrivning. Detta är nämligen ett stort ingrepp i den fråga som det här handlar om, nämligen klimatförändringarna och klimatpåverkan. Mitt förslag är alltså att Sverige i detta sammanhang borde föreslå en sådan konsekvensutredning.

Anf.  20  GUDRUN LINDVALL (mp):

Vi ska inte föra någon inrikespolitisk debatt, men det är sorgligt att höra moderaternas misstro inför framtiden.

Det går för långsamt, miljöministern! Det känns som att man fortfarande står och stampar. Jag skulle önska att Sverige verkligen drev på, så att det blir något någon gång. Klimatförändringar är ju väldigt påtagliga, och ska det gå så här långsamt så känns det som att vi aldrig kommer fram.

Jag tänkte ta upp diskussionen som handlar om Sveriges 104 %. Vilken inställning har miljöministern till det? Blir det 104 %, eller blir det mindre?

Anf.  21  Miljöminister KJELL LARSSON (s):

Jag hoppas verkligen att jag inte har snäst av Carl G Nilsson. Har jag gjort det så ber jag så mycket om ursäkt. Det har aldrig varit min mening att göra det.

Jag tror inte att det skulle vara så produktivt att avkräva Tyskland en konsekvensbeskrivning av nedläggningen, eller rättare sagt så tror jag att konsekvenserna av den redan finns väldigt väl beskriven på olika sätt. I och för sig kanske det inte är så väl beskrivet som när det gäller konsekvenserna av avvecklingen av Barsebäcksaggregatet – där vi ju t.o.m. har ett domstolsbeslut om att en tillräckligt omfattande bedömning av konsekvenserna är genomförd.

Vi vet ju en del om konsekvenserna redan genom det faktum att Tyskland har sina förpliktelser enligt Kyotoprotokollet. Jag kan inte tänka mig att Tyskland säger: Nu river vi upp hela den EU-bubbla som finns på området, och backar från våra förpliktelser att skära ned koldioxidutsläppen i Tyskland ganska ordentligt.

Tyskland har också förpliktelser inom Göteborgsprotokollet och kommer förmodligen inom en vecka att ta på sig förpliktelser enligt ett nytt takdirektiv och enligt direktivet om stora förbränningsanläggningar, som ju reglerar precis den typ av utsläpp som Carl G Nilsson är rädd kommer att öka drastiskt i och med detta.

Då kan man säga: Tyskland kanske hämtar sin el från Polen, som eldar med kolkraftverk. Men Polen har samma typ av åtaganden. Jag skulle gärna ha sett att de var betydligt hårdare än vad de är, och de kanske blir det om vi kan bedriva ett framgångsrikt förhandlingsarbete med Polen inför landets inträde i EU.

Till Gudrun Lindvall vill jag säga att jag naturligtvis också tycker att det går långsamt. Jag känner en stark oro och frustration ibland över att det går så långsamt. Om jag går över till mitt mer förnuftsmässiga jag så inser jag ju att processen är oerhört besvärlig. Den omfattar, och måste omfatta, i princip samtliga länder i världen utan någon överstatlighet och utan några möjligheter att tvinga fram olika typer av konkreta beslut. Detta rör användningen av fossila bränslen, som är en alldeles central del, tyvärr, i det sätt på vilket vi har byggt upp industrisamhällena och en central del i de utvecklingsstrategier som många länder har använt sig av.

Det kommer alltså att gå långsamt och trögt, men desto större anledning har vi att försöka driva på processen så snabbt som möjligt. Jag lovar Gudrun Lindvall att vi inte kommer att förtröttas i att vara pådrivande i EU och i världen när det gäller klimatfrågan.

När det gäller de 104 procenten så har vi dem – vi har den möjligheten. Om vi skulle säga nu: Vi vill inte ha 104 %, utan vi vill ha 94 %, så skulle de 10 % som vi avstår från nästan med automatik gå till ett annat land som med tacksamhet skulle ta emot dem. Vi har alltså de 104 procenten. Vad vi sedan ska göra med dem är en annan fråga. Klimatkommittén har lagt fram ett förslag om att vi ska ha ett nationellt mål som ligger på minus 2 % till 2010. Hur vi ska hantera den frågan får vi diskutera när vi har remissbehandlat detta och lägger fram propositionen om det fortsatta klimatarbetet.

Ambitionen bör självfallet vara att vi inte ska utnyttja de 104 procenten, utan att också Sverige, trots att vi ligger så lågt vad gäller genomsnittliga koldioxidutsläpp, ska bidra till att minska koldioxidutsläppen.

Anf.  22  CARL G NILSSON (m):

Herr ordförande! Jag tänker inte ta upp någon debatt vid detta bord med Gudrun Lindvall, utan möjligen bara påpeka att detta är, just som jag sade, inte inrikespolitik. Det är i högsta grad ett intresse för hela unionen.

Dessutom är det faktiskt för mig en framtidsfråga att vi kan klara klimatpolitiken. Vi vet att det faktum att Sverige var tvunget att förhandla sig till de 4 procentens ökning är en följd av den svenska energipolitiken.

EU föreskriver faktiskt miljökonsekvensbeskrivningar när det gäller beslut som är av större omfattning och som kan påverka grannländerna.

Miljöministern måste väl hålla med mig om att ett beslut som innebär stängning av Tysklands hela kärnkraftsindustri är ett mycket stort och betydelsefullt beslut?

Jag tror också att miljöministern håller med mig när jag säger att det är orimligt att tro att man ska kunna klara åtagandet om man fullföljer beslutet att stänga de 19, eller vad det nu var, kärnkraftverken.

Anf.  23  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Man behöver ju inte vara kärnkraftsanhängare för att tycka att det är angeläget att man får veta vad konsekvenserna blir om man gör kraftfulla nedläggningar. Jag tycker också att detta är ett klart EU-ansvar och ett EU-intresse, inte minst för andra länder som också står i beredskap att vilja och sträva mot nedläggning av kärnenergin, att kunna få en rimlig bild av hur utsläppen skulle se ut om vi använder andra till buds stående medel. Och även om man är så att säga visionär i detta sammanhang och förväntar sig bättre energialternativ så är det klart att det är intressant att veta lite grann inför framtiden vad det skulle innebära för de gemensamma gränsöverskridande problemen om vi får en omfattande nedläggning av kärnkraften. Jag tycker därför att det är en tanke att kommissionen ska känna ett ansvar för konsekvenserna av en avveckling av kärnkraften. Vad skulle det innebära för miljön?

Anf.  24  GUDRUN LINDVALL (mp):

Jag förstår att det så att säga måste bita hos kärnkraftsförespråkarna att upptäcka att även stora länder med ansvar avvecklar kärnkraften.

Det finns en undersökning från Holland, i vilken man tittade på hur mycket energi som gick åt till Volvos anläggning där, och där man kunde se att det fanns enorma vinster att göra. Så visst finns det möjlighet att spara energi, kanske framför allt i länder som inte har haft ett hårt klimat utan som kanske har slösat lite grann.

Jag är övertygad om att Tyskland med ett stort ansvar kan klara detta.

Jag vill ta upp frågan om de 104 procenten. Den förra miljöministern Anna Lindh försäkrade gång på gång i riksdagens kammare att Sverige naturligtvis skulle behålla de 104 procenten, så att inga andra länder skulle så att säga ta detta, men att det gamla nationella målet som utgick från 1999 års energinivå skulle bestå.

Sedan har miljöminister Kjell Larsson någon gång i medierna svävat på målet. Nu skulle jag vilja veta vad som gäller. Står Sverige fast vid beslutet om det gamla nationella målet, eller börjar detta att glida i väg? Det kan vi från Miljöpartiet inte acceptera.

Anf.  25  Miljöminister KJELL LARSSON (s):

Gudrun Lindvall behöver nog inte vara orolig. Jag har just hänvisat till att vi har nationella mål som inte stämmer med de 104 procenten och att vi nu har ett förslag om en skärpning av det nationella målet.

Sedan har jag någon gång fått frågan vad vi kommer att göra med detta utrymme år 2010. Jag har sagt att jag tyvärr inte vågar räkna med att jag är miljöminister själv då och att regeringen och riksdagen förmodligen består av lite andra personer. Jag har därför med visst förtroende överlämnat den frågan för avgörande till den kommande majoriteten i riksdagen. Men min egen ambition tror jag är alldeles tydlig efter det som jag sade för en liten stund sedan.

När det gäller konsekvensbeskrivningarna är det självfallet på det sättet att vi så bra som möjligt måste veta vilka konsekvenser åtgärder får, inte minst åtgärder på den skala som vi nu diskuterar. Jag är övertygad om att man med sedvanlig tysk grundlighet har räknat ut vilka konsekvenser detta får och att man har lagt den här typen av bedömningar till grund för sitt beslut, på samma sätt som vi har lagt sådana bedömningar till grund för vårt beslut att lägga ned Barsebäck 1. Som jag sade tidigare finns det t.o.m. ett domstolsbeslut om att en konsekvensbeskrivning är gjord när det gäller nedläggningen av Barsebäck 1.

Jag är en stark anhängare av att vi ska veta så mycket som möjligt om effekterna av beslut som vi fattar, inte minst på miljöområdet. Det är självklart. Jag tror inte att det finns några delade meningar om det.

Anf.  26  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns stöd för regeringens ståndpunkt i detta ärende. Då har vi gått igenom beslutsärendena, och vi kommer in på lägesrapporter.

Anf.  27  Miljöminister KJELL LARSSON (s):

Vi kommer att få ett antal lägesrapporter. Jag tror inte att jag behöver kommentera dagordningspunkt 6 och inte heller dagordningspunkt 7.

När det gäller kemiska ämnen kan jag bara säga att jag tidigare hänvisade till den framstöt som vi har gjort från svensk sida när det gäller bromerade flamskyddsmedel. Vi har också varit mycket aktiva för att driva fram en ny kemikaliepolitik inom EU. Vi har Kemikalieutredningen som nu lägger en väldigt stark grund för det agerandet. Jag kommer naturligtvis att fortsätta att försöka driva fram en vitbok från EU i så god tid inför vårt ordförandeskap att vi aktivt kan arbeta med denna svenska hjärtefråga på miljöområdet under Sveriges ordförandeskap.

När det gäller dagordningspunkt 9 så har jag inget att säga. Den här frågan tror jag har varit uppe i EU-nämnden inför det förra Ekofinmötet.

Sedan finns det ett antal övriga frågor där jag naturligtvis är beredd att svara på frågor, men jag känner inte att jag själv behöver informera om något.

Anf.  28  ORDFÖRANDEN:

Det verkar inte vara någon som vill ställa några frågor. Då ber jag att få tacka miljöminister Kjell Larsson och hans medarbetare för i dag.

Anf.  29  Miljöminister KJELL LARSSON (s):

Jag vill passa på att önska EU-nämnden en riktigt trevlig sommar.

2 §  Transport
Näringsminister Björn Rosengren
Rapport från ministerrådsmöte den 28 mars 2000
Information och samråd inför ministerrådsmöte den 26 och 27 juni 2000

Anf.  30  ORDFÖRANDEN:

Jag hälsar näringsminister Björn Rosengren och hans medarbetare välkomna hit. Vi börjar med en muntlig återrapport från ministerrådsmötet den 28 mars.

Anf.  31  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Låt mig då inleda med en kort kommentar om vad som hände vid det senaste transportrådet i mars. Kommissionen inledde med att lämna en muntlig redovisning av Galileo. Bl.a. berörde man problemet att det inte finns något ledigt utrymme för frekvenser av det slag som Galileo kräver. Sedan mötet i mars har EU lyckats förhandla fram tillräckligt med ny ledig kapacitet i samband med den internationella världsradiokonferensen. Detta har ju varit oerhört viktigt för att vi över huvud taget ska kunna gå vidare med Galileo. Det innebär då för vår del att Europa nu står starkare i förhandlingarna med främst USA men också med Ryssland.

På luftfartssidan antogs en rådsresolution om luftfart och miljö. Och i rådsresolutionen enades ministrarna om att gemensamt gå vidare med frågan hösten 2001 vid generalförsamlingen i den internationella organisationen för civil luftfart, ICAO. Generalförsamlingen kommer bl.a. att beröra ekonomiska styrmedel, bullernormer och avgasproblematiken. Och vid mötet diskuterades också frågan om en framtida europeisk myndighet för luftfartssäkerhet, EASA. Diskussionen gällde i huvudsak då som nu vägvalet mellan en internationell organisation eller en EG-myndighet.

Slutligen presenterade kommissionen meddelandet om säkerheten hos oljefartyg. Det är tre rättsakter som åtföljer detta. Kommissionen betonade att man betraktar sitt förslag som ett gemensamt paket. Och många medlemsländer hade och har emellertid fortfarande problem med det förslag som rör ett påskyndande av en infasning av dubbelskrov på oljetankers i EU.

Jag vill avsluta med att säga att mötet om drygt en vecka innehåller många viktiga frågor. Jag väljer då att närmare redogöra för dagordningspunkterna 3–6 …

Anf.  32  ORDFÖRANDEN:

Vi kanske kan vänta med detta om det är någon som har någon fråga om själva återrapporten. Det verkar inte vara det. Då kan vi gå över till nästa veckas dagordning.

Anf.  33  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Då tänkte jag ta upp dagordningspunkterna 3–6 och 11, 14, 15 och 16 och göra korta redogörelser.

Jag slår ihop punkterna 3–6. Dessa dagordningspunkter gäller det s.k. Erikapaketet, och det innehåller tre lagstiftningsförslag. Det som rör ändringar i direktivet om klassificeringssällskap har vi från svensk sida inga problem med. De föreslagna ändringarna i direktivet om hamnstatskontroll innehåller vissa tveksamheter. Hamnstatskontroll handlar om att man i hamnen kontrollerar skeppen när det gäller förhållandena för besättningen, miljön, teknisk status, säkerhet, etc. Flera av ändringsförslagen riskerar att leda till ett omfattande rapporteringsförfarande. Och man kan ifrågasätta om det verkligen leder till en förbättrad sjösäkerhet. Vidare bör Sverige ifrågasätta om vissa av förslagen verkligen är genomförbara rent inspektionstekniskt. Flera frågor, bl.a. rapporteringsfrågan, ses över inom ramen för den s.k. Parisöverenskommelsen om hamnstatskontroll, i vilken fler länder än EU-länderna medverkar. Det kan i vissa fall vara lämpligt att följa resultatet av det arbetet i syfte att verkligen åstadkomma en förstärkning av direktivet.

