1 § Ekofin

Finansminister Pär Nuder

Återrapport från ministerrådsmöte den 7 december 2004

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 18 januari 2005

Anf. 1 ORDFÖRANDEN:

God morgon! Välkomna till årets första möte!

Till att börja med vill jag hälsa Fredrik Olovsson välkommen som ny ledamot i EU-nämnden.

Sedan har vi en närvarofråga. Det är Ann Cathrine Bergman, föredragande i skatteutskottet, som vill närvara.

Då går vi in på dagens samråd. Vi hälsar finansministern och hans medarbetare välkomna.

Vi gör som vanligt och börjar med en återrapport från tidigare ministerrådsmöte.

Anf. 2 Finansminister PÄR NUDER (s):

Herr ordförande! Ni har fått en mötesrapport från det förra Ekofinmötet den 7 december i fjol. Utöver den kan jag säga att vi hade en väldigt lång diskussion. Det brukar man väl ha vid sista mötet under ett ordförandeskap, och vi kom till avslut i en hel del lagstiftningsfrågor. I andra frågor får det nuvarande ordförandeskapet i Luxemburg ta vid.

För egen del vill jag stryka under den framgång för svenskt vidkommande som jag anser att kommissionens alkoholrapport innebar i så måtto att arbetet ska föras vidare trots avsaknad av formellt förslag från kommissionen. Jag underströk vikten och betydelsen av att åtgärder vidtas beträffande alkoholskatterna samt de införselkvoter som gäller. Skattesatserna bör höjas, särskilt avseende sprit. En positiv minimiskatt bör införas på vin och alkohol, och införselkvoterna bör halveras samt göras till fasta kvoter. Jag föreslog att diskussionen av dessa frågor skulle fortsätta i arbetsgruppen.

Efter detta beslutade Ekofinrådet enhälligt att diskussionen skulle fortsätta i Coreper samt i relevant rådsarbetsgrupp för att identifiera de frågor som rådet skulle kunna fokusera vidare diskussioner i frågan på.

Jag vill dessutom nämna att i arbetet med ett direktivändringsförslag om så kallade indikativa nivåer för införsel av alkohol och tobak har Sverige med stöd av Finland och Danmark krävt att nivåerna ska halveras och att de bör anses som maximigräns för privat införsel. Detta har alltså skett parallellt i två sammanhang.

Utöver detta har jag inget att tillägga.

Anf. 3 MATS ODELL (kd):

Herr ordförande! Den fråga som finns med i kommissionens alkoholskatterapport och som finansministern nämner är ju intressant. Det skulle också vara intressant att höra vilka reaktioner som inlägget mötte. Det framgår inte av det här dokumentet. Det här skulle innebära ett principiellt stort tankeskift, från att se det här som en handelsvara vilken som helst till mer av ett folkhälsoperspektiv. Hur reagerar man exempelvis på fasta kvoter och höjningen av skatterna på sprit, vin och alkoläsk liksom på en halvering av införselkvoterna?

Den andra frågan jag har handlar om konvergensrapporten som då föredrogs. Där framgår att flera länder inte har uppfyllt integreringen av de nationella centralbankerna i ECBS och att Sverige hade brister i Riksbankens finansiella oberoende. Det här är en fråga som har varit uppe tidigare, och det man syftar på är väl att regeringen – sedan har riksdagen ställt sig bakom – har tagit sammanlagt 40 miljarder kronor från Riksbankens balansräkning och överfört till statskassan utan att detta är reglerat på något sätt.

Vad svarade Sverige på det här, och vad kommer att hända för att vi inte ska behöva se det här framöver?

Anf. 4 LENNART HEDQUIST (m):

Ordförande! Jag är också intresserad av om det föreligger några indikationer på positionsförändringar i alkoholfrågan med anledning av det förslag som har framställts.

Min andra fråga gäller det finansiella perspektivet och det utgiftstak på en procentenhet som Sverige driver. Jag uppfattar att det föreligger ett ökat stöd i Ekofingruppen. Samtidigt har vi tagit del av att ministerrådet i det avseendet inte har gjort någon ändring eller sänkt högsta möjliga tak på, är det 1,24 %? Jag skulle gärna vilja ha en kommentar till relationen mellan det som hände på Europeiska rådet och det som hände på Ekofinrådet.

Anf. 5 AGNE HANSSON (c):

Först har jag samma fråga som Mats Odell var inne på när det gäller bristerna i Riksbankens finansiella oberoende. Jag skulle vilja ha en kommentar till detta från finansministern.

