Fredagen den 15 februari 2002

EU-nämndens uppteckningar 2001/02:20

1 §  Jordbruk

Jordbruksminister Margareta Winberg

Rapport från ministerrådsmöte den 21 och 22 januari 2002

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 18 och 19 februari 2002

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Jag förklarar nämndens sammanträde för öppnat och hälsar jordbruksminister Margareta Winberg med medarbetare välkomna hit för information och samråd. Vi börjar som vanligt med en återrapport från det senaste rådsmötet. Varsågod, jordbruksministern!

Anf.  2  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Tack så mycket! Det spanska ordförandeskapet presenterade sitt arbetsprogram. Man prioriterar fem frågor inom jordbruket. Det är utvidgningen, den gemensamma jordbrukspolitikens andra pelare, halvtidsöversynen av jordbrukspolitiken, stärkt konsumentförtroende och djurskydd.

Kommissionen och ordförandeskapet lämnade en lägesrapport om förslaget till harmonisering av icke-kommersiell transport av sällskapsdjur. Förslaget innebär bl.a. att alla djur som transporteras ska vara rabiesvaccinerade före resan.

Kommissionen betonade att Storbritannien, Irland och Sverige under en övergångstid kan kräva särskilda garantier rörande rabiesvaccineringen.

Sverige tog även upp behovet av att de medlemsstater som är fria från dvärgbandmask ska kunna kräva avmaskning.

Vidare lämnades en lägesrapport avseende gemenskapens tredjelandsavtal inom det veterinära området. Förhandlingar med Chile och Mercosurländerna står på tur.

Rådet diskuterade sedan kommissionens rapport och förslag om kvotsystemet avseende produktion av potatisstärkelse.

Flertalet medlemsstater gav sitt stöd till kommissionens förslag om oförändrade kvoter. Frågan ska fortsätta att behandlas i SJK. Så snart Europaparlamentet givit sitt yttrande ska frågan diskuteras i rådet.

Beslutet att stödja portugisiska svinuppfödare gick igenom.

Under ”Övriga frågor” redovisade kommissionen på begäran av Frankrike läget avseende rapporten om djurskyddsläget i tredjeländer. Rapporten utlovades inom de närmaste månaderna.

Tyskland tog upp frågan om det tidiga varningssystemet för livsmedel och foder med anledning av ett parti kontaminerat foder från Asien som innehöll ett förbjudet antibiotikum. Kommissionen informerad om att det i den nya förordningen om livsmedelslag och livsmedelsmyndighet finns med ett sådant utvidgat varningssystem.

Grekland informerade om de skador jordbrukssektorn åsamkats med anledning av det hårda vädret i Grekland under december och januari.

Anf.  3  ORDFÖRANDEN:

Vi lämnar återrapporten och går in på ärendelistan för nästa veckas råd. Varsågod, jordbruksministern!

Anf.  4  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Det är en väldigt tunn dagordning. Kan vi ta A-punkterna på slutet?

Anf.  5  ORDFÖRANDEN:

Vi kan göra så. Vi tar dem i ett sammanhang.

Anf.  6  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Vad gäller frågan om afrikansk svinpest sker bara en presentation av förslaget. Det har alldeles precis kommit.

Anf.  7  ORDFÖRANDEN:

Jag skulle vilja ställa en fråga. Detta är ett ganska okontroversiellt ärende, men man ska arbeta sig fram till ett beslut. Vi har läst den svenska ståndpunkten; vi instämmer i detta.

Jag funderar på om vi inte redan i dag skulle kunna ta ställning. Ärendet återkommer så småningom som en A-punkt. Är det så ni bedömer det?

Anf.  8  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Det vet vi inte. Det beror lite grann på om man kan komma överens i Coreper. Kan man göra det blir det en A-punkt, så det är bra om jag kan få ett råd redan nu.

Anf.  9  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns stöd för regeringens ståndpunkt.

Då går vi vidare till frågan om marknadsordningen för tobak.

Anf.  10  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Det är en gammal och kär fråga för oss svenskar. Kommissionen föreslår en treårig förlängning av stödet till tobaksodling, där stödet sänks med 10 % i en av de åtta sortgrupperna. Motivet är att efterfrågan är större och priset därmed högre, varpå stödet kan sänkas.

Vidare senarelägger kommissionen den rapport som skulle lämnats senast den 1 april 2002 till slutet av 2002, med motiveringen att endast skördeuppgifter för 1999 och 2000 skulle utgöra underlag om rapporten lämnades tidigare. Man vill alltså ha med även 2001 års skörderapport.

Man avser dock att lämna en mindre rapport till den 1 april. Rapporten kommer att presenteras på ministerrådet i maj. Det följs av en orienteringsdebatt på ministerrådet i juni.

Man föreslår också att garantitrösklarna ska sänkas med 3,7 % t.o.m. 2004. Man höjer dock garantitrösklarna inför 2002 för tre sortgrupper. Man talar också i preamble 5 om en tidig successiv avveckling av tobaksstödet efter utvärdering av rapporten 2002.

I den annoterade dagordningen finns ett litet fel under punkten om tobak. I fjärde stycket står det så här: ”I motiveringen till förslaget föreslår kommissionen…..” Där ska det vara: ”I preamble 5 till förslaget talar kommissionen om en successiv utveckling.” Det är en viss skillnad mellan att föreslå och att tala om. Jag ville bara korrigera det.

Ni känner till den svenska positionen väl. Vi tycker att det är fel att ge bidrag till tobak. Det har vi alltid framfört. Vi tycker följaktligen inte heller att denna ståndpunkt från kommissionens sida är bra. Det kommer jag att säga.

Vår linje är att stödet ska upphöra så snart som möjligt, men vi tycker också att man måste hitta alternativproduktion för dem som drabbas. De som drabbas bor i bergsbyarna i Grekland och i vissa delar av Italien, och det är svårt att se att man skulle kunna avveckla stödet utan att komma med något slags ersättningsarbete.

Anf.  11  HARALD NORDLUND (fp):

Man kan möjligen tycka att det är motstridande att dels säga att stödet ska avvecklas, dels hel- eller halvhjärtat ställa upp på ett avvecklingsstöd. Men vi förstår alla varför man kommer att backa upp ett avvecklingsbidrag.

Jag vill ändå fråga jordbruksministern om det är hennes bedömning att ett avvecklingsstöd verkligen kommer att ge någon effekt och påskynda en avveckling av tobaksodlingen.

Anf.  12  MARIANNE ANDERSSON (c):

Det är klart att vi allihop håller med om att stödet till tobaksodlingen ska avvecklas. Den svenska ståndpunkten är i det avseendet väldigt bra. Jag tror att ett stöd för avvecklingen är nödvändigt och viktigt.

Jag vill bara skicka med att vi måste hantera frågan så att det blir så lite låsningar som möjligt, så att man kommer fram. Om vi är för hårda kan det kanske bli låsningar som gör att det är svårare att komma fram. Jag vill bara skicka med det.

Anf.  13  CARL G NILSSON (m):

Vi har sagt det många gånger tidigare, herr ordförande. Vi är mycket kritiska mot detta stöd. Frågan är så pass viktig att det tål att upprepas.

Anf.  14  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Det är ingen beslutspunkt utan en debatt. Men även i en sådan tycker jag att man ska klargöra sin ståndpunkt.

Jag kan förstå synpunkterna på avvecklingsstöd eller ersättningsstöd. Det handlar alltså om att de människor som bor i de delar av dessa två länder där man sysslar med detta måste erbjudas möjlighet att göra någonting annat. Det är egentligen en klassisk svensk regionalpolitik.

Jag vågar mig kanske på att jämföra med minknäringen i Sverige. Om vi, som några partier vill, skulle avveckla minknäringen är det självklart att vi också skulle erbjuda något alternativ eller någon ersättning. Man avvecklar inte en näring utan att komma med någonting annat i stället – det må gälla Sverige, Grekland eller Italien. Det är en annan produktion man avser.

En viss procent av tobakspengarna går till information och upplysning om tobakens skadeverkningar. Det har varit ett väldigt trögt arbete. Det har inte gått särskilt bra, men det finns där i alla fall. Det går också pengar till forskning. Tanken är att man ska sätta av en del av pengarna för att forska på alternativen.

Anf.  15  REYNOLDH FURUSTRAND (s):

Herr ordförande! Jag är ingen jordbruksexpert – jag vill säga det – men jag har funderingar. När ministern säger att man kan göra jämförelser med den svenska regionalpolitiken stämmer det till viss del. Där har vi tagit bort ett antal stödformer. Vi tycker inte att de är relevanta.

Jag delar till fullo åsikten att tobaksstödet ska bort. Det ska avvecklas. Jag förstår att det måste finnas någon plan för det. Frågan är vad man kommer att ersätta tobaksodlingen med. Det är en agrar näring som har gamla traditioner. Det går inte att slänga in t.ex. en chipsindustri. Det är ett jätteproblem.

Om vi utgår från att denna agrara näring är så stark är sannolikheten stor att det kommer en ny agrar näring som ska ha stöd.

Anf.  16  CARL G NILSSON (m):

Jämförelsen med regionalpolitiken är i och för sig riktig. Det finns anledning att diskutera det ur den synvinkeln. Däremot var jämförelsen med den svenska pälsnäringen mycket egendomlig. Det är en näring som helt och hållet lever på sina egna meriter och som inte har ett dugg med regionalpolitik att göra.

Anf.  17  WILLY SÖDERDAHL (v):

Vi delar regeringens syn på stödet till tobaksodlingen. Jag har samma fråga som Reynoldh Furustrand. Vad kan man erbjuda i stället? Kan man vara konstruktiv i diskussionerna och i stället för tobaksodlingen erbjuda något annat? Finns det något sådant alternativ? Då kommer man ett steg framåt.

