Fredagen den 14 maj 2004

EU-nämndens uppteckningar 2003/04:31

1 §  Allmänna frågor och yttre förbindelser

Utrikesminister Laila Freivalds

Rapport från ministerrådsmöte den 26 och 27 april 2004

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 17 och 18 maj

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Vi hälsar utrikesministern och medarbetare välkomna. Om vi har förstått saken rätt kommer Lars Danielsson. Han kommer inte. Okej. Då har vi förstått rätt nu!

Vi börjar som vanligt med en rapport från senaste ministerrådsmötet. Varsågod!

Anf.  2  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Tack så mycket, ordförande! Nämnden har erhållit en rapport från förra rådsmötet. Jag ger därför bara en kort redogörelse. För utvecklingsfrågorna redogör statsrådet Jämtin vid senare tillfälle.

Allmänna rådet inleddes med att ordförandeskapet redogjorde för tidtabellen för IGC. Det återkommer jag till lite längre fram.

Kommissionen informerade om översynsprocessen inför EU-utvidgningen och konstaterade att de nya medlemsländerna var väl förberedda inför EU-inträdet.

Under rådet för yttre förbindelser diskuterades först läget inom WTO-förhandlingarna, särskilt vad gäller Rysslands anslutning, och associationsavtalet med Mercosur. Det är vår förhoppning att nå ett genombrott i förhandlingarna dels med Ryssland inför toppmötet den 21 maj, dels med Mercosur vid toppmötet i Mexiko den 26–28 maj.

Krishanteringskonceptet för EU:s insats i Bosnien efter Sfor, den så kallade Eufor, godkändes. Det var en tämligen omfattande diskussion om EU:s politik i Kosovo och reformeringen av UNMIK. Det återkommer jag till under dagordningspunkten för västra Balkan.

Även fredsprocessen i Mellanöstern stod på dagordningen då och i dag. Jag återkommer också till den.

Förhållandevis omfattande rådsslutsatser antogs om EU:s relationer till Afrika. Jag tog särskilt upp den oroande utvecklingen i Dārfūr i västra Sudan och vikten av att den sudanesiska regeringen tillåter tillträde till området i humanitärt syfte. Frågan kommer att tas upp även vid det kommande rådsmötet. Det kommer under Övriga frågor.

Vid rådsmötet kom vi även överens om en gemensam deklaration EU–Ryssland. Vi löste de svåra frågorna avseende Kaliningradtransiteringen och respekten för de etniska minoriteternas rättigheter. Därmed kunde också en utvidgning av PSA-avtalet äga rum kort därefter. Förberedelserna i övrigt inför toppmötet EU–Ryssland fortsätter vid det här rådsmötet.

Anf.  3  PER ROSENGREN (v):

Jag vill ställa den fråga vi ställde förra gången om Marocko och Västsahara. Var den frågan över huvud taget uppe på rådet?

Anf.  4  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Nej. Den frågan var inte uppe.

Anf.  5  ORDFÖRANDEN:

Då godkänner vi informationen.

Vi går vidare. Jag föreslår att vi lämnar A-punktslistan tills vidare. Den kom in sent, och vi har behov av att titta på den. Vi tar den på slutet. I stället går vi in på resolutioner och yttranden, med mera.

Anf.  6  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Det är en standardpunkt. Det är Europaparlamentets sammanträdesperiod i april 2004 som anmäls.

Anf.  7  ORDFÖRANDEN:

Då godkänner vi det. Nästa.

Anf.  8  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Vi planerar inga inlägg om läget i andra rådsformationer.

Anf.  9  ORDFÖRANDEN:

Då godkänner vi informationen.

Förberedelse inför Europeiska rådet.

Anf.  10  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Vi stöder upplägget i ordförandeskapets utkast till annoterad agenda. Nämnden har erhållit den. Det är kortfattade översiktliga utkast ordförandeskapet nu presenterar, och de kommer i ett senare skede att utvecklas till föreslagna sluttexter. Vid rådsmötet den 17 maj förutses bara en kort inledande diskussion.

I det skriftliga underlag som nämnden har fått anges vissa generella utgångspunkter när det gäller regeringens syn på de frågor som förväntas komma upp vid toppmötet. Innan vi erhållit något mer utvecklat förslag till sluttexter ser jag ingen anledning att närmare gå in på de olika delfrågorna. En samlad redovisning inför Europeiska rådets möte kommer att lämnas av statsministern till nämnden vid den föredragning som är planerad till den 16 juni.

Anf.  11  CARL B HAMILTON (fp):

Jag ska inte fråga om vem som ska bli ny svensk kommissionär.

Regeringens upplägg är att det är en tvåstegsraket, det vill säga först bestämma vem som ska bli ordförande i kommissionen och sedan konsultationer. Men vilka kriterier har Sverige satt upp som önskvärda kriterier för den nya ordföranden i kommissionen? Har ni någon favoritkandidat?

Anf.  12  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Det lämpligaste är att riksdagens ledamöter ställer den typen av frågor till statsministern, såsom den som leder regeringens arbete i denna fråga. Jag bör inte svara på den frågan.

Anf.  13  ORDFÖRANDEN:

Det här är en del av utnämningsmakten som regeringen hanterar själv. EU-nämnden ska inte gå in på områden vi inte har att göra med, men det är fritt att ställa frågor.

Anf.  14  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Jag tror inte att man ska blanda in den svenska utnämningsmakten. Det här är en fråga som handlar om hur Sverige vill te sig i världen. Det finns många som anser att det är angeläget att ett litet land som ska agera kraftfullt inom EU har en bred politisk bas att luta sig mot. För en minoritetsregering kan det finnas en anledning att känna att det här finns försök att hitta någon form av samsyn och kriteriediskussion.

Jag tycker att Carl B Hamiltons fråga är rimlig. Jag tycker också att utrikesministerns svar är helt naturligt. Det är inte hon som har ansvaret. Problemet är att vi ska träffa statsministern den 16 juni. Inga överläggningar i övrigt är förutsedda. Det är bekymmersamt att vi inte för mer förtroendefulla resonemang om denna del. Det handlar faktiskt lite grann om en brist på vilja till att skapa en möjlig samsyn i den typen av frågor som har stor betydelse.

Anf.  15  ORDFÖRANDEN:

Jag vill återigen utveckla min syn på detta. EU-nämnden har inte med dessa frågor att göra. I normala fall brukar statsministern ha samråd med partiledarna. Jag vet också att KU har tagit del av frågorna. Det är fritt att ställa frågor, men det är svårt att förvänta sig svar.

Anf.  16  CARL B HAMILTON (fp):

Det var delvis varför jag sade att jag inte ställer frågan om vem som ska bli svensk kommissionär. Den frågan ska diskuteras med partiledarna. Det vet jag. Jag ställde frågan om hur Sverige agerar vid förberedelserna för val av ordförande i kommissionen. Vi kan inte utgå från att det blir en svensk. Då är frågan vilka kriterierna är.

Gunilla Carlsson sade att detta är ett problem. Vi träffar inte Göran Persson lika ofta som utrikesministern. Vi har inte möjlighet att fråga honom. När ska vi fråga Göran Persson om detta?

Anf.  17  ULF HOLM (mp):

Jag vill bara bistå Gunilla och Carl i resonemanget. Jag förstår att det inte kan bli något svar i dag, men däremot kan vi uppmana utrikesministern att vid tillfälle ta upp med Göran Persson att vi gärna vill ha en dialog. Det är lite sent att ha det samrådet några dagar innan toppmötet. Det bör man kunna resonera om tidigare, och alla partier bör vara inblandade i resonemanget.

Anf.  18  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Utan att missförstås vill jag erinra riksdagens ledamöter om att riksdagen har full frågerätt och interpellationsrätt. Det meddelades i riksdagen i dag ett datum för när statsministern svarar på frågor. Det var en torsdageftermiddag. Jag kommer inte ihåg vilket datum. Det finns alla möjligheter för riksdagens ledamöter att ställa frågor till statsministern.

Anf.  19  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Vi kan väl ändå konstatera att det här är ett beslut som ska fattas vart femte år. En annan ordning vore önskvärd än att vi ska sitta i interpellationsdebatter eller frågestunder i kammaren. Det är ett rådsbeslut som ska fattas, och vi ska i dag förbereda inför utrikesministrarnas förberedelse till toppmötet. Då är det väl ändå rimligt att vi från Sveriges oppositionspartier och regeringsparti har lite idéer om och vill diskutera hur en ny ordförande i EU-kommissionen ska se ut. Jag delar till exempel absolut inte Göran Perssons uppfattning att det ska vara en tjänsteman. Det är sådana saker som vore relevanta att diskutera.

Det finns också en stor strid i Europa som handlar om europeisk parlamentarism eller inte. Ska den svenska regeringen biträda den stora högergruppens idéer om att ha någon som kommer från den delen av parlamentet? Ska det vara ett krav? Här finns det en enighet i riksdagen om att det inte ska vara så.

Detta visar att det finns en anledning att föra de resonemang som Carl B Hamilton tar upp, nämligen vilka kriterierna är och hur Sverige hitintills har agerat. Det är därför det är bekymmersamt. Attityden vittnar om att det inte finns någon vilja att samråda. Vi får väl i stället tjafsa om den här frågan med Göran Persson i offentligheten. Jag tycker att det är synd.

Anf.  20  ORDFÖRANDEN:

Frågan om ordförande kommer upp framför allt på Europeiska rådet. Vill utrikesministern kommentera ytterligare?

Anf.  21  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Nej.

Anf.  22  ORDFÖRANDEN:

Vi betraktar detta som en informationspunkt. Vi godkänner informationen.

Fanns det några ståndpunkter när det gäller de finansiella perspektiven? Det finns med i texten som ni vill förankra. Om inte, går vi vidare på nästa punkt, Regeringskonferensen.

Anf.  23  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Tidsplanen är den att regeringskonferensen möts på måndag förmiddag och på tisdag förmiddag. Ordförandeskapet distribuerade sent i går eftermiddag två nya dokument med förslag till tillägg och ändringar. De har delgivits nämnden. Vi arbetar nu med att analysera dem. Jag kommer att ge några preliminära kommentarer till ordförandeskapets förslag.

Vi väntar oss att man söker bekräftelse på tidigare texter från bland annat det italienska ordförandeskapet. Dessutom har ändringar föreslagits på områden som har diskuterats på tjänstemannanivå, senast vid ett möte den 4 maj. Dit hör till exempel rådets formationer och rotation av ordförandeskapet.

Vi förespråkar en modell med gruppordförandeskap som bygger på kontinuitet. Det stärker samordningen. Av de varianter ordförandeskapet föreslår föredrar vi sexmånadersrotation inom gruppordförandeskapet för alla rådsformationer, externa rådet är undantaget.

Vi kan förvänta oss att särskild uppmärksamhet riktas mot finans- och budgetfrågor. Vad gäller budgetfrågorna är vi angelägna om att reglerna ska innebära att det finns en balans mellan institutionerna, men reglerna ska också uppmuntra till budgetrestriktivitet. Vi förespråkar en så kallad tie-break, vilket betyder att föregående års budgetnivå behålls om rådet och parlamentet inte kommer överens.

En fråga vi nu prioriterar är röstreglerna för den externa tjänstehandeln. Vi driver fortsatt användning av enhällighet vid tjänster som rör sociala tjänster, utbildnings- och hälsotjänster.

Användandet av majoritetsomröstningar kommer också upp i samband med frågor om straffrätt, den europeiska åklagaren, den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och skattefrågor. De hör till konferensens verkligt svåra frågor. De kommer att finnas kvar till toppmötet i juni. Vi anser att enhällighet bör kvarstå som huvudregel inom utrikes- och säkerhetspolitiken.

Vid tisdagens lunch kommer diskussionen om den framtida kommissionens sammansättning att tas upp. Vi förespråkar en kommissionär med rösträtt per medlemsland. Kommissionens sammansättning är en av de svåraste frågorna tillsammans med frågan om röstviktningen. Frågan kan inte lösas annat än i samband med slutförhandlingarna av helhetspaketet. Den kommer inte att lösas eller ens förhandlas på måndag eller tisdag.

Det kan noteras att det finns en rörelse för att godta en minskning av kommissionen vid ett senare datum. Redan Nicefördraget förutser för övrigt en minskad kommission. Hittills har inte en klar modell för hur det ska gå till presenterats, men ordförandeskapet för i de distribuerade dokumenten några alternativ på tal. Skulle kommissionen minskas är strikt jämlik rotation mellan medlemsstaterna en grundförutsättning, anser vi.

Anf.  24  GÖRAN LENNMARKER (m):

Herr ordförande! Jag vill erinra om det ställningstagande som gjordes i höstas från riksdagens sida i alla dess olika delar. Det är viktigt för regeringen om det är något som ändrar på detta att vi speciellt uppmärksammar den delen. Det är den bas varpå förhandlingarna måste ske.

Jag ställer mig frågande till tjänstehandel. Hade vi verkligen positionen att vi skulle ha enhällighet vad gäller tjänstehandel i detta? Jag minns inte riktigt, måste jag erkänna.

Anf.  25  ULF HOLM (mp):

Vi fick papperen ganska sent. Vi har inte hunnit läsa dem ordentligt.

Det handlar mycket om förhandlingspositioner. Jag noterade att utrikesministern talade om omröstningar med enhällighet. Du nämnde bara utrikes- och säkerhetspolitik. Jag saknade skattepolitiken. Det var kanske bara ett förbigående. Där har vi ett ganska tydligt mandat från riksdagen att det ska vara enhällighet i de frågorna.

Det är också intressant att studera den nya förhandlingssituationen med Englands helomvändningar på en rad områden. Kommer det att förändra diskussionerna på måndag? Om jag har förstått det rätt har England mer tydligt markerat att man inte kommer att släppa några frågor från enhällighet till majoritetsomröstningar. Frågan är vilken position Sverige ska inta i detta, att stödja England eller inta någon annan position.

Jag ställer mig lite frågande. Jag kommer faktiskt inte ihåg vad riksdagen sade i frågan om att minska kommissionen längre fram. Såvitt jag vet har vi sagt att vi ska ha en kommissionär per land med rösträtt. Jag minns inte om vi sade någonting om idén att ändra reglerna till 2014 med en mindre kommission där inte alla länder får en egen kommissionär. Jag är tveksam till det. Jag vill nog vidmakthålla att varje land ska ha en kommissionär.

Anf.  26  AGNE HANSSON (c):

Herr ordförande! Först vill jag också erinra om vad riksdagen har fattat beslut om. Det framgår också av partiernas grundinställning. Nu gäller det en förhandlingssituation där man inte alltid kan få som man vill.

Jag har ett par frågor. Det gäller röstviktningen i rådet. Kommer den upp ytterligare en gång, eller betraktas den som klar? Likaså gäller det mandatfördelningen i Europaparlamentet. Kommer den frågan också att tas upp? Jag uppfattade inte att de frågorna lades fram på bordet just nu.

Ordförandeskapet i rådet har diskuterats tidigare. Nu är det från den punkten där vi ska ha en rotation på ordförandeskap.

När det gäller budgetförhandlingen mellan parlament och råd förordar regeringen en linje med tie-break. Jag skulle hellre se att man förordar att EU-parlamentet i ett sådant läge har sista ordet.

Vi förordar inte enhällighet i utrikes- och säkerhetspolitiken. Vi menar att Sveriges position för att få en effektiv hantering av de frågorna borde lämna vetosituationen.

Vi tycker också att det är viktigt att hålla fast vid en kommissionär från varje land och viktar ned kommissionens betydelse på sikt i stället för att godta ett minimikrav att minska antalet kommissionärer.

Det är de synpunkter jag har. Jag vill gärna höra regeringens kommentar till de synpunkterna och frågorna.

Anf.  27  CARL B HAMILTON (fp):

Det är svårt att få ett meningsfullt samråd med tanke på hur sent vi har fått dokumenten. De är ganska omfattande, och det kräver rätt mycket jämförelse med tidigare positioner för att riktigt förstå innebörden i det som sägs här. Diskussionen och de synpunkter vi för fram måste ändå ha lite av preliminär karaktär. Något annat vore orimligt att begära.

Beträffande frågan om en kommissionär per land och förslaget som står på s. 32 att de ska försvinna år 2014. Titta i dokumentet som heter 75/04 på s. 32. Riksdagen har inte bundit sig för huruvida denna minskning ska ske eller inte ske. Där är det öppet. För Folkpartiets del vill jag nog fundera lite mer på den frågan. Eftersom Sverige är ett relativt sett litet land lutar det mer åt att ha en kommissionär per land för all framtid. Men jag vill inte binda mitt parti för den ena eller den andra ståndpunkten här och nu.

Beträffande gruppordförande finns tre alternativ angivna i texten på s. 4 i det dokument som heter 75/04. Där finns tre punkter. Jag fattade inte riktigt vilken av de här tre föreslagna modellerna som utrikesministern sade att Sverige skulle föredra. Kunde jag få en upprepning av det?

Beträffande budgetfrågorna tror jag tie-break är att föredra. Vid en väldigt snabb genomläsning kan man se en tendens hos irländarna att försöka lösa problem genom att liksom använda sammanjämkningsmekanismer mellan parlamentet och rådet. Jag tror att det är ofrånkomligt i vissa sammanhang men att det här är ett sådant tillfälle där man faktiskt inte behöver gå in i detta, utan man kan ha en tie-break, som det heter.

När det gäller rösträttsreglerna på tjänsteområdet är jag inte heller riktigt säker på om riksdagen har bundit sig för enhällighet. Är det så? Okej, enhällighet är tydligen beslutad. Då håller vi fast vid det.

Sedan är det några frågor som utrikesministern inte tog upp, som har varit uppe tidigare i diskussionen. Jag vill bara aktualisera dem.

Frågan om försörjningskrav var uppe i samband med diskussionen om övergångsregler. Då diskuterade vi hur ett sådant krav skulle kunna föras in i fördraget. Vad händer med den frågan? Kommer regeringen att aktualisera den?

Samma sak gäller en fråga som jag har tagit upp med utrikesministern i ett annat sammanhang och som jag bara vill nämna här. Vi behöver inte gå in på den. Det är den externa handelspolitiken och Italiens snabbspår.

Det var för ögonblicket vad jag hade på hjärtat.

Anf.  28  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Ordförande! Jag har några synpunkter på processen i det här sammanhanget också.

Vi är i vart fall från vårt håll angelägna om att komma till skott när det gäller IGC. Vi är mycket angelägna om att det ska kunna klaras ut till halvårsskiftet.

Men jag delar Lennmarkers åsikt. Där regeringen har intagit nya ståndpunkter eller något avvikande ståndpunkter mot det riksdagen har uttalat sig för tycker jag att vi ska ha en mycket tydlig skrivning och även en liten analys av vad det kan innebära. Det är faktiskt en tid sedan vi behandlade detta, och det är inte så enkelt att läsa in det så att det är helt solklart vad de nya positionerna innebär i förhållande till riksdagens ställningstagande. Det tycker jag är ett minimikrav innan vi lämnar ett besked till regeringen.

Anf.  29  ORDFÖRANDEN:

Det sista tror jag är viktigt att klara ut. Jag ser inte de nya ställningstagandena riktigt klart för mig. Men det kanske utrikesministern eller någon annan av ledamöterna kan reda ut.

För att berätta lite om processen vill jag peka på att det här inte är ett ärende som avgörs på nästa ministerrådsmöte. Däremot ska det förberedas. Det finns all anledning att vi tillkallar den beredningsgrupp som vi har haft för att få någon möjlighet till utbyte av åsikter och synpunkter.

Jag känner till, men jag vet inte om det går att få det bekräftat, att ni eventuellt ska ha ett extra utrikesministermöte. Men det kan utrikesministern svara på sedan.

Men när det gäller det sista som Holger Gustafsson sade, att det skulle finnas nya frågor, kan jag tillägga att jag inte själv har identifierat dem, möjligtvis den om kommissionen.

Anf.  30  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Låt mig först säga att i det förberedande arbete som pågår inför toppmötet utgår vi hela tiden från de ställningstaganden som riksdagen redan har gjort och de ståndpunkter som är förankrade. Det är så vi arbetar i Regeringskansliet.

Flera av de frågor som är av särskild betydelse kommer inte att lösas i förväg. Men allt som så att säga kommer att bli avklarat den närmaste tiden framöver kommer att vara i enlighet med riksdagens ställningstagande vad gäller Sveriges ståndpunkt.

Men det kommer att finnas frågor kvar, och det kommer att vara ett utrikesministermöte den 14–15 juni som ska omhänderta det som fortfarande finns kvar. Troligtvis kommer det ändå att finnas sådant som är kvar till själva toppmötet, utgår jag från.

Jag går in på en del av frågorna. Några av dem handlade just om att man upprepar tidigare ståndpunkter. Vår utgångspunkt är de ståndpunkter som vi tidigare har haft förankring för. När det gäller till exempel behandlingen av frågan om tjänstehandel är det inget tvivel om att det har handlat om enhällighet hela tiden. Anledningen till att vi inte säger något om enhällighetsfrågan i skattepolitiken är att det inte finns något förslag om något annat utan det är det som gäller.

När det gäller frågan om kommissionär är det så att riksdagen redan en gång har accepterat Nicefördraget, och redan i Nicefördraget finns det lagt en grund för en tänkbar framtida möjlighet att minska antalet kommissionärer. När det gäller den skiss på tänkbara lösningar av detta som ordförandeskapet lägger fram har vi ingen klar ståndpunkt ännu. Men jag kan väl säga att vi lutar åt det tredje alternativet. EU-nämnden kan ju fundera närmare över de olika alternativen. Men på det stadium som vi befinner oss – vi fick också de här papperen kl. 15.30 i går – är vi inte heller helt på det klara med alla delar. Men vi lutar åt alternativ tre.

Jag noterar bara de kommentarer som görs här. Mitt generella svar är alltså att vi i det fortsatta arbetet följer de beslut som har fattats.

När det gäller övergångsregler med försörjningskrav är det inte någon fråga som ska in i fördraget. Det är en fråga som vi hanterar parallellt. Vi får återkomma till på vilket sätt den kan komma att hanteras.

Carl B Hamiltons andra fråga gällde den externa handelspolitiken. Det är inte någonting som behandlas i det här sammanhanget utan det kommer upp i helt andra sammanhang. Jag tror att Carl B Hamilton kommer att få svar på den frågan fullt ut i och med den interpellation där frågan tagits upp. Det är en sammanblandning som har skett. Men i det här sammanhanget finns inte den frågan.

Jag nöjer mig med det.

Anf.  31  GÖRAN LENNMARKER (m):

Vad vi behöver för det framtida arbetet är just en tydlig uppställning där man ser vad som är nya moment som förs in efter det vi gjorde i höstas. Jag noterar bara för att illustrera att plötsligt ska energipolitiken bort och turismen in. Det är klart att det inte är några små saker som vi har anledning att ta ställning till.

Det finns andra sådana här saker, till exempel formuleringen om parlamentarismen, som har gått mycket längre, noterar man plötsligt. Det är väldigt centrala frågor som behöver övervägas ordentligt. Därför behöver vi hjälp med att identifiera och tydliggöra de frågorna så att vi inte sitter så här och tjafsar om saker som vi redan har tagit ställning till utan faktiskt kan fokusera på de sakerna. Det är väl bra om Regeringskansliet och möjligtvis också EU-nämndens kansli tillsammans kan göra det här jobbet så att vi också kan få materialet så tidigt som möjligt för att just göra den här analysen.

Anf.  32  ORDFÖRANDEN:

Tyvärr har inte kansliet hunnit med det under natten.

Anf.  33  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Jag kan bara för egen del säga att jag också behöver det. Annars kommer jag inte att klara av att hantera den här frågan framöver.

Låt mig bara tala om att frågan om turismen har funnits med hela tiden. Däremot är det riktigt att energin är borta. Det har vi ingen invändning mot.

Anf.  34  ULF HOLM (mp):

Jag delar Göran Lennmarkers uppfattning. Men jag blev lite förvirrad av utrikesministerns svar, därför att det vi frågade efter var EU-kommissionens sammansättning medan du svarade på en fråga om 18-månadersperioden. Men det är ju ministerrådet. Det är en helt annan sak.

