Fredagen den 15 oktober 2004

EU-nämndens uppteckningar 2004/05:4

1 §  Ekofin

Statsrådet Gunnar Lund

Rapport från informellt ministermöte den 10 och 11 september 2004

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 21 oktober 2004

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Dagens möte är härmed öppnat. Vi hälsar statsrådet Gunnar Lund med medarbetare välkomna. Vi börjar som vanligt med rapport från tidigare ministerrådsmöte.

Anf.  2  Statsrådet GUNNAR LUND (s):

Det senaste ministerrådsmötet ägde rum i september. Det var ett informellt möte med Ekofin. Därifrån finns en rapport som delgivits nämnden.

Jag nöjer mig med att säga det, och är naturligtvis beredd att svara på frågor kring mötet. Det var inte jag som representerade Sverige vid det. Det gjorde Bosse Ringholm. Vi har, som sagt, lämnat en ganska utförlig mötesrapport.

Anf.  3  ORDFÖRANDEN:

Vi godkänner rapporten, och går in på samrådet inför ministerrådsmötet.

Anf.  4  Statsrådet GUNNAR LUND (s):

Det är möte nästa vecka, den 21 oktober. Nämnden har fått en kommenterad dagordning och en del övrigt underlag inför mötet. Det är den dagordning som alltjämt gäller. Jag har inte fått besked om några ändringar, och vi känner ännu inte till några A-punkter.

Jag går därför över till den första dagordningspunkten som rör stabilitetspakten.

Den innehåller två delfrågor. Den första är ett så kallat underskottsförfarande som vi är inne i med Nederländerna. Jag antar att nämnden kommer ihåg att Ekofin i juni i år beslöt att det nederländska underskottet 2003, som då belöpte sig till 3,2 % av BNP, var att betrakta som alltför stort. Det överskred ju de tre procenten.

Man uppmanade den holländska regeringen att redovisa åtgärder för att sänka det med minst 0,5 % av BNP under 2005. Åtgärderna skulle redovisas inom en tidsfrist av fyra månader, alltså senast i början av oktober i år. Så har skett.

Nederländerna har redovisat åtgärder som kommissionen och vi andra har gått igenom och bedömt. Vi bedömer det som realistiskt att åtgärderna kommer att leda till att budgetunderskottet sjunker under gränsvärdet på 3 % av BNP under 2005. Vi förväntar oss i realiteten ett underskott i Nederländerna på 2,6 % av BNP under det året.

Jag ser därför inga problem att för svensk del instämma i kommissionens slutsatser. Om det blir den allmänna meningen i rådet, vilket jag förutsätter, kommer underskottsförfarandet att försättas i viloläge i avvaktan på att vi kan avläsa om åtgärderna har önskad effekt.

Jag förväntar mig egentligen ingen diskussion om detta vid rådsmötet.

Anf.  5  ORDFÖRANDEN:

Jag finner att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt. Vi går vidare.

Anf.  6  Statsrådet GUNNAR LUND (s):

Det handlar då om de halvårsvisa inrapporteringar som sker till kommissionen av medlemsstaternas underskottsdata. Det är normalt inte något annat än en rätt rutinmässig affär. Så är det inte den här gången av det, vid det här laget, rätt kända skälet att det redovisats från grekisk sida att man nu dramatiskt reviderar de siffror som man successivt har redovisat under de gångna fyra åren.

Innan jag säger något mer om det, vill jag kort nämna att från Sverige har vi till kommissionen redovisat våra siffror som återges i rapporten. Där ser man att för 2003 uppgår den offentliga sektorns finansiella sparande till 8 miljarder kronor, eller 0,3 % av BNP. Den konsoliderade bruttoskulden uppgår till 52 % av BNP.

De siffror som redovisas för 2004 är de som vi levererade på basis av vår vårproposition. Där ser man att siffrorna i själva verket är identiska för 2004 och 2003. Det är 0,3 % av BNP och 52 % i bruttoskuld.

Jag vill understryka att de siffrorna sedermera har reviderats. I vår budgetproposition för en månad sedan reviderade vi själva de här siffrorna. Det finansiella sparandet för 2004 uppgår nu till 0,7 %. Skulden har på motsvarande sätt reviderats ned till 51,7 % av BNP.

Det som kommer att stå i centrum för uppmärksamheten är naturligtvis det ytterst anmärkningsvärda förloppet med Grekland.

I mars 2004, alltså i våras, redovisade Grekland ett underskott på 1,5–2 % av BNP per år för perioden 2000–2004.

Nu redovisar man underskott på omkring, eller över, 4 % av BNP per år.

Den samlade bruttoskulden för 2004 har reviderats upp från under 100 % till 112 % av BNP.

Det är ju minst sagt uppseendeväckande och mycket allvarligt. Därför har det skett att kommissionen tillsammans med Eurostat just i dagarna genomför ett besök i Grekland för att närmare undersöka vad som ligger bakom de här väldigt stora revideringarna. Vi räknar med att de har avslutat det besöket och kan avrapportera till ministerrådet och Ekofin när vi ses nästa vecka.

Jag tycker att det är angeläget att avvakta den rapporten innan man uttalar sig alltför säkert i den ena eller andra riktningen. För närvarande är det mest rykten som förmedlas om vad som ligger bakom detta, bland annat att det skulle vara omfattande försvarsutgifter, som av i och för sig rimliga skäl har hållits konfidentiella. Det skulle vara en av orsakerna till att det har slagit som det har gjort. Det är naturligtvis helt orimligt.

Allvarligare är om det skulle visa sig att flera har använt sig av de beräkningsmetoder som har använts av Grekland, och om Eurostat har gjort till mer eller mindre praxis under ett antal år att godta den typen av beräkningar. Då är det rejält bekymmersamt.

Det får rapporten utvisa, och den första diskussion vi har chans att föra på mötet nästa vecka.

Anf.  7  CARL B HAMILTON (fp):

Det grekiska exemplet är naturligtvis exceptionellt, men icke desto mindre har fusk med de här talen förekommit tidigare och glädjekalkyler har presenterats som vid närmare beaktande har visat sig inte slå in. Det finns ett strukturfel. Det är väldigt frestande för medlemsländer att komma med friserade siffror och i efterhand beklaga att det inte blev som man hade tänkt sig.

Frågan är om inte Sverige bör ta upp frågan om hur man mera långsiktigt kan ha mer tillförlitliga beräkningar. Det finns en idé som har framförts inom kommissionen, på kommissionens forskningsavdelning, att man bör ha oberoende organ som gör dessa BNP- och budgetprognoser. Det är de som ska vara det viktigaste underlaget.

Hur ställer sig statsrådet till detta?

Anf.  8  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Min fråga är också i anslutning till detta. Det gäller synen på just 3 % underskott som en lämplig gräns. Det diskuterades ju när Frankrike och Tyskland hade sina svårigheter. Man diskuterade om 3 % är en helig siffra och hur mycket man ska slå vakt om den som en exakt siffra som inte får överskridas.

Då diskuterades att man eventuellt skulle försöka hitta någon form av flexibilitet runt 3 % och att den mekanismen skulle baseras på hur länderna tidigare hade skött sin ekonomi.

Min fråga till statsrådet är: Pågår det en diskussion kring att ha en flexibilitet runt 3 % som relaterar sig till ländernas ekonomi i övrigt, eller är det fortfarande 3 % som står fast?

Anf.  9  Statsrådet GUNNAR LUND (s):

När det gäller Carl B Hamiltons resonemang håller jag med om mycket. Jag utgår ifrån att detta oundvikligen blir startskottet till en ganska omfattande diskussion. Jag tror att man måste vara öppen för både det ena och det andra för att se till att få till stånd en bättre ordning.

Å ena sidan handlar det om prognoser för underskottsutvecklingen som enskilda medlemsstater levererar. Där har vi nog sett åtskilliga exempel på glädjekalkyler. Där är det många gånger svårare för kommissionen att fullt ut syna trovärdigheten, men det är naturligtvis deras uppgift.

Å andra sidan, och vad som är värre, är när man i efterhand, som fallet är här, har redovisat underskott som man rimligen borde något så när ha gott grepp om.

Det har vi trots allt i vårt eget land. Det finns inom EU många exempel på att man har ett hyfsat grepp om budgetutvecklingen rätt snart efter ett budgetår. Att av allt att döma mer eller mindre avsiktligt vilseleda kommissionen och övriga medlemsländer är utomordentligt allvarligt. Det måste säkert bli föremål för en hel del diskussioner, omlagda rutiner och tuffare tag. Man måste syna Eurostat i sömmarna och så vidare.

Tanken att ha en oberoende instans kan man tills vidare hålla sig öppen till så att man synar även en sådan möjlighet.

När det gäller Holger Gustavssons fråga kan jag bara bekräfta att vi har rullat igång en diskussion om stabilitetspakten. Det har varit stilla under nästan ett års tid för att alla skulle kunna hämta sig från chocken förra hösten då Tyskland och Frankrike i realiteten suspenderade reglerna för sig själva. Vi har också väntat på det domstolsutslag som vi fick i somras.

Nu är tiden kommen att inleda den diskussionen. Kommissionen har försett oss med ett papper med lite tankar och idéer. Vi började den diskussionen vid det informella mötet. Den kommer nu att rulla på.

Vi intar en ganska ortodox hållning till stabilitetspakten i den meningen att vi inte vill se en långtgående förändring av reglerna och deras tillämpning. Vi vill helst se att man behåller grundreglerna i pakten. Det är väldigt viktigt för förtroendet över tiden. Det är också viktigt att den blir enkel och tydlig.

Stabilitetspakten är ju i dag på allas läppar. På torghandeln i Köln vet de som säljer äpplen att det är 3 % som gäller för underskotten. Det är egentligen en enorm prestation. Det vore dumt att slösa bort det investerade kapitalet. Det är viktigt att fortfarande hålla en enkel och klar linje.

Däremot öppnar vi oss för kompletterande riktlinjer som ska kunna göra tillämpningen mer flexibel på vissa punkter.