Den andra frågan rör direktivet om lagstadgad revision. Bland annat Finland drev frågan om undantag för små och medelstora företag väldigt kraftigt. Där gäller min fråga varför inte regeringen drev den lika hårt i det sammanhanget och den position man intog där.

Anf. 6 Finansminister PÄR NUDER (s):

Vi kan börja med alkoholskattefrågan. Jag sade redan på EU-nämndens förra möte att jag inte trodde att vi skulle ha alltför stora förhoppningar om att det skulle ske ett radikalt skifte i den allmänna europeiska positionen på det här området. Vi hade heller ingen diskussion i själva sakfrågan om skattenivåer och införselkvoter. Men jag noterar ändå att man enhälligt i rådet skickade frågan vidare till Coreper och de lämpliga rådsarbetsgrupper som finns i sammanhanget.

Jag vågar inte spekulera i våra möjligheter att vinna framgång på det europeiska planet i den här frågan. Vi vet ju att motståndet är väldigt stort mot att göra några förändringar. Det gäller att vara realistisk. Samtidigt tycker jag mig ändå kunna notera, om uttrycket tillåts, herr ordförande, en viss tillnyktring i den här frågan, nämligen att folkhälsoaspekten även i andra länder uppmärksammas mer och mer. Men jag kan inte påstå att vi ännu har nått några framgångar i sak. Vi har nått en framgång i form såtillvida att frågan nu finns i kapillärerna, så att säga.

Vad gäller frågan om Riksbankens oberoende, som Mats Odell och Agne Hansson tar upp, var den inte föremål för någon diskussion över huvud taget.

Lennart Hedquist frågade om Ekofin, EU:s budget och våra ambitioner när det gäller enprocentsmålet. Nu förestår ju en väldigt intensiv förhandling under de kommande månaderna. Jag kan inte säga om det finns några dissonanser mellan Ekofinrådet och Europeiska rådet. Det kommer säkert att bli en lång natts förhandling framåt vårkanten när det här paketet sist och slutligen ska antas.

Värt att notera är att vi fick ytterligare en anhängare till enprocentsklubben som kom ut ur garderoben vid mötet, nämligen Cypern, vilket är viktigt att notera.

Samtidigt ska man ha klart för sig att detta säkert blir en lång diskussion med ett väldigt givande och tagande. Men jag uppfattar att vi än så länge håller samman i gruppen om 1 %. Men man ska ha klart för sig att även i den gruppen finns spänningar. Det finns olika intressen. Vi kanske kan vara eniga på utgiftssidan i vissa avseenden, men på inkomstsidan föreligger det spänningar.

Anf. 7 ORDFÖRANDEN:

Vi godkänner rapporten och går över till kommande ministerrådsmöte.

Vi tar som vanligt A-punktslistan sist, om det finns någon sådan.

Anf. 8 Finansminister PÄR NUDER (s):

Herr ordförande! Får jag säga att vi inte har sett någon A-punktslista. Jag vill också säga att det har skett en ändring i dagordningen jämfört med den kommenterade dagordning ni har fått. Under punkt 5 utgår Statistik.

Dessutom vill jag beklaga att ni liksom vi har fått ett antal dokument på franska som åtminstone några av oss har svårt att tränga igenom.

Anf. 9 ORDFÖRANDEN:

Jag har förstått att det är ett problem som bland annat hänger ihop med det nuvarande ordförandeskapet. Synpunkter har också framförts från Sveriges sida. Det är som sagt besvärligt för många av oss.

Vi går vidare på dagordningen. Punkt 3, Ordförandeskapets arbetsprogram.

Anf. 10 Finansminister PÄR NUDER (s):

Luxemburgarna prioriterar tre frågor: halvtidsöversynen av Lissabonstrategin, översynsarbetet när det gäller stabilitetspakten och det nya finansiella perspektivet. Jag kunde själv inte ha formulerat prioriteringarna bättre från svenska utgångspunkter. Det är ett mycket ambitiöst program som luxemburgarna har presenterat. Förväntningarna är naturligtvis stora på att Luxemburg ska ro i land detta mycket ambitiösa program.

Värt att notera i sammanhanget är att det finns goda förutsättningar med tanke på att Europeiska rådet, Ekofinrådet och den nyinrättade eurogruppen leds av en och samma person, nämligen den ytterst erfarne Jean-Claude Junker. Men om han är mäktig allt detta återstår naturligtvis att se.