Den mest komplicerade frågan i Erikapaketet rör förslaget om nya regler för infasning av oljetankers med dubbelskrov. Sverige har för sin del ställt sig bakom att man ska påskynda denna infasning. Men vi menar att sådana regler i första hand bör utarbetas inom ramen för den internationella sjöfartsorganisationen IMO. Om IMO inte kan enas kring ett beslut så bör Sverige och övriga EU-länder överväga hur de kan gå fram med regionala regler.

Låt mig förtydliga detta. Det kan alltså gälla ett havsområde med många länder inblandade. Och vissa av dessa länder är inte EU-länder. Man kan ta Östersjön som ett exempel. Då är det inte meningsfullt, eller i varje fall inte lika verkningsfullt, att man har detta bara i EU-länderna.

Avslutningsvis vill jag nämna att Sverige som ett led i att försäkra vår fortsatta ambition att verka för ökad säkerhet har gett sitt stöd till de rådsslutsatser som kommer att antas vid transportrådet och som jag antar att nämnden har tagit del av.

Anf.  34  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):

Jag tänkte kortfattat ta upp problematiken med dubbelskrov. Jag har naturligtvis ingenting emot att man försöker lösa detta inom IMO. Samtidigt är det ett problem i Östersjön. När det gäller det resonemang som förs och som ministern också var inne på, nämligen att det är problem med att en del länder i Östersjöområdet inte är EU-länder, så kan jag tänka mig att det väl ändå finns ett tryck på i varje fall de baltiska staterna att, om nu EU skulle gå före, leva upp till detta, eftersom de är kandidatländer. De skulle säkert visa ett intresse. Ryssland kan ju vara ett problem. Men då är det så att säga ett land kvar. Jag tror att man hela tiden ska vara vaksam på detta och försöka arbeta för att länderna runt Östersjön går in för bestämmelsen att ha dubbelskrov mot den bakgrund som jag här har skisserat, även om man inte når fram genom IMO.

Anf.  35  BIRGITTA WISTRAND (m):

Jag har lyssnat på föredragningen från ministern. Och i den kommenterade dagordningen står det att Sverige generellt bör stödja en förstärkning och en förbättring av reglerna i direktivet. Samtidigt säger ministern nu att det är svårt att genomföra. Det verkar ju oerhört komplicerat att kunna genomföra en sådan här ytterligare kontroll utanför de regler som redan nu finns. Hur stämmer detta överens? Vad är det som vi ska stödja och avslå?

Anf.  36  GUDRUN LINDVALL (mp):

När det gäller dubbelskrov så behöver ju inte det ena goda förskjuta det andra. Naturligtvis borde Sverige både inom EU och inom IMO kunna driva att detta ska genomföras. USA har verkligen gått före i detta sammanhang. Och ju flera stora delar av världen som går före så förmodar jag att det även påverkar beslutsfattandet i IMO. Jag tycker därför att Sverige ska stödja detta förslag.

Anf.  37  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Jag ska börja med frågan om dubbelskrov. Vi har ingenting emot det, tvärtom. Det gäller ju oljetankers. Men Sjöfartsverket och andra som är experter på detta område menar att ett väl kontrollerat enkelskrov är mycket säkrare än ett okontrollerat och dåligt dubbelskrov. Det är det ena.

Det andra är att om man tittar på ett stort havsområde – i detta fall ett inomhavsområde – så är Ryssland i vårt fall mycket viktigt. Vad hjälper det om vi inte så att säga klarar Ryssland? När det gäller sjöfarten och sjöfartssäkerheten över huvud taget så handlar det om att det måste vara övergripande internationella överenskommelser som håller och är fasta. Samtidigt är det klart att det är viktigt att EU nu går fram och påverkar detta. Och jag har sagt att vi inte är emot dubbelskrov, men man måste sätta in detta i dess viktiga perspektiv.

Detta handlar om en lägesrapport, och vi stöder principerna. Sedan får vi se var vi landar. Jag försökte ge en allmän uppfattning om var vi står. Vi är alltså inte emot dubbelskrov, men vi måste sätta in detta i det internationella perspektivet. Man skulle kunna säga att sjöfarten i stor utsträckning inte alls är europeisk. Med detta har jag inte sagt att det inte finns sjöfart i Europa, men jorden är större, och fartygen rör sig över hela jorden.

Anf.  38  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):

Jag tycker att den inställning som ministern uttrycker här är alldeles för passiv. Han säger att man inte är emot dubbelskrov. Det är ju gott och väl så.

Resonemanget om att det är bättre med ett bra underhållet enkelskrov än ett dåligt underhållet dubbelskrov, vilket jag också har läst i dessa papper, är ju självklarheter. Men man utgår naturligtvis ifrån att vare sig det är fråga om dubbelskrov eller enkelskrov så ska det ju vara ett bra underhåll. Och är det det, vilket det naturligtvis ska vara, så är naturligtvis ett dubbelskrov mycket säkrare. Och de konsekvenser som vi ser av dessa olyckor är ju oerhörda. Jag menar att kostnadsskillnaderna mellan det ena och det andra är så stora att det vore bättre att verkligen driva frågan på ett annat sätt och inte inta denna lite passiva inställningen.

Som jag sade tidigare så är ju nästan alla länder, förhoppningsvis inom en femårsperiod, medlemmar i EU. Då återstår Ryssland, och då får man väl diskutera med Ryssland.

Anf.  39  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Det är givet att kontrollerna betyder väldigt mycket. Det är inte svårt att förstå det. Men jag har en fråga till ministern. Hur ser det ut i världen när det gäller fartyg, inklusive de ryska fartygen? Blir de kontrollerade i andra hamnar i betydande grad, så att om de olika länderna har en bristande flotta så upptäcks det när fartygen kommer till andra länder? Och hur ser det ut inom EU i förhållande till USA och andra delar av världen när det gäller just kontrollen i hamnarna, och kontrolleras skroven där, eller är det andra saker som kontrolleras?

Anf.  40  GUDRUN LINDVALL (mp):

Jag tycker också att Sverige har en mycket märklig inställning – bara därför att man driver detta i EU så skulle man inte kunna driva det i IMO. Det är klart att man kan göra det. Ministern framför också en ganska skarp kritik mot USA som uppenbarligen har gått före. I USA har man uppenbarligen gjort bedömningen att det är en fördel att ha en utfasningsregel för enkelskrov. Och jag tycker naturligtvis att EU bör göra likadant. Ju fler som går före, desto lättare borde det naturligtvis vara att få igenom beslut i IMO.

Man brukar säga att barn inte gör som man säger utan som man gör. Och om man verkligen kan visa att man går före och visar hur man vill ha det, så tror jag faktiskt att det har större effekt än om man bara fortsätter att tala om det.

Jag skulle alltså liksom Karl-Göran Biörsmark önska att Sverige skulle ha en helt annan attityd till detta och verkligen driva på rejält. Man kan säga att så länge ingenting händer så är det naturligtvis okej oavsett vilket skrov man har, men när det händer någonting så får det ju enormt stora ekologiska konsekvenser. Och det har då visat sig att det finns en större möjlighet att klara en grundstötning med dubbelskrov än med enkelskrov. Och om det går sönder så är det förfärligt. Därför borde man vidta alla åtgärder. Och dubbelskrov är ett sätt som naturligtvis måste prioriteras.

Anf.  41  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Regeringen är inte emot dubbelskrov. Vi driver den frågan, och vi driver den på ett sådant sätt att det ska påverka IMO. Det blir en konstig diskussion här. Regeringen är inte alls emot detta. Men samtidigt har jag försökt ge, som jag tycker att man måste göra, en nyanserad bild. Sjöfarten är internationell. Därför är det så viktigt att IMO tar ställning till detta. Då finns det väldigt små stater, t.ex. Malta, som är en oerhört liten ö, som är kandidatland och som är lättare att hantera, med väldigt stor sjöfart. Om vi inte får med oss dessa länder på detta lär det inte hjälpa så mycket.

Jag har försökt ge en nyanserad bild. Får jag då vara tydlig. Vi är för dubbelskrov. Vi driver den frågan i EU och på ett sådant sätt att det ska påverka IMO. Och när det har påverkat IMO och när man inom IMO är överens om detta, då kommer det att bli verkningsfullt. Men det innebär inte att EU, i enlighet med de diskussioner som vi för i ministerrådet, är emot detta. Då tror jag att jag har varit tydlig.

När det sedan gäller frågan om hur sjöfarten ser ut och kontrolleras så ska jag låta Bosse Wallin, som kan detta bättre än jag, redogöra för det.

Anf.  42  Departementsrådet BOSSE WALLIN:

I första hand är det flaggstaten som har ansvaret för fartygens tekniska standard. Vi vet att en del flaggstater inte lever upp till sina åtaganden. Diskussionen bl.a. inom EU har gått ut på att det gäller att utöva påtryckningar på dessa flaggstater. Och det gör man ju även inom IMO. Det vore lite farligt att så att säga föra över det ansvaret till hamnstaterna i stället. Man måste se hamnstatskontrollen som ett komplement till flaggstaternas kontroll.

Sjöfartsinspektionen gör ju kontroller av ca 25 % av fartygen som kommer till svenska hamnar. Men det blir ju mer okulära besiktningar. Det kan ju inte bli lika ingående kontroller som man kan göra på varv och som flaggstaterna ska ha ansvaret för. Det sker alltså omfattande kontroller även i svenska hamnar, men det är ju inte tillräckligt, utan flaggstaterna måste ta sitt ansvar.

Anf.  43  ORDFÖRANDEN:

Då tror jag att vi har kommit fram till det läget att vi kan fatta beslut. Det handlar ju om flera punkter. Punkterna 3, 4 och 5 handlar om fortsatta förhandlingar. Jag konstaterar där att det finns stöd för regeringens här redovisade upplägg inför de fortsatta förhandlingarna.

Sedan har vi punkten 6 där det ska antas rådsslutsatser. Där finner jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Då kan vi gå vidare.

Anf.  44  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Jag tänkte då ta upp punkt 11 om EASA. Det är en riktlinjedebatt. Ordförandeskapets slutsats är att en EG-myndighet är den lämpligaste lösningen för att snarast kunna gå vidare i denna fråga. Sverige har hittills stött inrättandet av en internationell organisation. Samtliga övriga medlemsstater förordar eller kan tänka sig att EASA blir en EG-myndighet, och vi vill därför inte reservera oss mot detta. Sverige bör också stödja ordförandeskapets slutsatser när det gäller dels behovet att skapa effektiva beslutsprocedurer för EASA, dels att snarast involvera europeiska länder utanför EU i detta arbete.

Anf.  45  MAGGI MIKAELSSON (v):

Jag tycker att det är lite synd att man inte kan få stöd för att driva den här frågan om att det ska vara en internationell organisation. Flyg är ju som båtar och rör sig internationellt och utanför EU:s område. Om man måste acceptera detta som en kompromiss eller som ett förslag, tycker jag att ministern ska framhålla att detta borde vara ett första steg. Målet måste vara att få till stånd en internationell organisation.

Sedan undrar jag om jag i samband med detta får ta upp en fråga under punkt 9, eftersom ministern inte tänkte nämna något om den och eftersom den hänger ihop med frågan om luftrummet?

Anf.  46  ORDFÖRANDEN:

Det går bra.

Anf.  47  MAGGI MIKAELSSON (v):

Det står i förslaget att man ska inrätta ett gemensamt luftrum. Och i förslaget till svensk ståndpunkt på s. 7 står det att Sverige bör stödja en ökad integration och ett flexibelt civilt och militärt utnyttjande av det europeiska luftrummet.

Jag vill redan nu meddela att vi från Vänsterpartiets sida inte är intresserade av något gemensamt militärt utnyttjande av utrymmet. Jag tycker att man ska skilja på det civila och det militära. Att det finns en anledning att diskutera ett gemensamt civilt luftutrymme kan man ju se utifrån hur flygtrafiken ökar. Men den militära delen tycker vi är tveksam. Den här frågan är ju inte föremål för något beslut än, men jag skulle möjligen vilja höra hur det kommer sig att Sverige som en neutral nation är beredd att diskutera ett gemensamt militärt utnyttjande av luftrummet.

Anf.  48  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Beträffande den första frågan så delar jag uppfattningen att detta är internationellt. Vi har ju haft den ståndpunkten tidigare. Men vi säger också att vi när det gäller denna fråga måste få möjlighet att koppla den till andra länder parallellt till den fråga som vi diskuterade tidigare. Men i detta sammanhang är det denna möjlighet som nu finns.

Den andra frågan om militärt luftrum handlar mer om luftutrymmet. Det är trångt, och det finns länder i Europa där man har bestämda luftutrymmen för militärflyg. Om dessa luftutrymmen inte används är det väl rimligt att civilflyg ska kunna använda detta luftutrymme? Det har ingenting med det militära att göra. Det handlar om att få ett större luftutrymme för det civila flyget, ingenting annat. Och det tycker jag är rimligt. Detta är ett av de stora problem som vi har. Och en av de viktiga frågorna att driva inom transportområdet är att flygplanen kommer i tid, att det finns utrymme och att det finns en hand som organiserar detta. I dag har flygbolagen sina tider, och de olika luftfartsverken har sina, och det är mer eller mindre kaos. Nu ska man försöka enas om att försöka öppna detta utrymme, vilket inte har med övningar att göra, utan det handlar om att se till att det utrymme som finns kan erbjudas till civilflyget i största möjliga utsträckning.

Anf.  49  MAGGI MIKAELSSON (v):

Jag kanske inte har läst det som står beskrivet här ordentligt. Detta framgick inte riktigt i förslaget till ståndpunkt, och jag hade inte möjlighet att läsa de papper som vi fick i nämnden i december förra året.