Jag vill veta, för jag kommer inte ihåg riksdagens position, vad ståndpunkten är för att minska EU-kommissionens storlek vid utvidgningen. Där har jag uppfattningen, precis som Carl B Hamilton också sade preliminärt, att vi som ett litet land nog bör försvara att kommissionen fortsätter att vara stor, med en rösträtt per EU-kommissionär.

Jag skulle vilja ha ett förtydligande på den punkten.

Anf.  35  CARL B HAMILTON (fp):

Vi kan inte lösa de här frågorna i dag. Det hörs på lång väg. Men jag tror att det är väldigt angeläget för att det inte ska spridas en allmän oro här i riksdagen och i EU-nämnden att vi får ett sammanträde med beredningsgruppen och Lars Danielsson så snart som möjligt.

Jag såg att djurskyddet har förts in. Det är en närmast Marit Paulsen-liknande ny artikel, vilket vi naturligtvis välkomnar, som kanske innebär att koscherslakt ska vara tillåten i Sverige. Det finns alltså hundar begravna, döda och levande, i sådant här material.

Anf.  36  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Den punkten fanns med tidigare.

Anf.  37  CARL B HAMILTON (fp):

Har den funnits med tidigare?

Anf.  38  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Jajamänsan!

Anf.  39  CARL B HAMILTON (fp):

Okej, djurskyddet var med tidigare. Jag misstog mig på att det stod med fet stil.

Anf.  40  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Jag har ingenting att tillägga annat än att det är helt korrekt att jag blandade ihop kommissionens sammansättning och ordförandeskapsrotationen. Se där! Jag behöver också ett ordentligt papper där man kan följa stegvis var vi står, vad vi har fattat beslut om och vad vi ska tycka framöver. Det är helt nödvändigt.

När det gäller kommissionsfrågan hänvisar jag till att vi har tagit ställning till Nicefördraget. Där finns det redan förutsatt att någon gång i framtiden behövs en minskning.

Anf.  41  PER ROSENGREN (v):

Jag vill ha ett förtydligande när det gäller skatter och överstatlighet. Utrikesministern sade i sin inledning att man diskuterade användande av majoritetsbeslut i straffrätt och när det gäller skatt. När Ulf sedan ställde frågan blev det: Nej, det är inte någonting som planeras eller någonting som föreslås.

Anf.  42  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

När det gäller straffrätt föreslås det majoritetsbeslut. Däremot är det ingen som föreslår det för skatter.

Den engelska ståndpunkten utgår från att man är orolig för att ett majoritetsbeslut på olika områden kan få någon influens även på skatteområdet. Det är förklaringen till deras agerande. Det kan t.ex. gälla kulturområdet.

Anf.  43  ORDFÖRANDEN:

Då har vi fått en redovisning av regeringens ståndpunkt inför de fortsatta förhandlingarna. Den följer riksdagens tidigare ståndpunkt. I övrigt återkommer regeringen om nya frågor dyker upp.

Anf.  44  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Jag har bara en fråga om den fortsatta hanteringen, för nu åker ju utrikesministern. Beredningsgruppen är viktig, men när ses vi härnäst i EU-nämndssammanhang? Är det bara inför statsministerns möte eller ges det någon möjlighet till återrapport efter det att regeringskonferensen har varit inkallad?

Det är ju många saker som irländarna har plockat in och kanske en del saker som britterna kommer att blockera. Jag vill bara veta lite grann vad vi har för tidtabell för vår egen del, just för att få en chans att kunna återkomma i substans när det gäller de förändringar som irländarna faktiskt har föreslagit.

Anf.  45  ORDFÖRANDEN:

Den 11 juni har vi ett möte inplanerat med utrikesministern. Sedan återstår det att se om det blir något extra utrikesministermöte den 24 maj och om vi behöver ha något ytterligare möte inför det. Vi har ett möte inplanerat på tisdag. Men det bygger som sagt på att det är nya frågor som ska avgöras. De här frågorna ska slutligen avgöras på Europeiska rådet. Så ligger det till med planeringen.

Anf.  46  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Anledningen till att jag ställde frågan var mer för att återrapporteringen den här gången blir rätt viktigt för den fortsatta hanteringen. Det var därför jag bara funderade över om det fanns något tillfälle för nämnden att efter det som händer den 17–18 maj få en chans att hålla sig uppdaterad.

Det är ju på mötena det mesta sker, även om mycket har hänt i papperen utifrån det vi kan bedöma just nu efter en snabbläsning.

Anf.  47  CARL B HAMILTON (fp):

Jag tycker inte att vi ska utesluta att vi måste ha ett EU-nämndsmöte av formell karaktär och inte bara med beredningsgruppen någon gång under tiden. Riksdagen har tagit ställning i det sammansatta utskottet. Men det kan vara nödvändigt att EU-nämnden löser upp ställningstaganden som har gjorts där för att regeringen ska kunna förhandla effektivt i fortsättningen. Jag tycker inte att vi kan utesluta att vi har ett formellt EU-nämndsmöte någon gång framöver – jag kan inte vara mer precis än så – när alla har hunnit smälta det som står i dokumenten.

Anf.  48  ORDFÖRANDEN:

Låt oss hålla öppet för det. Det är som sagt EU-nämnden som har delegation på samrådet fram till Europeiska rådet.

Nu får utrikesministern möjlighet att göra ytterligare kommentarer.

Anf.  49  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Jag vill bara säga att vi står till nämndens förfogande.

Anf.  50  ORDFÖRANDEN:

Som sagt, den här frågan kommer inte att avgöras på nästa ministerrådsmöte, men vi har ändå fått regeringens upplägg redovisat för oss. Jag finner att det finns ett stöd för regeringens redovisade upplägg inför de fortsatta förhandlingarna.

Vi går över på yttre förbindelser. Där ska vi hoppa över de fem första punkterna som rör ESFP och gå in på västra Balkan.

Anf.  51  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Ordförande! Jag skulle vilja säga lite grann om ESFP. Även om det är försvarsministern som sedan samråder vill jag ändå säga lite grann om det.

Jag vill tillägga att rådsslutsatserna för ESFP, förutom de militära kapacitetsfrågorna, även förväntas innehålla avsnitt om civil krishantering, ESFP:s roll i Afrika och den databas över militära resurser som kan användas för att bidra till att skydda civilbefolkning mot verkningar av terrorism.

Vad gäller civil krishantering rör det bland annat arbetet med att utveckla kapaciteten. Och vad gäller ESFP i Afrika rör det vilket stöd som EU kan ge till afrikanska kapaciteter för konfliktförebyggande och konflikthantering. Båda de här frågorna förväntas rådet återkomma till vid rådsmötet i juni och då mer i substans.

Rådsslutsatserna uppmärksammar också en rapport som handlar om modaliteter och procedurer för användning av databas med militära resurser inom ramen för gemenskapsmekanismen för att bidra till skydd för civila, som jag sade mot verkningar av terroristattacker. Modaliteterna är också ett bidrag till implementeringen av Europeiska rådets deklaration om terrorism, den som vi antog i mars i år.

Det var det jag ville säga under den punkten.

Anf.  52  ORDFÖRANDEN:

Vi tar med oss det till mötet med försvarsministern och avvaktar med sammanfattningen till dess.

Vi går vidare.

Anf.  53  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Diskussionen vid rådsmötet kommer huvudsakligen att handla om Kosovo och den nuvarande situationen mot bakgrund av att vi får en presentation av FN:s särskilda representant i Kosovo. Men nu är det så att Holkeri själv inte kommer utan det är en deputy som kommer och lämnar redovisningen.

Rådsmötet behandlar även den årliga översynen av EU:s stabiliserings- och associeringsprocess för länderna på västra Balkan. Rådet kommer dessutom att uppdra åt kommissionen att granska Makedoniens EU-ansökan och återkomma till rådet med ett yttrande om läget beträffande reformprocessen.

Dessutom kommer rådet att välkomna kommissionens förslag till europeiska partnerskap med vart och ett av länderna på västra Balkan. Partnerskapen kommer att antas vid rådet för utbildning, ungdom och kultur den 27 och 28 maj. Beslutet kan komma att försenas på grund av översättningsproblem och annan formalia, vill jag tillägga.

Om jag då går in och talar om Kosovo vill jag säga att regeringen stöder den FN-ledda standard före status-processen som ska leda fram till en diskussion om Kosovos framtida status. Det internationella samfundet måste nu satsa all sin kraft på att gjuta liv i den här processen. Diskussion pågår om hur det bäst ska kunna göras, till exempel genom överförande av mer ansvar till det temporära självstyret, särskilt vad gäller ekonomiska frågor.

Dessutom diskuteras omorganisering av FN-administrationen i Kosovo, UNMIK. Regeringen stöder UNMIK och de ansträngningar man gör för att överlämna mer ansvar till det temporära självstyret. Det är ju för att öka det lokala ansvarstagandet. För att kunna utkräva ansvar krävs att man också överför ansvar till de lokala krafterna.

Samtidigt måste de kosovoalbanska ledarna visa att de kan förvalta ett ökat ansvar. Det måste gå hand i hand med eftergifter för att tillgodose kosovoserbernas säkerhetskrav. Det kan ske genom decentralisering i någon form.

När det gäller UNMIK har en intern översyn inletts av hur väl UNMIK:s nuvarande struktur och organisation stämmer överens med de krav som situationen ställer. Regeringen är positiv till en reformering av den internationella närvaron i Kosovo. I förlängningen bör den övergå från dagens regerande till en mer rådgivande och kontrollerande funktion, anser vi. Det här gäller särskilt på det ekonomiska området där EU har det övergripande ansvaret.

När det sedan gäller Makedonien välkomnar regeringen Makedoniens EU-ansökan och ser den som ett uttryck för landets starka EU-ambitioner. Hur snabbt Makedoniens EU-närmande sker styrs av landets egna framsteg. Ett grundläggande villkor för fortsatt EU-integrering är att Makedonien lever upp till EU:s kriterier. Ansvaret för EU-närmandet ligger helt och hållet på Makedonien självt.

Anf.  54  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Jag tycker att det är viktigt att instämma i regeringens slutsats vad gäller Makedonien, att vi fortsätter med utvidgningen av EU och behandlar Makedonien som andra ansökarländer.

Min fråga gäller säkerhetsläget i Kosovo, men också, kopplat till detta, eftersom vi diskuterar hela västra Balkan, säkerhetsläget och kommande insatser i Bosnien och Hercegovina.

I går fattade regeringen beslut om att minska truppen i Kosovo. Är det för att läget anses stabilare igen? Vad kommer utrikesministern att kunna förespegla när man diskuterar även nya insatser inom ramen för en EU-ledd styrka som då tar över Sfor, inte bara vad gäller den politiska viljan utan också förmågan att agera med militär kapacitet?

Anf.  55  PER ROSENGREN (v):

Jag vill fortsätta med samma fråga. Om jag har förstått det hela rätt tar vi hem trupp från Kosovo därför att vi ska ha trupp i Afghanistan i stället. I och med att Sverige har varit närvarande i Kosovo och vi känner till den problematik som finns där undrar jag om man har gjort några överväganden om att i stället se till att andra tar hand om det som behövs i Afghanistan och att vi fortsätter vår närvaro. Nato har faktiskt ändrat sin strategi och kommer fortsättningsvis att ha mer trupp i Kosovo än man hade planerat tidigare.

Anf.  56  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Kosovo är ju högt prioriterat för Sverige. För närvarande har vi ett svenskt bidrag på 520 personer. Till det läggs den temporära förstärkningen på 139 personer som sändes ned till Kosovo strax efter det att upploppet skedde.

Men vi har beslutat att göra en neddragning av den svenska styrkan i Kosovo till 350 man från och med juni i år. Den neddragningen kommer att äga rum eftersom vi inte har avsatt mer medel för att kunna vara kvar där.

Situationen på marken i Kosovo är åter lugnare. Men det går naturligtvis inte att utesluta nya våldsbrott i framtiden. Vårt bidrag, Kfor, kommer även fortsättningsvis att vara vår största internationella fredsfrämjande insats tillsammans med en del andra som vi prioriterar.

Utöver det militära engagemanget finns betydande polisinsatser i Kosovo inom ramen för FN:s polismission, med poliser och experter inom MR-området som handhas av OSSE. Så vårt fortsatta engagemang i Kosovo är stort.

Anf.  57  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Jag tycker att det politiskt är stort att man ser vikten av att kunna bidra till stabilitet och säkerhet för att även Kosovo ska kunna anträda en EU-väg. Det ligger i allas vårt intresse.

Men det här vittnar om bekymret som vi har inom ramen för EU-samarbetet, att utrikesministern tvingas hänvisa till medelsbrist. Därmed är vi inte längre kvar i Kosovo.

Det är en del av Europa. Det är någonting som vi har ett gemensamt ansvar för och där det förväntas att vi ska kunna göra mer. Vi ska sedan tala med försvarsministern om europeiska kapaciteter, men det är här det börjar bli bekymmersamt, att den politiska viljan inte kan förmås att täcka de kapaciteter som jag ändå antar kommer att behövas.

Om alla resonerade som Sverige skulle alla dra ned väldigt mycket. Då är frågan: Kommer säkerheten och stabiliteten att kunna garanteras i Kosovo? Tyvärr börjar svaren ofta med att det handlar om brist på medel i Sverige. Då ställs också EU inför ett faktum, att man kanske inte kan fullgöra det man ändå förväntas kunna göra för att få den fredliga utveckling på hela Balkan och framför allt i Kosovo som vi hoppas på.

Anf.  58  CARL B HAMILTON (fp):

Det är naturligtvis en politisk prioritering som Sveriges regering har gjort, att det finns andra utgifter som är viktigare än att finansiera en fortsatt närvaro i Kosovo på oförändrad nivå. Det är regeringens prioritering. Förutom att man kan säga att det är en olycklig utrikespolitik är det också en ineffektivitet i användningen av de här militära resurserna när man så att säga använder dem som ett dragspel på det sätt som nu har gjorts.

Jag tycker att det här också visar på det problematiska att det finns för små marginaler. Men nu är det som det är. Regeringen har gjort sin prioritering med hjälp av stödpartierna så de tre får väl bära ansvaret för det här.

Anf.  59  ORDFÖRANDEN:

Det är väl en diskussion som framför allt ska hållas i försvarsutskottet.

Anf.  60  PER ROSENGREN (v):

Jag ställde en fråga. Eftersom vi nu ska öka vår närvaro i Afghanistan handlar det faktiskt om prioriteringar inom samma område. Min fråga är: Eftersom Sverige känner till situationen i Kosovo – vi vet att krisen har eskalerat under en viss tid men nu börjar bli lugnare igen – hade det inte varit bättre att utnyttja de resurser och det kunnande som svenskar har just i Kosovo och kanske lösa problemen i Afghanistan med annat manskap?

Anf.  61  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Sveriges engagemang i Kosovo är alltså stort och kommer att fortsätta att finnas på ett klart märkbart sätt. Men även andras engagemang är väldigt stort. Vi har naturligtvis ett gemensamt ansvar för att säkerställa situationen i Kosovo. Vi kommer att fortsätta att vara engagerade i det och så kommer alla de andra som är engagerade i Kosovo att vara.

Vi vill undvika att agera just som om våra resurser är dragspel. Det är därför vi har en noggrann planering, ett noggrant övervägande av åtgärder. Vi drar inte förhastade slutsatser utan vi håller fast vid den planering vi har för att undvika att det blir ett beslutsfattande som kan upplevas som att man använder några resurser som dragspel.

Anf.  62  GÖRAN LENNMARKER (m):

Jag vill ta upp en annan del på västra Balkan, nämligen Bosnienstyrkan. Som utrikesministern sade är ambitionen att EU ska ta över detta genom Eufor. Då gäller det att det inte sker på euforins grund utan faktiskt på realismens. Jag säger det därför att det finns ett europeiskt förflutet. Fram till 1995 var det ju ett europeiskt agerande under en FN-hatt, Unprofor. Det gick inte så bra, som vi minns.

I den planering som fortsätter och ska vara klar i höst sist och slutligen ställer man frågan om det finns en tillräcklig planering för det värsta scenariot. Det är det som det gäller i krishantering när det går snett. Vi såg i Kosovo hur snett det kunde gå mycket oväntat. Jag tror att nästan ingen förutsåg det. Det är väl ingen som förutser att det ska bli någon negativ utveckling i Bosnien, men så kan komma att ske. Då ställer man frågan: Vad har vi för utdragningsmöjligheter och vad finns det för förstärkningar som kan komma?

Det behöver inte besvaras just nu, men jag tycker att det är en väldigt viktig del. Det finns ju en mycket stark föreställning att det på Balkan är makt man tittar på. Europa har tidigare framstått som lite impotent i den delen. Därför är det av väldigt stor vikt att fokusera på detta för ett övertagande som är rätt och riktigt. Jag tycker att det är EU:s sak att ta över detta, men det ska också ske på ett seriöst sätt.

Anf.  63  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Det är fortfarande en helt öppen fråga. Den kan möjligtvis tas upp med försvarsministern för att höra hur diskussionen för närvarande ligger.

Anf.  64  PER ROSENGREN (v):

Jag noterar bara att jag inte fick svar på min fråga om vilka övervägningar som regeringen har gjort när man prioriterar närvaron i Afghanistan framför Kosovo, där vi alltså har mycket stor kunskap.

Anf.  65  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Kan man när det gäller Göran Lennmarkers fråga säga att övertagandet av Sfor i Bosnien fortfarande är en öppen fråga? Solana för ju förhandlingar med Nato om att ta över ansvaret redan från, vad jag förstår, halvårsskiftet. Det är akut. Det är inte något som ska ske så småningom, utan här gäller det verkligen att kunna bestämma om uppgiftsfördelningen och de operativa och strategiska reserver som finns. Det står i återrapporten från rådsmötet den 26–27 april, så frågan är ju högst relevant om vi kommer att kunna bidra och om det finns tillräcklig kapacitet och potens i EU:s möjligheter att ta över i Bosnien. Därmed blir det också relevant att vid det här mötet diskutera, om vi nu tar människor från Kosovo, vad vi har för resurser att sätta in när EU nu gemensamt ska göra insatser i Bosnien.

Anf.  66  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Sveriges roll i Bosnien är fortfarande en öppen fråga, och det här är en fråga som försvarsministern kommer att ta upp.

Vår kompetens i Kosovo är stor, men vår kompetens i Afghanistan är också stor, så den frågan är inte avgörande för var vi väljer att satsa våra resurser. I båda områdena ska vi utnyttja den stora kunskap och kompetens som vi har.

Anf.  67  ORDFÖRANDEN:

Då finner jag sammanfattningsvis att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i ärendet.

Eftersom punkt 4 är struken går vi över till punkt 5, Latinamerika och Karibien.

Anf.  68  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Vid toppmötet i Madrid år 2002 kom EU överens med Centralamerika och Andinska gemenskapen om att på sikt inleda förhandlingar om ett så kallat associeringsavtal, alltså ett bredare frihandelsarrangemang.

Vi är från svensk sida positiva till en sådan utveckling och har inom EU tryckt på för att vi i Mexiko ska kunna ta ett steg framåt jämfört med det som vi tog i Madrid. Samtidigt menar vi att det är viktigt att ländernas inbördes samarbete stärks inom båda regionerna. Det är framför allt bra för regionernas egna utvecklingsmöjligheter, men det är också en förutsättning för att garantera framgångsrika förhandlingar med EU.

Det tycks nu som att vi inom EU har nått konsensus om ett kompromissförslag i den här frågan, vilket ska bekräftas av rådet på måndag. Förslaget kommer sedan inom kort att diskuteras med latinamerikanerna.

EU:s förslag innebär att åtagandet i Madrid bekräftas men också att en process nu påbörjas som ska leda till ett associeringsavtal. Det innebär i ett första steg att den regionala integrationsnivån i de båda regionerna ska utvärderas. Därefter ska förhandlingar på sikt inledas i ett andra steg.

Vi säger också att man under 2004 ska anstränga sig för att avancera så långt som möjligt vad gäller Doharundan och också att framtida frihandelsavtal ska baseras på Doharundans resultat.

Anf.  69  ULF HOLM (mp):

Det står i underlaget som vi har fått att de svenska kommentarerna har varit att vi vill lyfta fram frågor om demokrati, jämställdhet, hiv/aids och trafficking. Sedan står det i kommentarerna från EU-nämndens kansli att de svenska synpunkterna har tagits om hand relativt väl. Betyder det på diplomatspråk att de finns med i förslaget, eller har man bara tittat på dem?

Anf.  70  CARL B HAMILTON (fp):

Jag fattar inte riktigt vad som menas med att avtalet skulle baseras på Doharundans resultat. Antingen är det en fullständigt trivial ståndpunkt eller också hänger det inte ihop.

I Folkpartiet är vi mer och mer skeptiska till de separata avtal som EU och även USA, Japan och andra länder ingår med olika ländergrupper, så att det blir ett antal klientländer runtomkring som har förmånliga villkor. Sedan de senaste sju åtta åren har vi 195 avtal. Det undergräver det multilaterala handelssystemet. Om alla stormakter binder upp länder omkring sig med förmånliga avtal blir så att säga huset snart underminerat.

Jag vill bara understryka att jag tidigare har tagit upp frågan med Leif Pagrotsky. Därför blev jag lite konfunderad av det avslutande som utrikesministern läste upp, att det ska baseras på Doharundans resultat. Jag fattar inte vad det är. Antingen är det trivialt eller också hänger det inte ihop. Det är möjligt att jag ska ta upp detta med Leif Pagrotsky fler gånger. Men de avtal som man ingår är i allmänhet inte förenliga med WTO-systemet och ett multilateralt handelssystem, med den omfattning som de har fått nuförtiden.

Anf.  71  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Våra synpunkter om mänskliga rättigheter, hiv/aids finns nämnda i lite olika sammanhang.

Frågan om frihandeln är naturligtvis en känslig avvägningsfråga. Jag föreslår att Carl B Hamilton fortsätter att diskutera den med Leif Pagrotsky.

Anf.  72  ORDFÖRANDEN:

Formuleringen att de svenska synpunkterna har tagits om hand relativt väl fanns inte bara i kanslikommentarerna utan också i UD:s grunddokument, så då har UD gått i godo för det.

Jag finner sammanfattningsvis att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Finns punkten EU–Ryssland kvar?

Anf.  73  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Ja, den har blivit en så kallad falsk B-punkt, så jag kan väl säga något om den.

Ordförandeskapet informerade oss i går om att den står kvar på dagordningen, men enbart som en informationspunkt. Vi förväntar oss huvudsakligen information om hur det har gått med handlingsplanerna för de fyra samarbetsområdena.

I sina kommentarer till handlingsplanerna har regeringen lagt stor vikt vid, och har även fått gehör för, miljöfrågorna med särskild fokus på hanteringen av miljöproblemen i Östersjöregionen. Vi fäster också stor vikt vid att EU under toppmötesförberedelserna håller sig till de identifierade prioriteringarna och i enlighet med utvärderingen av Rysslandspolitiken vid rådsmötet i februari upprätthåller en enad front och talar med en röst.

Anf.  74  GÖRAN LENNMARKER (m):

Jag måste fråga om detta med den enda rösten. Jag noterade utrikesministerns uttalande apropå det som skedde med Tjetjeniens president. Var det en koordinerad EU-aktion eller var det utrikesministerns eget uttalande? Jag noterade också den skarpa ryska reaktionen på detta.

Anf.  75  CARL B HAMILTON (fp):

Bland miljöfrågorna tycker jag att man ur svensk och även baltisk och finsk synpunkt särskilt ska nämna de osäkra kärnkraftverken. Jag återkommer till detta. Jag tycker inte att man bara kan tala om miljöfrågor vid Östersjön i allmänhet utan också och i synnerhet om de osäkra kärnkraftverken kring S:t Petersburg bland annat.