Också i ett annat viktigt avseende stöder jag de luxemburgska ambitionerna. Det handlar om att separera beslutstillfällena för de tre frågorna vid vårens båda toppmöten. Tanken är att halvtidsöversynen och paktens reformering ska kunna avslutas vid marstoppmötet och det finansiella perspektivet vid junitoppmötet. Men det är klart att det blir en väldigt tuff uppgift att gå i land med det.

Dessutom vill jag tillägga att det är innehållet i besluten och inte tidsfaktorn som naturligtvis bör vara styrande för när besluten tas. Det gäller både för pakten och för perspektivet.

Halvtidsöversynen av Lissabonstrategin är en högt prioriterad fråga för oss. Det är glädjande att notera att Luxemburgs principiella synsätt ligger i linje med vårt, det vill säga att det är viktigt att behålla balansen mellan de tre delarna i Lissabonstrategin i ekonomiskt, socialt och miljömässigt hänseende samtidigt som vi behöver göra tydligare prioriteringar inom respektive område i syfte att främja tillväxt och sysselsättning.

Anf. 11 AGNE HANSSON (c):

Herr ordförande! De överlägset två viktigaste frågorna är väl det finansiella perspektivet och Lissabonprocessen, som tas upp av ordförandeskapet. Min fundering utifrån det jag kan läsa ut av dokumenten är att man vill göra i varje fall Lissabonprocessen effektivare i den meningen att man vill göra den djupare på vissa områden och därmed effektivare och kanske utesluta en del andra områden.

Min fråga är: Är regeringens ståndpunkt att stå bakom en sådan tanke på att göra det mer effektivt och att utesluta vissa saker för att få det effektivare? Ett annat uttryckssätt kan vara ”smalare men vassare”.

Anf. 12 KARIN THORBORG (v):

Jag tänkte också kommentera att det är lovvärt att ordförandeskapet betonar den ursprungliga strategin där de här tre dimensionerna är lika mycket värda. I Koks rapport var den sociala dimensionen nedtonad, så det uppskattar vi verkligen.

Det är också lovvärt att man ska satsa på ungdomen. Men kvinnorna nämns inte. Det är någonting som vi har efterlyst varje gång, men vi har inte fått något tillfredsställande svar.

Slutligen ska de enskilda regeringarnas ansvar betonas. Arbetet har ju gått trögt. Nu ska ansvaret för att implementera strategin ned till nationell nivå genom att man ska göra nationella program. Man vill gärna ge sken av att det här är någonting väldigt positivt och att de nationella prioriteringarna nu ska sammanfalla med EU:s. Vad jag förstår innebär det här också en allt hårdare styrning av den nationella ekonomin. Jag skulle gärna vilja ha en kommentar till det av finansministern.

Anf. 13 MATS ODELL (kd):

Jag tycker också att det är ett väldigt balanserat och jordnära program som ordförandeskapet lägger fram. Det har alla tre delarna och behandlar dem på ett likvärdigt och bra sätt.

Jag har en fråga som gäller översynen av stabilitetspakten. Där måste man säga att stämningsläget har skiftat från inställningen att vi verkligen ska hålla fast vid den här principen och inte rucka på den därför att några länder har bekymmer. Det skulle vara intressant att höra hur den svenska regeringen ser på den hållning som kommer till uttryck i det här arbetsprogrammet, nämligen att börja titta på lite mer flexibla ordningar i systemet för att inte kasta ut för många barn med badvattnet.

Anf. 14 ORDFÖRANDEN:

Den punkten återkommer senare på dagordningen också. Det är valfritt om finansministern vill ta upp det nu.

Anf. 15 Finansminister PÄR NUDER (s):

Herr ordförande! Jag tänkte just föreslå att jag får kommentera det när vi kommer till den punkten.

När det gäller Lissabonprocessen, Agne Hansson, vill jag säga att uttrycket smalare och vassare ju har använts med framgång här hemma i Sverige. Jag har inget emot att vi använder det även i det här sammanhanget. Jag redovisade ju Sveriges positioner när det gäller Lissabonprocessen och vår hållning inför den reformering som nu förestår när jag var här i november eller december. Jag har inga nya positioner än de som då redovisades för nämnden.

