Fredagen den 14 februari 2003

EU-nämndens uppteckningar 2002/03:14

1 §  Ekofin

Finansminister Bosse Ringholm

Rapport från ministerrådsmöte den 21 januari 2003

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 18 februari 2003

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Vi öppnar sammanträdet och ska börja med punkt 1 som är Ekofin. Jag hälsar finansminister Bosse Ringholm med medarbetare välkomna till EU-nämnden.

Vi gör väl som vanligt, eller hur? Först får vi en rapport från ministerrådsmötet den 21 januari, och sedan går vi över till information och samråd.

Varsågod, finansministern!

Anf.  2  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Fru ordförande! Ni har fått en skriftlig återrapport. Det viktigaste var överenskommelsen om skattepaketet. Självfallet ska man aldrig vara helt nöjd med ett förhandlingsresultat. Det är inte jag heller. Jag hade hoppats att man skulle få ännu större eftergifter från Schweiz sida. Men det var den överenskommelse som gick att nå. Det var ändå positivt att vi fick ett genombrott. Sedan ska det understrykas att kommissionen naturligtvis ska slutförhandla med Schweiz. Men vi har ändå uppfattat detta som att vi är ett bra stycke på väg.

Kommissionen ska försöka få till stånd ett automatiskt informationsutbyte, och man ska ha förhandlingar när det gäller finansiella centrum och lägga fram en lägesrapport till Ekofinrådet före 2007, vilket var något som vi från svensk sida eftersträvade.

När det gäller uppförandekoden innebär överenskommelsen att Ekofinrådet på sitt möte i mars ska bedöma om de åtgärder som har vidtagits är tillräckliga eller om skadliga inslag fortfarande kvarstår i de 66 skatteregimer som tidigare har prickats.

Överenskommelsen innebär också att några framställningar om förlängd övergångstid har bifallits.

Anf.  3  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för den här informationen och går vidare.

Anf.  4  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Ni har en kommenterad dagordning och en hel del underlagsmaterial. Det är inga förändringar i själva dagordningen.

När det gäller mötet på tisdag är det framför allt förberedelsen inför vårtoppmötet i mars som står i centrum. Det handlar om hur man följer upp framstegen inom Lissabonstrategin och vägen mot det strategiska målet. Vi kommer att ha en öppen debatt där vi diskuterar ett antal viktiga rapporter till vårtoppmötet. Det handlar dels om kommissionens rapport om genomförandet av de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken, dels om kommissionens så kallade syntesrapport om framsteg inom Lissabonstrategin.

I båda de här rapporterna får Sverige ett mycket gott betyg. Sverige bedöms ha gjort den bästa uppföljningen av de allmänna riktlinjerna och kommit längst i arbetet inom Lissabonstrategin. Det är glädjande att de ansträngningar som vi har gjort och det breda angreppssätt som vi har i den ekonomiska politiken uppmärksammas och lyfts fram. Det är Sverige, Finland och Danmark som har tätpositionen i de här rapporterna.

Generellt tycker jag att det är nödvändigt att ytterligare fokusera på uppföljning och genomförande av olika ekonomisk-politiska åtgärder. Vi kommer vid mötet att anta slutsatser utifrån kommissionens rapport om genomförande av de så kallade allmänna riktlinjerna. På basis av uppföljningen kan vi bedöma vilka åtgärder inom den ekonomiska politiken som vi ska fokusera på den närmaste tiden.

Vid mötet kommer vi också att hålla en första orienteringsdebatt om de nyckelbudskap som vi anser bör återspeglas i vårtoppmötet och i de kommande allmänna riktlinjerna. När det gäller just Lissabonstrategin är det angeläget att alla medlemsstater lever upp till åtagandena för att målsättningen att bli världens mest konkurrenskraftiga ekonomi med full sysselsättning ska kunna nås.

Viktiga framsteg har gjorts, men överlag tycker vi att det går för långsamt. Kommissionen framhåller också i sin syntesrapport att prioritet bör ges åt att främja investeringar i kunskap och innovationer samtidigt som man påskyndar strukturreformer i syfta att stärka produktiviteten och sysselsättningen. Här betonar kommissionen särskilt de överenskomna reformerna och att den tidsplan som finns måste hållas. Det har vi instämt i. Vi tycker att det är mycket angeläget att vi håller tidsplanerna.

Det är också viktigt att vid vårtoppmötet ge klara signaler om att reformprocessen fortsätter. Ett beslutsamt agerande vid vårtoppmötet kan också ge positiva kortsiktiga förtroendeeffekter, vilket naturligtvis är önskvärt i det mycket osäkra både ekonomiska och politiska läge som vi nu befinner oss i internationellt. Vi måste genomföra reformer för att stärka sysselsättningen och tillväxten samt förbättra den inre marknaden. Det är också viktigt att kraftfullt hantera utmaningarna när det gäller den åldrande befolkningen och behovet av pensionsreformer i många länder. Det är några av de budskap som vi vill se från toppmötet.

Vi kommer också under den här dagordningspunkten att diskutera kommissionens förslag om ekonomisk-politisk samordning. Det är ett uppdrag som kommissionen fick vid förra årets vårtoppmöte i Barcelona. Här tycker jag att kommissionen har hittat en bra balans mellan åtgärder som syftar till att stärka efterlevnaden av pakten och att öka fokuseringen på den långsiktiga hållbarheten, samtidigt som man för de länder som har särskilda reformbehov och en låg skuldkvot rekommenderar en något större flexibilitet för att de ska kunna genomföra åtgärder för att stärka den långsiktiga tillväxtpotentialen. Men det föreslås inga nya regler och ingen ändring exempelvis av treprocentsgränsen, och det tycker jag också är bra.

De problem som vi har kunnat bevittna i vissa länder har inte i första hand varit relaterade till tillväxtpakten utan de är mer ett resultat av en bristande ambitionsnivå sedan några år tillbaka. Det är viktigt att finna metoder som gör att de här länderna kan förbättra sin position. Det är klart att de länder som har en speciell situation, ofta en låg skuld och stora reformbehov, kanske bör ges särskild uppmärksamhet. Där finns ett nyskapande förslag om att i vissa fall medge avsteg från det medelfristiga målet om balans i de offentliga finanserna. Det handlar just om de nya medlemmarnas, kandidatländernas, speciella situation.

Här finns lite olika uppfattningar, och det är ännu inte möjligt att se exakt hur diskussionen kommer att landa. Men det är viktigt att kunna fasa in de nya länderna och ge dem en chans att fullfölja både sina strukturinvesteringar och sin reformering av ekonomin naturligtvis.

Jag stannar där när det gäller de här frågorna.

Anf.  5  ORDFÖRANDEN:

Tack för det! Vi tar upp hela punkt 3 i ett sammanhang.

Anf.  6  KARIN GRANBOM (fp):

Jag har läst de här dokumenten, och jag finner dem mycket intressanta. Samtidigt skulle jag vilja göra några påpekanden när det gäller hur man har bedömt Sverige.

Sverige får beröm, men samtidigt ska vi komma ihåg att det här är beröm i relation till de andra länderna. Man har ju satt upp som mål att EU ska ha en tillväxttakt som ska vara i jämförelse med USA:s. Man ska vara en ledare på ett globalt plan. Sverige ligger ganska bra till. Samtidigt ligger EU-länderna ganska dåligt till när man tänker i det stora. De har en otillräcklig tillväxttakt.

När man tittar på de strukturella indikatorerna kan man också se att Sverige ligger bra till. Men vissa indikatorer är viktigare än andra. Bland annat ligger Sverige medelmåttigt till när det gäller BNP. Det ser man om man tittar på s. 95. Det tycker jag att man ska tänka på. Det är viktigare att BNP ser bra ut än att telekommunikation ser bra ut, även om det också kan vara viktigt.

Sedan tycker jag också att man kan titta på s. 65 där vi hittar en graf som handlar om sysselsättning och produktivitet. Sverige har en hyfsat hög sysselsättning, men produktiviteten är inte så hög. Och på s. 42 kan man se att Sverige har stora utgifter för forskning och utveckling, men att produktiviteten är svag. Det är viktigt att vi får fram sysselsättning och att vi får ut någonting av de utgifter som vi har för forskning och utveckling.

Slutsatsen är att Sverige har fått omdömet att vara framgångsrikt, men det kanske bygger på en del metodfel när jag med en snabb genomgång har hittat sådana här konstiga och lustiga resultat i själva rapporten.

Anf.  7  ORDFÖRANDEN:

Innan jag släpper in de andra vill jag säga att kansliet har satt egna siffermarkeringar. Det du pratade om som s. 41 är vår s. 95 och s. 42 är det som vi har kallat 96. Ni hänger kanske med ändå.

Anf.  8  PER BILL (m):

Ordförande! Jag tänkte hänga på där. Jag tycker att det är väldigt positivt att vi är framgångsrika på många av de här områdena. Men mycket av det var gjort redan innan toppmötet i Lissabon. Min fråga har mer att göra med vad det är vi ska slå oss för bröstet för som har hänt därefter. På vilka områden har vi förbättrat oss sedan det toppmötet? Finns det i något av dessa fall någon säker koppling till själva toppmötet, att man drack sina drinkar och bestämde sig för att man skulle bli bäst i världen? Det tycker jag är en relevant fråga.