Jag tycker i alla fall att det är viktigt att man skiljer på dessa frågor. Om man kan utnyttja icke använda militära luftvägar så är väl det en möjlighet. Men i samband med att man upprättar en gemensam myndighet är det viktigt att man får en gemensam styrning över luftrummet och att man inte i det sammanhanget så att säga slinker in även med den militära delen, så att man öppnar för militär samordning och en central styrning även av det militära luftrummet. Jag tycker därför att det fanns ett berättigat skäl att ställa frågan.

En annan fundering som jag har när jag läser de rapporter som finns över hur oerhört mycket flygtrafiken ökar handlar om, om man kopplar tillbaka till den diskussion som vi hade med Kjell Larsson här tidigare, de diskussioner som finns om att försöka komma till rätta med miljö-problemen och klimatproblemen. Då kanske man inte bara ska diskutera hur man styr flygtrafiken utan också hur man kan minska volymen. Även om man tekniskt kan hitta ett sätt att styra trafiken mer effektivt, så blir ju inte utsläppen mindre, utan tvärtom är detta ett ökande problem.

Anf.  50  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Än en gång: Vi har samma sak i Sverige. Vi har en mycket stark samverkan mellan det militära och det civila flyget, både när det gäller flygplatser, luftutrymme och frågan om flyglederi. Det har visat sig oerhört effektivt. Det har inte att göra med att det svenska flygvapnet nu ska ingå allians med det tyska, eller liknande. Det har bara att göra med att man öppnar luftutrymmet. Det tycker jag är en linje som måste vara bra för att civilflyget ska fungera bättre. Det är möjligt att det militära flyget då kommer att fungera sämre, det vet jag inte.

När det gäller miljön är järnvägsdirektivet en av huvudfrågorna, och det har ju diskuterats också här. Vi försöker nu att öka möjligheterna till tågtransporter, inte minst när det gäller gods – vi återkommer delvis till det – och även när det gäller persontrafik. Men flyget måste också ges möjlighet att utvecklas. Inte minst måste vi få bort den dåliga planering som leder till förseningar och omöjligheter.

Anf.  51  ORDFÖRANDEN:

Tack, då tror jag att Maggi Mikaelsson har fått svar på sina frågor om luftrummet.

Sedan har vi ärende 11 som näringsministern föredrog. Det gäller den europeiska myndigheten. Det är en sådan här förhandlingsfråga. Jag konstaterar att det finns en majoritet för att fortsätta arbetet med den inriktning som näringsministern har redovisat. Då kan vi gå vidare.

Anf.  52  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Dagordningspunkt 14 är ett direktivförslag om interoperabilitet för konventionella järnvägar. Det handlar om antagande av en gemensam ståndpunkt. Det här med interoperabilitet handlar egentligen om teknisk anpassning, dvs. signalsystem och liknande. De är ju olika. Detta krångliga ord handlar om det.

Det här förslaget är ett delresultat av förhandlingar i höstas om järnvägspaketet. Parlamentet har nu fattat ett beslut i frågan. Förhoppningen är att rådet nu ska enas om en gemensam ståndpunkt och ett direktiv på rådsmötet. Sverige har stor nytta av att driftskompatibilitet, dvs. teknisk anpassning, uppnås på det europeiska järnvägsnätet. Vi har från svenskt håll stött förslaget från början. När detta direktiv blir genomfört ökar förutsättningarna för en effektivisering av järnvägssektorn.

Om jag bara får tillägga en sak kanske jag klarar en del frågor. Förutsättningen för järnvägens utbyggnad är en avreglering i betydelsen att man skiljer ut frågan om separation. Man separerar alltså som vi har gjort i Sverige, med banverk och aktörer som konkurrerar. Inte minst internationellt är det viktigt, eftersom Sverige annars inte skulle haft möjlighet att åka på annan räls i andra länder. Ska vi nu ha transporter och kunna lägga det mer på tåg än på lastbilar är den här frågan ur miljösynpunkt oerhört viktig.

Anf.  53  ORDFÖRANDEN:

Ingen begär ordet. Jag konstaterar då att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Du har ytterligare något ärende.

Anf.  54  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Jag har punkterna 15 och 16 kvar. Jag tar punkt 15.

Det är ett förslag till förordning om tillstånd för transitering av gods med tunga lastbilar genom Österrike. Det handlar om miljöpoäng eller ekopunkter. Det är ett antagande. Den här frågan är ganska komplicerad.

Situationen med det s.k. ekopunktssystemet är, som jag sade, redan i dag bekymmersam. Den på förhand bestämda årliga nedtrappningen av antalet ekopunkter i kombination med ett ekonomiskt uppsving har medfört en ständig brist på ekopunkter. Möjligheterna att utföra transporter i nordsydlig riktning har därmed försvårats. Kapacitets- och kvalitetsbrister avseende järnvägstrafiken genom Österrike har heller inte underlättat situationen. Att från ett från början ofördelaktigt utgångsläge ytterligare minska antalet ekopunkter skulle göra situationen ännu mer besvärande för våra åkare. Mot bakgrund av den situation som råder anser jag att kommissionens förslag är rimliga.

Jag kan väl säga att det här inte gör det enklare. Det ekonomiska uppsvinget har ju lett till att det är fler lastbilar som ska transiteras genom Österrike. Samtidigt har lastbilarna blivit mer miljövänliga. Det är ett samband mellan antal transporter och utsläpp. Även om man får ned utsläppen leder det till att österrikarna bråkar. Man kan väl också säga att ländernas förhållande till Österrike inte heller är det bästa. Det gör att förhandlingarna antagligen kommer att bli väldigt komplicerade.

Anf.  55  MAGGI MIKAELSSON (v):

Jag förstår att det är komplicerade förhandlingar. Men det jag tycker är mest komplicerat är att miljöfrågorna är skilda från näringsfrågorna. Näringsmininstern eller regeringen är i det här sammanhanget beredd att tumma på reglerna om höga miljökrav för att gynna svenska åkare. Men i andra sammanhang i andra forum driver Sverige hårt att vi ska minska på utsläppen, att vi ska skärpa kraven. Det hjälper ju inte att den enskilda lastbilen eller långtradaren blir bättre. Om det blir tio stycken blir utsläppen i alla fall högre. Om jag förstår det här rätt är problemet att de gränsvärden man från Österrikes sida har satt har överskridits därför att trafiken ökar. Att det i sin tur beror på en högkonjunktur är inte så intressant ur miljösynpunkt. Jag tycker att det är ett klart problem att regeringen pratar om miljöfrågorna med olika intensitet i olika forum.

Sedan är det självklart bra att man jobbar på att förbättra järnvägstransporterna genom Österrike eller genom alperna. Men jag ser det som ett klart problem att man faktiskt ändå driver att man ska försämra miljökraven. Det är ju det det handlar om.

Anf.  56  BIRGITTA WISTRAND (m):

Jag tycker att det är oerhört viktigt att den svenska åkerinäringen som redan nu är svårt pressad av de regler och pålagor man har i Sverige åtminstone ska kunna köra igenom Österrike. Sverige har ju fått en dålig tilldelning av ekopunkter.

Det här hänger också ihop med punkt 16, som ministern inte tänkte ta upp, om hur vi ska lyckas med Schweiz. Jag tror att den undersökning som ska göras om vilka bilar det är som kör igenom de här länderna skulle kunna vara till vår fördel. Det gäller både hur de ser ut och vad de släpper ut. Det är faktiskt så, Maggi Mikaelsson, att svenska bilar miljömässigt är mycket bättre än de flesta andra bilar. Jag värnar verkligen om åkerinäringen. Den kan inte ytterligare komma på underkant. Jag tycker att det är viktigt att framföra det.

Anf.  57  GUDRUN LINDVALL (mp):

Vi har en internationell marknad när det gäller lastbilar. Det är inte så att det finns några speciella svenska lastbilar, utan det är tre stora fabrikat som rullar.

Jag delar Vänsterpartiets uppfattning att Sverige måste driva en framsynt politik när det gäller det här. Man måste ha förståelse för Österrikes krav som är berättigade. Sedan får man försöka hitta lösningar. Men att Sverige i vissa sammanhang pratar sig varmt för miljön och i andra inte känns, tycker jag, stötande.

Anf.  58  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Det är inte så att vi talar illa om miljön. Vi värnar miljön, och så även här. Vi har gjort det och kommer att göra det. Jag förstår inte vad som är stötande. Men jag ska låta Bosse Wallin lägga ut texten, så blir det kanske tydligare än vad jag förmår.

Anf.  59  Departementsrådet BOSSE WALLIN:

Jag för möjligen upp förvirringen på en högre nivå.

Som vi ser det kan man i det här fallet både värna miljön och de svenska åkerierna samtidigt.

Lastbilstrafiken genom Österrike och kväveutsläppen har minskat med ungefär 50 % sedan det här systemet infördes. Målet är att fram till 2003 minska det med 60 %, så man är på god väg att uppnå det målet. Det har ju då tilldelningen av ekopunkter bidragit till. Men framför allt har den tekniska utvecklingen av lastbilar och lastbilsbränslen bidragit. Trots att man håller sig inom antalet utdelade ekopunkter har det gjort att man drabbas av behov av begränsningar på grund av att det också finns en annan bestämmelse om hur många lastbilar som får gå genom Österrike. Det är där antalet lastbilar har ökat, samtidigt som kväveutsläppen har halverats.

Eftersom andra länder har ökat antalet transporter så här mycket tycker vi från svensk sida att det är de länderna som ska hålla igen och vidta begränsningar, inte Sverige som har hållit sig inom alla de regler som finns. Där är alltså diskussionen inom EU nu. Är det bara de länder som har orsakat den alltför stora trafikökningen genom Österrike som ska hålla igen, eller ska det fördelas på alla länder? Vi kan värna den svenska industrin och åkerinäringen genom att hävda att det är de länder som har orsakat problemen som också ska begränsa sin trafik.

Anf.  60  ORDFÖRANDEN:

Efter detta kan vi kanske sammanfatta. Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Anf.  61  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Jag hade en punkt till, punkt 16. Det är ett förslag till förordning om fördelning av tillstånd för tunga lastbilar som körs genom Schweiz. Det är en gemensam ståndpunkt och ett antagande.

Det här är ett parallellfall, dvs. frågan är hur det här ska fördelas. Som jag redan har nämnt är situationen avseende transittrafik genom Österrike bekymmersam. Därför är det viktigt att den möjlighet som avtalet med Schweiz öppnar kan utnyttjas från första dagen. Vi anser att rådet i detta läge bör godta kommissionens ändringsförslag. Den svenska grundinställningen är att beräkningar av tillstånd ska göras så enkelt och rättvist som möjligt. Eftersom dessa beräkningar av fördelningar av tillstånd ofta är av teknisk karaktär kan det av pragmatiska skäl vara lämpligt att diskussionen förs inom ramen för det kommittéförfarande som här föreslås.

Anf.  62  ORDFÖRANDEN:

Ingen har begärt ordet. Jag konstaterar då att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende. Då är du klar med dina föredragningar och jag lämnar ordet fritt.

Anf.  63  BIRGITTA WISTRAND (m):

Jag skulle vilja fråga om punkt 17, om bullernivåer i flyget. Jag vill bara höra hur det går med förhandlingarna med USA och hush-kits. Man säger: Sverige betonar vikten av att EU-länderna inte förvärrar konflikten.

Då vill jag fråga: Var finns konflikten nu? Kan man lösa den här frågan genom det här beslutet?

Anf.  64  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Herr ordförande! Jag har en bra talepunkt här som jag ska dra.

Kommissionen kommer att avge information om den internationella civila luftfartsorganisationen ICAO:s arbete med buller från luftfartyg. Sannolikt kommer två punkter att behandlas. Den första punkten gäller frågan om ljuddämpare på flygplan, dvs. USA:s anmälan om ifall EG:s förordning 925/1999 strider mot ICAO:s regelverk. Vad gäller denna punkt betonar Sverige vikten av att EU-länderna inte förvärrar konflikten. EU-länderna svarar sakligt och korrekt på USA:s anmälan utan att komma med motangrepp.

Den andra punkten gäller information från det senaste styrgruppsmötet för ICAO:s miljökommitté. ICAO:s sekretariat har förberett beslutsunderlag om dels nya bullerstandarder, dels utfasning av äldre flygplan.

Så kommer jag att hantera frågan och så kommer jag att yttra mig i rådet.

Anf.  65  BIRGITTA WISTRAND (m):

Betyder det att de får ha kvar sina hush-kits?

Anf.  66  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Det betyder väl att vi ska hantera frågan på ett smidigt diplomatiskt sätt. Sedan får vi se var det landar. Till slut innebär det väl att de inte får ha kvar dem.

Anf.  67  BIRGITTA WISTRAND (m):

Jag tackar för svaret. Det var på en hög nivå.

Anf.  68  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Det var på en sådan där surrig ministernivå.

Anf.  69  ORDFÖRANDEN:

Då har jag ingen ytterligare som har begärt ordet, och då har vi gått igenom dagordningen. Vi tackar näringsministern och hans medarbetare för deras medverkan i dag.

3 §  Jordbruk
Jordbruksminister Margareta Winberg
Rapport från ministerrådsmöte den 16 maj 2000 samt informellt ministermöte den 28–30 maj 2000
Information och samråd inför ministerrådsmöte den 19 och 20 juni 2000

Anf.  70  ORDFÖRANDEN:

Då återupptar vi våra överläggningar. Jag hälsar jordbruksminister Margareta Winberg och hennes medarbetare välkomna hit. Vi ska ha information och samråd inför ministerrådsmötet som kommer att äga rum nästa vecka. Först ska vi ha återrapporter från ett ministerrådsmöte som har ägt rum, den 16 maj, och ett informellt sådant den 28–30 maj.

Anf.  71  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

När det gäller ministerrådet i maj hade Europaparlamentet valt att skjuta upp behandlingen av sitt yttrande över kommissionens förslag till reform av marknadsordningen för lin och hampa. Därför togs den punkten bort från dagordningen.

Vi pratade om årets prispaket. Den frågan föredrog jag förra gången för er. Den frågan kommer upp på dagordningen i dag igen. Där var inga nya positioner, utan de gamla kända från den särskilda jordbrukskommittén upprepades. Spanien och Belgien kritiserade den föreslagna höjningen av det månatliga pristillägget för spannmål. Några medlemsstater förde fram önskemål som låg utanför kommissionens förslag. Belgien och Nederländerna kritiserade lin- och hampaförslaget, och Spanien, Italien och Portugal ville se en reform av marknadsordningen för frukt och grönsaker.