Karin Thorborg! Jag uppfattar inte någon hårdare styrning av de nationella ekonomierna i bemärkelsen något slags ökat överstatligt förfarande i det här sammanhanget. Däremot behöver vi koordinera våra inhemska ekonomier på ett bättre sätt för att vi ska kunna nå det som är målet med Lissabonprocessen, nämligen att Europa sammantaget ska bli en konkurrenskraftig ekonomi, som vi vill att det ska vara.

När det gäller kvinnornas situation bär jag med mig den synpunkten. Jag utgår från att jag kommer att redovisa de svenska positionerna och förhoppningsvis få stöd för dem vid ett senare tillfälle när vi i substans ska diskutera Lissabonprocessen.

Anf. 16 ORDFÖRANDEN:

Vi godkänner den informationen.

Nästa punkt är Ekonomiska konsekvenser av jordbävningen och flodvågen i Sydasien och Sydostasien.

Anf. 17 Finansminister PÄR NUDER (s):

Ekofin kommer att ha ett, som det heter, meningsutbyte om de ekonomiska konsekvenserna av naturkatastrofen kring Indiska oceanen. Det ska tolkas som att det främst handlar om information. Det är således inte tanken att presentera några nya initiativ. Jag ser det dessutom som en möjlighet att engagera EU:s finansministrar i detta arbete, något som jag helhjärtat stöder.

Jag har låtit mitt departement analysera de ekonomiska konsekvenserna av katastrofen. Det står naturligtvis helt klart att enskilda länders turistindustri, fiske och jordbruk drabbats väldigt hårt. Därtill kommer de stora klyftor som riskerar att uppkomma inom länder som har drabbats av flodvågen.

I ett globalt perspektiv väntas emellertid de ekonomiska konsekvenserna bli relativt begränsade. De ekonomiska problemen är hanterbara för de allra flesta länder, möjligen med undantag av Sri Lanka.

Vid utrikesministrarnas extrainsatta möte i fredags lanserade vi från svensk sida ett förslag till att förbättra EU:s förmåga att stödja egna medborgare vid katastrofer, bland annat genom att utveckla civila snabbinsatsgrupper för att bistå vid evakueringar liksom stärkt konsulärt samarbete. Detta togs väl emot vid mötet.

På EU-nivå finns två initiativ som engagerar oss finansministrar i tillägg till ställningstagandet om EU:s budget, som jag räknar med att vi kommer att diskutera på tisdag.

Det första handlar om ett initiativ från Europeiska investeringsbanken om en ny lånefacilitet för återuppbyggnadsarbetet i regionen, benämnt Indian Ocean Tsunami Facility, på upp till 1 miljard euro under de närmaste åren. Jag välkomnar självklart detta initiativ och ser fram emot att snabbt få ett konkret förslag att ta ställning till.

Det andra initiativet kommer från G 7-kretsen och dess ordförande Gordon Brown om ett skuldmoratorium för de drabbade länderna under den mest intensiva återuppbyggnadsperioden. Tanken bakom förslaget är att länderna ska kunna använda de frigjorda resurserna till humanitära insatser och återuppbyggnad. Efter relativt omfattande diskussioner har fordringsägargruppen bland industriländerna, den så kallade Parisklubben, nu enats om att inte kräva betalning av de drabbade länderna innan Internationella valutafondens och Världsbankens behovsanalys är färdigställd. Detta beräknas ske vid månadsskiftet.

Sverige drev aktivt linjen att de drabbade länderna ska ges möjlighet att använda resurserna till humanitär hjälp och återuppbyggnad i regionen. Den praktiska utformningen för Parisklubbens överenskommelse återstår att utforma, vilket kommer att ske vid nästa möte i mars. Vi deltar från svensk sida fullt ut i detta arbete. Utgångspunkten för vårt agerande är att verka för en generös behandling av de drabbade länderna.

Våra egna fordringar i regionen är emellertid begränsade. De statliga fordringarna på Indonesien uppgår till totalt 325 miljoner kronor. De närmaste två åren förfaller 52 miljoner kronor i räntor och amorteringar.

Till de åtgärder som nu diskuteras bland finansministrar på EU-nivå ska läggas de insatser som planeras av Internationella valutafonden och Världsbanken. I dessa institutioner pågår ett intensivt arbete med bland annat behovsanalys.

Anf. 18 ORDFÖRANDEN:

Vi godkänner informationen.

Punkt 5, Genomförande av stabilitets- och tillväxtpakten.

Anf. 19 Finansminister PÄR NUDER (s):

Dagordningspunkten om stabilitetspaktens genomförande skulle som jag sade egentligen ha haft tre underpunkter, men statistikpunkten utgår. Med ordförandens medgivande tar jag de två resterande punkterna i ett sammanhang.

