Fredagen den 15 september 2000

EU-nämndens uppteckningar 1999/2000:34

1 §  Allmänna frågor
Utrikesminister Anna Lindh
Statsrådet Leif Pagrotsky
Rapporter från dels ministerrådsmöte den 10 och 11 juli 2000, dels informellt ministermöte i Evian den 1 och 2 september 2000
Information och samråd inför ministerrådsmöte den 18 och 19 september 2000

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Då ber jag att få hälsa utrikesminister Anna Lindh och hennes medarbetare välkomna hit till EU-nämndens sammanträde i dag. Vi ska strax gå över till själva dagordningen. Men vi ska låta TV-teamet ta några bilder först.

Då börjar vi det formella sammanträdet. Jag behöver inte upprepa min välkomsthälsning, utan vi går rakt in på dagordningen. Men innan vi börjar med den skulle jag vilja föreslå att Cecilia Back, som är föredragande i socialutskottet och som har praktiserat hos EU-nämnden, får närvara under dagens sammanträde. Kan vi göra på det sättet? Svar ja.

Sedan vill jag också presentera en ny medarbetare hos oss på EU-nämndens kansli. Det är expeditionsassistenten Joachim Claesson, som vi också delar med utrikesutskottet. Du är hjärtligt välkommen till oss.

Det har delats ut en del material till dagens sammanträde. Det behöver jag inte särskilt gå igenom. Det ligger ju här i högar. Det har varit en del fram och tillbaka inför sammanträdet i dag, men den dagordning som nu ligger på bordet är den som gäller.

Med det lämnar jag över ordet till utrikesminister Anna Lindh, först för en återrapport från Gymnichmötet som var för ett tag sedan. Varsågod.

Anf.  2  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Tack, herr ordförande. Jag tänkte ta återrapporterna både från det förra GAC-mötet, som jag inte har rapporterat till nämnden om, och från det informella mötet i Evian. Ni har också fått skriftliga rapporter från båda mötena.

Jag återkommer senare på dagordningen till några av de punkter vi diskuterade: västra Balkan, EU:s bistånd och Mellanöstern. Det tar jag inte upp i just den här återrapporten.

Jag börjar med allmänna rådet den 10 juli. Det är ett fel i ert skriftliga underlag. Där står det att vi hade samarbetsråd med Kazakstan och Kirgizistan den 11 juli. Det hade vi inte. De ville inte ha några samarbetsråd, så de ställdes in.

Det var en dagordningspunkt som tillkom. Österrike tog upp frågan om kärnkraftverket Temelin i Tjeckien. Det har sedan förberetts inför det associeringsråd som ska vara i morgon. Man tar upp frågor om just kärnsäkerhet och miljökonsekvensbedömning av det tjeckiska kärnkraftverket på österrikisk begäran.

Under lunchen den 10 juli diskuterade vi bl.a. rådets arbetsformer. En av de stora frågorna som var uppe på själva mötet var uppföljningen av Europeiska rådet i Feira när det gäller den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Där betonar man särskilt den s.k. konferens som ska fastställa kapaciteten för Headline Goal, där alla länder ska anmäla hur mycket de kan ställa upp med. Den konferensen blir i november.

Sedan tog man också upp hur de olika strukturerna ska se ut för framtiden, och man hoppas kunna fastställa det i Nice i december.

Nu står inte säkerhetspolitiken på dagordningen för det här mötet, men jag skulle ändå vilja nämna två saker som är aktuella. Dels har vi efter samråd i Utrikesnämnden gjort en preliminär svensk anmälan av vad vi kan bidra med till EU:s snabbinsatsförmåga. Det är en preliminär anmälan. En slutlig anmälan kommer senare under hösten. Av den anmälan framgår det också att det behövs ett FN-mandat för fredsframtvingande insatser och att Sverige beslutar om deltagande från fall till fall. Dels har vi gått vidare när det gäller samarbetet EU–FN. Efter det att Sverige tog upp förslaget om samverkan mellan EU och FN hade trojkan i förrgår ett möte med Kofi Annan under generalförsamlingen där man diskuterade detta. Kofi Annan var naturligtvis mycket positiv till det. Vi letar nu efter en formell struktur för samarbetet mellan EU och FN, så att det ska bli ett regelbundet samarbete.

Rådet beslutade också i somras om sekretesshandlingar genom s.k. skriftligt förfarande, om sekretess för de handlingar som gäller säkerhets- och försvarspolitik. Det röstade Sverige emot. Vi tyckte att detta var ett helt felaktigt beslut som inskränkte öppenheten. Parlamentet har agerat väldigt kraftigt, och vi får nu se vad som händer i den fortsatta behandlingen och framför allt i arbetet med öppenhetsrättsakten, där det här förhoppningsvis kan ställas till rätta igen.

Utvidgningen togs upp som en prioritering för det franska ordförandeskapet. Den nordiska dimensionen tog det franska ordförandeskapet upp som en av sina prioriteringar. Stadgan tog man upp. Man sade att syftet för det franska ordförandeskapet var att den ska proklameras i Nice, och sedan ska debatt om hur man eventuellt går vidare med den hållas efteråt. Sedan kom även Ryssland och Zimbabwe upp den 11 juli.

Vid det informella mötet i Evian den 2 och 3 september diskuterades, förutom Mellanöstern och det som jag återkommer till senare på dagordningen, EU:s framtid. Vi antog även en deklaration om Burma.

Diskussionen om EU:s framtid hade ordföranden initierat lite grann utifrån den debatt som har förts under de senaste månaderna, inte minst efter Joschka Fischers tal. Syftet var väl egentligen att få en debatt som visade att man inte skulle ta den här debatten innan man var färdig med IGC. Det gällde att man kom överens om de förändringar som ska göras nu, och sedan fick man ha en mer allmän debatt om framtiden. Joschka Fischers förslag fick ett begränsat stöd. Däremot var det flera länder som efterlyste en bredare debatt efter Nice och efter IGC-överenskommelsen om hur EU:s framtid ska se ut när man har 25–30 medlemmar.

Det var mina återrapporter.

Anf.  3  LARS OHLY (v):

Det är bra att regeringen röstade emot förslaget om sekretess. Men frågan är: Kan man i regeringen på något sätt själv initiera eller arbeta för en förändring? Det här är ju ett beslut som går helt på tvärs mot det som EU-nämnden, Sveriges riksdag och regeringen har stått för när det gäller öppenhet.

En kort fråga till. I återrapporteringen från det informella ministermötet står det också att Turkiet kort berördes. Jag vill bara höra om det fanns några förslag om att frångå FN-resolutionen och den federala lösning som FN har förespråkat.

Anf.  4  GUSTAF VON ESSEN (m):

Det gäller det här papperet från Evian. Det står under punkten Övrigt att Turkiet berördes mycket kort och att man borde hjälpa Turkiet att göra framsteg som kandidatland.

Det finns ju en hel del smärre frågor kring det här, exempelvis Turkiets vägran att släppa EU-medborgare och andra över gränsen till norra Irak. Det har jag själv uppmärksammat under de senaste dagarna. Det är för mig fullständigt ofattbart att man inte kan tillåta en människa att passera Turkiets gräns för att göra humanitära hjälpinsatser i norra Irak. Det skulle vara intressant om den frågan kunde lyftas fram på något sätt.

Så till den andra frågan jag har. Det står: ”Frågan om den illegala invandringen i Europa berördes även denna mycket kort genom ett inlägg vid den avslutande lunchen.” Vem gjorde inlägget, och kom man fram till någonting? Vilken process finns för att på olika sätt genomföra åtgärder för att minska den illegala invandringen?

Den tredje frågan jag har gäller Plan Colombia. Jag undrar om EU har en gemensam hållning. Det var ju givarkonferens i Madrid under juli om detta. Man kom inte fram till någonting, utan man sköt på det hela. Det är ju en viktig fråga för Colombia och Colombias stabilitet att Plan Colombia kan komma till stånd på något sätt. Det skulle vara intressant att höra om det enbart finns en svensk hållning, eller om det finns en samlad EU-hållning.

Anf.  5  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Först sekretessen på handlingar. Vi hoppas att vi senare, när vi ska besluta om öppenhetsrättsakten, i arbetet med den kommer att kunna förändra beslutet. Man kan ju inte garantera någonting. Men hade det här varit föremål för en mer politisk behandling, hade fler länder rapporterat direkt till den politiska ledningen, tror jag inte att man hade fattat det här beslutet. Jag tror att det fattades utan att ett antal av de ministrar som annars brukar tala om vikten av öppenhet var medvetna om att så skedde.

Så till det som står i rapporten om Turkiet och Cypern. Det var Grekland som tog upp vikten av att man hjälper Turkiet. Det innebär ju också alla de problem som faktiskt kvarstår i Turkiet. Man berörde inte specifikt de frågor som Gustaf von Essen tar upp utan sade att det allmänt är många problem som kvarstår. Det är viktigt att Turkiet får fortsatt bistånd men också en dialog med EU för att komma till rätta med MR-frågorna. Man är i Grekland mån om att man också har ett inflytande i den fortsatta processen.