En annan sak som jag tycker att utrikesministern mycket väl kunde ta upp är seminariet i går, där vi hörde den ryska diskussionen som var en ganska obehaglig kombination av förespråkande av managed democracy och att man vill bli en great power. Kombinationen av bristande demokrati och stormaktsambitionen låter som en ganska giftig dryck för oss andra.

Anf.  76  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Först vill jag säga att frågan om kärnsäkerhet finns med. Den behandlas bland energifrågorna under ekonomiavsnittet. Det tas upp en rad olika aspekter som rör kärnsäkerheten.

När det gäller uttalandet om attentatet i Tjetjenien finns det ett gemensamt EU-uttalande som också Sverige står bakom. Mitt uttalande gjorde jag samma dag som händelsen ägde rum. Då fanns det ännu inte något gemensamt uttalande framarbetat. Men Sverige står givetvis bakom det gemensamma uttalandet. Vad jag avstod från i det sammanhanget, och kommer att fortsätta att avstå från i alla sammanhang, är att efter krav från journalister definiera huruvida de ansvariga är frihetskämpar eller terrorister. Den frågan svarar jag inte på, utan i enlighet med EU:s ståndpunkt fördömer vi alla våldsbrott.

Anf.  77  ORDFÖRANDEN:

Då godkänner vi den informationen.

Nästa punkt är Fredsprocessen i Mellanöstern.

Anf.  78  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Vi vet inte om det blir ett israeliskt tillbakadragande från Gaza. Det är osäkert efter omröstningen i Likudpartiet i början på maj. Någon form av revidering av planen är att vänta nu, men hur den kommer att se ut vet vi inte. Men oavsett vad Israel slutligen beslutar sig för är det för Sverige viktigt att EU står fast vid de fem kriterierna som vi enades om vad gäller stöd för ett eventuellt tillbakadragande. Jag upprepar dem, för de är viktiga i det här sammanhanget.

Tillbakadragandet måste ske inom ramen för färdplanen, utgöra ett steg i riktning för en tvåstatslösning, ske i samband med ett organiserat och framförhandlat överlämnande av ansvaret till den palestinska myndigheten, bosättningarna får inte flyttas till Västbanken och Israel måste underlätta rehabilitering och ett återuppbyggande av Gaza.

Det var viktigt att kvartetten möttes på ministernivå den 4 maj. Särskilt viktigt var det att kvartetten kunde enas om ett uttalande där dessa grundläggande principer för en fredlig lösning underströks. Jag välkomnar att det här mötet nu ska följas upp lokalt på sändebudsnivå. Färdplanen utgör fortfarande utgångspunkten för våra gemensamma ansträngningar.

Anf.  79  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Jag skulle vilja fråga lite grann om kvartettens möte den 4 maj. USA har ju försökt att vrida fokus lite grann mot ett Greater Middle East, som man säger, alltså en bredare hållning i Mellanöstern. Kom frågan upp om fokus på konflikten Israel–Palestina i förhållande till Greater Middle East? Utgör det något problem för kvartettens fortsatta arbete? Är man oense om fokus? Det är egentligen min fråga.

Anf.  80  PER ROSENGREN (v):

Jag skulle vilja fråga lite grann om hur man kan sätta press på fredsprocessen där nere. Framför allt gäller det Israels handelsavtal. I det ingår att de inte får exportera något från de ockuperade områdena, men enligt all information som man får förekommer det faktiskt. Kan man inte använda deras handelsavtal med EU som någon form av påtryckning mot Israel, så att de förstår hur allvarligt vi ser på situationen?

Anf.  81  AGNE HANSSON (c):

Jag kan späda på en fråga till. Hur uppfattar regeringen Sharons uttalande och Bushs reaktioner på det? Hur tänker man använda det i diskussionen inför den fortsatta processen?

Anf.  82  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Först vad gäller kvartetten handlade mötet helt och hållet om konflikten Israel–Palestina. EU:s strategi när det gäller strategiska partnerskap med Mellanöstern ska antas vid Europeiska rådet. Där kommer den frågan upp. Jag är inte säker på att jag uppfattade frågan rätt. Men det var alltså konflikten Israel–Palestina som kvartettens möte handlade om.

De varor som kommer från de ockuperade områdena ska vara märkta. Det är naturligtvis oerhört viktigt att det genomförs, för det är en förutsättning för att människor ska kunna ta ställning till vad man vill köpa. I EU använder vi naturligtvis de instrument vi har både för kontroll och för påtryckning för att säkerställa att den överenskommelse som finns tillämpas.

Den tredje frågan uppfattade jag inte.

Anf.  83  AGNE HANSSON (c):

Hur ser ni på USA:s presidents något retirerande efter Sharons uttalande om tillbakadragandet från Västbanken? Är USA med på vagnen nu för en fredsprocess enligt strategin?

Anf.  84  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Det var därför som det var så viktigt att kvartettens möte genomfördes. Utfallet av det gör att vi har all anledning att tro att USA är tillbaka. Vi är eniga om att det är färdplanen som gäller, och målsättningarna i den är desamma. Vi har väl varit ute på en äventyrlig resa under en period, men som det är nu är vi tillbaka där vi var och kan försöka fortsätta att driva frågan vidare.

Anf.  85  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Jag vill precisera min fråga lite grann, eftersom den kanske var otydlig. I alla fall var den svår att besvara.

USA har ju beskyllts, inte minst från svensk sida, för att inte vilja fokusera fullt ut på Israel–Palestina-frågan utan i stället tala om Greater Middle East. Då är min fråga: Hur var det vid mötet när ni diskuterade Palestina och Israel? Har USA samma fokus på konflikten som övriga tre parter har?

Anf.  86  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Jag vet inte riktigt hur jag ska uppfatta frågan. Det är ju ingen tvekan om att vi inte tvekar om USA:s engagemang i konflikten Israel–Palestina, eftersom kvartettens möte kom till stånd, slutsatser drogs och de var eniga. Jag förstår inte riktigt frågan, måste jag säga.

Anf.  87  ORDFÖRANDEN:

Jag finner sammanfattningsvis att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Nästa punkt är Genomförande av massförstörelsevapenstrategin.

Anf.  88  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Den är struken. Nästa punkt är Sudan.

Vi välkomnar att rådet fortsatt håller Sudan och särskilt situationen i Darfur högt på dagordningen. Som jag nämnde inledningsvis tog jag upp den här frågan redan vid förra rådsmötet.

Två FN-missioner rapporterade den 7 april till FN:s säkerhetsråd efter besöket i Darfur och bekräftade att det är en av världens värsta humanitära kriser med etnisk rensning och brott mot de mänskliga rättigheterna. Det är ytterst viktigt att FN:s säkerhetsråd fortsätter att följa utvecklingen mycket noggrant.

Möjligheterna för organisationer att arbeta i Darfur är nu något bättre än de var tidigare. Jag hoppas att det därmed blir möjligt med fler biståndsinsatser. Det är angeläget att Sudans regering samarbetar fullt ut med FN, Afrikanska unionen och hela det internationella samfundet.

Fullständigt humanitärt tillträde och avväpning av de regimtrogna miliserna är två åtgärder som Sudans regering omgående måste vidta. Det är vår uppfattning.

Anf.  89  ORDFÖRANDEN:

Då ingen begärt ordet godkänner vi informationen.

Nästa punkt är Burma–ASEM.

Anf.  90  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Jag vill nämna att olika medlemsländer har aviserat lite olika frågor. Danmark kommer under lunchen att göra ett inlägg om den internationella brottmålsdomstolens betydelse. Rådet väntas informera om vilka eventuella framsteg som gjorts av Burma med anledning av diskussionen vid rådsmötet i mars om ASEM:s utvidgning. Diskussionen har begärts av Nederländerna eftersom den har betydelse för planeringen av ASEM-mötet senare i år, och då är Nederländerna ordförandeland.

Slutligen vill jag också upplysa nämnden om att jag har för avsikt att initiera en diskussion om hur EU ska kunna stärka den internationella rättsordningen. För att möjliggöra skapandet av en bättre och mer rättvis värld är respekten för folkrätten oundgänglig. Det gäller till exempel övervakning av den humanitära rätten som bland annat reglerar behandling av krigsfångar. Det gäller lagföring av dem som begår krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten. Det gäller användning av sanktioner för att tvinga dem som bryter mot folkrättens grundläggande regler att upphöra med det. Det här behovet illustreras dagligen av händelser runtom i världen, i Irak, i Mellanöstern, i västra Sudan.

EU har en gemensam politik för en del relevanta områden. Det gäller främst den gemensamma ståndpunkten om den internationella brottmålsdomstolen. Men på andra områden är samarbetet i bästa fall ad hoc eller outvecklat.

Vid rådsmötet på måndag kommer jag därför att föreslå att EU utvecklar en mer ambitiös och sammanhållen politik på det här området. Vi kommer att följa upp det med konkreta förslag i KUSP, Coreper och vid senare rådsmöten avseende bland annat efterlevnaden av den humanitära rätten och åtgärder för att stärka den nationella lagföringen av folkrättsbrottslingar och också ett mer effektivt utnyttjande av sanktionsinstrumentet.

Anf.  91  ORDFÖRANDEN:

Jag tolkar tystnaden som att det finns ett stöd för regeringens redovisade upplägg när det gäller det här initiativet. I övrigt godkänner vi informationen.

Då går vi över till A-punkterna. Finns det något särskilt som utrikesministern vill lyfta fram?

Anf.  92  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Nej.

Anf.  93  ORDFÖRANDEN:

Vill ledamöterna ställa några frågor eller lyfta fram något?

Anf.  94  CARL B HAMILTON (fp):

Beträffande detta med folkrätten vill jag återvända till att jag tycker att det är ett utmärkt initiativ.

Men jag blir inte klok på kärnfrågan humanitär intervention, när och hur och vilka kriterierna är för det. Kommer det här också att tas upp i det här arbetet?

Anf.  95  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Ja, det kan det mycket väl göra. Vi befinner oss nu i ett stadium där vi analyserar den rättsliga situationen och de problem som vi i och för sig har kunnat iaktta under lång tid. Vi försöker samla oss till att konkretisera vilka steg som EU skulle kunna ta för att ha en mer uttalad politik. Vi utesluter ingenting på det här stadiet, men jag har svårigheter att slutligt precisera vad jag tror är möjligt att komma fram med.

Anf.  96  GÖRAN LENNMARKER (m):

Jag utgår från att det blir en dialog så att vi får höra lite om de tankar som finns kring det här. Det finns ju mycket att säga kring det här. Det är väl inte läge att göra det här och nu, men det vore bra om vi fick en chans att komma tillbaks till det.

Anf.  97  ORDFÖRANDEN:

Vi kan då ställa oss bakom A-punkterna.

Vi tackar utrikesministern med medarbetare.

2 §  Allmänna frågor och yttre förbindelser (försvarsfrågor)

Försvarsminister Leni Björklund

Rapport från informellt ministermöte den 5 och 6 april 2004

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 17 och 18 maj 2004

Anf.  98  ORDFÖRANDEN:

Då hälsar vi försvarsministern med medarbetare välkomna. Vi börjar som vanligt med en rapport från det senaste ministerrådsmötet.

Anf.  99  Försvarsminister LENI BJÖRKLUND (s):

Tack herr ordförande och ledamöter av EU-nämnden för att ni tar emot mig i dag.

Jag vill börja med att berätta om de två försvarsministermöten som jag har deltagit i sedan jag besökte EU-nämnden inför GAERC i november förra året. Ni har ju tidigare fått korta skriftliga rapporter.

I samband med diskussionen vid försvarsministermötet i november om EU:s framtida ansvar för den militära insatsen i Bosnien och Hercegovina betonades vikten av genomgripande utvärderingar både av operation Concordia i Makedonien och krishanteringsövningen CME/CMX 03.

Mötet lade grunden för en mycket ambitiös arbetsplan för försvarsområdet under våren 2004, framför allt vad gäller nytt EU headline goal men även vad gäller planerings- och ledningsförmåga och dess relation till Nato.

Rådsslutsatser om ESFP antogs. Därtill antogs rådsbeslut om att inrätta ett implementeringsteam för Försvarskapacitetsbyrån. Försvarsministrarna kommer inom rådet att ansvara för byrån, och formella beslut kommer att fattas vid försvarsministermöten inom ramen för GAERC.

Vid det informella försvarsministermötet välkomnades arbetet med Headline Goal 2010 vad gäller både innehåll och process. Det poängterades att kvarstående brister från nuvarande headline goal måste ges fortsatt uppmärksamhet, samtidigt som man utvecklar snabbinsatsförmåga med snabbinsatsgrupper.

Utkastet till Solanas rapport om snabbinsats fick ett positivt mottagande. Samtidigt hade flera medlemsstater synpunkter på innehållet. Framför allt kopplingen till FN fick positiva reaktioner. Det gavs också ett brett stöd för att organisera multinationella formationer. Det konstaterades också att EU:s försvarskapacitetsbyrå skulle kräva finansiella resurser från medlemsstaterna redan under innevarande år.

I diskussionerna om den eventuella EU-ledda insatsen i Bosnien och Hercegovina betonades vikten av koordinering med EU:s civila krishanteringsinstrument, och Sverige framhöll betydelsen av att genderaspekten beaktades i det kommande arbetet.

Vid lunchsamtalen vid det informella mötet utbyttes tankar kring inrättandet av en förstärkt planerings- och ledningsförmåga inom EU. Sedan initierade Solana en diskussion kring ESFP-aspekter på toppmötesdeklarationen om kampen mot terrorism. Men varken han eller någon medlemsstat presenterade några konkreta förslag på hur ESFP skulle kunna nyttjas i det sammanhanget.

Om det inte är någon som har några frågor om de här tidigare mötena, vill jag redogöra för vad som ska ske på måndag.

Anf.  100  CARL B HAMILTON (fp):

Jag har en synpunkt på återrapporteringen. Det redogörs ganska noga, och jag har inga synpunkter på det, vad som diskuterades på mötet och vad som beslutades, men det är oklart vad försvarsministern sade. Vad gjorde Sverige för interventioner och vad intog Sverige för ståndpunkter? Det vill man ju också få veta i återrapporteringen. Det enda som har nämnts, och det är i och för sig en viktig fråga, är genderaspekten. Men tog Sverige upp något annat vid de här mötena?

Anf.  101  Försvarsminister LENI BJÖRKLUND (s):

Jag framförde de synpunkter som jag hade lämnat vid nämnden innan jag åkte till det formella mötet. Också vid sammanträdet i EU-nämnden den 6 februari redogjorde jag för Sveriges principiella ståndpunkter i de olika ärendena. Jag gjorde naturligtvis inlägg där jag drev precis de ståndpunkterna.

Vi ska gärna göra återrapporteringen på ett sådant sätt att det framgår lite bättre vilka synpunkter vi har lämnat. Vi har alltså följt de synpunkter som vi har redovisat för EU-nämnden.

Anf.  102  CARL B HAMILTON (fp):

Det ligger ju i bådas intresse att detta är klart.

Anf.  103  ORDFÖRANDEN:

Då godkänner vi rapporterna, och går över på kommande ministerrådsmöte.

Jag föreslår att vi tar alla punkterna i klump. De går ju in i varandra. Sedan tar vi en allmän diskussion efteråt. Fungerar det bra för försvarsministern?

Anf.  104  Försvarsminister LENI BJÖRKLUND (s):

Ja, det går bra. Ni vet ju att försvarsministrarna möts parallellt med utrikesministrarna vid ett möte per ordförandeskap. De formella besluten fattas i en session som är gemensam för försvarsministrarna och utrikesministrarna. När jag redogör för de olika sakfrågorna kommer jag att tydliggöra syftet med de olika dagordningspunkterna eftersom vi har fått kompletterande information sedan nämnden fick den kommenterade dagordningen. Men jag vill gärna med en gång säga att det enbart rör sig om diskussions- och informationspunkter vid mötet.

Det är en sammanfattning av rådsslutsatserna om ESFP som nämnden har erhållit. Den innehåller både civila och militära aspekter av ESFP. Jag kommer bara att redovisa de delar som ska diskuteras av försvarsministrarna. Det kan också finnas andra punkter, men de finns på utrikesministerns bord.

Den första punkten på dagordningen är EU:s militära förmågeutveckling. Dokumentet om Headline Goal 2010 är överenskommet och antas som en A-punkt vid mötet. Nämnden har fått en annotering om det. Vid försvarsministrarnas session ges möjlighet att yttra sig över dokumentet och förmågeutvecklingen i stort, men det är en A-punkt.

EU-nämnden har tidigare fått information i frågan inför GAERC den 17 november förra året i samband med att jag var här och drog de aktuella ESFP-frågorna den 6 februari. Dokumentet Headline Goal 2010 ger en ny övergripande målsättning för EU:s militära krishantering inklusive målsättningar för en förbättrad förmåga till militära snabbinsatser. Det fokuserar på ökade kvalitativa krav på de styrkor som anmäls, ökad förmåga till samverkan, ökad förmåga att snabbt transportera förbanden till insatsområden och ökad uthållighet. Kapacitetsarbetet är baserat på frivillighet och nationella beslut.

Regeringen anser att utvecklingen är positiv. Flera av de bärande idéerna har sin motsvarighet i det nationella arbetet med att ställa om vårt svenska försvar. En förbättrad effektivitet i kapacitetsarbetet är nödvändig. Det är samtidigt viktigt för att få ökad samordning inom försvarsplaneringsområdet för krishanteringsändamål att man respekterar nationella förbehåll och prioriteringar.

Vi är väl medvetna om att ambitionen är högt ställd i Headline Goal 2010, särskilt vad gäller snabbinsatsförmågan. Det kommer att ställa nya krav på samspelet mellan Försvarsmakten, regeringen och riksdagen. Det här är centrala delar av det kommande försvarsbeslutet. Regeringen får anledning att återkomma till riksdagen i frågan, men tycker att inriktningen är bra.

När det gäller EU:s snabbinsatsförmåga har det klargjorts att den andra agendapunkten enbart är en diskussionspunkt med fokus på Solanas rapport om arbetet med att utveckla snabbinsatsförmåga liksom de krav som kommer att ställas på EU:s snabbinsatsförmåga inklusive snabbinsatsgrupper. Rapporten förväntas välkomnas av rådet. Den har också EU-nämnden tidigare informerats om inför GAERC den 22–23 mars.

Solanas rapport beskriver fyra huvudområden där fortsatt arbete måste genomföras. Det gäller kapacitetsutveckling, planerings- och beslutsprocesser, relationen till Nato och relationen till FN. Det ges rekommendationer för det fortsatta arbetet. Under det irländska ordförandeskapet har arbetet med att klarlägga politiska och militära förutsättningar påbörjats och integrerats med det nya kapacitetsmålet Headline Goal 2010. Vissa delar överlappar alltså varandra.

Medlemsstaterna förväntas tidigast i slutet av året indikera intresse för att bidra. Snabbinsatsgrupperna ska vara operativa före 2007.

Regeringen stöder arbetet med att utveckla EU:s militära snabbinsatskapacitet. Arbetet ligger i linje med den svenska uppfattningen att EU med kort varsel ska kunna ställa trupp till FN:s förfogande eller utgöra ett stöd till FN i olika konfliktområden. Det gäller naturligtvis även här att ambitionen är högt ställd i dokumentet. Det jag sade om samspelet mellan Försvarsmakten, regeringen och riksdagen är en fråga som kommer att återkomma i samband med försvarsbeslutet.

Vi ska informeras av den grupp som arbetar med implementeringen av beslutet om att inrätta en försvarskapacitetsbyrå. Det är ett team, Agency Establishment Team, som har inrättats. Rådet förväntas notera en rapport från AET. Nämnden har tidigare fått information om försvarskapacitetsbyrån inför GAERC den 17 november förra året. Nu har AET slutfört sitt arbete, och processen går vidare i rådsstrukturen. Bland annat förhandlas för närvarande ett utkast till gemensam åtgärd – joint action – som genom beslut av GAERC i juni formellt kommer att etablera byrån.

Regeringen välkomnar det arbete som har utförts av AET. Det är positivt att byråns verksamhet tar sikte på att vara kapacitetsdriven och att det utifrån detta utvecklas och bättre koordineras forskning och teknikutveckling och industri- och försvarsmaterielsamarbete.

Regeringen stöder även att styrelsen fattar beslut om byråns verksamhet med kvalificerad majoritet. Det motiveras främst av effektivetsskäl. Däremot krävs det ett nytt ställningstagande från regeringen om förhandlingarna de närmaste veckorna skulle leda fram till önskemål att byrån även ska fatta policybeslut med försvarsimplikationer. Där anser vi att man inte ska ha kvalificerad majoritet. Vi motsätter oss också att kvalificerad majoritet ska gälla för beslut om byråns budget.

När det gäller relation till tredjeländer har regeringen framhållit att de ska tillförsäkras rösträtt och immaterielrätt i de projekt där de deltar.

Vid lunchen kommer rådssekretariatet att informera oss om hur planeringen inför den EU-ledda insatsen i Bosnien och Hercegovina fortskrider. EU-nämnden har tidigare informerats om planerna på att inleda en EU-insats i Bosnien och Hercegovina efter det att Nato har avslutat Sfor. Bland annat skedde det inför GAERC den 26–27 april, då det övergripande krishanteringskonceptet antogs.

Nu har arbetet med de militärstrategiska optionerna inletts i väntan på att det mer omfattande planeringsarbetet kan inledas efter det att Nato förväntas fatta beslut om att avsluta Sfor. Det beslutet förväntas Nato fatta i samband med toppmötet i Istanbul i slutet på juni.

Regeringen deltar aktivt i förberedelsearbetet och driver bland annat frågor som rör samverkan mellan EU:s civila och militära instrument liksom samarbetet mellan EU och andra internationella aktörer på plats i Bosnien och Hercegovina. Därtill har vikten av att beakta genderfrågor betonats.

Försvarsministrarna ska informeras om framstegen i arbetet med att implementera Europeiska rådets beslut från december 2003 om att förstärka EU:s planerings- och ledningsförmåga vid EU-ledda krishanteringsinsatser. Det är alltså bara en fråga om information och inget beslut, som man tidigare har indikerat att det skulle handla om. EU-nämnden har tidigare fått information i frågan i samband med presentationen av aktuella ESFP-frågor den 6 februari.

För närvarande diskuteras ett förslag från rådssekretariatet som inkluderar samtliga delar av beslutet från Europeiska rådet. Det skisserar att en civilmilitär planeringscell ska etableras i EU:s militära stab som inkluderar både civila och militära experter. Den cellen ska kunna bidra med strategisk förberedande planering. Under vissa förutsättningar ska den även kunna förstärkas ytterligare för att ha en förmåga att leda mindre, autonoma EU-insatser.

Utöver den civilmilitära cellen ska samverkan med Nato stärkas dels genom etablerande av en EU-cell vid Natos Europahögkvarter SHAPE, dels genom att Nato upprättar förbindelsearrangemang vid EU:s militära stab.

Regeringen står bakom Europeiska rådets beslut från december 2003. De nya arrangemangen skulle skapa bättre förutsättningar för samarbete mellan EU och Nato och även förstärka EU:s förmåga att tidigt förbereda krishanteringsinsatser med både civila och militära instrument.

Till slut, herr ordförande, vet jag att det framkom frågor som berörde mitt verksamhetsområde i samband med att utrikesrådet för politiska frågor informerade utrikesutskottet om GAERC. Några ledamöter sade att de skulle återkomma med frågorna här i EU-nämnden. Jag är beredd att svara på de frågorna.

Anf.  105  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Herr ordförande! Jag noterar att försvarsministern i hög grad hänvisar till kommande försvarsbeslut utifrån de svenska positionerna. Men nu ska vi ju diskutera vad som på något sätt har antytts eller levererats i Bryssel.

Vi ser måhända ett övertagande av Sfor och insatser av en EU-ledd styrka i Bosnien och Hercegovina vid årsskiftet till 2005. Andra länder börjar nu indikera vad de har möjlighet att bidra med. När i tiden kommer Sverige att kunna göra något ställningstagande i den delen? Förutom att man, som det står i våra rapporter, deltar aktivt i förberedelsearbetet är frågan: När kommer vi mer att indikera vad som är vår del i detta?

