1 § Ekofin

Finansminister Bosse Ringholm

Återrapport från ministerrådsmöte den 25 november 2003

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 20 januari 2004

Anf. 1 ORDFÖRANDEN:

Jag förklarar EU-nämndens sammanträde öppnat. Jag vill hälsa er välkomna och önska er en god fortsättning. Det blir ett spännande år på många olika sätt.

Vi hälsar finansministern med medarbetare välkomna till EU-nämnden. Vi gör som vanligt och börjar med återrapporten från ministerrådsmötet den 25 november, och sedan går vi över till informationen och samrådet.

Anf. 2 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Ni har fått en mötesrapport. Det som hände på mötet förra gången var egentligen det som hände före mötet, det vill säga det som diskuterades på eurogruppen kvällen innan, om regelverket och pakten. Sedan skedde de fyra formella omröstningarna i rådet. Där deltog vi i två av dem. Vi hade alltså formell rätt att delta i två av dem. Då stödde vi kommissionen. Det var det mandat som Gunnar Lund fick när han var här i EU-nämnden senast.

Ni vet också vad som har hänt efteråt. Som en konsekvens av det här har kommissionen vidtagit den mycket ovanliga åtgärden att stämma rådet inför EG-domstolen. Jag tycker att det är en logisk slutsats som kommissionen har dragit, med tanke på det agerande man har haft tidigare.

Anf. 3 ORDFÖRANDEN:

Jag lämnar ordet fritt, om det är någon som vill ställa en fråga bakåt, med anledning av den här rapporten. De flesta av de här frågorna kommer upp fortsättningsvis.

Då ingen har frågor att ställa godkänner vi rapporten.

Vi går vidare på dagordningen.

Anf. 4 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Det irländska ordförandeskapet kommer att presentera sitt arbetsprogram för Ekofinrådet under våren. Irland har ett flertal viktiga frågor att hantera under sitt ordförandeskap. Samtidigt ska noteras att det under förra årets EU-arbete fanns ett antal motgångar som man nu måste försöka ta itu med.

Utvidgningen av EU äger rum den 1 maj i år. Det är regeringskonferensen om ett nytt fördrag som ska hanteras. Lissabonstrategin ska följas upp vid vårtoppmötet. Ekofinrådet ska också under irländsk ledning hantera den fortlöpande ekonomisk-politiska samordningen och följa upp medlemsstaternas genomförande av strukturreformer. De allmänna riktlinjerna ska uppdateras för den ekonomiska politiken, och man ska granska medlemsstaternas stabilitets- och konvergensprogram. Sedan ska Ekofinrådet på sedvanligt sätt förbereda vårtoppmötet, som hålls i mars. Där finns det vanliga Key Issues Paper, som handlar om de ekonomisk-politiska utmaningarna. Det kommer också att äga rum en första diskussion om Agenda 2007 och ett fortlöpande arbete med finansmarknads- och skattedirektiv.

Det arbetsprogram som irländarna har är naturligtvis omfattande, och alla de här reguljära processerna finns också med i arbetsprogrammet.

Vi kommer för vår del att understryka att vårtoppmötet och uppföljningen av Lissabonprocessen är oerhört viktiga och att det gäller att leva upp till de krav och förväntningar som vi har ställt på oss själva. Vi vet att den internationella ekonomiska utvecklingen under senare tid har fördröjt genomförandet av en del av de målsättningar som finns i Lissabonprocessen. Vi tycker därför att det är positivt att ordförandeskapet har en ambition att vårtoppmötet ska fokusera på själva genomförandet på några nyckelområden och fortsättningen när det gäller olika strukturinsatser.

Jag stannar där när det gäller arbetsprogrammet.

Anf. 5 ORDFÖRANDEN:

Vad gäller ordförandeskapets arbetsprogram har ni nu fått den svenska översättningen delad. Det är viktigt att ni har den, framför allt inför EU-nämndens resa till Dublin.

Då ingen har frågor kring ordförandeskapets och kommissionens arbetsprogram får vi godkänna den rapport vi har fått.

Vi går vidare till punkt 4 om stabilitets- och tillväxtpakten.

Anf. 6 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Ekofinrådet ska ta ställning till de uppdaterade stabilitetsprogrammen för Finland och Österrike och Sveriges och Danmarks uppdaterade konvergensprogram. Rådets ställningstagande görs i form av ett yttrande till respektive lands program. De här programmen offentliggjordes i slutet på förra året.

När det gäller de fyra programmen är det framför allt de tre nordiska ländernas program som betraktas som helt oproblematiska. Det bekräftades också vid behandlingen i Ekonomiska och finansiella kommittén i veckan, där de här programmen fick ett positivt mottagande. Den enda diskussion som kan förutses handlar om Österrikes program. Vi har framför oss behandlingen av de större och mer problematiska länderna program. De kommer att tas upp på mötena i februari och mars, och då finns det kanske större anledning att föra en omfattande diskussion.