Anf.  18  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Jag inser att jämförelsen med pälsnäringen kanske inte var alldeles relevant, men vad jag försökte säga var att vi tar ansvar i EU precis som vi tar ansvar i Sverige. Man kan inte göra skillnad därvidlag. Jag tyckte mig kunna ana att Carl G anser att vi inte behöver någon omställning, någon plan eller några alternativ för tobaksodlarna. Jag tror att vi måste ta det ansvaret.

Både Reynoldh och Willy frågade om man kan vara konstruktiv. Det går inte att vara konstruktiv eftersom vi inte vet vilka alternativen skulle kunna vara. Men den forskning som nu blir möjlig tack vare dessa pengar – den del av tobaksstödet som ska tas till forskning om alternativen – får visa vad det kan bli.

Det är inte enkelt. Det är nog riktigt som Reynoldh säger, dvs. att en agrar näring kommer att ersättas med en annan. Tobak odlas i bergsområden. Man kan tänka sig att det blir fråga om får och getter. Det är också en agrar näring. Det är min högst privata spekulation. Jag hoppas att forskningen kan komma fram till något mera förändrande.

Anf.  19  CARL G NILSSON (m):

Jag måste klargöra, herr ordförande, att jag instämmer i den svenska positionen, som innefattar ett resonemang om en typ av omställning.

Anf.  20  MARIANNE ANDERSSON (c):

Jag vet inte om jag missuppfattar det jag läser, men det står talas om forskning om mindre skadliga tobakssorter. Det leder inte bort från tobaken. Men såvitt jag förstår gäller det annan forskning också. Det är viktigt att vi får det klart för oss.

Anf.  21  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Det har varit så tidigare, men det tas nu dessbättre bort. I stället förs det som jag just talade om in. Man kan också få pengar för upplysning om tobakens skadeverkningar.

Anf.  22  ORDFÖRANDEN:

Då tror jag att vi är mogna att sammanfatta detta. Det är visserligen en diskussionspunkt, och frågan ska återkomma på kommande rådsmöte, men jag tror ändå att vi kan sammanfatta diskussionen genom att säga att det finns ett stöd för regeringens redovisade upplägg inför de fortsatta förhandlingarna i ärendet.

Då går vi vidare till frågan om Italien.

Anf.  23  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Det är en något ovanlig punkt. >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<Jag föreställer mig att detta papper inte föranleder några kommentarer. Om det inte blir en omfattande diskussion har jag inte tänkt säga något.

Anf.  24  ORDFÖRANDEN:

Italien väcker alltså en fråga. Man vill inte göra mer än att ta upp frågan.

Anf.  25  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Det är föredömligt att Italien är tidigt ute och säger någonting om det som ska starta i sommar – om översynen. Min fråga är om något annat land har lagt fram något papper kring denna förändring.

Hur ser tidtabellen ut för kommissionens förslag? Jag gissar att kommissionen ska lägga fram någon form av förslag inför sommaren, då man ska göra en halvtidsöversyn. Det inkluderades väl inte i förslaget kring kandidatländerna? Kommer det ett separat förslag om en ny Agenda 2000? Jag vill fråga ministern om det på något sätt ska kopplas till de kommande WTO-förhandlingarna.

Har de andra länderna sagt någonting? När kommer kommissionens förslag? Vad omfattar det? Det var mina frågor.

Anf.  26  CARL G NILSSON (m):

Det finns, herr ordförande, ett par punkter som det är väldigt bra att man tar upp till diskussion. Det är viktigt att de börjar processas. Det gäller de två sista punkterna om krav på förenkling av regelverket och hur mjölkkvoterna ska kunna avvecklas.

De övriga punkterna är tveksamma, för att inte säga väldigt dåliga.

Anf.  27  HARALD NORDLUND (fp):

Jag har inledningsvis en fråga. Vad ska man ha presentationen till? Är det en presentation, eller är frågan föremål för diskussion?

Jag tycker att presentationen inger oro. Jag skulle gärna se att Sverige som motvikt omgående lägger fram en egen presentation. Är det möjligt?

Anf.  28  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Det är ovanligt såtillvida att man tar upp frågan i rådet. >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Frågan tas inte upp i något speciellt sammanhang. Diskussionen kommer när kommissionen lägger fram sin halvtidsrapport. Jag tror att alla länder arbetar inför halvtidsrapporten. Holland har presenterat något papper. Tyskland har ett tiosidigt papper. Portugal har berättat om ett papper. Det pågår ett förberedelsearbete i varje land.

Nu vill något land – i detta fall Italien – ta upp frågan på detta sätt. >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Vad man kan se är vilken linje Italien väljer. Jag delar Carl G:s uppfattning att dessa två saker – förenkling av regelverket och avskaffande av mjölkkvoterna – är klassiska svenska frågor, så det är bra. >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Vi har fortsatt samarbete med Danmark, Tyskland, Holland och Storbritannien. Finland har pratat om att man kanske också så småningom vill delta i detta. Vi ska träffas i Köpenhamn i mars för att se om vi kan hitta några gemensamma nämnare. Det tror jag att vi kan.

Parallellt med detta pågår ett internt arbete på Jordbruksdepartementet, som leds av Christer Wretborn. Det är ett arbete som spänner över flera departement och som har bäring både på halvtidsöversynen och på WTO och utvidgningen.

Anf.  29  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Herr ordförande! Jag tror inte att man ska underskatta Italien i detta sammanhang. Man ger en signal när kommissionen jobbar. Kommissionen kan ta till sig den även om det är informellt.

Jag fick inte svar på frågan om när kommissionen förväntas presentera konsekvenserna av halvtidsöversynen.

Anf.  30  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

De kommer i juni. Jag får höra här att rådsmötet är flyttat till senare delen av juni för att vi ska kunna diskutera frågan då.

Anf.  31  ORDFÖRANDEN:

Tack för det! Då tror jag att vi lämnar punkten 5. Vi går över till ärendet om nationellt stöd i samband med destillation av vissa vinprodukter.

Varsågod, jordbruksministern!

Anf.  32  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Herr ordförande! Jag vill uppriktigt säga att detta är en synnerligen svår fråga. Vi tog upp frågan när vi sågs sist. Jag vet mycket väl er inställning. Den stämmer väl överens med min egen inställning.

Det handlar alltså om att man producerar för mycket vin. Då kan kommissionen utlösa s.k. krisdestillation. Man gör bränsle av en del av vinet, och så får man pengar för det.

Dessa två länder vill nu komplettera stödet, för de anser att det inte räcker.

Det är en i mitt tycke oerhört tveksam åtgärd, för det strider mot statsstödsreglerna. >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<Det finns flera som är kritiska, men ingen har hittills röstat nej när frågan har kommit upp. Varje land har haft sina skäl för att vilja göra så här, som vi har tagit till oss.

Jag berättade förra gången för er att vi har påbörjat ett arbete internt i departementet för att se om vi kan hitta några mer principiella riktlinjer för när vi ska gå med på detta och när vi ska säga nej. Det arbetet pågår. Jag skulle gärna vilja presentera det – det är kanske lämpligt i miljö- och jordbruksutskottet – den dagen det är klart. Det dröjer lite tills vi är riktigt färdiga.

Alla länder hamnar någon gång i situationen att man behöver en enighet för någon typ av stöd. Jag sade sist att Sverige har fått nationellt stöd för norra Sverige. Nu behandlar kommissionen t.ex. frågan om sänkta energiskatter för jordbruket. Vi vet inte om kommissionen kommer att godta det. >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Emellertid fick vi i morse reda på att det troligen inte kommer att fattas något beslut om frågan, utan man skjuter på beslutet. Jag vill gärna också för klarhetens skull säga att min position, om det skulle ha fattats beslut, hade varit att avstå.

Jag har aldrig gjort det förut. Vi har gått med på det, för vi tycker att Frankrike har haft skäl för sitt agerande. Men jag tycker att vi börjar närmar oss en punkt när vi måste inta en annan ståndpunkt.

Om det skulle ha fattats beslut skulle jag ha avstått, men såvitt vi förstår blir det inget beslut.

Anf.  33  CARL G NILSSON (m):

Att avstå är att tiga och samtycka till ett beslut. Nu är vi i den situation som vi har diskuterat så många gånger. Som medlemsstat är vi kritisk, men det finns kanske ändå skäl att agera på ett annat sätt.

Jag tycker inte att detta är riktigt jämförbart med det nationella stödet till Norrland. Det var någonting som vi gjorde upp om som villkor för medlemskap, så det fanns med från början.

I detta fall finns det bottenstöd. Man kan få en viss typ av stöd, men man vill lägga på ännu mer av nationella pengar.

Jag vidhåller vad vi har sagt tidigare. Vi bör säga nej.

Anf.  34  WILLY SÖDERDAHL (v):

Vi är också klart kritiska till detta, precis som jordbruksministern säger. Jag undrar om man kan komma framåt genom att koppla något villkor till stödet, t.ex. att det ska ske en utfasning. Om det förknippas med något konstruktivt är det lite lättare att svälja någonting sådant. Man kan införa krav på ekologisk odling eller något annat som kan ses som positivt. Då ser man att stödet är övergående och att det inte bara fortsätter.

Denna gång gäller det vinet. Nästa gång är det någonting annat. Någon gång måste man säga stopp.

Anf.  35  INGE CARLSSON (s):

Herr ordförande! Om man avstår finns det argument för det. Dem utgår jag ifrån att jordbruksministern kommer att framföra.

