Fredagen den 14 november 2003

EU-nämndens uppteckningar 2003/04:10

1 §  Allmänna frågor och yttre förbindelser (försvarsfrågor dp. 10)

Försvarsminister Leni Björklund

Rapport från informellt ministermöte den 3 och 4 oktober 2003

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 17 och 18 november 2003

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Jag förklarar sammanträdet öppnat. Jag vill hälsa försvarsministern med medarbetare välkomna till EU-nämnden. Det är punkt 10 vi ska titta på, men vi börjar väl som vanligt med en rapport från det senaste mötet. Varsågod, försvarsministern!

Anf.  2  Försvarsminister LENI BJÖRKLUND (s):

Tack, fru ordförande! Tack, ledamöter, för att ni tar emot mig i dag!

Jag vill redogöra för de två försvarsministermöten som jag har deltagit i sedan jag senast besökte nämnden. Ni har fått korta skriftliga rapporter från dem.

Den 19 maj deltog jag i ett försvarsministermöte som vid detta tillfälle var kopplat till GAERC. Man hade då även en så kallad kapacitetskonferens. Där enades vi om att EU nu har förmåga att hantera samtliga Petersbergsuppgifter, men vi kunde också identifiera brister som begränsar EU:s förmåga att genomföra Petersbergsuppgifterna i den övre skalan samt i ett läge då snabba insatser krävs. Det konstaterades att ytterligare ansträngningar som uttryck för politisk vilja krävs av EU:s medlemsstater för att uppfylla EU headline goal. Vidare betonades vikten av ett nära samarbete med Nato.

Rådsslutsatserna om den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken antogs, inklusive en deklaration från kapacitetskonferensen.

Den 3–4 oktober hade vi ett informellt försvarsministermöte. Då diskuterade vi bland annat olika aspekter av relationerna mellan EU och Nato. Vi var överens om att samarbetet fortskridit på ett bra sätt, framför allt med hänvisning till operation Concordia. Mot bakgrund av att EU vid den tidpunkten och nu har genomfört två militära insatser var det en del länder som betonade att vår gemensamma säkerhets- och försvarspolitik kommit in i en ny fas och att det var viktigt att noga överväga erfarenheterna från operation Artemis. Flera av mina kolleger underströk i sammanhanget samarbetet mellan EU och FN.

Vi var också alla överens om att EU:s planeringsförmåga för militära krishanteringsinsatser måste stärkas men att formerna för hur det ska gå till måste diskuteras vidare inom rådsstrukturen. Flera av oss, bland annat alltså Sverige, betonade vikten av att inte duplicera befintliga resurser.

Vid detta möte presenterade jag tillsammans med min grekiska kollega ett icke-papper om vikten av att väga in genderaspekten i arbetet med den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken. Detta har delgivits nämnden.

Både i maj och nu i oktober har frågan om försvarsmaterielbyrån diskuterats. Den får jag anledning att återkomma till senare.

Om det nu inte är någon som har frågor kring de tidigare mötena är jag beredd att gå in på det som ska hända på måndag.

Anf.  3  ORDFÖRANDEN:

Då tackar vi för det. Jag lämnar ordet fritt med anledning av den här rapporten om det är någon som vill ställa frågor. Det är det inte, så då går vi in på dagordningen inför mötet.

Anf.  4  Försvarsminister LENI BJÖRKLUND (s):

Som ni vet möts numera försvarsministrarna parallellt med utrikesministrarna vid ett möte per ordförandeskap. De formella besluten fattas i en session som är gemensam för försvarsministrarna och utrikesministrarna.

Nu har ordförandeskapet inte förrän i går delgivit oss en fullständig agenda. Ni kommer att märka att den kommenterade dagordning som ni fick i början av veckan inte längre gäller. En del har tillkommit, och annat har fallit bort.

Jag vill i dag gå igenom de punkter i rådsslutsatserna när det gäller den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken som driver olika processer framåt. Utöver detta kan nämnas att vi kommer att informeras om olika aspekter som rör pågående och avslutade insatser.

Vi har även fått signaler om att ordföranden vid lunchen vill presentera ett eget initiativ om en skrivelse från försvarsministrarna till EU:s regeringar om behovet av ökade försvarsanslag. Jag kommer att motsätta mig ett sådant förslag.

Följande A-punkter berör helt eller delvis försvarsministrarna, men de antas formellt av utrikesministrarna. Det är en framstegsrapport om militära resurser, som nämndens kansli har erhållit för påseende. Detta har blivit en A-punkt sedan EU-nämnden fick den kommenterade dagordningen. Sedan ska vi utnämna fransmannen Jean-Paul Perruchu till generaldirektör för EU:s militära stab. Vi ska också anta EU:s utbildningspolicy på ESDP-området. Det har blivit en A-punkt sedan EU-nämnden fick den kommenterade dagordningen. Sedan är det Draft Addendum to EU Excercise Program för 2004–2008.

Rådsslutsatserna om ESDP, som nämnden har fått en sammanfattning av, innehåller både civila och militära aspekter av den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken. Jag berör här de aspekter som kommer att diskuteras av försvarsministrarna.

Den första punkten handlar om utveckling av militära förmågor. Efter det att vi fått information om insatser som vi har gjort kommer vi att diskutera utvecklingen framöver av förmågorna. Rådet förväntas ge KUSP i uppdrag att med råd från EU:s militärkommitté studera olika optioner för att förstärka EU:s militära planeringsförmåga när det gäller att genomföra krishanteringsinsatser. Det arbetet ska utföras med målsättningen att undvika onödig duplicering gentemot Nato.

Frågan om att förstärka EU:s planeringsförmåga har diskuterats sedan det så kallade fyrstatsmötet i våras. Diskussionen gäller både EU-autonoma insatser, till exempel Artemis, och insatser där EU nyttjar Natos resurser, till exempel Concordia. Inga definitiva slutsatser kan ännu dras, men det är angeläget att rådet ger vidare direktiv för det fortsatta arbetet.

Regeringen anser att utgångspunkten för diskussionen bör vara att det finns ett behov av att förstärka EU:s förmåga till planering och genomförande av insatser. Erfarenheten visar att det gäller både när EU använder Natos planerings- och ledningsresurser och när EU utför en autonom insats.

Rådet förväntas välkomna det fortsatta arbetet med bristtäckning inom ramen för ECAP och uppdra åt relevanta rådsarbetsgrupper att ta fram en arbetsplan för det fortsatta arbetet. I enlighet med det italienska ordförandeskapets mandat från Thessaloniki önskar ordförandeskapet framför allt att utveckla rapporteringen kring den militära förmågeutvecklingen kopplat till arbetet i ECAP.

Regeringen anser här att det finns anledning att fortsatt utveckla ECAP-arbetet.

Rådet förväntas också enas om behovet av att komplettera EU headline goal med en definition av vad som avses med snabbinsatsförmåga och att identifiera snabbinsatsresurser. Rådet kommer vidare att efterfråga utökat informationsutbyte med Nato om deras NATO Responce Force. Därtill kommer vi att diskutera arbetet i EU:s och Natos kapacitetsgrupp. Syftet är att utveckla förmågan till snabba insatser. Detta går parallellt i EU och Nato, och det anses angeläget att studera vilka konsekvenser arbetet med snabbinsats i Nato får för EU.

Regeringen anser att EU och Nato bör utveckla militära krav som överensstämmer med varandra i enlighet med översynsmekanismen, inklusive snabbinsatsförmåga, i en transparent process. Vi välkomnar ett vidare informationsutbyte och ett klargörande om hur Natos snabbinsatsresurser kan tänkas påverka EU:s krishanteringsförmåga.

Sedan förväntas rådet ge direktiv för arbetet med att ta fram nya militära förmågemål efter 2003 och uppdra åt KUSP att ta fram förslag till Europeiska rådet för juni 2004. Det finns anledning att nu börja titta bakom målet som sattes i Helsingfors och som räcker till årets slut. En ny process skulle sträcka sig till 2010, har man tänkt, och bör utarbetas på grundval av det nya fördraget. Det finns också andra relevanta dokument, till exempel EU:s säkerhetsstrategi, som ska beaktas i arbetet. Detta talar för en process som inte kan inledas på allvar förrän under det irländska ordförandeskapet.

Arbetet med nya headline goal efter 2003 förutsätts få långtgående konsekvenser för EU:s kapacitetsutveckling och därmed även påverka relationen till Nato. Kraven som utformas inom ramen för headline goal 2010 bör utvecklas i en transparent process med Nato.

Till sist förväntas rådsslutsatserna om försvarsmaterielbyrån. Utkast till rådsslutsatser har presenterats under gårdagen. De är kortfattade och bekräftar att byrån ska inrättas under 2004. Slutsatserna refererar också till att ett rådsbeslut ska fattas om att inrätta en implementeringsgrupp, AET, som ska förbereda för det praktiska arbetet kring inrättandet av byrån. Jag vill gärna uppehålla mig vid den och redogöra för processen.

När jag i maj informerade er inför vårens formella försvarsministermöte berördes kommissionens meddelande om europeiskt försvar, industri- och marknadsfrågor. Sedan dess har frågan om en mellanstatlig kapacitets- och försvarsmaterielbyrå också behandlats av konventet. Ett arbete blev initierat vid Europeiska rådets möte i Thessaloniki, där rådet gavs i uppgift att förbereda inrättandet av byrån så att den från 2004 ska kunna verka med en initial förmåga. Detta arbete har fortsatt under ordförandeskapets ledning under hösten. Innehållet i de underlag som har tagits fram har i flera avseenden utvecklats i en för Sverige positiv riktning.

Flera viktiga principer har lagts fast för byrån. Den ska i första hand syfta till att stärka arbetet med att utveckla militär förmåga genom anskaffning och forskning. En stark industri är en viktig förutsättning för detta, men de industriella dimensionerna får inte vara styrande för arbetet så att det blir vaktslående om industrin och inte kapacitetsuppbyggnad som står i fokus.

Byråns arbete ska bygga på principen om mellanstatlighet och frivillighet. Den ska vara ett stöd för rådet i utvecklingen av den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken och bidra till ökad effektivitet. Det ligger fullt i linje med regeringens syn på byråns roll och mandat.

Det finns några frågor där den förberedande gruppen inte har kunnat uppnå enighet och där förhandlingar fortfarande pågår. Sannolikt kommer Coreper att ha ett extra möte på måndag i den delen. En sådan fråga handlar om byråns institutionella kopplingar och försvarsministrarnas roll. När det gäller det senare övervägs det om försvarsministrarna ska kunna fatta beslut rörande byrån inom rådet och vilken roll försvarsministrarna ska ha kopplat till byråns styrelse. Där utgår vi från att man hittar en lösning.

Oaktat vad som eventuellt beslutas av rådet under nästa vecka kommer vi aktivt att delta i det fortsatta förberedelsearbetet. Vi har anmält att vi är intresserade av att ingå i den grupp som ska arbeta aktivt med den processen.

Mellanstatlighet är fortsatt en viktig utgångspunkt för Sverige, liksom att projekt för forskning och anskaffning grundas på frivilligt deltagande. Men då är alltså frågan hur beslutsfattandet inom byrån ska gå till. Här handlar det om att man ska klara av detta med mellanstatlighet men även se till att finna en juridisk form som gör att det stämmer med EU:s ramverk och regelverk över huvud taget.

Beslutet kommer sannolikt att bli att man låter den här planeringsgruppen, AET, komma tillbaka i den delen. Där blir det alltså inget beslut vid det här mötet.

Vi har också frågan om gemensam utbildning. Där förväntas rådet diskutera gemensam utbildning utifrån den tidigare nämnda EU-policyn, och den tar hänsyn till både militära och civila instrument. Gemensam utbildning har tidigare diskuterats av rådet. Mervärdet av att skapa ett gemensamt utbildningsprogram är att få en samsyn om den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken utifrån Petersbergsuppgifterna för att på så sätt effektivisera krishanteringsförmågan.

Regeringen har initialt ställt sig positiv till att integrera olika utbildningsalternativ inom ESDP, särskilt om de är i linje med svenskt tänkande om civil och militär samverkan och en bred ansats till konflikthantering. Regeringen anser dock inte att initiativen får leda till att medlemsstaternas nationella beslutsautonomi påverkas kring utbildning som rör egna försvarsresurser. Dessa synpunkter har beaktats i det policypapper som föreligger.

Sedan förväntas rådet också informera om utvecklingen i EU:s relation till Medelhavsländerna inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken. Under våren 2003 antog man ett optionspapper för dialogen mellan EU och Medelhavsländerna angående ESDP. Syftet är att förbättra transparensen i och stärka förståelsen för EU:s arbete med att försöka utveckla samarbetet med Medelhavsländerna. Dialogen ska enligt förslaget hållas regelbundet och vara fullt ut koordinerad med Barcelonaprocessen.

Med rådets mandat från Thessaloniki har det italienska ordförandeskapet fortsatt arbetet med att stärka utbytet och samarbetet med partner kring Medelhavet. Detta vill man nu informera om. Det har varit två seminarier och ett första trojkamöte, och i den trojkan ingick ordföranden, företrädare för kommissionen samt Solana.

Slutligen har det varit ett informationsutbyte mellan EU och Nato under det italienska ordförandeskapet om respektive organisations initiativ när det gäller Medelhavsregionen.

Regeringen vill verka för att ESDP ska vara ett öppet projekt också i förhållande till länderna kring Medelhavet. Vi tror dock att det är betydelsefullt att EU ser till att det samarbete som erbjuds partnerländerna definieras väl så att vi undviker att skapa ett format som väcker förhoppningar som vi sedan inte kan infria.

Rådet förväntas också notera att ett arbete har inletts om hur vi kan bidra i konsekvenshantering efter terroristattacker. De processer som för närvarande pågår inom ESFP ska redovisas för KUSP först i början av december. Därför är nog den punkten sannolikt främst information till ministrarna.

I Sevilla i december förra året gjorde regeringscheferna ett uttalande om bidragen från KUSP inklusive ESDP i kampen mot terrorism. Det italienska ordförandeskapet har som en förlängning av detta tagit frågan vidare om hur de militära resurserna kan bidra i hanteringen av konsekvenser av terroristattacker, inklusive sådana som inbegriper användande av massförstörelsevapen. Man har inrättat en databas där medlemsstaterna i ett informationsutbyte kan ange militära resurser som skulle kunna vara användbara för konsekvenshantering. Man har nu också inlett ett arbete med att ta fram modaliteter och procedurer för hur denna ska användas.

Regeringen välkomnar att EU utnyttjar hela sin bredd av krishanteringsinstrument i konsekvenshantering efter terroristattacker. Vi tycker dock att det är viktigt att databasen utvecklas i nära samarbete mellan de olika civila och militära arbetsgrupperna. Användningen av en medlemsstats resurser måste också alltid ske på frivillig basis och efter nationella beslut. Innan vi har fått tydliga modaliteter och procedurer för hur denna databas ska användas så har Sverige inte anmält några resurser.

Anf.  5  ORDFÖRANDEN:

Presidiet försöker få lite ordning på vad det är vi ska göra och hur beslutsfattandet ska se ut. Om jag förstått det rätt, om vi tittar på dagordningen innan jag släpper debatten fri, är 10.1 och 10.2 numera A-punkter och 10.3 och 10.4 informationer. Är det rätt?

(Anm. till kansliet: Vidare har det väl varit samråd kring inrättandet av den här byrån när statsministern var här inför mötet i Thessaloniki. Är det rätt uppfattat?)

Då så, då har vi klarat ut vad vi står inför.

Anf.  6  CARL B HAMILTON (fp):

Jag skulle vilja börja med frågor kring den här försvarsmaterielbyrån. Den omnämns ju i konventet; det finns en särskild avdelning där om detta. Men det förefaller ju som om denna byrå kommer att inrättas so oder so. Varför har det lyfts upp till den digniteten att det ska stå i fördraget? Det är alltså en formfråga.

Vi är ju lite skeptiska till den här byrån. Vi tror att den kommer att ha en exkluderande karaktär. Om man ska vara mycket grov och lite vulgär kan man säga att den är för Frankrike och mot USA i frågor om krigsmaterielförsörjning och kapacitetsuppbyggnad. Jag skulle vilja höra hur försvarsministern ser på den oro som finns på en del håll i detta hänseende och då också få information om hur Storbritannien ser på den här byrån. Det vore även intressant att veta hur Finland ser på den.

Sedan var det en sak jag inte blev riktigt klok på. Försvarsministern sade att det var två frågor som var utestående beträffande byrån. Den ena var försvarsministrarnas roll, och där har jag inga fler frågor. Den andra var den institutionella kopplingen, och såvitt jag förstod rörde det beslutsfattandet. Detta skulle tas senare. Först ska man alltså inrätta byrån på något sätt, och sedan ska man i ett andra steg ta sig an knäckfrågan hur besluten ska tas. Dels borde väl detta lösas samtidigt, dels borde väl frågan om beslutsfattande vara någonting som hamnar i fördraget. Det här verkar lite rörigt för mig.

Jag har också en tredje fråga. Finansministrarna träffades ju, och sedan fick man helt plötsligt läsa i tidningen att de hade kommit överens om någonting som de spelade in i konventsprocessen. Det finns väl ingen risk att försvarsministrarna när de träffas tar något motsvarande initiativ? Jag förstår att försvarsministern inte känner till någonting sådant nu; i så fall hade det rapporterats här. Men om det kommer upp, vad gör försvarsministern då?

Anf.  7  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Jag hade bara en kort fråga om försvarsmaterielbyrån och hur försvarsministern här ser på insyn och parlamentarisk kontroll. Det är ju ändå väldigt speciella frågor som ska avhandlas eftersom det ska vara ett så tydligt mellanstatligt samarbete.

Vad gäller Medelhavsdimensionen driver vad jag förstår Sverige på och prioriterar den frågan, men vad görs mer konkret? Vi har ju bekymmer med Barcelonaprocessen. I grunden ligger väl en dålig utveckling av mänskliga fri- och rättigheter och demokrati i området över huvud taget. Vi kanske inte har tid till det nu, men detta skulle behöva diskuteras mer. Barcelonaprocessen är ju mycket större än bara EFSP i den del som försvarsministern nu föredrar. Med tanke på att man vill fördjupa detta och ha det mer öppet finner jag anledning att från min sida vädra en viss oro över att Barcelonaprocessen har mer ord än innehåll.

Jag tyckte också att försvarsministern antydde detta: Det gäller inte bara att måla upp de fina ambitionerna utan också att veta vad man vill göra mer konkret när man nu bjuder upp till dans.

Anf.  8  ANDERS G HÖGMARK (m):

Den här långa föredragningen om både det ena och det andra innehöll ett par klara markeringar. Den första var att i fråga om propåerna om ökade insatser för försvarsutgifterna avsåg försvarsministern att säga nej. Jag tycker att det alltid är en god regel att först använda de resurser man redan har på ett bra sätt. Jag tänker då inte främst på umgängeslivet internt på vissa ställen, men det finns en lång rad rapporter, bland annat från Riksdagens revisorer, som klart och tydligt markerar att man först bör använda de resurser man redan har på ett klokt sätt.

Sedan är det en annan fråga som dyker upp, och jag kan knappast vara ensam om att fundera i ungefär de här banorna. Vi får nu redovisat ett otal processer som pågår med ambitionen att stärka och samordna och uttrycka detta och detta. Min fundering är lite grann: Vilka konsekvenser får allt detta som vi i grunden bejakar – det finns kanske anledning att senare återkomma till det – för den svenska försvarsplaneringen, också med tanke på de propåer som finns om neddragningar? Med andra ord: Vad är det för kapacitet som försvarsministern i umgänget med sina kolleger kan erbjuda eller förväntas erbjuda framöver med tanke på diskussionen om neddragna försvarsanslag?

Anf.  9  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Jag har två frågor. Den ena är om materielbyrån och den andra om terroristfrågorna.

När det gäller materielbyrån har ett skäl tidigare varit – detta har ju diskuterats ganska länge – att man vill rationalisera och minska dubbelproduktionen i Europa av krigsmateriel. Försvarsministern säger att fokuseringen ska vara på anskaffning och forskning, och det låter rimligt. Men min fråga är lite grann: Hur kommer svensk försvarsindustri att påverkas av detta? Har den på något sätt någon ingång, eller är den här byrån helt självständig? Arbetar man med forskning var och en på sitt sätt och byrån väljer, eller finns det någon samordning som direkt berör vapentillverkningen?

Det vore intressant att veta hur försvarsministern ser på den svenska industrins roll och situation i det här sammanhanget. Blir det tysk och fransk produktion i framtiden, eller vad händer?

Det var den ena frågan. Den andra gäller de militära resurser som ska kunna användas till konsekvenserna av eller efter terrorism. Min fråga är: Är det räddningsinsatser efter terroristattentat man här talar om, eller är det fråga om att medverka i jakten efter talibaner och andra?

Anf.  10  LARS OHLY (v):

Det är inte så underligt att det italienska ordförandeskapet vill diskutera upprustning. Det står till och med i konventets förslag att man ska främja ländernas militära upprustning. Det här är en utveckling av det militära samarbetet som är mycket tydlig och som Sverige traditionellt alltid har satt sig emot. Den svenska positionen har dock ändrats oerhört mycket från 1999/2000 och fram till i dag.

Det är väl bra att försvarsministern säger nej till att diskutera detta nu, men det finns ju ingen majoritet i sammansatta utskottet för att stryka den del av konventets förslag som handlar om att man ska främja ländernas militära upprustning. Vi riskerar alltså att få detta.

Samma sak gäller terroristbekämpningen. Den solidaritetsklausul som förs in i konventets förslag kommer att leda till att jag ifrågasätter om det är möjligt att på längre sikt säga att vi inte kommer att anmäla militära resurser till databanken. Hur skulle vi kunna göra det ifall det kommer att finnas ett regeringskonferensresultat som innefattar den solidaritetsklausul som nu finns i konventsförslaget?

Hela den här utvecklingen med att man ska åtgärda militära förmågebrister – man bygger upp en försvarsmaterielbyrå, man diskuterar ett allt tätare samarbete – leder till att den svenska positionen såsom den socialdemokratiska regeringen uttalade den före 2000 är fullständigt bortspelad. Då var man till och med emot att du och dina kolleger skulle träffas. Det var den svenska regeringens uppfattning fram till dess.

Nu har man inte bara ett informellt försvarsministermöte. Man har också ett mycket långtgående samarbete som leder mot att allt tätare knyta samman ländernas militära förmågor och utöka samarbetet på försvarsområdet.

Jag är mycket oroad över denna utveckling. Jag undrar därför om det finns några som helst kritiska synpunkter utöver att det här måste vara mellanstatligt från den svenska regeringens sida. Finns det någon kritisk synpunkt på utvecklingens riktning, eller är det bara den sista försvarslinjen – detta får inte ske genom majoritetsbeslut? Är det den enda grundläggande kommentar som den svenska regeringen har i en utveckling som går allt fortare i en riktning som Socialdemokraterna traditionellt sett har motsatt sig?

Samtidigt ska vi snart diskutera i riksdagen – och i utrikesutskottet gör vi det just nu – en proposition från regeringen som handlar om politik för globala utveckling. Där talar vi om att vi ska ha två perspektiv, ett fattigdomsperspektiv och ett rättighetsperspektiv, och att samstämmighet, så kallad koherens, ska gälla för alla politikområden och att vi ska sätta in all vår internationella politik i dessa perspektiv.

Då undrar jag: Finns det några som helst problem med den nuvarande utvecklingen av försvarssamarbetet, sett i ljuset av den utredning som heter Globkom och den proposition som regeringen har lagt fram om politik för global utveckling, där man talar om samstämmighet och koherens i det internationella arbetet för fattigdomsbekämpning och för rättighetsperspektivet? Vad skulle dessa problem i så fall bestå i?

Jag menar att problemen är uppenbara. Vi kan inte understödja en utveckling mot alltmer pengar till militära resurser, alltmer upprustning, i en värld som har så oerhört starka behov av nedrustning och satsning på civila verksamheter för att utrota fattigdom.

Anf.  11  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag instämmer i det som Lars Ohly har sagt här. Jag vill att försvarsministern utvecklar vad man ser som nyttan med försvarsmaterielbyrån. Jag hoppas att försvarsministern kan uttrycka att man vill stryka, och kommer att jobba hårt för det, att försvarsmaterielbyrån i det konventsförslag som nu diskuteras, att det inte ska finnas med. Det är väldigt olyckligt om man har med det i ett sådant förslag.

Jag vill instämma i Holger Gustafssons fråga: Vad innebär konsekvenshantering av terroristattacker? Vad är det?

Jag vill också ha en liten analys av försvarsministern hur hon ser på solidaritetsklausulen. Vilka skyldigheter följer med den klausulen?

Anf.  12  ESKIL ERLANDSSON (c):

Med tanke på de frågor som har rests från framför allt Carl B Hamilton och Holger Gustafsson vill jag för min del bara understryka att det är oerhört väsentligt att Sverige fortsatt håller fast vid orden mellanstatlighet och frivillighet när man talar om en försvarsmaterielbyrå och inte viker från de ställningstaganden som är på förslag här i dag.

Anf.  13  ORDFÖRANDEN:

Innan försvarsministern får ordet vill jag säga att det har framkommit önskemål från flera ledamöter runt bordet att vi vid ett senare tillfälle skulle kunna få lite mer information. Det skulle vara väldigt bra. Men vi kanske kan vänta till efter regeringskonferensen, men att vi då ägnar någon tid på EU-nämnden för lite mer fördjupning på detta område.

Anf.  14  Försvarsminister LENI BJÖRKLUND (s):

Beträffande den senare punkten ser jag gärna fram emot det. Vi får bara hitta en lämplig tidpunkt.

Jag ska försöka svara på frågorna. När det gäller frågan om varför byrån ska finnas med i konventsförslaget kan jag säga att vår uppfattning är att det är onödigt. Det bestämdes i Thessaloniki att man ska inrätta denna byrå. Den svenska uppfattningen har varit att man nu inrättar byrån, och jag ska komma tillbaka till varför. Om det sedan visar sig att konventet skulle ändra förutsättningarna för försvars- och säkerhetspolitiken eller på något annat område som påverkar byrån får man göra konsekvensändringar. Det blir ju väldigt konstigt om varje pågående verksamhet plötsligt börjar ifrågasättas och sättas under lupp därför att det pågår en konventsdiskussion. Det är en opraktisk ordning och gör också att man får en del låsningar eftersom en del andra frågor då kommer in när det gäller inrättandet av denna byrå. Jag tycker inte att det är bra.

Svenskt agerande har handlat om att det här finns ett uppdrag. Låt oss nu utföra det.

Vi ska ha byrån därför att vi när det gäller EU:s krishanteringsförmåga på FN:s uppdrag ska kunna delta i fredsfrämjande insatser och krishanteringsinsatser. EU startar inte något eget i detta sammanhang, utan det sker på FN-uppdrag. Det hoppas jag ska borga för att det är riktiga aspekter och humanitära insatser och att det är det som är överordnat.

Då har vi konstaterat att vi ändå har brister vad gäller till exempel transportförmåga och förtrupp. Det gör att vi inte heller alla gånger kan vara ute tillräckligt snabbt i en sådan omfattning som vi skulle önska.

I fråga om en del av de saker där vi saknar förmåga skulle vi behöva starta industriella projekt för att få den förmågan och kapaciteten.