Det var ingen diskussion om att man skulle frångå FN när det gäller Cypern, utan det hänvisades allmänt till FN-samtalen och till att alla måste försöka övertyga parterna om att de måste komma överens om en lösning av Cypernfrågan i de FN-ledda samtal som nu pågår i New York.

Vi träffade inför ordförandeskapet både den grekcypriotiska och den turkcypriotiska sidan den här veckan. Det var tyvärr inte särskilt uppmuntrande, men det är ju det enda spår som finns just nu.

Det var Österrike – om jag förstod Gustaf von Essen rätt när det gällde invandringen – som tog upp problemet med illegal invandring från Kina via Belgrad.

Så Plan Colombia. Det finns en gemensam syn där man säger att man stöder den civila delen. Sedan finns det militära delar i Plan Colombia som man inte har stött. Allmänt kan jag säga att man i EU har varit ganska vag i sin diskussion om Plan Colombia. Men generellt har man varit positiv till den civila delen och mer negativ till den militära. Man har inte uttalat sitt stöd för den militära delen.

Anf.  6  GUSTAF VON ESSEN (m):

Jag har uppmärksammat just detta. Det är alltid lätt att vara vagt positiv, men man måste ju upp med slantarna också.

Anf.  7  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Sverige är ett av de länder som har haft en direkt dialog med Colombia om Plan Colombia. Vi har haft samma inställning. Vi har varit positiva till den civila delen, och vi har faktiskt också försökt att stödja fredsprocessen på ett mycket konkret sätt.

Anf.  8  GÖRAN LENNMARKER (m):

Jag har en fråga, herr ordförande, beträffande Turkiet. Det är väl så att kommissionen nu ska komma med en avi över Turkiet där man noggrant granskar alla delar av det här. Och då kommer väl det på bordet. Då kommer väl de synpunkter och anmärkningar man kan ha på Turkiet att finnas där. Och sedan ska väl Turkiet svara på hur man ska vidta åtgärder för att rätta till de fel och brister man har. Det måste väl vara den process som är. Det har det ju varit för alla andra ansökarländer. De har gått igenom detta.

Och då är frågan: När kommer avin, och när ska Turkiet ha svarat på denna?

Anf.  9  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Det är ett s.k. accession partnership som kommer. Vi konfererar lite här, men vi tror att det kommer samma dag som man kommer med redogörelserna för de andra kandidatländerna. Det är den 8 november. Vi är inte säkra på att man lägger Turkiet exakt samtidigt, men någon gång i november kommer det.

Anf.  10  ORDFÖRANDEN:

Då tror jag att vi kan lämna återrapporten och gå in på dagens agenda. Jag lämnar över till utrikesministern igen, varsågod.

Anf.  11  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

A-punkterna kommenterar jag inte om det inte finns några frågor, inte heller Europaparlamentets resolutioner om det inte finns några frågor.

När det gäller västra Balkan kommer vi att fortsätta den diskussion vi har haft, både i Evian och även nu i New York, om situationen i Serbien inför valen den 24 september och om vikten av att man i EU är beredd att agera före men också efter valen beroende på valutgången. Vi kan ju se att oppositionen, Kostunica, preliminärt har ett väldigt starkt stöd. Vi har haft en diskussion i EU-kretsen om vikten av att Serbien får ett demokratiskt styre, att vi därmed kan normalisera förbindelserna och att vi ska lyfta bort sanktionerna. Om det blir ett demokratiskt styre ska vi också kunna ha med Serbien för att man ska kunna få en del av det infrastrukturstöd som diskuteras i stabilitetspakten.

Det har väl varit en liten oro för att gå in för direkt med detta inför valen för att det inte ska få motsatt effekt och uppfattas som ett orättmätigt försök att påverka valen i Serbien. Den här diskussionen försöker man ha ihop med oppositionen i FRJ för att göra det som är bäst för en demokratisk utgång av valet.

Det finns också rätt obehagliga tecken på en ökad repression inför valen som ni kanske hörde på nyheterna i går. Det är det ena vi har diskuterat och kommer att fortsätta att diskutera.

Det andra är toppmötet den 24–25 november som sker i Zagreb i Kroatien. Syftet är att man ska sätta fokus på Balkan. Det är ett franskt initiativ. Det man väl främst kommer att diskutera är stabiliserings- och associationsavtalen. Man räknar med att man ska kunna inleda förhandlingarna med Kroatien i samband med det här toppmötet och eventuellt också underteckna det första avtalet med Makedonien.

Anf.  12  GÖRAN LENNMARKER (m):

Först vill jag instämma i vikten av att man gör en noggrann bedömning av vad EU ska göra före valet. Jag tror att man får vara väldigt försiktig så att man inte blir kontraproduktiv. Jag tror att Kostunica, eller vad motståndaren nu heter, inte är angelägen om att bli kramad för mycket av EU och väst före valet. Det kan nog vara kontraproduktivt i den starkt nationalistiska miljö som råder i Serbien.

Det svåra är väl sedan om det blir valfusk. Alla tror ju att det kan bli valfusk i Serbien, och då är frågan hur man ska agera på det.

En annan punkt jag vill ta upp är detta att en av EU:s utrikesministrar, en kollega till utrikesministern, ju var i Serbien och mötte herr Milošević strax före valet. Det var svårt att förstå logiken i att göra det. Det är en sak att man ibland kan behöva hålla kontakt. Men att i en valsituation besöka den sittande presidenten var väl kanske inte särskilt klokt. Kommer den frågan att tas upp på det allmänna rådet, och vad kommer i så fall den svenska regeringen att säga om det?

Finns det för övrigt något att berätta om den kontaktgrupp för Balkan som väl har träffats i går, om jag inte är fel underrättad? Är det någonting som är värt att nämna i den här gruppen, vad gäller kontaktgruppen?

Anf.  13  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Låt mig börja med Georgios Papandreou, den grekiske ministern. Han talade i Evian om att han avsåg att resa till alla länder i Balkan som hade val, inklusive Serbien. Det ansågs nog allmänt av alla kolleger runt bordet att var det någon som faktiskt skulle kunna delta i valrörelsen i Serbien utan att det väckte ont blod och motsatta nationalistiska stämningar så var det just Georgios Papandreou. Det var ju någonting som oppositionen i Serbien önskade. Han kunde bidra till oppositionens valrörelse, så vi såg det alla som positivt för utgången av valet i Serbien.

I kontaktgruppen sade vi att man skulle fortsätta att diskutera valrörelsen och att det var viktigt att man agerade gemensamt. Kontaktgruppen har ju inte träffats på länge, så även om det inte var så mycket substans som man kom fram till i går var det ändå viktigt att man markerade att man ska försöka agera enigt inför och efter valet i Serbien. Det ökar ju också trycket på att minska valfusket, för det är klart att det finns en risk för omfattande valfusk. De internationella representanter som finns där får naturligtvis bidra på sitt sätt för att minska riskerna. En överenskommelse med Ryssland på det här sättet kan förhoppningsvis också minska riskerna.

Anf.  14  ORDFÖRANDEN:

Om jag ska försöka mig på ett förslag till beslut konstaterar jag att det finns stöd för regeringens upplägg inför de fortsatta förhandlingarna när det gäller västra Balkan. Då kan vi gå vidare.

Anf.  15  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Sedan kom debatten om EU:s biståndspolitik. Det hade vi en lång diskussion om i Evian. Den fortsätter nu på GAC-mötet, och tanken är att man ska fatta en del beslut den 9 oktober. De förslag som har lagts fram tror jag att jag tidigare har rapporterat om till nämnden. Chris Patten gjorde ju en föredömlig genomgång av biståndet, men det var ganska skrämmande fakta han redovisade. På många områden har man över huvud taget aldrig fattat beslut om att saker är prioriterade. Ändå kan ett omfattande bistånd bestämmas. Mycket av det bistånd som bestäms betalas över huvud taget aldrig ut. Runt hälften av det bistånd som beslutas betalas ut.

Det var en mycket bra genomgång som Chris Patten från kommissionen hade i våras. Efter det har vi försökt följa upp hur det ska kunna fungera bättre. Förslagen är att man ska ha en årlig debatt där man försöker fastställa prioriteringarna, att man ska ha en årlig genomgång och redovisning av budgeten. Det är alltså första gången det har hänt att man har en redovisning av budgeten, och det är ganska lustigt. Ja, lustigt kanske det inte är, men konstigt.

Man ska också utvärdera biståndsprojekten för att visa vad som fungerar och vad som inte fungerar varje år, och man ska försöka förbättra samordningen inom EU. På måndag kommer Frankrike att presentera ett förslag till arbetsprogram för hur det här ska läggas upp enligt dem. Preliminärt blir det väl en sådan här principdebatt, den årliga principdebatten, under det svenska ordförandeskapet.

