Fredagen den 16 juli 2004

EU-nämndens uppteckningar 2003/04:42

1 §  Rättsliga och inrikes frågor

Statssekreterare Charlotte Svensson (asyl och migration)

Departementsrådet Mikael Tollerz (rättsliga frågor)

Rapport från ministerrådsmöte den 8 juni 2004

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 19 juli 2004

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Vi hälsar Charlotte Svensson och medarbetare från olika departement välkomna. Vi gör som vanligt att vi börjar med en rapport från tidigare ministerrådsmöte. Varsågod.

Anf.  2  Statssekreterare CHARLOTTE SVENSSON:

Tack. Förra RIF-rådet ägde rum den 8 juni i Luxemburg. Där deltog statsråden Thomas Bodström och Barbro Holmberg. Vid det mötet kunde medlemsstaterna enas om en rådsrekommendation med syfte att underlätta inresa och vistelse för tredjelandsmedborgare som kommer till EU för att forska.

Rekommendationen är del i ett forskningspaket som består av ytterligare en rekommendation om viseringslättnader och ett förslag till direktiv. Meningen är att medlemsstaterna ska underlätta inresa och vistelse genom att antingen undanta forskarna från krav på arbetstillstånd eller genom att utfärda tillstånden snabbt. Medlemsstaterna ska också underlätta familjeåterförening för forskare och samarbeta operativt runt frågorna.

När Barbro Holmberg informerade nämnden inför junirådet fick hon frågan om det med forskare även menas forskarstuderande, det vill säga doktorander. Nu när förhandlingarna om direktivet påbörjats kan jag meddela att kommissionens förslag innebär att även forskarstuderande ska inkluderas.

Vidare antog rådet på mötet slutsatser om ett finansiellt instrument för återvändande. Fram till nästa finansiella perspektiv anslog kommissionen ca 30 miljoner euro från olika befintliga källor till gemensamma åtgärder på området. Rådsslutsatserna anger riktlinjer som får ligga till grund för beslut om projekt under en tvåårsperiod. Arbetet ska sedan utvärderas före ett eventuellt förslag till rättsakt.

Även förslaget till rådsbeslut om Europeiska flyktingfonden för perioden 2005–2010 kunde godkännas. Vid det senaste samrådet med EU-nämnden frågade nämnden om fondens första fas, 2000–2004, har utvärderats. Så har skett. Kommissionen anlitade en extern konsult för att genomföra en helhetsöversyn. Vi har också i Sverige – Migrationsverket – genomfört en oberoende utvärdering av den svenska delen. De föreslagna förändringarna har legat till grund för det nya programmet.

Det nåddes en politisk överenskommelse om ett rådsbeslut gällande informationssystemet VIS, det vill säga informationssystemet för viseringar. Förslaget innebär att kommissionen redan kan använda medel ur gemenskapsbudgeten för att förbereda den tekniska utvecklingen av VIS.

På justitieministerns område nåddes först och främst en politisk överenskommelse om rambeslutet om tillämpningen av principen om ömsesidigt erkännande av beslut om förverkande, inklusive ett intyg som nu är uppe till beslut. Kvarvarande svenska och andra parlamentariska reservationer medför att det slutliga antagandet kommer att ske vid ett senare tillfälle.

I begränsad krets gjordes en uppföljning av Europeiska rådets slutsatser om terrorism. Generalsekreteraren och höge representanten Javier Solana och antiterrorismsamordnaren Gijs de Vries deltog i denna del av mötet. Ett antal rapporter om hur arbetet fortskrider presenterades, och det beslutades att ett utkast till handlingsplan baserat på toppmötesslutsatserna skulle överlämnas till Europeiska rådet för antagande.

I sammanhanget presenterade den svenska justitieministern översiktligt vårt förslag till ett förbättrat informationsutbyte mellan brottsbekämpande myndigheter, som dock inte enbart tar sikte på terrorism utan är generellt till sitt innehåll.

Vidare gjorde kommissionär Antonio Vitorino en presentation av kommissionens meddelande om uppföljningen av slutsatserna från toppmötet i Tammerfors. Den frågan kommer vi att återkomma till senare.

Rådet misslyckades, tyvärr, återigen med att utse en direktör för Europol. Frågan tas nu över av det holländska ordförandeskapet.

Slutligen diskuterades i den gemensamma kommittén frågan om biometriska kännetecken i pass. Ordförandeskapet konstaterade att det fanns en klar majoritet för att arbeta vidare med ett obligatoriskt kännetecken i form av ansiktsbild och ett frivilligt komplement – i första hand fingeravtryck.

Anf.  3  ORDFÖRANDEN:

Då godkänner vi rapporten.

Vi går in på kommande ministerrådsmöte. Där har jag förstått att vi ska gå nummervis. Det blir lite olika föredragningar. Varsågod.

Anf.  4  Statssekreterare CHARLOTTE SVENSSON:

Inledningsvis vill jag säga att det har tillkommit två punkter. Vi föreslår att vi börjar med de punkterna. De är under justitieministerns ansvarsområde, och jag tänkte lämna över till departementsrådet Mikael Tollerz från Justitiedepartementet.

Anf.  5  Departementsrådet MIKAEL TOLLERZ:

Det handlar först om en punkt som heter Uppföljning av Europeiska rådets slutsatser om terrorism. Det är en stående punkt på RIF-rådets dagordning. Det har inte angetts något dokument för punkten. Vi har fått besked om att ordförandeskapet och antiterrorismsamordnaren Gijs de Vries ska redogöra för hur uppföljningsarbetet fortskrider.

Anf.  6  ORDFÖRANDEN:

Det är med andra ord en informationspunkt. Då godkänner vi informationen.

Nästa.

Anf.  7  Departementsrådet MIKAEL TOLLERZ:

Den andra nya punkten är att ministrarna under lunchen ska diskutera återigen frågan om utnämning av en direktör för Europol. Rådet har vid flera tillfällen misslyckats med att komma överens i frågan. Vi vet inte vad ordförandeskapet tänker säga på den här lunchen. Som ni vet finns det tre kandidater till posten. Det är den nuvarande tyske direktören Storbeck, en fransk kandidat som heter Franquet och en italienare som heter Marotta. >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Anf.  8  ORDFÖRANDEN:

Frågan har varit uppe förut i EU-nämnden.

Anf.  9  BEATRICE ASK (m):

Vilken konfliktpunkt är kvar? Är det fortfarande Tyskland–Frankrike som inte kan svälja förtreten om det inte blir en landsman? Har det hänt någonting nytt?

Anf.  10  Departementsrådet MIKAEL TOLLERZ:

Nej, det har inte hänt någonting nytt. Problemet är att det krävs ett enhälligt beslut och att det finns ett antal medlemsstater som stöder i första hand Franquet eller Storbeck. Det har alltså låst sig i diskussionerna.

Anf.  11  ORDFÖRANDEN:

Ståndpunkten är förankrad tidigare. Då godkänner vi informationen.

Vi går vidare.

Anf.  12  Statssekreterare CHARLOTTE SVENSSON:

Då går vi till den dagordning ni har fått.

Punkten 3 är meddelande om ett upprättande av ett enhetligt förfarande för behandling av ansökningar om skydd i medlemsstaterna. Det kommer att vara en presentation av kommissionen. Enligt uppgift kommer meddelandet att offentliggöras först i eftermiddag. Vi får därmed be om att få återkomma med mer information om svensk ståndpunkt.

Anf.  13  ORDFÖRANDEN:

Det är en informationspunkt. Då godkänner vi den informationen.

Nästa.

Anf.  14  Statssekreterare CHARLOTTE SVENSSON:

Nästa punkt ligger under statsrådet Sahlin och Justitiedepartementets ansvar.

Anf.  15  Departementsrådet MIKAEL TOLLERZ:

Ordförandeskapet har meddelat att man i olika sammanhang kommer att lyfta fram integrationsfrågorna under sitt ordförandeskap. Kommissionen har bland annat fått i uppgift att ta fram en rapport om migration och integration. Rapporten kommer enligt uppgift att offentliggöras av kommissionen först i eftermiddag. Sverige är allmänt sett positivt till att integrationsfrågorna diskuteras inom unionen och att vi försöker lära av varandras erfarenheter. Vi ser därför fram emot kommissionens rapport i frågan.

Anf.  16  ORDFÖRANDEN:

Det är en informationspunkt.

Hur kommer det sig att kommissionen offentliggör allt i eftermiddag? Är det en tillfällighet? Ingen som vet?

Anf.  17  Statssekreterare CHARLOTTE SVENSSON:

Vi vet inte. Det är till och med något som inte kommer förrän vid rådsmötet – har vi fått uppgifter om i dag.

Anf.  18  BEATRICE ASK (m):

Jag har bara lite allmänt med anledning av detta. Jag antar att Sverige framför detta lite då och då, men det är otillfredsställande med de sena ankomsterna av ärenden. Bland annat måste också andra medlemsstater ha bekymret med att de vill förankra i respektive parlament. Det är lite synd när vi ändå ser till att ha sammanträden så nära inpå rådsmötena att vi inte kan ta del av förslagen. Det är viktigt att från svensk sida föra fram detta. Det måste bli något slags ordning där det finns en rimlig tid i medlemsstaterna för att hantera ärenden – i synnerhet som det i Europa finns mycket diskussioner om förankringen är tillräcklig. Det är väl en enkel sak att försöka skärpa sig med.

Anf.  19  ORDFÖRANDEN:

Instämmer i det? Det är en informationspunkt. Vi godkänner informationen.

Nästa.

Anf.  20  Statssekreterare CHARLOTTE SVENSSON:

Det är ett meddelande om gemensam politik för återtagande och återvändande. Det är också ett sådant meddelande som inte har offentliggjorts ännu. Vi ber att få återkomma med mer information om svensk ståndpunkt.

Vi tar med oss de synpunkter som nämndens ledamöter framför här. Naturligt blir det så att frågan inte kan diskuteras när den kommer för sent utan den får återkomma på ett kommande rådsmöte.

Anf.  21  ORDFÖRANDEN:

Det ligger väl lite i sakens natur eftersom det är en informationspunkt. Om det skulle dyka upp någonting av substans har vi möjlighet till skriftligt samråd med EU-nämnden.

Då godkänner vi informationen.

Då tar vi nästa.

Anf.  22  Statssekreterare CHARLOTTE SVENSSON:

Det kan vi säga är huvudpunkten på rådssammanträdet. Det är det fleråriga programmet för rättsliga och inrikes frågor, en riktlinjedebatt. Under hösten kommer rådet att göra en uppföljning av slutsatserna från toppmötet i Tammerfors. Slutsatserna har varit vägledande för arbetet under den senaste femårsperioden. Vid nästa veckas rådsmöte hålls en inledande diskussion om innehållet i det nya programmet. Målsättningen är att ett nytt handlingsprogram ska vara färdigt till toppmötet den 5 november. Vi kommer att få anledning att återkomma mer i detalj i frågan i EU-nämnden flera gånger under hösten.

Vid det informella ministermötet i september kommer vi att också ägna en stor del av tiden åt att diskutera det fortsatta arbetet, men frågan kommer att inledningsvis tas upp nästa vecka. Som grund för våra diskussioner kommer vi att ha kommissionens meddelande men även ett dokument från ordförandeskapet, som vi nyss har fått. Det är naturligtvis omöjligt att göra en heltäckande inventering av alla frågor som kommer att behandlas framöver, men jag vill här nämna de mest centrala frågorna inom det asyl- och migrationspolitiska samarbetet tillsammans med de områden som vi från svensk sida önskar prioritera.

Jag börjar med asyl. När det gäller kommissionens meddelande om förstärkt skyddskapacitet i närområdet speglar det den helhetssyn som Sverige förespråkat under lång tid. Det gläder oss att frågan blir en EU-angelägenhet. I korthet handlar meddelandet om kapacitetsuppbyggnad i flyktingars närområde så att ett effektivt skydd kan erbjudas där. Det handlar om omvandling av transitländer till säkra förstaasylländer genom åtagande från EU vad avser teknisk och ekonomisk assistans. Slutligen föreslår man att medlemsstaterna för att avhjälpa vissa svåra flyktingsituationer ska ställa vidarebosättningsprogram till EU:s förfogande, det vill säga det som vi i Sverige kallar kvotplatser, eller kvotflyktingar.

En annan fråga gällande asyl som vi från svensk sida kommer att lyfta fram är vikten av att Dublinförordningen och Eurodac fungerar effektivt. Här kan förbättringar göras, och vi kommer att påtala att det är viktigt att få till stånd en diskussion om att alla medlemsstater måste hålla överenskomna tidsfrister. Förbättringar på det området leder till att handläggningstiderna kan förkortas, vilket för oss är en viktig och prioriterad fråga.