När Nederländerna frågade om budgeten konstaterade kommissionären att till följd av kursutvecklingen för euron hade allvarliga budgetproblem kunnat undvikas. Prispaketet kommer att tas upp på måndag och tisdag i Luxemburg.

Under punkten Övriga frågor tog jag upp vad jag hade aviserat här. Det var fråga om de missförhållanden som vi i Sverige åter har blivit varse om vid djurtransporter. Jag hade som en del av er vet deltagit vid en filmvisning. Det var samma film som senare visades i riksdagen. Jag aviserade att jag ville ta upp frågan nu på måndag och tisdag. Jag har också skickat filmen till alla mina kolleger.

Under punkten Övriga frågor diskuterades också ekonomiskt stöd från gemenskapen till kostnaden för att bekämpa klassisk svinpest – det var en begäran från Nederländerna – och sänkning av exportbidragen i nötköttssektorn – på begäran av Irland.

Eftersom mötet gick ganska fort blev det ingen middag på kvällen. Då blev det inte heller den informella middagsdiskussionen som skulle ha varit om östutvidgningen. Den tog vi efter de formella frågorna.

Det finns framför allt två svåra frågor om jordbrukspolitiken och utvidgningen. Det har jag fått bekräftat i möten med kandidatländerna. Det handlar dels om hur referensperiod ska väljas ut för att fastställa produktionskvoter, dels handlar det om huruvida, och i så fall i vilken utsträckning och på vilken nivå, kandidatländerna ska få del av direktstöden. Därmed kommer följdfrågan om vilka övergångsarrangemang det ska vara. Det var detta som diskuterades under den punkten. Givetvis fattades inga beslut, och kommissionens linje i den frågan är ännu inte riktigt färdig.

När det gäller referensperioden handlar det just nu om att inte låsa sig för vilka år som ska vara utgångspunkt för att beräkna kvantiteterna.

När det gäller direktstöden har kommissionens position förändrats från att ha varit direkt negativ till att öppna något för dem. Det finns väl anledning att återkomma. Det är ju både en principiell fråga och en budgetfråga.

Det informella ministermötet är mycket informellt. Det pågår i tre dagar. Tre timmar av de tre dagarna ägnar vi åt ett formellt möte där vi utbyter tankar om olika saker. Den här gången handlade det formella mötet om CAP:s, dvs. jordbrukspolitikens, framtid och utmaningar när det gäller livsmedelssäkerhet och kvalitetsfrågor i övrigt.

Många länder ansåg att jordbrukspolitiken redan i dag motsvarar kraven när det gäller kvalitet och valfrihet, t.ex. geografisk ursprungsbeteckning. Jag betonade för Sveriges del – jag antar att ni har fått mitt tal, i annat fall ska ni få det – att man måste lägga ökad tonvikt vid livsmedelssäkerhet, djurskydd m.m. och ha mindre fokus på produktionsvolymer, som har varit fallet hittills. Ni kan läsa Sveriges uppfattning. Det är inga konstiga uppfattningar, utan det är i den här gruppen kända uppfattningar.

Anf.  72  GÖRAN LENNMARKER (m):

Tack, ordförande! Det gäller frågan om jordbruket och utvidgningsprocessen. Av bilaga 6 i den fylliga återrapporten från jordbruksrådet den 16 maj inställer sig två frågor. I första meningen i jordbruksministerns talepunkter framgår det att Sverige verkar för att uppnå en utvidgning så snart som möjligt – så långt kan vi alla hålla med – med ett minimum av övergångsarrangemang. På nästa sida framgår det att EU inte kan påtvinga kandidatländerna nuvarande produktionsbegränsande åtgärder utan att få del av den gemensamma jordbrukspolitiken fullt ut. Om jag förstår det rätt innebär det i klartext direktstöd fullt ut.

Är detta Sveriges position? I så fall kan det uppstå en konflikt mellan första och andra ledet i första meningen, nämligen att eftersträva en snar utvidgning och samtidigt sträva efter ett minimum av övergångsarrangemang. Det är viktigt att hålla tungan rätt i mun. Jag kan föreställa mig att det kan vara klokt att ha en tidig utvidgning men med övergångsarrangemang för att säkerställa att länderna snarast får komma med och genomföra en del av sin anpassning såsom medlemmar i stället för att vänta utanför och genomföra anpassningen. Det borde rimligtvis bli svårare, både ekonomiskt och inte minst politiskt. Det vore intressant med ett klarläggande på den punkten.

Anf.  73  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Tack, ordförande! Först vill jag tacka för en bra information kring utvidgningsfrågorna kopplade till jordbrukspolitiken. Vi har kunnat se var de olika länderna står i frågan. Det är värdefullt för att kunna bedöma realiteten i vår egen hållning.

Vi är alla överens om att prioritera utvidgningsfrågorna. Vi ser det som nödvändigt med en del övergångsarrangemang för att inte stoppa tempot i utvidgningen till dessa länder. Men vi vill också understryka vikten av att bedöma tidsperioder för kvoter osv. Man ska inte fastna i produktionen under den kommunistiska tiden, dvs. obsoleta tidsperioders produktion, utan finna perioder som speglar framtiden. Kvoterna kommer att hänga kvar länge. Därför är det viktigt att de blir så realistiska som möjligt.

Slutligen vill jag uttrycka vår uppskattning för ministerns agerande i djurskyddsfrågorna.

Anf.  74  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Jag ska försöka att något förtydliga mig. Vår utgångspunkt är – och det hoppas jag har framgått av andra ministrars föredragningar – att utvidgningen är prioriterad. Det betyder att vi inte gentemot kandidatländerna kan villkora en utvidgning med en reformerad jordbrukspolitik. Vi kan inte komma till dem och säga att vi är ledsna, men först måste EU ena sig om att förändra jordbrukspolitiken innan ni kan släppas in. Vi måste hantera detta på något annat sätt.

Då finns det ett antal alternativ. De är inte heller okända för den här gruppen. Jag ska inte gå in på vilka alternativ det är. En sak är helt klar. För att det ska bli tal om del av eller helt direktstöd måste kandidatländerna har klarat hela akin, att de uppfyller det regelverk som ställs upp för nuvarande medlemsländer. Samma regelverk måste kandidatländerna acceptera och genomföra. Det är de i olika mån i gång med.

Hur det slutligen ska bli med direktstöden är fortfarande en diskussion i ministerrådet. Vad jag förstår är det en diskussion i kommissionen. Det är lite för tidigt att säga. Det är helt klart att budgettaket som sattes i Berlin i fjol begränsar möjligheterna att fullt ut kompensera de nya länderna med ett helt direktstöd om vi ska fortsätta med den politik vi har nu. Ett alternativ skulle kunna vara att antingen ha en övergångstid, lång eller kort, vi föredrar en kort, och att man med hjälp av degressivitet tar ned nuvarande medlemsländers direktstöd för att de nya länderna på några års sikt ska få del av samma direktstöd. Det är en väg att gå. Om denna väg är möjlig är svårt att säga i dag. Det finns fler länder än Sverige som faktiskt har varit inne på den linjen under förhandlingarna om Agenda 2000.

Ett återstående alternativ är att ge de nya ländernas bönder samma förmåner rakt av. Det kostar naturligtvis mer. Då kommer vi inte att kunna hålla budgettaket från Berlin. Konsekvenserna av det är en ökad medlemsavgift.

Vi är inte vid den frågeställningen ännu, men det är viktigt att på olika håll och kanter fundera över vilket pris en utvidgning är värd. Om vi talar om demokrati, fred och stabilitet, tror vi att vi ska uppnå detta utan att det kostar någonting? Det är en intressant fråga.

Jag har också mycket nära kontakt med kandidatländerna. Jag ska resa till dem. Jag börjar nu i juli. Jag ska resa till alla kandidatländer, inklusive Turkiet, under hösten och vintern. Jag träffade deras ambassadörer här i Stockholm i går. Ambassadörernas stora intresse är att de vill ha direktstöden, precis som nuvarande bönder får i EU. De vill ha bra referensperioder. Då kommer jag till Holger Gustafssons anförande om hur perioderna ska räknas ut. De anser att under den kommunistiska tiden var kvantiteten större än vad den blev efter murens fall och efter hela omvälvningen. Sett ur det perspektivet ligger det i kandidatländernas intressen att räkna så långt tillbaka som möjligt. Det ligger primärt inte i nuvarande EU-länders och kommissionens intresse, eftersom vi redan i dag har en överproduktion. Skulle vi räkna in en referensperiod som ligger lång tid tillbaka, skulle de kunna öka sin produktion och därmed öka den sammantagna överproduktionen inom det nya, större EU. Det är lite knepigt. Här står intressen mot varandra. Men vi är, som sagt, inte färdiga med den frågan.

Anf.  75  GÖRAN LENNMARKER (m):

Tack, herr ordförande! Jag noterar jordbruksministerns svar. Svaret hon gav var bättre än de talepunkter vi har fått ut. Det är väl precis så, att vi måste vara beredda att ge övergångsperioder. Vi kan erinra om att många västliga länder som har trätt in i EU har haft betydande övergångsperioder, i vissa fall t.o.m. orimligt långa perioder, för att klara den svåraste delen i processen. Precis som jordbruksministern slutade, är den stora historiska frågan anslutningen, medlemskapet. Andra frågor är i det perspektivet något mindre.

Principen om att ha ett minimum av övergångsarrangemang kan man i teknisk mening ha som utgångspunkt i en förhandling. Men den får inte vara bestämmande i den stora frågan. Detsamma gäller att säga att de inte kan ”påtvingas” produktionsbegränsningar utan att de fullt ut får del av direktstöden. Det är inte en rimlig hållning från vårt håll. Jag noterar jordbruksministerns svar som i den meningen mildrade texten.

Anf.  76  GUDRUN LINDVALL (mp):

Det här är naturligtvis en oerhört viktig diskussion. Det är hur jordbrukspolitiken hanteras som avgör om utvidgningen kan bli av. Diskussionen visar med all önskvärd tydlighet hur orimlig EU:s jordbrukspolitik är. Den är ett rent planekonomiskt styrande med produktionsbegränsningar och stödsystem som byggs på varandra hela tiden. Jag hoppas verkligen att Sverige driver på att det krävs en rejäl förändring av CAP, där östutvidgningen kan vara ett skäl att genomföra en sådan förändring av CAP så att det blir möjligt att bedriva jordbrukspolitik på ett bättre sätt inom EU. Det är inte heller rimligt att kräva att ett land som t.ex. Polen, som har en helt annorlunda struktur på jordbruket, snabbt ska genomföra en effektivisering som skulle leda till enormt svåra inrikespolitiska konsekvenser. Vi måste se att det historiskt sett har hänt mycket för dessa länder de senaste årtiondena. Om de ska tvingas in i den tvångströja EU:s jordbrukspolitik är, kan det bli fullkomligt orimliga konsekvenser.

Jag delar uppfattningen att övergångsperioderna måste vara så korta som det bara är möjligt. Vi måste acceptera dem som fullvärdiga jordbruksproducerande länder och inte hamna i ett system med A- och B-nationer i jordbrukspolitiken. Det är oerhört värdefullt. Vi i Miljöpartiet anser att det är absolut nödvändigt med degressivitet och andra sätt för att reformera CAP.

Anf.  77  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Tack. Det är skönt att höra Miljöpartiets engagemang för en snabb anslutning av dessa länder.

Jag inser svårigheten att hitta rätt kvoter i sammanhanget. Jag har inget förslag till hur de ska se ut. Men tanken med inlägget är att jag hoppas att kommissionen och de nuvarande medlemsländerna försöker att arbeta för att länderna inte ska återgå till den nivå när produktionsvolymen var som mest utan försöka se framåt. Det finns en teknisk utveckling för dem att ta del av som vi redan har tillgodogjort oss. Det är ett steg.

Det går att förutse att dessa länder kommer att bli stegvis mindre agrara än de var på den tiden. En återgång är ändå inte realistisk. Det borde läggas in en faktor, en framåtsyn, för att även dessa länder kommer att ta steg i västeuropeisk riktning. Det är den tanken jag vill skicka med.

Anf.  78  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):

Jag har också tagit del av vad ministern sade. Jag har inte känt annat än att vi från vårt håll kan ställa upp på det som ministern har framfört, dvs. att utvidgningen måste få kosta och att en förändring i mer marknadsorienterad riktning av den gemensamma jordbrukspolitiken skulle underlätta utvidgningen. De formuleringarna är helt i linje med hur vi resonerar.

Nu rör vi oss i en kärnpunkt för det hela. Vi är inne i ett avgörande skede. Så långt har ministern vårt stöd i det agerandet.

Anf.  79  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Jag vet inte om det var så mycket att kommentera. Jag tycker att jag gjorde det i mitt förra inlägg.

Anf.  80  ORDFÖRANDEN:

Okej. Då är vi klara med själva återrapporten. Nu har vi tio minuter kvar för nästa veckas ministerrådsmöte. Då går vi raskt in på det.

Anf.  81  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Vi vet inte hur A-punktslistan ser ut, så den kan jag inte säga någonting om.

Punkten 3 gäller fastställande av priser på jordbruksprodukter. Det var det jag föredrog sist, och ni har fått de olika ländernas ståndpunkter. Vi tycker fortfarande att detta borde ha varit mera långtgående, eftersom prognosen visar att budgettaket och den antagna budgeten för år 2000 kommer att överskridas. Jag tror inte att jag behöver säga någonting mer på den punkten.

Anf.  82  ORDFÖRANDEN:

Vi hade den uppe sist, och vi ska nog formellt ta ställning igen.

Anf.  83  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Tack, ordförande. Jag ska vara kort men tydlig från vårt håll.

När det gäller priserna uttrycker regeringen att budgeten från Berlin inte räcker. Därför behöver vi sänka priserna till bönderna för att den ska räcka. Vi kan inte acceptera den prispolitiken mot en näring. Vi kan acceptera att man trappar ned priserna på ett systematiskt och planerat sätt med utgångspunkt i WTO-förhandlingar, EU-förhandlingar och annat. Men att jordbrukspriserna ska vara en regulator för budgeteffekter i en näring som är beroende av en biologisk utveckling kan vi inte accep-tera. Jag vill gärna protestera mot synsättet att om de budgeterade pengarna inte räcker ska priserna regleras.