Det förs också diskussioner om EU:s snabbinsatsstyrka och förmåga till kapacitet. Vilka besked har lämnats i Bryssel? Tänker inte Sverige ha en hel stridsgrupp utan en mindre? Hur förs de resonemangen? Det skulle vara intressant att höra, dels som en efterrapport, dels nu när förmågeutvecklingen och en snabbinsatsförmåga diskuteras.

Vidare efterlyser jag lite grann en sak när man nu diskuterar Headline Goal 2010 inom EU. Solana identifierar fyra områden för tankeverksamhet. Det handlar om kapaciteterna – det har jag precis berört. Det gäller också besluts- och planeringsprocesser. Där har försvarsministern tagit upp det här med byrån, där man är beredd att fatta beslut med kvalificerad majoritet. Jag tycker att det var ett rimligt ställningstagande.

Men vad har Sverige för synpunkter på detta i övrigt? Och vad bidrar Sverige med när det gäller de frågeställningar som rör relationerna till Nato och relationerna till FN? Finns det något ytterligare att berätta? Det behöver inte vara direkt inför det här mötet, men i processen. Vi har tidigare i utrikesutskottet diskuterat det brittisk-fransk-tyska tankepapperet. Vi har inte fått det översänt, såvitt jag vet. Finns det några svenska tankepapper om hur Sverige bidrar i de mer övergripande diskussionerna – utan att bara hänvisa till kommande försvarsbeslut? Det handlar också om politisk viljeinriktning och politiskt tankearbete.

Anf.  106  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Ordförande! Jag vill också haka på frågorna från utrikesutskottet. Min fråga gäller om vi kan få en ännu tydligare bild av hur länkningen och kopplingen mellan Nato och det som vi bygger upp inom EU ser ut i dagsläget.

Det man upplever av informationen och det som vi ofta debatterar är att man inte ska bygga upp två enheter i Europa. Det vill man inte. Samtidigt ska man inte heller helt blanda ihop det hela. Det här är inte så enkelt att se. Här gäller det gemensamma huvudkontor med civila celler i en byrå. Man frågar sig: Hur nära Nato står den här nya kapaciteten? Om man tittar på ett Natoland som på samma sätt som Sverige gör nu ska leverera snabbinsatsförmåga och utveckla sin förmågeutveckling – är det samma styrkor som de erbjuder när Nato kallar som när enheten från EU kallar?

Det är en viktig fråga att ställa för att kunna läsa av detta. Om nu Sverige också ställer upp och kan leverera den här typen av resurser – snabbinsatsförmåga och annat – är ju skillnaden egentligen bara vem som kallar. Är det Nato eller är det cellen som sitter hos Nato? Går det att få bilden lite tydligare? Jag tror att det är viktigt för den svenska debatten.

Jag har inget emot att man samverkar nära med Nato, men det är viktigt att vi vet hur det ligger till. Är det en teoretisk skillnad eller är det en stor verklig skillnad?

Anf.  107  CARL B HAMILTON (fp):

Försvarsministern säger att inriktningen är bra och att detta ställer visserligen nya krav, men att utvecklingen är positiv. Nu sitter vi då här i EU-nämnden här och ska avgöra om detta är bra eller dåligt. Ska vi ge accept för detta eller ska vi inte göra det? Då kommer frågan in: Vilka är konsekvenserna för Sverige och Sveriges försvar och organisationen av det? Hur blir det med budgeten för Sveriges försvar? Försvarsministern säger att det där tar vi på något annat ställe senare, i försvarsberedningen och i ett försvarsbeslut. Men det är väldigt mycket begärt att vi ska sitta här och säga ja eller nej till något som faktiskt är mycket omfattande och ett annorlunda åtagande än det som Sveriges försvar har haft hittills utan att ha närmare information om vad detta har för konsekvenser budgetmässigt och organisatoriskt för Sveriges försvar.

Jag vill säga från början att som jag ser det måste detta ha ett antal implikationer som jag vill att försvarsministern utvecklar.

Kommer detta till exempel inte att tränga ut andra insatser som Sverige gör? Jag har för mig att Göran Persson har sagt att Sverige ska ställa upp med en stridsgrupp. Försvarsministern kan möjligen bekräfta eller dementera detta och säga om det är på det sättet. Kan man både ha en stridsgrupp och vara ute i världen som nu på olika håll – i Liberia, Kongo, Afghanistan och västra Balkan? Är det inte så att det ena tränger ut det andra? Måste i så fall inte budgeten öka snarare än minska? Det vore intressant att höra vad stödpartierna har för inställning till de ambitionerna.

En lång rad mycket stora frågor tränger sig alltså på. Det är otillfredsställande att bara få ambitionen presenterad men inte hur den ska uppfyllas.

Den andra frågan är: Tänker sig försvarsministern att andra länder ska involveras här? Finland och Norge har nämnts. Hur går tankarna?

Den tredje frågan gäller andra länder i EU. Hur ser de på det här? Hur ser det politiska landskapet ut? Har andra länder samma inställning som Sverige?

Min sista fråga fångar upp lite av det som någon av de tidigare talarna sade. Det gäller den grundläggande frågan om var Sverige står. Hur förklarar försvarsministern Sveriges position i den stora övergripande frågan om huruvida Sverige är för eller emot ett EU-försvar? Är Sverige en anhängare av den transatlantiska länken och därmed motståndare till den fransk-belgisk-tyska ambitionen att Europa ska sköta sitt eget försvar? Hur presenterar försvarsministern den svenska positionen?

Anf.  108  AGNE HANSSON (c):

Den styr väl i varje fall inte emot att engagera sig ytterligare i Nato.

Jag tycker att det är mycket bra att det nu börjar röra på sig och att man bygger upp och får fart på krishanteringsförmågan. Vi stöder den linjen från regeringens sida.

Vi och jag uppfattar inte att detta är starten till att bygga upp ett gemensamt EU-försvar. Jag vill höra regeringens bedömning också i den frågan. Är det det eller är det inte det?

Min andra frågan rör snabbinsatsförmågan. Den ska vara operativ före 2007. Jag vill höra lite grann om hur långt planeringen för Sveriges del har gått och med vilka länder vi kan tänkas samarbeta i det sammanhanget.

Carl B Hamilton var väl också inne på vilka andra länder som kan tänkas för vår del och hur andra länder ser på detta.

När det gäller försvarskapacitetsbyrån ska beslutsfattandet där ske i all huvudsak med majoritetsbeslut. Det tycker vi är bra. Regeringen lägger in en brasklapp för policybeslut för försvarsindikation. Jag skulle vilja höra regeringens motiv för enhälligheten där. Det är klart att det minskar effektiviteten. Å andra sidan förhindrar man naturligtvis möjligheterna att i policy framöver bygga mot ett gemensamt EU-försvar. Jag vill höra motiven för enhälligheten i policyfrågorna.

Slutligen gäller det krishanteringsinsatserna och Sfor. Hur höga är regeringens ambitioner och hur stor är viljan att bidra?

Anf.  109  ULF HOLM (mp):

Herr ordförande! Jag har i princip totalt motsatt uppfattning i stort sett i alla frågor som försvarsministern tog upp här.

De vanligaste orden här är gemensam myndighet, samordning, celler, utreda förmåga, inrätta och förstärka. Är inte detta ett led i militariseringen av EU så undrar jag vad militarisering är. Är det kanoner – att vi ska ha en gemensam EU-flagga på kanonerna? Det är uppenbart för de flesta att detta är de stora stegen i riktning mot ett gemensamt EU-försvar och en EU-armé. Jag tycker att försvarsministern och Sverige ska säga detta klart och öppet nu i stället för att gömma sig bakom andra skrivningar.

Det skulle vi kunna föra en lång diskussion om här i EU-nämnden, men jag tänker inte inleda en sådan. Jag bara konstaterar detta som inledning, så har vi det klart.

Däremot blev jag lite förvirrad över om det ska vara diskussion eller beslut. Jag irriteras lite över att man säger att besluten kommer först på nästa möte och att vi nu ska ha en diskussion. I EU-sammanhang är ju diskussionen det viktiga. Det är där EU-nämnden ska komma in med sina synpunkter, för det är i diskussionen vi kan påverka reellt. Därför är det inte ointressant. Nu försöker man släta över, och säger att beslutet fattas på nästa möte. Det är totalt ointressant. Därför skulle man behöva reagera mycket på det här. Jag har inte förmågan att göra det vid detta tillfälle, men det skulle vara bra att veta hur förhandlingspositionen ser ut. Hur ser de andra EU-ländernas frågor ut? Det gäller framför allt de nya EU-staterna, Headline Goal 2010 och så vidare.

Det skulle behövas en mycket lång diskussion om relationerna med Nato och FN, men jag utgår från att utrikesutskottet och försvarsutskottet sköter det.

När det gäller försvarskapacitetsmyndigheten tycker jag att det är ett ganska dåligt argument att vi går med på kvalificerad majoritet därför att det är mer effektivt. Det är ingen som har påstått att demokrati är någonting enkelt eller att enhällighet är det enklaste. Men man får en legitimitet som är betydligt viktigare än effektivitet. När det gäller de här frågorna är det faktiskt viktigare att man kan nå enighet, eller, som det på den här punkten står på flera ställen, konsensus. Konsensus är en beprövad teknik för fredsbefrämjanden och fredssökanden i stället för konflikt. Det är rätt intressant att det just i det här papperet står konsensus och inte enhällighet.

Jag tycker att den svenska regeringen ska sträva efter enhällighet på samtliga områden som ingår i den europeiska myndigheten för kapacitets- och försvarsmaterielsamarbete, om det nu över huvud taget ska finnas en sådan myndighet – vilket jag inte tycker.

Anf.  110  ORDFÖRANDEN:

För att klargöra Ulf Holms fråga vill jag säga att det är slutsatser som ska antas. I den meningen definierar vi det som beslut, och jag kommer också att pröva om det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt här.

Anf.  111  PER ROSENGREN (v):

Vänsterpartiets ståndpunkt i flera av de här frågorna är känd sedan tidigare.

Jag vill bara ställa några frågor om det här dokumentet.

Finns det länder i dag som inte kräver FN-mandat för att använda den militära EU-styrkan?

Snabbinsatsstyrkan passar ju bra för de länder som har yrkesmilitär. Kommer det här att påverka den svenska försvarspolitiken på sikt?

Planerar vi att ha en stadig 15-dagarsberedskap? Då kommer den att kosta betydligt mer. Jag är inne lite grann på det som Carl B Hamilton också säger; då kommer det att bli kostnader på en helt annan nivå.

När det gäller byrån undrar jag hur inrättandet av en sådan kommer att påverka den svenska prioriteringen och inriktningen. Det kan ju inte vara så att den svenska inriktningen på politiken är helt opåverkad av inrättandet av en sådan byrå.

När det gäller Bosnien sägs det att genderaspekten ska betonas. Man frågar sig: På vilket sätt? Är det bara någon tjänst i sammanhanget, eller är det FN-resolution 1325 som ska gälla så att kvinnoorganisationer och så vidare ska gå in i planeringen? Kommer man att rekrytera kvinnor som medarbetare i sammanhanget när det gäller dem som ska ingå i missionen?

Anf.  112  GÖRAN LENNMARKER (m):

Ordförande! Jag ska fokusera på en mer bestämd punkt. Det gäller övertagandet i Bosnien. Det är någonting som blir centralt för EU. Det skulle kunna ske i december, står det här.

Man ställer frågan: Finns det nu en ordentlig planering kring detta? Vad händer om det går illa, som det gjorde förra gången som Europa hade ansvaret i Bosnien? Då gick det inte särskilt bra. Vi lärde oss en del av detta. Det gäller vikten av att kunna få snabba och kraftfulla förstärkningar, eller alternativt: Hur drar man ut styrkan?

På Balkan finns det ett tydligt minne av det som skedde, och därför finns det anledning att se till att den planering som EU gör för insatsen i Bosnien nu har det allvar och det djup som den måste ha.

Jag vet inte om vi kommer tillbaka till detta eller om det är rätt tidpunkt just nu. Men jag vill understryka detta. Finns det ett avtal med till exempel amerikanarna om förstärkning? Det var ju en central del i Sfor när det bildades en gång i tiden. Det gäller också utdragningsförmågan.

Framför allt vill jag understryka just allvaret i att lyckas med det här. Det blir nästan avgörande om vi ska kunna ha en EU-förmåga att man den här gången förmår klara av Bosniensituationen.

Anf.  113  Försvarsminister LENI BJÖRKLUND (s):

Herr ordförande! Jag ska göra mitt bästa för att svara på alla frågor, och jag hoppas att emellanåt få stöd av mina medarbetare.

Gunilla Carlsson började med att fråga om Sfor. Sfor har en informell styrkegenereringskonferens i juni. Det är då man ska bestämma vilka bidrag som kan förväntas från de olika länderna. Det formella beslutet kommer i september. Det är viktigt att säga detta.

Det kan möjligtvis vara bra att ta upp Göran Lennmarkers fråga direkt. Det är en utomordentligt viktig planering som sker inför den insatsen. Den är både militär och civil. Inriktningen är att Bosnien och Hercegovina ska bli medlem i EU. Det betyder att hela insatsen ska stärka deras förmåga att också uppfylla de kommande kriterierna på den punkten.

Vi vet nu att läget kan försämras. Det har vi ju lärt oss från Kosovo bland annat. Därför är frågan hur den strategiska och taktiska reserv ska se ut som kan användas om situationen skulle bli mer allvarlig. Det är en väldigt viktig del i planeringen. Det kommer inte att ske något operativt utan att man har försäkrat sig om att kedjan fungerar. Det gäller Sfor.

Genderperspektivet kommer att handla om vilka regler som ska gälla för EU:s trupp och hur man uppträder. Man kommer i hela missionen att ta upp frågor som trafficking. När man går in på hur det civila systemet fungerar ska man också ha fått underlag för att genderaspekterna blir beaktade. Det är ett viktigt steg. Hur man uppträder i dessa missioner avgör EU:s förutsättningar att ta på sig uppgifter på andra håll och bli betraktade som några som bidrar till att förstärka mänskliga rättigheter.

Vi ska inte generera styrkor nu i Bryssel. Länderna indikerar ju sina ambitioner. Vi kommer att indikera vårt bidrag i juni. Vi har sagt att inriktningen är att vi ska delta med militära och civila insatser i missionen i Bosnien. Beredning pågår när det gäller hur bidraget slutligt kommer att se ut.

När det gäller diskussionen i Bryssel om snabbinsatsen är det viktigt att komma ihåg att det handlar om att diskutera inriktningen av arbetet med styrkorna i Headline Goal 2010 och inriktningen av arbetet med snabbinsatsstyrkorna. Man kommer inte förrän möjligen i början av 2005 att fråga länderna vad man är beredd att ställa upp med. Än så länge är inte konceptet fullständigt färdigt. Det tankepapper som finns från Storbritannien, Tyskland och Frankrike ligger som bas för diskussionerna. Man måste naturligtvis nu borra sig ned i de olika nivåerna och se hur det här ska fungera. Det måste länderna veta innan de kan anmäla vilka resurser de har att ställa till förfogande.

Jag ska uppehålla mig något vid frågan om snabbinsatserna. Hela omställningen av vårt svenska försvar handlar om att gå från invasionsförsvaret – som skulle behöva tillföras mycket resurser för att fungera i praktiken om det blev ett allvarligt läge – över till ett modernt insatsförsvar som är gripbart här och nu. Det är den typen av insatser som kan användas i de internationella insatserna. Därför finns det ett så nära band med hela försvarsreformen. Vi har inga svårigheter att i princip bejaka utvecklingen av internationell krishanteringsförmåga inom EU. De krav som riktas mot Sverige är den typen av omställning som ominriktningen av det svenska försvaret ändå handlar om.

Beroende på vilka krav man stannar på när det gäller insats och beredskap kan det ställas krav på att vi har större grupper av färdigutbildade soldater som finns till förfogande på kontraktsbasis. Det är inte riktigt färdigt ännu när det gäller vilket sätt man ska generera styrkorna. Det är en av de viktigaste frågorna att ta ställning till i det kommande försvarsbeslutet.

Alla partier som finns med i försvarsberedningen är ju öppna och intresserade och följer frågan parallellt. Jag framför ingenting i Bryssel som inte är i överensstämmelse med den inriktningen på förändringen av det svenska försvaret när jag säger att vi kan bejaka inriktningen. Om det däremot skulle handla om att redan i dag tala om vilka styrkor med snabbinsatsförmåga vi skulle ställa upp med skulle jag vara tvungen att passa. Där måste mycket klarna både när det gäller konceptet och hur vår egen försvarsreformprocess kan förväntas genomföras i praktiken.

Svensk inriktning har hela tiden varit att inte bara de stora EU-länderna ska kunna delta i den här snabbinsatsförmågan, utan att alla länder ska ha möjlighet att bidra. Därför drev jag frågan – som jag också sade när jag var här – vid det informella mötet att det måste finnas möjlighet för multinationella formationer. Det var inte tydligt i tankepapperet från Storbritannien, Tyskland och Frankrike. Det bejakades av andra länder. Jag drev också starkt kravet på att det skulle finnas ett klart och tydligt FN-mandat i botten. Det skulle underlätta för medlemsstaterna att ställa upp. Det gäller ju för svenskt vidkommande och är ett starkt krav från alla partier i Sverige. Det är också sådant som har fått komma med i processen. Där står vi.

Sedan handlar det om vilka tankar Sverige har när det gäller hur man ska leda den här typen av operationer. Vi vill inte att EU ska utveckla ett eget försvar. Vi vill inte att man ska behöva lägga mycket stora resurser på att ha en ledningsförmåga inom Europeiska unionen. Däremot tycker vi att det är viktigt att Europeiska unionen kan svara på FN:s förfrågningar i vissa lägen. Då behöver man ju ha någon form av ledningskapacitet.

Därför var det viktigt med överenskommelsen Berlin-plus som innebar att EU-länder som inte är med i Nato får använda Natos planeringsinstrument om man har en EU-styrka på gång. Vi driver hela tiden effektiviteten i Berlin-plus och att länder som inte är Natomedlemmar men deltar i den typen av operationer i EU ska ha tillgång till detta.

Som ett tecken på samarbetet mellan EU och Nato kommer det att finnas placering vid EU-cellen i SHAPE. Där kommer företrädare för EU:s militära stab att finnas. Det kommer också att finnas företrädare för Nato i EU:s militärkommitté. Det är ett sätt att jobba.

Sverige har tillsammans med Finland lagt fram ett tankepapper inför Natos toppmöte i Istanbul. Det handlar om hur länder som fortsatt vill vara alliansfria ska kunna utveckla och öva sin förmåga i samband med att man ytterligare vidgar kretsen av partnerländer. Det har ingenting med EU att göra. Det är i de sammanhangen vi driver vår fråga vad gäller övning och insyn i ledningsprocesserna.

Då har jag delvis varit inne på det Holger Gustafsson frågade om när det gäller länkningen mellan Nato och EU.

Så till frågan om de länder som säger att de vill vara med i EU:s snabbinsatsförmåga och hur de ser på att de också är med i Nato Rapid Respons. Det är i dag två skilda spår. EU:s krishanteringsförmåga är ett spår, Natos är ett annat. Det är specifikt Nato. Där deltar inte Sverige. Vi deltar inte i de övningarna eftersom vi är alliansfria. Hur det nu än utvecklas kan man nog tänka sig att det finns ett och annat EU-land som tänker att den styrka vi anmäler till Nato också kommer att kunna användas i EU-förmåga.

Det är ju helt avhängigt av om det blir ett regelverk som gör att man kan ha dual use. Det är inte alls säkert. Det är precis de här delarna som kommer att klarna. Det beror ju lite på hur Nato ser på frågan.

Om EU vill ha tillgång till styrkor kan vi ju inte säga: Nej, tyvärr. De styrkorna är nu upptagna av Natooperationer – och vice versa.

Utvecklingen får väl komma längre innan man kan se hur det blir. För svenskt vidkommande är det två olika saker. Vi deltar inte i NRF däremot är vi beredda att delta i EU:s snabbinsatser.

När det gäller Carl B Hamiltons fråga om konsekvenserna för svenskt försvar hoppas jag att jag delvis har förklarat att hela omställningen av det svenska försvaret är i den riktning som headline goal-processen innehåller. När det gäller de konkreta bidrag vi ska leverera i form av snabbinsatser kommer vi att få en indikering tidigast 2005. Sedan får vi se hur mycket vi mäktar med fram till 2007.

Så till frågan hur andra länder ser på det hela. Jag kan bara rapportera att alla länder är i princip positiva till att den här förmågan finns i Europeiska unionen. Man vill kunna svara på FN:s förfrågningar om att ställa upp på krishärar. Man tyckte att insatsen i Bonia var meningsfull och att det är viktigt att kunna göra den typen av insatser i fortsättningen för att stoppa folkmord och för att se till att humanitär hjälp kan komma fram.

Däremot har man olika bakgrund och historia när det gäller hur man vill att dessa battle groups ska se ut. Jag har ingen bild av hur varje land ser ut. Det får de redovisa själva. Jag hade besök av min holländske kollega för lite drygt en vecka sedan. Holland är ju dubbelt så stort som Sverige och han deklarerade att de aldrig kommer ställa upp med en egen battle group. Aldrig. De vill att det ska vara EU som finns med i en strid i Afrika eller något annat land. Bakgrunden är naturligtvis deras erfarenheter från Srebrenica De vill aldrig mer hamna i den situationen att de som land står ensamt ansvariga, även om det är under EU-flagg. Därför tycker de att det är viktigt att det finns multinationella modaliteter i det framtida konceptet. Andra länder vet jag kan tycka att det kan vara enklare att hantera en stridsgrupp där man har samma språk och har övat samtidigt i kritiska lägen. Jag tror att det kommer att finnas en blandning av dem som vill ha egen stridsgrupp och dem som vill ha en multinationell grupp. Det finns för- och nackdelar med båda koncepten. Vi har möjlighet att ta ställning till hur vi vill ha det i den process som kommer fram.

Jag tror att de nya medlemsländerna gör som min estniska kollega väldigt tydligt specificerade, nämligen att man prioriterar Natokraven framför EU-kraven. Det är centralt för dem i deras omställning och i deras utveckling av det estniska försvaret. Det kan vara olika syn på detta i olika länder.

För svenskt vidkommande tycker vi att det är viktigt att vi frågar den nordiska kretsen av länder. Vi har öppet frågat: Hur ser ni på detta med battle groups?

Finland har sagt att man skulle kunna ställa upp med 200 personer. Frågan är hur det kommer att se ut och hur det kommer att vara. Vi har även frågat Norge. Det är ett problem med Norge eftersom Norge är tredjepartsland. Det finns i dag inga modaliteter utvecklade för hur snabbinsatsen inom EU ska kunna beakta ett tredjepartsland. Vi får se om det blir möjligt.

Vi tycker att det är naturligt att ”pusha” på i den frågan. Jag kan föreställa mig att Grekland har vissa invändningar med tanke på att Turkiet har samma position som Norge. På den punkten vill jag inte uttala mig. Vi har även diskuterat med Danmark. Det är naturligt eftersom vi redan har ett samarbete när det gäller de nordiska länderna i krishanteringsförmågan.

Danmark är också lite problematiskt eftersom de har sitt förbehåll när det gäller EU:s militära aktiviteter på krishanteringsområdet.

Här finns det ännu så länge lite olika uppfattningar. Jag kan redogöra för att det är olika uppfattningar. Jag tror att vi ska låta koncepten klarna. Sedan ser vi vad de ger.

Alla länder är överens om headline goals. Det har man förhandlat om. Alla länder har sagt ja till det. Man tycker att Headline Goal 2010 är korrekt som principdokument. Det är en A-punkt nu eftersom alla länder i princip har ställt upp på det.

Så till frågan om vi ska ha ett EU-försvar. Det är inte Sveriges uppfattning. Det är naturligtvis av flera skäl. Ett mycket enkelt skäl är att vi är alliansfria och inte har gått med i EU för att vi vill komma med i en försvarsallians. Det är fortfarande varje medlemsstat som ska ta ställning till i vilken utsträckning man vill bidra till EU:s krishanteringsförmåga och i de konkreta insatserna. De besluten ligger hos varje land.