När det gäller invandringsområdet understryker kommissionen behovet av att se över hur vi kan skapa möjligheter för invandring genom lagliga kanaler. Det här gör man förstås i ljuset av den demografiska utvecklingen och de behov av arbetskraft som man inom en framtid kommer att se finns inom EU. Det sägs samtidigt att en gemensam politik på området måste respektera varje medlemsstats suveräna rätt att själv bestämma hur många tredjelandsmedborgare man i framtiden vill ge möjlighet att invandra.

Som ni vet har vi i Sverige tillsatt en utredning som ska se över behovet av arbetskraft och som ska komma med förslag om hur man kan förenkla inreseregler för arbetstagare. Tidsplanen för den ligger ganska väl i linje med det här arbetet. Man ska komma med en delrapport i mars 2005 och med ett slutbetänkande i mars 2006.

Återvändande är ett annat område som tas upp. Här vill vi peka på att en fungerande återvändandepolitik är en förutsättning för en bra asyl- och migrationspolitik. Att verkställa lagakraftvunna avvisnings- och utvisningsbeslut är medlemsstaternas nationella ansvar, men Sverige välkomnar dock att frågan diskuteras på unionsnivå. Det är viktigt att samtliga medlemsstater prioriterar området.

Sedan har vi viseringar. Som vi har berättat tidigare stöder regeringen den planerade tidsramen att få det gemensamma informationssystemet för viseringar delvis i drift till 2006. VIS kommer att innebära förbättrade möjligheter att fastställa oklara identiteter, och systemet kommer även att leda till att vi kan använda Dublinförordningen på ett effektivare sätt. VIS kommer att vara prioriterat inom EU framöver, men på det området har vi från svensk sida även framfört att vi måste samarbeta bättre när det gäller det lokala konsulära samarbetet. De lokala samråden mellan medlemsstaternas beskickningar syftar till att fastställa just gemensamma kriterier för behandlingar av viseringsansökningar. Här finns det mycket att göra.

Avslutningsvis vill jag nämna den för Sverige kanske viktigaste frågan. Det är en fråga som glädjande nog både kommissionen och ordföranden tar upp, nämligen den om vikten av att medlemsstaterna verkligen genomför, implementerar, de direktiv som vi nu har kommit överens om. Det är en fråga som Sverige har betonat flera gånger. Här föreslår kommissionen en form av övervakning. Den måste kommissionen stå för. Ett förslag från ordföranden är att medlemsstaterna under själva genomförandeperioden, som normalt är två år, ska åläggas att rapportera om hur genomförandearbetet fortskrider. Vi har inte så starka åsikter om hur själva övervakningen ska gå till. Det viktiga är att den görs och framför allt att den görs på ett effektivt sätt. Vi hoppas att alla stater kan ställa sig bakom idén om en sådan uppföljningsprocess.

Det här var de asyl- och migrationspolitiska frågorna. Jag lämnar nu över till Mikael Tollerz som ska redogöra för de frågor som ligger under statsrådet Thomas Bodström.

Anf.  23  ORDFÖRANDEN:

Vi har några frågor här. Vi tar dem direkt.

Anf.  24  BEATRICE ASK (m):

Min fråga är generell. Jag kan vänta tills jag har hört Mikael Tollerz.

Anf.  25  KARIN GRANBOM (fp):

Min fråga gäller att VIS kommer att innebära förbättrade möjligheter att fastställa oklara identiteter. På vilket sätt kommer detta att ske?

Anf.  26  Statssekreterare CHARLOTTE SVENSSON:

Det innebär att man även i viseringar ska kunna ha fingeravtryck. Det finns uppgifter i viseringen.

Anf.  27  KARIN GRANBOM (fp):

Det är allt?

Anf.  28  Statssekreterare CHARLOTTE SVENSSON:

Förlåt?

Anf.  29  KARIN GRANBOM (fp):

Är det allt som döljer sig bakom förbättrade möjligheter att fastställa oklara identiteter, det vill säga att det kommer att finnas ett fingeravtryck i visumet?

Anf.  30  Statssekreterare CHARLOTTE SVENSSON:

Det är den viktigaste delen i viseringsmärket, det vill säga att man kan fastställa att den här viseringen är den här personens visering genom att det finns ett fingeravtryck i viseringsmärket.

Anf.  31  ORDFÖRANDEN:

Jag lämnar ordet till Mikael Tollerz.

Anf.  32  Departementsrådet MIKAEL TOLLERZ:

Thomas Bodströms frågor i Tammerforsuppföljningen spänner över ett granska brett fält från civilrätt till straffrätt. Det innefattar också polis- och åklagarsamarbete.

Justitieministern ser ett behov av en fortsatt europeisk integration på sin del av området. Det behövs framför allt ett fortsatt samarbete för att bekämpa gränsöverskridande brottslighet. Ett exempel som justitieministern har nämnt är att så gott som all narkotika i Sverige kommer hit från eller via en annan medlemsstat i unionen.

Vad som nu behövs är dock inte nya storslagna projekt. Det finns redan diverse beslut om vilka åtgärder som ska vidtas. Nu behöver vi fokusera på att med det nya fördraget som grund se till att genomföra det som redan finns på bordet. Med den anmärkningen kan vi ställa oss bakom mycket av det som förs fram i kommissionens meddelande och i ordförandeskapets underlag för ministrarnas diskussion.

En viktig prioritering för framtiden är att förbättra det operativa samarbetet inom unionen. Den långsiktiga målsättningen bör vara att det ska vara lika enkelt för en polis eller åklagare i Stockholm att kontakta en kollega i Hamburg eller London som en i Göteborg. För att detta ska vara möjligt måste samarbetet mellan de brottsbekämpande myndigheterna förbättras. Avgörande här är frågan om ett förbättrat informationsutbyte och att olika praktiska hinder för samarbete kan undanröjas. Sverige har nyligen lagt fram ett förslag om snabbare utbyte av information, och kommissionen har aviserat att den kommer att vara aktiv på området under de närmaste åren.

I sammanhanget finns det skäl att se över hur de europeiska organen för polissamarbete fungerar. Det är välbekant att Europol ännu inte har nått sin fulla potential. Insatser behövs för att förbättra informationsförsörjningen till Europol, och det behövs ett närmare samarbete mellan Europol och Eurojust. Man kan också överväga om rådet borde förtydliga vad som ska vara prioriterade uppgifter för Europol.

En annan viktig fråga är det fortsatta genomförandet av principen om ömsesidigt erkännande av domar och beslut. I Tammerforsprogrammet gjorde unionen ett viktigt vägval när den angav att samarbetet på straff- och civilrättsliga området skulle baseras på att medlemsstaterna erkänner varandras domar och beslut i stället för att man försöker skapa någon form av enhetlig europeisk rättsordning. Här kan jag också nämna att Österrike har signalerat att man vid rådsmötet önskar ta upp frågan om erkännande och verkställighet av fängelsestraff i syfte att utlänningar lättare ska kunna överföras till sina hemländer för att avtjäna straffet. Detta är något som Sverige gärna ser att vi diskuterar vidare på unionsnivå.

Om vi ska kunna erkänna varandras avgöranden måste de ha tillkommit med beaktande av likartade rättssäkerhetsgarantier för den enskilde. Rättssäkerhetsfrågorna är något som vi från svensk sida vill se fortsatt arbete med inom unionen. Svenska medborgare som kommer i kontakt med rättsväsendet utomlands som åtalade, brottsoffer, vittnen eller liknande måste veta att de är tillförsäkrade vissa grundläggande rättigheter.

Även på det civilrättsliga området kommer arbetet med ömsesidigt erkännande att drivas vidare. Det blir allt vanligare att svenskar gifter sig eller bosätter sig utomlands. På det familjerättsliga området återstår en hel del arbete med att reglera vad som händer vid skilsmässor, när samboförhållanden upplöses, vid dödsfall och så vidare när dessa händelser har en internationell anknytning. Det krävs också ett fortsatt arbete för att se till att civilrättsliga avgöranden av olika slag verkligen kan verkställas inom hela unionen. En redan nu aktuell fråga är indrivning av fordringar i en annan medlemsstat, det som kallas för ett europeiskt betalningsföreläggande.

En fråga som har tilldragit sig ett stort intresse, inte minst i riksdagen, är tillnärmning av materiell straffrätt. Flera rambeslut har antagits under de senaste åren, till exempel när det gäller olovlig narkotikahandel, människohandel, barnpornografi och terrorism. Kommissionen har nyligen lagt fram en grönbok som syftar till att identifiera ytterligare områden där samarbete kan övervägas. Nu har departementet just påbörjat en analys av förslagen i grönboken, och vi ska yttra oss till kommissionen i september. Vi kommer dessförinnan att diskutera frågan i justitieutskottets EU-grupp.

När det handlar om materiell straffrätt kommer vi från svensk sida att betona att det rör sig om frågor som i högsta grad berör uppbyggnaden av de nationella rättsordningarna. Man måste därför gå försiktigt fram och vara lyhörd för de enskilda medlemsstaternas synpunkter så att de nationella systemen även i fortsättningen hänger ihop och är logiska.

Det europeiska åklagarsamarbetet fick en skjuts framåt genom inrättandet av Eurojust. Det är svårt att bedöma hur åklagarsamarbetet kommer att utvecklas i ett längre perspektiv. Vad vi först av allt vill se från svensk sida är en ordentlig utvärdering av de första årens arbete i Eurojust. På basis av det får man ta ställning till vilka eventuella ytterligare åtgärder som kan behövas.

Vi är slutligen angelägna om att brottsförebyggande frågor ska få ordentligt utrymme i det nya programmet. Ett brottsförebyggande nätverk har inrättats på svenskt initiativ. Det finns behov av att utveckla nätverket och att fortsätta med stödet till brottsförebyggande insatser i medlemsstaterna via ett särskilt finansieringsprogram. Det verkar finnas en bred enighet bland medlemsstaterna att de frågor jag har nämnt hör till de mest prioriterade inför framtiden. I det fortsatta arbetet med frågorna är det några saker som vi tycker att det är viktig att markera från svensk sida.

För det första måste en utgångspunkt vara att det nya programmet enbart ska innehålla åtgärder som kan resultera i ett verkligt europeiskt mervärde. Sådant som medlemsstaterna bäst reglerar själva ska vi naturligtvis inte arbeta med.

För det andra behövs i programmet någon form av prioritering mellan olika angelägna uppgifter.

Sist, men inte minst, kommer vi från svensk sida också att betona behovet av bättre genomförande och utvärdering av redan fattade beslut. Det är avgörande för att vi ska kunna veta vilka brister som finns i samarbetet och hur vi ska kunna komma vidare.

Sammanfattningsvis bör de prioriterade uppgifterna i det nya programmet på Thomas Bodströms område vara att använda det nya fördraget för att på ett effektivt sätt genomföra de åtgärder som det redan fattats beslut om, att förbättra det operativa samarbetet mellan brottsbekämpande myndigheter främst genom ett förstärkt informationsutbyte, att förbättra genomförandet av principerna om ömsesidigt genomförande samt bevaka att rättssäkerhetsfrågorna beaktas i det fortsatta arbetet.

Det var vad jag hade att säga om justitieministerns utgångspunkter för det fortsatta arbetet.

Anf.  33  BEATRICE ASK (m):

Jag tycker att det är en bra hållning av regeringen när det gäller att noga syna den uppföljning som ska ske. Den kommer väl under hösten. Där har jag ett önskemål, nämligen att vi från svensk sida ska göra en egen uppdatering av hur väl vi lever upp till de olika åtaganden som gäller – att pricka av hur långt vi har kommit. Jag vet inte om det är utskottet som egentligen ska titta på detta, men jag tror att EU-nämnden skulle ha nytta av den. När man driver dessa frågor i Bryssel är det bra att ha gott på fötterna hemifrån. Ibland rör dessa PM ett rent EU-perspektiv. Det är bra att veta i vilken utsträckning vi har gjort hemläxan. Då kan man vara lite tuffare. Det tycker jag att man ska göra på dessa områden som stöd för de diskussioner i besvärliga principfrågor som vi får under hösten.

