Fredagen den 16 januari 2009

EU-nämndens uppteckningar 2008/09:17

1 §  Ekofin

Finansminister Anders Borg

Återrapport från ministerrådsmöte den 2 december 2008

Återrapport från informellt ministermöte den 18 december 2008

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 20 januari 2008

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Välkomna till årets första ordinarie EU-nämnd! Detta halvår sker EU-arbetet under det tjeckiska ordförandeskapet. Jag ska börja med att anmäla några nyheter innan vi börjar samrådet med finansministern. Det är inget som heller skadar hans öron att höra, och fort går det också.

Maryam Yazdanfar har gått på föräldraledighet och är därför inte här i dag. Det är däremot Börje Vestlund, s, som i likhet med Holger Gustafsson, kd, är favoriter i repris. Jag har inte själv haft glädjen att arbeta med dem i nämnden men är väl informerad om att de suttit länge i nämnden före det senaste valet. Jag får därför hälsa båda välkomna tillbaka.

Holger Gustafsson är nygammal ordinarie ledamot, och vi har också en ny kd-suppleant vid namn Irene Oskarsson, som dock inte är här i dag. Dessa förändringar beror på att Ingvar Svensson, kd, avgått; Sven Gunnar Persson har vi nämnt redan tidigare. Också suppleanterna Tina Ehn, mp, och Hillevi Larsson, s, har lämnat EU-nämnden, och Per Bolund, mp, är tillbaka som suppleant efter sin föräldraledighet. Vi säger tack respektive välkomna till dessa.

Vi har även två nya tjänstemän som kommer att arbeta med oss framöver. Cecilia Möller från EU-upplysningen har ni säkert vid enstaka tillfällen träffat förut. Hon kommer nu att vara stående medarbetare hos oss. Anneli Gustafsson, som är riksdagsstipendiat, kommer att vara hos nämnden ett antal veckor framöver för att studera vårt arbete och delta i detsamma. Välkommen säger vi även till dem.

Från och med i dag använder vi också den förhoppningsvis effektivare hanteringen av A-punkterna som är anmäld tidigare. Det innebär att det sker skriftligt samråd om A-punktslistor och att man själv får hålla reda på – och det gör vi också – om det är några A-punkter som berör de respektive statsråd vi träffar. Om det finns sådana får man gärna ställa frågor på nämnden. I övrigt hanterar vi allt skriftligt.

Därmed är vi inne på punkten anmälan av skriftliga samråd sedan sist. Då har vi just samrådet om A-punktslistor. Vi har inte gjort det färdigt för denna vecka; det gör vi i eftermiddag. Däremot gjorde vi det den 19 december om senaste då kända A-punktlista. Då fanns det majoritet för regeringens ståndpunkt i de frågorna. Vi hade också skriftligt samråd inför det extra energiministermötet i måndags, och även då fanns det majoritet för regeringens ståndpunkt.

Då går vi in på Ekofinfrågorna, och de börjar med det som har varit. Som vanligt är det vissa frågor som löper över tid, och vi försöker i diskussionen att hålla oss till det som gäller det kommande rådet. Det brukar gå ganska bra.

Vi börjar med återrapporten från rådsmötet den 2 december och därefter den från det informella rådsmötet den 18 december. Skriftliga rapporter från båda dessa är utsända. Jag lämnar ordet till finansministern. Varsågod!

Anf.  2  Finansminister ANDERS BORG (m):

Fru ordförande! Jag hade gärna sagt något på A-punkten.

Anf.  3  ORDFÖRANDEN:

Vi kommer dit strax.

Anf.  4  Finansminister ANDERS BORG (m):

Det känns som att det är relativt länge sedan vi hade Ekofinmötet den 2 december. Vi hade därtill ett möte den 18 december. Jag ska försöka återrapportera från båda två.

Den 2 december blev det en mycket intensiv diskussion om kommissionens i förväg – någon vecka innan – utsända förslag till riktlinjer för hur man skulle kunna rekapitalisera bankerna. Det blev en mycket hård kritik från kanske framför allt Tyskland, Sverige, Finland och även Storbritannien och ett antal andra länder mot de riktlinjerna, och kommissionen valde då att backa från dem. Vi fick nya riktlinjer utsända inför Europeiska rådet senare under december.

Det var också en omfattande diskussion om det program som kommissionen hade tagit fram inför Europeiska rådet, där det väl – får man säga – blev ett rätt blandat mottagande från medlemsländerna. De flesta var positiva till EIB-initiativet, som sedan, som ni säkert vet, har legat till grund för delar av de åtgärder vi har vidtagit när det gäller fordonsindustrin. Men det var också ett stort antal länder, inklusive Sverige, som var skeptiska. Vi och inte minst Tyskland var starkt skeptiska till delar av skrivningarna. En detalj som ur ett svenskt perspektiv framstår som lite märklig är att man alls inte i programmet lyfter fram betydelsen av en aktiv arbetsmarknadspolitik i en situation där arbetsmarknaden försämras.

Därtill tyckte vi i den här gruppen av länder sammantaget att det var en kanske väl stark betoning av betydelsen av att tillfälligt sänka momsen och av en bred efterfrågestimulans. Där argumenterade vi väl snarare för att man borde satsa på åtgärder som är långsiktigt riktiga. Det kan handla om att man investerar mer i utbildning, forskning och infrastruktur eller i andra åtgärder som strukturellt förbättrar ekonomins funktionssätt. Detta kom i rätt stor utsträckning att påverka hur det sedan blev på Europeiska rådet.

Jag tänkte inte säga så mycket mer om den diskussionen, för den ligger ju lite bakåt i tiden.

I samband med det informella mötet den 18 december hade vi en diskussion vid själva mötet som var av rätt övergripande karaktär. Sedan hade vi en lång diskussion efter mötet, mer informellt, som sedan landade i det A-punktsärende som jag hade tänkt redogöra för, nämligen uppgörelsen om stödpaketet för Lettland. Det är väl egentligen lämpligast att jag tar det under A-punktslistan. Men det är detta som var substansen vid mötet den 18 december.

Anf.  5  SUSANNE EBERSTEIN (s):

På s. 6 i återrapporten från den 2 december står det: ”Åtgärder för att upprätta fungerande kreditkanaler i Europa måste vidtas snarast.” Det är ett citat från finansministern. Nu är det länge sedan mötet hölls, och jag undrar: Har det skett någon förbättring?

Anf.  6  ORDFÖRANDEN:

Det jag viskade med kanslichefen om – ursäkta, finansministern – var att Lettlandsfrågan inte står på A-punktslistan. Det är nog ändå bättre att vi tar upp den här eftersom detta berör det gångna rådsmötet och det kanske finns frågor om substansen.

Anf.  7  Finansminister ANDERS BORG (m):

Låt mig börja med Susanne Ebersteins fråga. Svaret är att det omedelbart efter mötet skedde en förbättring i och med att vi fick nya riktlinjer från kommissionen för hur kapitaltillskott till banker får ske. Det har också kommit till stånd en utvärdering som ska återrapporteras från kommissionens sida. Dock ska sägas att om frågan är om vi har gjort tillfredsställande framsteg är svaret nej. Det har väl framgått av de synpunkter som inte minst jag har haft både vid det här mötet och därefter. Vi anser fortfarande att kommissionens åtgärder är otillräckliga, kanske inte så mycket på kapitaltillskottssidan som när det gäller prissättningen av garantierna. Vi kan ju se att praktiskt taget alla länder har betydande räntedifferenser mellan bankernas och hushållens bostadslån och centralbankernas utlåning.

Ja, det skedde framsteg i samband med mötet inför Europeiska rådet.

Ja, kapitaltillskottsreglementena – eller riktlinjerna, eller vad man nu ska kalla dem – blev väsentligt bättre än de som var utsända inför mötet.

Däremot är svaret inte att detta är tillräckligt eller tillfredsställande. Vi har fortfarande ett påtagligt problem med att kommissionen tenderar att se detta som en fråga om statsstöd snarare än systemstabilitet.

Låt mig också säga något om Lettland. Jag har också haft möjlighet att ge en kort information i finansutskottet inför det här mötet, men nu säger jag det för att uppdatera EU-nämnden.

Lettland har haft väldigt allvarliga ekonomiska bekymmer. Man har haft bytesbalansunderskott som har varit ohanterliga. Man har haft en löneökningstakt och en inflation som har gjort att man har haft svårartade bekymmer. Under hösten tillkom också att man hade en betydande risk för galopperande budgetunderskott. De första prognoserna låg på 3–4 procent. Kommissionens prognos landade sedan under den tidiga hösten på 8 procent. I det program som fonden sedan tog fram kom man till slutsatsen att man var på väg mot 12 procents underskott. Allt detta tydde på att man var på väg mot en situation som var på gränsen till ohanterlig.

Det var mycket tydligt från både IMF:s och EU:s sida att man ansåg att de nordiska länderna i allmänhet och Sverige i synnerhet borde ta en stark roll i detta, vilket naturligtvis sammanhänger med att svenska banker har en mycket framträdande roll i banksystemet i Lettland. Vi bistod letterna efter bästa förmåga med olika former av stöd, bland annat sände vi över personal från svenska Riksbanken och Finansdepartementet för att delge våra erfarenheter av vad man kan göra för att förstärka på skattesidan. Ni vet ju att letterna har föreslagit bland annat en tydlig uppstramning av momsen och därtill förändringar när det gäller andra skatter. Vi har också haft personal över för att bidra till att underlätta deras budgetprocesser och framtida arbete för att skapa trovärdighet kring detta.

Vid mötet i Paris blev det en förhandling, och det fattades beslut den 23 december i IMF-styrelsen. Det totala finansieringsbehovet täcks med 7 ½ miljard euro. Av detta svarar kommissionen för 3,1 miljarder, de nordiska länderna för 1,8 miljarder och IMF för 1,7 miljarder. Ordningen är sådan – och detta är det viktigt att ni känner till – att de svenska och nordiska bidragen ligger sist i processen. Det är ju en plan som löper fram till ett tänkt lettiskt inträde i euroområdet. >>> Hemlig enligt 3 kap. 1 § sekretesslagen <<< Följaktligen kommer vi inte i år att lägga fram någon proposition om de här frågorna. Det är viktigt att jag understryker detta, så att det är bekantgjort.

Estland, Tjeckien och Polen gick under mötet också in och ställde upp med pengar. Jag tycker att man kan dra många slutsatser när det gäller det här arbetet. En av mina slutsatser är att det är mycket centralt att de europeiska institutionerna fungerar väl i sådana här situationer. Det har de också gjort. I kommissionen har man varit väldigt konstruktiv, bidragit med kompetens och på ett bra sätt hanterat situationen.

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

En viktig utgångspunkt från vår sida är naturligtvis att ge stöd och råd utifrån den inriktning som letterna själva väljer, inte att försöka pådyvla dem en ekonomisk politik.

Detta slutade väl bra, och det är ett starkt program. Det är för tidigt att säga att vi därmed är ute ur skogen när det gäller Lettland. Det är klart att det är mycket betydande bekymmer i ett land med så pass stora ekonomiska obalanser som man har där. Vi har naturligtvis också en koppling till det ryska närområdet som inte ska underskattas. Men det är ungefär där vi står.

Anf.  8  ORDFÖRANDEN:

Nu tar vi alltså frågor som rör båda de gångna rådsmötena. Jag inser att de dessutom flyter ihop.

Anf.  9  ULF HOLM (mp):

Jag tackar finansministern för klargörandet. Min fråga handlade egentligen om återrapporten från den 18 december där det på s. 2 står att finansministern ville framhålla och klargöra principerna för IMF:s insatser.

Men det som finansministern säger nu uppfattar jag som att han inte är nöjd med dessa principer och att det inte har blivit något klargörande. Man fick alltså inte någon respons från de andra EU-länderna om detta.

Står Sverige ensamt i denna diskussion där man tycker att IMF ska ha bättre instruktioner och inte, precis som finansministern säger, ska ge en massa instruktioner om hur olika länder ska bedriva sin ekonomiska politik?

Anf.  10  CHRISTINA AXELSSON (s):

Fru ordförande! Min fråga avviker kanske något, men jag måste ändå få ställa den.

När vi fick en återrapport i kammaren om slutsatserna vid Europeiska rådet den 11 och 12 december tog jag med statsministern upp frågan om de irländska grisarna som var förgiftade med dioxin och uppmaningen från rådet till kommissionen att stödja Irlands jordbrukare och slakterier genom att medfinansiera åtgärder för att återkalla ifrågavarande djur och produkter på marknaden. Då svarade statsministern mig att man inte riktigt hade kommit överens om denna punkt på det sätt som den framställdes i slutsatserna och att man därför på olika sätt ska försöka ifrågasätta just den formuleringen.

Eftersom detta är en finansiell fråga vill jag nu höra om finansministern på rådet den 18 december tog upp någonting om detta, så att vi inte kommer att understödja dessa irländska jordbrukare flera gånger så att säga i och med att vi kommer att ha en medfinansiering i fråga om återkallandet av förgiftat griskött.

Anf.  11  JACOB JOHNSON (v):

Jag begärde ordet för frågor om Lettlands situation och förhandlingarna om detta paket. Jag undrar om finansministern kan utveckla detta lite grann.

När det gäller åtagandet i fråga om de 1,8 miljarderna från de nordiska länderna och som Sverige ska ta en del av tyckte jag att finansministern sade att det inte var aktuellt förrän 2010 men att det inte kommer någon proposition. Men en proposition har föranmälts. Hur blir det med detta? Kommer det inte en sådan proposition ganska snart? Vilka krav driver Sverige vad gäller IMF:s stöd? Vilken är den svenska linjen? Det har diskuterats olika alternativ i medierna, till exempel devalvering. Hur kan det påverka de svenska bankerna? Kommer de svenska kraven att likna de krav som IMF ställer vad gäller det svenska stödet till Lettland?

Anf.  12  ORDFÖRANDEN:

Innan finansministern får ordet ska jag säga att det är bra att han känner till att vi har jordbruksrådssamråd efter detta samråd – apropå grisarna. Men frågan handlar onekligen om både grisar och pengar. Finansministern får därför gärna svara nu om han vill.

Anf.  13  Finansminister ANDERS BORG (m):

Jag kan börja med Christina Axelssons fråga. Jag har inget svar på den. Vi återkommer gärna med en skriftlig återrapportering i denna fråga. Vi hade ingen diskussion om irländska grisar på det informella Ekofinmötet i Paris. I den mån som det har skett andra sådana diskussioner får jag helt enkelt be att få återkomma skriftligt. Jag känner inte till det.

När det sedan gäller Ulf Holms och Jacob Johnsons frågor tycker jag att det är ett par utgångspunkter som är centrala för Sverige. En är att vi har en gammal nordisk tradition om att vi ska vara en solidarisk granne för de andra kringliggande länderna på samma sätt som vi har varit när det gäller Island. Det ska vi av historiska skäl vara. Det gäller naturligtvis även Lettland. Jag tycker att det är en moralisk skyldighet för oss att bidra och hjälpa Lettland.

Därtill är det naturligtvis så att kostnaderna för oss kommer i vilket fall som helst, höll jag på att säga, för om vi inte hjälper dem och bidrar till en stabilisering riskerar vi att få kostnaderna snarast via vårt eget banksystem i stället. Då är det förmodligen bättre att man bidrar till att hjälpa länderna.