Det är en svensk uppfattning att byrån ska användas för att stärka kapaciteten. Därför är det viktigt att den är mellanstatlig. Det som vi då ska gå in med i detta arbete är den förmåga som vi själva tycker att vi behöver utveckla i Sverige. Då ska vi kunna göra det i samarbete med andra länder inom EU. En sådan form av försvarsmaterielsamarbete deltar Sverige i i dag, till exempel inom ramen för sexnationsavtalet. En fråga är till exempel hur det samarbetet ska kunna kopplas till den kommande byrån.

Men utgångspunkten är alltså att vi ska stärka vår krishanteringsförmåga. Sedan är det några länder som har betonat industrins kapacitet. Det är klart att vi behöver omstrukturera europeisk försvarsindustri. Det finns viss överkapacitet. Då har vi sagt att detta inte är någon överordnad målsättning för byrån därför att det då inte blir det bästa som det handlar om, utan då blir det andra typer av hänsyn som kommer till. Det handlar alltså om detta agerande.

Det är flera andra länder som har samma uppfattning som vi har. Men då kommer frågan: Vad är komplexiteten? Byrån blir då inte inrättad förrän allt är utklarat. Det är viktigt att säga. En punkt som man hade hoppats att komma fram med redan nu var hur beslutsfattandet ska gå till när det gäller vilka projekt det ska vara och hur de ska finansieras. Där har man inte kommit fram tillräckligt långt på grund av regelverket när man ska inrätta en sådan klart mellanstatlig byrå som ändå ska ha viss möjlighet att fungera inom EU, och det har blivit en del juridiska problem. Det får denna genomförandegrupp komma fram till.

Jag fick en fråga om Storbritannien och Finland. De är mycket positiva till att denna byrå kommer till stånd och ser positivt på den.

När det gäller konventsprocessen ber jag er respektera att jag lämnar dessa frågor till statsministern och utrikesministern. De finns inte heller på någon dagordning på försvarsministrarnas möten, utan det som man gör är möjligtvis att informellt känna av en del punkter. I så fall finns det inga andra ställningstaganden än dem som finns från svensk sida. Och ni känner bättre än jag till den processen och förstår att det inte är något önskemål från min sida att driva på några stora förändringar i den framtida konstitutionen på detta område.

Gunilla Carlsson tog upp frågan om insynen i byrån. Det är just för att man i de olika länderna ska kunna ha kontroll över vad det handlar om som den ska vara mellanstatlig. Då är det de projekt som vi i Sverige vill göra för att stärka vår krishanteringsförmåga som kommer att stå i fokus, och vi kommer inte att gå med på andra projekt och förhoppningsvis finna en finansieringsform.

När det gäller Medelhavsdimensionen har vi tyckt att det har varit viktigt att EU utvecklar sin förmåga i transparens, så att man inte tror att man håller på att bygga upp några EU-förmågor som är annorlunda än de faktiskt är och att man då har seminarier och för en dialog. Men om man inte samtidigt också börjar fundera på vart detta leder, vilka förväntningar det väcker och om vi skapar nya krav och förväntningar, måste man också få någon struktur på dessa samtal framöver. Vi är positiva till dialogen, men vi vill samtidigt börja fundera på att vi inte sänder signaler om utvidgande eller andra samarbetsformer som sedan kan bli orealistiska att stå fast vid. Det är inte någon stor sak. Det är ju inte vi som driver detta, utan det är framför allt länderna kring Medelhavet som är angelägna om detta.

Jag tror att det var Anders G Högmark som tog upp frågan om vilka militära resurser det handlar om. Vi i Sverige har ett försvarsbeslut som innebär att vi ska gå från ett invasionsförsvar till ett modernt insatsförband. Det gör vi för vårt nationella behovs skull. Men vi har samtidigt konstaterat att dessa moderna insatsförband också kan användas i internationella fredsfrämjande operationer. Därför anmäler vi dem till ett styrkeregister för att också kunna använda dem om EU på FN:s uppdrag skulle delta i krishanteringsuppgifter. Vi anmäler också till FN.

Det är klart att hela detta samarbete, där krishantering har blivit ett viktigt inslag och där EU blir approcherad av FN i flera konflikter för att ställa upp, ställer krav på medlemsstaterna att svara. Eftersom alla har begränsade resurser innebär det naturligtvis också att man frågar: Kan vi samverka i ökad utsträckning så att inte etableringen på de orter där man behöver gå in med krishantering blir så dyrbar att det blir väldigt lite av dessa resurser över för att faktiskt skydda civilbefolkningen eller genomföra det man ska? Det är det som hela detta arbete går ut på. Jag tycker därför att det är utomordentligt viktigt.

Materielbyrån ska ha kontakt med industrin. Men vi ska själva ha våra industrikontakter med oss när vi diskuterar de olika projekt som Sverige vill delta i. Då kommer vi tillbaka till att det är våra egna nationella behov som egentligen avgör vilka förmågor vi vill utveckla för att ställa till EU:s förfogande.

När det gäller terrorismen handlar det alltså om räddningsinsatser. Det är det som vi ska använda. Men som jag sade vill vi ha väldigt tydligt utklarat hur denna databas ska användas innan vi börjar anmäla någonting till den. Det är inget tvång att göra det, utan vi kan avvakta. Men om det händer olyckor med NBC och annat är det naturligtvis viktigt att veta vilka resurser och komponenter som finns för användning i de olika länderna. Det är nämligen bristområden.

Jag tror att Lars Ohlys fråga till stora delar handlar om det framtida konventet. Därför är jag lite fåordig på den punkten och hänvisar till utrikesministern och statsministern. Men jag har förstått att anledningen till att FN ber om stärkt stöd med krishantering hänger samman med att man inte kan gå in med humanitära resurser i vissa krishärdar därför att säkerhetsläget är så allvarligt. Våra insatser i Kongo är ett utmärkt exempel på att se till att stabilisera läget så att människor inte kränks och mördas och att man också kan komma med stöd och hjälpinsatser. Det är väl det som FN-mandatet ska garantera, och det är basen för EU:s krishantering.

Frågan om nyttan med försvarsmaterielbyrån handlar om att vi har identifierat en del brister. En del av dessa brister har vi också när det gäller vår nationella omställning av försvaret. Då är också det europeiska samarbetet på detta område ett sätt att underlätta för oss att täcka våra egna nationella brister. Men främst syftar det till att stärka vår gemensamma förmåga.

Jag hoppas att jag har svarat på frågan om terroristattackerna.

Mellanstatlighet är grundläggande för oss, att byrån får sådana uttryck och att man hittar en juridisk form som också är trovärdig och tydlig på den punkten. Det har varit mer komplext. Detta är nämligen en ny form med ett samarbete inom EU:s ram som ska vara mellanstatligt.

Anf.  15  ORDFÖRANDEN:

Till er som inte sitter i försvarsutskottet eller i det sammansatta konstitutions- och utrikesutskottet och vill läsa mer om detta vill jag säga att på s. 159 i betänkandet står det precis om detta, bland annat försvarsutskottets yttrande om denna byrå och att KUU har ställt sig bakom detta.

Anf.  16  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Jag är ledsen att jag förlänger debatten. Men försvarsministerns svar på hela mitt försök till problematisering kring Barcelonaprocessen visar just på ett behov av att vi diskuterar detta mer. Om vi på riktigt vill ha en säkerhetsutveckling som är angelägen måste vi mycket, mycket mer från en nordlig horisont bry oss om Barcelonaprocessen och utvecklingen. Det är ju brist på demokrati, och det är viktigt att vi använder handel, bistånd, miljö men också säkerhetspolitik. Nu ska ni på försvarsministermötet diskutera detta och bjuda in även på detta område inom ramen för Barcelonaprocessen. Då vill jag från svensk sida säga att jag tycker att vi diskuterar dessa frågor för lite och att vi kan bidra mer, inte minst med engagemang. Samtidigt vill vi hålla en hög profil när det gäller Mellanösternfrågorna och göra goda insatser i krishanteringsarbetet. Jag vill hävda att allt detta hänger ihop. Det var därför som jag ställde frågan just om Barcelonaprocessen.

Sedan fick vi reda på att det i går kom ett utkast till rådsslutsatser. Det är jättesvårt att på nämnden sitta och diskutera så känsliga frågor som försvarspolitiken ändå är utan att veta exakt vad man ska gå till beslut om. Vi har tidigare lite grann försökt följa detta med kapacitetskatalogen och vad Sverige säger, och jag hoppas att detta förankras i försvarsutskottet. Jag känner verkligen inte att jag kan ge något mandat här till vad försvarsministern ska säga om vad vi kan bidra med och hur utvecklingen ser ut. Jag vill bara ha detta sagt.

Vi har nu fått en muntlig föredragning om rådsslutsatserna, och jag vet inte riktigt vad vi ska gå till beslut på.

Anf.  17  LARS OHLY (v):

Jag har naturligtvis full respekt för den interna ansvarsfördelningen i regeringen och tänker inte förespråka att försvarsministern sätter sig över statsministern på något sätt. Däremot kanske det kunde vara bra om Försvarsdepartementets stora sakkunskap användes i konventsarbetet och i arbetet med regeringskonferensen eftersom det faktiskt finns delar av det som påverkar svensk försvarspolitik i framtiden.

Om Sverige inte vill att vi ska ha en gemensam agenda för upprustning i Europa och om Sverige har kritik mot i fall man ska kunna tvinga in länder i ett långtgående samarbete mot terrorismen och att man inte ska kunna ha möjligheten att avstå till exempel från att lämna uppgifter till en databas och om man har synpunkter på hur försvarsmaterielbyrån kommer att fungera och organiseras, är det ju bra om man åtminstone ger dessa synpunkter till statsministern och utrikesministern, så att man i förhandlingar kan föra fram Sveriges ståndpunkt förankrad också i den svenska regeringen och respektive sakdepartement.

Sedan vill jag bara korrigera försvarsministern på en punkt, och det gäller att EU:s krisinsatser skulle ske på uppdrag av FN. Det är den svenska tolkningen av ett beslut som härleds från Köln 1999 där man sade att insatserna ska ske i enlighet med FN-stadgan, vilket inte är samma sak. Det är tolkningsbart. USA:s anfallskrig mot Irak skedde enligt dem själva i enlighet med FN-stadgan, men det fanns inget beslut i FN:s säkerhetsråd, och det fanns inte ett FN-mandat. Därför är detta en skillnad som gör att jag inte tycker att man är särskilt konspiratorisk om man ser att det finns en risk för att länder kan agera militärt i EU:s namn utan beslut i FN:s säkerhetsråd. Visserligen skulle Sverige då kunna avstå, självklart, åtminstone tills vidare, så länge vi har den möjligheten. Men att EU:s insatser ska ske på uppdrag av FN är inte riktigt sant, utan de ska ske i enlighet med FN-stadgan, och där är vi inte överens vid alla tillfällen. Vi har tidigare inte varit överens med Storbritannien, och vi kommer inte heller att bli överens med alla i fortsättningen.

Det som Gunilla Carlsson säger om bristen på att vi får ett tydligt beslutsunderlag tycker jag också är allvarligt. På hela denna punkt är det svårt att se exakt vad besluten kommer att innebära. Det visar väl också kansliets synpunkter lite grann. Ibland säger man från departementet att det inte är en beslutspunkt, men det ifrågasätts av kansliet. Sedan kommer det tillbaka hit och är plötsligt en informationspunkt eller en A-punkt, och sedan kommer det rådsslutsatser som vi inte har sett och så vidare. Jag tycker inte att det är en godtagbar hantering eftersom det är viktigt att vi faktiskt har möjligheten att verkligen använda vår rådgivande funktion på ett bra sätt i EU-nämnden, och det kan vi inte nu.

Anf.  18  Försvarsminister LENI BJÖRKLUND (s):

Först vill jag till Gunilla Carlsson säga att själva Barcelonaprocessen är utrikesministrarnas ansvar. Men det finns en komponent av försvar och säkerhet i den. Jag tar med mig det som hon har sagt och ska ha det med mig när jag lyssnar på de olika inläggen i diskussionerna. Jag kan inte säga mer här i dag.

När det gäller rådsslutsatserna hoppas jag att vi har följt de rutiner som gäller. Problemet med vilka punkter som slutligt kommer upp är att ordförandelandet bestämmer det och har kommit med ändringar ända fram till i går kväll. Jag kan inte göra mer just nu än att försöka orientera så gott jag kan.

Jag har också haft en orientering i försvarsutskottet – det har jag regelbundet – även om det är här som formationerna görs, för att säkerställa att jag inte far i väg med något annat än det som är väl förankrat i riksdagen. Men ni får också förstå att det inte är så enkelt att skicka ut papper när dessa ändringar sker. Då handlar det bara om huruvida vi kan förbättra rutinerna ytterligare. Kan vi det är jag beredd att göra det. Och jag kommer, som sagt, gärna till en lite fylligare genomgång av vad det här betyder.

Vi deltar också självklart i regeringens beredning inför konventet. Men med tanke på att det är många förhandlingar och många trådar överlåter jag uttalandena till utrikesministern på den punkten.

Jag tror säkert att Lars Ohly har rätt i fråga om Köln, men jag vill ändå säga att alla insatser när det gäller militär krishantering bestäms efter enhälliga beslut. Det är flera länder än Sverige som har ganska klara och tydliga mål när det gäller att delta på FN:s begäran och uppdrag. Det är väl den säkerheten som jag får lämna tillbaka till Lars Ohly.

Anf.  19  ORDFÖRANDEN:

Vi behöver ett underlag. Orsaken till att det blir svårt att ställa frågor och veta vad vi ska fatta beslut om är också att detta är så svåra frågor. Därför tycker jag att vi ändå får förlita oss på våra partikamrater i försvarsutskottet som ändå löpande har följt denna fråga ända sedan mötet i Thessaloniki och under fortsatta diskussioner under hösten.

10.1 och 10.2 är A-punkter. Det är en återupprepning av tidigare beslut som vi har fattat här. 10.3 och 10.4 är informationspunkter. Jag tror att det är rätt uppfattat.

Anf.  20  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

För att exemplifiera detta betyder det att om ordförandeskapet avser att på det kommande sammanträdet inrätta denna byrå och dess funktion och så vidare så känner sig försvarsministern redo att ha ett mandat från EU-nämnden och från Sverige.

Anf.  21  ORDFÖRANDEN:

Den frågan har varit upp på Thessalonikimötet, och den frågan har vi haft uppe för information och samråd med statsministern.

Anf.  22  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Okej.

Anf.  23  ORDFÖRANDEN:

Det är viktigt att vi känner att vi är medvetna om vad vi diskuterar, vad vi kan ställa frågor om och vad vi samråder om. Jag finner att det är klart hur beslutsläget är.

Då tar vi 10.1 och 10.2 i klump och återupprepar beslut från tidigare samråd. När det gäller 10.3 och 10.4 tackar vi för den information som vi har fått.

Vi tackar försvarsministern, och vi ser fram emot att få lära oss mer om dessa frågor.

2 §  Allmänna frågor och yttre förbindelser (dp. 1–7, allmänna frågor, och dp. 1–9, yttre förbindelser)

Utrikesminister Laila Freivalds

Rapport från ministerrådsmöte den 13 och 14 oktober 2003

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 17 och 18 november 2003

Anf.  24  ORDFÖRANDEN:

Jag hälsar utrikesministern med medarbetare välkomna.

Vi börjar som vanligt med en rapport från misterrådsmöte den 13 och 14 oktober. Sedan går vi över till information och samråd.

Varsågod, utrikesministern.

Anf.  25  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Ni har fått en skriftlig rapport. Men låt mig nämna att man under lunchen diskuterades framför allt Mellanösternfrågan. Det var en genomgående pessimistisk syn på situationen då.

Alla talare var angelägna om att EU på något sätt borde agera och att man borde agera mot båda sidor. Flera medlemsstater uttalade kritik mot Arafats oförmåga eller ovilja att bilda en regering, och vi enades om att utnyttja associationsrådet med Israel och i samband med nästa rådsmöte ställa krav avseende bosättningarna och säkerhetsmuren.

Flertalet tyckte att det var viktigt att vi ändå har en balanserad position. Krav måste också framföras gentemot palestinierna. Och det förordades att EU får en stark närvaro i övervakningsmekanismen. Det är en kort sammanfattning av den diskussionen.

Under rådet för yttre förbindelser diskuterades Irak i ljuset av den förestående Madridkonferensen och även med anledning av den säkerhetssituation som råder i Irak. Ett breddat FN-mandat för ökad legitimitet och stabilitet åt den politiska processen när det gäller återuppbyggnaden fick stöd. Det återkommer jag till i dagens dagordning.

Det antogs rådsslutsatser för Irak, för västra Balkan, för Iran och även A-punkter för wider Europe – nya grannar-initiativet.

Krigsförbrytartribunalens överåklagare Carla del Ponte var där som aviserat. Hon gav en relativt pessimistisk bild av samarbetet mellan krigstribunalen och länderna på Balkan.

Beträffande mänskliga rättigheter i Iran bedömdes det att det ännu inte fanns förutsättningar för att ta ställning till en eventuell FN-resolution, och i stället nåddes enighet kring en text som inte berör den frågan.

Avslutningsvis avhandlades EU–Ryssland-frågor med information inför toppmötet med Ryssland, som sedan ägde rum den 6 november, och om Rysslands anslutning till WTO.

Det var vad jag tänkte rapportera.

Anf.  26  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för detta och går vidare in på dagordningen.

Anf.  27  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Tredje punkten är resolutioner antagna av Europaparlamentet. Det här är en standardpunkt. Vid rådets möte kommer parlamentets beslut från den 13–24 oktober att anmälas.

Punkt 4 gäller läget i andra rådsformationer. Det här är också en stående dagordningspunkt, oftast i form av en informationspunkt. Den föranleder inga kommentarer vid rådet, så jag tror att jag går vidare till Europeiska rådet, om nämnden samtycker till det.

Anf.  28  ORDFÖRANDEN:

Vi kan godkänna informationen under punkterna 3 och 4 och gå vidare till punkt 5.

Anf.  29  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Det är förberedelser för Europeiska rådet den 12–13 december.

Rådet förväntas föra en första diskussion om en preliminär kommenterad dagordning för Europeiska rådets decembermöte. Efter fortsatt behandling i Coreper avser rådet att vid mötet den 8 december fastställa den preliminära kommenterade dagordningen.

Men i ett första utkast till en kommenterad dagordning som presenterades för Coreper den 13 föreslog ordförandeskapet att fyra områden tas upp till behandling vid Europeiska rådet i december. Det första är ekonomisk tillväxt. Det området avser en uppföljning av det tillväxtinitiativ som diskuterades vid Europeiska rådets möte i oktober. Siktet är inställt på att Europeiska rådet i december ska kunna ställa sig bakom ett tillväxtinitiativ som bland annat omfattar ett snabbstartsprogram för prioriterade infrastrukturprojekt och även åtgärder syftande till att främja investeringar i humankapital.

Det andra området som man tänker ta upp är frihet, säkerhet och rättvisa. Där förväntas Europeiska rådet följa upp vissa frågor som behandlades vid tidigare toppmöten, bland annat frågan om inrättande av en gränskontrollbyrå, där kommissionen nyligen presenterade ett förslag.

Det tredje området man föreslår gäller utvidgningen. Där förväntas den fortsatta utvidgningsprocessen behandlas på grundval av kommissionens nyligen presenterade rapporter.

Det fjärde området avser på sedvanligt sätt aktuella frågor som rör yttre förbindelser och GUSP.

Utöver de här fyra dagordningspunkterna lyfter ordförandeskapet fram sitt underlag, och man förväntar sig att Europeiska rådet i december ska anta också en strategisk flerårsplan för perioden 2004–2006. Vidare kan frågan om nästa finansiella perspektiv förväntas i någon form, åtminstone nämnas i dagordningen inför toppmötet – sannolikt i form av kommentarer till procedurerna för kommissionens förberedelsearbete.

Jag tänkte säga någonting om de svenska ståndpunkterna under de föreslagna punkterna. I arbetet med tillväxtinitiativet, som redovisades för nämnden inför Europeiska rådet i oktober, är den svenska ståndpunkten fortsatt giltig som den var då. Således arbetar vi bland annat för att de tillväxtfrämjande investeringar som diskuteras ges en ekonomiskt sund inriktning i ett långsiktigt perspektiv.

Vi har också den uppfattningen att erforderlig tonvikt ska läggas vid satsningar som gäller humankapital – ett ord som jag inom parentes sagt ogillar starkt, men det är det som används. Vi anser också att de infrastrukturprojekt som prioriteras är av genuint europeiskt gemensamt intresse och verkligen bidrar till att stärka den inre marknaden i en utvidgad union.

Någon mer omfattande diskussion torde inte bli aktuell i rådet nu, då viktiga bidrag förväntas från andra rådskonstellationer. Det gäller särskilt Ekofinrådet som har sitt möte den 25 november och rådet för transport, telekommunikation och energi som har sitt möte den 4–5 december.

Även beträffande den andra föreslagna dagordningspunkten torde bidrag från andra rådskonstellationer krävas innan man kan ta ställning till hur frågorna bör behandlas vid Europeiska rådets möte. Det gäller till exempel frågan om inrättande av en gränskontrollbyrå, där kommissionen helt nyligen har presenterat sitt förslag. Vid behandlingen av det här kommer vi bland annat att fortsätta bevaka att det nationella inflytandet över gränssamarbetet inte inskränks.

När det gäller utvidgningsfrågorna kommer jag att redovisa regeringens hållning längre fram under dagens dagordningspunkter. Det hoppar jag därför över här.

Vad gäller frågan om yttre förbindelser välkomnar jag de frågor ordförandeskapet har föreslagit ska tas upp på decembermötet. Man lyfter redan nu fram sådant som EU:s säkerhetsstrategi, där frågan om massförstörelsevapen, rapporten om framsteg vad gäller utvecklingen av ESFP, arbetsprogrammet om relationerna till arabvärlden och EU:s gemensamma strategi för Ukraina nämns.

De här förslagen kommer sannolikt, det har ordförandeskapet indikerat, behöva ses över, och de kommer att behöva kompletteras mot bakgrund av den utveckling som hela tiden sker när det gäller de utrikespolitiska frågorna.

Anf.  30  CARL B HAMILTON (fp):

Vi kommer ju tillbaka till en hel del av de här frågorna senare under mötet. Men jag vill ta upp tillväxtinitiativet. På en fråga till statsministern i kammaren i går svarade han väldigt konkret och direkt, och han var direkt negativ till de här tillväxtinitiativen. Han beskrev dem, om jag ska använda mina egna ord, som att det är hårda slag i luften för den som vill visa handlingskraft, men att det i själva verket är tämligen meningslöst och framför allt att vi ska bestämma det där på nationell nivå. I listan över olika tillväxtinitiativ som han gav exempel på finns ju några svenska upptagna, som Citytunneln i Malmö och kan den heta Mälartunneln i Stockholm. Dem kan vi genomföra ändå. De behöver inte tas upp där.

Den svenska position som anges här är inte den som statsministern har redovisat i kammaren. Vem är det vi ska anse har den svenska positionen? Jag tycker för min del att statsministerns position är bättre än den betydligt mer diffusa och ljumt positiva som finns angiven här. Är det inte statsministern som tecknar firma, trots allt?

Anf.  31  ANDERS G HÖGMARK (m):

Jag är inne på samma linje. Jag tycker i grunden att inställningen är sund. Det är sunda projekt vi ska satsa på. Men med den här snabbstarten på tillväxtprogrammet skulle jag konkret vilja veta vilken planberedskap regeringen har för att förverkliga ett par av de mycket aktuella projekten, Citytunneln och Mälartunneln hette den uppenbarligen. Vad har man för planberedskap?

Kännetecknande är ofta att de här stora projekten drar ut och drar ut på planeringen. När det sedan kommer pengar brukar det vara som när det regnar manna från himlen, och då har den fattige ingen sked. Det handlar både om planberedskapsfrågan och om regeringen då är beredd utan långa förhandlingar med Stockholms läns landsting, som antyds. Är regeringen beredd att finansiellt ge signaler vid det här mötet att Sverige snabbt är berett att sätta in pengar och därmed också kunna dra nytta av EU:s beredskap och ambition att förverkliga mycket, mycket angelägna både nationella projekt och EU-projekt?

Anf.  32  YVONNE RUWAIDA (mp):

Det här är absolut frågor som jag tror sköts bäst på nationell nivå och som man inte behöver besluta på EU-nivå. Men om det nu är så att tillväxtinitiativet ändå kommer att tas på EU-nivå så sades det innan att det skulle ske inom ramen för EU:s budget. Då undrar jag: Vad är det som faller bort? Det har vi inte fått information om. Det är också intressant information.

Om det är så att tillväxtinitiativet kommer att genomföras på EU-nivå tycker vi att Sverige bör kräva miljökonsekvensanalyser av varje projekt innan det genomförs.

Anf.  33  LARS OHLY (v):

Jag kan instämma i de frågor som har ställts. Vi har haft statsministern här tidigare, och han har menat att det här var gammaldags och inte särskilt kraftfullt i verkligheten. Jag förstår inte det här papperet från UD som att vi på något sätt har ändrat position utan att vi fortfarande är kritiska. Jag hoppas att den tolkningen är rimlig.

Sedan får vi inte återkomma bara i dag till de här frågorna utan vi får faktiskt återkomma inför toppmötet också.

Anf.  34  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Det är klart att det är statsministern som bestämmer. Men statsministern kanske mer är upptagen av det tillväxtarbete som vi har i Sverige, och hans kanske än mer ljumma inställning beror på att de projekt som diskuteras inom ramen för EU:s tillväxtambitioner knappast kan ses som åtgärder som ger snabba effekter vad gäller tillväxt utan de är nog mer långsiktiga.

Vår inställning är ju, och det tror jag inte att statsministern har sagt någonting annat om, att naturligtvis stödja projekt som faktiskt kan genomföras och som är inom ramen för budgeten. För det är ett absolut krav från vår sida att alla de planer och diskussioner man har måste ses mot bakgrund av vilka budgetramar som finns, vad som är ekonomiskt ur EU:s perspektiv och möjligt att genomföra.

En annan position som vi har, och jag utgår från att det är densamma som statsministern har uttryckt, är att vi i det planeringsarbete som EU bedriver eftersträvar en regional balans i de olika projekt som man initierar.

Jag tror att det är viktigt att inse att långt ifrån alla de projekt som diskuteras och förs upp på långa listor faktiskt också blir genomförda. Det kan finnas flera skäl till att de inte blir genomförda. Ett av dem kan vara just att det måste ske en miljöprövning. Det stöder vi i allra högsta grad. Infrastrukturprojekt, och det här är ofta sådana projekt, har en inverkan på miljön och det måste ske en miljöprövning av dem.

En annan aspekt som får stor betydelse för om det blir genomfört eller inte är den finansiering som man nationellt måste bidra med. Det blir ofta avgörande för huruvida ett projekt kan genomföras eller inte.

Jag tror att det är på det allmänna planet jag kan kommentera de olika synpunkter som kommer fram här. Men jag vill påpeka att de här frågorna inte bara återkommer inför toppmötena utan sedan också som projekt som man har anledning att ta ställning till. Jag tycker nog att man från början ändå ska inta en lite avvaktande hållning innan man ser vad som faktiskt är möjligt att realisera. Det är när det blir skarpt läge som man har anledning att sätta ned foten på ett tydligare sätt.