Det andra som lite akut dök upp i tankarna när jag läste detta i morse är ju med anledning av det som har hänt de senaste dagarna. Det är både en fråga och en synpunkt. Finns det några gemensamma regler, principer, för hur länderna förhåller sig till privata initiativ när det gäller operativa insatser och verksamheter? Vi har noggranna regler för när till exempel andra medlemsstaters poliser ska få eller inte få arbeta i Sverige och för gemensamma insatser. Dem har vi övervägt. Men om det finns – mer än vad jag hade klart för mig – en rad privata, spännande, initiativ som helt plötsligt dyker upp kan det röra till hela kartan för oss.

Jag tycker att det intuitivt känns som om man i ett sådant här program borde arbeta för att åtminstone ha en gemensam grundinställning till hur man ser på den här typen av verksamheter. Det gäller både vaktbolag och annat. Annars kommer inte det gemensamma arbetet att fungera. Det är både en fråga och en synpunkt som jag har på det området. Jag tror att det finns anledning att agera ganska snabbt. Om jag har förstått det rätt, finns det kanske mer av den här varan i de nya medlemsstaterna än på andra håll. Det skulle vara viktigt.

Den tredje synpunkten som jag har rör uppföljning av hur vi arbetar hemma. EU:s arbete och det som man ska gå igenom handlar mycket om samarbete för att komma åt grov gränsöverskridande brottslighet. Men så här i semestertider – jag vet inte om det var Karin Granbom som tog upp det före sammanträdet – är det ganska mycket vardagsbrottslighet som är gränsöverskridande. Jag tror att medborgarna känner att man måste fundera över hur man hanterar det också. Då är vi inne på implementeringen av EU-regler och förmågan till bilateralt operativt samarbete mellan poliser på en helt annan nivå än det som rör Tammerfors principprogram.

Anf.  34  ORDFÖRANDEN:

När det gäller själva uppföljningen fick jag en teaterviskning från kanslichefen om att det finns en sådan på EU-nämndens kansli. Vi ser till att nämndens ledamöter får den. Sedan är detta också en fråga för utskottet. Det finns ju en EU-grupp i justitieutskottet.

Då fortsätter vi på listan.

Anf.  35  MARGARETA ANDERSSON (c):

Herr ordförande! Jag har några olika synpunkter. Bland annat gäller det det civilrättsliga området och hur man ser på barnens situation där. Vi har ju lite olika infallsvinklar på barnens rätt i samhället i de olika EU-länderna. Vi har en barnkonvention som de flesta länderna har skrivit under. Tar man upp barnens situation på ett konsekvent och bra sätt? Om det inte sker hoppas jag att man från svensk sida kan driva den frågan. Det är väldigt viktigt att barnen inte blir ett bihang, varken på det civilrättsliga området eller på andra områden. De måste ha sin egen rätt.

Sedan är det frågan om rättssäkerhet. Vi svenskar, och jag förmodar alla andra också, ser det egna landets rättssystem som det riktiga och rätta och anser att det är så det ska gå till. Vi får hoppas att svensk rätt fungerar så bra som det bara är möjligt. Men jag tror också att man behöver ett extra stöd för underlätta för människor som hamnar i kontakt med andra länders rättvisa. Det handlar inte minst om att underlätta kontakterna mellan de olika länderna. Då behöver man till exempel advokathjälp och annat på svenska så att man förstår varför det andra landets rättssystem fungerar som det gör och så att man inte känner sig utlämnad till någonting konstigt och skrämmande. Det tror jag också är en synpunkt. Det gäller naturligtvis också dem som kommer hit till Sverige från andra medlemsstater och märker att vårt system inte fungerar som de är vana vid. Jag tror att det också skulle vara bra för den allmänhet som är kritisk till EU och tycker att detta bara är konstigt. Jag tror att det är en väldigt viktig sak att man kan vara trygg även om man skulle bli anhållen för någonting i stället för att känna att man inte har någon chans och är dömd på förhand.

Sedan gäller det detta med det österrikiska initiativet om avtjänande av straff i hemlandet. Det tror jag också skulle underlätta för oss som är positiva till EU. Det finns väldigt många som tycker att det kommer folk från andra länder och begår brott och sedan får de sitta av straffet i ett bekvämt svenskt fängelse. Jag vet inte om svenska fängelser är särskilt bekväma, men de kanske är bekvämare än i andra länder. Det vet jag inte. Jag tror att detta också skulle vara ett initiativ som skulle uppskattas av allmänheten. Jag tror att vi skulle kunna tjäna på att ha det på det sättet. Samtidigt skulle vi få hem svenskar som skulle avtjäna straff i Sverige. Jag tycker att det är ett initiativ som vi kan stödja.

Anf.  36  HILLEVI LARSSON (s):

Jag var också intresserad av detta med att avtjäna straff i sitt hemland. Jag vill fråga om de diskussionerna även kommer att gälla länder utanför EU-området. Kommer man att diskutera möjligheten att ha avtal med andra länder om att kunna avtjäna straffet i de länderna och omvänt naturligtvis, att EU-medborgare ska kunna avtjäna straffet i sitt hemland? Kommer det att vara möjligt? Jag tycker att det skulle vara intressant att vidga det även till länder utanför EU, även om jag tror att mycket av problemet löses i och med att EU har utvidgats. Jag tror att det är viktigt att gå vidare om det är möjligt.

Anf.  37  LEIF BJÖRNLOD (mp):

Det gäller det operativa samarbetet. Jag instämmer i Beatrice Asks funderingar kring detta och de frågeställningar hon tog upp. Det var den ena saken.

Sedan har jag en fundering till. Jag tycker att vi tar steg efter steg. Vid något tillfälle skulle jag gärna vilja höra justitieministerns och regeringens uppfattning om vilken den slutgiltiga visionen är. Vart är vi på väg egentligen? Hur långt är vi beredda att gå? I Justitiedepartementets EU-grupp har vi flera gånger diskuterat detta. Det finns bromsklossar där, och jag är förmodligen den ena av dem. Vi sätter stopp därför att vi tycker att vi ska skynda lite långsamt. Det gäller diskussionen om den gemensamma EU-åklagaren. Vi pratar om gränsbyrån, som egentligen inte hör hit. Vi pratar också om det polisiära operativa samarbetet. Det är en sak när det gäller information. Men är det så att man har en vision om att det skulle vara lämpligt att utländsk polis skulle kunna verka på ett annat lands territorium därför att det skulle vara effektivt? Vi har vissa regler för detta. Är man beredd att fortsätta att utveckla detta så att vi till slut, långt i framtiden, får en gemensam europeisk polisstyrka? Är det den visionen man har? Jag tycker att det finns oklarheter om vart alla de här små stegen bär.

Anf.  38  KARIN GRANBOM (fp):

Min fråga handlar också om ökade möjligheter till överföring av personer inom kriminalvården. Jag vet att kommissionen har lagt fram ett förslag med syfte att just underlätta att man ska påbörja en harmonisering av de straffrättsliga påföljderna. Det här förslaget är intressant men rör något som är väldigt känsligt för stater, nämligen att besluta om hur en brottsling ska avtjäna sitt straff. Jag skulle vilja veta vad det är för tidsplan som gäller för det här förslaget och om delar av förslaget kommer att ingå i det nya rättsliga programmet.

Anf.  39  Statssekreterare CHARLOTTE SVENSSON:

Inledningsvis, när det gäller Beatrice Asks kommentar om vår egen uppföljning, kan jag säga att det naturligtvis är oerhört centralt att vi själva genomför de direktiv som man har beslutat. På det migrationspolitiska området har vi problem med att vissa länder inte ens har börjat sitt arbete. Där är vi oerhört beroende av att andra länder också genomför de här direktiven.

Sedan var det i stort sett frågor på justitieområdet. Jag överlämnar ordet till Mikael Tollerz.

Anf.  40  Departementsrådet MIKAEL TOLLERZ:

Som ett komplement till Beatrice Ask och frågan om privata initiativ för att bekämpa brott vill jag säga att detta inte är någonting som vi har diskuterat på EU-nivå. Jag kan framföra synpunkten till justitieministern. Däremot har vi ofta diskuterat de här frågorna nationellt i de diskussioner som varit om medborgargarden och liknande. Det är något som också är bekant i riksdagen. Vi har ju en straffrättslig reglering när det gäller möjligheten att inneha vapen och vad som gäller för att gripa brottslingar på flyende fot och så vidare. Den är naturligtvis tillämplig både på svenska medborgare och på andra som vistas på svenskt territorium.

Margareta Andersson tog först upp den civilrättsliga frågan om barnens situation inom EU. Det kommer säkert att bli ett arbete också på det området. Det finns redan vissa regleringar som handlar om vad som ska gälla för barn i internationella förhållanden, men allting är inte färdigreglerat. Ibland har man ju situationer där makarna kan vara från olika medlemsstater, bo i en tredje medlemsstat och barnen kanske har fötts i en fjärde medlemsstat. Det är besvärliga förhållanden, och det finns mer att göra för att reda ut vad som ska gälla till exempel vid skilsmässor, när det gäller vårdnad, umgänge och så vidare.

Margareta Andersson tog upp rättssäkerhetsfrågorna, bland annat möjligheten för svenskar som kommer i kontakt med rättsväsendet utomlands att få använda sitt eget språk. Det är naturligtvis en av de frågor som behöver diskuteras i det stora rättssäkerhetsarbete som vi från svensk sida gärna ser att unionen arbetar vidare med.

Margareta Andersson tog också upp det österrikiska initiativet att diskutera utökade möjligheter att avtjäna fängelsestraff i sitt hemland. Som jag sade inledningsvis är detta något som vi gärna själva diskuterar vidare på EU-nivå.

I anslutning till det här österrikiska initiativet tog Hillevi Larsson upp frågan om vad som ska gälla för länder utanför EU. Den frågan är lite svårare. Det finns redan i dag Europarådsregleringar som möjliggör en viss överföring av straffverkställighet mellan Europarådsländerna, men de bestämmelserna är begränsade. De kräver till exempel samtycke från den som ska överföras och samtycke från det land som ska ta emot personen. På EU-nivå skulle vi möjligen eftersträva att man tar bort de här kraven på samtycke för att effektivisera ett överförande. Jag vågar inte säga hur långt man skulle kunna gå med att utvidga detta till länder utanför EU. Vi måste ju tänka på sådant som rättssäkerhetsaspekter, fängelsestandarder och liknande.

Leif Björnlod efterfrågade justitieministerns slutliga vision för var samarbetet på det rättsliga och inrikes området ska ta stopp; när vi är färdiga, om jag förstod det rätt. Den frågan får jag kanske överlåta till justitieministern. Vi arbetar lite grann mot ett rörligt mål. Allteftersom brottsligheten i Europa förändras måste vi överväga nya åtgärder för att möta de nya hot som uppstår. Det är kanske inte så lätt att ange en slutlig vision för det samarbete som vi bedriver.

Leif Björnlod nämnde också sina farhågor för att vi får en situation där utländsk polis kommer att arbeta på svenskt territorium som ett exempel på en utveckling som Leif Björnlod inte vill se, om jag förstod det rätt. Den svenska grunduppfattningen är att myndighetsutövning mot enskilda medborgare är en uppgift för de nationella myndigheterna. Inom EU talar vi om att förstärka samarbetet mellan nationella brottsbekämpande myndigheter, inte om att inrätta gemensamma europeiska organ eller att tillåta myndighetsutövning på svenskt territorium av utländska myndigheter.

Slutligen efterfrågade Karin Granbom en tidsplan för arbetet med harmonisering av påföljder och straffharmonisering. Som jag nämnde inledningsvis har kommissionen lagt fram en grönbok om den här saken. Den anger bara frågor som man skulle kunna gå vidare med i mer visionära termer. Det här är ett mycket stort och svårt arbete. Jag är övertygad om att vi kommer att diskutera de här frågorna under många år framöver. Vi kommer säkert att få gå försiktigt fram steg för steg. Det här är svåra frågor inte bara för Sverige utan även för många andra medlemsstater.

Anf.  41  ORDFÖRANDEN:

För att hänga på det sista kan jag berätta att både det franska och det danska parlamentet är ganska aktiva när det gäller den här grönboken. Jag har redan fått ett brev från min kollega i Frankrike som tycker att detta inte alls hör hemma på EU-nivå. Det sker nu någon form av interparlamentarisk diskussion i den här frågan som egentligen är en följd av den här subsidiaritetskontrollen. Det kan var bra att känna till. Frågan ska, som vi också har hört här tidigare, hanteras av justitieutskottets EU-grupp. Jag har också hänvisat den korrespondens som finns på området till dem. Det visar att frågan är komplex. Det finns många som har synpunkter.

Nu har vi några följdfrågor.