Anf.  84  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Jag uttryckte mig möjligen oklart. Vi menar att budgettaket från Berlin ska hållas. För att det ska kunna göras med de prognoser som finns, borde prispaketet ha varit mer långtgående, men inte för att sänka något tak – det ligger naturligtvis fast.

Anf.  85  ORDFÖRANDEN:

Därmed konstaterar jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Anf.  86  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Punkt 4 är struken.

Då kommer vi till utjämningsfonder på grisområdet. Detta har vi också föredragit tidigare. Frågan har också föredragits i jordbruksutskottet. Vad jag förstår finns det ett stark stöd där för vår uppfattning, nämligen att vi inte ska gå in i utjämningsfonder på grisområdet.

Vi har fått fyra frågor som vi har besvarat, som handlar om detta över huvud taget behövs, om att ett sådant förslag skulle skapa större stabilitet på grisköttsmarknaden, om det innebär en ökad risk för konkurrenssnedvridning inom gemenskapen, om det behövs offentlig finansiering, och i så fall om den ska komma från EU eller från medlemsstaterna.

Vi ser nu att grissektorn inte är reglerad på samma sätt som många andra sektorer. Därför har vi ett stort dopp under några år, men nu är priserna på väg uppåt.

Anf.  87  GUDRUN LINDVALL (mp):

Tror ni att detta kommer att gå igenom eller inte?

Anf.  88  CARL G NILSSON (m):

Om så skulle ske, hur kommer Sverige att ställa sig till detta? Kommer Sverige att tillämpa systemet? Jag har förstått att det blir ett mellan medlemsstaterna frivilligt åtagande.

Anf.  89  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Det finns en stor opposition mot detta. Vi ser inte risken att detta ska införas som särskilt stor. Skulle denna opposition ha vänts till på måndag får vi ta ställning till hur Sverige ska agera om det blir majoritet. Men det ser inte ut som det.

Anf.  90  ORDFÖRANDEN:

Vad jag förstår är detta en fråga som i och för sig inte ska avgöras på måndag. Det är en förhandlingsfråga. Jag konstaterar att det finns stöd för regeringens här redovisade upplägg inför de fortsatta förhandlingarna i detta ärende.

Anf.  91  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Då är det ärende 6, som handlar om förbud mot användning av riskmaterial i fråga om överförbar spongiform encefalopati. Det är också en fråga som har diskuterats här tidigare. Det är en fråga som har uppmärksammats mycket i samband med galna ko-sjukan. Det är en beslutspunkt. Sverige är positivt till gemenskapsbestämmelser, SRM. Vi har röstat för införandet av sådana gemensamma bestämmelser. Avlägsnandet av riskmaterialet är den enskilt viktigaste åtgärden för att minska riskerna för spridning av BSE-smitta till djur och människor.

Jag vet inte om jag behöver gå igenom förslaget eller om ni har det klart för er. Det har ju varit uppe till diskussion tidigare.

Anf.  92  ORDFÖRANDEN:

Vi har haft frågan uppe många gånger tidigare.

Anf.  93  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Det handlar alltså om vad i ett djur som särskilt ska tas hand om och brännas.

Anf.  94  GUDRUN LINDVALL (mp):

Är man så helt säker på att det inte finns risk för smitta i kosmetiska produkter? T.ex. läppstift.

Anf.  95  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Jag får nog be en expert svara på frågan om läppstift.

Anf.  96  Departementssekreterare URBAN JOHNSON:

Jag är väl inte direkt expert på läppstift, men jag kan säga att det när det gäller kosmetiska och medicinska preparat finns särskild lagstiftning.

Anf.  97  ORDFÖRANDEN:

Då kan vi komma fram till ett slut med detta. Jag finner sammanfattningsvis att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Anf.  98  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Då har vi övriga frågor.

Där har vi återigen frågan om djurtransporter som jag har bett att få ta upp. Det kommer väl att bli en diskussionspunkt. Det finns inga förslag till beslut. Jag förväntar mig – och jag har fått indikationer – att det kommer att bli en stor debatt. Många ministrar har, precis som vi i Sverige, haft en diskussion hemmavid. De krav som Sverige kommer att framföra har jag sagt offentligt. Jag kan gärna upprepa dem här – för protokollet.

Det mest grundläggande är att alla medlemsländer omedelbart genomför de transportbestämmelser vi har varit överens om. En åtgärd vi snarast behöver vidta är att förstärka kontrollen. Hur efterlevs dessa regler? Här har naturligtvis varje medlemsland ett stort ansvar att se till att reglerna följs inom det egna landet. Samtidigt åligger det kommissionen att kontrollera att medlemsländerna följer sina skyldigheter när det gäller kontroller.

De medlemsstater som brister i tillämpningen av regler bör drabbas av stränga sanktioner.

Vi har sett att det finns brister i övervakningen av transporterna. Det har visat sig att det veterinära datasystemet som används för att meddela hur djur transporteras inte fungerar tillfredsställande. Bl.a. förekommer det att meddelande om transporter inte når fram.

En tredje punkt är att kravet på färdplan inte alltid uppfylls. I den arbetsgrupp i kommissionen som diskuterar djurskydd vid långa transporter har det framkommit att många länder har problem med färdplanen. Därför behövs det ett fungerande nätverk mellan medlemsländerna så att man kan samarbeta mellan olika tillsynsmyndigheter.

Det här är någonting som måste genomföras skyndsamt. Dessutom menar jag att det finns anledning att i vissa avseenden skärpa regelverket. Det var någonting som Sverige framförde redan 1995. Vi ville ju gå längre då än vad man gjorde. Denna fråga bör aktualiseras, åtminstone på lite sikt.

Jag anser också när det gäller långa transporter att vi bör diskutera klokskapen i att transportera levande djur i stället för att transportera kött, alltså slaktade djur. Gärna helfall, men inte levande djur. De exportbidrag som finns för levande djur till tredje land bör avskaffas, menar jag, för att därmed kunna avlägsna ett viktigt ekonomiskt incitament för långa transporter till tredje land.

Jag anser slutligen att vi bör se över det ekonomiska systemet som kringgärdar jordbrukspolitiken för att se om det finns ytterligare ekonomiska incitament som främjar långa transporter av djur. Detta är vad jag kommer att säga på måndag.

Anf.  99  GUDRUN LINDVALL (mp):

I den här frågan finns det inga skillnader mellan olika partier. Jag vill bara säga att det finns ett exemplar av filmen Some Lie Dying hos varje parti för dem som vill se den. Filmen är alltså spridd i riksdagen, och det är Riksdagens djurskyddsforum som har sett till att den visas här.

Egentligen är det här en ganska svår fråga, eftersom det handlar om någonting mer, nämligen strukturen inom EU. I länder som Spanien har man byggt upp stora slakterier som faktiskt förutsätter intransport, och i vissa andra länder ska man föda upp de djur som ska slaktas. Därför måste man också diskutera den här strukturen som har byggts upp och hitta sätt att regionalpolitiskt se till att man inte bibehåller strukturen. Och det handlar naturligtvis om någonting annat än själva djurtransporterna.

I filmen finns också fruktansvärda bilder från slakterier. Jag hoppas att man inte bara diskuterar transporterna utan också hur djuren hanteras vid slakterierna. Det måste finnas bestämmelser för vilka lidanden djur får utsättas för vid slakterierna.

Det fanns också fruktansvärda bilder av intransport av häst, framför allt i Italien. Hästar från Baltikum och Polen transporteras inte i timmar utan i dygn. Upp till två tre dygn är inte ovanligt. De djur som kommer fram är i många fall mer döda än levande. Här handlar det inte om pengar för djurtransport till tredje land utan om djur från tredje land. Man måste också ta upp en diskussion om vilka krav som ska gälla kring detta.

Jag vet att Margareta Winberg har gjort en rundresa till olika länder tillsammans med veterinärer och kunnat visa att det här sättet att hantera djur i mångt och mycket faktiskt är ekonomiskt olönsamt. När man tittar på filmen kan man se att det inte finns några som helst skäl att hantera djur på det här sättet. Det ger ingenting positivt över huvud taget. Man får ett mer stressat kött och sämre produkter.

Jag hoppas att ministern vill återuppta de här resorna för att i lugn och ro kunna diskutera med olika länder. Det här är naturligtvis ett gigantiskt problem, som inte bara handlar om hur man gör utan också varför man gör det och vilken inställning man har till djur. Djur har nervsystem, känner smärta och lidande och har hjärnor som kan registrera saker och ting.

Jag hoppas verkligen att det här leder till stor aktivitet från svensk sida, och jag tycker att det är oerhört bra att ministern tar tag i frågan.

Anf.  100  MAGGI MIKAELSSON (v):

Också jag delar den ståndpunkt som regeringen och ministern redovisar. Jag har två frågor.

Den ena gäller transporter av levande djur jämfört med att transportera kött. Jag skulle vilja fråga om det är möjligt att ni från departementet undersöker om en fördragsändring skulle kunna underlätta på längre sikt. Man skulle då inte betrakta levande djur som alla andra varor som ska omfattas av den fria rörligheten. Det kanske skulle underlättas av en fördragsändring.

Den andra frågan gäller transporter av djur in och ut över EU:s gränser. Många av dessa länder tillhör ju Europarådet. Har ministern någon avsikt att göra någonting också inom ramen för Europarådets arbete på djurskyddsområdet?

Anf.  101  GÖRAN LENNMARKER (m):

Jag hade snarast en fråga. Jag förutsätter att alla civiliserade länder har lagar mot djurplågeri. Oavsett hur bidragsbestämmelser och sådana saker är utformade är det väl olagligt att plåga djur? Därför är min fråga: Är det inte så att det handlar om att länder i så fall inte tillämpar lagar som man redan har? Borde man ändå inte på den vägen påtala vikten av att upprätthålla lagar, som jag föreställer mig finns? Jag skulle vara intresserad av att få upplysningar på den punkten. Vidare kan vi konstatera att det väl är bra att vi har ett EU, så att vi kan agera i den här typen av frågor.

Anf.  102  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Jag börjar med den sista frågan. Regelverket är inte fullt ut implementerat i alla länder, och det är ju det minsta man kan kräva. Sedan är det också så att det inte kontrolleras, dvs. det efterföljs inte. Det är klart att ju större ekonomisk vinning man får av att bryta mot regelverket, desto mer frekvent blir det troligen att göra det.

Därför tycker jag att det är viktigt att dels ta upp exportbidragen till tredje land, dels se över vad det finns för övriga ekonomiska incitament för att transportera. Då kan vi se om det går att förändra det på något vis. Sedan ska ju naturligtvis brott beivras och brottslingar bestraffas.

Jag nämnde inte slakterisituationen speciellt, men det är klart att också det ingår.

Ja, Gudrun Lindvall, det är riktigt att jag gjorde den här resan tillsammans med några veterinärer. Det var väldigt bra och intressant att utbyta erfarenheter. Nu planerar vi att ta upp det här under vårt ordförandeskap, och då blir det en del av en sådan konferens att peka på frågan om det finns någon ekonomisk vinning i detta eller inte.

Maggi Mikaelsson talade om att man inte skulle jämställa transport av levande djur med övriga varor inom den fria rörligheten. Jag tror att det är svårt. Men i både Maastrichtfördraget och Amsterdamfördraget finns det formuleringar som kräver att vi tar hänsyn till djurens välfärd och som betonar att djur inte är en handelsvara vilken som helst utan ”kännande varelser”. Vi kan inte låta detta bli bara tomma ord. Det finns alltså någonting att hänga upp detta på i fördraget.

I Europarådet har vi en konvention, och där har Sverige varit mycket pådrivande genom vår äldre veterinär, som jag just nu har glömt namnet på. Ekesbo, var det. Han har varit en otrolig kraft i Europarådet och drivit fram konventionen om skydd av djur under internationella transporter. Den håller nu på att omarbetas och moderniseras. Konventionen har legat öppen för undertecknande sedan 1968. Vi undertecknade den 1970 och ratificerade den 1971. Samma år trädde den också i kraft i Sverige.

Anf.  103  ORDFÖRANDEN:

Jag vet inte om vi är klara eller om Gudrun Lindvall vill återkomma. Jag tror inte att du behöver övertyga oss.

Anf.  104  GUDRUN LINDVALL (mp):

Jag tror inte att jag behöver övertyga er. Men det som behöver diskuteras är naturligtvis hur man anser att djur upplever saker. I många länder anser man att djur inte kan uppleva smärta, och i ganska sen tid har man haft den uppfattningen också i Sverige. Även i Sverige har vi partier som driver frågan att man ska få återinföra koscherslakten, trots att en samlad veterinärexpertis anser att den är både plågsam och ångestladdad för djuren. De som driver den frågan bör titta på filmen. Där visas hur det går till, och det är inga roliga scener, kan jag säga.

Anf.  105  ORDFÖRANDEN:

Jag kan bara konstatera att jordbruksministern har fått en eloge av oss runt bordet för sitt enträgna arbete i de här frågorna. Det finns alltså stöd för att fortsätta arbetet för skydd av djur vid transport med den inriktning som jordbruksministern har angivit.

Då kan vi lämna den punkten på dagordningen. Finns det någon ytterligare, jordbruksministern?

Anf.  106  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Ja, det gör det. Det finns ytterligare en övrig fråga. Italien har fått en ny jordbruksminister. Han kommer ifrån de gröna, och det kommer säkert att märkas. Han har redan tagit upp sin första övriga fråga, som handlar om GMO i jordbruket. Det är något oklart vad han vill. Jag har själv haft en längre diskussion med honom på bilateral basis. Men uppen-barligen vill han diskutera ett nytt direktiv om hur man ska hantera GMO inom jordbruket och hur man ska agera när det gäller moratorium. Han får väl lägga fram sina synpunkter.

Det här är ju en person som jag kommer att ha ett fortsatt samarbete med, precis som jag hade med hans företrädare på ett alldeles speciellt sätt, tillsammans med Danmark och Storbritannien. Det finns därför anledning för mig att noga lyssna på vad han säger och se om det finns några gemensamma beröringspunkter. Jag vet inte det i dag. Han får lägga fram sitt fall först.