Jag börjar med Underskottsförfarandet. I juli förra året inledde rådet ett underskottsförfarande gentemot Grekland, Tjeckien, Slovakien, Cypern, Malta, Polen och Ungern. Tidigare har förfarande inletts mot Tyskland, Frankrike och Nederländerna. För Portugals del har processen hunnit avslutas. Nu har processen kommit dithän att det ska avgöras om dessa länder har levt upp till rådets rekommendationer om att rätta till situationen.

Kommissionen har i sin analys kommit fram till att samtliga länder utom Grekland och Ungern har svarat upp mot rekommendationerna och presenterat tillräckliga förstärkningsåtgärder. Följaktligen väntas diskussionen främst röra dessa två länder.

När det gäller Ungern kan Sverige hålla med om bedömningen att Ungern inte har vidtagit tillräckliga åtgärder. Eftersom Ungern inte är ett euroland leder ett fällande utslag dock inte till en vidare upptrappning i underskottsförfarandet.

När det gäller Grekland är kommissionens bedömning att rådets rekommendation inte uppfyllts. Ett beslut i linje med den bedömningen skulle innebära att underskottsförfarandet mot Grekland trappas upp. Det grekiska fallet är dock mer komplext.

Å ena sidan är det viktigt att små och stora länder behandlas lika. Då tänker jag naturligtvis på den tidigare behandlingen av Tyskland och Frankrike. Å andra sidan kan man konstatera att den grekiska regeringen ännu inte har presenterat tillräckliga åtgärder för att leva upp till rekommendationen. Att blunda för detta skulle vara skadligt för paktens trovärdighet. I dagsläget har jag svårt att se att vi kan göra en annan bedömning än kommissionen i denna fråga.

Inom ramen för stabilitets- och tillväxtpakten ska Ekofinrådet nu på tisdag inleda sin granskning av medlemsstaternas stabilitets- och konvergensprogram från i höstas. I den första granskningsomgången behandlas stabilitetsprogrammen för Österrike, Luxemburg och Nederländerna samt konvergensprogrammen för Sverige och Tjeckien. Rådets ställningstagande görs i form av ett yttrande om respektive lands program.

Jag förutser ingen längre diskussion om de program som nu kommer upp. Både Österrike och Luxemburg uppvisar en tydlig försämring av sina budgetsaldon. Detta sker dock från ett relativt gynnsamt utgångsläge, och risken för att något av dessa länders budgetunderskott överskrider 3 % av BNP bedöms vara liten.

I Nederländerna överskreds referensvärdet för budgetunderskottet år 2003. Inom ramen för underskottsförfarandet rekommenderade Ekofinrådet i juni förra året Nederländerna att vidta åtgärder för att korrigera det alltför stora budgetunderskottet senast år 2005. Nederländerna har uppvisat stor beredvillighet att vidta åtgärder. Ett ambitiöst sparprogram är under genomförande, och underskottet beräknas åter ha kommit ned under 3-procentsgränsen innevarande år.

Även Tjeckien har ett alltför stort underskott och har av rådet rekommenderats att korrigera detta senast 2008. De åtgärder som presenterats i det tjeckiska programmet bedöms vara tillräckliga för att underskottet ska komma under 3 % inom utsatt tid. I utkastet till rådsyttrande uppmanas Tjeckien dessutom att öka takten i reformeringen av pensions- och sjukvårdssystemet för att förbättra de offentliga finansernas långsiktiga hållbarhet.

Därmed ser jag inga skäl att invända mot de förslag till yttranden som finns för dessa länder.

När det så gäller Sveriges uppdaterade konvergensprogram, det sjätte, vill jag bli något mer utförlig. Kommissionären Almunia kommenterade det svenska konvergensprogrammet på följande sätt: Sverige är ett av de få EU-länder som kan uppvisa överskott i de offentliga finanserna och ha en skuldkvot som ligger klart under fördragets referensvärde 60 % av BNP. Det hjälper landet att möta de offentligfinansiella kostnaderna för en åldrande befolkning, även om ytterligare ansträngningar är nödvändiga.

Liksom de senaste åren noteras i rekommendationer till rådets yttrande att det uppdaterade programmet visar fortsatta överskott i de offentliga finanserna över perioden fram till och med 2007. Därmed är finanspolitikens inriktning i linje med stabilitets- och tillväxtpaktens krav på ett finansiellt sparande som ligger nära balans eller överskott. Överskotten ger också en tillräcklig säkerhetsmarginal till underskottsgränsen 3 % av BNP vid normala konjunktursvängningar.