Anf.  42  BEATRICE ASK (m):

Det finns uppenbarligen en del privata initiativ. Det är rätt anmärkningsvärt att man inte har diskuterat det på EU-nivå. Vi har ju haft så noggranna diskussioner om den hållning som vi har när det gäller vad de nationella polismyndigheterna och andra ska göra och inte göra. Det finns ju en ganska tydlig definition som arbetats fram. Jag tycker inte att det är särskilt svårt att se vad det är meningen att EU ska pyssla med och vad man inte ska pyssla med. Men det finns ju en risk för att privata krafter och entreprenörer ser en bransch här. Här har vi sett det kopplat till en medieinspelning. Det kan ju ställa till ganska mycket oreda på det här området.

Jag vill nog skicka med som en hälsning till justitieministern att här är det verkligen läge för ett initiativ. Detta är en sådan principfråga där jag tycker att EU ska ha en grundinställning. Sedan kan det kanske se lite olika ut. Det gäller inte bara den fråga som vi har diskuterat här hemma om medborgargarden där folk i Svenstavik åker runt och kollar företags- och industriområden, utan vi har också en ganska svårhanterlig diskussion om skillnaden mellan vakter och väktare och vad som ska gälla och inte gälla. Det här är inte enkel materia. Moderaterna är positiva till privata initiativ på det här området, men det måste vara reda i regelverket.

Jag tror att det vi läser i tidningarna i dag och det vi har fått klart för oss de senaste dagarna tyder på att detta kanske är en fråga som måste lyftas upp på en annan nivå också. Vi får inte bli förbisprungna av en utveckling där olyckliga människor tar egna initiativ. Det här är nog ett område där Sverige faktiskt skulle kunna komma med något substantiellt viktigt och göra det kommande programmet ännu bättre när det gäller brottsbekämpningen inom EU.

Anf.  43  BÖRJE VESTLUND (s):

Jag vill ta upp samma ämne som Beatrice Ask tog upp. Det här är en aktuell fråga som har kommit i dagen nu. Den har kanske funnits tidigare också utan att den har blivit massmedialt belyst. Det handlar om flera olika saker. Jag är inte säker på att Socialdemokraterna är lika positiva som Moderaterna. Men oaktat vilket, måste det vara tydliga och klara regler för vad som gäller och inte gäller. Jag tycker att det är angeläget. Det är väl inte helt dåligt att det har blivit en massmedial grej i Sverige. Det finns anledning för departementet och justitieministern att ta upp detta i de här sammanhangen för att man ska få en tydlighet. I rättsstaten har vi alltid sagt att detta att gripa människor ska vara exklusivt för just den gruppen, den gruppen och den gruppen. Vad är annars nästa steg? Ska någon annan få komma hit och skydda våra gränser bara därför att någon grupp tycker att man ska skydda våra gränser? I så fall har vi kommit bort från rättsstatens grund.

Jag tycker att det är viktigt att man tar upp detta i de här sammanhangen så att vi verkligen får det här belyst på ett tydligt sätt. Det är säkert som Beatrice Ask också säger, att detta kanske är en ny kultur som kommer in med de tio nya staterna. Vad vet vi? Det har i alla fall funnits sådana tendenser massmedialt. Om det är så, tycker jag att vi måste ta upp detta, och vi måste göra det snabbt och effektivt.

Anf.  44  LEIF BJÖRNLOD (mp):

Jag ska inte gå in för djupt på detta, men när det gäller frågan om gripandet har vi alla i Sverige faktiskt möjligheter att gripa en brottsling om det har begåtts ett brott som kan leda till fängelse. Den rätten har vi. Jag tror att det kallas för tillsvidaregripande eller något liknande. Jag har inte termen klar för mig. Den möjligheten har vi. Här finns det då grupper som ser att man kan utnyttja detta i ekonomiskt syfte kanske eller i andra syften.

Jag delar Beatrice Asks uppfattning, precis som jag sade i mitt första inlägg, att det här är en viktig fråga. Det är absolut nödvändigt att få fram ett tydligt regelverk för att detta inte ska utnyttjas på ett felaktigt sätt.

Anf.  45  ORDFÖRANDEN:

Jag lämnar ordet åt Mikael Tollerz.

Anf.  46  Departementsrådet MIKAEL TOLLERZ:

Jag ska naturligtvis framföra de här synpunkterna till justitieministern. Jag kan för dagen bara säga att jag vet att man redan har börjat titta på de här frågorna i departementet med anledning av den händelse som nyligen har inträffat.

Anf.  47  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns ett stöd för regeringens upplägg inför de fortsatta förhandlingarna. Sedan finns det också ett önskemål om att regeringen uppmärksammar frågan om privata vaktbolag, och det är visst redan på gång inom departementet.

Då går vi vidare.

Anf.  48  Statssekreterare CHARLOTTE SVENSSON:

Nästa punkt är uppföljning av Europeiska rådets möte den 17 och 18 juni och kommissionens meddelande om brottsbekämpande myndigheters åtkomst till information, och det är Justitiedepartementets ansvar.

Anf.  49  Departementsrådet MIKAEL TOLLERZ:

Kommissionens meddelande har som utgångspunkt att informationsutbyte är själva grunden för ett effektivare myndighetssamarbete. Det handlar om att få del av information i varandras databaser och att utveckla gemensamma underrättelsemodeller för hur material samlas in, bearbetas och analyseras. Åtkomst i databaser måste naturligtvis kringgärdas av en rad regleringar om dataskydd, behörighet, tekniska standarder och så vidare. Likaså behöver man utarbeta en gemensam metodologi för analys och hot- och riskbedömningar.

Kommissionen lämnar inga konkreta förslag på hur man ska gå till väga. Man skisserar en vision av vad man skulle vilja se. I nästa steg vill kommissionen utreda frågorna närmare och analysera vad som är praktiskt, tekniskt och legalt genomförbart. Det innebär att vi kan förvänta oss olika studier, förslag och meddelanden i dessa frågor framöver.

Sverige välkomnar en fortsatt analys av informationsfrågorna. Vi kommer att delta aktivt i det kommande arbetet. Vi kommer bland annat att betona rättssäkerhetsfrågornas betydelse i informationsutbytesproblematiken.

Anf.  50  ORDFÖRANDEN:

Frågan har varit uppe i EU-nämnden tidigare, senast den 8 juni. Den var också uppe på Europeiska rådet när det gäller slutsatser.

Ståndpunkten är redan förankrad. Det handlar mer om information, och vi godkänner informationen.

Då går vi vidare. Vad har hänt med punkt 8?

Anf.  51  Statssekreterare CHARLOTTE SVENSSON:

Det är nog tryckfelsnisse som har varit framme.

Anf.  52  ORDFÖRANDEN:

Så det är ingen hemlig punkt. Då går vi till nästa punkt.

Anf.  53  Statssekreterare CHARLOTTE SVENSSON:

Punkt 9 är övriga frågor. Där finns det två frågor på justitieområdet.

Anf.  54  Departementsrådet MIKAEL TOLLERZ:

Den första frågan är information om åtgärder vidtagna av Grekland för att främja säkerheten vi OS, särskilt för att motverka terroristattacker. Grekland har meddelat att man ska göra en presentation av säkerhetsarrangemangen inför OS. Som framgår av det skriftliga underlaget till EU-nämnden handlar det om ett mycket omfattande arbete. Det föranleder inga svenska kommentarer.

Anf.  55  ORDFÖRANDEN:

Eftersom ingen begär ordet godkänner vi den informationen.

Har vi något mer? Europeiskt kriminalregister?

Anf.  56  Departementsrådet MIKAEL TOLLERZ:

Även detta är en informationspunkt. Mot bakgrund av ett uppmärksammat rättsfall i Belgien vill Belgien säga något om behovet av att domstolar kan få tillgång till information om domar av olika slag som fattats av rättsliga myndigheter i andra medlemsstater. Kommissionen arbetar för närvarande med ett förslag om ett europeiskt kriminalregister som ska läggas fram innan utgången av detta år.

Från svensk sida ser vi positivt på att unionen arbetar med den här frågan. Vi har inte tagit ställning till hur information av det här slaget bäst ska kunna lämnas mellan medlemsstaterna.

Anf.  57  ORDFÖRANDEN:

Vi godkänner den informationen.

Sedan har vi A-punkter.

Anf.  58  Statssekreterare CHARLOTTE SVENSSON:

Det föreligger ännu ingen A-punktslista, men Justitiedepartementet har sammanställt en lista med information om troliga A-punkter. Den har skickats över till EU-nämnden. Jag ber att få hänvisa till den för information.

Anf.  59  ORDFÖRANDEN:

Det finns inget särskilt att tillägga där. Eftersom det inte finns några frågor kring detta, godkänner vi de punkterna.

Då är vi klara. Tack så mycket! Trevlig helg!

2 §  Jordbruk och fiske

Departementsrådet Christer Wretborn

Rapport från ministerrådsmöte den 21 juni 2004

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 19 juli 2004

Anf.  60  ORDFÖRANDEN:

Vi hälsar departementsrådet Christer Wretborn med medarbetare välkomna. Vi börjar som vanligt med en återrapport från tidigare möte.

Varsågod!

Anf.  61  Departementsrådet CHRISTER WRETBORN:

Tack så mycket! Vid det förra mötet den 21 juni 2004 behandlades frågan om främjande av miljövänliga fiskemetoder. Där hade man redan innan rådsmötet nått enighet om texten till rådsslutsatser som antogs. Frågan går nu vidare till nästa ordförande, alltså det nederländska ordförandeskapet, för behandling av de förslag till regleringsåtgärder som följer av rådsslutsatserna och det meddelande som kommissionen presenterade tidigare.

Vi behandlade också handlingsplanen för ekologisk produktion. Där var frågan GMO i ekologiska produkter en mycket viktig fråga för många medlemsländer, som vill ha väsentligt strängare gränsvärden för ekologisk produktion än för konventionell. Det gäller särskilt utsäde. Flera medlemsländer lyfte också fram betydelsen av att kunna öka handeln med ekologisk produkter och välkomnade att den gemensamma EU-logotypen ska få användas på produkter från tredjeland.

Vi hanterade också systemet med märkning av nötkött. Systemet anses ha stärkt konsumenternas förtroende. I princip samtliga medlemsländer är negativa till att en gemensam EU-logo införs på detta område och att man utvidgar den till att omfatta även andra köttslag och restaurangsektorn.

Vi fick också en rapport om läget i förhandlingarna i WTO och Mercosur. Kommissionen förklarade att EU har gjort stora ansträngningar i och med det senaste årets reformer av den gemensamma jordbrukspolitiken. Man har även öppnat för ett borttagande av exportsubventionerna, detta under förutsättning att andra handelspartner gör parallella eftergifter.

För Mercosur underströk kommissionen att det är single pocket-principen som gäller och att EU inte kommer att acceptera att betala två gånger. Ett antal medlemsländer uppmanade kommissionen att försvara jordbruksintressena och lyfte där särskilt fram skyddet av känsliga produkter. Flera medlemsländer ansåg också att bollen nu ligger hos andra handelspartner att göra eftergifter.

Ett memorandum om förnybara resurser presenterades. Syftet är att minska beroendet av fossila bränslen och ge ökad möjlighet till produktion av biobränslen i jordbruket. Flera medlemsländer välkomnade detta memorandum och också kommissionen.

Kommissionär Byrne informerade om läget avseende de pågående förhandlingarna om ett veterinäravtal mellan EU och Ryssland. Det är en fråga som också finns på dagens dagordning. Som en absolut sista ansträngning för att finna en lösning på teknisk nivå är ett möte planerat till den 23 juni mellan Potsdamgruppen och den ryska sidan. Om inte det ger resultat ansåg kommissionär Byrne att frågan måste lyftas upp till politisk nivå.

Flera delegationer uttalade sitt stöd för kommissionens insatser och behovet av nära samarbete och utbyte av information mellan kommissionen, medlemsländerna och ordförandeskapet. Solidaritet, nödvändigheten att tala med en röst och inte låta sig spelas ut gentemot varandra av den ryska sidan betonades av flera delegationer. Frågan återkommer som sagt var nu på julirådets dagordning.

Under övriga frågor informerade Danmark om fisket av sill i Östersjön öster om Bornholm. Det har stoppats sedan det konstaterats att gränsvärdena för dioxin överskridits.

Kommissionen informerade även om läget i förhandlingarna om en ny importregim för ris. Den frågan kommer också upp på dagens dagordning.