Det är ett mellanstatligt samarbete. Jag tycker att det är en viktig bas. Det här leder inte till ett EU-försvar om man inte i Sveriges riksdag bestämmer att vi ska ha det på det sättet. Det finns inget sådant underlag i dag. Däremot finns det en önskan från Sveriges riksdags sida att EU också ska kunna delta i krishantering när riksdagen fattar beslut om det.

Jag har nu delvis svarat på Agne Hanssons frågor om gemensamt EU-försvar och vilka länder vi samarbetar med.

Då kommer vi till frågan om byrån. Byrån är till för att öka förutsättningarna att få kapacitet i krishanteringsförmågan. Den är inte till för att förändra andra länders försvar. Det har varit många diskussioner om det tidigare. Det här är för att vi ska få fram förmågan. Det kan vara nog så svårt. Ibland handlar det om materielsystem och annat som behöver utvecklas och som tar tid. Det är det vi har byrån till.

Policybeslut är beslut som kan påverka vår säkerhetspolitik eller har en tung försvarspolitisk inriktning. Det anser vi ska vara beslut med enhällighet eftersom de berör länderna i grunden.

Att lägga fast en budget och en ram för byrån varje år är också beslut som vi tycker att vi ska ha enhällighet kring. När man väl har gjort det ska man veta att inriktningen är för att få fram kapacitet. Sedan är det de olika länderna som går in i olika projekt. Då tycker vi att det räcker med kvalificerad majoritet. Då finns det både hängslen och livrem i processen. Då bör man också se till att byrån kan fungera effektivt för att täcka de brister som fortfarande finns.

Jag tror att jag även har svarat på Agne Hanssons fråga om Sfor.

Ulf Holm och regeringen har olika syn när det gäller EU:s roll i krishanteringen. Vi tycker att det är viktigt att man har den förmågan. Då kommer vi naturligtvis till olika ställningstaganden.

Det är Sveriges riksdag som bestämmer vilka insatser vi ska delta i. Det är Sverige som bestämmer vilka bidrag vi vill ge till krishanteringsförmågan. Jag vill upprepa det.

Att vi nu har detta som en A-punkt beror på att alla länder är överens om att Headline Goal 2010 är ett bra dokument. Därför är det bara den här typen av ganska övergripande frågor som kan vara en vägledning för implementeringen som kommer att föras fram av försvarsministrarna.

Vi tycker att byrån är bra. Det tror jag framgick av vad jag sade.

Jag kan inte svara på Per Rosengrens fråga om det finns länder i dag som inte kräver FN-mandat för operationer. Det viktiga för mig är att Sverige kräver det. Det är förutsättningen när vi deltar och ställer resurser till förfogande.

När det gäller byrån bestämmer vi själva i vilka projekt vi deltar. I fråga om den generella ramen för byrån vill vi att enhällighet ska gälla för beslut om policy och budget, men resten ska vara så att det fungerar praktiskt.

Jag hoppas att jag har svarat på frågan om gender och att jag också har svarat på Göran Lennmarkers fråga om Bosnien.

Anf.  114  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Jag har inte någon ytterligare fråga till försvarsministerns omfattande och grundliga svar. Jag vill bara kommentera att försvarsministern med sitt svar identifierar vikten av att kunna använda det svenska försvaret på rätt sätt. Vi är överens om att det kommande försvarsbeslutet blir viktigt.

Att jag ställde frågor var just för att få belyst i det läge som vi nu har i EU att det finns olika uppfattningar och olika erfarenheter av hur det ska se ut. Det har varit lätt att komma överens om headline goals, men det är nu, när man börjar tala om kapacitet, som innehållet blir så viktigt. Det är just när det gäller kapacitet som det börjar bli känsligt och svårt.

Det handlade inte så mycket om att föra hem det till Sverige, utan mer om att visa på vikten av att det blir ett bra innehåll med de här åtagandena, dels för trovärdigheten för de stora målsättningarna dels det som väntar. Förväntningarna är väl hyggliga efter Kongo och Makedonien, men Bosnien och Hercegovina blir det verkliga styrkeprovet. Det är därför det är så viktigt att vi diskuterar vad Sverige bidrar med och hur aktiva vi är och att vi också visar att ord och handling går hand i hand.

Jag tackar för svaret.

Anf.  115  PER ROSENGREN (v):

Jag vill uttrycka min uppskattning av försvarsministerns utförliga och tydliga svar. Det är ett föredöme för övriga ministrar.

Anf.  116  ORDFÖRANDEN:

Sammanfattningsvis finner jag att det finns ett stöd för regeringens ståndpunkt i de aktuella ärendena.

3 §  Konkurrenskraft - inre marknad, industri, forskning samt konsument (konsumentfrågor)

Jordbruksminister Ann-Christin Nykvist

Rapport från ministerrådsmöte den 11 mars 2004

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 17 och 18 maj 2004

Anf.  117  ORDFÖRANDEN:

Vi hälsar jordbruksministern med medarbetare välkomna. Vi börjar som vanligt med en rapport. Vi har fått en skriftlig rapport. Finns det något att lyfta fram ur den?

Anf.  118  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Det jag har att rapportera är från konkurrenskraftsrådet den 11 mars. Då informerade irländska ordförandeskapet om läget när det gäller administrativt samarbete. Det kommer ju som nästa punkt på dagordningen. I övrigt har jag ingenting att säga när det gäller avrapportering.

Anf.  119  ORDFÖRANDEN:

Då godkänner vi den rapporten.

Vi kommer därefter in på det kommande rådsmötet. Vi börjar med punkt nr 9.

Anf.  120  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Den punkten är uppsatt som en informationspunkt, men den är i princip färdig för beslut. Det är juristlingvisterna som inte är färdiga med sitt arbete. Själva dokumentet finns inte. Vad vi förstår är rådet överens kring förslaget.

Det handlar om att främja marknadskontrollen och att förbättra kontrollen genom övervakning, utredning och möjlighet till ingripanden. Det innebär att svenska myndigheter kan begära att marknadskontrollerande myndigheter i andra EU-länder vidtar åtgärder. Det här tycker vi är en svensk framgång. Vi ser mycket positivt på det.

De synpunkter vi har haft under förhandlingarna – bland annat att det var ett mycket krångligt system – har blivit tillgodosedda. Vi tycker att det nu ligger på en rimlig nivå när det gäller informationsskyldighet, hur man bygger upp rapporteringssystemet, vad man ska rapportera till den elektroniska databasen och hur man ska samarbeta.

Anf.  121  ORDFÖRANDEN:

Jag finner att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt. Nästa.

Anf.  122  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Då är jag framme vid punkten direktiv om otillbörliga affärsmetoder. Den frågan har vi haft med oss under en tid. Det är fortfarande otydligt vilka förslag som har stöd i rådet.

Vi är fortfarande i ett förhandlingsläge. Det var uppe på Coreper i förrgår. Vi vet att samtalen inom kommissionen fortsätter. Vi ser framför oss att det kan bli en förhandling vid sittande bord i rådet. Jag ska försöka presentera hur arbetsläget ser ut just nu och hur vi ser på det från svensk sida.

Det handlar om att ersätta en befintlig generalklausul med kriterier för att avgöra om en affärsmetod är otillbörlig. Det finns också kompletteringar till generella förbud i artiklar när det gäller vilseledande och aggressiva affärsmetoder.

Det som har hänt under senare tid är att man har gått ifrån att man ska tillämpa en ren ursprungslandsprincip. Det skulle ju innebära att vi hade varit tvungna att revidera de nationella lagstiftningarna. En artikel 4.1 om ursprungslandsprincipen har utgått i det förslag som ordförandeskapet har presenterat. Det innebär att det finns möjlighet att under en övergångsperiod bibehålla längre gående krav. Det är kopplat till en översynsklausul.

Man deklarerar tydligt att syftet är att få bort hinder på den interna marknaden, men man ska göra det med krav på en hög konsumentskyddsnivå.

Man formulerar sig på det sättet att man ska ha en översynsklausul som innebär en begränsad utvidgning av möjligheten till undantag och en översyn av annan konsumentskyddande lagstiftning för att uppnå en gemensam hög konsumentskyddsnivå.

I praktiken innebär det att man får en övergångsperiod på upp till sex år, som vi bedömer det. Sedan får man en komplettering med en tidsbegränsad förlängning av tiden för undantag. I princip har den inte någon tydlig gräns. Det innebär att kommissionen tar på sig ett översynsarbete där kravet är att man ska få fram regler på en hög konsumentskyddsnivå.

Från svensk sida ser vi att det verkar vara en möjlig lösning.

Vi vill titta ännu djupare på hur det här länkar till befintlig lagstiftning i Sverige och om det ger oss några begränsningar när det gäller andra direktiv som vi tycker är väldigt väsentliga. Ett sådant direktiv är TV-direktivet som handlar om reklam till barn. Som skrivningarna ser ut som vi fick i förrgår kväll från Coreper förefaller det som om det här skulle tillfredsställa de svenska kraven på harmoniserade regler på hög konsumentskyddsnivå och att vi har en rimlig möjlighet att komma tillbaka när kommissionen presenterar resultatet av översynen.

Det finns undantag till det här direktivet: hälsa, säkerhet, reglerade yrken, finansiella tjänster, fast egendom, certifiering och märkning av ädelmetaller. Det är områden som ligger utanför direktivet.

Det finns en skrivning som stör några av medlemsländerna. Det är en skrivning att det här direktivet ska utgå från genomsnittskonsumenten. Man ska ha ett visst krav på konsumenterna. Det är något som flera medlemsländer inte kan acceptera. De säger att man bör fasa ut det. Den synpunkten har vi också haft från svensk sida.

Det här kanske låter komplicerat, men förhandlingsläget är väldigt komplicerat. Det är lite otydligt just nu vad det kan bli för typ av beslut. Vi har gjort markeringar från svensk sida att vi inte kan tänka oss att man urvattnar direktiv som är kopplade till det här på ett sådant sätt att vi får en sänkt konsumentskyddsnivå.

Anf.  123  ORDFÖRANDEN:

Jag finner att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt. Vi går till punkt nr 11.

Anf.  124  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Då är jag framme vid en förordning om säljfrämjande åtgärder. Säljfrämjande åtgärder är alla former av rabatter, kombinationserbjudande, gåvor, förmånserbjudande, säljfrämjande tävlingar och säljfrämjande spel. Förslaget innebär att man ska harmonisera reglerna. Också här handlar det om att harmonisera på en hög konsumentskyddsnivå.

I Sverige har vi inte särskilt många särregler på det här området, så det har inte gett oss några större problem utom i ett avseende. Vi har varit mycket bekymrade när det gäller alkohol och tobak. Där är det glädjande att alkoholen ligger utanför, också tobaken. Vi hade velat gå ännu längre när det gäller tobaken och få ett förbud mot själva marknadsföringen. Både alkohol och tobak, också lotterier som omfattas av den svenska lotterilagstiftningen, ligger utanför. Det tycker vi är mycket tillfredsställande. Vi ser inga problem med den här förordningen. Vi anser att våra krav har beaktats.

Anf.  125  KARIN THORBORG (v):

Vad jag förstår finns ursprungslandsprincipen kvar. Det står att Sverige vidhåller möjligheten till undantag från det. Jag tycker att det är viktigt att driva att ursprungslandsprincipen ska försvinna helt. Jag skulle vilja kräva att vi arbetar för att den ska försvinna så att det inte blir en massa undantag som i tjänstedirektivet som vi ska ta upp senare.

Anf.  126  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Det handlar om att harmonisera regler givet en hög konsumentskyddsnivå. Vi har uppmärksammat frågan. Det finns formuleringar i förordningen om ömsesidigt erkännande. Det gör att vi kan ha kvar de regler där vi har ett högre konsumentskydd. Vi ser inga problem med detta. Det är inte formulerat rakt på med ursprungslandsprincipen. Det finns en paragraf om ömsesidigt erkännande som gör att vi kan ha kvar våra regler.

Anf.  127  ORDFÖRANDEN:

Jag finner att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt. Vi går över till 16b, En europeisk konsumentdag.

Anf.  128  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Det irländska ordförandeskapet arrangerade en sådan dag den 15 mars. Konferensen handlade om e-handel. Man kunde konstatera att det var få konsumenter som utnyttjade möjligheten till e-handel. Ett av skälen var att man inte hade förtroende för mediet. Det handlade bland annat om att man inte hade förtroende för att det var säkert med betalningar. Man kunde också konstatera att det var många inom unionen, 57 %, som uppgav att de inte hade tillgång till Internet. Slutsatserna var att det är viktigt att vi har ett bra konsumentskydd vid e-handel och att det också finns en god kunskap hos konsumenterna om säkerheten vid e-handel. Kommissionär Byrne meddelade vid konferensen att han hade för avsikt att presentera ett policydokument om konsumenternas förtroende för e-handel senare under året. Det är det resultat jag kan rapportera från konferensen.

Anf.  129  ORDFÖRANDEN:

Vi godkänner informationen. Vi går till 16d, Modemkapning.

Anf.  130  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Det är en fråga som jag avser att aktualisera under Övriga punkter. Vi har kunnat konstatera i Sverige att vi har stora problem med det som kallas för modemkapningar. Konsumenter blir omkopplade till telefonnummer där det kostar så mycket att det till och med kan drabba privatekonomin. Det har i Sverige kallats, bland annat av Konsumentombudsmannen, för vårt största konsumentproblem för närvarande. Det undergräver också förtroendet för Internet som sådant.

I Sverige vidtar vi ett antal åtgärder. Jag har kallat till mig de olika aktörerna. Det handlar om att teleoperatörerna, bankerna och dataföretagen tar sitt ansvar. Från statens sida ser vi över lagstiftningen på området, och Konsumentombudsmannen agerar i de fall där konsumenter har drabbats. Vi har en stark känsla av att det här inte bara är en svensk företeelse. Det är därför jag tar upp den här frågan. Jag informerar om hur vi ser på problemet och vad vi har gjort i Sverige. Jag tänker be kommissionen att analysera problemet, få fram information om problemet i andra medlemsländer, om hur andra medlemsländer har hanterat problemet, och också överväga om det finns behov av gemensamma åtgärder.

Anf.  131  PER BILL (m):

Herr ordförande! Vi skulle bara vilja säga att vi tycker att det är ett mycket bra initiativ och hoppas att det blir framgång. Det här är ett globalt problem. Det är bra att använda EU i det här sammanhanget.

Anf.  132  ORDFÖRANDEN:

För det första godkänner vi informationen. Jag finner också att det finns ett stöd för det aktualiserade initiativet.

Finns det några aktuella A-punkter som rör konsumentfrågor? Nej. Då tackar vi så mycket.

4 §  Konkurrenskraft - inre marknad, industri, forskning

Statssekreterare Sven-Eric Söder

Rapport från ministerrådsmöte den 11 mars samt från informellt ministermöte den 25-27 april 2004

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 17 och 18 maj 2004

Anf.  133  ORDFÖRANDEN:

Vi återupptar förhandlingarna. Till att börja med vill jag ta upp en fråga för ordningens skull. Susanne Gaje, föredragande från näringsutskottet, vill gärna vara med senare under mötet. Kan vi godkänna hennes närvaro? Svaret är ja.

Vi hälsar Sven-Eric Söder och medarbetare välkomna. Vi gör som vanligt. Vi börjar med rapport från tidigare ministerrådsmöten. Varsågod.

Anf.  134  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER:

Tack så mycket. Det är väl lämpligt att göra som vi brukar göra. Jag rapporterar först från de senaste mötena.

Det senaste mötet i konkurrenskraftsrådet ägde rum den 11 mars. Det är bara att konstatera att man tyvärr inte heller den gången lyckades nå enighet om det vi kallar för förordningen om gemenskapspatent. Det blev resultatet, trots att det var relativt hårda ord om bland annat EU:s beslutsförmåga och Lissabonprocessens trovärdighet.

Vid den inledande diskussionen i rådsrummet redogjorde medlemsstaterna för sina ståndpunkter beträffande de två kvarvarande frågorna i förhandlingarna om förordningen. Det gäller dels tidsfristen för översättningar, dels översättningarnas rättsliga betydelse.

Det var två medlemsstater som inte kunde enas om översättningars rättsliga betydelse. Då konstaterade helt enkelt ordförandeskapet att man inte hade gjort några framsteg alls. De aktuella medlemsstaterna i fråga stod faktiskt längre ifrån varandra än vad de gjorde vid rådsmötet vi hade i november 2003.

Vidare var det en känslig diskussion om förlängningen av den tillfälliga stödmekanismen, som det kallas på EU-språk, för den europeiska varvsindustrin. Det var en diskussion som var så känslig att den fördes i begränsad krets. Det var Sverige och tre andra medlemsländer som alla uttalade sig i väldigt kritiska ordalag mot stödet och förlängningen av detsamma. Då hände det att flera medlemsstater gick in och försvarade stödordningen. En kvalificerad majoritet röstade sedan för en förlängning – tyvärr, från våra utgångspunkter – för stödordningen. Det är någonting som vi verkligen beklagar.

Vidare presenterade kommissionär Bolkestein på mötet förslaget till direktiv för tjänster på den inre marknaden. Det var just en presentation och ingen diskussion i den frågan.

Från forskningsdelen kan jag rapportera att lunchen ägnades åt frågan om ITER. Där deltog Thomas Östros. Läget i förhandlingarna med övriga intressenter om var man ska placera fusionsanläggningen verkar för närvarande helt låst. >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Under eftermiddagen diskuterades behovet av grundforskning på europeisk nivå. Enighet kunde då nås om att grundforskning på den europeiska nivån är väldigt viktig och att kriterier för dessa projekt ska vara så kallad excellens. Detta kommer att diskuteras vidare när diskussionerna om det kommande ramprogrammet inom området startar.

När det gäller det mötet begränsar jag mig till de frågorna. I övrigt kan jag hänvisa till den skriftliga rapporten.

Jag tänkte även helt kort göra en rapport från det informella ministermöte som ägde rum den 25–27 april på Irland på ett ställe som hette County Clare. Temat för det mötet var Innovation for a competitive Europe. Det var representanter för ett trettiotal länder, tre kommissionärer och dessutom ett antal företagsledare och forskare som deltog i mötet.

Mötet bestod av två sessioner. I den första behandlades hur Europa kan fortsätta att vara konkurrenskraftigt på en global marknad och hur man bäst svarar på eventuella problem med det som har kommit att kallas för avindustrialisering.

Den andra sessionen behandlade hur man i större utsträckning än i dag kan omvandla forskning till patentansökningar, hur universitet kan spela en större roll i en mer innovationsorienterad forskning och vilka reformer som behövs i skolan och i forskningssamhället för att främja kommersialiseringen av forskningens resultat och för att fullt ut utnyttja den innovationspotential som vi alla ser inom EU. Det är frågor som i högsta grad är länkande till Lissabonstrategin.

Det var flera ministrar som uttryckte sin oro över den europeiska ekonomin, den fortfarande höga arbetslösheten och den låga tillväxten jämfört med andra regioner. Jag tror att jag begränsar mig till det. Även här kan jag i övrigt hänvisa till den skriftliga rapporten.

Anf.  135  ORDFÖRANDEN:

Vi godkänner rapporterna.

Vi går över till ministerrådsmötet. Först har vi A-punktslistan. Finns det någonting där att lyfta fram?

Anf.  136  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER:

Den har tyvärr inte kommit, vilket inte är oväntat, men så är det.

Anf.  137  ORDFÖRANDEN:

Förväntas det komma upp A-punkter?

Anf.  138  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER:

Ja.

Anf.  139  ORDFÖRANDEN:

Vi försöker ombesörja att den sänds med mejl. Det var synd att vi inte hade den på bordet i dag.

Vi går vidare på dagordningslistan. Det är punkt 3, Konkurrenskraft och innovation.

Anf.  140  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER:

Jag vill när det gäller A-punktslistan säga att det är utan vår förskyllan, som ni förstår. Vi har inte fått någon lista vi heller. Vi sitter i samma situation som nämnden.

Vad gäller konkurrenskraftsrådet den 17 och 18 maj kan jag börja att informera om att det är en som vi tycker intressant och viktig agenda. Det innebär också att den här gången kommer flera ministrar att delta. Jag kan informera om att förutom Leif Pagrotsky kommer också Ann-Christin Nykvist och Lena Sommestad att representera Sverige vid mötet.

Vid mötet vill jag särskilt uppmärksamma följande dagordningspunkter. Det gäller först dels dagordningspunkterna 3 och 4, rådsslutsatser om konkurrenskraft och innovation, dels dagordningspunkten om förbättrad lagstiftning. Vidare är det dagordningspunkt 12, direktivet om ömsesidigt erkännande av yrkeskvalifikationer, punkt 13, patenterbarhet av datorrelaterade uppfinningar, punkt 14, Gemenskapspatentet och punkt 15, inrättande av en tullkodex.

Dessutom vill jag ta chansen att nämna att ordförandeskapet kommer att ge viss information under rådsmötet om tjänstedirektivet. Det kommer att ske under dagordningspunkt 16a, det vill säga under punkten övrigt. Självfallet står jag till förfogande för frågor också på andra dagordningspunkter.

För er information kommer statsrådet Östros inte till EU-nämnden i dag. Jag står också till förfogande för frågor som gäller de dagordningspunkter som är hans ansvarsområden. Det är dagordningspunkterna 6–8.

Som alltid är detta komplexa och många frågor, och de spänner över många politikområden. Jag får be om överseende med om jag inte själv personligen kan reda ut alla frågor ni har. Men som ni ser är jag välförsedd med kompetenta medarbetare från olika departement. Tillsammans ska vi säkert kunna guida oss igenom dagordningen.

Anf.  141  ORDFÖRANDEN:

Låt oss gå i ordningsföljd, så får vi se om det finns någon som vill begära ordet på respektive punkt. Varsågod.

Anf.  142  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER:

Det finns inga A-punkter än. Vi kommer då till dagordningspunkterna 3 och 4.

När det gäller konkurrenskraft och innovation respektive regelförbättring är tanken att rådet ska anta slutsatser. För Sverige tycker vi det är viktigt att EU-politiken bidrar till tillväxt också i vårt land och är till nytta för svenska företag.

Det är naturligtvis också oerhört viktigt i perspektivet av att uppfylla Lissabonstrategin. Med det som bakgrund välkomnar vi rådets slutsatser. Vi tycker att de tar upp ett stort antal frågor som pekar i rätt riktning.

Kommissionens nya meddelande om näringspolitiken i ett utvidgat Europa målar en bild av Europa som en aktör i en globaliserad ekonomi där det är viktigt att både upprätthålla men också klart utveckla ett kunskapsintensivt näringsliv utan onödiga regleringar.

Rådsslutssatserna tar sitt avstamp i den beskrivningen och beskriver ett antal nödvändiga förändringar för att vi också ska nå dit. Bland annat pekar man på att det är viktigt att skapa en miljö som understöder innovationer och kan uppnå en ökad satsning på forskning.

Vissa av de föreslagna åtgärderna har sin bakgrund i lägesrapporten om implementeringen av handlingsplanen för bioteknik som kommissionen också publicerar årligen. Slutsatserna bygger vidare på den analys som kommissionen presenterat i meddelandet om konkurrenspolitik samt naturligtvis också resultattavlan för statsstöd. De två rapporterna syftar till att skapa en jämn spelplan för aktörer på en självklart konkurrensutsatt inre marknad.

Arbetet med regelförbättring är en svensk profilfåga. Vi är glada att vi tycker att vi kan se att det börjar ge resultat. Man går helt enkelt från ord till handling. Därför välkomnar vi också de rådsslutsatserna. Bland annat ska en mätmetod för administrativ börda för företag tas fram.

Det är också bra att det klargörs att regelförbättring är ett ansvar för alla institutioner – kommissionen, rådet och parlamentet – som är involverade i lagstiftningsprocessen på EU-nivå.