Från svensk sida har vi pekat ut framför allt två. Den ena är att vi tycker att man, mer än vi hittills har gjort, bör se på hur den samlade skuldsättningen ser ut för landet när man bedömer allvaret i underskottet. Den andra är att vi tycker att erfarenheten visar att det inte finns tillräckligt starka mekanismer i de nuvarande reglerna för att tvinga ett land att i goda tider se om sitt hus och samla i ladorna så att man klarar de dåliga tiderna.

Det har vi faktiskt föredömligt gjort i Sverige. Tyskland och Frankrike gjorde inte det – med känt resultat.

Anf.  10  ANDERS G HÖGMARK (m):

Det är väl rimligt att Greklandsfallet reser de här generella frågorna och behovet av att hitta och granska mätmetoderna, och framför allt kvalitetskontrollera de siffror som redovisas.

Jag har en fråga när det gäller Grekland.

Gör man några prognoser? Speciellt intressant är om man testar lödigheten i dessa prognoser. Finns det en farhåga att man med de stora utgifter man har haft för de olympiska spelen samlar ihop en rad utgifter och grupperar dem till olympiska spel? Man kanske dessutom försöker finna någon form av sympati för att just den typen av idrottsliga övningar och kostnader ska vara förlåtna och exkluderas ur stabilitetspaktens ramverk.

Har man några funderingar över prognoserna? Om man märker att utfallet har varit sådant som redovisats blir ju intresset ännu större för att granska prognosernas lödighet.

Anf.  11  Statsrådet GUNNAR LUND (s):

Jag kan inte svara specifikt på hur de har bokfört utgifterna för olympiaden. Jag kan garantera att vi kommer att göra allt för att bidra till att detta synas ytterst strängt i sömmarna. Det tror jag att alla kommer att bidra till.

Till sist handlar ju detta om trovärdigheten i stabilitetspakten och därmed trovärdigheten för den valuta som nu större delen av Europa använder. Det är stora ting som står på spel. Här får det inte bli något slarv eller fusk.

Anf.  12  ORDFÖRANDEN:

Vi godkänner informationen och går in på punkt 4, Finansieringsramen.

Anf.  13  Statsrådet GUNNAR LUND (s):

Det är ett ämne som nämnden är väl förtrogen med, nämligen den förhandling som vi är i färd med att förbereda kring det finansiella perspektivet kring långtidsbudgeten, som den ibland kallas, för perioden 2007–2013.

Nästa vecka ska vi, som vi brukar, gå igenom förhandlingsläget och bedöma det. Vi kommer också att mer specifikt ta upp frågor om budgetdisciplin och flexibilitet, vilket framgår av den annoterade dagordningen. Där har kommissionen kommit med vissa förslag som man kommer att presentera och som vi i en första omgång får en chans att lämna synpunkter på.

Frågan om budgetdisciplin och flexibilitet regleras i ett så kallat interinstitutionellt avtal. Sådana finns ju mellan kommissionen, rådet och parlamentet på en del olika områden. Här handlar det om att man lägger fast hur bugetprocessen bör fortgå mellan de här institutionerna. Det är ganska komplicerat.

Efter uppgörelsen i Berlin kring det nuvarande finansiella perspektivet kom man fram till att man borde utrusta sig med viss flexibilitet. Det tog sig det uttrycket att man sedan några år tillbaka förfogar över en flexibilitetsreserv på 200 miljoner euro som man bråkar om varje år. Jag har varit med om det i Bryssel. Man utnyttjar den naturligtvis regelmässigt, och i slutfasen av budgetförhandlingarna mellan de här tre institutionerna handlar det alltid om hur man ska använda flexibilitetsreserven på 200 miljoner euro.

Nu är kommissionen inte nöjd med denna flexiblitetsreserv utan vill i tillägg till den föreslå tre saker: För det första att man ska göra årliga översyner av utgiftstaken. För det andra att man ska kunna fördela om flexibelt mellan olika utgiftsrubriker. För det tredje att man ska etablera en fond för extra tillväxtåtgärder – det handlar framför allt om forskning, utveckling, innovation med mera – på upp till 2 miljarder euro per år.

Det är ganska betydande ytterligare flexibilitet som skulle byggas in här. Vi ställer oss starkt kritiska till de här förslagen. Vi tyckte till att börja med inte om de 200 miljoner euro som vi fick i en särskild pott och som snarast inbjuder till lättsinne. Här gör sig samma invändning gällande.

Man blir ju smått förfärad när man tänker på att om kommissionen fick igenom sin vilja skulle de få mycket generösa utgiftsanslag. Sedan skulle de kombinera detta med en så långtgående flexibilitet som man kan avläsa i det här förslaget. Det ser vi som mycket olyckligt.

Vi vänder oss emot förslaget. Vi menar att flexibilitet självklart är önskvärd och nödvändig i en budget, men den ska åstadkommas genom att man prioriterar hårt på respektive anslag och inom olika utgiftsområden utrustar sig med tillräckliga marginaler för att kunna klara av oförutsedda utgifter och därmed mobilisera den flexibilitet som krävs.

Det är vår inställning, och den tänker jag ge uttryck för.

Anf.  14  BJÖRN HAMILTON (m):

Vi stöder naturligtvis regeringens uppfattning om att man ska vara ytterligt stram i den här budgetprocessen.

Den risk man kan se med byggstensprincipen är att alla länder får önska sig en massa, och sedan har man svårt att hålla de tak som man ändå vill ha. Man får en svår prioriteringsprocess. Det är viktigt att man inte hamnar i en sådan situation, utan att man verkligen har ett system som hamnar på rätt nivå i slutänden och också processar det på det sättet. Annars kan detta rusa iväg.

Jag förutsätter att regeringen från svensk sida anger att man har den inställningen. Och att det – i och med att alla får önska – inte hamnar för högt så att man hamnar i problem när man ska prioritera ned det.

Anf.  15  ULF HOLM (mp):

Vår utgångspunkt när det gäller finansieringsramen har vi diskuterat tidigare. Det som är nytt på mötet är de tre förslagen om flexibilitet. Jag går helt emot uppfattningen att man årligen skulle ha en översyn av taket. Man kan tänka sig vilka budgetförhandlingar det blir varje år om taket i stället för om innehållet. Det är som jag ser det helt oacceptabelt.

När det gäller fonden för tillväxtjustering vill jag säga att om man har problem med 200 euro kan man ju tänka sig vad det blir med 2 miljarder. Att ha budgetdisciplin samtidigt som man har 2 miljarder euro som man kan laborera med går inte ihop.

Statsrådet sade att han var starkt kritisk. Jag tycker att man kan ha ett starkare motstånd till det än att bara vara starkt kritiskt.

Jag vill verkligen stödja regeringens linje att vi från svensk sida verkligen inte tycker om det här nya förslaget om flexibilitet.

Anf.  16  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Jag vill ge stöd till flexibilitet under taket och att regeringen fortsätter att hålla på enprocentsnivån, som man har gjort tidigare.

Anf.  17  Statsrådet GUNNAR LUND (s):

Jag uppfattar att jag har fullt stöd för att driva den linjen. Jag kommer då att kunna befästa den bild som finns i folkmun i Bryssel. Där heter det flexible as a Swede.

Anf.  18  ORDFÖRANDEN:

Vi får se om statsrådet har stöd. Det visar sig när jag sammanfattar.

Anf.  19  ANDERS G HÖGMARK (m):

Jag ska inte göra ett inlägg som gör att ordföranden får svårt att sammanfatta den punkten.

När man diskuterar de olika byggstenarna är det så lätt att de nya frågorna och anspråken mäts mot varandra, men ifrågasätter man också nyttan av det befintliga? Det finns ju en hel del som vi har åtagit oss under ganska lång tid.

Om man nu har hypotesen att kraftfulla satsningar på Balkan kommer att vara nödvändiga om vi ska kunna lyfta människorna där under de kommande 15–20 åren – definitivt fram till 2013 som den här perioden omfattar – har då andra medlemsländer lyft fram frågan om behoven? Har man då också diskuterat det i termer av att inte bara addera utan flytta ut vissa bitar som redan finns?

Med andra ord: det som står utanför är nyttigare än det som finns innanför. Annars blir det lätt en kameral lek. Ingen ifrågasätter behov av att ha en strikt gräns på en procent, men det är också viktigt att se vad som finns inom den gränsen. Det handlar ju ändå om politik.

Anf.  20  Statsrådet GUNNAR LUND (s):

Först vill jag bara göra en viktig distinktion här. Jag redovisade det förslag som kommissionen har kommit med inom ramen för den nu pågående förhandlingen om det finansiella perspektivet. Det rör ökad flexibilitet i den årliga budgetprocess som kommer att tillämpas under den perioden. Det är en sak. Där vänder vi oss emot förslaget om flexibilitet.

Det här med byggstenarna är en annan sak. Byggstenarna, som de kallas för, är holländarnas och andras idé om hur man ska underlätta själva förhandlingen om det finansiella perspektivet, den förhandling som vi står mitt uppe i. Där tycker jag i varje fall hittills att det verkar vara en rätt begåvad ansats. Det är naturligtvis oerhört svårt att över huvud taget få till stånd denna förhandling på ett rimligt sätt, och man har då kommit på den här idén om att identifiera byggstenar som man sedan kan laborera med under förhandlingarnas gång. Detta tror jag, för att svara på Anders G Högmarks fråga, kommer att underlätta förhandlingen.

Det kommer också att underlätta, och där har holländare och svenskar ett starkt frändskap, att undvika vad kommissionen hela tiden driver. När de lade fram sitt höga bud sade de: Beklagar, mina vänner, men det allra mesta av detta är redan intecknat utrymme. Det är åtaganden som regeringarna har gjort, och de har gjort det på lång sikt. Det är alltså ert fel, säger de till ministerrådet, att det ser ut så här, och ska vi finansiera allt detta måste det kosta så mycket.

Detta är inte en rimlig attityd. Vi insisterar på man att vid de här tillfällena, när man diskuterar så många års utgiftsflöde från EU, måste kunna diskutera mer förutsättningslöst. Man måste också kunna vara beredd att revidera sina egna åtaganden. Annars sitter vi ju fast i att spendera 80 % av budgeten på jordbrukspolitik och strukturfonder. Det är ju detta vi vill vrida i en annan riktning. Vi vill få mer framtidsinriktade satsningar, mer satsningar på forskning och utveckling och så vidare. Det tänker vi kämpa för.