Innan jag beskriver de övriga ländernas program och det som Sverige har lämnat in vill jag betona hur viktigt det är att den årliga proceduren med granskning av stabilitets- och konvergensprogrammen är väldigt central för den ekonomiska politiken i EU. Vi intog från svensk sida en väldigt strikt hållning i november när Tysklands och Frankrikes bristande efterlevnad av rådets tidigare rekommendationer diskuterades. Jag tycker att det är viktigt att vi fortsätter att värna paktens regler om att åstadkomma en balans i de offentliga finanserna och få ned de stora offentliga skulderna. Det är viktigt att alla länder fortsätter att respektera regelverket på den här punkten.

I Österrike kommer en inkomstskattesänkning under 2005 att leda till att de offentliga finanserna försämras. Möjligen skulle man ha önskat att en ännu starkare finansiell situation hade uppnåtts innan skattesänkningen, eftersom man ökar risktagandet. Men man har ändå en hygglig marginal och räknar med att klara sig undan ett budgetunderskott, så att man inte är i närheten av 3-procentsgränsen. Därefter räknar man med att Österrikes finanser kommer att stärkas åren framöver. Det förutsätter naturligtvis att vi får en hygglig internationell konjunkturutveckling. Då räknar österrikarna med att de ska kunna uppnå det medelfristiga målet om överskott eller nära balans år 2007. Man har också i Österrike under förra året sjösatt en ny pensionsreform, som ska bidra till att göra de offentliga finanserna mer hållbara. De utgår från att statsskulden ska kunna komma ned under 60 % år 2007.

Finlands program har fått mycket beröm. Finland har fortsatt sunda offentliga finanser och räknar med att ha det under hela programperioden. Där finns egentligen ingenting speciellt att kommentera, utan de är väl rustade.

Även när det gäller Danmark konstaterar kommissionen att man kommer att uppfylla villkoren i stabilitetspakten.

Slutligen när det gäller Sverige konstateras att Sveriges offentliga finanser är i god ordning och att den i programmet angivna finanspolitiska inriktningen vid normala konjunkturfluktuationer ger en tillräcklig marginal till gränsen för underskotten på 3 % av bruttonationalprodukten. Under rimliga antaganden om den ekonomiska offentliga finansiella utvecklingen bedöms tillväxt- och stabilitetspaktens medelfristiga mål om ett finansiellt sparande i balans eller överskott kunna uppfyllas under den här programperioden för svensk del.

Kommissionen gör också bedömningen att den nuvarande inriktningen av finanspolitiken, alltså med ett överskottsmål på 2 % av BNP över en konjunkturcykel, tillsammans med pensionsreformen innebär att de offentliga finanserna är hållbara på längre sikt.

Slutligen konstaterar kommissionen att den ekonomiska politiken, som presenteras i det här programmet, i allt väsentligt är konsistent i förhållande till de rekommendationer som Sverige har fått i de allmänna riktlinjerna. Man betonar när det gäller strukturreformer att det är viktigt att fullfölja skattereformen och att nå målen när det gäller sysselsättning, socialhjälpstagare och framför allt halverat antal sjukdagar.

Anf. 7 MARGARETA ANDERSSON (c):

Vi har väl över huvud taget en ganska likartad uppfattning, att det är viktigt att hålla konvergensreglerna och se till att det här fungerar på ett bra sätt. Det är väl också ganska klart att det som hände, att man drar rådet inför EG-domstolen, uppfattas som en rimlig konsekvens av det hela.

Vad jag har lite funderingar om är att det i den svenska skrivningen står att man från EU:s sida tycker att det här är okej, att vi klarar den fortsatta utvecklingen. Hur mycket finns det med av att vi har ett ökat lånebehov i Sverige? Hade man med det i sina bedömningar när man skrev det här ganska positiva svaret? Jag anar nästan en oro därför att man inte är riktigt säker på att den svenska ekonomiska politiken kommer att hålla. Eller är det bara jag som läser in det? Jag tycker ibland att regeringen är lite för generös med reformer när vi har ett ökat lånebehov i Sverige, att man inte håller budgettaket riktigt. Hur ser finansministern på den frågan?

Anf. 8 LARS OHLY (v):

I kommissionens bedömning på s. 2 har man två olika beskrivningar av överskottsmålet. Den ena är riktig, och den andra är felaktig. Det bör kanske påpekas att kommissionen inte ska använda sig av en felaktig beskrivning av överskottsmålet.

Det står nämligen så här: ”I konjunkturrensade termer förväntas ställningen i de offentliga finanserna … fortsatt understiga överskottsmålet om 2 % av BNP för varje år fram till 2005.” Det är en felaktig beskrivning.

I nästa punkt står det att ”överskottsmålet om 2 % av BNP … i genomsnitt över perioden” kommer att nås. Det är en mer korrekt beskrivning av överskottsmålet.

Det är väl bra om kommissionen håller sig till den korrekta beskrivningen när man bedömer det svenska programmet.