Anf.  62  ANDERS G HÖGMARK (m):

Ordförande! Jag har ett par frågor kring redovisningen. För att för det första anknyta till det allra senaste, alltså stoppet av fisket av sill i Östersjön, undrar jag: Vem fiskar nu upp den dioxinmättade sillen? Var det någon diskussion om detta under sammankomsten? Tog någon upp frågan om den svenska dispensen för eget bruk?

Den andra frågan handlar om att när man rent allmänt ser redovisningen finner man att en medlemsstat tyckte si och en annan tyckte så. Gäller det generellt att det inte finns möjlighet att redovisa vilka länder som tycker det ena och det andra? Jag förstår att när Ann-Christin Nykvist tar till orda är det ganska naturligt att det då gäller Sverige. Därför skulle jag vilja anknyta till det som sägs om kontrollmyndigheten. Det står att ”tidsplanen lyftes fram och behovet av att starta verksamheten inom snar framtid. Dock reserverade sig samtliga medlemsstater för resultatet av den studie som pågår.” Vad i sak reserverade man sig mot?

När det gäller den tredje frågan pekar Ann-Christin Nykvist på vikten av att ha en vettig arbetsfördelning mellan kontrollorganet och respektive medlemsland. Då är min fråga: Vad sker i dag när det gäller kontrollen från svensk sida, kanske i samverkan med andra stater runt Östersjön? Enligt uppgifter för några veckor sedan visar det sig att 20–30 % av den fisk som tas upp i Östersjön sker i form av svartfiske eller okontrollerat fiske. Har Sverige ökat sina kontrollinsatser?

Ordförande! Det hjälper inte mycket att slå fast vissa regelsystem om man inte på något sätt följer upp och kontrollerar att de efterlevs.

Anf.  63  ORDFÖRANDEN:

Vad gäller frågan om lands nämnande kan detta göras, men då får man sekretessbelägga dokumentet. Möjligheten finns alltså.

Anf.  64  LEIF BJÖRNLOD (mp):

Jag har en fråga som handlar om ifall man från EU:s sida gjort något för att förhindra eller få kontroll över så kallad fångstuppgradering, det vill säga att man får ta med sig ett visst antal ton fisk i land men man tar bara med sig den fisk som är mest värdefull och tillräckligt stor. Resten dumpas överbord.

Man graderar så att säga upp fångsten så att den är av högsta kvalitet. Man har i själva verket fångat kanske tre gånger så mycket fisk, men lämnat kvar den i havet. Det ser jag också som ett stort och allvarligt hot mot fiskbeståndet. Jag är dock tacksam över att frågan äntligen uppmärksammats av flera parter.

Anf.  65  LENNART FREMLING (fp):

Jag funderar lite grann på veterinäravtalet mellan EU och Ryssland. Det står att agerandet kan vara en demonstration riktad mot EU:s utvidgning och framför allt mot de tio nya medlemsstaterna. På vilket sätt sker detta i så fall?

Anf.  66  Departementsrådet CHRISTER WRETBORN:

Beträffande frågan om dioxiner blev det ingen diskussion på den punkten. Det svenska undantaget diskuterades inte heller, utan det pågår nu en diskussion i den så kallade ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurvälfärd, som jag tror att den heter. Det är alltså en kommitté som behandlar den frågan för närvarande.

Om vi kan publicera eller inte publicera och redovisa vilka länder som säger vad är, precis som ordföranden säger, en fråga om sekretessbeläggning.

När det gäller kontrollmyndigheten kommer det att bli en diskussion under det holländska ordförandeskapet om hur den ska se ut och organiseras, vilka befogenheter den ska ha, vilken relation den ska ha till de nationella kontrollsystemen och så vidare. Den diskussionen pågår alltså för närvarande.

Vi ser positivt på att det ska kunna bli något bra av den. Den behövs. Det förekommer mycket diskussioner på EU-nivå om att man inte tillräckligt följer reglerna inom fisket.

Frågan om fångstuppgradering är en fråga som ständigt diskuteras inom EU, det vill säga att man inte följer reglerna, att man dumpar en del fisk, bifångster av olika slag. Vi har starka och tydliga regler inom EU när det till exempel gäller hanteringen av bifångster, så frågan är definitivt på dagordningen och diskuteras verkligen inom EU.

När det gäller frågan om veterinäravtalen återkommer jag delvis till den senare. Det är dock alldeles uppenbart att inte minst de nya medlemsländerna uppfattar diskussionen om veterinäravtalet som någonting större, något som mer handlar om politik som på olika sätt också berör deras intressen.

Vi hade ett möte så sent som i veckan med de baltiska staterna för att tala om detta, och de är oroliga för att frågan alldeles för tidigt ska lyftas upp på politisk nivå – innan man löst de tekniska frågorna. I så fall kommer andra frågor in i förhandlingsprocessen, vilket oroar dem. Det är det som detta syftar på.

Anf.  67  ANDERS G HÖGMARK (m):

Ordförande! Jag är medveten om att det måste göras en avvägning mellan att vara öppen och bestämma vad som ska hemligstämplas. Samtidigt är det i grunden tveksamt att vi inte ska få redovisa vad landet si eller landet så tycker och därmed kunna skapa den transparens som bör finnas i en dialog länderna emellan. Och med tanke på den diskussion som förs om demokratiskt underskott, eller vad man vill kalla det, tycker jag att man bör sträva efter att klarare och oftare redovisa de här sakerna.

Ett medlemsland ansåg att man bör beakta suveränitetsfrågor och rättsliga frågor. Då skulle jag vilja fråga vilket land detta var, med risk för att denna del kommer att hemligstämplas. Är det Spanien eller något annat land som är oroligt för att man ska ingripa? Nu är ju inte statsrådet här – det är väldigt få statsråd som är närvarande här – men förmodligen finns det uppteckningar om detta.

Sedan en ytterligare sak. Jag är alldeles övertygad om att ambitionen är att arbeta för att detta kontrollorgan ska bli så bra som möjligt, men en grundfråga är arbetsfördelningen mellan å ena sidan medlemsländerna, å andra sidan kontrollorganet. Med tanke på de rapporter och larmrapporter som kommer bland annat från Östersjön om svartfångst, otillåten fångst eller överfiske, är min fråga: Vilken uppgradering sker nu av de svenska kontrollinsatserna? Detta kan gärna ske i samverkan med andra stater. De flesta stater runt Östersjön är ju numera EU-stater.

Vad har skett under det senaste halvåret för att markera just subsidiariteten, att vi ska göra maximalt själva? Sedan må kontrollmyndigheten utöva någon form av tillsyn när den väl tillskapats.

Anf.  68  ORDFÖRANDEN:

Innan jag släpper in Christer Wretborn vill jag nämna något om detta med sekretess eller inte. Jag har ju inte varit med så länge, men jag har förstått att man tidigare skickade över sekretessdokument till nämnden. Detta kritiserades emellertid, inte minst från mediernas sida, för att det var för slutet. Därför valde man en annan modell och tog bort det berörda landet, vilket gjorde det lättare för medierna att kunna följa frågorna.

En mellanvariant är att till exempel under återrapporteringen nämna länderna. Vi kan ständigt diskutera, pröva och se hur vi ska utveckla våra arbetsformer. Det kan alltså vara en mellanvariant som vi kan pröva oss fram med.

Anf.  69  Departementsrådet CHRISTER WRETBORN:

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

När det gäller frågan om kontrollen i Sverige och kontrollen av fisket är vi aktiva i den frågan. Ifall vi gör en uppgradering just nu med hänsyn till de senaste larmrapporterna kan jag inte svara på. Däremot vet jag att det på EU-nivå arbetas hårt för att på olika sätt stärka kontrollen. Vi har ganska stora förhoppningar om att den här myndigheten ska kunna ge oss mer stöd i dessa frågor.

Anf.  70  ORDFÖRANDEN:

Då godkänner vi rapporten. Vi går vidare på dagordningen och kommer in på kommande ministerrådsmöte.

Anf.  71  Departementsrådet CHRISTER WRETBORN:

Det gäller A-punktslistan. Den har alltså ännu inte kommit. Vi tror att vi vet vilka av de A-punkter som kommer upp berör vårt område. Jag kan återkomma till dem senare eller ta dem nu – vilket som.

Vi har dels de A-punkter som finns i den annoterade dagordningen, dels har det tillkommit sådana som alltså blir A-punkter. En av dessa handlar om rådets förordning om fastställande av taket för den årliga fiskeansträngningen för vissa fiskezoner och fisken i västliga vatten. Den har redovisats i EU-nämnden den 21 juni.

Sedan har vi en punkt som handlar om gemensam ståndpunkt inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning om gränsvärden för bekämpningsmedelsrester i eller på livsmedel och foder av vegetabiliskt och animaliskt ursprung och om ändring av rådets direktiv 91/414/EG. Den frågan har inte hanterats i EU-nämnden, och det är en relativt teknisk fråga. Om ni vill ha ytterligare information kan jag naturligtvis lämna det.

Nästa A-punkt gäller förslag till rådsbeslut om att inrätta regionala rådgivande nämnder inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken. Frågan behandlades i EU-nämnden den 18 maj 2004. Det blir alltså en politisk överenskommelse på rådet som nu blir en A-punkt.

Vi har förslag till det eniga rådets förordning EG 2792/1999 om föreskrifter och villkor för gemenskapens strukturstöd inom fiskerisektorn. Frågan behandlades i EU-nämnden den 18 maj 2004.

Därmed är vi inne på de punkter som finns annoterade i dagordningen. Jag kanske kan ta dem i det sammanhanget.

Anf.  72  BÖRJE VESTLUND (s):

Jag tycker att detta med A-punkterna är lite besvärligt i de här sammanhangen. I nio fall av tio är de väldigt odramatiska och egentligen bara handläggningspunkter, men i något fall är det inte så. I det här sammanhanget kan vi konstatera att de ju finns, men vi vet egentligen ingenting mer om dem än att de just är A-punkter.

Det är ett problem för nämnden att man inte får information om vad dessa A-punkter innehåller, för det ska ju trots allt samrådas kring dem. Det är ett problem att vi så gott som aldrig, med något undantag när, får information om A-punkterna så att vi kan sätta oss in i dem.

Sedan är det en sak att de väldigt ofta är av närmast administrativ karaktär så att vi mer eller mindre kan bortse från dem, men de få gånger det finns en A-punkt att samråda kring är det nästan omöjligt att få veta vad den handlar om.

Anf.  73  Kanslichefen INGRID LARÉN MARKLUND:

Vi diskuterar ständigt med departementet och Representationen hanteringen av A-punkterna. Vi håller på att börja med ett nytt system som innebär att vi får information om alla de A-punkter som under en vecka hanterats av Coreper 1 och Coreper 2. Vi vet dock inte på vilka rådsmöten de kommer att tas upp, men det gör att vi i alla fall kan pricka av dem. I de allra flesta fall är det fråga om tekniska beslut som är en uppföljning av tidigare beslut.

Detta är naturligtvis en väldigt besvärlig hantering, och då ankommer det på både regeringen och naturligtvis också på kansliet att uppmärksamma nämnden på A-punkter som är väsentliga. En sådan var till exempel den om PNR som vi uppmärksammade nämnden på innan beslutet togs.

Anf.  74  ORDFÖRANDEN:

Detta är ett återkommande problem, och vi får se om kansliet kan lösa det på det här sättet. Det är ett bra och kreativt sätt att försöka komma åt problemet.

Vi godkänner A-punktslistan och återkommer till övriga punkter på dagordningen.

Anf.  75  Departementsrådet CHRISTER WRETBORN:

Nästa punkt på dagordningen är en presentation av ordförandeskapets arbetsprogram. Här säger holländarna att de tänker fokusera på ett hållbart jordbruk och jordbrukets relation till sociala frågor. Det ska finnas en balans mellan ekonomiska, sociala och ekologiska intressen, och samhällets krav på produktion och leverans av jordbruksprodukter och livsmedel ska tillgodoses. Det ses som en viktig punkt. Vidare ska den administrativa bördan minska och de nya medlemsländernas integration främjas.

De frågor som vi bedömer som särskilt intressanta under ordförandeskapet är för vår del landsbygdsprogrammet, som vi återkommer till, de reformer på jordbruksområdet som vi förväntar oss, socker, som vi också återkommer till här, marknadsordningen för frukt och grönt, som vi hoppas ska komma under det holländska ordförandeskapet, och eventuellt också en vinrapport.

Vi tycker att handlingsplanen för ekologisk odling är en viktig del av programmet och något som vi kommer att arbeta mycket med. Viktiga frågor är också de om djurvälfärd, till exempel slaktkycklingar, som kommer att behandlas.