Anf.  21  ORDFÖRANDEN:

Då finner jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Så tar vi nästa punkt, Initiativet till lagstiftningsreform.

Anf.  22  Statsrådet GUNNAR LUND (s):

Det här handlar om ett projekt som drogs i gång i början av detta år av det irländska ordförandeskapet. Det var, på ett tilltalande sätt, fyra ordförandeskap i följd som gemensamt tog på sig att driva detta projekt framåt. Det handlar om att förbättra kvaliteten i lagstiftningen men också inte minst att minska de administrativa bördorna av regelverken för företag runtom i EU.

Här är vi nu inne i en fas där det blir väldigt viktigt att enas om de metoder man ska tillämpa för att mäta bördorna av regleringen på EU-nivå. Det är naturligtvis ingen lätt sak. Vid mötet i nästa vecka ska vi ta ställning till ett förslag om att sätta i gång en pilotstudie, kan man säga, i syfte just att komma fram till en metod för mätning som vi alla kan enas om.

Detta tycker vi är förnuftigt att göra. För övrigt kan jag säga att vi för vår del har deltagit i ett projekt just för att utveckla metoder för detta tillsammans med våra nordiska grannländer och med holländarna. Dessa har nämligen gjort en hel del intressant arbete på det här området. Det har vi lärt oss en hel del av, och nu är vi angelägna att engagera oss fullt ut i detta arbete också på EU-nivå med samtliga medlemmar.

Anf.  23  BJÖRN HAMILTON (m):

Jag har bara en liten fråga här. Skulle man inte kunna gå till handling direkt i sådana här sammanhang? Det känns som om man utreder, har pilotprojekt, utreder och så vidare. Det är mycket möjligt att det är en bra modell här, men om man nu vill rationalisera verksamheter utreder man ofta ihjäl sig, känns det som, och har glömt vad man egentligen började utreda när man äntligen kommer till skott. Skulle man inte kunna gå lite snabbare fram här och verkligen gå till handling för att bringa ned kostnaderna, för det är väl vad det handlar om egentligen?

Anf.  24  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Jag är inte ekonom, så jag skulle gärna vilja höra om statsrådet kunde berätta lite mer konkret om mätmetoderna, om det är några speciella indikatorer som avses. Jag skulle också vilja veta lite mer om Sveriges syn på detta och lite om det nordiska samarbetet.

Anf.  25  Statsrådet GUNNAR LUND (s):

Som svar till Björn Hamilton kan jag bara uttrycka sympati för tanken att skrida till handling. Det tycker jag om själv. Men man ska nog se upp på det här området. Jag har varit med om några liknande situationer i EU. Det här är rätt svår och komplicerad materia. Att mäta bördor av regleringar på företag är en mycket kvalificerad uppgift, och jag tror att det är väldigt viktigt att vi alla innan mätningen sker är överens om metoden och att ingen har invändningar mot den. Det vore mycket olyckligt om man satte i gång en sådan mätning och metoden kunde starkt ifrågasättas i efterhand. Ur den synvinkeln tror jag det är förnuftigt att gå fram på det här viset.

Jag måste säga att det är tilltalande att se vilken kraft det är i det här projektet. Just detta att vi fått till stånd att fyra ordförandeskap gemensamt axlar ett ansvar för det är också en garanti för att det inte kommer att slarvas bort eller rinna ut i sanden. Vi stöder det starkt och kommer att backa upp det. Jag kommer för övrigt att besöka Holland på måndag och tala med den holländske finansministern om bland annat det här projektet.

Sven-Erik Sjöstrands fråga kan jag inte besvara. Jag vet inte om det är någon annan som kan det.

Anf.  26  Departementssekreterare ANNELI JOSEFSSON:

Det är två mätmetoder som man har diskuterat inom ramen för detta arbete. Den ena är den så kallade standardkostnadsmetoden, och det är den metod man har använt i Holland för att mäta administrativ börda. Det är också den metod som vi i Sverige har använt i de studier som har gjorts så här långt. Vi har gjort ett pilotprojekt på mervärdesskattelagen som Nutek levererade i våras, och det pågår också arbete med att mäta inkomstskattelagen, årsredovisningslagen och ytterligare en lag som jag inte kommer ihåg just nu. Det är den ena metoden.

Sedan finns det också enkätbaserade metoder som framför allt har använts i Belgien och Danmark. De metoderna är lite annorlunda. Lite grann beroende på vad man vill åstadkomma med arbetet kan det vara viktigt att lite mer ingående diskutera frågan om vilken metod man bör använda i sammanhanget. Jag kan nämna att danskarna numera har börjat övergå mer och mer till standardkostnadsmetoden.

Jag vet inte om det var svar på frågan.

Anf.  27  ORDFÖRANDEN:

Då konstaterar jag att det finns ett stöd för regeringens upplägg inför de fortsatta förhandlingarna.

Då går vi över på punkt 6, Skyddet av EU:s ekonomiska intressen.

Anf.  28  Statsrådet GUNNAR LUND (s):

Här är det alltså fråga om en rapport som avges årligen av kommissionen där man redogör för vilka åtgärder man har vidtagit från kommissionens sida och även från de enskilda medlemsländernas sida när det gäller att, som det heter, skydda gemenskapens ekonomiska eller finansiella intressen. Bakom det något kryptiska begreppet döljer sig helt enkelt inte minst bedrägerier, något som ju är rätt omfattande, när det gäller de medel som förvaltas av EU, vare sig det nu sker centralt i Bryssel eller ute i de enskilda medlemsländerna.

Det är alltså en sådan redovisning som sker i den här rapporten. Den kommer vid det här tillfället att presenteras och redovisas för rådet av kommissionen. Vi kommer dock inte vid det här tillfället att dra några slutsatser av den, utan det får anstå till ett senare möte så att vi hinner ta del ordentligt av rapportens innehåll. Det har vi inte hunnit göra.

Anf.  29  ANDERS G HÖGMARK (m):

Det här är en grundläggande fråga: vilket ansvar den enskilda medlemsstaten känner för den gemensamma egendomen. Det är också en fråga som har varit uppe många, många gånger.

Det naturliga är ju att om man äger någonting själv så känner man ansvar för det. Man kan dessutom ställas till ansvars för det – detta sagt också lite grann med tanke på det något egendomliga uttalandet av Lars Ohly i kammaren om att äganderätten var ett hot mot demokratin.

Det finns två dimensioner i den här rapporten. Även om det inte blir någon diskussion tycker jag att det är en viktig position som Sverige bör inta. Å ena sidan har medlemsstaterna ett ansvar att enligt subsidiaritetsprincipen hålla renhållningen på en så låg nivå som möjligt, för att sedan behöva lämna så lite som möjligt till den kollektiva städgumman kommissionen å den andra. Det är utomordentligt viktigt att se till att varje enskilt land känner ett ansvar för den kollektiva egendomen. Eljest kommer uppgiften för kommissionen att bli fullständigt omöjlig. Jag skulle gärna vilja ha en kommentar till detta.

Det finns ingenting i handlingarna som tyder på att regeringen skulle ha en annan inställning. Jag tror att det finns en ganska stor samstämmighet här, just mot bakgrund av att det man äger, det vårdar man.

Anf.  30  ULF HOLM (mp):

Jag kan hålla med Anders om det sista han sade om medlemsstaternas ansvar.

Ni sade att ni inte har hunnit titta på detta. Vi har ju fått utskicket i EU-nämnden, så jag har i alla fall läst det och då snabbt kunnat konstatera två saker som jag tycker fattas. Den ena är öppenhetsfrågan. Öppenhet är ju det bästa receptet mot bedrägerier. Det andra är detta med meddelarskydd, som vi också från svensk sida har drivit hårt i EU.

Jag kan inte se att detta finns med särskilt mycket i de här papperen. Tittar jag på fel papper nu?

Anf.  31  ORDFÖRANDEN:

Nej, men det är en informationspunkt.

Anf.  32  ULF HOLM (mp):

Ja, just det. Men jag kan tänka mig att det kan komma upp en diskussion om detta.

Senast för tre dagar sedan var det faktiskt en anställd på EU-kommissionen, Marta Andreasson, som fick kicken därför att hon hade anmält kommissionen för bedrägerier. Jag tycker att det är väldigt viktigt att du nämner att vi från svensk sida ser väldigt allvarligt på detta och vill lyfta upp det, om man nu får tillfälle att ge två minuters kommentarer på det här mötet.

Anf.  33  Statsrådet GUNNAR LUND (s):

Jag kan bara säga att detta självklart är ett område som vi följer utomordentligt noggrant. Det är därför vi också vill studera rapporten ytterst noggrant innan vi engagerar oss i en diskussion kring den.

Jag har bara fått den redovisad, och då framgick ändå att en hel del, för att inte säga rätt betydande, framsteg uppenbarligen har gjorts i jämförelse med det tidigare revisionstillfället eller när man sist levererade en sådan här rapport. Det är ju glädjande, men det var också från en ganska låg nivå, om man säger så. Här finns mycket arbete som återstår. Detta kommer vi definitivt att driva på från svensk sida på alla vis.

Den visar också att vissa medlemsstater fortfarande inte rapporterar oegentligheter till kommissionen vare sig i rätt tid eller på ett korrekt sätt, enligt de instruktioner, riktlinjer och regelverk som finns. Det är inte heller acceptabelt. Vi kommer att fortsätta att driva på det arbetet.

Ytterst tror jag att en öppen förvaltningskultur är ett mycket verksamt medel för att på sikt råda bot på bedrägerier, fusk och oegentligheter. Det har vi också kämpat för tappert, vill jag påstå, från svensk sida i tio års tid, och vi har också åstadkommit en del resultat. Det kommer vi att fortsätta med på olika vägar.

Bland annat vill vi se till att det blir verklighet vad som avtecknar sig i den nya konstitutionen, som på denna punkt innebär väsentliga steg framåt. De öppenhetsregler som i dag tillämpas av de tre institutionerna kommissionen, rådet och parlamentet utvidgas nämligen till att gälla alla institutioner i EU, med få undantag. Det tycker jag är ett positivt steg. Jag hoppas, bland annat av det skälet, att konstitutionen ska antas och att vi för svensk del får tillfälle att ta vid och, på samma sätt som vi gjort tidigare, omsätta i praktisk handling i institutionernas liv de principer som vi lägger fast i fördragen.