När det gäller det nationella stödet är det ändå så att även vi i Sverige i närtid kan komma att behöva hjälp från andra länder. Jag tänker på de 300 eller 400 miljoner som vi vill ha tillbaka när det gäller bekämpningsmedlen, exempelvis. Är det en fråga där vi måste ha stöd från andra länder? Kan det vara parallellt med detta? Vi har en ståndpunkt, men vi måste ge oss. Kan det bli så att andra länder måste ge oss sitt stöd för att dessa pengar ska gå tillbaks till jordbruket?

Anf.  36  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Det är inget permanent stöd, utan det är högst tillfälligt. Vad vi kräver är en genomgripande reform på vinsektorns område. Det är inte så lätt att få till stånd något sådant, vill jag säga. Men vi har den uppfattningen.

Att avstå betyder inte att man säger nej; visst är det så. Om man avstår har man ingen uppfattning, men rent formellt betyder det att man inte säger nej. Så är det. Det vill jag gärna säga.

Om vi avstår, vilket vi aldrig har gjort tidigare, måste det kombineras med ett skarpt uttalande. Jag ska göra ett sådant. Vi har aviserat att vi är oerhört kritiska till detta. Jag säger så här: Det är alarmerande och oacceptabelt att åtgärden måste vidtas, osv. Det är ett snäpp värre än förra gången.

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Anf.  37  ORDFÖRANDEN:

Den här frågan kan komma att skjutas upp, men den kan också komma att avgöras på rådsmötet. Vi har nu hört regeringens ståndpunkt. Man vill göra en särskild markering och avstå från att delta i beslutet den här gången. Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Anf.  38  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Jag tackar för ert stöd. Detta är ett svårt ärende. Jag förstår att det är lika svårt för er som för mig. Men det finns också bakomliggande faktorer som gör att man ibland måste trotsa sitt rättspatos och samvete.

Anf.  39  ORDFÖRANDEN:

Då går vi vidare till ärende 7.

Anf.  40  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Ärende 7 är ett enkelt ärende. Det är en förberedelse inför mötet med kandidatländerna. Vi ska ju träffa dem och prata om utvidgningen. Det är en information från ordförandeskapet.

Anf.  41  HARALD NORDLUND (fp):

Först och främst måste jag säga att jag tycker att det är en skandal att man inte lyckats reformera CAP. År efter år har man skjutit frågan framför sig. Nu är man på väg att föra in kandidatländerna i den här politiken – den ruttna politiken, höll jag på att säga – och det blir ännu svårare att ändra på den med de här metoderna.

Jag skulle vilja ställa en fråga. Jag förstår att det när man tar in kandidatländerna inte är möjligt att göra på något annat sätt än att ha ett reducerat stöd som sedan ökas. Varför går man inte den självklara vägen och minskar stödet till andra länder i motsvarande grad, i stället för att på detta sätt binda sig för ännu längre tid vid en ordning som är helt oacceptabel?

Anf.  42  MARIANNE ANDERSSON (c):

Jag förstår att det inte är så lätt att ändra på det här stödet nu, men det är i alla fall en viktig fråga. Det är viktigt att ansökarländerna är involverade i diskussionen om jordbrukspolitiken. De måste förstå att det finns många tankar om att förändra jordbrukspolitiken i EU, så att de inte får föreställningen att det alltid ska vara som det är nu. Det är viktigt att de är med i processen.

Anf.  43  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Vi har fått information om förslaget om hur kandidatländerna ska få del av jordbruksstödet i flera omgångar. Vi har fått det av finansministern och i utrikesutskottet, som har något slags övergripande ansvar, och vi har fått det här.

Vi har fått en faktapromemoria som jag vill ställa några frågor om. Den heter FPM 53 och kommer från Jordbruksdepartementet. På s. 4 i den står rubriken ”Budgetära konsekvenser”. Sverige är ju nettobidragsgivare, och där står det att vår nivå i dag ligger på 21,5 miljarder kronor. Kommissionen har lagt fram ett förslag som vi tycker att det finns viss rimlighet i – regeringen har uttryckt att det kan vara tänkbart med vissa justeringar. Man bedömer att om det konceptet kommer till stånd skulle kostnaden för Sverige öka med drygt 2 miljarder per år under en treårsperiod.

Vad jag vill fråga är: Vad ingår i ökningen med 2 miljarder per år? Är det enbart direktstöd till jordbruken, eller ingår också regional- och miljöstöd i detta? Är det hela kostnaden för utvidgningen på detta område, eller är det enbart den jordbruksorienterade delen?

Anf.  44  WILLY SÖDERDAHL (v):

Jag uppfattade inte att det denna gång skulle vara någon sakdiskussion om detta, men eftersom det har tagits upp vill jag gärna kommentera det. Jag förstår också att jordbruksfrågorna ingår i ett större sammanhang, som har att göra med utvidgningen och efter vilken tidtabell den ska ske osv.

Kommissionens förslag – som jag förstår att Sverige stöder – innebär ju att det blir olika regelverk för gamla respektive nya medlemsstater. Vi menar dock att utgångspunkten måste vara att alla länder behandlas lika och att man, precis som vi hörde påpekas tidigare, ser detta som ett incitament till den förändring som faktiskt måste göras. Man bör använda det som argument i stället för att backa undan.

Anf.  45  ORDFÖRANDEN:

Jordbruksministern får väl kommentera detta. Jag har inte sett någonstans att regeringen stöder kommissionens förslag.

Anf.  46  GÖRAN LENNMARKER (m):

Vi ska inte ha en sakdiskussion om detta nu. Jag vill bara säga tre saker.

Det övergripande målet måste vara att vi kan fatta beslut om de tio kandidatländerna i Köpenhamn i december. Det är det absolut viktigaste.

Vidare vill jag säga att kostnaderna ska rymmas inom ramen för det finansiella perspektivet, dvs. den budget som gäller t.o.m. 2006, Berlinbeslutet.

När man sedan ska se på effekterna av de olika faktorerna – jordbrukspolitiken, regionalpolitiken m.m. – bör man också titta på konsekvenserna i kandidatländerna. Det är ju inte rimligt att vi har stödnivåer som i kandidatländerna blir mycket höga och leder till att vi får stopp på en rationaliseringsprocess och att de t.o.m. kan gå tillbaka när det gäller ekonomisk utveckling. Man måste se det ur kandidatländernas perspektiv. Det får inte framstå som om det bara är en förhandling om hur mycket vi ska betala: Är vi nettobidragsgivare snåla i jämförelse med andra länder som är mer generösa? Det blir alldeles fel perspektiv.

Jag utgår från att man från både Sveriges och kommissionens sida tar upp detta när vi ska gå in i beslutsfasen. Det är som ordföranden sade: Vi har än så länge inte sagt vare sig bu eller bä till kommissionens förslag.

Anf.  47  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Först vill jag svara på Harald Nordlunds fråga. Att vi ska minska stödet till andra länder är den linje som Sverige driver, men det är väldigt svårt att få igenom den eftersom det kan leda till att andra länder blir mindre intresserade av utvidgningen. En del länder har mer eller mindre rakt ut sagt att de fram till 2006 inte vill vara med och betala utvidgningen på det viset. Från svensk sida har vi klart sagt ifrån att vi inte vill villkora utvidgningen med förändringar i jordbrukspolitiken nu. I det läget skulle utvidgningen inte bli av. Det är en viktig princip.

Till Marianne Andersson vill jag säga att det är viktigt att ansökarländerna är med i processen. De är med på flera olika sätt – på tjänstemannanivå och på ministernivå – men det är viktigt att de då och då är med också i Bryssel, så att de ser att vi lyssnar på dem. Det är viktigt att vi lyssnar på dem, så att det inte bara blir dekret från EU om hur de ska göra.

Holger Gustafsson talade om de budgetära konsekvenserna. I den kostnadsökning på 2 miljarder som beräknas ske under de här åren ingår både direktstöden och stöden till miljö- och landsbygdsutveckling. Det är helheten, så att säga.

Willy Söderdahl talade om incitament för förändring. Återigen vill jag påpeka att vi inte villkorar detta. Den förändring som görs i samband med midterm review sker oberoende av utvidgningen. De som har hand om pengarna i kommissionen ser säkert också kopplingen och försöker lösa utvidgningen och halvtidsöversynen på ett gemensamt sätt, men det uttalas inte att vi ska genomföra utvidgningen för att vi ska få en förändring. Det är trots allt två olika spår.

Slutligen, Göran Lennmarker, vill jag säga att jag delar uppfattningen att det viktigaste är att det blir ett beslut om dessa tio länder. Sedan får vi ta det andra.

Det finansiella perspektivet ska hållas. Det sker också med det upplägg som kommissionen har gjort.

Göran Lennmarkers tredje fråga handlade om att se stödet ur kandidatländernas perspektiv. Det har ju varit den svenska linjen. Vi vill inte ha något direktstöd över huvud taget. Vi vill ju helst avskaffa det också för de nuvarande EU-länderna. Vi tycker att det är viktigare att satsa pengarna på miljö- och landsbygdsutveckling, dvs. omstrukturering, än på direktstöd. Det anser vi av det skäl som Göran Lennmarker själv nämnde. Det finns 2 miljoner bönder i Polen, men det kan inte förbli så – där måste det ske något, för att ta ett exempel. Fokus måste vara på strukturomvandling, dvs. på miljö- och landsbygdsprogrammen.

Anf.  48  ORDFÖRANDEN:

Det här är en inledande informationspunkt, som vi på goda grunder kan räkna med kommer att återkomma under de närmaste månaderna. Vi lämnar den för dagen.

