Fredagen den 14 juli 2000

EU-nämndens uppteckningar 1999/2000:33

1 §  Ekofin
Finansminister Bosse Ringholm
Rapport från informellt ministermöte den 18 juni 2000, ministerrådsmöte den 19 juni 2000 samt Europeiska rådet i Feira den 19 juni 2000
Information och samråd inför ministerrådsmöte den 17 juli 2000

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Jag förklarar EU-nämndens sammanträde öppnat. Innan vi går in på själva dagordningen vill jag fråga om Karin Josephson från kulturutskottet medges närvaro under dagens sammanträde. Svaret är ja.

Eftersom en del kanske inte har haft tillgång till sina datorer under sommaruppehållet, vill jag påminna om att kanslikommentarerna finns utdelade på bordet.

Jag hälsar finansminister Bosse Ringholm och hans medarbetare välkomna hit. Du ska dels återrapportera från tidigare Ekofinmöten, dels ska du gå igenom dagordningen inför nästa veckas Ekofinmöte. Jag lämnar över ordet direkt till dig för en återrapport. Varsågod!

Anf.  2  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Tack, ordförande! Ni har fått en återrapportering från de rådsmöten som hölls i Feira den 18–20 juni. Det var två mer formella rådsmöten, ett som handlade om beslutet att Grekland ansluter sig till den gemensamma valutan, ett om det formella beslutet att anta de allmänna riktlinjerna för i år.

Sedan hade vi ett antal mer informella möten under dessa dagar för att nå en kompromiss om sparandedirektivet. Det sakliga innehållet i den kompromiss vi nådde, som vi fick Europeiska rådets stöd för, har redovisats skriftligt för er. Jag antar också att ni via massmedierna och på andra sätt har haft tillgång till innehållet. Jag svarar gärna på frågor om detta.

Anf.  3  LARS TOBISSON (m):

Jag vet inte om detta är tillfället att ta upp frågan om sparandedirektivet, eller kommer det tillbaka igen?

Anf.  4  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Jag återkommer strax.

Anf.  5  LARS TOBISSON (m):

Jag väntar.

Anf.  6  ORDFÖRANDEN:

Då lämnar vi återrapporterna och går över till dagordningen för nästa rådsmöte.

Anf.  7  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Det är inga ändringar i den preliminära dagordningen till mötet på måndag den 17 juli som ni har fått. Det blir det första mötet under det nya franska ordförandeskapet. Traditionen är den att man börjar med en öppen debatt om fransmännens arbetsprogram för Ekofinrådets verksamhet under andra halvåret i år.

Ni har fått en kommenterad dagordning med diverse underlag, bl.a. det franska programmet. Det är särskilt intressant eftersom det är vi som ska ta över efter fransmännen. Vi måste räkna med att en del av de frågor som finns med i deras program kommer att föras vidare till vårt ordförandeskap.

Jag tycker att de har fått ihop ett givande program som tar fasta på de konkreta beslut som fattades vid toppmötet i Lissabon om ekonomiska och sociala frågor. Det blir vid toppmötet i Stockholm i vår under det svenska ordförandeskapet som man för första gången ska ta sig an uppföljningen.

Programmet innehåller ett antal svåra men viktiga frågor som ständigt återkommer. Jag tänker på EU:s roll och inflytande i globala och finansiella frågor och på uppföljningen från Feira när det gäller skattepaketet. Slutligen tar fransmännen upp två ämnen som Ekofinrådet ännu inte har tagit sig an. Det gäller ekonomiska aspekter av utvidgningen och diskussionen om den ekonomiska utvecklingen på lite längre sikt.

Sammanfattningsvis tycker jag att det franska ordförandeskapet har presenterat ett bra program – inte minst de sista nya frågorna som tas upp på Ekofinrådets dagordning. Det är vad jag i huvudsak kommer att säga i mitt inlägg på måndag.

Anf.  8  WILLY SÖDERDAHL (v):

Jag har en liten fråga under punkten Innovering. Där står att ”utarbeta en europeisk chartra för innovationer”. Vad menas med det?

Anf.  9  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Om du vill ha det mer innehållsmässigt konkreta, kan jag överlåta åt någon av mina medarbetare att berätta om det.

Anf.  10  Departementsrådet KURT-ARNE HALL:

På det här stadiet är det inte mycket mer än det ordet. Det är en väsentlig aspekt av den s.k. Lissabonstrategin som man enades om i Lissabon i slutet av mars, med ambitiösa mål vad gäller sysselsättning osv. Frågan om innovation och den nya ekonomin står i förgrunden. Fransmännens ambition är att gemensamt försöka inleda ett arbete på att snickra ihop någonting av olika element. Det gäller saker som ligger Finansdepartementet nära, dvs. olika finansiella instrument, riskkapital och liknande. Det gäller också andra saker på Näringsdepartementets område.

Såvitt jag känner till finns det i dag inte något utkast till charter på området.

Anf.  11  LARS TOBISSON (m):

Herr ordförande! Jag har bl.a. en fråga om ordförandeskapets program. I den svenska kommentaren till programmet anmärks det på s. 3 i sammanställningen: ”Frågor på den indirekta beskattningens område omnämns ännu mer kortfattat – – –. Det är endast frågan om – – – elektronisk handel – – –.” Det framskymtar att man tycker att ordförandeskapet tar lite lätt på frågorna. Det är väl angeläget från svensk sida att man dels driver på e-handel – som tydligen ska behandlas – men att man också aktualiserar övriga momsfrågor, som ju blir mer och mer påträngande efterhand som gränserna faller, euron breder ut sig och internationaliseringen går vidare. Jag vill göra den markeringen.

Återrapporten gick så snabbt att det inte var lätt att hänga med. Jag har noterat att det står att Euro 12 sammanträder på eftermiddagen den 16 juli. Det antyder att Grekland släpps in i värmen direkt. När kommer Greklands valuta drakman att gå upp i euron? Jag trodde det var först vid nästa årsskifte? Kommer de med bara beslutet är fattat? Har finansministern någon kommentar till förhållandet att det nu blir ännu färre som sitter utanför. Man får räkna med att det franska ordförandeskapet – enligt vad man själv har sagt – kommer att förlägga tyngdpunkten till det ekonomiska samordningsarbetet i Euro 12 och inte i Ekofin.

Anf.  12  PER BILL (m):

Ordförande! Jag tänkte passa på att fråga om det har hänt någonting ytterligare när det gäller moms på e-handel. Vi har haft frågan uppe tidigare. Vi har olika åsikter. Jag skulle vilja höra om man har hunnit något längre i själva förhandlingarna i EU.

Anf.  13  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Först ska jag säga något om Lars Tobissons påpekande om e-handeln och även den sista frågan, nämligen att det pågår ett sådant arbete. Det är viktigt. Jag delar uppfattningen att arbetet måste forceras. Det finns utsatt ett sammanträde med en rådsarbetsgrupp redan om ett par veckor, och då ska arbetet fortsätta. Det finns ett arbete som är på gång – det forceras.

Vi har inte fått något formellt besked om Greklands närvaro på Euromedlemmarnas möten. Det är mycket sannolikt att även om anslutningen sker först vid årsskiftet att de i fortsättningen deltar i mötena.

I det sammanhanget kan jag nämna att vi har haft diskussioner med både den franske och den belgiske finansministern. Vi är på väg att hitta praktiska arrangemang så att Sverige ska få den information som Sverige behöver ha inför, under och efter vårt ordförandeskap. Vi har naturligtvis särskild anledning att få bra information om vad som händer i eurosamarbetet.

Anf.  14  ORDFÖRANDEN:

Då kan vi lämna punkten Ordförandeskapets arbetsprogram, och vi går in på övriga punkter på dagordningen. Varsågod, finansministern.

Anf.  15  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Det första egentliga ärendet på dagordningen gäller hur uppföljning och vidare arbete om skattepaketet ska ske mot bakgrund av överenskommelsen i Feira. Troligen kommer arbetet med sparandet att dominera. Den högnivågrupp som träffades tidigare i veckan har angett en inriktning på höstens arbete för att ge Ekofin ett underlag att besluta om huvudinnehållet i ett sparandedirektiv före årets utgång. Ordförandens förslag är att i Ekofin uppmana rådsarbetsgruppen att arbeta efter riktlinjerna. Vi kommer självfallet från svensk sida att ge ett stöd till ordföranden på den punkten.

I fråga om Uppförandekodsgruppen föreslås att Ekofin antar de slutsatser som går ut på att arbetet ska fortsätta med beslutsamhet, att gruppen ska återkomma till rådet före årets slut med en rapport om vad som har uppnåtts.

Slutsatsen innebär också att den brittiska ministern Dawn Primarolo kommer att fortsätta som ordförande för en ny tvåårsperiod.

Ordföranden föreslår också att den tredje delen av paketet, utformningen av direktiv om gränsöverskridande ränte- och royaltybetalningar, där förhållandevis lite arbete kvarstår, förs framåt i samma takt som övriga delar av skattepaketet.

Anf.  16  LARS TOBISSON  (m):

Ordförande! Det var bra att finansministern inte ville göra gällande att det här var ett stort genombrott, en stor landvinning. Det har framkommit i kommentarer från t.ex. statsministern att det här inte var mycket mer än att man kom överens om att inte begrava frågan. Det finns i många avseenden begränsningar i beslutet, bl.a. att det drar ut på tiden.

En första fråga där är: Med den koppling som har gjorts mellan de tre delområdena, kommer t.ex. det som rör bolagsbeskattning också att behöva dröja tio år innan det är färdigt?