Förutom att vi har stött de här förslagen har vi från svensk sida också strukit under att vi tror att det är viktigt med öppenhet även i den här debatten, att det är bra med samarbete med NGO:er och även med FN.

Anf.  16  ORDFÖRANDEN:

Vi hade ju uppe den här frågan i maj månad när biståndsministern var här och redovisade. Då antog nämnden en ståndpunkt där man stödde regeringens ståndpunkt.

Anf.  17  GÖRAN LENNMARKER (m):

Jag vill understryka just vad ordföranden sade. Vi har faktiskt diskuterat det här i flera år – i tre fyra år, tror jag – i Sverige just för att ha en strategi för EU:s biståndspolitik. Vi har lagt fast riktlinjerna som vi bör agera efter. Jag vill bara nämna det. Detta är från vår synpunkt inget nytt område.

Rapporten som Patten kom med är väl bra. Men det är en viktig sak man ska komma ihåg. Att det inte har betalats ut, precis som utrikesministern nämnde, kan ju bero på flera saker. Men det finns en sak som är viktig. Det är att man inte betalar ut bistånd om man riskerar korruption, att det går fel. Det behöver inte automatiskt vara fel att man ibland håller inne beslutade bidrag om det finns goda skäl för att inte betala ut dem, så att man inte bara över en kam säger att det är fel tvärs över och att man inte klarar av det.

Med det sagt vet vi å andra sidan att mycket beror på byråkrati, krångliga regler och sådant som gör att det är förfärligt svårt att få del av det bistånd som man säger sig ge.

Jag har en fråga. Det har ju diskuterats att man skulle upprätta en sådan här rapid reaction fund för att snabbt kunna gå in vid krissituationer. Hur ligger det till med detta?

Anf.  18  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Mottagandet har väl varit väldigt kyligt. Det jag minns från den tidigare debatten är att de flesta menade att det här bara är att återigen fatta ett nytt beslut om samma pengar som man har sedan tidigare. Men det finns inga nya pengar utan det är bättre att man arbetar via ECHO och med att förbättra den biståndspolitik man har i stället för att försöka döpa om den. Det är ju fortfarande samma pengar.

Nästa punkt på dagordningen är förbindelserna med Medelhavsområdet. Kommissionen kommer att presentera ett meddelande om en förnyelse av Barcelonaprocessen. Det är alltså en samverkan mellan EU:s utrikesministrar och tolv länder i Medelhavsregionen. Det ska vara ett möte mellan alla de här länderna i Marseille den 16–17 november. Inför det har man presenterat ett förslag om hur arbetet ska fortsätta. De frågor vi har prioriterat från svensk sida har varit demokrati, inkluderande jämställdhet och mänskliga rättigheter. Det andra området har varit frihandel. Det tredje området har varit miljöfrågor. Inte minst vattenfrågorna är oerhört viktiga i den här regionen.

Den fjärde prioriteringen vi har gjort från svensk sida har varit dialogen mellan kulturer, framför allt mellan islam och kristendom. På alla de här områdena föreslår kommissionen åtgärder, utom just vad gäller dialogen mellan kulturer. Det tycker vi är synd, för det har ju både Sverige och andra länder drivit. Men på de andra områdena har man lagt fram bra förslag.

Sedan kommer det också upp en diskussion om en ny Medaförordning, alltså bistånd till de här länderna. Frankrike hade hoppats att få ett beslut på det här mötet. Men det är inte möjligt, så det kommer upp igen vid ett senare möte. Men det är naturligtvis viktigt att man får en ny Medaförordning om biståndet till Medelhavsländerna.

Det pågår också förhandlingar om en freds- och stabilitetsstadga för Medelhavet som vi har diskuterat tidigare i nämnden. Man har ambitionen att stadgan ska kunna antas vid mötet i Marseille i november, så det får vi också möjlighet att återkomma till.

Anf.  19  LARS OHLY (v):

Tanken med Barcelonaprocessen sägs ju vara att man ska skapa förtroende och samarbete och genom det även kunna lösa konflikter inom regionen. En sådan konflikt är ju onekligen Marockos annektering av Västsahara. Vi har haft den här frågan uppe tidigare. För mig framstår det inte som om Barcelonaprocessen har lett till att man har skapat en dialog som leder till att man kan lösa frågan om Västsahara. Snarare är min uppfattning, helt utifrån sett, att Marocko har fått en starkare ställning genom Barcelonaprocessen, vilket möjligtvis kan motsägas av utrikesministern. Men jag tycker att det är oerhört viktigt att Sverige försöker att lyfta fram frågan om Västsahara även i Barcelonaprocessen, just därför att ett av syftena är att man ska undanröja konflikter och skapa dialog för länderna som ingår i området.

Anf.  20  GÖRAN LENNMARKER (m):

Det är angeläget att EU inser att detta kan bli ett gyllene tillfälle. Om det blir en fredsuppgörelse i Mellanöstern tror jag att det finns all anledning att se det som en möjlighet att revitalisera hela Medaprocessen. Vi vet ju att mycket av det som har gått i stå hänger samman med fredsprocessen. Den påverkar hela stämningsläget och ibland även villigheten att ställa upp. Vi vet ju alla vilka problem det blir ibland då man ska ha både araber och israeler i delegationer osv. Det är därför verkligen angeläget att se detta som en möjlighet att få en ny start.

Anf.  21  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Problemet är väl att man egentligen inte tar upp några sådana här kriser. Det här samarbetet är ju ganska nytt. Det har hållit på i några år, men som både Lars Ohly och Göran Lennmarker säger är det inte så stadigt och stabilt att man klarar att hantera sådana frågor som Mellanöstern och Västsahara – tyvärr. Fortfarande är det ett ganska formellt samarbete på vissa speciella områden.

Får man fred i Mellanöstern tar ju det bort en del av spänningarna, och därmed blir det kanske lättare att hantera andra regionala spänningar. Får man också den här stadgan är tanken att den ska ligga till underlag för att man ska kunna diskutera sådana här kriser. Men hittills har egentligen inga regionala kriser hanterats i Barcelonaprocessen.

Jag tror att den är bra ändå, därför att man får chansen att diskutera andra frågor. Förhoppningsvis får man då ett samarbete och ett sådant förtroende att man också diskuterar aktuella kriser.

Jag tror inte heller, Lars Ohly, att man kan säga att Marocko har fått en starkare ställning på grund av Barcelonaprocessen. Marocko har fått en starkare ställning eftersom man fått mer profil när det gäller demokratifrågor, även om det har gått lite fram och tillbaka. Vid alla sådana här tillfällen brukar Sverige ta upp Västsahara bilateralt. Däremot finns det väl inte riktigt den enigheten inom EU att det går att använda Barcelonaprocessen som ett forum för detta.

Anf.  22  LARS OHLY (v):

Jag förutspådde ju att utrikesministern skulle motsäga mig just på den punkten. Utifrån sett menar jag dock att Västsaharafrågan åtminstone inte har stärkts genom Barcelonaprocessen, och det måste ju ändå vara ett syfte. Det är ju uttryckligen sagt att man ska försöka undanröja konflikter och genom dialog skapa förutsättningar för fred i området.

En annan fråga, mycket kort, är Libyens ställning. Har det hänt någonting där? Kommer Libyen att dras in i processen? Var ligger den frågan?

Anf.  23  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Det pågår fortfarande en diskussion med Libyen, men det har inte hänt någonting. Jag vet inte om vi får några nya rapporter från Frankrike, vare sig på den här punkten eller på nästa punkt som handlar om Medelhavsstrategin. I Medelhavsstrategin, som kommer längre fram på dagordningen, sägs det också att man ska kunna hantera regionala kriser.

Anf.  24  ORDFÖRANDEN:

Utrikesministern nämnde att det inte skulle bli något beslut i den här frågan på GAC-mötet, så vi betraktar det här som information för dagen. Frågan återkommer så småningom.

Då går vi vidare.

Anf.  25  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Mellanöstern diskuterades i Evian, men punkten är struken från dagordningen på det här sammanträdet eftersom vi gjorde ett uttalande under vårt möte i New York. I det uttalandet välkomnade vi palestiniernas beslut att uppskjuta bildandet av en palestinsk stat, samtidigt som vi upprepade att det palestinska folket har rätt att bilda en palestinsk stat. Vidare uppmanade vi båda parter att bjuda till under de allra närmaste veckorna. Läget är nu väldigt akut, bedömde vi, om man ska hinna få en överenskommelse tillsammans med amerikanerna, som ju är de som kanske har den största chansen att driva detta i dag.