Vidare noteras att skuldkvoten ligger väl under fördragets referensvärde 60 % av BNP och att den fortsätter att minska.

Avslutningsvis konstateras att Sverige har en relativt fördelaktig position med avseende på de offentliga finansernas långsiktiga hållbarhet, trots att de beräknade kostnaderna för den åldrande befolkningen är avsevärda. Behandlingen av det svenska programmet förväntas bli oproblematisk.

Anf. 20 LENNART HEDQUIST (m):

Vi kan med hänvisning till det svenska konvergensprogrammet också notera att när man skriver om omstruktureringsåtgärder beträffande arbetsmarknaden, åtgärder för att åstadkomma en ökad sysselsättning och åtgärder för att minska sjukfrånvaron säger man att man hittills endast har nått ett blandat resultat, och det är väl ett understatement.

Min fråga ansluter egentligen till konvergensprogrammet och hur man betraktar den offentliga sektorns överskott i Sverige, där ju i och för sig nyckeltalen är tillfredsställande. Samtidigt möttes vi ju av signalen att det skulle komma en ny riktlinje om att man inte skulle räkna in PPM-sparandet i det offentliga sparandet. Det skulle ju då påverka den offentliga sektorns redovisade överskott i Sverige. Här reagerade man ju från Regeringskansliet när de signalerna kom. Nu noterar jag att det inte står något om detta här vid utvärderingen av konvergensprogrammet, men det kunde vara intressant att höra hur det ligger till med den frågan nu.

Anf. 21 KARIN PILSÄTER (fp):

Jag ska först säga att vi instämmer med regeringens bedömning här om att trappa upp förfarandet mot Grekland. Felet var ju tidigare att man släppte igenom Tyskland och Frankrike, inte att man nu ingriper. Det blir ohållbart om balansen upprätthålls genom att man släpper igenom allting.

När det gäller Sverige är det riktigt att kommissionen konstaterar att Sverige uppfyller tillväxt- och stabilitetspaktens krav, men det handlar ju om att man kanske inte heller har så stora pretentioner. Kommissionen noterar ju också att Sverige inte lever upp till de mål och kriterier för hur finanspolitiken ska skötas som vi själva har satt upp.

Jag vill instämma i Lennart Hedquists fråga om vad som har hänt i frågan om PPM-pengarna.

Anf. 22 MATS ODELL (kd):

Den här punkten 5 om genomförande av stabilitets- och tillväxtpakten sönderfaller i tre delar. Den första, statistik, har utgått, och det kanske är väl det. Det står att regeringen delar kommissionens bekymmer när det gäller kvalitet och tillförlitlighet i statistiken på det ekonomisk-politiska området.

Då har jag en fråga. I avsnittet om det svenska konvergensprogrammet står det att kommissionen framhåller att Sverige hittills har klarat utgiftstaken. Även om vi inte kvalificerar oss ännu i samma division som Grekland, fick vi ju Riksrevisionens rapport i förra veckan om hur regeringen nettoredovisar det så kallade sysselsättningsstödet som en kreditering på skattesidan i stället och annan akrobatik i statistikbranschen. Min fråga är: Är man medveten om detta? Har det framförts någon kritik på det här området, eller är Riksrevisionens rapporter på det här området okända för kommissionen?

I övrigt stöder vi regeringens förslag till hållning.

Anf. 23 AGNE HANSSON (c):

I den mån det här är ett samråd om position, vilket det ju är, har vi från Centerpartiets sida också full acceptans för den position som här har deklarerats från regeringens sida. Vi står bakom den och tycker att det är rimligt att man trappar upp mot de länder som inte klarar kraven, i det här fallet Grekland.

Min fråga är kanske mer av inrikespolitisk karaktär. Det ser bra ut för Sverige framåt – jag håller gärna med om det. Man har en brasklapp där man säger att det förhoppningsvis kommer att gå bra om man klarar överskottsmålet på 2 % av BNP under de närmaste tio åren. Jag vill närmast få en kommentar från finansministern om hur han ser på den delen.

Anf. 24 Finansminister PÄR NUDER (s):

När det gäller frågorna om de resurser som finns i PPM-systemet gäller de regler som vi i dag har fram till mars 2007. Därför har det inte funnits någon anledning för kommissionen att kommentera den saken.