Sparandedirektivet har sina begränsningar när det gäller länder utanför EU. Det har framgått i kommentarer från bl.a. Schweiz att de inte är så pigga på att inordna sig i gemenskapen. Det finns begränsningar i vilka kapitalinkomster som omfattas.

Där har jag en fråga. Man kan undra över varför man inriktar sig så kraftigt på utdelningar på banksparande och obligationer. Från svensk synpunkt är det inte de placeringarna som är vanligt förekommande när det gäller skatteflykt. Det normala är – om man ska tala om ”normalt” i dessa sammanhang – att man plockar ut en aktieportfölj och placerar i något av de länder där man kommer undan insyn och åtnjuter skattefrihet för både utdelningar och reavinster.

Det här diskuteras över huvud taget inte. Är förklaringen till detta undantag att man i andra länder inte har beskattning på aktieutdelningar? De har enkelbeskattning av aktieutdelningar, och den modell vi har i Sverige med dubbelbeskattning gör att det är ett specialproblem för Sverige. Eftersom denna skillnad finns går det aldrig att räkna med att ett sparandedirektiv utvidgas till att omfatta beskattning av aktieutdelningar. Det är löst på annat sätt i andra länder. Det kan ha sitt intresse att höra om finansministern har någon synpunkt på den frågan.

Anf.  17  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Även om jag inte har Lars Tobissons pessimistiska sinnelag, har jag faktiskt förut sagt inför nämnden att även ett litet steg framåt är ett viktigt steg framåt. Jag betecknar trots allt beslutet i Feira som ett viktigt steg i rätt riktning för att fortsätta arbetet. Ingen hade föreställt sig att det skulle bli något stort genombrott, men de flesta hade – jag hoppas inte förhoppningar – spådomar om att det skulle vara svårt att över huvud taget få fram ett beslut i Feira. Därför var det bra att det gick att finna enighet i om hur man ska gå vidare.

Den slutsatsen hänger ihop med Lars Tobissons andra fråga. Om man ska ta itu med ett komplicerat område kan inte alla områden och frågor läggas upp på bordet samtidigt. Nu har man startat med de frågor som ingår i paketet, bl.a. den delen med sparandedirektivet. Det finns mycket kvar som återstår. Men någonstans måste man börja. Det är detta som länderna har valt. Om det går att nå framgång under åren framöver finns det chans att diskutera utvidgningar i enlighet med de önskemål Lars Tobisson har.

Anf.  18  LARS TOBISSON (m):

Jag hade två preciserade frågor.

Den första: Kommer även andra delar än sparandedirektivet, t.ex. det som rör bolagsbeskattningen, att dröja i tio år?

Den andra: Kan det faktum att beskattning av aktieutdelningar inte diskuteras ha samband med att man i andra länder inte har beskattning av aktieutdelningar och därför inte har anledning att söka harmonisering på området?

Anf.  19  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Svaret på den andra frågan är det jag sade, nämligen att man måste börja någonstans. Därför startar man med räntor och den typen av inkomster för beskattning. Det är den ordning som har funnits sedan tidigare.

När det gäller den första frågan är det definitivt så att redan 2002 ska beslut fattas. Vi har i den frågan inte något tioårsperspektiv framför oss.

Anf.  20  ORDFÖRANDEN:

Då tror jag att vi kan lämna den punkten. Det är ingen direkt besluts-punkt i dag. Vi går vidare.

Anf.  21  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Nästa fråga handlar om uppföljning av det extra toppmötet i Lissabon och de två arbeten som handlar om kvalitet och uthållighet för offentliga finanser och om strukturindikatorer. Det är ett ganska tekniskt arbete.

Båda dessa arbeten är viktiga redskap för unionens arbete med att kunna utveckla den bästa metoden för den ekonomiska strukturpolitiken. Rätt utfört och använt tror jag att detta arbete kan spela en viktig roll genom att sporra medlemsländerna att bli bättre när det gäller utformningen av den ekonomiska politiken. Vi känner igen arbetssättet från Amsterdamfördragets avdelning om sysselsättning, dvs. utveckling av nya samarbetsformer mellan gemenskapsinstitutionerna och medlemsstaterna.

Anf.  22  WILLY SÖDERDAHL (v):

I våra handlingar står det att man utifrån ”indikatorer” ska ”bedöma om medlemsländerna i tillräcklig omfattning vidtagit åtgärder i syfte att förbättra incitamentsstrukturerna i skatte- och bidragssystemen”. Vad händer om man inte gör det? Vad menas med det egentligen?

Är det som det brukar vara i EU-sammanhang, dvs. försämringar i de sociala systemen för att kunna uppnå lägre offentliga utgifter och lägre skatter? Om det är så tycker jag att Sverige redan nu ska markera att vi inte är intresserade.

Anf.  23  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Det är självfallet ingen svensk ambition att uppnå några försämringar. Det är ett svårt arbete som ska påbörjas. Det finns olika traditioner och olika bedömningar i olika länder. Vad detta innehållsmässigt kan ge när det gäller indikatorer är det för tidigt att säga.

Anf.  24  MATS ODELL (kd):

Herr ordförande! Jag blir orolig när jag hör finansministern svara på Willy Söderdahls fråga. Han talar om förbättringar i incitamentsstrukturen. Att det ska löna sig att ta ett arbete beskrivs här som försämringar. Så instämmer finansministern i detta! Är det verkligen så man ska tolka finansministerns svar till Willy Söderdahl? Är det försämringar av incitamentsstrukturen om det blir mer lönsamt att ta ett arbete än att leva på t.ex. socialbidrag?

Anf.  25  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Vissa frågor kräver ibland inte något svar. Men för att vara tydlig säger jag att vantolkade svar instämmer jag inte i.

Anf.  26  MATS ODELL (kd):

Jag känner mig lugnare!

Anf.  27  KARIN PILSÄTER (fp):

Beroende på vad man har för åsikt kan man läsa in både det ena och det andra i dessa meningar. Ännu så länge betyder de kanske inte så mycket mer än att försöka hitta modeller, metoder, för att mäta olika saker.

Jag tänkte ställa en fråga om denna käcka mening som även jag fastnade på. Den är lite högtravande om incitamentsstrukturerna i skatte- och bidragssystemen. Kan det i det sammanhanget komma fram metoder och modeller för att öka individernas möjligheter att jobba gränsöverskridande, t.ex. socialförsäkringssystem och den typen av system som kan fungera lättare kors och tvärs över gränserna? Det här handlar ju om socialförsäkringarnas utformning.

Anf.  28  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Det kan inte uteslutas att det kan dyka upp också.

Anf.  29  KARIN PILSÄTER (fp):

Kan man då tänka sig att få veta om finansministern tycker att det är någonting som är eftersträvansvärt, som vi ska trycka på, eller om det är något som i värsta fall kan tänkas dyka upp?

Anf.  30  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Konkret: Det beror på utformningen!

Anf.  31  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag har en liten synpunkt. När man gör bedömningen om vad som eventuellt kan vara något slags framgång, bestämmer man vad som ska värderas som framgång i ekonomin. Går det att tänka sig att driva att en av indikatorerna ska vara miljöindikator? Är det något som man anser kan tas med i en senare process? Vi tycker självklart att detta borde integreras som en viktig indikator redan i det här läget.

Anf.  32  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Det kommer säkert att vara en sådan diskussion också. Det kommer att vara svårt att hitta en gemensam nämnare på hur definitionen kan göras av indikatorer. Det finns olika traditioner i olika länder. Det kommer att bli en av de mer komplicerade uppgifterna att försöka hitta samstämmighet om detta. Då kommer naturligtvis miljödiskussionen att vara med i sammanhanget.

Anf.  33  ORDFÖRANDEN:

Jag tror att vi lämnar frågan för dagen. Den återkommer så småningom igen. Då går vi in på beslutsärenden. Varsågod, finansministern.

Anf.  34  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Vi kommer att ha en riktlinjedebatt om penningtvätt. Det handlar om att sätta politisk press på det arbete som pågår om att ta fram ett direktiv för bekämpning av penningtvätt. Tanken är att vi vid mötet ska kunna anta slutsatser som kan ligga till grund för en politisk överenskommelse efter sommaruppehållet. Vi har tidigare tagit upp detta i nämnden, och jag vill anmäla mitt stöd för arbetet. Jag gläder mig över att fransmännen är intresserade av att komma fram till ett beslut på området.

Anf.  35  MATS ODELL (kd):

Här finns ett förslag att Sverige ska stödja direktivförslaget och att ”Sverige intar en flexibel position i förhandlingarna”.

Det här handlar om dels advokaters, dels revisorers, rapporteringsplikt av olika slag. Det står här att den för advokaternas del bör utformas ”på ett rimligt sätt”. Nu har vi tidigare hört att finansministern inte är en någon matador på att ge exakta svar, men vad menas med ”ett rimligt sätt”?

Ska Sverige i förhållande till det ganska preciserade direktivet ha någon alternativ hållning? Det skulle vara intressant att få veta ungefär vad den går ut på.

Anf.  36  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Definitionen av ”rimlig” i det här sammanhanget kräver att man går in i detalj att diskutera advokaternas roll osv. Jag har inte varit med i diskussionen. Jag vet inte om någon av mina medarbetare skulle kunna kommentera vad som kan läggas i begreppet ”rimlig” i det här sammanhanget?

Anf.  37  Kanslirådet MATS WALBERG:

Det pågår diskussioner i rådsarbetsgruppen om hur man ska avgränsa rapporteringsskyldigheten från advokaterna i hänseende till deras sekretesskyldighet gentemot klienter i en försvarssituation. Meningen är att den inte ska omfattas av rapporteringsskyldigheten. Det tycker inte heller Sverige. Men vid mer finansiell information bör advokaterna rapportera om de upptäcker en penningtvättstransaktion. Det är den avvägningen som avses med den ”rimliga” avvägningen.