Vi var också i Evian överens om att ifall man inte får en överenskommelse och ett avtal under det amerikanska självpåtagna ordförandeskapet i dessa fredsförhandlingar så måste naturligtvis också EU gå in och ta en mer aktiv roll. I dagens läge är det egentligen ingen av parterna som önskar en särskilt aktiv roll för EU, eftersom de här diskussionerna just nu pågår under amerikanskt ordförandeskap. Vi kan alla hålla tummarna för att de går bra.

Som ni alla vet är det Jerusalemfrågan som är den fullständigt avgörande frågan nu. Det finns ganska goda chanser att lösa andra frågor om man bara lyckas lösa Jerusalemfrågan.

Anf.  26  LARS OHLY (v):

I det material vi har fått står det att förslag har väckts om att skicka en ordförandeskapsmission och att man då skulle ta fram en gemensam ståndpunkt i tre kritiska frågor: Jerusalem, flyktingar och de heliga platserna. Ett underlag för en sådan gemensam ståndpunkt skulle läggas fram till utrikesministrarna i New York, står det. Frågan är: Har det gjorts, och vad innefattar den i så fall? Finns det någon inriktning på det arbetet?

Anf.  27  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Nej, det har inte gjorts. Det som finns är det uttalande man antog i New York och som jag snabbt refererade. Tanken är väl att så länge de sitter i samtal med amerikanerna är det ingen av parterna som egentligen önskar att EU direkt ger sig in i förhandlingarna. Därmed har man inte gjort det.

Anf.  28  ORDFÖRANDEN:

Tack. Då går vi vidare i dagordningen.

Anf.  29  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Bananer talar Leif Pagrotsky om lite senare.

Utvidgningen kommer upp. Verheugen kommer för att informera om läget i utvidgningsprocessen.

Jag kan också meddela att när jag besökte Europaparlamentet i Strasbourg i förra veckan träffade jag Verheugen, som kom rusande fram och sade att han absolut inte hade sagt det som rapporterades i tidningarna. Sedan hörde jag någon journalist säga att det där faktiskt fanns på band. Hans senare uttalande var att han absolut inte hade menat så som det sades. Man kan konstatera att han fick väldigt mycket kritik för detta. Förhoppningsvis kan hans uttalanden leda till att både Tyskland och andra länder blir tvungna att ännu mer demonstrera att de menar allvar med utvidgningen.

Nu kommer han att ge en kort rapport om utvidgningen. Den stora debatten kommer efter det att översynsrapporterna har presenterats för alla kandidatländer i november.

Vårt arbete just nu är framför allt inriktat på att i diskussion med de olika kandidatländerna peka på var det är viktigt att de snabbt gör framsteg och markerar till kommissionen att de vill göra framsteg inför översynsrapporterna. Även om man inte alltid hinner genomföra alla lagändringar kan man åtminstone tala om vad man tänker göra och när man tänker göra det, så att det kan ligga som underlag för kommissionen.

Översynsrapporterna blir naturligtvis avgörande för vad som sedan beslutas i Nice, och därmed blir de väldigt avgörande för vad man klarar att göra under det svenska ordförandeskapet. Är översynsrapporterna negativa påverkar det naturligtvis vårt ordförandeskap väldigt mycket.

På måndag är det viktigt att peka på vikten av att de länder som har kommit in och börjat förhandla sent men som gör snabba framsteg också måste få öppna nya kapitel i en snabbare takt, att man inte bara mekaniskt går igenom olika kapitel utan att man faktiskt försöker få mer intensiva förhandlingar om de svåra frågorna, riktiga sakförhandlingar, samt att man verkligen efterlever principen om differentiering, dvs. att varje land ska behandlas efter sina meriter så att de som är snabba inte behöver vänta in de andra. Prodi strök också under detta vid besöket i Sverige, och det tyckte vi var viktigt.

Anf.  30  GÖRAN LENNMARKER (m):

Det finns en viktig sak i debatten om Verheugen som kanske ibland har kommit bort, nämligen att det faktiskt är en rättighet att komma med i EU om man uppfyller villkoren. Det står redan i Romfördraget. Att man skulle ha en folkomröstning om att ändra Romfördraget förefaller något bisarrt. På sätt och vis kan vi säga att vi i den svenska folkomröstningen godkände den principen. Den var ju en del av fördragen som vi godkände.

Det här är fundamentalt, och det är faktiskt obegripligt att man kan vara kommissionär, särskilt med ansvar för utvidgningen, och inte veta om detta. Det är svårförståeligt. Vi kan i och för sig alla göra våra misstag, så man får kanske inte sätta sig på för höga hästar. Men detta är faktiskt svårt att förstå.

När det sedan gäller processen är det en sak jag undrar över. Möjligtvis kommer den upp längre ned på föredragningslistan. Det gäller detta med regeringskonferensen. Det centrala är ju att komma i hamn med den. Då ställer jag mig frågan: Varför väntar man? Varför kör man inte i gång förhandlingarna? Varför kör inte det franska ordförandeskapet förhandlingarna nu? Ska man vänta till kvällen före Nice, eller vad är tanken? Kunde man komma i hamn med IGC:n har man ju ändå kanske från EU:s sida undanröjt det största frågetecknet vad gäller tempot i utvidgningsprocessen.

Anf.  31  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Förhandlingarna pågår för fullt. Vi kommer tillbaka till dem senare på dagordningen. Däremot är det svårt att få någon riktig överenskommelse innan man i slutänden syr ihop det till ett paket. Alla länder har sina olika positioner som de bevakar, och alla länder är lika ovilliga att ge upp några frågor innan de ser vad de kan vinna. Det ser de inte förrän i slutomgången.

Anf.  32  GÖRAN LENNMARKER (m):

Precis så är det ju. Men då är frågan: När ska man ha denna slutomgång? Det gäller ju alla förhandlingar – det vet var och en som har förhandlat om någonting, vare sig det är löner eller någonting annat – att det handlar om sista natten. Men frågan är när sista natten ska inträffa. Jag får ibland en känsla av att man har tänkt sig att den ska inträffa i december. Man vacklar alltså fram till toppmötet med vit rök som kommer ur skorstenen. Redan i Amsterdam för tre år sedan låg grejerna på bordet. Är det inte bättre att säga att vi ska ha förhandlingen här och nu än att skjuta på den? Det måste ju komma någon gång då man sätter sig ned och gör just det här, också i den uppsättning som faktiskt kan släppa på positioner, som har den auktoriteten i respektive land att man kan släppa på positioner – vilket ju krävs i slutänden.

Men frågan är: När ska sista natten med gänget komma?

Anf.  33  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Fransmännen har sagt väldigt klart från början att man skulle ha överenskommelsen i Nice. Sista natten blir alltså i Nice. Första natten lär bli i Biarritz.

Anf.  34  ORDFÖRANDEN:

Då lämnar vi kanske de nätterna och går vidare.

Anf.  35  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Sedan har vi den kära frågan om EP-statuterna, dvs. parlamentarikernas villkor. Ordföranden kommer på måndag att redovisa de senaste kontakterna med Europaparlamentet. Tanken är att man under oktober månad ska försöka nå en överenskommelse kring dels tekniska frågor som inte handlar om pengar, dels sådant som gäller efterlevandepension, invaliditetsersättning, avgångsvederlag och liknande. Därefter ska man söka en paketlösning där man tar in lönenivå, pensionssystem, beskattning och kostnadsersättningar.

De vise män och andra som har diskuterat detta har varit inne på att man skulle höja lönerna ytterligare i utbyte mot att man reglerar kostnadsersättningar.

Från svensk sida har vi sagt att vi tycker att lönerna ligger för högt i de här förslagen samt att vi fortfarande hävdar principen om nationell skatt och riktiga kostnadsersättningar. Inte heller här upplever jag att skillnaderna mellan länderna egentligen har minskat. Det är fortfarande väldigt stora skillnader mellan olika länder. Vi får väl se vilka möjligheter det finns att komma fram till en lösning.

Anf.  36  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Det var inga frågor här. De svenska ståndpunkterna är ju klara. Då går vi vidare.

Anf.  37  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Den gemensamma strategin för Medelhavsområdet har vi egentligen redan diskuterat, så jag kanske inte behöver säga något mer om den. Vi kom indirekt in på den under den tidigare punkten.

Sedan har vi Afrika. Det gäller först uppföljning av toppmötet mellan Europa och Afrika. Där handlar det om Afrikas skuldsituation, detta med att lämna tillbaka afrikanska kulturskatter, konfliktförebyggande, hiv–aids samt mänskliga rättigheter och demokrati. Vårt intresse är att det ska bli ett så praktiskt och konkret samarbete som möjligt. Vi kommer att ha inte ett ministermöte men däremot ett annat uppföljningsmöte under det svenska ordförandeskapet i Addis Abeba.