På fiskeområdet ser vi frågan om återhämtningsplaner som viktig. Man har ju gjort återhämtningsplaner för olika fiskbestånd, och de bör betas av bestånd för bestånd. Där räknar man med att göra en del.

Vi tycker att en av de viktigaste frågorna är arbetet med fiskekontrollmyndigheten liksom strukturfondsfrågorna på fiskeområdet, vilka kommer att bli aktuella. Det är också en punkt på dagordningen.

Jag kanske ska lägga till att när det gäller det jag sade tidigare om ordförandeskapets engagemang för ett hållbart jordbruk kommer det informella ministerrådsmötet i september att hantera just frågan om hållbart jordbruk utifrån perspektivet vem som har ansvar för detta. Är det producenten, konsumenten, samhället, staten? Det är det perspektivet som kommer att gälla.

Anf.  76  ORDFÖRANDEN:

Då godkänner vi den informationen och går vidare.

Anf.  77  Departementsrådet CHRISTER WRETBORN:

Nästa punkt gäller samarbete kring forskning om jordbrukspolitiken. Det är ett initiativ från ordförandeskapet, som kommer att redovisa hur de vill driva dessa frågor. De betonar att forskningssamarbetet i mycket rör forskarna själva och vill ha ett större samarbete mellan forskningsfinansiärer, forskningsfonder. Med avseende på detta ska de skicka ut en enkät till medlemsländerna för att dessa ska svara på frågor om hur de här sakerna hanteras.

Man räknar med att återkomma till frågan på novemberrådet. Detta är alltså egentligen bara en fråga om att få stöd för att skicka ut enkäten till medlemsländerna. Vi ser positivt på ökat samarbete på det här området och har inga invändningar.

Anf.  78  ORDFÖRANDEN:

Då godkänner vi den informationen och går vidare till punkt 5.

Anf.  79  Departementsrådet CHRISTER WRETBORN:

Nu kommer vi in på veterinäravtalet mellan EU och Ryssland. Bakgrunden har tidigare beskrivits i EU-nämnden, nämligen att vi försökt komma till en överenskommelse mellan EU och Ryssland när det gäller handel med levande djur, djurfoder, djurprodukter och livsmedel av animaliskt ursprung. De förhandlingarna går trögt.

Vi var nu på sommaren inne i ett läge där vi höll på att få en blockering av handeln, men det hela löste sig och man kan säga att vi fått övergångsregler fram till den sista september. Nu gäller det att hitta en lösning på problemet, och frågan kommer alltså att diskuteras. Jag var inne tidigare på ifall det nu är dags att lyfta upp frågan på politisk nivå eller om det går att arbeta vidare på teknisk nivå.

Kommissionen har den 13 juli skickat ett brev till ryssarna där de understryker vikten av att komma fram på det här området och hitta lösningar. Man betonar också att ryssarna själva har intresse av att kunna sälja på EU-marknaden, men antyder även möjligheten att lyfta upp frågan till politisk nivå om de tycker att det är lämpligare.

Jag tror dock att rekommendationen från ordförandeskapet och kommissionen är att vi på det möte som hålls i augusti mellan Potsdamgruppen och Ryssland ska fortsätta att försöka ta detta på teknisk nivå innan vi beslutar att lyfta upp frågan på politisk nivå. Sverige kan stödja den linjen.

Anf.  80  ORDFÖRANDEN:

Det var en lägesrapport. Vi godkänner den rapporten och går till nästa punkt.

Anf.  81  Departementsrådet CHRISTER WRETBORN:

Då är vi framme vid beslut om tillstånd till utsläppande på marknaden av livsmedel och livsmedelsingredienser från den genetiskt modifierade majslinjen NK603. Det här är en liknande fråga som den om BT11, som vi hanterat tidigare i nämnden. Det gäller alltså ett godkännande av den här majsen. Frågan var uppe i kommittén för livsmedelskedjan och djurvälfärd. Det blev ingen kvalificerad majoritet för ett godkännande, inte heller någon kvalificerad majoritet mot ett godkännande. Därmed kommer frågan nu upp på rådet för ett avgörande.

Frågan har hanterats tidigare i EU-nämnden. Den har också varit uppe i miljörådet. Då gällde det egentligen alla frågor utom just att använda den som livsmedel och livsmedelsingrediens. Situationen var alltså liknande. Som vi ser det är läget inför rådet nu sannolikt detsamma som tidigare, nämligen att det inte blir någon majoritet för och inte heller någon majoritet mot.

Det här är första gången som de nya medlemsländerna också deltar i denna diskussion. Det har dock inte förändrat bilden, utan en del av dem röstar för och en del mot på samma sätt som de övriga 15 länderna. Vi räknar med att det blir så även nu.

Anf.  82  BÖRJE VESTLUND (s):

Jag måste av ren nyfikenhet fråga varför just majsen är den GMO-produkt som vi hela tiden diskuterar. Det finns ju inga andra GMO-modifierade jordbruksprodukter som vi hanterat. Det vore intressant att veta vad skälet är till att det just är majsen som diskuteras.

Anf.  83  Departementsrådet CHRISTER WRETBORN:

Skälet är att majs är den största grödan med de största ekonomiska intressena. Där har man kommit längst i produktionen, och där finns också flest ansökningar. Nu kommer vi att hantera ansökan för ansökan. Fall för fall kommer att tas upp. Det kan bli många sådana här frågor framöver.

Anf.  84  ORDFÖRANDEN:

Sammanfattningsvis finner jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt. Vi går vidare till nästa punkt.

Anf.  85  Departementsrådet CHRISTER WRETBORN:

Nästa punkt har blivit en A-punkt och handlar om EG:s anslutning till Internationella växtskyddskonventionen. Sverige stöder detta. Det är fråga om en konvention som har till uppgift att säkerställa effektiva åtgärder för att förhindra införande och spridning av skadegörare på växter och växtprodukter och att vidta lämpliga åtgärder för att bekämpa dessa.

Detta har också en relation till SPS-avtalet och är en viktig del i handelsöverenskommelserna. Vi stöder alltså att kommissionen ansluter sig till konventionen, eller rättare sagt blir medlem i konventionen.

Anf.  86  ORDFÖRANDEN:

Då finner jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt. Vi går till nästa punkt.

Anf.  87  Departementsrådet CHRISTER WRETBORN:

Den gäller ett meddelande från kommissionen till rådet och Europaparlamentet och handlar om utarbetande av gemenskapens handlingsplan för förvaltning av europeisk ål. Här handlar det alltså om antagande av rådsslutsatser. Också detta har blivit en A-punkt.

Det finns alltså ett meddelande från kommissionen som tagits fram eftersom ålen är så pass hotad när det gäller dess biologiska fortlevnad att det finns skäl att vidta åtgärder. Det gäller framför allt att vidta åtgärder för den könsmogna ålen, som vandrar ut igen till Sargassohavet. Där behöver alltså vidtas åtgärder. Detta meddelande från kommissionen har vi nu antagit rådsslutsatser kring för att lite grann öka trycket.

Vi ställer oss alltså bakom detta eftersom rådsslutsatserna bättre betonar vikten av en balans mellan de olika stadierna i ålens livscykel än vad kommissionens ursprungliga meddelande gör. Vi ser alltså fram emot det fortsatta arbetet med detta.

Anf.  88  LARS LINDBLAD (m):

Jag har en liten fråga när det gäller glasålsuttaget, som ju delvis är ett problem i detta sammanhang. Med tanke på att ett antal Medelhavsländer plockar upp rätt mycket glasål som skulle kunna utvecklas till ål undrar jag om den frågan också är uppe till diskussion.

Anf.  89  BÖRJE VESTLUND (s):

Om man sätter ut ål på samma sätt som man sätter ut annan fisk undrar jag på vilket sätt det skulle hjälpa beståndet. Vad jag har förstått av debatten och diskussionen är det just vandringen till Sargassohavet som är det stora problemet, inte att själva utsättningen inte skulle ge någon effekt.

Jag undrar: Skulle utsättningen av ål ge någon effekt över huvud taget? Har man förstått problemet? Här handlar det ju om en betydligt större problematik än bara att fisken inte växer upp.

Anf.  90  LEIF BJÖRNLOD (mp):

Det här handlar om den enkla frågan om människans påverkan på naturen och naturens påverkan på sig själv.

Jag förutsätter att man i EU, innan man fattar beslut, ser till att man har god kontakt med forskningen, för det saknas en hel del kunskap på det här området. Eftersom det här är en av mina hjärtefrågor skulle jag vilja ställa en liten fråga. Nejonöga, som jag en gång i tiden roade mig med att fiska i bäckarna, är nu helt borta. Kommer den att räknas in i ålbeståndet? Kommer man att ta hänsyn också till den?

Det finns så många faktorer i naturen som vi människor inte känner till. Jag tycker att det viktigaste vi kan göra är att stödja forskningen och bli betydligt mer aktsamma när det gäller att hantera naturen.

Min konkreta fråga är: Räknas nejonöga in i ålbeståndet?

Anf.  91  Departementsrådet CHRISTER WRETBORN:

När det gäller den första frågan tycker vi att rådsslutsatserna bättre speglar den balans som bör finnas mellan de olika stadierna än vad kommissionens förslag gör, som mest koncentrerar sig på ålens utvandring till Sargassohavet, det vill säga på blankålen. Rådsslutsatserna däremot tar även upp glasålsproblematiken.

Vad sedan gäller utsättning av glasål kan man inte sätta ut annat än vild glasål. Det har visat sig att man inte kan producera ål i konstlade former. Det fungerar inte. Det måste vara vild ål som sätts ut.

Forskningen är viktig, och kommissionen understryker också att det är dåligt med både forskningen och kunskaperna på det här området.

Beträffande nejonöga har jag inte sett det nämnas i meddelandet, så jag tror inte att den omfattas av detta. Jag kan inte garantera att så inte är fallet, men i själva meddelandet står inte nämnt att nejonöga skulle omfattas.

Anf.  92  LEIF BJÖRNLOD (mp):

Då tycker jag att man ska nämna nejonöga. Jag vet inte om ni känner till den. Alla gör kanske inte det. Den ser ut som en mycket liten ål, om jag får använda den liknelsen, och brukade förr serveras rökt med äggröra. Den är alltså ett slags lokal ålsort; den ligger mycket nära ålen. Det skadar inte att man nämner den. Det kan dessutom vara en indikator.

Anf.  93  Departementsrådet CHRISTER WRETBORN:

Vi ska ta till oss det faktum att nejonöga är en viktig del i det här sammanhanget och att den bör föras till ålriket.

Anf.  94  ORDFÖRANDEN:

Den sägs vara god friterad. Själv har jag aldrig smakat den.

Det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i denna fråga. Vi tar nästa punkt.

Anf.  95  Departementsrådet CHRISTER WRETBORN:

Även denna punkt har blivit en A-punkt, det vill säga meddelandet från kommissionen om ett integrerat regelverk för avtal om fiskepartnerskap med tredjeland. A-punkten gäller alltså antagandet av rådsslutsatser, inte meddelandet som sådant.

Det handlar om ett meddelande som beskriver hur våra relationer till tredjeland ska vara när vi handlar upp fiskemöjligheter till EU:s fiskare. Tidigare har vi mest varit inriktade på att se till att det finns fiskevatten för de europeiska fiskarna. Nu vill man ha mer av ett partnerskap med dessa länder så att man både har beståndsuppskattningar och kontroll. Men man vill också bidra till att utveckla dessa länders eget fiske, deras egen fiskekapacitet och fiskeindustri, så att de själva på sikt kan utnyttja sin resurs. Detta handlar själva meddelandet om. Sverige har stött den inriktningen, det vill säga att vi ska gå åt det hållet genom att ha en mer balanserad syn på det hela.

I dessa rådsslutsatser, som vi kan ställa oss bakom, har vi på en punkt haft lite avvikande uppfattning. Vi har velat att det som finns med i kommissionens meddelande också skulle framgå i rådsslutsatserna, nämligen att redarna – de som utnyttjar dessa fiskeavtal – successivt ska bidra till finansieringen av dem. Detta har vi inte fått med i rådsslutsatserna, men det finns med i meddelandet. I den fortsatta hanteringen av frågan kommer det alltså att finnas med. Därför har vi sagt oss kunna stödja detta.

Anf.  96  ORDFÖRANDEN:

Jag finner att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt. Nästa punkt.

