Fredagen den 15 november 2002

EU-nämndens uppteckningar 2002/03:6

1 §  Allmänna frågor och yttre förbindelser

Utrikesminister Anna Lindh

Rapport från ministerrådsmöte (utvecklingsfrågor) den 30 maj 2002

Rapport från ministerrådsmöte den 21 och 22 oktober 2002

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 18 och 19 november

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Sammanträdet är öppnat, och jag vill hälsa utrikesminister Anna Lindh med medarbetare välkomna till sammanträdet. Vi är glada att tåget ändå gick så att du kunde komma hit.

Vi börjar som vanligt med rapporterna och går sedan över till ärendena.

Anf.  2  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Jag vill börja med att be om ursäkt och säga att jag är väldigt tacksam för att nämnden väntade.

Jag börjar med förra mötet. Sedan återkommer jag till västra Balkan, Kaliningrad och Europeiska rådets möte i Köpenhamn och berör övriga frågor som vi diskuterade. Mellanöstern kommer jag också tillbaka till.

Vi hade vid middagen en diskussion om Mellanöstern och Afrika. Vad gäller Afrika diskuterade vi det möte som skulle äga rum mellan EU och SADC förra veckan i Moçambique. Det viktigaste svenska budskapet var att vi nu skulle få en bra dialog med länderna i södra Afrika i SADC, särskilt som de faktiskt hade sett till att Zimbabwe inte kom med i trojkan för SADC. Därför tyckte vi att det var viktigt att ha en mycket bra och positiv dialog.

Tyvärr verkar det här inte ha gått i alla fall, och där beklagar jag att EU inte lyckades hantera en bra dialog med SADC-länderna i förra veckan. Det verkar som att de hade gjort sitt för att verkligen säga ifrån gentemot Zimbabwe. Trots det verkar EU-sidan inte ha varit tillräckligt skicklig för att se till att man fick fram ett bra dokument, bra resolutioner och slutsatser från mötet med södra Afrika.

På förra rådsmötet diskuterades också Kimberleyprocesserna, att man certifierar diamanter för att undvika illegal diamanthantering. Slutsatsen är att försöka anta en förordning så snart som möjligt så att den ska kunna genomföras den 1 januari.

Ordföranden presenterade också dagordningen för EU–Ryssland-mötet. Tjetjenien stod på dagordningen för mötet, men det fanns inte med i det gemensamma pressmeddelandet. Alla i nämnden har väl också sett förvecklingarna mellan Danmark och Ryssland efter förra rådsmötet och efter gisslandramat i Moskva, där vi helt och hållet har stött Danmark. Vi menar att det är självklart att man ska kunna ha politiska möten om Tjetjenien även i framtiden. Vi tyckte att det var olyckligt att fler EU-länder inte tydligt stöttade Danmark i den här konflikten.

Vi hade vid förra rådsmötet, och också i nämnden, en diskussion om Iran, en resolution om Iran i FN. Tyvärr blev det som jag befarade när jag var här, att det inte fanns någon majoritet i rådet för att lägga fram en EU-resolution om Iran. Slutligen antog vi rådsslutsatser som en uppföljning av terroristattackerna i Indonesien där vi bland annat tog upp vikten av ett bättre informationsutbyte.

Det är vad som gjordes vid förra mötet.

Anf.  3  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag har frågor som rör dels Tjetjenien, dels Rysslands antiterroriståtgärder. Jag undrar på vilken punkt på dagordningen jag ska ta upp dem. Jag tycker att Sverige behöver ta upp det här på mötet, och det finns inte med på dagordningen. Ska jag ta upp frågorna nu eller senare?

Anf.  4  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Det är bäst att ta upp dem här, för det finns inte någon sådan dagordningspunkt.

Anf.  5  YVONNE RUWAIDA (mp):

Situationen mellan Ryssland och Tjetjenien är oerhört oroväckande. Det är också oroväckande att ryssarna uttalat att de inte vill ha något råd eller yttre inblandning när det gäller hur de agerar i Tjetjenien.

Innan 11 september var man väldigt tydlig med att deklarera att man inte accepterade Rysslands agerande i Tjetjenien. Efter 11 september har det varit tystare om det, åtminstone öppet. Vi anser att det är angeläget att agera för att få Ryssland att inte agera militärt i Tjetjenien. Det som händer i Tjetjenien är otroligt oroväckande.

Vi är också oroade över det som händer i Ryssland. Ryssland har ju antagit nya lagar som faktiskt innebär inskränkningar i yttrandefriheten, en sorts mediecensur. Medierna ska inte kunna kritisera antiterroriståtgärder. De ska inte heller få följa aktioner mot terrorism på det sätt som de gjorde under gisslandramat i Moskva. Det är naturligtvis oroväckande att Ryssland agerar på det sättet. Vi skulle vilja att man från EU:s sida och från svensk sida agerade för att få Ryssland att ändra förslaget och tillåta fortsatt yttrandefrihet, inte ha mediecensur.

Amnesty har också presenterat en rapport som visar att mänskliga rättigheter kränks väldigt allvarligt i Ryssland. Till exempel är situationen i fängelserna helt oacceptabel, och det gäller inte bara för tjetjenier. Det kommer också in rapporter om hur tjetjenier behandlas nu i Ryssland, och det är på ett sätt som kränker de mänskliga rättigheterna.

Det är oerhört viktigt att Sverige och EU tar upp det här. Jag skulle vilja veta vad ministern avser att göra.

Anf.  6  PÄR AXEL SAHLBERG (s):

Det fanns ett mer generellt yttrande av Putin, i alla fall vid presskonferensen efter mötet, där han gick på utan ullstrumpor när det gällde islam och muslimer i allmänhet. Fanns det någonting av detta i era överläggningar med Putin, eller var det bara en mediehistoria?

Anf.  7  MATS ODELL (kd):

Efter Sovjetunionens sammanbrott har ett antal tidigare sovjetrepubliker uppnått självständighet, till exempel Ukraina, Vitryssland, Georgien. Vilken legitimitet finns det över huvud taget enligt den svenska regeringens uppfattning i motsvarande strävanden i Tjetjenien?

Anf.  8  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Allmänt är inställningen när det gäller Tjetjenien väldigt negativ. Vi har under flera år från svensk sida, och framför allt från nordisk sida, talat om vikten av att få en politisk lösning i Tjetjenien och om vikten av att Ryssland bjuder till för att få till stånd en politisk dialog. Jag kan tyvärr hålla med Yvonne Ruwaida om att det här hördes allt mindre, inte från de nordiska länderna men från andra länder, efter den 11 september.

Jag vet inte i vad mån Putin hänvisade till allmän islammotvilja i samband med trojkamötet. Vi är ju inte med utan det är ordförandeskapet och trojkan som deltar i det. Däremot har jag hört lite motsvarande diskussioner tidigare från rysk sida och som ju har bemötts från EU:s sida. Men det finns väl alla skäl att tro att det där i så fall har förstärkts från rysk sida efter terroristattentatet. Reaktionen från rysk sida efter terroristattentatet är att nu ska man över huvud taget inte ha några förhandlingar och politiska diskussioner. Man kräver också något slags fullständig uppbackning för det.

Jag tror att det är viktigt att vi har en diskussion, kanske inte i första hand vid det här tillfället formellt, däremot informellt i korridorerna därför att det är ju flera länder – vi kommer tillbaka till det när det gäller Kaliningrad – som har varit oerhört lyhörda för alla ryska krav. Det är också flera länder som inofficiellt har kritiserat Danmark för att man över huvud taget lät Tjetjenienkonferensen äga rum. Jag tror faktiskt att Sverige var det enda land som offentligt sade att Danmark självklart har rätt i det här läget, att man ska göra så här.

Jag tror som sagt var inte att det borgar för ett bra resultat att ha det här som en dagordningspunkt eller ta en officiell diskussion om den just nu. Nu är det framför allt viktigt att få till stånd lite informella diskussioner med ett antal länder om att de måste reagera snabbt över vart utvecklingen är på väg. Medieexemplen som Yvonne Ruwaida tog upp är ett exempel. Jag kanske inte skulle göra en riktigt lika mörk beskrivning av läget. Men vi har ju varnat för det här under lång tid, och det har definitivt inte blivit bättre, tvärtom.

Anf.  9  MATS ODELL (kd):

Utrikesministern svarade inte alls på min fråga om vilken legitimitet som den svenska regeringen anser att det över huvud taget kan finnas i självständighetssträvandena i Tjetjenien.

Anf.  10  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Förlåt, det var den frågan jag skulle avsluta med. Vi har i alla situationer som gällt självständighetssträvanden och gränskonflikter följt samma princip, det vill säga att man inte ska ha självständighet utan att vi ska erkänna i det här fallet rysk överhöghet över territoriet, men att man ska hitta politiska lösningar i meningen självstyrelse i autonoma delar.

Anf.  11  ORDFÖRANDEN:

Vi går nu in på dagordningen för ministerrådsmötet. Punkt 3, har utrikesministern någon information, eller? Nej. Då går vi vidare med dagordningspunkt 4, som handlar om förberedelserna inför Europeiska rådet i Köpenhamn. Den första punkten är utvidgningen.

Anf.  12  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Innan det formella mötet börjar kommer vi att träffa de tio kandidatländerna som får ge sin syn på förhandlingarna. Det är ett antal frågor som nu diskuteras. De gäller alltifrån bättre direktstöd, ökade jordbrukskvoter och beräkning av nettopositioner. Det finns också frågor som att man vill ändra tidigare överenskommelser när det till exempel gäller jordbruksmark och skatter, och det finns en del önskemål när det gäller konkurrensområdet.

Det här är förhandlingar som kommer att föras under hösten. Min bedömning är att det inte finns något utrymme att göra någonting utöver det vi sade i Bryssel när det gäller direktstödet. Det finns en del att göra, som vi också tidigare har sagt, när det gäller just ökade kvoter. Det finns till exempel sakliga skäl för att de baltiska länderna ska få ökade kvoter. Sedan finns det några frågor, till exempel på konkurrensområdet, där några länder måste inse att kraven inte går ihop med regelverket, så där måste de dra tillbaka sina krav.

När det gäller tidsplanen är tanken att de ska kunna förhandla nu, att beslut ska fattas i Köpenhamn och att fördraget ska kunna undertecknas i april nästa år. Sedan räknar man med att det behövs ett års ratifikation i medlemsstater och kandidatländer. Därmed skulle länderna kunna bli medlemmar ett år därefter, det vill säga den 1 maj 2004.

Jag vill lägga till en sak som vi inte kommer att ha en diskussion om nu, men som vi möjligen kommer att ha korridordiskussioner om, och det är den nya regeringen i Turkiet, för de kommer nog att åka runt och hälsa på i alla medlemsländer. De som har varit med i nämnden tidigare vet hur kritiska vi har varit till utvecklingen i Turkiet, att man säger en sak och gör en annan. Men jag måste säga att om det finns någon regering som det finns skäl att ha hopp om så är det den tillträdande regeringen. Det är en person som i praktiken har blivit vald till statsminister men som inte får tillträda som statsminister på grund av militärens tidigare inflytande. Är det någon som ska kunna göra någonting för att verkligen förbättra demokrati och mänskliga rättigheter i Turkiet, så tror jag att det är den regering som tillträder.

Jag tror att det är viktigt att vi här ser till att snabbt få bra relationer med den nya regeringen i Turkiet, för de kan vara en väldigt viktig brygga. Det är viktigt att de får stöd av omvärlden så att den turkiska militären, som vi tidigare har varit rädda för skulle ingripa mot dem, känner att man inte vågar förhindra den nya regeringen.

Vad det sedan innebär när det gäller diskussionen om Turkiet och EU får vi komma tillbaka till i nämnden, men jag ville ändå säga det här för jag tror att det här kan innebära en väldigt positiv utveckling.

Anf.  13  LARS OHLY (v):

Min fråga gäller just Turkiet men är kanske mer inriktad på Cypernfrågan. FN har lagt fram ett förslag till en fredsplan som åtminstone inledningsvis har mottagits försiktigt positivt från flera håll, även från Turkiet om jag förstått saken rätt. Det har åtminstone inte varit några direkt negativa kommentarer. Det här är en fråga som onekligen skulle behöva lösas före den 12 december, eftersom Cypern är ett av de kandidatländer som står på tur för eventuellt medlemskap. Jag undrar om du har några informationer om eller någon analys av den nya turkiska regeringens syn på just Cypernfrågan och vad det finns för möjligheter att lösa den.

I övrigt delar jag uppfattningen att man nu verkligen ska ge den nya turkiska regeringen en reell chans. Det är något paradoxalt, men den islamistiskt grundade regeringen har sannolikt större förutsättningar att driva på i rätt riktning. De har faktiskt också i valrörelsen drivit en linje som de är bundna till och som på många sätt är en öppning för mer av demokrati och mänskliga rättigheter än tidigare. Så det finns all anledning att vara försiktigt positiv, samtidigt som brott mot mänskliga rättigheter naturligtvis måste påtalas med samma skärpa som tidigare.

Anf.  14  CARL B HAMILTON (fp):

När man nu ser avslutningen av den senaste månaden märker man att varje kandidatland har några specifika önskemål. Det är lite svårt att få en överblick över hur den här paletten ser ut, vilka deras länderspecifika krav är och hur de gamla medlemsländerna kommer att lägga upp sitt avgörande bud. Det vore bra om vi kunde få en beskrivning – det måste ni rimligtvis ha på UD – av hur de länderspecifika kraven ser ut. Jag vet inte om utrikesministern vill svara på frågan nu eller om hon vill leverera något slags PM senare.

Jag har en allmän syn på detta med kvoterna. Jag tycker inte att det låter bra av skälet att det definierar den maximala subventionen som olika länder kan få. Om man nu ska ha, vilket man naturligtvis behöver i slutändan, ett smörjmedel gentemot de baltiska staterna och alla andra kandidatländer, tycker jag inte att de ska ha de här långsiktiga kvoterna utan snarare budgetrabatter. Det har en mer rationell och långsiktig förklaring, nämligen att det tar ett tag innan kandidatländerna får njuta den fulla fördelen av EU-medlemskapet. Under den tiden ska de inte behöva betala full avgift. Det är ur ekonomisk och långsiktig synpunkt mycket bättre än att man låser in sig i en felaktig jordbrukspolitik med kvoter och annat.

Anf.  15  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag instämmer i utrikesministerns analys av den nya regeringen i Turkiet och att det faktiskt kan vara en öppning. Sedan får vi se om det blir det.

Nu blev jag ännu mer bekymrad när jag hörde att konventets ordförande hade gjort ett uttalande som var i princip islamofobiskt. Han sade i princip att Turkiet inte hör hemma i Europa eller i EU i alla fall därför att det är muslimskt territorium. Hur kan vi agera för att motverka den typen av kommentarer och agerande på grund av den typen av åsikter? Det är ju väldigt olyckligt också för de muslimer som i dag bor, lever och verkar inom EU.

Sedan kort om utvidgningen när det gäller jordbrukspolitiken. Jag frågade statsministern i kammaren efter toppmötet om han ansåg att det finns en garanti för att kompromissförslaget när det gäller jordbruket verkligen är hållbart, alltså att taket för jordbruksutgifterna efter 2007 inte ska få öka mer än en procent om året. Statsministern medgav att det inte finns några garantier för att uppgörelsen kommer att hålla eller för att de starka krafter som motsätter sig jordbruksreformer kan hållas stången. Det är väldigt oroväckande, för då blir kanske kompromissen, som ändå är ett bakslag för svensk del, ännu mer urvattnad. Då står vi i en situation som vi absolut inte ville ha. Vilken är Sveriges strategi för att få till stånd en förändring av jordbrukspolitiken framöver eller åtminstone för att se till att kompromissen bibehålls?

Anf.  16  HILLEVI LARSSON (s):

Jag delar den hoppfulla inställningen. Samtidigt är det väldigt viktigt att bevaka hur det går med kvinnors rättigheter. Under den tidigare, sekulära regeringen har det varit otroliga problem med kvinnoförtryck och kvinnomisshandel. Minst 40 % av kvinnorna har misshandlats. Och i rättegångar bedöms kvinnor mycket dåligt trots att lagarna har förändrats på området.