När vi kommer till diskussionen om flexibilitet i målen, finansministern, vill jag nämna att jag tror att vi båda var med och diskuterade i finansutskottet någon gång hur känsliga sådana här saker är. Oavsett om det är en bra förändring man gör, det vill säga att man byter från ett inflationsmål till ett annat inflationsmål, som jag tror var det vi diskuterade för ett antal år sedan, är det ett antal signaler man sänder ut. Om vi nu går mot en flexiblare och tror jag i många stycken klokare ordning, där man inte tittar enbart på ett enda mål, är det samtidigt oerhört viktigt att man när man gör de här förändringarna signalerar att detta inte är en förslappning av reglerna. Det är snarare ett klokare, mer sofistikerat system för att ha budgetbalans i hela unionen än att vi hittar krypvägar än för Tyskland, än för Frankrike, än för någon annan. Det är ett litet medskick som jag tror är viktigt.

Anf.  9  MATS ODELL (kd):

Först vill jag säga att jag inte tror att de drinkar som just vår finansminister tog i Lissabon var särskilt förödande för resultatet. Icke desto mindre vill jag säga att vi instämmer helt och fullt i de slutsatser och ståndpunkter som den svenska regeringen intar på de här punkterna.

Det är klart att vi är glada för att det går bra för Sverige, självklart. Vi hade en hearing i går i finansutskottet med riksbankschefen, chefen för Medlingsinstitutet och chefen för Konjunkturinstitutet. Detta mynnade ut i en mycket stor oro framför allt vad gäller lönebildningen i Sverige jämfört med resten av euroländerna. Så visst har vi mycket att göra, inte i första hand för att uppfylla Lissabonkriterierna utan för att vi ska få en bättre välfärd och klara av de stora utmaningar vi står inför. Men det tror jag att vi ska tala om i ett annat forum.

Anf.  10  MARGARETA ANDERSSON (c):

Jag instämmer också i att det är väldigt roligt att det går bra för Sverige. Det kunde kanske gå ännu bättre, men det får vi arbeta vidare för i andra delar av det här huset och i Regeringskansliet naturligtvis.

Någonting som jag vet har fått kritik är att våra budgetmarginaler är mycket små. Det beror lite grann på hur man räknar, men det finns ändå kritik av att regeringen hamnar mycket nära att noll procent skulle vara budgetmarginalen. Det kan jag oroa mig för, speciellt om man ser den oro som finns i samhället och i hela världen egentligen inför vad som komma skall med eventuella krig och annat. Det är den kommentar som jag skulle vilja göra.

Finansministern kanske har tagit tag i de här frågorna genom att säga att det inte går att förändra sjukförsäkringar och andra saker eftersom den ekonomiska situationen är annorlunda. Det är den stora oron. Där vet jag att vi har fått en viss kritik från EU-håll.

Annars tycker jag att det är bra att det har gått bra.

Anf.  11  ULF HOLM (mp):

Jag ska inte orda så mycket om det ekonomiska berömmet av Sverige. Det är bara att vara glad att det går så pass bra.

Det jag däremot skulle vilja fästa uppmärksamheten på är det avsnitt som handlar om att ta itu med miljöpåfrestningarna. Det är mycket magert med tanke på att rubriken är Kommissionens rapport om Lissabonstrategin för ekonomisk, social och miljömässig förnyelse. Jag blir lite besviken på avsnittet miljömässig förnyelse. Jag hoppas att man kan ta en extra titt på det för att gå steget vidare. Detta låter som om det var taget ur ett dokument om hur man såg på miljöproblematiken tio år tillbaka i tiden. Det har faktiskt gått längre än så.

När det gäller punkten om flexibilitet är det ganska intressant att vi som kritiserade tillväxt- och stabilitetspakten nu verkar få rätt. De regler som sattes upp då var för rigida. Man måste se på andra lösningar. Jag vet inte om dessa lösningar för att handskas med problematiken är de rätta. Finns det någon sorts konsekvensutredning av hur det här kan slå och vad det innebär i praktiken? Jag tror att det är ganska stora förändringar. Någon sade tidigare att det handlar om trovärdighet. Jag har ju min kritiska syn på de här frågorna, men jag tycker ändå att det är viktigt med trovärdighet. Jag hoppas att finansministern kan utveckla detta avsnitt lite.

Anf.  12  CARL B HAMILTON (fp):

Lissabonprocessen rör ju ekonomins struktur. Den hearing som hölls i finansutskottet i går pekade på, som rubriken i en tidning säger: ”Snabbare löneökning i Sverige håller inte. Experttrion rörande överens i finansutskottets utfrågning.” Trion var Ingemar Hansson, chef för Konjunkturinstitutet, riksbankschefen Lars Heikensten och Anders Lindström, chef för Medlingsinstitutet.

Det är förvisso inget nytt problem som dykt upp nu utan det är 30 år gammalt. Det är säkert en del av den svenska ekonomins strukturproblem. Därför är min fråga till finansministern vad han svarar sina kolleger i EU när de ställer frågor om den svenska lönebildningsprocessen. Är inte detta ett långsiktigt strukturellt problem, och hur tänker sig finansministern att hantera den frågan? Det är en mycket viktig fråga även för kollegerna, inte bara för de svenska medborgarna.

Anf.  13  LARS OHLY (v):

Fru ordförande! Jag tycker att det är ganska roligt att höra de borgerliga företrädarna som försöker vrida sig som maskar kring det beröm som finns för den ekonomiska politiken. De försöker i vissa fall också säga att den enbart beror på att man jämför med i huvudsak borgerligt styrda länder ute i Europa. Det är naturligtvis sant, men det är den jämförelse som kan göras.

Jag vill dock säga att allting inte är så positivt. I Lissabonprocessen framhävs sysselsättningen som ett av de viktigaste målen. Jag hörde i går nya siffror, man talar om en öppen arbetslöshet på 5,1 % i Sverige just nu. Vi fortsätter att ta ansvar för den ekonomi som går allt bättre. Samtidigt ser vi stora problem. Framför allt gäller det att bekämpa arbetslösheten. Det är ett problem som jag tror att vi måste komma åt för att ekonomin ska fortsätta att gå bra.

Anf.  14  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Ordförande! Det är oomtvistat att i den jämförelse som kommissionen har gjort mellan de 15 EU-länderna, och som man ska göra inför varje avstämning av Lissabonprocessen, är de nordiska länderna i topp. Sverige har första platsen. Om det kan vara någon tröst för oppositionen kan man möjligen säga att om vi har första platsen kan vi i varje fall inte komma högre upp på listan i fortsättningen, eftersom vi har hamnat där vi har hamnat. Det är alltid något inför framtiden.

Men jag är medveten om att vi naturligtvis inte på alla områden har tätpositioner. Vi har inte bara sådana saker som innebär något positivt. Det finns ju problem. Jag kan instämma i det som Lars Ohly säger på slutet om sysselsättningen. Vi har klarat oss väl genom de påfrestningar som har varit på sysselsättningen. Arbetslösheten har ökat i de flesta länder under senare tid. Vi är naturligtvis oerhört medvetna om att en dålig internationell efterfrågan påverkar oss också. Det har påverkat oss och kan påverka oss väldigt kraftigt också i fortsättningen om vi inte får en vändning på världsekonomin. Där är vi naturligtvis utsatta som alla andra.

Jag kan känna samma oro som både Mats Odell och Margareta Andersson tog upp när det gäller diskussionen om löneutveckling och budgeteringsmarginal. Carl B Hamilton frågar vad jag säger till mina kolleger om lönebildningsprocessen. Jag brukar säga att jag tycker att lönebildningsprocessen i Sverige de senaste fem sex åren har artat sig mycket väl. Vi har en fantastiskt mycket bättre lönebildningsutveckling jämfört med tidigare.

Men det är inte detsamma som att vi har nått det perfekta, ideala tillståndet utan det finns alltid en oro för att bekräfta den goda utveckling vi har haft och att vi kan hålla i utvecklingen också i fortsättningen och ha, vilket jag tycker är viktigt och har upprepat i alla sammanhang, en löneutvecklingstakt som ligger i paritet med övriga Europa så att vi inte får konkurrensnackdelar. Det är det som det handlar om. Vi vill ju se till att svenska arbetare och tjänstemän har kvar sina jobb. Då vill vi naturligtvis ha en konkurrenssituation med löner, skatter och andra saker som gör att vi inte får svårigheter för vår arbetsmarknad, för våra företag och för de jobb som vi har.

Det finns mycket som vi kan förbättra på olika områden. Poängen med Lissabonprocessen är att länderna ska lära av varandra. I de tabeller där vi inte är etta, tvåa eller trea tittar vi naturligtvis på de länder som har lyckats bättre än vi när det gäller andra indikatorer. Vad har de gjort som vi eventuellt kan dra nytta av i fortsättningen? Omvänt gör andra länder så också.

Jag hade tillfälle förra helgen att vara i Grekland på ett stort ekonomiskt seminarium ordnat av det grekiska ordförandeskapet där den här typen av frågor diskuterades. Där lyfte tyska ekonomiprofessorer på samma sätt som kommissionen fram Sverige och hade oss mycket som föredöme. I den debatt de har i dag tittade de på vad de kan lära i Tyskland av det vi har gjort de senaste åren.

Jag tror att den enkla slutsatsen är att det finns mycket man kan diskutera, men det finns en solid grund som vi har klarat oss på. Det är ordning och reda på statsfinanserna, de offentliga finanserna. Det är där problemen har börjat för flera av de här länderna. När det gick bra för dem 1999–2000 ökade de farten avsevärt och trodde att den situationen skulle fortsätta hur länge som helst. Det är klart att man hela tiden måste ha en balans och veta att man även i sämre tider med en sämre internationell efterfrågan ska klara kostnadsutvecklingen och allt annat. Det är en nyttig lärdom som många länder har dragit av det som har hänt under senare tid.