Anf.  107  ORDFÖRANDEN:

Ja, det får han göra. Då är vi väl klara med din dagordning, vad jag förstår?

Anf.  108  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Vi har fått reda på ytterligare en punkt som inte finns med här. Det är en information om rissektorn.

Anf.  109  ORDFÖRANDEN:

Tack. Jag tror inte att det är någon som begär ordet med anledning av det. Då tackar vi för informationen och samrådet i dag och går vidare på vår dagordning.

4 §  Ekofin
Finansminister Bosse Ringholm
Rapport från ministerrådsmöte den 5 juni 2000 Information och samråd inför extra ministerrådsmöte den 18 juni 2000 (skattepaketet)

Anf.  110  ORDFÖRANDEN:

Då återupptar vi våra överläggningar. Jag hälsar Bosse Ringholm och hans medarbetare välkomna hit. Det var bra att ni kunde komma i dag med anledning av det skattepaket som ska behandlas på ett extra Ekofinmöte, eller ett inkallat Ekofinmöte, nu i helgen. Jag riktar mig nu till ledamöterna när jag säger att det ju har skickats ut en del papper i förväg. Det har varit återrapporterna som har sänts ut, så vi är förtrogna med ärendet. Jag lämnar ordet direkt till Bosse Ringholm. Varsågod!

Anf.  111  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Tack. Ni har alltså fått den skriftliga rapporten från Ekofinmötet den 5 juni. Jag har egentligen inte så mycket att tillägga, eftersom vi inte har fått någon information, vare sig skriftlig eller annan, därefter. Vid mötet som hålls nu på söndag kväll ska det göras ett nytt försök.

Den enda information jag har är att det portugisiska ordförandeskapet nu håller på med bilaterala och andra kontakter med berörda medlemsländer. Det finns alltså inte något nytt förslag eller någon ny information att lämna. Jag kan svara på de frågor som eventuellt kan finnas, men Sveriges position och bedömningar är desamma som vid det tidigare tillfället.

Anf.  112  LARS TOBISSON (m):

Herr ordförande! Den moderata positionen är också densamma som tidigare. Men just den rapport som vi fick från det förra tillfället bekräftar mitt tal om att här pågår ett svartepetterspel mellan på ena sidan Storbritannien och på andra sidan inte bara Luxemburg utan ytterligare några länder, som slår vakt om banksekretessen även långsiktigt.

Båda sidor poängterar saker som inte förefaller vara föremål för diskussion men som är avgörande ingredienser i en kommande lösning. Det är att man också måste se till att bestämmelserna gäller dels i associerade områden, vilket bara det är svårt, dels i andra länder utanför EU som kan tjäna som skattetillflyktsorter. Detta är villkor som båda ställer, men i och med att det inte är kontroversiellt diskuteras det inte på något sätt.

Jag menar att detta bara understryker svårigheterna att komma framåt. Har det över huvud taget rört sig i dessa avseenden, så att man kan säga att man har en uppgörelse på gång med associerade områden respektive tredje land?

Anf.  113  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Det finns många kullerstenar på vägen mot en skattepaketsöverenskommelse, och en del skulle säkert vilja lägga ut många fler. Men jag kan bara konstatera, som jag sade tidigare, att vi inte har någon ny information utöver diskussionen som fördes på Ekofinmötet den 5 juni. Det portugisiska ordförandeskapet jobbar med frågan nu, men man har inte presenterat något nytt förslag eller något nytt papper i ämnet. Därför får vi säkerligen först på söndag vid bordet se om det finns underlag för några nya ställningstaganden.

Jag vill gärna upprepa vad jag har sagt tidigare om att varje steg är bättre än inget steg alls, även om det är litet. Och vilket steg man än kan komma att ta, så finns det många steg som behöver tas även i fortsättningen. Så under alla omständigheter är detta en följetong som kommer att fortsätta.

Anf.  114  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Tack, ordförande! Jag har mer en kommentar än en fråga. Jag förstår att finansministern har stor uthållighet i den här frågan, men jag vill erinra om att det också finns någon form av bortre gräns för ett sådant här ärende. Det kan inte drivas hur länge som helst. Så småningom uppfattas det av medlemsländer och medborgare enbart som ett uttryck för ett stort misslyckande.

Det är viktigt att man är känslig för den gränsen. Om det inte går att komma fram, får man också inse det så småningom, så att man inte ägnar all kraft åt frågor som inte går att lösa. Detta var en uppmaning till att också ha med den bedömningen när man driver en fråga.

Anf.  115  ORDFÖRANDEN:

Uthålligheten, ja. Det var ju statsministern som fällde det omdömet om finansministern i går.

Anf.  116  LARS TOBISSON (m):

Om jag förstår finansministern rätt säger han att även ett litet steg skulle vara värdefullt. Det tycker jag är en sats som man kan ifrågasätta.

Om det lilla steget skulle bestå däri att man fattade beslut som bara berör de 15 länderna och därmed driver sparandet ut ur EU-området är det inte något värdefullt steg. Nu är jag förvissad om att andra kommer att se till att detta inte sker. Det gör både de som likt Luxemburg argumenterar för en bevarad banksekretess inom EU på sikt och Storbritannien, som motsätter sig en källskatt.

Jag menar att det här måste ses som ett fullständigt paket, och då kommer man inte ifrån problematiken när det gäller länder utanför EU som kan skrida in och ta hand om det flyktkapital som skulle lämna vårt eget område.

Anf.  117  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Jag kan bara konstatera att skattepaketet faktiskt innehåller tre delar. Vi ägnar nu all möda och energi åt en av de tre delarna. De övriga två har inte varit lika omdiskuterade och omstridda. Jag ägnar mig inte åt något spekulerande i hur man kan säkra de två övriga delarna, som inte är lika diskuterade. Men det bör också ingå i perspektivet inför framtiden.

Anf.  118  LARS TOBISSON (m):

Nu börjar det likna någonting, om Sverige kan driva den ståndpunkten! Jag har tidigare föreslagit att vi skulle inrikta oss på att ta det som gäller bolagen och den interna copyrighten osv. Om vi kan ta det för sig så vore det bra. Men det har sagts – även från finansministern – att detta är odelbart och att även sparandedirektivet måste få en lösning. Men om vi kan gå den vägen som finansministern antydde så vore det bra.

Anf.  119  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Då tvingas jag upprepa att jag har samma ståndpunkt som tidigare. Sedan kanske jag och Lars Tobisson är överens om att jag möjligen är mer uthållig i det här ärendet.

Anf.  120  ORDFÖRANDEN:

Vi har haft den här frågan uppe tidigare. Regeringens ståndpunkter är klara, och det har också uttalats ett stöd för dem. Jag behöver inte upprepa det igen. Vi får nu se vad det extra Ekofinmötet kommer att innebära. Om ingen annan har någon fråga till finansministern tackar vi finansministern och hans medarbetare för att ni har kommit hit och gett oss den här kompletterande informationen.

5 §  Hälsa
Socialminister Lars Engqvist
Rapport från ministerrådsmöte den 18 november 1999
Information och samråd inför ministerrådsmöte den 29 juni 2000

Anf.  121  ORDFÖRANDEN:

Då återupptar vi våra överläggningar. Jag hälsar socialminister Lars Engqvist och hans medarbetare välkomna hit för information och samråd. Först ska vi få en muntlig återrapport från ministerrådsmötet den 18 november. Varsågod!

Anf.  122  Socialminister LARS ENGQVIST (s):

Tack för det, ordförande! Får jag först upplysa om att vi har bett om tillåtelse att få vara lite fler i dag, framför allt för att vi skulle få veta hur EU-nämnden fungerar och hur sådana här sammanträden går till. Det är därför vi är relativt många i dag. Vi fick tillåtelse till detta och är glada för att vi fick komma.

Det möte som hölls med hälsoministrarna den 18 november – och jag antar också övriga möten under hösten – var präglat av det faktum att kommissionen inte hade fungerat under lång tid. Det betyder att den dagordning vi arbetade med på det senaste hälsoministermötet var mycket tunn. Det var egentligen inga stora frågor som togs upp.

Det var två rådsresolutioner, två rådsslutsatser och en deklaration om Europa–Medelhavs-samarbetet. Två debatter hölls också.

Rådsresolutionerna handlade dels om integrering av hälsoskyddsaspekter, dels om mental hälsa. Rådsslutsatserna handlade om tobak och antibiotikaresistens. De två diskussionerna som hölls var kanske trots allt viktigare än de faktiska besluten.

Den ena diskussionen handlade om hur vi i EU-systemet ska integrera hälsoarbetet och hälsoaspekterna i hela arbetet. När jag var här inför det förra ministerrådsmötet diskuterade vi just den frågan.

Något som är viktigt från vår synpunkt och som jag framförde vid ministerrådsmötet är att det behövs ett tydligare uttalande från Europeiska rådet om att folkhälsoaspekterna ska behandlas i alla konstellationer och i hela det europeiska samarbetet. Det kan inte bara ligga på ett råd. Då kommer det inte att få något genomslag. Man skulle alltså ha samma hållning i folkhälsofrågorna som vi har haft när det gäller miljöarbetet och miljöaspekterna.

Detta framförde jag på mötet och fick instämmanden ifrån de övriga. Det ledde sedan till att Europeiska rådet vid sitt sammanträde i Helsingfors gjorde ett uttalande i den riktningen, dvs. uppmanade samtliga konstellationer att ta upp frågan.

Den andra frågan handlade om tobak. Det var en bra diskussion kring problemställningarna kring tobak, tobak och ungdom och det internationella samarbetet för att minska tobakskonsumtionen.

Jag tillät mig vid ministerrådet att också påpeka det något motsägelsefulla i EU:s tobakspolitik. Å ena sidan ägnas uppmärksamhet åt tobakens skadeverkningar och det ges stort utrymme att diskutera detta i somliga ministerråd. Å andra sidan ägnar andra ministerråd stort utrymme åt frågan om hur man ska subventionera tobaksodlingen. Jag tillät mig att peka på detta vid den diskussion som fördes.

Sammanfattningsvis var dagordningen rätt tunn, till följd av att kommissionen inte hade varit i gång, och det fattades inga stora, dramatiska beslut på detta möte.

Anf.  123  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Ordet är fritt med anledning av den muntliga återrapporten. Ingen begär ordet. Då går vi över på nästkommande mötes dagordning.

Anf.  124  Socialminister LARS ENGQVIST (s):

Det är alltså ett hälsoministermöte den 29 juni, dvs. om två veckor. Jag vill lyfta fram fyra frågor som är och kommer att bli av stor betydelse.

Den första är direktivet om tillverkning, presentation och försäljning av tobaksvaror, dvs. diskussionen om tobaksdirektivet.

Den andra är arbetet med WHO-konventionen om tobakskontroll. Den handlar om EU:s roll och EU:s samarbete med WHO.

Den tredje är förslaget om en ny folkhälsostrategi och ett nytt ramprogram om folkhälsa, som ska presenteras på ministerrådsmötet.

Den fjärde är en rådsresolution om hälsodeterminanter. Man får lära sig mycket – det är alltså sådana saker som har en negativ påverkan på vår hälsa.

När det gäller produktion, presentation och försäljning av tobaksvaror, har kommissionens direktiv varit uppe till en första presentation och varit föremål för en omröstning i Europaparlamentet. Parlamentet röstade om direktivet den 14 juni. Det kan sägas att parlamentet på några punkter intog en annan ståndpunkt än vad som har varit kommissionens förslag.

Men om man ser till vad som har uppmärksammats i den svenska diskussionen så har det inte skett några större ändringar. Kraven som man har på nikotininnehåll, innehåll av tjära och kolmonoxid följer de regler som kommissionen har ställt upp.

En fråga gäller huruvida dessa regler ska gälla också för tobaksvaror som säljs till tredje land, utanför EU. Det fanns ett förslag i parlamentets behandling om att man inte skulle ställa samma krav på exporten. Men parlamentets beslut innebar att man ändrade tidpunkten från vilken detta ska gälla också för exporten, från 2003 till 2006. Det var en viss uppluckring, men man håller fast vid att det ska gälla all tobak som produceras i EU, oavsett om avsättningen sker innanför eller utanför EU. Man flyttar alltså datumet för när det ska gälla från 2003 till 2006.

En fråga som i högsta grad är svensk är den om snuset. Parlamentets beslut blev att vi får ett fortsatt, permanent undantag. Svenska snusare får använda sig av snus. Däremot blir det inte, som rapportören till parlamentet hade föreslagit, någon omdefinition av tobak för munkonsumtion, eller vad det nu heter, som hade inneburit att svenskt snus hade fått säljas i Europa. Det beslutet fattade man inte. Vi får alltså inte sälja vårt snus i Europa, men vi får använda det för egen konsumtion.

Nu ska ju det här bli föremål för beslut och ställningstagande också i ministerrådet. Vi har från vår sida ansett oss kunna ställa upp på kommissionens linje. Det kan också sägas att de korrigeringar som har gjorts i parlamentet åtminstone från svensk synpunkt, som jag bedömer det, också kan vara rimliga. Det är ett ställningstagande som det inte skulle vara svårt för Sverige att ansluta sig till.

Jag vet inte om någon av mina medarbetare vill komplettera eller korrigera om jag hade fel på någon punkt. Hade jag inte det? Jag var tydligen välinformerad på den här punkten.

Anf.  125  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Jag vill bara påpeka att Europaparlamentets antagna ändringar finns på bordet här. Vi har precis fått dem på svenska också.

Anf.  126  LARS TOBISSON (m):

Herr ordförande! Jag skulle vilja mana till lite försiktighet här. Jag är inbiten icke-rökare själv, så jag kan engagera mig på den sidan. Men det här är faktiskt också en rättslig fråga. Jag tycker att Europaparlamentet verkar ha öst på med alla möjliga föreskrifter som ska bevisa att de tycker illa om rökare och rökning, och det kan man ju göra. Men nu ska det här hanteras inom EU på de grunder som finns där.

Den rättsliga grund man åberopar är den som handlar om den inre marknaden. Vi har haft den här diskussionen en gång tidigare. Det är några år sedan nu. Då fattades ett beslut om ett tobaksdirektiv som faktiskt har kommit så långt att det nu har kommit en proposition om att det även ska införas i Sverige.