Anf.  38  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns stöd för regeringens redovisade upplägg inför de fortsatta förhandlingarna i detta ärende. Varsågod, då kan vi gå vidare.

Anf.  39  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Sedan är det några finansmarknadsfrågor. Det är fråga om ett eventuellt mandat för den grupp av vise män som ska tillsättas för att utvärdera dels hur redan existerande regler för värdepappersmarknaden har genomförts i medlemsstaterna, dels hur reglerna kan hantera den dynamiska utveckling som nu sker på marknaden. På grundval av resultatet av dessa överväganden ska gruppen föreslå åtgärder.

Jag har naturligtvis inga invändningar mot att en sådan utredning görs eftersom gruppen kommer till stånd. Vi kommer att stödja förslaget från svensk sida.

Anf.  40  LARS TOBISSON (m):

Vad jag förstår ligger det en djupgående konflikt bakom denna punkt, där fransmännen driver på för att skapa ett institut på europeisk nivå som kan liknas vid det amerikanska U.S. Securities and Exchange Commission, som har en direkt övervakningsroll. Både Storbritannien och Tyskland har motsatt sig detta, och de vill inte hänga med så långt att man går över till det.

Det finns någon anteckning om att Sverige inte vill att gruppen ska syssla med tillsynsfrågor. Innebär det att Sverige ställer sig på Storbritanniens och Tysklands sida i diskussionen, eller är det någon mer passiv roll som Sverige har intagit i konflikten?

Anf.  41  LARS OHLY (v):

Jag hade ungefär samma fråga. Syftet med kartläggningen måste vara att man ska gå vidare på något sätt. Därför skulle det vara intressant att få veta dels vilka förslag som ska finnas som rapporten ska ligga till grund för, dels den svenska inställningen.

Anf.  42  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

De uppgifter som gruppen får är de jag nämnde tidigare. Det handlar inte om att föreslå någon ny institution. Den frågan omfattas inte av gruppens direktiv och arbete.

Anf.  43  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Anf.  44  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Sedan handlar det om företagens redovisning, dvs. en europeisk redovisningsstrategi.

Kommissionen har nyligen förordat att alla börsnoterade europeiska företag ska vara skyldiga att utarbeta sina koncernredovisningar i enlighet med den internationella redovisningsstandarden IAS.

Vid mötet är det tänkt att vi ska anta vissa slutsatser med innebörden att vi godtar kommissionens upplägg. Det råder inget tvivel om att mera enhetliga redovisningsregler inom Europa skulle ha ett stort värde för genomförandet av en gemensam finansiell marknad i Europa. I Sverige finns också en bred enighet om att IAS är den internationella redovisningsstandard man bör ansluta sig till.

Från svensk sida har vi visserligen inledningsvis hyst viss tveksamhet om nödvändigheten av en tvingande reglering. Marknaden lär ändå driva fram gemensamma normer. Men vi har kommit fram till att kommissionens inriktning är den rätta. Det är en uppfattning som övriga medlemsstater delar.

Anf.  45  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns stöd för regeringens ståndpunkt i detta ärende. Vi går vidare.

Anf.  46  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Den sista finansmarknadsfrågan handlar om ändringsförslag till direktivet om fondföretag, det s.k. UCITS-direktivet. Det finns en faktapromemoria om förslaget som har skickats ut inför mötet. Även här handlar det om att sätta politisk press på det arbete som pågår med att ta fram ett ändrat direktiv. Vid måndagens möte är tanken att vi ska kunna anta några slutsatser som kan ligga till grund för en politisk överenskommelse. Det är av stor vikt för utvecklingen på fondmarknaden att direktivet genomförs. Vi hoppas kunna avsluta arbetet under det svenska ordförandeskapet.

Anf.  47  ORDFÖRANDEN:

Ingen begär ordet. Jag konstaterar att det finns majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende. Vi går vidare.

Anf.  48  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Allra sist kommer vi till tre ärenden om finansiell styrning och bedrägeribekämpning. De skulle egentligen ha tagits upp den 5 juni, men de sköts upp till nästa veckas möte.

Det handlar om två muntliga föredragningar om att rådet ska anta slutsatser om kommissionens förslag till övergripande strategi för skydd av gemenskapens ekonomiska intressen. Ni känner väl till den svenska linjen om en effektiv hushållning med EU:s medel. Jag välkomnar därför alla ansträngningar som görs i den riktningen, framför allt av kommissionen.

Anf.  49  YVONNE RUWAIDA (mp):

Den instans som mest effektivt har avslöjat bedrägerier och dålig finansiell styrning inom EU-kommissionen är ju EU-parlamentet. De har haft och har tillgång till hemligt material från EU-kommissionen.

Nu finns det ett förslag under utarbetande där man inte längre från EU-parlamentet ska ha tillgång till hemliga dokument som EU-kommissionen har. Som jag har förstått det har Sverige stött den linjen. Även om OLAF har bildats för att komma åt bedrägerier, är det fel att samtidigt försvaga den kontroll som ändå har funnits hittills. Som jag förstår stöder Sverige den linjen. Det kräver en förklaring. Det är naturligtvis fel.

Anf.  50  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Jag har inte deltagit i några sådana diskussioner eller gett uttryck för en sådan uppfattning som Yvonne Ruwaida refererar till. Är det några tjänstemän som möjligen har mer information?

Anf.  51  Departementsrådet JOHAN KRAFFT:

Dessvärre har jag inte det, men jag ska ta med mig frågan, undersöka den och återkomma.

Anf.  52  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Den har i varje fall inte varit uppe i något sammanhang där jag har deltagit.

Anf.  53  ORDFÖRANDEN:

Vi håller på här också och försöker luska ut vad det kan vara fråga om, det som Yvonne Ruwaida tar upp. Tydligen är det ett avtal mellan kommissionen och parlamentet som har träffats när det gäller handlingarna. Vi har det på franska här; jag vet inte om det underlättar. Men som sagt: Yvonne Ruwaida kan få ytterligare besked sedan.

Syftet här är ju att förbättra demokratin, inte att försämra den.

Därmed kan jag kanske sammanfatta den här punkten. Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i ärende 8.

Då lämnar jag ordet fritt om det finns några övriga frågor till finansministern och hans medarbetare. Det finns det säkert, sägs det, men inte just nu i alla fall.

Med det tackar vi för samrådet i dag och önskar finansministern och departementet en trevlig sommar.

2 §  Budget
Statssekreterare Curt Malmborg
Rapport från ministerrådsmöte den 25 och 26 november 1999
Information och samråd inför ministerrådsmöte den 20 juli 2000

Anf.  54  ORDFÖRANDEN:

Då återupptar vi våra överläggningar. Jag hälsar statssekreterare Curt Malmborg och hans medarbetare välkomna hit inför samråd som gäller budgetrådet. Det är din debut här just på det området; du har varit här tidigare i en annan egenskap för några år sedan. Varsågod, jag lämnar över ordet direkt till dig.

Anf.  55  Statssekreterare CURT MALMBORG:

Tack för det! Jag har delat ut ett material som jag hoppas att ni har fått. Det är några bilder som jag tänkte använda som stöd för min föredragning här.

Det här gäller alltså budgetrådet som äger rum på torsdag i nästa vecka. Det är en s.k. första läsning. Ni i EU-nämnden vet ju mycket väl att den processen är ganska komplex när det gäller budgeten. Det är förmodligen ett understatement. Det är komplicerat inte minst av det skälet att det finns lite olika befogenheter här: Parlamentet har sista ordet i vissa frågor, rådet i andra när det gäller jordbrukssidan. Det krävs alltså en hel del samverkan och också en del förhandlingar, kan man väl anta.

Vad det gäller nu är att komma fram till en hållning från budgetrådets sida. Man kan väl gissa att det kanske inte blir det sista ordet. Det finns ju också inplanerat ett budgetråd i november.

Jag tänkte berätta lite kort om processen, som ni har på den första bilden. Kommissionen har alltså lagt fram sitt förslag. Det gjorde man den 10 maj. Sedan har detta behandlats av den s.k. budgetkommittén under juni och juli. Det är budgetkommittén som har förberett ett underlag till budgetrådet nästa torsdag. Sedan går det till parlamentet, som förmodligen kommer att ha en del synpunkter på detta. Sedan har vi ett budgetråd den 24 november igen. Då kommer jag tillbaka till EU-nämnden, så får vi se var frågorna ligger då. Sedan är tanken att parlamentet ska ta beslut den 14 december.

Hela den här budgetdiskussionen har sin bakgrund i det som bestämdes i Berlin i mars 1999. Då fastställdes det finansiella perspektivet. Man kan väl kalla det någon sorts långtidsbudget med tak för utgifterna – dels totalt, dels också för respektive kategori. Som ni vet gäller det åren 2000–2006.

Jag tror att man kan beteckna Berlinöverenskommelsen som ett steg mot en mer hårdhänt budgetering. Marginalerna i budgeteringen krymptes avsevärt. Det var viktigt för svensk del, och vi var anhängare av det. Det var bra. Men som ett brev på posten har det kommit diskussioner om huruvida man inte borde revidera det finansiella perspektivet och ändra i taken. Det är just detta som dyker upp när vi börjar diskutera budgeten för 2001. Jag ska strax återkomma till det.

Om ni vänder till bild 2 ser ni hur budgeten ser ut för år 2000. Ni ser att den uppgår till lite drygt 90 miljarder euro. Här görs en skillnad mellan åtaganden och betalningar. Åtaganden är helt enkelt de kontrakt man kan sluta för en längre tid. De behöver inte innebära att kostnaden faller ut år 1, utan det kan komma lite senare. Betalningar är mera skarpa. Det är helt enkelt det som reglerar utbetalningarna, det man beräknar ska falla ut under året.