Sedan ställer Per Bill frågan vad som har hänt sedan Lissabon. Ja, det har hänt mycket faktiskt. På en rad områden har Sverige förbättrat sin ekonomi sedan Lissabon, både när det gäller de offentliga finanserna, överskotten, skattesänkningarna, som har varit ett led i att försöka få ned de marginaleffekter som har varit en del i strukturdiskussionen, och en del andra förbättringar som gäller arbetsmarknaden. Så det har hänt åtskilligt sedan Lissabon.

Samtidigt är vi, som jag sade, också de som i första hand vill att vi nu ska fokusera på att klara Lissabonmålet. Där tycker vi att det helt enkelt går för långsamt i många länder. Det är allvarsamt att till exempel Frankrike genomgående håller till i de nedre regionerna i de här tabellerna. Och Frankrike är det land som har minst vilja just nu, skulle jag vilja säga, att försöka få balans i sin ekonomi. Det är ett dubbelt ok som Frankrike har. Man måste både försöka förbättra sin ekonomi, det vill säga den finansiella situationen på den offentliga sidan, och vidta strukturreformer. Viljan är begränsad på båda hållen. Det måste vi övriga medlemsstater naturligtvis ta en ordentlig debatt med Frankrike om så att de hjälper till. Det är ett stort land som har stor betydelse för helheten i Lissabonprocessen.

Jag är medveten om, som Per Bill också tar upp, att det alltid är känsligt att diskutera ändringar i mål av olika slag. Min allmänna inställning är att det är lättare att diskutera ändringar i ett starkt konjunkturläge där vi har en drivkraft. Det kan lätt bli diskussioner om att det är undanflykter, att man vill ändra målen för att liksom klara situationen om det går lite dåligt. Vi har tillsammans med några andra hårt hållit på grunderna i tillväxt- och stabilitetspakten. Jag tycker också att det är bra att kommissionen backar den på samma sätt.

Samtidigt ska man inte vara för rigid och opraktisk heller. Om det finns tolkningsmöjligheter och det finns sätt att skapa större handlingskraft i den ekonomiska utvecklingen ska man se om man kan ge de länder som har exempelvis låg skuldkvot större möjligheter att satsa på infrastruktur och sådant. Man får från tid till annan göra en sådan bedömning.

Jag vill gärna understryka det som Ulf Holm tog upp om att Sverige på miljösidan, inte minst under vårt ordförandeskap, lyft fram hur viktigt det är att just miljödelarna av Lissabonprocessen följs upp bättre i fortsättningen. Där har vi en del kritik. Vi tycker inte att det är tillräcklig fokusering på miljöfrågorna i Lissabonprocessen. Det finns många länder som behöver göra mycket mer. Det behöver naturligtvis utvecklas i fortsättningen av vår process.

Anf.  15  MATS ODELL (kd):

Jag kan börja med det sista. Innebär miljödimensionen att Sverige är berett att skrinlägga planerna på att stänga Barsebäck 2, en stängning som ju skulle elda på väldigt i de polska och danska brunkolskraftverken? Det kan vi väl ta upp i något sammanhang.

Men jag väljer att ta fasta på det positiva som finansministern nämner, nämligen att vi ska lära av varandra, och vi ska försöka genomföra sådant som skulle kunna stärka till exempel lönebildningen.

Jag ställde frågan i går till alla tre i panelen vid utfrågningen: Vad kan vi göra? De hade mycket otydliga recept. Det var ungefär som läkarskrift i recepten. De vågade inte skriva ut vad det i själva verket handlade om. Så jag frågade: Vad är det konkret som menas med detta? Då svarade riksbankschefen i stort sett ordagrant: Det finns ca 1 000 väl utredda förslag på vad som kan göras. Problemet är att ingenting görs.

Låt oss tillsammans titta närmare på några av de här förslagen och göra någonting konkret! Tyvärr betecknas många av dem av en del partier som borgerlig politik och avfärdas därmed ryggmärgsmässigt. Men det finns partier som kan vara beredda att assistera vid genomförandet om det behövs.

Det andra är att man när man står på guldpallen och tycker att vi är väldigt bra ändå kan påminna sig att Sverige i termer av BNP per capita nu kommit att bli Nordens fattigaste land. Så vi har en del att ta tag i för att våra medborgare också ska komma tillbaka på guldpallen.

Anf.  16  MARGARETA ANDERSSON (c):

En dimension som också diskuteras ganska livligt i olika sammanhang, men kanske inte så mycket i det här, är jämställdhetsfrågorna. Kommun- och Landstingsförbunden uttrycker stor oro för hur samhällsekonomin påverkas om kvinnodominerade yrken ska komma upp i samma nivå lönemässigt och på andra sätt som manligt dominerade yrken. Där är en lönehöjning på i genomsnitt inte 3 %, som kanske är önskvärt, utan snarare 5–6 % för handen om det ska ske någon förbättring. Jag vet också att EU har utdelat kritik mot Sverige för att vi har en väldigt uppdelad arbetsmarknad och på det viset även har svårigheter med att få lönebildningssituationen att bli bättre för kvinnorna.

Finns det något land, finansministern, som Sverige kan lära sig mer av när det gäller detta? För det är inte en bra situation som vi har, där kvinnor i genomsnitt tjänar 82 % av vad männen gör. Det är ett genomsnitt och inget som räknats ut med tjänsteår och allt möjligt annat. Det är alltså så stora inkomstskillnader mellan män och kvinnor.

Anf.  17  PER BILL (m):

Ordförande! Det ser ut som om vi har en stor samsyn när det gäller stabilitetspakten. Men jag har ett litet ytterligare påpekande när det gäller det vi är bra på och det vi är dåliga på. Jag tror också att vi måste hålla mycket god koll på det vi för tillfället är bra på. Ericsson kommer att minska sin forskningsbudget, om jag kommer ihåg rätt, från 45 miljarder till 27 miljarder. Den här neddragningen ska göras under ett eller två år.

Det är fyra globala företag med svenskt ursprung som står för merparten av våra forskningsresurser. Förutom Ericsson är det ABB, Astra och Pharmacia. Inget av de företagen är utan problem för tillfället. Det finns alltså flera områden där vi i dag är starka men där det finns ganska tydliga tecken på att vi inom en relativt kort period tyvärr kommer att gå från en mycket stark position till en mer normal position.

Anf.  18  CARL B HAMILTON (fp):

Jag frågade finansministern om lönebildningsproblemen såsom de enhälligt presenterades av tre framstående personer i går. Då fick jag som svar en redogörelse för det förgångna, men jag är inte så intresserad av att se i backspegeln utan vill snarare se framåt. Min enkla fråga är: Finns det något svar från finansministern på frågan om svensk lönebildning i framtiden?

Jag hade vidare tänkt ta upp stabilitetspakten lite senare, men eftersom finansministern själv gled in på det vill jag bara ställa en kontrollfråga: Vilken är den svenska positionen beträffande de propåer som finns att man får bortse från stabilitetspakten om det skulle bli ett krig i Irak? Hur ser Sveriges regering på den tanken?

Anf.  19  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

När det gäller Mats Odells första påpekande om miljösituationen vid Barsebäck 2 förväntar sig väl Mats Odell inte något annat svar än det enda svar som går att ge. Vi har naturligtvis en planerad målsättning att avveckla våra kärnkraftverk, men vi måste samtidigt hela tiden parera med att hitta alternativ som gör att det finns förutsättningar för det. Ingen är ju betjänt av att vi har en utveckling där vi får ökade osäkerhetsmarginaler, varken säkerhetsmässigt eller energiförsörjningsmässigt, utan det gäller att hitta en balans i det sammanhanget.

Den BNP per invånare som Mats Odell tar upp är en del av sanningen men inte hela sanningen. Det finns också mycket mer att beskriva när det gäller välfärdsutveckling och ekonomisk utveckling. Jag har för några dagar sedan haft anledning att påpeka att Sveriges position i de OECD-tabeller som publiceras med jämna mellanrum har justerats upp något. Det handlar då i huvudsak om BNP per invånare, men även om det ägt rum en positiv utveckling där finns det i andra sammanhang bredare aspekter på ekonomin. I det här sammanhanget, när det gäller Lissabonprocessen, är det mera ändringstakten, struktur och andra saker i vår ekonomi som är utomordentligt viktiga. Det är klart att vi får mäta både–och, men ibland framställs det förenklat som att det bara är en sak som avgör allting. Det är många saker som måste vägas in.

Jag kan säga till Carl B Hamilton att vi självfallet inte ska rusa i väg och ändra tillväxt- och stabilitetsfaktorn beroende på Irak eller någonting sådant. Min poäng är att den naturligtvis ska vara konsistent och fast när vi diskuterar tillämpningen. Om man behöver göra förändringar i framtiden ska man vara öppen för det, framför allt i sådana konjunkturlägen där det inte kan misstänkas att man försöker smita undan från de åtaganden om tillväxt som man själv har gjort. Stabilitetspakten är så att säga den självuppfostran som länderna har tagit på sig.

Jag kan till Carl B Hamilton när det gäller lönebildningsprocessen säga att svaret är att regeringens grund är sunda offentliga finanser. Det är den bästa grund som regeringen kan ge för en bra lönebildningsprocess. Dessutom kan regeringen bidra med en konkurrenspolitik som gör att företagen ser till att vi får en utvecklad konkurrens och en hög produktivitetsutveckling. Det kan naturligtvis också bidra till att vi får en bra lönebildningsprocess jämfört med omvärldens som gör att vi håller en hög internationell konkurrensnivå och kan behålla våra företag och våra jobb.