När jag besökte Turkiet och var ute på landsbygden talade man om att det var en förmildrande omständighet om en manlig släkting hade mördat sin dotter eller sin syster om kvinnan eller flickan hade gått ut ensam utan tillåtelse av bröder och far. Ännu värre var det om hon hade setts gå in i ett hus tillsammans med en annan man som hon inte var släkt med.

Även om de håller på att modernisera rättssystemet har de fortfarande en väldigt ålderdomlig syn när de dömer, de tillämpar gamla regler. Självklart är det viktigt att betona att detta inte har någonting med islam att göra, utan det här är något helt annat. Kvinnoförtryck finns ju i alla religioner eller försvaras med alla religioner. Det är viktigt att nu betona att mänskliga rättigheter innefattar också kvinnors rättigheter. Det är många turkiska kvinnor som nu är rädda att den nya regeringen ska innebära en tillbakagång. Bland annat vill man inte släppa in någon kvinna i regeringen.

Jag hoppas att vi bevakar just frågorna om kvinnors rättigheter, för jag anser inte att man kan tycka att de har fullständiga mänskliga rättigheter om inte kvinnorna respekteras.

Anf.  17  YVONNE RUWAIDA (mp):

På grund av det som Hillevi Larsson sade vill jag bara påpeka att ute på landsbygden, speciellt i de områden där det har varit undantagstillstånd, finns det inget rättssystem som fungerar över huvud taget, vilket gör att när det händer något, oavsett vad det är, finns det en sorts mentalitet att det är familjen som löser detta. På landsbygden i Turkiet, speciellt i delarna mot Irak, finns det inget rättssystem över huvud taget. Och det här är en av konsekvenserna.

Anf.  18  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

För att börja med det som Lars Ohly tog upp om Cypern, tror jag att det även här kan finnas – man vågar väl inte vara för hoppfull – men någon sorts positiv möjlighet. Kofi Annans förslag bygger på något slags schweizisk federal modell för Cypern och har mottagits rätt positivt på både den grekiska och den turkiska sidan och av de grekiska och turkiska regeringarna likaså. Jag har inte nu några närmare indikationer – det är möjligt att jag kommer att ha det efter nästa veckas möte – om vart det kommer att gå. Men nu hoppas vi att det eventuellt ska gå att få till stånd en lösning före mötet i Köpenhamn. Vad jag tror att man får passa sig för är viljan att skjuta upp alla förhandlingar till efteråt eller att, som man diskuterade förut, eventuellt skjuta fram hela beslutsproceduren till efter mötet.

All press från alla parter tror jag är väldigt viktig. Jag är mer hoppfull även här om den nya turkiska regeringen än om den tidigare. Jag tror att Denktash känner likadant. Han kan inte agera riktigt lika hårt därför att han har att möta en regering som är mer villig att kompromissa, tror vi, i den här frågan.

Det här anknyter till diskussionen om Giscard d’Estaings uttalande, som naturligtvis var helt förfärligt och oerhört klumpigt. Det här är faktiskt inte en fråga för Giscard d’Estaing, det är en fråga för medlemsstaterna.

Även om det är en ny regering, är det klart att vi ska fortsätta att bevaka mänskliga rättigheter i allmänhet och även kvinnors rättigheter. Det har vi gjort hittills och det kommer vi naturligtvis att fortsätta att göra.

När det gäller utvidgningen kan jag gärna skicka över ett underlag om de olika ländernas specialfrågor. Jag trodde att det delvis ingick i dagens underlag inför associeringsrådet, men vi kan göra en sammanställning.

Jag tror trots allt, Carl B Hamilton, på att man ska öka kvoterna, därför att för balterna till exempel är det oerhört viktigt. Det är viktigt för dem ekonomiskt, men det är också viktigt därför att det är den fråga som de driver och deras befolkningar ställer sig bakom det. Jag tror att kvoterna är deras viktigaste fråga inför folkomröstningarna som de så småningom ska ha.

Den budgetkompensation som de får blir i realiteten någon form av budgetrabatt, men går man för mycket på den vägen blir det också en ekonomisk snedvridning av lite brittisk modell, och det vore inte så bra för framtiden.

Är jordbrukspolitiken hållbar? Ja, när det gäller taket kan man nog lita på att den håller, men problemen är naturligtvis på de områden där man inte har tak. Nu gäller det att fortsätta att driva på så att vi får en ordentlig jordbruksreform när vi ska anta nästa finansiella perspektiv. De två tre närmaste åren kommer hela tiden att präglas av förberedelser för en kamp om jordbrukspolitiken, så det är den största och viktigaste diskussionen vi kommer att ha så snart utvidgningen väl är klar.

Anf.  19  CARL B HAMILTON (fp):

Jag förstår det där med de baltiska staterna, det har ju en dimension. Bönder och de som bor på landsbygden i Lettland är letter och de som bor i städerna är ryssar, så där finns en inbyggd komplikation. Jordbrukspolitiken har olika dimensioner för två befolkningsgrupper. Då är frågan om man ska hjälpa den lettiska befolkningen genom kvoter i jordbruket eller på annat sätt. Där menar jag att pengar är bättre. Även regionalstöd är bättre än jordbrukskvoter.

En större fråga som vi ska diskutera senare men som ändå griper in i det här är rådsslutsatserna beträffande handel och utveckling. Jag undrar bara hur ni hanterar detta. I rådsslutsatserna lägger man å ena sidan i stort sett ned EU:s jordbrukspolitik, om man ska ta dem på allvar. Å andra sidan ska man nu förhandla med kandidatländer om att jordbrukspolitiken ska utsträckas och befästas i de nya länderna. Det förefaller att vara att tala med dubbel tunga, för att uttrycka sig försiktigt.

Vad svarar ni polacker och andra när det gäller rådsslutsatserna? Säger ni att det bara är snömos, eller vad säger ni?

Anf.  20  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Jag hade inte för avsikt att förlänga den här diskussionen. Vi har ju tidigare pratat länge om vilka jordbrukspolitiska ställningstaganden som har förankrats, och det har rått olika uppfattningar. Nu är mötet i Bryssel över, så det är inte så mycket att diskutera.

Jag vill bara notera att utrikesministern nu använder bland annat den argumentation som jag själv har använt för att införa direktstöden. EU-kommissionen gjorde ju bedömningen att det här är ett bra sätt att skapa likvärdighet, men det är också lättare att få en känsla av likabehandling och därmed att kunna klara eventuella folkomröstningar i kandidatländerna, vilket skulle vara till gagn också för det nuvarande EU.

Anf.  21  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Kandidatländerna vill ha ytterligare förändringar av rättsstöden, men det tror inte vi är görligt, möjligt eller önskvärt.

Ifall Carl B Hamilton frågar vad vi menar med uttalandet om handel och utveckling är det klart att vi säger att vårt mål är att vi ska förändra jordbrukspolitiken fullständigt. Vi har hela tiden varit oerhört tydliga med att vi vill förändra jordbrukspolitiken. Vi vill snarare gå mot de rådsslutsatserna, självklart, än att stanna kvar i dagens system. Men vi har trots allt en övergångsperiod. I det läget tycker vi att kvoterna är ett bättre sätt att ge dem en möjlighet än direktstöden, för kvoterna är också lite mer rättvisa.

I det system som har varit har man utgått från hur stor jordbruksproduktion länderna hade 1999, men då hade flera av dem fortfarande svåra sviter av den gamla reformeringen och hade nästan inte kommit i gång med jordbruksproduktionen. Därmed skulle det bli en ganska orättvis kvotfördelning om man jämför med hur jordbruksproduktionen ser ut i dag och hur kvoterna borde fördelas mellan de olika länderna, så där finns också ett slags rimligt rättviseperspektiv. Men i kritiken mot dagens jordbrukspolitik kan jag till hundra procent instämma.

Anf.  22  ORDFÖRANDEN:

Jag kan konstatera att det finns stöd för regeringens redovisade upplägg i de fortsatta förhandlingarna i den här frågan.

Vi går vidare till nästa punkt som är konventet och en lägesrapport.

Anf.  23  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Den punkten är struken från dagordningen. Den kommer över huvud taget inte upp på mötet.

Anf.  24  ORDFÖRANDEN:

Då går vi vidare till nästa punkt som är ordförandeskapsfunktionen.

Anf.  25  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Vi har haft ett arbete med att effektivisera rådets arbetsformer. Vi har från svensk sida pekat på behovet av att man fortsätter med sexmånadersrotation men att de olika ordförandeskapen sedan samarbetar så att man får ett betydligt bättre samarbete.

Här har vi sett en väldigt stark spänning mellan de länder som vill fortsätta med en sexmånadersrotation och de länder som i stället vill ha en stark ensam presidieordförande. Sverige har försökt lägga fram något slags kompromissförslag som jag tror att nämnden fick ett papper om i går, ett non-paper om ordförandeskapsreformen, där vi pekar på att man bör fortsätta att ha ett roterande ordförandeskap och att man bör samarbeta i grupper under ordförandeskapen. Sedan kan man dessutom ha en ordförande i rådet som arbetar tillsammans med vice ordföranden utan att man ger dem en ny och så oerhört stark makt som de som tidigare har talat för en vald president i rådet ofta har siktat på.

Anf.  26  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Det non-paper som nu ligger framför oss har presenterats, i alla fall som jag har uppfattat det, som en svensk position. Det har diskuterats i medierna, det har framförts i föredrag av statsministern och det har också varit föremål för diskussion i Bryssel. Nu kommer det till EU-nämnden för första gången, jag vet inte om det är för samråd, förankring eller vad det är. Men jag skulle vilja fråga, för att gå direkt på diskussionen, om det finns en majoritet för det här papperet i EU-nämnden. Är den svenska ståndpunkten som nu ska företrädas att EU ska ges en tydligare samlad företrädare, att ministerrådet ska stärkas och att en EU-president ska väljas? Hur är arbetsgången här i EU-nämnden? I hur pass god tid ska svenska positioner förankras innan de sedan börjar torgföras?

Anf.  27  MATS ODELL (kd):

Hela EU-projektet har ju ett gigantiskt problem med en folklig förankring. Alla reformer som kan gå i riktning mot att det blir mer av vardagspolitik och inrikespolitik är önskvärda.

Problemet med det här förslaget är just, som Gunilla Carlsson säger, att det är något som inte har diskuterats här i riksdagen. Vi har fått ett papper på bordet här i dag. Det kanske kom in till nämnden i går. Men det här handlar trots allt om en konstitutionell reform.

Anta att vi upptäcker att den svenska regeringen är ineffektiv och tycker att den behöver förändras, inte kan man då kasta fram ett papper på bordet samma dag och säga att det här är, som utrikesministern uttrycker det, ett arbete för att effektivisera rådets arbetsformer. Det har ett väldigt stort symbolvärde att utse en president inom EU.

Jag tror att det behövs en lite annorlunda introduktion av det här ärendet, som jag nu förstår att vi är på väg att fatta beslut om. Det här är ett ovanifrån kommande förslag som först landar på högsta nivå och som nu trillar ned till EU-nämnden för att vi sedan ska fatta beslut om det.

I vårt europeiska parti, EPP, har vi under ett och ett halvt år i demokratiska former i en arbetsgrupp under ledning av Wolfgang Schäuble och Wilfried Martens utarbetat ett heltäckande förslag om hur EU:s institutioner ska utvecklas.

Jag tycker att det här är ett felaktigt sätt att över huvud taget introducera en reform på det här området. Det borde diskuteras i riksdagen, i konstitutionsutskottet eller i annan lämplig form, att Sverige arbetar fram en position. Det här blir verkligen att kasta in jästen efter degen.

Jag vill fråga utrikesministern: Är det här en rimlig process? Jag kan bara säga att jag för egen del i dag inte kan ta ställning till det här utan kommer att, i den mån vi ombeds att avge någon uppfattning, lägga ned min röst.

Anf.  28  LARS OHLY (v):

Vi har haft två sammansatta utskott under den gångna mandatperioden, där konstitutions- och utrikesutskottet har behandlat EU:s framtidsfrågor. Om den svenska regeringen vill ha en riksdagsposition eller en riksdagsförankrad position har man att följa de betänkanden som riksdagen har ställt sig bakom. Där nämns inte i någon del någon sorts presidentskap för ministerrådet. Detta har över huvud taget inte diskuterats i de betänkandena. Riksdagen har över huvud taget inte tagit ställning i frågan. Jag tycker att ett svenskt förslag, om det ska kunna tas på allvar, borde vara bättre förankrat i riksdagen än vad detta förslag är.

För Vänsterpartiets del avvisar vi dessutom förslaget. Vi tycker att det är fel väg att gå att ha något slags heltidspresident med utrikespolitiska uppgifter. Enligt förslaget har man dessutom begränsat kretsen av sökande till den här tjänsten till enbart män, eftersom man säger att de ska vara nuvarande eller tidigare medlemmar av Europeiska rådet. Då är det väl till 99 % män som kan komma i fråga. Jag vill alltså markera att detta inte är ett förslag som Vänsterpartiet står bakom. Om detta är Sveriges position är det i vilket fall som helst inte vår.

Anf.  29  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag håller helt med i all den kritik som här har framförts om bristen på förankring av den svenska positionen. Det är oerhört allvarligt att man från regeringens sida driver en fråga utan att ha förankrat den i riksdagen. Jag skulle också vilja att vi, som Gunilla Carlsson sade, gick till omröstning i denna fråga.

Vi avvisar också själva sakfrågan, även om vi gärna skulle vilja stärka ministerrådet. Vi tror att det här är fel sätt att göra det på.

Anf.  30  ORDFÖRANDEN:

Innan jag släpper in utrikesministern vill jag klargöra att nämnden här inte kommer att vare sig fatta något beslut eller göra någon rekommendation. Det här är en informationspunkt och en första diskussion om detta.

Anf.  31  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Jag vill bara fråga hur vi kommer att hantera detta. Att detta är en informationspunkt betyder alltså att statsministern och utrikesministern efter att ha hört EU-nämndens olika uppfattningar – och jag tror att det finns många olika uppfattningar här runt bordet – fortsätter resa ned till Bryssel och arbeta som de själva vill, för vi i nämnden är informerade. Men när kommer då beslut att fattas om vad som är den svenska positionen i EU:s framtidsdebatt – i de arbetsgrupper och annat där Sverige har att delta och nu har framfört en uppfattning?

Anf.  32  MATS ODELL (kd):

Det här aktualiserar ju ett annat, konstitutionellt problem. Kan den svenska regeringen driva uppfattningar som inte är förankrade i nämnden och som det uppenbarligen inte finns en majoritet för och sedan få bakläxa av EU-nämnden när den går till beslut? Jag får intrycket att det inte finns någon majoritet här i dag.

Det skulle vara intressant att höra till exempel kanslichefens syn på detta. Det är ju en intressant fråga. Kan man börja att driva ett ärende under en diskussionspunkt och sedan, om man får gehör för frågan och beslut fattas i EU-nämnden, få ett nej? Finns det reglerat i nuvarande lagstiftning hur man ska hantera detta?

Anf.  33  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Först vill jag bara säga att det just nu virvlar runt väldigt många förslag. Jag ser det inte ens som regeringsföreträdare som något problem att man i det här läget har olika förslag som diskuteras.

Det är klart att det är olyckligt att inte det här papperet diskuterades och presenterades i nämnden innan det lades fram som ett non-paper i Bryssel. Men jag tycker att det är rimligt att statsministern får hålla tal där han har visioner, idéer och uppfattningar om frågor. Det handlar då om olika alternativ för framtiden. Men vi borde naturligtvis ha antagit detta i nämnden innan det lades fram i Bryssel. Det ber jag nämnden om ursäkt för.