Anf.  143  PER BILL (m):

Det är lätt att dela synpunkten att det är bra att vi går från ord till handling. Det vi fick höra från det förra rådsmötet, att man inte ens klarar av patentfrågorna, visar att det är lätt att ha tjusiga ord när man står och dricker champagne i Lissabon. Men det blir väldigt mycket svårare när man väl kommer till konkreta frågor.

Det är roligt med de små förbättringarna. Men när det till exempel gäller regelförbättringarna borde väl också Sverige vara ett föredöme och visa upp hur vi steg för steg plockar bort problem för företagen. Här tycker jag att det finns förbättringspotential för regeringen.

Anf.  144  ORDFÖRANDEN:

Det var mer en kommentar än en fråga. Vill statssekreteraren kommentera det?

Anf.  145  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER:

Jag kanske också kan få kommentera. Först och främst håller jag med om att det tyvärr ofta är ett väldigt stort steg mellan ord och handling. På det senaste rådsmötet som jag kort rapporterade ifrån är det inget tvivel om att vi tillsammans med ett antal länder var väldigt besvikna över dels patentfrågans behandling, dels att flertalet länder ville gå vidare med att ge statsstöd till varvsindustrin. Det rimmar väldigt illa med Lissabonstrategin.

När det gäller arbetet för regelförenkling eller regelförbättring har vi absolut inte någonting att skämmas för i det avseendet. Riksdagen har också varit tydlig i sina beställningar till regeringen, som vi nu håller på att effektuera efter bästa förmåga.

Vi genomför för närvarande provmätningar för att titta på den administrativa bördan här i landet enligt en holländsk modell som är den mest sofistikerade som finns för närvarande. Vi tar fram ett handlingsprogram för regelförbättring.

Vi har lagt ut uppdrag på alla departement och 46 olika myndigheter under de olika departementen för att titta på vad man kan göra för att förenkla men också öka servicen till inte minst de mindre och medelstora företagen.

Jag tycker nog att vi i det här sammanhanget tillhör den gruppen länder i unionen som ligger på framkant. Det handlar om att de institutioner som hanterar de här frågorna inom EU också måste tänka på hur det man producerar mottas av användarna ute i medlemsstaterna.

Vi importerar en hel del krångel, om jag uttrycker mig på det sättet, från EU i dag som vi måste hantera. Därför är det viktigt att kommissionen, rådet och parlamentet blir bättre.

Anf.  146  ULF HOLM (mp):

Jag har en kort kommentar till detta med regelförbättringar. Det låter väldigt fint när man talar om det. Jag vill också understödja regeringen här. På s. 23 skriver man mycket tydligt att det finns regler som är väldigt bra på lång sikt, till exempel för oss konsumenter.

Det gäller miljöreglering. Det gäller fler regler. Men det är jäkligt bra för vår allmänna miljö. Därför är det lite dumt att säga att vi ska ta bort så många regler som möjligt. En del regler är förbaskat bra och behöver egentligen stärkas på EU-nivå, om man nu är intresserad av det.

Jag har mest problem med det avsnitt som handlar om forskning. Jag vill verkligen betona att vi måste ta ett större ansvar för att det blir en forskning som går ut på att nå ett ekologiskt hållbart samhälle. Jag hittar inte någon riktigt klar linje.

Jag vet att bland annat Leif Pagrotsky brukar uttrycka den linjen. Men jag har väldigt svårt att hitta i de här texterna att man stöder det och att vi har fått någon framgång på det området. Men det kommer kanske längre fram. Jag för väl lugna mig lite.

Anf.  147  GÖRAN LENNMARKER (m):

Det är ett perspektiv. När man tittar på det och läser igenom det är det mycket som är bra. Men man ska se till Sveriges och Europas bekymmer. Många av de bekymmer vi har berörs inte här. De ligger mer på tjänstesidan. Det är i offentliga monopol som mycket av Europas bekymmer ligger.

Vi har svag produktivitetsutveckling och får dåliga resultat. Det noteras för övrigt även här att det inte är industrisektorn som är huvudbekymret. Avindustrialiseringen, som man formulerade det, går inte snabbare i Europa än den gör i andra delar av världen.

Det är en naturlig utveckling. Industrin går samma utveckling till mötes som jordbruket gjorde en gång. Vi får en allt mindre andel av den arbetande befolkningen som sysslar med att tillverka varor.

Det jag skulle vilja fokusera på är det som står här om biomedicinen. Det är ett område som jag sysslat lite grann med. Det är ändå bekymmersamt att se hur USA nästan tar över alltmer, och vi halkar efter.

Även där vi har haft stark position undergrävs den i Europa. Där ligger problemen inte så mycket på industrisidan utan beror kanske till dels på universitetens ställning. Förre chefen för Pasteurinstitutet i Frankrike fyllde 65 år. Då blir man pensionerad i Europa. Då åkte han naturligtvis över till USA, för det var där han fick erbjudanden.

Han skrev ett par år senare en betraktelse. Han hade levt hela livet i en fransk institution, en excellent institution, faktiskt en världsledande institution. Han konstaterar att om vi behandlar våra universitet och forskningsinstitutioner som delar av statsförvaltningen kommer de att utarmas.

Vi måste frigöra våra universitet. Det var hans centrala slutsats i detta. Gör vi inte det kommer vi att fortsätta på den här vägen. Jag minns när jag en gång i världen var i WHO. Då sade vi att hälften av all världens medicinska framsteg kom från USA och den andra hälften från resten av världen. I dag tror jag att lågt räknat två tredjedelar, kanske 70 %, kommer från USA. Fortsätter detta blir det amerikanskt alltsammans.

Den andra linjen är att se hur vi behandlar sjukvården, landstingen och läkemedelsfrågorna. Om vi ska bedriva sjukvård med lågavlönad personal och billiga läkemedel blir det till sist ingen innovation i Europa. Den blir där finansieringen sker. USA står ensam för hälften av i-ländernas medicinska finansiering eller hälso- och sjukvårdsutgifter. Vi har det tröga, byråkratiska sättet att hantera det.

Jag tror att det är här nycklarna ligger. Det handlar om våra offentliga monopol och bristen på konkurrens och förnyelse genom skyddade sektorer. Det är där som Europas och även Sveriges problem ligger.

Jag såg OECD:s rapport från i går eller i förrgår. Enligt den växer USA tre gånger så mycket som Europa under 2004. Det sker efter de enorma smällar som USA har haft med Enronskandalen, 11 september, Irak, Afghanistan och allt detta. Likväl har vi så förfärligt svårt i Europa att få fart på det.

Om vi inte fokuserar på rätt saker kommer vi aldrig någon vart. Det är de politiskt känsliga, svåra områdena som man inte fokuserar på. Där tycker jag det ibland också går bakåt. ”Tjänster av allmänt ekonomiskt intresse” kan man tolka som ett sätt att ytterligare skydda offentliga monopol och ta undan dem från den inre marknaden.

Vi skärmar av hela debatten om tjänstedirektivet. Vi kommer till den sedan. Det är här det ligger. Europa tittar på fel saker. Man vill inte titta på sakerna, eftersom de är så politiskt känsliga att man håller undan dem.

Anf.  148  MAJLÉNE WESTERLUND PANKE (s):

Jag tycker att det kanske är på sin plats att ge lite balans till Göran Lennmarkers presentation av skillnaderna när det gäller forskningen och forskningens resultat i Europa och i USA.

En av orsakerna till att forskningen i USA kan arbeta på det sätt som den gör med en väldigt stark finansiering är att staten USA styr forskningsresurserna mycket hårdhänt och tydligt och på ett mycket mer kraftfullt sätt än någon regering i Europa gör. Det är en av orsakerna till att man just kan profilera sig på centers of excellence och på områden som expanderar väldigt snabbt av typen bioteknik.

Det finns lite grann en motsatt bild när det gäller de fristående universiteten. Man är oerhört beroende av att ligga i trenden med den starka och styrda finansieringen från statliga myndigheter i USA.

Anf.  149  ULF HOLM (mp):

Jag glömde att ställa en fråga i mitt förra inlägg. Man gör skillnad på små och stora företag när man talar om regelförändringar. Jag har för mig att när man beräknar små företag på EU-nivå är ett upp till 100 anställda eller något sådant medan vi har en helt annan definition i Sverige på små företag. De har generellt 10–15 anställda. Tar ni upp det? Hur attackerar ni den frågan i så fall?

Sedan vill jag bara göra en kommentar till det Göran Lennmarker sade. Du har nog sagt USA tretton gånger i ditt inlägg. Jag tycker att du ska koncentrera dig på att försöka göra det vi kan göra bra i EU och inte bara snegla på USA hela tiden.

Jag tror att det är till nackdel för vårt arbete att hela tiden snegla på USA, USA och USA. Har du komplex tycker jag att du ska åka dit och verka där i stället.

Anf.  150  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER:

Det är en intressant diskussion. Det är inte alltid den relaterar till vad vi ska diskutera på rådsmötet. Låt mig ändå göra några kommentarer, framför allt till det Göran Lennmarker var inne på.

Jag tycker att det är väldigt trubbigt att i de här sammanhangen tala om Europa. I detta avseende är Europa som det var nu fram till den 1 maj, 15 olika medlemsstater med väldigt olika resultat och olika förutsättningar.

För egen del kan vi lätt konstatera att under den senaste tioårsperioden har Sverige haft en tillväxt som varit högre än både EU-snittet och EMU-snittet, och också OECD-snittet för den sakens skull. Det innebär att i det här avseendet har vi mindre problem än vad flertalet av de europeiska länderna har.

Därmed inte sagt att vi har anledning att luta oss tillbaka och vara nöjda. Absolut inte. Det är bra att vi har varit bättre än de flesta EU-länderna. Men vi måste fortsätta att vara det om vi ska kunna utveckla vårt samhälle så att vi har råd att finansiera vårt välfärdssamhälle.

Problemet med Lissabonstrategin är att tanken var att Europa skulle bli världens mest konkurrenskraftiga kunskapsbaserade ekonomi år 2010. I klartext innebär det att vi skulle vara bättre än USA. Under den tid som vi arbetat med Lissabonagendan och innovationsfrågorna har det inte blivit på det sättet att vi har kommit i kapp USA som Europa räknat, utan gapet har ökat. Men det är inte Sverige som har bidragit till att det gapen har ökat. Det är väldigt viktigt att komma ihåg.

Låt mig till sist säga att innovationsfrågorna är oerhört viktiga brett för regeringen. Därför kommer också regeringen inom kort innan sommaruppehållet att presentera en bred innovationsstrategi. Det är ett dokument som beskriver våra ambitioner nationellt på det här området.

Till sist till Ulf Holm. Vi har lite olika definition på vad som är små och medelstora företag. Göran Grén är en riktig sifferbitare. Han kan svara på den frågan.

Anf.  151  Departementsrådet GÖRAN GRÉN:

Det stämmer precis det som Ulf Holm säger. Det är någonting som Sverige har framfört i flertalet tidigare sammanhang. I de definitioner som slås fast både inom ramen för statsstödspolitiken och inom det som är industripolitiken är gränserna vida överstigande på EU-nivå jämfört med de definitioner vi använder på hemmaplan.

I de diskussioner där Sverige fört fram detta har det mottagits med att man i formella sammanhang, det vill säga om det kommer in i enskilda stödformer etcetera, måste detta tas under beaktande. I övrigt när man talar i den politiska retoriken finns det en uttalad förståelse för att definitionerna hamnar lite olika i de olika länderna.

Detta är någonting väldigt konkret. Om man ser till slutsatserna för regelförbättring som nu är uppe på rådsmötet nämns till exempel detta med europeiska företagspanelen. Det är ett sätt att få ombord företagen i ett tidigt skede i lagstiftningsprocessen så att de kan lämna synpunkter.

Sverige är det land som har drivit på just perspektivet med de små och medelstora företagen i detta. De företag vi talar om är människor som kanske har max en eller två anställda. Att då sitta och fylla i långa listor låter sig inte göras.

De enkäter som går ut måste vara elektroniska, och det ska ta max tio minuter ungefär att fylla i dem. Då kommer man också att få svar på vad de små och medelstora företagen tycker. Det har vi fått genomslag för.

Anf.  152  GÖRAN LENNMARKER (m):

Alla dessa promemorior handlar om jämförelser mellan USA och Europa. Det är vad de promemorior som man beskriver går ut på. Därför är det naturligt att man tar det till sin utgångspunkt när man diskuterar det.

Bekymret är att det inte är första gången vi ser den här typen av promemorior. Jag vet inte hur många år vi har sett de här promemoriorna. Den här diskussionen kommer igen och återigen. Den här iakttagelsen var för övrigt också starten på Lissabonprocessen.

Jag vet inte hur många år i framtiden vi ska sitta med den här typen av diagram och återigen se på dem. Det är inte ens så, precis som statssekreteraren sade, att vi sluter gapet eller förbättrar oss. Det är snarare så att vi halkar efter mer. Då måste man ändå fundera en smula på vad det är.

Det är vad jag menar med att jag tror att fokus är fel. Nu ser jag på hela Europa och inte specifikt Sverige. Det är inte Sverige som diskuteras här utan det samlade Europa. Det avgörande är att det är i tjänstesektorn som Europas problem ligger. Vi har en tjänstesektor som är för mycket monopoliserad.

Vi ser dessutom tendenser till att man snarare skyddar monopolen mer än mindre. Det blir så politiskt känsligt när man ska gå in och ta bort skydden för de offentliga monopolen. Jag såg det i konventet. Jag ser det också i debatten om tjänstedirektiv och på andra ställen. Där tror jag att det ligger. Sedan vet jag att det är en känslig fråga.

När det gäller finansiering av forskning är Sverige det land som har den största andelen privatfinansierad forskning. Det är högre andel än i USA. Det stämmer ju. Ett bekymmer vi har i EU är att det forskningsprogram vi har, ramprogrammet, är alldeles för mycket utvecklingsdel. Det är egentligen det som industrin själv ska finansiera. Vi har för lite av det på grundforskningen. Det är ett specialproblem. Det får vi återkomma till när nästa ramprogram ska behandlas.

Det är mycket av detta som jag tycker är fokus. Jag säger det inte för att här starta en lång debatt om alla de olika delarna. Grundproblemet är fel fokus i själva PM:en som vi ser för femte eller tionde gången, eller vad det nu är.

Anf.  153  ORDFÖRANDEN:

Vi återkommer till tjänstedirektivet lite längre fram på dagordningen. Finns det något som statssekreteraren vill tillägga på punkt 3 eller 4?

Anf.  154  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER:

Göran Lennmarker sade att det är fel fokus på PM:en. Jag vill nog ändå göra en kommentar till det. Jag kan göra det väldigt kort. Det är en väldigt bred fråga som Göran Lennmarker tar upp.

Det är väl ingen hemlighet att vi inte är överens om analysen av orsaken till att Europa halkar efter USA. Jag kan bara återigen konstatera att Sverige med kanske den största offentliga sektorn i Europa för närvarande har och har haft det under de senaste tio åren en tillväxt som överträffar snittet både i EMU-området och i OECD.

Är man seriös och verkligen söker var problemen ligger tror jag att man får ägna lite mer tankemöda och vara lite bredare än att enbart skylla på offentliga monopol, offentlig sektor och tjänsteutövning för att Europa skulle halka efter. Problemet är mycket vidare än så och kräver ett mycket bredare angreppssätt.

Anf.  155  GÖRAN LENNMARKER (m):

Jag tycker att man ska hålla isär offentlig sektor – med det menar jag utgifter – och offentliga monopol. Man kan ha en offentlig finansiering. Därmed är det en del av offentlig sektor i den meningen utan att det för den skull är ett offentligt monopol. Det kan vara hårt konkurrensutsatt. Jag ville bara göra den skillnaden.

Jag bedrev ingen specifikt svensk debatt. Det var just den europeiska.

Anf.  156  ORDFÖRANDEN:

Den lär fortsätta. Jag finner sammanfattningsvis på både punkt 3 och punkt 4 att det finns ett stöd för regeringens redovisade ståndpunkt.

Vi går vidare. Om jag förstod statssekreteraren rätt var nästa muntliga föredragning på punkt 12. Vi gör så att vi ändå går igenom punkterna innan. På punkterna 5a och 5b har vi fått en redovisning i texten av regeringens upplägg inför de fortsatta förhandlingarna. Är det någon som har några frågor eller synpunkter?

Anf.  157  PER BILL (m):

Vi tycker att kommissionen ligger ganska rätt. Vi tycker att det räcker med ett regelverk om kemikaliegodkännande. Utgångspunkten vore bättre om det gick ut på att se till att regelverket blir så bra som möjligt.

Jag har en specifik fråga. Vilken av de tre ministrarna som åker ned nu till toppmötet kommer att ta riktlinjedebatten när det gäller REACH?

Anf.  158  KARIN THORBORG (v):

Jag instämmer i vad föregående talare sade. När man förde över frågan från miljöministrarna till konkurrenskraftsrådet flyttade man frågan från att vara en hälso- och miljöfråga till någon sorts ekonomisk och näringspolitisk fråga. Det främsta målet med REACH var ju ett utökat skydd för människornas hälsa och miljö. Sådana diskussioner ska inte föras i frånvaro av kompetens från Miljödepartementet.

Jag tycker att det är viktigt att Sverige ser till att REACH behandlas av personer med rätt kompetens. Därför tycker jag att Sverige bör, som exempelvis Tyskland gör, skicka personal från Miljödepartementet när rådsmötena behandlar de här frågorna. Det skulle ge väldigt tydliga signaler om hur vi prioriterar frågan.

Vi stöder den svenska positionen. Det finns trots allt några saker som vi skulle vilja trycka på som vi inte tycker har fått den uppmärksamhet som behövs. Det gäller data- och informationskraven för kemikalier som tillverkas i volymer under 10 ton. Det måste skärpas. Som förslaget ser ut nu motsvarar det inte de mål och den inriktning som angavs i EU:s vitbok om den framtida kemikaliepolitiken.

Närmare två tredjedelar av alla ämnen som tillverkas och importeras är i mängder under 10 ton per år. Kommissionens tidigare förslag om krav på märkning eller på att det ska dataföras måste gå tillbaka till alla ämnen över 1 ton, tycker vi. Det är jätteviktigt att man tar bort klassificeringen 10 ton.

Vad det gäller myndigheten blir den en ny mäktig byrå som bidrar till ytterligare centralisering. Det tror vi skulle kunna äventyra utvecklingen att vidmakthålla medlemsstaternas behörighet och kunskap när det gäller att genomföra det i de olika länderna.

Det är också några andra frågor vi vill trycka på, men de här tycker vi är väldigt viktiga.

Anf.  159  AGNE HANSSON (c):

Jag vill också understryka att det är hälso- och miljöaspekterna i lagförslaget som är viktiga. Man bör prioritera hälsa och miljö framför den inre marknaden och att Sverige i förhandlingarna ska slå vakt om rätten till möjlighet för de enskilda medlemsländerna att ha en strängare lagstiftning.

Anf.  160  ULF HOLM (mp):

Jag delar de två föregående talarnas synpunkter i mångt och mycket, så jag behöver inte repetera det. Min fråga är: Har kommissionen fortfarande inte gjort en miljökonsekvensanalys av sitt förslag? Det står på s. 110 i våra papper: dock saknas en analys av miljökonsekvenserna. Jag trodde att de hade fått ett tilläggsuppdrag att plocka fram det. Men det har kanske ännu inte kommit.

Jag tycker naturligtvis att det ska vara miljöministrar, men det är en diskussion som vi har haft tidigare.

Det börjar gå in på förhandlingar nu. Då skulle det vara väldigt intressant att få veta förhandlingsläget, inte bara för den punkt som står i vårt underlag utan för många andra punkter, herr ordförande och kanslichef. Det skulle vara intressant att få veta vad de andra länderna tycker om de olika delförslagen. Det ingår väldigt många delförslag. Jag kan till exempel lyfta fram en sak som jag har tagit upp tidigare: minskad användning av djurtester och alternativa metoder. Det har inte funnits med tidigare. Vi har tagit upp på EU-nämnden tidigare att vi måste försöka kämpa hårt för det. Vad säger de andra medlemsländerna om det? Det är sådana förhandlingspositioner vi måste klargöra här i nämnden innan detta stora arbete går i gång. Det skulle jag gärna vilja ha lite kommentarer kring.

Anf.  161  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER:

Det är inte Sverige som har drivit att frågan ska flyttas från miljörådet till konkurrenskraftsrådet. Det har blivit så genom ett beslut av stats- och regeringscheferna. För vår egen del tycker jag mig kunna säga att det inte har påverkat någonting vad det gäller beredningsarbetet mellan departementen. Vi har ett utmärkt samarbete mellan Miljödepartementet och Näringsdepartementet. Därför ska jag också lämna över ordet till Charlotte Unger från Miljödepartementet som kan gå in och svara på de olika sakfrågorna.

När det gäller representationen vid själva rådet är regeringen när viktiga frågor behandlas företrädd på lämpligt sätt. Lena Sommestad kommer att delta på rådet för att ta ansvar för den här dagordningspunkten under måndagen.

Vad det gäller sakfrågorna i övrigt lämnar jag ordet till Charlotte Unger.

Anf.  162  Departementssekreterare CHARLOTTE UNGER:

När det gäller registrering av kemikalier och EU-myndigheten är det viktiga frågor för Sverige som vi har lyft fram. Här kan tilläggas att på senaste arbetsgruppsmötet lade Sverige fram ett positionspapper med fem viktiga frågor varav registreringsfrågan är en. Jag kan inget annat än hålla med om att det är viktigt och att vi jobbar för ökade krav. Eftersom man ska göra en revidering av datakraven för den här gruppen om sju år är det en infasning. Vi tycker att man ska jobba med olika alternativ för att få mer information om kemikalierna. Vi behöver nödvändigtvis inte göra fler djurtester.

Angående myndigheten håller jag också helt med dig. Vi säger att medlemsländerna fortfarande ska ha en möjlighet att låta EU-systemet ta hand om en kemikalie som vi vet är skadlig för miljö och hälsa. Det är också något som vi har fört fram i förhandlingarna.

När det gäller miljökonsekvensanalyserna har kommissionen ett separat arbete nu där man fortsätter inom vissa områden och gör en utökad analys. Tyvärr inbegriper inte det än så länge miljökonsekvenser. I den arbetsgruppen sitter även miljöorganisationer. De har tryckt på att det behöver göras. Som vi sade vid ett tidigare möte här finns det ett nordiskt samarbete. Där har man gjort en konsekvensanalys som beaktar miljö och hälsa. Det är ett inspel som Sverige i framtiden kommer att göra till den här gruppen.

I fråga om förhandlingsläget har jag uppfattat att det är lite olika. När vi har miljörådsmöten föregås det alltid av en föredragning i miljö- och jordbruksutskottet. Där brukar vi i detalj gå igenom förhandlingsläget. Jag vet inte hur stort utrymme det finns att göra det här. Naturligtvis kan jag göra det.

Anf.  163  ORDFÖRANDEN:

Det finns utrymme.

Anf.  162 Departementssekreterare CHARLOTTE UNGER:

Som jag sade tidigare har vi hittills försökt identifiera politiska huvudfrågor som handelsministrarna och miljöministrarna ska diskutera. Det sker inte längre en parallell diskussion. På konkurrenskraftsrådsmötet har man identifierat de tre frågor som ni har i ert underlag. Till miljörådsmötet i juni kommer ytterligare frågor att identifieras.

Sverige har lagt fram ett positionspapper där vi lyfter fram fem huvudfrågor. Det är registrering, som det står här, och företagens ansvar, som också finns med här. Vi vill ha liknande regler som i miljöbalken, det vill säga att företagen tar ansvar för substitution och försiktighetsprincip. Det handlar också om tillståndsgivning, att de mest tråkiga kemikalierna ska ha ett krav på sig att få ett godkännande. En av de viktiga svenska frågorna är att man ska tillämpa utbytesprincipen. Om det finns mindre skadliga kemikalier ska man ta bort de mer skadliga även om användningen är adekvat kontrollerad. Det är en hett debatterad fråga. Slutligen är det fråga om förslagets läsbarhet, framför allt för små och medelstora företag. I dagsläget har de små företagen väldigt svårt att tolka innebörden av förslaget, även vidare i den administrativa tillämpningen. Det är också en fråga som Sverige driver, dels att förslaget ska bli bättre, dels att de guidedokument som kommer att utvecklas underlättar för de små företagen.