Jag ser också att det överallt, inte bara i Sverige utan i alla länder i dag, sker neddragningar när det gäller investeringar och forskning. Det hänger naturligtvis ihop med den på många håll bristande efterfrågan som finns. Det är klart att vi måste vända den utvecklingen när det gäller både investeringar och forskning, om vi ska kunna vara framgångsrika framöver.

Till Margareta Andersson vill jag gärna säga att Sverige ligger långt framme på jämställdhetsområdet, vilket inte innebär att vi är bäst på allt när det gäller jämställdhet. Vi har naturligtvis också en diskussion om en del annat än löner som vi kan lära av. Jag tycker att den viktigaste jäm- ställdhetsaspekten gäller jobben. Det finns ingenting som är mer förödande för jämställdheten än om vi tvingas till mer arbetslöshet eller får färre jobb.

På samma sätt är jobben en nyckel inte bara för jämställdheten utan också för rättvisan och fördelningspolitiken. Det är därför som vi har en så väldig koncentration kring jobben, och det är därför som det är så bra att det numera är så etablerat även i EU-sammanhang att jobben och sysselsättningen står främst i alla diskussioner om tillväxt- och stabilitetspakt, Lissabonprocess och allt annat. Jobben har där en oerhört framskjuten position.

Anf.  20  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Jag har ingen mer på talarlistan. De här frågorna kommer tillbaka till nämnden senare, men jag kan ändå konstatera att det finns en majoritet för det fortsatta arbetet med den inriktning som regeringen här har framfört.

Då går vi vidare till punkt 4 på dagordningen, som handlar om omröstningsförfarandet i ECB-rådet. Varsågod, finansministern.

Anf.  21  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

ECB-rådet har ju presenterat sin rekommendation till nya rösträttsregler. Ekofin inleder granskningen av förslaget, och enligt tidtabellen ska regeringscheferna fatta beslut på toppmötet den 22 mars. Som jag sade när vi träffades i januari är syftet med förslaget att ECB-rådet ska kunna fatta beslut effektivt även med ett stort antal medlemmar i valutaunionen. Därför föreslås ett roterande rösträttsförfarande som innebär att alla medlemmar vid något tillfälle då och då kommer att stå utan rätt att rösta.

Vid ett svenskt deltagande i valutaunionen är det viktigt att notera att vi liksom alla andra medlemmar alltid har rätt att delta och yttra oss vid ECB-rådets möten. Rätten att rösta har vi också tills valutaunionen består av fler än 16 medlemsstater. Det är först då som den nya situationen kan inträffa.

Det kan riktas kritik mot detaljer i förslaget, framför allt mot urvalet av kriterier i förankringen av medlemsstaterna, som leder till att vissa länder får en gynnad position. Vi får väl konstatera att den kritiken i och för sig kan vara berättigad på enskilda punkter, men vi tycker inte att den sammanlagda slutsatsen är sådan att det går att ändra förslaget i dess helhet. Vi lyssnar dock naturligtvis på om det finns sådana kritiska synpunkter som kan motivera att vi inte fullt ut skulle kunna stödja det här förslaget. Det är egentligen inte någon tidspress utan det går att ta mer tid i anspråk för ett ställningstagande, men vår dagsposition är att vi tills vidare tycker att det här är ett förslag som är acceptabelt, om det inte framkommer något annat i den fortsatta diskussionen. Vi har i Sverige hela tiden liksom andra stater rätt att föra fram de egna uppfattningarna och i rimlig omfattning också, på samma sätt som motsvarande länder i Sveriges storleksordning, få vara med om att rösta.

Anf.  22  CARL B HAMILTON (fp):

Jag kan väl börja med att säga att de av våra partier som bejakar rösträttsspridningen också måste bejaka en reform av ECB:s beslutsregler. Exakt hur den reformen ska se ut kan man diskutera, men en reform är en nödvändighet när man ska ta in fler länder i EU och i eurosamarbetet. Jag tycker också att man kan säga att det inte är demokratiskt orimligt att Malta, som har 380 000 invånare, får rösta något mera sällan i ECB än Tyskland, som har 82 miljoner invånare, det vill säga 216 gånger fler medborgare än Malta. Den typen av skillnad måste naturligtvis avspegla sig i de reformerade beslutsreglerna.

Jag tycker också att det i det här sammanhanget är viktigt att påpeka att det viktigaste demokratiska underskott som vi i dag lider av inom eurosamarbetet är det förhållandet att Sverige inte deltar i finansministrarnas euroråd. Men det kan rättas till om det blir – vilket jag arbetar för och hoppas på – ett ja den 14 september. Då kommer Sverige att fullt ut delta i det samarbetet, vilket eliminerar det demokratiska underskott som för närvarande finns. Det är på sätt och vis viktigare eftersom det där diskuteras en lång rad ekonomiska problem och görs bedömningar, medan mötena i ECB enbart handlar om penningpolitik och ränta.

Jag tycker också att det, som finansministern sade här, är viktigt att betona att med den nya reformen har alla länder både närvaro- och yttranderätt, även om man inte har rösträtt vid varje möte. Det är också viktigt att påminna om hur det i praktiken fungerar om man har ett system där man har en grupp som representeras av en person. Då har man inom gruppen innan mötena äger rum förmöten där bedömningar förs fram och diskuteras inom gruppen. Sedan presenteras dessa av gruppens representant vid ECB:s möte. Även om man inte har rösträtt vid just det mötet, har man både närvaro- och beslutsrätt, och man har kunnat influera den egna representanten, som har rösträtt.

Detta är väl min och Folkpartiets ståndpunkt i denna fråga. Man behöver inte skriva under på varje detalj i det här förslaget, men huvudinriktningen är acceptabel.

Anf.  23  LARS OHLY (v):

Till skillnad från vad EMU-förespråkarna brukar säga kommer det inte att spela någon större roll vilka som sitter och röstar, för man har redan från början frånsagt sig alla nationella hänsyn. Ett svenskt medlemskap i valutaunionen handlar inte om att förstärka Sveriges inflytande i EMU utan om att förstärka EMU:s inflytande i Sverige.

Jag tror därför inte att det kommer att bli några revolutionerande förändringar. Ändå vill jag protestera mot det här förslaget. Anledningen är att man frångår den mellanstatliga princip som har varit grunden för mycket av EU-samarbetet, till förmån för en princip där ländernas storlek i högre grad ska vara vägande när man är med om att fatta beslut. Skulle man dra den principen till sin spets skulle man enligt Carl B Hamiltons resonemang ge Tyskland nio röster fler än vad Sverige kommer att ha. Det vore i så fall det enda rimliga om man går efter befolkningsstorlek. Utgår man från ekonomiernas storlek blir det en ungefär liknande relation.

Nu kommer förutom det förslag som gäller från det att medlemsstaterna blir 16 också ett förslag som ska träda i kraft från det att de blir 22. Då skulle de fem stora få 4 röster på 5 länder, vilket betyder att man har en röstningsfrekvens om 80 %. Den grupp som Sverige sannolikt skulle hamna i skulle få en röstningsfrekvens om 57 %, och den tredje gruppen skulle få en röstningsfrekvens om 38 %.

Det här avslöjar naturligtvis att ett medlemskap i valutaunionen inte innebär att något svenskt inflytande förstärks vare sig över EU:s ekonomiska politik eller över valutaunionens räntepolitik. Vi tycker alltså att Sverige ska säga nej till det här förslaget.

Anf.  24  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Fru ordförande! Ja, Lars Ohly har ju helt rätt: Det fina med Europeiska centralbanken är att den har en uppgift, nämligen att inte ta politiska hänsyn utan att garantera valutans stabilitet. Det som jag tycker är viktigt nu är att Sverige kommer med fullt ut i det europeiska samarbetet, så att vi kan vara med om att utöva politiskt inflytande där de politiska besluten tas, och det är framför allt i euro-Ekofin. Det är alltså där som inflytandedebatten förs.

Precis som Carl B Hamilton sade är konsekvensen av utvidgningen, som vi alla så starkt vill vara med om, att man också gör om en del av institutionernas sätt att fungera. Det som den store centralbanksexperten Lars Ohly glömmer att berätta här är ju att man väldigt sällan brukar gå till omröstning. Det gäller i den amerikanska Fed, det gäller i den svenska riksbanken och det gäller också i den europeiska centralbanken. Här växer ju besluten fram, och precis som finansministern tidigare sade kommer Sverige ständigt att vara närvarande för det fall att vi går med, och det förutsätter också att vi är med fullt ut i det europeiska samarbetet.

Jag tycker alltså att de underlag från Finansdepartementet som vi har fått se är rimliga. Det har gjorts sjysta avvägningar, och från Moderaternas sida ställer vi oss bakom finansministerns agerande i det här sammanhanget.

Anf.  25  MATS ODELL (kd):

Jag har först en fråga om urvalet av kriterier skulle ge vissa länder en gynnad position. Jag antar att det är kriteriet om hur tungt den finansiella sektorn väger. Det skulle vara intressant att höra vad det är fråga om. Någon sade häromdagen till mig att det här bland annat innebär att Luxemburg skulle få rösta flera gånger än exempelvis Polen. Det skulle vara intressant att höra om det stämmer.

Rent allmänt är det naturligtvis, som flera har sagt, en självklarhet att man när man får med flera länder i samarbetet också måste reformera röstningssystemet. Men det handlar här inte om att enskilda länder, små eller stora, ska ha ett politiskt inflytande utan om att kunna bedöma helheten i utvecklingen för hela eurozonen. Där skulle jag vilja skicka med att Sverige borde verka för att ECB får en bättre ordning på detta.

Den svenska riksbanken är i dag förmodligen tillsammans med den brittiska den som har det mest noggranna underlaget och har den bästa avdelning som sysslar med analyser. Om vi kan få mer av förberedelser och av ett underlag som tar hänsyn till helheten, är det viktigare än att finjustera rösträttsreglerna. Det handlar trots allt om en valuta inom hela detta område och om att bedöma helheten.