När det gäller frågan om statistiken och utgiftstaken har vi inte fått några frågor från kommissionen som avser uträkningen av utgiftstaken.

Agne Hanssons sista fråga om de inhemska ekonomisk-politiska målen avstår jag från att kommentera närmare här, eftersom det här är ett samråd som gäller konvergensprogrammet. Det finns så många andra sammanhang där vi kan diskutera statusen i den svenska ekonomin.

Anf. 25 ORDFÖRANDEN:

Då konstaterar jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Vi går över till punkt 6 om en översyn av stabilitets- och tillväxtpakten.

Anf. 26 Finansminister PÄR NUDER (s):

Syftet med den här punkten är att i Ekofin nästa vecka ge ytterligare politisk vägledning till det fortsatta arbetet med att reformera pakten. Ordförandeskapet har satt som mål att ha en uppgörelse klar till toppmötet i mars. I Ekofin i november, då frågan senast var uppe, fanns det ett uttalat stöd för flera av de svenska argumenten, till exempel att den preventiva delen av pakten bör stärkas och att skulden ska ges större vikt. Det är samtidigt svårt att se att vi har kommit så värst mycket längre än vad vi hade gjort i november. Vi har exempelvis inte lagt fram något samlat förslag till hur en revidering skulle kunna se ut, utan fortsatt finns en rad olika optioner på bordet. Man kan dessvärre befara att det blir lättare att komma överens om lättnader i proceduren för alltför stora underskott än om förstärkningar av den preventiva delen. Det finns också motstånd mot att göra skuldkriteriet mer operationellt.

Från svensk sida ska vi fortsatt inta en restriktiv hållning. Vi talar dessutom utifrån en styrkeposition. Det framgår av det ståndpunktspapper som delgavs EU-nämnden i november att vi vill se ett balanserat utfall av förändringarna. Vi vill att skulden och den långsiktiga hållbarheten ges större tyngd, och vi vill att man sätter större press på medlemsländerna också i goda tider. I gengäld kan man ta större hänsyn till exempel till hur lågkonjunkturer påverkar underskotten. Jag framförde detta vid Ekofin i november. Det luxemburgska ordförandeskapet företräder samma syn. Men det vi saknar är en länk mellan å ena sidan den preventiva delen, skuldens betydelse, och å den andra sidan lättnader i proceduren för alltför stora underskott. Det är denna länk jag kommer att trycka på i Ekofin nästa vecka. Exakt hur den ska se ut vill jag inte ta ställning till, men jag vill gärna se förslag därvidlag.

Som ni vet bedrivs huvuddelen av arbetet i eurogruppen, så det är svårt att få full insyn i vad som sker i den här frågan. Vi får godta att euroländernas synpunkter därmed får en särskild vikt.

Anf. 27 MATS ODELL (kd):

Jag ställde en fråga om detta, och jag tycker att den hållning som kommer till uttryck här är bra. Det är en balanserad hållning. Dock: En tanke med anledning av den länk som finansministern tänker hålla fram kanske också är att det inte ställs frågor om den svenska budgetpolitiken som innebär en kraftigt expansiv finanspolitik i högkonjunktur.

Anf. 28 KARIN PILSÄTER (fp):

Det finns ju andra forum för att diskutera den svenska tillämpningen av de åsikter som förs fram. Jag delar uppfattningarna i de frågor som drivs när det gäller reformeringen av pakten, särskilt att skärpa kravet på balans i goda tider.

Att Sverige inte har så stort inflytande eller så stor delaktighet är ju en konsekvens av att vi hamnade utanför eurogemenskapen. Jag tänkte närmast höra om Pär Nuder uppfattar att vi så att säga har någon fördel av att Sverige står på samma sida som ordförandelandet i eurogruppen så att man på något sätt kan ha ett större inflytande den vägen.

Anf. 29 Finansminister PÄR NUDER (s):

Herr ordförande! Å ena sidan är det naturligtvis, som jag sade, självklart att det här är en alldeles särskild fråga för euroländerna och att mycket av diskussionerna säkert förs i eurogruppen. Å andra sidan ska man inte underskatta våra möjligheter till inflytande, dels därför att vi har de sakliga positioner vi har, vilka i mångt och mycket, som Karin Pilsäter säger, sammanfaller med det luxemburgska ordförandeskapets, dels därför att vi numera är 25 länder runt bordet. Därmed skapas en ny dynamik i hela samarbetet. Nya konstellationer uppstår i förhållande till när vi bara var 15 runt bordet.