Anf.  34  HILLEVI LARSSON (s):

Jag tror att det är väldigt viktigt att framhålla att det också krävs fungerande kontrollsystem. Då menar jag inte bara att oegentligheter inte redovisas till kommissionen utan över huvud taget att man upptäcker dem.

Jag kan tänka mig att vi ligger ganska långt framme både när det gäller att följa EU:s regler och att kontrollera att de följs. Där tror jag det är viktigt att framhålla att de siffror som offentliggörs om hur det ser ut kan vara felaktiga. Vi kanske ger intryck av att fuska mer – kanske inte mer än andra länder, för vi ligger väl bra till i det avseendet, men det kan finnas mycket under ytan i andra länder som kanske inte ens kommer fram på grund av att kontrollsystemen inte fungerar.

Om medlemsstaterna ska ha ett stort ansvar för att kontrollera att reglerna följs är det viktigt att man också lägger ett stort ansvar på medlemsstaterna för att kontrollera att detta följs, kanske att man har ett uppföljningsansvar inför EU av att det fungerar.

Anf.  35  ORDFÖRANDEN:

Då godkänner vi informationen.

Vi är då klara med ministerrådet.

2 §  Nationell rapport om ekonomiska reformer på produkt- och kapitalmarknaderna

Statsrådet Gunnar Lund

Information

Anf.  36  Statsrådet GUNNAR LUND (s):

Jag hade bara ytterligare en punkt som jag var angelägen att informera nämnden om, nämligen att vi liksom tidigare år har sammanställt en nationell rapport om de reformer vi genomfört och genomför på produkt- och kapitalmarknaderna. Detta är i själva verket den sjunde rapporten i ordningen. Det hänger ihop med att detta ingår i ett arbete som går under den klargörande rubriken Cardiffprocessen. Det var under ett toppmöte i Cardiff som man bestämde sig för att ägna särskild kraft åt att reformera produkt- och kapitalmarknaderna runtom i medlemsländerna. Därför rapporterar man återkommande om detta, och det är det vi har gjort i en rapport som också nämnden fått del av.

Rapporten innehåller framför allt en beskrivning av utvecklingen på produkt- och kapitalmarknaderna hos oss och en redogörelse för genomförda och redan planerade åtgärder för att förbättra dessa marknaders funktionssätt. Därmed innehåller rapporten inga nya förslag eller beräkningar utan bygger på befintligt material i form av budgetproposition och andra särpropositioner. I den meningen är det inga nyheter för riksdagen. Men sammanställningen som sådan anser jag är intressant, och den är vi nu beredda att vidarebefordra på sedvanligt sätt till EU.

Jag tänker inte gå in på den i detalj. Jag vill bara nämna att när det gäller fortsatt reformarbete pekar vi i rapporten, vilket framgår för dem som haft tid att ta del av den, på samarbetsavtalet mellan de nordiska konkurrensmyndigheterna för att förbättra möjligheterna till kartellbekämpning. Vi redovisar den nyligen införda prisinformationslagen. Vi redovisar vårt fortsatta regelförenklingsarbete för små och medelstora företag. Vi redovisar det vi aviserade i budgetpropositionen om att slopa arvs- och gåvoskatten för att underlätta generationsskiften i företag. Vi redovisar våra satsningar på forskning och innovation. Vi redovisar ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken. Vi redovisar också den nya lagen om finansiell rådgivning till konsumenter – bland annat.

Det var vad jag hade att säga på den punkten.

Anf.  37  CARL B HAMILTON (fp):

Både Lissabonprocessen och Cardiffprocessen har ju syftet att förbättra den ekonomiska effektiviteten och tillväxten i EU:s ekonomi. Den nye kommissionspresidenten har också lyft upp detta mål som det kanske allra viktigaste för hans kommission under de närmaste fem åren, så det står helt i fokus.

Men då finns det ett metodproblem, som jag också tycker återspeglas i den här rapporten. Det kanske inte är något fel i rapporten, men möjligen är det något Sverige skulle ta upp: Detta är ju jämförelser mellan EU-länderna, men det problem som i första steget är identifierat är ju att EU-länderna i global jämförelse är alltför långsamt växande och har en trög ekonomisk utveckling. Det blir så att säga en tävling mellan länderna om vem som är minst långsamväxande.

Vi ser detta problem till exempel i Trollhättanfallet. Det presenteras i Sverige rätt mycket som en konkurrenssituation mellan Trollhättan och Rüsselsheim, men det finns ju en annan konkurrenssituation, nämligen mellan Västeuropa och Östeuropa och mellan Västeuropa och Asien, som kanske är den helt avgörande beträffande bilindustrin.

Nåväl, detta är så att säga en illustration av metodfelet här: De konkurrentländer som man säger att Europa ska komma i fatt finns inte med i jämförelsen. Ska man få detta att verkligen bita bör man väl i Lissabonprocessens och Cardiffprocessens dokument föra in de konkurrentländer som ligger utanför EU-området för att få ribban att ligga på rätt nivå. Annars lurar man sig själv. Det blir som att vara bäst i en dålig klass.

Anf.  38  Statsrådet GUNNAR LUND (s):

Bäst i en dålig klass – syftar Carl B Hamilton då på Sverige, eller?

Anf.  39  CARL B HAMILTON (fp):

Nej, det gjorde jag inte. Men den som vinner den europeiska tävlingen, så att säga, är bäst i en dålig klass. Jag tror ändå att statsrådet förstod innebörden i min fråga, så ett mer seriöst svar hoppas jag på.

Anf.  40  Statsrådet GUNNAR LUND (s):

Absolut! Jag kunde bara inte motstå den vinklingen. Det är ju ett faktum att i de mätningar som hittills har gjorts av i vilken utsträckning man under de här första åren hunnit leva upp till Lissabondagordningens ambitioner ligger vi väldigt väl till. Sverige hamnar i själva verket på första plats i en lång rad avseenden, och det är ju i sig tillfredsställande.

Annars håller jag helt och hållet med om Carl B Hamiltons resonemang. Det är slående att det är på detta vis. Nu kan det väl hänga ihop med att man för att göra rättvisande jämförelser också måste ha rätt rejäl kunskap om de andra ekonomierna. Vi och kommissionen känner ju bäst, uppenbarligen, och ordentligt väl egentligen bara våra egna ekonomier, och där har man också den nationella expertisen att förfoga över. Men resonemanget som sådant köper jag helt och hållet – i synnerhet som vi ju har formulerat Lissabondagordningen med målsättningen att 2010 ha nått dithän att vi är den mest konkurrenskraftiga och mest kunskapsintensiva ekonomin i världen och inte minst därmed ha gått om den amerikanska ekonomin i dessa avseenden.

Jag tar gärna fasta på det där resonemanget och ser om jag på lämpligt sätt kan föra upp det i diskussionen i nästa vecka, om vi har en sådan diskussion.

Anf.  41  CARL B HAMILTON (fp):

Det är ju glädjande. Jag tar det som ett löfte och ser fram emot återrapporten på denna punkt.

Jag tror inte att de här statistiska problemen på något sätt behöver vara oöverkomliga vad beträffar de centrala variablerna. OECD har hållit på med den här typen av jämförelser för OECD-området i många år, och det är ju samma statistiska centralbyråer som levererar samma typ av statistik i alla OECD-länderna, inklusive EU-länderna. Det kan alltså inte vara en så stor prestation att för de centrala variablerna i Cardiff- och Lissabonprocessen göra jämförelser.

Anf.  42  ORDFÖRANDEN:

Det här är alltså en informationspunkt. Frågan kommer tillbaka i formellt samråd i samband med att rådet kommer att dra slutsatser av de nationella rapporterna. Vi tackar alltså regeringen för den här informationen.

Då har vi klarat av punkterna. Tack för i dag! Trevlig helg!

3 §  Jordbruk och fiske

Jordbruksminister Ann-Christin Nykvist

Rapport från ministerrådsmöte den 19 juli 2004 samt från informellt ministermöte den 5-7 september 2004

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 18 oktober 2004

Anf.  43  ORDFÖRANDEN:

Vi hälsar jordbruksministern och hennes medarbetare välkomna.

Vi börjar som vanligt med en rapport från tidigare ministerrådsmöten.

Anf.  44  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Jag ska påminna om hur det var i somras, för det är från ett möte den 19 juli som jag har att rapportera.

Vi fick då information om det holländska ordförandeskapets arbetsprogram, där man särskilt lyfter fram frågor som socker, landsbygdsutveckling och eventuellt djurtransport- och fiskefrågor.

Vi fick en föredragning från kommissionen om vad EU kan göra för att förbättra samarbetet på forskningsområdet. Ett frågeformulär skulle skickas ut till medlemsländerna under hösten. Ett sådant formulär har vi också fått som vi har besvarat.

En stor fråga på mötet var relationerna till Ryssland när det gäller ett veterinäravtal. Där förklarade både kommissionären Byrne och Veerman att man avsåg att ha kontakter med den ryska sidan.

Vi nådde inte kvalificerad majoritet när det gäller ett förslag om att godkänna den genmodifierade majssorten NK603 för livsmedelsändamål. Det innebär att kommissionen har möjlighet att fatta beslutet när tre månader har passerat sedan rådet mottog förslaget.

Som A-punkt antog rådet en gemensam ståndpunkt som gäller gränsvärden för bekämpningsmedel i livsmedel och foder. Rådet fattade också beslut om gemenskapens anslutning till internationella växtskyddskonventionen, IPPC.

Kommissionen redogjorde för förslaget till en ny förordning om landsbygdsutveckling. Många medlemsländer välkomnade förslaget och ansåg att det var en bra övergripande plan. Och förslaget om att ha en fond fick också ett stort stöd.

När det gäller sockersektorn presenterade kommissionen sitt meddelande. Man kan väl konstatera att kritiken mot förslaget var hård från en majoritet av medlemsländerna. Det handlade bland annat om möjligheten att föra över kvoter mellan medlemsländer och om tidpunkten för ikraftträdande.