Jag ska inte överdramatisera våra diskussioner med IMF även om de den natten var relativt animerade. Vi vill naturligtvis att de ska bidra så mycket som möjligt. De vill bidra så lite som möjligt eftersom de har många andra länder där de anser att de har behov av att göra saker. Vi tyckte nog, givet att de nordiska länderna under så många år har varit stora bidragsgivare till fonden, att det kunde vara rimligt att det blev ett stort bidrag.

Om jag nu ska försvara Strauss-Kahn skulle han säga att detta är ett av de största fondprogrammen i historien. Det är det sydkoreanska som är större. I övrigt är det i linje med vad man gjorde för Island, vilket är ett av de största program som man har gjort. De skulle vända på argumentationen och hävda att jag är ogin när jag säger att de kunde ha bidragit mer.

När man ger stora lån bygger det på att man gör en bedömning dels av vilket finansieringsbehov som finns, dels av att den ekonomiska politiken är uthållig. Då kan man naturligtvis diskutera om letterna gör rätt val eller inte, vilket kanske ligger i Jacob Johnsons fråga, som håller fast vid den fasta växelkursen.

Vi måste i första hand konstatera att det är letternas val och ingen annans. Inte minst om man går tillbaka till våra egna rätt traumatiska erfarenheter av växelkursregimer – rätt eller fel – måste länderna få fatta sina egna beslut.

Vad vi kan bidra med är teknisk hjälp när det gäller hur man gör för att få ett momssystem att fungera så att man får in skatteintäkterna. Vad är nödvändigt om man ska klara konkurrenskraften, om man då så att säga i stället ska göra en interndevalvering? Det är lite grann det som de har gjort när de har höjt momsen och sänkt inkomstskatterna. Hur får man ordning på ett budgetsystem? Hur bör man förhålla sig till lönebildning? Det är den typen av frågor där ett land som Sverige, eller för den delen våra nordiska grannländer, kan bidra. Hur ser man till att man har en lagstiftning för att ta hand om banker i kris? Vad ska man ha för finansiella övervakningssystem?

Där tycker jag att det hela tiden är viktigt och centralt att vi uppträder så att säga med utgångspunkten att detta är en jämbördig nordisk partner inom det nordisk-baltiska samarbetet.

IMF har en tradition av att kunna vara relativt tuff. Det är naturligtvis format av den organisationens historia att hantera många sådana kriser.

Jag tror att detta som avtal har landat relativt rimligt. Huruvida det är tillräckligt för att det ska bli en stabilisering beror väldigt mycket på vad som händer i omvärlden. Det tror jag fortfarande är utestående.

Vi har varit tydliga när vi, det danska och det finska finansdepartementet har gått igenom detta. Som vi uppfattar det är siffrorna rimliga, och det är i storleksordningen vad som behövs för att man ska återkomma till budgetunderskott på 2–3 procent av bnp som är mer hanterligt. Det är alldeles uppenbart att inget land, oavsett vad man i allmänhet tycker, kan ha underskott på 12 procent utan att det ställer till stora instabilitetsproblem.

Anf.  14  MONICA GREEN (s):

Jag har en följdfråga med anledning av det som Susanne Eberstein tog upp, nämligen hur det egentligen föll ut på båda dessa Ekofinmöten.

Jag kan rekapitulera lite grann vad som har skett under den turbulenta höst som vi har bakom oss. England tog initiativ, och därefter var flera EU-länder, bland annat Sverige och Anders Borg, ledande i att man skulle göra någonting för att se till att det finansiella systemet skulle börja fungera igen.

Därefter kan vi konstatera att Anders Borg enligt dessa protokoll inte är nöjd och att ingenting händer. Det blir ingen förbättring. Det finansiella systemet fungerar inte. Man kan inte vara särskilt nöjd med de andra punkterna i återhämtningsplanen heller eftersom återhämtningsplanen inte har fungerat och inte fungerar nu heller.

Jag skulle vilja ha ett tydligare svar från Anders Borg om vad han tänker göra.

Anf.  15  LEIF PAGROTSKY (s):

Jag tänkte knyta an till frågan om det orimliga grisbidraget. Jag tackar finansministern för ett väldigt tydligt svar. Även om finansministern sade att han inte kunde svara var svaret väldigt tydligt. Frågan gällde om finansministern tog upp frågan. Svaret blev ett tydligt nej. Finansministern tog inte upp frågan på Ekofinmötet.

Som vi hörde här är bakgrunden att det vid toppmötet kom in i slutsatserna och i kommunikén att man var överens om att detta bidrag ska betalas ut. Sveriges representanter, statsministern och finansministern, protesterade inte och begärde inte någon ändring. Statsministern sade i riksdagens kammare att vi ska jobba på olika sätt för att ändra detta.

Nu har det gått en månad. Det har varit ett Ekofinmöte, och Sverige nämnde inte frågan. Det måste väl betraktas som uppgivet och att informationen i kammaren, i bästa fall om man ska tolka den välvilligt, var präglad av en rosig glädjeatmosfär. Men innebörden är väl rimligen att den frågan nu är förlorad på grund av svensk passivitet? Jag undrar om finansministern delar den bedömningen och om det är någon mening att fortsätta att jobba i denna fråga, eller om det nu är rosett på paketet och irländarna har cashat in det.

Jag har två ytterligare frågor. Av anteckningarna från förra mötet framgår det att Tyskland kraftigt kritiserar idén om efterfrågestimulanser. Nu läser vi alla i tidningarna att Tyskland har Europas största stimulanspaket på bordet.

Jag vill fråga om finansministerns tolkning. Är detta en U-sväng från tysk sida, eller var detta någonting som de sade i sina bisatser som vi andra inte förstår och som de redan då aviserade och som ni som är insatta hajade? Den tolkning som vi som utomstående gör är att Tyskland har svängt 180 grader. Vad betyder det för maktbalansen i EU i denna fråga om vad EU som grupp ska göra framöver? Har Tyskland nu bytt fot från nejsidan till att bli en expansiv stimulanspådrivare – att gå från att säga nej till att bli det mest expansiva landet av alla? Är detta också något som man kan vänta sig att de kommer att driva för EU:s del?

Jag vill gärna knyta an till diskussionen om EU:s roll i världen. Den inre marknaden med EU-länderna och de andra länder som ingår där är världens största marknad. Vi från europeisk sida brukar säga att vi på grund av vårt samarbete har blivit en ekonomisk supermakt i det globala perspektivet. Nu är vi mitt inne i en global efterfrågekollaps. Vad betyder detta för Europas ledarskap i den globala ekonomiska politiken och diskussionen? Är Europa berett att ta ett ledaransvar? Är det finansministerns slutsats av diskussionerna i december, möjligen med tillägg av det som nu har hänt i Tyskland?

Jag skulle gärna vilja höra ett resonemang om hur finansministern ser på Europas roll i världen. Vi ska inte ha några stimulanser. Vi ska respektera 3-procentsgränsen för underskott, och eftersom nästan alla redan ligger där kan vi inte göra något. Men vi ska vara ledande i världen för att göra något åt de stora problemen. Det stora problemet nu är efterfrågesammanbrottet som gör att vi står inför en fruktansvärt allvarlig situation globalt som drabbar inte minst Europa och som drabbar u-länderna hårdast av alla.

Anf.  16  Finansminister ANDERS BORG (m):

Jag är lite osäker på Monica Greens fråga. Vad som har hänt är att vi under hösten, från det att amerikanerna valde att inte hantera situationen i Lehman Brothers, har haft en relativt intensiv finansiell kris. Vi har haft en serie möten kring det i EU.

Jag uppfattade det som att vi hade en bred samsyn i Sverige, att vi skulle vara pådrivande för att få till stånd lösningar på detta. Det har vi naturligtvis gjort i nära samarbete med våra nordiska grannländer och med samarbetspartner, som vi väldigt ofta har, i det här fallet England och Tyskland, för att nämna ett par. Jag tycker också att det franska ordförandeskapet gjorde ett mycket bra arbete med att komma framåt i de här processerna.

Det betyder inte att allting som har gjorts har varit bra, inte heller att allting som har gjorts inte har haft effekter. Låt oss bara konstatera att efter de här initiala problemen med de holländska bankerna har man nu kunnat hantera banker i kris i Europa.

Vi har inte haft något europeiskt Lehman Brothers. Det har naturligtvis bidragit till att vi nu vad gäller spänningarna i banksystemet är tillbaka på ungefär den nivå vi hade före Lehman Brothers.

Det har också skett mycket omfattande räntesänkningar globalt under hösten, vilket bidragit till att situationen finansiellt är något mer stabil.

Betyder det att de finansiella problemen globalt är över? Nej, jag vill vara väldigt tydlig med att jag inte alls tror att de är det. Vi har förnyade diskussioner om läget i Ryssland. Det finns oroande signaler om vad som sker i Latinamerika, och det finns en pågående diskussion om vad som sker i Kina.

På vilka punkter har vi då varit kritiska? Ja, det framgår inte minst av det här mötesprotokollet att det framför allt gäller prissättningen och omfattningen av garantierna, som vi anser har blivit för snäva.

Den diskussionen har vi, tillsammans med kanske framför allt våra nordiska grannländer och Tyskland, drivit på. Men man får ändå konstatera att kommissionen inte har återkommit med några sänkta garantiavgifter, så i det avseendet har de vidhållit sin hållning. Det kan vi beklaga, men så är det.

Jag är lite osäker även på hur jag ska förstå Leif Pagrotskys frågeställning. En del av den är ju mer av, så att säga, existentiell natur när det gäller Europas roll i världen.

Jag uppfattar det inte som att det har skett en U-sväng i Tyskland. De synpunkter som vi, de nordiska länderna och Tyskland hade var ju att vi tror mer på åtgärder som skapar en långsiktig tillväxtkraft än tillfälliga efterfrågestimulanser. Jag tar exemplet med momsen kontra infrastrukturinvesteringar som ett tydligt sådant exempel.

Jag argumenterade på mötet för att det snarare är bättre att i sådana fall ge extra resurser till att anställa lärare i offentlig sektor än att tillfälligt sänka momsen. Jag tror att det har större effekter på efterfrågan, och det har ett snabbare genomslag.

Vi anförde också – även där var det väl Tysklands hållning – att det var märkligt att arbetsmarknadspolitiken inte nämndes i kommissionsprogrammet. Det är viktigt att skala upp aktiveringsåtgärder i en sådan här situation.

Sedan är det naturligtvis så att länder som Sverige, Danmark och Finland har vidtagit mest omfattande åtgärder. Det paket vi har tagit fram omfattar nu 1,4 procent av bnp, sammantaget. Bland dem som har vidtagit aktiva åtgärder snarare än att hantera akuta kriser ligger vi, i de papper som EU producerar, i topp.

Jag tycker samtidigt att man måste kunna hålla flera perspektiv på plats samtidigt. Det ligger kanske en implicit kritik mot den tyske finansministern i Leif Pagrotskys fråga. Jag tycker nog att det är klokt av honom att understryka betydelsen av uthålliga offentliga finanser. Det var mycket kostsamt för Tyskland att återställa ordningen efter åren med underskott. Det gäller, så att säga, att man uppfyller villkoren här, att det man gör aktivt görs i en omfattning så att man ändå kan komma tillbaka till balans och överskott inom ett antal år. Vi har ju inte kommit ifrån de demografiska bekymren.

Därtill fanns det en punkt som vi väl också var gemensamt kritiska till från de nordeuropeiska länderna. Vi tyckte att det var en mycket tydlig inriktning på en mer traditionell industripolitik än på att stabilisera konjunkturen. Nu blev det som kom ut av detta, tycker vi, väl avvägt i och med att EIB-lånen förhoppningsvis kan komma att fungera väl.

Vi hade på Ekofinmötet en mycket intensiv diskussion om det finansiella perspektivet, där bland annat Sverige, Polen och Tyskland drev hållningen att man inte bör bryta upp det.

Jag återkommer gärna skriftligt i den andra frågan, eller om vi tar det vid nästa möte, om vad som skedde i diskussionen om de irländska grisarna. Vi har inte haft den diskussionen alls på Ekofin. Det faller naturligtvis ett ansvar på mig, precis som på alla andra finansministrar i Europa, att vi inte fick någon omfattande diskussion om det. Det har vi alltså inte haft.

Anf.  17  ORDFÖRANDEN:

Vad gäller grisarna skulle jag vilja – jag kan göra det själv om ingen annan gör det – att vi ställer den frågan även under jordbrukssamrådet, för vi är alla nyfikna på vart den tog vägen. Jag skulle vilja att vi gör det innan finansministern börjar jobba med att själv svara på frågan. Det är nämligen möjligt att den är utredd eller följs i något annat departement.

Anf.  18  ULF HOLM (mp):

Fru ordförande! Jag vill bara framhålla, inte minst för protokollets skull, att jag inte ställde några frågor om själva lånet till Lettland, och jag har inga principiella invändningar mot att Sverige är med och ger lån till Lettland. Det var inte det som frågeställningen handlade om. Det får vi ta när propositionen kommer senare under året.

Min frågeställning gällde synen på IMF och om Anders Borg var ensam om den syn som står i återrapporten eller om det fanns andra EU-länder som höll med om detta. Det fick jag tyvärr inget bra svar på.

Anf.  19  ORDFÖRANDEN:

Då är det noterat.

Anf.  20  JACOB JOHNSON (v):

Först har jag en liten reflexion om hur EU fungerar i sådana här sammanhang och i en mycket allvarlig situation. Ministerrådet diskuterar till exempel avgifter för bankgarantiprogrammet, och kommissionen vill tydligen inte ändra sig. Det är tydligen tjänstemännen som bestämmer och inte politikerna i EU. Det är intressant att notera.

Det jag för tydlighetens skull ville följa upp med finansministern var just det här med propositionen vad gäller Lettland. Den kommer alltså senare under året. Det dröjer kanske till framåt hösten. Jag hade fått intrycket att den skulle komma ganska snart. Jag vill bara ha bekräftat att den alltså kommer först senare under 2009.

Sedan undrar jag om finansministern lite grann kan utveckla de krav som Sverige tänker driva när det gäller Lettland och också när det gäller Island. Om jag uppfattar finansministern så att vi ska ha en gammal god nordisk tradition och vara solidariska grannar undrar jag: Betyder det att Sverige egentligen inte kommer att ställa några krav utan kommer att lita på att de betalar tillbaka sina lån?

Anf.  21  LEIF PAGROTSKY (s):

Jag tackar för svaret om Tyskland och EU:s samlade koordinerade politik för att ta ledningen för att hantera en svår kris.

Jag gratulerar finansministern till klärvoajansen att förstå redan i december att Tyskland skulle göra en stor stimulanspolitik. Jag uppfattade det som att det inte var någon kursändring från tysk sida.

Vi andra som tog Angela Merkels ord på allvar blev nog rätt överraskade när det plötsliga beskedet kom att de skulle göra en stimulans och dessutom en som var så stor att den utklassade alla andra i EU. Men finansministern hade tydligen bättre information. Det hade kanske varit intressant att få höra den då.