Det är inte alls fråga om några beslut som ska fattas nu. Det här kommer vi tillbaka till senare. Det kommer förmodligen inte att bli beslutat förrän i IGC, i realiteten. Vi räknar inte med att det blir några beslut i Köpenhamn, mer än möjligen om att ordförandeskapen ska samarbeta bättre, vilket ju är det som vi hela tiden har drivit från svensk sida och där EU-nämnden har varit med. Men några andra beslut kommer det alltså inte att vara frågan om på lång tid.

Det här ska man se som ett debattbidrag. Jag avvaktar med diskussioner. Men det är också viktigt att se skillnaderna mellan de olika förslag om presidentskap som har lyfts fram. Det här är ju inte alls i linje med det som en del andra länder har fört fram när det gäller en vald president med stora befogenheter och en mycket stark ställning. Vi kanske ska vänta med sakdiskussionen och ta formdiskussionen nu.

Anf.  34  Kanslichef INGRID LARÉN MARKLUND:

Det enda som i lag reglerar information och samråd och regeringens skyldigheter därvidlag är riksdagsordningen, där det sägs att regeringen är skyldig att samråda med EU-nämnden om hur förhandlingarna ska föras i viktiga frågor som ska tas upp i ministerrådet. Det gäller alltså inte sådant som ska tas upp i Europeiska rådet och inte regeringskonferenser heller, även om det har utvecklats en praxis att vi har samrådsförfarande även inför toppmöten och inför och under regeringskonferenser. Men här är det uppenbarligen än så länge en diskussionspunkt.

Anf.  35  ORDFÖRANDEN:

Bra. Då har vi klarat ut formaliafrågan.

Anf.  36  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Det är klart att det virvlar runt olika förslag just nu i denna oerhört spännande och viktiga och för Sverige angelägna debatt om EU:s framtid. Självklart. Frågan är bara hur den debatten ska vara förankrad i Sveriges riksdag, hur debatten ska föras bland medborgare och på vilket allvar de som inte biträder statsministerns uppfattning ska försöka integreras i diskussionen och över huvud taget känna delaktighet i denna angelägna fråga av konstitutionell karaktär. Man kan säga att detta handlar mer om ansvar för ministerrådet och om att det ska ha effektiva arbetsformer. Men alla som har något som helst intresse av att följa debatten inom EU just nu och de konventspositioner som växer fram ser att det finns olika uppfattningar i konventet. Det har blivit starkt politiskt präglat.

Ska vi i EU-nämnden – ursäkta uttrycket – luras att nu bara ha en diskussion om lite innehåll, och så kommer de riktigt skarpa beslutspunkterna i samband med IGC:n? Då tycker jag faktiskt att jag kan använda ordet ”luras”. Då är det ju redan förankrat. Sverige håller ju på att aktivt driva detta arbete i Bryssel nu för att vara en av spelarna. Statsministern är uppenbarligen stolt över att spela en roll.

Jag är glad över att Sverige har en framskjuten position och över att man försöker göra någonting, men jag tycker ändå att all anständighet kräver – även om det inte är lagreglerat – att det finns någon form av förankring och respekt för att det finns olika uppfattningar i frågan. Statsministern företräder faktiskt en minoritetsregering, som i de här viktiga frågorna på något sätt bör ha ett stöd i riksdagen för att kunna gå vidare.

Därför vill jag säga att jag under inga omständigheter kan ställa mig bakom det här papperet, och jag är besviken över den arbetsgång man har valt.

Anf.  37  MATS ODELL (kd):

Jag tackar för kanslichefens klarläggande. Hon sade att regeringen skulle ”samråda med EU-nämnden om hur förhandlingarna ska föras i viktiga frågor”. Detta måste väl ändå anses vara en viktig fråga? Det är väl en del av förhandlingen som nu pågår. Därför har jag en fråga till utrikesministern: Hur kommer utrikesministern under den här punkten att driva denna fråga, mot bakgrund av vad som nu har sagts här? Krävs det en formell omröstning även för att man ska kunna ha en uppfattning under förhandlingarnas gång?

Sedan till det som är alldeles uppenbart: Det finns ingen majoritet för detta. Det är en minoritetsregering, och de två samarbets- eller stödpartierna är uppenbarligen inte för detta. Min fråga är då: Hade det inte i ett sådant läge varit rimligt att statsministern hade inbjudit till åtminstone partiledaröverläggningar i den här frågan innan man började driva den? Nu har man ju försatt sig i en mycket prekär situation som jag, ärligt talat, tror kan bli ganska besvärlig.

Anf.  38  PÄR AXEL SAHLBERG (s):

Det här är i och för sig en ganska komplicerad diskussion. Om man knyter an till det Lars Ohly sade om vad det gemensamma utskottet, utrikes- och konstitutionsutskottet, hade kommit fram till kan man se att det fanns en hel del tankar och funderingar också när det gäller själva processen i den här frågan. Vi har naturligtvis sett att konventet har rätt så högt tempo i dag. Man gör märkliga uttalanden genom sin ordförande men avancerar sedan på ett sätt som vi kanske inte riktigt förutsåg.

När vi jobbade med detta i det gemensamma utskottet var vi väldigt angelägna om att hävda det som då var och formellt väl fortfarande är den svenska linjen, nämligen att konventet skulle lägga fram sitt förslag i så pass god tid att det därefter fanns chans till det mera folkliga funderandet och tänkandet inför en regeringskonferens. Nu håller detta på att utvecklas på ett delvis annorlunda sätt. Det leder naturligtvis till helt andra typer av frågor. Ska Sverige inte göra något under den här tiden utan låta de andra bestämma? Det är den aktuella frågan.

Jag skulle vilja fråga Anna Lindh hur vi i dag betraktar tiden mellan konventet och IGC. Det här får ju liksom en alldeles egen dynamik. Det är ju först när vi ser IGC:s positioner och besluten kommer som vi verkligen har ett realt läge. Än så länge kan det vara vilka ballonger som helst som flyger. Jag är inte riktigt bekant med vare sig upprördheten här eller den process vi håller på att få. Även om inte konventet nu blir en fråga tycker jag att det inbördes sambandet är en ganska viktig fråga.

Anf.  39  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag kan förstå att statsministern väldigt gärna vill delta i debatten, men jag tycker att det hade varit mer angeläget att göra ett sådant här utspel i Sverige, så att man hade kunnat ha debatter i Sverige och komma fram till en svensk linje. För det här uppfattas av andra som ett svenskt inlägg, och det påverkar naturligtvis hur diskussionen går. Sveriges avsikt är ju att påverka diskussionen, inte bara att leka en liten lek.

Jag håller helt med om det som Gunilla Carlsson sade, men jag vill ändå testa. Jag vill begära en omröstning. Så får vi rösta om att ha en omröstning, helt enkelt. Jag tycker att man ska ha det i en sådan här fråga. Jag vet att ordföranden helst vill undvika omröstningar, för sådan är principen i EU-nämnden.

Anf.  40  CARL B HAMILTON (fp):

Formfrågan är viktig, och vi har nu hamnat i en konstig och olycklig situation. Jag tvivlar inte på att utrikesministern instämmer i detta. Det är inte genomtänkt hur den här processen ska gå till; statsministern vill lufta sina åsikter samtidigt som det med automatik blir positioner som måste förankras här.

Jag håller med dem som har kritiserat det här upplägget: Mats Odell, Gunilla Carlsson och andra. Jag kan inte se annat än att vi på något sätt måste bestämma att det här papperet inte är en position som har stöd av en majoritet i nämnden. På något sätt måste vi definiera detta. Till exempel kan ordföranden konstatera huruvida det finns eller inte finns en majoritet i nämnden för detta.

För framtiden är det väldigt viktigt att inte formfrågan blir en jättestor politisk fråga. Vi har ju olika uppfattningar. I framtiden måste vi kunna diskutera sakfrågorna – konventsfrågorna, framtidsfrågorna och hur vi tycker att de ska lösas – beroende på våra partipolitiska preferenser och så vidare.

Anf.  41  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Först och främst vill jag påminna nämnden om vad det är vi ska diskutera nu och vad som ska diskuteras på måndag: Det är ordförandeskapsarbetet inför Köpenhamn. I det ingår inte något om några valda presidenter eller några andra ”försöksballonger” som diskuteras i konventsdebatten. Som jag sade inledningsvis handlar det som ska diskuteras på måndag, inför Köpenhamn, framför allt om sådant man kan göra utan stadgeändringar. Det handlar om samarbete mellan ordförandeskapen. Där upplever jag ändå att vi har en grundlagd svensk hållning.

När det gäller den andra debatten beklagar jag att det lades fram ett papper, ett idépapper, utan att det hade presenterats i EU-nämnden innan det lades fram i Bryssel. Men man ska ändå komma ihåg att det är ett idépapper – ett av väldigt många idépapper – som finns med i debatten runt konventet. Där har vi regeringsrepresentanter och där har vi riksdagsrepresentanter. I konventet deltar representanter för regeringen och för riksdagen – för olika partier. Det skulle vara en nackdel om man skulle kräva av statsministern och av alla deltagare i konventet att ingen av dem får ha egna uppfattningar om de inte är fullständigt fastlagda och beslutade i alla forum. Då skulle Sverige bli väldigt hämmat i den debatten.

När vi kommer tillbaka till debatten om konventet – och det sluter an till frågan hur det blir med fortsättningen för konventet – är det viktigt att vi har grundlagda svenska positioner. Därför har vi också sagt att det är oerhört viktigt att detta innehåller olika optioner, olika alternativ, och vi måste ha en ordentlig period av debatt mellan konventet och IGC. Även med de förskjutningar som Giscard d’Estaing har varit inne på att göra finns det – och det är vårt absoluta krav – ett halvår som ska vara vikt för en nationell debatt däremellan. Innan dess är vårt intresse att se till att det finns olika alternativ i konventet, precis som vi har sagt hela tiden.

Anf.  42  ORDFÖRANDEN:

Jag har konfererat lite grann med kanslichefen och vice ordföranden. Såvitt jag förstår råder det inga delade meningar om det som står på dagordningen idag. Den biten skulle vi alltså kunna skiljas ifrån som en information. Däremot finns det olika uppfattningar om det non-paper som diskussionen har handlat om, liksom om fortsättningen. Jag kan finna att det inte finns fortsatt stöd för det i dagens läge. Vi kan beklaga detta med den hantering som har varit.

Jag föreslår att det blir upplägget i beslutsgången. Vi delar upp det i två delar. Kan det godtas? Jag lämnar ordet fritt med anledning av den första frågan, innan övriga går in på talarlistan. Först är det Gunilla Carlsson och sedan Mats Odell.

Anf.  43  MATS ODELL (kd):

Det är väl rimligt att hantera det så. Det går ju inte att sammanfatta att det finns en majoritet bakom papperet. Det är alldeles uppenbart. Det är också orimligt att nu ta ställning till det. Vi måste få tillfälle att studera och diskutera detta. Det är processen som sådan som är det märkliga.

Nu står det trots allt i den dokumentation som har sänts ut att Sverige har presenterat ett non-paper, där det bland annat föreslås en vald ordförande i Europeiska rådet i kombination med ett starkt gruppordförandeskap. Det finns ändå en positionering i dokumentationen. Även mot en sådan bakgrund som ordföranden föreslår – att vi konstaterar att det inte finns en majoritet bakom detta – undrar jag: Kan man trots detta fortsätta diskussionen där riktlinjerna är dokumenterade i handlingarna inför dagens sammanträde?

Anf.  44  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Det skulle vara mig främmande att försätta utrikesministern i en penibel situation och fullfölja kravet på votering, eftersom jag förstår att det inte finns någon större nytta med det.

Jag tycker däremot att detta aktualiserar oerhört viktiga frågor för oss i EU-nämnden. Det var ju lättare att få tag i detta non-paper i Bryssel än i Sverige. Det var lättare att läsa det och diskutera det med statsministern, som mycket stolt i talarstolen i debatt med mig har sagt att detta är den svenska uppfattningen. Jag tycker faktiskt inte att vi kan föra debatten om Europas framtida konstitution på detta sätt, om regeringen vill tala för hela Sverige. Jag påminner om att det är en minoritetsregering, som måste ha stöd för sina uppfattningar om den ska säga att detta är en svensk position, och det är inte längre en svensk position.

Den uppkomna situationen är prekär och pinsam. Och den har statsministern och i viss mån utrikesministern nu att hantera. Jag beklagar detta, men jag ska säga att EU-nämnden inte har någon skuld i detta; EU-nämnden hade kunnat vara behjälplig i den här delen. Nu är vi det inte, och jag hoppas att detta länder till eftertanke.

Anf.  45  LARS OHLY (v):

Utrikesministern är inte dummare än att hon lyssnar in vad som sägs, den kritik som gäller både form och sak, så någon omröstning är väl inte nödvändig i det här läget. Däremot skulle jag vilja ge regeringen en uppmaning att i diskussionen om EU:s framtid gärna återigen läsa igenom det beslut som finns i form av betänkandet EU:s framtidsfrågor från sammansatta utskottet. Där finns väldigt bra skrivningar, framför allt vad gäller att stärka de nationella parlamentens roll.

Anf.  46  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag tycker att det är bra att ordföranden konstaterar att detta non-paper inte har EU-nämndens stöd.

Jag vill skicka med utrikesministern att det är bra om vi kunde få en dialog med riksdagen om hur det framtida konventsarbetet ska fortsätta. Kanske borde riksdagen involveras i större utsträckning än hittills. Jag tycker att det finns brister. Jag sitter ju själv, liksom flertalet här vid bordet, i 2004-kommittén, och vi försöker se till att det blir en debatt bland den svenska allmänheten. Men det behövs verkligen mer tydlighet även i riksdagen när det gäller hur arbetet ska fortskrida. Jag önskar att utrikesministern kan ta med sig det.

Anf.  47  PÄR AXEL SAHLBERG (s):

Men snälla nån! Regeringen har ansvar för många saker, men hur vi i riksdagen sköter våra saker måste vi själva hantera. Jag kan mycket väl hålla med om att det här skulle kunna vara mycket skarpare. Det var också den diskussion vi förde i det sammansatta utskottet. Sören Lekberg och Göran Lennmarker är ju våra representanter, med Kenneth Kvist och Ingvar Svensson som suppleanter.

Jag tycker att det här jobbet kunde ha sett helt annorlunda ut, men vi har lite allmänt blivit överkörda av att det just nu ser ut att finnas så stor enighet i EU i den här frågan. Nu är inte jag säker på att konventet blir alldeles enigt och strongt som det ser ut just nu, men det återstår ju att se.

Just i dag har jag svårt att se varför det skulle vara lätt att hävda att det här inte finns majoritet för regeringens ståndpunkt. Vid omröstning i dag skulle man faktiskt inte kunna bevisa motsatsen. Det vore väl därför alldeles utmärkt att den här frågan hålls öppen på ett vettigt sätt, så att diskussionen kan fortsätta och så att Sverige inte blir bakbundet när det gäller att föra fram förslag på olika sätt, liksom inte heller vi i parlamentet är det.

Anf.  48  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Jag vill bara vara säker på att jag inte missförstod Pär Axel Sahlberg och vad han sade om vår roll.

Självklart företräder Göran Lennmarker, Sören Lekberg och deras suppleanter riksdagens uppfattningar i det konventsarbete som nu pågår, på samma sätt som Lena Hjelm-Wallén har i uppgift att företräda regeringens synpunkt i konventsarbetet. Där är det idea papers och positioner och allt möjligt, och där har vi överlåtit ett mandat. Men nu handlar det faktiskt om vad utrikesministern och statsministern i egenskap av företrädare för Konungariket Sverige gör på ministerrådsmöten i Bryssel och Köpenhamn. Därför handlar det om vad EU-nämnden ska sanktionera eller inte. Det har inte så mycket med konventsarbetet att göra.

Nu har man lagt fram ett papper som man driver parallellt med konventsarbetet. Jag tycker att det är bra att Sverige har en drivande position, men jag vill att det ska vara en svensk position som är förankrad. Det får inte tas som självklart, så att vi bara blir ett transportkompani. Jag trodde inte att det var EU-nämndens uppgift. Därför önskar jag att kommande frågor av den här tunga digniteten förbereds och hanteras på ett helt annat sätt. Mats Odell har gett några förslag på hur det skulle ha kunnat gå till.