Det finansiella perspektivet, som finns med nedtill på bilden, är det som är arvet från Berlinöverenskommelsen. Jag kan poängtera det jag sade nyss: Det är inte bara för de totala utgifterna utan också för varje kategori som man har satt ett tak. Ni i nämnden vet ju att det var en hel del möda innan den här överenskommelsen slöts i Berlin. Skulle man bryta upp den tror jag att vi kan förutse rätt stora och dramatiska konsekvenser. Det är alltså ingenting eftersträvansvärt.

Kommissionen har nu lagt fram ett förslag, som ni har på bild 3. Där ser ni längst ned att det totalt summerar till 96,9 miljarder euro i åtaganden och 93,9 miljarder i betalningar. Det är alltså en ganska kraftig ökning. Siffrorna inom parentes är en jämförelse med budgeten för år 2000.

Om EU:s utgifter ökar så ökar också den svenska avgiften. Det är betalningsanslagen som styr det här. Om den här ökningen på 5 % under betalningar skulle bli verklighet skulle den svenska avgiften i runda slängar öka med 1,1 miljard jämfört med år 2000.

Den stora frågan – det känner EU-nämnden till – i det här budgetförslaget är stödet till västra Balkan. Det är det som bl.a. ryms under punkt 4, Externa åtgärder. Där har alltså kommissionen föreslagit en revidering av det finansiella perspektivet som jag pratade om. Revideringen innebär att taket för kategori 4 skulle höjas med 300 miljoner euro. För att finansiera detta har kommissionen anvisat en väg, nämligen att omfördela från kategori 1, Jordbruk. Denna skulle man alltså reducera med 300 miljoner euro. Det här gäller för år 2001. Kommissionen har också lagt fram ett förslag för västra Balkan som sträcker sig över hela budgetperioden. Man har då talat om att man tänkt sig att en liknande konstruktion skulle göras även för år 2002, dvs. att ta från jordbrukssidan och föra över till externa åtgärder. Däremot har man för de efterföljande åren räknat med att detta ska ligga kvar på kategori 4 men inte ha någon finansiering. Då skulle det alltså bli en takhöjning av det totala.

Detta kan väl sägas vara den stora frågan, det mest spektakulära, i kommissionens förslag.

Budgetförslaget från kommissionen har alltså behandlats i budgetkommittén, som kan sägas vara budgetrådets arbetsgrupp. I den kommittén har man kommit fram till ett nytt budgetförslag, som kommer att föreläggas budgetrådet den 20 juli. Den kanske viktigaste delen i detta är att budgetkommittén avvisar en revidering av det finansiella perspektivet. Som ni ser på bild 4 innebär det förslaget en sänkning, jämfört med kommissionens förslag, av den totala budgeten under åtaganden med 1,1 % eller lite drygt 1 miljard euro. För betalningsanslagen blir det minus 1,5 % eller 1,4 miljarder euro.

Vad man åstadkommer med budgetkommitténs förslag är dels att det inte blir några ändringar i det finansiella perspektivet, dels att man ökar marginalen. Marginalen, som kan användas för oförutsedda utgifter, är betydligt större i budgetkommitténs förslag än i kommissionens förslag.

Om vi tittar på bild 6 kan vi se lite grann om de principer som har styrt budgetkommittén i det här arbetet. Rubriken är ”Uppgörelse – rådets första läsning”. Uppgörelse i budgetkommittén, ska det läsas som. Det är fyra punkter som har varit viktiga för budgetkommittén: för det första att utgå från de förslag till omprioriteringar i stort som kommissionen har kommit med, men att – för det andra – göra ytterligare omprioriteringar inom kategori 4, Externa åtgärder, för att klara stödet till västra Balkan. För det tredje har det gällt att hålla nere ökningen på betalningarna till 3,5 % – kommissionen hade ju 5 %, som vi såg – jämfört med budgeten år 2000. Det fjärde är kanske det viktigaste: att respektera och inte göra någon ändring i det finansiella perspektivet. Det var ju inte så länge sedan det här fastställdes – i mars 1999 – och det vore ödesdigert, menar man, att göra en ändring i det finansiella perspektivet.

Vad är det då man gör? Ni har fått ett ganska ordentligt underlag som beskriver budgetkommitténs förslag, men jag tänkte särskilt peka på just det som jag har nämnt flera gånger: kategori 4, Externa åtgärder. Ni har en bild på s. 7. Här görs det besparingar i åtaganden på totalt 395 miljoner euro, vilket motsvarar 8 %. Då har man gjort besparingar på det Balkanstöd som kommissionen har föreslagit. Sedan har det också sparats på det s.k. MEDA, dvs. länderna runt Medelhavet. Delvis har det sparats på Tacis, som är stöd till f.d. Sovjet. Sedan är det en del andra mindre besparingar som har gjorts.

Jag använder ordet besparingar, och det kan låta drastiskt. Men det är i själva verket besparingar jämfört med kommissionen. I jämförelse med anslagen för år 2000 är det en ökning när det gäller Balkanstödet med 30 %. Det blir alltså ordentligt med stöd till Balkan.

Vad tycker då vi om det här? Vi har i flera sammanhang framhållit att det är viktigt att respektera det finansiella perspektivet och att man ska täcka nya utgifter genom omprioriteringar, precis som vi själva gör i vår nationella budget. På s. 8 har ni en sammanfattning av vår ståndpunkt. Den innebär att vi, mot bakgrund av det jag sade, skulle avvisa förslaget till revidering av det finansiella perspektivet. Vi konstaterar att det är viktigt med stöd till västra Balkan men vill finansiera det genom omprioriteringar inom kategori 4. I det sammanhanget gör man riktade besparingar på anslag som har väldigt låg utnyttjandegrad, där pengarna helt enkelt inte används.

Samtidigt vill jag säga att vi förstår att det kan bli problem. Man ska vara medveten om det och säga att det är bättre att man får lägga fram en tilläggsbudget om underskott i betalningarna skulle uppstå. Det är bättre att ha en rätt stram budget.

Det är den ståndpunkt som vi har när det gäller budgetkommittén. Budgetkommittén är ju enig om det här förslaget. Det ska man också säga. Det är viktigt.

Innan jag avslutar ska jag säga ytterligare en sak. Det gäller också en punkt på dagordningen, jag tror att det är punkten 6, ett extra budgetråd eller hur nu rubriceringen är. I dag har man ju regelmässigt två budget-råd, ett i juli och ett i november. Det brukar inte vara något under våren. Frankrike har tagit initiativ till att starta en diskussion om huruvida man inte borde ha ett tredje budgetråd.

När man diskuterar i juli och november blir det rätt skarpt om budgetförslagen. Men det finns anledning att ha ett lite mer reflekterande möte där man ägnar sig åt utvärderingsfrågor, åt ansvarighetsprövning och åt att förbereda budgetmötet i juli. Tanken har väckts att man skulle kunna ha ett möte under våren. Då skulle det inträffa i mars 2001, under det svenska ordförandeskapet.

Det är inget formellt beslut som är fattat, och det kommer inte heller att fattas under mötet nästa vecka. Fransmännen vill väcka idén på det här budgetrådet. Från svensk sida är vi positiva till det här. Vi vill ju själva fokusera lite mer på uppföljning och kontroll. Vi tycker att det här skulle kunna vara ett steg i den riktningen. Men det förutsätter naturligtvis att det är en bred uppslutning. Det är självklart. Det blir inte roligt för Sverige att anordna ett möte som det inte finns stark uppslutning kring. Det tycker vi alltså är en bra idé. Det återstår att se vad de andra tycker.

Anf.  56  LARS TOBISSON (m):

Först vill jag säga att vi stöder helt regeringens ställningstagande och uppläggning inför budgetrådets sammanträde. Därmed kunde man nästan sluta, men jag vill lägga till några synpunkter.

Den här diskussionen om att riva upp det finansiella perspektivet med hänvisning till behovet av pengar till västra Balkan förekom ju redan förra året. Den emanerar från Europaparlamentet, där man sitter i den situationen att man inte har ansvar för inkomsterna utan bara kan ta på sig spenderbyxorna. Det blir lite grann demonstrationspolitik, där man vill visa att man gör vad man kan för att rätta till situationen i f.d. Jugoslavien.

Redan då var vi inne på att det var fråga om huruvida man verkligen kunde göra slut på de här pengarna på ett vettigt sätt. Nu verkar man få ytterligare pengar trots allt, fastän man i budgetkommittén inte vill riva upp perspektivet. Man ska också veta att en stor del av dessa medel är avsedda för Serbien på det villkoret att Milošević är avlägsnad. Och just nu kan vi ju säga att det inte ser så förhoppningsfullt ut på den punkten. Även om det är ett åtagande som man lägger in är det alltså mycket möjligt att det här inte infrias.

Det man har åstadkommit här är vad jag förstår väl avvägt. Framför allt är det viktigt att man inte ger sig till att peta i det finansiella perspektivet, som ju ändå är till för att ge styrsel åt budgetbehandlingen. Mot den bakgrunden har jag egentligen bara en fråga. Det här har ju redan varit uppe i Europaparlamentet under våren. Det beslutades någon gång i juni, tror jag att det var, att man skulle inta en ståndpunkt som naturligtvis gick ut på att man skulle riva upp det finansiella perspektivet för att få plats för pengar till bl.a. västra Balkan.