Mina frågor gällde inte sammansättningen av paketet. Det är en annan diskussion, och den kan man göra intressant. Jag tycker också att breda konsumtionsstimulanser som sänkt moms och sänkt inkomstskatt är ganska verkningslösa i det läge som vi befinner oss i nu jämfört med andra mer vässade insatser som är riktade på ett sätt som passar i just dagens läge.

Men det var inte det saken gällde, utan den fundamentala frågan var: Ska Europa agera samfällt? Ska Europa vara en aktör i en gemensam global jättekris? Eller ska varje land agera för sig? Om man nu agerar ihop, vad är det som ska gälla?

De av oss som under ett decennium eller så har tvingats genomlida den pompösa Europaretoriken är lite överraskade av hur lite det har blivit när vi nu ställs inför en gemensam svår utmaning, hur lite det har blivit av praktisk handling i linje med de anspråk som EU ställer på att ta ledningen i sådana här frågor.

Det ska bli spännande att framöver följa inte minst vad Sverige har för åsikt i de frågor som då blir om gemensamt agerande på den globala arenan.

Anf.  22  CHRISTINA AXELSSON (s):

Till fru ordförande kan jag säga att jag självklart kommer att ta upp de irländska grisarna också med jordbruksministern.

Men jag vill återkomma till det svar jag fick från statsministern då han sade: Vi kommer därför på olika sätt att försöka ifrågasätta just den formulering som stod i slutsatserna från det europeiska rådet.

Jag antog att ”vi” gällde regeringen. Därför är det glädjande att finansministern nu har förstått att det är angeläget att ta upp det här, så vi får väl återkomma till frågan vid nästa återrapportering från det finansiella rådet.

Anf.  23  ORDFÖRANDEN:

Jag vill bara förtydliga att jag delar Christina Axelssons bedömning av ”vi” i det fallet. Det var det jag menade, att det nog avsåg regeringen i dess helhet och inte bara finansministern. Jag ville bara förtydliga det.

Anf.  24  Finansminister ANDERS BORG (m):

I diskussionen och förhandlingarna med IMF uppträdde vi gemensamt och samfällt med alla de nordisk-baltiska länderna, så i den meningen var vi en rätt stor grupp länder som delade den här synen. En rimlig tolkning av det faktum att bland annat Tjeckien och Polen gick in med ett program är att de backade upp också vår generella hållning i fonden.

Jag vill inte gå in på exakt hur olika länder sedan har ställt sig kring detta i fondstyrelsen, men kärnfrågan var hur mycket pengar fonden ska bidra med. Där uppfattade jag att vi hade ett rätt starkt stöd från hela kretsen av nord- och östeuropeiska länder – eller nord- och centraleuropeiska ska man väl snarast säga, så att man inte använder förlegad terminologi.

Sedan gällde det Jacob Johnsons fråga om propositionen om Lettland. Propositioner ska ju läggas fram när man ska fatta beslut om de pengar som berörs. Eftersom det i förhandlingarna har varit lite oklart när de nordiska pengarna ska komma in har det varit en öppen fråga. >>> Hemlig enligt 3 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Vi kommer att återrapportera hela frågeställningen till riksdagen väsentligt snabbare än så har vi sagt. Det här är ju frågor som vi brukar hantera i relativt bred partipolitisk enighet. Vi har gjort det tidigare med den brasilianska propositionen. Jag föreställer mig att vi också kommer att göra det med såväl den isländska som den lettiska. Men, som sagt, vi ska försöka hitta former för att göra en bra återrapportering kring detta.

Kommer vi att ställa krav på Island och Lettland? Ja, det kommer vi naturligtvis att göra. Det grundläggande kravet är att de visar att de har en politik som gör att de har god ordning i sina offentliga finanser på sikt. Sedan kan man naturligtvis, som i det isländska fallet, argumentera för att det, när de nu har ett väldigt kraftigt bnp-fall under 2009, kan finnas skäl att kanske vara något försiktig med vad man gör i åtstramningsåtgärder. Men de måste kunna visa att de har en offentlig skuldsättning och en ekonomisk politik där plus och minus på sikt går ihop.

Det är ett alldeles självklart krav från Sverige och, föreställer jag mig, alla de nordiska länderna att de måste komma och visa det. Om de sedan vill höja skatter eller sänka utgifter eller hitta på något annat är deras val. Men de måste ha en politik där vi kan se att de på sikt kommer till balans. Annars är inte detta trovärdigt, så det kommer vi naturligtvis att ställa krav på.

Jag vill inte ge Leif Pagrotsky intryck av att jag har någon pretention på att vara klärvoajant, för att använda samma uttryck. Vad jag uppfattade, om jag nu ska försvara Peer Steinbrück, var att han riktade kritik mot dem som ansåg att man alldeles borde släppa på hämningarna när det gäller offentliga finanser.

Det är en bedömning där jag delar den tyska finansministerns syn. Det var ju det som gjorde att han valde uttrycket krass keynesianism, som väl får översättas till dum eller omotiverad keynesianism, när han kommenterade den brittiska momssänkningen.

Jag uppfattade det inte som att han på det mötet band sig för att Tyskland inte skulle återkomma med mer åtgärder, utan det var mer en diskussion om inriktningen av de väldigt detaljerade rekommendationer som fanns i det program som kommissionen tagit fram. Jag uppfattar nog att den tyska finansministern har vidareutvecklat sin politik – det har de ju gjort i hela den regeringen – på det sätt som jag tror att de flesta europeiska länder kommer att behöva göra under året.

Man kan naturligtvis tycka att det är bra eller dåligt, hur mycket koordination vi har i EU. Nu har vi en koordination i så måtto att alla har åtagit sig att göra en och en halv procent av bnp. Det är en relativt noggrann genomräkning som nu sker, alltså att man från ländernas sida ska försöka uppfylla detta.

Sedan är det naturligtvis så att skatter och utgifter bör beslutas i de nationella parlamenten. Det bör Leif Pagrotsky och jag vara oense om när vi diskuterar i kammaren hur vi ska göra med inkomstskatter eller moms eller vad det nu är. Den koordinering vi eventuellt kan få från europeisk nivå handlar om att bedöma hur mycket som behöver göras och hur vi ska se på inriktningen av ekonomisk politik. Sedan kan man tycka att den borde ha varit bättre eller mer effektiv eller så.

Jag tycker nog ändå att det är en relativt rimlig avvägning att man sätter upp den här typen av mål. Jag kanske tycker att en del av detaljerna i programmet är väl styrande och att man snarare borde ha färre riktlinjer kring det och vara tydlig med att det är upp till de enskilda länderna att göra valen mellan olika typer av åtgärder.

Jag hoppas att jag har varit tydlig. Jag har naturligtvis inga klärvoajansanspråk – svårt att uttala det där konstiga ordet – när det gäller tysk politik. Den lämnar jag till tyska politiker. Jag har stort förtroende för deras goda omdöme.

Anf.  25  ORDFÖRANDEN:

Det ser ut som att frågorna om de två råden i december är avklarade. Vi tackar för rapporteringen därifrån och lägger dem till handlingarna.

Vi går in på information och samråd inför det kommande rådsmötet. Där har vi en föredragning om ordförandeskapets arbetsprogram. Det är en standardpunkt innebärande information. Underlag är utsänt i utskick 1.

Anf.  26  Finansminister ANDERS BORG (m):

Det här kommer kanske inte att bli det mesta intensiva Ekofinrådet. Så blir det ofta när ett nytt ordförandeskap tillträder. Det är i slutet man försöker föra fram saker och ting till beslut.

Vi är väldigt nöjda med det tjeckiska ordförandeskapsprogrammet. Det handlar om att hantera den finansiella krisen. Man betonar vikten av att vi ska ha god ordning och värna de offentliga finanserna. Man vill också arbeta vidare med Lissabonstrategin. Där har vi en förhoppning om att vi så småningom ska kunna ta över stafettpinnen från dem.

Vad som är särskilt positivt och som vi naturligtvis måste följa noggrant är att man explicit nämner att man ska driva arbetet vidare med klimatfrågan. Det är en av de saker man möjligtvis kunde känna en viss oro för.

Det är naturligtvis så att det när ett land tar över efter ett väldigt kraftfullt ordförandeskap, som det franska, finns en risk att man får intrycket att EU-samarbetet tappar tempo. Men jag vill nog ändå säga att erfarenheten är att de små länderna ofta gör relativt bra ordförandeskapsperioder. Det blir inte lika storvulet, men det blir rätt mycket vardagligt arbete som förs framåt. Jag tycker att vi kan ha positiva förväntningar på den tjeckiska ordförandeperioden.

Anf.  27  SUSANNE EBERSTEIN (s):

De här punkterna går ihop lite grann, men det är ändå ett möte och samma deltagare. Vi vet nu att kreditsituationen inte verkar ha förbättrats. Vi pratade förut om bankgarantin. I Sverige är det bara Swedbank som har gått med. Jag undrar hur många andra EU-banker som har gått med i garantin. Vi pratade också alldeles nyss om att det antagligen är så att avgiften är alldeles för hög. Finansministern säger – och jag undrar om jag förstod det rätt – att han beklagar det här. Men det räcker väl inte? Måste man inte agera också?

Anf.  28  ORDFÖRANDEN:

Under de olika trioordförandeskapsövningar vi har haft med tjecker och fransmän och i olika kontakter med tjecker har vi frihandelsvänliga svenskar kunnat glädjas åt de tjeckiska ambitionerna att driva Europe without barriers-agendan och att vara på vår sida och på medborgarnas och företagens sida – skulle jag påstå – när det gäller öppna marknader, frihandel och så vidare.

Sedan förändrades onekligen den finansiella situationen. Därför vill jag fråga finansministern hur stark han bedömer att den ambitionen fortsatt är. Är det så att tjeckerna vill göra allt de kan i öppen och konkurrenskraftsvänlig riktning givet det finansiella läget, eller är det så att de redan nu har skalat ned de ambitionerna märkbart och mätbart? Jag vill få en bedömning av det, om det nu går att göra en sådan redan nu. Vi får så klart se också, men i den utsträckning det går att göra är jag nyfiken på det.

Anf.  29  ULF HOLM (mp):

Fru ordförande! Jag har tre punkter.

Frågan om Lissabonstrategin kommer under det svenska ordförandeskapet också. Det är viktigt att det blir en presentation och kanske en liten debatt, att finansministern lyfter fram att Lissabonstrategin måste stå på tre ben, inte bara vad gäller den ekonomiska politiken.

Precis som finansministern säger borde man kunna se lite bättre skrivningar i klimatfrågan och om hur finansministrarna ska behandla denna. Det är väldigt viktigt att de ekonomiska styrmedlen får genomslag där.

Den sista punkten, som finns i det tjeckiska ordförandeskapet, gäller EU-budgeten. Det är viktigt att vi håller bra koll på hur processen med EU-budgeten fortskrider. Den kommer att landa på det svenska ordförandeskapet. Vi kommer, tror jag, att ha stora svårigheter att få igenom den nästan enhetliga svenska ståndpunkten att EU-budgeten måste förändras ganska kraftigt, framför allt när det gäller jordbrukspolitiken.

Anf.  30  Finansminister ANDERS BORG (m):

Vi kommer inte under ordförandeskapsprogrammet att så omfattande diskutera hur kreditprogrammen har fungerat. Det kommer vi att ha på frukostmötet på morgonen. Där kommer det att ske en sådan diskussion, och där kommer jag naturligtvis att göra inlägg på temat att vi måste se vad vi har fått för effekter. Det är det som är kärnan i frågeställningen.

Vi kan notera att det gavs en väldigt rättfram kritik mot det amerikanska systemet från Ben Bernanke här för någon vecka sedan. Han noterade att man där har problemet att det inte riktigt fungerar som det ska i det här avseendet.

När vi blickat ut över Europa i samband med att kommissionen har ställt frågor har vi understrukit att det är intressant att den frågar vilka länder som har gjort olika saker, men att det är ännu mer intressant att ställa frågan hur det har fungerat i länderna. Var har man fått i gång kreditbildningen, och var har man fått ned ”kreditspreadarna”? Svaret på det är att Sverige tillhör de länder som har lyckats relativt väl. Vi ligger med något lägre differenser än man gör i vissa andra länder. Men detta är naturligtvis inte tillfredsställande ändå. Därför kommer jag fortsatt att framföra den svenska synpunkten att det borde ha skett större framsteg från kommissionens sida.

Jag är lite osäker på vad Susanne Eberstein menar med att agera. Jag kan inte gärna sätta mig i kommissionen och ändra deras beslut. Det är inte så EU-arbetet fungerar. Vi kan framföra vår synpunkt och vinna stöd bland andra medlemsländer, men kommissionens beslutsfattande är dess eget. Det är den ordning vi har att acceptera. Vi agerar så kraftfullt som det går i de här frågorna. >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<< Jag vill hävda att vi har agerat så gott som det går för att driva på utvecklingen. Vi kan gemensamt vara otillfredsställda med att situationen är som den är, men låt oss inte ge intrycket att ingenting händer.

Jag har inte uppfattat att det tjeckiska ordförandeskapets ambitioner kring frihandel har förändrats. Den nämns också i deras ordförandeskapsprogram.

Angående Ulf Holms frågeställning om Lissabonagendan tror jag att det är viktigt att vi i hela diskussionen under det tjeckiska ordförandeskapet trycker på värdet av klimatfrågan och de ekonomiska styrmedlen. Där tror jag att Ulf Holm och jag i princip har samma hållning. Där bör man jobba med de ekonomiska styrmedlen. Vi bör driva på i det arbetet. Men vi vet att detta inte är enkelt. Det är en komplicerad fråga.

Jag delar i princip Ulf Holms utgångspunkt i den andra diskussionen också. Det som nu på kort sikt är aktuellt är en relativt intensiv diskussion om det finansiella perspektivet, och då inte de irländska grisarna, utan snarast de bredbandsinvesteringar som gjorde att man ville öppna det finansiella perspektivet. Sverige, Holland och ett antal andra länder gör så hårt motstånd som vi kan. Det finns en blockerande minoritet i dag som bland annat består av Polen, Tyskland och England. Det diskuteras nu om alla länder kommer att stå fast vid den blockerande minoriteten. Det kan vara så att det nu pågår diskussioner och påtryckningar där man försöker locka över något av de här länderna till en annan hållning. Vi gör vad vi kan för att motverka det, men vi kan inte styra över andra länder.

Anf.  31  ORDFÖRANDEN:

Jag ser också vad det står i programmet. Min fråga gällde mer om finansministern har sett tjeckiska signaler redan nu på att bli lite vänligare mot protektionism eller sådana åtgärder av krisskäl, alltså det som inte står explicit i underlagen.

Anf.  32  MONICA GREEN (s):

Fru ordförande! Jag vill först stryka under det som Ulf Holm sade om budgetrestriktivitet, hur viktigt det är att vi i alla lägen framhåller vikten av att vi klarar av att även fortsättningsvis ha en restriktiv budgethållning och att man ska reformera jordbruksstödet och försöka få i gång detta redan nu.