Sammanfattningsvis stöder vi regeringens ståndpunkt också i det här fallet.

Anf.  26  HILLEVI LARSSON (s):

Jag tror naturligtvis att det viktigaste är att vara med vid bordet, att vara närvarande och kunna komma med sina synpunkter. Det är samma förhållande som på ministerrådsmötena. Sedan kan man ha synpunkter på det här förslaget, men det mest avgörande är ändå att vi är med där diskussionerna förs och där besluten fattas.

Jag vill vidare fråga om en process som pågår jämsides med den här, nämligen möjligheterna för EMU-länderna att få mer inflytande i ett annat forum, nämligen i euro-Ekofin. Det skulle föras en diskussion om att det skulle ges maktbefogenheter. Såvitt jag har förstått har det hittills diskuterats bara på konventsnivå, men det är ändå intressant eftersom det senare kan komma att fattas beslut om det här.

Frågan är: Hur allvarliga uppfattar du att de här diskussionerna är? Hur stor chans är det att de får genomslag? Vilka befogenheter kommer euro-Ekofin att få, och vilken är din inställning till den här utvecklingen? Är den positiv eller negativ?

Anf.  27  ULF HOLM (mp):

Jag är väldigt förvånad över att höra att de som vill att vi ska vara med om att utöva inflytande samtidigt är med på att Sverige ska avsäga sig inflytande. Det är det som det i praktiken handlar om. Man säger att man vill sitta med vid bordet, men man får då inte vara med om att rösta, vilket är det avgörande.

Jag har inte förstått vad som är problemet om 16 eller 22 länder är med om att fatta besluten. Någon har påpekat att det inte är så ofta som man går till direkt omröstning. Men om man inte röstar så ofta är det ett ännu mindre problem, och förstår jag problembilden ännu mindre om man ändå ska sitta med vid bordet.

Jag är rädd för att detta är första steget på en indelning av EU i ett A-lag, ett B-lag och till och med ett C-lag. Sverige hävdar med emfas att vi inte ska ha en sådan utveckling utan att man ska ha ett rättvist system, där det mellanstatliga arbete som vi hittills har haft liksom i så många andra sammanhang är det som vi tycker är det bästa.

Jag skulle alltså vilja höra vad som egentligen är problembilden. Jag tycker att det som vi har fått höra hittills och det som vi har kunnat läsa om i underlaget inte är argument nog för att Sverige ska avsäga sig inflytande i den här församlingen. Det är en viktig församling, och man ska som ledamot i den inte ta nationella hänsyn. Men vi vet också att det är skillnad beroende på från vilket land man kommer när det gäller kulturell och historisk bakgrund och att detta väger in när man sitter och resonerar om saker i internationella sammanhang. Om jag sitter med i en internationell klubb röstar jag inte för Sverige men utifrån den historia och den kultur som jag har. Jag tror att man inte får blunda för den bakgrunden.

Jag och Miljöpartiet anser inte att Sveriges regering ska gå med på den här förändringen.

Anf.  28  MARGARETA ANDERSSON (c):

Fru ordförande! Det finns tvivelaktigheter, och den föreslagna representativiteten är kanske inte den allra bästa, men jag tror i motsats till Ulf Holm att det inte går att ha hur många människor som helst runt ett bord. Det blir ohanterligt. Jag tror att förslaget ger en möjlig lösning. Man får ändå möjlighet att finnas med vid bordet och uttrycka sina synpunkter. Det är kanske viktigare än att kunna trycka på en knapp eller resa upp sin hand i röstsammanhang. Det är diskussionen som för frågorna framåt. Också Centerpartiet ställer sig bakom det här förslaget.

Anf.  29  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Fru ordförande! Jag kan inte låta bli att säga att jag tycker att det är rörande att nej-sidans Ulf Holm nu är så otroligt upprörd över att Sverige inte får inflytande – ett inflytande som ni inte vill att Sverige ska ha. Jag tycker att Margareta Andersson fångade detta på ett mycket bra sätt. Det handlar om att få det här att börja fungera.

Jag tycker återigen att det är viktigt att vi här i EU-nämnden kan skilja mellan de olika institutionerna i det europeiska samarbetet. Centralbankscheferna har i uppgift att garantera valutastabiliteten inom den europeiska centralbanken. Jag kan lova er att identifikationen mellan centralbankschefer är mycket starkare än de nationella utgångspunkterna, och det ska också vara så. De ska sitta med där som tjänstemän. Det viktiga är att vi har med en representant där som också kan rapportera tillbaka till den svenska Riksbanken, som kommer att ha en roll att spela i det europeiska centralbankssystemet.

De politiska övervägningarna står vi däremot nu helt utanför. Det handlar då om euro-Ekofin, där det förs politik och där både länderintressen och politiska intressen spelar en stor och avgörande roll. Ni vill ju inte att vi ska vara med där över huvud taget, och jag tycker därför att det är på gränsen till hyckleri att nu sitta här och säga att finansministern inte ska fortsätta utifrån de utgångspunkter som ECB:s förslag har och på det sätt som man hittills har hanterat frågan på.

Grönt ljus från Moderaterna för att gå vidare med den här frågan!

Anf.  30  LARS OHLY (v):

Eftersom Gunilla Carlsson vill ha en debatt här skulle hon kunna få det, men jag ska avstå från det och bara säga att jag undanber mig sådana här närmast magistrala utfall. Vi känner mycket väl till hur EU och EMU fungerar. Jag tror att jag kan mäta mig väl med Gunilla Carlsson i det fallet. Däremot har vi olika uppfattningar både om Sveriges medlemskap och om hur samarbetet ska vara.

Om olyckan skulle vara framme – vilket jag ska göra allt för att förhindra – och en majoritet av svenska folket röstar ja, kommer vi att vara bundna av dessa regler. Är det fel av nej-sidan att ha synpunkter på det som kommer att hända om er sida vinner folkomröstningen? Det är ett fullständigt vansinnigt argument.

Vi är emot detta just därför att det avslöjar att de stora ekonomierna kommer att styra valutaunionens ränte- och valutapolitik. Därför säger vi nej till detta förslag, men vi ska också se till att Sverige aldrig omfattas av dessa röstregler, för vårt land ska stanna utanför EMU.

Anf.  31  ULF HOLM (mp):

Jag behöver egentligen inte tillägga så mycket efter Lars Ohlys inlägg. Vi har samma uppfattning på denna punkt.

Jag blir lite besviken när Gunilla Carlsson säger: Ni vill ju ändå inte vara med. Vi ska ha en folkomröstning den 14 september, och om det mot förmodan tyvärr skulle bli en knapp majoritet för ett ja, måste vi ta ansvar också för situationen efter det. Jag tycker att det är mer oansvarigt av dem som förespråkar att vi ska sitta med vid bordet att några månader innan säga: Nej, nu ska vi se till att vi inte får någon rösträtt vid bordet!

Anf.  32  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Fru ordförande! Det känns nästan påträngande att begära att få vara med i slagsmålet här. Låt mig bara lämna några kommentarer.

I ECB-rådet sker en total sammanvägning av uppfattningarna om den europeiska och den internationella ekonomin, men det går inte att bortse från att det naturligtvis alltid finns en nationell aspekt på sådana synpunkter. Därför är det viktigt att varje land finns med och kan lyfta fram och på något sätt bevaka sina nationella aspekter.

Det här är väl egentligen inte krångligare än när vi hemma i våra föreningsstyrelser eller andra organisationer som vi tillhör ibland är 11, ibland 13 och ibland 15 som har rösträtt i diskussioner om det ena eller det andra. Det finns inte något som är rätt i den bemärkelsen att det finns bara en acceptabel lösning. Det är naturligtvis fråga om en kompromiss, där man fogar samman olika önskemål och försöker hitta en riktig avvägning och balans. Som jag tidigare sade kan jag leva med den balans som finns nu, även om man kan ha synpunkter på att något visst land borde ha en annan position eller något sådant.

Jag kan till Mats Odell säga att Polen faktiskt har en bättre position än Luxemburg. Det är inte så att Luxemburg går före Polen. Polen har i stort sett samma folkmängd som Spanien men har inte samma ekonomi som Spanien i dag. Det är inte heller något som gäller för all evighet utan ländernas ekonomi utvecklas, och det kan ske en omprövning i framtiden.

Många av de nya ansökarländerna har en ganska liten ekonomi, BNP, tillväxt och så vidare, men också det kan ändras med åren. Det finns ingen vetenskap som säger att den kombination som man nu har valt, med fem sjättedelar BNP och en sjättedel finansmarknad, är den exakta avvägningen utan det är en bedömningsfråga. Inom penningpolitiken betyder finansmarknaden väldigt mycket, och det finns goda argument både för att den ska betyda mer och för att den ska betyda mindre. Det är också en avvägning mellan stora och små länder, så det finns naturligtvis aldrig någon exakt sanning utan det gäller att hitta en balanspunkt, och man har här funnit en ganska hygglig sådan, även om det finns en del relevanta invändningar mot den.

Jag vill till Hillevi Larsson när det gäller eurogruppen eller euro-Ekofin säga att detta förhoppningsvis är ett slags övergångslösning. Det är inte något som ska finnas i framtiden utan alla de nya länderna vill komma in i eurosystemet. Också Sverige, Danmark och Storbritannien kommer kanske en dag att tillhöra samma system, och då kommer behovet av den här särskilda gruppen att vara borta.