Jag har ju inte någon längre erfarenhet av Ekofinrådet – det vore fel att säga – men jag uppfattar att det är en trevande stämning och att man söker sig fram emot att lära känna varandra och bygga nya allianser mellan delvis nya kontrahenter som inte har funnits tidigare. Dessutom, som jag också sade inledningsvis, kan vi också tala utifrån en styrkeposition, även om vi kanske inte har riktigt samma uppfattning om hur stark den styrkepositionen är. Men det tillhör den inhemska debatten.

Anf. 30 ORDFÖRANDEN:

Då konstaterar jag att det finns ett stöd för regeringens upplägg inför de fortsatta förhandlingarna.

Vi går till punkt 7 om förberedelser inför Europeiska rådets möte i mars.

Anf. 31 Finansminister PÄR NUDER (s):

Vi kommer också att anta den årliga rapporten om ekonomiska reformer. Den är som sagt en årligt återkommande rapport som kommittén för ekonomisk politik tar fram om medlemsländernas framsteg med att genomföra strukturreformer. Den skickas som ett bidrag till Europeiska rådets vårmöte.

Jag tycker att rapporten på ett bra sätt redovisar utvecklingen i EU på detta område under det senaste året. Vi kan ställa oss bakom de övergripande budskapen i rapporten. I rapporten framhålls de framsteg som gjorts i EU:s medlemsländer, men också att det fortfarande återstår mycket att göra, särskilt på arbetsmarknadsområdet, för att öka sysselsättningen.

Från svenskt perspektiv är jag särskilt nöjd över att rapporten speglar den breda syn på tillväxtfrågor som gäller i Sverige. Det är också glädjande att svenska prioriteringar som högre sysselsättning, sunda offentliga finanser och ökad frihandel lyfts fram i rapporten. Bedömningen av Sverige i rapporten ligger i linje med den bedömning som kommissionen har gjort de senaste åren.

I rapporten betonas också vikten av att genomförandet av Lissabonstrategin stärks. Där vill jag särskilt framhålla betydelsen av att Ekofinrådet bidrar till detta, inte minst genom att på ett övergripande plan ta ansvar för en konsistent ekonomisk politik på EU-nivå.

Anf. 32 ORDFÖRANDEN:

Tack! Vi godkänner informationen.

Det finns inga övriga frågor. Då tackar vi finansministern med medarbetare!

Innehållsförteckning

1 § Ekofin 1

Anf. 1 ORDFÖRANDEN 1

Anf. 2 Finansminister PÄR NUDER (s) 1

Anf. 3 MATS ODELL (kd) 2

Anf. 4 LENNART HEDQUIST (m) 2

Anf. 5 AGNE HANSSON (c) 2

Anf. 6 Finansminister PÄR NUDER (s) 2

Anf. 7 ORDFÖRANDEN 3

Anf. 8 Finansminister PÄR NUDER (s) 3

Anf. 9 ORDFÖRANDEN 3

Anf. 10 Finansminister PÄR NUDER (s) 4

Anf. 11 AGNE HANSSON (c) 4

Anf. 12 KARIN THORBORG (v) 4

Anf. 13 MATS ODELL (kd) 5

Anf. 14 ORDFÖRANDEN 5

Anf. 15 Finansminister PÄR NUDER (s) 5

Anf. 16 ORDFÖRANDEN 5

Anf. 17 Finansminister PÄR NUDER (s) 5

Anf. 18 ORDFÖRANDEN 6

Anf. 19 Finansminister PÄR NUDER (s) 7

Anf. 20 LENNART HEDQUIST (m) 8

Anf. 21 KARIN PILSÄTER (fp) 8

Anf. 22 MATS ODELL (kd) 9

Anf. 23 AGNE HANSSON (c) 9

Anf. 24 Finansminister PÄR NUDER (s) 9

Anf. 25 ORDFÖRANDEN 10

Anf. 26 Finansminister PÄR NUDER (s) 10

Anf. 27 MATS ODELL (kd) 10

Anf. 28 KARIN PILSÄTER (fp) 10

Anf. 29 Finansminister PÄR NUDER (s) 11

Anf. 30 ORDFÖRANDEN 11

Anf. 31 Finansminister PÄR NUDER (s) 11

Anf. 32 ORDFÖRANDEN 12

Fredagen den 14 januari 2005

EU-nämndens uppteckningar