Under punkt 3 står det faktiskt att programmets främsta prioritet är den finansiella krisen och dess effekter och det fortsatta arbetet med att komma fram till åtgärder som bidrar till att skapa förtroende för den finansiella marknaden. Om Anders Borg tänker ta det på frukosten eller under punkt 3 spelar inte så stor roll, bara det kommer fram, bara vi fortsätter att fundera på varför det inte fungerar, varför det inte kommer i gång och varför det inte finns något förtroende mellan de finansiella instituten. Är det priserna som är för höga, använd då de samarbetspartner det går för att förändra prissättningen, så att det kan börja fungera igen!

Jag har en fråga som gäller bedömningen, precis som ordföranden sade. Bedömer Anders Borg att Tjeckien klarar av det ambitiösa programmet, eller kommer mycket av det att spilla över på Sverige, så att vi får samla upp det? Det är en bedömningsfråga; jag inser det.

Anf.  33  JACOB JOHNSON (v):

I arbetsprogrammet står det att det tjeckiska ordförandeskapet vill göra varje ansträngning för att slutföra förhandlingarna om huvudförslagen vad gäller banksektorn och försäkringssektorn. Tror finansministern att de kommer att lyckas?

Anf.  34  Finansminister ANDERS BORG (m):

Jag välkomnar naturligtvis Monica Greens inlägg om budgetrestriktivitet. Vi har en gemensam hållning i den svenska riksdagen kring de frågorna. Det tror jag är av stort värde.

I det andra ledet av Monica Greens fråga ligger vad vi gör för bedömning av vad tjeckerna kommer att vara framgångsrika med. Ekofin har många ansvarsområden. Det tyngsta beslutsfattandet gäller oftast skattefrågorna, inte minst momsfrågorna. Där har ordförandeskapet ambitionen att nå ett resultat på marsmötet. Jag hoppas att den ambitionen når framgång. Det kan vara så att den frågan och en del av de andra skattefrågorna går in i höstens Ekofin. Det är inte så konstigt, eftersom det brukar vara så att beslutsmötena i skattefrågor är just höstmötena. Det brukar framför allt på oktober‑, november- och decembermötena vara en lång rad beslut som fattas.

Jag har noterat i tidningarna att man till exempel från fransk sida menar att små länder har väldigt små möjligheter att driva det här arbetet framåt. Jag är inte alls säker på att det är en korrekt återgivning av hur det historiskt sett har varit. Mitt intryck är att de tjeckiska tjänstemännen är väl förberedda och har en hög ambition att agera som små länder ofta gör och försöka hitta rimliga vägar framåt.

Jag vill inte, apropå Jacob Johnsons fråga, göra bedömningar av om de kommer att nå framgång i enskilda frågor. Jag hoppas naturligtvis att de kommer att göra det. Vi kommer att göra vad vi kan för att underlätta och hjälpa dem.

En lång rad av de här frågorna är komplicerade, både den delen och det som rör skattesidan. Om jag ska bli anklagad för klärvoajansanspråk i framtiden vill jag inte ta på mig att göra bedömningar av exakt när de här besluten landar. Ni vet lika väl som jag att det är en komplex process.

Anf.  35  ORDFÖRANDEN:

Därmed avrundar vi denna punkt och tackar för informationen för dagen. Vi får säkert anledning att återkomma, hela våren närmare bestämt.

Nu ska vi däremot prata om Europeiska rådets möte i december, i den utsträckning vi inte har gjort det en stund i dag. Finansministrarna ska ha en lite mer konkret diskussion om uppföljningen.

I detta sammanhang ska jag nämna att frågan om reducerad moms, som ingår i paketet med A-punkter, har varit föremål för överläggning i skatteutskottet här i huset den 30 oktober, då det fanns majoritet för regeringens ståndpunkt med avvikande mening från s, v och mp. Den är alltså sakbehandlad där, och det ombeds alla att ta hänsyn till.

Europeiska rådet är också behandlat i EU-nämnden i vanlig ordning, både inför Ekofin närmast före och inför själva Europeiska rådet. När vi behandlade de här punkterna i Ekofinmedskicken inför Europeiska rådet fanns det majoritet för regeringens ståndpunkt med avvikande meningar från oppositionen. Däremot var vi mer överens om att stödja regeringen inför Europeiska rådet, när vi samrådde med statsministern. Det gjorde vi den 10 december.

Anf.  36  Finansminister ANDERS BORG (m):

Det är möjligtvis på den här punkten vi riskerar att få en diskussion kring det finansiella perspektivet och ambitionerna att göra genombrytningar när det gäller bredbandsfinansieringen. Där kommer vi naturligtvis att agera så kraftfullt som vi kan för att så inte ska bli fallet. Det hänger, som sagt, på att länderna stannar kvar i den blockerande minoriteten. Jag kan garantera er att Sverige kommer att göra det. Men det är en rätt begränsad del av detta.

I övrigt har jag inget att tillägga. Vi har ju redan haft en relativt omfattande diskussion i den här frågan.

Anf.  37  MONICA GREEN (s):

Jag vill följa upp den avvikande mening som Socialdemokraterna har på momssidan.

Anf.  38  ORDFÖRANDEN:

Det är noterat.

Anf.  39  ULF HOLM (mp):

Det står att det bara ska vara en diskussion, så jag tänkte inte anmäla avvikande mening. Men om man måste göra det gör jag det.

Anf.  40  ORDFÖRANDEN:

Det måste Ulf Holm aldrig. Det behöver han inte.

Anf.  41  ULF HOLM (mp):

Jo, om det fattas beslut måste jag.

Anf.  42  ORDFÖRANDEN:

Det beror på om han håller med. Diskussion innebär för nämndens del att vi kommer att fatta ett förhandlingsuppläggsbeslut. Det står en romersk tvåa i protokollet. Om man då inte håller med regeringen får man anmäla avvikande mening. Men man måste inte alls.

Anf.  43  ULF HOLM (mp):

I så fall anmäler jag avvikande mening.

Jag har också en fråga: Fattas det beslutet med enhällighet eller kvalificerad majoritet, det som Anders Borg redogjorde för tidigare?

Anf.  44  Finansminister ANDERS BORG (m):

När det gäller det finansiella perspektivet är vi i den situationen att det hänger på att vi i den blockerande minoriteten – alltså att det blir kvalificerad majoritet – behöver ha kvar … Vi kan inte förlora både Polen och England. Endera av dem kan vi förlora, men inte båda.

Anf.  45  JACOB JOHNSON (v):

För säkerhets skull vill jag förtydliga att vi står vid tidigare uppfattning, och jag anmäler avvikande mening.

Anf.  46  ORDFÖRANDEN:

Det är noterat.

Jag finner stöd för regeringens här redovisade upplägg inför fortsatta förhandlingar i denna fråga men noterar avvikande meningar från s, v och mp i de motiverade delarna.

Då är det punkt 5, Budskap om politiken för ekonomi och budget för 2009, inklusive den ekonomiska och finansiella situationen med mera. Även den frågan har varit beredd tidigare inför Ekofin – den 28 november hade vi den här i nämnden. Då fanns det majoritet för regeringens ståndpunkt och stöd för fortsatta förhandlingar. Det här var ju mitt i en ganska turbulent period när vi inte hade allting riktigt på pränt. Då fanns det brett stöd för regeringen men avvikande meningar från v och mp i de motiverade delarna.

Jag ska också säga att det har tillkommit frågor inför den här riktlinjedebatten i utskick 2 och att kommissionsprognosen inte alls har kommit än. Även här är det ett mjukbeslut för nämndens del, eftersom det ändå är materiellt innehåll i denna riktlinjedebatt.

Anf.  47  Finansminister ANDERS BORG (m):

Jag tror att det här blir en relativt löslig diskussion. Vi får ju inte kommissionens prognos förrän dagen före Ekofinmötet. Jag föreställer mig att den är tajmad så att vi får den utdelad till oss på morgonen på Ekofinmötet. Det brukar vara ordningen. Den blir ett viktigt underlag. Sedan har ordförandeskapet skrivit, som ni säkert har sett, ett antal relativt allmänt hållna frågeställningar. Vi har naturligtvis även på den här punkten skäl att framföra våra synpunkter, även om jag tror att det är allra viktigast att det sker under frukostdiskussionen.

Det kan vara värt att notera att när vi tittar på de här genomgångarna ligger Sverige på satsningar, inklusive de två reformpaket som har tillkommit vad gäller arbetsmarknad och fordonsindustri, på ungefär 1,4 procent av bnp. Vi ligger då med marginal över de riktlinjer som har lagts från EU:s sida.

Vi delar ordförandeskapets åsikt att tonvikten läggs vid att långsiktigt hållbara offentliga finanser är viktigt. Det är naturligtvis viktigt eftersom det här i grunden är en förtroendekris, en förtroendediskussion. Börjar hushållen tappa förtroendet för offentliga finanser och börjar räkna med nedskärningar och skattehöjningar framöver är det stor risk att de ökar sitt sparande.

Jag tänkte inte vara mer långrandig än så.

Anf.  48  JACOB JOHNSON (v):

I underlaget står det inledningsvis att diskussionen ska syfta till att utveckla en mer framåtsyftande ”approach”, vad det nu heter på svenska. Jag skulle vilja höra hur finansministern ser på det. Betyder det att det kanske är en ny avvägning som ska göras? Kan det betyda att Europas ledare trots allt börjar tycka att det behöver satsas med kraftigare stimulanspaket, till exempel i enlighet med vad Leif Pagrotsky refererade om den tyska ståndpunkten? Har Sverige ändrat sin avvägning? Det verkar inte så, men jag anser att Sverige kanske borde ändra sin uppfattning lite grann där.

Avslutningsvis understryks vikten av hållbarhet i de offentliga finanserna, och en fråga till ministern är om en tidsplan ska göras för att återhämta ekonomin i framtiden, det vill säga strama åt den, att redan nu lägga fram en tidsplan. Det finns en sådan fråga, och jag undrar hur ministern ser på den.

Anf.  49  Finansminister ANDERS BORG (m):

Jag tror att det väldigt mycket kommer att bli en relativt allmän diskussion på den här punkten. Jag tror inte att det är så skarpa riktlinjer som håller på att tas fram. Vi har ju riktlinjer som togs på Europeiska rådet efter behandling i Ekofin, och det är de som gäller.

Sverige har ju förmånen, om jag får uttrycka det så, att vi redan har gjort så pass mycket att vi ligger i topp bland de länder som har lagt expansionsprogram. Detta är inte, när ni tittar igenom siffrorna, den generella bilden. Jag tror att det är sex sju länder som de facto för en åtstramande politik. Jag tror, om jag drar siffrorna i minnet, att det är 10–15 länder som för en neutral politik i meningen förändring av strukturellt saldo. Det är en liten grupp på fem sex länder som för en expansiv politik. Gradvis kommer vi väl att få se att ett antal av dem som har en neutral politik ansluter sig till oss som redan har vidtagit mer omfattande åtgärder. Det är vad som ligger implicit i det gemensamma beslutet från Europeiska rådet.

Jag tror att det är väldigt bra om man har en tidsplan för när man kommer tillbaka till balans. Har man små och tillfälliga kontrollerade underskott kan man stimulera ekonomin utan att man undergräver förtroendet för uthålligheten, om man kan visa att man på sikt kommer tillbaka. Om man har stora underskott som tycks öka okontrollerat och inte har någon uppfattning om hur man kommer tillbaka till målsättningarna tappar man i trovärdighet, och då riskerar man negativa spiraler. Det är därför det finns en poäng med de här mer medelfristiga perspektiven.

Om det är det som är Jacob Johnsons fråga, om jag anser att man nu bör göra åtstramningar i Europas finanspolitik, är svaret: Nej, det anser jag inte att man bör göra. Däremot är det naturligtvis en fördel om man kan ha ett ramverk som visar att man gradvis kommer tillbaka till balans och ordning.

Anf.  50  JACOB JOHNSON (v):

När det gäller offentliga finanser kan man konstatera för Sveriges del att regeringen har sänkt skatterna motsvarande ungefär det underskott som nu prognostiseras, så det kanske inte var så välbetänkt i ett längre perspektiv. Men frågan är om tidsplanen ska annonseras redan nu. Det betyder att man ska säga att 2010 eller 2011 ska man vidta åtgärder. Är det inte alldeles för tidigt i detta mycket känsliga läge att börja diskutera sådant? Är det inte viktigare att få stimulanspaket så att vi får en ökad efterfrågan och en sänkt arbetslöshet?

Jag vill anmäla avvikande mening redan nu.

Anf.  51  ORDFÖRANDEN:

Det är noterat.

Anf.  52  LEIF PAGROTSKY (s):

Finansministern återkommer varje gång han ser en mikrofon till det här att vi satsar mest av alla, att vi ligger i topp och att det är så fint. Jag har inte lyckats se de där siffrorna, men jag litar på att Anders Borg kan räkna och att det stämmer. Men det ska jämföras med verkligheten.

Under tiden vi har suttit här har Statistiska centralbyrån och Arbetsförmedlingen offentliggjort ny statistik, och jag kan räkna upp några saker för att ge lite relief åt det här med i topp och mest av alla.

Under sista kvartalet varslades 57 000 människor i Sverige. En enda gång i Sveriges historia har man hittat någonting liknande. Det var när Anders Borg jobbade i Regeringskansliet förra gången, fjärde kvartalet 1992. Industriproduktionen är alla medvetna om, men tjänsteproduktionen publicerades för en enda månad: minus 5,9 procent. 5,9 procent på en enda månad. 57 000 varsel.

Det har också kommit siffror från Arbetsförmedlingen. Jämfört med för ett år sedan har antalet personer som omfattas av de här åtgärderna, olika former av stöd, aktivitetsstöd och sådant, ökat med 8 000. Antalet varsel är 57 000.

Detta är då tydligen i topp i Europa. Frågan man bör ställa är inte om det är jämfört med Italien eller Grekland, utan om det är vad Sverige och Europa behöver. Eftersom vi inte har kunnat se de här siffrorna skulle jag vilja be EU-nämndens kansli att förse oss med den rapport från kommissionen som rangordnar de olika länderna så att vi kan se vad som innehålls och inte innehålls, om det är gamla beslut som träder i kraft nu eller om detta handlar om det som är det relevanta, vilka beslut som har fattats efter Lehmankonkursen. Det var ju då vi gick in i ett kvalitativt nytt läge vad gäller den ekonomiska krisen.

Själv har jag försökt studera detta genom att läsa en oberoende utvärdering. Bruegelinstitutet, kommissionären Montis institut i Bryssel som har väldigt hög prestige, sätter Sverige i botten. De kom fram till 0,04 av bnp, tror jag att det var. Jag kunde själv se att där fanns felaktigheter som underskattade vad Sverige har gjort. Men de hade med en principiellt viktig sak. De hade bara med åtgärder som var beslutade efter sommaren. Även där har de alltså tagit med gamla saker som var beslutade innan krisen exploderade.

För att få ordning i den här diskussionen tycker jag att det vore bra om vi kunde få det kunskapsunderlaget.

Anf.  53  ORDFÖRANDEN:

Som alltid brukar det gå utmärkt att komma till EU-nämndens kansli och be om bakgrundsmaterial. Kansliet ska absolut kunna ordna det även i detta fall, om Leif Pagrotsky eller andra ledamöter har saknat det tidigare. Det brukar fungera fint. Är det hemligt material brukar det också fungera fint, naturligtvis om alla följer gällande sekretesslagstiftning och annat. Och det brukar ledamöterna göra.