Anf. 9 KARIN PILSÄTER (fp):

När det gäller det svenska programmet, som vi har haft uppe förut, vill jag bara markera en sak. Om man jämför texten i översättningen av kommissionens kommentar med den kommenterade dagordningen från departementet, tycker jag att beskrivningen av kommissionens kommentarer är betydligt mer positiv i det som kommer från departementet. Det är viktigt att man inte viftar bort de synpunkter som kommissionen har i sina egna kommentarer när det gäller budgetfrågorna. I den kommenterade dagordningen står det bara att finanserna är i god ordning. Men när man läser kommissionens kommentarer ser man att det är betydligt fler frågetecken och ett betydligt mer specifikt ifrågasättande än bara allmänt att det är god ordning. Vi vet att vi har olika ståndpunkter kring själva budgethanteringen. Det är inte frågor för den här nämnden, men jag tycker ändå att det är viktigt att man inte slarvar över beskrivningen.

Det leder mig in på det som jag egentligen skulle vilja fråga Bosse Ringholm om. Det gäller just om han tror att det i samband med den här punkten kommer att bli någon diskussion om stabilitetspakten och kommissionens förslag om att gå till domstolen med Ekofinrådets hantering av uppföljningen av stabilitetspakten. De kommentarer som jag har sett från den svenska regeringens sida står vi från Folkpartiet helt bakom. Vi tycker att det är mycket bra om man gör en sådan här prövning, så att det blir klarlagt hur det ligger till. Jag skulle vilja höra om du har några indikationer på att ni kommer att ha någon diskussion om det.

Anf. 10 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Jag kan först säga till Margareta Andersson att det är klart att de statliga lånebehoven är inräknade i de här kalkylerna – de finns klart redovisade. Man ska ha i minnet att den 3-procentsgräns som Frankrike, Portugal och Tyskland har dragit igenom är några andra länder också i närheten av. Det finns alltså fler länder som hamnar i riskzonen. Däremot har det varit tre fyra länder som har haft ett plus, och Sverige tillhör de länderna. Även med de statliga lånebehoven inräknade har vi en bra marginal till 3-procentsgränsen. Även om vi för 2003 ligger runt 0 % är det en bra bit till minus 3 %. Det är helt enkelt inräknat.

Till Lars Ohly vill jag gärna säga att det är bra att han påpekar det här, för det förekommer tyvärr även hemma i den svenska debatten att man tror att det 2-procentiga överskottsmålet är för varje enskilt år. Det brukar riksdagen hantera för varje enskilt år. Det kan vara 0,5 ibland och högre ibland. Det är 2 % över en konjunkturcykel. På samma sätt som vi bör rätta till det när det förekommer fel hemma bör vi rätta till det i Bryssel också om de inte har lärt sig det här ordentligt.

Jag håller med Karin Pilsäter om att det alltid kan göras mer. Även om det är en positiv bedömning som kommissionen gör av vårt program, har de ett antal synpunkter som vi gärna tar till oss och är beredda att jobba med för att kunna göra mer saker i fortsättningen.

Karin Pilsäters andra fråga var om det blir någon diskussion, och det är svårare att bedöma. Formellt är det inte på dagordningen. Jag skulle kunna föreställa mig att i eurogruppen kommer diskussionen kring det här att vara hetast kvällen innan. Det är möjligt att någonting sådant kan beröras under lunchen. Kommissionen har meddelat att de avser att återkomma i februari med förslag till uppföljning med mera när man har bättre rutiner för att följa upp pakten i fortsättningen. Under alla omständigheter kan vi utgå från att under vårtoppmötet, när vi ska följa upp Lissabonprocessen, kommer det här att finnas med. En av de stora möjligheterna att styra upp länderna på rätt bana är att Tyskland och Frankrike kan visa lite högre ambitionsnivå när det gäller deras insatser i Lissabonprocessen. Det skulle kunna föra upp dem på banan igen i fortsättningen.

Anf. 11 LENNART HEDQUIST (m):

Jag vill också bara understryka att oppositionspartierna i anslutning till konvergensprogrammet har haft en delvis annan uppfattning. Konvergensprogrammet är ju en redovisning från regeringen av hur man har uppfattat situationen, och kommentarerna kommer från kommissionen utifrån regeringens bedömningar.

Varför jag begär ordet är att jag tycker att det är angeläget att departementet i sin sammanfattande beskrivning till EU-nämnden försöker säkerställa att man beskriver vad kommissionen har sagt på ett korrekt sätt. Jag vill ta som ett exempel att man i departementets skrivning anger att det ”konstateras att kronans kurs gentemot Euron har varit stabil under 2002 och 2003”, medan kommissionen skriver att ”kronan har varit relativt stabil under 2002 och 2003 jämfört med utvecklingen under tidigare år”. Det är en tydlig skillnad mellan vad departementet skriver beträffande vad kommissionen har sagt och vad som står.

När man nästan citerar vad som är sagt tycker jag att man bör skriva vad som faktiskt är sagt från kommissionens sida.

