Fredagen den 14 mars 2003

EU-nämndens uppteckningar 2002/03:18

1 §  Allmänna frågor och yttre förbindelser

Utrikesminister Anna Lindh

Rapport från ministerrådsmöte den 24 februari 2003

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 18 och 19 mars 2003

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Jag förklarar EU-nämndens sammanträde den 14 mars öppnat. Vi går in på föredragningslistan. Jag vill hälsa utrikesminister Anna Lindh med medarbetare välkomna till EU-nämnden.

Jag vill också att vi fattar beslut om att Henrik Envall som är praktikant på EU-nämndens kansli får närvara här.

Vi börjar som vanligt med en rapport och sedan går vi över till information och samråd.

Varsågod, utrikesministern!

Anf.  2  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Tack så mycket! Det förra mötet ägde rum den 24 februari. Lunchen ägnades som väntat huvudsakligen åt Irak. Arabförbundets ordförande och generalsekreterare deltog också i den diskussionen och talade om sina ansträngningar i Irak. De talade också om de problem som skulle uppstå om det skulle bli en militär aktion.

Vi diskuterade också Europaparlamentets inbjudan av Taiwans president till Bryssel. De mottagande länderna, det vill säga Belgien och Frankrike, diskuterade hur man skulle hantera visumfrågan. Det blev en överenskommelse om att man skulle försöka få Europaparlamentet att skjuta upp besöket för att kunna ha en ordentlig diskussion om hela Kina och ett-Kina-politiken.

Vi diskuterade också EU och OSSE och vikten av att man får ett ordentligt samarbete med Ryssland och att vi får upp frågan om Tjetjenien i våra respektive organisationer.

Det var egentligen det som var vid sidan av de punkter som jag sedan kommer tillbaka till under dagens dagordning.

Anf.  3  CARL B HAMILTON (fp):

Kinapolitiken är ju en jättefråga. Pratade man om att diskutera det här i maj? Nämndes det något datum? Eller var det mer allmänt att det rann ut i sanden? Hur skulle man karakterisera det där beslutet?

Anf.  4  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Jag uppfattade det så att vi skulle återkomma till en ordentlig diskussion under våren. Det sades dock inget datum för när man skulle återkomma. Men det var så jag uppfattade vår överenskommelse.

Anf.  5  ORDFÖRANDEN:

Då kan vi godkänna den här rapporten och gå in på informationen och samrådet.

Anf.  6  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Den första punkten handlar om att diskutera vår effektivitet i de yttre förbindelserna. Det är ju en regelbundet återkommande punkt som egentligen måste förberedas väldigt noga för att bli bra. Den här gången har den inte förberetts i de grupper som skulle förbereda den. Det innebär också att det inte finns några riktigt tydliga förslag som kommer att diskuteras. Det finns fyra områden, men de är så vida. Det första området handlar om att förbättra förvaltningen av yttre bistånd, det andra om prioriteringar och resursallokering, det tredje om att öka tillgängligheten av medel för yttre utgifter och det fjärde om att förbättra GUSP-finansieringen.

Som nämnden hör är det väldigt breda punkter. Det finns frågebatterier med oerhört många frågor. Vi kan dela ut dem till nämnden om ni vill ha dem. Om jag ska vara ärlig tror jag inte att ni blir så mycket klokare av dem. Det innebär att det blir en ganska ostrukturerad debatt på måndag.

Det vi kommer att fortsätta att tala om från svensk sida är vikten av att få en förbättrad organisation i kommissionen, att man fortsätter att utveckla de olika instrument man har, att man utvecklar samarbetet med FN, att man i prioriteringarna också lägger in de nya frågorna som handlar om dels migration, dels arbetet mot organiserad brottslighet. Dessutom är fattigdomsbekämpning och konfliktförebyggande prioriterat från svensk sida. Det måste finnas marginaler när man får oförutsedda utgifter. Det är svenska prioriteringar, men med reservation för att det kan bli en ganska ostrukturerad debatt.

Anf.  7  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Då lämnar jag ordet fritt med anledning av den här informationen. Eftersom ingen begär ordet kan vi godkänna den och gå vidare till punkt 4 på dagordningen, Ett större Europa – Nya grannar.

Anf.  8  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Den här frågan kommer kanske inte att bli så ostrukturerad, men däremot kommer det nog att bli en ganska kort diskussion eftersom rådsslutsatser ska antas i april. Därmed räknar vi med att det blir en större debatt i april. I det här förslaget vill man ha en gemensam policy för alla EU:s nya grannar. Skillnaden är att tidigare har vi framför allt fokuserat på grannarna i öst. Ordförandeskapet har också varit med och drivit detta. Naturligtvis vill man också inkludera Medelhavsländerna och södra Medelhavet.

Det vi tycker är viktigt att man får in i det fortsatta arbetet och inför att vi ska fatta beslut i april är att det trots allt är skillnad mellan att diskutera samarbete med Nordafrika och att diskutera samarbete med Ukraina och Moldavien, och då behöver man skilda strategier. Även om man försöker samordna alla inom ett dokument måste man ändå ha skilda strategier för de olika regionerna. Det får inte bli så att vi glömmer bort Ukraina, Vitryssland och Moldavien som ligger i vår direkta närhet och som är så viktiga för oss.

Anf.  9  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Fru ordförande! Jag skulle vilja fråga vilken målsättningen är i de här diskussionerna. De här länderna kan ju knappast ges ett EU-perspektiv i närtid, men förhoppningsvis ska de kunna ges ett Europaperspektiv, om jag får förståelse för den skillnaden. Det är ju viktigt att man kan jobba med demokrati, mänskliga rättigheter och utbyggnad av de värderingarna, inte minst när det gäller Vitryssland, Ukraina och Moldavien. Min fråga är egentligen: Hur ser det här perspektivet ut? Vad är det man vill uppnå med de här länderna? Är det grannrelationer eller att utveckla dem i en modell som liknar den europeiska?

Anf.  10  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Tanken är att vi vill se en utveckling av länderna som ligger i linje med den europeiska vare sig de så småningom kommer att bli medlemmar eller inte. Sedan har vi sagt att vi inte utesluter – och det tror jag är viktigt för deras fortsatta process med EU – att de på längre sikt också kan bli EU-medlemmar men utan att därmed lova dem att de kommer att kunna bli det.

Anf.  11  ORDFÖRANDEN:

Då tackar vi för den informationen och går vidare till punkt 5 på dagordningen om västra Balkan.

Anf.  12  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Efter det som har hänt i västra Balkan kommer vi förmodligen enbart att anta slutsatser om Serbien och Montenegro för att prioritera det vid det här sammanträdet.

Vi var ju på en resa i regionen och hade försökt att täcka in den större delen av länderna på Balkan innan det här mordet skedde. Det som känns väldigt tydligt när man åker runt är hur viktigt det är att EU finns kvar. Det finns ju en risk för att vi glömmer Balkan nu därför vi ägnar oss åt nästa område. Sedan lämnar man Balkan när det gäller både styrkor och politiskt intresse. Länderna börjar liksom trappa ned sitt engagemang på Balkan. Det var för att markera att det svenska engagemanget är väldigt aktivt på Balkan som Jan O Karlsson och jag gjorde den här resan. I alla länder betonade de hur viktigt just Serbien och Montenegro är i den fortsatta processen.

Jag tror att detta kan bli ett tillfälle att också påminna de andra EU-länderna om att de också måste komma ihåg att de ska behålla engagemanget på Balkan och inte gå från en konflikt till en annan. Vi har ett dubbelt ansvar att ställa krav men inte ställa så hårda krav att det leder till spänningar i länderna. Vi kunde se flera sådana exempel när vi till exempel förde diskussioner i Kroatien och även i Serbien innan det här mordet skedde. Det är oerhört viktigt att ställa krav på samarbete i krigsförbrytardomstolen. Detta visar ännu mer hur viktigt det är att ställa krav på att man arbetar för införandet av en rättsstat och demokrati och för en kamp mot organiserad brottslighet. Men de måste också få väldigt positiva signaler från Europa så att de känner att detta faktiskt är en process som de har ett stöd i. De får inte bara känna att det är negativa krav på dem hela tiden. Det ströks under på ett väldigt tragiskt sätt av det som hände.

Vi kommer att fortsätta att diskutera – och vi förde sådana diskussioner i Serbien – om det nya landet Serbien och Montenegro som nu är bildat och som ska försöka föra förhandlingar med EU men fortfarande har så oerhört stora skillnader sig emellan. De har olika valutor, olika momssatser och allt är olika uppbyggt. Om de ska kunna fungera starkt gentemot EU måste de hitta ett gemensamt sätt att hantera detta så att de kan förhandla med omvärlden och så att de kan stärka sig själva. De måste ta fram det som kallas en gemensam marknads- och handelsplan mellan Serbien och Montenegro och förhandla med EU. Jag tror att det kommer att finnas större beredskap från andra EU-länder att verkligen behandla dem på ett bra sätt, försöka få bra överenskommelser och ge prioritet åt det.

När det gäller Kosovo är spänningarna också rätt tydliga. Där strök framför allt grannländerna under hur viktigt det är att man i det här läget inte börjar diskutera en delning av Kosovo och självständighet för Kosovo eftersom det sprider sig direkt till Makedonien och Bosnien, och då ökar oron även där. Även om många inser att detta inte är en hållbar lösning på sikt tar sådana här försoningsprocesser tid. Bosnien och Makedonien måste hinna längre i sina egna interna processer innan man kan börja diskutera framtida status för Kosovo.

Det behövs ett fortsatt starkt EU-engagemang och ett särskilt stöd till Serbien och Montenegro i det här läget. Detta var naturligtvis en väldigt stark påfrestning på dem i en situation som redan var svår. De hade inte utsett sin gemensamma regeringen. Den skulle ha presenterats dagen efter mordet. Det märktes i hela samhället. Vi satt på utrikesministeriet. CNN hade fått nyheten innan en stor del av landet självt hade fått den och innan ens den egna regeringen riktigt hade fått den. Det kändes hur sårbart det fortfarande är.

Anf.  13  CARL B HAMILTON (fp):

Det är naturligtvis lätt att instämma i allt det som Anna Lindh har sagt här. Jag tror inte att vi har några skilda åsikter i sakfrågan. Men frågan är om man ska utnyttja det momentum som nu finns och fånga tillfället i flykten vid ett sådant här möte för att binda upp de andra länderna hårdare genom ett uttalande eller genom att ta ett initiativ. Det här är möjligen ett tillfälle för att strama upp attityden eller understryka attityden mot organiserad brottslighet och maffiaverksamhet hårdare än tidigare. Det är lite läge för det nu. Tänker utrikesministern ta något svenskt initiativ i den här riktningen och inte bara tala allmänt?

Anf.  14  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Det som vi bland annat ville se från svensk sida var att Serbien och Montenegro får bli medlemmar i Europarådet. Jag har insett att alla länderna nu efter mordet har gått ut och sagt att de bör få bli medlemmar i Europarådet. För oss handlar det om en likabehandling. För dem är det en oerhört viktig symbolfråga att få bli medlemmar i Europarådet. De finns många ganska tveksamma regeringar som sitter i Europarådet. Därför tyckte jag att det var väldigt tveksamt att utesluta Serbien och Montenegro. Men nu har vi ett stöd för detta från andra länder.

Vi tror att det framför allt är viktigt här och nu att man får igenom det avtal som gör att Serbien och Montenegro får en större gemensamhet sig emellan. Det skulle stärka dem gentemot EU. Därmed behöver vi också ge dem rätt mycket stöd i den processen. Javier Solana är där redan i dag tillsammans med Chris Patten, och de ska diskutera detta. Det vi hade kunnat föreslå på måndag börjar vi förhoppningsvis med redan i dag för att försöka få ett ordentligt närmande till EU.

På måndag tror jag att det handlar om att understryka att detta inte bara är viktigt för Serbien och Montenegro utan att de andras närvaro i de andra länderna också är väsentlig. Vi får inte glömma Makedonien och Bosnien och ställa för orimliga krav på Kroatien.

Anf.  15  CARL B HAMILTON (fp):

Tror du att ni gör ett gemensamt uttalande eller kommer var och en att yttra sig efteråt? Jag kommer inte riktigt ihåg hur det brukar vara.

Anf.  16  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Det finns inget förslag ännu på vad det kommer att bli för slutsatser.

Anf.  17  ORDFÖRANDEN:

Jag tror att vi allihop kände bestörtning när vi fick den här nyheten. Jag tror också att vi alla kände att det var bra att regeringen redan var där för att med sin närvaro visa att vi bryr oss. Jag tycker att det kändes väldigt bra att visa den här svenska ståndpunkten.

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Då går vi vidare till punkt 6 på dagordningen som handlar om Mellanöstern.

Anf.  18  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Jag vill bara tillägga en sak som jag glömde när det gäller att vara närvarande och engagerad på Balkan och se till att processen fortsätter. Serbien och Montenegro bildades i princip den 5 februari tror jag det var. Det är ändå ganska länge sedan. Jag minns att jag träffade deras utrikesminister precis samma dag. Under den tid som har gått, det är alltså över en månad, har de inte haft några ministerbesök. Det är ändå ett nytt land. Vi hade planerat in den här resan sedan länge. Vi tyckte att det passade bra att göra den och konstaterade bara att det var en månad emellan. Det visar lite grann att engagemanget och intresset från andra inte har varit särskilt stort när det har gått över en månad utan att de har haft några besök.

På förra sammanträdet i nämnden sade vi att EU anser att det är oerhört viktigt att man får ett godkännande av färdplanen mot en palestinsk stat och att man börjar förbereda för palestinska val. För att det ska kunna ske måste också kvartetten sammanträda och offentliggöra den här färdplanen. Från amerikansk sida har man tidigare velat skjuta upp det, först i väntan på de amerikanska valen och sedan i väntan på att man skulle få en ny regering. Nu har de en ny regering, och därmed kommer det att vara vår utgångspunkt vid det här mötet att vi nu också måste fatta ett gemensamt beslut om detta och offentliggöra det. Det räcker inte med att EU säger: ”Vi står bakom detta.” Det blir oerhört mycket starkare om även FN, USA och Ryssland säger att de står bakom det och ska verka för att det verkligen genomförs.

Det sker en hel del på den palestinska sidan när det gäller reformprocessen. De har gjort en hel del ändringar i lagstiftningen för att se till att man kan utse en premiärminister. Arafat ska nu reagera på förslagen när det gäller att ge makt och status till den nya premiärministern. Den som förväntas bli ny premiärminister är som ni har sett Abu Mazen. När detta är klart kommer han att få tre veckor på sig att presentera en ny regering. Sedan är det naturligtvis oerhört viktigt att man direkt också kan få palestinska val.

Vi tror inte att det kommer att antas några slutsatser, men man kan dock aldrig veta i förväg.

Anf.  19  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Fru ordförande! Som vi uppfattar EU:s roll i den här konflikten har EU en bättre ingång på den palestinska sidan, medan USA har en annan roll gentemot Israel. Jag tror att det är väldigt viktigt att EU utövar sin påverkan i den process som just nu pågår när den här tänkta premiärministern ska till och ger ett stöd till den processen. Han har gett ett intryck av att han inte tror på en fortsatt intifada. Han kan kanske få stopp på de här självmordsbombarnas terrorverksamhet och då också Israels besvarande av den, det vill säga den här onda cirkeln. I den här balansen är EU lite grann på den ena sidan och USA på den andra. Jag tror att det är väldigt viktigt att EU passar på att stärka den palestinska sidan så att man får en balans och en samtalspartner för att förhoppningsvis så småningom få i gång en fredsprocess igen. Jag vill ge uttryck för att det är mycket angeläget att så sker.

Anf.  20  LARS OHLY (v):

Det var ett balanserat inlägg av Holger Gustafsson. Det som händer just nu är att Israel, i skuggan av förberedelserna för ett kommande Irakkrig, fortsätter att förstärka sin politik både vad det gäller bosättningar och vad gäller att dela upp det palestinska territoriet. Vi har haft en interpellationsdebatt i kammaren om den mur som håller på att byggas. Den nya israeliska regeringen ger väl inte några större förhoppningar om att den ska vara någon sorts fredsregering. De högerextrema krafterna har förstärkt sin ställning. Bosättarpartiet finns med i regeringen. Det är väldigt svårt att se att den här regeringen utan mycket hård press utifrån skulle ta några initiativ i riktning mot en fredlig utveckling.