Det finns några övriga frågor innan vi kommer till A-punkterna. Jag ser att de också är diskussionspunkter.

Anf.  49  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

En övrig fråga kommer från Luxemburg, Frankrike och Belgien. Den handlar om honung. Man vill förbättra villkoren för produktion och saluföring av honung. Det är nog inget som ens föranleder någon diskussion, i varje fall inte från svensk sida.

Det finns också två övriga frågor som har kommit in sent. Danmark har begärt att man ska ta upp frågan om TSE-förordningen, och kommissionen kommer att ge information om detta. Tyskland vill informera om att man har haft problem med BSE-tester. Vissa testanläggningar bl.a. i Bayern har inte varit godkända. Det gäller ett ganska stort antal testade djur, så man kommer att dra tillbaka en del kött i Bayern. Det är en information från Tyskland.

Anf.  50  ORDFÖRANDEN:

Nu går vi över till de två A-punkterna.

Anf.  51  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Den första A-punkten handlar om rådsslutsatser inför andra sessionen med Förenta nationernas skogsforum. Vi har deltagit i utformningen av rådsslutsatserna och säger att vi kan godta dem i det nuvarande skicket.

Den andra A-punkten gäller revisionsrättens rapport om mjölkkvoter. Det är roligt att se att revisionsrätten och Sverige har samma uppfattning, nämligen att kvoterna bör avskaffas. Man har också i Coreper antagit rådsslutsatser om att kommissionen ska beakta revisionsrättens rapport vid halvtidsöversynen.

Anf.  52  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns majoritet för regeringens ståndpunkter i dessa två ärenden.

Samrådet med jordbruksministern är nu över för den här gången. Vi tackar för samrådet.

2 §  Allmänna frågor

Kabinettssekreterare Hans Dahlgren

Rapport från ministerrådsmöte den 28 och 29 januari 2002

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 18 och 19 februari 2002

Anf.  53  ORDFÖRANDEN:

Jag hälsar kabinettssekreterare Hans Dahlgren med medarbetare välkomna hit. Utrikesministern befinner sig på ett nordiskt utrikesministermöte, och kabinettssekreteraren ska föra regeringens talan här i dag.

Vi börjar med återrapporterna från det tidigare mötet med allmänna rådet och från Gymnichmötet.

Anf.  54  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Jag ska börja med en kort återrapportering från det förra mötet med allmänna rådet i Bryssel den 28–29 januari. Nämnden har fått en skriftlig rapport från det mötet, så min rapportering blir mycket översiktlig.

Mycket av det som behandlades då återkommer också vid det kommande mötet med rådet, så jag går in på de frågorna senare. Det gäller huvudfrågorna om utvidgningen, västra Balkan och Zimbabwe.

Utrikesministrarnas lunch vid rådsmötet i slutet på januari ägnades framför allt åt frågor om situationen i Montenegro, Mellanöstern, Cypern, det kommande konventet och den fortsatta kampen mot terrorism. Själva rådsmötet inleddes med en debatt om det spanska ordförandeprogrammet och om de sex huvudprioriteringarna för spanjorernas halvår. Sedan behandlades de frågor som finns redovisade i den skriftliga rapporten.

Också från det informella utrikesministermötet den 8–9 februari har nämnden fått en skriftlig rapport. Där handlade diskussionerna framför allt om utvidgningens finansiella ram, om Mellanöstern och om västra Balkan. Jag återkommer till dessa tre frågor senare.

Anf.  55  ORDFÖRANDEN:

Vi går nu över till dagordningen för nästa veckas allmänna råd.

Anf.  56  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Först vill jag säga att Coreper i onsdags beslöt att ta upp ytterligare två formella dagordningspunkter. Den ena gäller Mellanöstern, och den andra gäller konferensen om internationell utvecklingsfinansiering i Monterrey i mars. Också frågan om formella försvarsministermöten kommer att diskuteras på måndag, fast det blir under punkten Övriga frågor. Jag återkommer till dessa tre frågor senare.

På dagordningen står först A-punkter. Listan över dem har distribuerats, så jag går inte in på dem om det inte finns några frågor.

Anf.  57  ORDFÖRANDEN:

Vi lämnar A-punkterna så länge och tar dem på slutet. Vi brukar behandla dem i klump.

Vi följer nu dagordningen och börjar med de övergripande frågorna.

Anf.  58  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Dagordningspunkten Förberedelser för Europeiska rådet i Barcelona kommer framför allt att gälla hur man i Barcelona ska organisera mötet med kandidatländerna. Det är första gången som kandidatländerna kommer att medverka i en arbetssession med medlemsstaterna om de teman som ingår i Lissabonprocessen. Vi tycker att det är bra, och vi välkomnar de planerna. Det är viktigt att både rådet och kommissionen aktivt verkar för att de kandidatländer som nu förhandlar om medlemskap på ett smidigt sätt ska införlivas i alla de teman som ingår i Lissabonprocessen.

Alla huvudområdena i Lissabonprocessen kommer för första gången att tas upp gemensamt i Barcelona: ekonomiska reformer, sysselsättning och sociala frågor samt miljöfrågor. Också begreppet hållbar utveckling ska integreras i processen enligt det beslut som fattades vid toppmötet i Göteborg i fjol.

Vi tycker att det är viktigt med framsteg i Barcelona på alla dessa områden, inklusive konkreta målsättningar och åtgärder, inte minst på miljöområdet.

Anf.  59  WILLY SÖDERDAHL (v):

Jag har en fråga om hållbar utveckling när det gäller miljön.

Det har kommit kritik från EU:s egen miljöbyrå mot att det inte har tagits med något underlag i kommissionens rapport. Jag menar att om man ska föra en konstruktiv diskussion måste man ha ett relevant underlag. Såvitt jag vet tog man fram ett sådant inför Stockholmsmötet, där miljöfrågorna ingick. EU:s miljöchef säger själv att det finns obehagliga fakta, och därför vill kommissionen inte ha det med i rapporten inför Barcelonamötet. Jag undrar om det är så, och om Sverige i så fall kan göra något för att få med den här miljörapporten, som ju EU:s eget miljöorgan har tagit fram.

Anf.  60  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Jag vill be departementsrådet Grunditz att kommentera den frågan. Han känner till detaljerna i ärendet.

Anf.  61  Departementsrådet MÅRTEN GRUNDITZ:

Det huvudsakliga är att kommissionens syntesrapport på ett ofullständigt sätt belyser nödvändiga åtgärder inom området hållbar utveckling. Vi hade väntat oss en betydligt mer substantiell rapport från kommissionen på det området.

Frågan om kommissionen medvetet undanhåller information om miljöläget i de enskilda medlemsländerna behöver vi titta närmare på. Det är en bristfällig rapport, och det har vi framfört både till kommissionen och till Coreper. Utrikesministern har även framfört det i allmänna rådet.

Anf.  62  ORDFÖRANDEN:

Då lämnar vi den här punkten och går över på ärende 6.

Anf.  63  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Ärende 6 gäller utvidgningen. Det är också en diskussionspunkt. Bakgrunden är det papper som kommissionen presenterade den 31 januari om utvidgningens finansiella ram och som också har delgetts EU-nämnden. Det fördes en del inledande diskussioner om detta redan vid det informella utrikesministermötet den 8–9 februari.

Från svensk sida tycker vi det är bra att kommissionen har lagt fram detta underlag. Beträffande jordbrukspolitiken har vi sagt att målet måste vara att inom rimlig tid få samma jordbrukspolitik i de nuvarande och i de nya medlemsstaterna, men man kan tänka sig övergångsperioder också på detta område. Sverige är som bekant generellt kritiskt till direktstöd som sådant. Vi föredrar stödformer som främjar reformer inom jordbruket och främjar en strukturomvandling snarare än konserverar rådande strukturer.

När det gäller Sammanhållningsfonden, alltså den fond som stöder miljö- och infrastrukturprojekt, finns det ett förslag om att dess andel av det totala strukturstödet ska öka till en tredjedel. Vi är för det förslaget, men vi anser det vara tveksamt om de nya medlemsstaterna har möjlighet att absorbera alla de belopp för strukturåtgärder som kommissionen föreslår.

Det finns också ett förslag om s.k. infasning av de nya medlemsstaternas avgift till EU:s budget. Det kan förstås mycket väl bli en del av slutpaketet – också vi själva fick ju förmånen av en sådan infasning – men vi tycker att det är för tidigt att ta ställning till detaljerna i detta just nu.

Utvidgningsförhandlingarna måste naturligtvis gå vidare enligt den tidtabell som gjordes upp i Göteborg. Det är också viktigt att man som planerat genomför den halvtidsöversyn av jordbrukspolitiken som bestämdes i Berlin. Det här är parallella processer. De ska inte länkas till varandra, och de ska inte heller villkoras så att framsteg i den ena processen innebär genombrott också i den andra. Vi vill uppnå resultat i båda processerna.

Anf.  64  GÖRAN LENNMARKER (m):

Först vill jag understryka det som kabinettssekreteraren sade, nämligen att det viktigaste är att se till att anslutningsprocessen går i mål i Köpenhamn i december. Det är det övergripande målet.

Det gäller att hålla sig inom det finansiella perspektivet men, som jag sade till jordbruksministern förut, man ska också se de sammanlagda effekterna av de finansiella flödena från EU till kandidatländerna ur kandidatländernas perspektiv. Som kabinettssekreteraren framhöll gäller det inte bara att maximera flödena utan också att se till att det sker på ett klokt sätt.