Anf.  35  ORDFÖRANDEN:

Precis. Det är ju utkastet till dagordningen vi diskuterar nu, inte innehållet.

Anf.  36  CARL B HAMILTON (fp):

Det är precis som ordföranden säger. Jag kommer naturligtvis tillbaka till statsministern när han kommer hit och frågar vad hans uppfattning är. Jag uppfattar det faktiskt som att han har en deciderat mer negativ hållning i den här frågan, och jag tycker att den är bättre. Det är väl bra med en koordination mellan SP och UD i denna fråga inför hans framträdande.

Anf.  37  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Lars Ohly har helt rätt. Vi får möjligheter att återkomma mer i sak precis inför toppmötet. Jag tycker ändå att det är bra att EU-nämnden är förberedd.

Vi hade precis försvarsministern här och diskuterade behovet av förberedda dagordningspunkter men också papperet Swedish non-paper on the EU security strategy, som har delats till nämnden tidigare, som har varit uppe till diskussion och som nu ska förberedas inför toppmötet den 12–13 december.

Jag undrar: Kommer det att komma några fler färdiga dokument? Hur ser den fortsatta processen ut inför det? Och när skulle nämnden kunna få något utkast till vad rådet tänker göra med det non-paper som Sveriges regering direkt har skickat ner?

Anf.  38  ANDERS G HÖGMARK (m):

Ordförande! Jag är mycket väl medveten om att det här är en punkt som orienterar om den kommande dagordningen. Men vi brukar ju alltid klaga över den knappa tiden, så det måste vara väldigt bra för regeringen att få några signaler inför det här arbetet.

Man kan alltid tycka att de här infrastrukturprojekten är bra eller dåliga, att de ger verkan på kort sikt eller på lång sikt. Ofta är det på lång sikt. Men om ett antal år är den långa sikten nutid, om man så säger. Det är viktigt att man också tänker lite långsiktigt.

Min fråga gäller ändå det som säkert kommer upp på det här mötet, nämligen infrastrukturprojekten. Delar ministern min uppfattning att det är viktigt för Sverige att ha denna goda planberedskap, att ha finansiell kapacitet inom ramen för budget för att också kunna vara med och förhandla om och ta hem pengar från EU, som Sverige inte har varit mästare på hittills? I så fall, vilken beredskap finns för att ha något projekt? Och vilket projekt tänker Sverige driva?

Anf.  39  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

När det gäller EU:s säkerhetsstrategi överlämnar jag ordet till en medarbetare så att det blir absolut rätt. Jag har ett papper på det här, men jag är inte säker. Jag vill att det blir korrekt.

Anf.  40  Departementsrådet MAGNUS ROBACH:

Det kommer att läggas fram en ny version, ett utkast i samband med rådets möte på måndag. Det utkastet tror jag kan delas till nämnden när vi har fått det.

Anf.  41  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Frågan vad vi har för beredskap att kunna utnyttja projekt är jag inte beredd att svara på. Det tycker jag är en bra fråga att ställa till statsministern eller till de sakområdesministrar där de olika projekten kan tänkas höra hemma. Den inblicken har jag inte i planeringen inom andra departement, särskilt inte på infrastrukturområdet, att jag kan svara på den frågan.

Men rent allmänt kan man säga att det naturligtvis är en avvägning som Sverige har att göra. Har man egna prioriterade projekt som man skulle vilja ha genomförda och har man möjlighet att tidsmässigt och ekonomiskt samordna dem med EU:s planering är det naturligtvis angeläget att vi gör så. Men vi kan inte låta oss styras helt och hållet av EU:s planering i vårt eget arbete, utan det måste ändå vara våra nationella bedömningar av vad som är viktiga projekt att satsa på som blir avgörande. Men möjligheten till en medfinansiering från EU:s sida måste alltid finnas med i planeringen.

Anf.  42  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för den informationen.

Vi går nu vidare till punkt 6 om kommissionens lagstiftnings- och arbetsprogram för 2004.

Anf.  43  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Här förväntas kommissionen göra en kort presentation av sitt arbets- och lagstiftningsprogram. Det är andra gången man testar den här modellen. Kommissionen lägger fram sitt strategipapper under våren, sedan inleds en dialog med rådet och parlamentet, och under hösten återkommer kommissionen med sitt reviderade arbets- och lagstiftningsförslag. Det presenteras lagom till den andra behandlingen av påföljande års EU-budget.

Det är bra att vi har fått en tydlig planeringsprocess, tycker vi. Vi har nu för andra året i rad kunnat föra en öppen intern institutionell dialog om verksamheten, och det underlättar vår beredning inför diskussionen om de olika förslagen inom de olika rådskonstellationerna. Det ger oss också en tydligare beredning av EU:s budget, vilket sker i Ekofinrådet.

Anf.  44  ORDFÖRANDEN:

Tack för det! Det här materialet har vi fått, så det har alla ledamöter hunnit ta del av.

Anf.  45  YVONNE RUWAIDA (mp):

Ni kommer väl att ha en dialog med kommissionen, och där kan man alltid lyfta fram frågor som man tycker skulle komma med i framtiden. Från svensk sida tycker jag att det är väldigt angeläget, och det tror jag att många partier här tycker, att man tar upp en sådan fråga som till exempel att när vi införde den tredje sjuklöneveckan sade EU-kommissionen nej till att man skulle kunna ha särskilda regler för småföretagen. Vi får väldigt ofta problem med att EU-kommissionen säger nej på grund av konkurrensregler, ibland på ett sätt som det kanske inte finns majoritet för här i Sveriges riksdag i alla fall. Vi blir överkörda. Det kan också handla om hur man behandlar frågan om nedsättning för elintensiv industri.

Den typen av frågeställningar tycker jag att det vore väldigt angeläget om regeringen tog sig en funderare kring. Man kan i den här diskussionen ta upp dem på bordet bara som en diskussionspunkt för att stimulera en process där vi kan ändra på de reglerna inom EU i framtiden.

Anf.  46  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Jag har ingen direkt erfarenhet själv av den här dialogen. Men jag tycker att det låter som ett bra förslag att passa på att inom ramen för de mer närliggande konkreta diskussionerna avisera olika frågeställningar. Det borde inte vara omöjligt, hoppas jag.

Anf.  47  ORDFÖRANDEN:

Vi kan tacka för den informationen.

Vi går vidare till punkt 7 Utvidgningen. Den första punkten gäller uppföljningsrapporter. Sedan följer strategidokument och de återkommande rapporterna om Bulgarien, Rumänien och Turkiet.

Anf.  48  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Det gäller de två delfrågorna. Vad först avser de tio anslutningsländerna har nämnden fått en sammanfattning av rådsslutsatser. Ärendet har dessutom blivit en A-punkt, kan jag meddela.

En presentation av översynsrapporterna och strategin inför de tre kandidatländerna kommer att följas av en diskussion i rådet.

Vår inställning är att vi välkomnar monitoring-rapporterna och delar den bedömning kommissionen har gjort om att länderna i hög grad har anpassat sig. Rapporterna tecknar en mycket god bild av de nya medlemsländernas förmåga att tillämpa EU:s regelverk från den 1 maj nästa år. Det är endast på ett begränsat antal områden som kommissionen pekar på att det finns problem, de så kallade 40 punkterna. I och för sig inger de onekligen också en allvarlig oro, och det kommer att krävas förstärkta insatser för att avhjälpa de problemen före EU-inträdet.

Problemen är av två kategorier, kan man säga. Inremarknadsfunktionen, till exempel livsmedelssäkerheten, hör dit. Men också hanteringen av EU:s finansiella medel är ett problemområde.

Budskapet till de nya medlemmarna är väldigt tydligt från EU:s sida. EU:s regelverk ska fungera till fullo från inträdesdagen. Det förväntas att man gör allt som krävs för att lösa problemen före inträdet. Kommissionen och medlemsstaterna är naturligtvis beredda att bistå i det arbetet.

När det sedan gäller Bulgarien och Rumänien delar vi kommissionens bedömning om reform- och förhandlingsläget. De gör goda framsteg i sitt reformarbete, men det är mycket arbete som återstår också. Kampen mot korruption måste fortsätta, och ländernas administrativa och juridiska kapacitet behöver stärkas för att de ska kunna genomföra och tillämpa EU:s regelverk.

Rumänien bör, om man fortsätter reformerna, inom en ganska snar framtid kunna erkännas som en fungerande marknadsekonomi. Och det är ju positivt. Men en ökning av reformtakten är nog nödvändig ändå.

Det finns en målsättning, att Bulgariens och Rumäniens anslutningsfördrag ska kunna undertecknas samtidigt under år 2005 och att de ska kunna bli medlemmar under år 2007.

När det sedan gäller Turkiet välkomnas de framsteg som har gjorts, men det noteras också att Turkiet ännu inte uppfyller de politiska Köpenhamnskriterierna. Turkiet måste åtgärda de utestående frågorna i rapporten. Det gäller särskilt de grundläggande mänskliga rättigheterna, inte minst yttrande- och religionsfrihet. Den fortsatta anpassningen av relationen mellan det civila och det militära måste ske, så att den uppnår europeisk praxis. Även stärkande av kulturella rättigheter behövs. Det är viktigt också att i ökad grad genomföra de reformer som har beslutats. En sak är att besluta om dem, en annan sak är att få dem genomförda i verkligheten.

Vi delar kommissionens bedömning att det finns en möjlighet att lösa Cypernfrågan före den 1 maj 2004. Vi uppmanar därför parterna att återuppta förhandlingarna. En lösning av Cypernfrågan har av Europeiska rådet inte angivits som ett formellt krav för Turkiets EU-medlemskap, men det skulle givetvis gynna Turkiet i den fortsatta processen om det blev en lösning.

Anf.  49  ORDFÖRANDEN:

Tack för det!

Innan jag lämnar ordet fritt vill jag säga att den första punkten är en beslutspunkt och en A-punkt. De andra två är alltså information.

Anf.  50  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Fru ordförande! Först ska jag gratulera och tacka för utrikesministerns rytande mot Ryssland vad gäller Lettland, som vi läste om i medierapporteringen. Jag tror att det var mycket välgörande och bra, liksom att vi fortsätter vårt engagemang inte minst för de baltiska staterna och visar på vilka insatser som verkligen har gjorts i bland annat Lettland för den ryskspråkiga minoriteten.

Jag har en fråga som handlar om korruption. Vi har ju haft ett väldigt hårt krav på ansökar- och kandidatländerna, och nu är de på väg att bli fullvärdiga medlemmar. Kampen mot korruption, bland annat i Lettland, är fortfarande väldigt angelägen och har en betydelser för hela unionen. Vi vet ju hur det är med nuvarande medlemsstater. I en del av dem finns också betydande mått av korruption, som man kan se om man tittar på internationella sammanställningar.

Kommer det att tas några initiativ eller fortsätter man att diskutera hur man specifikt ska kunna följa upp vissa av de frågetecken som fortfarande finns fast de går in som fullvärdiga medlemmar? Frågan om korruption menar jag inte bara är någonting för några ansökarländer utan det finns i unionen som sådan. Men det är en sak som används som kritik bland annat mot Lettland. Finns det några initiativ eller någon formula som kan göra att vi för hela det nya stora EU bättre kan bekämpa korruption?

Försvarsministern berättade innan att det fanns ett utkast till rådsslutsatser, men de har inte delats till nämnden. Vi har fått en sammanfattning från UD av vad man förväntas ha med i rådsslutsatserna. Då handlar det om att välkomna och lite annat sådant. Men många gånger är det väldigt intressant att se skrivningarna, till exempel om Turkiet. Det ser vi ju inte då för det kommer upp den 17–18. Det är ju beslut i Europeiska rådet, vad jag förstår. Det här är bara förberedelse. Ändå spelar det stor roll med vilka formuleringar utrikesministrarna hanterar den här frågan. Därför tycker jag att det är synd att man, om man nu har fått in utkast till rådsslutsatser, inte har velat skicka över åtminstone vissa delar till oss i nämnden.

Jag skulle därmed också vilja fråga lite grann hur utrikesministern ser på Turkiets fortsatta väg och hur man kommer att ställa sig. Vi har fått kommissionens slutsatser; dem delar jag. Utrikesministern var tydlig med hur man ser på Rumänien och Bulgarien, men vad gäller för Turkiet och den fortsatta svenska hanteringen?

Anf.  51  YVONNE RUWAIDA (mp):

Det vore väldigt bra för EU-nämndens ledamöter, vi är ju inte några supermänniskor, om vi kunde få denna information i samlad form. Vissa departement samlar sammanfattningen, genomgången och rådsslutsatser i ett litet häfte. Om det går vore det bra.

Jag vill ta upp Turkiet. Jag är lite oroad över hur kommissionen formulerar sig här. Man verkar ändå vilja se förbättringar när det gäller yttrande- och organisationsfrihet. I praktiken är det ju inga förbättringar i Turkiet när det gäller yttrande- och organisationsfrihet. Att man inte tar upp det på ett tydligare sätt i kommissionens rapport gör mig lite orolig.

Man nämner inte ens kurdfrågan någonstans, och det är också förvånansvärt. Det är ungefär så som Turkiet självt brukar behandla kurdfrågan. Man pratar aldrig om kurder. De existerar helt enkelt inte. Inte heller kommissionen nämner kurderna.

Sedan blir jag också orolig för att man inte tar upp frågan om militärens makt i Turkiet. Ibland undrar man vem som bestämmer, om det är regeringen eller om det är militären. Den frågeställningen berörs inte alls.

Jag kan bara nämna ett exempel. När en grön delegation besökte Turkiet hade vi fått tillstånd av UD att åka från Turkiet till kurdiska Irak. Men när militären såg vår närvaro där sade man nej till oss. Då hade UD inte längre någon makt. Vem har makten i vissa frågor? Är det militären eller regeringen?

Här nämns parlamentsledamoten Leila Zana som pratade kurdiska i parlamentet och fick 20 års fängelse för det. Hennes dom har omprövats, och hon har fått nya 20 års fängelse, vilket är ganska allvarligt. Det är också allvarligt att detta inte betonas på ett tydligare sätt i kommissionens rapport.

Anf.  52  LARS OHLY (v):

Mina synpunkter handlar om Turkiet. Jag tycker att det är lite för summariskt att säga att Turkiet gör framsteg men uppfyller ännu inte Köpenhamnskriterierna. Det är uppenbart.

Men går det åt rätt håll? Ja, lagstiftningsmässigt går det åt rätt håll, det är ingen tvekan om det. Det är flera lagar som har antagits av det turkiska parlamentet som pekar på ett större mått av kulturell frihet och yttrandefrihet med mera.

Implementeringsmässigt däremot menar jag att man kan ifrågasätta om det verkligen har skett någon reell förändring. Human Rights Association har gjort en rapport om läget för mänskliga rättigheter under de första sex månaderna 2003. Man konstaterar att antalet offer för utomrättsliga avrättningar uppgår till 30. Man konstaterar att antalet öppet erkända fall av tortyr har ökat från 413 första halvåret 2002 till 715 första halvåret 2003. 80 % av dessa tortyrfall ledde inte till någon fällande dom för någon som hade ansvaret för eller hade utfört tortyren.

När det gäller yttrandefrihet har 1 321 personer under första halvåret 2003 åtalats för att de har framfört uppfattningar, alltså för att de har använt sig av sin yttrandefrihet. 270 domar har verkställts. Det har utdömts sammanlagt 22 år och 15 dagars fängelse och 153 miljarder turkiska lire i böter till människor som har utnyttjat sin yttrandefrihet.

Förhållandena i turkiska fängelser är fortfarande outhärdliga. Trakasserier av MR-organisationer och enskilda är legio. Turkiet agerar gentemot kurder, såväl i sitt eget namn som i Iran och i Irak, på ett mycket tydligt och obehagligt sätt.

Yvonne Ruwaida har helt rätt i att den återupptagna rättegången mot Leila Zana visar att man ännu inte är beredd att ens tillåta att en parlamentariker talar något annat språk än turkiska i det turkiska parlamentet. Det var hennes enda brott. Det hon sade på kurdiska var dessutom att hon välkomnade möjligheten att bygga broar mellan den kurdiska och turkiska befolkningen. Det var hennes brott, och hon sitter fortfarande fängslad.

Jag menar att det nog är en mycket lång väg att gå innan man kan tala om att det finns någon förutsättning för att ens inleda förhandlingar, och i den frågan måste regeringen vara väldigt tydlig.

Anf.  53  HILLEVI LARSSON (s):

Jag vill börja med att instämma i en del saker som har sagts här. Det är väldigt viktigt att man sänder ut en positiv signal om att Turkiet är välkommet och att man med glädje tar emot alla lagändringar. Samtidigt är det stor skillnad mellan hur lagarna tillämpas. Domstolarna ute på landet tillämpar lagarna helt annorlunda än domstolarna i städerna.

Myndigheterna tar avstånd från tortyrfallen och säger att det är enskilda poliser eller militärer som bryter mot gällande regler. Därmed gör man det väldigt enkelt för sig. Det är sällan som dessa personer ställs till svars och ännu mer sällan som de fälls.

När jag var i Turkiet för något år sedan ledde inte ens tortyr av barn till fällande dom. Det finns ju väldigt stora problem, även om läget har förbättrats sedan jag var där.

Sedan sägs det att anledningen till att man inte vill nämna ordet kurder är att de är fullvärdiga turkar. Det är för deras egen skull som man inte vill använda ordet. Jag tycker inte att man ska köpa den förklaringen. Där tycker jag att man ska kräva att människor ska få kalla sig för kurder, tala kurdiska och få undervisning på kurdiska. Man kan bli avstängd från skolorna om man vill ha undervisning på kurdiska.

När det gäller Cypern …

Anf.  54  ORDFÖRANDEN:

Du får hålla dig till dagordningen. Den där diskussionen har vi ju haft i utskottet. Kom till din fråga!

Anf.  55  HILLEVI LARSSON (s):

Jag hade bara en synpunkt. När det gäller Cypern som hastigt berördes skulle jag bara vilja framföra ett önskemål från en cypriot. Han sade att ett konkret problem är att barn från ena sidan kan tvingas att studera på andra sidan för att få en fullvärdig utbildning, och då skiljs de från sina föräldrar. Det är viktigt att den frågan löses.

Anf.  56  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Jag börjar med Gunilla Carlssons fråga om korruptionen i Lettland och i hela EU. Det är viktigt att påpeka att korruptionssituationen i Lettland är mycket allvarlig, det är ingen tvekan om det. Men den är allvarlig på många håll inom EU och även inom EU:s gamla länder. Det tycker jag att vi ska ha i minnet när vi diskuterar den frågan.

Ett allmänt intryck när det gäller de nya medlemmarna är att det finns en medvetenhet och en strategi för att bekämpa den korruption som man har. Det finns en absolut uttalad vilja även från dem som utgör en del av det korrupta systemet därför att man inser att det är någonting som man måste ta sig ur. Det är faktiskt sämre ställt i de gamla EU-länderna där det i årtionden har pågått en utveckling som man inte på samma tydliga sätt har sett som en uppgift att bekämpa.

Lettland har direkt framfört önskemål om ett fortsatt stöd för bekämpande av korruption. Vi kommer från svensk sida att aktivt stödja och ingå i samarbete och säkerställa att även EU-medel kan användas i det sammanhanget. Sverige är bland annat berett att även finansiellt bidra till att säkerställa att den särskilda byrå för bekämpning av korruption som upprättats i Lettland kan fungera på ett effektivt sätt. Men problemen är ju inte bara av finansiellt slag utan de är även av annat slag.

När det gäller korruptionen inom EU kan jag säga att inom ramen för IGC finns det möjligheter att bekämpa organiserad brottslighet. Det är på det sättet som vi generellt angriper frågan inom EU:s ram. Vi ser det som en del av den organiserade brottsligheten. Det är en ingång i problematiken som är framkomlig och betydelsefull, skulle jag tro. Men det finns säkert också andra sätt att angripa den frågan. Vid varje tidpunkt när man i EU reser frågan om korruption i de nya länderna kommer i vart fall jag att påminna om betydelsen av att vi bekämpar korruption i våra egna länder.

Det är ingen tvekan om att vi kan ägna mycket tid åt att räkna upp det som inte fungerar väl och som är helt oacceptabelt och till och med skrämmande i Turkiet. Men EU:s arbete i relation till Turkiet utgår från övertygelsen om att vi måste stödja de reformvänliga krafter som finns där och det finns sådana där. Det är vår uppgift att på alla sätt stärka dessa krafter i förhållande till betydligt allvarligare och mer skrämmande krafter som finns där. Det är själva grunden för vår relation.

Jag har informerat mig om hur Anna Lindh hanterade Turkietfrågan. Hon var ju också mycket kritisk och ansträngde sig för att skaffa information. Senast hon besökte Turkiet var hon av den uppfattningen att det sker vissa förbättringar. Det är detta som får en att tro att den allmänna strategi som vi har är den riktiga, att fortsätta att fördjupa diskussioner och samarbete med Turkiet. Men Anna Lindh uttalade också att detta oavbrutet måste kontrolleras, och hon var beredd att åka dit för att kontrollera om framstegen hade gått ytterligare framåt, och det är naturligtvis ett arbete som jag måste fullfölja.

Det är militärens starka ställning i Turkiet som ligger bakom detta med att relationen mellan det civila samhället och det militära samhället måste förändras. Det är det som uttrycks genom att det ska motsvara europeisk standard. I detta ligger ju insikten om att de militära krafterna har ett inflytande som inte är förenligt med uppbyggnaden av ett demokratiskt samhälle.

Vår uppfattning i kurdfrågan är att man mycket väl borde nämna kurderna. Man borde vara tydligare och rakare i den frågan. Där tycker vi att kommissionen är alldeles för försiktig i sina formuleringar. Det är säkerligen en fråga som vi får fortsätta att diskutera, hur EU ska uttrycka sig och agera just i kurdfrågan.

Anf.  57  YVONNE RUWAIDA (mp):

Har de andra EU-länderna samma uppfattning?

Anf.  58  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Jag har ingen bild av det. Jag gissar att uppfattningen inte är helt enhetlig, och det är det som är bakgrunden till kommissionens försiktighet i frågan. Men bakom försiktigheten ligger ju också naturligtvis att man överväger vad som främjar kurdernas intresse och vad som kan vara kontraproduktivt. Det är alltid den avvägningen som man måste göra.

Jag fick ett meddelande här om att det är ett par länder som håller med oss, så det är tydligen inte helt mörkt i den frågan. Det betyder att det finns möjligheter att fortsätta att trycka på och att tydlighet i kurdfrågan kanske ändå skulle vara ett bättre sätt att hantera den frågan än den stora försiktigheten.

Jag kan inte annat än hålla med Lars Ohly och andra som har sagt att det är en mycket lång väg att gå. Jag tror inte att det är någon som föreställer sig att Turkiet kan bli medlem i EU inom en överblickbar tid. Bara för att man konstaterar att Turkiet långt ifrån uppfyller möjligheten att bli medlem är det desto viktigare att man inte trappar ned på aktiviteten i förhållande till Turkiet. Tvärtom är detta ett skäl till att vi måste fortsätta att fördjupa och utveckla samarbetsformerna.

Jag vill avsluta med det jag sade, att allt handlar om att vi måste de stödja de krafter som finns i Turkiet som vill ha en utveckling mot en demokrati och ett land som respekterar mänskliga rättigheter.

Anf.  59  ORDFÖRANDEN:

Då kan jag konstatera att det finns en majoritet och ett stöd för uppföljningsrapporten, i övrigt när det gäller strategidokumenten och de återkommande rapporterna. Vi tackar för den informationen.

Då går vi över till de yttre förbindelserna. Punkt 1 handlar om västra Balkan som var uppe i EU-nämnden senast den 10 oktober, och då vi var överens om detta. Är det någonting nytt som har hänt eller har det skett någon förändring av ståndpunkten?

Anf.  60  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Rådet kommer att anta slutsatser om västra Balkan. Man kommer att behandla Kosovo, Serbien och Montenegro.

När det gäller Kosovo hölls det ett dialogmöte med Belgrad och Priština i Wien den 14 oktober. Där sades det att det är viktigt med konkreta diskussioner i de arbetsgrupper som kommer att påbörjas så snart som möjligt. Det är viktigt att EU ger stöd till Holkeri och Kosovos regering och att visa att det internationella samfundet står enat i de krav som formuleras.

Sverige stöder det som kallas standards before status och Holkeris intentioner att operationalisera genomförandet av den politiken i standards before status. Här krävs att det blir ett samarbete mellan UNMIK och det temporära självstyret och att detta samarbete stärks.

Det är positivt att EU har beslutat att utreda hur de egna insatserna i Kosovo kan utökas. Fortsatt stora ekonomiska insatser är nödvändiga för att det ska bli ett kraftfullt agerande från det internationella samfundets sida, konstaterar man.

Beträffande Serbien och Montenegro är givarkoordineringsmötet den 18 november viktigt inför kommissionens genomförandestudie som kommer att ligga till grund för EU:s bedömningar. Det kommer att öppna de förhandlingar som måste till för ett SA-avtal med landet.

Det är också viktigt att reformtakten ökar när det gäller åtgärdsplaner för handel och för den inre marknaden. Annars blir det inte möjligt ha positiva slutsatser i genomförbarhetsstudien. Och vi har sagt att takten på Serbiens närmande till EU bör bestämmas av landets egen vilja och möjlighet att genomföra reformerna. Det är naturligtvis helt avgörande hur angelägna de är och hur de arbetar.

Anf.  61  ORDFÖRANDEN:

Då konstaterar jag sammanfattningsvis att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet. Vi går vidare till punkt 2 som handlar om Irak och som också vara uppe i EU-nämnden den 10 oktober.

Anf.  62  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Rådet förväntas att diskutera tre områden, dels säkerhetsläget, dels uppföljning av Madridkonferensen och dels säkerhetsrådets resolution 1511. Rådsslutsatser kommer att antas.

Säkerhetsläget är mycket allvarligt. Den politiska processen är fortsatt mycket skör, får man väl säga. Den är väldigt komplicerad.

Sverige tillsammans med 70 andra länder deltog i Madridkonferensen. Det presenterades ett nationellt och humanitärt återuppbyggnadsbidrag på 43 miljoner US-dollar för åren 2003–2005.

Säkerhetsrådet antog en enhällig resolution, 1511. Där anger man att irakisk suveränitet ska återupprättas så fort som det är möjligt. Det stöder Sverige naturligtvis. Vi betonar vikten av irakiskt deltagande i den politiska processen och i själva återuppbyggnadsarbetet.

Vi tycker att resolutionen är ett viktigt steg i det fortsatta arbetet. Den ger en stärkt plattform för FN:s deltagande, och det anser vi vara värdefullt.

I resolutionen ges det mandat åt en multinationell styrka som ska ha till uppgift att förbättra säkerhetssituationen. Det kan tänkas att vi från svensk sida bidrar med till exempel utbildningsinsatser inom civilpolisområdet och att vi fortsätter med insatser när det gäller till exempel minröjning. Sverige kommer också att göra insatser på rättsområdet, alltså sådana områden som vi traditionellt brukar vara aktiva på.