En kvalificerad majoritet uppnåddes vid det här rådet när det gällde att införa fasta tullar för ris. Det blev totalt 36 röster.

Sedan informerade kommissionen om initiativ till åtgärder för att förbättra efterlevnaden av skogslagstiftningen.

Det var rådet den 19 juli.

Jag har också varit på ett informellt jordbruksministerråd i Nordvik den 5–7 september. Jag kan väl redovisa det i ett sammanhang.

Det var upplagt som ett rundabordssamtal, kan man säga, om vad förändringar i samhället har betytt för medborgarnas uppfattning av jordbruket. Det handlade väldigt mycket om vad vi ska ha för regelverk för att arbeta inom ramen för jordbrukspolitiken, hur mycket som ska vara offentliga regler och hur mycket som ska handla om mer frivilliga regler från näringens sida, alltså möjlighet att decentralisera en del av regelverket.

Det var en diskussion som fördes i olika grupper. Det var egentligen inte förberedda inlägg utan det var en diskussion mellan ministrarna. Det var en ganska trevlig mötesform, tycker jag. Det var ett bra samtal. Ordföranden, Cees Veerman, sammanfattade med att säga att det offentliga har en klar och tydlig roll och en central roll när det gäller livsmedelssäkerhet men att man däremot skulle kunna vara mer flexibel och försöka hitta marknadslösningar när det handlar om livsmedelskvalitet i bredare mening.

Det här var en diskussion som inte bara kom att handla om primärproduktionen utan också kom att handla om förädling och om detaljistledet, där vi inte bara talade jordbrukspolitik utan även konkurrenspolitik.

Anf.  45  ORDFÖRANDEN:

Vi godkänner rapporterna.

Vi går in på kommande ministerrådsmöte. Finns det några A-punkter?

Anf.  46  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Nej, jag har ingen A-punktslista med mig. Det är ju flera råd i anslutning till varandra, bland annat ett miljöråd där man har haft möjlighet att ta en hel del A-punkter.

Anf.  47  ORDFÖRANDEN:

Då går vi in på punkt 3.

Anf.  48  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Det ska vara en riktlinjedebatt om marknadsordningen för frukt och grönt. Det här är ett reformarbete som är i sitt inledningsskede. Vi har fått ett antal frågor från ordförandeskapet som ska ligga till grund för den diskussion vi ska ha. Man kan väl säga att den svenska ståndpunkten generellt är att vi vill ha en så genomgripande reform av den här marknadsordningen som möjligt.

Vi har tidigare framfört att vi tycker att det saknas ett konsumentperspektiv i förordningen och i diskussionen. I det konsumentperspektivet tycker vi också att man bör lyfta in ett hälsoperspektiv när det gäller konsumtionen av frukt och grönt.

De frågor som vi har fått gäller först om vi tycker att principerna och målen för reformen av marknadsordningen 1996, både för färska och bearbetade produkter, fortfarande är tillämpliga. Där är just vårt generella svar att vi tycker att konsumentperspektivet saknas.

De andra frågorna vi har fått handlar om producentorganisationernas roll och om man kan förbättra genom att införa en större flexibilitet och subsidiaritet i medlemsländerna.

Sverige är ju fortsatt tveksam till idén att använda offentliga medel i syfte att koncentrera utbudet och stärka förhandlingskraften hos vissa producenter. Vi tycker att det här ger ett system som frånsett att man kan få en koncentration också ger en betungande administration. Man får heller inte den möjlighet till insyn som man borde ha. Vi har en negativ hållning till detta.

Den tredje frågan är om man vid förvaltningen av kriser på marknaden skulle kunna lösa dem genom att tillföra ytterligare marknadsmekanismer, alltså ytterligare reglering. Här menar Sverige att vi ska gå den andra vägen och låta marknaden för frukt och grönt hantera det här själv.

Den fjärde frågan är vi glada åt att den ställs på det sätt som den ställs. Man lyfter där in hälsoaspekterna och ställer sig frågan om man genom att ta hänsyn till de positiva hälsoaspekterna av frukt och grönt ska introducera ytterligare marknadsinstrument i marknadsordningen för att öka konsumtionen. Vår grundhållning är att man får den allra bästa effekten på folkhälsan genom att göra en radikal förändring av den här marknadsreformen så att man får ned priset och därigenom får konsumenterna att äta mer frukt och grönt.

Skulle man diskutera andra marknadsmekanismer skulle det vara som ett andrahandsalternativ för oss, om vi inte kan komma fram den andra vägen. Men i första hand menar vi att det är den radikala reformen som gäller.

Anf.  49  JAN ANDERSSON (c):

Hur bedömer ministern att en sådan här reform påverkar den svenska produktionen och utbudet av grönsaker?

Sedan har jag en kommentar när det gäller priset på frukt och grönt. Går man till affären och tittar ser man att morötterna kostar 6:90 kr och lösgodiset 69 kr kilot. Potatisen kostar 4:50 kr när den är potatis och 45 kr eller mer när den är chips.

Jag tror inte att det är tillräckligt att använda priset ur ett folkhälsoperspektiv. Finns det andra mekanismer som påverkar folkhälsan i den här reformen? Annars tror jag att det är mycket av en myt att prissänkningar påverkar speciellt mycket.

Anf.  50  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Det är ju svårt att ge en riktigt djuplodande bedömning av effekterna på den svenska marknaden. Ändå kan man väl anta att det inte får någon större effekt på grund av att vi i dag inte utnyttjar systemet i särskilt stor utsträckning. På det sättet påverkar det inte de svenska producenterna.

Jag kan hålla med om att det ser lite märkligt ut att trots att godis, chips och choklad är så dyrt väljer vi det och inte att konsumera frukt och grönt. Jag jobbar ganska mycket med de här frågorna för närvarande. Så mycket som 40 % av hushållsbudgeten går i dag till så kallad skräpmat. Här tror jag att det behövs olika typer av åtgärder för att påverka. Det ska regeringen återkomma till i en handlingsplan när det gäller goda kostvanor och ökad fysisk rörelse.

Men att inte priset skulle påverka… Islänningarna har gjort ett försök. De har sänkt skatten på frukt och grönt. De fick faktiskt en effekt på konsumtionen. Så man ska inte utesluta att det påverkar.

Danskarna har gått en annan väg i sitt folkhälsoarbete. De har haft informationskampanjer som har varit väldigt lyckosamma. Det är klart att man kan tänka sig något sådant också om vi skulle ha en fall back och diskutera hur vi ska använda pengar inom ramen för en bestående marknadsordning. Där är vi inte i dag. Men det skulle kunna vara en infallsvinkel.

Anf.  51  HILLEVI LARSSON (s):

Jag har för mig att tomatförsäljningen ökade när det var tomatkris för ett tag sedan. Man såg att det var billigt och tog extra många tomater eller tog sådana även om man inte hade tänkt sig det. Jag tror också att det kan ha en effekt.

Det finns också prisskillnad inom frukt- och grönsakskategorin. Morötter är billigt, men de små gula frukterna med vingar, som man på fest lägger ut som dekoration, physalis, kostar 10 kr eller ännu mer. Dem äter man ju upp på någon minut. Det är också ett problem att vissa saker som är mycket goda inom frukt och grönt är mycket dyrare.

Anf.  52  JAN ANDERSSON (c):

Min avsikt var inte att vi skulle få en diskussion om priset på morötter och annat utan snarare en övergripande diskussion om att det krävs andra saker än bara priset. Det är inte det som styr hur människor väljer att handla i första hand utan det är i hög grad beteendemönster. Det var mest det som det var avsikten att visa på.

Anf.  53  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Jag vill bara säga att det vi framför allt angriper i det här systemet, också ur ett folkhälsoperspektiv, är att systemet har ett inslag som innebär att man för att hålla priset uppe förstör grönsaker. Man destruerar grönsaker. Man lägger dem på komposten. Det tycker inte vi är en bra ordning.

Anf.  54  ORDFÖRANDEN:

Då konstaterar jag att det finns ett stöd för regeringens upplägg inför de fortsatta förhandlingarna.

Vi går in på punkt nr 4, Europeisk handlingsplan för ekologiska livsmedel och ekologiskt jordbruk.

Anf.  55  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Det här ärendet har kommit så långt att vi ska anta rådsslutsatser, och frågan har tidigare varit föremål för beredning i EU-nämnden.

Från svensk sida står vi bakom de idéer som finns i rådsslutsatserna. Sådant som vi tidigare har varit kritiska mot finns inte med i de nuvarande formuleringarna, och det är vi glada för.

Vi vet att grekerna kommer att reservera sig. De kommer att ha en idé om att man ska ha en ursprungsmärkning på importerade ekologiska produkter. Vi vet också att det kommer att vara en diskussion och att några medlemsstater kommer att framföra en idé om en gemensam deklaration avseende GMO-frågor. Därför är detta inte en A-punkt utan det är, som vi bedömer det, en falsk B-punkt på mötet. Det blir en diskussion, men man kan räkna med att det blir ett antagande av de här rådsslutsatserna.

Anf.  56  LENNART FREMLING (fp):

Jag kan stödja förslaget till svensk ståndpunkt, men jag vill ställa en fråga till jordbruksministern. Det här handlar nu bara om ekologiska livsmedel. Vi vet att de utgör en relativt liten andel av den produktion och konsumtion vi har. Frågan är om man inte borde framhålla betydelsen av övriga livsmedels kvalitet i samma sammanhang. Vissa livsmedel kan bli så att säga nästan ekologiska. Det vore bra om man inte motverkar det genom att sätta en skarp gräns mellan svart och vitt, ekologiskt och icke ekologiskt.

Om det nu blir så att jordbruksministern håller ett anförande om den här frågan undrar jag om hon tar upp det perspektivet också, att det är viktigt att kunna få in sådant som är nästan ekologiskt.

Anf.  57  LARS LINDBLAD (m):

När det gäller jordbruket har vi en grundläggande marknadssyn. Det var därför vi kunde stödja regeringens ståndpunkt på den föregående punkten om frukt och grönt.