Sierra Leone och Etiopien–Eritrea har också kommit upp på dagordningen. När det gäller Sierra Leone handlar det egentligen om en strategi för EU att ställa sig bakom FN-politiken. FN har ju sagt att man ska utvidga FN-styrkan och förbjuda diamantimport, och EU har tagit en gemensam ståndpunkt i linje med FN-resolutionen. När det gäller Etiopien–Eritrea ska man anta en förlängning av det vapenembargo mot Etiopien–Eritrea som man antog den 15 mars 1999 och som sedan förlängts i sexmånadersperioder.

Anf.  38  HELENA BARGHOLTZ (fp):

Jag skulle vilja fråga utrikesministern om det hittillsvarande vapenembargot anses ha haft någon effekt. Jag har fått höra från ambassadören i Eritrea att man där är väldigt bekymrad över detta.

Anf.  39  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Problemet är att veta vad som skulle ha hänt om man inte hade haft ett vapenembargo. Situationen kunde ju ha varit ännu värre. Tyvärr är det så med nästan alla vapenembargon i den här regionen: Det bryts väldigt mycket mot dem, och det finns fruktansvärt mycket vapen i omlopp. Men detta är ändå viktigt, för det kan åtminstone förhindra en del vapen. Det markerar också att detta är länder som man absolut inte kan sälja vapen till, med de MR-övergrepp och övergrepp länderna emellan som sker just nu.

Anf.  40  HELENA BARGHOLTZ (fp):

Har man inte diskuterat några andra typer av aktioner? Är det bara vapenembargo man talar om?

Anf.  41  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Det är vapenembargot som har varit aktuellt just nu. Sedan har sådant som humanitär hjälp och observatörer varit uppe tidigare. Vi har också en egen medlare som agerar. Men det är fortfarande svårt att verkligen komma någonvart.

En sak man kan tillägga är att några av kandidatländerna tyvärr hör till dem som har bidragit till en hel del av vapenhandeln. Där har det här vapenembargot varit viktigt, då det har minskat inflödet av vapen från några av de länderna.

Anf.  42  ORDFÖRANDEN:

Jag tror att vi betraktar toppmötet mellan Europa och Afrika som en informationspunkt i dag. Vi har ju diskuterat de här frågorna förut, så vi behöver inte godkänna några ståndpunkter. Vi går vidare.

Anf.  43  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Vi har också en gemensam ståndpunkt när det gäller Rwanda: stöd för Rwandas ansträngningar att rehabilitera och återuppbygga landet och skydda mänskliga rättigheter. I den uppmanas Rwanda också att utarbeta en ny författning och konkretisera tidtabeller för de val som ska äga rum. Man överväger också att stödja valen.

Anf.  44  ORDFÖRANDEN:

Jag lämnar ordet fritt med anledning av det. Det är faktiskt en beslutspunkt. Ingen begär ordet, och då finner jag att det finns stöd för regeringens ståndpunkt när det gäller denna allmänna ståndpunkt från EU:s sida.

Anf.  45  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Punkten 17 om vapenembargo mot Kroatien är struken från dagordningen.

I anslutning till mötet kommer vi också att diskutera regeringskonferensen, som Göran Lennmarker var inne på tidigare. Om vi börjar med de frågor som är kvar efter Amsterdam kan vi se att röstviktningen fortfarande står och väger. Det kommer nog inte att avgöras förrän den sista natten, skulle jag tro. Kommissionen diskuteras fortfarande. Jag tror att det egentligen finns en ganska stor förståelse för detta med att man ska ha en kommissionär per land. Samtidigt är det någonting där de stora länderna inte vill släppa till förrän man ser en slutöverenskommelse.

Nu på måndag ska vi framför allt diskutera möjligheten till omröstning med kvalificerad majoritet. Där diskuterar man nu ett 30-tal olika frågor som ska kunna ha övergång till QMV. En del av dessa tycker vi skulle gå bra; en del tycker vi är väldigt svåra. Det finns fortfarande en väldigt stor oenighet mellan medlemsländerna om var man ska övergå till QMV, så jag tror inte att man kommer så väldigt mycket längre i diskussionerna på måndag.

Förmodligen kommer diskussionen på måndag att koncentreras kring några områden som skatter, sociala bestämmelser, internationella avtal om tjänstehandel, asyl och migration, åtgärder mot diskriminering samt frågan om Europaparlamentets medbeslutande.

Som ni känner till har vi varit positiva när det gäller asyl- och migrationsområdet. Vi menar att den tröghet vi har kunnat se när det gällt att följa upp toppmötet i Tammerfors delvis beror på att man måste ha enhällighet för alla sådana här beslut.

Vi har också varit positiva när det gäller de sociala bestämmelserna. Självklart ska det vara minimiregler det handlar om.

I frågan om skatter har vi haft en restriktiv linje. Man har tittat på huruvida det finns möjlighet att utskilja miljöskatter, som ni vet. Vi har ju haft den här diskussionen i nämnden tidigare. Det är samtidigt väldigt svårt att dra en klar gräns mellan miljöskatter och andra skatter.

När det gäller diskriminering är det fortfarande en fråga som diskuteras. Fördelen är att det kan tyckas bra att man kan göra gemensamma saker när det gäller diskriminering, men det kan också leda till problem när det gäller den nationella lagstiftningen. Därför fortsätter både vi och andra länder att titta på den frågan.

När det gäller diskussionen om medbeslutande för Europaparlamentet blir förmodligen arbetsmetoden att man går igenom fråga för fråga och diskuterar medbeslutande för parlamentet. Det är väl framför allt på det sociala området och inom asyl- och migrationspolitiken som det skulle vara fördelar med att ha en medbeslutandeprocess.

Internationella avtal om handel omfattas redan av majoritetsbeslut, men nu diskuterar man om detta ska gälla även tjänster och immaterialrätt. Där har vi en positiv grundinställning, även om man sedan måste kunna avgränsa vad som beslutas nationellt och vad som beslutas i EU.

Jag tror inte att vi kommer att få så mycket diskussion om den s.k. flexibla integrationen eller det närmare samarbetet nu på måndag. Däremot kommer det upp senare. Här handlar det, såvitt jag kan bedöma, väldigt mycket om att detta är en viktig symbolfråga för flera länder. Som ni vet finns det ett antal regler som enligt Amsterdamfördraget ska gälla för att man ska få ha ett närmare samarbete. Man har också möjlighet till ett veto. Dessutom står det i dag att det ska vara en majoritet av länderna som fattar beslut, dvs. åtta länder. Alla de här punkterna har diskuterats med avseende på huruvida man ska förändra några av dem för att underlätta möjligheten till ett närmare samarbete.

Vi har väl haft en allmänt tveksam inställning till vilka frågor som skulle kunna omfattas. Vi kan förstå viljan att kunna ha ett närmare samarbete mellan länder. Samtidigt är det viktigt att detta inte får leda till att man utvecklar ett A- och ett B-lag eller att man får en s.k. kärntrupp. Vi har också sagt att detta inte bör gälla för utrikespolitiken, dvs. för den andra pelaren. Där är det viktigt att vi faktiskt har en gemensam utrikespolitik.

Detta kommer nog att bli den fråga som det går allra hetast diskussioner om senare under hösten. Därför tänkte vi försöka återkomma med ett skriftligt underlag till nämnden inom några veckor och komma tillbaka med en grundlig diskussion om frågan.

Anf.  46  ORDFÖRANDEN:

Vi har ju haft kontinuerliga genomgångar i den beredningsgrupp vi har i nämnden, den lilla underkommittén. Vi hade senast i förra veckan genomgångar av detta och kommer att fortsätta nästa vecka. Vi ska också tillsammans med berörda utskott arrangera en offentlig utfrågning i riksdagen den 12 oktober, men det ligger ju lite senare.

Det utrikesministern tog upp som naturligtvis måste belysas lite mer är ju den flexibla integrationen. Den ligger så att säga på gränsen av det mandat som riksdagen har gett tidigare när vi har behandlat Amsterdamresterna. Av vad jag hörde av regeringens ståndpunkt förra veckan verkar den ligga inom ramen för det mandatet, men det är viktigt att vi alla är noga informerade om detta och att vi får tillfälle att utbyta synpunkter på det. Det är bra att utrikesministern lovar att vi ska få fylligare material längre fram här.

Anf.  47  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Jag vill ställa en fråga kring just den flexibla integrationen. Den har ju ökat i aktualitet, såvitt jag förstår. Man kan redan i dag konstatera att vi har kanske inte ett A- och ett B-lag men ändå en kärngrupp som mer intensivt driver utvecklingen framåt. Vi har också ett flexibelt samarbete. EMU är ett typiskt exempel på det, där inte alla länder är med. Vad frågan egentligen gäller är om man ytterligare ska formalisera möjligheten till flexibel integration. Den frågan är ganska stor och omfattande och behöver bearbetas ganska mycket.