Nu tror jag att jag har svarat på alla frågor.

Anf.  164  ULF HOLM (mp):

Nej, ursäkta. Jag frågade om förhandlingsläget. Det betyder hur de andra länderna i EU har reagerat på förslagen. Kommer vi att få gehör för de fem punkter som Sveriges regering för fram? Kommer vi att få majoritet för det? Är det andra länder som har fört fram synpunkter på punkter som de absolut aldrig kommer att gå med på?

Det är intressant om Sverige kommer att lyfta fram begäran om en konsekvensanalys eller om man bara låter det rinna ut i sanden. Arbetsgruppen tittar tydligen inte på just den biten.

Jag undrar vad som har hänt med frågan om djurtester, eller icke djurtester kanske jag ska säga så det inte missförstås. Jag vill ju inte ha djurtester.

Anf.  165  Departementssekreterare CHARLOTTE UNGER:

Den första frågan handlade om förhandlingsläget. Där kan jag säga att det inte finns någon fråga där vi står ensamma bland de frågor som vi har identifierat. Vi har stöd från många av de större länderna också kan jag säga utan att gå in på enskilda medlemsländer. Framför allt är det registreringsfrågan men även tillståndsgivningen som många länder lyfter fram parallellt med frågan om problemen för småföretagen att förstå förslaget.

Konsekvenser är självklart något som Sverige kommer att driva. Det är något som Sverige lyfter fram i alla sammanhang där statsråd och statssekreterare möter andra politiker. När man gör en konsekvensanalys ska den självklart bestå av konsekvenser både för industrin och miljö och hälsa.

När det gäller djurtester finns ett förslag som även kommer att beröras på rådsmötet. >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<Det är ett förslag som kommer att bidra till att man minskar antalet tester på djur. Det är också ett förslag som har en överväldigande majoritet bakom sig men som behöver vidareutvecklas.

När det gäller registrering av ämnen under 10 ton, det vill säga 1–10 ton, där vi behöver mer information är vi samtidigt öppna för att få information på andra sätt än genom djurförsök, det vill säga använda datamodeller etcetera. Det här är delar av våra inspel för att inte få fler djurförsök.

Anf.  166  ORDFÖRANDEN:

Då konstaterar jag att det finns ett stöd för regeringens redovisade upplägg inför de fortsatta förhandlingarna när det gäller punkterna a och b. Det blir också en fråga för berörda fackutskott att följa den närmaste tiden innan det har kommit tillbaka hit för ett slutligt samråd.

Då går vi över till punkt 6. Det har jag uppfattat som en informationspunkt. Vi godkänner informationen.

Samma sak gäller punkt 7 som Sven-Eric Söder var inne på under rapporten från förra ministerrådsmötet. Det är en informationspunkt.

Anf.  167  ULF HOLM (mp):

Jag har nog sagt detta innan, men jag repeterar det. Jag gillar inte alls detta. Finns det någon ekonomisk kostnadsberäkning på hur detta skulle kunna påverka EU:s totala budget? Enligt de senaste tidningsuppgifterna finns det en beräknad kostnad på 100 miljarder för projektet. Frågan är hur mycket en sådan stor satsning skulle påverka EU:s budget.

Anf.  168  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER:

Det är en fråga som hanteras i Utbildningsdepartementet. Jag överlämnar till Britt-Marie Tygård.

Anf.  169  Kanslirådet BRITT-MARIE TYGÅRD:

Kostnadsberäkning finns för om den ska ligga i Europa. Nu diskuterar man att eventuellt lägga anläggningen i Japan. Det är den informationen som kommer att eventuellt presenteras på rådsmötet. När vi får veta om majoriteten tycker att den ska ligga i Japan kommer en ny kostnadsberäkning att genomföras. Jag ber att få återkomma med nya siffror till nämnden när beräkningen är genomförd.

Anf.  170  ULF HOLM (mp):

Det var inte vad som stod i papperet. ”S stödjer en placering i Frankrike.” Om man stöder en placering i Frankrike måste man ha gjort en kostnadsberäkning för vad det kan kosta för EU:s budget att placera den i Frankrike.

Anf.  171  Kanslirådet BRITT-MARIE TYGÅRD:

Den kostnadsberäkningen är genomförd. Jag sade att om den ska läggas i Japan vet vi inte.

Anf.  172  ORDFÖRANDEN:

Då godkänner vi informationen.

Nr 8. Här har regeringen redovisat ett upplägg. Frågor? Om inte konstaterar jag att det finns ett stöd för regeringens redovisade upplägg inför de fortsatta förhandlingarna.

9 har vi klarat av, liksom 10 och 11. Då är vi inne på punkt 12. Där förstår jag att statssekreteraren vill göra en liten föredragning.

Anf.  173  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER:

Det stämmer. Det gäller en politisk överenskommelse, ett förslag till direktiv om erkännande av yrkeskvalifikationer. Kommissionens förslag till direktivet har diskuterats i en arbetsgrupp i rådet under närmare två år. Från vår sida ser vi mycket positivt på resultatet av det arbete som har utförts i arbetsgruppen. Sverige har stött huvuddelen av förslaget, som innebär förenklingar av gällande regler för erkännande av yrkeskvalifikationer för sådana yrken som är reglerade. Vi menar att det nya direktivet kommer att underlätta för svenska medborgare som vill arbeta utomlands. I vissa frågor har vi haft en annan uppfattning än kommissionen, men diskussionen i arbetsgruppen har lett fram till ett slutresultat som i huvudsak ligger i linje med Sveriges position.

Nu är syftet med behandlingen i rådet att nå politisk enighet kring förslaget. Kommissionens förslag syftar till att ersätta sammanlagt 15 direktiv – här talar vi i praktiken om förenkling – som behandlar frågor om ömsesidigt erkännande av yrkeskvalifikationer med ett enda direktiv.

Samtidigt föreslår man vissa enklare regler. Den främsta nyheten är enklare villkor för tillfälligt tillhandahållande av tjänster över gränserna. Det är främst kring dessa regler som viss oenighet tidigare har funnits. Sverige är angeläget om att sådana regler genomförs eftersom det innebär stora möjligheter för den svenska servicesektorn.

Många medlemsländer reglerar i dag en stor del av sin arbetsmarknad, särskilt inom hantverks- och servicesektorerna. Eftersom vi i Sverige tillämpar näringsfrihet finns inte motsvarande begränsningar för utländska serviceutövare som vill komma till Sverige, utom för ett visst begränsat antal yrken – främst inom hälso- och sjukvårdssektorn.

Vid Corepermötet i onsdags nåddes ingen enighet kring artiklarna om tillfälliga tjänster. Den utestående frågan gäller kravet på en särskild skriftlig deklaration som ska avlämnas i förväg av tjänsteutövaren till värdlandets myndigheter. Kommissionen anser att endast de yrkesutövare vars verksamhet har betydelse för hälsa och säkerhet ska avkrävas en särskild deklaration. Denna linje har Sverige hävdat i arbetsgruppen, och det är den lösning som vi från vår sida föredrar.

Frågan har varit uppe för behandling i EU-nämnden vid två tidigare tillfällen, november 2002 och november 2003.

Anf.  174  GÖRAN LENNMARKER (m):

Det är ett utmärkt exempel på hur man ska se till att inte ha en mängd monopol. Det har vi inte i Sverige. Tyskland har en förfärlig massa regler och sätter staket kring yrkeskompetens – som vi ser ger Tyskland en dålig utveckling. Det är en delförklaring. Det här är ett exempel på där Sverige är bättre. Vi ska få alla att ta bort detta annat än för direkt säkerhet i legitimationsyrkena – läkare, apotekare och så vidare.

Anf.  175  ORDFÖRANDEN:

Då finner jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Vi går vidare. Vi har punkt nr 13.

Anf.  176  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER:

Här siktas också på en politisk överenskommelse. Det är frågan om patenterbarhet för datorrelaterade uppfinningar.

Frågan gäller ett nytt direktiv om förutsättningarna för att meddela patent på just datorrelaterade uppfinningar. Vad är en datorrelaterad uppfinning? En datorrelaterad uppfinning är enligt direktivet en uppfinning som utövas på dator med hjälp av ett datorprogram. Sådana uppfinningar finns, som vi alla vet, överallt i samhället i dag, i fordon, i industrirobotar, i våra telefonnät. Patent på den typen av uppfinningar är ingen nyhet. I Sverige, men också i övriga Europa, har datorrelaterade uppfinningar kunnat skyddas med hjälp av patent under en lång tid.

Direktivet har två syften. För det första vill man införa enhetliga och tydliga gränser för när patent på datorrelaterade uppfinningar kan meddelas. Härigenom skapas helt klart ett bättre innovationsklimat inom unionen. Utgångspunkten för denna gränsdragning är det europeiska patentverkets praxis, vilket är en praxis som redan är vägledande både i Sverige och i andra EU-stater.

För det andra vill man tillse att EU inte ska gå i en riktning mot den amerikanska rättsutvecklingen. I USA ges bland annat patent på affärsmetoder, vilket är något som inte ska vara möjligt enligt direktivet.

Tanken är att medlemsstaterna vid rådsmötet ska anta en gemensam ståndpunkt. I en förberedande behandling i Coreper har det visat sig att det finns en tillräcklig majoritet för ordförandeskapets förslag. Sverige stöder ordförandeskapets förslag till gemensam ståndpunkt. Förslaget innebär en bra balans som ger näringslivet fullgoda möjligheter att även i framtiden skydda sina uppfinningar på området samtidigt som skyddet inte – det är viktigt – blir oskäligt omfattande i förhållande till tredje man.

När en gemensam ståndpunkt har antagits av rådet ska den lämnas till parlamentet för en andra läsning. Parlamentet har i sin första läsning intagit en hållning som i viktiga delar går stick i stäv med den linje som en majoritet i rådet i dag stöder. Om parlamentet håller fast vid sin tidigare inriktning kommer frågan sannolikt att gå vidare till en så kallad förlikningsförhandling.

Anf.  177  KARIN THORBORG (v):

Vi tycker inte alls om förslaget. Vi har inom Vänsterpartiet länge arbetat mot att tillåta sådana patent. När förslaget behandlades i Europaparlamentet röstade alla svenska partier utom två mot förslaget. Men trots att parlamentet röstade nej till mjukvarupatentet har det irländska ordförandeskapet lagt fram ett förslag som innebär – som vi menar – ett ja. Det är inget kompromissförslag. Det går längre när det gäller att införa obegränsat patent enbart på mjukvara än det ursprungliga förslaget. Därför uppmanar jag den svenska regeringen att motsätta sig förslaget.

Anf.  178  AGNE HANSSON (c):

Herr ordförande! Jag är inne på samma linje, nämligen att Sverige inte ska ge stöd för ordförandeskapets förslag i den delen. Det är ett nytt direktiv som ska till.

Det här är en komplicerad materia. Den kan mycket väl liknas vid att patentera liv. Man kan mycket väl använda upphovsrätten som skydd. Det är fullt tillräckligt.

Microsoft ansöker snart om hundratals patent om dagen i Europa. Det kommer att verka hämmande på utvecklingen av datorprogram och innebära att småföretag som sysslar med tjänstesektorn kommer att få det kämpigt och att mångfalden kommer att motverkas med den typen av patent. Jag menar att regeringen borde gå den andra vägen.

Anf.  179  ULF HOLM (mp):

Jag delar de två tidigare talarnas åsikter. Jag tycker att Sveriges regering ska säga nej till förslaget.

Jag har egentligen en mängd frågor. Jag har läst underlaget. Jag tycker att det är lite felaktigt beskrivet på vissa punkter hur behandlingen har gått till, framför allt hur man förklarar att EU-parlamentets åsikter inte riktigt stämmer med verkligheten. Det kan vi ta utanför protokollet.

Jag hopas verkligen att Sveriges regering säger nej till detta, även om s och m tycks vara överens.

Anf.  180  PER BILL (m):

Ja, det tycks vi vara. Det är ett bra och väl avvägt förslag. Precis som statssekreteraren säger kommer det att förbättra innovationsklimatet. Det är bara att fortsätta och stå på er för detta kloka förslag.

Anf.  181  CARL B HAMILTON (fp):

Klokt vet jag inte, men det är ganska komplicerat och svårt. Den springande punkten är om det går att hitta en lösning som säkerställer att patent beviljas bara för sådant som det är avsett för, nämligen uppfinningar. Det får inte bli ett missbruk av patenträtten. Det finns exempel i Amerika på patentmattor som dödar innovations- och utvecklingsmöjligheter inte minst för små och medelstora företag. Det är därför som vi har varit skeptiska i Europaparlamentet. Jag vill redovisa den hållningen här att det är viktigt att detta inte missbrukas och att små och medelstora företag inte kommer till skada. Jag skulle också föreslå att man ser över detta så att inte dessa sidoeffekter uppstår.

Anf.  182  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER:

Jag har full respekt för att man tycker att frågan är svår. Den är komplex. Den ståndpunkten vi har kommit fram till är grundad på noggrann analys. Vi tycker för svenskt vidkommande att mycket står på spel. Det är ingen hemlighet var svensk industri står i frågan. Vi tycker att vi har fått ett förslag som har en rimlig balans. Frågan kommer sannolikt inte att vara avgjord i och med den här behandlingen i rådet. Frågan går vidare till parlamentet. Skulle parlamentet vidhålla sin uppfattning har vi en förlikningsförhandling att se fram emot.

Det var några mer substantiella, precisa frågor som jag gärna överlämnar till Thomas Johansson från Justitiedepartementet som hanterar frågan vardagligen.

Anf.  183  Kanslirådet THOMAS JOHANSSON:

Även jag vill hålla med om att frågan är komplicerad. Det är inte lätt att tala om vissa av de mer abstrakta termer man kommer in på när man talar om patent på datorrelaterade uppfinningar. Egentligen behöver man jämföra olika patentkrav på uppfinningar med varandra för att verkligen bilda sig en uppfattning. Men jag ska göra mitt bästa.

Som statssekreteraren har sagt är detta i och för sig ett nytt direktiv. Men det introducerar inte någon ny patenttyp utan den har funnits i Europa under 30 års tid. Det har meddelats ungefär 30 000 patent på det här området, de främsta av det europeiska patentverket EPO.

Vad man dock har kunnat konstatera är att det inom gemenskapen, dels när det gäller tolkningen av EPO-patent, dels också vid beviljande av nationella patent, finns olika praxis i medlemsstaterna. Det här har lett till en rättsosäkerhet för användarna, de som söker patent, de som bevakar sina patent och de som försöker titta på om man möjligen med sin aktivitet i sin verksamhet gör sig skyldig till patentintrång.

I syfte att överbrygga de här problemen och få till stånd en lösning har man ansett att det är rimligt att också vidta åtgärder på gemenskapsnivå. Man har då diskuterat olika sätt att göra det på. Hur långt ska man gå i regleringen? Och man har funnit det angeläget att lägga harmoniseringen på den nivå där EPO:s praxis befinner sig i dag. Man försöker alltså sätta tydligare gränser för när den här typen av uppfinningar ska kunna vara patenterbara. Det menar vi att man har lyckats med i detta direktiv.

Ett annat syfte som också har nämnts är att man vill sätta en gräns mot rättsutvecklingen i USA, där man kan patentera affärsmetoder. Det tillåts inte enligt detta direktiv. Man undviker alltså genom direktivet att patentera rent abstrakta idéer som närmast kan tänkas vara anvisningar för det mänskliga intellektet. Men man har inte velat stänga dörren för vad som är genuina uppfinningar som till en del innehåller ett datorprogram.

Det är riktigt, som också har sagts, att Europaparlamentet hade en lång rad ändringsförslag till kommissionens förslag, närmare bestämt 64 stycken. Det finns naturligtvis inte möjlighet att gå igenom alla de förslagen här och kommentera dem, men generellt sett kan man säga att förslagen har sådan karaktär att det skulle innebära att patent som har varit möjliga i Europa under 30 års tid inte skulle vara möjliga.

Det skulle också innebära en ändring av EU:s patenträtt som skulle innebära att vi handlade i strid med internationella åtaganden, till exempel det så kallade TRIPS-avtalet, och inskränkningar i patenterbarheten på väldigt viktiga områden som är betydelsefulla för det europeiska näringslivet, informationsbehandling med mera. Därför har den kvalificerade majoriteten inom rådet ansett att man inte kan lägga alla parlamentets ändringsförslag till grund för ett direktiv.

Jag vill poängtera att man har tagit om hand en hel del av parlamentets förslag som innebär förbättringar av det ursprungliga förslaget.

Behovet av den patenttyp som man har hänvisat till att upphovsrätten skyddar kommenterades också. Det är naturligtvis riktigt att datorprogram i sig inte är patenterbara, men de kan skyddas genom upphovsrätten. Men det räcker inte för många användare eftersom upphovsrätten bara skyddar själva formen som ett program är uttryckt i. Den skyddar inte de idéer och tankar som ligger bakom, framför allt inte den tekniska effekt som ett utövande av det här programmet innebär, vilket patentet på datorrelaterade uppfinningar innebär. Det finns, säger man från industrihåll, både stora och små, ett behov av att kunna skydda sina patent på det här området.

Jag tror att jag har täckt in det mesta med detta.

Anf.  184  ORDFÖRANDEN:

Jag finner sammanfattningsvis att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i ärendet.

Vi går till punkt 14.

Anf.  185  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER:

Vi fortsätter med patent men en annan form av patent, gemenskapspatentet. Här talar vi om en politisk överenskommelse.

Jag får väl säga att också vid detta rådsmöte är målsättningen att nå en politisk överenskommelse om såväl de enskilda artiklarna i förordningen om gemenskapspatentet som om förslaget till nödvändiga ändringar i den så kallade Europeiska patentkonventionen. Det här är det andra försöket under det irländska ordförandeskapet.

När det gäller förordningstexten kan Sverige i likhet med de flesta andra medlemsstater acceptera den stora merparten av innehållet. Men fortfarande återstår att lösa den svåra och även mycket känsliga frågan om vilken betydelse som ska tillmätas de obligatoriska översättningarna av patentkraven till samtliga officiella EU-språk. I den här frågan råder fortfarande oenighet.

För Sveriges del har vi hela tiden under förhandlingarna aktivt verkat för en lösning där översättningarna har en rättsligt sett underordnad roll jämfört med patentets originaltext. Denna övergripande målsättning står självklart fast, och utifrån den är vi i princip beredda att nu acceptera den kompromisstext som ordförandeskapet helt nyligen har presenterat.

Om det utifrån förhandlingsläget bedöms som ändamålsenligt kommer självfallet Sverige också att ytterligare verka för att frågan ska få en så bra lösning som möjligt framöver.

När det till sist gäller EU:s förslag till ändringar i den europeiska patentkonventionen kan Sverige också i allt väsentligt stödja det.

Anf.  186  GÖRAN LENNMARKER (m):

Jag måste bara fråga om en sak i själva huvudfrågan. Det här är den klassiker vi har i EU-nämnden alltsedan 1995, vilka språk är det som gäller?

Anf.  187  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER:

Det är en bra fråga. Det är olika dokument vi talar om. Jag lämnar ordet till Christoffer Démery som också är från Justitiedepartementet.

Anf.  188  Rättssakkunnige CHRISTOFFER DÉMERY:

Som jag uppfattade det var frågan vilka språk som är aktuella. Det finns, som nämnden känner till, sedan länge en politisk överenskommelse om att en mindre del av patentskriften, de så kallade patentkraven, ska översättas till samtliga EU-språk. Det är inte det frågan gäller nu, utan frågan är vilken rättslig betydelse de här översättningarna ska ha.

När man väl har översatt den här delen av patentskriften till exempel till svenska, spanska eller vad det kan vara för språk och översättningen inte överensstämmer med originialtexten, det vill säga det språk som patentet har meddelats på, vilket språk ska då gälla? Den svenska linjen är att det i huvudsak är originaltexten som ska gälla. Men det måste finnas någon form av incitament för att göra översättningarna bra.

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Anf.  189  ORDFÖRANDEN:

Jag finner att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Vi går till nästa punkt. Tullkodex.

Anf.  190  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER:

Det här gäller en politisk överenskommelse och ändringar av rådets förordning om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen. De viktigaste nyheterna är dels införandet av krav på summariska deklarationer före import och export, dels en bestämmelse om ett gemensamt system för att godkänna ekonomiska aktörer. Tanken är att företag som uppfyller vissa krav ska bli godkända och därmed så småningom kunna få vissa lättnader i tullhanteringen.

Sverige har en generell reservation mot kommissionens förslag till summarisk deklaration före import och export. Vi tycker att idén att skapa säkerhet i hela logistikkedjan är bra, men vi efterlyser balans mellan säkerhets- och skyddsåtgärderna och åtgärderna för att tillförsäkra de seriösa företagen en smidig och effektiv tullhantering.

Nu ser vi med tillfredsställelse att texten under arbetet i rådsarbetsgruppen faktiskt har fått en mer flexibel utformning, och vi välkomnar att det tas in en bestämmelse som kan utgöra grunden för fortsatt arbete med ett gemensamt system för godkända ekonomiska aktörer. Att de företag som får status som godkända aktörer ska kunna få lättnader från till exempel kravet på att lämna deklaration redan före import och export ser vi också här som en självklarhet.

Arbetet i rådsarbetsgruppen har gått i rätt riktning. Trots det här ifrågasätter vi faktiskt om det finns tillräcklig balans i förslaget. Vi tycker också att det är en brist att det inte gjorts en seriös analys av följderna av förslaget om summariska deklarationer. Därför anser vi att Sverige inte bör lyfta bort sin reservation.

Däremot bör ordförandeskapets textförslag gällande godkända ekonomiska aktörer stödjas. Det tycker vi är en användbar kompromiss.

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<Här framförs åsikten att tillgången till elektroniska deklarationer och datoriserade system för riskhantering och informationsutbyte är nödvändiga för att de nya bestämmelserna ska kunna tillämpas. Det här är en åsikt som vi från vår sida delar. Därför anser vi att Sverige bör ansluta sig till den deklarationen.

Anf.  191  ULF HOLM (mp):

Jag ber om ursäkt om jag är lite dåligt påläst, men i början fick jag uppfattningen att du sade att Sverige inte tyckte om det här och så gav du en del argument för riskanalys och så vidare. Men i slutändan kommer du fram till att vi ska godkänna allting. Det var det jag inte riktigt hängde med på. Hur kan det bli så? Har Sverige en ursprungsuppfattning att det här kanske inte leder till de förbättringar som Sveriges regering skulle vilja se borde man säga nej och söka stöd för att se till att man får igenom de åsikterna. Eller?

Anf.  192  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER:

Vad som är bäst taktik i det här avseendet kan Lena Gustafson reda ut.

Anf.  193  Kanslirådet LENA GUSTAFSON:

Jag ber om ursäkt om underlaget som statssekreteraren fick inte var tillräckligt utförligt. Det finns alltså två delar i det här förslaget som ursprungligen kom från kommissionen och nu finns i en kompromisstext från ordförandeskapet.

Den ena delen gäller införandet av ett krav på summarisk deklaration redan före import och export. Enligt kommissionens ursprungliga förslag skulle det ske hela 24 timmar innan i samtliga fall.

Det fanns inte i kommissionens förslag någonting om det som vi kallar för godkända ekonomiska aktörer. Det är någonting som så att säga har vuxit fram under arbetet i rådsarbetsgruppen, bland annat på grund av att Sverige har framfört kritik mot det ursprungliga förslaget såsom varande obalanserat. Man ser inga som helst möjligheter att uppnå målen i Lissabonstrategin etcetera.