Det anmärkningsvärda var att de socialdemokratiska ledamöterna i parlamentet röstade för denna resolution. Det gjorde dessutom de två stödpartierna. Vänsterpartiets och Miljöpartiets ledamöter stödde denna uppläggning. Det var alltså spenderbyxorna på. Jag tycker att man bör inta samma hållning på de olika nivåer där man uppträder, både i nationella parlament och i Europaparlamentet.

Det här vittnar ju om den brist som finns i den svårgenomskådliga budgetprocess som EU håller sig med. När vi arbetade med det här lite mer intensivt i samband med Agenda 2000 växte det fram en uppfattning i den här församlingen, vill jag säga, att det vore angeläget att se över processen och få den något mer strömlinjeformad. Grundläggande är ju detta att utgifts- och inkomstbeslut måste ligga på samma ställe. Annars får man den här konstiga dragkampen som alltid präglar budgetarbetet inom EU.

Nu har det väl inte hänt någonting i fråga om detta, och jag är inte ute efter att lägga på nuvarande IGC någon ytterligare arbetsuppgift, för det vet vi av andra skäl att vi vill undvika att göra. Men risken är nu att tiden går, att man säger att nu har vi ett finansiellt perspektiv som vi ska försvara fram till 2006 och så får man väl ta itu med de strukturella frågorna lite längre fram. Det är bara det att då kommer det här att influeras av det kommande beslutet för den budgetperiod som ligger bortom 2006. Därför vore det angeläget att man i tid tog itu med frågan om hur man kan få en mer rimlig budgetprocess inom EU.

Ska man nu, som tydligen var fallet här, diskutera det här extra budgetrådet på våren och över huvud taget då kommer man väl in på hur budgetprocessen ska vara upplagd. Då tycker jag att det finns anledning för den svenska regeringen att aktualisera det som vi var ganska överens om för ett tag sedan. Det gäller att man i ett läge där det inte är alltför kraftig tidspress och inte alltför kraftig influens från aktuella utgiftsbeslut bör se över detta så att man får en hantering av budgetarbetet som mer liknar vad som gäller i de nationella parlamenten, alltså de nationella procedurerna i avvägningen mellan regering och riksdag.

Anf.  57  MATS ODELL (kd):

Även vi stöder den uppläggning som redovisas i förslaget – en stram budgethantering och att hålla fast vid det finansiella perspektivet.

En budget ska ju spegla de ambitioner man har och den prioritering man gör inom en organisation. Därför har jag en fråga när det gäller kategori 7, förmedlemskapsstödet. Det är där den största obalansen råder mellan åtaganden och betalningar. Det är också där som budgetkommittén gör en mycket stor minskning. Vi står ju i alla tonarter – det gäller numera alla partier såvitt jag förstår – bakom att utvidgningen är den absolut viktigaste uppgiften för den europeiska unionen. Det skulle vara intressant att få reda på vad det är som ryker om man följer förslaget i denna del. Vad är det för prioriteringar som har gjorts? Varför har man inte försökt få fram mer resurser till just förmedlemskapsstödet om det nu är så att alla är helt eniga om att utvidgningen är den viktigaste uppgiften?

Anf.  58  LARS OHLY (v):

Jag tycker att det viktigaste ska vara att man inte ökar omfattningen av EU:s budget och att man helst minskar den. Även budgetkommitténs förslag innebär trots allt en ökning. Framför allt innebär det en ökning av jordbrukskostnaderna, både totalt men också relativt, sett till hela budgetens omfattning. Och även budgetkommitténs förslag måste rimligtvis innebära att Sveriges medlemsavgift höjs. Statssekreteraren nämnde ungefär en miljard för kommissionens förslag. Men även budgetkommitténs förslag innebär sannolikt en höjning, och jag skulle gärna vilja höra hur stor den är.

Själv tycker jag att vi skulle försöka motverka alla höjningar av EU:s budget och se till att denna begränsas så mycket som möjligt. Det gäller framför allt utvecklingen av kostnaden för jordbrukspolitiken. Att denna nu tillåts öka igen både relativt och totalt måste anses som mycket anmärkningsvärt.

Anf.  59  AGNE HANSSON (c):

Även vi stöder naturligtvis en stram budgethantering i det här sammanhanget. Jag hade en fundering. Det förslag från budgetkommittén som nu diskuteras innebär att man avvisar den här omfördelningen mellan kategori 2 och kategori 4 och att man finansierar det här inom fyrans ram. Sveriges hållning innebär att man ska ta från kategori 2:s strukturella fonder. Vad får det för konsekvenser för vår del i det sammanhanget? Det är möjligen den betänkligheten man kan ha inför den svenska hållningen.

Anf.  60  KARIN PILSÄTER (fp):

Vi stöder naturligtvis absolut linjen att budgeten inte ska öka och att man ska hålla fast vid slutsummorna. Men det har också hela tiden varit vår uppfattning att man borde ha haft en neddragning på jordbruksstödet och att Sverige måste försöka driva på ännu hårdare för att få till en process med regelförändringar och sedan en kraftig omläggning av jordbruksstödet. Det var ju från vårt perspektiv ett misslyckande att man inte nådde fram till detta.

Det är mycket möjligt att man nu är så långt framme i processen att det är en riktig bedömning att det här så att säga är det bästa man kan göra åt saken. Men icke desto mindre tror jag att det bästa för slutmålet är att regeringens representant åker dit med vetskapen att i alla fall vi inom liberalerna hellre hade velat se en neddragning av jordbruket än av andra biståndsinsatser.

Anf.  61  ORDFÖRANDEN:

Jag kan bara säga att i den fråga som vice ordföranden tog upp här, detta med processen, håller jag med. Vi har haft det här uppe många gånger förut. Det är väldigt komplicerat, och det skulle vara mycket bra om man kunde få ett mer renodlat system så att man slipper ifrån det märkliga spel som pågår mellan rådet och parlamentet. Man kan som sagt inte nu komplicera IGC-förhandlingarna med detta, men det kan vara något för statssekreteraren att ta upp med sina kolleger om det finns möjligheter att få ett mer renodlat system i framtiden.

Sedan har jag bara en fråga också. Det gäller en liten detalj. Jag jämförde den overheadbild som redovisar kommissionens budgetförslag med den faktapromemoria som har utarbetats från Finansdepartementet. Där är det skillnader i summorna när det gäller åtaganden och betalningar. Det är visserligen inga stora skillnader. Jag undrar om det är något räknefel eller vad det kan vara. Det står 96 947 miljoner euro på overheadbilden och det står 96 924 miljoner i faktapromemorian. Det är vad gäller betalningar 93 896 miljoner euro jämfört med 93 876 miljoner. Vi kanske kan få svar på den frågan också.

Anf.  62  Statssekreterare CURT MALMBORG:

Jag kan ta den sistnämnda frågan först. Det är i det här fallet overheadbilderna som gäller. Det som finns i denna fakta-PM är preliminära siffror. Det är det som förklarar skillnaden.

Sedan kan vi ta Lars Tobissons fråga, som också ordföranden stämde in i, om processen. Jag tycker att det är en alldeles utmärkt idé att ta upp det här i budgetrådet. Det är det som är lite av tanken med det tredje budgetrådet; att kunna komma ifrån det akuta och prata mer strukturellt. Samtidigt ska man vara klar över att det är flera parter som är inblandade i det här, så man ska inte ha någon överdriven tilltro till att vi kan åstadkomma under. Men det är väldigt viktigt att ta upp frågan, tror jag, den strukturella frågan.

Mats Odell frågade om förmedlemskapsstödet och hur siffrorna var där. Det är riktigt att jämföra med budgeten. Där kan man konstatera att det blir en betydande ökning även under kategori 7. Vi har inte dragit ned på åtaganden. Det är väl det, kan man säga, som är det politiskt viktiga. I fråga om betalningarna finns det en viss neddragning jämfört med kommissionen. Det beror helt enkelt på att utbetalningstakten har varit väldigt låg. Programmet har ju också just börjat. Det är det som har styrt budgetkommitténs överväganden.

Lars Ohly undrade hur stor höjningen blir. Ja, det blir en höjning. Eftersom det blir ökade utgifter blir det en höjning. Jag skulle uppskatta att det blir 700–800 miljoner. Det är alltså en höjning, men den är mindre än vad den skulle ha blivit med kommissionens förslag.

Agne Hansson tog upp en fråga som jag tror bygger på ett missför-stånd. Jag var säkert otydlig där. Det är alltså inte fråga om en omfördelning från kategori 2 till kategori 4 på något sätt. Det kommissionen föreslog var en omfördelning från kategori 1 till kategori 4, och det som budgetkommittén föreslår är ingen som helst omfördelning utan en om-prioritering av kategori 4. Det blir alltså inga effekter för kategori 2.

Karin Pilsäter tog upp det här med jordbruksstödet. Jag har min bakgrund inom den sfären, så jag kan gärna hålla med. De här siffrorna är en del av Agenda 2000. Man slog helt enkelt fast det programmet. Det är en konsekvens av de regler som finns. Så är det helt enkelt.

Anf.  63  LARS OHLY (v):

Jag har för mig att jag såg någonstans att kommissionens förslag var en konsekvens av Agenda 2000. Men nu har budgetkommittén ändå minskat ökningstakten på jordbruksområdet. Om det första antagandet stämmer är det rimligtvis ändå så att man har gått in och petat lite grann i gjorda överenskommelser. Om det inte stämmer är det så att kommissionen har försökt att skaffa mer pengar till jordbruket än vad man har haft stöd för i överenskommelser, och det är i så fall anmärkningsvärt.

Jag menar att vi nog står för den mest strama och restriktiva hållningen här. Vi menar att det riktiga skulle vara att se till att omfattningen av EU:s budget inte ökar över huvud taget och att det skulle vara en bra inriktning. Därmed skulle också det svenska medlemskapsbidraget åtminstone stanna kvar på den höga nivå vi redan har.