Det jag är lite rädd för är just att man när det gäller synen på den ekologiska odlingen plötsligt upphäver marknadssynen, det vill säga att de här produkterna inte ska ta sig fram på marknaden som andra produkter utan man vill på olika politiska sätt hävda de här produkterna, vilket jag inte tror är bra. Det skapar motsättningar mellan den delen av det s.k. konventionella jordbruket som är miljövänlig och de som väljer den här produktionsformen. Därför tror jag att det är väldigt olyckligt att man har de här typen av stödåtgärder.

Det är de delarna som vi är emot från Moderaternas sida, framför allt när det gäller informationskampanjer. Det gäller åtgärder för ekologiskt jordbruk i LBU-programmen, ökade medel till just denna forskning via EU-medel och en mängd andra sådana här saker som man lyfter fram.

Däremot tycker jag att de delar som handlar om att definiera grundläggande principer för ekologisk produktion, förtydligande av GMO-frågor i förhållande till ekologisk produktion, anpassning av regelverket för kontroll och så vidare är bra och relevanta. Men när det gäller de olika stödåtgärderna lägger vi dem ovanpå olika nationers stödåtgärder och det blir en massubvention som jag inte tror är bra. Det är det vi vänder oss mot när det gäller den svenska ståndpunkten.

Anf.  58  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

I motsats till Lars Lindblad tycker vi i Vänsterpartiet att det här är ganska bra. Det kanske gör att den ekologiska rösten blir högre inom EU. Det tycker jag behövs. Jag tror att det är ett ganska bra förslag.

De 21 åtgärder som har diskuterats fram, som nu har blivit något färre, finns det en prioritetsordning för i vårt material. Den tycker jag är helt okej.

Nu vet jag att vi i Sverige har sagt nej till de två åtgärder som innebär stöd till producentorganisationer och inrättande av expertpanel på EU-nivå. Det tror jag också är rätt så klokt, i alla fall det här med expertnivå.

Ministern kanske kan utveckla varför vi har sagt nej till stöd till producentorganisationer. Är det för att det kanske blir orättvist mot andra odlare? Det kanske är det argumentet.

Sedan tror jag att informationsåtgärder är viktiga. Men det innebär ju inte att vi avsätter mer medel. Det hålls väl inom budgeten, vad jag förstått. Det tycker jag är viktigt.

Om man ser på forskningen när det gäller ekologiska produkter finner man att den inte är direkt omfattande. Jämför man med den konventionella odlingen ser man att den ekologiska forskningen utgör bråkdelar.

Anf.  59  CHRISTINA AXELSSON (s):

Vi tycker också att de här rådsslutsatserna behövs, kanske främst för att det är stor efterfrågan på ekologiska produkter av konsumenter runtom i EU, också i Sverige. Därför är det bra om det här kommer till stånd.

Vi fick information i utskottet att det inte är några nya pengar utan det här sker, precis som Sven-Erik Sjöstrand sade, inom ramen för de pengar som redan finns. Då är det ju viktigt att man också främjar handeln med ekologiska produkter så att fler kan köpa sådana. Därför tror jag att det är bra med de här rådsslutsatserna.

Anf.  60  ULF HOLM (mp):

Herr ordförande! Man kan från Miljöpartiets sida ha sympati för det som Lars Lindblad från Moderaterna tog fram om hur mycket EU ska bestämma över. Men om det nu är så att EU bestämmer jordbrukspolitiken är det väl ändå bättre att jordbrukspolitiken är ekologisk än att man besprutar en massa produkter. Därför kan vi stödja regeringens åsikt och att man jobbar vidare med det här för att styra EU:s vidare jordbrukspolitik mot något bättre. Den blir i alla fall ekologisk, och dessutom blir det bättre hälsa för oss människor.

Min fråga handlar egentligen om GMO. Om jag förstått det rätt är det bland annat den österrikiska regeringen som har en deklaration om GMO-frågan. Kan ministern utveckla det?

Anf.  61  ANDERS G HÖGMARK (m):

Får jag bara komplettera och lite grann utveckla tankegången som Lars Lindblad och Lennart Fremling förde fram.

Om ungefär 10 % av maten odlas ekologiskt i Sverige och jordbruksministern i alla sammanhang, gärna tillsammans med LRF:s ledning – oaktat hur den ser ut – är väldigt, väldigt mån om att man ska äta svenskt och att inte bara svenskar ska göra detta utan helst även människorna ute i Europa, för vi ska stimulera matexporten, blir det då inte en konflikt här? Är det då bättre att äta fransk ekologisk mat än svensk konventionellt odlad?

Om man markerar för mycket – Lars Lindblad var inne på detta, och Lennart Fremling påpekade att det inte är svart eller vitt – finns det en uppenbar anledning att ställa frågan: Varför ska man föredra fransk ekologiskt odlad mat – om man nu ska göra satsningar på ekologisk mat – för den är väl lika bra i Frankrike som i Sverige och i Danmark, framför mat odlad i konventionellt svenskt familjejordbruk? Ser inte jordbruksministern en risk för motsättningar i detta förhållande?

Anf.  62  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Det var många frågor. Det är ett engagerande ämne.

När vi har formulerat vår ståndpunkt har vi varit måna om att fokusera på de principiella frågorna. Vi har varit väldigt måna om att inte bygga nya stödsystem. Det är alldeles riktigt att det är pengar som finns inom ramen för landsbygdsprogrammen som vi använder.

För mig handlar det här väldigt mycket om att skapa ett system som ger konsumenterna förtroende för de här produkterna. Då vill jag säga till Moderaterna att det också är någonting som främjar marknadsekonomin. Konsumenterna måste ha förtroende för marknaden, annars vågar man inte agera på marknaden. Vi måste ha trygga konsumenter. Och då är det viktigt med det här grundläggande regelverket.

När det gäller frågan om svenskt eller utländskt, ekologiskt eller icke-ekologiskt vill jag säga att vi från regeringens sida jobbar för att vi ska få ett så miljövänligt och miljöanpassat jordbruk som möjligt generellt. Då är vi väldigt glada för att vi nu också inom ramen för den stora jordbruksreform som vi börjar genomföra i Sverige den 1 januari 2005 lyckas modulera pengar så att vi tar från den första pelaren, går över till den andra pelaren och även lägger på en nationell finansiering här i Sverige. Det gör att vi redan 2005 och 2006 kan få ytterligare satsningar. Det finns med i politiken.

När vi har formulerat våra principer har vi sagt att det vi prioriterar högt från svensk sida är att vi ska främja handeln med ekologiska produkter både inom EU och med tredjeland. Det är den första principen. Då är det mycket viktigt att vi har det här regelverket så att man kan vara trygg med att det är en ekologisk produkt man köper i den svenska affären, även om det skulle vara honung från södra hemisfären.

När jag talar om de svenska mervärdena talar inte jag om svenskt, jag talar om svenska mervärden. Det har jag inga problem med, för i den produktion som vi har i Sverige producerar vi mat som är säker. Den tar hänsyn till miljön och den har ett antal etiska värden när det gäller bland annat djurens välfärd. För mig är det här inga motsättningar.

Sedan hade jag frågan om producentorganisationerna från Sven-Erik Sjöstrand. Där är skälen precis de som jag anförde under den första punkten när det gällde marknadsordningen för frukt och grönt. Stödet till producentorganisationerna innebär en koncentration på marknaden. Det innebär konkurrenssnedvridningar och ger en minskad transparens.

Jag har inte så mycket mer att tillägga. Det vi vet är att några medlemsstater kommer att ha en gemensam deklaration om GMO-frågorna. Jag utgår från att det är tröskelvärden och samexistensfrågor som man kommer att ta upp i det sammanhanget. Det är någonting som vi aktivt arbetar med inom unionen. Jag har förstått att det bland annat är Danmark och Italien som kommer att ta upp de här frågorna. Men vi har ju ett annat arbete på gång just när det gäller samexistensfrågorna och GMO.

Anf.  63  LARS LINDBLAD (m):

Jordbruksministern delar vår uppfattning när det gäller vikten av att klarlägga definitioner och sådant, det vill säga att våra konsumenter ska få veta vad en ekologisk produkt är när man köper den, oavsett var den kommer ifrån och så vidare. De delarna liksom även GMO och sådana saker som jag hänvisade till tidigare instämmer vi i.

För att göra det alldeles klart vill jag säga att i och med att vi tyckte att det var fel att köra informationskampanjer om olivolja gentemot svenska konsumenter och andra saker som EU har fått för sig är vi också av marknadsskäl emot informationskampanjer när det gäller ekologisk odling och särskilda åtgärder för ekologisk produktion. Vi menar att det här är en produktionsform som ska få finnas vid sidan av annan produktion som är miljövänlig, men att så här kraftfullt gå in och stödja den är det som vi är negativa till.

Anf.  64  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Jag ska bara upplysningsvis säga att man kan ha synpunkter på hur vi ska använda medel. Men det finns också medel inom ramen för jordbruksstöden för informationskampanjer på andra områden. Från svensk sida utnyttjar vi dem väldigt lite, därför att vi har haft en tveksamhet. Men de finns inom ramen för stödsystemet. Det kan man alltid ha synpunkter på. Men vi tycker ändå att det här är ett bra ställningstagande. För oss har det varit viktigt att det är handelsfrämjande även så att säga totalt på världsmarknaden.

Anf.  65  ORDFÖRANDEN:

Jag finner att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Vi går till Internationella handelsförhandlingar.

Anf.  66  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Vi ska få information från kommissionen. Det handlar både om Doharundan och Mercosurförhandlingarna. Det enda jag kan säga här är att regeringen avser att fortsatt vara drivande och offensiv när det gäller EU:s position i de här förhandlingarna.

Anf.  67  ORDFÖRANDEN:

Vi godkänner informationen.

Vi går vidare till Fiske, Inrättande av gemenskapens kontrollorgan för fiske

Anf.  68  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Vi har behov av att stärka vårt system när det gäller kontroll och tillsyn av fisket. Inrättandet av den gemensamma inspektionsorganisationen är en åtgärd som vi välkomnar. Vi vill ha striktare kontroller, och vi vill ha en effektiv övervakning.

Vi kommer att ha en diskussion nästa vecka om hur vi ska styra arbetet inom kontrollorganet. Från svensk sida kommer vi att markera att det inte är möjligt att låta kontrollorganet styra prioriteringar och användning av nationella resurser.