Detta sker samtidigt som i princip hela fredsprocessen är upplåst kring kvartetten, och kvartetten gör ju ingenting i dagsläget. Vi måste ju konstatera det. Det görs ingenting. Det finns säkert flera ansvariga för det, men det är också uppenbart att USA inte har något intresse av att göra någonting förrän Irakfrågan är löst. Jag tror till och med att man har sagt det. Nu måste man lösa Irakfrågan. Det är första steget i Mellanöstern. Sedan kan man möjligtvis diskutera Israel och Palestina.

Det här gör ju att omvärlden sätts i en situation där vi i princip inte kan göra någonting om vi ska lita till kvartetten därför att kvartetten förhindras att ta något initiativ, offentliggöra färdplanen eller samla parterna.

Jag skulle vilja höra om det finns något initiativ som EU skulle kunna ta. Om det är så att kvartetten är låst, om min bedömning där är riktig, finns det något initiativ som man kan ta utanför kvartetten? Finns det någonting man kan göra? Jag ser till exempel att utöver dagordningen på ministerrådet ska en träff ske mellan trojkan och den palestinska myndigheten. Det är jättebra, men vad leder den till? Finns det några initiativ? Annars kommer vi att hamna i en situation där Israel hela tiden förstärker sina positioner, bygger nya murar, delar upp det palestinska området i enklaver och därmed på sikt också försvårar en rättvis fred.

Anf.  21  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Först vill jag säga till Holger Gustafsson att vi gör allt för att stötta den här reformprocessen på den palestinska sidan och stötta den nya premiärministern. Det är väldigt viktigt att man stärker hela den palestinska reformrörelsen för att också kunna vara en bra och viktig samtalspartner. Det Holger Gustafsson nämner är ett av EU:s och Sveriges mål.

Vad kan man då göra? Tanken med kvartetten är att man ska få med andra internationella krafter som kan ge det hela en politisk styrka och få Israels regeringen att leverera. Det klarar inte EU ensamt. Det är där man måste ha med kvartetten. Parallellt med det sker ju hela tiden ett arbete vad gäller det humanitära, den palestinska reformprocessen och något slags skademinimering för att undvika att hela den palestinska myndigheten blir fullständigt förstörd. Det är bland annat det som trojkamötet på måndag kommer att handla om. Det arbetet pågår hela tiden, och där har ju EU väldigt många aktiviteter på gång. Det kan delas in i humanitärt arbete, politiskt stärkande av den palestinska myndigheten, stöd till olika NGO:er och deras engagemang i processen och stöd och uppmuntran till olika dialogprocesser mellan israeler och palestinier utanför de officiella ramarna som ofta sköts och uppmuntras via NGO:er.

Anf.  22  LARS OHLY (v):

Jag instämmer i allt det där. Jag tycker att det låter rimligt. Men det är samtidigt lite tunt. Jag vet att vi inte är överens om att man ska ifrågasätta associeringsavtalet, de pengar som har utbetalats från EU och ifrågasätta om inte Israel egentligen skulle vara skyldigt att stå för det som har gått till den palestinska myndigheten.

Det krävs ju ganska mycket pengar till den palestinska sidan för återuppbyggnad av det som har förstörts och för att skapa någon sorts civilt samhälles funktioner, vilka har raserats i dagsläget. Det är också en förutsättning. Då är min enkla fråga: Finns det sådana medel? Har EU pengar för att starta sådana projekt? Kommer man att kunna erbjuda någonting konkret i form av bistånd eller pengar som kan gå till sådana projekt när man träffar palestinierna?

Anf.  23  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

EU är ju redan i dag den största biståndsgivaren. Det är där vi ibland har det interna problemet. Vi är inte oense om att Israel egentligen borde betala väldigt mycket av detta och inte minst betala det som blivit förstört som EU har betalat med sina biståndsmedel. Sedan får man ju använda nya biståndsmedel till att bygga upp detta igen. Ibland har det också kommit upp en diskussion om det egentligen är någon idé att EU fortsätter att hela tiden betala för någonting som sedan förstörs och blir nedrivet. Men där har vi problemet att det är palestinierna som blir lidande om EU inte betalar. Det är de civila. Därför känns detta som en ond cirkel. Vi har ändå hela tiden gemensamt kommit fram till att vi måste fortsätta att betala. Annars blir den palestinska sidan en gisslan som inte får någonting.

Det görs inga stora ökningar eller nya projekt så länge vi inte kan veta att de inte förstörs på en gång. Däremot finns det en beredskap för att man ska kunna gå in med nya större biståndsprojekt så fort det finns ett sådant politiskt lugn att man kan bygga upp någonting och räkna med att det inte raseras igen på en gång.

Anf.  24  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Fru ordförande! Jag vill bara understryka ytterligare en gång att det vi ser som nummer ett är att bryta våldsspiralen. Det viktigaste är att förhindra attacker som det blir repressalier på. Det är viktigt att de människor som inte tror på den våldsspiralen kommer till makten och får stöd av EU i första hand så att vi kan bryta detta och få en annan situation. Därefter ska man naturligtvis bygga upp det som har raserats. Det är en självklarhet. Men det viktigaste är ju faktiskt att få fram människor som inser att våldet inte löser de här problemet nu. Vi tycker att EU ska ge dem ett särskilt stöd så att vi kan få en bättre balans i det politiska systemet.

Anf.  25  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Jag var tvungen att göra ett litet kort inlägg. Självfallet delar jag utrikesministerns uppfattning att allt måste göras för bryta våldsspiralen, för att kunna säkra freden och få en välståndsutveckling som båda sidor nu går miste om genom att de bara förstör för varandra. Det är ingen som försöker förstöra bosättningar av rent nöje, utan det är en mycket djupare konflikt än så. Man skulle å andra sidan också kunna säga att en del av EU:s pengar synes kunna gå till terroristverksamhet som å sin sida förstör och skapar oreda i Israel. Detta bidrar till våldsspiralen och skördar också människoliv och raserar potentiellt välstånd. Det finns ju två sidor av detta, och det tycker jag är viktigt att hela tiden framhålla från svensk sida.

Anf.  26  LARS OHLY (v):

Jag antar att EU:s pengar inte går till vapen eller till organisationer som bedriver terrorverksamhet. Jag tror snarare att civilt bistånd faktiskt kan underminera dessa terrorgruppers stöd i det palestinska samhället. Hamas har ett oerhört folkligt stöd bland annat beroende på att de har en mycket väl utvecklad social verksamhet. Kan man då bygga upp den palestinska myndigheten så att den här verksamheten i stället tas över av officiella myndigheter minskar Hamas utrymme för att få detta stöd från den palestinska befolkningen. Även av det skälet är det riktigt med biståndet.

Jag tänkte ta upp en sista fråga. Enligt uppgifter finns det planer från israelisk sida på deportationer av hundratusentals palestinier i händelse av ett krig i Irak. Finns det någon beredskap inom EU för att agera om så skulle ske?

Anf.  27  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Det är inte folkrättsligt accepterat att göra så. Därmed kan man inte heller förbereda hjälpinsatser i en sådan situation. Det är inte folkrättsligt accepterat att göra det.

När det gäller biståndsmedel kan jag instämma i det som har sagts runt bordet. När rykten och misstankar om att biståndsmedel används till exempel till hatpropaganda i skolor har kommit upp, har kommissionen på en gång gått igenom väldigt noga hur biståndsmedlen används för att vara säkra på att de självfallet inte används till terroristgrupper och vapen och inte heller till hatpropagande och liknande som försvårar en fredlig uppgörelse.

Anf.  28  ORDFÖRANDEN:

Just för att markera vikten av frågan konstaterar jag att det finns ett stöd för regeringens upplägg i det fortsatta arbetet. Det känns viktigt oavsett om det bara blir en diskussionspunkt. Vi vill visa hur viktig vi tycker att frågan är.

Då går vi vidare till nästa punkt på dagordningen som gäller ESFP.

Anf.  29  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Först kommer det två saker till som gäller Mellanöstern.

Det finns ett italienskt förslag som gäller Libyen där Italien vill häva vapensanktionerna mot Libyen. Nämnden får ursäkta att jag möjligen ler lite ironiskt. Italien är oroligt för de illegala stora flyktingströmmar som nu pågår. Därför vill man häva vapenembargot för Libyen, så att Libyen ska kunna köpa tankvagnar och kraftigt öka sin krigsmateriel. Den vägen ska man alltså häva flyktingströmmarna. Jag kanske inte riktigt behöver utveckla varför den svenska regeringen kommer att säga nej till dessa italienska propåer. Jag räknar med att vi kommer att ha gott stöd av många andra – alla andra, hoppas jag.

När det gäller Irak får vi se vad som händer under helgen. Det vet vi fortfarande inte. Vi får se om det finns några möjligheter. Tidigare har man upprepat ungefär samma position från EU, det vill säga en möjlighet för vapeninspektörerna att fortsätta arbetet. Krig är inte oundvikligt. Det måste samtidigt finnas en möjlighet för FN:s säkerhetsråd att när allt annat är omöjligt fatta beslut om militära sanktioner. Detta har varit innehållet i tidigare rådsslutsatser från den 27 januari och den 17 februari.

Med tanke på att detta nu avgörs i säkerhetsrådet under helgen – förmodligen blir det någon typ av avgörande – och med tanke på att det ser splittrat ut för närvarande förmodar jag att det inte kommer att gå att enas om några rådsslutsatser i EU.

Anf.  30  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Nej, det är väl mycket lite som talar för att det blir några rådsslutsatser. Men icke desto mindre antar jag att det kommer att föras långa, livliga och ingående diskussioner om krisen i Irak. Den har ju bäring på EU:s försök till en samlad, gemensam utrikespolitik.

Jag tycker att det är viktigt att Sverige fortsätter att stödja den enhälligt antagna FN-resolutionen 1441. Det finns flera viktiga skäl till det. För att fullfölja resolutionens syfte, det vill säga att undvika det yttersta medlet – kriget – ska man se till att FN och FN:s auktoritet som fredsskapande internationell organisation vidmakthålls. Därför är det viktigt att Sverige liksom övriga länder, inte minst de som i dag har säte i säkerhetsrådet, lämnar sitt fulla stöd till processen.

Men det handlar också om Europas sammanhållning och förmåga att agera gemensamt och hantera kriser och konflikter både inom EU och i vår närhet. Jag skulle vilja se ett enat Europa som ger en ökad tyngd åt en väg till ett avväpnat Irak, ett slut på regimens krig mot dess egen befolkning och en demokratisk utveckling i landet. Den nuvarande splittringen inom EU motverkar detta helt och hållet. Jag tycker att det känns oroligt både för sakens skull och för den splittring som detta ger i den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.

Jag har tidigare i nämnden sagt att Sverige nu kan ha en viktig roll att spela inom EU för att åstadkomma en enad position. Jag har framhållit detta, och jag har tidigare också haft all anledning att understödja utrikesministerns tidigare ställningstagande när vi har diskuterat i nämnden. Grunden för det har varit att vi gemensamt har ansett att resolution 1441 måste gälla. Därför tycker jag att de senaste dagarnas uttalande om svenska fiktiva nej-röster i FN är så förödande. Enligt mitt sätt att se bidrar det till splittringen inom EU.

Tidigare har vi diskuterat här om Sverige över huvud taget har någon linje. Jag har hävdat att Sverige har en linje, det vill säga att sluta upp bakom FN, och driver den mycket kraftfullt. Men om man nu går ut och säger att man skulle agera på ett speciellt sätt inom FN om man satt på en viss stol underlättar det definitivt inte diplomatin i FN. Det stärker bara skiljaktigheterna inom EU, för det uppfattas som att Sverige tar ställning främst i riktning Tyskland-Frankrike. Jag måste fråga vad som har föranlett positionsförändringen.

Jag tycker att uppgiften för EU är att återföra frågan entydigt till FN, för det är där den hör hemma. Då minskas ju också risken för ensidigt agerande. Ansvaret återförs på Irak i enlighet med resolutionen. Misslyckas man med detta innebär det ett oenigt EU och därmed också ett oenigt FN, och då kan bara två saker hända: Irak angrips militärt eller FN misslyckas att fullfölja syftet med resolutionen. Då kommer såväl inspektioner som fortsatta sanktioner att vara helt meningslösa. Vi moderater vill inte se någon av dessa två saker.

Ansvaret för utvecklingen i FN och i den aktuella konflikten ligger minst lika mycket på EU som på USA, som jag ser det. Därför finns det anledning för mig att fråga utrikesministern om Sverige i ministerrådet är berett att inta en attityd som möjliggör samling i stället för söndring. Man måste försöka hitta ett sista försök, och försöka återföra frågan till ett fortsatt tryck på Saddam Hussein.

Anf.  31  HILLEVI LARSSON (s):

Jag tycker att det är viktigt att man är tydlig i frågan. Självfallet ska man respektera FN:s beslut, men man måste ju kunna säga vad man tycker – inte minst innan FN slutgiltigt har fattat sitt beslut.

I och för sig tror jag inte att detta är huvudproblemet i dagens läge, utan det är att det riskerar att bli krig oavsett vad FN tycker. Framför allt USA är alltså berett att gå emot FN, som det verkar i dag.

Jag är nyligen hemkommen från en resa med lagutskottet till Bryssel, där vi träffade den svenska representationen och Sveriges ambassadör. Vi förde en diskussion om hur EU ska agera om det nu blir krig mot FN:s vilja, vilket det mesta talar för. Rent principiellt eller teoretiskt är det i så fall inte lämpligt att hjälpa till med den humanitära katastrof som väntar. Men den åsikt som vi hade under diskussionen var ändå att man inte kan låta hundratusentals människor drivas på flykt och svälta ihjäl och bara passivt sitta och titta på och säga: Vi ska inte hjälpa USA att röja upp efter det som de har gjort! Vi måste i stället gå in med alla medel och försöka lindra lidandet.

Jag vill fråga om ni för samma diskussion och om den över huvud taget har kommit upp på EU-nivå. Det gäller alltså frågan om att hjälpa till humanitärt om det nu blir ett krig mot FN:s vilja.

Anf.  32  ULF HOLM (mp):

Det har pratats här om att Sverige har saknat en tydlig position. Nu har vi äntligen fått en sådan, och det är jag glad för. Vi säger alltså nej till krig och vi vill ge vapeninspektionerna mer tid. Det är viktigt, och jag är glad att Anna Lindh har varit så tydlig nu under den senaste veckan med anledning av vad som har hänt.

Det mest kritiska är det som Hillevi tar upp, nämligen att USA kan tänkas gå emot FN. Som jag ser det är detta mycket allvarligt. Det bör diskuteras vad effekterna av det blir.

Minst lika viktigt är också om den svenska regeringen har någon handlingsplan för humanitära insatser om det nu, tyvärr, skulle vara så att det blir ett krig. Det kan ju bli enorma humanitära katastrofer, och vi måste försöka hjälpa till.

Anf.  33  LARS OHLY (v):

Vad gäller Libyen kan jag uttrycka stöd för regeringens uppfattning. Man kanske skulle kunna tillägga att man på sikt naturligtvis skulle kunna diskutera en normalisering av förhållandena till Libyen efter till exempel uppgörelsen om Lockerbie häromveckan. Den libyska regeringen betalar nu skadestånd till USA och Storbritannien. Det är uppenbart att Libyen strävar efter att få någon sorts normalisering. På sikt menar jag att man inte ska utesluta detta, men i dagsläget måste man avslå den italienska propån.

Jag går nu över till frågan om Irak. På söndag är det 15 år sedan Halabja. Vi är säkert många som kommer att tala på olika minneshögtider för att fördöma Saddam Husseins mord på minst 5 000 kurder på det mest brutala och omänskliga sätt. För egen del kommer jag naturligtvis också att kombinera det med ett starkt tal mot kriget, som jag menar inte bara skulle drabba den irakiska arabiska befolkningen utan också den irakiska kurdiska befolkningen.