Anf. 12 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Jag kan bara konstatera att det naturligtvis är en nyans som Lennart Hedquist refererar. Den svenska kronan i relation till euron har ju varit stabil under den här perioden. Däremot kan man säga att det stora som har hänt gäller både eurons och den svenska kronans relation till dollarn, där det har skett en avsevärd förändring under perioden. Det är i det sammanhanget som man har valt den här lite rakare formuleringen i departementets skrivelse. Men jag håller med Lennart Hedquist om att det finns en nyansskillnad i beskrivningen.

Anf. 13 ORDFÖRANDEN:

Jag kan sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Vi går vidare till punkt 5 på dagordningen om att skapa fler arbetstillfällen i Europa, och det är en presentation av Wim Koks rapport.

Anf. 14 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Kommissionen fick vid förra vårtoppmötet ett uppdrag att inrätta en högnivågrupp för sysselsättningsfrågor. Det är den förre holländske premiärministern Wim Kok som har lett den här gruppens arbete. De presenterade en rapport och ett antal reformförslag i slutet av november förra året, och den rapporten och kommissionens yttrande över det här ska behandlas nu på vårtoppmötet. Hans Karlsson har tidigare presenterat rapporten inför arbetsmarknadsministrarnas möte i december. Vi ska nu diskutera rapporten på Ekofin också, även om vi inte ska anta några slutsatser. Vi får återkomma till det vid vårtoppmötet.

Vi tycker att gruppens val av områden för reformåtgärder, som handlar om ökad anpassningsbarhet, ökat arbetskraftsutbud, investeringar i humankapital och effektiva genomförandereformer, är bra. Det följer i stort sett också den sysselsättningsstrategi som EU nyligen har fastställt. Man betonar balansen mellan flexibilitet och trygghet på arbetsmarknaden. Man har också lyft fram goda exempel, landspecifika exempel, och man konstaterar att de sysselsättningsmål som EU har lagt fast har Sverige för sin del uppnått och att vi har haft en öppen och dynamisk näringslivsstruktur. Sverige är även ett bra exempel när det gäller forskning och innovationer och när det gäller den fungerande sociala dialogen, som också är en viktig del av det här förslaget.

Den rekommendation som finns till rapporten för svensk del innebär att man tycker att Sverige borde sänka arbetsgivaravgifterna för låginkomsttagare, underlätta för småföretag att utvecklas, se över skatte- och bidragssystemen, se till att vi får fler sjukskrivna tillbaka i arbete, fortsätta att arbeta för bättre integration av invandrare, se till att minska antalet ungdomar som lämnar skolsystemet i förtid och öka möjligheterna till kompetensutveckling för lågutbildade. Det är alla områden som vi väl känner till och som vi jobbar intensivt med. Jag tycker att det är en god illustration till att vår sysselsättningspolitik ligger i linje med de förslag som här lyfts fram.

Jag hoppas naturligtvis att de här länderexemplen kan smitta av sig på länder som inte har hunnit lika långt i sin sysselsättningsutveckling och att det kan vara en del av lärandeprocessen, där länderna tar del av varandras erfarenheter och ser hur man kan förbättra sysselsättningsnivån för att nå det långsiktiga mål som finns i Lissabonprocessen om 10 miljoner nya arbetstillfällen fram till 2010.

Anf. 15 KARIN PILSÄTER (fp):

Den här rapporten är bra, men den är som så ofta ett exempel på de allmänt hållna, till intet förpliktigande arbetena, där det i grunden handlar om att på hemmaplan konkret arbeta med sådana förändringar. Det är lätt att hålla med om olika förslag som kommer här, men sedan kanske det inte alltid blir så mycket verkstad i regering och riksdag.

Jag tycker att det är viktigt att notera att när det gäller kommentarerna för Sverige pekar man just på den så kallade forskningsparadoxen. Det är oerhört lätt att bli glad och nöjd över att få beröm för att vi har så mycket forskning här. Men det man verkligen borde fundera på är hur glada vi ska vara över det när vi får ut så lite av det. Ska man vara nöjd över att man lägger mest pengar på något när man ändå inte får valuta för pengarna? Man borde då fokusera mycket mer just på den så kallade forskningsparadoxen.

Det andra är sysselsättningsgraden för invandrare, som i Sverige är väldigt dålig om man jämför med de andra EU-länderna – där ligger vi verkligen efter. Man borde från Sveriges sida fokusera på vad vi kan lära oss av de andra länderna, i stället för att nöja sig med att vara nöjd över att vi har en högre kvinnlig förvärvsfrekvens.