Jag har en fråga om detta. Det finns en spärregel som säger att man inte kan ta emot och absorbera mer än 4 % av BNP. Den regeln ska väl vara kvar, så att de additionella flödena inte kan bli större?

Anf.  65  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Såvitt jag förstår ska den spärregeln vara kvar.

Anf.  66  ORDFÖRANDEN:

Det står att detta är ett diskussionsärende, men det talas samtidigt om att den övergripande diskussionen ska slutföras i rådet den 18 februari. Det innebär att vi måste ge kabinettssekreteraren några ord på vägen.

I återrapporten finns en mycket starkt formulerad svensk ståndpunkt. I förra veckan hade vi samråd med finansministern, och han utvecklade då en ganska stark svensk ståndpunkt i den här frågan.

Vi kan väl sammanfatta det hela genom att konstatera att det finns stöd för regeringens upplägg inför de fortsatta förhandlingarna i denna fråga.

Vi går vidare till ärende 7.

Anf.  67  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Ärende 7 handlar om den andra rapporten om ekonomisk och social sammanhållning. Vi räknar med att detta bara blir en informationspunkt med en presentation av rapporten från kommissionären Barnier.

För ganska exakt ett år sedan presenterade kommissionen den första sammanhållningsrapporten som ett underlag för en bred diskussion om den framtida sammanhållningspolitiken efter år 2006. Rapporten diskuterades sedan, bl.a. vid ett s.k. sammanhållningsforum i Bryssel i maj och vid ett informellt ministermöte i Namur i juli. I Sverige bjöd Näringsdepartementet i somras in regioner, myndigheter och organisationer till en hearing för att inhämta synpunkter på rapporten. Den har nu uppdaterats med ny statistik, och det har gjorts ett försök att ge en översikt över debatten så här långt.

Förhandlingarna om den framtida regional- och sammanhållningspolitiken i EU kommer att inledas 2004, då kommissionen har lagt fram sin tredje sammanhållningsrapport. Jag tror att också den rapport som nu ska presenteras för allmänna rådet har överlämnats till EU-nämnden tidigare.

Anf.  68  ORDFÖRANDEN:

Det ska alltså göras en presentation.

Vi lämnar nu det området och går över till de punkter som rör de yttre förbindelserna.

Anf.  69  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Detta blir en av huvudpunkterna vid mötet med allmänna rådet på måndag. Det har avsatts två timmar till en orienteringsdebatt om unionens yttre förbindelser.

Förutom att det förstås är glädjande att ordförandeskapet tagit initiativ till en diskussion om att höja kvaliteten och effektiviteten i unionens yttre åtgärder har vi från svensk sida planerat att understryka vikten av ett mer samstämmigt agerande i unionens yttre förbindelser genom en s.k. pelaröverskridande ansats, dvs. samverkan mellan olika verksamhetsområden.

Kommissionen har presenterat en rapport om hur långt man har kommit i sin reformering av hanteringen av det externa stödet. Också den har överlämnats till nämnden. Den visar på en del framsteg men också på att det finns en hel del kvar att göra. Det är viktigt att rådet genom denna typ av diskussioner stöttar kommissionen i det påbörjade arbetet med reformprocessen och verkar för att kommissionen också åtgärdar de problem som har kännetecknat biståndet inom EU under lång tid.

Det är några konkreta punkter som vi från svensk sida i debatten har tänkt framhålla vikten av. Först och främst gäller det att unionen kan ge ett konstruktivt bidrag inför den internationella konferens om utvecklingsfinansiering som ska äga rum i Monterrey i Mexiko i mars. Vi tycker att alla de medlemsstater som ännu inte har uppnått 0,7-procentsmålet – dvs. de flesta av EU:s medlemsstater – nu ska åta sig att upprätta tidsplaner för hur och när de ska nå det målet. Vi tycker också att EU ska göra konkreta insatser för att stödja u-länderna på handelsområdet. Vi kommer också att kämpa vidare för att få medlemsstaterna att gå längre när det gäller att avbinda biståndet.

Ytterligare en punkt som kan framföras i debatten handlar om att integrera olika verksamhetsområden. Inte minst gäller det att se migrationspolitiken också som en del av utrikespolitiken. Den frågan underströks vid toppmötet i Laeken, och man kan gå vidare med den här.

Till sist kommer vi att understryka att fattigdomsbekämpningen fortfarande är det övergripande målet för gemenskapens utvecklingssamarbete. EU måste ge sitt konstruktiva bidrag till de utvecklingsmål som finns i deklarationen från FN:s millennietoppmöte hösten 2000.

Anf.  70  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Det som har mött mest kritik är ju den svaga redovisningen. Man har kommit fram till att det finns brister och att pengar inte har redovisats på ett korrekt sätt. Jag tror att man är medveten om det och att det kommer förslag på det området.

Jag vill fråga hur det är på den offensiva sidan. Kommer kommissionen att arbeta fram resultatmål och följa upp dem för att åstadkomma en styrning av biståndet? Det är ju två olika dimensioner: Den ena gäller redovisningen av penningströmmen och den andra gäller effektiviteten. Finns det klara mål och system för att följa upp hur målen nås?

Anf.  71  GÖRAN LENNMARKER (m):

Det är bra att EU nu börjar diskutera sammanhållningsfrågorna och ser till att politiken drar i samma riktning så att olika riktningar inte strider mot varandra som det har gjort och fortfarande delvis gör. En uppräkning av de frågor som bör tas upp är bra. Det finns dock en fråga som jag tycker att man ska med, tycker jag, och det är energipolitiken. Vi måste i Sverige och EU bedriva en energipolitik som står i samklang med strävandena från u-länderna, och det gör vi inte.

Anf.  72  MARIANNE ANDERSSON (c):

Jag tycker att det är bra att Sverige nu poängterar att länderna bör uppnå åtminstone 0,7 % och att vi driver den frågan hårt. Det är en mycket viktig fråga för fattigdomsbekämpningen.

När det gäller biståndet är det viktigt att vi sätter fattigdomsbekämpningen först. Men också vill jag instämma i det som Holger Gustafsson sade om effektivisering och uppföljning av EU:s bistånd. Det är väldigt viktigt att ha med sig och hela tiden arbeta med.

Anf.  73  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):

Jag vill understryka att det är bra att tidsplanen kommer. När det gäller Monterreykonferensen undrar jag om man kommer att diskutera och flytta fram positioner i fråga om skuldavskrivningar till utvecklingsländerna – det är också ett stort problem – och i det sammanhanget, om man nu gör det, tar upp schemat för skuldavskrivningar och villkoren för sådana.

Anf.  74  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Holger Gustafsson och Marianne Andersson frågar på vad sätt kommissionen inrättar mekanismer för att kontrollera att effektiviteten följs. Jag kan bara hänvisa till den del av rapporten som talar om att man ska definiera särskilda indikatorer som visar vilket genomslag som kommissionens resurssatsningar har lett till och också att man behöver har en mera integrerad utvärderingsmekanism vid olika projekt. Det finns alltså sådana. Om de är tillräckliga vågar jag inte lova, men de bör uppmuntras.

Göran Lennmarkers uppmaning att också ta med energipolitiken ska jag ta med mig.

Vad gäller skuldavskrivningarna i Monterrey är jag inte helt säker på att det är en fråga som kommer upp på konferensen. I vad mån den kommer att diskuteras i detalj på måndag vet jag inte. Men inför det samråd som nu ska äga rum på olika sätt inför konferensen i Monterrey kommer det att finnas möjligheter att diskutera skuldavskrivningsvillkoren, det tror jag, men jag är inte säker på att det kommer upp på måndag.

Anf.  75  ORDFÖRANDEN:

Då ska vi bena upp det här. Effektiviteten i unionens externa åtgärder är ett diskussionsärende. Det kan vi lämna åt sidan i dag. Däremot tog kabinettssekreteraren upp den punkt som har kommit till när det gäller Monterrey. Den kommer nu tydligen upp. Där angavs en del svenska ståndpunkter när det gäller den procedurdiskussionen. Jag uppfattade det i alla fall som så att det var svenska ståndpunkter som redovisades där. Det gäller bl.a. biståndsfrågorna.

Anf.  76  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Den redovisning jag gjorde var avsedd att informera om vilka ståndpunkter som jag tänkte framföra å regeringens vägnar i en orienteringsdebatt, som är en diskussionspunkt. Sedan kommer också frågan om den internationella konferensen om utvecklingsfinansiering som en särskild punkt senare på dagordningen som jag tänkte återkomma till. Då handlar det mera om ett processbeslut.

Anf.  77  ORDFÖRANDEN:

Då fick jag det klart för mig. Alltså lämnar vi den här punkten för stunden och går över till punkten 9.

Anf.  78  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Punkten 9 handlar om relationerna med tredjeland rörande terroristbekämpning. Det är också en diskussionspunkt som eventuellt kommer att strykas. Blir den kvar blir det en diskussion föranledd av händelserna den 11 september angående det uppdrag som Europeiska rådet har gett när det gäller att se över EU:s relationer till tredjeland. Det handlar om vilka instrument som unionen kan behöva i dialog med de stater som vi har relationer till av det här slaget, om man kan behöva aktualisera frågor av icke-spridning, vapenkontroll och nedrustning och kanske också bistånd i sådana sammanhang.

Det mest konkreta har gällt huruvida man i de avtal som EU har med tredjeland kan föra in någon form av terroristklausul. Sverige är för ett visst mått av flexibilitet här. Det är inte alla länder som man kan komma överens med om en gemensam definition av terrorism som bekant. Men det är som sagt en diskussionspunkt.