Jag tror att det skulle vara bra om man uppmärksammade Halabja även på ministerrådsnivå. Det är ju en sådan exceptionell händelse, och just med tanke på att det är precis 15 år sedan på söndag finns det kanske en möjlighet att göra något om detta. Jag kräver inte att utrikesministern dessutom ska hålla ett antikrigstal i samband med det, men det här är ändå ett tips. Jag tror att den kurdiska befolkningen såväl i Europa som utanför Europa skulle uppskatta detta oerhört mycket.

När det gäller själva krigsplanerna och krigsriskerna menar jag att det uttalande som gjordes av utrikesministern i förrgår var ett mycket bra uttalande i rätt tid. Anledningen är att vad du sade inte var nej till varje form av krigshot – vilket jag kanske hade önskat. Vad du sade var i stället nej till en ny resolution i dagsläget. Det var oerhört bra framför allt i kombination med det som Hans Blix sade i säkerhetsrådet senast. Han sade: Det handlar inte om veckor och det handlar inte om år, men det handlar om månader.

Nu försöker man med en ny resolution driva fram och tala om för omvärlden att det kanske inte ens handlar om veckor utan om dagar. Säger man tio dagar från den 7 mars är man framme på måndag! Det finns risk för att ministerrådet och kanske framför allt Europeiska rådet träffas i en situation där krig har utbrutit.

Det brittiska initiativet kombinerat med de amerikanska diplomatiska ansträngningarna är initiativ för att gå i krig nu. Det finns ingen tvekan om det. Det är vad man vill – man vill ställa vapeninspektionerna åt sidan.

Jag menar att den svenska hållningen är den enda rimliga i detta läge, det vill säga att i dag skulle vi rösta emot en sådan resolution.

Sverige har en skyldighet att ta ställning som medlem i Förenta nationerna, och inte bara till formfrågan. Vi har från början haft olika uppfattningar om det. Jag tycker att den svenska positionen har varit oerhört svag. Man har ju i princip bara sagt att vad FN gör är alltid det rätta. Därmed har man överlåtit åt andra att forma FN:s politik. Sverige kan faktiskt också påverka FN genom att som FN-medlem ha en uppfattning. Nu har den uppfattningen blivit tydligare, och det välkomnas.

Men jag förstår inte varför man inte tog chansen att tala när samtliga medlemmar i generalförsamlingen fick möjlighet att tala i säkerhetsrådet. Jag förstår inte varför Sverige inte kan driva denna uppfattning också utåt, och jag förstår inte varför man inte kan vara en del av den opinionsbildning som också spelar en roll i det spel som pågår inför en upptrappning av krigsrisken från USA:s och Storbritanniens sida.

Visst vill jag framföra beröm för den senaste tidens omsvängning, som jag menar är nödvändig och helt riktigt, men också en vädjan om att man försöker hålla undan de tydliga kraven på att vapeninspektörerna ska ställas åt sidan och att man ska minimera tidsaspekten inför ett krig.

Anf.  34  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Ordförande! Min fråga gäller hur regeringen ser på kravet på regimskifte i Bagdad. Det är helt klart att enligt FN:s resolution handlar det om avrustning av massförstörelsevapen. Men i förlängningen finns det också ett ”krav” på att regimen också ska falla, mot bakgrund av de enorma brott mot mänskliga rättigheter som har skett under decennier i sammanhanget.

Enligt folkrätten finns det ingen grund för att kräva en regims eller regerings avgång. Därför ställs detta mot de mänskliga rättigheterna, som det verkligen har brutits mot i det här sammanhanget. Regeringen och vi alla som ska ta ställning till kravet på en ny regering i Irak får på något sätt välja eller kombinera folkrätten och mänskliga rättigheter.

Hur ser regeringen på detta? Är man beredd att låta de mänskliga rättigheterna till förmån för medborgarna vinna den kampen över folkrätten?

Anf.  35  CARL B HAMILTON (fp):

Det är viktigt att man hela tiden återför fokus på Saddam Hussein och hans regims illdåd över decennier. På det viset håller jag med Lars Ohly om att man bör uppmärksamma 15-årsdagen. Det är en god idé. Även om det inte var flest människor som omkom just i Halabja av alla de tillfällen som Saddam Hussein har mördat och fördrivit folk är det på något sätt det mest avskyvärda, med tanke på de metoder som användes och de oskyldiga män, kvinnor och barn som drabbades.

Målet för EU är att skapa enighet bland medlemsländerna. Men om man lyckas med det så får man ju förhoppningsvis också enighet i säkerhetsrådet – åtminstone får man en större chans till det.

Min fråga till utrikesministern gäller hur hon ser på de brittiska ansträngningarna att få en enighet med hjälp av en katalog av krav som är långtgående men å andra sidan kanske inte omöjliga. Det är en bedömningsfråga, men de bör enligt min mening inte vara omöjliga om Irak faktiskt strävar efter att fullständigt och omedelbart uppfylla kraven. Då skulle man pricka av de åtgärder som Irak åläggs att utföra och på så sätt få ett avgörande i frågan om huruvida Irak samarbetar eller inte. Detta är ett försök av britterna att vara konkreta och samtidigt något oklara beträffande den slutliga deadlinen. De är ju mer mjuka på den punkten än vad amerikanarna är. Hur ställer sig utrikesministern till de brittiska ansträngningarna?

Det är ju lätt att vara för freden; det är väl ingen som är för kriget. Men i den här situationen behöver ju USA och Storbritannien uppbackning av de andra länderna samtidigt som de andra länderna behöver uppbackning av USA och Storbritannien. Vi kan ta fransmännen till exempel. Om nu den franska och svenska ståndpunkten skulle sammanfalla krävs det för fransmännen, för att deras politik att vapeninspektörerna ska vara effektiv, att det finns 60 000 eller 100 000 eller 200 000 amerikanska soldater i regionen. Annars fungerar ju inte den fransk-ryska ståndpunkten.

Är det Sveriges eller Frankrikes ståndpunkt att soldaterna och krigsfartygen ska packa ihop och resa hem utan att man har uppnått en lösning på problemet med Iraks massförstörelsevapen? Det är frågan. Därför menar jag att vi bör stötta det initiativ som Storbritannien driver i säkerhetsrådet för att få en enighet.

Anf.  36  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Jag tycker att idén om att uppmärksamma 15-årsdagen av Halabja är bra.

Jag vill också rekapitulera Iraklinjen. Vi har sagt att vi ska avrusta Irak. Vi har sagt att det bästa är om det kan ske fredligt och att det görs fredligt genom vapeninspektörerna. Vi har sagt att det i sista hand kanske kan behövas en militär aktion, och då är det bara FN:s säkerhetsråd som fattar beslut. Detta är vad vi har sagt hela tiden i processen.

Men i olika skeden av processen får vi förstås beroende på var den befinner sig betona olika saker. Under hösten gällde debatten om detta skulle avgöras i FN eller av ett enskilt land. Då var Sveriges linje att det självfallet är FN som ska fatta beslutet, för då var det det som debatten gällde. Sedan uppstod debatten om huruvida vapeninspektörerna skulle komma in i Irak. Då var det inte ens klart om Saddam Hussein skulle släppa in vapeninspektörerna, om man skulle kunna komma överens om detta och om de skulle kunna få ett samarbete. Då var den svenska linjen att sätta press på Irak, precis som jag anser att alla ansvarskännande linjer borde ha gjort i det ögonblicket, och säga: Nu måste ni släppa in vapeninspektörerna och samarbeta fullt ut med dem! Det gäller självfallet fortfarande. 1441 gäller. Vapeninspektörernas arbete gäller.

Men nu gäller frågan om vi ska låta vapeninspektörerna fortsätta sitt arbete – nu när de anser att det är meningsfullt. Eller ska vi ha en militär aktion? Ska vi fullfölja den svenska linjen så ligger det i logiken att vi säger: Nu ska vapeninspektörerna få fortsätta sitt arbete därför att de gör nytta. Vi tror inte att de hade kommit dit om det inte hade funnits ett militärt hot från FN som man kunde använda i sista hand. Nu finns de där, och då ska man inte rösta igenom en resolution som innebär att man går till militär aktion utan nu ska man ge vapeninspektörerna längre tid.

Detta är alltså en fullt logisk linje, som följer samma grundprincip hela vägen från början.

Hur ser då läget ut i dag? Det senaste brittiska förslag som har lagts fram har både fördelar och nackdelar. När det gäller det förslag som lades fram av USA, Storbritannien och Spanien i förra veckan måste vi svara på vad Sverige skulle göra i ett sådant här läge och vad vi tycker om en sådan resolution. Då handlar det om att inte ge vapeninspektörerna mer tid trots att de sade att de gjorde ett viktigt jobb och att de tyckte att det fungerade. En sådan resolution skulle Sverige förstås gå emot.

Nu pågår försök med att hitta en eventuell kompromisslinje. Det positiva är att man sätter upp olika tydliga krav på det som Irak måste genomföra. Det är ju också det som vapeninspektörerna själva har sagt; man ska ta fram en handlingsplan med så kallade benchmarks för det som Irak måste uppfylla. Det tycker vi är en bra utveckling.

Men det som är tveksamt är att man gör en så knapp tidsgräns i tilläggsförslaget. Man talar om tio dagar, eller fram till den 24 mars. I praktiken blir det då orimligt att uppfylla kraven och omöjligt för vapeninspektörerna att ens hinna se om de blir uppfyllda.

Vi tycker inte heller att det är bra när sådana förslag bygger på en våldsautomatik, det vill säga att man inte behöver gå tillbaka till rådet för att konstatera att Irak har brutit mot de här benchmarks. Några länder kan då avgöra själva att det är dags att gå till en militär aktion.

Det är alltså positivt att försöken pågår, men än så länge finns det tyvärr inget förslag som innebär att man verkligen sätter upp benchmarks och ger tillräckligt med tid för att Irak och vapeninspektörerna ska kunna se till att de uppfylls.

Vad tycker då Sverige om regimskiftet? Vi menar att FN också kan fatta beslut om ett regimskifte, men i det här fallet har man inte gjort det och därmed finns det inte folkrättsligt stöd för att gå till militär aktion och kräva ett regimskifte. Därmed kan det inte heller vara syftet bakom en sådan här aktion, utan det är massförstörelsevapnen som vi ska åt. Men det är klart att vi precis som alla andra beklagar att Saddam Hussein sitter där han sitter. I ett annat läge skulle FN ha kunnat fatta beslut om regimskifte också. Sådant kan FN i sista hand göra i vissa lägen för att undvika en humanitär katastrof eller ett hot mot internationell säkerhet. Men i det här fallet har man inte gjort det, och vi menar att man då måste följa folkrätten.

Vad kan vi då göra när det gäller det humanitära? Det pågår ett arbete i FN:s regi som Sverige deltar i. Där avsätter man resurser och förbereder insatser utan att förbereda för ett krig.

Från svensk sida markerar vi norra Irak och följer upp det noga. Vi avser också att ta upp det på måndag. Där finns väldigt oroande signaler från Turkiet som kan leda till att vi kommer att få se nya kurdiska problem. Därför är det viktigt att hela världssamfundet känner ett ansvar för att man inte kommer tillbaka till den tidigare kurdpolitiken. Vi ska bevaka vad som händer både i Turkiet och i norra Irak.

Varför gjorde då Sverige inte ett inlägg i säkerhetsrådet? Vi tyckte att det var positivt att vi höll ett gemensamt EU-anförande. Om vi arbetar för att det ska vara en gemensam utrikespolitik är det också positivt att vi kan ha gemensamma EU-anföranden så länge vi bygger på samma linje. Det är det som vi kommer att fortsätta att arbeta för. Men som jag sade ser det tveksamt ut hur långt vi kommer när det gäller en gemensam EU-politik nu på tisdag och onsdag och på toppmötet nästa vecka.

Anf.  37  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Fru ordförande! Halabja manar till eftertanke. Egentligen bör frågan ställas om vad vi tycker om att USA och Storbritannien under tio års tid nu utan FN-mandat och på alldeles egen bekostnad med stora uppoffringar ser till att bevaka luftrummet för att skänka relativ frihet och trygghet åt kurderna i Irak. Ska vi vara emot det också? Vad betyder då det för kurdernas möjligheter i Irak? Det är en fråga som manar till eftertanke hos dem som just nu vill hylla detta och som tycker att en del länder agerar märkligt. Jag vill bara föra in denna del i diskussionen också.

Min fråga kvarstår: Hur länge ska inspektionerna få fortsätta? I dag säger vapeninspektörerna att Saddam Hussein inte samverkar fullt ut. Detta är ett land som är nästan lika stort som Sverige geografiskt sett. Det krävs att regimen samverkar fullt ut för att man över huvud taget ska kunna se de massförstörelsevapen som måhända finns. Vapeninspektörerna har ju inte kunnat ge garantier för att de inte finns.

Vi har i dag ett extremt starkt tryck på Irak och Saddam Hussein. Men hur ska detta tryck kunna upprätthållas? Det är den fråga som Carl B Hamilton ställer. Vad är beskedet i så fall till USA och Storbritannien, som har stått för en extrem truppuppbyggnad i den här delen av området som antagligen har bidragit till att vapeninspektionerna ska få fortsätta.

Vad för det för konsekvenser för Iraks manöverutrymme om man nu kan tolka det så – vilket i alla fall jag gör – att EU börjar gå en väg där man utesluter militära åtgärder? Har man då inte ett stort ansvar för den fortsatta händelseutvecklingen?

Jag är orolig för de signaler jag får från EU, och jag skulle vilja hävda att detta inte bara bidrar till en splittring av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken utan också skapar ett vakuum som kan leda till att vi får en händelseutveckling som ingen av oss vill se.

Anf.  38  LARS OHLY (v):

Jag är glad över det stöd som finns för tanken på att på något sätt uppmärksamma Halabja. När det gäller Saddam Hussein är det den symbol som kanske på det mest vidriga sätt visar hur regimen har använt våldsmedel mot sin egen befolkning. Det är ungefär jämförbart med Ariel Sharons Sabra och Shatila. Det är samma symbolvärde i detta.

När utrikesministern säger att den svenska linjen har varit fullständigt rak är det naturligtvis det som en utrikesminister ska säga. För min del kan jag säga att den har varit ungefär lika rak som en slalombana. Men jag tycker att det har blivit bättre. Från början tog man faktiskt inte ställning i sak. Vi förde en debatt i riksdagen den 24 januari då vi i Vänsterpartiet till slut till och med var ensamma mot sex partier för att vi var emot krig. Regeringen vägrade att säga vad man tyckte om ett krig då. Det fanns inte ett klart ställningstagande den 24 januari. Det fanns det inte heller i den utrikespolitiska debatten den 12 februari.

Nu finns det ett, och det välkomnar jag naturligtvis. Det är en ändring som säkert har skett mycket beroende på den mycket starka opinion mot krigshotet som finns i dagsläget. Men alldeles oavsett skälen är det bra att Sverige nu säger nej till en krigsresolution.

I det resonemang som nu förs om en ny resolution tycker jag att det viktiga är att vapeninspektörerna får mer tid och att det inte finns en automatisk utlösning av krig. Det kan aldrig vara acceptabelt.

Vi kan alltså inte acceptera en kort tidsrymd eller en automatisk utlösning som åtminstone av USA och Storbritannien kan tolkas som att man ska gå till krig efter ett visst datum.

I övrigt tycker jag gott att man kan acceptera att ställa krav på Saddam Hussein. Vapeninspektörerna ska få fullgöra sitt arbete och den irakiska regimen ska tvingas till samarbete.

Jag vill också fråga lite grann om vad EU-anförandet i säkerhetsrådet innehöll. Jag antar att det var det grekiska ordförandeskapet som höll tal – men vad sade EU? Det måste ha varit oerhört urvattnat eller också måste det ha väckt vrede i någon huvudstad i Europa.

Anf.  39  CARL B HAMILTON (fp):

Man läste väl upp den gemensamma hållning som EU hade utarbetat vid ett möte, Lars Ohly. Det var väl inte något överraskande i och för sig.

Jag vänder mig nu till utrikesministern. Hon talade här om olika faser och att man får försöka definiera sin position. Har jag uppfattat det rätt om jag säger att Sveriges position i dag kanske inte skulle karakteriseras som en fransk position utan snarare som en Blixposition eller som Blixlinjen? Det är ju rätt bra om man kan försöka hitta en etikett.