Det tredje som jag skulle vilja säga är att i och med att man utgår från de här genomsnitten kommer Sverige att ligga väldigt bra till när det gäller sysselsättningsgrad. Målet för hela EU är lägre, och vi ligger högre här i Sverige. Samtidigt har vi inte som mål men väl, tvärs över alla partigränser, uppfattningen att vi ska ha en högre offentlig utgiftsnivå än EU-genomsnittet. Även om vi har olika synpunkter på hur mycket högre den borde ligga, ligger vi alla där. Det betyder att golvet för sysselsättningsgraden i Sverige är mycket högre. Det blir fel avstamp om man bara jämför sig med EU-genomsnittet. I så fall måste man också på kostnadssidan jämföra sig med EU-genomsnittet, och det gör vi ju inte.

Jag deltog i en europadebatt i förra veckan där man konstaterade att ”ni i Sverige är så duktiga på den kvinnliga sysselsättningsgraden”. Ja, men det är också helt relaterat till att vi har offentliga utgifter så att vi måste lägga oss på en högre balanspunkt. Det här är resonemang som inte bara gäller för de svenska rekommendationerna utan som man saknar i det här. Det är inte bara beroende på hur man organiserar det med barnomsorg eller hemmafruar, utan det handlar också om hur man organiserar finansieringsfrågorna, vilket ger olika utslag i de offentliga utgifterna. Jag tycker att man i det här sammanhanget borde sätta det i fokus lite mer.

Anf. 16 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Jag tycker nog att det är fel när Karin Pilsäter säger att vi inte får någon valuta för våra forskningspengar. Ett av skälen till att Sverige har haft en högre tillväxt än andra länder under senare tid – det finns naturligtvis många andra skäl – är just att vi har haft en hög forskningsnivå och satsat mycket pengar. Det handlar inte bara om den offentliga forskningen utan också väldigt mycket om det forsknings- och utvecklingsarbete som bedrivs i de stora företagen i Sverige. De stora exportframgångarna i våra stora företag beror mycket på att de är väldigt framsynta när det gäller investeringar i innovativ teknik och forskning av olika slag.

Sedan kan man alltid tycka att vi borde få ut mer, och jag delar uppfattningen att vi kan göra ännu mer. Men jag har sett exempelvis olika OECD-studier som visar att Sverige ligger i topp bland de länder som lyckas koppla ihop högskolor och universitet och privat verksamhet, alltså företagsamhet. Det finns många sådana goda exempel i Sverige. En del av våra högskolor har exempelvis program som är kopplade till mindre företag, där varje student har ett fadderföretag som man är kopplad till under sin högskoletid, när man utbildas till civilekonom eller något annat.

Visst kan man göra mycket mer, men vi ligger högt även på de områdena i olika OECD-jämförelser. Jag tycker att vi definitivt får valuta för forskningspengarna, eftersom det har lett till att vi har en högre tillväxt än vad omvärlden har.

När det gäller sysselsättningsgraden för invandrare har vi en del att göra, och därför har vi lyft fram dem i de senaste budgetpropositionerna som ett av de prioriterade områdena under den här mandatperioden. Jag hoppas att vi också är på väg att nå en samsyn på arbetsmarknaden, mellan parterna på arbetsmarknaden, om vad vi kan göra för att få fler invandrare i jobb. Där kan vi säkert höja vår nivå rätt ordentligt.

En sak som man ska ha i minnet är att vi i Sverige är väldigt angelägna om att invandrare ska ha samma rättigheter och skyldigheter och samma anställningstrygghet på arbetsmarknaden som andra grupper har. Det kanske man inte är lika noggrann med på andra håll ute i Europa. Det finns länder som använder gästarbetarsystem, och det finns länder som använder system där det inte är särskilt mycket av anställningstrygghet just för invandrare utan där de används som buffert i arbetskraften. Men vi har varit väldigt noga med att vi inte vill att invandrare ska kastas ut och in på arbetsmarknaden, utan de ska ha samma position som andra när det gäller anställningstrygghet. Det kan naturligtvis ha sin inverkan på sysselsättningsgraden om man ställer så pass stora krav på arbetsgivarna i det avseendet.

Slutligen tog Karin Pilsäter upp att Sverige i alla de här sammanhangen klarar målen, med råge till och med. Ja, det gör vi, men Karin Pilsäter vet också att vi från svensk sida, inte minst under vårt ordförandeskap våren 2001, har arbetat mycket hårt för att få så höga mål som möjligt. Det har snarast varit så att Spanien och andra har hållit tillbaka, för de har sett att de har ett jätteproblem att komma ikapp de höga ambitioner som vi har haft i målen. Vi hade naturligtvis gärna sett ännu högre mål, men vi har förståelse för att om vi ligger högt så ligger många andra lågt. Vi måste hitta någon form av rimlig avvägning i fråga om vad man tror att alla länder kan uppnå i fortsättningen.

Karin Pilsäters exempel med att vi har en hög skattenivå och en hög välfärdssektor är ett jättebra exempel på hur vi därmed kan bidra till ökad sysselsättning. Barnomsorgen är ett jättebra exempel: Vi som är ett land som har en mycket hög andel barnomsorg kan därmed bidra till högre sysselsättning. Länder som har lite barnomsorg har också lägre sysselsättning. Där finns ett klockrent samband mellan en väl utbyggd välfärd och en hög sysselsättningsnivå i fortsättningen. Det kan man inte räkna bort.