Det är alltså två delar. Som statssekreteraren sade är vi väldigt tacksamma för att den andra delen också har kommit in i förslaget. Vi är också tacksamma för att texten faktiskt har blivit mer flexibel. Det må vara så att Sverige är den enda medlemsstat som har vågat sticka ut hakan och säga att vi reserverar oss formellt mot detta. Men fler medlemsstater har utan att göra det varit inne på samma linje som Sverige, att det här är för obalanserat. Det har blivit bättre. Det har blivit flexibelt.

Men samtidigt som förslaget har blivit flexibelt har det i allt större utsträckning fått karaktären av rambestämmelser där vi inte ser vad konsekvenserna blir. Säcken ska ju fyllas, så att säga, och det har man tänkt ska ske i kommittologin. Alla detaljerade tillämpningsföreskrifter ska man skapa i kommittologin, exempelvis vilka tidsgränser som verkligen ska gälla. Vi har fått bort de obligatoriska 24 timmarna, men det finns inte angivet vad det ska vara i stället. Det ska fastslås vilka undantag som kan medges etcetera. Det i kombination med att det inte har gjorts någon seriös konsekvensanalys har lett oss till ställningstagandet att rekommendera att Sverige behåller reservationen.

Nu ska jag säga att ordförandeskapet vid Coreper så sent som den här veckan, i onsdags, lyckades få kvalificerad majoritet för sitt förslag. Men det är fortfarande så att fyra medlemsstater har problem med den bestämmelse som vi tycker är rätt bra, om de godkända aktörerna, medan Sverige då har en reservation mot den andra bestämmelsen.

Anf.  194  ORDFÖRANDEN:

Jag finner att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i ärendet. Då går vi över till punkt 16 om tjänster på den inre marknaden.

Anf.  195  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER:

Detta är punkten övrigt på vår dagordning, och det hör inte till vanligheten att vi vill presentera övriga punkter. Men det här handlar alltså om förslaget till direktiv om tjänster på den inre marknaden. Eftersom vi vet att det är en fråga som intresserar många och det är en viktig fråga, vill vi gärna ta tillfället i akt att säga något om den. Det rör sig om en informationspunkt, och vi förutser ingen debatt kring frågan.

Jag vill ändå kort nämna något om våra utgångspunkter för det kommande arbetet med tjänstedirektivet. Som ni vet presenterades direktivet den 13 januari i år. Vi befinner oss ännu i ett tidigt skede i förhandlingarna. För vår del är vi brett i Regeringskansliet inne i ett intensivt analysarbete. Vi har också ett nära samråd med alla olika berörda parter, både internt och externt, och försöker att tillsammans bena ut på vilket sätt det förslag som vi nu har på bordet kan komma att påverka viktiga svenska intressen i olika avseenden.

Låt mig också säga att fri rörlighet av tjänster och möjlighet till etablering naturligtvis är en viktig del i arbetet med att stärka tillväxten och sysselsättningen i Europa. Det liggande direktivförslaget som kommissionen har presenterat avser att säkerställa dessa två grundläggande friheter som sedan länge gäller enligt EG-fördraget. Samtidigt är det klart, och det är viktigt, att den lagstiftning som föreslås på det här området blir väl avvägd och balanserad.

För regeringens del vill jag i det här sammanhanget göra alldeles klart att regeringen inte kommer att acceptera en lagstiftning som riskerar att hota grundläggande svenska intressen. Den inledande analys som vi har gjort av materialet visar också på en del problem. Det är självklart att regeringen aldrig kommer att medverka till att till exempel kollektivavtalens ställning på den svenska arbetsmarknaden skulle hotas eller att direktivet skulle få negativ inverkan på och betydelse för viktiga kärnverksamheter som vården, skolan eller omsorgen. Jag kanske gör en del besvikna i nämnden med att säga att våra monopol skulle hotas på det här sättet. Men, som sagt, vi befinner oss i ett inledande skede av behandlingen av direktivet.

Frågan kommer upp som en informationspunkt under punkten Övrigt. Det kommer inte att blir någon debatt. Under det irländska ordförandeskapet förutser vi heller inga förhandlingar. Jag förutser – det är i vart fall en kvalificerad gissning – att vi under de kommande åren kommer att få rikliga tillfällen att återkomma till den här frågan i EU-nämnden.

Anf.  196  CARL B HAMILTON (fp):

Statssekreteraren sade att man eftersträvar en väl avvägd och balanserad svensk hållning. Jag tycker inte att det här är en väl avvägd och balanserad svensk hållning. Det finns många frågor här. Men grundhållningen här är, som jag ser det, deciderat negativ. Med tanke på att detta är en sektor som utgör ungefär 70 % av BNP i alla industriländer – industriländer är ett felaktigt ord, för det är egentligen tjänsteländer vi talar om, så det är en gammal och omodern etikett – och eftersom det är den sektor som växer vore det väldigt olyckligt om Sverige skulle ha som grundhållning och se det som en balanserad hållning att man ska vara emot en friare handel och en fri handel på tjänstehandelns område.

De invändningar som statssekreteraren nämnde finns också omnämnda i materialet. Jag har läst direktivet ganska väl också tillsammans med den redan gällande lagen i Sverige om utstationering av arbetstagare, som tar hand om alla de frågor som har tagits upp om att andra länders löner, arbetstider, semester och säkerhetsbestämmelser ska råda här. Den lagen har ju gällt här i flera år. Jag kan inte se att den situationen över huvud taget hotas av det här direktivet. Arbetsrätten är explicit undantagen. När det gäller socialförsäkringar och konsumentens säkerhet säger man att EU:s konsumentsäkerhetsarbete innehåller krav som läggs till de krav som finns i direktivet, och så vidare.

I Folkpartiet är vi helt övertygade om att det här i grunden är en fråga om ett ja eller ett nej till en friare handel. Tyvärr förefaller det mig som att regeringen nu verkar landa på en obalanserad protektionistisk hållning i frågan.

Anf.  197  PER BILL (m):

Klockan är tjugo minuter över två och det är fredag, och vi ska absolut inte ha någon linjedebatt här och nu. Det finns många tillfällen att återkomma till detta. Men vi moderater delar i stort Folkpartiets uppfattning. Det här skulle jag kalla för möjligheternas direktiv. Här finns de riktigt stora möjligheterna att faktiskt nå Lissabonmålen. Jag tror att det här kommer att bli en oerhört viktig fråga de kommande åren, och det gäller att se det som en möjlighet.

Anf.  198  ANDERS KARLSSON (s):

Ståndpunkterna skiljer sig så klart åt i den här frågan. Vi tycker att den ståndpunkt som regeringen har intagit är väl värd att belysa. Ståndpunkten är klassisk svensk, att det inte är löner och sociala förhållanden utan produktivitetsökningen som ska avgöra konkurrensen. Det har förts debatt om det här tidigare i EU-nämnden, men vi ska väl inte ha det nu, för nu vill väl alla gå hem. Men det är viktigt från vår sida att markera att vi tycker att det är rätt hållning att man slår vakt om den svenska arbetsrättslagstiftningen och så vidare, och vi har noterat att det också är andra som tycker det.

Anf.  199  KARIN THORBORG (v):

Vi noterar med tillfredsställelse att regeringen blivit mer kritisk till direktivet och inser alla konsekvenser som kan hota grundläggande svenska intressen, bland annat regler som gör det svårare för facket och för konsumenterna att se till att de svenska reglerna gäller när utländska tjänsteföretag verkar i Sverige. Jag tänker då på den så kallade ursprungslandsprincipen, som enligt direktivet ska vara huvudregeln.

Nu vill jag ställa en direkt fråga om något som inte riktigt framgick av det sagda. Anser regeringen att ursprungslandsprincipen helt ska strykas? Kommer regeringen att driva den frågan, eller nöjer sig regeringen med de här många och fina undantagen?

Anf.  200  CHRISTINA AXELSSON (s):

Jag vill bara tillägga att det är viktigt att man har ett direktiv som också reglerar tjänsterna på den inre marknaden. Med tanke på det sätt som det här direktivet är utformat delar jag helt regeringens ståndpunkt att de här olika frågorna måste klarläggas på ett ordentligt sätt, så att man inte äventyrar den arbetsrättsliga modellen i Sverige.

Anf.  201  AGNE HANSSON (c):

Jag vill ge en kort deklaration från vår sida. Jag delar regeringens uppfattning att det är viktigt med rörlighet för att främja tillväxt och utveckling. Om man nu ska se något positivt i regeringens handlande, vilket jag gör, är det att man är beredd att gå in och pröva tjänstedirektivets innehåll och inte omedelbart säga nej, punkt slut. Det tycker jag är viktigt.

Det finns undantag som man måste ha ur svensk synpunkt, även om jag kanske inte ser det som nödvändigt att sätta upp så många hinder att rörligheten och tillväxten möjligen inte kommer till stånd. Men i grunden tycker jag att det är bra att ni är positiva till tjänstedirektivet och till att pröva dess utformning. Den här diskussionen får vi säkert återkomma till många gånger framöver.

Anf.  202  ULF HOLM (mp):

Bättre sent än aldrig, men det har faktiskt bestämts på toppmöten de senaste tre åren att vi ska ha denna utveckling med tjänstedirektivet. Jag välkomnar verkligen att regeringen äntligen börjat inse vad det egentligen handlar om när det nu börjar konkretiseras lite. Jag välkomnar också den linje som regeringen har intagit, att det finns ett antal problemområden som måste belysas och redas ut. Jag personligen är ganska skeptisk till förslaget som det ser ut nu.

Jag vill dock påminna om att arbetsmarknadsutskottet förhoppningsvis ska ha en hearing om det här den 27 maj – som ordföranden i arbetsmarknadsutskottet, Anders Karlsson, glömde att säga – där vi ska gå på djupet med det här. Jag hoppas att så många som möjligt dyker upp då.

Anf.  203  ANNELIE ENOCHSON (kd):

Som någon sade är timmen sen och vi ska inte ha någon debatt. Men jag vill bara markera att vi ansluter oss till det som har sagts av c, fp och m och att vi är positiva till tjänstedirektiven. Vi kommer säkert att återkomma till hur de ska utformas vidare.

Jag skulle bara vilja ställa en kort fråga till Sven-Eric Söder. Kan du bara mycket kort tala om hur de andra länderna ställer sig till detta, speciellt våra närmaste grannar?

Anf.  204  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER:

Jag ska börja med att svara på den sista frågan, och jag ska göra det kort. Om det är någon som har misstänkt att den svenska regeringens position skulle vara unik och inga andra länder skulle ha några frågetecken och se potentiella bekymmer med direktivet, vill jag säga att det är fel. De indikationer som vi har fått i diskussioner i rådsarbetsgruppen och också när vi kolleger träffas sinsemellan är att många länder reser frågetecken. Det varierar naturligtvis lite grann beroende på vilka länder det är och vilka områden det handlar om, men de sammanfaller rätt så rejält. Exempelvis när det gäller kollektivavtalen och arbetsrätten ser vi samma bekymmer i de nordiska länderna. Tjänster som hanteras i monopol är länderna naturligtvis frågande inför och ställer frågor om. Kärnverksamhet inom den offentliga sektorn och konsumentskyddet är andra frågor som ofta kommer upp. Det är alltså en rätt diger lista. Men vi har inte kommit så långt i arbetet ännu att de olika länderna har utmejslade positioner. När jag säger det vill jag anknyta till vad Ulf Holm sade. Jag tycker inte att man kan säga att det äntligen har blivit en diskussion om det här. Det är korrekt att det har varit en beställning från stats- och regeringscheferna på toppmötena sedan Lissabonagendan antogs på ett förslag från kommissionen. Men glöm inte att vi inte hade något förslag att ta titta på förrän den 13 januari i år. Som ni förstår står den här frågan väldigt högt på vår agenda. Vid alla politiska överläggningar som vi nu har med kolleger inom unionen diskuterar vi denna fråga. Min bedömning är att vi nog är bland de länder som har kommit längst i analysarbetet av direktivet, så jag känner mig väldigt trygg på den punkten. Det finns ett väldigt brett engagemang i Regeringskansliet för att hantera direktivet.

Med all respekt för direktivets betydelse och dignitet skulle jag vilja säga att vår hantering av direktivet påminner lite grann om hur man bygger upp ett fotbollslag. För att bli framgångsrik och offensiv måste man först säkra defensiven, och det är det som vi håller på med.

Det är inget tvivel om att det finns stora ekonomiska vinningar med en fungerande tjänstemarknad i unionen. Det är ingen som sticker under stol med det. Men vi vill inte skörda frukterna av den potentialen och de vinningarna till priset av att vi skulle riskera betydande, viktiga nationella intressen. Vi vill säkerställa att det verkligen inte blir på det sättet. Jag behöver inte upprepa vilka områden det gäller.

Regeringen är för ett tjänstedirektiv, för vi vet alla att i EU:s fördrag deklarerades det från början att det skulle vara en fri rörlighet för tjänsterna. För dem som är väldigt kritiska till hela idén med en fri rörlighet för tjänster kan receptet knappast vara att säga att man inte ska ha något direktiv, för då skickas hela frågekomplexet till domstolen i Luxemburg. Då kommer det ändå att avgöras på det ena eller det andra sättet. Ett direktiv är politikernas chans att reglera och utforma tjänstehandeln.

Till sist frågan om ursprungslandsprincipen. Den är en del av direktivet. Vi har analyserat den, och preliminärt ser vi problem med ursprungslandsprincipen. Men för att vi ska ha en alldeles klar uppfattning om vad den kommer att betyda vill vi borra lite djupare i diskussionen med kommissionen. Jag vill uttrycka det så här: Skulle ursprungslandsprincipen innebära att vi inte kan sköta vår defensiv, för att gå tillbaka till fotbollsmetaforen, är det självklart inte acceptabelt för oss. Men skulle det visa sig att ursprungslandsprincipen inte skulle få de negativa konsekvenserna genom undantag eller att den skulle neutraliseras av andra direktiv, exempelvis utstationeringsdirektivet, är det naturligtvis en helt annan sak. För oss är det viktiga vad som händer i verkligheten, vad som händer på arbetsmarknaden, och vi vill inte att arbetsmarknaden i Sverige ska drabbas negativt av ett direktiv som kommissionen i Bryssel har presenterat.

Anf.  205  ORDFÖRANDEN:

Då konstaterar jag att det finns ett stöd för regeringens redovisade upplägg inför de fortsatta förhandlingarna.

Då har vi bara en punkt kvar, Europeisk turism, som är en informationspunkt. Eftersom ingen har någon fråga tackar vi statssekreteraren med medarbetare. Jag önskar er alla en trevlig helg.

Innehållsförteckning

1 §  Allmänna frågor och yttre förbindelser 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  2  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 1

Anf.  3  PER ROSENGREN (v) 2

Anf.  4  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 2

Anf.  5  ORDFÖRANDEN 2

Anf.  6  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 2

Anf.  7  ORDFÖRANDEN 2

Anf.  8  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 2

Anf.  9  ORDFÖRANDEN 2

Anf.  10  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 2

Anf.  11  CARL B HAMILTON (fp) 2

Anf.  12  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 3

Anf.  13  ORDFÖRANDEN 3

Anf.  14  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 3

Anf.  15  ORDFÖRANDEN 3

Anf.  16  CARL B HAMILTON (fp) 3

Anf.  17  ULF HOLM (mp) 3

Anf.  18  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 4

Anf.  19  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 4

Anf.  20  ORDFÖRANDEN 4

Anf.  21  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 4

Anf.  22  ORDFÖRANDEN 4

Anf.  23  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 5

Anf.  24  GÖRAN LENNMARKER (m) 5

Anf.  25  ULF HOLM (mp) 6

Anf.  26  AGNE HANSSON (c) 6

Anf.  27  CARL B HAMILTON (fp) 7

Anf.  28  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 7

Anf.  29  ORDFÖRANDEN 8

Anf.  30  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 8

Anf.  31  GÖRAN LENNMARKER (m) 9

Anf.  32  ORDFÖRANDEN 9

Anf.  33  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 9

Anf.  34  ULF HOLM (mp) 9

Anf.  35  CARL B HAMILTON (fp) 10

Anf.  36  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 10

Anf.  37  CARL B HAMILTON (fp) 10

Anf.  38  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 10

Anf.  39  CARL B HAMILTON (fp) 10

Anf.  40  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 10

Anf.  41  PER ROSENGREN (v) 10

Anf.  42  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 10

Anf.  43  ORDFÖRANDEN 11

Anf.  44  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 11

Anf.  45  ORDFÖRANDEN 11

Anf.  46  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 11

Anf.  47  CARL B HAMILTON (fp) 11

Anf.  48  ORDFÖRANDEN 11

Anf.  49  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 12

Anf.  50  ORDFÖRANDEN 12

Anf.  51  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 12

Anf.  52  ORDFÖRANDEN 12

Anf.  53  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 12

Anf.  54  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 13

Anf.  55  PER ROSENGREN (v) 13

Anf.  56  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 14

Anf.  57  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 14

Anf.  58  CARL B HAMILTON (fp) 14

Anf.  59  ORDFÖRANDEN 15

Anf.  60  PER ROSENGREN (v) 15

Anf.  61  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 15

Anf.  62  GÖRAN LENNMARKER (m) 15

Anf.  63  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 16

Anf.  64  PER ROSENGREN (v) 16

Anf.  65  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 16

Anf.  66  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 16

Anf.  67  ORDFÖRANDEN 16

Anf.  68  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 16

Anf.  69  ULF HOLM (mp) 17

Anf.  70  CARL B HAMILTON (fp) 17

Anf.  71  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 17

Anf.  72  ORDFÖRANDEN 18

Anf.  73  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 18

Anf.  74  GÖRAN LENNMARKER (m) 18

Anf.  75  CARL B HAMILTON (fp) 18

Anf.  76  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 18

Anf.  77  ORDFÖRANDEN 19

Anf.  78  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 19

Anf.  79  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 19

Anf.  80  PER ROSENGREN (v) 19

Anf.  81  AGNE HANSSON (c) 20

Anf.  82  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 20

Anf.  83  AGNE HANSSON (c) 20

Anf.  84  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 20

Anf.  85  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 20

Anf.  86  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 20

Anf.  87  ORDFÖRANDEN 21

Anf.  88  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 21

Anf.  89  ORDFÖRANDEN 21

Anf.  90  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 21

Anf.  91  ORDFÖRANDEN 22

Anf.  92  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 22

Anf.  93  ORDFÖRANDEN 22

Anf.  94  CARL B HAMILTON (fp) 22

Anf.  95  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 22

Anf.  96  GÖRAN LENNMARKER (m) 22

Anf.  97  ORDFÖRANDEN 22

2 §  Allmänna frågor och yttre förbindelser (försvarsfrågor) 23

Anf.  98  ORDFÖRANDEN 23

Anf.  99  Försvarsminister LENI BJÖRKLUND (s) 23

Anf.  100  CARL B HAMILTON (fp) 24

Anf.  101  Försvarsminister LENI BJÖRKLUND (s) 24

Anf.  102  CARL B HAMILTON (fp) 24

Anf.  103  ORDFÖRANDEN 24

Anf.  104  Försvarsminister LENI BJÖRKLUND (s) 24

Anf.  105  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 27

Anf.  106  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 27

Anf.  107  CARL B HAMILTON (fp) 28

Anf.  108  AGNE HANSSON (c) 29

Anf.  109  ULF HOLM (mp) 29

Anf.  110  ORDFÖRANDEN 30

Anf.  111  PER ROSENGREN (v) 30

Anf.  112  GÖRAN LENNMARKER (m) 31

Anf.  113  Försvarsminister LENI BJÖRKLUND (s) 31

Anf.  114  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 35

Anf.  115  PER ROSENGREN (v) 36

Anf.  116  ORDFÖRANDEN 36

3 §  Konkurrenskraft - inre marknad, industri, forskning samt konsument (konsumentfrågor) 37

Anf.  117  ORDFÖRANDEN 37

Anf.  118  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 37

Anf.  119  ORDFÖRANDEN 37

Anf.  120  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 37

Anf.  121  ORDFÖRANDEN 37

Anf.  122  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 37

Anf.  123  ORDFÖRANDEN 39

Anf.  124  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 39

Anf.  125  KARIN THORBORG (v) 39

Anf.  126  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 39

Anf.  127  ORDFÖRANDEN 39

Anf.  128  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 39

Anf.  129  ORDFÖRANDEN 40

Anf.  130  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 40

Anf.  131  PER BILL (m) 40

Anf.  132  ORDFÖRANDEN 40

4 §  Konkurrenskraft - inre marknad, industri, forskning 41

Anf.  133  ORDFÖRANDEN 41

Anf.  134  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER 41

Anf.  135  ORDFÖRANDEN 42

Anf.  136  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER 42

Anf.  137  ORDFÖRANDEN 42

Anf.  138  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER 42

Anf.  139  ORDFÖRANDEN 42

Anf.  140  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER 43

Anf.  141  ORDFÖRANDEN 43

Anf.  142  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER 43

Anf.  143  PER BILL (m) 44

Anf.  144  ORDFÖRANDEN 44

Anf.  145  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER 44

Anf.  146  ULF HOLM (mp) 45

Anf.  147  GÖRAN LENNMARKER (m) 45

Anf.  148  MAJLÉNE WESTERLUND PANKE (s) 46

Anf.  149  ULF HOLM (mp) 47

Anf.  150  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER 47

Anf.  151  Departementsrådet GÖRAN GRÉN 47

Anf.  152  GÖRAN LENNMARKER (m) 48

Anf.  153  ORDFÖRANDEN 49

Anf.  154  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER 49

Anf.  155  GÖRAN LENNMARKER (m) 49

Anf.  156  ORDFÖRANDEN 49

Anf.  157  PER BILL (m) 49

Anf.  158  KARIN THORBORG (v) 50

Anf.  159  AGNE HANSSON (c) 50

Anf.  160  ULF HOLM (mp) 50

Anf.  161  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER 51

Anf.  162  Departementssekreterare CHARLOTTE UNGER 51

Anf.  163  ORDFÖRANDEN 52

Anf.  162 Departementssekreterare CHARLOTTE UNGER 52

Anf.  164  ULF HOLM (mp) 52

Anf.  165  Departementssekreterare CHARLOTTE UNGER 52

Anf.  166  ORDFÖRANDEN 53

Anf.  167  ULF HOLM (mp) 53

Anf.  168  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER 53

Anf.  169  Kanslirådet BRITT-MARIE TYGÅRD 53

Anf.  170  ULF HOLM (mp) 53

Anf.  171  Kanslirådet BRITT-MARIE TYGÅRD 54

Anf.  172  ORDFÖRANDEN 54

Anf.  173  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER 54

Anf.  174  GÖRAN LENNMARKER (m) 54

Anf.  175  ORDFÖRANDEN 55

Anf.  176  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER 55

Anf.  177  KARIN THORBORG (v) 55

Anf.  178  AGNE HANSSON (c) 56

Anf.  179  ULF HOLM (mp) 56

Anf.  180  PER BILL (m) 56

Anf.  181  CARL B HAMILTON (fp) 56

Anf.  182  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER 56

Anf.  183  Kanslirådet THOMAS JOHANSSON 57

Anf.  184  ORDFÖRANDEN 58

Anf.  185  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER 58

Anf.  186  GÖRAN LENNMARKER (m) 58

Anf.  187  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER 59

Anf.  188  Rättssakkunnige CHRISTOFFER DÉMERY 59

Anf.  189  ORDFÖRANDEN 59

Anf.  190  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER 59

Anf.  191  ULF HOLM (mp) 60

Anf.  192  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER 60

Anf.  193  Kanslirådet LENA GUSTAFSON 60

Anf.  194  ORDFÖRANDEN 61

Anf.  195  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER 61

Anf.  196  CARL B HAMILTON (fp) 62

Anf.  197  PER BILL (m) 62

Anf.  198  ANDERS KARLSSON (s) 62

Anf.  199  KARIN THORBORG (v) 63

Anf.  200  CHRISTINA AXELSSON (s) 63

Anf.  201  AGNE HANSSON (c) 63

Anf.  202  ULF HOLM (mp) 63

Anf.  203  ANNELIE ENOCHSON (kd) 63

Anf.  204  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER 64

Anf.  205  ORDFÖRANDEN 65