Låt mig vidga frågan något till att gälla det svenska initiativet om massförstörelsevapen. De två frågorna hänger ju på något sätt ihop. Jag backar då lite mer principiellt. Jag tycker att initiativet är utmärkt. Det är lite oklart vad det är, men riktningen är ju klar.

Men det finns ett grundläggande problem som jag tycker borde tas upp. Det syns allt tydligare nu att det finns en konflikt mellan vad vi kan kalla för traditionell folkrätt – den rätt som finns för staterna i folkrätten – och mänskliga rättigheter. Det är det som hela tiden återkommer i Rwanda, på Balkan och nu här. De två står mot varandra. När man nu diskuterar ett svenskt initiativ om massförstörelsevapen tycker jag att det skulle utvidgas till att också innehålla en diskussion om folkrättens konflikt med mänskliga rättigheter, som uppenbarligen många gånger finns. Då blir det lite mer brännande i sin konkretion än om man bara diskuterar de olika massförstörelsevapnen. Det är ju egentligen ingen för. Frågan är när man ska låta principen om mänskliga rättigheter ta över folkrätten i samband med massförstörelsevapen.

Anf.  40  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Jag vill börja med det sista. När kan man gå in och låta folkrätten och mänskliga rättigheter ta över och besluta att göra en militär aktion? Säkerhetsrådet har möjlighet att göra det. Jag tycker att det här är en utveckling som bör fortsätta. Det är en svår utveckling. Det får inte bli så att några länder beslutar vilka regimer som ska avsättas, och sedan utvecklas folkrätten därefter. Det är ändå en dynamisk utveckling av folkrätten som bland annat Ove Bring har varit inne på mycket.

Det här tror jag dock är någonting som kan diskuteras i EU men där jag tror att det finns för lite av gemensamma möjligheter att agera och tycka. Bland annat har den svenska folkrättsdelegationen börjat utveckla de här resonemangen. Jag tror att vi gör det bäst själva och i FN-sammanhang än så länge.

Det är inte så att massförstörelsevapen är okontroversiellt. Jag tänkte återkomma till nämnden efter Irakdebatten och säga att vi har ett initiativ, som Carl B Hamilton redan hade uppmärksammat, och som handlar om att vi i EU ska försöka få i gång en diskussion om det vi kallar ”Aldrig mer Irak” om hur vi ska få en mer gemensam policy också när det gäller massförstörelsevapen. Det är inte alls okontroversiellt. Det handlar om att vi ska få i gång arbetet igen när det gäller biologiska vapen som faktiskt har brutit samman. Det handlar om hur vi ska kunna stärka jobbet när det gäller provstoppsavtal, stärka arbetet när det gäller icke-spridning, ta upp taktiska kärnvapen. Där är det dock inte säkert att vi klarar det i EU därför att varken Frankrike eller England lär vilja se ett arbete mot taktiska kärnvapen. Det får vi förmodligen driva utanför EU.

Detta kommer jag att presentera närmare för nämnden inför aprilmötet. Då räknar jag med att ta upp det ordentligt i EU-sammanhang.

Till Gunilla Carlsson: Det är vad Blix har sagt själv. När vi tittar på hur länge vapeninspektörerna får hålla på vill vi utgå från vad vapeninspektörerna själva tycker är rimligt. De säger: Inte veckor, inte år, men månader. De har alltså beskrivit en period som sträcker sig tre fyra månader utan att vilja vara alltför precisa med tiden. Det är inte så att man utesluter en militär åtgärd. Det är vad som har hänt med EU:s position. Där var det Tyskland som ändrade sig och sade att man accepterade att FN:s säkerhetsråd i sista hand kunde använda militära åtgärder. Därmed finns detta militära hot kvar från FN mot Saddam Hussein, vilket vi hela tiden har sagt att vi tror är viktigt. Det är, Lars Ohly, det vi grälade om den 24 januari. Vi ville ha kvar den här möjligheten i sista hand för FN:s säkerhetsråd. Skälet till att vi den 24 januari inte ville komma med en tydlig inställning i själva sakfrågan var att vi då fortfarande väntade på vapeninspektörernas rapport. Den kom, om jag minns rätt, tre fyra dagar senare. Vi ville se först att vapeninspektörerna sade att Irak faktiskt samarbetade. Då pågick den sista pressen på att Irak skulle acceptera vapeninspektörernas krav. I det läget menade vi att arbetet måste få läggas på det.

Anf.  41  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Tack för beskeden. Kan man tolka det som att Sverige skulle kunna tänka sig en brittisk resolution om den innehöll ”tre till fyra månader” i stället?

Anf.  42  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Om den innebär en möjlighet för vapeninspektörerna att påverka hur lång tid de behöver och att det inte innehåller våldsautomatik. Det är farligt med våldsautomatik. Vi vill att vapeninspektörerna kommer tillbaka och att det är rådet som avgör.

Anf.  43  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Nu har jag ingen mer talare på talarlistan, och jag kan konstatera att det finns ett stöd för regeringens redovisade upplägg i de fortsatta förhandlingarna i det här ärendet.

Anf.  44  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Det blir ju ingen förhandling.

Anf.  45  ORDFÖRANDEN:

Men det kommer att bli diskussioner, och man kommer att ha en process och en diskussion.

Anf.  46  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Jag kan tycka att man naturligtvis kan sammanfatta diskussionerna så, det kanske finns en majoritet. Men det finns på ömse sidor en, skulle jag vilja säga, förvirring om vad som egentligen är positionen och vad som ska diskuteras. Det är inga beslut som ska upp, utan det kommer att vara ett pågående samtal i EU som kommer att mynna ut i att man fortsatt är väldigt oenig, och det förväntas inte att det görs någon resolution.

Anf.  47  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Jag vet inte om det kommer att bli en resolution, jag tror inte det. Men om det kommer en resolution hoppas jag att jag ändå har nämndens stöd att verka för att vapeninspektionerna får fortsätta, att vi följer vapeninspektörernas rekommendation, att man får fortsätta under några månader, att det är positivt om man kan sätta upp benchmarks, att det är positivt för att hitta en kompromiss och en väg ut ur det nuvarande läget, att det inte ska vara våldsautomatik i ett sådant beslut – i princip det som vi tidigare har haft som EU-linje.

Anf.  48  ORDFÖRANDEN:

Det var det som var min sammanfattning, att det handlar om den fortsatta linjen i den fortsatta processen.

Vi går vidare till punkt 7 om ESFP.

Anf.  49  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Jag vet att ni har fått promemorian till nämnden, så jag ska försöka att inte vara så långdragen. Vi kommer att diskutera framför allt två viktiga substansfrågor: dels en allmän diskussion om möjligheten att så småningom ta över den militära insatsen i Bosnien och Hercegovina, att komma in med en EU-styrka efter SFOR. Eftersom vi har gått in med polis i SFOR i Bosnien skulle vi också kunna komma in med en militär insats i Bosnien. Tanken är att man skulle kunna möjliggöra en sådan redan nästa år.

Vi fick besked sent i går kväll om att man eventuellt kommer att vilja fatta beslut om insatsen i Makedonien och att den inleds i slutet av mars, det vill säga att vi fattar ett sådant beslut redan på tisdagen. Vi har lämnat en proposition till riksdagen om det. Det finns fortfarande en del praktiska utestående frågor vad gäller Makedonien. Det mesta är ganska tekniskt. Jag ska i stället försöka svara på frågor om nämnden har sådana. Vi kommer med en information om det vi fick veta i går kväll, det kan vi skicka in skriftligt till nämnden under dagen.

Anf.  50  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Det här var uppe i nämnden senast i februari.

Då ingen begär ordet kan jag konstatera att det finns stöd för regeringens fortsatta upplägg i frågan.

Vi går vidare till punkt 8 om de mänskliga rättigheterna.

Anf.  51  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Vi kommer också att diskutera samarbete med Medelhavsländerna om krishantering. Man fortsätter att diskutera en formell överenskommelse kring Berlin-plus.

När det gäller mänskliga rättigheter kommer vi att lägga fram slutsatser på måndagen. Det handlar om arbetet i MRK, FN:s kommission för mänskliga rättigheter i Genève. EU kommer att ta upp ett antal olika resolutioner. Det som är mest kontroversiellt kommer dock att vara dels Kina, dels Iran. Som läget ser ut just nu tror vi inte att det kommer att bli enighet om att lägga fram någon resolution vare sig om Kina eller om Iran. Några länder anser inte att vi över huvud taget ska lägga fram några resolutioner. Andra länder anser när det gäller till exempel Iran att man ska ge så pass mycket beröm för de stora framstegen i Iran att bland annat vi från svensk sida anser att det är fullständigt orimligt. Därmed tror jag att det kommer att sluta med att vi inte får några resolutioner vare sig om Kina eller om Iran.

Anf.  52  LARS OHLY (v):

Om EU inte agerar gemensamt för att lägga fram ett resolutionsförslag finns det möjlighet för Sverige att agera tillsammans med andra länder. Det har Sverige gjort tidigare i fråga om resolutionsförslag. Jag tycker att det skulle vara rimligt att man lade fram ett resolutionsförslag både om Kina och om Iran ifall det finns en möjlighet att skapa en grupp av länder, både EU-medlemmar och icke-medlemmar, som underskriver.

Sedan tycker jag, och jag antar att ett sådant arbete pågår, att det ska läggas fram en resolution mot dödsstraffet. Det är en fråga som alltid måste uppmärksammas.

Jag skulle vilja ställa en fråga om ett speciellt land som jag menar är ett av de värre som återstår i världen vad gäller förtryck av kvinnor men också ett ständigt förtryck av mänskliga rättigheter, och det är Saudiarabien. Finns det någon diskussion eller något initiativ för att lyfta fram MR-frågor i Saudiarabien?

Anf.  53  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Jag vill bara påminna om att Kristdemokraterna tycker att det ska läggas fram en resolution gentemot Iran. Vi tycker att de missbrukar den öppna dialog som har varit, och det har tilltagit med anledning av den finns. Man upplever där en möjlighet – då det inte finns någon resolution kan man agera mera fritt. Vi tycker inte att en sådan möjlighet ska uppmuntras. Dialogen var till för det motsatta. Har man inte uppfattat det tror jag att man förtjänar en ny resolution enligt vår uppfattning.

Anf.  54  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Vi återkommer. Vi får se om andra länder lägger fram förslag och är beredda att lägga medförslag när det gäller Iran och Kina. Där får vi helt enkelt se utvecklingen. Det har varit svårt tidigare. USA har lagt fram förslag tidigare när det gäller Kina. Förra året lade EU fram ett förslag om Iran, men det röstades ned. Det var inte bra, för det blev verkligen den motsatta signalen till Iran.

Jag kan instämma med Holger Gustafsson i att det behövs väldigt starka markeringar när det gäller Iran. Vi upplever också att läget nu har försämrats.

Självklart blir de en resolution om dödsstraff.

Saudiarabien har inte diskuterats. Det brukar ta ganska lång tid, så det kan möjligen komma upp senare i år. Eftersom det inte har diskuterats alls tror jag knappast att det blir aktuellt i år.

Anf.  55  ORDFÖRANDEN:

Jag har ingen mer talare anmäld. Jag vill bara påminna om att det är dukat med utkast till rådsslutsatser på bordet.

Jag kan konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Då går vi vidare till punkt 9.

Anf.  56  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

EU–Ryssland: Där gäller det framför allt två saker: dels toppmötet som ska vara med Ryssland den 31 maj, dels framtida samarbetsformer. Vi har velat bevaka att alla kandidatländer får vara med på toppmötet. Det har tidigare talats om att bara vissa kandidatländer skulle väljas ut, bland annat skulle inte de baltiska länderna få vara med. Nu har vi fått besked om att så fort anslutningsfördragen blir undertecknade den 16 april kommer alla kandidatländer att bjudas in.

Vi tycker att det också är viktigt att vi tar upp sådant som är besvärligt, framför allt Tjetjenien, på toppmötet.

När det gäller det framtida samarbetet vill Ryssland gärna ha nya former, nya strukturer. Från svensk sida tror vi att det framför allt handlar om att effektivt utnyttja de möjligheter vi har att ha så kallade samarbetsråd kring olika sakfrågor, så att det inte blir så formellt utan att man faktiskt ska få en ordentlig sakdebatt med ansvariga ministrar inom respektive område och på det viset se till att få ett närmare samarbete med Ryssland.

Anf.  57  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för informationen. Det här med toppmötet är naturligtvis glädjande.

Vi går vidare till punkt 10 om Nordkorea.

Anf.  58  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Vi vet inte vad ordföranden kommer att lägga fram för förslag på måndagen. Det har tidigare diskuterats om att det skulle bli en EU-delegation till Nordkorea. Problemet är att Nordkorea vägrar att ta emot och säger att Kim Jong Il vägrar att över huvud taget, verkar det som, träffa Solana eller några andra tillresande från EU och vägrar alla möten i alla multilaterala sammanhang. Det är inte acceptabelt. Ansträngningarna är nu att försöka få nordkoreanerna att förstå att de inte kan bete sig på det här viset, utan de måste gå tillbaka till icke-spridningsfördrag. De kan inte fortsätta att agera på det här sättet.

Anf.  59  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Vi hade en diskussion i utrikesutskottet. Då kom det fram ett argument som jag tyckte var väldigt bra och som jag gärna vill skicka med utrikesministern, nämligen att det gäller att påminna Nordkorea om att man inte har problem bara med USA utan gentemot hela världen.

Anf.  60  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Jag kan instämma. Problemet är bara att Nordkorea verkar se sig som jämbördigt med USA, att man inte behöver bry sig om resten av världen. Det är kanske en självsyn som det är ett visst problem med.

Anf.  61  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för den informationen och går vidare till punkt 11 Övriga frågor. Där har vi frågan om massförstörelsevapen. Finns det någonting att tillägga?

Anf.  62  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Nej. Vi tänkte ta upp på rådet att vi skulle vilja få en ordentlig diskussion om det här i april.

Anf.  63  ORDFÖRANDEN:

Då ingen begär ordet tackar vi för den informationen.

Nästa punkt handlar om den politiska dialogen, också med den palestinska myndigheten.

Anf.  64  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Det är ett trojkamöte med den palestinska myndigheten, som kommer att handla om den fortsatta humanitära insatsen, reformprocessen med mera, och där kommer Sverige alltså inte att delta.

Anf.  65  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för informationen.

Kvar har vi A-punktslistan, som vi godkänner och går vidare till de allmänna frågorna.

Anf.  66  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

När det gäller förberedelse för Europeiska rådet i Bryssel kommer statsministern hit på onsdagen, och därför tänker jag inte beröra de frågorna alls.

Strasbourg tänker jag inte heller kommentera.

Arbetet i konventet: Där var en väldigt kort diskussion, framför allt var det Dehaene som själv talade och tog upp ett par frågor på senaste mötet. Vi har från svensk sida markerat att vi vill ha den här tiden för nationell debatt inför den kommande IGC:n. Italien har velat ha en väldigt tidig start och ett väldigt tidigt avslut på nästa IGC. De börjar känna att de faktiskt har en del motvind, det går mot att det kommer att ta något längre tid. Där har vi ett gemensamt intresse med kandidatländerna, som ju gärna vill delta fullt ut. Vi tycker att de självklart ska kunna göra det. Det kan de göra i teorin sedan tidigare, men i praktiken kommer de inte att kunna göra det innan de är medlemmar.

Det kan bli en propå om att förlänga konventet. Vi tror att det är bra om man inte drar ut på tiden för konventet, för det försvårar möjligheten att få en nationell diskussion. Men förlänger man konventet får man skjuta upp tiden i andra änden också, så att man får tid för nationell parlamentarisk debatt.

Jag tänker inte kommentera läget i andra råd.

När det gäller reformering av tjänsteföreskrifterna fick vi veta i går kväll att man eventuellt vill anta slutsatser. Det handlar om vilka regler som ska gälla för EU-tjänstemännen. Det är bra förslag om bra reformer som läggs på vissa områden. Man får mindre hierarki, tydligare ansvar och befogenheter, man förbättrar reglerna för ”svenska” frågor som föräldraledighet och partnerskap. Däremot är vi besvikna på att man inte kommer med några förändringar på pensionsområdet. Vi har fortfarande svårt att acceptera de skattenivåer som föreslås. Vi tycker alltjämt att det är viktigt att man också förbättrar yttrandefriheten för EU-tjänstemännen.