Sedan är det en realitet om man tittar på sysselsättningsökningen den senaste mandatperioden, som var ungefär 300 000 jobb, att merparten av de jobben var i den privata tjänstesektorn. För att just den privata tjänstesektorn skulle kunna expandera och skaffa de nya arbetstillfällena var det en bland många förutsättningar att det fanns exempelvis barnomsorg för den personal som kunde ta de här jobben. Här finns en samvariation mellan en väl utbyggd offentlig sektor och möjligheten att bygga ut jobben, och många länder i Europa vill gärna ta efter det och håller också på att försöka bygga ut sina välfärdssektorer.

Anf. 17 MARGARETA ANDERSSON (c):

Fru ordförande! Rapporten innehåller väldigt mycket, så man får läsa den ännu mer noggrant och gå igenom den. Jag tror att en del av de problem som vi måste lösa gemensamt finns här.

Jag undrar om finansministern har upplevt att det finns några generella trögheter. Det har ju inte gått i den takt som vi hade hoppats med Lissabonstrategin när det gäller att förverkliga den och se till att Europa är mycket mer konkurrenskraftigt gentemot framför allt USA men även gentemot de nya ekonomierna som kommer i Sydostasien. Beror det på vår åldrande befolkning eller är det strukturer i systemen? Vad är det för någonting som gör att vi trots allt inte gör de stora framstegen? Finns det någonting som du ser som kan utgöra hinder och som vi skulle kunna lösa gemensamt på något sätt? Är det de pensionsproblem som vi nu ser i Frankrike och Tyskland eller finns det någonting annat som man kunde lösa på något annat sätt?

Anf. 18 TOBIAS KRANTZ (fp):

Fru ordförande! Jag reagerade när finansministern gjorde en beskrivning av vår situation för forskningen.

Ett avgörande skäl till att Sverige i statistiken ser ut att ligga bra till när det gäller forskningen är att vi har ett antal svenska företag som satsar mycket på forskning och utveckling. Ser man däremot på hur Sverige som nation, det vill säga den offentliga sektorn i Sverige, satsar på forskning ser man att vi ligger rätt dåligt till. Vi ligger under EU-genomsnittet när det gäller satsningar, och under den senaste perioden har också våra satsningar i förhållande till andra länder inom EU minskat. Den svenska forskningspolitiken när det gäller anslag till offentligt finansierad forskning ligger inte alls speciellt bra till. Där bör vi naturligtvis rannsaka oss själva.

Den andra frågan gäller resultatet av forskningen. Forskning är långsiktiga processer. Man kan säga att de resultat som i dag kommer fram av forskningen är resultatet av de satsningar som man gjorde för kanske 10–15 år sedan. Om vi i dag ser bra resultat beror det i så fall på att vi hade en bra forskningspolitiken för 10–20 år sedan. Så långa processer är det inom forskningen. Vi bör alltså egentligen fundera på i dag hur vi vill att resultatet av forskningen ska se ut om 10–20 år och anpassa vår forskningspolitik utifrån det. Jag är oroad över att vi inte kommer att sitta och vara så glada och nöjda om 10–20 år med dagens forskningspolitik.

Anf. 19 KARIN PILSÄTER (fp):

Fru ordförande! När det gäller invandrare är vi angelägna om att alla människor ska ha samma villkor och gå efter samma regler och lagar och så vidare på arbetsmarknaden. Det har ju varit lite olika med det i diskussionen. Jag vill bara ta med detta när det gäller den diskussion som har förts om att begränsa EU-medborgares fria rörlighet. Man borde kanske försöka arbeta med att hitta regler på likvärdiga villkor på arbetsmarknaden i stället för att, som regeringen verkar vara inne på, satsa på att stänga ute folk.

Min poäng med sysselsättningsgraden var inte alls att dagis skapar förutsättningar för kvinnor att arbeta. Jag tror att det har framgått tidigare att inte bara jag utan också mitt parti har haft detta som utgångspunkt under många decennier. Snarare är det så att när man gör sina jämförelser och använder det här som jämförelsematerial måste man utgå från att Sverige har en annan balanspunkt än vad man kanske har i Spanien. Därför räcker det inte att nöja sig med att konstatera att vi ligger över. Ligger vi över det här målet betyder ju inte det att vi ligger bra till i förhållande till vår egen balanspunkt. Det var det som var min poäng, och jag hoppas att den kan gå fram i stället för att vi har någon pseudodiskussion om huruvida det är bra eller dåligt med dagis. Där har vi andra motståndare att övertyga.