Anf.  64  Statssekreterare CURT MALMBORG:

Jordbruksdelen är ju regelstyrd, och här gör man olika bedömningar av vilka kostnader som kommer att uppstå. Man gör lite olika bedömningar från budgetkommittén och kommissionen.

Det är klart att man kan säga att det är angeläget att medlemsavgiften inte ska höjas alls. Samtidigt är det ju så att det här är ett förhandlingsspel med många aktörer inblandade, och bakom det här förslaget står en enig budgetkommitté. Det är klart att Sverige kunde ha haft synpunkter om att man borde ha dragit ned lite grann ytterligare. Men det är ändå en styrka, tycker jag, att det är en enig kommitté som står bakom det här.

Anf.  65  LARS TOBISSON (m):

Jag kan inte låta bli att påpeka att ska vi försöka hjälpa till att få ordning på den här egendomliga budgetprocessen kan man sitta här och vara återhållsam, som Lars Ohly är, och predika att vi ska ha nollbudget osv. Men det viktiga är kanske att man håller ihop sina partier så att vänsterpartisterna i Europaparlamentet kan lära sig att de inte ska t.o.m. gå över de gränser som har dragits upp i det finansiella perspektivet och lägga på ytterligare utgifter. Det gäller ju för socialdemokrater och miljöpartister också. Kan inte budgetprocessen inom EU bli strömlinjeformad får vi i partierna hjälpa till att se till att uppträda på båda ställena på ett enahanda sätt – både när det beslutas om vilka avgifter som ska betalas in och vilka utgifter som ska noteras för olika ändamål.

Anf.  66  LARS OHLY (v):

Detsamma skulle ju kunna sägas om den stadga om grundläggande rättigheter som diskuteras just nu, men en sådan enkel poäng skulle jag ju aldrig drömma om att ta hem. Däremot har jag för mig att det förslag som diskuterades i EU-parlamentet framför allt handlade om flexibilitet i budgetprocessen, dvs. att man skulle kunna flytta pengar. Därmed var alltså socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister mot att man så stenhårt fastställde ett tak. I stället ville man ha en mer flexibel ordning som innebar att utgifterna totalt sett inte skulle öka men att man skulle kunna använda dem på ett mer flexibelt sätt.

Anf.  67  ORDFÖRANDEN:

Några kommentarer från statssekreterare Curt Malmborg?

Anf.  68  Statssekreterare CURT MALMBORG:

Nja, jag har nog inga kommentarer till det sistnämnda.

Anf.  69  ORDFÖRANDEN:

Då tror jag att vi har kommit fram till slutet i den här frågan. Det är ju en rörande samstämmighet, kan man nästan säga. Det är två punkter som är uppe på dagordningen, men jag tror att vi kan behandla dem i ett sammanhang eftersom punkten 4 ju är en ren formaliapunkt. Jag finner att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Därmed är vi väl klara? Du har inget ytterligare. Vi tackar dig, Curt Malmborg, för din medverkan i dag.

3 §  Jordbruk
Departementsrådet Christer Wretborn
Information och samråd inför ministerrådsmöte den 17 och 18 juli 2000

Anf.  70  ORDFÖRANDEN:

Då återupptar vi våra överläggningar. Jag hälsar Christer Wretborn och övriga medarbetare från Jordbruksdepartementet välkomna hit. Vi ska nu ha ett samråd inför det jordbruksråd som ska vara nästa vecka. Som framgår av våra handlingar är jordbruksministern på resa i Baltikum, och statssekreteraren är också utomlands. De frågor som här kommer upp har vi tidigare haft uppe till diskussion i nämnden. Vi har intagit våra ståndpunkter, men besluten blev uppskjutna tidigare.

Därför har vi tyckt, eller jag har tyckt, att det hade varit olämpligt att kalla hem statssekreteraren från hans semesterresa. Vi har så att säga gått igenom de här frågorna redan tidigare. Men Christer Wretborn, som är tjänsteman på departementet, har tagit på sig att svara på de frågor som kan dyka upp. Med det går vi in på dagordningen. Jag tror inte att vi behöver ha några återrapporter utan vi går direkt in på den dagordning som föreligger. Då lämnar jag över ordet till dig. Varsågod!

Anf.  71  Departementsrådet CHRISTER WRETBORN:

Tack så mycket. Då ska jag först säga att det har tillkommit en fråga på den annoterade dagordningen, nämligen märkning av nötkött eftersom Europaparlamentet har lämnat sitt yttrande i den frågan.

Den första punkten gäller presentation av det franska ordförandeprogrammet. Det är som sagt bara en presentation och ingen beslutspunkt. Ordförandeskapet avser sedan att slå ihop punkterna 4 och 5 på den annoterade dagordningen, dvs. förslaget till förordning om gemensam organisation av marknaden för lin och hampa och prispaketet. Vi får antagligen ett kompromissförslag på bordet vid mötet på måndag.

När det gäller förslaget om lin och hampa har Europaparlamentets yttrande nu äntligen kommit. Det har vi väntat på länge, men det kom först nu. Parlamentet framför sin åsikt, en på vissa punkter avvikande åsikt i förhållande till rådets beslut. Den första punkten gäller frågan om skillnad i stöd mellan de långa och korta fibrerna. Sverige har förespråkat att man ska ha så liten skillnad som möjligt i stödet mellan dessa två fibersorter. Parlamentet går på vår linje, men inte tillräckligt långt enligt vår uppfattning. Man minskar skillnaden i stöd, men går alltså inte tillräckligt långt enligt vår uppfattning.

Man anser vidare att stödet till de korta fibrerna, som är det som Sverige vill slå vakt om, ska avvecklas år 2005 och att stödet för de långa fibrerna permanentas, dvs. det särskilda stöd som går till beredningsindustrin i det här fallet. Arealstöden kvarstår naturligtvis både för korta och långa fibrer.

Däremot säger man ingenting om något som vi tycker är viktigt, nämligen beredningskvoten, alltså den mängd berett lin som man kan få stöd för. I kommissionens ursprungliga förslag får vi stöd för ca 1 150 ton. Det är för lite jämfört med den produktion vi har i dag. Vi vill ha åtminstone det dubbla, och naturligtvis är vi missnöjda med det här.

Man kan säga att parlamentet öppnar för vissa möjligheter till utvärdering av systemet. De säger att man ska ha en översyn år 2003 om kvoternas fördelning mellan olika länder. Man ska ha en översyn av hela systemet, hela marknadsordningen, år 2005.

Enligt vår uppfattning är det inte tillräckligt. Den svenska linjen kvarstår. Vi är inte nöjda med förslaget. I första hand vill vi ha en likabehandling av korta och långa fibrer. I andra hand vill vi ha en större produktionskvot i det här landet.

Jag kan ta prispaketet samtidigt, eftersom dessa två saker kommer att läggas fram under samma punkt. Där fattade man förra gången beslut om priserna på socker och griskött. Man var tvungen att göra detta eftersom det nya marknadsåret började den 1 juli. När det gäller priserna på griskött antogs förslaget med enhällighet. När det gäller priserna på socker antogs förslaget med kvalificerad majoritet. Storbritannien och Sverige röstade mot eftersom vi hade velat se någon form av prissänkning också i sockerbeslutet.

Det som är kvar av viktigare saker i prispaketet är de s.k. månatliga tilläggen, dvs. de tillägg som jordbrukarna får om de avstår från att intervenera sitt spannmål omedelbart inför auktionsperioden utan har det kvar i sina egna lager. Då får de ett tillägg för detta. Det tillägget bör, i enlighet med Agenda 2000-förslaget i Berlin, enligt kommissionens uppfattning sänkas. Vi delar den uppfattningen. Alla länder delar inte denna uppfattning utan somliga menar att stödet inte behöver sänkas av detta skäl. Det är i och för sig också en rätt viktig budgetfråga.

Sedan gäller det något som har varit intressant för Sverige. Vi fick ju i vårt anslutningsavtal tillåtelse att ha en månad längre för intervention av spannmål än övriga länder. Det föreslår nu kommissionen att vi ska avveckla. Vi ska ha samma system som övriga länder. Man hänvisar bl.a. till administrativa förenklingar. Där kvarstår vår önskan att ha kvar denna bit. Vi räknar med att de här två punkterna, lin och hampa och prispaketet, läggs som ett kompromissförslag från ordförandeskapet direkt på rådet.

Anf.  72  ORDFÖRANDEN:

Tack för den genomgången. Vi har ju haft de här frågorna uppe tidigare som framgår av de kanslikommentarer som vi har här. Regeringen har haft stöd för sina ståndpunkter tidigare. Jag lämnar ordet fritt med anledning av att de här punkterna ska behandlas i ett sammanhang. Jag konstaterar att det finns majoritet för regeringens ståndpunkt i dessa två ärenden. Då går vi vidare.

Anf.  73  Departementsrådet CHRISTER WRETBORN:

Det andra område där vi också har fått Europaparlamentets åsikt gäller förslaget till förordning avseende skolmjölksprogrammet. Det har vi också redogjort för tidigare här i EU-nämnden. Den svenska positionen är också här klar. Vi har inte velat ha några förändringar alls i programmet. Vi anser att det är ett bra program. Det har fungerat väl i Sverige, och vi tycker att det borde kunna fortsätta så. Kommissionen har velat dra ned på det av uteslutande budgetskäl, kan man säga.

Europaparlamentet uttalar sig nu om detta. Det tidigare förslaget innebar att vi fick ett stöd motsvarande 95 % av riktpriset. Nu föreslår parlamentet 75 % av riktpriset samtidigt som man vidgar vilka mjölkkvaliteter som kan få stöd så att också fettsnåla mjölksorter skulle kunna få stöd.