Anf.  67  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Nu lämnar jag ordet fritt med anledning av hela dagordningen, men vi ska ändå fatta beslut.

Anf.  68  LARS OHLY (v):

Jag har en fråga angående det som utrikesministern inte ville kommentera, toppmötet och det brittiska förslaget i asylfrågan. Visserligen kommer Göran Persson hit, men det är ändå rätt viktigt med förberedelserna för Europeiska rådet. Jag har inte hunnit läsa förslaget, men vad innebär det brittiska förslaget? Det luktar lite grann lägermentalitet, att man ska sammanföra asylsökande till vissa öar, och sedan ska de möjligtvis slussas in i samhället om de har asylskäl.

Kan utrikesministern säga någonting om det?

Anf.  69  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Jag tror att det är ett ganska orealistiskt förslag att bygga upp stora, jag vill inte kalla det läger, gemensamma flyktingmottagningar utanför gränserna där flyktingarna ska sitta i väntan på att utredning pågår. Vi tror att det är ganska orealistiskt. Det är alltså inte tanken, som vi har förstått det, att det ska diskuteras vid det här toppmötet. Det kommer tillbaka senare. Det är inte bara Göran Persson, utan framför allt kommer Jan O Karlsson att komma tillbaka i den här frågan och presentera den ordentligt.

Anf.  70  ORDFÖRANDEN:

Nu finns det ingen mer på talarlistan, och vi tackar för informationen på de här punkterna. Som sagt kommer de här frågorna tillbaka på onsdagen när statsministern kommer hit.

Jag vill tacka utrikesministern med medarbetare för att de har kommit hit.

2 §  Jordbruk och fiske

Jordbruksminister Ann-Christin Nykvist

Rapport från ministerrådsmöte den 20 februari 2003

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 17 och 18 mars 2003

Anf.  71  ORDFÖRANDEN:

Jag vill hälsa jordbruksministern med medarbetare välkomna till EU-nämnden. Som vanligt börjar vi med en rapport, därefter information och samråd.

Anf.  72  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Jag ska rapportera från jordbruksrådet den 20 februari. Rådet antog förslag om att godkänna fodertillsatsen avilamycin som tillväxtfrämjande medel för kalkoner. Sverige, Tyskland, Österrike, Finland och Danmark röstade emot förslaget. Kommissionen betonade att den politiska överenskommelsen från november förra året om att fasa ut användningen av all foderantibiotika den 1 januari 2006 består. Det var en markering från kommissionens sida.

Kommissionen presenterade sedan det nya förslaget till en förordning om officiella kontroller av foder och livsmedel. Det nya förslaget kommer att förbättra och förstärka nuvarande kontrollsystem i medlemsstaterna genom en harmonisering och en integrering av kontroller längs hela livsmedelskedjan. Man kommer i förslaget bland annat att behandla straffrättsliga påföljder och även vilka tillfälliga åtgärder som kommissionen kan vidta om medlemsstaterna underlåter att vidta åtgärder.

En tredje punkt som var uppe till diskussion var GMO, genetiskt modifierade organismer. Här diskuterades möjligheten att återuppta godkännande av GMO – detta i förhållande till det beslut som rådet tog i november. Här var ett stort antal medlemsländer engagerade, och några ansåg att man måste relatera sina beslut till beslutet i november och ansåg att villkoret för att åter godkänna GMO i grödor och livsmedel är att det ökade kravet på spårbarhet och märkning som ligger i den politiska överenskommelsen gäller.

Kommissionen å sin sida betonade att gällande lagstiftning ska tillämpas och att väsentliga delar fullt ut och på lämpligt sätt måste beaktas. Här fick kommissionen stöd av Storbritannien, Finland, Irland, Nederländerna och Spanien. Sverige ansåg att överenskommelsen från november ska vara vägledande när ansökningarna behandlas och att behandlingen ska ske från fall till fall.

Vi hade ytterligare en GMO-fråga uppe till diskussion, och det var särhållningsproblematiken. Vi fick ett meddelande från kommissionen om att kommissionskollegiet skulle diskutera ett meddelande om samexistens mellan GMO-grödor och konventionellt jordbruk den 5 mars. Det är någonting som borde ha genomförts. Det dokument som förelåg skulle vara ett underlag för orienteringsdebatten i rådet.

WTO-frågorna diskuterades också vid rådet på basis av ett första utkast. Där var medlemsstaterna eniga om att man borde påtala att utkastet var obalanserat till EU:s nackdel. Flera länder – Danmark, Sverige, Storbritannien, Nederländerna och Tyskland – framhöll att EU måste vara konstruktivt och inte riskera WTO-förhandlingarna som helhet.

Vi fick en lägesrapport om halvtidsöversynen, men där förekom inga diskussioner av substans. Det återkommer vid senare rådsmöten.

Vi fick också information om en framställan från Italien om att få lämna statligt stöd till producentkooperativ som gått i konkurs samt till jordbruket på Sicilien. Vidare fick vi en information från Grekland om den svåra vädersituationen på vissa ställen i den grekiska övärlden och hur den hade påverkat jordbruksproduktionen.

Det var en sammanfattning av vad som hände på rådet den 20 februari.

Anf.  73  ORDFÖRANDEN:

Då ingen begär ordet tackar vi för informationen och går in på punkt 3, som handlar om en reform av den gemensamma jordbrukspolitiken. Den var uppe i nämnden den 14 februari.

Anf.  74  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Punkt 3 gäller utökad och ändrad landsbygdsförordning. Kommissionen har inför ramen för landsbygdsförordningen föreslagit ett nytt kapitel för stöd för att möta nya krav i gemenskapslagstiftningen för att främja livsmedelskvalitet. Man har också föreslagit att införa stöd för djurskydd.

Här anser Sverige att kommissionen inte tydligt nog förklarat hur de föreslagna insatserna i landsbygdsförordningen bidrar till att kompensera för de konsekvenser som uppstår till följd av ändringarna i marknadsordningarna.

Förslaget om djurskydd bygger på samma princip som miljöstöden, det vill säga att man ska kompensera jordbrukarna för de kostnader och den intäktsförlust som uppstår till följd av högre krav. Vi menar att den här typen av åtgärder i princip riskerar att bli permanenta och kostsamma. I den här delen förordar vi insatser som är tidsbegränsade. Vi menar att de har bättre förutsättningar att leda till bestående resultat.

På den här punkten är Sverige och Storbritannien mot kommissionens förslag, medan andra länder är mer positiva. Det här är en diskussionspunkt på rådet.

Anf.  75  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Jag vill bara påminna om att Kristdemokraterna är väldigt tveksamma till att vi börjar ta steg mot midterm review, som detta delvis siktar in sig på, innan vi vet konsekvenserna av det. Vi menar att man bör veta konsekvenser för branschen innan man börjar använda pengar som modulering till andra stödformer.

Delar av detta – när det gäller hygien, standard och annat – är redan lagstiftat i Sverige. Vi har väl inte särskilt mycket att vinna på det här. Därför bör vi inte vara de som driver på den här förändringen.

Jag nöjer mig med det så länge.

Anf.  76  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Jag vill ställa en fråga. Vid nämndens sammanträde den 14 februari uttryckte vi ett stöd för regeringen i de fortsatta förhandlingarna. Nu vill jag veta om det har hänt någonting som gör att vi ska ändra det, eller ska vi fortfarande uttrycka vårt stöd? Eller ska vi ta det bara som en information?

Anf.  77  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

I den frågan vill jag säga att det inte hänt någonting, det är ett oförändrat läge.

Jag har tidigare redovisat att vi ska göra en noggrann analys av förslagen i halvtidsöversynen. Vi har haft en bred remissomgång, som just nu är klar. Vi fick LRF:s remissvar, det sista vi har fått, i början av veckan. Vi håller på att analysera remissvaren, och vi kommer dessutom att få ytterligare underlag från Livsmedelsekonomiska institutet. Deras konsekvensanalys är ännu inte överlämnad till regeringen. Det här materialet har också presenterats i den samrådsgrupp som vi har inom ramen för arbetet i miljö- och jordbruksutskottet. Det analysarbetet pågår. Jag vill understryka att vi är tveksamma från svensk sida till förslaget.

Anf.  78  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Nu har jag ingen mer som har begärt ordet.

Jag kan konstatera att det finns ett fortsatt stöd för regeringens upplägg i de fortsatta förhandlingarna.

Vi går vidare på dagordningen, och jag förstår att punkt 4 är struken. Vi tar punkterna var för sig.

Anf.  79  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Punkt b är mjölkreformen. Där finns inga nya ståndpunkter från svensk sida. Också här vill jag hänvisa till att remisshanteringen, som just är avslutad, kan leda till att vi behöver precisera svenska ståndpunkter ytterligare. Den analysen pågår för närvarande.

Anf.  80  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Från vårt håll tycker vi att man borde behålla det tempo som lades fast i Agenda 2000 – inte förkorta tiden och sänka priserna snabbare utan behålla det tempot. Det hade varit rimligt för en biologisk näring, som detta i högsta grad är.

Den kraftiga lönsamhetsneddragning vi här kommer att se kommer att innebära bekymmer i skogs- och mellanbygderna för mjölkproduktionen. Vi kommer att få ut den på slätterna i allt större produktionsenheter, och det kommer att bli väldigt tufft för svenska bönder att klara av mjölkproduktionen i konkurrens med andra som har betydligt lägre arbetskostnader.

Vi gillar alltså inte det här upplägget. Vi har sagt det förut, och jag vill bara understryka ytterligare att vi avvisar det här tempot. Det är marknadsorientering vi vill se, men det finns ingen anledning att så här dramatiskt attackera landsbygdens motor, vilket detta på många ställen är.

Däremot är vi för att man så snart som möjligt hittar former för att ta bort exportstödet. Det är kraftfullt nog gentemot branschen, men det är också viktigt för biståndsverksamheten och för de länder som drabbas av detta. Vi vet också att vi har stöd från branschen på det här området. Det är tufft och kommer att kosta både ekonomi och engagemang, men sätt in ambitionerna där i stället! Det är vårt förslag.

Anf.  81  ESKIL ERLANDSSON (c):

Jag skulle bara vilja påminna om behovet av analys kring de förslag som läggs fram här – naturligtvis för primärsektorn, alltså de som producerar mjölken, men också för den förädlingsindustri som är kopplad till denna primärproduktion – innan vi tänker färdigt och tar den ståndpunkt som vi förmodligen måste ta vad det lider. Det är jätteviktigt, tycker vi, att verkligen analysera konsekvenserna på olika sätt innan vi tar slutgiltig ställning.

Anf.  82  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Vad jag vet kommer det att bli konsekvensbeskrivningar. De kommer väl i slutet av mars. Precis som Eskil Erlandsson säger är det viktigt att analysera dessa konsekvensbeskrivningar.

Tyvärr kommer väl den strukturanpassning som vi har sett när det gäller mjölkbönder att fortsätta. Jag är lite orolig för detta med överskottet. Det finns en överskottsproblematik, och när man ökar kvoterna med 3,5 % oroar jag mig för att den kommer att fortsätta.

Ungefär 5 % av EU:s mjölkproduktion går på export. När det gäller exportbidrag kan man ju diskutera etiken i till exempel detta med Dominikanska republiken, som har varit uppe, och Arlas agerande. Jag tycker, precis som många andra har sagt här, att exportbidragen bör slopas. Det är oerhört viktigt i det här läget.

Om man ville komma i balans med den inhemska marknaden skulle man ju egentligen behöva sänka kvoterna. Det skulle nog vara ett bättre sätt att skydda bönder i Mellansverige och i skogslänen.

Anf.  83  CARL B HAMILTON (fp):

Vi i Folkpartiet står ju på konsumenternas sida. Vi står också på de fattiga ländernas sida. Det är värt att påpeka detta.

I kanske något mindre högtidliga ordalag innebär detta att om det ska göras konsekvensanalyser kunde det vara intressant med en konsekvensanalys av de svenska konsumenternas situation med och utan dessa reformer, liksom av Rysslands och Ukrainas situation med och utan reformerna. Som bekant har ju EU först gett bistånd till dessa två länder för att de ska öka sin jordbruksproduktion och sedan stängt gränserna. U-ländernas situation ska väl i konsekvensens namn också utredas. FN:s millenniemål om halverad svält i världen ska väl också sättas i relation till den svenska jordbrukspolitiken och EU:s jordbrukspolitik. Jag vet också att Holger Gustafsson har varit på Världsbankens parlamentariska församling, och där uttalades det säkert att vi behöver en snabb och genomgripande liberalisering av den europeiska unionens jordbrukspolitik.

Jag tycker alltså att regeringens politik inte kan vara tillräckligt snabb och genomgripande på denna punkt.

Anf.  84  LARS LINDBLAD (m):

Jag hade egentligen inte tänkt ge mig in i diskussionen, men det kanske finns skäl att göra det i alla fall. Först av allt vill jag, i enlighet med det som sagts tidigare, stödja idén vad gäller exportstödens betydelse i det här sammanhanget. Det är klart att vi alla kan vara bekymrade över de förmögenhetsförluster som Holger Gustafsson lyfte fram, men jag vill ändå säga att för oss i Moderaterna är detta med kvoter i grunden av ondo. Vi tror att marknadslösningar är en bättre lösning på detta. Vi tycker att det är ett klokt sätt att komma ifrån detta system att ha en stegvis ökning och på det sättet närma sig en marknadssituation. Vi vill alltså uttrycka ett stöd för regeringens upplägg i det här läget.

Anf.  85  ULF HOLM (mp):

Jag ska inte förlänga debatten så mycket. Det gäller exportbidragen, som vi från Miljöpartiet naturligtvis vill ta bort. Jag skulle bara vilja veta vilka länder vi har stöd av i ministerrådet när det gäller våra krav på att de ska avvecklas. Eller står vi ensamma för ett avvecklande av exportbidragen?

Anf.  86  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Det finns ju inget förslag till ändrad ståndpunkt från svensk sida. Vad jag sade var att den remissbehandling som vi nu har kan ge oss skäl att precisera vår ståndpunkt ytterligare, men jag har inget sådant förslag här i dag.

När det gäller problemen med det öppna landskapet är tanken att vi också ska föra över pengar till miljö- och landsbygdsutvecklingen. Den delen finns alltså i detta.

När det gäller hur detta slår mot jordbruket finns det bedömningar från LRF:s sida och från Jordbruksverket sida. Dessa stämmer inte riktigt överens. Vi kommer att få bedömningar från Livsmedelsekonomiska institutet som vi ännu inte riktigt vet var de hamnar.

Det är klart att vi måste titta noga på de här analyserna. Det finns de som menar att det blir en mindre effekt på den svenska marknaden än vad det blir på EU-marknaden generellt, men vi är inte färdiga med den analysen.

När det gäller exportstödsfrågorna finns de med inom ramen för WTO-förhandlingarna. Där driver den svenska regeringen inom ramen för arbetet i unionen en liberalisering för att också få det vi kallar för livsmedelssäkerhet i världen. De frågorna finns alltså med.

Sedan ska man vara medveten om att neddragningarna på exportstödssidan också påverkar produktionen. Det blir alltså likartade effekter. Det är inte säkert att det blir mindre effekter av exportstödsneddragningar än av de förslag som föreligger.

Att gå den andra vägen och försöka motverka överskott genom neddragning av kvoterna skulle egentligen vara att ge upp reformeringen av EU:s jordbrukspolitik. Det tycker jag inte är en riktig väg att gå.

De länder vi har stöd av när det gäller neddragning av exportstöden är de vi kallar för like-minded – Storbritannien, Danmark, Tyskland och Nederländerna. Och Italien just när det gäller mjölken, viskas det i mitt öra här.