Då kommer jag till min fråga: Har detta, dvs. aktualiseringen av ytterligare flexibel integration, lett till att man ifrågasätter sluttidpunkten i Nice så att det kan bli en förlängning av konferensen eller en ny konferens, eller är avslutningen fortfarande viktigare än att fånga upp den här frågan?

Anf.  48  GÖRAN LENNMARKER (m):

Jag vill bara understryka det som ordföranden sade: Vi har ju en process för att hantera det här. Det som är viktigt för oss är väl att om regeringen i något avseende avviker från det mandat som tidigare gavs från riksdagen, inför Amsterdam, så är det väldigt viktigt att vi får reda på det. Agerar regeringen däremot inom dessa ramar finns det ju ingen anledning att om och om igen diskutera detta. Jag har all förståelse för att man sedan måste komma in i en förhandling, med de villkor som en förhandling medför, men jag tror att detta är särskilt viktigt om det blir några avsteg. Det var ju det som var motivet till att det inte behövdes någon regeringsskrivelse till riksdagen inför den här regeringskonferensen. Jag ville bara erinra om det, så att vi är uppmärksamma på den punkten.

Anf.  49  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Först vill jag säga till Holger Gustafsson att om man inte hade tagit med flexibel integration hade det varit svårt att få en överenskommelse i Nice. Det är ett starkt krav från ett antal länder att man ska kunna formalisera möjligheterna till ett närmare samarbete. Det är också för att positivt kunna peka på att man kan ha en fortsatt fördjupning även om man har en utvidgning. Man kan förstå det här som någonting positivt också, om man bara undviker detta med att det blir ett kärnområde.

Sedan tycker jag faktiskt inte riktigt att man kan tala om en kärngrupp i dag. Det är lite varierande, när man tittar på det samarbete som finns, hur länderna deltar. Jag tycker inte att vi står inför en kärngrupp i dag.

Sedan kan jag bara instämma med Göran Lennmarker: Det är självklart att vi måste komma tillbaka till riksdagen. Även om vi inte skulle avvika från det som riksdagen tidigare har antagit när det gäller Amsterdamtraktaten är det viktigt att vi återkommer och redovisar till riksdagen. Hittills upplever jag att det inte är så mycket kriterierna som vetot och hur många länder som ska delta som är under debatt.

Anf.  50  ORDFÖRANDEN:

Då kan vi lämna den punkten för dagen. Den kommer att återkomma till oss här framöver.

Om din dagordning är slut nu så tackar vi för samrådet i dag.

Då ber vi att få hälsa handelsminister Leif Pagrotsky och medarbetare välkomna hit för samråd omkring vissa frågor på den här GAC-dagordningen. Jag lämnar över ordet direkt till dig.

Anf.  51  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Tack så mycket! Jag ska i dag berätta för er om en kär gammal vän, en ständigt återkommande gäst på våra möten, nämligen frågan om bananerna. Det är dagordningspunkten 8 i ert material. Där står punkten som eventuell, men nu är det definitivt att den kommer upp på dagordningen på måndag. Jag kommer också, efter bananerna, att kort informera om förhandlingarna kring ytterligare handelsliberaliseringar gentemot västra Balkan, det som kallas för ATM-förhandlingar. ATM betyder Autonomous Trade Measures. Jag brukar som ni vet vara försiktig med att använda sådana här förkortningar, men ATM kan vara bra att lägga på minnet. Den punkten har nummer 4 i ert material, och den har blivit en A-punkt.

Först gäller det alltså bananer. Det kommer upp som ett informations- och möjligen diskussionsärende. Vid det senaste mötet i juli fick kommissionen i uppdrag att undersöka om det skulle vara möjligt att införa ett kvoteringssystem enligt principen först till kvarn och om detta skulle vara förenligt med WTO:s regelverk. Kommissionen har ju, som vi berättade sist, glädjande nog insett att det inte längre är möjligt att nå en förhandlingsuppgörelse om en marknadsuppdelning, dvs. det system vi har nu och som har underkänts av WTO.

Vid mötet på måndag väntar vi oss att kommissionen informerar om de bedömningar som man hittills har kommit fram till vad gäller möjligheterna och vad gäller svårigheterna att införa och att administrera ett sådant här först-till-kvarn-system för att fördela kvoter. Dessutom tror vi att kommissionen kommer att berätta hur man ser på tidtabellen för det fortsatta arbetet samt också dess kontakter och förhandlingar med andra exportländer och med USA. USA är ju inget exportland utan berörd part på annat sätt, men vi förhandlar alltså med exportländerna och med USA.

Vi väntar oss att ett system som innebär först till kvarn kommer att visa sig vara för komplicerat. Om det blir så som vi tror så får man i stället undersöka andra alternativ. Och då ligger det närmast till hands att automatiskt skifta över till en ren tullösning, och det snarast möjligt. Den tullsats som i så fall ska gälla ska fastställas i en särskild förhandling inom WTO med exportländerna, alltså inte med USA utan med exportländerna. Då är USA inte längre part i detta. Det är viktigt i detta sammanhang.

Sveriges åsikt är, som ni kanske minns sedan sist, att man omedelbart bör inleda en förhandling om en tullösning. Vi har ju ända sedan vi blev medlemmar i EU förordat en avveckling av den nuvarande importregimen och ett införande av en enhetlig tull, om en nedsatt tull för importen från EU:s avtalsländer i Västindien, Afrika och Stilla Havet, de länder som brukar kallas Loméländerna.

Många länder inom och utom EU-kretsen är tveksamma till den tullösning som vi förordar. Inom EU-kretsen finns det fortfarande en blockerande minoritet. Den består av Frankrike, Spanien, Portugal och Irland. Vår bedömning är ändå att detta är det långsiktigt bästa importsystemet för bananer.

Anf.  52  GÖRAN LENNMARKER (m):

Här finns det ju ett kompakt stöd för regeringen. Jag har en fråga. Har man någon gång fattat principbeslutet att man måste hamna i en WTO-förenlig lösning? Det är ju en självklarhet för oss, men har ministerrådet någonsin uttalat att man måste göra det? De andra lösningar som man laborerar med är väl inte WTO-förenliga, så man måste väl i slutänden ändå komma fram till denna lösning om det ska vara förenligt med det internationella regelverket?

Anf.  53  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

För oss är det självklart. Men om man har fäst det självklara på pränt till ett beslut vet jag inte. Jag har aldrig träffat någon av dem som argumenterar för att vi ska ha en olaglig lösning, utan de som är emot det som vi menar är rena lösningar, alltså tillåtna lösningar, säger att det som de förespråkar också är förenligt med det internationella regelverket.

Jag har uppriktigt sagt svårt att tro att vi har fattat något beslut där vi uttryckligen säger detta. Men vi säger ju på alla möjliga håll och kanter att vi alltid ska följa WTO, så det finns säkert texter att åberopa om man vill det.

Anf.  54  GÖRAN LENNMARKER (m):

Det är en djärv tanke att föreslå att man ska ange grunderna för det arbete som man bedriver.

Anf.  55  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Jag skulle gissa att det i uppdraget till kommissionen från i somras står uttryckt att man ska utreda om det går att skapa ett system som är WTO-förenligt och samtidigt byråkratiskt hanterbart osv. Jag är rätt övertygad om detta, men jag kan inte bekräfta att jag vet det.

Anf.  56  ORDFÖRANDEN:

Jag kan konstatera att det finns stöd för regeringens redovisade upplägg inför de fortsatta förhandlingarna i den segslitna bananfrågan.

Anf.  57  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Det lär inte vara sista gången som vi talar om bananer. Vi lär väl ses igen angående detta.

Nästa fråga som jag tänkte ta upp gäller en A-punkt om en ny förordning om ytterligare handelsliberaliseringar på västra Balkan. Detta är en förordning som vi har verkat mycket aktivt för, så att det ska bli lättare för dessa länder att sälja sina produkter på den inre marknaden. Den nya förordningen kommer att innebära att 95 % av alla varor kommer att vara tull- och avgiftsbefriade. Vi har varit beredda att gå ännu längre i handelsliberaliseringarna, t.ex. på textilområdet och på jordbruksområdet, helt i linje med vår normala frihandelsvänliga politik. Och i det här fallet är det ju särskilt viktigt att främja den ekonomiska utvecklingen, integrationen och samarbetet med en region som av uppenbara skäl är viktig för oss.

Dessa autonoma handelsliberaliseringar tillsammans med de kommande stabiliserings- och associationsavtalen för dessa länder kan bli mycket viktiga instrument för att få i gång den ekonomiska utvecklingen i hela denna region.

Anf.  58  GÖRAN LENNMARKER (m):

Jag har en nyfiken fråga. Man skulle ju inkludera aluminiumprodukter från Montenegro. Det låter klokt. Men hur gör man de facto när en del av ett land ska ha frihandel och inte den andra delen av ett land? Hur går det till?

Anf.  59  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Inte heller jag kan svara på det. Men jag har experter med mig.