Vi kommer också att markera att vid upprättandet av de här nyttjandeplanerna är det viktigt att man tar regionala hänsyn. När man bemannar kontrollorganet måste kunskap om fisket på regional nivå finnas med. Vi menar också att alla befattningar vid kontrollorganet ska rekryteras öppet inom EU. Vi vill ju ha chansen att få in kompetens från Sverige också, exempelvis.

Frågan om den nationella suveräniteten är den vi kommer att tydligast markera i riktlinjediskussionen.

Anf.  69  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Jag vill säga att jag tror att det är bra att ministern betonar den nationella suveräniteten. När jag läste det här var jag lite rädd för att det handlade om ytterligare en organisation som var lite mer överstatlig. Men såvitt jag har förstått är det lite mer en samordnad roll och att man lyfter fram vikten av att kontrollera, hjälpa till med utbildning och så vidare.

Vad jag har förstått, och det sade man nog också på mötet vi hade i går med miljö- och jordbruksutskottet, kommer det här att vara en fråga enbart för ministerrådet. Den kommer inte upp i parlamentet. Det kan bli så att de yttrar sig. Jag undrar hur långt den här processen har gått. Kommer det att bli beslut och yttrande 2005?

Anf.  70  ANDERS G HÖGMARK (m):

Herr ordförande! Jag tycker att det är en mycket bra ståndpunkt som regeringen har här, att man mycket klart markerar det nationella ansvaret och sedan givetvis att kontrollmyndigheten samspelar för att se till att man verkligen lever upp till det nationella ansvaret.

Jag har bara en liten fråga: Vilken bedömning gör ministern när det gäller kapaciteten? Viljan kan man alltid diskutera, men hur ser en rimligt objektiv bedömning av kapaciteten hos olika viktiga fiskenationer ut när det gäller att utöva denna kontroll på sin egen verksamhet? Det finns en uppenbar risk att om kapaciteten brister skulle en sådan här organisation känna att bristerna är så stora att man nu själv, på den övernationella nivån, måste förstärka sig. Eftersom jag är en väldigt stark anhängare av att det enligt subsidiaritetsprincipen ska ligga på nationell nivå, som reglerna också gör här, är frågan: Vad är bedömningen?

Vad gäller politisk vilja förstår jag att ni har uppfattningar om varandra när ni sitter där nere.

Anf.  71  JAN ANDERSSON (c):

För att komma till rätta med våra fiskbestånd krävs det att vi hittar ett system där vi kommer runt den mänskliga reaktionen att de på andra sidan vattnet är ena fulingar till att ta upp mer än vad de har i kvot, de fuskar och de är de stora bovarna. Det krävs att vi hittar ett sådant system för att vi ska få någon typ av förtroende ute bland folk för kvoter och annat. Det tror jag att man kan göra med det här.

Samtidigt delar jag regeringens uppfattning att suveräniteten är oerhört viktig och vill trycka extra på det.

Anf.  72  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Parlamentet har ingen medbeslutande roll på den här punkten, och ärendet har ju ännu inte gått för yttrande till parlamentet. Sådant är läget.

Vad gäller det här med vilja kontra kapacitet vill jag knyta an till det som Jan Andersson tog upp. Det handlar om att vi genom det här får ett transparent system. Därigenom kan vi också värdera vad de olika medlemsstaterna satsar i systemet. Det är väl det som kommer att innebära ett större tryck. Det handlar inte bara om politisk vilja – man måste också vara beredd att vidta åtgärder och kunna genomföra dem. Det är väl styrkan i systemet.

Anf.  73  ORDFÖRANDEN:

Då konstaterar jag att det finns ett stöd för regeringens upplägg inför de fortsatta förhandlingarna.

Vi går vidare på dagordningen. Är punkt 7 och punkt 8 sammanslagna? De gäller återhämtningsåtgärder för olika fiskbestånd.

Anf.  74  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Jag har ingen annan kommentar än att vi stöder kommissionens förslag på de två punkterna.

Anf.  75  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Nästa punkt gäller Norge.

Anf.  76  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Den här punkten handlar om EU-kvoten för arktisk torsk, och den handlar också om makrill. Våra intressen gäller framför allt makrillen. I det här sammanhanget är det alltså den frågan som Sverige har att bevaka. I övrigt har jag inga kommentarer. Det är ju en information vi kommer att få vid sammanträdet.

Anf.  77  ORDFÖRANDEN:

Då godkänner vi den informationen.

Sedan har vi övriga frågor, och den listan har blivit längre.

Anf.  78  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Ja, den har blivit väsentligt längre. Jag är faktiskt lite förvånad över att det är så många övriga frågor, och jag ska snabbt försöka ge en bild av vad de olika medlemsländerna tar upp.

Den första övriga frågan kommer sig av att den italienska delegationen har begärt att få en information från kommissionen när det gäller vilka effekter den amerikanska lagstiftningen kan få på varuflöden mellan EU och USA och också vilka bilaterala kontakter som har förekommit mellan kommissionen och de amerikanska myndigheterna. Det gäller då bioterrorism.

Den svenska ståndpunkten här är att vi är positivt inställda till att få klarhet i vilka kontakter som har varit och vad denna lagstiftning innebär.

Anf.  79  ORDFÖRANDEN:

Då gör vi så att vi behandlar de övriga frågorna var och en för sig. Jag kan konstatera en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Anf.  80  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Den danska delegationen har begärt att få ta upp frågan om skolmjölk. Skolmjölksstödet är ju avsättningsfrämjande när det gäller mjölkfett. Det här är en svensk angelägenhet också eftersom vi har en generellt negativ inställning till avsättningsfrämjande stöd. Vi har tidigare inom EU drivit att inkludera flera produkter med låg fetthalt i skolmjölksprogrammet. På det sättet är vi positivt inställda.

Anf.  81  LARS LINDBLAD (m):

Jag tycker att jordbruksministern bör utnyttja den här eventuella diskussionen till att vara lite principiell, nämligen med det som den svenska ståndpunkten inleds med, det vill säga den principiella negativa inställningen till avsättningsfrämjande stöd. Här har vi ett konkret exempel där danskarna så att säga visar hur den här typen av stöd leder till sämre folkhälsa. Vi borde då utnyttja situationen till att påpeka den principiella ståndpunkten snarare än den andra synpunkten.

Anf.  82  LENNART FREMLING (fp):

Jag har ungefär samma syn som Lars Lindblad här har visat. Det står i förslaget till svensk ståndpunkt som en första mening att vi bara generellt ha en negativ inställning till avsättningsfrämjande stöd. Men vi borde väl göra någonting åt det då och ta upp den principiella frågan. Man kan ju möjligen undra om det i det här fallet görs på ett mjukt sätt eftersom Sverige tar hem pengar på den här typen av stöd.

I och för sig är det klart att den förändring som föreslås är en förbättring. Jämfört med nuläget är det ju alltså inte önskvärt att förhindra förändringen, annat än om det skulle kunna leda till en större omprövning. Men jag tycker att man inte så lättvindigt borde gå förbi det här eftersom det är principiellt felaktigt med den här typen av stöd.

Anf.  83  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Frågan om skolmjölk diskuterades senast under år 2000 inom rådet, och då gjordes förändringar i rådets förordning. Sverige drev i de förhandlingarna frågan om att inkludera flera produkter med låg fetthalt i skolmjölksprogrammet. Givetvis driver vi också den principiella frågan.

Jag kan då säga att inför rådsmötet på måndag lär det inte finnas utrymme för någon djuplodande diskusson om just skolmjölksprogrammet. Det här är ju en övrig punkt som tas upp på begäran av den danska delegationen. Men den svenska hållningen är att vi är generellt negativt inställda till det här. Givetvis ska vi ta upp de frågorna i de sammanhang där det går att driva frågorna.

Anf.  84  LENNART FREMLING (fp):

Jordbruksministern säger att man driver den principiella frågan, men då undrar jag: Hur då? Det kanske finns olika metoder att få upp frågan på något lämpligt sätt.

Anf.  85  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Det här är ju en generell fråga. Vi har varit mycket tydliga med hur vi ser på mjölkreformer överlag. Vi driver en reformering av hela mjölksektorn, och det här är en mindre del i de stödordningar som vi har på mjölkområdet. Givetvis tar vi tillfället i akt, och vi kommer att driva de principiella frågorna.

Jag försökte vara realistisk och säga här att jag bedömer att det inte på måndag finns ett utrymme för att då klara ut de principiella frågorna i en diskussion i rådet.

Anf.  86  ORDFÖRANDEN:

Det blir i så fall när framtida förändringar eller reformer blir aktuella. Det här är väl mera en chans för alla delegationer att föra fram frågor.

Vi godkänner den informationen.

Då går vi vidare. Det gäller då samexistensen mellan GMO-grödor.

Anf.  87  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Nej, jag har en ny punkt som handlar om danska implementeringsproblem när det gäller den förestående reformen. Det är ju ett komplicerat system som ska genomföras. Danskarna genomför ett regionaliserat system, precis som vi i Sverige, och de har problem med bidragsnivåerna till nötköttsbönder som upphört med sin produktion eller minskat sin areal efter referensperioden 2000–2002. Det innebär helt enkelt att stödpengar går till bönder som inte längre är aktiva. Man vill då föra upp en fråga om det går att minska tilläggsbelopp för dem som har upphört eller minskat sin produktion.

Vi har haft motsvarande funderingar i Sverige, men vi hittade lösningar på de här problemen i artikel 42.9 i rådsförordningen. Det handlar då om oväntade vinster som man kan välja att dra in i systemet, så kallade windfall profits. Vi har alltså hittat lösningar, men vi får väl se vad kommissionen säger till danskarna.

Anf.  88  ORDFÖRANDEN:

Då godkänner vi informationen.

Anf.  89  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Nästa punkt är också en ny punkt, och den handlar om spannmål. Det är den ungerska delegationen som vill att det öppnas ett anbudsbaserat exportbidragssystem riktat mot Ungern, och man vill också ha bidrag som täcker transporter till hamn. För Ungerns del är det Constanza i Rumänien. Man vill också ha nya regler när det gäller interventionsuppköp och att när interventionsuppköpen inleds ska försäljning omedelbart inledas.