Anf.  87  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Vi ska inte polemisera mellan partierna här, men helt klart är detta med exportstöden precis vad biståndsvärlden behöver. Jag är glad att jordbruksministern säger att detta i sig är en tuff tvångströja som man sätter på bönderna ekonomiskt. Tillsammans med den andra neddragningen blir det alltså från två olika håll man pressar lönsamheten, och det är detta vi reagerar väldigt kraftigt på. Vi tycker att man ska välja exportstödet. När det försvinner kommer de överskott som i dag exporteras ut i världen till alltför låga priser att i stället pressa priserna på den svenska marknaden. Det kommer att bli en tuff situation innan man har anpassat produktionen, och detta kan vara nog.

Sedan tycker jag att vi ska försöka hålla borta diskussionen om enskilda företags agerande när det gäller export. De företag som har nämnts i debatten följer nuvarande EU-politik och tidigare svensk politik som riksdagen fattat beslut om, och det tycker jag inte att vi ska hålla dem skyldiga för. Det är vi som är ansvariga för att exportstöden finns, och det är vi som ska jobba för att de ska bort.

Anf.  88  CARL B HAMILTON (fp):

Min fråga är till jordbruksministern och gäller de konsekvensutredningar som till exempel Jordbruksverket gör. Ser man där till konsekvenserna för konsumenterna när det gäller priser? Ser man till konsekvenserna för skattebetalarna och för statsskuldspolitiken?

Anf.  89  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Jag börjar med den senare frågan. I de här konsekvensbedömningarna finns effekterna på konsumentnivå med, det vill säga effekterna på konsumentpriser, och även välfärdseffekter, det vill säga samhällsekonomiska bedömningar, framför allt i det material som kommer från Livsmedelsekonomiska institutet.

Givetvis är det väldigt angeläget att också konsekvenser för industrin finns med. Här kan vi konstatera att livsmedelsindustrin i remissrundan egentligen inte har haft några synpunkter och invändningar. Något sådant material finns alltså inte från industrin själv.

Anf.  90  ORDFÖRANDEN:

Då har jag ingen mer talare på listan. Jag kan konstatera att det finns ett fortsatt stöd för regeringens upplägg i de fortsatta förhandlingarna.

Då går vi vidare till marknaden för ris.

Anf.  91  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Här ska vi ha en diskussion om att stödpriset för ris halveras inom marknadsordningen och att producenterna kompenseras. Från svensk sida är vi positivt inställda till kommissionens förslag och anser att inriktningen mot en kraftig prissänkning är den rätta. Vi är dock kritiska till den höga kompensationen på hela 88 % och menar att man bör ha en kompensation som är mer i nivå med den som gäller för andra grödor.

Anf.  92  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Vad jag förstått av den här frågan finns det möjlighet att privatlagra. Om interventionspriset sjunker har man möjlighet att få stöd för att lagra ris. För mig måste då konsekvensen vara att vi har en överproduktion av ris och att det blir väldigt svårt att styra upp detta. Är det här egentligen en bra lösning? Är det effektivt att göra på det här sättet?

Anf.  93  Departementsrådet ANDERS KLUM:

EU är ju nettoimportör av ris alla kategorier. Det som EU producerar är dock av sådana kvaliteter som inte finner efterfrågan i EU till de priser vi har inom EU, och därför hamnar i dag en stor del i intervention.

I framtiden kommer det så kallade Everything but arms-initiativet att innebära ytterligare import. Om man inte reformerar den här sektorn kommer då de här lagren att öka och inte kunna säljas annat än som foder, och det är ingen särskilt bra affär. Därför är egentligen alla medlemsländer inne på att detta är en vettig reform.

Anf.  94  ORDFÖRANDEN:

Då har jag ingen mer talare anmäld utan kan konstatera att det finns ett stöd för regeringens redovisade upplägg i de fortsatta förhandlingarna.

Då går vi vidare till marknaden för spannmål.

Anf.  95  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Sverige stöder förslaget om interventionsprissänkning på spannmål men anser att kommissionen bör gå längre med sitt förslag. Interventionen bör avskaffas för samtliga spannmålsslag, menar vi, inte bara för råg. Vi stöder även kommissionens förslag att ta bort månadstilläggen eftersom de kan leda till att marknaden störs om mer spannmål än nödvändigt avyttras.

Vi stöder inte förslaget om en kompensation till brukarna utan anser att sänkningen av interventionspriset kan göras utan att det frikopplade stödet höjs.

När det gäller durumvete, proteingrödor och uttagen areal utgår de punkterna. De kommer inte upp på det här mötet, så därför kommenterar jag inte det som står om dem i promemorian.

Anf.  96  ORDFÖRANDEN:

Ingen har begärt ordet, och jag kan då sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Då var vi klara med punkt 3 och går vidare på föredragningslistan. Punkt 4 är struken, och då kommer vi till punkt 5 som också var uppe som en information den 14 februari.

Anf.  97  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Det handlar om WTO-förhandlingarna, där vi enligt Dohatidtabellen i mars ska fatta beslut om jordbruksmodaliteter. Som jag nämnde i återrapporteringen från den 20 februari fick kommissionen då stöd för att peka på obalanser i förslaget. Vi vet att det ska komma ett nytt utkast till modaliteter den 14 mars, men det ryktas att detta är försenat. Vi räknar dock med att denna punkt ska komma upp.

Sverige har i diskussionerna inom ministerrådet välkomnat den utvecklingsprofil som finns i Harbinsons förslag, men vi har också kunnat ställa oss bakom att det är ett obalanserat förslag och att det är viktigt att vi får ett balanserat förslag för fortsatt diskussion. Sverige anser att det är viktigt att EU bemöter nästa utkast på ett konstruktivt sätt eftersom ju jordbruksfrågorna är nyckelfrågor i WTO-förhandlingarna. Det är någonting vi kommer att understryka.

Anf.  98  ORDFÖRANDEN:

Ingen har begärt ordet, och jag kan då konstatera att det finns stöd för regeringens redovisade upplägg i de fortsatta förhandlingarna.

Vi går vidare till punkt 6 om tillstånd att bevilja statligt stöd.

Anf.  99  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

År 1997 gav rådet Italien tillåtelse att lämna stöd genom övertagande av garantiförbindelser som lämnats av medlemmar av jordbrukskooperativ till förmån för kooperativ som gått i konkurs. Nu begär Italien tillåtelse att betala ut ytterligare medel samt lämna ett motsvarande regionalt stöd på Sicilien. Italien har anfört att stödet är av social karaktär och inte påverkar produktionen.

Av princip är Sverige emot den här typen av statsstöd då de kan snedvrida konkurrensen på den inre marknaden. Här är vi i ett dilemma. Vi vet inte riktigt vad andra medlemsländer säger. Vi hade ett fall tidigare som vi egentligen tyckte var allvarligare än det här. Det handlade då om grekernas stöd till bomullsodling, där vi lade ned vår röst. Det finns alltså egentligen två vägar att gå här. En är att Sverige lägger ned sin röst. Men är det så att många medlemsländer väljer att gå emot menar jag att det finns skäl att Sverige också går emot detta. Det är de handlingsvägar jag ser när det gäller den här frågan.

Anf.  100  ULF HOLM (mp):

Jag förstod inte riktigt varför andra länder skulle bestämma hur Sverige ska agera. Det var en intressant utveckling. Om man i princip är emot borde man väl rösta nej, eller vad betyder principerna? Är Sverige för eller emot? Det är väldigt enkelt. Jag kan inte se annat än att Sverige borde agera mot att Italien får ge ett sådant stöd.

Anf.  101  LARS LINDBLAD (m):

Jag tycker lite grann som Ulf Holm. Någonstans måste ministerrådskretsen i det här sammanhanget sätta ned foten så att man inte inför sitt kommande ordförandeskap sätter övriga rådet i den här typen av gisslansituationer. Att dessa länder kommer med den här typen av stödåtgärder och utnyttjar situationen – viljan att kanske inte glädja men tillfredsställa det blivande ordförandeskapet och rädsla för att stöta sig med detta – är på något sätt orimligt. Den svenska halvpassiva linjen känns också lite grann som att man anpassar sig till den typ av gisslandramer som dessa länder utnyttjar, och det tycker jag känns orimligt.

Anf.  102  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Jag håller med om att detta är ett dilemma. Vi har från svensk sida försökt att tillsammans med medlemsländer som har en likartad uppfattning hitta ingångar för att vid rådsmötena kunna uttrycka samma uppfattning och gå emot. Det har inte lyckats. Vi har inte lyckats enas på det sättet. I det här fallet gäller enhällighet. Om ett land röstar emot faller förslaget. Det är alltså ganska dramatiskt när man röstar emot, >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Det som gör att jag ändå tycker att det är rimligt att kunna ha som en ingång att man kan lägga ned sin röst är själva föremålet i det här fallet. Det handlar om stöd till kooperativ som har gått i konkurs. Det är betydligt mindre iögonfallande än andra sådana här stöd som vi har släppt igenom. Det pågår också en prövning i domstol av ett sådant här statsstöd. Det gäller Portugals stöd till svinproduktion som har godkänts i ministerrådet tidigare och nu prövas i domstol. Jag tycker att det är väldigt angeläget att det domstolsbeslutet får bli vägledande. Det blir lättare efter ett sådant domstolsbeslut att åter ta upp diskussionen med länder som har likartad uppfattning.

Jag hoppas att EU-nämnden ska ge regeringen mandat att antingen lägga ned eller, om flera medlemsländer är emot, gå emot.

Anf.  103  ORDFÖRANDEN:

Då har jag ingen mer på talarlistan utan kan konstatera att det finns ett stöd för regeringens redovisade upplägg i de fortsatta förhandlingarna.

Då går vi vidare till punkt 7 om godkännande av växtskyddsmedel. Där fanns det en majoritet för regeringens ståndpunkt den 14 februari. Har det hänt något?

Anf.  104  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Nej, men jag vill ändå redovisa. Det gäller alltså beslut, och Sverige stöder kommissionens förslag att inte godkänna aldikarb. Här är vi i en situation där Luxemburg, Österrike och Sverige inte har stött kompromissförslaget. För Sverige har detta varit en viktig fråga då det också finns kommande tvivelaktiga ämnen som ska genomgå denna godkännandeprocess. Vi har alltså lyckats stoppa det här förslaget.

Anf.  105  ORDFÖRANDEN:

Jag kan konstatera att det fortsatt finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Då går vi vidare till punkt 8 på dagordningen om BSE.

Anf.  106  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Där kommer vi att få information från kommissionen. Här är det också en teknisk fråga, kan man väl säga, som ska hanteras. Vi behöver en förlängning av övergångsbestämmelserna i TSE-förordningen beträffande åtgärder avseende TSE-sjukdomar. De nuvarande övergångsbestämmelserna löper ut den 30 juni, och TSE-klassificeringen av medlemsländerna och tredjeländer har tagit längre tid än planerat. Därför måste man förlänga övergångsbestämmelserna.

Anf.  107  ORDFÖRANDEN:

Ingen har begärt ordet. Vi tackar då för den informationen och går vidare till punkt 9, Övriga frågor. Först är det metoder för återhämtning av torsk.

Anf.  108  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Det är en lägesrapport på begäran av den danska delegationen och avser, precis som rubriken säger, åtgärder för återhämtning av torsk. Det rör alltså bestånd i Nordsjön och angränsande vattenområden. Begäran avser dels ändringar av det tillfälliga system som finns i förordning 2341/02, dels tidtabellen för en långsiktig återhämtningsplan. Det man gjort hittills är att man har ett tillfälligt system som minskar antalet fiskedagar, men man har inte fått de långsiktiga återhämtningsplanerna på plats. Det är detta som danskarna tar upp.

Sverige är ju oroat för effekterna av en försenad implementering av återhämtningsplanen. Detta är en viktig fråga som vi följer mycket noga.

Anf.  109  ORDFÖRANDEN:

Ingen begär ordet. Vi går vidare till nästa punkt.

Anf.  110  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Nästa punkt handlar om aviär influensa, och det är en information från den nederländska delegationen. Man har ju fått den här sjukdomen i fjäderfäbesättningar i Nederländerna. Det är en besvärlig sjukdom med hög dödlighet, upp till 80 %, och det finns en oro för spridning. Det är vår, så fågelsträcken går norröver, och detta är en sjukdom som de vilda fåglarna kan sprida. De vilda fåglarna blir tydligen inte sjuka, men de sprider smittan. Därför vill vi uppmärksamma detta och vidta de åtgärder som kan behöva vidtas.

Jag skulle vilja säga att det är osannolikt att den typ av virusstam som det här är fråga om utgör en risk för humanhälsan. Det har funnits andra sådana här aviära influensor i Hongkong som gått över på människa, men det är osannolikt att detta är en zoonos, en sjukdom som går över på människa.

Vi importerar inte levande fjäderfä från Nederländerna. Det har inte skett en sådan import under senare tid. Det finns en viss oro för smittspridning via flyttfåglarna, men Veterinärmedicinska anstalten och Jordbruksverket gör i dag inte bedömningen att fåglar i Sverige måste hållas inomhus. Det är läget.

Anf.  111  ORDFÖRANDEN:

Tack för den informationen! Ingen har begärt ordet, så då kan vi gå vidare till nästa punkt som är nitrofurans.

Anf.  112  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Detta är en information från den portugisiska delegationen. Vi har inte fått någon not ännu, så vi vet inte riktigt vad informationen kommer att innehålla. Det handlar dock sannolikt om de fynd av nitrofuranrester i fjäderfäkött som har gjorts i Portugal. Nitrofuraner är en grupp av antibiotikasubstanser som är förbjudna för användning i livsmedelsproducerande djur i EU och som är cancerframkallande. Nitrofurazol har aldrig använts som fodertillsats i Sverige, och prover för analys av nitrofuranrester tas som ett led i landets, som det heter, restsubstanskontroll. Livsmedelsverket har alltså analysmetoder motsvarande dem som Portugal nu har tagit i bruk. Analyser av fisk- och kycklingkött under 2002 visade inga fynd av nitrofuraner i Sverige.

Anf.  113  ORDFÖRANDEN:

Tack för den informationen! Ingen har begärt ordet. Då går vi vidare till nästa punkt, som är organisationen av det fortsatta arbetet.

Anf.  114  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Där har jag inga kommentarer.

Anf.  115  ORDFÖRANDEN:

Då så. Då är vi tillbaka på A-punktslistan. Är det någonting på A-punktslistan?

Anf.  116  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Där har nämnden fått en lista. Jag tänkte inte kommentera den utan svara på frågor om det finns några. Däremot vill jag tillföra några punkter till A-punktslistan som avser jordbruksområdet.

Anf.  117  ORDFÖRANDEN:

Vi har inte fått någon A-punktslista.

Anf.  118  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Ni har inte fått någon A-punktslista? Det är en diger A-punktslista, så då får jag väl läsa upp rubrikerna på de punkterna.

Anf.  119  ORDFÖRANDEN:

Är det någonting som kan vara kontroversiellt eller som nämnden har diskuterat tidigare? Vi behöver inte ha någon uppläsning av listan, bara om det är någonting speciellt eller någonting nytt.

Anf.  120  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Såvitt vi kan bedöma är det inte några sådana kontroversiella frågor.

Anf.  121  ORDFÖRANDEN:

I så fall kan vi få listan till kansliet.

Vi tar då de övriga punkterna.

Anf.  122  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Det är antagande av rådets gemensamma ståndpunkt inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning om genetiskt modifierade livsmedel och foder.

Den andra handlar om skydd av djur som används för försök i vetenskapliga ändamål. Det handlar om hur försöksdjur ska hållas och skötas. Det är tidigare en gemensam ståndpunkt.

Den tredje handlar om rådets förordning om fodertillsatser. Det är antagande av en gemensam ståndpunkt.

Det är de tre som tillkommer på jordbruksområdet.

Anf.  123  ORDFÖRANDEN:

Då ingen har begärt ordet med anledning av den informationen får vi tacka för det.

Vi tackar jordbruksministern med medarbetare för att de kom hit.

3 §  Allmänna frågor och yttre förbindelser - Handelsfrågor

Näringsminister Leif Pagrotsky

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 18 och 19 mars 2003

Anf.  124  ORDFÖRANDEN:

Vi hälsar näringsminister Leif Pagrotsky med medarbetare välkomna till EU-nämnden för information och samråd.

Varsågod, näringsministern!