Anf.  49  PÄR AXEL SAHLBERG (s):

Ståndpunkten kan ju bli förankrad i dag, Gunilla Carlsson, och då sitter man där med skägget i brevlådan – i alla fall om man har en annan ståndpunkt. Det är ju läget.

Jag menar att detta måste ses i ljuset av att vi är på väg mot ett konventsarbete där det finns olika parter, varav Europeiska rådet och ministerrådet är några. Att skilja på detta är inte speciellt enkelt.

Anf.  50  ORDFÖRANDEN:

Innan jag släpper in utrikesministern vill jag ge ordet till kanslichefen, för att reda ut det här med valet till konventet.

Anf.  51  Kanslichef INGRID LARÉN MARKLUND:

De riksdagsledamöter som är utsedda att delta i konventet är utsedda av riksdagsstyrelsen och inte av riksdagen. De uppträder i konventet i sin personliga kapacitet. De har inget mandat från riksdagen.

Anf.  52  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Ursäkta att jag förlänger diskussionen, men jag tycker att den är viktig med tanke på EU-nämndens roll. Det här handlar om papper som har utarbetats och förankrats under väldigt lång tid. Min frustration bottnar i att vi vanligtvis träffas när papper redan är färdiga – när de har cirkulerat en lång tid, diskussioner har förts och positioneringar redan har genomförts. Därför använder jag nu detta tillfälle för att illustrera ett bakomliggande problem som går mycket längre än denna syn på hur en framtida EU-president skulle kunna leda unionen framöver.

Det är synd att vi kommer in så sent i beslutsprocessen. Det är en nackdel även för regeringen, skulle jag vilja säga. Då får vi hantera det på något sätt, och hanteringen kan bli mycket bättre. Sämre kan den knappast bli.

Anf.  53  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Om vi ska kunna återkomma och ha en diskussion om sakfrågorna är det kanske bra, Gunilla Carlsson, om vi inte har en alltför upphetsad diskussion om formfrågorna. Jag förbehåller mig själv rätten – också för statsministern och regeringen – att faktiskt kunna ha åsikter och förslag och alternativ även i framtiden. Det är viktigt att komma ihåg att det vi i dag diskuterar och fattar beslut om i EU-nämnden är vilken position Sverige ska ha när det är dags för beslut. På måndag handlar det om samordning mellan ordförandeskap. Jag är övertygad om att vi i det fortsatta konventsarbetet kommer att få se många förslag från riksdagens olika partier och riksdagens olika representanter. I det läget kan vi inte bakbinda alla regeringsrepresentanter genom att säga att de aldrig får säga någonting eller tycka någonting utan att ha fått det förankrat i riksdagens EU-nämnd.

Så fort ställningstaganden och beslut närmar sig är det självklart att det ska vara ordentligt förankrat. Jag tycker dessutom att det hade varit en bättre ordning att detta papper hade funnits i EU-nämnden innan det presenterades i Bryssel. Jag beklagar att det inte blev så. Men det innebär inte att jag anser att regeringen och regeringens representanter aldrig får ha några uppfattningar i framtidsfrågorna, för då får vi en totalt lamslagen debatt om Europafrågorna.

Anf.  54  ORDFÖRANDEN:

Vi vill tacka för den information vi har fått om fortsättningen och om den diskussion som ska ske i nästa vecka. Jag tror att det framgår ganska klart av utrikesministerns senaste anförande att regeringen tar till sig kritiken och att vi alla kan beklaga att det här papperet inte har ordentligt presenterats i nämnden och heller inte förberetts på det sättet. Då hade vi kanske kunnat få en lite lugnare debatt. Men eftersom detta inte är någon diskussionspunkt och vi inte ska fatta något beslut kan jag bara konstatera och beklaga det som har skett.

Då kan vi gå över till nästa punkt som handlar om arbetet i övriga rådskonstellationer. Det är en lägesrapport.

Jag konstaterar att ingen har begärt ordet. Kan vi godkänna informationen och gå vidare till nästa punkt? Det är punkt 6, som är en uppföljning. Det är också information. Har utrikesministern något att tillägga?

Anf.  55  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Jag kan tillägga att vi till slut fick ett beslut om Kaliningrad. Det togs också på toppmötet EU-Ryssland den här veckan. Det var en väldigt besvärlig process. Sverige fick vara det mest aktiva landet för att markera att vi ska prioritera ett blivande medlemsland, Litauen, och inte ryska intressen.

Det var faktiskt ett allvarligt problem att vi flera gånger hade kommit överens i rådet och sedan kom Italien, för att tala klartext, tillbaka och krävde att vi skulle gå Ryssland till mötes på alltfler punkter. Till slut fick vi en överenskommelse som inte innebär några korridorer och som är bra och acceptabel för Litauen.

Nu är det viktigt att vi går vidare och inte bara diskuterar visumproblemen utan också Kaliningrad över huvud taget och hur man kan komma till rätta med situationen där.

Anf.  56  MATS ODELL (kd):

Jag vill kort och gott gratulera till att den här frågan har fått en lösning, i alla fall på papperet. Det gäller ju att se till att detta också kommer att fungera i verkliga livet. Här har den svenska regeringen agerat på ett mycket bra sätt, och det finns anledning att poängtera även sådant.

Anf.  57  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för den informationen.

Vi kommer nu till ett antal punkter. Om inte utrikesministern har någonting emot det skulle jag föreslå att vi lämnar ordet fritt på alla punkter – från punkt 7 till och med punkt 12 – om inte utrikesministern vill göra någon inledning.

Jag kan konstatera att det inte är någon som har begärt ordet. Det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i dessa frågor.

Vi går då vidare på dagordningen och kommer till ministerrådsmötet den 19 november. Jag tänkte göra likadant där. Jag tänkte lämna ordet fritt om det är någon som har några speciella frågor om A-punktslistan. Sedan kan vi besluta det innan vi går in på övriga punkter. Jag lämnar ordet fritt.

Jag konstaterar att ingen har begärt ordet. Då kan vi konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i de frågorna. Kan vi nu gå vidare med punkten Mellanöstern?

Anf.  58  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Det har inte förberetts några slutsatser, men man vet inte om det plötsligt blir några. Jag kan alltså inte garantera att detta inte blir en beslutspunkt, även om vi tror att det ska vara en diskussionspunkt.

Inriktningen är dock densamma som tidigare. EU har lagt fram sin färdplan, och sedan dess har också USA lagt fram sin färdplan. Det finns vissa skillnader, framför allt när det gäller tider och synen på Arafat. Vi tycker att det är viktigt att man håller tidsplanen och att det blir de palestinska valen och ingenting annat som avgör vem som leder den palestinska sidan. Vi skulle vilja arbeta för att kvartetten under hösten, i december, kan enas om en gemensam färdplan med målet att bilda en palestinsk stat 2005 och en stat med provisoriska gränser redan nästa år. Vi vill inte att man skjuter på hela arbetet i väntan på de val som ska ske i Israel i början av nästa år eller de palestinska valen.

Allt annat, den humanitära situationen och allt sådant, har vi gått igenom tidigare. Det finns tyvärr inga förbättringar att redovisa, så jag tror inte att det finns någonting nytt att säga.

Anf.  59  YVONNE RUWAIDA (mp):

Amnesty har kommit med en rapport som heter Israel och de ockuperade områdena: övergrepp från Israels armé i Jenin och Nablus. De har bevis för att det skett vad de kallar för krigsförbrytelser. Amnesty anser att en del av de israeliska försvarsstyrkornas handlingar såsom de är beskrivna i rapporten utgör allvarliga brott mot fjärde Genèvekonventionen och därmed är krigsförbrytelser.

Jag undrar om man har tagit del av Amnestys rapport. Amnesty har ju gjort en del av det arbete som varken FN eller EU lyckades göra i Jenin. De har gjort en väldigt noggrann insamling av fakta, vittnesmål och annat. Jag undrar om man har tagit del av den här rapporten och om det föranleder någon typ av agerande.

Sedan har jag ganska länge upplevt det som att den israeliska regeringen inte lyssnar särskilt mycket på vare sig USA:s eller EU:s ord. Även USA framför ju nu väldigt stark kritik mot Israel för att man inte håller sina löften mot den palestinska civilbefolkningen och för att arméns framfart leder till alldeles för många civila dödsfall. Det är ganska hård kritik för att komma från USA, men ändå föranleder inte detta en förbättring av situationen. Den kanske inte förvärras så mycket som den annars skulle ha gjort; det vet vi ju ingenting om. Men situationen förvärras faktiskt i princip vecka för vecka.

Samtidigt bygger man nu gränser genom att resa murar. Man bygger murar som är högre än muren mellan Öst- och Västeuropa – riktigt rejäla murar. Och dem bygger man där man själv vill ha dem från Israels sida. Man struntar i vad som är folkrättsligt och bygger dem på den mark som man vill behålla. Det är ju att sätta fakta på marken och skapa politik. Jag undrar hur EU resonerar. Om det här kommer att fortsätta, kommer man då att avvakta nyvalen och sedan försöka igen? Det känns som om det här drar ut så långt på tiden att det för palestinierna blir fruktlöst att tro på en framtid.

Anf.  60  PÄR AXEL SAHLBERG (s):

Situationen för människorna i såväl Israel som Palestina är oerhört oroande. Min fråga är egentligen ganska kort. Nu handlar det – om man nu kan uttrycka sig så – om att demokratin håller på att sätta käppar i hjulet. Att regeringen i Israel nu ska kunna göra de förberedelser som krävs för ett palestinskt val i januari är väl ganska uteslutet. Då får vi ett läge där vi har ett israeliskt val i februari och sedan ett okänt antal månader och processer för att förbereda ett palestinskt val. Då är frågan: Hur ser vår beredskap ut med den tidsplan det danska ordförandeskapet har lagt fram när det gäller detta? Redan där har vi kanske tappat ett halvår när det gäller det palestinska nödvändiga valet.

Anf.  61  LARS OHLY (v):

Jag har inte så mycket att tillägga, men just när det gäller att stödja den palestinska reformprocessen och bistå vid genomförandet av ett val handlar det mycket om att återupprätta strukturer som har rivits ned av Israel. Den palestinska myndigheten har i dag inte möjligheter att verka, och det civila samhället är i princip raserat. Därför undrar jag lite mer konkret: Hur kan EU bistå vid genomförandet av val? På vilket sätt kan EU stödja den palestinska reformprocessen?

Det andra gäller en analys av vad som kan hända med en ny regering i Israel. Det finns ju en uppenbar risk att Netanyahu blir sitt partis kandidat till premiärministerposten och därmed också en uppenbar risk att han kommer att bli premiärminister efter ett nytt israeliskt val. Det talar ju inte direkt för någon större möjlighet att påbörja eller återuppta en fredsprocess. Vad gör EU i det läget, och vad gör Sverige?

Vi har flera gånger hävdat att handelsavtalet måste ifrågasättas. Vi måste sätta ekonomiskt tryck på Israel. Vi måste begära mer av återbetalning för det som Israel har förstört av EU:s egna biståndsprojekt i Palestina. Vi måste visa att det kostar att sätta sig över internationell lag. Jag tycker att den diskussionen måste finnas. Naturligtvis menar jag inte att de åtgärderna skulle vidtas före ett israeliskt val, men man måste ha en förberedelse för vad som händer om vi får en ännu skarpare regering med ännu tydligare ockupationspolitik i Israel efter valet.

Anf.  62  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Jag tror att det är farligt att gå in och resonera kring ”utifall att” och ”om” i de här sammanhangen. Man får ändå hoppas att det finns en regering efter valet som kan fortsätta att driva en fredspolitik.

När det gäller den palestinska sidan får vi fortsätta att förutsätta att det ska vara tidiga val. Den israeliska regeringen är egentligen rädd för att det inte blir väl förberedda palestinska val, då man menar att det gynnar Arafat. I det här läget kan man dock inte ta sådana hänsyn eller ge sig in i den diskussionen, utan då handlar det bara om att se till att det hålls så tidiga val som möjligt, även om de inte blir hundraprocentigt perfekta. Det kommer naturligtvis att vara massor med brister kvar när man ska ha de palestinska valen, men annars hamnar de så långt fram i tiden att hela processen förskjuts. Då är det bättre att ha valen tidigt, enligt min mening, för att sedan kunna fortsätta processen.

Vad ska vi hjälpa till med? Ja, det är vallängder, den statistik som behövs och hela det förfarandet inför valen samt observatörer. Sedan har ju EU i hela reformprocessen försökt att bistå den palestinska sidan med hela det myndighetsarbete, administrativa reformarbete och budgetarbete som behövs i denna process. Detta har dock i princip omöjliggjorts av den situation som rått i de palestinska områdena under hösten. Finansministern satt mer eller mindre fängslad ihop med Arafat under ett par månader medan EU försökte diskutera reformer med honom, och det gick ju inte – och så vidare, och så vidare.

I stället för att rikta in sig på den akuta situationen och skjuta upp de framtida åtgärderna tror jag att man får försöka göra det bästa möjliga för att få bästa möjliga resultat, trots det akuta läget.

Anf.  63  ORDFÖRANDEN:

Tack för det! Ingen har begärt ordet, så diskussionen är avslutad. Jag kan konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Vi går vidare till nästa punkt på dagordningen, som är västra Balkan.

Anf.  64  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

När det gäller västra Balkan kommer vi att anta slutsatser. Det finns ett antal positiva saker. Man har i Serbien antagit ny vallag och satt datum för nytt presidentval, och man har fått ny regering i Makedonien. Det är väl det som kommer att prägla slutsatserna. Vi har också haft bra och lugna val i Kosovo, men tyvärr deltog inte serberna i Mitrovica. Därmed står de utan valda representanter de närmaste fyra åren också, och det är beklagansvärt. Det kommer säkert också att finnas med i slutsatserna.

Anf.  65  ORDFÖRANDEN:

Ingen har begärt ordet, och jag kan då konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Vi går vidare till nästa punkt på dagordningen, som är Nordkorea.

Anf.  66  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Diskussionen kommer att gälla hur man ska reagera på att Nordkorea har erkänt att de har haft förberedelser för och arbetat med kärnvapen. Det finns olika uppfattningar bland medlemsländerna. Några, >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<menar att EU omedelbart ska upphöra med allt tekniskt bistånd. Andra, däribland kommissionen och ett antal länder inklusive Sverige, menar att det skulle vara fel att bryta med Nordkorea i det här läget och att man i stället bör göra en översyn av de aktiviteter som finns, gärna också ett högnivåbesök till Nordkorea där man övertygar dem om vikten av att nu samarbeta fullt ut och inte riskera att hamna i en onödig isolering.

Anf.  67  ORDFÖRANDEN:

Ingen har begärt ordet, så jag kan även på den här punkten konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Då går vi vidare till nästa punkt, som är ESFP.

Anf.  68  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Den stora fråga som har diskuterats länge när det gäller säkerhets- och försvarspolitik är samarbetet med Nato. Här finns det fortfarande ingen lösning. Javier Solana var dock i Ankara i går, så det är möjligt att han kommer att presentera någonting på måndag.

Det man i övrigt gör är att fortsätta både det civila och det militära arbetet. Det civila kan ändå sägas ha gått något steg framåt, och man tittar där nu på hur man ska kunna ha ordentliga förberedande samordningsmekanismer. När det gäller det militära är det väl egentligen inga nyheter jämfört med tidigare.

Anf.  69  ORDFÖRANDEN:

Innan jag släpper ordet fritt vill jag bara informera om att meningen nu är att vi tar den här informationen från utrikesministern. Sedan när försvarsministern kommer in kommer vi att komma tillbaka till det här ärendet, och då kommer vi att ha ett samrådsförfarande. Vad diskussionen nu handlar om är alltså själva informationen. Jag lämnar ordet fritt med anledning av den.