Anf.  63  LARS OHLY (v):

Jag har en fråga kring det som står i UD:s kommenterade dagordning. Det står: ”Det är därför väsentligt att Iraks egna potential utvärderas då landet bedöms inom en snar framtid kunna stå på egna ben.” Jag har inte hört någon bedömare i världen som tror att Irak inom en snar framtid skulle kunna stå på egna ben.

Jag undrar också om det är ens möjligt att gå direkt från en ockupation av USA och ett ytterligare antal länder direkt till en sorts irakisk självständighet. Jag undrar om det inte behövs en transmissionsperiod med FN i en mycket aktiv roll för att skapa förutsättningar för demokrati och självständighet på lite längre sikt.

Jag undrar om utrikesministern verkligen tycker att den formuleringen var så lyckad.

Anf.  64  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag är jätterädd för framtiden och att det här kommer att urarta ännu mer. Gaza–Västbanken, till exempel, är små, små områden som det går att ha en viss kontroll över. Irak är oändligt stort, och arbetslösheten är hög. Jag vill verkligen uppmana till att man funderar över hur man kan stärka det civila samhället lokalt, hur man kan få människor att engagera sig i framtidstro, i ett återuppbyggande, i någonting som människor kan tro på. Det är enda sättet att få ett stabilare läge.

Psykologiskt sett är det en otroligt svår situation. Jag tror inte att det räcker vare sig med en amerikansk armé, med en FN-armé eller med ett irakiskt övertagande om det inte finns krafter som kan stärka just framtidstron i Irak så att människor kan göra någonting praktiskt. Det gäller alltifrån att bygga hus, starta företag till att plantera träd. Man bör verkligen fundera över vad som kan göras.

Det behövs en stor, bred internationell närvaro av frivilligorganisationer och av människor som är med i återuppbyggnadsarbetet och hjälper till. Man bör försöka att tänka lite annorlunda, för militärt tror jag annars vi står inför ett lidande i Irak under de närmaste 10–20 åren som är fruktansvärt.

Anf.  65  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Både under den förra dagordningspunkten och den här punkten vet vi ju inte vad det står i utkastet till rådsslutsatserna. Ibland kan det komma som en överraskning att det är stora steg som tas. Det vore bra med mer tydlighet från utrikesministrarna. Då kanske det skulle finnas öppningar för att FN går in tidigare och tydligare för att man ska kunna möjliggöra det som alla drömmer om och hoppas på.

Vi har ju inte så lång tid på oss att diskutera det här. Men vi ser ju att det finns ett behov av att Sverige fortsätter att diskutera EU:s roll, inte bara när det gäller kris- och konflikthantering utan också i fråga om en bättre utvecklad strategi för återuppbyggnad och vad som kommer efter.

Här står ju alla väldigt lamslagna. Jag får en känsla av att EU vid givarkonferensen varken ekonomiskt eller politiskt managementmässigt har någon förmåga att berätta hur man bör agera. Det är lätt att ha förhoppningar om ett civilt samhälle eller vad det nu kan vara och samtidigt kritisera USA samtidigt som FN inte kan gå in och ta över ansvaret.

Läget är alltså väldigt låst. Ibland kan jag tycka att EU:s sätter sig på höga hästar utan att ha en egen lösning, och framför allt råder det en brist på pengar.

Anf.  66  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Ja, vad ska jag säga? Man kan möjligtvis se UD:s formulering som ett önsketänkande. Det är väl ingen som tror att man inom en snar framtid kommer att kunna stå på egna ben. Jag tror att avsikten med den meningen huvudsakligen var att det är viktigt att … För närvarande är ansvaret för säkerheten ockupationsmakternas, men man måste redan nu fundera över hur man kan utnyttja irakiernas egna förmåga. Det måste finnas en beredskap oberoende av om det är inom kort eller om det dröjer längre innan de kan överta ansvaret är det viktigt att man redan från start har med Iraks egen förmåga i sammanhanget. Om man arbetar på det viset och har det som en uppgift redan från början påverkar man faktiskt irakiernas möjligheter att själva överta ansvaret.

Det är viktigt att stödja det civila samhället. Ja, det är ju en annan sida av samma sak så att säga. När vi bestämmer vilka insatser som vi tycker att vi kan bidra med har vi ju väldigt mycket det perspektivet att vi vill bidra till att stödja utvecklingen av civila funktioner av olika slag. Vi ser det som oerhört angeläget samtidigt som man vidtar militära åtgärder. Vi tycker att vi har en styrka och kompetens, både historiskt och rent faktiskt, för att vidta den typen av åtgärder. Det är förklaringen att vi i Irakfrågan inriktar oss på den typen av uppgifter, och de är kopplade direkt till Iraks möjligheter att både centralt och decentraliserat utveckla institutioiner som kan fungera.

Det är svårt att veta vad som händer med rådsslutsatserna. Jag känner samma oro varenda gång jag åker till dessa möten. Man tror att man är väl förberedd och man vet vad det ska handla om, men det kan hända precis vad som helst. Det finns ändå en inriktning, och det är den vi sammanfattar såsom vi bedömer att rådsslutsatserna kan komma att handla om. Men vi vet ju inte riktigt vad det är, och det är svårt att göra någonting åt det. I så fall handlar det om att sia om olika saker. I den mån vi kan sia – och ibland gör vi det – försöker vi att förmedla detta som ett antagande eller en gissning från vår sida. Men längre än så kommer vi ju inte.

Anf.  67  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Men försvarsministern sade att det kom ett utkast till rådsslutsatser från Bryssel i går, och de borde väl gälla även detta område.

Anf.  68  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Jag trodde att ni hade fått information om det. Det finns ett utkast som handlar om att man fördömer attacken mot den italienska militärbasen den 12 november. Man säger att behovet av att överlämna den politiska makten till det irakiska styrande rådet måste uppmärksammas, att EU:s vilja är att bidra ekonomiskt till ett politiskt återuppbyggande av Irak – det har man sagt tidigare, och nu upprepar man det. Det finns en tidsplan för det arbetet, och den välkomnar man. Slutsatserna från Madridkonferensen ser man som uppmuntrande. Man uttrycker förhoppningar om att insatser ska kunna göras så att säkerhetssituationen ska kunna förbättras ytterligare – nej, ytterligare står inte med. Så finns det en vädjan från Iraks grannländer att bidra till stabiliteten i Irak.

Anf.  69  ORDFÖRANDEN:

Det här är en ny information för oss.

Anf.  70  Departementsrådet MAGNUS ROBACH:

Rådsslutsatser är förhandlingsmateria i rådsarbetsgrupper och slutligen i Coreper. Vi har till EU-nämnden vidarebefordrat en sammanfattning av ett tidigare utkast. Nu inträffade i går att Coreper enades om ett slutligt utkast, och det är det som utrikesministern nu har redovisat.

Anf.  71  ORDFÖRANDEN:

Fast vi skulle ha uppskattat att vi hade fått det här materialet antingen i natt eller i går morse. Alla partigrupper har ju haft möten på morgonen. Vi är inte oeniga i den här frågan, det handlar inte om det. Men det är lite svårt för nämnden att vid sittande bord få uppläst en massa förslag som vi inte har sett. Politiskt är det här inte någon kontroversiell fråga. Vi tycker inte olika, men det finns möjligheter att mejla. Alla partigrupper har möten innan EU-nämnden. Vi skulle ha haft materialet innan.

Anf.  72  Departementsrådet MAGNUS ROBACH:

Förhandlingarna avslutades kl. 24.

Anf.  73  ORDFÖRANDEN:

Ja, men om ni har tillgång till det här hade också vi kanske ha kunnat få det på morgonen.

Anf.  74  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Det rör sig viktiga och jättespännande frågor. Risken är då att det görs långa inlägg om MR-situationen i Turkiet i stället för att vi kan diskutera vad som står i rådsslutsatserna. Då kunde det ha blivit lite bättre diskussion i den här klubben. Det skulle gå fortare och bli effektivare om man visste vad som var uppe på bordet. Sedan vet jag att rådsslutsatserna ändras, inte minst på utrikesministermötena, så det måste ju vara hopplöst. Men det skulle vara skönt att ha någon förankring bakåt. Vi har ju inget samråd om de här frågorna på annat sätt, utan det är ju det som nämnden är till för. Även om det ligger på bordet direkt skulle det underlätta för då kan vi fokusera vår diskussion och göra lite mer konkreta inlägg. Annars blir det lite svamligt ibland.

Anf.  75  LARS OHLY (v):

Jag vill instämma i det, men jag kommer ju inte att avhålla mig från att diskutera Turkiet bara för att Gunilla Carlsson inte vill lyssna.

Anf.  76  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Jag vet själv, tack.

Anf.  77  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Jag förstår synpunkterna i allra högsta grad, självfallet. Jag har fått papperet praktiskt taget vid sittande bord. Men när det togs fram borde det ha kunnat mejlats ut också till nämnden. Det gör ingenting att jag får det vid sittande bord, bara ni har fått det innan.

Anf.  78  ORDFÖRANDEN:

Det är tur att det är inte är någon fråga där partierna tycker olika. Vi är ju väldigt överens, och det har funnits en majoritet i frågan sedan tidigare.

Jag konstaterar sammanfattningsvis att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet. Då går vi vidare till punkt 3 som handlar om information om massförstörelsevapen.

Anf.  79  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Arbetet med att genomföra handlingsplanen drivs framåt med kraft, får man väl säga, och på bred front. EU:s arbete på området utvecklas positivt, och det är vi glada för, för det ligger ett svenskt initiativ i botten. Vi menar att de dokument som ligger till grund för EU:s politik på området bör uppdateras och revideras efter hand, men det bör kunna ske vid ett senare tillfälle.

Vid mötet nu kommer endast en rapport från RELEX-gruppen om tillskapande av en klausul mot massförstörelsevapen i EU:s avtal med tredjeland att diskuteras. Det finns i dag en så kallad MR-klausul i EU-avtal med tredjeland, och den innebär att unionen kan vidta åtgärder inklusive i sista hand suspendera avtalet, om landet inte lever upp till sina åtaganden avseende MR.

Att inkludera en klausul om icke-spridning i EU:s avtal med tredjeland är ytterligare ett sätt att visa den vikt som EU fäster vid de här frågorna. Vid rådet kommer frågan hur man ska hantera införandet av en icke-spridningsklausul i avtal att diskuteras. Det kan nog finnas olika uppfattningar om ifall detta är en ren gemenskapskompetens eller inte. Det är en teknisk svårighet att gemenskapen inte har kompetens när det gäller icke-spridning, men vår bedömning är att det likafullt finns juridiska möjligheter att föra in en sådan klausul i den här typen av avtal.

Anf.  80  LARS OHLY (v):

Bara en kort fråga om det som står om att det finns de som har framfört önskemål om en reviderad strategi. I vilken riktning skulle den strategin revideras? Det framgår inte riktigt, och det kan vara lite intressant för oss att veta. Jag tycker att det är rimligt att man faktiskt gör det som UD sedan säger, nämligen nu försöker genomföra handlingsplanen, och att man inte går med på de här kraven om det inte finns någon politisk poäng med att revidera strategin.

Anf.  81  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Jag kan inte svara på den frågan.

Anf.  82  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för den informationen och går vidare till punkt 4 om toppmöte mellan EU och Ryssland.

Anf.  83  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Ordförande! Vi förväntar oss ju att rådet kommer att diskutera resultatet av toppmötet mellan EU och Ryssland, som ägde rum den 6 november i Rom.

Den deklaration som uttalades efter detta får nog anses vara mycket svag eller till och med otillfredsställande. Det är inte den deklaration som EU-länderna hade förväntat sig att mötet skulle leda till. Där saknas nämligen väsentliga delar som EU:s medlemsländer har varit överens om att en sådan deklaration borde innehålla. Det gäller prioriteringar av olika slag. Vi anser till exempel att situationen i Tjetjenien borde ha varit nämnd. Viktiga miljöfrågor borde ha funnits med: den maritima säkerheten och Kyotoprotokollet, för att bara nämna något.

Jag tror att det finns en allmän besvikelse inom EU:s medlemsländer om utfallet av toppmötet. Jag skulle vilja gå så långt att jag säger att jag tycker att det är oacceptabelt att det över huvud taget utfärdas en deklaration som på detta tydliga sätt avviker ifrån den ståndpunkt som medlemsländerna har uttryckt när det gäller relationen till Ryssland. Jag är övertygad om att denna fråga kommer att diskuteras på måndag.

För att säga något positivt vill jag peka på att skrivningarna om en viktig fråga, nämligen den om viseringsfrihet, är tillfredsställande. Frågans långsiktiga karaktär fastslås liksom att EU och Ryssland ska fortsätta att kartlägga nödvändiga villkor enligt den tidigare överenskommelsen. Det finns i det fortsatta arbetet anledning för Sverige att fortsätta att verka för en gemensam EU-position för att inför nästa toppmöte mer effektivt kunna driva den här frågan gentemot Ryssland.

En särskild fråga som vi tror kommer upp till diskussion har förts fram på Lettlands initiativ. Lettland har aviserat en önskan att i rådet få diskutera utsträckningen av PSA till anslutningsländer i samband med utvidgningen. Ryssland har meddelat tidskrävande proceduella hinder för det här, och man kopplar den frågan till situationen för ryska minoriteter i Baltikum.

Vi står dock bakom den linje som EU har, nämligen att utsträckningen av PSA är en teknikalitet som Ryssland inte kan förhandla om. Vi ger starkt stöd till Lettlands önskan att diskutera EU:s fortsatta agerande i den här frågan.

Anf.  84  ANDERS G HÖGMARK (m):

Ordförande! Ministern har själv angett något slags klangbotten för det hela med sin allmänna recension av besvikelsen över resultatet. Jag tror att flera kan instämma i det. Detta är utomordentligt viktiga möten. Vi kan riskera mycket i den här nämnden och i Sveriges riksdag, men de här relationerna och utfallet framöver av de här toppmötena är kolossalt centrala.

Som det redogörs för står det ingenting specifikt i deklarationen om den maritima säkerheten, om Kyotoprotokollet och om Tjetjenien. Vilket slags slutsats drar utrikesministern och regeringen av detta till exempel i det angelägna arbetet när det gäller Östersjön? Vi kan även ta upp Svarta havet, för detta har konsekvenser även för den maritima miljön i Medelhavet. Det brukar södra Europa vara väldigt intresserat av. På vilket sätt kommer statsrådet att framföra detta? Jag utgår från och hoppas att det blir en kraftfull markering från svensk sida av denna besvikelse när ni träffas. Uppenbarligen, ordförande, delas den besvikelsen av väldigt många EU-stater, så det blir väl ett sammanträde som i mycket kommer att präglas av besvikelse. Men hur går man konstruktivt vidare, och vad tar man fasta på? Vilken blir signalen i det fortsatta arbetet för den maritima säkerheten i Östersjön, för att ta upp just den frågan?

Anf.  85  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Jag utgår från att diskussionen då väl först kommer att handla om att man kommer att vilja ha en förklaring till att deklarationen har den utformning som den fick mot bakgrund av de diskussioner som vi har haft. Sedan måste diskussionen övergå till hur man ska kunna gå vidare. Man kan ju se att detta toppmöte inte ledde till de resultat som man hade hoppats på, och det betyder helt enkelt att man får ta nya tag. Vi har ett nytt toppmöte framför oss, och då får man skärpa det konkreta innehållet i det underlag som EU gemensamt arbetar fram inför det toppmötet.

Anf.  86  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för den informationen och går vidare till punkten om Iran, som var uppe i EU-nämnden senast den 10 oktober.

Anf.  87  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Rådets diskussion om EU:s relation med Iran förväntas naturligtvis äga rum mot bakgrund av de pågående förhandlingarna med Iran om ett handels- och samarbetsavtal. Där ställs krav på framsteg inom de fyra politiska områdena respekt för mänskliga rättigheter, nedrustning, icke-spridning av massförstörelsevapen, kampen mot terrorismen och en konstruktiv hållning till fredsprocessen i Mellanöstern. Det är ju viktigt att koppla det till förhandlingarna.

Det finns aktuella händelser som kan komma att beröras. En sådan är IAEA:s senaste rapport om Irans kärntekniska program, som ska diskuteras vid IAEA:s styrelsemöte den 20–21 november.

De senaste signalerna från Iran om öppenhet för IAEA:s inspektioner ser vi naturligtvis som positiva. Irans deklaration inlämnades till IAEA i slutet av oktober, men det återstår ännu att se om det här leder till den klarhet som vi vill se beträffande det iranska kärntekniska programmet.

I Sverige arbetar vi aktivt för att försäkra oss om att tydliga krav fortsatt ställs på Iran för att få konkreta resultat. Det gäller även den situation som rör de mänskliga rättigheterna. Det är viktigt att EU uppvisar enighet i relationen med Iran och i hur Iran ska hantera de olika dimensionerna i det här sammanhanget.

Anf.  88  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag undrar om utrikesministern har någon uppfattning om varför EU-trojkan Frankrike, Storbritannien och Tyskland besökt Iran. Vad ligger bakom, och hur ser Sverige på att de har agerat på det sättet?

Anf.  89  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

De gjorde ju inte det på uppdrag av den europeiska unionen utan de agerade var och en utifrån sin nationella kompetens. De har alltså inte fört EU:s talan i det sammanhanget, men jag utgår från att de har framfört EU:s argument i samtalet i Iran.

Man kan fråga sig varför de här tre länderna har agerat på det här viset, men den förklaring som jag har fått under hand är att möjligheten till den här resan uppstod med mycket kort varsel och att man därför inte kunde förbereda den och göra den till en EU-aktivitet genom ett EU-samråd dessförinnan.

Anf.  90  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Står det någonting i utkastet till rådsslutsatser om Iran?

Anf.  91  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Det blir inga rådsslutsatser om Iran.

Anf.  92  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för den information som vi har fått. Detta är ju en informationspunkt. Vi går vidare till Mellanöstern, som också var uppe i EU-nämnden senast den 10 oktober.

Anf.  93  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Mellanösternfrågan kommer att diskuteras vid lunchmötet, och det kommer där att handla om att en ny palestinsk regering är en nödvändig förutsättning för genomförande av färdplanen och för fortsatt reformering av den palestinska myndigheten. Vi kommer att framhålla att det är angeläget att den här regeringen ges möjlighet att verka självständigt. En viktig uppgift för den nya regeringen blir ju att med alla lagliga medel få stopp på terroristattackerna.

Grunden för Sveriges och för det internationella samfundets ansträngningar är ju färdplanen och kvartettens arbete. Det är viktigt att USA fortsatt engagerar sig i det här arbetet, och vi skulle vilja se lite mer av engagemang från den sidan. Alla initiativ – också de som kommer från det civila samhället – som visar att det är möjligt att hitta en fredlig lösning är naturligtvis välkomna. Säkerligen kommer det att ske en diskussion om det så kallade Genèveinitiativet, men det är naturligtvis viktigt att man har realistiska förväntningar på det här initiativet. Det är ju inte förankrat hos parterna, men det visar ändå på att det finns möjlighet till en framkomlig kompromiss.

Det blir ett associationsrådsmöte mellan EU och Israel den 17–18 november, och det blir ju ett tillfälle att diskutera konflikten och relationen mellan EU och Israel. Det är välkommet att den här möjligheten till dialog finns, och vid det mötet kommer EU att upprepa kraven på att Israel upphör med sin bosättningspolitik. Vi kommer att uttrycka vår starka oro för det så kallade säkerhetsstängslet, och man kommer att ta upp frågan om problemen för EU:s representanter att träffa israeliska företrädare, för det är ett problem.

Anf.  94  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Ordförande! Internationella valutafonden har anklagat den palestinska myndigheten för att det i väldigt stor omfattning har försvunnit biståndsmedel. Man talar om 900 miljoner dollar, det vill säga ca 6 miljarder kronor. Det är ju väldigt allvarligt att biståndspengar försvinner. Man vet dessutom inte vad de går till. Att det gäller ett krigsområde kan faktiskt innebära att de bland annat går till vapen.

Lars Ohly tog tidigare upp vikten av koherens i ett sådant här sammanhang. Vi är noga med att inte exportera vapen och sådana saker till ett sådant här område, men här försvinner pengar i den omfattningen. Har det här diskuterats inom EU på något sätt, och vad är ministern beredd att göra inför det möte som kommer så småningom för att klarlägga vad pengarna kan ha gått till?

Anf.  95  CARL B HAMILTON (fp):

Jag tror att vi på något sätt måste fokusera på positionerna här. Annars kommer färdplanen för EU-nämnden i eftermiddag att fullständigt gå samma väg som den har gjort i Mellersta Östern. Vi ligger långt efter tidsschemat. Jag ska försöka gå före med gott exempel och fråga om positionen i Mellanösternfrågan.

Utrikesministern skrev i sin första artikel om Mellersta Östern i Svenska Dagbladet för en tid sedan något som jag uppfattar som en positionsförändring i mera Israelskeptisk riktning. Utrikesministern skrev att ”Israel… har… ett ansvar för att inte situationen förvärras”, som om palestinierna inte skulle ha ett ansvar för att situationen inte förvärras.

Sedan följer en skarp och konkret kritik av Israel och en ganska mjuk och diffus kritik av den palestinska sidan. Vad som störde mig särskilt var att det inte finns något konkret omnämnande av terrororganisationer som Hamas och Islamiska Jihad. Jag menar att man ska kritisera säkerhetsmuren – det finns skäl att göra det från folkrättsliga utgångspunkter – men då ska man också med samma kraft och konkretion kritisera murens orsaker, eller hur?

Anf.  96  YVONNE RUWAIDA (mp):

Murens orsak är att den nuvarande israeliska regeringen inte vill återlämna Gaza och Västbanken. Det får man mycket väl kritisera, tycker jag.

Jag skulle vilja att man vid EU:s associationsrådsmöte gick mycket längre än vad EU vill eller Sverige vill, men jag tänker inte ta upp det. Det finns i stället två konkreta frågor som jag skulle vilja att man tar upp. Jag tycker inte att det är orimligt att man tar upp dem.

Den ena frågan är den israeliska regeringens illegala avrättningar. Det är fråga om ett oerhört grovt kränkande av mänskliga rättigheter, där man utan domstol avrättar människor med vapen, helikoptrar och annat. Detta tycker jag att man ska ta upp.

Det andra är att man i väldigt stor utsträckning fängslar även minderåriga. Det är också en aspekt där det verkligen handlar om grovt kränkande av mänskliga rättigheter och som det vore väldigt enkelt för EU att ta upp i det här sammanhanget och diskutera med Israel.

Anf.  97  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Jag ska koncentrera mig på en sak, nämligen Genèveinitiativet. Min fråga är: Ser utrikesministern några bekymmer med att man nu bollar upp Genèveinitiativet på en väldigt hög nivå? De som har utarbetat det är ju inte vilka som helst, men kallar dem ändå i UD:s promemoria företrädare för den israeliska och den palestinska sidan inom enskilda organisationer. Jag ser en risk att Genèveinitiativet blir ett sidospår till färdplanen. Jag tror att det är viktigt att man håller fast vid färdplanen, som ju tillkommit på beslutandenivå, och inte försöker hitta stickspår i fredsprocessen.

Anf.  98  LARS OHLY (v):

Ordförande! Det är viktigt att hålla fast vid vad som är orsaken till den situation som vi har i Mellanöstern, och den främsta orsaken är den ockupation från Israels sida av det palestinska territoriet som pågår i strid med all folkrätt och all internationell lag. Det är grunden för hela den situation som vi ser i dag. Glömmer man bort det hamnar man lätt i någon sorts kålsuparteori, där man ställer krav på bägge sidor som om det skulle ställas likvärdiga krav.

Jag tycker att det här är grunden för Sveriges agerande. Det har varit ganska tydligt bland annat i den artikel som Carl G Hamilton citerar att det trots allt är där som man måste börja. Sedan är det självklart att ta avstånd från terroristisk brottslighet och att ta avstånd från sådant som drabbar civila människor på bägge sidor på ett oerhört allvarligt sätt, men grunden för konflikten är trots allt att vi har en stat som ockuperar territorier som man inte har rätt att ockupera och som dessutom trakasserar befolkningen i de territorierna.

Jag skulle vilja att man mycket starkare inte bara uttryckte oro över muren utan faktiskt gärna använder generalförsamlingens resolution och säger att muren måste rivas. Det är inte bara något som man ska vara orolig över. Muren är illegal och måste rivas.

Man bör dessutom inte använda ett ordval som israelerna har hittat på. De kallar detta ett säkerhetsstängsel, men det är en mur. Jag skulle kalla den en apartheidmur, som skiljer människor från människor. Den gör det omöjligt för palestinier att röra sig fritt, och den drabbar dessutom alla palestinier utan urskillning. Det är en mur, inte ett stängsel.

Anf.  99  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Vad först gäller biståndsmedel som försvinner: Kommissionen har ju gjort kontroller av hur EU-medel används på det palestinska området, och jag har förstått att det där inte finns några oroande tecken. Man har haft möjlighet att kontrollera att medlen kommer till den användning som är avsedd. Jag kan inte kommentera det närmare.

Har det skett en positionsförändring från regeringens sida? Jag blir förvånad över den typ av kommentarer där man tar något litet ord här eller där och påstår att det har skett en förändring. Jag tror att den svenska regeringens och i stor utsträckning riksdagens position hela tiden har varit en och densamma, nämligen att vi ställer krav på båda parter och kritiserar båda parter när de inte fullföljer de avtal som de har ingått och inte visar en vilja till ansträngning för att få ett fredligt avslut på den här konflikten.

Från tid till annan beroende på vad som händer och beroende på vad debatten just för tillfället råkar handla om kan det ju se ut som om det fanns olika tyngdpunkter i det hela, men man måste ju se på regeringens agerande i dess helhet, och då kan jag inte se någonting annat än att vi så att säga står på två ben i detta sammanhang.

Jag ansträngde mig verkligen för att i min artikel visa att det är på det viset. Det står inte i artikeln att Israel har ansvar och att Palestina inte har ansvar. Tvärtom står det i artikeln att båda sidor har ett ansvar. Men det finns också en formulering om att Israel har ett särskilt ansvar på grund av sitt militära övertag och sin allmänna styrka. Jag tycker att alla borde inse att det är ett korrekt förhållande. De krav vi ställer på parterna utgår från i vilken situation som de befinner sig. Deras sätt att agera utgår ju från den situationen.

Det är mycket som inte nämns i artikeln, och om den ska kritiseras för det som inte står i den kan det bli en ganska lång lista. Dessvärre accepterar inte svenska medier alltför långa artiklar, utan det blir strykningar av både det ena och det andra slaget. Jag vill nog ändå hävda att jag har försökt att hitta just den tydliga balansen i det här sammanhanget.

Också orsakerna till muren kritiseras självfallet, men när vi kritiserar muren – vilket jag gör i artikeln och vilket vi gör i alla möjliga sammanhang – gäller det ju framför allt att den byggs på ockuperad mark. Det är ju mot detta som man kan formulera den skarpa kritiken. Man kan rent allmänt kritisera att Israel bygger en mur. Det är naturligtvis en allmänt sett olämplig åtgärd. Varför bygga nya murar när vi just har rivit murar i det här sammanhanget? Men vi kan inte hindra ett land att bygga murar på sin mark, om det nu skulle önska det. Vi kan framföra att vi inte tror att det är en klok åtgärd att göra det, men vi kan kritisera att den byggs på ockuperad mark, och det är det som vi gör.