Anf.  79  LARS OHLY (v):

Om det är så att punkten kommer upp skulle det vara bra om man förutom att diskutera åtgärder mot terrorismen i avtalen med tredje land också lyfte fram frågan om mänskliga rättigheter. Jag tycker att det hänger ihop. Jag tycker att det är viktigt att man aldrig glömmer den dimensionen i kampen mot terrorismen. Det är också så att många av de länder som jag antar att det här gäller, länder som har avtal med den europeiska unionen, är länder som systematiskt kränker mänskliga rättigheter. Därför är det särskilt viktigt att lyfta fram det.

Anf.  80  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Jag har inte alls svårt att ansluta mig till det, men det är ett faktum att det i de flesta av de här avtalen finns klausuler om mänskliga rättigheter. Det finns förvisso anledning att påminna om dem i många fall.

När vi talar om terrorismbekämpning finns det också anledning att ta upp frågan om rättssäkerhet. Vi har haft en diskussion i det här landet som är bredare än i många andra länder och som är påverkad av de sanktionslistor som Förenta nationerna och nu också Europeiska unionen har satt upp. Regeringens förhoppning är att den typen av rättssäkerhetsmekanismer som finns i EU-systemet också ska kunna användas i FN-systemet. Men det är en bit kvar innan det är ett faktum.

Anf.  81  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Då lämnar vi den punkten och går över till frågan om västra Balkan där rådsslutsatser ska antagas.

Anf.  82  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Jag tänkte koncentrera den här redovisningen till två punkter. Den första gäller Förbundsrepubliken Jugoslaviens framtid som federation, och den andra, som är en beslutsfråga, en EU-ledd uppföljningsmission till den internationella polismissionen i Bosnien och Hercegovina. Det är alltså på den senare punkten som slutsatser kommer att antas.

När det gäller Jugoslavien, Serbien och Montenegro är diskussionerna nu inne i en ganska avgörande fas. De förs med stöd av den europeiska unionen genom den höge representanten Javier Solana. Han träffade i Bryssel i söndags Montenegros president Djukanović och presenterade olika möjliga förändringar av organisationen av federationen, att man i stället för stat skulle kunna kalla den för union, att man skulle kunna flytta vissa federala institutioner till Montenegro, att man skulle ha en ny författning. Det skulle bli lite bättre säkerställt montenegrinskt inflytande – detta i utbyte mot att Förbundsrepubliken Jugoslavien fortfarande skulle ha en plats i Förenta nationerna.

Rapporterna säger att Djukanović inte är avvisande till de här förslagen men att han återkommer med besked om hur han ställer sig i morgon, på lördag. Det som spelar roll är att det dels finns ett svagare folkligt stöd för självständigheten i Montenegro än vad man kanske tidigare trott, dels också att Djukanović själv och hans regering har ett svagare parlamentariskt stöd, ett ganska bräckligt sådant.

Sverige stöder naturligtvis de ansträngningar som EU genom Solana gör och som parterna är engagerade i, att nå en lösning genom dialog och inom ramen för ett demokratiskt Jugoslavien.

Den andra punkten gäller polisinsatsen i Bosnien och Hercegovina. Avsikten är att rådet på måndag ska anta slutsatser om att EU är redo att ta över efter IPTF, som den FN-ledda polisinsatsen kallas, i Bosnien och Hercegovina fr.o.m. början av nästa år. Frågan var uppe redan på allmänna rådet den 28 januari och har utretts ytterligare sedan dess.

IPTF, som står för International Police Task Force, är en insats som Förenta nationerna har drivit sedan Daytonavtalet 1995 i syfte att hjälpa till och bygga upp den egna bosniska poliskåren. Det uppdraget upphör, är det tänkt, den sista december i år.

De som är engagerade i att implementera Daytonavtalet har sagt att någon annan bör ta över när FN drar sig ur, eftersom det fortfarande kommer att vara en hel del att göra innan man är klar med att reformera polisväsendet och rättsväsendet i Bosnien och Hercegovina. Inom EU har man nu kommit fram till att man kan åta sig den uppgiften.

Det är en rad åtgärder här som behöver vidtas som spänner över hela rättskedjan. Den styrka som EU har är att vi har tillgång till olika instrument, inte bara poliser, utan även på det rättsliga området. Därför kan vi ha ett mer integrerat engagemang i det här området.

Vi kommer att i det här EU-uppdraget fr.o.m. nästa år alltså dels ha en polismission som i huvudsak kommer att göra samma saker som IPTF har gjort, att övervaka och ge råd, dels också utföra de uppgifter och insatser som kommissionen redan i dag gör på det rättsliga området i Bosnien.

Vi kommer också att besluta, är det tänkt, på måndag att föreslå att den höge representanten i Bosnien och Hercegovina också blir EU:s särskilde representant i landet. Det är i dag österrikaren Wolfgang Petritsch. Han avgår senare i år. Även om formellt beslut inte är fattat är det mycket som tyder på att britten Paddy Ashdown kommer att ta över hans uppdrag. Genom den här personalunionen får EU också en representant på fältet som får en god överblick över alla de här aktiviteterna på polis- och rättsområdet.

EU har nu hittat lösningen på de problem och de frågor som fanns på bordet vid förra mötet med allmänna rådet. Det är glädjande att det nu finns en enighet om att vi både kan och bör göra det här, även om det är vissa tekniska aspekter på finansieringsfrågan som är kvar att lösa.

Det här är ett sätt för EU för att gå från ord till handling. I den deklaration som gjordes i Laeken i december förklarade sig EU operativt när det gäller den gemensamma krishanteringsförmågan. Nu blir polismissionen i Bosnien och Hercegovina den första insats som vi åtar oss. Det är ett bra tecken att den första operationen är sådan som också omfattar klart civila instrument. Det visar att samsynen på ett brett angreppssätt när det gäller förebyggande och krishantering också kan omsättas i praktiken.

Anf.  83  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Jag vill bara påpeka att det har delats ut på bordet ett dokument från Coreper just om den här polisstyrkan.

Anf.  84  GÖRAN LENNMARKER (m):

Det är naturligt att EU mer blir engagerat på Balkan också av det skälet att vi har erbjudit medlemskapsperspektiv till krisländerna på västra Balkan. Även om det ju i Bosniens fall kommer att ta mycket lång tid är det ändå en process som så småningom ska innebära att de blir medlemmar i unionen. Då är det naturligt med EU:s engagemang också i det perspektivet.

När det gäller frågan om Serbien och Montenegro är det mycket glädjande om det nu kan ske en upplösning av frågan på det sätt som det ser ut att kunna ske. Det finns ett ytterligare skäl till att det är viktigt. Det finns en tendens att den nuvarande tvånivåstrukturen inom FRJ, Förbundsrepubliken Jugoslavien, låser hela beslutssystemet. Ofta har man konflikter mellan de två beslutsnivåerna. Också av det interna skälet för reformprocessen mot demokrati och marknadsekonomi i Serbien är det mycket angeläget att frågan löses. Kan det nu ske tror jag att det vore ett betydligt steg framåt för både Serbien och Montenegro.

Anf.  85  ORDFÖRANDEN:

Vi är nu mogna för att fatta beslut om rådsslutsatserna om polisstyrkan. Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Vi går vidare till Zimbabwe.

Anf.  86  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Med reservation för att det händer saker medan vi sitter här och talar är utgångspunkten naturligtvis det mycket allvarliga läget i Zimbabwe inför val i början av mars. Det politiska våldet fortsätter uppenbarligen. Valkampanjen har präglats av övervåld och mord på oppositionella där pressfriheten är under attack, och även det internationella samfundets önskan att följa och observera valprocessen har mött betydande svårigheter.

Som bekant har det förberetts en gemensam ståndpunkt om Zimbabwe inom EU:s ram som omfattar s.k. riktade sanktioner mot regimen i Harare. Det handlar om reseförbud, om frysning av tillgångar för högt uppsatta personer i statsledningen och om exportförbud för vapenmaterial som kan användas i repressivt syfte. Den gemensamma ståndpunkten åtföljs av en förordning.

Det finns också förberett inför det här mötet rådsslutsatser om avslutande av artikel 96-konsultationerna och åtföljande åtgärder. Det skulle innebära suspension av framtida bistånd och också ett avslutande av nuvarande biståndsprojekt med Zimbabwes regering och en omorientering av de här projekten för att endast omfatta sociala sektorer. Humanitära insatser kommer emellertid att undantas.

Det har sagts att beslutet om att tillgripa de här sanktionerna bör avvägas mot EU-observatörernas möjlighet att fullgöra sitt uppdrag. Som bekant anlände EU-missionens ledare Pierre Schori till Harare den 10 februari som chef för EU:s valobservatörsstyrka. Han fick en visering för två veckor, men frågan om hans ackreditering har varit olöst. De flesta av de långtidsvalobservatörer som skulle finnas på plats finns i Harare. Nyckelfrågan är om de här observatörerna kommer att få utföra sitt uppdrag fritt och om Pierre Schori kommer att bli ackrediterad som chef för styrkan.

Vi har nu på förmiddagen hört att Pierre Schori har blivit inkallad till invandrarmyndigheten i Harare, att han har förbjudits att ägna sig åt politisk verksamhet så länge som han är där, som turist och alltså inte ackrediterad som valobservatör. Därefter har vi hört att man har dragit in viseringen för Pierre Schori. Det ställer naturligtvis frågan på sin spets huruvida det alls är möjligt att genomföra det här uppdraget. Den preliminära bedömning man kan göra när man får de här nyheterna är just att det här är ett tydligt tecken på att regeringen i Harare inte tänker godta den typ av övervakning som Europeiska unionen vill genomföra.