Anf.  70  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Jag är inte tvärsäker på om jag kommer in rätt, men jag vill ställa en fråga som rör försvarsministrarnas lunchdiskussion om att bygga upp den snabbinsatsstyrka som Nato funderar på att inrätta. Min fråga är helt enkelt vilken roll Sverige har i det här sammanhanget som icke-Natomedlem.

Anf.  71  YVONNE RUWAIDA (mp):

När det gäller ESFP blir jag väldigt förvirrad. Det är väldigt mycket information, och när jag ser bara på den information vi får bitvis hit till EU-nämnden känner jag att jag inte har någon riktigt bra överblick. Speciellt när det gäller den civila frågan skulle jag från UD vilja få någon sorts kompendium över allt som har hänt och vad nuläget är.

Det var bara det.

Anf.  72  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Jag börjar med det sista om ett kompendium. Detta har vi gjort regelbundet, och det har Yvonne Ruwaida fått tidigare när hon suttit i nämnden. Det vore naturligtvis bra när det så många nya i nämnden att vi gjorde en liten genomgång av vad den här krishanteringen innehåller, vad vi har beslutat och gjort på det civila området och vad vi har beslutat och gjort på det militära. Det ska vi göra.

När det gäller snabbinsatsstyrkan från Nato berör den inte Sverige. Det är EU:s diskussioner om en snabbinsatsstyrka som har berört Sverige. Jag tror att det finns en risk att detta med Natostyrkan, även om dessa inte ska stå i motsatsställning till varandra, lite grann är ett sätt att visa att det inte bara är EU som gör sådant här. Men det är väl bra i så fall. Tanken med detta är ju att man just ska ha styrkor som kan sättas in väldigt snabbt vid fredsoperationer. Det är framför allt erfarenheterna från Kosovo, där alla kom in väldigt sent, som gör att man vet att man är tvungen att ha styrkor som kan vara ute snabbare. Det har tagits positiva beslut i EU, men innan man verkligen kommer till handling tar det lite tid.

Anf.  73  ORDFÖRANDEN:

Då tackar vi för förslaget om att vi kan få ett material. Samtidigt godkänner vi den information vi har fått och bordlägger den bit som handlar om försvars- och säkerhetspolitik och tar den i slutet av dagordningen. Kan vi förhålla oss så? Då finner jag att vi har beslutat i enlighet med förslaget.

Då går vi över på nästa punkt, som är handel och utveckling.

Anf.  74  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Här har Sverige arbetat hårt för att vi ska ha konkreta förslag när det gäller WTO, för ett förbättrat marknadstillträde för utvecklingsländer och för att vi ska hålla tiderna när det gäller WTO-förhandlingarna. Vi har också framfört att vi vill ha en ombudsman som hjälper u-länderna att exportera till Sverige. Det är det vi framför allt har drivit.

Sedan har vi ett par utestående frågor. Dels skulle vi gärna se starkare skrivningar om jordbrukspolitiken, dels motsätter vi oss något som kallas geografiska ursprungsbeteckningar. Det har alltså inte med att man ländermärker varor att göra, utan det är allt detta med Champagne, Cognac och sådant som utestänger nya länder från att använda inarbetade märkesnamn.

Anf.  75  CARL B HAMILTON (fp):

Jag har en formfråga. Det blir kanske mycket formfrågor i dag, men vad betyder det att vi beslutar det här? Om beslutet faktiskt skulle genomföras av kommissionen – detta är ju en rekommendation till kommissionen – skulle man ju lägga om politiken beträffande både utrikeshandel och jordbruk i EU. Är det här snömos? Vem är egentligen mottagare? Ni kan ju inte själva tro på att detta ska genomföras. Vad har det för betydelse?

Anf.  76  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Det är ju bättre att vi får med andra länder på att uttala sig om vikten av att det är dessa mål vi strävar efter än att lägga sig platt och säga: Vi stänger ute alla u-länder, och det tänker vi fortsätta med. Det är väl bra om de andra går med på att det vi skriver här är målet.

Anf.  77  ORDFÖRANDEN:

Ingen mer har begärt ordet. Jag kan då sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Vi går vidare till punkt 8, Avbindning av bistånd, som är en informationspunkt.

Anf.  78  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Där handlar det om att fortsätta det globala arbetet och arbetet inom EU med att göra så stora avbindningar av biståndet som möjligt. Det här blir bara en diskussion. Det blir inga beslut nu.

Anf.  79  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Vi vet ju alla att avbindning ökar effektiviteten genom att man kan handla på det billigaste stället. Det är naturligtvis en bra ambition. Men vi vet också att många länder säkerligen har kunnat öka sin biståndsnivå just därför att man har en bindning och också kan motivera det med ökade arbetstillfällen och ökad business i det egna hemlandet. Då tycker jag att det är viktigt att veta vad som blir nettoeffekten av detta. Riskerar vi nu att få lägre nivåer på biståndet på sikt därför att vi gör en i och för sig bra avbindning? Det här tycker jag borde utredas så att nettoeffekten blir positiv.

Anf.  80  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

När det gäller själva principen att man ändå bör försöka få ned bindningen är situationen så allvarlig, om vi tittar på andra länder, att det är långt kvar innan man kommer ned till de mer praktiska frågorna och de frågor där detta kan ha någon effekt.

Anf.  81  CARL B HAMILTON (fp):

Det är mycket möjligt att det blir så att den totala biståndsnivån går ned, men biståndets värde ur mottagarlandets synpunkt kan ändå gå upp. Detta diskuterades och analyserades i 1978 års biståndspolitiska utredning, så frågan är inte precis ny. Slutsatsen på det hela taget är nog ändå att det är bättre med avbindning än med fortsatt bindning och något högre biståndsnivåer.

Anf.  82  ORDFÖRANDEN:

Ingen mer har begärt ordet. Vi tackar då för den informationen och går vidare till punkt 9, uppföljning av internationella konferenser.

Anf.  83  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Här kommer kommissionen framför allt att ge en muntlig presentation av biståndsvolym från olika länder. Vi kommer att fortsätta att driva den svenska linjen om minst 0,7 % i bistånd, att vi bör få en precisering av detta från olika länder och att kommissionen därför också årligen bör göra en öppen redovisning av hur medlemsländerna ligger.

Anf.  84  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Jag vill ställa en fråga när det gäller uppföljningen av Monterrey. Det var ju en konferens där det skapades stora förväntningar på att man skulle engagera betydligt fler parter i utvecklingsländernas problem – inte bara ägna sig åt nivån på biståndet utan också engagera såväl banker och andra finansiella krafter som näringslivet. När papperen från konferensen kom var väl en del av oss besvikna över att det inte blev särskilt mycket, men nu står det ändå upptaget längst ned på s. 16 att man ska jobba i den här riktningen. Jag vill bara fråga: Hur går det egentligen med den här nya modellen? Finns det en framgång för den, och är den ett alternativ till traditionellt bistånd?

Anf.  85  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Ska du få ett bra svar på den frågan ska du egentligen diskutera den med biståndsministern, även om det är jag som drar de här frågorna här i dag. Detta tycker jag är värt en mer utförlig diskussion, och den tror jag att Jan O Karlsson gör bättre.

Anf.  86  ORDFÖRANDEN:

Ingen mer har begärt ordet. Jag kan konstatera att det på den första punkten, Johannesburg, finns ett fortsatt stöd för regeringens linje. Den andra punkten är en informationspunkt, så den kan vi skilja oss från.

Då går vi vidare till punkt 10 på dagordningen, som handlar om utvärderingen.

Anf.  87  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Punkt 10 har blivit en A-punkt, och punkt 11 är struken.

Anf.  88  ORDFÖRANDEN:

Då lämnar jag ordet fritt om det är någon som har några synpunkter. Det är det inte, så då kan vi gå vidare till punkt 12, Krisen i kaffesektorn.

Anf.  89  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Det hjälper inte att ni dricker mer kaffe, för problemet är att man också producerar så fruktansvärt mycket mer kaffe. Därför har en hel del av de små, traditionella kaffeodlarna fått svårt att klara sig. Man ska nu diskutera vad detta betyder för en del av de här länderna. Tanken är väl mest att kommissionen ska arbeta med det för att se vad man kan hitta för stöd till dessa länder.

Anf.  90  ORDFÖRANDEN:

Ingen har begärt ordet. Då godkänner vi den informationen och går vidare till Den humanitära krisen i södra Afrika, punkt 13.

Anf.  91  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Det är en väldigt allvarlig livsmedelskris som drabbar ett antal änder, främst Zimbabwe. Här gäller det att fortsätta att arbeta med det akut humanitära, men det är också viktigt att se till det långsiktiga. I fallet Zimbabwe är det nämligen inte vanlig livsmedelsbrist utan misskötsel som är problemet. Detta är bara en informations- och diskussionspunkt, men det är viktigt att alla görs medvetna om detta och om vikten av att både svara mot FN:s biståndsmål på kort sikt och också fortsätta det långsiktiga arbetet, inte minst när det gäller hiv/aids.

Anf.  92  CARL B HAMILTON (fp):

Min fråga är i samma anda som utrikesministerns föredragning. Det är ju egentligen inte en fråga om mat utan en fråga om en politisk kris i Zimbabwe. Frågan är vad EU gör i den frågan nu. Finns det någon ny information? Finns det några nya initiativ för att få regimen att byta politik eller för att få landet att byta regim?

Anf.  93  BÖRJE VESTLUND (s):

Det är en väldig massa siffror som far runt i de här dokumenten. En jag fastnar för är att man bedömer att det totala bidraget är uppåt 110 miljoner och att 50 miljoner är avsatta till FN:s appell. Är det så att man inte får ihop de övriga 60 miljonerna, eller hur ska man tolka det?

Den andra frågan är: På vilket sätt agerar EU för att man ska få alternativmediciner, eller mediciner som är likadana, när det gäller hiv/aids så att man åtminstone kan hejda smittan på ett så bra sätt som möjligt?

Anf.  94  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Jag är inne på samma linje som Carl B Hamilton här. Jag är kanske inte så optimistisk att jag tror att man kan avsätta regimen, men jag skulle vilja ställa en fråga som jag tycker är oerhört allvarlig: Vad ställs det för politiska krav på regimen, exempelvis på Mugabe? Att fortsätta att leverera utan att ha några ordentligt starka krav på regimen tycker jag är att försitta en chans. Här tycker jag att EU bör agera väldigt starkt så att regimer som arbetar för sina medborgare får mer och bättre stöd. När detta inte sker bör stödet kanaliseras på andra vägar. Hur ser situationen ut? Hur pass tuff är man i de här diskussionerna?

Anf.  95  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Vi ställer väldigt tydliga krav på Zimbabwe och har varit väldigt tydliga i kraven. Problemet är att det inte går att få Zimbabwe att genomföra dem. Vi försöker nu framför allt arbeta med grannstaterna. Vi tror att det är genom grannstaterna man kan få en ökad press på Zimbabwe. Men jag kan instämma fullständigt i hela problembeskrivningen. Det är bara det att vi lite grann har uttömt vår lista över möjliga åtgärder. Vi söker därför desperat efter nya vägar, och då handlar det framför allt om grannstaterna.

Anf.  96  ORDFÖRANDEN:

Ingen mer har begärt ordet. Vi kan då gå över till nästa informationspunkt, som är punkt 14 om Moldavien/Transnistrien.

Anf.  97  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Det finns ett antal övriga frågor där man alltså inte fattar några beslut. Det gäller det allvarliga läget i Moldavien/Transnistrien och möjligheten att genomföra ett viseringsförbud för den transnistriska ledningen. Det finns också en ny punkt om Vitryssland, som kommer att bli en beslutspunkt, med reserestriktioner för politikerna och fortsatt stöd till det civila samhället. Sedan har det kommit upp en ny punkt som blir en middagsdiskussion, men bara diskussioner och inga beslut. Det gäller Cypern, men det diskuterade vi ju förut eftersom Lars Ohly tog upp det tidigare på dagordningen.

Det är det som har kommit upp nytt och finns med bland övriga frågor eller, som i Vitrysslands fall, som egen punkt.

Anf.  98  YVONNE RUWAIDA (mp):

Vad är anledningen till att man vill ha ett viseringsförbud för den transnistriska ledningen?

Anf.  99  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Man anser att situationen har fortsatt att förvärras när det gäller Transnistrien och att man därför bör försöka sätta större press på dem. Detta är ett jätteproblem för Moldavien, som är det absolut fattigaste landet i Europa. Förut har vi egentligen inte reagerat så mycket på de här länderna, men vi vill ha en ökad och aktiv EU-politik gentemot EU:s nya grannländer. Det här skulle också vara ett stöd till Moldavien.

Anf.  100  ORDFÖRANDEN:

Ingen mer har begärt ordet. Det finns också punkter som står i anslutning till mötet. Jag undrar om utrikesministern har några kommentarer kring dem.

Anf.  101  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Nej.

Anf.  102  ORDFÖRANDEN:

Då har vi kvar det vi har delat ut i dag, de troliga A-punkter som vi har fått. Är det någon som önskar ordet med anledning av den bunten?

Anf.  103  CARL B HAMILTON (fp):

Då måste jag kolla med ordföranden här via mikrofonen, är det där det står om Vitryssland i det dokumentet? Nej, okej.

Anf.  104  ORDFÖRANDEN:

Då tror jag att vi har kommit igenom den här listan. Vi vill tacka utrikesministern med medarbetare för att ni har kommit hit. Vi fortsätter nu diskussionen med försvarsministern.

2 §  Allmänna frågor och yttre förbindelser: försvarsfrågor

Försvarsminister Leni Björklund

Rapport från informellt ministermöte den 4 och 5 oktober 2002

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 18 och 19 november

Anf.  105  ORDFÖRANDEN:

Jag hälsar försvarsministern med medarbetare välkomna hit. Jag beklagar att ni har fått vänta, men vi har haft så spännande diskussioner. Nämnden är mycket engagerad, så det tar så lång tid. Dessutom hade utrikesministern problem med tåget, men det är som tur är inte försvarsministerns ansvarsområde.

Jag föreslår att vi gör som vi brukar göra, att vi börjar med rapporteringen och går sedan in på samrådet.

Anf.  106  Försvarsminister LENI BJÖRKLUND (s):

Jag tackar för att få komma hit, jag tycker att det är oerhört spännande.

Jag ska delta i det andra formella EU-försvarsministermötet, och det sker inom ramen för rådet för allmänna frågor och yttre förbindelser. Försvarsministrarnas diskussion på förmiddagen kommer att knytas samman med ett gemensamt möte där både utrikes- och försvarsministrarna deltar. Vid den träffen kommer ordförandeskapet att informera om vad som har skett på det mötet. Troligen blir det också ett formellt beslut om att anta de slutsatser som försvarsministrarna har arbetat med. Där kommer även Solana att informera om eventuella framsteg i arbetet med att lägga fast samarbetet mellan EU och Nato. Jag har förstått att utrikesministern har redogjort för den gemensamma punkten på dagordningen, så den går jag inte närmare in på.

Det som i övrigt gäller för det här mötet ska jag säga med en gång är att det inte är några nya steg i svensk försvarspolitik eller svenska ställningstaganden, utan det handlar om en redovisning av hur arbetet har framskridit på sådana områden som EU-nämnden tidigare har varit informerad om.

Ni har fått ta del av en rapport från det informella försvarsministermötet den 4–5 oktober. Det är naturligtvis en uppföljning av de frågorna som nu kommer att ske i Bryssel. Där är huvudfrågan den militära kapaciteten som kopplas till det pågående arbetet för att bygga upp styrkorna.

Vid det informella mötet togs också upp frågan om EU:s framtida roll på Balkan.

Det som gäller på det här mötet är att försvarsministrarna dels ska anta en reviderad version av Helsinkikatalogen, den är en A-punkt, dels notera en rapport om militära förmågor. Det har varit problem med att få alla styrkorna redovisade. Därför finns det ett antal paneler som har arbetat med de frågorna. Sverige har varit aktivt, för vi tycker att det är viktigt att krishanteringsstyrkorna finns, och Sverige har lett arbetet i två av panelerna. Båda dessa handlar i vid bemärkelse om underrättelseverksamhet.