Anf. 20 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Först vill jag säga till Margareta Andersson att det huvudsakliga skälet till att Lissabonprocessen har gått trögare än vad vi trodde och att vi snarast har tappat i distans och avstånd till USA är den internationella lågkonjunkturen, som kanske har slagit hårdare i Europa än i USA. Det gäller framför allt de stora länderna i Europa. Det handlar också om de stora underskottsproblem som Frankrike, Tyskland och andra har haft. Det är en kombination av de sakerna som har orsakat detta. När det gäller åldrandet i Europa jobbar vi ju med att försöka öka arbetskraftsutbudet. Det är en del av lösningen på problemet. Men jag tror inte att det är något misslyckande just på det området som är det avgörande för att vi har tappat lite fart i Lissabonprocessen. Det är mer lågkonjunkturen och de stora budgetunderskotten i de stora länderna i EU.

När det gäller Tobias Krantz påpekande om forskningen tycker jag att man ska vara medveten om att statistiken för offentligt finansierad forskning inte är riktigt relevant för svensk del. Vi har ju forskningsstiftelser som en gång var baserade på löntagarfondspengar och som är en väldigt stor del av vår forskningsinsats. Om man räknar in dem har vi verkligen en suverän position i sammanhanget. I alla de jämförelser som man gör i OECD-sammanhang, i FN-sammanhang och så vidare ligger Sverige när det gäller forskningsinsatser både offentligt och privat ungefär på den dubbla nivån jämfört med EU-genomsnittet. Man måste räkna in forskningsstiftelserna i sammanhanget.

Tobias Krantz har rätt i att det handlar om långa processer – det kanske inte bara går 10–15 utan ibland 20–30 år innan man kan se resultat. Det är oerhört viktigt att vi kan vidmakthålla detta och ha en stor del av vår ekonomi som kan gå till forskning även för framtiden. Det är först 2010–2020 som vi kan se resultatet av det.

Jag förstår fortfarande inte riktigt vad Karin Pilsäter är ute efter när hon talar om sin balanspunkt. För mig är sysselsättningen en kombination av att vi har både en väl utbyggd offentlig sektor, som naturligtvis genererar många sysselsättningstillfällen, och en dominerande stor del av privat tjänste- och industrisektor som har många jobb. De olika sektorerna samverkar. Välfärdssektorn är många gånger en förutsättning för att det ska kunna bli fler jobb i den privata sektorn. Jag ser inte det som någon anledning att be om ursäkt för svensk del för att vi råkar ha en stor del av jobben i offentlig sektor. De är lika värdefulla som om de hade funnits i någon annan sektor. Jag förstår inte invändningen. Varför ska man säga att visserligen har Sverige en hög sysselsättningsgrad och väldigt mycket jobb, men vi ber om ursäkt för att många av jobben finns i offentlig sektor? Eller är det någonting annat som Karin Pilsäter åsyftar?

Anf. 21 KARIN PILSÄTER (fp):

Jag noterar att finansministern inte förstår varför man behöver ha en högre sysselsättningsgrad i den privata sektorn om man vill finansiera en större offentlig sektor. Men det går väl tillbaka till den förra diskussionen om budgetfrågorna. Det blir bara löjligt om man ska hålla på med det här om närande och tärande, men om man vill kunna betala sjuksköterskelöner kan man inte finansiera det med skatt på sjuksköterskor utan bara med skatt på den privata sektorn. Därför behöver man en högre sysselsättningsgrad om man ska kunna finansiera en större offentlig sektor, vilket i sin tur möjliggör för många människor att arbeta i den privata sektorn som annars inte hade kunnat det. Det skapar också tillväxt genom forskningssatsningar och så vidare. Det är ganska basic.

Vad jag menar är att man behöver lägga en högre jämförelsenorm om man ligger bra till med sysselsättningsgraden ifall man har ambitionen att med skatter kunna finansiera en större offentlig sektor.

Anf. 22 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

När nu Karin Pilsäter blir lite tydligare har jag lättare att förstå vad hon menar. Jag har ingen annan uppfattning än det som Karin Pilsäter säger. Det är viktigt för Sverige att ha en stor och privat sektor, en stor näringstillväxt och en stor exportsektor som kan finansiera vår gemensamma välfärd. Vi har inga delade meningar på den punkten.

Jag har fortfarande svårt att dra slutsatsen att detta skulle vara ett motiv för att säga att vår höga sysselsättningsnivå på något vis inte är lika legitim som någon annans höga sysselsättningsnivå bara för att vi har den här speciella bakgrunden. De två länder som har hög sysselsättningsnivå i Europa är Sverige och Danmark. Båda har ungefär samma andel av ekonomin i offentlig verksamhet och ungefär en 50-procentig skattedel av BNP.

Anf. 23 ORDFÖRANDEN:

Detta tror jag kan bli en utmärkt debatt i plenum. Jag har ingen mer på talarlistan, och vi kan godkänna presentationen.

Vi går vidare med nästa punkt på dagordningen. Det är punkt 6, som handlar om moms.