Anf.  60  Departementssekreterare DIANA MADUNIC:

Jag arbetar på enheten för västra Balkan på UD. Det nya i förordningen är att Montenegro och Kosovo också ska inkluderas. Men för att man ska kunna anta en sådan förordning så krävs det att landet eller regionen har en fungerande tulladministration som man har kontroll över, och det har inte Montenegro i dagsläget, utan den kontrolleras de facto av FRJ. Men aluminium produceras bara i Montenegro, inte i den resterande delen av FRJ. På det sättet kan vi vara säkra på att aluminium kommer att komma bara från Montenegro.

Anf.  61  ORDFÖRANDEN:

Då kan jag sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Om handelsministern inte har några ytterligare punkter att ta upp så tackar vi för samrådet i dag och hälsar honom välkommen åter så småningom.

Anf.  62  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Herr ordförande, jag vet inte om intresset kvarstår. Men vi har kontrollerat Göran Lennmarkers fråga om WTO-förenligheten när det gäller bananbesluten. Är ni intresserade av att få en rapport, trots att ordföranden redan hade klubbat av ärendet?

Anf.  63  Departementssekreterare JOSEFIN SIMONSSON:

Jag arbetar på enheten för internationell handelspolitik på UD.

I mandatet står det att det ingår i uppdraget att man ska försöka hitta en lösning så fort som möjligt som är WTO-förenlig.

3 §  Transport
Statssekreterare Birgitta Heijer
Information och samråd inför det extrainsatta ministerrådsmötet den 20 september 2000, med anledning av krisen på oljemarknaden

Anf.  64  ORDFÖRANDEN:

Jag hälsar statssekreterare Birgitta Heijer och hennes medarbetare välkomna till EU-nämnden. Birgitta Heijer har kommit hit med anledning av ett extrainsatt ministerrådsmöte om transporter.

Vi har fått besked om att näringsminister Björn Rosengren inte har tillfälle att vara här. Han guidar nämligen just nu ett utskott från Europaparlamentet uppe i Norrbotten. Det är naturligtvis en väldigt viktig uppgift att visa på de långa avstånden i Sverige och att vi sedan får ut något av det.

Birgitta Heijer, du är, som sagt, välkommen. Jag lämnar ordet direkt till dig. Varsågod!

Anf.  65  Statssekreterare BIRGITTA HEIJER:

Tack! Som bekant har det franska ordförandeskapet kallat till ett extra transportministermöte den 20 september. Man har kallat med väldigt kort varsel. I måndags fick vi det här beskedet. Man vill diskutera de transportpolitiska effekterna av den europeiska drivmedelskrisen.

Problemet är att vi ännu inte har fått något material inför nämnda möte. Därför har jag egentligen inte särskilt mycket att säga. Vad vi har gjort i avvaktan på underlag är att vi har bett om lägesrapporter från de svenska ambassaderna för att se hur det ser ut i de andra EU-länderna. I stort sett bekräftas den mediebild som finns: att det är framför allt Frankrike, England och Belgien som drabbas. Vi får väl se hur det blir med Irland. Det är klart att krisen har inneburit starka påfrestningar på regeringarna i de här länderna.

Mot den bakgrunden och mot bakgrund av att materialet inte är tillgängligt har vi tänkt hålla en låg profil under mötet och uttrycka någon form av medkänsla eller förståelse för de kolleger som drabbas av problemen. Vi bör också framhålla den gemensamma dimensionen, alltså att vägnätet måste hållas öppet för att den gemensamma marknaden ska fungera. På mötet den 20 september har vi också tänkt informera om läget i Sverige.

Vi har, som sagt, inte fått något material. Coreper ska träffas på måndag, vilket betyder att vi borde få material under eftermiddagen i dag – material som vi egentligen redan borde ha fått. Vi får väl se om det finns möjligheter att skicka över något under hand.

Anf.  66  ORDFÖRANDEN:

Om det kommer material ser vi gärna att det översändes så att vi får ut det till ledamöterna.

Anf.  67  PER WESTERBERG (m):

Herr ordförande! Man kan naturligtvis hålla en låg profil på det här mötet men de svenska problemen har utvecklats ganska drastiskt. När det gäller flera partier så har det ju varit olika besökskampanjer under de senaste två veckorna. Upphetsningen har känts högst påtagligt även i Sverige. Situationen nu är ju den att inte minst väldigt många åkerier systematiskt tankar utanför rikets gränser. Vi får in en smutsigare och billigare diesel och på det sättet lägre kostnader. Vi ser också att alltfler åkerier har anställt tyska och danska chaufförer för att klara det här. Naturligtvis är det en mycket allvarlig utveckling.

Vad som håller på att hända i Sverige på dieselområdet är alltså att vi så att säga får in en sämre miljö och mindre i skatt när det tankas utomlands. Därmed går även arbetstillfällen förlorade, liksom en hel del logistiskt kunnande. Jag vill nog rätt påtagligt varna här. Det finns mycket starka skäl att vidta åtgärder på området, för det här hotar miljö, sysselsättning och logistikkunnande. Vi har nu ett ganska betydande inflöde av utländska transporter som tar över i Sverige, med sämre miljöeffekter än som blir fallet med svenska bilar. Man kan även anlägga trafiksäkerhetsaspekter här men jag ska inte trötta med det nu.

Snarast undrar jag vad man tänker göra. När det gäller frågan om beskattning av dieseln bör nämnda saker tas upp: Den smutsigare, skitigare, dieseln är billigare än den svenska renare dieseln. Man tjänar därmed på att köra på smutsig, skitig, diesel. Samtidigt slås svenskt transportkunnande och svenska arbetstillfällen ut.

Det här är ett gränsöverskridande problem som inte är oväsentligt. I viss utsträckning är det samma sak med jordbruket. Vad tänker ni alltså göra på den här punkten? Den borde kunna tas upp på mötet.

Anf.  68  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Ordförande! Min fråga gäller egentligen vad man väntar sig av den här punkten. Det står ”riktlinjedebatt”. Ska man diskutera ett gemensamt agerande mellan länderna på det ekonomiska området – skattemässigt eller så – eller är det någon form av agerande gentemot OPEC som man är ute efter för att påverka marknaden?

Vidare: Hur ser regeringen på sin egen politik som så att säga är alldeles färsk – dieselprishöjningen? Överväger man denna fråga som alltså seglat upp eller är man helt färdig med den?

Anf.  69  Statssekreterare BIRGITTA HEIJER:

Självfallet känner jag till situationen här hemma och att man från åkerinäringens sida ser stora bekymmer med den utländska konkurrensen och med att man för in smutsig diesel.

Det är ett av skälen till att vi har inlett ett samarbete med företrädare för åkerinäringen och också har diskuterat ett handlingsprogram som också åkerinäringen har varit med om att ta fram.

Men när det gäller själva transportministermötet måste man beakta att det är ett möte med transportministrar och att de ju inte kan agera på andra ministerråds kompetensområden. Men självfallet ska det vara en riktlinjedebatt som naturligtvis måste mynna ut i något. Jag utgår där ifrån att man från det franska ordförandeskapet kommer att lämna ett sådant förslag. Men vad det kommer att innehålla har jag för närvarande ingen aning om. Men jag utgår ifrån att de ministrar som deltar vid mötet ändå agerar med de instrument som transportministrarna förfogar över.

Anf.  70  PER WESTERBERG (m):

Jag förstår naturligtvis att detta inte är ett finansministermöte. Men det hindrar ju inte att en mycket stor del av transportfrågan här faktiskt är en skattefråga, och det är ju det som protesterna ute i Europa i betydande utsträckning har rört sig om. Jag förstår att statssekreteraren på detta sätt inte kan ingripa på detta möte, men man kan ändå på mötet ta upp frågan. Och jag tycker faktiskt att den utslagning som vi ser inom åkerinäringen är ett mycket stort problem, och jag tycker att det är ett mycket stort problem när man förlorar arbetstillfällen. Och jag kan försäkra att det finns en ilska bland övriga chaufförer när de ser att man måste börja anställa tyskar eller danskar i stället till åkerier i södra Sverige för att lite bättre kunna möta det hela. Att man dessutom i princip straffar den rena miljödieseln, och därmed i praktiken prioriterar att smutsig diesel förs in i landet, är inte lysande. Man måste hitta en lösning på detta problem, gärna i europeisk samklang.

Anf.  71  GÖRAN MAGNUSSON (s):

Det är klart att det är allvarligt och bekymmersamt med den civila olydnad som tar sig uttryck i att gator, vägar och motorvägar blir blockerade. Detta, och även åkerinäringens situation, måste naturligtvis hanteras på något sätt, och det är väl bra om man ser detta i dess helhet. Risken är naturligtvis bara att man också får upp t.ex. 24-metersfrågan till diskussion i detta sammanhang, vilken väl inte precis missgynnar Sverige. Dessutom är det väl angeläget, om man ska se hela frågan, att man också på allvar för in miljöaspekterna i detta för att se om man inte ur miljösynpunkt borde ha bättre diesel ute i Europa.