Budgetkommittén har lagt på lite ytterligare pengar jämfört med kommissionens ursprungliga förslag som var på 48 miljoner euro. Nu är vi uppe i 66 miljoner euro till det här programmet. Det ursprungliga kostade mer. Det kostade 100 miljoner euro.

Den svenska positionen ligger fast. Vi vill också i fortsättningen ha 95 %. Detta program fungerar väl i Sverige, och vi anser att det finns möjligheter att finansiera det här inom ramen för marknadsordningen genom att dra ned på andra områden, t.ex. stödet till bageri- och glass-industrierna.

Anf.  74  CARL G NILSSON (m):

Vi diskuterade alldeles för en stund sedan, innan ni kom hit, behovet av återhållsamhet i budgetarbetet. Det har vi ju framfört också tidigare när det gäller den här punkten. Vi har diskuterat det rimliga i att ha den här ingående regleringen av detta. Man kan diskutera om det här är en jordbrukspolitisk fråga eller om det inte borde vara en socialpolitisk eller hälsopolitisk fråga i stället. Det kan säkert diskuteras.

Det kan också säkert sägas att det är nyttigt att dricka mjölk. Men frågan är om vi inte borde vara lite mer kritiska till om det är rimligt att unionen ska lägga sig i hur varje land serverar sina skolbarn dryck till maten. Vi har alltså anmält kritik mot detta, och den kritiken kvarstår naturligtvis.

Anf.  75  KARIN PILSÄTER (fp):

Jag vill bara säga att jag instämmer i detta.

Anf.  76  ORDFÖRANDEN:

Jag kan bara påpeka att vi har haft denna fråga uppe tidigare, och då fanns det en majoritet för regeringens ståndpunkt. Jag konstaterar att den fortfarande gäller. Då går vi vidare.

Anf.  77  Departementsrådet CHRISTER WRETBORN:

Jag kanske skulle ta upp punkten om nötköttsmärkning om det går bra. Den kommer ungefär här på den vanliga dagordningen, fast den inte finns med på den annoterade. Vi fick in det för sent.

Där har alltså nu parlamentet lämnat sina synpunkter på förslaget. Rådet fattade ju det definitiva beslutet den 16 maj. Sedan har då parlamentet lämnat sina synpunkter helt nyligen. Det förslag som då antogs gällde att införa ett system för märkning av nötkött från den 1 september och sedan ett mer omfattande system från den 1 januari 2002. Detta ska alltså vara ett delsystem. Vi har ju noga redogjort för detta förslag flera gånger tidigare här i EU-nämnden.

Nu säger Europaparlamentet att de har ändringar på fem punkter, men det är egentligen bara två substantiella punkter de vill ändra på jämfört med rådets beslut. De vill ta bort förslaget om att man ska ha obligatorisk märkning av kategori, dvs. vilken typ av djur köttet kommer från. Det vill man ta bort. Man vill också ha en ursprungsmärkning av malet kött direkt.

Här är det lite oklart vad de menar. De säger att om det malda köttet är berett, dvs. malt, i ett annat land än där djuret är uppfött så ska man ha ursprungsmärkning. Då ska man alltså tala om var djuret är fött, uppfött, slaktat osv. Det andra förslaget innebär ju tills vidare bara att man ska ange var djuret är slaktat. Kommissionen kommer att återkomma under själva rådsmötet och klara ut vad parlamentet egentligen avser, om de avser att detta ska införas från den 1 september eller, då vi egentligen tänker införa ett sådant system, från den 1 januari 2002. På den punkten är det lite oklarhet.

Detta är de två punkter där parlamentet har haft en avvikande uppfattning, och båda punkterna ligger inom ramen för vad Sverige kan acceptera. Den första punkten har ju varit en hjärtefråga för Frankrike, alltså kategorindelningen. Det är vår uppfattning att de, med tanke på sin roll som ordförande inte kommer att driva detta lika hårt som tidigare. Därför är det möjligt att det kommer att bli stöd för förslaget att ta bort kategoriindelningen.

När det gäller märkningen av malet kött får man väl först klara ut exakt vad parlamentet avser. Det kommer vi att få besked om från kommissionen under själva rådsmötet. Men för svensk del har det inte varit några svårigheter att acceptera parlamentets uppfattning här.

Anf.  78  ORDFÖRANDEN:

Tack för det! Får jag fråga vilken som är parlamentets roll i den här frågan – är det medbeslutande?

Anf.  79  Departementsrådet CHRISTER WRETBORN:

Ja, det är medbeslutande. Det var ju en ganska stor diskussion vid ett tidigare rådsmöte om vad som egentligen skulle gälla, men det blev till slut medbeslutande för parlamentet.

Anf.  80  ORDFÖRANDEN:

Ingen mer talare har anmält sig. Då kan jag konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i den här delen. Då kan vi gå vidare.

Anf.  81  Departementsrådet CHRISTER WRETBORN:

Sedan är det presentation av ett förslag till reform av marknadsordningen för frukt och grönsaker – en mindre frukt-och-grönt-reform. Vi har inte sett förslaget, så det är svårt att ha några uppfattningar om det, men det ska komma en presentation. Vi vet att det kan komma ytterligare ett förslag i december, som det då blir aktuellt att hantera under det svenska ordförandeskapet.

Anf.  82  ORDFÖRANDEN:

Det är ju inget beslutsärende den här gången utan en ren presentationspunkt.

Anf.  83  Departementsrådet CHRISTER WRETBORN:

Vidare är punkten om TSE, förebyggande och kontroll av vissa typer av transmissibel spongiform encefalopati, struken.

Sedan har vi ytterligare en informationspunkt. Det gäller frågan om livsmedelshygien, där kommissionen – inom ramen för vitbokens arbete – ska lägga fram ett förslag om att sammanföra en rad olika rättsakter till en samlad större rättsakt på detta område. Detta är dock också bara en presentation.

Anf.  84  ORDFÖRANDEN:

Då kan vi lämna det. Något ytterligare?

Anf.  85  Departementsrådet CHRISTER WRETBORN:

Sedan är det tre övriga frågor. Den första gäller FAO och det internationella åtagandet om växtgenetiska resurser för livsmedel och jordbruk. Det är Danmark som med stöd av Nederländerna har begärt att få upp denna fråga. Det handlar egentligen om att man vill att EU ska driva på lite hårdare i den här frågan. Ytterst kan man säga att detta hör samman med konventionen om biologisk mångfald, som lite grann ändrade förutsättningarna för hur man ska se på de växtgenetiska resurserna. Från att tidigare ha varit i hela världens och allmänhetens tjänst har de nu blivit nationella ägodelar. Det krävs vissa ändringar i FAO:s konventioner för att hantera detta.

Den yttersta frågan är egentligen hur man ska få tillgång till det här, hur man ska finansiera det och hur man ska dela vinsterna av dessa växtgenetiska resurser, som huvudsakligen finns i u-länderna. Danmark vill, tillsammans med Holland, att EU ska vara lite mer pådrivande i denna fråga. Detta är heller ingen beslutspunkt, utan det är en förberedelse inför det möte som ska vara i Teheran den 26–31 augusti.

Sverige kan stödja Danmark och Holland. Vi tycker också att EU borde driva på lite mera.

Anf.  86  ORDFÖRANDEN:

Ingen hade några synpunkter på det. Nämnden kan väl också konstatera att det vore bra om så kan ske. Då går vi vidare.

Anf.  87  Departementsrådet CHRISTER WRETBORN:

Sedan har Finland tagit upp frågan om hållande av pälsdjur. Det är nämligen så att Storbritannien har haft för avsikt att införa ett förbud mot att hålla djur för pälsproduktion i bur, huvudsakligen av etiska skäl. Finland vill nu att britterna ska avvakta det arbete som sker inom kommissionen, i den vetenskapliga kommittén, innan man tar beslut i den här frågan. Det är det man vill föra upp på dagordningen här. Frågan ligger för hantering i vetenskapliga veterinärkommittén, och man vill alltså vänta på detta.

Från svensk sida är vår uppfattning att här bör ett enskilt land kunna gå före om man så vill.

Anf.  88  YVONNE RUWAIDA (mp):

Ja, det hoppas jag verkligen. Jag förstår faktiskt inte vad Finland är ute efter i den här frågan. Om England vill ha sina nationella regler vad gäller pälsdjur ska man naturligtvis kunna gå före. Finns det någon risk att England skulle kunna stoppas när det gäller att införa de regler man vill införa?

Anf.  89  Departementsrådet CHRISTER WRETBORN:

Frågan har anhängiggjorts i kommissionen av Storbritannien, och kommissionen har sagt att man inte tycker att Storbritannien ska införa detta. Ska du ta det, Ylva Wallén, som kan det mer i detalj?

Anf.  90  Departementssekreterare YLVA WALLÉN:

Tack för ordet! Kommissionen har ju bara uppmanat England att invänta rapporten från det arbete som pågår i den vetenskapliga kommittén för veterinärfrågor och att inte införa några egna regler innan resultatet har kommit. Det är ju inte ett uttalat förbud; det kan man inte säga.

Anf.  91  ORDFÖRANDEN:

Den svenska linjen är alltså att det ska vara möjligt för ett enskilt medlemsland att införa egna bestämmelser på det här området.

Anf.  92  Departementsrådet CHRISTER WRETBORN:

Så är det i den här frågan, ja.