Anf.  125  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Jag ska informera om läget när det gäller att formulera EU:s bud i tjänstehandelsförhandlingarna, som i dagligt tal kallas GATS. De här förhandlingarna är uppdelade i fyra olika kategorier. En gäller gränsöverskridande handel, och med det menas det naturliga när man köper en tjänst från ett företag i ett annat land. Den andra kategorin gäller konsumtion utomlands, om man till exempel vill utbilda sig vid ett utländskt universitet. Den tredje gäller kommersiell etablering, det vill säga när ett företag vill etablera sig i ett annat land för att sälja sina tjänster där. Den fjärde gäller tillfällig personrörlighet, och det handlar om individers möjlighet att under en period vistas utomlands för att utföra en tjänst.

På rådsmötet på tisdag vill kommissionen få till stånd en diskussion om vad EU ska erbjuda omvärlden på det sistnämnda området, tillfällig personrörlighet. Det är det som jag vill informera om här i dag.

Det blir den första rådsdiskussionen om tjänstehandelsförhandlingarna som äger rum sedan vi hade WTO:s stora ministermöte i Doha.

Internationella åtaganden om ytterligare öppenhet för att tillåta personer att leverera tjänster över nationsgränserna är viktiga för svensk industri och för ekonomin i stort. Det gäller både möjligheten att sända personal till kontor utomlands och möjligheten att ta emot experter som kommer till Sverige för att tillhandahålla tjänster. Det är alltså viktigt i båda riktningarna.

Det är viktigt att understryka att det alltså inte handlar om arbetskraftsmigration eller tillträde till den ordinarie arbetsmarknaden.

I det förslag som kommissionen nu har lagt fram om personrörlighet rör den ökade öppenheten bara kvalificerade yrkesutövare och bara begränsade tidsperioder. Inom Regeringskansliet håller vi just nu på att granska kommissionens förslag, och vi försöker bedöma konsekvenserna mer i detalj. Jag kan i dag bara redovisa vår preliminära bedömning. Den är att förslaget generellt sett ligger väl i linje med de intressen vi har identifierat från svensk sida.

Jag kan inte i dag, av de skäl jag sade, säga med stor precision att vi kan gå med på alla delar i kommissionens förslag. Ett problem kan vara att kommissionen föreslår en ökad möjlighet för egenföretagare att komma till Sverige för att leverera tjänster. Det gäller visserligen bara några få sektorer och bara välkvalificerade jobb. Men vi måste värdera förslaget utifrån eventuella risker för illegal invandring, och det har vi inte hunnit bli färdiga med ännu.

Däremot är det möjligt för oss att i det här läget ge kommissionen en tydlig signal om att vi står bakom huvuddragen i förslaget. Sverige har för sin del redan gjort långtgående åtaganden, och vi är i jämförelse med andra länder öppna för personrörlighet inom tjänstehandeln. Vi vill gärna att också andra EU-länder följer vårt exempel och uppnår motsvarande grad av öppenhet. Det är viktigt inte bara för våra egenintressen. Det är viktigt för att öka Europas konkurrenskraft, tycker vi. Det är också ett sätt att tillmötesgå u-ländernas offensiva intressen på det här området.

Anf.  126  CARL B HAMILTON (fp):

Jag vill tacka statsrådet för att han har kommit hit och föredragit denna fråga.

Det är lite svårt att ta ställning till det här, eftersom vi inte vet vilka sektorer, tidsgränser och kvalificerade yrkesutövare som avses. Det är lite svårt för mig att säga huruvida det här är tillräckligt eller inte. Min ryggmärgskänsla är att vi möjligen vill gå längre än vad regeringen och kommissionen vill göra i detta hänseende.

Om något, stöder vi att regeringen går längre vad beträffar liberalisering av denna handel. Men det är lite svårt att ha någon definitiv uppfattning, med den knappa information som finns. Jag har tittat lite på andra dokument också men blir inte så mycket klokare av det.

Det förefaller som att situationen är ganska otydlig i fråga om inriktningen av kommissionens ställningstagande här, snarare än en precisering av sektorer, tidsgränser, utgångsdatum och så vidare. Är det riktigt uppfattat?

Anf.  127  LARS OHLY (v):

Det här är en kunskapsfråga. I UD:s underlag som vi fick i går står det att åtaganden för personrörlighet utgör ett starkt intresse för u-länder, för vissa till och med det enda i förhandlingarna. Kan du säga varför det är ett så oerhört starkt intresse från u-länders sida och vilka u-länder som ser det som till och med det enda kravet i de här pågående förhandlingarna?

Anf.  128  LENNART HEDQUIST (m):

Jag vill i likhet med Carl B Hamilton uttrycka en känsla av att det här är en bit på vägen till något annat, som är tillfredsställande. Farhågorna för att just den här typen av bestämmelser skulle leda till en ökning av det statsrådet kallar illegal invandring förefaller inte så berättigade. Illegal invandring har vi ju mer i andra sammanhang. Det här är en för landet viktig arbetskraftsinvandring, som vi ska ställa oss positiva till.

Anf.  129  ULF HOLM (mp):

Det här är lite komplicerat. Jag tolkar det som att det är en sorts arbetskraftsinvandring för den mycket kvalificerade arbetskraften. Jag tycker att det borde vara en mer generell arbetskraftsinvandring. Men det är en annan diskussion.

Det som förvirrar lite är det som Lars Ohly tog upp, att det här är så jätteviktigt för u-länderna. Jag hänger inte riktigt med på det. Statsrådet får gärna utveckla det.

Med detta korta underlag är det lite komplicerat att säga om vi stöder regeringens uppfattning eller inte. Jag tror nog att du också förstår att det här är en mycket komplicerad fråga.

Anf.  130  MATS ODELL (kd):

Det här tenderar att bli en upprepning av vad andra har sagt. I princip stöder vi regeringens förslag. Men vi är också spända på att få reda på vad det är för typ av kompetens som finns i de fattigaste u-länderna som vi saknar här i Sverige.

Anf.  131  ORDFÖRANDEN:

Innan jag lämnar över ordet till näringsministern skulle jag vilja veta: Kommer den här frågan tillbaka? Eftersom det här är en diskussionspunkt, när kan man förvänta sig att det blir ett beslut?

Anf.  132  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Att det här är en smula diffust beror på att det inte ska vara ett beslutsmöte där man går igenom sektor för sektor och tidsgräns för tidsgräns. Det är en orienterande diskussion, där medlemsländerna får ange sina principiella synsätt, som ska ligga till grund för kommissionens vidare arbete med det här. Vi skickar då signaler i en viss riktning, och vi kan välja hur precisa eller principiella vi vill vara.

Det är det som är skälet, inte att vi försöker ”dimma till det” av det ena eller andra skälet. Det är så det ligger i den här beslutsprocessen.

Jag lämnar över ordet till Anders Ahnlid så att han får beskriva frågan om u-landsintresset. Han kanske också kan säga något om vilka sektorer som det här kan anses beröra mest.

Anf.  133  Departementsrådet ANDERS AHNLID:

Den första frågan, angående u-landsintresset, kan kortfattat besvaras på följande sätt. Om vi tar en sektor som datakonsulttjänster, har vi till exempel Indien som ett av de länder där man har störst förutsättningar att leverera sådana tjänster. Just datatjänster hör till de tjänster som diskuteras i det här sammanhanget. Där har vi från svensk sida i dag möjlighet att ge indiska leverantörer som har anställda i ett indiskt företag tre månaders rätt att komma till Sverige och leverera dessa tjänster. Förslaget som ligger nu är att denna tremånadersperiod skulle utvidgas till sex månader. Det finns en rad andra tjänster som berörs, och jag kan nämna revisorstjänster, ingenjörstjänster, arkitekttjänster och översättningstjänster.

Vi har från svensk sida redan åtaganden i 13 sektorer. Förslaget från kommissionen är att man ska utvidga dessa vad gäller just anställda i utländska företag med nya sektorer i form av juridiska tjänster, teknikrelaterade tjänster vad gäller underhåll och reparation av utrustning samt miljötjänster.

Dessutom innehåller förslaget en ny kategori, som näringsministern sade, nämligen att egenföretagare – alltså inte leverantörer av tjänster som är anställda i ett utländskt företag – ska ges en motsvarande möjlighet. Här gäller förslaget arkitekter och landskapsarkitekter, ingenjörer, datatjänster, tjänster avseende management consulting och översättningstjänster. Det är samma sak här: sexmånadersperiod. Sedan är det en hel rad andra kvalifikationer som ska vara uppfyllda vad gäller kontraktstid och kvalifikationer för de enskilda tjänsteleverantörerna.

Det är i korthet vad förslaget gäller.

Det finns ett starkt intresse från flera utvecklingsländer att kunna vara med och låta till exempel tjänsteleverantörer inom sjukvårdssektorn leverera tjänster. Här innehåller kommissionens förslag inte att EU ska ge några erbjudanden på det här området. Det finns alltså en rad sådana sektorer där det är billig arbetskraft som utvecklingsländer vill ska kunna komma till i-länder och leverera tjänster, där kommissionen i dag inte har några förslag.

Anf.  134  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Får jag bara lägga till en sak. Det är viktigt att komma ihåg att de regler som gäller nu förhandlades under Uruguayrundan. Då var Sverige inte med i EU. De åtaganden som Sverige självt valde att göra då gick mycket längre än vad de åtaganden gjorde som EU ingick. Den här förhandlingen kommer i hög grad att handla om att EU nu ska flytta sig en bra bit innan man kommer ifatt, dit där Sverige står redan i dag. Mycket av de erbjudanden som nu diskuteras i EU har vi redan bundit oss för i den förra förhandlingen. Vi sitter alltså i en väldigt speciell sits i EU-familjen den här gången.

Anf.  135  CARL B HAMILTON (fp):

Vi har fått förstärkning på vårt sekretariat, så vi kan meddela att de u-länder som framför allt har intresserat sig för detta är Chile, Kina, Hongkong, Mercosurländerna i Sydamerika, Mexiko, Panama, Pakistan och Thailand.

Min fråga är: De tidsperioder som diskuteras, är det fråga om veckor eller om år?

Anf.  136  ULF HOLM (mp):

Tack så mycket för de mer utvecklande svaren.

Ska vi tolka ditt inlägg så att det kan finnas en risk för att Sverige måste gå tillbaka för att anpassa sig till EU:s linje, det vill säga att vi får kortare tidsperioder än de vi har i dag? Du säger ju att vårt stora arbete från svenskt håll i EU är att se till att EU kommer upp till svensk nivå.

Efter att ha hört förtydligandet tycker jag ändå att den svenska linjen bör vara mer öppenhet och att tidsgränserna bör utvidgas, med reservation för att vi bara har fått en kort föredragning här och att det kan finnas andra saker.

Anf.  137  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Jag kan erbjuda nämnden att, om den så vill, återgå till min tidigare vana att lämna längre och fylligare redogörelser för ärendena. Jag fick tidigare reaktionen att det inte var så önskat. Men om Ulf Holm pratar ihop sig med sina kolleger ska vi nog kunna komma överens om detta oss emellan.

Vad gäller tidsgränserna diskuteras nu en förlängning från tre till sex månader. I de fall där vi har gjort längre gående åtaganden än övriga EU diskuteras på det här området inte att vi ska behöva försämra oss. Det kan tänkas dyka upp på en del andra områden, men i det vi pratar om i dag förekommer inga sådana diskussioner. Jag kan säga att vi i så fall kommer att bromsa och prata emot sådana propåer i den mån de dyker upp.

Anf.  138  ORDFÖRANDEN:

När jag lyssnar runt bordet kan jag konstatera att det finns ett stöd för regeringens redovisade upplägg i de fortsatta förhandlingarna.

Anf.  139  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Jag har ytterligare en, snabbt påkommen, fråga som jag skulle vilja ta tillfället i akt att ta upp med nämnden. Jag har nämligen alldeles nyss fått besked om saker som utspelade sig på Coreper i går och som har haft konsekvenser i dag på morgonen. Det gäller den gamla kära frågan om antidumpningstullar.

Kommissionen har föreslagit att antidumpningstullar ska införas på importen av vad som kallas coils från Egypten, Slovakien och Turkiet. Coils är ett för mig nytt ord, som betyder valsade platta produkter av järn och olegerat stål. Det här är en viktig exportvara, särskilt för Egypten. Egypten har ägnat sig åt intensiv lobbying för att förhindra förslaget, som skulle slå ut det här i och för sig ganska ringa egyptiska stålet på den europeiska marknaden.

Kommissionen har inte lyckats samla en majoritet av medlemsländerna bakom sig när det gäller förslaget att införa det här, vilket inte är särskilt vanligt. Men så har det blivit – kanske som ett resultat av Egyptens bestämda aktiviteter. Därför har kommissionen begärt att frågan ska tas upp till behandling som en diskussionspunkt vid rådsmötet på tisdag.

Ett alternativ som har diskuterats är att ta bort Egypten från förslaget att införa tullar. I så fall skulle det sannolikt gå att få en majoritet. De flesta länder har visat lyhördhet för just Egyptens önskemål. Men det är inte kommissionen beredd att gå med på, och de måste vara med för att det ska bli något. De tycker att det skulle diskriminera de andra länderna som ingick i det här förslaget, som inte har varit lika aktiva, och som då skulle råka mer illa ut.

Resultatet av diskussionerna är nu att det är ett dödläge. Vid den senaste behandlingen av ärendet i Coreper i går lyckades det inte bli någon majoritet.

Vi för vår del motsätter oss både kommissionens förslag och eventuella försök att hitta särlösningar för Egypten. Vi anser att kommissionens beslutsunderlag inte har visat att den här undersökta importen har skadat industrin inom EU. Därmed är inte förutsättningarna för att införa den här typen av strafftullar uppfyllda enligt vår uppfattning. Inget av de tre länderna Egypten, Slovakien och Turkiet bör därför drabbas av några åtgärder inom EU.

Vi är därför emot att man bryter ut Egypten och inför tullar för de två andra. Vi har kommit fram till slutsatsen att i hela detta beslutsärende är de formella krav som ställs upp för att man ska införa sådana här tullar inte uppfyllda, och då ska det avvisas. Det är den linje vi driver konsekvent.

Anf.  140  MATS ODELL (kd):

Det här är en intressant frågeställning. Vad är det som skiljer de här produkterna från andra stålprodukter? Är det sättet att stansa ut dem? Gynnas Sverige också av att kunna köpa billiga sådana här produkter från Turkiet, Egypten och Slovakien? Var ligger själva problemet? Är det sättet att sälja metallen i den här formen som gör att man kringgår några tullar? Eller vad är själva grundskillnaden i detta sätt att sälja metall jämfört med andra sätt att sälja metall över gränserna?

Anf.  141  CARL B HAMILTON (fp):

Det är väl ingen skillnad. Hela stålsektorn är ju penetrerad av denna typ av åtgärder.

Det som förvånar mig är att man skulle klämma till även Slovakien, som ju är ett anslutningsland. Det verkar väldigt konstigt.

Jag stöder regeringens ståndpunkt.

Anf.  142  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Jag tolkar det som att det föreligger en majoritet. Vi har haft sådana här ärenden många gånger, och jag känner en stark samsyn över alla partigränser i Sverige för den här attityden. Jag måste av formella skäl inhämta ett mandat, men jag vet vad man tycker. Jag är väldigt glad för den enigheten.

Vad gäller den sakfråga som Mats Odell ställer, handlar det inte om någonting i tillverkningsprocessen. Detta är några stålprodukter som ökar lite grann, och några konkurrenter har sagt att de tycker att det är besvärligt därför att det försvårar för dem att hålla uppe priserna.

Man kan säga att det har ett par olika effekter i Sverige. Det är bra för svensk verkstadsindustri med låga stålpriser. Det kan väl inte uteslutas att ett och annat svenskt stålverk skulle tycka att det var trevligt med lite högre priser. Jag vet inte om någon tillverkar just det här – jag har inte kollat det. Jag tycker inte att det ska spela in i den rättsliga bedömningen. Däremot köper det egyptiska stålverket sin malm från LKAB. Det gör kanske konkurrenterna i Europa också, så det är väl samma sak.