Jag vill gärna skicka med även dessa synpunkter i detta sammanhang.

Anf.  72  Statssekreterare BIRGITTA HEIJER:

Det är svårt för mig att bedöma hur mycket vi ska gå in i skattediskussionen innan jag har sett vilket förslag som det franska ordförandeskapet lägger fram. Om Frankrike tar initiativ till en sådan diskussion, så måste det självfallet ske en diskussion inom regeringen eller med företrädare för de olika departementen om hur vi ska förhålla oss till detta. Men min bedömning är att vi från svensk sida kanske inte ska driva den frågan.

Det är klart att det kan komma upp andra frågor när det gäller miljöaspekter och annat. Nästa transportministermöte kommer att äga rum redan den 2 oktober, så det finns ju möjlighet att återkomma och lyfta fram en del frågor, som i så fall är bättre förberedda, vid det tillfället. Men självfallet kommer det franska ordförandeskapet att vilja ha någon form av uttalande efter ministerrådsmötet.

Anf.  73  ORDFÖRANDEN:

Om Per Westerberg vill säga något mer så hoppas jag att han håller sig till de europeiska frågorna och inte till de inhemska.

Anf.  74  PER WESTERBERG (m):

De europeiska frågorna kommer enligt min uppfattning i högsta grad in på de inhemska frågorna i dessa delar, och det är ett europeiskt problem som vi får i och med att det i praktiken är import av smutsig diesel som vi får genom den skatte- och prissituation som vi har på området.

Jag vill här bara markera att jag inte tycker att Sverige ska ha en låg profil i denna fråga. Jag tycker att vi har skäl att ha en betydligt högre profil, inte minst med tanke på de miljöeffekter, trafiksäkerhetseffekter och även företagseffekter som vi får genom den situation som vi har på drivmedelsmarknaden i Europa.

Anf.  75  ORDFÖRANDEN:

Jag vet inte om statssekreteraren har så mycket att tillföra i detta sammanhang. Jag tror att vi kommer in på en mer politisk diskussion. Jag vill bara säga att det också är viktigt att ta i beaktande att detta möte kanske har sammankallats just därför att man vill upprätthålla den inre marknaden så att den inte störs av civil olydnad, vilket innebär att transporter av gods och människor inte kommer fram.

När man samtidigt får rapporter om att ozonhålet är större än någonsin tidigare är det också intressant att dessa aktioner pågår. Jag tycker att man lite grann ska sätta dessa saker i samband med varandra.

Men vi tackar för den information som vi har fått i dag. Vi ser fram emot att vi i nämnden så fort som möjligt får de skriftliga dokument som ni kommer att få. Vi får då se vad det franska ordförandeskapet är ute efter.

Anf.  76  GÖRAN LENNMARKER (m):

Jag skulle vilja skicka med ett budskap som inte specifikt har med transportpolitik att göra men däremot med oljefrågan i stort. Det är väl rimligt att man från Sverige eller andra EU-länder tar initiativ till att faktiskt diskutera EU:s och de facto Europas beroende av olja och fossila bränslen? Det har ju många aspekter. Det har med transportpolitiken att göra, det har med den allmänna energipolitiken att göra, och det har med miljöfrågorna att göra. Och det vore väl lämpligt att göra det denna höst? Jag tycker att regeringen borde ta initiativ till att man i något sammanhang tar upp detta. Jag vet inte i vilket ministerråd det hör hemma, men man får väl kombinera flera ministerråd. Men det är viktigt att man verkligen gör det. Vi har ju en nationell energipolitik som ju innebär en ökad press på oljan. Om vi ska avveckla kärnkraften blir det en våldsam press på efterfrågan på olja. I Tyskland är det på samma sätt, i alla fall formellt. Alla sådana aspekter behöver man ta in samlat. Därför borde det föras en sådan diskussion i något behörigt ministerråd.

Anf.  77  Statssekreterare BIRGITTA HEIJER:

Jag ska ta med mig frågan, så får vi se i vilket sammanhang och vilket forum som det finns anledning att diskutera den.

Anf.  78  ORDFÖRANDEN:

Jag vill bara påminna om att på det informella Ekofinmötet som ägde rum för ett tag sedan – vi hade inget samråd inför det – togs frågan om tillgången på olja upp. Då uppmanade man OPEC-länderna att öka produktionen. Såvitt jag förstår har OPEC hörsammat detta. Frågan är alltså väckt. Men återigen är det så att dessa frågor huvudsakligen diskuteras bland finans- och ekonomiministrarna, både när det gäller skatter och när det gäller produktion av olja.

Därmed tackar vi statssekreterare Birgitta Heijer för samrådet i dag.

Innehållsförteckning

1 §  Allmänna frågor Utrikesminister Anna Lindh Statsrådet Leif Pagrotsky Rapporter från dels ministerrådsmöte den 10 och 11 juli 2000, dels informellt ministermöte i Evian den 1 och 2 september 2000 Information och samråd inför ministerrådsmöte den 18 och 19 september 2000 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  2  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 1

Anf.  3  LARS OHLY (v) 3

Anf.  4  GUSTAF VON ESSEN (m) 3

Anf.  5  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 3

Anf.  6  GUSTAF VON ESSEN (m) 4

Anf.  7  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 4

Anf.  8  GÖRAN LENNMARKER (m) 4

Anf.  9  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 4

Anf.  10  ORDFÖRANDEN 5

Anf.  11  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 5

Anf.  12  GÖRAN LENNMARKER (m) 5

Anf.  13  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 6

Anf.  14  ORDFÖRANDEN 6

Anf.  15  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 6

Anf.  16  ORDFÖRANDEN 7

Anf.  17  GÖRAN LENNMARKER (m) 7

Anf.  18  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 7

Anf.  19  LARS OHLY (v) 8

Anf.  20  GÖRAN LENNMARKER (m) 8

Anf.  21  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 8

Anf.  22  LARS OHLY (v) 9

Anf.  23  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 9

Anf.  24  ORDFÖRANDEN 9

Anf.  25  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 9

Anf.  26  LARS OHLY (v) 10

Anf.  27  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 10

Anf.  28  ORDFÖRANDEN 10

Anf.  29  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 10

Anf.  30  GÖRAN LENNMARKER (m) 11

Anf.  31  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 11

Anf.  32  GÖRAN LENNMARKER (m) 11

Anf.  33  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 12

Anf.  34  ORDFÖRANDEN 12

Anf.  35  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 12

Anf.  36  ORDFÖRANDEN 12

Anf.  37  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 12

Anf.  38  HELENA BARGHOLTZ (fp) 13

Anf.  39  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 13

Anf.  40  HELENA BARGHOLTZ (fp) 13

Anf.  41  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 13

Anf.  42  ORDFÖRANDEN 13

Anf.  43  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 13

Anf.  44  ORDFÖRANDEN 14

Anf.  45  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 14

Anf.  46  ORDFÖRANDEN 15

Anf.  47  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 15

Anf.  48  GÖRAN LENNMARKER (m) 16

Anf.  49  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 16

Anf.  50  ORDFÖRANDEN 16

Anf.  51  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 17

Anf.  52  GÖRAN LENNMARKER (m) 18

Anf.  53  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 18

Anf.  54  GÖRAN LENNMARKER (m) 18

Anf.  55  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 18

Anf.  56  ORDFÖRANDEN 18

Anf.  57  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 18

Anf.  58  GÖRAN LENNMARKER (m) 19

Anf.  59  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 19

Anf.  60  Departementssekreterare DIANA MADUNIC 19

Anf.  61  ORDFÖRANDEN 19

Anf.  62  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 19

Anf.  63  Departementssekreterare JOSEFIN SIMONSSON 19

3 §  Transport Statssekreterare Birgitta Heijer Information och samråd inför det extrainsatta ministerrådsmötet den 20 september 2000, med anledning av krisen på oljemarknaden 20

Anf.  64  ORDFÖRANDEN 20

Anf.  65  Statssekreterare BIRGITTA HEIJER 20

Anf.  66  ORDFÖRANDEN 20

Anf.  67  PER WESTERBERG (m) 20

Anf.  68  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 21

Anf.  69  Statssekreterare BIRGITTA HEIJER 21

Anf.  70  PER WESTERBERG (m) 22

Anf.  71  GÖRAN MAGNUSSON (s) 22

Anf.  72  Statssekreterare BIRGITTA HEIJER 22

Anf.  73  ORDFÖRANDEN 22

Anf.  74  PER WESTERBERG (m) 23

Anf.  75  ORDFÖRANDEN 23

Anf.  76  GÖRAN LENNMARKER (m) 23

Anf.  77  Statssekreterare BIRGITTA HEIJER 23

Anf.  78  ORDFÖRANDEN 24