Anf.  93  LARS TOBISSON (m):

Jag skulle vilja fråga: Vad handlar punkten om egentligen? Kommissionen har uppmanat Storbritannien att inte gå före. Finland har velat få en diskussion om de planer som finns i Storbritannien. Om Yvonne Ruwaida inte förstår vad Finland har för intresse i saken kan jag påpeka att det naturligtvis är producentintressen här. Det finns det i Sverige också.

Har Sverige någon invändning mot att kommissionen har uppmanat Storbritannien att avvakta den rapport som ska komma? Har man över huvud taget någon beslutsrätt här över hur kommissionen beter sig?

Anf.  94  Departementsrådet CHRISTER WRETBORN:

Nej, vi har inga invändningar mot detta. Vår grundsynpunkt har varit att varje land har rätt att gå längre i det avseendet om de så önskar. Men att kommissionen har lämnat de här synpunkterna har naturligtvis inte vi några invändningar emot.

Anf.  95  ORDFÖRANDEN:

Då lämnar vi den punkten med detta.

Anf.  96  Departementsrådet CHRISTER WRETBORN:

Nästa punkt på dagordningen är frågan om aggressiva hundar. Det är Luxemburg som har tagit upp frågan. Man vill ha någon sorts gemenskapsinitiativ på det här området. Det finns ju ingen riktig legal grund för att agera i den här frågan. Vad man är ute efter är ett initiativ, kanske ett uttalande, t.ex. någon sorts lista över vilka hundar som är farliga, hur man hanterar avelsfrågor och sådana saker.

Vi har inga svårigheter att acceptera att det görs någonting gemensamt, på gemenskapsnivå, för att förbättra överblicken över det här och kunskapen på området och också kanske komma med vissa riktlinjer. Men det är som sagt svårt att hitta en legal grund där EU kan agera och utfärda någon form av förordningstext i den här frågan.

Anf.  97  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag måste återgå till den andra punkten, för jag blir lite förvirrad här. Om ni inte har någonting emot att kommissionen säger till England att vänta men ändå anser att England ska kunna gå före med sina nationella regler blir det lite motstridigt. Jag anser att det är bra att England tar ett initiativ i den här frågan och vill förbjuda hållande av pälsdjur enligt de regler de vill, och det är önskvärt att man får införa detta så snart som möjligt. Jag tycker att det är fel att kommissionen har bett England att vänta.

Finlands avsikt i det hela är ju att man inte vill att England ska ta den här typen av beslut. Man är rädd att det ska påverka kommissionens inställning till frågan i dess helhet på EU-nivå. Finland går alltså emot djurens rättigheter, i alla fall som jag ser det. Jag tycker att Sverige faktiskt borde vara tveksamt till kommissionens råd till England.

Anf.  98  ORDFÖRANDEN:

Den punkten trodde jag att vi hade klarat av redan.

Anf.  99  KARIN PILSÄTER (fp):

För att återgå till hundfrågan är det möjligt att det finns någonting som det skulle vara angeläget att göra på Europanivå när det gäller dessa hundar. Det är ett väldigt stort kommunalt problem, kan jag säga, i min kommun. Men på något sätt ligger det väl ändå i farans riktning att detta är ett typexempel på en sådan fråga där Europasamarbetet inte är den rätta nivån.

Anf.  100  CARL G NILSSON (m):

Vi skulle möjligen kunna säga från Sveriges sida att vi ju har löst problemet här genom att besluta om obligatorisk märkning av alla hundar.

Anf.  101  Departementsrådet CHRISTER WRETBORN:

Jag vet inte om jag har anledning att kommentera detta. Men det finns ju heller inget skäl att undvika möjligheten att ha ett samarbete med andra länder, att lyssna lite grann på vad man har för åsikter, byta information om detta och se om man kan göra någonting som förefaller vettigt gemensamt. Jag kan inte se att det skulle vara helt fel.

Anf.  102  ORDFÖRANDEN:

Då har vi gått igenom listan, vad jag förstår. Vi tackar departementsrådet Christer Wretborn och övriga handläggare från Jordbruksdepartementet för er medverkan i dag.

Innehållsförteckning

1 §  Ekofin Finansminister Bosse Ringholm Rapport från informellt ministermöte den 18 juni 2000, ministerrådsmöte den 19 juni 2000 samt Europeiska rådet i Feira den 19 juni 2000 Information och samråd inför ministerrådsmöte den 17 juli 2000 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  2  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 1

Anf.  3  LARS TOBISSON (m) 1

Anf.  4  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 1

Anf.  5  LARS TOBISSON (m) 2

Anf.  6  ORDFÖRANDEN 2

Anf.  7  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 2

Anf.  8  WILLY SÖDERDAHL (v) 2

Anf.  9  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 2

Anf.  10  Departementsrådet KURT-ARNE HALL 2

Anf.  11  LARS TOBISSON (m) 3

Anf.  12  PER BILL (m) 3

Anf.  13  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 3

Anf.  14  ORDFÖRANDEN 4

Anf.  15  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 4

Anf.  16  LARS TOBISSON  (m) 4

Anf.  17  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 5

Anf.  18  LARS TOBISSON (m) 5

Anf.  19  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 5

Anf.  20  ORDFÖRANDEN 5

Anf.  21  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 5

Anf.  22  WILLY SÖDERDAHL (v) 6

Anf.  23  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 6

Anf.  24  MATS ODELL (kd) 6

Anf.  25  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 6

Anf.  26  MATS ODELL (kd) 6

Anf.  27  KARIN PILSÄTER (fp) 6

Anf.  28  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 7

Anf.  29  KARIN PILSÄTER (fp) 7

Anf.  30  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 7

Anf.  31  YVONNE RUWAIDA (mp) 7

Anf.  32  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 7

Anf.  33  ORDFÖRANDEN 7

Anf.  34  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 7

Anf.  35  MATS ODELL (kd) 7

Anf.  36  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 8

Anf.  37  Kanslirådet MATS WALBERG 8

Anf.  38  ORDFÖRANDEN 8

Anf.  39  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 8

Anf.  40  LARS TOBISSON (m) 8

Anf.  41  LARS OHLY (v) 9

Anf.  42  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 9

Anf.  43  ORDFÖRANDEN 9

Anf.  44  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 9

Anf.  45  ORDFÖRANDEN 9

Anf.  46  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 9

Anf.  47  ORDFÖRANDEN 10

Anf.  48  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 10

Anf.  49  YVONNE RUWAIDA (mp) 10

Anf.  50  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 10

Anf.  51  Departementsrådet JOHAN KRAFFT 10

Anf.  52  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 10

Anf.  53  ORDFÖRANDEN 10

2 §  Budget Statssekreterare Curt Malmborg Rapport från ministerrådsmöte den 25 och 26 november 1999 Information och samråd inför ministerrådsmöte den 20 juli 2000 12

Anf.  54  ORDFÖRANDEN 12

Anf.  55  Statssekreterare CURT MALMBORG 12

Anf.  56  LARS TOBISSON (m) 15

Anf.  57  MATS ODELL (kd) 16

Anf.  58  LARS OHLY (v) 16

Anf.  59  AGNE HANSSON (c) 17

Anf.  60  KARIN PILSÄTER (fp) 17

Anf.  61  ORDFÖRANDEN 17

Anf.  62  Statssekreterare CURT MALMBORG 17

Anf.  63  LARS OHLY (v) 18

Anf.  64  Statssekreterare CURT MALMBORG 18

Anf.  65  LARS TOBISSON (m) 19

Anf.  66  LARS OHLY (v) 19

Anf.  67  ORDFÖRANDEN 19

Anf.  68  Statssekreterare CURT MALMBORG 19

Anf.  69  ORDFÖRANDEN 19

3 §  Jordbruk Departementsrådet Christer Wretborn Information och samråd inför ministerrådsmöte den 17 och 18 juli 2000 20

Anf.  70  ORDFÖRANDEN 20

Anf.  71  Departementsrådet CHRISTER WRETBORN 20

Anf.  72  ORDFÖRANDEN 21

Anf.  73  Departementsrådet CHRISTER WRETBORN 21

Anf.  74  CARL G NILSSON (m) 22

Anf.  75  KARIN PILSÄTER (fp) 22

Anf.  76  ORDFÖRANDEN 22

Anf.  77  Departementsrådet CHRISTER WRETBORN 22

Anf.  78  ORDFÖRANDEN 23

Anf.  79  Departementsrådet CHRISTER WRETBORN 23

Anf.  80  ORDFÖRANDEN 23

Anf.  81  Departementsrådet CHRISTER WRETBORN 23

Anf.  82  ORDFÖRANDEN 23

Anf.  83  Departementsrådet CHRISTER WRETBORN 24

Anf.  84  ORDFÖRANDEN 24

Anf.  85  Departementsrådet CHRISTER WRETBORN 24

Anf.  86  ORDFÖRANDEN 24

Anf.  87  Departementsrådet CHRISTER WRETBORN 24

Anf.  88  YVONNE RUWAIDA (mp) 25

Anf.  89  Departementsrådet CHRISTER WRETBORN 25

Anf.  90  Departementssekreterare YLVA WALLÉN 25

Anf.  91  ORDFÖRANDEN 25

Anf.  92  Departementsrådet CHRISTER WRETBORN 25

Anf.  93  LARS TOBISSON (m) 25

Anf.  94  Departementsrådet CHRISTER WRETBORN 25

Anf.  95  ORDFÖRANDEN 25

Anf.  96  Departementsrådet CHRISTER WRETBORN 25

Anf.  97  YVONNE RUWAIDA (mp) 26

Anf.  98  ORDFÖRANDEN 26

Anf.  99  KARIN PILSÄTER (fp) 26

Anf.  100  CARL G NILSSON (m) 26

Anf.  101  Departementsrådet CHRISTER WRETBORN 26

Anf.  102  ORDFÖRANDEN 27