Detta är en fråga som vi inte i första hand får diskutera nu utan i konventssammanhang. Det finns en del olika uppfattningar i konventssammanhang, och det får vi återkomma till i ställningstagandena inför konventets rapportering.

Anf.  33  CARL B HAMILTON (fp):

Jag tycker att det här är en rimlig kompromiss mellan överväganden om befolkningsstorlek, ekonomisk storlek och andra kriterier som man kan ha. Det finns ju, som det alltid gör inom EU-systemet, viss överrepresentation eller övervikt för de små och medelstora länderna i beslutsprocesserna. Lars Ohly drog i stället ut det hela i tangentens riktning när det gällde befolkningsstorleken.

I frågan om vi skulle stå utanför, som några här föredrar, föreställer man sig att detta skulle ge oss en större självständighet i penningpolitiken, men vi konvergerar då in i en ”dansksituation”. Danmark har ungefär 20 minuters självständighet innan landet måste ändra den ränta som ändras i Frankfurt. Det är fråga om ett fiktivt oberoende av ECB och euroområdet. Också Sverige kommer snart att vara fullständigt konvergerat i detta hänseende.

Min värderade kollega från Vänsterpartiet har ju varit emot svenskt EU-inträde och emot riksbanksreformen, och han gör nu ett helt logiskt ställningstagande. Egentligen spelar det ingen roll vilka sakargument som framförs, för slutsatsen är med de tidigare ställningstaganden som har gjorts given.

Jag är lite mer överraskad över min värderade kollega från Miljöpartiet, som sade att Sverige nu ska avsäga sig inflytande. Men vi har ju inget inflytande i dag eftersom Sverige inte är medlem i den församling vars röstregler vi diskuterar. Vi har ingenting som vi kan avsäga oss utan tvärtom: Om svenska folket röstar ja den 14 september får Sverige dels ett inflytande i ECB-rådet, dels ett inflytande i euro-Ekofinrådet. Sveriges inflytande ökar då på två sätt – det minskar inte.

Jag förstår alltså inte riktigt hur Ulf Holms matematik beträffande inflytandeförändringar går ihop. Den går helt enkelt inte ihop.

Är Ulf Holm vidare emot att EU reformeras i ljuset av att det kommer in ett antal nya medlemsländer, eller tänker han att EU med ett växande antal medlemsländer ska fungera som det alltid har gjort? Det är en djupare fråga för Miljöpartiet att fundera över.

Anf.  34  ORDFÖRANDEN:

Jag vill bara påminna om att det inte är meningen att det här ska vara en debatt mellan olika ledamöter runt det här bordet. Den får ni föra i annat forum.

Anf.  35  MATS ODELL (kd):

Jag hade en fråga som finansministern inte svarade på. Det står att Sverige anser att man kan rikta kritik mot vissa detaljer i förslaget, men jag uppfattade ändå att finansministern tyckte att det var en rimlig balans i fördelningen fem sjättedelar BNP och en sjättedel finansmarknad. Vari består då den kritik som man kan anföra?

Jag har också en annan fråga. Någon hävdar att det hittills aldrig har ägt rum någon votering i ECB-rådet. Stämmer det? Jag tycker för min del att EU-nämndens sammanträden ofta är väldigt meningsfulla även om vi inte voterar. Det framkommer ändå ganska väl hur balansen ligger och så. Det är ändå fråga om ett val mellan en rotationsprincip och en röstviktning som man har i EU:s ministerråd. Att införa röstviktning skulle vara uttryck för en princip. Min fråga är varför man inte valt det utan väljer rotationsprincipen. Jag accepterar rotationsprincipen men tycker att man lika väl hade kunnat föreslå en röstviktning.

Jag förstår att skälet antagligen är att man inte ska ge röstfördelningen en nationell prägel utan ska se till helheten, men det hade varit ett alternativ. Jag vet inte vilka som hade accepterat det runt det här bordet. Det blir väl mer en akademisk fråga.

Anf.  36  LARS OHLY (v):

Fru ordförande! Vi får väl här i EU-nämnden bestämma oss för om vi ska ha en debatt i sakfrågan. Jag kan ta en sådan med Carl B Hamilton här eller var som helst och när som helst i övrigt, men jag tror inte att det här är rätt forum. Det är bättre att vi inriktar oss på det som vi är här för, nämligen att ge råd till regeringen. Mitt råd till regeringen är att säga nej till den här förändringen.

Anf.  37  ULF HOLM (mp):

Ett mycket kort svar till Carl B Hamilton. Givetvis kommer jag att göra allt för att det ska bli ett nej den 14 september, men om det mot all förmodan skulle bli ett ja måste jag redan nu försöka varna för de förändringar som Carl B Hamilton vill göra och som på sikt kan ge minskat inflytande om vi finns med i den församlingen.

När det gäller utvidgningen ställde jag en fråga till finansministern om vad det är konkret som föranleder dessa förändringar. Jag kan inte se konkret att just dessa förändringar, att det blir fler medlemsstater, och mot bakgrund av det som jag också har hört och som Mats Odell tog upp, att man väldigt sällan har omröstningar, skulle föranleda ett behov av att göra en indelning i olika grupper av vilka som har rösträtt och vilka som inte har det. I det sammanhanget kan jag därför inte förstå varför vi ska gå med på att man gör denna uppdelning.

Anf.  38  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Jag kan säga till Ulf Holm att ett skäl naturligtvis är att spridningen mellan ekonomierna hos medlemsländerna blir ännu större med de nya medlemsstaterna. Det har naturligtvis inte varit homogent hittills. Men det är klart att när det kommer in ett antal nya medlemsstater som har en relativt liten BNP i förhållande till de flesta i toppen på ligan kan denna ökade spridning vara ett motiv till att man vill göra en annan rösträttsindelning.

Jag ska säga något till Mats Odell. Även om det finns en hygglig balans i förslaget – det är en hygglig kompromiss – sade jag att det kanske alltid finns skäl att fundera på om det finns andra saker som kunde ha gjorts bättre. Det handlar bland annat om denna indelning i grupper som man diskuterar mellan olika länder. Om man drar streck vid det ena eller det andra stället kan man alltid ha synpunkter på. Det är sådan kritik som man kan fundera på.

Anf.  39  ORDFÖRANDEN:

Även detta ärende kommer att komma tillbaka. Men jag kan ändå sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Vi går vidare till punkt 5 på dagordningen om stabilitets- och tillväxtpakten.

Anf.  40  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Jag har i och för sig varit inne på denna pakt flera gånger förut, men vi fortsätter med behandlingen, och vi ska ta ställning till programmen i Spanien, Belgien, Irland, Danmark och Storbritannien. Rådets ställningstagande görs i form av ett yttrande för respektive lands program. Samtliga uppdaterade program offentliggjordes i slutet av förra året.

Sannolikt är det så att det enda program som kommer att leda till diskussion vid mötet är Storbritanniens.

Det danska programmet fick mycket beröm. De offentliga finanserna är mycket sunda, och Danmark har ett budgetöverskott, och den offentliga skulden väntas minska.

De spanska offentliga finanserna ligger också i linje med paktens krav på nära balans eller överskott. Men det finns naturligtvis problem när det gäller framför allt åldrandet och befolkningsstrukturen i Spanien. Därför får Spanien en uppmaning att reformera sitt pensionssystem.

Belgiens budgetsaldo är i balans. Men däremot har Belgien en ganska stor skuldkvot. Därför får Belgien en uppmaning att ha en stramare finanspolitik än man själv anger i sitt program. Det är för att man ska få ett högre budgetsaldo som gör att man kan betala av sin skuld i lite snabbare takt.

Irlands program håller sig också inom paktens krav. Den internationella lågkonjunkturen har haft en avkylande effekt på den tidigare överhettade irländska ekonomin. Och det medelfristiga budgetmålet i programmet är trots allt inte särskilt ambitiöst i förhållande till de ekonomiska förutsättningarna. Det är också ett påpekande som görs.

När det gäller Storbritanniens konvergensprogram kan man notera att britterna planerar för kontinuerliga budgetunderskott under hela programperioden. Och underskotten beror inte minst på de mycket stora satsningar som görs på infrastrukturinvesteringar och som ligger i linje med vad rådet i de allmänna riktlinjerna har rekommenderat Storbritannien att satsa på. Därför är Storbritanniens avsteg från stabilitets- och tillväxtpaktens krav på balans i viss linje med vad kommissionen tidigare har bedömt som möjligt när kommissionen diskuterade delvis ändrad bedömningsgrund för de offentliga finanserna och som vi hade uppe i nämnden i höstas.

Andemeningen i det förslaget från kommissionen är att ett avsteg från balansmålet är acceptabelt om landet har en låg skuldkvot och i grunden sunda offentliga finanser, och det har ju Storbritannien.

Dessutom krävs det att målet med avstegen är att finansiera satsningar och reformer som underlättar uppnåendet av målen i Lissabonstrategin.

Vid rådsbehandlingen av Storbritanniens program är det naturligtvis ett problem att det inte finns någon principöverenskommelse i rådet om just kommissionens förslag även om många har uttryckt sympati just för idén. Om det skulle tillkomma en sådan principöverenskommelse får man naturligtvis ta ställning till det brittiska programmet i ljuset av en sådan överenskommelse. För tillfället är det bara att konstatera att budgetmålen i programmet är i strid med nu gällande regler, och det klargörs också i förslaget till rådsyttrande från kommissionen.

Anf.  41  MATS ODELL (kd):

I stort sett kan vi även här instämma med regeringens bedömningar och förslag till agerande.

När det gäller just synen på stabilitetspakten i länder som har ordning på sin ekonomi men som har eftersatta investeringsbehov tycker jag att detta är en intressant frågeställning som vi också har anledning att fundera på i Sverige.