Därmed skulle det vara möjligt och riktigt för unionen att fatta beslut om sanktionerna, om de här slutsatserna på allmänna rådet på måndag. Det är möjligt att man inte kan vänta till dess, men besluten ska kunna fattas på det sättet.

Anf.  87  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):

Det sista vi nu får rapporter om, att Pierre Schori bara eventuellt ska kunna fortsätta som turist i Zimbabwe, är naturligtvis oacceptabelt. Han är ändå EU:s representant där. Men jag tycker att det redan innan dess har varit brott mot de punkter som EU har satt upp för artikel 96-konsultationernas avslutande. Man skriver t.ex. att om MR-situationen ytterligare förvärrats. Det har den gjort hela vägen. Det gäller mediernas möjligheter att verka. Det har också försvårats.

Sedan kommer i slutändan det här med fria och rättvisa val. Men hela utvecklingen pekar på att det här är oacceptabelt. Jag kan inte se annat än att EU nu ska låta 96-konsultationerna avslutas så att sanktioner ska införas. Vi har alla redan kommit till point of no return i det här avseendet.

Anf.  88  MARIANNE ANDERSSON (c):

Jag kan bara instämma i det som K-G Biörsmark säger. Det är väldigt viktigt att man visar att man menar allvar. Annars ger man en signal till Mugabe att han trots kritiken kan fortsätta. Det är viktigt att man verkligen gör någonting. Jag hoppas att det blir så. Det är sorgligt alltihop.

Anf.  89  ORDFÖRANDEN:

Det här är en fråga som vi har haft uppe tidigare. Regeringen har fått stöd för sin ståndpunkt, och det är bara att upprepa det. Det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Vi går vidare, till extra ärendena.

Anf.  90  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Det första handlar om Mellanöstern, där det blir en diskussion under den formella dagordningspunkten om vad den europeiska unionen kan göra för att bidra till att bryta dödläget i fredsprocessen. På det informella mötet förra helgen rörde sig diskussionerna kring samma tema. Egentligen handlar det mycket om hur vi från europeisk sida kan övertyga den amerikanska administrationen om att spela en mer aktiv roll för att få i gång processen. Vi har förstått att när den israeliske premiärministern Sharon var i Washington den 7 februari bekräftade man från den amerikanska sidan sitt engagemang i Mellanöstern. Han hade kommit dit för att få stöd för att ytterligare isolera Yassir Arafat, men det hade han inte fått gehör för i Vita huset. >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

En förutsättning för en fortsatt fredsprocess är att det blir förhandlingar som återför processen i de banor där den bör vara. Det finns ett spännande element i de kontakter som uppenbarligen äger rum på högsta nivå mellan den israeliske premiärministern personligen och bl.a. Abu Mazen och andra palestinska företrädare. Dom ska fortsätta är det tänkt. Vad de kan ge i substans är oklart.

Det är många europeiska utrikesministrar som reser i området just nu. Den brittiske utrikesministern har varit där den 13–14 februari. Den tyske utrikesministern är där just nu. Också från grekisk och dansk sida planerar man besök. Det är naturligtvis ett sätt att visa sitt engagemang framöver.

Jag är inte säker på att det blir något särskilt beslut vid det möte som vi ska ha. Vi har inte fått något utkast till beslut från våra representanter i Bryssel. Vi betraktar detta som en diskussionspunkt.

Anf.  91  ORDFÖRANDEN:

Vi har fått ett papper på bordet här, diskussionspapper. Ni utgår från att det inte kommer att antas några rådslutsatser, utan vi kan betrakta detta i dag som en diskussionspunkt, inga ståndpunkter.

Anf.  92  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Vi vet inte än. Så länge vi inte får se några förslag är det svårt att säga vad det ska bli för slutsatser. Men regeringens ståndpunkt är ju relativt känd.

Anf.  93  LARS OHLY (v):

Vi har fått diskussionspapperet om EU-perspektiv på fredsprocessen i Mellanöstern. Jag tycker att det är ett steg i rätt riktning som tas. Man är tydlig med att det snäva säkerhetsperspektivet inte är tillräckligt och att man måste gå vidare med en helhetslösning. Det finns också förslag om att stödja den palestinska myndighetens möjligheter att både bekämpa terrorism och bygga en demokratisk legitimitet. Jag tycker också att det är viktigt att man lyfter upp frågan om ett erkännande av en palestinsk stat.

Två problem ser jag. Det ena är att jag, med mer lösliga grunder, ifrågasätter om det här verkligen är en linje som alla EU-länder förordar. Den lösliga grunden är ett TT-telegram. Det är utifrån Jack Straws besök i området där TT åtminstone refererar att den brittiske utrikesministern i större utsträckning följer Washingtons linje om att främst sikta in på säkerhetsfrågorna och ställer det i motsättning till Joschka Fischers linje som har ett bredare perspektiv. Det kunde vara bra för nämnden att få veta ifall det finns sådana oenigheter om det breda perspektivet, som jag tror är helt nödvändigt för att lösa konflikten.

Det andra gäller det som saknas i diskussionspapperet. Det ställs en hel del krav på den palestinska myndigheten, berättigade krav. Men bara vid två tillfällen nämner man krav på Israel och det enbart i fråga om ekonomin, om att återställa det som man menar att Israel är skyldigt den palestinska myndigheten enligt tidigare avtal. Det finns faktiskt anledning att ställa en hel del krav både säkerhetsmässigt och allmänpolitiskt på Israels agerande också. Det finns en punkt där man säger att alla åtaganden måste vara gemensamma, och ingen part kan hänvisa till någon annan för att inte uppfylla sina egna, och det är helt riktigt. Men i övrigt tycker jag att det faktiskt är en koncentration av åtgärder som enbart riktas mot den palestinska sidan. Jag tror att det är nödvändigt att man balanserar det med ganska starka krav på Israel som ju faktiskt är de som i dagsläget åtminstone i ord mest uttrycker att en fredsprocess inte är möjlig, även om vi hoppas att den här öppningen med de mer eller mindre hemliga samtalen kanske kan leda framåt.

Anf.  94  GÖRAN LENNMARKER (m):

Det är intressant att det finns en europeisk debatt om att man ska försöka hjälpa till att bryta dödläget. Det som jag ser som den alldeles kritiska frågan är idén om ett tidigare erkännande av en palestinsk stat. Vi höll tillbaka detta under det som var bestämt i Osloprocessen 1999 under hela processen fram till för ett och ett halvt år sedan. Det kanske hade varit en klokare linje att inte göra det. Det är lätt att vara efterklok. Det hade möjligtvis gjort att parterna varit mera jämställda inför förhandlingen.

Det finns stora problem med att erkänna en stat vars gränser inte är definierade. Men likväl tror jag att det är en linje som man fortsatt ska jobba på. Om det ska sluta i det kan diskuteras, men det är ändå ett sätt att tydliggöra positionen för Arafat och den palestinska sidan, att man representerar en stat som har den plattform som behövs men också det ansvar som tillkommer en statsledning.

Det är för tidigt att nu tillstyrka detta, men jag tror att det kan vara ett intressant sätt att försöka hjälpa till att lösa situationen, som annars förefaller mycket låst.

Anf.  95  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

I det senare håller jag med Göran Lennmarker om att det är för tidigt att bestämma position just nu. Men det finns skäl som talar för och emot. Det har hänt i det förflutna att det har erkänts stater där man inte varit helt säker på var de här staternas gränser går. Jag tror att det får bli en del av den fortsatta diskussionen.

Vad gäller Lars Ohlys synpunkter på vilka krav man ska ställa på Israel är det väl känt att EU också har andra krav än de två som finns nämnda i det här papperet. Inte minst tycker jag att unionen har anledning att biträda det som FN:s generalsekreterare sade för några dagar sedan, att den typen av angrepp på FN-installationer och FN-institutioner i området är ytterligt anmärkningsvärda och tål att kritiseras.

Anf.  96  LARS OHLY (v):

Jag hade på en mer löslig grund en fråga om inställningen i de andra medlemsländerna.

Anf.  97  Kabinettsekreterare HANS DAHLGREN:

Jag är dessvärre inte så förtrogen med den aktuella dialektiken här>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<. Jag kan väl få återkomma vid avrapporteringen av de här diskussionerna.

Anf.  98  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Vi lämnar den här punkten och går vidare till bl.a. Monterreykonferensen.

Anf.  99  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Det gällde det faktum att man satt upp frågan om den internationella konferensen om utvecklingsfinansiering som en punkt på dagordningen. Kommissionen kommer, tror jag, att presentera en rapport om de konsultationer som man har haft med medlemsstaterna inför konferensen, som alltså äger rum i Monterrey i Mexiko den 18–22 mars. Det beslut som eventuellt kommer att fattas handlar om vilken procedur som ska användas för hur den här rapporten ska hanteras, alltså inget ställningstagande om innehållet i rapporten som sådan. Det troliga beslutet är att det kommer att hänskjutas till Coreper.

När det gäller själva innehållet i rapporten är vi tacksamma och glada över att kommissionen nu har konsulterat med alla medlemsstater i de centrala frågor som ska tas upp på konferensen. Det handlar i hög grad om resursmålen men också om skuldfrågor och annat som vi var inne på vid den tidigare diskussionen.

Vi har för egen del uppfattningen att det dokument som förhandlats fram globalt inom FN-systemet inför Monterreykonferensen bör kompletteras med konkreta åtaganden från länder och ländergrupper. Europeiska unionen har anledning att ta täten där. Därför vill vi att samtliga medlemsstater – alla har inte redan gjort det – inför konferensen ska göra ett åtagande om att uppnå 0,7-procentsmålet och visa tidsplaner för hur och när de ska göra detta.