Anf.  54  Finansminister ANDERS BORG (m):

Vi kan naturligtvis ha en allmänpolitisk debatt kring den ekonomiska politiken även i EU-nämnden.

Anf.  55  ORDFÖRANDEN:

Vi ska försöka undvika det.

Anf.  56  Finansminister ANDERS BORG (m):

Men jag är lite osäker på om det är så konstruktivt.

Det kommer naturligtvis också att framgå i den prognos som nu läggs fram, även om jag inte har sett den och därför inte kan svara för den. Där redovisar man förändring i strukturellt saldo. Det är den så kallade S 2-indikatorn vi använder för att titta på förändring i finanspolitiken. Där har vi en väldigt stor förändring av vårt strukturella saldo, och det är på det sätt vi normalt utvärderar det.

Vid sidan av det pågår det också arbete inom kommissionen och EFK för att ta fram bedömningar av de program som har lagts fram, och det ska vi naturligtvis redovisa för Leif Pagrotsky. Jag är övertygad om att när de genomgångarna är klara kommer det att framgå, som redan kommer att framgå av prognosen, att förändringen av strukturellt saldo är en av de större i den svenska budgeten. Jag tror att den danska och den finska ligger i ungefär samma storleksordning. Vi är ett av de länder som har vidtagit mer åtgärder och där förändringen av strukturellt saldo följaktligen också är mer omfattande.

Jag har inte läst Bruegelgruppens rapport. Vi kommer naturligtvis i vår redovisning att följa det som gäller redovisningen för de andra EU-länderna. Det som vi hittills har sett understryker det som jag nu har sagt eftersom man sagt att man där ska ta in automatiska stabilisatorer och vad det nu är för olika komponenter, till exempel budgetarna.

Jag har inte mycket att tillägga där.

Anf.  57  ORDFÖRANDEN:

Men det har Leif Pagrotsky.

Anf.  58  LEIF PAGROTSKY (s):

Javisst, som alltid – självklart.

Anf.  59  ORDFÖRANDEN:

Vi försöker ändå hålla oss lite till ämnet, alltså ministerrådet.

Anf.  60  LEIF PAGROTSKY (s):

Jag undanber mig den typen av recensioner.

Anf.  61  ORDFÖRANDEN:

Nej, det är mitt jobb att följa reglerna, och det måste även Leif Pagrotsky göra.

Anf.  62  LEIF PAGROTSKY (s):

Det är jag som bestämmer vad jag har lust att säga, och jag vet vad dagordningen gäller.

Jag tackar finansministern för beskedet att vi kommer att få mer sådant. Det här är en svår materia, och det är viktigt att metoderna utvecklas och att vi kan ta del av det.

Jag uppfattar det som att de mått som åberopas fångar upp gamla beslut, till exempel gamla åtaganden om skattesänkningar. Jag kan se hur järnvägsinvesteringar som ligger i det Trollhättepaket som jag själv förhandlade fram används igen som exempel på hur Sverige satsar mot krisen. Det finns principiella, goda skäl att göra så, men det är också intressant att se vilka nya beslut som har fattats som en följd av att den ekonomiska situationen har förändrats, till exempel genom Lehmankonkursen. Då är det naturligtvis viktigt att se: Har politiken lagts om? Har politiken påverkats och anpassats? Det är en annan diskussion. Det är den Bruegelinstitutet har tittat på, och den har visat att Sverige är bland dem som har gjort minst, men inte allra minst. Båda elementen hänger ihop med en fullödig bild.

Jag tackar finansministern för att han förutskickar en bra information till oss så att vi kan få diskussionen på en högre nivå så småningom. Det är exakt samma diskussion som gäller vad Sverige ska driva att EU ska göra på världsarenan som vad vi diskuterar i Sverige vad gäller ett enskilt land.

Anf.  63  ORDFÖRANDEN:

Jag finner att vi har stöd för regeringens här redovisade upplägg inför fortsatta förhandlingar även i denna fråga men noterar avvikande mening från v.

Vi går över till punkt 6 Information om införandet av euron i Slovakien, som ju skedde från årsskiftet. Vill finansministern säga någonting om det?

Anf.  64  Finansminister ANDERS BORG (m):

Vi kommer att få en kort orientering om detta. Det förefaller att ha gått smidigt, men detta är ett informationsärende.

Anf.  65  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för den informationen.

Vi går till punkt 7, Investeringsram för västra Balkan. Den stod som lägesrapport och information i vårt utskick men har sedan dess blivit beslutspunkt, eftersom det förväntas antas slutsatser. Underlag är utsänt till nämndens ledamöter. Frågan var i nämnden även den 13 maj, då det fanns majoritet för regeringens ståndpunkt.

Anf.  66  Finansminister ANDERS BORG (m):

Det här är en fråga som kommer tillbaka och som behandlades under det slovenska ordförandeskapet. Som ni säkert vet har EU och de internationella organisationerna en lång rad program på västra Balkan. Det är Investeringsbanken, Utvecklingsbanken, det vill säga både EIB och EBRD, och en lång rad andra institutioner.

Slovenien har satt i gång en process för att försöka få en förbättrad samordning av detta. Nu har vi fått förslag från det tjeckiska ordförandeskapet att vi ska anta slutsatser. Vi stöder slutsatserna. Vi tycker att det är bra att vi kan effektivisera EU:s insatser och att det möjligtvis kan bidra till att man för frågan framåt.

Anf.  67  ULF HOLM (mp):

Fru ordförande! Jag var inte beredd på att det skulle bli en beslutspunkt. Vi har ingenting emot det generella i detta. Men vi vill göra tillägget att det är väldigt viktigt när man tar upp detta om Europeiska investeringsbanken och Europeiska utvecklingsbanken att man sätter upp klimatkriterier så att det inte motverkar den diskussion vi har om klimatpaketet. Det får inte vara så att man lånar ut pengar till infrastrukturprojekt som inte är långsiktigt bra för klimatet. Den passusen tycker jag att vi borde följa upp när vi fattar beslut om sådana saker. Jag har däremot inte någon avvikande mening, utan jag vill bara göra det tillägget.

Anf.  68  ORDFÖRANDEN:

Det hade inte Miljöpartiet senast heller i den här frågan. Att det blev en beslutspunkt fick vi veta ganska sent, men det stod i kanslikommentarerna som ledamöterna fick i går eftermiddag. Vill finansministern kommentera Ulf Holms fråga?

Anf.  69  Finansminister ANDERS BORG (m):

Det var väl en klok synpunkt.

Anf.  70  ORDFÖRANDEN:

Det tycker vi väl allihop.

Jag finner sammanfattningsvis att det finns stöd för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Punkt 8 är övriga frågor. Där har det sent, såvitt jag vet, tillkommit en övrig fråga angående förvaltares skyldigheter i värdepappersfonder med anledning av den så kallade Madoffskandalen. Då förstår de flesta vad jag menar, annars står det i kanslikommentarerna. Detta har skett på uppmaning av den franska finansministern. Jag ger ordet till den svenska finansministern.

Anf.  71  Finansminister ANDERS BORG (m):

Det är väl en indirekt fransk kritik av våra vänner i Luxemburg. Jag vill inte gå in på detaljer i detta Madoffall. Det förefaller ha varit en osedvanligt märklig form av ekonomisk brottslighet om man tittar på skalan av det. Vi tycker att det kan vara en fördel om man kan få en förstärkning av det europeiska arbetet med förvaringsinstituten. Det får vi ta en fortsatt diskussion om.

En sak som kan vara viktig att påpeka, och detta är jag verkligen inte någon expert på, är att i den franska finansministerns brev nämns Unidroit och att arbetet med det bör omförhandlas. Jag antar att det är franska för lag. Min franska är rätt bristfällig. Vår uppfattning är att vi inte bör göra det. De förhandlingarna har relativt nyligen slutförts. Ska vi nu sätta i gång detta igen kommer genomförandet av konventionen att försenas.

Jag kommer dock inte att kunna svara på några tekniska frågor om vad denna förhandling landar i. Om ni vill ha en omfattande information om det får vi i sådana fall återkomma till det.

Anf.  72  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Gillar man konstiga ord och fikonspråk syftar det på det man skulle kunna kalla ucitsdirektivet, som tidigare har behandlats i nämnden.

Anf.  73  LEIF PAGROTSKY (s):

Det var bra det som finansministern sade i den här frågan. Jag understöder det. Vi kan uppmuntra finansministern att ta i ordentligt. Jag tycker att vi ska minska vår – och då menar jag brödernas och systrarnas i EU – tolerans av Luxemburg som försöker vara fripassagerare och locka till sig affärer på alla andras bekostnad med hjälp av den här typen av metoder. De ger bankerna exceptionell frihet, vilket i slutänden kostar i form av till exempel ökad risk.

Jag tycker att finansministern gott kan ta i en smula i en fråga där ingen kan försvara Luxemburg. Man kan också ta en principiell diskussion om hur långt man kan tillåta den typ av missbruk av gemenskapens samarbetsatmosfär som Luxemburg ägnar sig åt år efter år. Jag vill gärna uppmuntra finansministern att gå hårt fram i den åsikt som han just redovisat och som är väldigt klok.

Anf.  74  Finansminister ANDERS BORG (m):

Leif Pagrotsky brukar ofta resa frågor till mig av mer principiell natur. I det perspektivet delar jag hans hållning. Vi har ett bekymmer som blev väldigt tydligt belyst i det som skedde med Island.

Det gäller länder som drar till sig mycket stora banksystem. Det beror ibland på att man har en lagstiftning om sekretess eller skatter som är mycket förmånlig. De kan riskera att hamna i situationer som är djupt problematiska för världssamfundet när det gäller finansiell stabilitet.

Jag ska gärna ta till mig av denna uppmuntran från Leif Pagrotsky.

Anf.  75  MONICA GREEN (s):

Jag måste kontrollera hur det blir när det är en ny övrig fråga och vi inte ska fatta något beslut. Vi blir informerade, och nästa gång talar Anders Borg om att han tog i rejält. Ska jag uppfatta det som att det blir en återrapport senare, eftersom vi har uppmuntrat Anders Bort att göra detta?

Anf.  76  ORDFÖRANDEN:

För nämndens del är det information, och frågor anmäls i princip. Men tycka får man göra redan i dag, både ledamöter och statsråd.

Anf.  77  Finansminister ANDERS BORG (m):

Jag tror att Monica Green uppfattade detta helt korrekt. Det är en övrig fråga. Det fattas inget beslut, utan det blir en diskussion. Däremot är diskussionen viktig för framtida beslut.

Anf.  78  ORDFÖRANDEN:

Därmed tackar vi för informationen i denna övriga fråga. Förr om åren hade vi haft A-punktslistebehandling kvar i det här läget. Det hade vi tänkt stryka i dag.

Ni som var med i början minns frågan om Lettland. Vi har tittat på A-punktslistorna med troliga A-punkter både till det kommande rådet och det närmast före jul, som vi redan har haft samråd om. Där stod inte den här punkten.

Vi gör ändå bedömningen att eftersom frågan nu är aktuell och politiskt intressant och debatterades så mycket här och nu skulle vi vilja lyfta ut Lettlandsfrågan till ett särskilt skriftligt samråd så att vi kan behandla den ganska snart.

Det gäller alldeles oavsett när och på vilken lista över A-punkter den sedan kommer upp. Det är därför vi har försökt att få bort dem från sammanträdena. De kan sedan dyka upp på något annat råd. Detta viskade våra respektive tjänstemän om med varandra, så att finansministern inte skulle bli alldeles överraskad. Nu ger jag i varje fall ordet till honom.

Anf.  79  Finansminister ANDERS BORG (m):

Det står inte på A-punktslistan, men vi har fått information om att det är en A-punkt på detta möte. Det är väl rimligt att vi behandlar den som en sådan.

Anf.  80  ORDFÖRANDEN:

Det är därför vi lyfter upp den så att vi behandlar den, eftersom det ändå finns mycket åsikter. Det är väl bra.

Nu talar vi särskilt om A-punkten om Lettland. Den står inte på någon av listorna som vi behandlade. Jag ser att Monica Green vill säga något.

Anf.  81  MONICA GREEN (s):

Jag har en praktisk fråga. Om det blir ett skriftligt samråd, kommer de synpunkter som nu har kommit fram här med då?

Anf.  82  ORDFÖRANDEN:

Vi måste räkna med att de har nått finansministern. De kommer att stå i EU-nämndens protokoll. De finns i våra rullor.

Anf.  83  MONICA GREEN (s):

Vi ska inte ta om dem igen på det skriftliga samrådet?

Anf.  84  ORDFÖRANDEN:

Nej. Om det däremot skulle vara så att man inte håller med regeringen i sak när man får ett underlag vid skriftligt samråd har man möjlighet att då anmäla avvikande mening. Det görs för att även få beslutet på pränt.

Anf.  85  Finansminister ANDERS BORG (m):

Nu ska vi komma ihåg att det som är A-punkten naturligtvis inte är de nordiska ländernas bidrag och ej heller IMF:s beslut, utan det är EU:s beslut om att använda 3,1 miljarder euro ur fonden för bytesbalans och betalningsbalans. Det är det formella beslutet på sammanträdet, på samma sätt som det var tidigare vad gällde Ungern. Det är A-punktsbeslutet. Sedan har vi anledning att återkomma till riksdagen med information om den övriga lettiska frågan vid ett annat tillfälle.

Anf.  86  ORDFÖRANDEN:

Exakt. En svensk proposition ingår till exempel inte alls där. Vet alla då vad som gäller om Lettland? Det verkar så.

Anf.  87  ULF HOLM (mp):

Fru ordförande! Jag har en fråga om A-punktslistan. Det får man fortfarande ha. Det gäller punkt 9 i det som är daterat den 15 januari gällande påskyndande av genomförande av strukturfondsprojekt som ett led i EU:s återhämtningsplan med anledning av den finansiella krisen.

Jag har inget minne av att vi har diskuterat i EU-nämnden vad det har för praktisk betydelse och om det finns svenska projekt som påskyndas. Vad är det egentligen som menas? Det är väldigt kryptiskt skrivet här. Det står att det ska lämnas till EU-parlamentet för dess samtycke. Då tycker jag att det är märkligt att vi inte har diskuterat det så mycket i EU-nämnden, om det nu är något större beslut.

Min andra övriga fråga gäller faktiskt inte en A-punkt.

Anf.  88  ORDFÖRANDEN:

Då kan vi ta den alldeles strax. Vad gäller detta är det såvitt kansliet har förstått en fråga som bereds av Näringsdepartementet. Vi tittar inför varje gång om det är den berörda ministern som har några punkter på listan i fråga, så att vi vet det.

De övriga frågorna ställer vi lämpligen till berört departement. Vi kanske ska hjälpa Ulf Holm att ställa dessa frågor till Näringsdepartementet så att vi får svar på dem. Det ska man absolut kunna få även med den hantering vi har nu. Kan vi be kansliet att hjälpa till med det? Bra.

Därmed är vi såvitt jag vet klara med rådsagendan. Vi fattar inget beslut om A-punkter. Det gör vi i skrift klockan 14.00 i dag. Vi är klara med rådsförberedelserna.