Vad gäller de två första frågorna är det inte förenligt med EG-systemet att ha system riktade till bara en medlemsstat, och vad gäller den sista frågan bedömer vi att det här skulle bli dyrt. Det påverkar omedelbart priset på marknaden, och vi bedömer att det blir en negativ reaktion från kommissionens sida.

Anf.  90  ORDFÖRANDEN:

Då godkänner vi den informationen. Då har vi ett initiativ från Litauen.

Anf.  91  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Nästa punkt på dagordningen gäller Slovakien som tar upp en punkt om LBU. Man vill att nya MS ska få ingå i arrangemanget för områden utanför målområden – det låter komplicerat, det här!

Samtidigt menar vi att det här verkar vara ett missförstånd och att det nog finns möjligheter att rätta till det här.

Jag får nu indikationer på att denna punkt har tagits bort från agendan, men det visste jag inte innan jag gick hit.

Då gäller det Litauen, och det handlar då om statsstöd på grund av vädersituationen i Litauen. Det var kallt i maj i Litauen. Det var frost där, och det påverkade stora områden. Man fick då skador i trädgårdsnäringen och i bärodlingar. Nu vill man använda nationella pengar för att stötta näringen.

Den enda reaktionen vi har från svensk sida är att det är möjligt om det är förenligt med statsstödsreglerna. Det bör alltså göras en prövning enligt statsstödsreglerna.

Anf.  92  ORDFÖRANDEN:

Då godkänner vi den informationen.

Anf.  93  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Sedan kommer ytterligare en ny punkt. Nu kommer GMO-frågorna tillbaka. Det är den danska delegationen, med stöd av de italienska, grekiska och österrikiska delegationerna, som tar upp frågan. Det handlar om samexistens.

Syftet med det danska initiativet är troligen att få igenom ett förslag om en task force för samexistens, som då ska verka för gemenskapsregler. Man kommer sannolikt också att ta upp tröskelvärdena för GMO i utsäde.

På båda de här punkterna har vi ju ett arbete på gång inom unionen. Vi är i ett läge där vi arbetar på nationella regler för att kunna säkerställa möjlighet för både GMO-produktion, traditionell produktion och ekologisk produktion. Vi har ju också bestämt att efter det att vi har gjort arbeten nationellt ska vi pröva om vi behöver ha ett gemensamt regelverk. Kommissionen arbetar också med frågan om GMO i utsäde, och vi räknar med att man snart kommer att lägga fram förslag om tröskelvärden.

Det här är viktiga frågor, och vi tycker att det är viktigt att de kommer upp, men det känns inte motsägelsefullt i förhållande till det arbete som redan pågår inom kommissionen.

Anf.  94  ORDFÖRANDEN:

Då kan vi godkänna informationen.

Nästa punkt gäller BSE.

Anf.  95  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Det är den vanliga informationen som vi får regelbundet om BSE-situationen inom gemenskapen. Vi tycker från svensk sida att det är viktigt att vi återkommande får informationen. Även om BSE-fallen inom unionen minskar är det viktigt att vi tydligt och öppet redovisar hur situationen ser ut. Vi tycker alltså att det är bra att vi får den här informationen.

Anf.  96  ORDFÖRANDEN:

Vi godkänner informationen.

Då har vi en punkt om rabies.

Anf.  97  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Den franska delegationen vill informera om ett rabiesfall i Frankrike som har fått en del konsekvenser. Det är en hund från Marocko som uppenbarligen har lyckats bita både hundar och människor innan man har avlivat hunden, och det finns en viss osäkerhet kring vilken spridning sjukdomen kan ha fått. Vi kommer att få en information om det här allvarliga fallet.

Anf.  98  ORDFÖRANDEN:

Vi godkänner den informationen.

Då har vi ett meddelande från den spanska delegationen.

Anf.  99  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Det gäller en mycket aktuell fråga inför världslivsmedelsdagen i morgon. Den handlar om biologisk mångfald. Den spanska delegationen vill få ytterligare fart på arbetet inom ramen för det avtal om växtgenetiska resurser som trädde i kraft i somras. Man erbjuder sig att stå som värd för det första mötet med den styrande församlingen. Det mötet skulle då kunna gå av stapeln under 2005.

Vi är positiva till att det första mötet med fördragets styrande församling hålls i Spanien.

Anf.  100  ORDFÖRANDEN:

Vi godkänner informationen.

Sedan har vi en begäran från den franska delegationen om dieselpriser.

Anf.  101  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Just det. Den är ny på min lista också. Fransmännen är oroade över att oljepriset och dieselpriset medför ökade kostnader för yrkesfiskarna, och man vill då aktualisera någon typ av stöd till yrkesfiskarna.

Vi är medvetna om att de här problemen kan uppkomma, men de uppkommer ju i alla sektorer i samhället, inte bara för fisket, så vi menar att det inte bör vara aktuellt att ge något särskilt stöd. Vi bedömer att det också skulle stå i strid med vad som är tillåtet enligt statsstödsreglerna. Vi är alltså negativa.

Anf.  102  ORDFÖRANDEN:

Då godkänner vi den informationen. Därmed är vi klara för i dag.

Då tackar vi jordbruksministern med medarbetare. Trevlig helg!

Innehållsförteckning

1 §  Ekofin 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  2  Statsrådet GUNNAR LUND (s) 1

Anf.  3  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  4  Statsrådet GUNNAR LUND (s) 1

Anf.  5  ORDFÖRANDEN 2

Anf.  6  Statsrådet GUNNAR LUND (s) 2

Anf.  7  CARL B HAMILTON (fp) 3

Anf.  8  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 3

Anf.  9  Statsrådet GUNNAR LUND (s) 3

Anf.  10  ANDERS G HÖGMARK (m) 4

Anf.  11  Statsrådet GUNNAR LUND (s) 5

Anf.  12  ORDFÖRANDEN 5

Anf.  13  Statsrådet GUNNAR LUND (s) 5

Anf.  14  BJÖRN HAMILTON (m) 6

Anf.  15  ULF HOLM (mp) 6

Anf.  16  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 6

Anf.  17  Statsrådet GUNNAR LUND (s) 7

Anf.  18  ORDFÖRANDEN 7

Anf.  19  ANDERS G HÖGMARK (m) 7

Anf.  20  Statsrådet GUNNAR LUND (s) 7

Anf.  21  ORDFÖRANDEN 8

Anf.  22  Statsrådet GUNNAR LUND (s) 8

Anf.  23  BJÖRN HAMILTON (m) 8

Anf.  24  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 8

Anf.  25  Statsrådet GUNNAR LUND (s) 9

Anf.  26  Departementssekreterare ANNELI JOSEFSSON 9

Anf.  27  ORDFÖRANDEN 9

Anf.  28  Statsrådet GUNNAR LUND (s) 9

Anf.  29  ANDERS G HÖGMARK (m) 10

Anf.  30  ULF HOLM (mp) 10

Anf.  31  ORDFÖRANDEN 10

Anf.  32  ULF HOLM (mp) 10

Anf.  33  Statsrådet GUNNAR LUND (s) 11

Anf.  34  HILLEVI LARSSON (s) 11

Anf.  35  ORDFÖRANDEN 12

2 §  Nationell rapport om ekonomiska reformer på produkt- och kapitalmarknaderna 13

Anf.  36  Statsrådet GUNNAR LUND (s) 13

Anf.  37  CARL B HAMILTON (fp) 13

Anf.  38  Statsrådet GUNNAR LUND (s) 14

Anf.  39  CARL B HAMILTON (fp) 14

Anf.  40  Statsrådet GUNNAR LUND (s) 14

Anf.  41  CARL B HAMILTON (fp) 14

Anf.  42  ORDFÖRANDEN 15

3 §  Jordbruk och fiske 16

Anf.  43  ORDFÖRANDEN 16

Anf.  44  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 16

Anf.  45  ORDFÖRANDEN 17

Anf.  46  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 17

Anf.  47  ORDFÖRANDEN 17

Anf.  48  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 17

Anf.  49  JAN ANDERSSON (c) 18

Anf.  50  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 18

Anf.  51  HILLEVI LARSSON (s) 19

Anf.  52  JAN ANDERSSON (c) 19

Anf.  53  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 19

Anf.  54  ORDFÖRANDEN 19

Anf.  55  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 19

Anf.  56  LENNART FREMLING (fp) 20

Anf.  57  LARS LINDBLAD (m) 20

Anf.  58  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 20

Anf.  59  CHRISTINA AXELSSON (s) 21

Anf.  60  ULF HOLM (mp) 21

Anf.  61  ANDERS G HÖGMARK (m) 21

Anf.  62  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 22

Anf.  63  LARS LINDBLAD (m) 23

Anf.  64  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 23

Anf.  65  ORDFÖRANDEN 23

Anf.  66  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 23

Anf.  67  ORDFÖRANDEN 23

Anf.  68  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 23

Anf.  69  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 24

Anf.  70  ANDERS G HÖGMARK (m) 24

Anf.  71  JAN ANDERSSON (c) 24

Anf.  72  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 25

Anf.  73  ORDFÖRANDEN 25

Anf.  74  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 25

Anf.  75  ORDFÖRANDEN 25

Anf.  76  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 25

Anf.  77  ORDFÖRANDEN 25

Anf.  78  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 25

Anf.  79  ORDFÖRANDEN 26

Anf.  80  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 26

Anf.  81  LARS LINDBLAD (m) 26

Anf.  82  LENNART FREMLING (fp) 26

Anf.  83  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 26

Anf.  84  LENNART FREMLING (fp) 26

Anf.  85  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 27

Anf.  86  ORDFÖRANDEN 27

Anf.  87  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 27

Anf.  88  ORDFÖRANDEN 27

Anf.  89  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 27

Anf.  90  ORDFÖRANDEN 28

Anf.  91  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 28

Anf.  92  ORDFÖRANDEN 28

Anf.  93  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 28

Anf.  94  ORDFÖRANDEN 28

Anf.  95  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 29

Anf.  96  ORDFÖRANDEN 29

Anf.  97  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 29

Anf.  98  ORDFÖRANDEN 29

Anf.  99  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 29

Anf.  100  ORDFÖRANDEN 29

Anf.  101  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 29

Anf.  102  ORDFÖRANDEN 30