Nu är tanken att alla slutrapporterna ska vara inlämnade senast den 1 mars nästa år så att man kan dra upp riktlinjer för det fortsatta arbetet.

Läget är det att styrkekatalogerna har reviderats när man har gjort en fördjupad analys. Där har man tagit hänsyn till överenskomna militära koncept och potentiella terroristhot mot förband som är insatta i en krishanteringsinsats. Med utgångspunkt i den överenskomna styrkekatalogen kommer man att be medlemsstaterna se över tidigare bidrag för att eventuellt inkomma med nya sådana.

Fokus i fortsättningen kommer att läggas på de brister som identifieras. Det är de kritiska bristerna som verkligen påverkar unionens förmåga. Det handlar om ledningsresurser, underrättelseresurser och strategisk transportförmåga. Vi har som sagt varit aktiva genom att leda två paneler. Det är viktigt nu när processen går in i en andra fas och ska implementeras att alla aktivt deltar i en öppen, konstruktiv och kreativ diskussion om det fortsatta arbetet.

Vissa brister kan täckas genom att man gör nya anmälningar, att man samordnar och samutnyttjar nationella resurser, leasing, eller att man uppgraderar befintliga system.

Vi kommer också i det fortsatta arbetet att accentuera frågor om finansiering och anskaffning av materiel. Sverige är berett att medverka i en diskussion om flera medlemsstater ska kunna gå samman och gemensamt anskaffa och finansiera materiel för att täcka brister som man har identifierat i en panel. Men grunden för ett sådant samarbete måste alltid vara att anskaffning och finansiering sker på frivillig basis.

När det gäller forskning finns det sannolikt både behov av och möjligheter för att bättre koordinera medlemsstaternas forskningsinsatser. Där har Sverige konsekvent drivit linjen att man ska använda befintliga forum. Vi motsätter oss att man inrättar nya strukturer.

Sedan finns en annan punkt som gäller att vi ska notera arbetsläget för EU:s snabbinsatsförmåga. Då kommer rådet att uppdra åt det grekiska ordförandeskapet att presentera en rapport som ska täcka samtliga aspekter av EU:s snabbinsatsförmåga.

För närvarande diskuterar man i EU:s militärkommitté ett koncept för hur en sådan snabbinsats ska ske. Samtidigt håller KUSP på att titta på den frågan ur säkerhetspolitiskt perspektiv.

Vår hållning är att vi välkomnar att man arbetar med konceptet och med unionens förmåga att reagera snabbt i krissituationer. Vi tycker att det är bra att Kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik har fått en tydlig roll i det fortsatta arbetet.

Vi har sett, precis som de flesta medlemsstaterna, arbetet med att utveckla en snabbinsatsförmåga som ett led i att undersöka potentialen i de bidrag som vi redan har anmält till headline goal för att se om vi kan göra insatser med mycket kort förberedelsetid. Hur kort den tiden är bestämmer väldigt mycket kostnaderna för en snabbinsats. Där måste framöver en avvägning ske.

Under det grekiska ordförandeskapet har man kommit med ett initiativ om en gemensam utbildning för att ge EU-kunskap så att man kan ha EU-ledda krishanteringsinsatser och effektivisera krishanteringsförmågan. Den frågan ska försvarsministrarna diskutera. I rådsslutsatserna välkomnas det grekiska initiativet.

Det här initiativet har diskuterats bara i EU:s militärkommitté, och EU:s militära stab har kommit med en första rapport där man pekar på vad som behöver utredas innan man kan gå vidare. Man orienterade om det vid det formella försvarsministermötet på Kreta i oktober.

Från svenska regeringens sida har vi välkomnat initiativet, men vi har betonat att utbildning av militär personal, och det gäller både nationell och internationell krishantering, främst är ett nationellt ansvar. Det är viktigt att man inte duplicerar redan existerande utbildningsstrukturer. Då har vi sådana till exempel inom Partnerskap för fred.

Vidare kommer man att diskutera och ta upp frågan om det som kallas för Medelhavsdimensionen av den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken. Det är ett initiativ från det spanska ordförandeskapet, som hade ett antal seminarier för att göra EU:s arbete på området känt för grannarna kring Medelhavet. Det har också skett under det grekiska ordförandeskapet att man har haft seminarier i frågan med Medelhavsländerna. Men det har varit informella möten och har inte resulterat i några formella slutsatser.

Från svenskt håll har regeringen ansett allmänt att det är bra med en så stor öppenhet som möjligt när det gäller den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken. Därför är vi positiva till initiativet och tycker att det är naturligt att Spanien och Grekland under sina respektive ordförandeskap vill informera Medelhavsländerna.

Sedan ska vi informeras om en kommande krishanteringsövning som ska ske i november 2003. Syftet med den övningen är att öva och utvärdera EU:s procedurer och strukturer för en sammanhållen krishantering. Om möjligt kommer den övningen att genomföras tillsammans med Nato.

Vi kommer dessutom att få information om erfarenheter från den stabsövning som pågår den här veckan. Temat för övningen är den stående arbetsordningen för militärstrategiska staber.

Under lunchen kommer terrorism att vara en informell diskussionspunkt. EU har en viktig roll i bekämpningen av den internationella terrorismen. Den måste föras inom alla delar av EU, men den är framför allt aktuell inom ramen för första pelaren och det juridiska och polisiära samarbetet i tredje pelaren. Den andra pelaren har en viktig roll, och dess instrument måste kunna utnyttjas. Det är där den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken ligger. När det gäller kampen mot terrorism är EU:s roll framför allt att bidra med konfliktförebyggande och fredsfrämjande insatser för att förhindra, dämpa eller lösa kriser för att på så sätt förhindra uppkomsten av terrorism. Det gäller insatser med både civila och militära medel.

Vidare kommer vi att få information från ordförandeskapet som rör Natos snabbinsatsförmåga. Vi noterar förslaget om att inrätta en snabbinsatsförmåga i Nato med intresse, men vi kan inte bedöma om det eventuellt kommer att beröra oss som icke-medlem i Nato. Det verkar inte heller att diskussionen bland Natoländerna kommit så långt att det går att ha en tydlig uppfattning om hur partnerländerna eventuellt berörs. Det som är intressant är hur den styrkan förhåller sig till liknande initiativ inom EU.

Det var de frågor som kommer att behandlas.

Anf.  107  ANDERS G HÖGMARK (m):

Uppenbarligen är det en ganska gedigen dagordning. När man lyssnar på denna punkt kan man notera att tanken om subsidiaritet bör hållas levande.

Det är flera områden som definitivt passar för EU-engagemanget. Två saker vill jag nämna. Den ena är krishantering och insatsberedskap. Alla kan vitsorda om behovet av det, att det behövs i gedigen omfattning och framför att allt att det hålls ett högt och lämpligt tempo.

Man har konstaterat under det gångna året att tempot och förmågan att få fram det tillräckligt snabbt och i tillräcklig omfattning ganska naturligt har styrts av det svenska försvarets storlek. Nu säger försvarsministern att Sverige har en hög profil, och det tycker jag är bra. Men då inställer sig frågan: Vad är Sverige berett självt att dra i gång med och visa upp? Detta ställer ju definitivt krav på det svenska försvarets kapacitet. Det är en fråga som det finns anledning att fundera över.

Den andra är terrorismen. När det gäller olika transportslag har fokus tidigare varit väldigt mycket riktat på flyget. Det finns ett antal bestämmelser om detta som kommer att slå igenom de närmaste månaderna. Finns det funderingar rent allmänt, och finns det funderingar från svensk sida, att på motsvarande sätt som man bedrivit omfattande förebyggande säkerhetsarbete inom flyget göra det för den europeiska järnvägstrafiken och den europeiska färjetrafiken? Det kan vara lika lätt, förmodligen mycket lättare, att placera en bomb på en färja över Kanalen eller någon annanstans eller på ett nattåg som går genom schweiziska tunnlar.

Anf.  108  LARS OHLY (v):

Den första fråga jag vill ställa gäller tidsplanen för EU:s egen snabbinsatsstyrka. Vet vi någonting om den tidsplan som har antagits kommer att hålla? Kommer man att ha denna på plats, aktionsfärdig och aktionsberedd våren 2003?

Sedan finns en fråga om konkurrens mellan Natos snabbinsatsstyrka och EU:s. Du sade egentligen bara att förhållandet mellan dessa båda ska klargöras. Finns det någon svensk position i frågan? Hur ser man på EU:s snabbinsatsstyrka i förhållande till Natos snabbinsatsstyrka? Finns det några begränsningar som EU tagit på sig men som Nato inte kommer att ta på sig, och vad innebär det för hur snabbinsatsstyrkorna kan användas?

När det gäller tillgången till materiel har Turkiet en form av vetorätt, och jag har förstått att Solana nu har fått i uppdrag att förhandla med Turkiet om en tillgång till Natomateriel som gör att snabbinsatsstyrkan kan komma på plats i tid. Vad gör du för bedömning av att nå en överenskommelse med Turkiet? Det är en fråga som har varit uppe i nämnden ett tjugotal gånger under de senaste två åren.

Sedan är det två frågor som jag tycker är politiskt viktiga.

Den ena är kampen mot terrorismen. Det får aldrig finnas någon tvekan om att Sverige säger nej till att militärt delta i någon kamp mot terrorismen gemensamt med EU, inga gemensamma militära insatser. Däremot pratar du allmänt om vikten av att bekämpa terrorismen genom både förebyggande arbete, polisiärt samarbete och annat. Ja, vi kan säkert komma överens om att där finns beröringspunkter. Men det får aldrig någonsin bli tal om att till exempel EU:s snabbinsatsstyrka ska användas i någon sorts offensiva uppdrag i andra länder under beteckningen kamp mot terrorismen.

Den andra frågan gäller den gemensamma utbildningen. Jag tycker att den gemensamma utbildning som Sverige har åtagit sig att genomföra tillsammans med de andra länderna inom Partnerskap för fred är alldeles tillräcklig vad gäller internationell samordning. Den är också mer av konfliktförebyggande eftersom det där finns med länder som inte är med i vare sig Nato eller EU och därigenom ger ett större genomslag när det gäller att skapa förtroende mellan olika länders militärtjänst.

Att genomföra en gemensam utbildning inom EU:s ram leder bara till att tankarna om ett gemensamt försvar ytterligare kommer att förstärkas, och detta bör Sverige tydligt markera mot.

Anf.  109  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag kan instämma i det som Lars Ohly har sagt och behöver inte upprepa det.

Jag har lite funderingar kring kampen mot terrorismen. Jag är oerhört oroad över hur kampen mot terrorismen urholkar mänskliga rättigheter och hur man med budskapet att vi måste försvara oss vidtar åtgärder på flertalet områden som kränker de mänskliga rättigheterna och gör att människor utsätts för rättsosäkerhet. I kampen mot terrorismen måste vi i alla forum diskutera hur uppföljningen ska ske, vilka konsekvenser de åtgärder som vi vidtar får, hur vi ska bevaka människors rättssäkerhet. Det är någonting som alltid måste diskuteras i de sammanhang där man diskuterar kampen mot terrorism.

Jag undrar också om man i den här diskussionen kommer att uppmärksamma den alltmer oroliga situationen i närområdet, alltifrån Vitryssland, Georgien, Moldavien. Jag ser en upptrappning av oroligheter i området. Även i Ryssland är det oroligt till exempel, med nya lagar som inskränker yttrandefriheten och som innebär mediecensur, med Amnestyrapporter som säger att våld och övergrepp mot människor i Ryssland ökar. Hela situationen är mer och mer oroväckande öster om EU. Uppmärksammas detta? Jag tror nämligen att det får konsekvenser för säkerhetsfrågorna.

Sedan vill jag bara betona att vi från svensk sida behöver jobba med det civila konfliktförebyggande arbetet. Jag bad Anna Lindh tidigare om en uppdatering av vad som har hänt på området. Tidigare har tidtabellen varit alldeles för långsam. Jag hoppas att den blir snabbare framöver.

Anf.  110  Försvarsminister LENI BJÖRKLUND (s):

Jag ska försöka att svara, men jag kommer att få lite hjälp med en del detaljer som jag av naturliga skäl inte kan ännu.

Den första frågan, som herr Högmark ställde och som gällde om vi skulle bli färdiga med insatserna enligt den ursprungliga tidsplanen, till 2003, ska jag be att Johan Raeder svarar på.

Anf.  111  Departementsrådet JOHAN RAEDER:

Om jag uppfattade frågan rätt gällde den på vilket sätt Sverige kommer att bidra till insatserna och hur det kommer att påverka den svenska försvarsplaneringen. Sverige har ju sedan tidigare anmält till EU headline goal och de kataloger som tas fram vilka styrkor som vi är beredda att ställa upp med efter ett nationellt beslut, naturligtvis, för en insats som är EU-ledd. Det grundar sig på den anmälan som vi har gjort inom ramen för PFF och, PARP, planning and review process, som vi ser som det grundläggande verktyget för att utveckla vår interoperabilitet. Anmälan innehåller två bataljoner, vissa sjöstridskrafter, observatörer, stabsmedlemmar och så vidare. Det ligger i vår försvarsplanering att utveckla dem mot de mål som vi har antagit inom PARP och som också är grunden för anmälan till EU headline goal. Så det finns en klar koppling till vad vi avser kunna ställa till förfogande och vad vi utvecklar nationellt med inriktning på internationella insatser.

Anf.  112  ANDERS G HÖGMARK (m):

Kritiken har delvis riktats mot att det tar alldeles för lång tid, och det kan hända att den drabbar också andra länder. Lite slarvigt uttryckt har man sagt att det gick mycket snabbare förr. Det tar längre och längre tid. Det tar oacceptabelt lång tid. Jag undrar om den dimensionen finns, för den är också resursstyrande.

Anf.  113  Departementsrådet JOHAN RAEDER:

Menar du att det tar längre tid att komma på plats när man väl har beslutat om en insats? Det är naturligtvis en av de frågor som EU diskuterar. Som försvarsministern var inne på kommer EU:s snabbinsatsförmåga att diskuteras på mötet och att man ska försöka ha en större förmåga att på kort tid vara på plats efter ett beslut. Arbetet handlar om att se över och anpassa EU:s beslutsprocedurer för att kunna göra en snabbinsats, men också om möjligheten att ha tillgång till förband som kan vara på plats på väldigt kort tid. Vi har från svensk sida sagt att vi kanske kan ha ett snabbinsatskompani som har den förmågan – vissa stabsmedlemmar, observatörer och möjligen flygtransport.

Den här diskussionen fortsätter i EU. Var någonstans man kommer att landa vad gäller tidaspekten, när en styrka ska kunna vara på plats – det har till exempel talats om 5–30 dagar – är något som man kan se framför sig kommer att modifieras. Fem dagar efter ett beslut är en extremt hög ambition. Som försvarsministern också sade är det kopplat till ganska ordentliga kostnader att upprätthålla en sådan ambition.

Det finns anledning att anta att man kommer att förskjuta den undre tidsgränsen en aning, kanske till uppemot 7 eller 10 dagar. Men hela den här diskussionen pågår, och var den kommer att landa är ännu lite tidigt att säga.

Anf.  114  Försvarsminister LENI BJÖRKLUND (s):

Att utvidga vaksamheten till järnväg och färjor är i första hand en polisär uppgift. Därför är det inget som direkt berörs av försvarsministrarna. Jag kan föreställa mig att diskussionen under lunchmötet ändå kan komma in på den typen av frågor. Det gäller över huvud taget diskussionen kring terroristbekämpning. Jag vill understryka att detta är ett lunchsamtal som kommer att ske på den punkten. Från svensk sida kommer vi inte att framföra några andra uppfattningar än de som ligger fast både i de beslut som har fattats rörande krisbekämpning med hjälp av EU och i vår övriga politik. Däremot blir det en möjlighet för mig att lyssna väldigt noga på kollegernas signaler och höra hur man resonerar på annat håll. Det kommer alltså inte att framföras några sådana uppfattningar. Jag hoppas att det också ska vara svar till Lars Ohly, att jag inte kommer att avvika från den kurs som ligger fast på den punkten. Där har vi från Sveriges sida varit tydliga. Vi vill ju också ha ett FN-mandat för våra insatser.