Då diskuterades just vilken den rättsliga grunden skulle vara. Om den var folkhälsa krävdes enhälliga beslut, och det kunde man inte uppnå eftersom vissa länder motsatte sig det. Då hittade man på att gå på inremarknadskriteriet. Då räckte det med kvalificerad majoritet.

Vi hade den mycket egendomliga situationen att en svensk minister som sedan blev kommissionär nere i Bryssel sade att detta visserligen stred mot svensk grundlag, men genom att rösta för det kunde vi få igenom ett direktiv som därmed tog över den svenska grundlagen.

Vi moderater var ensamma om att protestera mot ett förfarande som ju uppenbarligen strider mot det vi var överens om när vi en gång trädde in i EU. Vi skulle ju se till att hålla oss till regelsystemet och bl.a. försöka att undvika att våra egna grundlagar träddes för när.

Nu har generaladvokaten kommit med en rekommendation – jag tror att det var i går – som ligger på vårt bord här. Han har alltså kommit med en rekommendation i detta ärende sedan Tyskland och några andra har angripit tobaksdirektivet på rättslig grund. Generaladvokaten har precis som vi funnit att detta inte kan ha med den inre marknaden att göra. Därmed faller beslutet, och man anser att lagstiftningen inte kan följas.

Detta sätter ju den svenska propositionen i ett egendomligt ljus. Man borde nog har avvaktat den rättsliga prövningen i EG-domstolen innan man gav sig till att skriva en proposition, eftersom detta är på väg fram nu.

Nu är vi återigen där att det är väldigt svårt att se hur vissa inslag, i alla fall, i det tänkta direktivet ska kunna sägas röra förhållanden som har med den inre marknaden att göra. Ett inslag är att man ska ha samma stränga föreskrifter vad gäller varor som produceras inom EU men som exporteras till annat land. Det kan alldeles uppenbart inte ha med den inre marknaden inom EU att göra. Därmed faller alltså, vad jag kan se, den rättsliga grunden.

Jag vet inte hur mycket ni diskuterar detta i regeringen. Jag tycker att man får hålla sig till regelsystemet och inte bara därför att man vill beivra tobaksbruk störta i väg och ta beslut som sedan visar sig inte hålla rent rättsligt.

Anf.  127  WILLY SÖDERDAHL (v):

Herr ordförande! Först får jag säga att jag tycker att det är bra att socialministern gör denna koppling. Det är dubbelmoral att ge stöd till tobaksodling och sedan engagera sig i en begränsning. Det får man nog ta upp vid flera tillfällen, tror jag. Det är bra att det görs.

Sedan vet jag inte om det rättsliga sätter käppar i hjulet. Så långt har jag inte tänkt. Men med tanke på det vi ser framför oss nu tycker jag att det måste vara oetiskt att exportera sådana varor till tredje land som vi anser hälsovådliga för oss själva i EU. Jag tycker inte att Sverige ska gå med på ens det krav som Europaparlamentet hade på att man skulle förlänga till 2006.

Jag har också en fråga. I Europaparlamentet var detaljfrågor kring light-produkter uppe. Det gällde om man skulle få lov att skriva att produkterna är light-produkter. Kommissionens förslag var att man inte skulle få göra det, därför att det var att lura folk att tro att det var light, för det är inte light. Det var ett bra förslag kommissionen hade om att man skulle ta bort det. Jag skulle gärna se att också Sverige driver den linjen om det finns något annat förslag.

Anf.  128  PER WESTERBERG (m):

Herr ordförande! Låt mig konstatera att även jag är en tämligen intolerant icke-rökare, med undantag för någon fet cigarr när jag har fått för mycket konjak. Men när man kommer till effekterna av exportförbudet måste man ändå ställa sig frågan om det finns någon analys som tyder på att det verkligen leder till någon förbättring. Risken är att man i stället lämnar fältet öppet för andra typer av cigarettillverkare, med cigaretter av ännu sämre kvaliteter som ger ännu större hälsonegativa effekter, att komma in på ett antal marknader och att man därmed inte skulle uppnå någon effekt på tredje land eller mindre användning av tobak.

Det är kanske lättare att få andra länder att anta liknande regler om lägre tjär- och nikotinhalter i cigaretter om inte fabrikerna ligger i dessa länder utan just inom EU.

Finns det någon bedömning av effekterna, eller är detta bara ett sätt att känna att man själv är duktig och moralisk?

Anf.  129  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Herr ordförande! Vi kristdemokrater tycker om rökarna men inte rökningen, och det beror på att vi tycker om rökarna. Jag vill understryka att vi gärna stöder den inriktning som Europaparlamentet är inne på, dvs. att inte ha dubbla standarder utan på sikt försöka att vara konsekvent. Det som produceras inom EU ska vi ta ett ansvar för. Det handlar om folkhälsan.

Jag tror inte att man ska kalkylera på det sätt som den föregående talaren gjorde, även om det naturligtvis finns en viss relevans i detta. Jag tror att det är viktigt att gå före och visa att det vi står för för vår egen population, det står vi också för utanför gränsområdet. Vi måste våga gå före, visa vad det betyder för folkhälsan och förhoppningsvis också få en debatt och åtgärder till stånd även globalt. Vi stöder den linjen.

Anf.  130  HANS KARLSSON (s):

Jag tycker att man ska ta som utgångspunkt det faktum att tobak och rökning, såvitt jag känner till, är den enskilt största orsaken till ohälsa och för tidig död. Då tror jag att man måste vara väldigt tydlig. Det går inte att ta alla relevanta omständigheter som finns runtomkring och lägga dem i samma korg. Om vi vill driva denna fråga framåt måste vi vara väldigt tydliga och ha en tydlig målsättning. Därför tycker jag att den inriktning som regeringen här har valt är bra.

Jag tycker att man kan resa en del frågetecken kring det kompromissförslag, eller vad man ska kalla det, som Europaparlamentet har antagit. Vi vet alla som sitter runt detta bord att kompromisser är nödvändiga i politik. Samtidigt gör det målet lite otydligt, men det är möjligt att det är priset för att komma fram till enhetliga standarder för användning både inom och utom EU.

Det är också viktigt att det som sägs på denna dagordningspunkt stämmer överens med det som ministerrådet ska avhandla när det gäller Världshälsoorganisationens lägesrapport om konventionen och att det är tydligt att EU har en politik på tobaksområdet och inte flera.

Jag vill också understryka att jag hoppas att socialministern även vid detta tillfälle understryker det orimliga i att vi med EU-medborgarnas skattepengar stöder tobaksodling, vilket Willy Söderdahl sade tidigare.

Anf.  131  Socialminister LARS ENGQVIST (s):

Får jag börja med Lars Tobissons påpekande om det lite besvärliga rättsliga läget? Generaladvokatens rekommendation till domstolen – det är väl så det formellt är – säger i och för sig ingenting om vad domstolen till sist kommer att landa på, även om det är klart att den pekar på komplikationerna.

Vi kan inte från regeringens sida ignorera direktivet. Det kan ingen medlemsstat. De har ju samma uppgift som vi, nämligen att se till att direktivet faktiskt följs. Vi har lagt fram förslaget med omsorg om den europeiska beslutsordningen. Detta direktiv ska implementeras, och därför har vi lagt fram propositionen. Ingen kan utgå ifrån en tolkning av var domstolen kommer att landa någonstans.

Nu ligger propositionen på riksdagens bord, och det är upp till riksdagen att hantera det. Riksdagen har, såvitt jag har förstått, bestämt att man inte tänker ta ställning under hösten utan att ställningstagandet av andra skäl, med hänsyn till arbetsanhopningen under hösten, kommer att ske till våren. Därmed finns det möjlighet att ta ställning till propositionen när domstolsutslaget kommer.

Detta handlar trots allt inte om den problematik som vi tar upp nu. Det handlar om den indirekta tobaksreklamen, som i flera avseenden är en annan problemställning än den som tas upp nu.

Jag kan förstå dem som säger att man inte kan bygga upp ett regelverk med hänvisning till att det handlar om inre marknaden, men det tycker jag inte är det stora problemet i det hela. Om man bestämmer sig för en folkhälsopolitik inom EU måste den, precis som Hans Karlsson påpekar, stämma överens med det som vi i andra sammanhang – det kommer tillbaks i nästa punkt – förbinder oss att göra i samarbete med WHO. Vi måste ta ett ansvar för den politik vi för på europeisk nivå, så att den också fungerar med WHO:s ambition att minska tobaksanvändningen framför allt i tredje land och få en bättre inriktning på tobaksproduktion och tobakskonsumtion.

Där finns det klara belägg. Om vi bestämmer oss för att följa kommissionens förslag till direktiv förbättrar vi påtagligt hälsoläget för de europeiska konsumenterna. Om vi är medvetna om det blir det en egendomlig dubbelmoral om vi säger att vi inte bekymrar oss för den export som vi bedriver till tredje land, speciellt inte om vi då samtidigt har en process där vi ska försöka leva upp till WHO:s konvention på området.

I sak tycker jag att det finns skäl att stödja kommissionen. För att få frågan till beslut skulle jag kunna tänka mig att vi från svensk sida går på den linje som parlamentet har, men huvudståndpunkten – den ursprungliga ståndpunkten – är att vi ska stödja kommissionens förslag. Om man sedan väljer att försöka hitta ett system för förlikning med parlamentet eller ej vet jag inte, men huvudlinjen är att följa kommissionen och för att få fram ett beslut ändå kunna gå på parlamentets linje.

När det gäller frågan om att implementera direktivet menar jag att vi får avvakta domstolsutslaget och inte tolka generaladvokatens utlåtande som sista ordet.

Sedan är det så, som tydligt framgår av den information ni har fått, att Europaparlamentets beslut på flera punkter innebär ytterligare uppstramning, exempelvis strängare varningstexter och en hårdare hållning. Även om jag inte har mitt papper med mig utgår jag ifrån att det blir som kommissionen föreslår, nämligen att man inte ska få använda beteckningarna light och ultra light för att ge en föreställning om att vissa tobaksvaror skulle vara mindre problematiska ur folkhälsosynpunkt. Jag utgår från att parlamentet ställer sig bakom det. Beteckningarna kommer inte att få användas om detta blir beslutat.

Jag tror att jag har svarat på de frågor som ställdes.

Anf.  132  LARS TOBISSON (m):

Herr ordförande! Hur mycket man än känner för frågan kan man inte resonera som socialministern gör när han säger att han kan förstå argumentet om att det inte har med inre marknaden att göra men att han ändå tycker att vi ska gå fram på detta vis för att visa vår vilja och känsla, osv. Problemet är det som inträffar nu när domstolen av allt att döma – jag kan inte tro annat – följer generaladvokatens yttrande, nämligen att hela lagstiftningen faller. Då har det varit ett kraftfullt slag rakt ut i tomma luften.

Det är faktiskt även så att man, om man skulle säga att det har med folkhälsa att göra och få enighet i ministerrådet, knappast kan hävda att man ska kunna ålägga restriktioner med sikte på folkhälsan i andra länder än dem som omfattas av den europeiska unionen. Såvitt jag förstår är det också ofrånkomligt.

Därför manar jag till försiktighet och att man undviker denna typ av kullerbyttor, som av allt att döma redan är på väg beträffande det förra tobaksdirektivet.

Anf.  133  PER WESTERBERG (m):

Herr ordförande! Jag vill snarast tala om flexibilitet för att försöka nå resultat. Jag är egentligen tillbaka vid denna typ av förbud mot export av cigaretter med visst innehåll. Jag efterlyser analysen. Är detta verkligen bästa sättet att uppnå det vi allihopa vill nå? Målet är det nog inget tvivel om; vi vill åt samma håll. Men är det möjligen så att vi fördröjer effekten, även om vi känner oss väldigt väl till mods när vi i så fall fattar ett sådant beslut?

Jag vill alltså varna för en alltför dogmatisk inställning här och i stället förespråka att man ska ha denna politik som ett spelkort som man spelar ut för att försöka nå bästa möjliga resultat.

Anf.  134  Socialminister LARS ENGQVIST (s):

Först vill jag till Lars Tobisson säga att frågan som ställs av generaladvokaten och så småningom också av domstolen – det kan vara viktigt att påpeka att domstolen uppenbart har möjlighet att inta en annan ställning än vad generaladvokaten rekommenderar – är av ganska stor betydelse för hela diskussionen om EU:s möjlighet att bedriva folkhälsopolitik. Skulle det vara så att man inte kan anta denna typ av direktiv återstår i värsta fall – i alla fall ur min synpunkt – bara att EU får arbeta med deklarationer och allmänna uppmaningar till medlemsstaterna att göra det ena eller det andra. Då skulle vi förlora ganska mycket när det gäller att använda det europeiska samarbetet för att faktiskt göra någonting för folkhälsan. Vi får då en diskussion inom hela EU-systemet om vilken väg man ska gå när det gäller folkhälsoarbetet.

Jag tycker att den politiska försiktighetsprincipen snarare borde leda till att vi avvaktar och ser vad det betyder. Men hela den process som har varit bakom detta tobaksdirektiv, likaväl som bakom den diskussion som nu kommer om ett nytt folkhälsoprogram – ett nytt ramprogram – bygger på föreställningar om att EU:s regelverk gör det möjligt att anta bindande direktiv på detta område och inte bara vara hänvisad till rekommendationer. Jag hoppas att det är så. Jag hoppas att man kommer fram till att det är möjligt för EU att arbeta på detta sätt.

Jag tror att det när det gäller EU:s allmänna trovärdighet är viktigt att man kan anta strikta direktiv och att man kan bestämma sig för en folkhälsopolitik som ålägger medlemsstaterna att implementera reglerna i sin lagstiftning.

När det gäller frågan om effekter för tredje land har jag inte sett något sådant material. Jag har inte fått del av det. Jag ska gärna bidra till att man försöker få fram det. Däremot har kommissionens arbete när det gäller reglerna för försäljningen inom EU varit väldigt tydligt. Där finns ett material som visar att det skulle få effekt på folkhälsan.