Storbritannien har infört en budgeteringsmodell av mer redovisningsmässiga principer. Man har en balansräkning där man bokför och skriver av. Det är väl någonting som det också i Sverige har pågått en diskussion om, det så kallade Vestaprojektet, även om man av allt att döma kan befara att det håller på att gå i graven.

Sammanfattningsvis tycker jag att det är rimligt att acceptera att man gör avvikelser om det inte är en konsumtion som är väldigt stor och i obalans utan en investering som sedan ska ge en bättre samhällsekonomisk utveckling.

Anf.  42  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Ibland brukar utrikesministern berätta att man antagligen kommer att tala om detta väldigt mycket på lunchen.

Min fråga gäller utvecklingen i Tyskland och Frankrike och de diskussioner som ändå förs kring stabilitetspakten och om detta är den fråga som kommer att diskuteras.

Jag har märkt att regeringen är väldigt sträng mot Tysklands och Frankrikes sätt att se på stabilitetspakten. Jag vill bara säga att jag tycker att det är bra. Jag tror att det i detta läge är oerhört viktigt att hålla fast vid det som man har kommit överens om, även om man kan ha en öppenhet, som Mats Odell antyder, för framtiden. Men av det som jag hitintills har sett tycker jag att det är viktigt att inte minst vi från de små länderna har denna syn just för att få detta förtroende för den ekonomiska monetära unionen.

Anf.  43  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Jag har inte så mycket mer att tillägga. Jag kan se att de länder som från början främjade stabilitets- och tillväxtpakten och som i en del fall har fått problem under resans gång får balansera och försöka hålla fast vid det som de från början har tyckt och de krav som de har på sig. Där tycker jag att några länder verkligen gör ansträngningar, och trots att de har stora svårigheter försöker de klara sina beting.

Men som jag nämnde förut är jag mer oroad för Frankrike som inte visar tillräckligt stor vilja varken när det gäller budgetpolitiska mål, alltså balans 2006, eller när det gäller de mer strukturmässiga insatserna. Men vi får ha en fortsatt debatt med dessa länder.

Anf.  44  ORDFÖRANDEN:

Jag kan sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Vi går vidare till punkt 6 om beskattning.

Anf.  45  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Vi stöder arbetet med att få till stånd gemensamma bestämmelser om energiskatt. Det pågår ett intensivt arbete, och det pågick under det danska ordförandeskapet. Nu krävs det ett avgörande på politisk nivå.

Energibeskattningen har funnits på dagordningen vid de tre senaste Ekofinrådsmötena, men det skedde aldrig någon reell diskussion. Det har inte heller hänt något nytt sedan vi redovisade ärendet i EU-nämnden. Men jag anser att förslaget till energiskattedirektiv väl tillgodoser svenska intressen och att vi så snart som möjligt kan komma att göra denna politiska överenskommelse. Den här gången ska vi dessutom, och det är faktiskt det femte försöket, enas om det administrativa samarbetet på momsområdet. Det har också tidigare redovisats, och det har inte skett några förändringar där.

Anf.  46  ORDFÖRANDEN:

Det är precis som finansministern säger att detta var uppe i EU-nämnden den 29 november, och då fanns det en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Anf.  47  MATS ODELL (kd):

Det är en oerhört viktig nationell välfärdsfråga för Sverige att vi kan få behålla de undantag för vår elintensiva industri som finns. Jag har ställt frågor vid de tidigare tillfällena. Och nu tycks man vara nära en politisk överenskommelse. Finansministern verkar nöjd. Innebär det att hotet mot de svenska elintensiva industrierna är undanröjt?

Anf.  48  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Vår bedömning är att förslaget som det nu är utformat är acceptabelt för svensk industri. Det är inte bara Sverige som har haft denna oro. Det har även Tyskland och några andra länder haft. Vi tycker att vi har fått våra intressen tillgodosedda.

Skälet till att vi nu är något mer optimistiska om att vi den här gången kan få stöd för en politisk överenskommelse är att skattepaketet som man tog beslut om förra gången kanske har öppnat dörrarna också för överenskommelser i dessa skattefrågor.

Anf.  49  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar sammanfattningsvis att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Vi går vidare till punkt 7 om Kommittén för finansiella tjänster.

Anf.  50  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Den nya kommittén utgör en reformerad version av Financial Services Policy Group. FSPG inrättades 1998 av kommissionen och har haft som sin främsta uppgift att följa genomförandet av handlingsplanen för finansiella tjänster.

Det tilltänkta beslutet ligger i linje med de slutsatser som antogs av Ekofinrådet i december förra året i samband med en EFK-rapport om utvidgningen av den så kallade Lamfalussyprocessen och att den antogs.

Den nya kommittén ska ligga under rådet i stället för att ligga under kommissionen som tidigare har föreslagits. Kommitténs mandat utvidgas till att även omfatta stabilitetsfrågor och företagsstyrning. Kommittén ska bistå med råd och översyn i dessa frågor gentemot främst kommissionen och rådet. Kommitténs arbete ska inte heller inkräkta på gällande lagstftningsprocesser inom EU.

Vi är positiva till detta utkast till rådsbeslut. Vi tycker att kommittén får ett brett mandat samtidigt som det görs klart att kommitténs arbete inte ska inkräkta på nu gällande lagstiftningsprocesser.

Anf.  51  ORDFÖRANDEN:

Detta var också en fråga som var uppe på EU-nämndens sammanträde den 29 november och där vi blev eniga.

Anf.  52  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Var vi eniga då? Det var vi väl antagligen utifrån hur man räknar med tanke på rösträttsregler och annat.

Vad jag vill minnas diskuterade vi denna fråga. Den har ju diskuterats mycket i de olika institutionerna inom EU. Vi har inte med någon bilaga där vi har kunnat se det rådsbeslut som nu ska fattas.

Jag vet att vi hade en ganska kort diskussion då också. Jag kan inte minnas att jag har sett papperen. Nu har det också tydliggjorts att detta sekretariat ska ligga under rådet och inte under kommissionen. Och jag vet att det har varit mycket överenskommelser och diskussioner med Europaparlamentet. Jag har därför två frågor.

Har det hänt något i sak sedan vi diskuterade detta förra gången? Och har man mellan de olika institutionerna fått en överenskommelse med Europaparlamentet som jag vet har haft många synpunkter i denna del?

Anf.  53  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Jag låter Peter Holmgren svara på dessa två frågor.

Anf.  54  Kanslirådet PETER HOLMGREN:

Det som har hänt i sak är att man har blivit överens om att flytta detta sekretariat från kommissionen till rådet.

När det sedan gäller de diskussioner som man har haft med framför allt Europaparlamentet kan man säga att Europaparlamentet har varit kritiskt mot denna konstruktion. Men i det förslag som nu ligger på bordet ingår en informationsprocedur med Europaparlamentets kommitté för ekonomiska och monetära frågor. Dessutom har Europaparlamentet haft en kritik mot att man tycker att kommissionen har för liten roll i detta. Men i förslaget ligger faktiskt att kommissionen har en oförbehållen initiativrätt.

Anf.  55  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Då var det som jag trodde att vi inte har fått några handlingar i denna del och att det har skett förändringar sedan förra gången. Jag kan då för egen del inte ställa mig bakom detta utan att ha läst några handlingar. Men jag tror också i sak att det är olyckligt att man inte låter detta lyda under EU-kommissionen. Därför är jag tveksam dels lite formellt att vi inte har sett papperen, dels innehållsmässigt. I den riktning som jag tror att det ligger är jag inte helt nöjd.

Anf.  56  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Jag kan bara konstatera att kommissionen inte vill ha uppdraget. Det har därför inte varit möjligt att uppnå det som efterfrågas av Gunilla Carlsson.

Anf.  57  ORDFÖRANDEN:

Jag kan sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Anf.  58  ULF HOLM (mp):

Ursäkta, men jag förväntar mig en kommentar till det som Gunilla Carlsson tog upp om att vi inte har fått se handlingarna och så vidare. Kan kansliet eller ordföranden kommentera det? Jag tycker att det är ganska allvarligt att handlingarna inte skickas ut i förväg så att vi får se dem.

Anf.  59  Kanslichef INGRID LARÉN MARKLUND:

Till sammanträdet den 29 november hade vi ett utkast till rapport. Men det utkast som nu föreligger har vi inte sett.

EU-nämnden var den 29 november enig om att kommittéstrukturen skulle förändras, men man tog inte upp frågan om hur.

Anf.  60  CARL B HAMILTON (fp):

Vi kan väl fråga finansministern varför vi inte har fått handlingarna.

Anf.  61  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Jag har inget svar på det nu om inte någon av mina medarbetare kan förklara vad som har hänt.

Det kom tydligen något papper i går eller något sådant som inte har kommit över. Men vi får väl lämna över det för sent och be om ursäkt att vi inte har lämnat över det i tid.

Anf.  62  ORDFÖRANDEN:

Vi mottar gärna dessa handlingar.

Då kan jag ändå konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Vi går vidare till punkt 8 om statistik.

Anf.  63  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Jag vill bara säga en sak med tanke på att finansministern nu så vänligt ber om ursäkt. Vi får väldigt många handlingar som visar indikatorer och annat och som inte är beslutsunderlag. Men såvitt jag förstår är det två beslut som ska tas i rådet varav detta är ett. Där har vi inte fått slutsatserna. Det har tidigare funnits meddelanden och förslag till beslut som vi fick i november. Frågan har varit uppe till diskussion här. Frågan är känslig. Det kan hända att EU-kommissionen inte vill ha detta uppdrag, men det har ändå varit stora bekymmer med hur denna finansiella kommittén ska verka, hur man ska ha den parlamentariska insynen och annat.