De viktiga frågor som Yvonne Ruwaida tar upp tas inte upp av försvarsministrarna, utan de faller på utrikesministrarna.

Anf.  115  ORDFÖRANDEN:

Jag kan sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Jag vill tacka försvarsministern med medarbetare för att ni kom hit. Jag beklagar att ni fick vänta så länge.

3 §  Utkast till uppdaterat konvergensprogram för Sverige

Information av statssekreterare Jens Henriksson

Finansdepartementet

Anf.  116  ORDFÖRANDEN:

Vi har nu kommit till föredragningslistans punkt 3, som handlar om konvergensprogrammet för Sverige.

Jag vill hälsa statssekreterare Jens Henriksson med medarbetare välkomna till EU-nämnden för en information om utkast till ett uppdaterat konvergensprogram. Vi låter statssekreteraren föredra detta, sedan lämnar jag ordet fritt för frågor. Varsågod, Jens Henriksson!

Anf.  117  Statssekreterare JENS HENRIKSSON:

Tack för möjligheten att få komma hit och inför nämnden få föredra den fjärde uppdateringen av det svenska konvergensprogrammet.

Som ni vet ska alla medlemsländer som deltar i valutaunionen utarbeta så kallade stabilitetsprogram. De länder som inte är med ska utarbeta konvergensprogram. Dessa program är ett led i den gemensamma övervakningen av de offentliga finanserna. I programmen ska medelfristiga budgetmål anges. Länderna har åtagit sig att eftersträva ett mål nära balans eller med överskott i de offentliga finanserna. Men varje land har rätt att själv bestämma hur budgetmålet exakt ska se ut.

Det första programmet lades fram 1998. Programmen ska uppdateras årligen och lämnas in senast den 1 december. Därefter granskas de av det som kallas EFK, Ekonomiska och finansiella kommittén, på grundval av en bedömning av kommissionen. Sedan går det till Ekofinrådet, som avger ett yttrande, och det yttrandet blir offentligt.

Vi har valt en princip när det gäller konvergensprogrammet som vi tycker är viktig. Den innebär att programmet lutar sig mot den proposition som vi har lämnat till riksdagen. Därmed får vi exakt samma budskap överallt.

Budgetpropositionen bygger, som ni alla vet, på en överenskommelse mellan Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Därefter har Miljöpartiet genom en gemensam budgetmotion med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet anslutit sig till denna överenskommelse.

Ni har fått uppdateringen utdelad. Den består av åtta avsnitt och ett appendix, och jag tänkte väldigt kort berätta vad de innehåller.

Avsnitt 1 är en inledning och innehåller ungefär det jag har sagt till er nu.

Avsnitt 2 handlar om den ekonomiska politikens ramar. I Sverige har vi valt att arbeta väldigt mycket efter ekonomisk-politiska mål. Man kan säga att vi har två övergripande budgetmål: Det första målet är att vi ska klara utgiftstaket, och det andra målet är att vi ska ha ett överskott i de offentliga finanserna på i genomsnitt 2 % av BNP över en konjunkturcykel.

I avsnitt 3 kommer vi in på den ekonomiska politiken och redovisar den budgetproposition som vi har lagt fram. Där handlar det om utgiftsökningar och reformer i storleksordningen 20 miljarder kronor för nästa år.

Avsnitt 4 handlar om konjunkturprognoser. I uppdateringen av förra årets konvergensprogram har vi reviderat ned BNP för 2002 med 0,3 procentenheter. För 2003 ligger prognosen relativt stilla. En orsak till att det går förhållandevis bra för svensk ekonomi är att exporten utvecklas hyfsat, och dessutom har vi bedrivit en expansiv finanspolitik som har gjort att hushållen har fått mycket mer pengar i plånböckerna. Därmed har vi kunnat hålla i gång den inhemska konsumtionen. Svensk ekonomi utvecklas för närvarande bättre än såväl EU-genomsnittet som eurogenomsnittet.

I avsnitt 5 går vi in på de offentliga finanserna och tittar på varje enskilt år. För åren 2002–2004 beräknar vi ett genomsnittligt överskott på ungefär 1,5 % av BNP. Då kan man fråga sig om detta ligger i överensstämmelse med det långsiktiga målet om 2 % av BNP. Vår bedömning är att det gör det. Orsaken är att vi tror att svensk ekonomi kan ha något högre tillväxttakt än vi har för närvarande, utan att vi går in i inflationstendenser och sådant. Vi befinner oss under den långsiktigt uthålliga produktionsnivån. Ska man ha ett överskott på 2 % i genomsnitt är det naturligt att man under de år då man ligger under den långsiktigt uthålliga produktionsnivån kan ha ett överskott i de offentliga finanserna som är något lägre än 2 %.

I avsnitt 6 redovisar vi alternativa scenarier. Det är väldigt svårt att göra prognoser på kort sikt, och det är ännu svårare att göra prognoser på lång sikt. Finansdepartementets hållning är att man kan göra prognoser för innevarande år och för nästa år. För tiden därefter – 2004 – är det mer en kalkyl. Man utgår från att man på lång sikt når den långsiktigt uthålliga nivån. Det är basalternativet, så att säga.

För att belysa detta har vi två alternativa scenarier. Det första kan man se som en kravkalkyl. Vi kallar det för högtillväxtkalkylen. Där tittar vi helt enkelt på vilken tillväxt som krävs för att vi ska uppnå det av riksdagen uppsatta 80-procentsmålet för sysselsättning år 2004. Men vi har också ett lågtillväxtalternativ. I det alternativet antar vi att den ekonomiska utvecklingen i omvärlden blir mycket svag i år och till och med försämras år 2003. Det är ett mycket negativt scenario för den svenska ekonomin.

Om man tittar på de offentliga finanserna kan man se att man i lågtillväxtalternativet fortfarande har överskott i de offentliga finanserna. Vi klarar den gräns på 3 % som EU har satt upp. Nu är det väldigt svårt att avgöra var någonstans man befinner sig i en cykel, men tittar man i ett något längre perspektiv kan man se att vi mellan 1998 och 2004 enligt baskalkylen har ett genomsnittligt årligt överskott på 2,4 % av BNP, alltså över de två procenten. Om det skulle bli en väldigt negativ internationell utveckling har vi ändå ett överskott på drygt 2 %. Vi ligger alltså även då över gränsen på 2 %.

I avsnitt 7, som handlar om strukturpolitik, redovisar vi strukturpolitiken inom fyra områden: arbetsmarknad, skatter, utbildning och konkurrens.

Slutligen: I avsnitt 8 talar vi om de offentliga finansernas uthållighet. Vi har följt den så kallade code of conduct här, det vill säga de regler som finns för hur man ska utarbeta ett stabilitets- och konvergensprogram. En sak man ska belysa är de långsiktiga effekterna av de demografiska förändringarna på den offentliga sektorns finanser. Vi visar att även detta klarar sig ganska bra. År 2030 har vi räknat ut att vi kommer att ha en bruttoskuld på 30 % av BNP. Därmed ligger vi under det så kallade 60-procentsmålet.

Låt mig slutligen säga att jag har redovisat innehållet i konvergensprogrammet även för finansutskottet.

Anf.  118  CARL B HAMILTON (fp):

Jag vill gratulera Jens Henriksson till den nya titeln och uppdraget. Jag hoppas ändå att du vid tillfälle ska återgå till att doktorera vid Handelshögskolan.

Min fråga beträffande programmet är: Är det exakt samma makroekonomiska analys som i höstpropositionen, eller är det någon förändring? Jag uppfattade inte det.

Anf.  119  LENNART HEDQUIST (m):

Som statssekreteraren angav följer detta regeringens budgetproposition väl. På motsvarande sätt görs andra bedömningar i oppositionens budgetalternativ, inklusive vårt förslag från Moderaterna. Jag ska inte orda mer om det.

Jag har ett antal frågor kring en del formuleringar i programmet, som jag i några fall tycker är lite egendomliga.

På s. 7 skriver man: ”Under 2001 nådde kronan mycket svaga nivåer.” Det är en lite egendomlig beskrivning. Man får närmast intrycket att det skulle vara ett mål att nå låga nivåer. Det är väl mer att kronan hamnade på låga nivåer. Det är sedan naturligtvis en översättningsfråga hur detta ska återges på andra språk. Men frågan är intressant när man ser till att man sedan beskriver kronans utveckling.

Man slutar avsnittet med att säga att ”mycket talar för att kronan fortfarande är undervärderad i ett medelfristigt perspektiv, dock i mindre omfattning än vad som bedömts tidigare”. Detta har i olika tolkningar och analyser av ekonomer uppfattats som att regeringen vill dra ned förväntningarna på en kronförstärkning, som man har utgått ifrån skulle komma. Det skulle då ligga i regeringens intresse att kronan inte stärks alltför mycket. Samtidigt utgår ju denna bedömning, om den är riktig, från att Sverige som nation faktiskt uthålligt har blivit fattigare än vad man tidigare förutsåg. Jag skulle gärna vilja höra en bedömning av vilken inställning regeringen egentligen har till den svaga kronan.

Jag noterar också att man på s. 4 uttryckligen skriver: ”En knytning av kronan till ERM2 är för närvarande inte aktuell.” Det är tydligt att det inte är aktuellt i dag, men med utgångspunkt i den diskussion som nu gäller beträffande folkomröstning om EMU och ett möjligt snabbt svenskt inträde i EMU kan man undra: Är det aktuellt att knyta kronan till ERM2 före folkomröstningen? Det är egentligen ett viktigt inslag för att få en bild av hur svensk ekonomi står sig inför en EMU-omröstning. Kommer en knytning till ERM2 att vara aktuell före folkomröstningen?

Jag har också en fråga beträffande överskottsmålet, som behandlas utförligt i konvergensprogrammet. I Sverige räknar vi ju fortfarande in PPM-sparandet i det offentliga sparandet. Det var tydligen viktigt för Sverige att få räkna med det som offentligt sparande, eftersom man då lättare kunde nå överskottsmålet. Men reellt är det inte möjligt att överföra PPM-medlen på annat sätt inom den offentliga sektorn. De betraktas ju mer eller mindre av alla som ett privat sparande som är knutet till individen. Min fråga är: Gör Finansdepartementet bedömningen att PPM-sparandet långsiktigt verkligen ska ligga med som en del i det offentliga sparandet?

Sedan har jag naturligen en del synpunkter på skatteavsnitten. Det antyds inte precis att man ska göra något åt skattetrycket eller sänka det. Vi känner till regeringens inställning till det. Men mer anmärkningsvärt är att de Sverigestudier som har gjorts beträffande vårt skattesystem har kommit fram till att vi har en rad flyktiga skattebaser. Det finns ju en särskild utredning som sysslar med det och som snart är färdig. Det krävs en del åtgärder för att vi ska kunna behålla skattebaserna i landet och därmed få skatteinkomster framåt i tiden.

Om man inte gör något åt till exempel förmögenhetsskatterna kommer det långsiktigt att leda till lägre skatteinkomster i framtiden. Jag saknar resonemang i konvergensprogrammet om att göra något åt de skatter som skadar tillväxten. Min fråga är om detta är medvetet, trots att detta program utgår till bland andra dem som ska studera Sveriges position långsiktigt. Några ord om skatter vore på sin plats.

Beträffande skatter och de kortsiktiga effekterna av skattepolitiken sägs det att 2003 finanspolitiskt innebär en viss åtstramningseffekt. Så är det väl. Men i programmet står det ingenting om de mycket stora kommunala skattehöjningar som nu sker efter 2003. Jag förmodar att regeringen ändå har noterat att de skattehöjningarna blir avsevärt större än vad som står i regeringens budgetproposition. När man nu hade möjlighet att uppdatera sig på den punkten, varför nämner man ingenting om dessa stora kommunala skattehöjningar?

Anf.  120  ANDERS G HÖGMARK (m):

Jag har bara en kort fråga. På s. 24 i denna PM finns en redovisning av olika makroekonomiska förutsättningar i tabell 14. Två av dem indikerar deltagande eller icke deltagande på arbetsmarknaden, både i form av öppen arbetslöshet och förvärvsgrad – arbetskraftsdeltagande för gruppen 20–64 år. Vilka ohälsotal räknar man med där? Varje förändring där påverkar ju siffrorna högst väsentligt. Vilka tal räknar man med fram till 2010?

Anf.  121  Statssekreterare JENS HENRIKSSON:

Jag börjar med Carl B Hamiltons fråga. Det är exakt samma prognos som vi har gjort i budgetpropositionen. För att anknyta lite till en av Lennart Hedquists frågor kan jag säga att vi tycker att det har varit en viktig princip att det vi kommer med till kommissionen och till andra medlemsländer ska vara förankrat i den svenska riksdagen. Jag kan inte svara för hur andra länder gör, men för oss är det viktigt att vi inte ska komma med ett budskap i Bryssel och ett annat här hemma.

Sedan ska jag gå in på Lennart Hedquists frågor. Den första handlade om växelkursantagandet. Jag ska berätta hur det har gått till. Vi har under en lång rad år gjort prognosen att den svenska kronan ska stärkas. Detta har vi gjort tillsammans med aktörer på marknaden. Vi har haft en långsiktig, medelfristig nivå – det som kallas TCW-index – på 122.

Nu har det visat sig att vi under fem år har misslyckats i prognoserna. Vi har sagt att kronan ska stärkas, och så har den inte stärkts. Detta leder till slutsatsen att antingen tar marknaden fel eller så har vi fel. Då ska man givetvis börja med antagandet att man själv har fel. Då har Finansdepartements tjänstemän gjort nya beräkningar med en ny ekonomisk modell, och de kom fram till att kronan i ett medelfristigt perspektiv var svagare än vad vi hade antagit tidigare – jämviktsnivån. Den nya jämviktsnivån var 127 mot TCW-index.

Vi har valt att redovisa detta i TCW-index. TCW-index är en handelsvägd valuta. Vi satt och funderade på om vi skulle redovisa detta i euro. Då blev vi rädda för att få den debatt som Lennart Hedquist tog upp, det vill säga att om vi skulle ha skrivit in en eurokurs skulle folk, både på marknaden och på andra ställen, uppfatta det som att det var en del i ett förhandlingsspel inför ett eventuellt svenskt deltagande i EMU. Vi valde att inte göra det. Däremot har det förekommit en del spekulationer i efterhand. Det är orsaken till att vi har gjort som vi har gjort. Finansdepartementets åsikt är att kronan fortfarande är undervärderad, men något mindre undervärderad än vi trodde den var tidigare.

Den andra frågan handlade om ett svenskt deltagande i ERM. Det vi skrev i budgetpropositionen, och det vi skriver i konvergensprogrammet, gäller fortfarande, nämligen att det för närvarande inte är aktuellt att delta i ERM2. Det handlar mycket om att inte föregripa en svensk EMU-omröstning. Som ni alla vet har statsministern kallat till partiledaröverläggningar den 29 november.

Den tredje frågan gäller överskottsmålet. Att de så kallade PPM-pengarna ska ingå i det offentliga finansiella sparandet är ingenting som vi från svensk sida ensidigt har bestämt. Vad gäller det offentliga finansiella sparandet har man utgångspunkten att det är pengar som administreras av en offentlig myndighet. Däremot har individen inte rätt att direkt kräva ut dem. Därmed anses de ingå.

Den fjärde frågan handlar om flyktiga skattebaser. Precis som Lennart Hedquist säger har vi tillsatt en utredning ledd av P-O Edin. Jag tror att den ska läggas fram i slutet av november. Det viktiga är att vi inte kan föregripa något. Vi följer tydligt, bokstavligt, de regler som gäller – jag avskyr de engelska uttrycken – uppträdandekoder. Vi försöker vara noggranna med det.