Vi kritiserar också de terroristaktioner som har föranlett israelerna att känna ett behov av att på detta fysiskt påtagliga sätt försöka skydda sig.

Nog om detta. Jag antar att vi kommer att få många diskussioner om Mellanösternpolitiken, och det är kanske ändå inte i EU-nämnden som vi ska föra den diskussionen. Jag har ändå sagt detta för att säkerställa att ni inte tror att jag framför någon ny eller förändrad uppfattning eller någon positionsförändring i samband med de diskussioner som kommer att föras i rådet.

Jag tror inte att Genèveinitiativet riskerar att bli ett sidospår. Vi har självfallet färdplanen som utgångspunkt, men vi tror att det måste komma ett tryck i frågan nedifrån. Vi måste få flera människor engagerade i detta, så att de påverkar dem som har makten att vidta de åtgärder som färdplanen förutsätter. Vi ser att Genèveinitiativet är intressant, även om det inte är mycket nytt i det. Det är genomarbetet, och det tar också upp detaljfrågor som många gånger har använts för att visa hur svårt det är att hitta en lösning.

Genèveinitiativet visar ändå att det faktiskt är möjligt att hitta en lösning på alla de komplicerade och svårhanterbara frågor som finns i sammanhanget. Det är ett sätt att övertyga människor mer i allmänhet att det finns en möjlighet till överenskommelse som leder till fred. Det är där som jag tycker att värdet i Genèvedokumentet ligger, och jag tycker att det bör spridas så brett som möjligt till en bred allmänhet.

Anf.  100  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Jag utgår från att det här är en diskussionspunkt och att det den här gången inte finns några rådsslutsatser. Förra gången drogs det, som jag bedömer det, väldigt många rätt skarpa rådsslutsatser.

Jag vill inte summera men ändå säga att jag tycker att jag tycker att det är bra, även om vi har haft en kort diskussion, att utrikesministern använder benämningen säkerhetsstängsel. Det gjordes tidigare en liknelse, men jag vill faktiskt framhålla att det är fråga om helt olika företeelser. Det har tidigare funnits en mur, men jag gör inte bedömningen att det är samma typ av mur som nu byggs utan det är ett säkerhetsstängsel, precis som det står i UD:s papper.

Utrikesministern tolkar Genèveinitiativet så att det framför allt är avsett för den allmänna opinionen och för det civila samhället i Israel. Det kan vara ett underlag för entusiasm när man sitter och förhandlar, men huvudpunkten för att kunna nå framgångar i processen är färdplanen och dess olika delar.

Anf.  101  ORDFÖRANDEN:

Detta är en informationspunkt, och vi tackar för den information som vi fått. Vi går vidare till punkt 7 om Afghanistan, som också var uppe i EU-nämnden den 10 oktober.

Anf.  102  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Även Afghanistan kommer att diskuteras i samband med lunchen. Jag förväntar mig att vi ska diskutera vad EU kan göra för att tydligare stödja den afghanska regeringen i dess ansträngningar att säkerställa att Bonnprocessen fullföljs med till exempel antagande av en ny konstitution, som man har sagt, och genomförande av val nästa år.

EU-kommissionären Chris Patten har inför mötet med Colin Powell initierat en diskussion om läget i landet, och det finns rådsslutsatser om Afghanistan, men de tas upp som en A-punkt. Där finns skrivningar om det alltmer försämrade säkerhetsläget i landet men också om utvidgningen av ISAF:s mandat utanför Kabul.

Den svenska inställningen är den att säkerhetsläget är mycket oroande och att det finns risk för att Bonnprocessen inte kan genomföras enligt tidsplanen, och vi välkomnar därför en bred diskussion om detta. Det finns en hel del som EU skulle kunna göra bättre i Afghanistan, till exempel stärka EUSR:s särskilde representant i Afghanistan i hans roll som samordnare av EU-politiken i landet och i att se till att det finns en långsiktig EU-strategi för engagemanget. Det skulle också behövas en bättre givarsamordning.

Det blir säkert en intressant diskussion med anledning av Chris Pattens möte med Colin Powell. Det är mycket viktigt med ett fortsatt amerikanskt engagemang i Afghanistan och att det sker en samordning mellan de insatser som EU gör och de som USA gör.

Anf. 101  ORDFÖRANDEN:

Då tackar vi för den informationen och går vidare till förberedelserna inför OSSE:s ministerrådsmöte som också är en informationspunkt. Varsågod utrikesministern.

Jag hoppade över Afrika. Då går vi tillbaka till Afrika.

Anf. 102  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Sverige välkomnar det utkast till rådsslutsatser som föreligger. Det är viktigt att fortsatt betona vikten av en nära dialog mellan EU och Afrika. Ministertrojkamötet som ägde rum den 10 november var framgångsrikt. Det är bra. Den sista paragrafen i utkastet av rådsslutsatser välkomnar inrättandet av en fredsfacilitet – vad det nu är – för Afrika. Det ligger på biståndsministerns bord och är under beredning. Därför är det oklart om den paragrafen kommer att ingå i rådsslutsatserna för EU-Afrika-dialogen.

Kommissionen ger några konkreta exempel på hur dialogen skulle kunna intensifieras och göras mer flexibel. Man kunde ha en intensiv dialog mellan EU och Afrikanska unionens ambassadörer i Addis Abeba och i Bryssel. Man kunde ha en stärkt dialog mellan Afrikanska unionen och EU-kommissionen. Man kunde ha trojkamöte mellan de afrikanska ambassadörerna i Bryssel samt afrikanska trojkan. Vad heter den? Alla de här förkortningarna som finns på UD är fullständigt omöjliga att hantera, tycker jag! Man skulle också kunna låta en mindre grupp tjänstemän hålla regelbundna möten i stället för den nuvarande biregionala arbetsgruppen som tydligen är ganska otymplig att hantera i plenum.

Det här är förslag som Sverige kan stödja. Vi lägger stor tonvikt vid att det blir en fortsatt dialog med de afrikanska länderna. Mot bakgrund av låsningen kring Zimbabwes deltagande vid ett EU-Afrika-toppmöte välkomnar vi den intensifierade dialogen med de två trojkorna. Ministertrojkorna kommer även att mötas den 10 november i Rom.

Anf.  103  ORDFÖRANDEN:

Då kan jag sammanfattningsvis konstatera att det finns ett stöd för regeringens ståndpunkt i det här ärendet. Då går vi vidare till OSSE.

Anf.  104  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Jag ska bara nämna att det har tillkommit en punkt, så att ni är medvetna om det. Det är på begäran av Portugal om Guinea-Bissau.

Anf.  105  ORDFÖRANDEN:

Vi tar det efter punkt 9. Vi tar OSSE först.

Anf.  106  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Vi förväntar oss att den nederländska utrikesministern ska informera om de stora frågorna på dagordningen inför OSSE:s årliga ministermöte. Det äger rum 1–2 december. Det är särskilt Moldavienförhandlingarna och situationen för det civila samhället i Vitryssland som är av intresse. Vi tycker att det är angeläget att ministermötet får en politisk framgång så att den verksamhet som OSSE bedriver framhålls som betydelsefull när det gäller konfliktförebyggande åtgärder, främjande av demokrati och att mänskliga rättigheter uppmärksammas.

Flera av de policydokument som förväntas bli antagna vid ministermötet rör frågor som är prioriterade av regeringen. Det handlar om handlingsplan mot människohandel. Det gäller uppföljning av handlingsplanen som syftar till att förbättra situationen för romer. Det handlar också om OSSE:s hotstrategi som innehåller åtgärder för att möta hot mot den gemensamma säkerheten och stabiliteten.

Anf.  107  ORDFÖRANDEN:

Då tackar vi för den informationen och tar Guinea-Bissau.

Anf.  108  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Jag hade inte tänkt säga så mycket om det. Det är vår förhoppning att övergångsregeringen i Guinea-Bissau driver en genuin demokratiseringsagenda. Sverige har ingen invändning emot att EU underlättar den processen på något lämpligt sätt.

Anf.  109  ORDFÖRANDEN:

Jag lämnar ordet fritt med anledning av tilläggspunkten om Guinea-Bissau. Ingen begär ordet. Då kan jag precis som för övriga delen om EU och Afrika konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Jag undrar om det finns något på A-punktslistan. Har jag glömt något ytterligare?

Anf.  110  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Man vet ju ingenting förrän man är där. Men det kan komma upp en fråga om Georgien. Det handlar om valet i Georgien. Den frågan kan komma upp. Kan vi säga något om den? Det kan bli eventuella rådsslutsatser på det. Finns det någon hint om i vilken riktning? Varsågod. Om någon vet något så säg det!

Anf.  111  Departementssekreterare ANDREAS VON BECKERATH:

Man enades i går om att anta ett ordförandeuttalande om Georgien där man beklagar att de parlamentariska valen inte levde upp till OSSE:s standarder. Man vädjar till regimen i Georgien att försöka återetablera förtroendet för den demokratiska processen. Man ställer också i utsikt EU-stöd för att skapa en sådan demokratisk bas. Deklarationen i form av ett ordförandeuttalande kan eventuellt komma att antas som slutsatser på måndag. Men den frågan kommer att diskuteras först på måndag.

Anf.  112  ORDFÖRANDEN:

Jag lämnar ordet fritt med anledning av den informationen. Det är väl så det blir? Eller förväntar man sig att fatta något beslut om det här?

Anf.  113  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Det kan bli slutsatser i enlighet med det som man kom fram till att ordföranden skulle säga.

Anf.  114  ORDFÖRANDEN:

Jag kan konstatera att det finns ett stöd för uttalandet. Är det flera frågor? Finns det något på A-punktslistan som vi borde få information om? Nej.

Jag skulle bara vilja framföra att vi ser fram emot att få allt det material under eftermiddagen som vi inte har fått. Fortsättningsvis vill vi gärna ha materialet, även om vi får det jättesent eller tidigt på morgonen. Jag tror att det underlättar allas arbete. Det har inte varit så att vi har tyckt olika under dagen. Det har inte varit några kontroversiella frågor där det har handlat om avvikelser politiskt. Men det är ändå för att underlätta vårt arbete.

Innan vi går in på nästa punkt som är regeringskonferensen vill jag hälsa Sylvia Lindgren välkommen till EU-nämnden.

Anf.  115  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Jag måste nämna en sak till. Hela rådet kommer att äta lunch med Colin Powell. Alla kommer att få tillfälle att ta upp diskussionsfrågor med honom.

Anf.  116  ORDFÖRANDEN:

Vilka frågor som helst?

Anf.  117  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Det lär inte någon kunna hindra.

Anf.  118  ORDFÖRANDEN:

I så fall vill jag ge EU-nämnden en möjlighet, inte att ha några diskussioner men om ni har några punkter som ni vill framföra vill jag ge er den möjligheten.

Anf.  119  CARL B HAMILTON (fp):

Jag vill fråga om regeringen har tänkt ut någon fråga som ni vill ställa till Colin Powell.

Anf.  120  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Vår uppfattning är att temat bör hålla sig till transatlantic cohesion för att det inte ska bli för spretigt och man tar upp alltför individuellt nationella frågor. Man bör koncentrera lunchdiskussionen på frågor där EU har en gemensam hållning och undvika att ha individuella agendor.

Anf.  121  ORDFÖRANDEN:

Då har vi klarat av den här punkten.

p §  Regeringskonferensen

Utrikesminister Laila Freivalds

Anf.  122  ORDFÖRANDEN:

Vi går vidare till punkt 3 som handlar om regeringskonferensen. Då kan jag också berätta, innan nämnden svimmar, att vi har flyttat punkt 4 till efter lunch. Vi ska klara av regeringskonferensen innan vi tar lunch.

Anf.  123  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Orkar ni lyssna mer? Förra regeringskonferensen sammanträde den 27 oktober. Fyra frågor behandlades. Det var ordförandeskapet i rådet, beslutsfattande i rådet, alltså användande av omröstning med kvalificerad majoritet, Ekofinförslagen om vissa finans- och budgetfrågor samt de listor över icke-institutionella frågor som medlemsstaterna har skickat in till ordförandeskapet.

Diskussionen om gruppordförandeskap visade att det finns en framväxande konsensus även om det inte är en enhällighet i den frågan. Vad gäller beslutsfattande i rådet argumenterade flera medlemsstater för mer enhällighet än konventet har föreslagit, till exempel för sociala frågor, budgetfrågor och RIF-området. Vad beträffar Ekofinpapperet konstaterade ordföranden att konsensus inte kunde nås vid mötet om Ekofins förslag. När det gäller de icke-institutionella frågorna visade mötet att en rad olika synpunkter finns från de olika delegationerna. Ordförandens inställning verkar vara att endast frågor som har stöd av flera medlemsstater förs vidare i diskussionen i någon form.

Regeringen framförde de punkter som har redovisats tidigare till nämnden. Det kan noteras att regeringen har stöd när det gäller frågor om tjänstehandeln och den så kallade passerellen och tjänster i allmänt ekonomiskt intresse. När det gäller de icke-institutionella frågorna var det ingen diskussion i sak. En del länder, däribland Sverige, lyfte fram de frågor som vi har anmält.

På regeringskonferensen den 18 november kommer vi att diskutera den europeiska utrikesministerns roll och revisionsklausulen som ingår i del IV i konventets förslag. Den danska delegationen har aviserat att de vill göra ett uttalande om protokollet om Danmarks position på RIF-området. Det troliga är att Danmark vill hantera det lite mer informellt. Det är inte säkert att det kommer upp vid bordet. Det kan komma upp på något annat sätt.

Jag vill påpeka att försvarsfrågorna inte längre är aktuella på dagordningen. Bland det som kommer att diskuteras finns ett ändringsförslag från ordförandeskapet beträffande utrikesministern. Ni har fått ett dokument om det.

Jag är, liksom riksdagen, fortsatt tveksam till förslaget att utrikesministern ska vara ordförande i rådet för externa frågor och samtidigt medlem av kommissionen. Genom att låta en medlem av kommissionen leda en rådsformation frångår vi den principiellt viktiga och politiskt framgångsrika rollfördelning som vi tycker att vi har uppnått och som har etablerats mellan EU:s institutioner.

Samtidigt tycks övriga delegationer kunna godta den här lösningen. Det ställer ännu högre krav på att finna en tillfredsställande avgränsning, menar vi, mellan utrikesministerns olika uppgifter. Jag välkomnar i och för sig ordförandens ändringsförslag. Det har skapat större klarhet, men det finns ytterligare frågor som behöver bli besvarade. Jag ser fortfarande att det finns en risk för intressekonflikter när utrikesministern agerar inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken på uppdrag av rådet men där kommissionens ansvar berörs inom ramen för yttre förbindelser. Därför kommer jag att ifrågasätta att utrikesministern är vice ordförande i kommissionen.

Regeringen kommer liksom riksdagen att fortsätta att avvisa förslaget om den övergripande passerellen. Jag anser att förslaget bör utgå ur fördraget. I vart fall bör möjlighet ges till de nationella parlamenten att behandla frågan innan användandet av passerellen kommer på tal. Den mekanism som ordförandeskapet pekar på med förebild i subsidiaritetsprotokollet anser vi inte är tillräcklig.

Jag kan inte acceptera någon form av förenklad procedur i del 4 för revidering av fördraget. Alla revideringar av fördraget ska ske enligt det sedvanliga revideringsförfarandet med enhällighet och efter godkännande av samtliga medlemsstater. Det är allt i enlighet med deras nationella förfaranden. Därför kommer jag att avvisa ordförandens förslag i den delen.

Anf.  124  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Jag skulle vilja ställa en fråga med anledning av att det nu blir en ny träff i regeringsförhandlingarna och riksdagen kommer att hantera betänkandet först på torsdag nästa vecka. Det föreligger ett utskottsbetänkande som är klart. Kommer utrikesministern att skriftligen meddela och trycka på och visa den förtydligade svenska positionen vad gäller den valda ordföranden med anledning av det som har varit i riksdagen? Det har förekommit brevväxling och positionspapper tidigare som inte har varit i samma riktning. Anser utrikesministern att det räcker med att muntligen framföra detta?

Jag begränsar mig till frågorna som ska upp.

Anf.  125  ORDFÖRANDEN:

Vi tar bara diskussion om de frågor som ska upp.

Anf.  126  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

När det handlar om utrikesministerns roll i rådet och som vice ordförande i kommissionen kan jag förstå betänkligheten. Men om det nu diskuteras en vald ordförande i ministerrådet har jag tidigare påtalat risken av att det inte i konventsutkastet omöjliggörs att samma person också kan vara ordförande i kommissionen. Är det något som ni kommer att ta upp i diskussionerna?

Huvudlinjen är ju att vi inte ska ha någon vald ordförande i Europeiska rådet. Det är den svenska ståndpunkten efter det betänkande som nu finns. Men om de diskussionerna fortsätter i den riktningen har jag tolkat konventsförslaget så att det inte föreligger något hinder för att ha samma typ av dubbelhattning även vad gäller den valda ordföranden i rådet och att denne också skulle kunna besätta en post i kommissionen. Det kan hända att jag har fel i detta, men det är en diskussion som jag har deltagit i tidigare. Jag hoppas att man säkerställer detta. Samma typ av problematik som utrikesministern nu delger vad gäller dubbelhattningen på utrikestalespersonen riskerar att föreligga även för den valda ordföranden i rådet.

När det gäller passerellen vill jag ställa en fråga. Vi fick information vid en hearing i EU-nämnden om att det inte verkar vara några överväldigande majoriteter för att kunna få bort passerellen. Om det finns tid och utrymme skulle jag vilja få en liten kort redogörelse för vilka våra vänner kan vara och hur stora förutsättningarna är att helt och hållet lyckas med den främsta svenska förhandlingspositionen, det vill säga att helt och hållet ta bort denna möjlighet ur fördraget.

Anf.  127  CARL B HAMILTON (fp):

Jag tycker som Gunilla Carlsson beträffande passerellen att det vore intressant att få veta lite om hur förhandlingsläget ser ut. När det gäller utrikesministern är det en ”råddig” situation. Det finns ingen riktigt bra lösning. Problemet är väl inte om personen är vice ordförande eller ordinarie ledamot i kommissionen? Det är väl inte det som är det stora problemet? Det är väl huruvida den här personen ska ingå i kollegiet på samma villkor med samma krav på lojalitet och solidaritet. Ska utrikesministern avsättas tillsammans med den övriga kommissionen om den skulle avsättas av parlamentet? Kan utrikesministern ge direktiv till de kommissionärer som är ansvariga för biståndsfrågor och den externa handelspolitiken? Vilken är Sveriges position i det som jag egentligen tycker är den svåra frågan? Vad har vi för position där?

Anf.  128  HILLEVI LARSSON (s):

Jag instämmer i frågan som Gunilla hade. Hur är förhandlingsläget? Vilka stödjer detta, och vilka stödjer det inte? Kan man verkligen köra över flera länder även om det inte är en majoritet?

Jag har hört talas om att det finns något som kallas flexibilitetsklausul, där man inom begränsade områden skulle ha denna så kallade passerell. Är det då inre politik och åtgärder? Är detta en kompromiss, eller är det något annat utöver passerellen? Vad har vi då för ståndpunkt i den frågan?

Anf.  129  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag vill ta upp förhandlingsstrategin när det gäller passerellen. Den svenska ståndpunkten är ju klar. Det kan vara dumt att säga: om det nu blir så vill vi ha det så här. Då har man på något sätt redan sagt att vi kan tänka oss en mellanväg. Svensk position är att ta bort passerellen helt. Jag tror att det är bra att vara tydlig på den punkten och inte komma in med någon sorts förhandlingsalternativ.

Anf.  130  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Jag vill fråga utrikesministern med vilken eller vilka regeringar ni söker samarbete för att förverkliga riksdagens önskemål om att avvisa ordföranden i Europeiska rådet?

Anf.  131  ORDFÖRANDEN:

Kan du upprepa frågan?

Anf.  132  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Absolut kan jag det. Med vilka andra regeringar söker vår regering samarbete för att kunna avvisa ordföranden i Europeiska rådet i enlighet med riksdagens uppfattning?

Anf.  133  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Jag börjar med den valda ordföranden. Det finns inget land att samarbeta med. Vi är ensamma kvar i den frågan. Statsministern kommer att framföra riksdagens uppfattning i den här frågan. Han kommer att ha tillfälle att göra det till Berlusconi den 19. Han lär väl bli väl mottagen av Berlusconi med det budskapet.

När det gäller passerellen står vi kvar vid den position som vi har. Vi måste inse att vi befinner oss i minoritetsställning, men här finns det flera andra att söka sig till för att försöka hitta nya positioner. För närvarande ligger vi helt stilla med de ståndpunkter vi har, och det är dem vi kommer att hävda. Jag är på det här stadiet inte beredd att diskutera några förändringar i det. Men det kan komma beroende på vad man kan hitta för andra lösningar som andra är beredda att stödja och som vi bedömer som framkomliga vägar.

Frågan om utrikesministerns ställning i kommissionen – en utrikesminister som är rådets utrikesminister kan inte sitta på exakt samma villkor som övriga kommissionärerna i kommissionen. Det är skälet till att vi anser att man inte kan vara ordförande eller vice ordförande. Man kan inte upprätthålla en sådan position. Man får acceptera att personen sitter med i kommissionen som en ledamot av den men på delvis andra villkor.

Anf.  134  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Jag vill i detta sammanhang klargöra att den moderata uppfattningen kring att inte ha en vald ordförande i ministerrådet inte handlar någonting om att vi hyser respekt för Berlusconis sätt att använda ordförandeskapet. Jag tycker att det är att nedvärdera den här frågans betydelse. Det finns många fler, små länder inte minst, som har varit mycket tveksamma till detta. Jag förvånar mig över att utrikesministern inför nämnden säger att det är solklart att det är bara Sverige som har det kvar och att det är vi som är lite töntiga som gillar Berlusconi så mycket. Så är ju inte fallet.

Jag läste senast i veckan internationell press som säger att det finns en fortsatt respekt och önskan från flera länder att behålla ett roterande ordförandeskap. Det kan hända att medierna har fått detta alldeles i bakvattnet. Jag är inte så övertygad om detta. Det har upprepats gång på gång, men det upprepas inte när jag direkt frågar berörd ambassadör nere i Bryssel. Det är ju ändå så att allting är öppet till allting är klart. Den här frågan är inte avgjord. Den får framför allt inte betraktas som avgjord av den svenska regeringens representanter. Då fullföljer man inte det uppdrag man har fått från riksdagen. Jag tycker att det är oerhört viktigt att den här frågan hanteras med seriositet.

Anf.  135  LARS OHLY (v):

Riksdagens synpunkter i den frågan är väl kända, inte minst efter sammansatta utskottets justerade betänkande. Det finns fler idéer att hämta där för regeringen. Jag kan rekommendera ett antal reservationer från Vänsterpartiet.

Jag tänkte fråga om tidsplanen. Finns det någonting som pekar på att det italienska ordförandeskapets ambition kommer att kunna förverkligas? Jag hörde nu att det fanns frågor som lyftes ut från diskussionen nästa vecka. Det tyder väl snarare på att man börjar inse att det här kommer att ta lite längre tid än vad man hade trott och hoppats. I så fall välkomnar jag det. Det här får nog ta lite mer tid än att man stressar fram ett beslut från Rom till Rom så att säga.

Anf.  136  CARL B HAMILTON (fp):

Jag återgår till utrikesministern och rollen i kommissionen. Den svenska utrikesministern sade här – vi får hålla isär de olika ministrarna – att personen ska delta ”på delvis andra villkor” i kommissionen. Där är vi överens. Har Sverige någon åsikt om vad dessa andra villkor är, eller har ni inte utarbetat någon position? Det är min fråga.

Jag har en andra fråga. Finansministrarna gjorde ett inspel på ett sätt som är helt utanför regelboken i det här sammanhanget. Vi kan lämna därhän vad de sade. Jag förstår att deras förslag i sak har fallit. Parlamentet har gått i taket. Hur ser utrikesministern på ytterligare försök från finansministrarna att komma med ett nytt inspel? Hur ska detta stävjas?

Anf.  137  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Jag vill understryka att frågan om vald ordförande har behandlats inte bara med stor seriositet utan med stor intensitet. Det är få frågor i de här förhandlingarna som har behandlats så mycket som den frågan. Jag har lagt ned mycket tid på att diskutera med många av de nya länderna – det är där det har funnits en tveksamhet till en vald ordförande – för att efterhöra vilken deras syn är och för att försöka förstå varför de har förändrat inställning. En viktig sak för dem har varit att det roterande ordförandeskapet är kvar beträffande alla rådskonstellationer. Det är bara i det europeiska rådet som förändringen sker. Jag kan efter min resa i Baltikum konstatera att alla de tre länderna fortfarande med en viss tveksamhet men ändå förändrat sin uppfattning så att de numera inte är emot en vald ordförande. Därför är den här frågan i praktiken avgjord, bedömer vi.

När det gäller tidsplanen har ordförandeskapet aviserat att det ska komma ett paketförslag i början på december. Det är svårt att se att det paketet kan innehålla alla delarna. Som jag nämnde tidigare har i den tredje delen de icke-institutionella frågorna över huvud taget inte diskuterats. Där finns över hundra olika ändringsförslag från de olika länderna. Att det skulle kunna ingå har jag väldigt svårt att se.

Den enda möjligheten är om ordförandeskapet tror att man kan gå fram med någon del och avgöra någon del, göra något slags politiskt ställningstagande i vissa delar. Det finns ett klart motstånd mot ett sådant agerande. Det är många länder som har deklarerat att de inte accepterar att ta ut vissa delar. Man vill att beslut ska fattas om allt på en gång, eftersom så många frågor är beroende av varandra. Många länders positioner har varit beroende av hur andra frågor blir hanterade. Vi har motsvarande situation för vår del.

När det gäller Carl B Hamiltons fråga hängde jag inte riktigt med. Det är på andra villkor som den europeiska utrikesministern ska finnas med i kommissionen. Det kan inte vara fråga om att den personen ska ingå i det kollegiala ansvaret när det gäller GUSP. Det är rådet som råder över det. Varför vi ändå ser fördelarna med att det finns en utrikesminister som har inflytande och möjlighet att arbeta i två av institutionerna är på grund av behovet av samordning. Den möjligheten ska man upprätthålla.

Jag kan inte svara på frågan i vilken utsträckning vi har varit med om att föreslå skrivningar eller detaljer, för det sker på en annan nivå än den jag är inblandad i, måste jag tillstå.

Anf.  138  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Jag fick inte svar på min fråga om det till kollegerna som driver regeringskonferensen dessutom skriftligen kommer att framföras den position som Sveriges regering nu rimligen borde anta. Det är allom bekant att statsministern ska åka ned och träffa Berlusconi och muntligen framföra de här uppfattningarna, men jag undrar om det också kommer att skrivas någonting med anledning av att regeringen nu inte har stöd för sin tidigare uppfattning.

Jag kan också bara konstatera att regeringen tydligen redan, bara under den senaste veckan, har använt tid och engagemang på sitt alldeles eget uppdrag för att propagera för en i riksdagen helt annan uppfattning vad gäller en vald ordförande i det europeiska rådet. Jag tycker att det är olyckligt, för det skapar låsningar i den här frågan, som handlar om hur EU ska styras framöver. Det är en av de centrala frågorna för många av oss i oppositionen. Jag bara konstaterar och beklagar att den här frågan har skötts på ett sådant sätt att det kanske omöjliggör en mer konstruktiv diskussion i de andra delarna.