Det handlar också, som jag sade, om att få till stånd åtaganden om mera avbindning av biståndet och om att följa upp våra åtaganden från WTO-mötet i Doha om ökade resurser till handelsrelaterat tekniskt bistånd.

Anf.  100  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):

Jag vill bara komplettera med det jag sade tidigare. EU har här naturligtvis ett trovärdighetsproblem, eftersom så många av EU:s egna länder inte uppnår 0,7 %. Före Monterreykonferensen finns ett gyllene tillfälle för de länder i EU som gör så att sätta press på sina bröder inom EU.

Anf.  101  ORDFÖRANDEN:

Just det. Då tror jag att vi kan lämna den punkten. Det var också en diskussionspunkt.

Det har försports mig att man på Coreper diskuterar formella försvarsministermöten. Kommer den frågan upp på allmänna rådet?

Anf.  102  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Ja, det var det jag tänkte ta upp under ”Övrigt”. Det är två punkter under ”Övrigt”. Den första är frågan om formella försvarsministermöten. Den frågan fick det svenska ordförandeskapet mandat att klara ut vid toppmötet i Laeken. Man satte upp frågan som en formell dagordningspunkt i onsdags.

Man har från spansk sida för avsikt att vid det möte med allmänna rådet som äger rum den 13–14 maj, då rådet kommer att vara förstärkt med försvarsministrarna, delegera vissa punkter på dagordningen till försvarsministrarna. Under dessa dagordningspunkter kommer mötet att ledas av ordförandeskapets försvarsminister.

Vad som sannolikt kan bli aktuellt för försvarsministrarna att diskutera är kapacitetsmålen för de militära aspekterna av Europeiska unionens krishanteringsförmåga.

Detta innebär att försvarsministrarna möts i formell mening i allmänna rådet, med en dagordning som fastställts inom ramen för rådets dagordning, på samma sätt som i dag sker när handelsministrarna deltar i allmänna rådet. Det ligger i linje med vad vi från svensk sida anser kan vara lämpligt och ändamålsenligt, och det skulle kunna ligga till grund också för en framtida praxis.

Det är alltså ett enda möte, och dagordningen bestäms i början på mötet när utrikesministrarna är närvarande. På samma sätt som handelsministrarna brukar komma in och sätta sig på utrikesministrarnas stolar gör försvarsministrarna det på denna punkt, som handlar om försvarsministerfrågor.

Anf.  103  GÖRAN LENNMARKER (m):

Vi stöder den linjen av två skäl.

Försvarsfrågorna är en del av de allmänna säkerhetsfrågorna och av de utrikespolitiska frågorna, och vi vill inte ha en konstlad skiljelinje mellan det militära och civila och det rent politiska agerandet.

Det finns också ett annat skäl. Det är strävan att hålla nere antalet varianter av ministerrådet. Vi har nu gått ned från 22 till 15. Här i EU-nämnden tycker vi ibland att det trampas vatten i en del ministerråd. Också av det skälet tycker vi att det är angeläget att hålla tillbaks idén om ett självständigt försvarsministerråd.

Båda dessa skäl väger tungt, och därför stöder vi fullt ut den linjen.

Anf.  104  WILLY SÖDERDAHL (v):

Vi tycker tvärtom. Vi menar att vi på detta sätt får ett försvarsministerråd. Det är i alla fall, som vi ser det, första steget mot ett sådant. Vi ser det också som ett steg bort från den militära alliansfrihet och särkerhetspolitiska självständighet som vi har stått för. Vi ser det som ett litet steg mot det hållet. Vi ställer alltså inte upp på det.

Anf.  105  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Herr ordförande! Jag vill bara uttrycka att vi från vårt håll stöder tanken. Säkerhetspolitiken i Europa är varje medlemslands angelägenhet, och då finns det också anledning att mötas och diskutera det.

Anf.  106  ORDFÖRANDEN:

För att förtydliga vill jag säga att den svenska ståndpunkten är att det inte är ett särskilt råd för försvarsministrar. De blir underordnade det allmänna rådet och ingår där emellanåt. Deras dagordningspunkter kommer upp då och då, ungefär som för handelsministrarna.

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Då går vi vidare till A-punkterna. Är det någonting du vill kommentera särskilt? Vi brukar ta ärendena i klump, men det kanske är något ärende du särskilt vill kommentera. Någon av ledamöterna vill kanske ställa frågor. Varsågod!

Anf.  107  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Jag vill bara säga ett ord om den första A-punkten, som handlar om förnyelse och utvidgning av mandatet för EU:s särskilde sändebud i FYROM. Han heter Alain Le Roy. Vi uppskattar det arbete som han har gjort och har inga invändningar mot att hans mandat förlängs till den 28 juni i år.

Anf.  108  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt när det gäller A-punktslistan.

Då är informationen och samrådet avklarat för denna gång. Jag tackar för det.

Innehållsförteckning

1 §  Jordbruk 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  2  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 1

Anf.  3  ORDFÖRANDEN 2

Anf.  4  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 2

Anf.  5  ORDFÖRANDEN 2

Anf.  6  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 2

Anf.  7  ORDFÖRANDEN 2

Anf.  8  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 2

Anf.  9  ORDFÖRANDEN 2

Anf.  10  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 2

Anf.  11  HARALD NORDLUND (fp) 3

Anf.  12  MARIANNE ANDERSSON (c) 3

Anf.  13  CARL G NILSSON (m) 3

Anf.  14  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 3

Anf.  15  REYNOLDH FURUSTRAND (s) 4

Anf.  16  CARL G NILSSON (m) 4

Anf.  17  WILLY SÖDERDAHL (v) 4

Anf.  18  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 4

Anf.  19  CARL G NILSSON (m) 5

Anf.  20  MARIANNE ANDERSSON (c) 5

Anf.  21  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 5

Anf.  22  ORDFÖRANDEN 5

Anf.  23  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 5

Anf.  24  ORDFÖRANDEN 5

Anf.  25  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 5

Anf.  26  CARL G NILSSON (m) 6

Anf.  27  HARALD NORDLUND (fp) 6

Anf.  28  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 6

Anf.  29  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 6

Anf.  30  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 7

Anf.  31  ORDFÖRANDEN 7

Anf.  32  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 7

Anf.  33  CARL G NILSSON (m) 7

Anf.  34  WILLY SÖDERDAHL (v) 8

Anf.  35  INGE CARLSSON (s) 8

Anf.  36  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 8

Anf.  37  ORDFÖRANDEN 8

Anf.  38  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 9

Anf.  39  ORDFÖRANDEN 9

Anf.  40  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 9

Anf.  41  HARALD NORDLUND (fp) 9

Anf.  42  MARIANNE ANDERSSON (c) 9

Anf.  43  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 9

Anf.  44  WILLY SÖDERDAHL (v) 10

Anf.  45  ORDFÖRANDEN 10

Anf.  46  GÖRAN LENNMARKER (m) 10

Anf.  47  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 10

Anf.  48  ORDFÖRANDEN 11

Anf.  49  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 11

Anf.  50  ORDFÖRANDEN 12

Anf.  51  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 12

Anf.  52  ORDFÖRANDEN 12

2 §  Allmänna frågor 13

Anf.  53  ORDFÖRANDEN 13

Anf.  54  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 13

Anf.  55  ORDFÖRANDEN 13

Anf.  56  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 13

Anf.  57  ORDFÖRANDEN 13

Anf.  58  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 14

Anf.  59  WILLY SÖDERDAHL (v) 14

Anf.  60  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 14

Anf.  61  Departementsrådet MÅRTEN GRUNDITZ 14

Anf.  62  ORDFÖRANDEN 14

Anf.  63  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 15

Anf.  64  GÖRAN LENNMARKER (m) 15

Anf.  65  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 15

Anf.  66  ORDFÖRANDEN 16

Anf.  67  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 16

Anf.  68  ORDFÖRANDEN 16

Anf.  69  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 16

Anf.  70  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 17

Anf.  71  GÖRAN LENNMARKER (m) 17

Anf.  72  MARIANNE ANDERSSON (c) 17

Anf.  73  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) 18

Anf.  74  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 18

Anf.  75  ORDFÖRANDEN 18

Anf.  76  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 18

Anf.  77  ORDFÖRANDEN 18

Anf.  78  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 18

Anf.  79  LARS OHLY (v) 19

Anf.  80  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 19

Anf.  81  ORDFÖRANDEN 19

Anf.  82  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 19

Anf.  83  ORDFÖRANDEN 21

Anf.  84  GÖRAN LENNMARKER (m) 21

Anf.  85  ORDFÖRANDEN 21

Anf.  86  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 21

Anf.  87  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) 22

Anf.  88  MARIANNE ANDERSSON (c) 22

Anf.  89  ORDFÖRANDEN 22

Anf.  90  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 23

Anf.  91  ORDFÖRANDEN 23

Anf.  92  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 23

Anf.  93  LARS OHLY (v) 23

Anf.  94  GÖRAN LENNMARKER (m) 24

Anf.  95  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 24

Anf.  96  LARS OHLY (v) 25

Anf.  97  Kabinettsekreterare HANS DAHLGREN 25

Anf.  98  ORDFÖRANDEN 25

Anf.  99  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 25

Anf.  100  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) 25

Anf.  101  ORDFÖRANDEN 26

Anf.  102  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 26

Anf.  103  GÖRAN LENNMARKER (m) 26

Anf.  104  WILLY SÖDERDAHL (v) 26

Anf.  105  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 27

Anf.  106  ORDFÖRANDEN 27

Anf.  107  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 27

Anf.  108  ORDFÖRANDEN 27