Anf.  97  Departementsrådet CHRISTER WRETBORN:

Nästa punkt är ett förslag till rådsförordning om strukturåtgärder inom fiskerisektorn under perioden 2007–2013. Det meddelandet har vi ännu inte sett. Det ska ha kommit i går kväll, men vi har alltså inte sett det. Kommissionen kommer att göra en power point-presentation, och ingen diskussion förväntas på rådet. Jag har inte så mycket att säga om detta, eftersom jag inte hunnit läsa det, men vi har en inställning till hur vi ser på dessa frågor. Just nu är detta emellertid inte någon beslutspunkt, utan endast information från kommissionen.

Anf.  98  ORDFÖRANDEN:

Då godkänner vi den informationen. Vi går vidare till punkt 11.

Anf.  99  Departementsrådet CHRISTER WRETBORN:

Denna punkt är ett förslag till förordning om stöd till landsbygdens utveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdens utveckling åren 2007–2013, alltså nästa finansiella perspektiv. Det är en föredragning av kommissionen och en offentlig debatt. Det står i papperen att dokumentet inte fanns tillgängligt den 15 juli. Det kom alltså på kvällen i går.

Det handlar om ett nytt program för miljö- och landsbygdsåtgärder, eller landsbygdsprogram som det numera heter. Huvuddragen i detta är att kommissionen nu ska fastställa en strategi för landsbygdsutvecklingen på EU-nivå som rådet ska anta. Det är viktigt.

Man ger också tre målsättningar och talar om tre axlar som landsbygdsprogrammet ska kretsa kring. Den första handlar om att förbättra jord- och skogsbrukets konkurrenskraft, den andra om att förbättra landsbygdens miljö och landskap och den tredje om att förbättra landsbygdens livskvalitet och uppmuntra ekonomisk diversifiering. Det är kring dessa tre delmål som programmet kretsar.

Man har också beslutat hur mycket av resurserna som ska gå till dessa tre program, nämligen 15, 25 och 15. Det innebär att 15 % av EU-pengarna ska gå till att förbättra jord- och skogsbrukets konkurrenskraft, 25 % till att förbättra landsbygdens miljö och landskap och 15 % till att förbättra landsbygdens livskvalitet och uppmuntra ekonomisk diversifiering. Det handlar alltså om EU-pengar. Man kan genom att ha olika medfinansieringsgrad på dessa program naturligtvis komma fram till olika siffror i de skilda länderna.

Det är huvudinnehållet. Jag kan också nämna att totalbudgeten fastläggs till 88,75 miljarder euro under hela perioden, vilket sakligt sett betyder ungefär lika mycket pengar som i dag läggs ut på miljö- och landsbygdsprogrammen. Med hänsyn tagen till utvidgningen och till det moduleringsförslag som fanns med i halvtidsöversynen är det i stort sett samma belopp som läggs ut. Fördelningen mellan länderna finns dock inte med, utan här handlar det bara om totalbeloppet.

I övrigt kan man ha en del detaljsynpunkter på förslaget, men förslaget i dess helhet ser ut på detta sätt. Jag är naturligtvis beredd att svara på frågor också om detaljerna.

Anf.  100  ORDFÖRANDEN:

Detta blir en beslutspunkt, och regeringen är beredd att stödja förslaget. Har jag uppfattat det rätt?

Anf.  101  Departementsrådet CHRISTER WRETBORN:

Nej, det är ingen beslutspunkt. Det är bara en information. Det är första gången det tas upp. Det kan i bästa fall bli klart under det holländska ordförandeskapet. De har ambitionen att bli klara i december. Vi är dock tveksamma till om de ska lyckas med det. Det här är en första presentation, ett första inlägg från ministern, och vi kommer naturligtvis att säga att vi välkomnar detta, att vi ser positivt på det, men att vi måste få återkomma senare och diskutera detaljerna i förslaget.

Anf.  102  LARS LINDBLAD (m):

Man ska återkomma med detaljerna, men vad kommer man att säga mer innehållsmässigt? I vilken riktning vill man gå i den offentliga debatten? Man välkomnar, men man måste väl säga någonting innehållsmässigt? Vad innebär detta?

Anf.  103  ANDERS G HÖGMARK (m):

Jag vill komplettera det. Vad finns det i detta som man översiktligt kan se tillförs förutom de åtgärder som redan i dag sker för att utveckla, eller förhindra förfallet på landsbygden – det är väl riktigare att säga?

Anf.  104  Departementsrådet CHRISTER WRETBORN:

Innehållsmässigt är det generellt sett regeringens politik att stödja en övergång från stöd till jordbruket och stöd till miljö- och landsbygdsåtgärder. Det är den linje som vi kommer att stödja. Vi kommer antagligen också att stödja att man har en starkare strategi bakom, att man har en EU-strategi bakom, att man försöker samla ihop det här och lägga fast den övergripande strategin. Det tror jag också att vi kommer att stödja.

Vi har velat ha förenklingar i administrationen och färre åtgärder. Nu är det egentligen fler åtgärder än tidigare. Det gäller i och för sig skogsområdet, men alla de gamla åtgärderna finns kvar plus att man har lagt till lite åtgärder i skogen.

Vi är positiva till att man likställer god jordbrukarsed med de tvärvillkorskrav som ställs för att stödet ska betalas ut, att det inte är två olika typer av nivåer på de kraven utan att det likställs där. Det tycker vi är positivt.

Vi kommer fortsatt att anse att stöd till förtidspensionering ska upphöra. Det har vi drivit ganska länge. Det borde inte ingå som ett förslag i det här.

Vad vi också ska understryka och som jag kanske borde ha sagt redan inledningsvis – ursäkta – är att vi anser att finansieringen över EU-budgeten bör bidra till ett mervärde. Det ska alltså finnas ett tydligt mervärde i de pengar vi skickar över EU-budgeten och som kommer tillbaka jämfört med att ta en finansiering nationellt.

Vad som tillkommer för att klara landsbygden är egentligen inga nya åtgärder. Just det att man har de tre målsättningarna och låser en del av resurserna till målsättningarna skulle kanske innebära att en del av landsbygdsproblematiken blir tydligare i det här programmet.

Anf.  105  LEIF BJÖRNLOD (mp):

Innefattar detta stöd till landsbygdens livskvalitet stöd till sådana verksamheter som räknas till normal service, affärer och liknande? Jag som själv kommer utifrån bygderna ser att det är en nyckelfråga att vi har servicen kvar för att människor över huvud taget ska kunna klara av att bo kvar. Kommer EU-stödet att gå till lanthandel, bensinstationer och liknande?

Anf.  106  ANDERS G HÖGMARK (m):

Det är väl en klok synpunkt att inte svälja alltför detaljerade regelsystem. Det är en klok inställning, men det nämndes någonting om att det fanns ett sådant kanske för detaljerat regelsystem inom skogsbruket. Vad är det för typ av nya regler som ska införas på det här området? Sverige har ju av tradition varit väldigt skeptiskt när det gäller att låta skogsbruket och verksamheterna där komma in i någon form av skogligt CAP-system, om man får uttrycka det så.

Anf.  107  Departementsrådet CHRISTER WRETBORN:

Vad gäller den första frågan är det här ett program som är kopplat till jordbruket. Jordbruksdiversifiering kan man stödja med det här programmet. Men som det ser ut nu – det är en diskussionspunkt – ligger det inte inom ramen för programmet att stödja helt annan verksamhet som inte är kopplad till jordbruket. Det här är verksamhet som på något sätt är knuten till jordbruk och jordbruksverksamhet. Det behöver inte vara jordbruksproduktion – det kan vara diversifiering av annat – men det ska på något sätt vara kopplat till detta. Det är innebörden i programmet.

När det gäller skogen finns det en del förslag om miljöåtgärder i skogen. Det finns förslag om nyplantering av skog. Den typen av åtgärder har tillförts. Den utvidgning av antalet åtgärder som finns med här – fem sex åtgärder, tror jag – omfattar huvudsakligen skogen. Det är den typ av åtgärder som jag tar upp här, miljöåtgärder inom skogen och nyplantering.

Anf.  108  LEIF BJÖRNLOD (mp):

Jag har en kort följdfråga. Vilka åtgärder kommer man att knyta till denna diversifiering på landsbygden? Vi är snart inte mer än knappt 1 % aktiva lantbrukare kvar. De flesta som bor på landet och på landsbygden sysslar med helt andra saker.

Anf.  109  Departementsrådet CHRISTER WRETBORN:

Ett nytt miljö- och landsbygdsprogram ska göras som också ska behandlas i riksdagen framöver. Jag kan inte exakt föregripa vilka åtgärder vi kommer att prioritera i det sammanhanget. Det får bli den process som vi har framför oss som får avgöra detta.

Anf.  110  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns ett stöd för regeringens upplägg inför de fortsatta förhandlingarna. Då tar vi nästa.

Anf.  111  Departementsrådet CHRISTER WRETBORN:

Det är ett meddelande från kommissionen om hur de vill reformera sockersektorn. Det är inte lagförslag. De kommer senare och sannolikt inte förrän efter det den nya kommissionen tillträtt. Hanteringen av sockerfrågan kommer säkerligen att dra ut på tiden.

Det blir en första presentation av förslaget där kommissionen pekar på skälet till att vi måste genomföra en reform på sockerområdet. De pekar på den dåliga konkurrensen inom sockersektorn, de höga priserna som gäller för konsumenter och andra nyttjare, industrin till exempel. De pekar på de negativa effekter som vår marknadsordning för socker har för världsmarknaden, inte minst för u-länderna och deras möjligheter att hävda sig. De pekar på att vi är utsatta för angrepp i WTO – vi är anmälda till en panel inom WTO för sockerreformen. De pekar också på att vi nu har gjort reformer på andra områden i jordbrukspolitiken. Det vore en anomali att behålla sockret såsom det är nu. Det måste också anpassas till det nya systemet.

Huvuddragen i reformen är följande. Reformperioden ska omfatta tre år. Det ska vara från 2005/06 till 2007/08. Det blir en prissänkning av vitsocker på 33 % samt medföljande prissänkning på betor på totalt 37 %. Man har infört kompensation för denna prissänkning i form av ett direktbidrag inom ramen för regelverket om halvtidsöversynen, vilket betyder att det kan bli ett frikopplat stöd.

Men gör en kvotneddragning med 16 %, totalt 2,8 miljoner ton. Enligt förslaget ska det läggas ut linjärt: var och en får ta sin andel av den neddragningen.

Man inför en möjlighet till försäljning av sockerkvoten eller produktionskvoterna över landgränserna. Möjligheten till intervention upphör. Det är huvuddragen i det här förslaget.

Vi stöder naturligtvis en reform av sockersektorn och kommer att understryka att det här är en ganska bra reform. Den går åt rätt håll. Man borde kunna gå längre. Man borde kunna ha ett slutdatum för kvoterna till exempel. Vi är också angelägna om att den prissänkning som görs också får ett genomslag i att tullarna sänks i motsvarande mån så att vi inte håller uppe höga tullar och samtidigt sänker betpriset för jordbrukarna. Det skulle bara innebära att man skapade stora möjligheter för sockerindustrin att kapa åt sig ytterligare ökade vinster.

Vi är positiva, men vi skulle kunna gå lite längre. Det är ungefär det budskap som den svenska regeringen har på den här punkten.

Anf.  112  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns ett stöd för regeringens upplägg inför de fortsatta förhandlingarna. Är riset kvar?

Anf.  113  Departementsrådet CHRISTER WRETBORN:

Riset är kvar. Den här frågan går tillbaka till Uruguayrundan där man införde en ordning hur tarifferna på spannmål och ris skulle fastställas. När det gäller riset ska de tullar man har kopplas till interventionspriset. Nu har vi genomfört en reform på rissektorn. Vi har sänkt priserna kraftigt och kompenserat jordbrukarna för detta. I de förhandlingar vi hade om reformer i jordbrukspolitiken krävde producentländerna att man skulle förhandla om det avtalet i en så kallad artikel 28-förhandling med de berörda exportländerna eftersom de ansåg att när vi nu sänkte interventionspriset så kraftigt skulle tarifferna och tullarna gå ned för mycket.

Vi var emot detta i de förhandlingarna, men det var inte möjligt för oss att rösta emot hela paket på grundval av detta, vilket hade blivit följden. Vi framförde bara våra synpunkter på den här saken.

Det är två frågor som är aktuella för oss. Den ena är hur man har gått till väga när man har beräknat tullarna på riset. Hur kom man fram till tullen i kommissionen? Blir det ett överskydd för producenterna, eller blir det inte överskydd för producenterna jämfört med hur det var tidigare?