Anf. 24 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Nämnden har tidigare hört om de förändringar av skattesatsstrukturen på momsområdet som kommissionen föreslog i somras. Syftet med det var att harmonisera området för så kallad lågmoms. Förslaget diskuterades vid ett flertal tillfällen i rådet under hösten, och det gick inte att hitta någon enighet länderna emellan. Det förslag som fanns om lågmoms som gick ut vid årsskiftet skulle kunna ersättas med nya permanenta regler enligt kommissionens avsikt. Då ska man ha i minnet att kommissionen för sin del konstaterar att det försök som har pågått inte hade gett några nya arbetstillfällen. Det var alltså ett försök som inte ledde upp till den höga ambition och förväntan som fanns från början från en del av länderna. Länderna hade mycket delade meningar. En del ville gå vidare och utvidga listan med försöket och andra ville avveckla det hela. Därför gjorde kommissionen ett försök att hitta något slags gemensam nämnare.

När kommissionen då lämnade förslaget, som innebar att man i varje fall skulle få fortsätta med de tidigare försöken, strax före årsskiftet kom det en politisk överenskommelse strax före jul om detta. Det kommer nu ett förslag från parlamentet. När parlamentet sedan formellt har lämnat sitt yttrande kan man också formellt fastställa en förlängning av lågmomsförsöket. Man räknar med att det sker inom de närmaste veckorna.

Den punkt som nu tas upp på tisdag är en propå från Frankrike, som har velat utvidga den lista som handlar om att utsträcka lågmomsområdet till ytterligare områden. Min bedömning är att vi inte kommer mycket längre. Vi har diskuterat det där tio gånger förut. Jag tror inte att Frankrikes propå ändrar bilden på något sätt, utan vi är kvar på ruta noll fortfarande i debatten.

Anf. 25 INGVAR SVENSSON (kd):

Fru ordförande! Medborgarskatteutredningen tittade på EG-rätten i förhållande till moms och ideella organisationer. En sådan moms skulle drabba ideellt arbete och i så fall också påverka second hand-butikerna, där det inte finns några balanser mellan in- och utgående moms.

Mats Odell hade den frågeställningen uppe med Gunnar Lund i höstas. Då fick han svaret att det går att behålla den nuvarande ordningen med momsbefrielse. Men nu fick vi vissa uppgifter i går som tyder på att det skulle vara något annat på gång. Vad har finansministern att säga om det?

Anf. 26 YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag vill bara påpeka att vi fortfarande har samma linje. Vi tycker att Sverige borde ta upp frågan om att ha sänkt moms på Kravmärkt mat. Jag har utvecklat det här tidigare, så jag går inte in mer på det i dag.

Anf. 27 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Den fråga som Ingvar Svensson tar upp är en helt annan fråga än den som kommer att diskuteras på Ekofin på tisdag. Det är en fråga som hänger ihop med ett EU-direktiv som är antaget tidigare och där Sverige jobbar med frågan om på vilket sätt man ska implementera EU-direktivet. Min grundinställning är, som jag har sagt flera gånger till nämnden, att vi så långt som möjligt naturligtvis ska försöka skydda den ideella sektorn från att råka illa ut på området. Det har funnits ett utredningsbetänkande på området och det har varit en remissomgång. Vi håller nu på att studera på vilket sätt vi kan tillämpa EU-direktiven utan att det blir någon skada för de ideella organisationerna.

Anf. 28 ORDFÖRANDEN:

Tack för det! Jag har ingen mer på talarlistan, så vi kan godkänna presentationen. Eftersom det inte finns någon A-punktslista eller några övriga frågor får vi tacka finansministern med medarbetare för att ni kom hit och önska er en trevlig helg.

Innehållsförteckning

1 § Ekofin 1

Anf. 1 ORDFÖRANDEN: 1

Anf. 2 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 1

Anf. 3 ORDFÖRANDEN: 1

Anf. 4 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 1

Anf. 5 ORDFÖRANDEN: 2

Anf. 6 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 2

Anf. 7 MARGARETA ANDERSSON (c): 3

Anf. 8 LARS OHLY (v): 4

Anf. 9 KARIN PILSÄTER (fp): 4

Anf. 10 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 5

Anf. 11 LENNART HEDQUIST (m): 5

Anf. 12 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 6

Anf. 13 ORDFÖRANDEN: 6

Anf. 14 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 6

Anf. 15 KARIN PILSÄTER (fp): 7

Anf. 16 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 8

Anf. 17 MARGARETA ANDERSSON (c): 9

Anf. 18 TOBIAS KRANTZ (fp): 9

Anf. 19 KARIN PILSÄTER (fp): 10

Anf. 20 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 10

Anf. 21 KARIN PILSÄTER (fp): 11

Anf. 22 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 11

Anf. 23 ORDFÖRANDEN: 12

Anf. 24 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 12

Anf. 25 INGVAR SVENSSON (kd): 12

Anf. 26 YVONNE RUWAIDA (mp): 12

Anf. 27 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 13

Anf. 28 ORDFÖRANDEN: 13

Fredagen den 16 januari 2004

EU-nämndens uppteckningar