Anf.  139  CARL B HAMILTON (fp):

Det vore intressant att få mera inblick i när regeringen utvecklar sin position om de här delvis andra villkoren. Jag tror att det vore bra.

Utrikesministern glömde min fråga hur man ska hantera eventuella nya utspel från finansministrarna.

Anf.  140  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Ingen aning. Hur ska vi hantera nya inspel från finansministrarna?

Anf.  141  Departementsrådet MAGNUS ROBACH:

Finansministrarna lämnade ju ett förslag till konferensen som diskuterades ganska intensivt, och finansministrarna fortsätter sin diskussion. Från svensk sida har uttalats att en hel del låg i linje med svenska intressen. Vi följer naturligtvis detta väldigt noga, för att se att de delar som ligger i linje med svenska intressen, eller har att göra med budgetprocedurerna, inte urvattnas. Det är en bevakning som vi utövar mycket noggrant.

Anf.  142  ORDFÖRANDEN:

Vi förfar på precis samma sätt som vi har gjort tidigare när vi har diskuterat det här. Det här är en pågående process, och vi kommer att göra ett slutligt ställningstagande när vi har vårt sista möte.

Jag vill tacka utrikesministern med medarbetare för att ni har kommit hit.

4 §  Allmänna frågor och yttre förbindelser (dp. 11, utvecklingspolitik)

Statsrådet Carin Jämtin

Rapport från ministerrådsmöte den 19 och 20 maj 2003

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 17 och 18 november 2003

Anf.  143  ORDFÖRANDEN:

Härmed återupptar vi sammanträdet. Innan vi börjar vill jag be er att passa på att ta ett exemplar av KUU-betänkandet som finns utanför sammanträdesrummet så slipper vi skicka det till er.

Jag vill hälsa statsrådet Carin Jämtin med medarbetare välkomna till EU-nämnden och säga ett speciellt välkommen till statsrådet som är här för första gången. De frågor som du handhar är sådana som EU-nämnden brinner för. Vi brukar vara väldigt engagerade i de frågorna och har haft många diskussioner med din företrädare. Vi ber om ursäkt för att vi är försenade, och vi är tacksamma över att du kunde ställa upp trots denna försening.

Vi börjar med återrapporteringen från ministerrådsmötet den 19 och 20 maj, och därefter får nämndens ledamöter möjlighet att ställa frågor. Sedan går vi över till informationen och samrådet.

Har du någon rapport från det senaste ministerrådsmötet? Det har du inte. I vanliga fall börjar vi alltid med att statsrådet återrapporterar från föregående möte så att nämndens ledamöter har möjlighet att ställa frågor och höra vad som hände utifrån det som vi beslutade vid vårt sammanträde.

Vi går i stället vidare till samrådet. Då är det punkt 11, EU:s utvecklingspolitik, som gäller.

Anf.  144  Statsrådet CARIN JÄMTIN (s):

Det är trevligt att vara här. Förseningen gav oss möjlighet att äta lunch tillsammans. Det är trevligt för mig att lära känna mina arbetskamrater lite bättre, och till det hade vi tid i dag.

Jag har fem punkter på min dagordning. Först på listan finns en rapport om EU:s utvecklingspolitik. Jag hoppas att det stämmer. Det är en beslutspunkt. Den är årligen återkommande, och det här är den tredje rapporten.

Rådet förväntas anta rådsslutsatser om kommissionens rapport och om gemenskapens utvecklingssamarbete för förra året, alltså år 2002. Utifrån dessa rådsslutsatser förväntas en fortsatt och bredare diskussion om reformeringen och effektiviteten av EG:s bistånd.

Syftet med rådsslutsatserna är att förbättra kvaliteten och formatet på årsrapporten och att öka insynen i det samlade EU:s utvecklingssamarbete. Rådsslutsatserna syftar också till att utveckla årsrapporten som instrument för att mäta effektiviteten i samarbetet. Det är därmed både en informations- och en mätrapport.

Regeringen har deltagit aktivt i utarbetandet av rådsslutsatserna, och vi är nöjda med dessa slutsatser – mycket nöjda till och med. I slutsatserna uppmanas kommissionen att bland annat se över formatet på årsrapporten och göra den tydligare. Där belyses också ett antal områden som är viktiga för det fortsatta arbetet med att effektivisera EG-biståndet. Vidare betonas i slutsatserna behovet av samstämmighet mellan målen i EG:s utvecklingspolitik och andra mål i EU:s policy.

Vi välkomnar, som sagt, att årsrapporten utvecklas som mätinstrument och tycker att rådsslutsatserna är bra.

Anf.  145  ORDFÖRANDEN:

Vi tar de andra punkterna också så får vi dem samlade. Risken är annars att de återupprepas.

Anf.  146  Statsrådet CARIN JÄMTIN (s):

Punkt 2 på min lista gäller kommissionen meddelande om styre och utveckling, alltså governance och development. Det är också en beslutspunkt. Rådet förväntas anta rådsslutsatser och diskutera meddelandet. Syftet är att identifiera praktiska tillvägagångssätt för att bygga kapacitet för gott styre, governance som det heter i dessa sammanhang. Det föreslås ske bland annat genom partnerskapsländernas delaktighet, alltså större ansvarstagande av partnerskapsländerna, större synergi och samstämmighet, tydligare samordning av givares prioriteringar och samarbetsländernas dagordning. Särskilt fokus har i rapporten lagts på arbetet med så kallade svåra partnerskap, det vill säga sådana samarbetsländer som saknar politisk vilja att förbättra samhällsstyrningen och där givare använder andra kanaler än samarbetsländerna.

Regeringens hållning är att Sverige drivit frågan om att i rådsslutsatserna inkludera den definition av governance som finns i Cotonouavtalet. För detta har vi fått stöd från de andra medlemsstaterna. Sverige har även önskat en tydligare betoning av mänskliga rättigheter, demokrati och freds- och konflikthantering kopplat till governance-begreppet. Det har vi också fått stöd för.

Sverige har tydligt tryckt på att även om man använder sig av begreppet governance ska detta inte leda till att man slutar använda mänskliga rättigheter och demokrati som begrepp. I stället behålls mänskliga rättigheter och demokrati som begrepp med tydliga målsättningar. Vi har också fått stöd för det arbetet.

Sverige har drivit frågan om att referenser till demokratiska institutioner och fattigdomsbekämpning tydligt ska in i detta. Vi har fått stöd för det från de övriga medlemsstaterna. Dessutom har vi drivit hårt frågan om att det ska finnas referens till gender. Även det har vi fått stöd för.

Sammantaget finner vi att vi har fått bra stöd för de svenska synpunkterna, och vi är nöjda med dessa slutsatser. Detta är alltså en beslutspunkt.

Punkt 3, Privata sektorn i utvecklingsländerna, är en A-punkt som det heter i dessa sammanhang. Om det inte finns frågor på den punkten tänkte jag därför inte säga någonting om den. Jag lämnar den så länge.

Punkt 4 är upptagen som en diskussionspunkt men blir troligen en beslutspunkt. Det handlar om en fredsmekanism – att stödja fredsbevarande insatser i Afrika via Europeiska utvecklingsfonden. Förslaget är om 250 miljoner euro och syftar till att stödja Afrikas fredsansträngningar genom den afrikanska unionens initiativ till egna afrikanska fredsinitiativ. Den syftar alltså till att stimulera afrikansk konfliktlösning och solidaritet mellan afrikanska stater, vilket vi tycker är mycket positivt. Det skapar också förutsättningar för långsiktiga utvecklingsinsatser.

Regeringen har i grunden ställt sig positiv till inrättandet av denna fredsfacilitet, men det finns ett antal problem och utmaningar – om jag uttrycker mig så – i denna fredsfacilitet. Med hänvisning till det avser vi verka för en klarare diskussion vad gäller användningen av biståndsmedel, det vill säga vad som är DAC-fähigt och inte i detta. Jag återkommer till det.

Det handlar också om att tydliggöra medlemsstaternas medverkan i den vidare beslutsprocessen, alltså på varje insatsnivå. Inte heller det är klargjort. Vidare handlar det om att klargöra att det alltid krävs en folkrättslig grund för fredsoperationer, och i de fall det blir fråga om fredsframtvingande insatser kräver Sverige att det finns en resolution från FN:s säkerhetsråd bakom sådana insatser.

Det är i dag oklart exakt vilken typ av insatser som de afrikanska länderna ser att fredsfaciliteten ska användas till, och därför är det också i dag svårt att säga exakt hur stor del av dessa medel som kommer att vara DAC-fähiga, det vill säga räknas till det vi brukar nämna bistånd. Det är mycket svårt att svara på i dag.

Jag vill också stryka under att dessa medel tas från reserverade pengar till de afrikanska länderna. Det handlar alltså om pengar som redan i dag i EDF-budgeten är öronmärkta för de afrikanska länderna. I dialog med de afrikanska länderna har man accepterat den här lösningen för finansiering.

Jag tror att vi alla är överens om att det behövs stöd till fredsskapande insatser i Afrika. Det svåra i detta sammanhang är beslutsprocessen och vad som är DAC-fähigt och inte i det hela. EDF-pengarna är ju egentligen biståndsmedel och därmed redan från början DAC-fähiga.

Den sista punkten är en ren diskussionspunkt och handlar om bomullsinitiativet. Det var egentligen en del av WTO-förhandlingarna. Fransmännen har rest frågan. Man har i allmänna biståndsgruppen inte kunnat enas om någon rådsslutsats, och därför blir detta en diskussionspunkt. Vad jag förstår har frågan varit uppe tidigare i höst men då inför jordbruksrådet.

Anf.  147  ORDFÖRANDEN:

Den var även uppe i EU-nämnden den 10 oktober.

Anf.  148  Statsrådet CARIN JÄMTIN (s):

Regeringens ståndpunkter kring denna fråga är desamma som tidigare, och min intention är att ta upp samma åsikter igen eftersom vi inte ändrat ståndpunkt. Det jag tänker stryka under är att detta är en handelsfråga och inte en biståndsfråga. Vi ser på den som en handelsfråga med ett utvecklingsperspektiv – inte som en biståndsfråga.

Anf.  149  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar så mycket för detta. De första fyra punkterna ska vi fatta beslut om och den sista är en informationspunkt. Punkterna 2 och 3 är nya frågor för nämnden, men när det framför allt gäller den sista frågan hade vi den uppe i nämnden så sent som i oktober.

Anf.  150  CARL B HAMILTON (fp):

Den principiellt intressantaste punkten gäller frågan om fredsfacilitet och det som biståndsministern var inne på, nämligen i vilken utsträckning man kan använda biståndsmedel för att framtvinga fred och säkerhet i ett visst område. Ministern sade att om det bara är DAC-fähigt så är det okej. Men det är att lite grann krypa undan själva frågan, alltså om det är bra eller dåligt.

Låt mig först fråga: Är räddningstjänst och poliser okej? Låt mig sedan gå vidare och fråga: I vilken utsträckning kan man använda biståndsmedel för den här typen av verksamhet? Tycker ministern att det är dåligt?

Anf.  151  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Du har redan fått ett välkomnande av ordföranden, och det är säkert roligt att åka på det första ministerrådsmötet som blir ett mastodontministermöte.

Eftersom det nu finns ärenden som vi behandlar för första gången hade jag sett fram emot att få lite dokument. Det gäller den första punkten, 11.1 EU:s utvecklingspolitik, som ju är en återkommande fråga och handlar om utvärdering. Där finns vad jag förstår redan färdiglagda rådsslutsatser, men ingenting har kommit till nämnden. Det är synd. Nu får vi bara allmänt hållna och till intet förpliktande diskussioner. Därmed är det också svårt för oss att få en uppfattning om dina insatser i Bryssel.

Det andra jag vill ta upp gäller punkt 11.2 om utveckling och styrning, som också Carl B var inne på. Det finns medlemsstater som tycker att det hela går för fort. Jag vet inte riktigt vad ni avser fatta beslut om. Jag kan hålla med om inriktningen, och kommissionsdokumentet finns ju tillgängligt för oss alla, men jag vet inte hur rådet har hanterat det i rådsarbetsgrupperna. Jag har heller inte haft tid att på egen hand försöka leta reda på det.

Sedan vill jag bara nämna att när det gäller punkt 11.4, Etablerande av fredsmekanism i Afrika, är det något som vi moderater verkligen välkomnar, och jag hoppas att detta kan växa. Det är en diskussionspunkt, men jag tror att Sverige kan bidra med mycket gott så att detta verkligen blir en fast organisation. På så sätt kan vi främja demokratin men också säkra freden. Det vill jag skicka med.

Anf.  152  Statsrådet CARIN JÄMTIN (s):

Jag börjar med fredsfaciliteten som både Gunilla Carlsson och Carl B Hamilton frågade om.

Vad jag förstår är såväl räddningstjänst som civilpoliser redan i dag i huvudsak DAC-fähiga. Med andra ord kan man använda sig av det som kallas biståndspengar. När man i samband med fredsfaciliteten ställer en så generell fråga som den Carl B Hamilton ställde, nämligen om man kan använda biståndsmedel till detta, är problemet att vi inte riktigt vet vad ”till detta” är.

De afrikanska länderna har inte definierat ifall det handlar om utbildning för före detta barnsoldater, utbildning i mänskliga rättigheter för soldater eller stöd för faktisk trupp. Exakt vad det handlar om är i dag inte klarlagt.

Det är ganska tydligt fastlagt att trupp inte är DAC-fähigt, vilket jag också anser är korrekt. Trupp kan alltså inte finansieras med det som vi i dag kallar för bistånd. Däremot kan man diskutera om man ska hjälpa till att finansiera det i alla fall, men då är det inte biståndspengar anser jag. Och det är inte heller i dag DAC-fähigt.

Svaret på frågan om man kan använda biståndsmedel till detta blir lite luddigt eftersom vi inte riktigt vet. Det kommer framtiden att visa, och därför är det jätteviktigt, medlemsstaternas deltagande i beslutsprocessen vid varje enskild insats. Det är viktigt att den processen klarläggs på ett bra sätt, och vi kommer att driva frågan vidare.

Behovet av olika fredsskapande insatser på den afrikanska kontinenten är fullständigt uppenbart. Det tror jag att vi alla är ense om. Sedan är frågan vilken plånbok som ska betala vad. Det är en av flera tricksiga frågor i sammanhanget.

Jag vill återigen understryka att det är mycket glädjande att de afrikanska länderna tar så stort ansvar för att själva lösa sina konflikter. Det är en verkligt positiv utveckling som ägt rum bara de senaste åren.

När det gäller Gunilla Carlssons påpekande om att det hela gått fort och att det är olyckligt att dokumenten inte funnits tänkte jag be Åsa Palmgren beskriva hur processen gått till. Det har gått fort, vilket vi också framfört, men vi tycker ändå att rådsslutsatserna är fullgoda.

Anf.  153  Ämnessakkunniga ÅSA PALMGREN:

Vi har fått dokumenten från kommissionen i ett ganska sent skede. Det gäller särskilt det om styrning och utveckling, som vi fick för bara någon månad sedan. Vi tycker själva att det har gått väldigt fort, och vi kommer också att vid rådsmötet påpeka att vi gärna hade sett att vi fått lite mer tid på oss.

Det italienska ordförandeskapet har gärna velat fatta beslut vid detta möte, och vi har velat vara dem behjälpliga. Vi har särskilt på den punkten in i det sista förhandlat om rådsslutsatserna. Jag tror att de kommer att bli klara i dag, och vi skickar gärna över dem.

När det gäller rapporten om EU:s utvecklingspolitik hoppas vi att själva rapporten har varit tillgänglig. Den är dock väldigt tjock, och vi har lyft fram detta och sagt att vi gärna ser att kommissionen funderar över formatet så att den blir lite mer lättillgänglig och lite läsligare. Samma sak gäller där, nämligen att rådsslutsatserna blivit klara i ett ganska sent stadium. Vi skickar naturligtvis gärna över dem när de är klara.

Anf.  154  ORDFÖRANDEN:

Vi har synpunkter på hur Italien sköter sig.

En del av detta finns tillgängligt, och det har kansliet också talat om. Den stora rapporten har vi emellertid inte kopierat till ledamöterna. Däremot har vi talat om att den finns tillgänglig på nätet och hur man hittar den.

Fortsättningsvis vill vi ha allt underlag även om det blir först natten eller morgonen innan. Alla partier har ju gruppmöten och liknande. Vi vill alltså ha så mycket som möjligt av materialet även om det kommer väldigt sent.

Anf.  155  ULF HOLM (mp):

Fru ordförande! Jag vill väcka frågan hur mycket EU ska hålla på med biståndspolitik mot bakgrund av de skandaler som varit, alltså hur EU-kommissionen sköter pengar och annat när det gäller biståndspolitiken. En bidragande orsak till att den förra EU-kommissionen fick avgå var just bedrägerierna inom biståndssektorn.

Nu har det blivit bättre och därför måste man välkomna förslaget under 11.1 om att man gör en reformering. Jag måste erkänna att jag inte har läst alla de papper som vi fått via mejl. Det är ibland en omöjlighet.

Det tas i sammanfattningen upp att effektiviteten bland de olika institutionerna på EU-nivå ska vara bättre. Det är jättebra. Men jag tycker att man ska lägga till att det måste finnas ett samarbete mellan de nationella biståndsmålen och biståndspolitiken. Det är just den här oredan med att det kommer flera olika instanser på olika nivåer som skall göra insatser som gör att det ibland blir väldigt komplicerat ute på fältet och det tycker jag att man skall lyfta upp här också, att det ligger i linje med annan verksamhet också. Det har varit ett av de stora problemen tidigare.

När det gäller 11.2 välkomnar jag att Sverige betonar fattigdomsbekämpningen hårdare än vad som nu står i utkastet. Det är jättebra. Däremot sätter jag frågetecken kring där det står ”inkluderad av referenser till OECD:s, DAC:s och Världsbankens arbete”. Jag vet inte vad det innebär. Enligt mitt sätt att se ägnar sig inte Världsbanken särskilt mycket åt fattigdomsbekämpning, men det kanske bara är min uppfattning.

När det gäller fredsmekanismen i Afrika är det viktigt att betona att man måste skilja på biståndspengar och andra pengar. En del av de insatser som sker i Afrika måste ju tas från andra medel än just biståndet. Den svenska inställningen till vad som är en handelsfråga är helt i linje med det och något som jag verkligen stöder.

Sedan tycker jag rent generellt, vilket Gunilla Carlsson också tog upp, att det är väldigt svårt att som parti sitta i samråd och ge sitt samtycke till något när det inte finns tillräckligt beslutsunderlag. Det är svårt när nämndens ledamöter kanske får en dag på sig att läsa …

Anf.  156  ORDFÖRANDEN:

Vi har haft en lång diskussion om det på förmiddagen när du inte var här.

Anf.  157  ULF HOLM (mp):

Det är en viktig svensk profilfråga att hålla en hög svansföring när det gäller biståndspolitik, höjda biståndsmedel och så vidare. Därför tycker jag att det är lite synd att vi inte fick mer tid på oss.

Anf.  158  Statsrådet CARIN JÄMTIN (s):

Vi får undersöka vad vi från vår sida kan göra bättre när det gäller att skicka underlagen. Jag vet inte hur de där processerna går till, men självklart ska vi försöka få fram informationen så tidigt som möjligt. Det är naturligtvis mycket viktigt att ni får input på olika sätt och att vi är överens.

Ulf Holm frågade om bättre biståndssamordning med andra givare, mellan kommissionen och medlemsländerna och så vidare. Ett sådant arbete är naturligtvis viktigt. Det ligger också i den här rapporteringen att man ska titta på både medlemsstaternas och kommissionens bistånd.

Det ligger också i linje med vår proposition 122, som ska diskuteras i riksdagen i mitten av december. Där säger vi tydligt att man måste utgå från samarbetsländernas egna fattigdomsstrategier och att det måste vara deras prioriteringar som tydligare sätter dagordningen för givarnas bidrag till fattigdomsarbetet. I det arbetet ligger just att samordna medlemsstaterna i EU – och för den delen också Världsbanken och andra givare – när det gäller utvecklingsarbetet i de enskilda länderna. Det måste vi självfallet titta på.

Ulf Holm frågade också om EU över huvud taget ska hålla på med bistånd mot bakgrund av skandalerna. Det har som sagt blivit bättre. Styrningen är i dag bättre. Jag tycker nog att EU har en kompetens på biståndsområdet och att det därför är viktigt att driva vidare just frågorna om effektivitet och bättre uppföljning på biståndsområdet.

Anf.  159  ULF HOLM (mp):

Jag välkomnar att det som står om bidragsländerna finns med och att det blir en större samordning. Däremot måste jag faktiskt poängtera om EU över huvud taget ska hålla på med bistånd.

Det är ingen ny åsikt – det är helt riktigt. Vår förra EU-kommissionär Anita Gradin sade ganska tydligt att en av de områden där hon tyckte att EU kanske skulle släppa ifrån sig makt var just biståndsområdet eftersom det så att säga blev kaka på kaka. Det är för många olika intressenter som jobbar med samma frågor. De enskilda medlemsländerna har större erfarenhet av att sköta detta, och där pågår redan ett samarbete.

Jag tror att man faktiskt ska lyssna lite mer på det. Sedan hoppas jag naturligtvis att så länge biståndet finns med man också jobbar för att det ska bli bättre. Utifrån den här föredragningen verkar regeringen faktiskt vara på rätt väg.

Anf.  160  ORDFÖRANDEN:

Vill statsrådet kommentera det eller ska vi se det som ett inlägg? Vi ser det som ett inlägg.

Då tänkte jag att vi skulle ta punkterna 11.1, 11.2, 11.3 och 11.4 i ett sammanhang.

Jag kan sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i ärendet. Vad gäller 11.5 tackar vi för informationen.

Jag har en fråga som alltid ställs till statsrådet på mötet. Finns någon A-punkt som kommer upp som är av politisk betydelse och som nämnden borde känna till?

Anf.  161  Statsrådet CARIN JÄMTIN (s):

Den enda A-punkten gäller den privata sektorn i utvecklingsländerna. Vi känner oss nöjda med den punkten.

Anf.  162  ORDFÖRANDEN:

Det är en fråga som jag alltid ställer. Det är lite viktigt eftersom det är så mycket material. Vi får oftast en lista. Jag brukar alltid ställa den frågan. Vi är intresserade av den politiska hanteringen.

Jag vill tacka statsrådet så mycket för sitt första möte här med oss. Jag vill önska er allihop en trevlig helg.

5 §  Transport, telekommunikation och energi (endast telekommunikation)

Statssekreterare Jonas Bjelfvenstam

Rapport från ministerrådsmöte den 9 oktober 2003

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 20 november 2003

Anf.  163  ORDFÖRANDEN:

Vi går över på nästa punkt på dagordningen. Det gäller transport, telekommunikation och energi som bara gäller telekommunikation.

Jag vill hälsa statssekreterare Jonas Bjelfvenstam med medarbetare välkomna till EU-nämnden. Vi gör som vanligt att vi börjar med en rapport från ministerrådsmötet den 9 oktober. Därefter går vi vidare med information och samråd. Varsågod, statssekreteraren.

Anf.  164  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM:

Tack, fru ordförande. Ärade ledamöter. Jag börjar med återrapporteringen från transport- och telerådet den 9 oktober då enbart transportfrågorna behandlades. Jag hade förmånen att representera Sverige vid det mötet. Där behandlades några viktiga punkter.

Vad gäller först sjöfartsfrågorna antogs en allmän riktlinje beträffande förordningen om förbättrat sjöfartsskydd som tillåter Sverige att göra undantag för den nationella sjöfarten. Det förekom också en riktlinjedebatt om ett direktiv som behandlar föroreningar orsakade av fartyg och införandet av påföljder. En stor fråga där var huruvida de straffrättsliga delarna av förslaget skulle ingå i direktivet eller inte. Rådet var närmast enigt i sina uttalanden om att så inte skulle vara fallet utan att detta borde behandlas av rådet för inrikes- och rättsliga frågor.

Kommissionen presenterade också sitt förslag till ändrade riktlinjer för transeuropeiska transportnätverk, TEN. På luftfartsområdet uppnåddes en politisk överenskommelse vad gäller förordningen om luftfartsavtal mellan medlemsstater och tredjeländer och en förordning om skydd mot subventioner och illojal prissättning från länder som inte är EU-medlemmar. Det nåddes också en överenskommelse beträffande förordning om försäkringskrav för lufttrafikföretag och operatörer. På landtransportområdet antogs en allmän riktlinje om ett direktiv om minimikrav för säkerhet i tunnlar som ingår i det transeuropeiska vägnätet.

Så långt återrapporteringen från förra transportrådet. Jag är naturligtvis beredd att svara på frågor. Annars kan jag för min del övergå till kommande möte.

Anf.  165  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Innan jag lämnar ordet fritt ska vi bevilja att Martin Palm från trafikutskottet får närvara vid mötet. Jag lämnar ordet fritt med anledning av den punkten. Kan vi låta Martin närvara i dag? Svaret är ja.

Då lämnar jag ordet fritt med anledning av rapporten. Ingen begär ordet. Vi kan därmed godkänna den och gå över på listan. Varsågod, statssekreteraren.

Anf.  166  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM:

Tack, fru ordförande. Under dagordningspunkt 3 kommer rådsmötet att behandla rådsslutsatser om övergången från analoga till digitala sändningar. Bakgrunden är att kommissionen nyligen har publicerat ett meddelande om övergången från analogt till digitalt. Meddelandet tar upp den komplicerade process som övergången i sig utgör och fokuserar särskilt på medlemsstaternas politik.

I utkastet till rådsslutsatser välkomnas meddelandet och medlemsstaternas respektive kommissionens möjligheter att främja processen uppmärksammas. Regeringen stöder utkastet och menar att det stämmer överens med den aktiva politik som förs i Sverige för att verka för en övergång till digitala TV-sändningar.

Anf.  167  ORDFÖRANDEN:

Jag kan konstatera att det finns ett stöd för regeringens ståndpunkt i ärendet. Vi går vidare till punkt 4 på dagordningen.

Anf.  168  Statssekreterare JONAS BJELVFENSTAM:

Dagordningspunkten 4 handlar om hinder för en utbredd tillgång till informationssamhällets nya tjänster. Rådsslutsatserna och det underliggande meddelande som kommissionen antog i somras tar sikte på betydelsen av öppna standarder framför allt inom de tekniska plattformar som finns för digital-TV och 3 G.

Gemensamt är att all standardisering enligt regeringens uppfattning i första hand ska vara frivillig och ledas av branschen. Däremot är det bra och förutseende att påpeka som görs i slutsatserna betydelsen av att detta faktiskt sker och att medlemsstaterna kontinuerligt bevakar området.

Det är klart att det också finns möjligheter för medlemsstaterna att göra vissa standarder obligatoriska om det skulle krävas enligt nyligen ikraftträdda lagen om elektronisk kommunikation.

Regeringen instämmer också i slutsatsen att det är viktigt att staten föregår med gott exempel. Medlemsstaterna uppmanas att där det är möjligt se till att de offentliga elektroniska tjänsterna är tillgängliga genom olika typer av tekniska plattformar.