För det andra anser vi att vi borde ha ett avtal med samtliga parter som berörs av detta samtidigt. Kommissionen har träffat ett avtal med Indien och Pakistan som innebär – vilket är positivt – inga kvoter. Det innebär nolltull på basmatiris, 65 euro per ton på övrigt ris, indikaris, alltså långkornigt ris.

Avtalet med USA och Thailand är inte klart. USA anser att de här tullarna är för höga. Vi har anledning att dela uppfattningen att tullarna är väl höga, men framför allt vill vi ha besked från kommissionen om huruvida det är fråga om överskydd. Får risproducenterna dubbel kompensation, både genom att de får kompensationsstöd och att man nu lägger på tullar, eller ligger det på samma nivå som tidigare? Vi tycker oss inte ha fått ett svar på detta. Olika beräkningsmetoder har använts för att beräkna tullarna och behovet av tullar, om jag använder uttrycket.

Den andra punkten är att vi hade föredragit att få ett avtal som berör samtliga länder. Samtidigt finns det vissa positiva inslag, nämligen att det är nolltull på basmatiris och inga kvoter.

I princip är regeringens uppfattning att det är svårt att stödja förslaget.

Anf.  114  ORDFÖRANDEN:

Jag finner att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt. Vi tar nästa.

Anf.  115  Departementsrådet CHRISTER WRETBORN:

Det är en övrig fråga. Den handlar om meddelande om skogslagstiftningens efterlevnad, styrelseform och handel. Det har varit uppe tidigare i rådet för ett år sedan då vi skulle anta rådsslutsatser. Nu handlar det egentligen om att ordförandeskapet vill sätta lite press på kommissionen att komma fram med de analyser som de skulle göra enligt rådsslutsatserna om utvecklingen på området när det gäller handeln med illegalt virke och illegalt avverkat virke och den diskussion de skulle föra med vissa exportländer om att komma fram till ett frivilligt avtal på det här området. Det är ingen substansdiskussion på den här punkten. Det är bara ett påpekande till kommissionen: När kommer ni med de här sakerna? När redovisar ni detta för rådet? Svaret är antagligen att man kommer att göra det under hösten.

Anf.  116  ORDFÖRANDEN:

Då godkänner vi den informationen. Finns det mer?

Anf.  117  Departementsrådet CHRISTER WRETBORN:

Det är förhandlingsläget i Doharundan och WTO. Det har varit lite fram och tillbaka. Först har vi trott att vi skulle få en information om det ramverk som Groser, WTO:s förhandlare på jordbruksområdet, skulle arbeta fram. Det är ännu inte klart. Det förväntas komma i dag eller möjligen på måndag. Det handlar om hur förhandlingarna ska läggas upp i stort i fortsättningen och om ramverket för förhandlingarna. Det har alltså ännu inte kommit. Om det har kommit får vi information om detta.

Det andra är att kommissionen tillsammans med övriga five interested parties, som det heter, alltså USA, Brasilien och Australien, kommer att ha en videokonferens på måndag. De kommer att informera ministrarna om den videokonferensen. Det görs på kvällen i en restricted, restriktiv, församling som en middag eller måltid efteråt.

Allmänt kan man säga om förhandlingarna att vi har varit positiva till det upplägg som kommissionen har haft. Vi har stött detta. Vi har tyckt att det har varit en offensiv. Man har gått framåt och inte valt den defensiva linjen. Vi tycker också att det mer och mer visar sig att det finns ett stöd för den linjen inom EU-25, även om det finns vissa länder som har annan uppfattning. På det hela taget tycker vi kanske att bilden är något mer positiv än när vi skrev annoteringen till dagordningen. Där präglades vi kanske lite väl mycket av de diskussioner som varit i just jordbrukskretsen. Nu har det också varit diskussioner med handelsministrarna och i GAERC. Där har tongångarna varit lite mer positiva än tidigare.

Vi kommer alltså från regeringens sida att fortsätta att stödja kommissionens upplägg av förhandlingarna. Vi hoppas att de kan fortsätta att driva den här positiva och mer optimistiska linjen.

Anf.  118  ORDFÖRANDEN:

Frågan var ju uppe på senaste EU-nämnden. Om det dyker upp något mer substantiellt får vi ta det i ett skriftligt samråd.

Anf.  119  Kanslichefen INGRID LARÉN MARKLUND:

Det är utsatt ett extra utrikesministerrådsmöte på måndag. Den enda fråga som man ska ta upp är just WTO-frågan. Vi har haft kontakt med UD som har informerat oss om att utkastet till EU:s förslag skulle komma någon gång i dag på eftermiddagen. Så fort det kommer får vi försöka ordna någon form av skriftligt samråd. Vi utgår ifrån att regeringen för förhandlingarna i enlighet med de riktlinjer som har fastställts tidigare och som också statssekreterare Lotta Fogde diskuterade med nämnden.

Anf.  120  ORDFÖRANDEN:

Nämnden var ju nöjd med det upplägg som regeringen hade sist när vi träffades.

Vi godkänner informationen.

Vi tackar Christer Wretborn med medarbetare.

Innehållsförteckning

1 §  Rättsliga och inrikes frågor 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  2  Statssekreterare CHARLOTTE SVENSSON 1

Anf.  3  ORDFÖRANDEN 2

Anf.  4  Statssekreterare CHARLOTTE SVENSSON 2

Anf.  5  Departementsrådet MIKAEL TOLLERZ 2

Anf.  6  ORDFÖRANDEN 3

Anf.  7  Departementsrådet MIKAEL TOLLERZ 3

Anf.  8  ORDFÖRANDEN 3

Anf.  9  BEATRICE ASK (m) 3

Anf.  10  Departementsrådet MIKAEL TOLLERZ 3

Anf.  11  ORDFÖRANDEN 3

Anf.  12  Statssekreterare CHARLOTTE SVENSSON 3

Anf.  13  ORDFÖRANDEN 3

Anf.  14  Statssekreterare CHARLOTTE SVENSSON 4

Anf.  15  Departementsrådet MIKAEL TOLLERZ 4

Anf.  16  ORDFÖRANDEN 4

Anf.  17  Statssekreterare CHARLOTTE SVENSSON 4

Anf.  18  BEATRICE ASK (m) 4

Anf.  19  ORDFÖRANDEN 4

Anf.  20  Statssekreterare CHARLOTTE SVENSSON 4

Anf.  21  ORDFÖRANDEN 5

Anf.  22  Statssekreterare CHARLOTTE SVENSSON 5

Anf.  23  ORDFÖRANDEN 6

Anf.  24  BEATRICE ASK (m) 6

Anf.  25  KARIN GRANBOM (fp) 6

Anf.  26  Statssekreterare CHARLOTTE SVENSSON 7

Anf.  27  KARIN GRANBOM (fp) 7

Anf.  28  Statssekreterare CHARLOTTE SVENSSON 7

Anf.  29  KARIN GRANBOM (fp) 7

Anf.  30  Statssekreterare CHARLOTTE SVENSSON 7

Anf.  31  ORDFÖRANDEN 7

Anf.  32  Departementsrådet MIKAEL TOLLERZ 7

Anf.  33  BEATRICE ASK (m) 9

Anf.  34  ORDFÖRANDEN 10

Anf.  35  MARGARETA ANDERSSON (c) 10

Anf.  36  HILLEVI LARSSON (s) 11

Anf.  37  LEIF BJÖRNLOD (mp) 11

Anf.  38  KARIN GRANBOM (fp) 11

Anf.  39  Statssekreterare CHARLOTTE SVENSSON 12

Anf.  40  Departementsrådet MIKAEL TOLLERZ 12

Anf.  41  ORDFÖRANDEN 13

Anf.  42  BEATRICE ASK (m) 13

Anf.  43  BÖRJE VESTLUND (s) 14

Anf.  44  LEIF BJÖRNLOD (mp) 14

Anf.  45  ORDFÖRANDEN 15

Anf.  46  Departementsrådet MIKAEL TOLLERZ 15

Anf.  47  ORDFÖRANDEN 15

Anf.  48  Statssekreterare CHARLOTTE SVENSSON 15

Anf.  49  Departementsrådet MIKAEL TOLLERZ 15

Anf.  50  ORDFÖRANDEN 15

Anf.  51  Statssekreterare CHARLOTTE SVENSSON 15

Anf.  52  ORDFÖRANDEN 16

Anf.  53  Statssekreterare CHARLOTTE SVENSSON 16

Anf.  54  Departementsrådet MIKAEL TOLLERZ 16

Anf.  55  ORDFÖRANDEN 16

Anf.  56  Departementsrådet MIKAEL TOLLERZ 16

Anf.  57  ORDFÖRANDEN 16

Anf.  58  Statssekreterare CHARLOTTE SVENSSON 16

Anf.  59  ORDFÖRANDEN 16

2 §  Jordbruk och fiske 17

Anf.  60  ORDFÖRANDEN 17

Anf.  61  Departementsrådet CHRISTER WRETBORN 17

Anf.  62  ANDERS G HÖGMARK (m) 18

Anf.  63  ORDFÖRANDEN 18

Anf.  64  LEIF BJÖRNLOD (mp) 18

Anf.  65  LENNART FREMLING (fp) 19

Anf.  66  Departementsrådet CHRISTER WRETBORN 19

Anf.  67  ANDERS G HÖGMARK (m) 19

Anf.  68  ORDFÖRANDEN 20

Anf.  69  Departementsrådet CHRISTER WRETBORN 20

Anf.  70  ORDFÖRANDEN 20

Anf.  71  Departementsrådet CHRISTER WRETBORN 21

Anf.  72  BÖRJE VESTLUND (s) 21

Anf.  73  Kanslichefen INGRID LARÉN MARKLUND 21

Anf.  74  ORDFÖRANDEN 22

Anf.  75  Departementsrådet CHRISTER WRETBORN 22

Anf.  76  ORDFÖRANDEN 22

Anf.  77  Departementsrådet CHRISTER WRETBORN 22

Anf.  78  ORDFÖRANDEN 23

Anf.  79  Departementsrådet CHRISTER WRETBORN 23

Anf.  80  ORDFÖRANDEN 23

Anf.  81  Departementsrådet CHRISTER WRETBORN 23

Anf.  82  BÖRJE VESTLUND (s) 24

Anf.  83  Departementsrådet CHRISTER WRETBORN 24

Anf.  84  ORDFÖRANDEN 24

Anf.  85  Departementsrådet CHRISTER WRETBORN 24

Anf.  86  ORDFÖRANDEN 24

Anf.  87  Departementsrådet CHRISTER WRETBORN 24

Anf.  88  LARS LINDBLAD (m) 25

Anf.  89  BÖRJE VESTLUND (s) 25

Anf.  90  LEIF BJÖRNLOD (mp) 25

Anf.  91  Departementsrådet CHRISTER WRETBORN 25

Anf.  92  LEIF BJÖRNLOD (mp) 26

Anf.  93  Departementsrådet CHRISTER WRETBORN 26

Anf.  94  ORDFÖRANDEN 26

Anf.  95  Departementsrådet CHRISTER WRETBORN 26

Anf.  96  ORDFÖRANDEN 26

Anf.  97  Departementsrådet CHRISTER WRETBORN 26

Anf.  98  ORDFÖRANDEN 27

Anf.  99  Departementsrådet CHRISTER WRETBORN 27

Anf.  100  ORDFÖRANDEN 27

Anf.  101  Departementsrådet CHRISTER WRETBORN 28

Anf.  102  LARS LINDBLAD (m) 28

Anf.  103  ANDERS G HÖGMARK (m) 28

Anf.  104  Departementsrådet CHRISTER WRETBORN 28

Anf.  105  LEIF BJÖRNLOD (mp) 29

Anf.  106  ANDERS G HÖGMARK (m) 29

Anf.  107  Departementsrådet CHRISTER WRETBORN 29

Anf.  108  LEIF BJÖRNLOD (mp) 29

Anf.  109  Departementsrådet CHRISTER WRETBORN 29

Anf.  110  ORDFÖRANDEN 29

Anf.  111  Departementsrådet CHRISTER WRETBORN 30

Anf.  112  ORDFÖRANDEN 30

Anf.  113  Departementsrådet CHRISTER WRETBORN 30

Anf.  114  ORDFÖRANDEN 31

Anf.  115  Departementsrådet CHRISTER WRETBORN 31

Anf.  116  ORDFÖRANDEN 31

Anf.  117  Departementsrådet CHRISTER WRETBORN 32

Anf.  118  ORDFÖRANDEN 32

Anf.  119  Kanslichefen INGRID LARÉN MARKLUND 32

Anf.  120  ORDFÖRANDEN 32