Har Ulf Holm en övrig fråga till finansministern innan han lämnar lokalen?

Anf.  89  ULF HOLM (mp):

Jag tror att det är till finansministern. Det har diskuterats i en och en halv månad att man ska uppdatera globaliseringsfonden, gå igenom regelverket och eventuellt skjuta till mer pengar. Hur långt har den diskussionen kommit? Den har varit intressant.

Vi har hört flera i Sverige som tycker att Sverige ska söka bidrag från globaliseringsfonden därför att andra länder har gjort det med anledning av varslen. Har Finansdepartementet haft uppe frågan om att man ska skjuta till mer pengar till globaliseringsfonden? Vad tycker i så fall Sverige?

Anf.  90  Finansminister ANDERS BORG (m):

Jag får hänvisa till närings- och arbetsmarknadsministrarna som bereder den frågan.

Anf.  91  ULF HOLM (mp):

Fru ordförande! Jag blir lite förvånad. Jag har fått uppfattningen att finansministern håller ganska hårt i pengarna. Frågan handlar om ifall Sverige vill skjuta till mer pengar till EU:s globaliseringsfond.

Jag och Miljöpartiet tycker att vi inte ska ha globaliseringsfonden, men nu finns den där. Jag vill ändå ha någon indikation från finansministern om han är beredd att släppa till mer pengar till globaliseringsfonden eller inte.

Anf.  92  Finansminister ANDERS BORG (m):

Vi har budgetförhandlingar inom Regeringskansliet. Frågorna bereds av Närings- och Arbetsmarknadsdepartementen, och jag får hänvisa till dem. Sedan är det alldeles riktigt att vi ska försöka hålla hårt i pengarna.

Anf.  93  ORDFÖRANDEN:

Tack för det tydliga beskedet. Jag tror att vi då är färdiga med finansministern för i dag. Vi ses snart igen. Vi önskar trevlig helg och lycka till på rådet.

2 §  Jordbruk och fiske

Statssekreterare Rolf Eriksson

Återrapport från ministerrådsmöte den 18 och 19 december 2008

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 19 och 20 januari 2009

Anf.  94  ORDFÖRANDEN:

Vi säger välkommen till statssekreterare Rolf Eriksson med medarbetare från Jordbruksdepartementet. Eskil Erlandsson är på annat högt prioriterat uppdrag, är här ofta i övrigt och var även på miljö- och jordbruksutskottet i går. Så det har jag sagt okej till.

Vi säger också välkommen tillbaka till Per Bolund. Det sade jag i morse, men då var du inte här. Du kan gott få höra det också. Per Bolund har varit på föräldraledighet.

Då ska vi prata om jordbruks- och fiskefrågorna och först återrapportera från rådsmötet den 18 och 19 december. En sådan rapport är utsänd.

Anf.  95  Statssekreterare ROLF ERIKSSON (s):

Vi har skickat en rapport, och finns det frågor finns jag tillgänglig.

Anf.  96  CHRISTINA AXELSSON (s):

Fru ordförande! Jag skulle vilja ställa en fråga med anledning av den punkt som kom upp gällande nödsituation efter kontamineringen i Irland. Det gäller alltså de dioxinförgiftade grisarna.

Det var en punkt på slutsatserna från Europeiska rådet den 11–12 december som vi fick redogjord för i nämnden. Där stod det att Europeiska rådet uppmanade kommissionen att stödja Irlands jordbrukare och slakterier genom att medfinansiera åtgärder för att återkalla ifrågavarande djur och produkter från marknaden.

När jag ställde frågan om den här punkten till statsministern i kammaren den 16 december fick jag till svar att han inte hade uppfattat att man hade fattat det beslutet på toppmötet utan att det var något som fransmännen hade satt in själva. Därför lovade han att regeringen på olika sätt skulle försöka ifrågasätta just den formuleringen.

Eftersom frågan var uppe efter det att toppmötet hade varit tar jag för givet att vår jordbruksminister tog upp den frågan. Men det står inte i återrapporten. Därför måste jag be att få det muntligt verifierat.

Anf.  97  PER BOLUND (mp):

Fru ordförande! Det finns en annan fråga inom återrapporteringen. Det handlar om torskkvoterna i Nordsjön. Man höjde kvoten med 30 procent. Jag har några frågor om det. Vi tycker att det är ett oacceptabelt beslut. Det bygger på ett tricksande som Sverige inte borde ställt sig bakom, där man utnyttjar ett kryphål mellan två planer till att chockhöja torskkvoterna.

Det står i återrapporten att det inte är ett undantag från tidigare beslutade återhämtningsplaner, men den förra planen sade att man fick höja med max 15 procent eller sänka. Här har vi nu en höjning med 30 procent. Det stämmer inte överens med sanningen som jag ser det. Det vore bra att få en kommentar om det.

När det gäller rapporteringen till riksdagen hävdar jag enligt den information som jag har fått att det inte kom någon rapport till riksdagen om att det kunde bli ett sådant här beslut, en sådan höjning av kvoterna. Det brister därmed i regeringens rapportering till riksdagen.

Det fanns en överenskommelse med Norge som var gjord redan den 10 december, alltså innan mötet med EU-nämnden och som faktiskt visade på att det skulle bli ett sådant här beslut. Men den informationen kom aldrig fram till EU-nämnden, vilket jag tycker är häpnadsväckande och oroande.

Anf.  98  Statssekreterare ROLF ERIKSSON:

Fru ordförande! Om vi börjar med grisarna var det precis som hävdades här att det togs upp på toppmötet. Sedan har det diskuterats i Coreper på olika sätt, där Sverige har framfört att det är en olämplig åtgärd. De faktiska besluten huruvida något ska göras på det här området har diskuterats rent konkret i den förvaltningskommitté som finns för griskött. De träffades den 18 december.

Där beslutades om så kallad privat lagring av griskött på Nordirland med ytterligare 15 000 ton. Det var en uppföljning av 30 000 ton till privatlagring i Irland som det hade beslutats om veckan innan. Sverige biföll de 30 000 som det hade beslutats om veckan innan, det vill säga ungefär samtidigt med toppmötet, men avstod från att rösta när det gällde privatlagring av 15 000 ton.

Som en följd av slutsatserna från Europeiska rådet föreslog kommissionen ytterligare åtgärder vid förvaltningskommittémötet för att hjälpa producenterna ut ur krisen i Irland. Det skulle innebära att grisar skulle köpas upp av producenterna för slakt och destruktion samt att kött skulle köpas in från operatörerna, det vill säga slakterierna, för destruktion.

Dessa åtgärder skulle ha varit och är betydligt mer långtgående än privat lagring. Vid mötet den 18 december röstade Sverige som enda medlemsland nej till dessa åtgärder. Storbritannien, Belgien, Luxemburg och Cypern avstod från att rösta.

Vi ansåg från svensk sida, liksom vi också har framfört i riksdagen och även i Coreper, och nu konkret verkat för i förvaltningskommittén, att det här är alltför långtgående utifrån den situation som råder på marknaden och att kommissionen har gått längre än vad Europeiska rådet faktiskt uppmanade kommissionen att göra. Det är det sätt som regeringen har handlat på.

När det gäller torskfrågan från Bolund ska jag bara inleda där och sedan lämna över till en av mina medarbetare om så tillåts. Det är mycket riktigt så att den ökning som beslutades var en åtgärd som var ett resultat av de krav som restes av Norge i Norgeförhandlingarna. Det hängde samman med att vi från EU:s sida skulle minska den mängd torsk som kastas överbord.

Vi var från svensk sida mot en så kraftig ökning av TAC eftersom vi ansåg att man skulle vidta utkastreducerande åtgärder innan man ökade kvoten. Dessutom var detta det enda beslut som gick emot gemenskapsprincipen om att undvika kraftigt årliga TAC-variationer.

Jag överlämnar till Karin Victorin att ytterligare förklara vad som hänt på området.

Anf.  99  Departementssekreterare KARIN VICTORIN:

Det var en särskild överläggning i MJU dagen efter Norgeförhandlingarna. Jag har för mig att den här frågan diskuterades då. Det var i alla fall ingen diskussion över huvud taget i EU-nämnden dagen efter, eftersom det hade varit en särskild överläggning i MJU.

Torskåterhämtningsplanen som Per Bolund nämnde gäller. I gemenskapen och i fiskeripolitiken försöker man gå mot att ha förvaltningsplaner för alla bestånd, även de som inte är överfiskade. De flesta förvaltningsplaner har med att man ska minska fiskeridödligheten. Då tar man även hänsyn till olagligt fiske och de fångster som kastas överbord.

Det här beslutet gick utöver de principerna. Man brukar ändå ha en säkerhetsprincip om att man inte ska kunna öka TAC så pass kraftigt. Enligt torskåterhämtningsplanen ska man minska fiskeridödligheten med 25 procent per år. Det innebär att man kan öka TAC med 44 procent, enligt Ices rådgivning. Det var det som de andra medlemsländerna ville ha.

Norrmännen kunde också ställa sig bakom det mot att gemenskapen gick med på att vidta åtgärder för att undvika att man kastade fångster överbord. En sådan åtgärd är att man gjorde det olagligt från och med den 1 januari i år att kasta fångster överbord som är lagliga att landa.

Den argumentation som man förde var att man kan föra de fångsterna i land i stället för att kasta ut dem. Det skulle inte påverka beståndet, eftersom Ices dessutom bedömer att utkasten är lika stora som kvoten.

Man går mot en förvaltning som innebär att man förutom att man ska ha begränsade kvoter också ska ha flankerande åtgärder, tekniska regleringar som att öka maskstorlekar och undvika att man får för mycket fisk.

Anf.  100  ORDFÖRANDEN:

För tydlighetens skull för nämnden måste jag säga att vid det sammanträde vi hade den 12 december, som vi justerar protokoll på senare i dag, behandlade vi naturligtvis den här frågan precis som alla andra. Vi beslutssamråder ju om alla frågor inför rådet. Då hade vi stöd för regeringens ståndpunkt med avvikande meningar från v och mp.

Frågan om att komma överens med Norge var också berörd. Det minns till och med jag som inte är expert i ämnet. Vilka frågor ledamöterna eller regeringen tar upp i detalj på EU-nämnden kan jag inte ha synpunkter på. Men frågan behandlas inför beslut i rådet och fattades beslut om i nämnden. Därom ska inte råda några tvivel, ifall det skulle göra det.

Den har också behandlats i miljö- och jordbruksutskottet.

Anf.  101  CHRISTINA AXELSSON (s):

När det gäller de irländska grisarna, hur mycket pengar rör det sig om? Hur mycket subventioner har de irländska bönderna fått för att de har förgiftat sina grisar?

Anf.  102  PER BOLUND (mp):

Det jag kritiserade var inte att frågan inte hade varit uppe. Det är jag medveten om att den har varit. Men diskussionen och beslutet som fattas här i EU-nämnden är ju helt beroende av det underlag som nämnden får från regeringen. Det är det underlaget som jag kritiserar för att det inte framgick att det var ett beslut mellan två olika förvaltningsplaner, att det var ett glapp och att man utnyttjade det glappet till att kraftigt höja kvoterna.

Det framgick inte att man i avtalet med Norge hade en sådan kraftig ökning som 30 procent av torskkvoten. Hade det varit den informationen är jag övertygad om att beslutet hade varit annorlunda, eftersom vi har en princip i Sveriges riksdag att vi inte ska bryta mot Ices rådgivning och den vetenskapliga praxisen.

Anf.  103  Statssekreterare ROLF ERIKSSON:

När det gäller vad historien i Irland har kostat får vi nog be att få återkomma med skriftlig information. För det är nog inte helt färdigt än. Det kan nog vara så att betalningarna fortfarande pågår eller kanske inte ens har påbörjats. Vi ber att få återkomma med en skriftlig information där, om det är okej för ledamoten och nämnden, så att ni får rätt information.

När det gäller vad som hände i december innehöll det underlag som gick över skriftligt den information som fanns då vi kunde skriva. Sedan gavs ytterligare muntlig information vid det möte som var i MJU som var en särskild överläggning inför det här.

Det är materia som ändras hela tiden i de här förhandlingarna. Jag hoppas att ledamöterna har förståelse för och respekterar att det är på det sättet. Vi försöker naturligtvis göra, och gör, allt vi kan för att informera er om allt vi vet just när vi träffar nämnden.

Anf.  104  BENGT-ANDERS JOHANSSON (m):

Jag kan erinra mig diskussionen, dock inte exakt i detalj. Jag vill bara poängtera att om jag uppfattade det rätt ligger det inom ramen för Ices rådgivning att detta var möjligt. Det brukar ju vara en guideline för miljö- och jordbruksutskottet när vi har de här diskussionerna. Jag vill bara säkerställa det. Det var så jag uppfattade det.

Anf.  105  Departementssekreterare KARIN VICTORIN:

Ices rådgivning ställer upp ett antal scenarier. Det finns en tabell där de kommenterar olika scenarier. Om man ska minska fiskeridödligheten med 25 procent, vilket den här återhämtningsplanen innebär, kan man öka TAC med 44 procent. Det beror på att en väldigt kraftig årsklass gick in i beståndet 2005.

Att man skulle öka med 30 procent var beroende av vilka åtgärder vi skulle införa för att minska utkastet. Det var inte färdigt när underlaget inför rådet skickades ut.

Anf.  106  ORDFÖRANDEN:

Kan vi därmed lägga återrapporten från förra rådet till handlingarna? Jag finner så.

Då går vi in på information och samråd inför det kommande rådsmötet och tar fram den blå agendan. Även denna gång har det varit information och överläggningar i miljö- och jordbruksutskottet. Det var i går morse med jordbruksministern själv. Överläggningarna var i punkt 6. I övriga frågor anses utskottet vara informerat.

Till Rolf Eriksson vill jag säga, om han inte redan känner till det, att A-punkterna behandlar vi numera skriftligt, egentligen för att man ska slippa alla andra departements frågor om man ändå inte kan svara på dem. Däremot håller vi ordning på om det är någon särskild fråga som berör det berörda statsrådet eller statssekreteraren. Då får man ställa frågor på den. Annars har vi lyft bort dem från de här sammanträdena.

Vi går rakt på punkt 3, Ordförandeskapets arbetsprogram, där det förväntas en presentation. Vill statssekreteraren säga något om det?

Anf.  107  Statssekreterare ROLF ERIKSSON:

Det är bara att konstatera att de kommer att informera om vad de kommer att göra. Det är Tjeckien som har tagit över för första gången. Aktiviteterna i EU kommer troligen att långsamt plana ut för att sedan så småningom bli ganska lugnt framåt sommaren. Det är på grund av valet till Europaparlamentet i juni och sedan bytet av kommissionen under hösten. Som ett exempel ska nämnas att tjeckerna redan har aviserat att februarirådet förmodligen kommer att ställas in. De kommer inte att ha full agenda under året.

Anf.  108  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för den informationen.

Vi går vidare till punkt 4, även det en informationspunkt angående en föredragning om att inleda förhandlingar med Internationella vinorganisationen. Det ska alltså inte antas förhandlingsmandat eller beslut, såvitt jag vet i alla fall.