Anf.  169  ORDFÖRANDEN:

Detta är en ny fråga.

Anf.  170  ULF HOLM (mp):

Jag ska inte gå in på de tekniska detaljerna eftersom det är avancerat. Jag skulle vilja fråga vilken rättslig status det har. Jag förstod inte riktigt om det är minimiregler och om vi kan införa strängare. Jag stöder helt regeringens uppfattning att det ska bygga på frivillighet. I den frågan har jag ingen annan uppfattning.

Den andra frågan är: Vilka konsekvenser får detta i Sverige? Jag hittar tyvärr inte någon sammanfattning där det brukar stå om ekonomiska konsekvenser i Sverige, lagstiftningskonsekvenser och annat. Jag kan inte hitta det. Jag kan inte heller räkna ut vad det skulle kunna innebära. Ni får förmodligen analyserat det på Regeringskansliet. Jag vill ha en liten kommentar om det.

Anf.  171  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM:

Meddelandet är av frivillig karaktär, och rådsslutsatserna är detsamma. De verktyg vi har bygger på tidigare EU-direktiv, nämligen lagen om elektronisk kommunikation. Den är införd sedan i somras.

Anf.  172  ULF HOLM (mp):

Det var ingenting om konsekvenserna av rådsslutsatsen i Sverige. Vad kommer den att leda till?

Anf.  173  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM:

Det är svårt att förutsäga. Jag tror att det ändå är viktigt att man har en samsyn i EU. Det är för det första viktigt att branschöverenskommelser uppnås i första hand och för det andra att man om så skulle behövas har en möjlighet och är beredd att använda den lagstiftning som finns och ska finnas i medlemsstaterna.

Anf.  174  ORDFÖRANDEN:

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt. Vi går vidare till punkt 5 om inrättande av den europeiska byrån för nät- och informationssäkerhet.

Anf.  175  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM:

Fru ordförande. Förhandlingarna om denna förordning har varit långa och svåra. De har redovisats vid flera tidigare tillfällen i EU-nämnden. Från svensk sida har Sverige ingått i en grupp av länder som tagit frågan på stort allvar och arbetat väldigt intensivt för att få genomslag för våra svenska synpunkter.

Vår bedömning så långt är att vi har lyckats hyggligt jämfört med de mål vi satte upp. Några exempel på detta vill jag ändå nämna. För det första får alla medlemsstater en representant i styrelsen och kan därmed vara med och påverka byråns arbete. För det andra ska byrån ha ett europeiskt fokus för sitt arbete och samtidigt bygga på medlemsstaternas insatser. En bredare syn på informationssäkerhetsproblemen har skrivits in i förordningsförslaget. Det förebyggande arbetets betydelse har lyfts fram, och den privata sektorns roll har stärkts.

Vår förhoppning är nu att medlemsstater och kommission ska kunna arbeta tillsammans för att byrån ska kunna starta som planerat i början av nästa år. Detta förutsätter dock att Europaparlamentets omröstning den 19 november, det vill säga dagen före teleministrarnas möte, faller väl ut.

Anf.  176  SONIA KARLSSON (s):

Jag vill fråga statssekreteraren när beslut fattas angående placeringen av byrån för nät- och informationssäkerhet. Frågan om lokalisering ingår inte i förslaget. Men flera av remissinstanserna argumenterar för placering i Sverige. Jag kan meddela att mitt hemlän Östergötland och närmare bestämt Linköping är mycket intresserade av att få byrån. Eftersom den ska starta redan den 1 januari 2004 bör väl lokaliseringsfrågan avgöras i nära tid.

Anf.  177  CARL B HAMILTON (fp):

Fru ordförande! Det är inte ofta jag håller med Sonia Karlsson, men jag följer upp hennes fråga här. Hur förbereder sig Sverige för att kunna lägga ett attraktivt bud på att få byrån till Sverige och till exempel till Linköping?

Anf.  178  ANDERS G HÖGMARK (m):

Jag följer också upp detta. Jag kommer inte att plädera för Växjö, även om mycket talar för det. Min fråga är: Vilka länder bildar man allians med, och vilka länder har hittills markerat på något sätt att de kommer att stödja Sverige?

Jag har en andra fråga. Styrelsen har en ganska rikhaltig sammansättning. Är det någon principfråga att alla medlemmar måste vara med i styrelsen eller finns det något operativt effektivitetsskäl för att man måste vara 25 framöver i styrelsen?

Anf.  179  ULF HOLM (mp):

Det skulle vara viktigt ur svenskt perspektiv att styrelsen kanske får en placering någonstans i Sverige. Sedan finns det nog många kommuner som kan vara mer eller mindre lämpliga.

Jag vill fråga statssekreteraren om styrelsens sammansättning och hur man ska rösta. Det är inte helt klart. Det verkar nu också bli en strid där EU-parlamentet har en uppfattning och vissa medlemsstater en annan, och så vidare.

Man borde ha en styrelseledamot per medlemsland och kanske enkel eller kvalificerad majoritet. Jag är inte riktigt lika säker på det eftersom jag inte riktigt har förstått exakt vilka frågeställningar som styrelsen kommer att avgöra. Det är väldigt svårt att säga om det är viktigt med kvalificerad majoritet eller inte.

Frågan till statssekreteraren är hur de kommande förhandlingarna kommer att gå. Uppenbarligen kommer det att bli en massa kohandel. Det kan man utgå ifrån. Vilken punkt är det som Sveriges regering kan tänka sig släppa utifrån de redovisade svenska ståndpunkterna? Kommer statssekreteraren eller statsrådet som förhandlar att även kasta in kortleken var placeringen ska vara i den diskussionen?

Anf.  180  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM:

Fru ordförande! Beträffande byråns lokalisering har jag i dag egentligen inte någon annan kommentar till den frågan än jag haft tidigare. Frågor om placeringar av nya EU-organ har hittills främst behandlats av stats- och regeringscheferna. Besluten brukar fattas i form av en paketlösning där flera EU-organs placering beslutas samtidigt. Med största sannolikhet kan fallet så bli även denna gång.

Från svensk sida har som bekant förts fram till ordförandeskapet, kommissionen och andra medlemsstater att Sverige har god kunskap och gedigen erfarenhet av att tillföra flera av de nya EU-organ som nu diskuteras. Utöver nät- och informationssäkerhetsbyrån gäller det även kemikaliebyrån, sjösäkerhetsbyrån och centrumet för förebyggande kontroll av sjukdomar.

Regeringens uppfattning har varit och är att på detta sätt föra fram ett bredare intresse och att på så sätt maximera våra chanser att nå ett bra resultat i den kompromiss som så småningom kommer att bli fallet.

Frågan om rösträttsreglerna och de allra senaste diskussionerna skulle jag vilja be kanslirådet Fredrik Sand att kommentera.

Anf.  181  Kanslirådet FREDRIK SAND:

Tack så mycket. Det var några frågor om styrelsen och om det fanns något speciellt skäl till varför varje land skulle vara representerat. Det har framförts en rad skäl till det i förhandlingarna.

När det gäller frågor om informationssäkerhet är intresset och erfarenheten ojämnt spridd inom unionen. Detta har setts som ett sätt att få delaktighet i frågorna. Det är väldigt angeläget att de olika europeiska länderna kommer upp på en likvärdig nivå och för den delen att man arbetar med frågorna på global nivå.

Det har också varit angeläget att betona småstaternas roll i detta, bland annat för Sverige. Det finns vissa länder som satsar väldigt mycket resurser och har stora starka egna myndigheter på området. Ett sätt att balansera att den dagordning som ska gälla i byrån inte sätts av de länder som har ojämfört mycket mer resurser att lägga på området är att även de mindre länderna är med.

En annan fråga är att förslaget till att det bara skulle vara sex medlemsstater som är representerade i byrån kommer från ett kommissionspapper som egentligen inte har antagits av någon annan än av kommissionen. Det är lite grann en principiell fråga hur man vill förhandla om det.

Informationssäkerhetsfrågor är också ett ämne som snabbt blir väldigt känsligt för många medlemsstater, och så även för Sverige. Därför har det också ansetts som angeläget att varje land är representerat i styrelsen.

Vad gäller förhandlingen om hur det ska gå till har det funnits ett närmast oavvisligt krav från Sverige och en del andra länder. Striden har mest handlat om för vilka frågor man skulle ha tvåtredjedelsmajoritetsröstning. Parlamentet har gått med på att det blir en styrelseperson från varje land. Tvåtredjedelsröstningen gäller stadgarna för byrån, interna regler, budgeten, årliga arbetsprogrammet och tillsättning och avsättning av generaldirektören.

Eftersom sätet inte är föremål för reglering i förordningen har det inte heller förekommit några förhandlingar mellan Sverige eller andra medlemsstater att ändra på några av de saker som varit på bordet med anledning av diskussionerna om sätet.

Det var ytterligare en fråga om sätet som jag tolkade som att den gällde interimslösning. Då brukar det gå till så att om inte rådet har beslutat om var en byrå ska ligga gör man ett uttalande som ungefär går ut på att byrån ligger i någon ort, förmodligen Bryssel, tills det är beslutat. Det är mer av byråkratiska skäl. För att man ska kunna starta byrån måste man ha ett säte och också utnämna något slags tillförordnad chef. Det blir då en person i kommissionen som har det ansvaret tills man har rekryterat en generaldirektör.

Det var några svar på de frågor som kom upp.

Anf.  182  ULF HOLM (mp):

Jag har förstått regeringens position som att man tycker precis som jag själv att varje medlemsland ska ha en styrelseledamot. Det är i så fall bra. Hur långt kommer Sverige att driva den positionen? Du nämnde själv att det finns helt olika åsikter. Kommer Sverige om det behövs att lägga in veto tills man får igenom den åsikten? Hur ser förhandlingsläget ut? Vilka medlemsstater är emot? Är det något av de större länderna? Hur är förhandlingspositionen?

Anf.  183  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM:

Jag kan svara på den sista frågan. Vi uppfattar nu den frågan som avgjord. Sedan kan det i omröstningen i parlamentet vara så att enskilda ledamöter har en annan uppfattning. Men frågan om att varje medlemsstat ska ha en ledamot i styrelsen är för vår del avgjord.

Anf.  184  ORDFÖRANDEN:

Jag kan sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i ärendet.

Vi går vidare till punkt 6 på dagordningen om situationen för elektronisk kommunikation i Europa. Det är en diskussionspunkt. Diskussionspunkterna har distribuerats till nämnden. Har statssekreteraren något övrigt att tillägga?

Anf.  185  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM:

Jag ber att få hänvisa till det utsända materialet.

Anf.  186  ORDFÖRANDEN:

Jag lämnar ordet fritt med anledning av den diskussionspunkten. Ingen begär ordet. Jag tackar för informationen. Vi går vidare till punkt 7 om e-förvaltningens roll för Europas framtid. Det är en ny fråga.

Anf.  187  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM:

Kommissionen har i oktober till rådet lämnat ett meddelande om e-förvaltningens roll i Europas framtid. Meddelandet syftar till att ge en samlad bild av pågående och planerade aktiviteter som är relaterade till utvecklingen av e-förvaltningen. De ytterligare åtgärder som föreslås syftar till att stärka samarbetet och öka synergieffekter i det pågående arbetet på europeisk nivå.

Den offentliga förvaltningens betydelse för tillväxten understryks liksom vikten av att det sker en modernisering genom att de offentliga förvaltningarna tar till vara de möjligheter som IT ger. Regeringen kan ställa sig bakom förslaget till rådsslutsatser. Vår huvudfråga har varit behovet av en bättre samordning inom kommissionen och av olika initiativ som kommissionen har tagit inom e-förvaltning.

Vi har velat att detta skulle lyftas fram särskilt i slutsatserna, och det har också skett.

Anf.  188  ORDFÖRANDEN:

Jag kan sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i ärendet.

Vi går vidare till punkt 8 om driftskompatibla alleuropeiska e-förvaltningstjänster. Det är också en ny fråga.

Anf.  189  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM:

Kommissionen föreslår ett femårigt program för att utveckla gemensamma offentliga elektroniska tjänster till stöd för samarbetet mellan medlemsstaternas förvaltningar och EU:s institutioner och för kontakterna med medborgare och företag. Avsikten är att programmet ska inledas år 2005 och ersätta det nuvarande programmet för datautbyte mellan förvaltningarna som avslutas under nästa år.

Regeringen stöder det föreslagna programmet och har varit pådrivande i att fokusera arbetet på att utveckla e-tjänster som är till stor nytta för medborgare och företag i Europa och som stärker delaktigheten i EU-arbetet.

Anf.  190  ORDFÖRANDEN:

Jag kan sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i ärendet.

Vi går vidare till punkt 9 om världstoppmöte om informationssamhället. Det är en informationspunkt.

Anf.  191  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM:

Jag ber att få hänvisa till det utsända materialet.

Anf.  192  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för informationen och går vidare till punkt 10 som också är en informationspunkt.

Anf.  193  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM:

Där ber jag också att få hänvisa till det utsända materialet.

Anf.  194  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för informationen.

Vi har kommit till övriga frågor. Finns det någon A-punktslista som där det finns något kontroversiellt som vi borde få kunskap om?

Anf.  195  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM:

Såvitt oss är känt är inga A-punkter eller övriga frågor anmälda.

Anf.  196  ANDERS G HÖGMARK (m):

Jag vet att alla är uttröttade utom ett par ledamöter som har kommit efter lunchen. Jag vill ändå mycket kort ta upp en fråga.

I förmiddags hade vi en diskussion med anledning av förberedelserna inför Europeiska rådet den 12–13 december och bland annat om tillväxtinitiativet och vilka projekt som det skulle satsats på med den speciella snabbstarten för infrastrukturprojekten. Då var utrikesministern här. Hon kunde naturligtvis inte svara på fackfrågorna.

Det finns nu ett utsökt tillfälle att ställa en fråga. Det finns omnämnt ett par svenska projekt som skulle kunna vara tänkbara att ”snabbstarta”. Då är min fråga: Vilken planberedskap och vilket finansiellt utrymme planerar nu Näringsdepartementet att argumentera för inför Sveriges position i frågan?

Utan en sådan planberedskap och utan finansiellt utrymme inom budgetutrymmet finns ingen möjlighet. Vad kommer Sverige konkret att markera med bäring på svenska projekt som ändå finns upptagna på listan?

Anf.  197  ORDFÖRANDEN:

Vi ser det som en övrig fråga från nämnden.

Anf.  198  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM:

Den snabblista som blev känd i onsdags kväll innefattar såvitt vi har förstått ett par projekt på infrastrukturområdet, nämligen järnvägstunnlar i Stockholm och i Malmö. Det finns också ett bredbandsinitiativ som berör det område som transportrådet omfattar.

Beträffande de första två frågorna konstaterar jag att infrastrukturplaneringen nu är föremål för beredning i Regeringskansliet. Avsikten är att regeringen i början av året ska fatta beslut om planerna fram till och med år 2012.

Där är självklart att de två projekt som är nämnda i snabbstartsprogrammet också är en del av det övergripande projektet, nämligen Nordiska triangeln, som Sverige har fört fram i diskussionen om TEN-projekten.

Det återstår att se vad regeringens beslut kommer att bli i början av året om infrastrukturplaneringen. Men självklart hänger det ihop med snabblistan.

När det gäller bredbandsutbyggnaden finns det avsatt medel för åren 2004 och 2005 i statsbudgeten.

Anf.  199  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Innan jag ger ordet till Anders G Högmark vill jag nämna att vi har haft en diskussion om detta på förmiddagen med de andra ministrarna med anledning av frågestunden i går med statsministern. De andra ministrarna har hänvisat till kommunikationsministern. Det är därför den här frågan kommer upp.

Anf.  200  ANDERS G HÖGMARK (m):

Fru ordförande! Vi brukar klaga över att vi har brist på tid. Nu ges det en liten framförhållning. Jag är väl medveten om att detta hänger ihop. Det är just av det skälet jag frågar vilka initiativ man kommer att ta på rådsmötet i december.

Andra länder kommer med stor säkerhet att markera sin villighet att också med inhemsk finansiering ta emot de delar som kan vara aktuella av EU-finansieringen. Har man den planberedskapen och har man den politiska beslutskraften att man redan vid decembermötet kan flagga för att detta är ett prioriterat projekt i Sverige och därmed också föremål för EU-pengar så snart det över huvud taget är möjligt?

Anf.  201  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM:

Svaret är att planberedskap finns. Planberedskapen är delvis beroende av de formella processer som finns med anknytning till miljö- och tillståndslagstiftningen som gör att till exempel Citytunneln i Stockholm, som är omdiskuterad, kräver ett antal tillstånd av miljökaraktär för att komma till utförande. Men planberedskap bedömer vi finnas.

Utifrån vad regeringen har angivit i diskussionerna om TEN utgår jag från att vi också i andra sammanhang kommer att kunna driva samma projekt, nämligen Nordiska triangeln eller delar därav. Exakt hur detta ska ske inför Europeiska rådet kan jag däremot inte svara på i dag.

Anf.  202  ORDFÖRANDEN:

Jag tror att det vore bra om nämnden vid ett senare tillfälle kunde få en genomgång av detta. Det är en fråga som har ställts till flera ministrar tidigare i dag. Det gäller framför allt med utgångspunkt från statsministerns inlägg i debatten i går i kammaren.

Jag kan konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i ärendet

Vi vill tacka statssekreteraren med medarbetare så mycket för att ni kom hit. Jag önskar er en trevlig helg.

6 §  Jordbruk och fiske

Jordbruksminister Ann-Christin Nykvist

Rapport från ministerrådsmöte den 13 oktober 2003

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 17 och 18 november 2003

Anf.  203  ORDFÖRANDEN:

Nu har vi ytterligare en punkt på dagordningen, nämligen jordbruk och fiske. Jag hälsar Jordbruksminister Ann-Christin Nykvist med medarbetare välkomna till EU-nämnden.

Vi gör väl som vanligt att vi börjar med en rapport från ministerrådsmötet den 13 oktober. Efter det går vi in på informationen och samrådet.

Varsågod, jordbruksministern!

Anf.  204  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Tack så mycket! Det var ett kort möte den 13 oktober som jag ska avrapportera. Det handlade bland annat om fiskefrågor. Efter en kortare diskussion antogs med kvalificerad majoritet ordförandeskapets kompromissförslag när det gäller fiskeansträngningen för vissa fiskezoner och fisketillgångar inom gemenskapen, det som kallas för Västra vatten och som vi har haft uppe här vid ett flertal tillfällen. Nu antogs detta alltså med majoritet. Det gick inte att komma fram någon annan väg.

Sedan hade vi en första diskussion om reformerna för olivolja och bomull. När det gäller bomullen var det markeringar från producentländernas sida. De var kritiska till överföringen till andra pelaren. De ville även ha en övergångsperiod när det gäller att införa reformen. Å andra sidan välkomnade de icke-producerande länderna reformförslaget och menade att vi nu var på rätt väg. Kommissionen gjorde också en markering att man motsatte sig en övergångsperiod för reformens genomförande och förklarade också att man då kunde tillämpa full frikoppling och inte de 60–40-regler, tror jag det var, som fanns i kommissionens förslag.

När det gäller olivoljan underströk producentländerna vikten av att kunna upprätthålla produktionen på nuvarande nivå. Majoriteten av de icke-producerande länderna uttalade sig egentligen inte alls i den diskussionen. Sverige och Danmark gjorde en markering av sin syn i tobaksfrågan.

Sedan hade vi punkten om det statliga stödet till nötodling i Spanien. Den ströks från dagordningen. Det blev aldrig något ställningstagande i den delen.

Anf.  205  ORDFÖRANDEN:

Eftersom ingen har några frågor kan vi lämna den punkten och gå in på dagens lista. Vi börjar med punkt 3 och fiskefrågorna.

Anf.  206  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Det handlar om en riktlinjedebatt om återhämtningsplaner för torsk och nordlig kummel. Här handlar det om att ta definitiv ställning till återhämtningsplaner. Detta var ju någonting som aktualiserades för snart ett år sedan vid decembermötet förra året när vi fattade de stora reformbesluten.

Här har vi fått två frågeställningar från kommissionen som man ber ministrarna att yttra sig över. De har tillförts sedan vi skickade över den kommenterade dagordningen till EU-nämnden. Den första frågan handlar om så kallade harvest rules. Det är kopplat till TAC och kvotförordningen. Man undrar om det är rimligt att ha den här typen av regler. Vi i Sverige tycker att det här är bra för torskfisket i Nordsjön, Skagerrak och Kattegatt. Vi stöder alltså tanken på att ha den här typen av regelverk. Det handlar om att hitta instrument för att få ett uthålligt fiske.

Den andra frågan handlar om för- och nackdelar med olika system för begränsning av fiskeansträngningar. Det är lite tekniska frågor. Det handlar om huruvida man ska utgå från så kallade kilowattdagar eller från dagar frånvarande från hamn. Vi i Sverige tycker att det är rimligt att utgå från kilowattdagarna. Vi tycker att det är ett effektivt sätt att hantera de här frågorna.

Anf.  207  LARS LINDBLAD (m):

Eftersom Moderaterna har varit oerhört kritiska mot den ensidiga hanteringen av torskfrågorna vid tidigare tillfällen tycker jag att det finns anledning för oss att uttrycka att vi är positiva till den svenska ståndpunkten där man hittar en gemensam lösning på detta. Vi håller helt och hållet med om den skrivning som finns i den utdelade PM:en.

Anf.  208  ULF HOLM (mp):

Jag är naturligtvis inte riktigt lika nöjd som Lars Lindblad. Men jag tycker att kommissionens förslag är ett viktigt steg i rätt riktning. Jag tycker dock att Sverige under den här riktlinjedebatten ska ha en högre svansföring än att bara försvara kommissionens förslag. I kommissionens förslag finns det faktiskt en del tveksamheter också.

Första frågan är om inte § 5 i artikel 6 som finns i dokumentet bör strykas. Jag ska förklara vad som står i den artikeln. Den säger att kvoterna inte bör minska mer än 15 % från ett år till ett annat. Kommentaren till det är det skulle ge stabilitet till fiskenäringen. Men om det visar sig att fiskebeståndet förändras så mycket måste man väl kunna rucka på procentsiffran om det är nödvändigt för att långsiktigt behålla torsken i framtiden. Det verkar väldigt dumt att sätta in en sådan procentsiffra i lagstiftningen, det vill säga i dokumentet. Därför tycker jag att Sverige borde driva att den ska utgå. Förändringarna i verkligheten kan vara helt annorlunda än det som står i dokumentet.

Det bör förtydligas i dokumentet att man faktiskt inte får fiska mer än vad som är säkerställt med vetenskapliga hänvisningar. Det är inte särskilt förtydligat i dokumentet här. Det betyder bara att kommissionen vet att det finns ett motstånd från vissa medlemsstater mot att föra in detta. Jag tycker faktiskt att Sveriges position bör vara att lägga sig på andra sidan om kommissionen. Vi ska givetvis stödja kommissionen, men vi ska också dra på och visa vad det innebär konkret.

Sedan har jag en sista fråga om varför inte den här planen även kan innefatta Östersjön. Detta är bara en återhämtningsplan för Nordsjön. Frågan är om den inte också borde gälla Östersjön. Det skulle innebära att man flyttar fram positionerna från svenskt perspektiv. Den här planen är bättre än den plan som finns för Östersjön. Då skulle vi flytta fram positionerna och snabba på återhämtningen av torskbeståndet i Östersjön. Det ligger ju i regeringens och Miljöpartiets intresse.

Anf.  209  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Jag ska försöka svara på frågorna. Lars Lindblad tar upp detta med gemensamma lösningar. Den strävan vi har är att få ett så brett stöd som möjligt i alla de fiskefrågor som vi har drivit från svensk sida. Jag tycker att detta med en hållbar utveckling har fått stark ställning under det år som jag har haft tillfälle att delta i de här råden. De förhandlingar som vi hade kring Östersjön och det arbete vi har gjort när det gäller Östersjön under det här året visar att det har blivit en ökad förståelse. Vi har kunnat få något bredare lösningar.

Till Ulf Holm vill jag säga att det fortfarande finns motkrafter. Vi vet att det finns motkrafter när det gäller den paragraf och den artikel du tar upp. Det handlar om att man vill ha en urvattning av förslaget. Att stötta kommissionens förslag är ändå att stötta det som nog får uppfattas som ett kraftfullt alternativ i de här frågorna. Det är den linjen vi har valt. Vi vill ha en tydlig position för att försvara den hållbara utvecklingen. Jag tycker att den svenska positionen står för det.

Det finns redan återhämtningsplaner för Östersjön. Det har vi redan åstadkommit.

Anf.  210  ULF HOLM (mp):

Jag vet att det finns återhämtningsplaner för Östersjön. Men visst är väl denna bättre än den som finns för Östersjön? Så har jag uppfattat det i alla fall. Men ni kan kanske ge bättre svar på det.

Jag tyckte inte att svaret var tillfredsställande när det gäller § 5b om att man ska sätta in i slutsatserna att fiskekvoterna inte får minska mer än 15 % per år. Det kan faktiskt uppstå situationer där fiskebeståndet minskar avsevärt några år. För att få en långsiktigt hållbar utveckling måste man kanske göra större ingripanden under en begränsad tid. Det skulle försvåras om man har den här paragrafen i lagstiftningen som säger att det bara får vara 15 %.

Anf.  211  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

När det gäller den sista frågan och den linje som Ulf Holm driver blir det samma svar. Vi menar att vi står för ett starkt ställningstagande från kommissionens sida. Att stötta kommissionen innebär att man minskar riskerna för en utvattning av förslaget.

Det är svårt att jämföra de här återhämtningsplanerna. Det är olika fiskemönster. Det finns de som hävdar att återhämtningsplanen för Östersjön är väl så bra som den för Skagerrak, Kattegatt och Nordsjön. Det är svårt att säga vad som är bäst. Vi är glada att kommissionen äntligen kommer fram med den här åtgärdsplanen. Den har blivit försenad, men nu finns den till diskussion.

Anf.  212  ORDFÖRANDEN:

Då kan jag konstatera att det finns ett stöd för regeringens redovisade upplägg i de fortsatta förhandlingarna.

Då går vi vidare till punkt 4 som handlar om de vetenskapliga utlåtandena om förvaltningen av fiskeresurserna 2004. Det handlar om en information.

Anf.  213  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Här ska vi alltså få en information från kommissionen. Vi förväntar oss att kommissionären Fischler kommer att redogöra för kommissionens uppfattning när det gäller de vetenskapliga råden. Här är den svenska positionen att vi bör följa den biologiska rådgivningen. Det här är alltså en informationspunkt där vi förväntar oss att kommissionen kommer med den här redovisningen.

Anf.  214  LENNART FREMLING (fp):

Det är jätteviktigt att vi håller på principerna om att vi ska ha en hållbar utveckling och att den biologiska rådgivningen ska följas så att fiskbeståndet får chans att återhämta sig. Det här är mer grundläggande än det förra ärendet vi just behandlade som mer handlar om taktik för att komma någonvart för att få avtal till stånd. I det förra ärendet var ju risken att ingenting händer om man inte godtar det. Det finns ju en risk att de här restriktionerna inte är tillräckligt kraftfulla.