Anf.  143  ORDFÖRANDEN:

Efter att ha lyssnat runt bordet, eftersom vi inte har några handlingar, kan jag konstatera att det finns stöd för regeringens redovisade upplägg i de fortsatta förhandlingarna i den här frågan.

Därmed tackar vi näringsministern.

4 §  Ekofin

Statsrådet Gunnar Lund

Information och samråd inför extra ministerrådsmöte den 19 mars 2003

Anf.  144  ORDFÖRANDEN:

Jag hälsar statsrådet Gunnar Lund med medarbetare välkomna till EU-nämnden.

Jag tackar särskilt för att ni kunde komma, eftersom kansliet och jag tyckte att det var viktigt inför detta möte.

Jag lämnar ordet till dig, Gunnar Lund, för information och samråd inför det extra ministerrådsmötet den 19 mars.

Anf.  145  Statsrådet GUNNAR LUND (s):

Man kom ju inte i hamn vid det senaste Ekofinmötet, där man framför allt slutligt försökte sy ihop skattepaketet, som man jobbat med under mycket lång tid. Därför blev det nödvändigt att inkalla det särskilda mötet den 19 mars.

Under den dagen äger också rådet för allmänna och externa relationer rum. Det har väl utrikesministern redovisat. Där äger diskussioner rum inför vårtoppmötet, som berör och förmodligen också kommer att engagera en del finansdepartementala representanter.

En skriftlig mötesrapport har lämnats över det möte som ägde rum den 7 mars. Jag har inget särskilt att tillägga till den.

Den 19 mars är det således jag som kommer att delta. Den kommenterade dagordningen är överlämnad. Det har också lämnats en rapport från arbetsgruppen för uppförandekoden för företagsbeskattning, som ingår i skattepaketet. Den ska ha överlämnats till nämnden.

I slutet av min föredragning kommer jag att kort ta upp en möjlig A-punkt vid mötet, och det handlar om det så kallade prospektdirektivet.

Om vi då ser på skattepaketet, som är det centrala vid det här mötet, var tanken att man skulle lyckas anta det slutligt vid förra mötet. Så kunde inte ske. Italien blockerade en överenskommelse, och det gjorde man med rätt fula knep. I och för sig är vi vana vid mycket bland hästhandlarna i Bryssel, men här villkorade man sin accept av skattepaketet med vissa eftergifter när det gäller mjölkkvoter. Det väckte onekligen en del uppseende, och det var helt enkelt inte möjligt att komma i hamn. Det är det som vi nu får göra ett nytt försök med. Skälet till det är att vi har gjort ett så fast åtagande att föra detta i hamn före vårtoppmötet med Europeiska rådet. Jag hyser ändå rätt goda förhoppningar om att det ska visa sig möjligt att slutligt nu bli överens.

Som nämnden kommer ihåg består skattepaketet av tre element. Det första är sparandedirektivet, som vi slitit så mycket med. Där är vi för vår del i stort sett nöjda med det textförslag som nu ligger. Det här direktivet ska i så fall börja tillämpas från och med den 1 januari 2005. Man har alltså varit tvungen att bli överens om att skjuta tillämpningsdatum ett år framåt. Annars skulle förhandlingar med tredjeland helt enkelt inte hinna slutföras.

Det stora problemet i det här sammanhanget har ju varit Schweiz, och det återstår fortfarande en fråga att lösa med schweizarna innan ett avtal med dem är klart. Det gäller ett krav som Schweiz har på att det så kallade moder-dotter-bolagsdirektivet, som EU har och som vi tillämpar oss emellan, också ska tillämpas i förhållande till schweiziska företag. Det har vi inga problem med. Inget land har några problem med det utom Spanien. I vårt fall tillämpas det här redan inom ramen för vårt dubbelbeskattningsavtal. Men Spanien har svårigheter och tappar en hel del intäkter genom att schweizarna ges den här eftergiften. De håller nu på bilateralt att arbeta med den här frågan, och förhoppningsvis ska den kunna lösas. Sker det kan vi alltså äntligen föra den diskussionen kring sparandedirektivet och den schweiziska förhandlingen i hamn den 19. Det är min förhoppning.

När det gäller den så kallade uppförandekoden är det ju ett mycket omfattande, mycket intressant och mycket nyttigt arbete som har gjorts för att avveckla skadliga skatteåtgärder. Många skadliga skatteåtgärder har identifierats och därefter avskaffats. Det bör vara möjligt att även här sätta punkt för de diskussionerna. Det är bara vi själva som har vissa reservationer.

Vi tycker att det finns sex klart identifierbara fall av alltjämt skadliga skatteåtgärder som ej är åtgärdade. Det har vi därför lagt in reservationer om i de texter som nu ska slutbehandlas i nästa vecka. Vi får se hur det går. Vi har ett rätt magert stöd från andra. Vi har ett visst stöd, men vi vill ju inte stoppa hela skattepaket med detta. Därför laborerar vi med möjligheten att göra ett tydligt protokollsuttalande där vi identifierar de här skatterna och förklarar det som vår uppfattning att de bör bli föremål för fortsatt diskussion och att de enligt vårt förmenande är skadliga. Så hoppas vi kunna lösa det.

Det tredje elementet i skattepaketet är slutligen det så kallade ränta- och royaltydirektivet. Det är färdigbehandlat och bör därför kunna antas. Därmed avtecknar sig ändå möjligheten att knyta ihop den här säcken och den 19 mars kunna konstatera att vi är överens om hela skattepaket. Det är fört i hamn, och vid toppmötet två dagar senare kan detta välsignas av stats- och regeringscheferna.

Anf.  146  ORDFÖRANDEN:

Innan jag släpper ordet fritt vill jag berätta att de handlingar som statsrådet nämnde och som ni inte har fått finns på kansliet. Vi kan dela ut dem om det är någon som vill ha dem.

Anf.  147  MATS ODELL (kd):

Det här är ju en lång följetong som vi har haft här i nämnden under skiftande finansministrar. Det är med tillfredsställelse som vi ser fram emot att den här frågan nu förs i hamn. Även om vi vet att skadliga skatter som exempelvis driver kapital och företag ur Sverige fortfarande återstår att åtgärda på hemmaplan – jag tänker till exempel på dubbelbeskattningen av risksparande i Sverige och den svenska förmögenhetsskatten – är detta ett steg i rätt riktning. Vi vill välkomna det och gratulera om det nu äntligen går i lås.

Anf.  148  ORDFÖRANDEN:

Jag kan sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Då går vi vidare till energifrågan om statsrådet har någonting att tillägga där.

Anf.  149  Statsrådet GUNNAR LUND (s):

Egentligen inte. En lång tid rådde det oenighet mellan Frankrike och Tyskland. Den är nu löst. Nu råder oenighet mellan Tyskland och Italien om de övergångsregler som ska gälla för de italienska skattelättnaderna till åkerinäringen. Vi hoppas att även det äntligen ska lösas ut nu. Det borde kunna vara möjligt.

För vår del har det hela tiden varit fråga om att här bevaka så att vi tryggar den svenska industrins konkurrenskraft. Vi tycker nog att det förslag som nu ligger till det här energiskattedirektivet tillgodoser våra intressen. Därför ska vi försöka medverka till att även detta förs i hamn nästa vecka.

Anf.  150  ORDFÖRANDEN:

Jag kan konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Då går vi vidare till prospektdirektivet.

Anf.  151  Statsrådet GUNNAR LUND (s):

Jag vill bara nämna att det inte är säkert att det tas upp som en A-punkt just vid det här rådet, men det kommer att tas upp som en A-punkt vid något råd under nästa vecka. Det räknar man med. Det gäller prospektdirektivet. Det är ett viktigt direktiv som ingår i hela strategin och handlingsplanen för finansiella tjänster som vi nu jobbar intensivt med. Dess syfte är att underlätta företagens kapitalanskaffning inom unionen och säkra ett gott investerarskydd.

Det här direktivet innebär i största korthet – det har ju redovisats tidigare – att bolag som fått ett prospekt godkänt i en medlemsstat därigenom får möjlighet att erbjuda sina aktier till allmänheten i hela unionen alternativt att ansöka om börsnotering i hela unionen. Det är därför ett viktigt steg i arbetet med att förverkliga den här stora gemensamma marknaden för finansiella tjänster. Det träffades en politisk överenskommelse om detta i november förra året. Inför det skedde ju samråd med EU-nämnden, och inget har förändrats sedan dess.

Anf.  152  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för den informationen.

Anf.  153  CARL B HAMILTON (fp):

Jag tänkte fråga Gunnar Lund om han tror att frågan om ECB:s rösträttsregler kommer upp på något sätt under mötet, till exempel i ljuset av Europaparlamentets behandling.

Anf.  154  Statsrådet GUNNAR LUND (s):

Jag räknar inte med att den kommer upp vid det här mötet. Vi har behandlat den i Ekofin, och den går vidare till toppmötet. Där kommer den att behandlas.

Anf.  155  ORDFÖRANDEN:

Jag tackar Statsrådet Gunnar Lund med medarbetare för att ni kom hit, och ett extra tack för att ni ställde upp med så kort varsel och kom hit och hade samråd och information med oss.

Innehållsförteckning

1 §  Allmänna frågor och yttre förbindelser 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN: 1

Anf.  2  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 1

Anf.  3  CARL B HAMILTON (fp): 1

Anf.  4  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 2

Anf.  5  ORDFÖRANDEN: 2

Anf.  6  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 2

Anf.  7  ORDFÖRANDEN: 2

Anf.  8  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 2

Anf.  9  HOLGER GUSTAFSSON (kd): 3

Anf.  10  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 3

Anf.  11  ORDFÖRANDEN: 3

Anf.  12  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 3

Anf.  13  CARL B HAMILTON (fp): 4

Anf.  14  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 5

Anf.  15  CARL B HAMILTON (fp): 5

Anf.  16  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 5

Anf.  17  ORDFÖRANDEN: 5

Anf.  18  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 5

Anf.  19  HOLGER GUSTAFSSON (kd): 6

Anf.  20  LARS OHLY (v): 6

Anf.  21  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 7

Anf.  22  LARS OHLY (v): 7

Anf.  23  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 8

Anf.  24  HOLGER GUSTAFSSON (kd): 8

Anf.  25  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m): 8

Anf.  26  LARS OHLY (v): 8

Anf.  27  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 9

Anf.  28  ORDFÖRANDEN: 9

Anf.  29  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 9

Anf.  30  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m): 10

Anf.  31  HILLEVI LARSSON (s): 11

Anf.  32  ULF HOLM (mp): 11

Anf.  33  LARS OHLY (v): 11

Anf.  34  HOLGER GUSTAFSSON (kd): 12

Anf.  35  CARL B HAMILTON (fp): 13

Anf.  36  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 14

Anf.  37  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m): 15

Anf.  38  LARS OHLY (v): 16

Anf.  39  CARL B HAMILTON (fp): 16

Anf.  40  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 17

Anf.  41  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m): 18

Anf.  42  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 18

Anf.  43  ORDFÖRANDEN: 18

Anf.  44  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m): 18

Anf.  45  ORDFÖRANDEN: 18

Anf.  46  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m): 18

Anf.  47  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 18

Anf.  48  ORDFÖRANDEN: 19

Anf.  49  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 19

Anf.  50  ORDFÖRANDEN: 19

Anf.  51  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 19

Anf.  52  LARS OHLY (v): 20

Anf.  53  HOLGER GUSTAFSSON (kd): 20

Anf.  54  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 20

Anf.  55  ORDFÖRANDEN: 20

Anf.  56  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 20

Anf.  57  ORDFÖRANDEN: 21

Anf.  58  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 21

Anf.  59  HOLGER GUSTAFSSON (kd): 21

Anf.  60  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 21

Anf.  61  ORDFÖRANDEN: 21

Anf.  62  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 21

Anf.  63  ORDFÖRANDEN: 22

Anf.  64  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 22

Anf.  65  ORDFÖRANDEN: 22

Anf.  66  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 22

Anf.  67  ORDFÖRANDEN: 22

Anf.  68  LARS OHLY (v): 23

Anf.  69  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 23

Anf.  70  ORDFÖRANDEN: 23

2 §  Jordbruk och fiske 24

Anf.  71  ORDFÖRANDEN: 24

Anf.  72  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 24

Anf.  73  ORDFÖRANDEN: 25

Anf.  74  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 25

Anf.  75  HOLGER GUSTAFSSON (kd): 25

Anf.  76  ORDFÖRANDEN: 25

Anf.  77  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 26

Anf.  78  ORDFÖRANDEN: 26

Anf.  79  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 26

Anf.  80  HOLGER GUSTAFSSON (kd): 26

Anf.  81  ESKIL ERLANDSSON (c): 27

Anf.  82  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v): 27

Anf.  83  CARL B HAMILTON (fp): 27

Anf.  84  LARS LINDBLAD (m): 27

Anf.  85  ULF HOLM (mp): 28

Anf.  86  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 28

Anf.  87  HOLGER GUSTAFSSON (kd): 28

Anf.  88  CARL B HAMILTON (fp): 29

Anf.  89  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 29

Anf.  90  ORDFÖRANDEN: 29

Anf.  91  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 29

Anf.  92  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v): 29

Anf.  93  Departementsrådet ANDERS KLUM: 30

Anf.  94  ORDFÖRANDEN: 30

Anf.  95  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 30

Anf.  96  ORDFÖRANDEN: 30

Anf.  97  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 30

Anf.  98  ORDFÖRANDEN: 31

Anf.  99  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 31

Anf.  100  ULF HOLM (mp): 31

Anf.  101  LARS LINDBLAD (m): 31

Anf.  102  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 31

Anf.  103  ORDFÖRANDEN: 32

Anf.  104  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 32

Anf.  105  ORDFÖRANDEN: 32

Anf.  106  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 32

Anf.  107  ORDFÖRANDEN: 32

Anf.  108  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 33

Anf.  109  ORDFÖRANDEN: 33

Anf.  110  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 33

Anf.  111  ORDFÖRANDEN: 33

Anf.  112  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 33

Anf.  113  ORDFÖRANDEN: 34

Anf.  114  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 34

Anf.  115  ORDFÖRANDEN: 34

Anf.  116  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 34

Anf.  117  ORDFÖRANDEN: 34

Anf.  118  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 34

Anf.  119  ORDFÖRANDEN: 34

Anf.  120  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 34

Anf.  121  ORDFÖRANDEN: 34

Anf.  122  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 34

Anf.  123  ORDFÖRANDEN: 35

3 §  Allmänna frågor och yttre förbindelser - Handelsfrågor 36

Anf.  124  ORDFÖRANDEN: 36

Anf.  125  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s): 36

Anf.  126  CARL B HAMILTON (fp): 37

Anf.  127  LARS OHLY (v): 37

Anf.  128  LENNART HEDQUIST (m): 37

Anf.  129  ULF HOLM (mp): 37

Anf.  130  MATS ODELL (kd): 38

Anf.  131  ORDFÖRANDEN: 38

Anf.  132  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s): 38

Anf.  133  Departementsrådet ANDERS AHNLID: 38

Anf.  134  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s): 39

Anf.  135  CARL B HAMILTON (fp): 39

Anf.  136  ULF HOLM (mp): 39

Anf.  137  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s): 39

Anf.  138  ORDFÖRANDEN: 40

Anf.  139  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s): 40

Anf.  140  MATS ODELL (kd): 40

Anf.  141  CARL B HAMILTON (fp): 41

Anf.  142  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s): 41

Anf.  143  ORDFÖRANDEN: 41

4 §  Ekofin 42

Anf.  144  ORDFÖRANDEN: 42

Anf.  145  Statsrådet GUNNAR LUND (s): 42

Anf.  146  ORDFÖRANDEN: 43

Anf.  147  MATS ODELL (kd): 43

Anf.  148  ORDFÖRANDEN: 43

Anf.  149  Statsrådet GUNNAR LUND (s): 44

Anf.  150  ORDFÖRANDEN: 44

Anf.  151  Statsrådet GUNNAR LUND (s): 44

Anf.  152  ORDFÖRANDEN: 44

Anf.  153  CARL B HAMILTON (fp): 44

Anf.  154  Statsrådet GUNNAR LUND (s): 44

Anf.  155  ORDFÖRANDEN: 45