Anf.  109  Statssekreterare ROLF ERIKSSON:

Kommissionen har alltså för avsikt att inleda förhandlingar med OIV om anslutning till organisationen. Kommissionen förväntas bara presentera förslaget under rådet på måndag. Diskussionerna kommer därefter att föras i en rådsarbetsgrupp som möts den 28 januari.

Anf.  110  PER BOLUND (mp):

Sveriges hållning inom EU när det gäller vin har hela tiden varit att alkohol är en produkt som inte kan jämföras med andra produkter. Den har speciella aspekter, till exempel folkhälsoaspekter. Nu är det här en förening som bland annat arbetar för att förbättra villkoren för produktion och saluföring av vin och vinprodukter. Som medlem förväntas man bidra ekonomiskt till föreningen.

Hur ser regeringen på problemet med att gynna en produkt som har stora folkhälsoaspekter? Är det inte att gå ifrån Sveriges tidigare linje, det vill säga att man faktiskt accepterar inriktningen?

Anf.  111  Statssekreterare ROLF ERIKSSON:

Vi från regeringens sida ser inget hinder i att kommissionen företräder medlemsstaterna i organisationen OIV i de delar av vinpolitiken som är jordbrukspolitiska. Däremot är det inte alls lika självklart, som ledamoten mycket riktigt är inne på, att kommissionen ska företräda medlemsstaterna när det gäller hälsa och folkhälsa. Det faller faktiskt under medlemsstaternas egna kompetens. Det kommer ministern att framföra på måndag på rådsmötet.

Anf.  112  CARINA OHLSSON (s):

Fru ordförande! Jag har ett tillägg till det Per Bolund sade. I Sverige har vi drivit i både ideella föreningar och genom Systembolaget att det ska finnas alkoholfria alternativ. Det är inte så att alla vinproducenter har det. Men det skulle kunna vara en sak som Sverige skulle kunna ta upp, det vill säga att vinproducenter även producerar alkoholfria alternativ. Det skulle kunna vara ett sådant inlägg som främjar återhållsamhet.

Anf.  113  Statssekreterare ROLF ERIKSSON:

Det här är bara en information från kommissionen. Arbetet kommer att påbörjas i en rådsarbetsgrupp i januari. Vi kommer att återkomma till frågan senare under våren.

Anf.  114  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för informationen för dagen.

Vi går vidare till punkt 5. Även det är en informationspunkt angående livsmedelspriser med mera. Den frågan har däremot varit i nämnden förut, nämligen den 3 oktober. Vi hade den punkten på agendan inför hösttoppmötet. Då fanns det majoritet för regeringens ståndpunkt och upplägg inför fortsatta förhandlingar. Nu förväntas en föredragning av kommissionen om hur man kan gå vidare, men det är inte nu ett beslutstillfälle.

Anf.  115  Statssekreterare ROLF ERIKSSON:

Det här är bara en information om vad kommissionen har gjort och avser att göra. Vi välkomnar kommissionens meddelande som det har presenterats och avsikten att de ska bevaka situationen på marknaden för livsmedelsprodukter och granska konkurrenssituationen i förädlings- och handelsledet.

Vi har naturligtvis också i Sverige det senaste halvåret och året sett hur livsmedelsmarknaden har utvecklats. Producentpriserna har fallit kraftigt tillbaka medan konsumentpriserna har varit i stort sett oförändrade. Det visar tydligt att det finns ett stort behov av de åtgärder som kommissionen pekar på i sitt meddelande.

Anf.  116  CARINA OHLSSON (s):

Fru ordförande! Jag undrar hur kommissionens förslag om att kompensera mjölkbönderna när det handlar om mjölk, smör, ost och mjölkpulver kan stimulera till bättre konkurrensvillkor? Kommer förslaget att tas upp? Jag läste att det förväntas beslut i nästa vecka om kompensation. Jag vill höra lite mer om detta eftersom jag inte har sett något i underlagen.

Anf.  117  BÖRJE VESTLUND (s):

Fru ordförande! Jag skulle vilja fråga något om konkurrensen. Varför är regeringen så positiv i det här sammanhanget när det gäller livsmedelshandeln, livsmedelssituationen och livsmedelspriserna i EU? Regeringen är så emot att göra en särskild insats mot livsmedelspriserna i Sverige. Där har man till och med sagt att man inte är intresserad av att göra något. Det här ligger som ett allmänt uppdrag på Konkurrensverket. Varför är man positiv till att göra något särskilt på EU-nivå när man är negativ på nationell nivå, trots att problemen är stora när det gäller livsmedelspriserna i Sverige?

Anf.  118  SOFIA ARKELSTEN (m):

De åtgärder som föreslås i informationen är bra, bland annat att titta på konkurrenssituationen i förädlings- och handelsledet. Det är intressant att se kopplingen till hälsokontroll och CAP. Det finns en del att göra där när det gäller övervakningen av konkurrenssituationen i fråga om själva produktionen. Det är viktigt att de två sakerna går hand i hand så att inte handelsledet och produktionsledet delas upp totalt.

Det som har kommit in sedan sist är den stora grönboken för kvalitet. Om vi tänker på vad den kommer att innebära tror jag att det kommer att bli högre livsmedelspriser men också högre kvalitet. Det ska tas med.

En av de saker som tas upp här är förenklade prisjämförelser. Där har vi tidigare haft problem med hur matkorgen har sett ut i till exempel Sverige. Det har varit fråga om viktade saker. Mineralvattnet var ett franskt mineralvatten – som av en händelse! Även gurkan var oerhört väl viktad och strulade till det rätt rejält för SCB för några år sedan.

Det finns mycket att vara uppmärksam på från svensk synpunkt. Vi får heller inte glömma bort att det inte är bara handelsledet som behöver mer konkurrens utan också särskilt produktionen.

Anf.  119  Statssekreterare ROLF ERIKSSON:

Situationen för mjölkbönderna i hela Europa har diskuterats mycket, både på EU-nivå och i Sverige. Där finns rykten och det förs diskussioner. Olika förslag florerar i den politiska diskussionen om vad som skulle kunna göras. Att det inte finns med i diskussionen här i dag är för att de frågorna, liksom grisköttsfrågan som vi pratade om tidigare, kommer att diskuteras i en förvaltningskommitté som har uppdraget att följa marknadsutvecklingen inom olika sektorer i unionen. Där kommer man, som ledamoten mycket riktigt nämnde här, att diskutera olika åtgärder som kan vara lämpliga för mjölksektorn i Europa.

Börje Vestlund frågade om konkurrenssituationen. Varför görs det här på EU-nivå? Det är naturligtvis för att det finns en gemensam jordbrukspolitik. Därför tittar man på vad man gemensamt kan göra när det gäller livsmedelspriserna på råvarusidan. Det är något som vi har kompetens för på EU-nivå och där kommissionen har mandat att göra olika saker.

I Sverige är det de konkurrensvårdande myndigheterna som har uppdraget att kolla marknaden och återkomma med förslag och också ingripa om så behövs.

Jag uppfattade inte att Sofia hade någon fråga. Jag håller med om att det finns mycket att hämta i grönboken för kvalitetsproduktion och mycket att göra för de producenter som vill satsa på området. Det blir allt viktigare.

Anf.  120  BÖRJE VESTLUND (s):

Då måste jag tolka statssekreteraren att man inte har kompetens att följa konkurrenssituationen på livsmedelssidan i Sverige – om jag ska spetsa till det hela.

Man tycker att det här är bra förslag. Jag tror att vi alla tycker att det är ett bra förslag. Men problemet är att man inte vill omsätta detta på nationell nivå på samma sätt. Varför gör man inte det? Varför är det så bra på EU-nivå när man tycker att det är en ganska dum idé på nationell nivå där näringsministern uppenbarligen har avvisat förslag om att man ska titta särskilt på livsmedelshandeln och detaljledet?

Anf.  121  CARINA OHLSSON (s):

Fru ordförande! Jag ville ha ett förtydligande.

Detta kommer att diskuteras parallellt. På ministerrådsmötet diskuterar man konkurrenssituationen, och i förvaltningskommittén diskuterar man stöd till mjölkbönder. Hur får vi den återkopplingen? Jag tycker att frågorna om att kompensera mjölkbönder definitivt hänger ihop. Det är en konkurrensfråga som rör livsmedelssektorn. Hur nås vi av den informationen? Kommer vi att få den underhand? De har definitivt koppling till varandra.

Anf.  122  Statssekreterare ROLF ERIKSSON:

Låt oss börja i den andra änden. Jag kanske missförstod ledamoten. Om det gäller stöd direkt till jordbrukarna är det en öppning som har funnits i hälsokontrollen. Varje land ska implementera hälsokontrollen i sin politik. Där pågår ett förberedelsearbete i Regeringskansliet i Sverige liksom i andra länder. Där kommer vi att återkomma och ha en diskussion med MJU om hur implementeringen av hälsokontrollen ska ske i Sverige.

När det gäller marknadssituationen diskuteras till exempel interventionsköp och exportstöd i förvaltningskommittén. De som företräder Sverige och andra länder har mandat att diskutera dessa frågor. Det är de två olika sakerna som händer på mjölkområdet.

De förslag som finns om att använda pengar i andra pelaren till mjölkbönderna kommer att förberedas och diskuteras med MJU.

Konkurrensfrågorna är inte vårt område. Konkurrensmyndigheterna i Sverige har uppdraget att följa upp dessa frågor. Vi anser att de redan har det uppdraget och att de gör det på ett bra sätt. Livsmedelspolitiken och livsmedelsråvarorna berör en europeisk marknad, och det är viktigt att arbetet görs på europeisk nivå.

Anf.  123  ORDFÖRANDEN:

Sedan kommer alla rådsfrågor hit på slutet, om inte förr. Då får vi fånga upp dem och se till att de bevakas.

Vi tackar för informationen just i dag i den här frågan, men vi har säkert anledning att återkomma i ett skarpare läge.

Punkt 6 gäller timmer och trävaror. Vi får be Börje Vestlund och Holger Gustafsson att lyssna lite extra. Ni har suttit i EU-nämnden länge och mycket, men inte under den nu gällande riksdagsordningen.

Här har det varit överläggningar i sak i går i miljö- och jordbruksutskottet. Då fastslogs, efter diskussion med jordbruksministern, att det fanns stöd för regeringens ståndpunkt med avvikande meningar från s, v och mp. Det är framfört, fastställt och klarlagt. Det ska mycket till för att ta om en sådan diskussion. Jag kan inte stoppa någon som vill göra det, men meningen med riksdagsordningen är att vi tillsammans ska respektera miljö- och jordbruksutskottets arbete i går och förhålla oss till det som eventuellt är nytt i förhandlingshänseende.

Anf.  124  Statssekreterare ROLF ERIKSSON:

Ordförande! Kommissionen har alltså presenterat ett förslag till fastställande av skyldigheter för verksamhetsutövare som släpper ut timmer och trävaror på marknaden. Det är viktiga frågor. Förslaget är en viktig signal om att olaglig avverkning och handel med sådant virke eller sådana produkter inte kan accepteras.

Frågan är nu uppe för en riktlinjedebatt på rådet, och ordförandeskapet har i förväg skickat ut ett frågeunderlag innehållande tre frågor, som ni också har fått information om. Vi har haft en runda med diskussioner med intressenter i Sverige och kommer att fortsätta att ha en diskussion med dem. Vi har tagit fram initiala kommentarer till ordförandeskapets frågeställningar.

Vad gäller den första frågan om specificeringar av systemet med så kallad due diligence, tillbörlig aktsamhet på svenska, vill vi att förslaget i förordningen bearbetas så att det blir tydligare och mer konkret. Rådsarbetsgruppen för skog har till uppgift att arbeta fram de nödvändiga förtydliganden av förslaget som kan behövas.

Vi har i dagsläget inte en utarbetad ståndpunkt om en specificering av systemet för due diligence med avseende på olika produktkategorier. Regeringen anser att legalitets- och uthållningskriterier för produktion av biomassa ska vara desamma oavsett slutanvändning. Vi bör verka för en lösning som inte är onödigt betungande för vare sig EU:s medlemsstater och dess producenter och importörer eller länder som EU importerar från.

Ordförandeskapets andra fråga handlar om att minska den administrativa bördan, vilket ni känner till är en viktig fråga för regeringen. För att hålla den administrativa bördan på en så låg nivå som möjligt anser vi att det i första hand är fungerande nationella system som ska användas för att uppfylla förordningens krav på uppföljning och dokumentation av legalitet, spårbarhet med mera.

Den tredje frågan handlar om gränsdragningen mellan rådsförordning och genomförandeförordning. Vad ska hanteras var? Detta är också en viktig fråga, men förslaget är i vissa delar ganska otydligt. Vi bedömer att det är alldeles för tidigt att fastställa gränsdragningen mellan vad som ska vara rådsförordning och genomförandeförordning.

Anf.  125  CARINA OHLSSON (s):

Fru ordförande! Jag följer upp den avvikande mening vi hade i utskottet.

Anf.  126  JACOB JOHNSON (v):

Jag gör samma sak. Därutöver vill jag skicka med till regeringen att beakta ursprungsbefolkningarnas rättigheter i diskussionerna.

Anf.  127  PER BOLUND (mp):

Jag ställer mig också bakom miljö- och jordbruksutskottets yttrande.

Anf.  128  ERIK A ERIKSSON (c):

Fru ordförande! Jag vill tacka för redogörelsen. Jag vill betona det som står i sista stycket: ”Regeringen anser också att det i första hand är befintliga nationella system som ska användas för att uppfylla förordningens krav på uppföljning och dokumentation av legalitet, spårbarhet, m.m.” Detta vill jag särskilt betona. Det är viktigt totalt sett.

Anf.  129  Statssekreterare ROLF ERIKSSON:

Jag noterar att oppositionen har anmält avvikande mening. Vi tar till oss vad Jacob har skickat med oss om ursprungsbefolkningen, och jag hälsar med glädje applåderna från ledamoten i Centerpartiet.

Anf.  130  ORDFÖRANDEN:

Jag finner stöd för regeringens här redovisade upplägg inför fortsatta förhandlingar i denna fråga men noterar avvikande meningar från s, v och mp.

Punkt 7 gäller två saker, nämligen genmodifierad raps och en blomma, a och b. Jag avser att sambehandla rapsen och blomman eftersom det är fråga om samma princip i botten.

Sådana här frågor lyfts upp till rådet när det gäller GMO – för att uttrycka mig lite slarvligt, det är inte min avsikt.

Anf.  131  Statssekreterare ROLF ERIKSSON:

Det är fråga om en raps som inte längre finns i produktion men som det finns kvar rester av i handeln. Regeringen föreslår att Sverige ska rösta för kommissionens förslag om godkännande av den genetiskt modifierade rapsen T45 eftersom Efsa och även svenska myndigheter har bedömt den som lika säker för människa, djur och miljö som vanlig raps.

Blomman är en nejlika – lila, har jag fått lära mig. Vi föreslår även där att vi, liksom för rapsen, röstar för kommissionens förslag om godkännande av den genetiskt modifierade nejlikan eftersom berörda myndigheter i Nederländerna, som mottagit och granskat ansökan om utsläpp på marknaden, har bedömt den som lika säker som vanlig nejlika. Även Efsa och behöriga svenska myndigheter delar den nederländska behöriga myndighetens bedömning.