Den sista frågan gäller de kommunala skattehöjningarna. Den anknyter till Carl B Hamiltons fråga. Vi vet att skattehöjningarna kommer att bli högre. Det beror på att underskotten i landstingen har visat sig vara större. Vad gäller de kommunala skattehöjningarna har vi räknat med 25 öre, medan mycket tyder på att det blir ett par tioöringar till. Det kommer att ge konsekvenser för svensk ekonomi. Men här ska man vara tydlig med att ha samma budskap i Bryssel som i Sverige. Inför riksdagen har vi valt att ha exakt samma budskap som i budgetpropositionen.

Slutligen var det Anders G Högmarks fråga. Det finns ett antagande i detta att regeringens mål till 2008 uppfylles. Mer specifikt än så kan jag inte svara på detta. Om utskottet vill kan jag naturligtvis ta fram en promemoria från Finansdepartementet som närmare beskriver frågorna. Jag ska erkänna att jag inte är tillräckligt insatt för att exakt berätta hur sjukskrivningstalen ser ut.

Anf.  122  CARL B HAMILTON (fp):

På frågan om uppdateringen är Jens Henrikssons svar att det är viktigt att ha samma budskap hemma som i Bryssel. Det är presenterat i den svenska riksdagen. Men om budskapet är föråldrat tycker jag inte att det är en bra förklaring. Om du hade sagt att ni inte kan uppdatera prognoserna alltför ofta för att det är för mycket arbete hade jag mera kunnat acceptera det, men att med berått mod gå till riksdagen, i EU-nämnden, och säga att ni använder er av en föråldrad prognos därför att den har presenterats tidigare är inte någon bra förklaring. Det accepterar jag inte.

Det som har hänt sedan sist är skattehöjningarna. Den ekonomiska utvecklingen är sämre i Tyskland och Frankrike. När vi sitter här och ska ta ställning till konvergensprogrammet vet vi att de siffror som står här skulle inte ha stått där om Finansdepartementet hade gjort om jobbet i november. Det är otillfredsställande.

Den fråga som kommer här gäller att i korridordiskussionerna kommer naturligtvis stabilitetspaktsfrågan med Tyskland och Frankrike upp. Jag undrar allmänt om statssekreteraren har någonting nytt att säga i den frågan.

Tabell 14 visar makroekonomiska förutsättningar från år 2000 till 2050. Om vi antar – vilket jag antar att statssekreteraren håller med mig om – att svenskt EMU-medlemskap har någon inverkan på den makroekonomiska utvecklingen, är tabellen och prognoserna gjorda under förutsättning av ett svenskt EMU-medlemskap?

Anf.  123  ORDFÖRANDEN:

Jag vill bara påminna nämnden om att vi inte ska ta någon ställning. Det är information, och det här är finansutskottets ansvarsområde.

Anf.  124  LENNART HEDQUIST (m):

Jo, så är det, men samtidigt är det likväl av intresse att diskutera en del av innehållet i programmet.

Jag har först en kommentar beträffande kommunalskatteprognosen. Det är riktigt att det har blivit en hel del aviserade kommunalskattehöjningar efter det att regeringen lämnade sin proposition. Men redan när propositionen avlämnades hade många kommunalskattehöjningar aviserats som inte fanns med i regeringens prognos. Regeringen skriver enbart om ett antal landsting som skulle höja skatten. Man kommer fram till en genomsnittlig skattehöjning på 25 öre på det genomsnittliga skatteuttaget. Redan då visste man att även ett antal kommuner skulle höja skatten. Det är en avsevärd avvikelse när siffran förmodligen är mer än den dubbla, omkring 50 öre. Att skriva exakt som i budgetpropositionen håller inte när det har inträffat saker. Precis som Carl B Hamilton säger finns det andra saker som också har kunnat inträffa. Det är konstigt att man då inte uppdaterar ett program. Det här kommer att naturligen påverka bland annat konsumtionen för år 2003.

Beträffande PPM är det riktigt att Sverige fick en bedömning från Eurostat att räkna in PPM i det offentliga sparandet. Men att vi även internt i Sverige presenterar materialet inkluderande PPM-sparandet gör att vi får en lite felaktig bild av vad som egentligen står till disposition för den offentliga sektorn. Vi kan inte använda åtminstone de pengarna. Man kan diskutera socialförsäkringssektorn i övrigt också. Därför tycker jag att man borde på ett bättre sätt illustrera hur själva statens verksamhet står sig och statsskuldens utveckling. Det gäller också internt.

Flyktiga skattebaser som påverkar det framtida välståndet i Sverige om man inte lyckas ändra de skatter som skadar tillväxten är, tillsammans med sjukskrivningsproblemen, ett stort hot för Sveriges framtida välstånd. Man borde ha givit någon vink om att man tänker ta tag i de frågorna. Det kan uppenbarligen tydas som att man inte tänker göra någonting åt skatter som skadar tillväxten.

Anf.  125  Statssekreterare JENS HENRIKSSON:

Tack för ordet, fru ordförande! Vi inleder med frågan om prognoser. Det går att diskutera hur pass aktuell den prognos vi har är. Häromdagen kom EU-kommissionen med en prognos. Den prognosen avviker. För i år är de nästan exakt likadana för USA och euroområdet, det vill säga den svenska jämfört med kommissionens. För nästa år ligger vi lite lägre än kommissionens prognos för såväl USA som euroområdet.

På de sista sidorna i The Economist finns det en mängd tabeller. En av tabellerna gäller poll of forecasters, genomsnitt av prognosmakare. I det senaste numret jag har tittat i låg USA-tillväxten högre för i år än vad vi räknar med i budgeten. Vi låg likadant för 2003. På euroområdet ligger vi lite lägre.

Sverige avviker inte från andra bedömare. Vi verkar ha gjort en rimlig bedömning i budgetpropositionen. Samtidigt har vi valt att redovisa lågtillväxtalternativet – om det skulle bli sämre.

I den prognos som nu kom vad gäller Tyskland – jag har inte deltagit i något korridorsnack med tyskar, jag har haft det här jobbet i bara en vecka – hade Tyskland för stora underskott. Där sätts i gång ett förfarande för stora offentliga underskott.

Den andra frågan gällde huruvida de långsiktiga prognoserna inkluderar svenskt EMU-medlemskap. Nej, det gör de inte. Vi föregriper inte riksdagens beslut i frågan.

Sedan kommer vi till Lennart Hedquists frågor. Den första frågan gällde kommunalskattehöjningar. Eftersom regeringen har valt det angreppsätt man har valt ska man skilja på debatten i bemärkelsen hur pass mycket fel det var i prognosen då jämfört med vad vi visste då. Den debatten kommer i sedvanlig ordning att föras i finansutskottet. Regeringen har valt principen att ha exakt samma prognos som i budgetpropositionen.

Vad gäller förhållandet hur de offentliga finanserna ska utvecklas mot de pengar som finns i PPM, redovisar vi tydligt en mängd skuldkriterier. Vi redovisar statsskuld, vi redovisar Maastrichtskuld, vilket är bruttoskulden konsoliderad, vi redovisar bruttoskulden och nettoskulden. Där finns tillräckligt underlag.

Anf.  126  ANDERS G HÖGMARK (m):

Fru ordförande! Statssekreteraren antydde ett intresse av att i en liten promemoria belysa arbetskraftsdeltagandet. Det skulle vara intressant att få belyst från år 2000 hur demografikomponenten och ohälsokomponenten påverkar siffrorna.

Du sade här att ni hade vägt in regeringens ambition att halvera ohälsotalen fram till år 2008, 10 % redan nästa år. Men vid en analys av demografi- och ohälsokomponenterna verkar det misstänkt att från 81,2 år 2000 kommer man bara till 81,0 år 2005 på att reducera ohälsan. En analys visar om ni har tagit med detta fullt ut eller bara demografikomponenten.

Anf.  127  CARL B HAMILTON (fp):

Vi har statssekreteraren här och han ska resa till ett möte. Romano Prodi har i dagens tidning gått emot Bolkestein beträffande konkurrensen mellan finansiella center, börser och banker. Det är egentligen problematiskt därför att det skulle medföra att börser och investmentbanker som inte är riktigt ”rena” skulle skyddas i konkurrensen mot t.ex. välkända ”rena” börser som den i Frankfurt och den i London. Om denna fråga kommer upp i korridorerna vill jag att statssekreteraren och finansministern verkligen hävdar den fria konkurrensen mellan börser på det sätt som Bolkestein, och tror jag ni i Finansdepartementet, har gjort tidigare.

Anf.  128  ORDFÖRANDEN:

Statssekreteraren ska vad vi vet inte resa någonstans, men han kanske vill besvara den frågan och Anders G Högmarks fråga. Varsågod.

Anf.  129  Statssekreterare JENS HENRIKSSON:

Jag inleder med Anders G Högmarks fråga. Vi ska givetvis ta fram en promemoria som belyser hur vi har räknat på dessa områden. Självklart.

Jag är tyvärr inte tillräckligt insatt i Carl B Hamiltons fråga. Jag ska givetvis föra riksdagsmannens uppfattning vidare till finansministern.

Anf.  130  ORDFÖRANDEN:

Då är det ingen mer som har begärt ordet. Vi får tacka för informationen. Vi i nämnden skulle uppskatta om vi fick se den slutliga versionen, så att inte bara finansutskottet får den. Vi har för avsikt att följa frågorna. Det gäller naturligtvis också den PM vi har blivit lovad.

Jag tackar statssekreterare Jens Henriksson och medarbetare för detta.

Innehållsförteckning

1 §  Allmänna frågor och yttre förbindelser 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN: 1

Anf.  2  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 1

Anf.  3  YVONNE RUWAIDA (mp): 2

Anf.  4  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 2

Anf.  5  YVONNE RUWAIDA (mp): 2

Anf.  6  PÄR AXEL SAHLBERG (s): 3

Anf.  7  MATS ODELL (kd): 3

Anf.  8  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 3

Anf.  9  MATS ODELL (kd): 3

Anf.  10  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 4

Anf.  11  ORDFÖRANDEN: 4

Anf.  12  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 4

Anf.  13  LARS OHLY (v): 5

Anf.  14  CARL B HAMILTON (fp): 5

Anf.  15  YVONNE RUWAIDA (mp): 5

Anf.  16  HILLEVI LARSSON (s): 6

Anf.  17  YVONNE RUWAIDA (mp): 6

Anf.  18  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 7

Anf.  19  CARL B HAMILTON (fp): 8

Anf.  20  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m): 8

Anf.  21  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 8

Anf.  22  ORDFÖRANDEN: 9

Anf.  23  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 9

Anf.  24  ORDFÖRANDEN: 9

Anf.  25  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 9

Anf.  26  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m): 9

Anf.  27  MATS ODELL (kd): 9

Anf.  28  LARS OHLY (v): 10

Anf.  29  YVONNE RUWAIDA (mp): 10

Anf.  30  ORDFÖRANDEN: 11

Anf.  31  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m): 11

Anf.  32  MATS ODELL (kd): 11

Anf.  33  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 11

Anf.  34  Kanslichef INGRID LARÉN MARKLUND: 12

Anf.  35  ORDFÖRANDEN: 12

Anf.  36  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m): 12

Anf.  37  MATS ODELL (kd): 12

Anf.  38  PÄR AXEL SAHLBERG (s): 13

Anf.  39  YVONNE RUWAIDA (mp): 13

Anf.  40  CARL B HAMILTON (fp): 14

Anf.  41  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 14

Anf.  42  ORDFÖRANDEN: 14

Anf.  43  MATS ODELL (kd): 15

Anf.  44  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m): 15

Anf.  45  LARS OHLY (v): 15

Anf.  46  YVONNE RUWAIDA (mp): 16

Anf.  47  PÄR AXEL SAHLBERG (s): 16

Anf.  48  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m): 16

Anf.  49  PÄR AXEL SAHLBERG (s): 17

Anf.  50  ORDFÖRANDEN: 17

Anf.  51  Kanslichef INGRID LARÉN MARKLUND: 17

Anf.  52  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m): 17

Anf.  53  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 17

Anf.  54  ORDFÖRANDEN: 18

Anf.  55  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 18

Anf.  56  MATS ODELL (kd): 18

Anf.  57  ORDFÖRANDEN: 18

Anf.  58  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 19

Anf.  59  YVONNE RUWAIDA (mp): 19

Anf.  60  PÄR AXEL SAHLBERG (s): 20

Anf.  61  LARS OHLY (v): 20

Anf.  62  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 20

Anf.  63  ORDFÖRANDEN: 21

Anf.  64  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 21

Anf.  65  ORDFÖRANDEN: 21

Anf.  66  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 21

Anf.  67  ORDFÖRANDEN: 22

Anf.  68  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 22

Anf.  69  ORDFÖRANDEN: 22

Anf.  70  HOLGER GUSTAFSSON (kd): 22

Anf.  71  YVONNE RUWAIDA (mp): 22

Anf.  72  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 22

Anf.  73  ORDFÖRANDEN: 23

Anf.  74  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 23

Anf.  75  CARL B HAMILTON (fp): 23

Anf.  76  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 23

Anf.  77  ORDFÖRANDEN: 23

Anf.  78  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 24

Anf.  79  HOLGER GUSTAFSSON (kd): 24

Anf.  80  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 24

Anf.  81  CARL B HAMILTON (fp): 24

Anf.  82  ORDFÖRANDEN: 24

Anf.  83  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 24

Anf.  84  HOLGER GUSTAFSSON (kd): 24

Anf.  85  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 25

Anf.  86  ORDFÖRANDEN: 25

Anf.  87  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 25

Anf.  88  ORDFÖRANDEN: 25

Anf.  89  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 25

Anf.  90  ORDFÖRANDEN: 25

Anf.  91  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 25

Anf.  92  CARL B HAMILTON (fp): 25

Anf.  93  BÖRJE VESTLUND (s): 26

Anf.  94  HOLGER GUSTAFSSON (kd): 26

Anf.  95  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 26

Anf.  96  ORDFÖRANDEN: 26

Anf.  97  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 26

Anf.  98  YVONNE RUWAIDA (mp): 27

Anf.  99  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 27

Anf.  100  ORDFÖRANDEN: 27

Anf.  101  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 27

Anf.  102  ORDFÖRANDEN: 27

Anf.  103  CARL B HAMILTON (fp): 27

Anf.  104  ORDFÖRANDEN: 27

2 §  Allmänna frågor och yttre förbindelser: försvarsfrågor 28

Anf.  105  ORDFÖRANDEN: 28

Anf.  106  Försvarsminister LENI BJÖRKLUND (s): 28

Anf.  107  ANDERS G HÖGMARK (m): 31

Anf.  108  LARS OHLY (v): 31

Anf.  109  YVONNE RUWAIDA (mp): 32

Anf.  110  Försvarsminister LENI BJÖRKLUND (s): 32

Anf.  111  Departementsrådet JOHAN RAEDER: 32

Anf.  112  ANDERS G HÖGMARK (m): 33

Anf.  113  Departementsrådet JOHAN RAEDER: 33

Anf.  114  Försvarsminister LENI BJÖRKLUND (s): 33

Anf.  115  ORDFÖRANDEN: 34

3 §  Utkast till uppdaterat konvergensprogram för Sverige 35

Anf.  116  ORDFÖRANDEN: 35

Anf.  117  Statssekreterare JENS HENRIKSSON: 35

Anf.  118  CARL B HAMILTON (fp): 37

Anf.  119  LENNART HEDQUIST (m): 37

Anf.  120  ANDERS G HÖGMARK (m): 38

Anf.  121  Statssekreterare JENS HENRIKSSON: 38

Anf.  122  CARL B HAMILTON (fp): 39

Anf.  123  ORDFÖRANDEN: 40

Anf.  124  LENNART HEDQUIST (m): 40

Anf.  125  Statssekreterare JENS HENRIKSSON: 41

Anf.  126  ANDERS G HÖGMARK (m): 41

Anf.  127  CARL B HAMILTON (fp): 42

Anf.  128  ORDFÖRANDEN: 42

Anf.  129  Statssekreterare JENS HENRIKSSON: 42

Anf.  130  ORDFÖRANDEN: 42