Jag vill särskilt ta upp frågan om dumpning av död fisk. Det lär vara så, åtminstone har det uppgivits, att det inte är förbjudet att dumpa småfisk som man har tagit upp. Om den biologiska rådgivningen utgår ifrån att man landar en viss kvantitet fisk och att det är det som tål att tas upp, kan man inte få dumpa död fisk och sedan inte räkna med den. Då jämför man ju inte jämförbara storheter. Det vore värdefullt om man från svensk sida verkligen ser till att det bygger på en riktig mätning så att den biologiska rådgivningen stämmer.

Anf.  215  ULF HOLM (mp):

Det är väldigt viktigt att man följer detta. Frågan är vilken sannolikhet det är för att kommissionen faktiskt föreslår de råd som tas fram här. Vi vet ju att kommissionen inte har följt tidigare vetenskapliga råd från ICES där man faktiskt har föreslagit ett totalstopp för fiske inom vissa områden. Kommissionen har helt enkelt tagit hänsyn till olika medlemsstaters önskemål, och det har blivit en kohandel som vi har pratat om många gånger tidigare i EU-nämnden. Frågan är vilken position som kommissionen kan tänkas inta. Tänker man verkligen följa de råd man får? Tyvärr har det inte varit fallet tidigare. Det är egentligen det som är mest beklagligt här.

Anf.  216  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

De frågor som Lennart Fremling tar upp är väldigt centrala. I den biologiska rådgivningen, när man beräknar vilket utrymme som finns för uttag, räknar man in också den här dumpningen. Det finns alltså en uppskattning av detta. Vi i Sverige har jobbat mycket, särskilt i Östersjön men även i Västerhavet, för att försöka hjälpa till, även tillsammans med fiskarnas organisationer, för att bland annat få fram selektiva redskap. De tekniska åtgärderna är viktiga för att man inte ska få upp fel fisk.

Sedan måste jag erkänna att detta är svåra kontrollfrågor. Det handlar om att jobba vidare med de här frågorna för att begränsa den döda fisken som kastas överbord.

Till Ulf Holm vill jag säga att jag inte riktigt vet vad kommissionen har för avsikter, men vi kommer att få veta det ganska snart. Den 3 december ska vi ju få förslag inför decemberrådet. Jag får återkomma till EU-nämnden i dessa delar.

Anf.  217  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för den här informationen och går vidare till punkt 5 på dagordningen. Det är en ny fråga.

Anf.  218  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Det är en falsk B-punkt. Det handlar om ett stödprogram som berör Grönland. Vi menar att man kan stödja det här försöksfisket som regleras genom den föreslagna texten. Det handlar om att man också måste göra en åtskillnad mellan betalningar för EU:s fiskemöjligheter i grönländska vatten och strukturstöd till den grönländska fiskerinäringen. Jag har inga ytterligare kommentarer på den här punkten. Det är alltså en falsk B-punkt.

Anf.  219  KARIN THORBORG (v):

Jag undrar hur stora de här fiskena kommer att bli. Det står här att Spanien är intresserat. Finns det många fler länder som står på kö och skulle vilja vara med på de här försöksfiskena? Kan det orsaka spänningar i framtiden mellan länder som står på kö och vill vara med och fiska där? Och hur ställer sig Grönland till det?

Anf.  220  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Jag kan inte ge något uttömmande svar på Karin Thorborgs fråga. Det är inte bestämt ännu. Detta är mer en vetenskaplig ingång i frågan. Man ska ha de här försöksfiskena för att sedan bedöma hur man ska kunna gå vidare. Det är först då man kan ha en uppfattning om omfattningen av det här fisket. Jag har inget konkret svar på frågan.

Anf.  221  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar sammanfattningsvis att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Då går vi vidare till jordbruk och punkt 6 om offentlig foder- och livsmedelskontroll.

Anf.  222  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Den första frågan är en riktlinjedebatt om offentlig kontroll av foder och livsmedel. Det är en fråga som har varit föremål för behandling i EU-nämnden tidigare, redan i februari 2003. Syftet med förslaget är att harmonisera kontrollen.

Vi har fått två särskilda frågor som framkom vid Corepermötet den 12 november. Den ena frågan gäller finansieringen av tillsynen och den andra sanktionsbestämmelser. Från svensk sida vill vi ha en möjlighet att avgiftsfinansiera den här kontrollen. Vi har markerat väldigt tydligt att vi tycker att det är viktig att företag har ett ansvar och en egen kontroll. Sedan vill vi komplettera med en effektiv offentlig kontroll. Vi vill kunna finansiera detta med avgifter.

Här har vi kunnat se att diskussionerna går vår väg. Det förefaller som om det kommer att finnas en flexibilitet när det gäller finansieringsfrågan.

Den andra frågan handlar om sanktionsmöjligheterna. Där markerar vi att vi menar att det inte är möjligt att införa krav på straffbestämmelser inom ramen för pelare ett i en sådan här reglering. Vi har markerat att det inte är acceptabelt från svenska utgångspunkter.

Anf.  223  ULF HOLM (mp):

Jag är lite förvirrad här. I de papper som vi har fått till nämnden står det att det är Sveriges position att det ska vara frivilligt och så vidare, men i det papper vi har fått per mejl står det längst bak att ordförandeskapets slutsatser är just att de obligatoriska avgifterna ska vara frivilliga och att det är upp till varje medlemsland att själv bestämma påföljder. Det blir alltså inte det här straffrättsliga som Sverige har agerat mot och inte gillar. Där stöder jag Sveriges position. Jag tycker inte att man ska ha straffrättsligt samarbete.

Men om jag har förstått detta rätt är det precis det som Sverige tycker nu som är huvudförslaget och ska behandlas nu. Har jag uppfattat det rätt?

Anf.  224  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Vi försöker alltid komma så långt som möjligt när det gäller harmoniseringen av regler. Det har varit utgångspunkten för det här arbetet att vi skulle kunna uppnå en harmonisering. Men det har visat sig att medlemsländerna har olika uppfattningar och olika intressen. Det finns de som vill ha en offentlig finansiering, en statlig finansiering, på ena kanten och det finns de som vill ha möjligheter att ta ut avgifter på den andra. Slutsatsen som vi drar nu är att det förefaller som om det kommer att finnas ett utrymme för medlemsländerna att göra detta efter den modell som man finner bäst nationellt. Det är någonting som vi tycker är bra.

Anf.  225  ULF HOLM (mp):

Då har jag uppfattat frågorna rätt. Till skillnad från regeringen tycker jag inte att man ska ha harmonisering på det här området. Jag är väldigt nöjd över att det blir frivilligt och att medlemsstaterna får agera hur de vill när det gäller avgifterna och påföljderna. Det passar mig alldeles utmärkt om det blir rådets slutsatser.

Anf.  226  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns ett stöd för regeringens redovisade upplägg i de fortsatta förhandlingarna.

Nu går vi över till registrering av får och getter.

Anf.  227  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Det är en lägesrapport i en fråga som vi har haft uppe här tidigare redan i december 2002. Det är så länge sedan som vi hade den uppe för första gången. Här handlar det om den viktiga principen att vi ska ha spårbarhet för att också stävja sjukdomar. Vi har haft vissa problem med det här förslaget eftersom vi har varit oroliga för att det ska bli för ambitiöst och kostnadsdrivande om man inte har en mycket stor omfattning på verksamheten. Vi tycker nu att detta landar väldigt bra.

Vid ett möte i rådsarbetsgruppen den 12 november lade ordförandeskapet fram ett nytt förslag när det gäller den elektroniska märkningen. Det innebär att alla djur utom slaktdjur ska identifieras elektroniskt senast den 1 januari 2008. Men det finns ett undantag. Om man har färre än 500 000 får och getter ska man vara undantagen från systemet. Med den storleksordning som vi har i dag på den här produktionen skulle vi omfattas av det här undantaget. Vi tycker att det här är tillfredsställande.

Anf.  228  ORDFÖRANDEN:

Jag kan sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Då går vi vidare till djurtransport.

Anf.  229  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Den är struken.

Anf.  230  ORDFÖRANDEN:

Då går vi vidare till punkt 9.

Anf.  231  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Det är fortsättningen på reformeringen av jordbruksreformen. Det gäller socker, tobak, bomull och olivolja. Det hade vi också uppe tidigare här i EU-nämnden. Det behandlades vid jordbruksrådet den 13 oktober. Vi menar att det är bra utgångspunkter för den fortsatta reformeringen som har lagts fram. Jag har inte så mycket mer att tillägga än det som jag sade vid den tidigare genomgången. Vi fortsätter det här arbetet och diskussionerna i rådet. Det ska vara en riktlinjedebatt vid det här mötet.

Anf.  232  ORDFÖRANDEN:

Jag kan konstatera att det finns ett stöd för regeringens upplägg i de fortsatt förhandlingarna.

Då går vi över till punkt 10, Övriga frågor. Där har vi användning av hundar och katter för produktion av päls.

Anf.  233  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Jag tog upp begränsningar i importen av den här typen av produkter för knappt ett år sedan i ministerrådet. Nu är det mina danska och holländska kolleger som tar upp samma problem. Det svar jag fick var att kommissionären bedömde det som svårt att reglera den här typen av produkter på gemenskapsnivå. Det kunde finnas vissa handelspolitiska komplikationer. Han uppmanade medlemsländerna att hantera de här problemen nationellt. Det har gjorts i Danmark och Italien. Vi arbetar med de här frågorna i Sverige.

Nu tas frågan upp igen av Danmark och Nederländerna. Det är angeläget att försöka få en lösning på gemenskapsnivå. Detta är någonting som vi välkomnar från svensk sida.

Anf.  234  CARL B HAMILTON (fp):

Jag vill bara fråga om det danska importförbudet bara gäller produkter som kommer från tredjeland eller även produkter från andra länder inom gemenskapen.

Anf.  235  ULF HOLM (mp):

Den här frågan har varit uppe tidigare. Jag tycker att Sverige har agerat bra på EU-nivå. Men det har inte hänt så mycket i Sverige. Danmark har ju kommit mycket längre än vad Sverige har gjort. Om jag inte minns helt fel kom det väl en utredning i maj om hur man skulle kunna genomföra ett nationellt förbud, men än så länge har det inte kommit något mer utifrån det. Det är ju ganska länge sedan. Finns det några principiella hållhakar som kommissionen har framfört som gör att det inte skulle vara möjlighet att genomföra detta på EU-nivå? Det enda man har sagt tidigare är att det är upp till varje medlemsland att bestämma detta själv. Finns det några argument från kommissionen som skulle kunna innebära att det inte går att genomföra detta på EU-nivå?

Anf.  236  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Till Carl B Hamilton vill jag säga: Ja, regleringen gäller tredjeland. Det är där vi har problemen också. Detta gäller framför allt produkter som kommer från Asien och Kina. Det är där som de har sitt ursprung.

När det gäller det nationella arbetet vill jag säga att regeringen gav ett uppdrag till Kommerskollegium och Jordbruksverket att utvärdera och analysera hur man skulle kunna genomföra en sådan här importrestriktion i svensk nationell rätt. Vi fick ett förslag under året från myndigheterna. Det pågår ett beredningsarbete i departementet. Det pågår alltså lagstiftningsarbete. Det är inte helt enkelt. Men jag ser ändå positivt på möjligheterna att kunna lägga fram ett förslag tämligen snart.

Anf.  237  ULF HOLM (mp):

Frågan gällde också om kommissionen har redovisat några invändningar. De kanske inte vill lägga fram ett förslag, eller de kanske ser några andra hinder på vägen.

Anf.  238  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Det svar jag fick från kommissionen när jag tog upp den här frågan för knappt ett år sedan var att man såg att det kunde finnas handelspolitiska problem i detta. Det innebar också att det skulle vara en väldigt lång väg fram till att kunna träffa en uppgörelse. Medlemsländerna uppmanades att lösa problemen nationellt. Jag vet att det också finns regler i USA. Det är inte bara Europa som har funderat i de här termerna. Det är sannolikt möjligt från handelspolitiska utgångspunkter.

Kommissionen menade också att om vi skulle reglera detta inom ramen för unionen var det problem och tveksamheter vilken legal grund vi skulle ha för detta i fördraget.

Det fanns ett antal problem som kommissionären räknade upp. Vi får väl se vad kommissionären säger på det här mötet när Danmark och Holland återigen tar upp frågan.

Anf.  239  ORDFÖRANDEN:

Vi vill då tacka för och godkänna informationen.

Finns det någonting på A-punktslistan som är kontroversiellt?

Anf.  240  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Jag har några ytterligare punkter som har kommit till och som jag vill nämna.

Den ena punkten handlar om tryffelkulturen i Europa, på begäran av de franska och italienska delegationerna. Det kommer uppenbarligen att vara en redovisning av vad det här står för. Jag vet inte riktigt vad man kommer att anföra.

Det har kommit ytterligare en punkt kring träda. Det är en information från kommissionen, och det handlar om omfattningen av de obligatoriska uttagen. Där har vi i dag en 10-procentsregel, och det finns förslag på att sänka den så att det blir en mindre omfattning på trädan. Det har sin bakgrund i den torra sommaren i Europa, där man har varit tvungen att använda marken annorlunda. Från svensk sida tycker vi att det här är ett rimligt förslag. Vi tycker egentligen inte att man behöver ha någon obligatorisk träda över huvud taget, så det här går i rätt riktning från svenska utgångspunkter.

Det finns också en fråga om situationen på rismarknaden, och den frågan har tagits upp av den portugisiska delegationen.

Det finns ytterligare en fråga, och det är utförsäljningen av tyska interventionslager av spannmål, på begäran av den spanska delegationen. Riktigt vad man kommer att yrka vet jag inte.

Under lunchen kommer utsikterna i WTO:s jordbruksförhandlingar att diskuteras. Det tas upp igen. Från svensk sida är vi mycket angelägna om att vi återigen kommer till förhandlingsbordet så snart det är möjligt. Det kommer vi att driva.

Vi har också förstått att det kan vara så att det italienska ordförandeskapet kommer att aktualisera en namnändring på ministerrådet. I dag heter vi jordbruks- och fiskerådet. Man menar att det också bör läggas till ordet livsmedel i namnet på rådet. Det låter kanske enkelt, men det får en del komplikationer när det gäller uppgiftsfördelningen mellan olika råd. Vi får väl se var frågan sedan hamnar.

Det var de viktigare punkterna.

Anf.  241  INGVAR SVENSSON (kd):

Jag uppfattade inte vilken inställning Sverige eller regeringen hade till tryffelinitiativet från Frankrike och Italien.

Anf.  242  KARIN THORBORG (v):

Jag skulle bara vilja ha en förklaring till varför fråga nr 8 inte har tagits upp. Jag har en känsla av att man förhalar den här frågan. Jag tycker att det är jätteviktigt att Sverige trycker på för att man ska komma till ett beslut om förordningen om skydd av djur vid transport. Jag skulle vilja veta vad det är som gör det: Förhalar man det därför att man inte vill ta något beslut?

Anf.  243  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

När det gäller tryffel vet vi inte riktigt, men vi kan väl spekulera i att det handlar om att man vill göra en markering av den förträffliga kvaliteten på just den franska tryffeln. Det kan ju vara så. Vi vet inte riktigt.

När det gäller transportfrågan är min bedömning – kommissionen har lagt fram ett förslag under sommaren – att ordförandeskapet har svårt att komma fram i den frågan, därför att man har motsättningar. Från svensk sida är vi mycket angelägna, och vi kommer givetvis att driva de här frågorna kraftfullt. Men det finns svårigheter. Det finns olika ambitioner hos medlemsländerna.

Anf.  244  ORDFÖRANDEN:

Finns det några ytterligare frågor?

Anf.  245  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Jag har ingen A-punktslista, så jag kan tyvärr inte redovisa den.

Anf.  246  ORDFÖRANDEN:

Då vill jag tacka jordbruksministern med medarbetare för att ni kom hit. Jag vill önska er en trevlig helg.

Innehållsförteckning

1 §  Allmänna frågor och yttre förbindelser (försvarsfrågor dp. 10) 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  2  Försvarsminister LENI BJÖRKLUND (s) 1

Anf.  3  ORDFÖRANDEN 2

Anf.  4  Försvarsminister LENI BJÖRKLUND (s) 2

Anf.  5  ORDFÖRANDEN 6

Anf.  6  CARL B HAMILTON (fp) 6

Anf.  7  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 6

Anf.  8  ANDERS G HÖGMARK (m) 7

Anf.  9  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 7

Anf.  10  LARS OHLY (v) 8

Anf.  11  YVONNE RUWAIDA (mp) 9

Anf.  12  ESKIL ERLANDSSON (c) 9

Anf.  13  ORDFÖRANDEN 9

Anf.  14  Försvarsminister LENI BJÖRKLUND (s) 9

Anf.  15  ORDFÖRANDEN 12

Anf.  16  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 12

Anf.  17  LARS OHLY (v) 12

Anf.  18  Försvarsminister LENI BJÖRKLUND (s) 13

Anf.  19  ORDFÖRANDEN 14

Anf.  20  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 14

Anf.  21  ORDFÖRANDEN 14

Anf.  22  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 14

Anf.  23  ORDFÖRANDEN 14

2 §  Allmänna frågor och yttre förbindelser (dp. 1–7, allmänna frågor, och dp. 1–9, yttre förbindelser) 15

Anf.  24  ORDFÖRANDEN 15

Anf.  25  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 15

Anf.  26  ORDFÖRANDEN 15

Anf.  27  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 16

Anf.  28  ORDFÖRANDEN 16

Anf.  29  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 16

Anf.  30  CARL B HAMILTON (fp) 17

Anf.  31  ANDERS G HÖGMARK (m) 17

Anf.  32  YVONNE RUWAIDA (mp) 18

Anf.  33  LARS OHLY (v) 18

Anf.  34  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 18

Anf.  35  ORDFÖRANDEN 19

Anf.  36  CARL B HAMILTON (fp) 19

Anf.  37  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 19

Anf.  38  ANDERS G HÖGMARK (m) 19

Anf.  39  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 20

Anf.  40  Departementsrådet MAGNUS ROBACH 20

Anf.  41  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 20

Anf.  42  ORDFÖRANDEN 20

Anf.  43  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 20

Anf.  44  ORDFÖRANDEN 21

Anf.  45  YVONNE RUWAIDA (mp) 21

Anf.  46  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 21

Anf.  47  ORDFÖRANDEN 21

Anf.  48  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 21

Anf.  49  ORDFÖRANDEN 22

Anf.  50  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 22

Anf.  51  YVONNE RUWAIDA (mp) 23

Anf.  52  LARS OHLY (v) 24

Anf.  53  HILLEVI LARSSON (s) 24

Anf.  54  ORDFÖRANDEN 25

Anf.  55  HILLEVI LARSSON (s) 25

Anf.  56  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 25

Anf.  57  YVONNE RUWAIDA (mp) 26

Anf.  58  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 26

Anf.  59  ORDFÖRANDEN 27

Anf.  60  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 27

Anf.  61  ORDFÖRANDEN 27

Anf.  62  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 28

Anf.  63  LARS OHLY (v) 28

Anf.  64  YVONNE RUWAIDA (mp) 28

Anf.  65  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 29

Anf.  66  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 29

Anf.  67  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 30

Anf.  68  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 30

Anf.  69  ORDFÖRANDEN 30

Anf.  70  Departementsrådet MAGNUS ROBACH 30

Anf.  71  ORDFÖRANDEN 30

Anf.  72  Departementsrådet MAGNUS ROBACH 30

Anf.  73  ORDFÖRANDEN 30

Anf.  74  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 31

Anf.  75  LARS OHLY (v) 31

Anf.  76  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 31

Anf.  77  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 31

Anf.  78  ORDFÖRANDEN 31

Anf.  79  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 31

Anf.  80  LARS OHLY (v) 32

Anf.  81  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 32

Anf.  82  ORDFÖRANDEN 32

Anf.  83  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 32

Anf.  84  ANDERS G HÖGMARK (m) 33

Anf.  85  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 33

Anf.  86  ORDFÖRANDEN 33

Anf.  87  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 33

Anf.  88  YVONNE RUWAIDA (mp) 34

Anf.  89  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 34

Anf.  90  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 34

Anf.  91  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 34

Anf.  92  ORDFÖRANDEN 34

Anf.  93  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 34

Anf.  94  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 35

Anf.  95  CARL B HAMILTON (fp) 35

Anf.  96  YVONNE RUWAIDA (mp) 36

Anf.  97  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 36

Anf.  98  LARS OHLY (v) 36

Anf.  99  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 37

Anf.  100  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 38

Anf.  101  ORDFÖRANDEN 38

Anf.  102  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 38

Anf. 101  ORDFÖRANDEN 39

Anf. 102  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 39

Anf.  103  ORDFÖRANDEN 39

Anf.  104  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 40

Anf.  105  ORDFÖRANDEN 40

Anf.  106  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 40

Anf.  107  ORDFÖRANDEN 40

Anf.  108  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 40

Anf.  109  ORDFÖRANDEN 40

Anf.  110  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 40

Anf.  111  Departementssekreterare ANDREAS VON BECKERATH 41

Anf.  112  ORDFÖRANDEN 41

Anf.  113  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 41

Anf.  114  ORDFÖRANDEN 41

Anf.  115  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 41

Anf.  116  ORDFÖRANDEN 41

Anf.  117  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 41

Anf.  118  ORDFÖRANDEN 41

Anf.  119  CARL B HAMILTON (fp) 42

Anf.  120  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 42

Anf.  121  ORDFÖRANDEN 42

p §  Regeringskonferensen 43

Anf.  122  ORDFÖRANDEN 43

Anf.  123  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 43

Anf.  124  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 44

Anf.  125  ORDFÖRANDEN 44

Anf.  126  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 44

Anf.  127  CARL B HAMILTON (fp) 45

Anf.  128  HILLEVI LARSSON (s) 45

Anf.  129  YVONNE RUWAIDA (mp) 45

Anf.  130  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 45

Anf.  131  ORDFÖRANDEN 45

Anf.  132  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 46

Anf.  133  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 46

Anf.  134  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 46

Anf.  135  LARS OHLY (v) 46

Anf.  136  CARL B HAMILTON (fp) 47

Anf.  137  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 47

Anf.  138  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 48

Anf.  139  CARL B HAMILTON (fp) 48

Anf.  140  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 48

Anf.  141  Departementsrådet MAGNUS ROBACH 48

Anf.  142  ORDFÖRANDEN 49

4 §  Allmänna frågor och yttre förbindelser (dp. 11, utvecklingspolitik) 50

Anf.  143  ORDFÖRANDEN 50

Anf.  144  Statsrådet CARIN JÄMTIN (s) 50

Anf.  145  ORDFÖRANDEN 51

Anf.  146  Statsrådet CARIN JÄMTIN (s) 51

Anf.  147  ORDFÖRANDEN 52

Anf.  148  Statsrådet CARIN JÄMTIN (s) 52

Anf.  149  ORDFÖRANDEN 52

Anf.  150  CARL B HAMILTON (fp) 53

Anf.  151  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 53

Anf.  152  Statsrådet CARIN JÄMTIN (s) 53

Anf.  153  Ämnessakkunniga ÅSA PALMGREN 54

Anf.  154  ORDFÖRANDEN 54

Anf.  155  ULF HOLM (mp) 55

Anf.  156  ORDFÖRANDEN 55

Anf.  157  ULF HOLM (mp) 55

Anf.  158  Statsrådet CARIN JÄMTIN (s) 55

Anf.  159  ULF HOLM (mp) 56

Anf.  160  ORDFÖRANDEN 56

Anf.  161  Statsrådet CARIN JÄMTIN (s) 56

Anf.  162  ORDFÖRANDEN 57

5 §  Transport, telekommunikation och energi (endast telekommunikation) 58

Anf.  163  ORDFÖRANDEN 58

Anf.  164  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM 58

Anf.  165  ORDFÖRANDEN 58

Anf.  166  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM 59

Anf.  167  ORDFÖRANDEN 59

Anf.  168  Statssekreterare JONAS BJELVFENSTAM 59

Anf.  169  ORDFÖRANDEN 59

Anf.  170  ULF HOLM (mp) 59

Anf.  171  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM 60

Anf.  172  ULF HOLM (mp) 60

Anf.  173  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM 60

Anf.  174  ORDFÖRANDEN 60

Anf.  175  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM 60

Anf.  176  SONIA KARLSSON (s) 60

Anf.  177  CARL B HAMILTON (fp) 61

Anf.  178  ANDERS G HÖGMARK (m) 61

Anf.  179  ULF HOLM (mp) 61

Anf.  180  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM 61

Anf.  181  Kanslirådet FREDRIK SAND 62

Anf.  182  ULF HOLM (mp) 63

Anf.  183  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM 63

Anf.  184  ORDFÖRANDEN 63

Anf.  185  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM 63

Anf.  186  ORDFÖRANDEN 63

Anf.  187  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM 63

Anf.  188  ORDFÖRANDEN 63

Anf.  189  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM 64

Anf.  190  ORDFÖRANDEN 64

Anf.  191  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM 64

Anf.  192  ORDFÖRANDEN 64

Anf.  193  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM 64

Anf.  194  ORDFÖRANDEN 64

Anf.  195  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM 64

Anf.  196  ANDERS G HÖGMARK (m) 64

Anf.  197  ORDFÖRANDEN 65

Anf.  198  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM 65

Anf.  199  ORDFÖRANDEN 65

Anf.  200  ANDERS G HÖGMARK (m) 65

Anf.  201  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM 66

Anf.  202  ORDFÖRANDEN 66

6 §  Jordbruk och fiske 67

Anf.  203  ORDFÖRANDEN 67

Anf.  204  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 67

Anf.  205  ORDFÖRANDEN 67

Anf.  206  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 67

Anf.  207  LARS LINDBLAD (m) 68

Anf.  208  ULF HOLM (mp) 68

Anf.  209  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 69

Anf.  210  ULF HOLM (mp) 69

Anf.  211  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 69

Anf.  212  ORDFÖRANDEN 69

Anf.  213  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 70

Anf.  214  LENNART FREMLING (fp) 70

Anf.  215  ULF HOLM (mp) 70

Anf.  216  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 70

Anf.  217  ORDFÖRANDEN 71

Anf.  218  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 71

Anf.  219  KARIN THORBORG (v) 71

Anf.  220  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 71

Anf.  221  ORDFÖRANDEN 71

Anf.  222  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 71

Anf.  223  ULF HOLM (mp) 72

Anf.  224  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 72

Anf.  225  ULF HOLM (mp) 72

Anf.  226  ORDFÖRANDEN 72

Anf.  227  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 72

Anf.  228  ORDFÖRANDEN 73

Anf.  229  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 73

Anf.  230  ORDFÖRANDEN 73

Anf.  231  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 73

Anf.  232  ORDFÖRANDEN 73

Anf.  233  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 73

Anf.  234  CARL B HAMILTON (fp) 74

Anf.  235  ULF HOLM (mp) 74

Anf.  236  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 74

Anf.  237  ULF HOLM (mp) 74

Anf.  238  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 74

Anf.  239  ORDFÖRANDEN 75

Anf.  240  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 75

Anf.  241  INGVAR SVENSSON (kd) 75

Anf.  242  KARIN THORBORG (v) 75

Anf.  243  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 76

Anf.  244  ORDFÖRANDEN 76

Anf.  245  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 76

Anf.  246  ORDFÖRANDEN 76