Problemet skulle då vara att man bestämmer sig för att ingen europeisk tobaksindustri får producera och att det i så fall växer fram en marknad vid sidan om, och att man inte får några effekter. Men det är, såvitt jag ser det, en fråga som man bör kunna diskutera med Världshälsoorganisationen, framför allt. Hur bedömer de effekterna av ett sådant beslut?

På detta område måste, trots all lobbyverksamhet som uppenbart har pågått med en enorm kraft gentemot parlament, gentemot kommission och gentemot alla, ändå till sist folkhälsan vara avgörande när det gäller sättet att se på tobaksproduktion och tobaksförsäljning.

Anf.  135  ORDFÖRANDEN:

Då tror jag att vi är framme vid en sammanfattning. Jag kan konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende. Då går vi vidare.

Anf.  136  Socialminister LARS ENGQVIST (s):

Jag skulle be att få ta de andra tre frågorna i ett svep, för de är inte lika omfattande.

Det som tas upp på dagordningen nu är således WHO:s ramkonvention om tobakskontroll. Frågan tas upp därför att kommissionen har fått mandat att förhandla på EU:s vägnar gentemot WHO. WHO har intresse av att EU drar åt samma håll som WHO och att hela det internationella arbetet sker åt samma håll.

Här är det fråga om att vi från svensk sida vill betona att det är bra om EU kommer överens med WHO, följer WHO:s inriktning och ser till att också EU-arbetet har samma ambitiösa mål som Världshälsoorganisationens arbete.

Den andra frågan som kommer upp är en presentation av ett förslag om en ny folkhälsostrategi och ett nytt folkhälsoprogram. Det har varit kraftigt försenat, och det har varit problem med detta. Men nu avser kommissionen att göra en första presentation av folkhälsoprogrammet. Till den frågan kommer vi att återkomma ett antal gånger. Nu presenteras detta, och sedan dras arbetet i gång. Frågan kommer tillbaka upp på ministerrådsnivå förhoppningsvis under vårt ordförandeskap nästa år, där vi ser vad arbetet har lett fram till.

Det sista jag vill upplysa om är att det på dagordningen finns en rådsresolution om hälsodeterminanter. Det är inget dramatiskt eller märkvärdigt. Men det som ur vår synpunkt sett är intressant är alltså att vi har fått stöd för vår uppfattning att alkohol, tobak och mental hälsa ska finnas med när vi talar om faktorer som påverkar och har en allvarlig inverkan på hälsan, vilket är ett sätt att se på hälsorisker som ligger i vårt intresse.

Anf.  137  ORDFÖRANDEN:

Punkten 5 är faktiskt en beslutspunkt. Där har socialministern redovisat ståndpunkten från regeringen. Ingen begär ordet, såvitt jag kan förstå, så jag konstaterar att det finns stöd för regeringens ståndpunkt.

Det finns en fråga från min sida. Punkt 6 om läkemedlen gäller väl också en rådsresolution som ska antas?

Anf.  138  Socialminister LARS ENGQVIST (s):

Det är fråga om att den eventuellt kan komma upp på dagordningen.

Anf.  139  ORDFÖRANDEN:

Har regeringen sett förslaget till rådsresolution och stöder det?

Anf.  140  Socialminister LARS ENGQVIST (s):

Ja. Det har precis kommit. Det kommer att diskuteras i hälsovårdsarbetsgruppen nu på måndag. Såsom det ser ut nu har vi inga invändningar, men det ska diskuteras där, så det är väldigt svårt att ta ställning till det. Av praktiska skäl är vi egentligen ute en vecka för tidigt. Vi skulle ha träffats på midsommarafton i stället.

Anf.  141  ORDFÖRANDEN:

Okej. Vi lämnar den. Vi utgår ifrån att det inte är någon större kontroversiell fråga. Då lämnar jag ordet fritt i övrigt vad gäller denna dagordning.

Anf.  142  GÖRAN LENNMARKER (m):

Det gäller punkten 4 om gemenskapsstrategi för folkhälsan. Den innehåller två komponenter, kan man säga. Den ena delen gäller att identifiera hot mot hälsan som vi bäst bekämpar gemensamt – smittsamma sjukdomar och andra saker. Det är en viktig fråga, där det gränsöverskridande samarbetet naturligtvis är av särskild vikt. Det andra gäller att få effektivare hälsovårdssystem i respektive medlemsland. Det är nationella frågor, men man kan förbättra systemen genom att jämföra och studera. Det är också bra.

Det finns en tredje komponent som saknas. Det är detta att ge patienten rätt att fritt söka vård inom unionen. Det är särskilt viktigt för svårt sjuka personer som av olika anledningar kanske står på väntelista eller upplever att det är för låg kvalitet på hälsovården i det egna landet och vill söka sig någon annanstans. Det är en tredje komponent som jag tycker att det vore viktigt att föra in i gemenskapsstrategin för folkhälsan.

Om patienter kan rösta med fötterna genom att söka effektiv vård innebär det både att man bidrar till att förbättra de nationella systemen och, framför allt, att svårt sjuka människor faktiskt får vård i tid. Det dör folk i vårdköer i Europa.

Anf.  143  Socialminister LARS ENGQVIST (s):

Jag vill bara upplysningsvis säga att sjukvården eller försäkringsersättningar, som det i hög grad handlar om, inte har ansetts vara en del av folkhälsopolitiken såsom diskussionen har förts hittills. Det är de andra områdena vi diskuterar. På försäkringssidan förs en diskussion som ett resultat av de domar som vi allihop är medvetna om, men den förs när det gäller socialförsäkringar och det råd som hör ihop med detta.

Sjukvård i den meningen har ännu inte betraktats vara en del i folkhälsoarbetet. Jag är inte säker på att vi är mogna att ta ställning till huruvida vi skulle föra in sjukvårdspolitiken som en europeisk fråga. Däremot är jag alldeles säker på att vi är där om vi möts om 20 år igen, men vägen dit tror jag är mer komplicerad.

Anf.  144  ORDFÖRANDEN:

Det finns ingen ytterligare som vill ställa frågor med anledning av de andra punkterna på dagordningen. Därmed är vi klara med informationen och samrådet. Vi tackar socialminister Lars Engqvist och hans medarbetare för deltagandet i dag.

Innehållsförteckning

1 §  Miljö Miljöminister Kjell Larsson Rapport från ministerrådsmöte den 30 mars 2000 Information och samråd inför ministerrådsmöte den 22 juni 2000 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  2  Miljöminister KJELL LARSSON (s) 1

Anf.  3  ORDFÖRANDEN 2

Anf.  4  Miljöminister KJELL LARSSON (s) 2

Anf.  5  MAGGI MIKAELSSON (v) 3

Anf.  6  GUDRUN LINDVALL (mp) 3

Anf.  7  Miljöminister KJELL LARSSON (s) 4

Anf.  8  ORDFÖRANDEN 4

Anf.  9  Miljöminister KJELL LARSSON (s) 4

Anf.  10  GUDRUN LINDVALL (mp) 5

Anf.  11  Miljöminister KJELL LARSSON (s) 5

Anf.  12  GUDRUN LINDVALL (mp) 5

Anf.  13  CARL G NILSSON (m) 5

Anf.  14  Miljöminister KJELL LARSSON (s) 5

Anf.  15  GUDRUN LINDVALL (mp) 6

Anf.  16  Miljöminister KJELL LARSSON (s) 6

Anf.  17  ORDFÖRANDEN 6

Anf.  18  Miljöminister KJELL LARSSON (s) 6

Anf.  19  CARL G NILSSON (m) 7

Anf.  20  GUDRUN LINDVALL (mp) 7

Anf.  21  Miljöminister KJELL LARSSON (s) 7

Anf.  22  CARL G NILSSON (m) 8

Anf.  23  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 9

Anf.  24  GUDRUN LINDVALL (mp) 9

Anf.  25  Miljöminister KJELL LARSSON (s) 9

Anf.  26  ORDFÖRANDEN 10

Anf.  27  Miljöminister KJELL LARSSON (s) 10

Anf.  28  ORDFÖRANDEN 10

Anf.  29  Miljöminister KJELL LARSSON (s) 10

2 §  Transport Näringsminister Björn Rosengren Rapport från ministerrådsmöte den 28 mars 2000 Information och samråd inför ministerrådsmöte den 26 och 27 juni 2000 11

Anf.  30  ORDFÖRANDEN 11

Anf.  31  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 11

Anf.  32  ORDFÖRANDEN 11

Anf.  33  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 11

Anf.  34  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) 12

Anf.  35  BIRGITTA WISTRAND (m) 12

Anf.  36  GUDRUN LINDVALL (mp) 13

Anf.  37  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 13

Anf.  38  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) 13

Anf.  39  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 13

Anf.  40  GUDRUN LINDVALL (mp) 14

Anf.  41  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 14

Anf.  42  Departementsrådet BOSSE WALLIN 14

Anf.  43  ORDFÖRANDEN 15

Anf.  44  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 15

Anf.  45  MAGGI MIKAELSSON (v) 15

Anf.  46  ORDFÖRANDEN 15

Anf.  47  MAGGI MIKAELSSON (v) 15

Anf.  48  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 16

Anf.  49  MAGGI MIKAELSSON (v) 16

Anf.  50  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 17

Anf.  51  ORDFÖRANDEN 17

Anf.  52  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 17

Anf.  53  ORDFÖRANDEN 18

Anf.  54  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 18

Anf.  55  MAGGI MIKAELSSON (v) 18

Anf.  56  BIRGITTA WISTRAND (m) 19

Anf.  57  GUDRUN LINDVALL (mp) 19

Anf.  58  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 19

Anf.  59  Departementsrådet BOSSE WALLIN 19

Anf.  60  ORDFÖRANDEN 20

Anf.  61  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 20

Anf.  62  ORDFÖRANDEN 20

Anf.  63  BIRGITTA WISTRAND (m) 20

Anf.  64  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 20

Anf.  65  BIRGITTA WISTRAND (m) 21

Anf.  66  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 21

Anf.  67  BIRGITTA WISTRAND (m) 21

Anf.  68  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 21

Anf.  69  ORDFÖRANDEN 21

3 §  Jordbruk Jordbruksminister Margareta Winberg Rapport från ministerrådsmöte den 16 maj 2000 samt informellt ministermöte den 28–30 maj 2000 Information och samråd inför ministerrådsmöte den 19 och 20 juni 2000 22

Anf.  70  ORDFÖRANDEN 22

Anf.  71  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 22

Anf.  72  GÖRAN LENNMARKER (m) 23

Anf.  73  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 23

Anf.  74  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 24

Anf.  75  GÖRAN LENNMARKER (m) 25

Anf.  76  GUDRUN LINDVALL (mp) 25

Anf.  77  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 25

Anf.  78  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) 26

Anf.  79  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 26

Anf.  80  ORDFÖRANDEN 26

Anf.  81  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 26

Anf.  82  ORDFÖRANDEN 26

Anf.  83  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 26

Anf.  84  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 27

Anf.  85  ORDFÖRANDEN 27

Anf.  86  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 27

Anf.  87  GUDRUN LINDVALL (mp) 27

Anf.  88  CARL G NILSSON (m) 27

Anf.  89  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 27

Anf.  90  ORDFÖRANDEN 27

Anf.  91  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 28

Anf.  92  ORDFÖRANDEN 28

Anf.  93  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 28

Anf.  94  GUDRUN LINDVALL (mp) 28

Anf.  95  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 28

Anf.  96  Departementssekreterare URBAN JOHNSON 28

Anf.  97  ORDFÖRANDEN 28

Anf.  98  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 28

Anf.  99  GUDRUN LINDVALL (mp) 29

Anf.  100  MAGGI MIKAELSSON (v) 30

Anf.  101  GÖRAN LENNMARKER (m) 30

Anf.  102  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 30

Anf.  103  ORDFÖRANDEN 31

Anf.  104  GUDRUN LINDVALL (mp) 31

Anf.  105  ORDFÖRANDEN 31

Anf.  106  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 31

Anf.  107  ORDFÖRANDEN 32

Anf.  108  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 32

Anf.  109  ORDFÖRANDEN 32

4 §  Ekofin Finansminister Bosse Ringholm Rapport från ministerrådsmöte den 5 juni 2000 Information och samråd inför extra ministerrådsmöte den 18 juni 2000 (skattepaketet) 33

Anf.  110  ORDFÖRANDEN 33

Anf.  111  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 33

Anf.  112  LARS TOBISSON (m) 33

Anf.  113  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 33

Anf.  114  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 34

Anf.  115  ORDFÖRANDEN 34

Anf.  116  LARS TOBISSON (m) 34

Anf.  117  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 34

Anf.  118  LARS TOBISSON (m) 34

Anf.  119  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 35

Anf.  120  ORDFÖRANDEN 35

5 §  Hälsa Socialminister Lars Engqvist Rapport från ministerrådsmöte den 18 november 1999 Information och samråd inför ministerrådsmöte den 29 juni 2000 36

Anf.  121  ORDFÖRANDEN 36

Anf.  122  Socialminister LARS ENGQVIST (s) 36

Anf.  123  ORDFÖRANDEN 37

Anf.  124  Socialminister LARS ENGQVIST (s) 37

Anf.  125  ORDFÖRANDEN 38

Anf.  126  LARS TOBISSON (m) 38

Anf.  127  WILLY SÖDERDAHL (v) 39

Anf.  128  PER WESTERBERG (m) 39

Anf.  129  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 39

Anf.  130  HANS KARLSSON (s) 40

Anf.  131  Socialminister LARS ENGQVIST (s) 40

Anf.  132  LARS TOBISSON (m) 41

Anf.  133  PER WESTERBERG (m) 42

Anf.  134  Socialminister LARS ENGQVIST (s) 42

Anf.  135  ORDFÖRANDEN 43

Anf.  136  Socialminister LARS ENGQVIST (s) 43

Anf.  137  ORDFÖRANDEN 43

Anf.  138  Socialminister LARS ENGQVIST (s) 43

Anf.  139  ORDFÖRANDEN 43

Anf.  140  Socialminister LARS ENGQVIST (s) 44

Anf.  141  ORDFÖRANDEN 44

Anf.  142  GÖRAN LENNMARKER (m) 44

Anf.  143  Socialminister LARS ENGQVIST (s) 44

Anf.  144  ORDFÖRANDEN 45