Anf.  132  CARINA OHLSSON (s):

Fru ordförande! Jag vet inte om ni minns det, men sist vi hade ett sådant här ärende sade jag att vi var så nära avvikande mening det går att vara. Nu har vi kommit dit. Vi kommer att ha en avvikande mening.

Vi tycker inte att man på ett tillfredsställande sätt tar upp alla hållbarhetsaspekterna, de socioekonomiska och de ekologiska. Gång efter gång ser vi att det från kommittén kommer ett icke-beslut. Sedan behandlas det i ministerrådet. Då tas frågan upp utifrån livsmedelssäkerhet. Det är också fler och fler rapporter som kommer om att man är oroad över spridningseffekterna och den biologiska mångfalden. Vi känner att man skulle behöva jobba på ett mer genomgripande sätt.

Det går att se tillfredsställande skrivningar i rapporter om att man från svenskt håll när det gäller miljörådet har tagit upp en önskan om försäkringar från kommissionen om att GMO-fria områden ska etableras. Innan vi vet att detta är tillförsäkrat ska vi säga att vi lägger ned vår röst.

Just nu har vi en avvikande mening.

Det är bra att båda ärenden har tagits upp. Det här med nejlikan är lite svårt. Vi kan fundera över behovet av lila nejlikor. Det går att färga dem blå, men jag undrar om man måste genmodifiera olika färger.

Anf.  133  ORDFÖRANDEN:

Den avvikande meningen avsåg även nejlikan? Hela punkten?

Anf.  134  CARINA OHLSSON (s):

Vi tar hela punkten. Det var bra att ordföranden sammanfattade.

Anf.  135  PER BOLUND (mp):

Fru ordförande! Även vi har en avvikande mening i den här punkten, som alltid när det gäller GMO-frågan eftersom vi har en annan uppfattning än regeringen.

Det här är ett område där medlemsstaterna är djupt splittrade när det gäller GMO-frågan. Det syns i protokollet att tolv stater röstade emot förslaget när det var uppe tidigare. Bara tio röstade för.

Jag beklagar att Sverige i den här frågan ställer sig i ena ytterkanten och inte alls bidrar till att försöka läka såret som finns inom EU i frågan. Om Sverige hade en lite mer diplomatisk inriktning och försökte hitta kompromisser kanske det skulle gå att komma framåt och få en större enhet. Men den linjen följer tyvärr inte regeringen. Man ställer sig helt på kommissionens sida.

När det gäller speciellt vindspridda grödor som raps är det i princip omöjligt att ha GMO-fria zoner. De sprids över stora avstånd och kontaminerar även icke genmodifierade grödor för bönder som väljer att inte använda sig av dem. Därför gäller det att vara extra försiktig i de fallen. Någon sådan försiktighet kan jag inte heller uppfatta från regeringens sida, vilket är tråkigt.

Vi har inget absolut krav på att förbjuda GMO. Det kan finnas tillfällen när det kan vara nödvändigt att använda sig av GMO. Den risk som finns med att använda GMO måste motsvaras av att det finns en stor potentiell nytta för mänskligheten. Då kan man verkligen fråga sig om en nejlika med en annan färg utgör en sådan stor nytta för mänskligheten att den motsvarar de risker detta medför. Det anser inte vi, och därför har vi en avvikande mening.

Anf.  136  JACOB JOHNSON (v):

Då kan ordföranden också notera avvikande mening från oss. Vi kvarstår vid vår principiella kritik.

Anf.  137  LARS TYSKLIND (fp):

Fru ordförande! Jag kan i och för sig förstå att det ska vara respekt för en principiell diskussion och att det finns mycket politik i frågan. Det är ändå en rimlig ståndpunkt som svenska regeringen intar, det vill säga att man trots allt vill vila på en vetenskaplig grund. Vi har ändå de bedömningar som Efsa och de svenska expertmyndigheterna gör. Vi får ha respekt för dem. Jag stöttar regeringens ståndpunkt i detta fall.

Anf.  138  Statssekreterare ROLF ERIKSSON:

Vi har haft diskussionen flera gånger. Jag noterar de avvikande meningar som finns. Jag kommenterar frågan om nejlikan. Det görs ingen nyttobedömning av dessa saker. Det är fråga om en riskbedömning. Man får ansöka om vad man vill. Det är inte så att vi har någon möjlighet, eller bör ha någon möjlighet, att pröva olika produkter på marknaden. Det skulle få oanade konsekvenser.

Anf.  139  ORDFÖRANDEN:

Jag finner att vi har majoritet för regeringens ståndpunkt men noterar avvikande meningar från s, v och mp.

Det var den sista beslutsfrågan. Under punkt 8, Övriga frågor, har WTO-frågan strukits även denna gång. Däremot har det tillkommit en lettisk begäran om att se över bestämmelserna för fiskeri- och jordbruksfonder. Dem kan vi be en av kollegerna att svara på. Det är en ren informationspunkt.

Tack, statssekreteraren, för i dag. Trevlig helg och lycka till på rådet.

Och så får vi se vad vi kan säga om den lettiska begäran.

Anf.  140  Ämnesrådet EVA SJÖGREN:

På begäran av den lettiska delegationen med stöd av numera också den rumänska delegationen vill de föra upp till diskussion konsekvenserna av den finansiella krisen. Det gäller särskilt hur reglerna för den europeiska fiskerifonden och reglerna för den europeiska fonden för landsbygdsutveckling kan anpassas så att villkoren blir förmånligare. Av den information som hittills har skickats ut framgår det inte i detalj vad Lettland och Rumänien egentligen avser. Vi har ingen tydlig ståndpunkt från regeringens sida ännu, annat än att möjligtvis säga att man är något tveksam till att börja röra i regelverken med anledning av den finansiella krisen.

Nästa övriga fråga handlar just om situationen på mjölkmarknaden. Det är de slovakiska, lettiska och polska delegationerna som vill föra upp frågan om att föra in exportbidrag för mjölk och mjölkprodukter. Det är, som statssekreterare Eriksson sade tidigare, egentligen en fråga för förvaltningskommittén för mjölk och bör inte diskuteras på rådet. Vi har ingen ytterligare information att komma med.

Anf.  141  PER BOLUND (mp):

Vi tycker att det är bra att man ställer sig tveksam till att ändra i fiskeförordningen och även i jordbruksförordningarna på grund av krisen.

Försöker man samordna sig med andra länder för att stoppa sådana initiativ från att gå igenom? Det kan ske kohandel inom EU som gör att sådana förslag plötsligt går igenom. Då är det bra om man innan dess försöker samordna så att man ser till att det inte finns möjlighet till det.

Anf.  142  Ämnesrådet EVA SJÖGREN:

Det försöker vi göra.

Anf.  143  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för informationen.

Då är vi klara med jordbruks- och fiskefrågorna för i dag. Vi tackar er så mycket och önskar trevlig helg.

Innehållsförteckning

1 §  Ekofin 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  2  Finansminister ANDERS BORG (m) 2

Anf.  3  ORDFÖRANDEN 2

Anf.  4  Finansminister ANDERS BORG (m) 2

Anf.  5  SUSANNE EBERSTEIN (s) 3

Anf.  6  ORDFÖRANDEN 3

Anf.  7  Finansminister ANDERS BORG (m) 3

Anf.  8  ORDFÖRANDEN 4

Anf.  9  ULF HOLM (mp) 4

Anf.  10  CHRISTINA AXELSSON (s) 5

Anf.  11  JACOB JOHNSON (v) 5

Anf.  12  ORDFÖRANDEN 5

Anf.  13  Finansminister ANDERS BORG (m) 5

Anf.  14  MONICA GREEN (s) 7

Anf.  15  LEIF PAGROTSKY (s) 7

Anf.  16  Finansminister ANDERS BORG (m) 8

Anf.  17  ORDFÖRANDEN 10

Anf.  18  ULF HOLM (mp) 10

Anf.  19  ORDFÖRANDEN 10

Anf.  20  JACOB JOHNSON (v) 10

Anf.  21  LEIF PAGROTSKY (s) 10

Anf.  22  CHRISTINA AXELSSON (s) 11

Anf.  23  ORDFÖRANDEN 11

Anf.  24  Finansminister ANDERS BORG (m) 11

Anf.  25  ORDFÖRANDEN 13

Anf.  26  Finansminister ANDERS BORG (m) 13

Anf.  27  SUSANNE EBERSTEIN (s) 13

Anf.  28  ORDFÖRANDEN 14

Anf.  29  ULF HOLM (mp) 14

Anf.  30  Finansminister ANDERS BORG (m) 14

Anf.  31  ORDFÖRANDEN 15

Anf.  32  MONICA GREEN (s) 15

Anf.  33  JACOB JOHNSON (v) 16

Anf.  34  Finansminister ANDERS BORG (m) 16

Anf.  35  ORDFÖRANDEN 16

Anf.  36  Finansminister ANDERS BORG (m) 17

Anf.  37  MONICA GREEN (s) 17

Anf.  38  ORDFÖRANDEN 17

Anf.  39  ULF HOLM (mp) 17

Anf.  40  ORDFÖRANDEN 17

Anf.  41  ULF HOLM (mp) 17

Anf.  42  ORDFÖRANDEN 17

Anf.  43  ULF HOLM (mp) 17

Anf.  44  Finansminister ANDERS BORG (m) 18

Anf.  45  JACOB JOHNSON (v) 18

Anf.  46  ORDFÖRANDEN 18

Anf.  47  Finansminister ANDERS BORG (m) 18

Anf.  48  JACOB JOHNSON (v) 19

Anf.  49  Finansminister ANDERS BORG (m) 19

Anf.  50  JACOB JOHNSON (v) 20

Anf.  51  ORDFÖRANDEN 20

Anf.  52  LEIF PAGROTSKY (s) 20

Anf.  53  ORDFÖRANDEN 21

Anf.  54  Finansminister ANDERS BORG (m) 21

Anf.  55  ORDFÖRANDEN 21

Anf.  56  Finansminister ANDERS BORG (m) 21

Anf.  57  ORDFÖRANDEN 21

Anf.  58  LEIF PAGROTSKY (s) 21

Anf.  59  ORDFÖRANDEN 21

Anf.  60  LEIF PAGROTSKY (s) 21

Anf.  61  ORDFÖRANDEN 22

Anf.  62  LEIF PAGROTSKY (s) 22

Anf.  63  ORDFÖRANDEN 22

Anf.  64  Finansminister ANDERS BORG (m) 22

Anf.  65  ORDFÖRANDEN 22

Anf.  66  Finansminister ANDERS BORG (m) 23

Anf.  67  ULF HOLM (mp) 23

Anf.  68  ORDFÖRANDEN 23

Anf.  69  Finansminister ANDERS BORG (m) 23

Anf.  70  ORDFÖRANDEN 23

Anf.  71  Finansminister ANDERS BORG (m) 23

Anf.  72  ORDFÖRANDEN 24

Anf.  73  LEIF PAGROTSKY (s) 24

Anf.  74  Finansminister ANDERS BORG (m) 24

Anf.  75  MONICA GREEN (s) 24

Anf.  76  ORDFÖRANDEN 24

Anf.  77  Finansminister ANDERS BORG (m) 25

Anf.  78  ORDFÖRANDEN 25

Anf.  79  Finansminister ANDERS BORG (m) 25

Anf.  80  ORDFÖRANDEN 25

Anf.  81  MONICA GREEN (s) 25

Anf.  82  ORDFÖRANDEN 25

Anf.  83  MONICA GREEN (s) 25

Anf.  84  ORDFÖRANDEN 25

Anf.  85  Finansminister ANDERS BORG (m) 26

Anf.  86  ORDFÖRANDEN 26

Anf.  87  ULF HOLM (mp) 26

Anf.  88  ORDFÖRANDEN 26

Anf.  89  ULF HOLM (mp) 26

Anf.  90  Finansminister ANDERS BORG (m) 27

Anf.  91  ULF HOLM (mp) 27

Anf.  92  Finansminister ANDERS BORG (m) 27

Anf.  93  ORDFÖRANDEN 27

2 §  Jordbruk och fiske 28

Anf.  94  ORDFÖRANDEN 28

Anf.  95  Statssekreterare ROLF ERIKSSON (s) 28

Anf.  96  CHRISTINA AXELSSON (s) 28

Anf.  97  PER BOLUND (mp) 28

Anf.  98  Statssekreterare ROLF ERIKSSON 29

Anf.  99  Departementssekreterare KARIN VICTORIN 30

Anf.  100  ORDFÖRANDEN 30

Anf.  101  CHRISTINA AXELSSON (s) 30

Anf.  102  PER BOLUND (mp) 30

Anf.  103  Statssekreterare ROLF ERIKSSON 31

Anf.  104  BENGT-ANDERS JOHANSSON (m) 31

Anf.  105  Departementssekreterare KARIN VICTORIN 31

Anf.  106  ORDFÖRANDEN 31

Anf.  107  Statssekreterare ROLF ERIKSSON 32

Anf.  108  ORDFÖRANDEN 32

Anf.  109  Statssekreterare ROLF ERIKSSON 32

Anf.  110  PER BOLUND (mp) 32

Anf.  111  Statssekreterare ROLF ERIKSSON 32

Anf.  112  CARINA OHLSSON (s) 33

Anf.  113  Statssekreterare ROLF ERIKSSON 33

Anf.  114  ORDFÖRANDEN 33

Anf.  115  Statssekreterare ROLF ERIKSSON 33

Anf.  116  CARINA OHLSSON (s) 33

Anf.  117  BÖRJE VESTLUND (s) 33

Anf.  118  SOFIA ARKELSTEN (m) 34

Anf.  119  Statssekreterare ROLF ERIKSSON 34

Anf.  120  BÖRJE VESTLUND (s) 35

Anf.  121  CARINA OHLSSON (s) 35

Anf.  122  Statssekreterare ROLF ERIKSSON 35

Anf.  123  ORDFÖRANDEN 35

Anf.  124  Statssekreterare ROLF ERIKSSON 36

Anf.  125  CARINA OHLSSON (s) 36

Anf.  126  JACOB JOHNSON (v) 36

Anf.  127  PER BOLUND (mp) 37

Anf.  128  ERIK A ERIKSSON (c) 37

Anf.  129  Statssekreterare ROLF ERIKSSON 37

Anf.  130  ORDFÖRANDEN 37

Anf.  131  Statssekreterare ROLF ERIKSSON 37

Anf.  132  CARINA OHLSSON (s) 37

Anf.  133  ORDFÖRANDEN 38

Anf.  134  CARINA OHLSSON (s) 38

Anf.  135  PER BOLUND (mp) 38

Anf.  136  JACOB JOHNSON (v) 38

Anf.  137  LARS TYSKLIND (fp) 38

Anf.  138  Statssekreterare ROLF ERIKSSON 39

Anf.  139  ORDFÖRANDEN 39

Anf.  140  Ämnesrådet EVA SJÖGREN 39

Anf.  141  PER BOLUND (mp) 39

Anf.  142  Ämnesrådet EVA SJÖGREN 40

Anf.  143  ORDFÖRANDEN 40