Jag accepterar ursäkten, och jag säger att vi från moderat sida inte kan ställa oss bakom detta eftersom vi inte vet vad vi beslutar i dag. Vi beslutar i och för sig ingenting utan vi bara rådgör. Men jag tycker att när det handlar om beslutsärenden måste det ske en genomgång av vårt kansli men också från departementet. Då är det skarpa förslag. Det är därför som jag vill understryka detta. Låt oss gå vidare, men jag hoppas att handlingarna skyndsamt kommer till oss så att man vet vad man har varit med och bestämt om.

Anf.  64  ORDFÖRANDEN:

Jag tror att vi alla är överens om att det naturligtvis är önskvärt att handlingarna kommer fram.

Anf.  65  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Det är nödvändigt.

Anf.  66  ORDFÖRANDEN:

Vi går vidare.

Anf.  67  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Det handlar om två rapporter om samarbete kring ekonomisk statistik. Precis som i Sverige behöver man bli effektivare på detta område. Därför behöver den europeiska statistiken förbättras och bli snabbare och mer jämförbar. Vi måste också bli överens om vilken statistikproduktion som ska prioriteras. Det är viktigt som underlag för utformningen av den ekonomiska politiken för alla medlemsländer men speciellt naturligtvis för euroländerna. Detta är ett pågående samarbete som periodvis rapporteras till rådet. Jag kan ställa mig bakom rapporterna och de rekommendationer som ges.

Anf.  68  ORDFÖRANDEN:

Jag kan sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Då tror jag att vi är färdiga med listan. Är det någonting speciellt på A-punktslistan?

Anf.  69  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Nej.

Anf.  70  ORDFÖRANDEN:

Jag kan konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Vi tackar finansministern med medarbetare och önskar er en trevlig helg.

2 §  Jordbruk och fiske

Jordbruksminister Ann-Christine Nykvist

Rapport från ministerrådsmöte den 27 och 28 januari 2003

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 20 februari 2003

Anf.  71  ORDFÖRANDEN:

Jag hälsar jordbruksministern med medarbetare välkomna till EU-nämnden.

Vi börjar med rapporten från ministerrådsmötet den 27 och 28 januari. Sedan blir det information och samråd.

Anf.  72  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Den första punkten var en presentation från det grekiska ordförandeskapet av arbetsprogrammet för det första halvåret. Det var alldeles tydligt att grekerna avser att prioritera halvtidsöversynen där man har ett ambitiöst program.

Kommissionär Fischler presenterade förslaget till halvtidsöversyn av jordbrukspolitiken. Det är något som vi har gått igenom här och där de viktigaste delarna handlar om att stödbeloppen ska frikopplas från produktionen och att modulering införs. Just denna frikoppling var föremål för en livlig diskussion. Där finns det många kritiska röster och en oro för att jordbruksproduktionen ska minska.

Den svenska linjen hade stöd av Danmark och Storbritannien och ett visst stöd av Tyskland och Nederländerna. Dessa länder var alltså positiva till frikopplade stöd.

En särskild fråga som var uppe på dagordningen handlade om den ökande importen av fjäderfäkött. Där uppmanades kommissionen att vidta åtgärder mot denna import som man ansåg hade fullkomligt exploderat. Kommissionen förklarade att man redan hade presenterat förslag i syfte att få medlemsstaterna att belägga varorna med rätt tullsats. Man menade att detta var ett problem där man inte tillämpade de befintliga reglerna på ett riktigt sätt.

När det gäller fiskeområdet var det tydligt att vi i rådet hade tagit de stora besluten vid decembermötet. Detta var lite av ett mellanmöte när det gäller fiskeripolitiken. Men vi antog två rådsslutsatser. Den ena handlade om integrering av miljöskyddskraven i den gemensamma fiskeripolitiken. Den andra handlade om en strategi för hållbar utveckling av europeiskt vattenbruk.

Kommissionen presenterade också de nya förslagen om mul- och klövsjuka, vilket innebär att man ämnar förbättra gemenskapens lagstiftning. Dessa förändringar är baserade på de erfarenheter som man har dragit av de händelser som vi har hanterat här under senare år.

Från kommissionens sida presenterade man också förslaget om identifiering och registrering av får och getter. Också här betonade kommissionär Byrne att vi måste dra lärdomar av utbrottet av mul- och klövsjuka under 2001.

De medlemsstater som yttrade sig välkomnade kommissionens initiativ, och det fanns ett stöd för att dessa system borde förbättras.

Rådet kunde också fatta beslut i kommittologifrågan om bekämpningsåtgärder med anledning av utbrottet av Newcastlesjukan hos fjäderfä i USA. Alla medlemsstater kunde ställa sig bakom en regionalisering av USA, vilket innebar att importen kunde återupptas. Man ringade in tre områden, Kalifornien, Nevada och Arizona. Och i och med detta kunde man fatta beslut i denna kommittologifrågan.

Vi fick en lägesrapport om BSE. Man kan säga att det är en stående dagordningspunkt. Dessa rapporter kommer löpande.

Under dagordningspunkten Övriga frågor tog Italien ännu en gång upp frågan om GMO och särhållning i förhållande till konventionella grödor. Detta ärende skulle sedan komma att bli en full dagordningspunkt på rådet i februari.

Danskarna tog också upp GMO-godkännande i avvaktan på antagande av de nya rättsakterna om GMO-livsmedel och foder.

Det var vad som hände på rådets möte.

Anf.  73  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för den informationen.

Vi går vidare till punkt 3 om att inte uppta aldikarb i bilaga I till rådets direktiv.

Anf.  74  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Jag skulle vilja kommentera dagordningen innan jag går in på de enskilda punkterna.

Som en övrig fråga skulle jag också vilja lägga till WTO-frågan eftersom vi ännu inte har fått information om att punkten kommer upp. Men den kan komma upp vid rådsmötet eller vid en lunch i anslutning till rådsmötet. Jag vill därför ta upp den frågan som en sista punkt.

Punkten om aldikarb har utgått. Den finns inte längre med på dagordningen.

Anf.  75  ORDFÖRANDEN:

Då stryker vi den och går vidare till punkt 4 om godkännande av en fodertillsats.

Anf.  76  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Avilamycin heter denna fodertillsats. Här har vi ett problem mellan ett beslut som nyligen fattades och fodertillsatsdirektivet. Det finns alltså ett förslag till förlängning om tio år – tioårsgodkännande – för fodertillsatsen Maxus. Detta är en antibiotikasubstans med avilamycin. Här råder en konflikt mellan kommissionens förslag till ny förordning om fodertillsatser, som innebär att vi inte ska ha antibiotika utan att antibiotika ska fasas ut och förbjudas från år 2006. Eftersom man inte har kunnat komma överens om detta vid kommittologiförfarandet kommer det upp på rådsmötet.

Den svenska ståndpunkten är att antibiotika bör reserveras för medicinsk användning och inte användas som fodertillsats. Men Sverige kan acceptera en utfasning till år 2006. Men här finns en juridisk osäkerhet om hur dessa två regelsystem ska ställas mot varandra. Det är ju en ganska märklig situation att när man har bestämt sig för att man ska fasa ut antibiotika till 2006 och inte ha det i foder har man ett annat regelsystem som säger att man måste förlänga tillstånden i tioårsperioder. Och då överlappar denna tioårsperiod den tidpunkt då antibiotikan ska vara utfasad. Det finns en viss osäkerhet i detta sammanhang om hur dessa rättsakter ska ställas mot varandra.

Den svenska linjen är att vi inte bör ha antibiotika i foder men att denna tidpunkt 2006 då en utfasning ska ske är acceptabel.

Anf.  77  ORDFÖRANDEN:

Jag kan sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Vi går vidare till punkt 5 om officiella livsmedels- och foderkontroller.

Anf.  78  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Detta är en presentation från kommissionen. Det handlar om att harmonisera kontrollen. Här finns idéer om ett antal olika punkter som bör behandlas på gemenskapsnivå.

Från svensk sida tycker vi att det är positivt att tillsynen av livsmedel och foder regleras genom en gemensam ramlagstiftning. Det är viktigt att man har ett helhetsperspektiv på hela livsmedelskedjan och att man också har ett riskbaserat förhållningssätt.

Anf.  79  ORDFÖRANDEN:

Jag kan konstatera att det finns stöd för regeringens redovisade upplägg i de fortsatta förhandlingarna.

Vi går vidare till punkt 6 om utsäde.

Anf.  80  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Det är den fråga som jag nämnde vid återrapporteringen från det senaste rådsmötet. Här ska vi få en information från kommissionen om samexistens mellan GMO-utsäde och konventionellt utsäde. Detta är en mycket viktig fråga, och det är viktigt att vi får en strategi för hur frågan ska hanteras på EU-nivå. Vi menar att det sedan med utgångspunkt i en strategi för unionen också är viktigt att ha nationellt anpassade samexistensstrategier. Man måste anpassa till vindförhållanden, väderlek, geografi och vad det kan vara.

Här har vi från svensk sida nationellt gett ett uppdrag till Jordbruksverket att titta på dessa samexistensfrågor, göra en kartläggning och en analys och lämna en rapport till regeringen senast den 15 maj. Detta är en viktig fråga som vi för närvarande också hanterar nationellt.

Anf.  81  MARGARETA ANDERSSON (c):

Det här är ju ett väldigt viktigt område, eftersom det blir en irreversibel historia om vi inte lyckas att särskilja konventionella grödor från GMO-förändrade grödor. Jag vill understryka försiktighetsprincipen, att inte godkänna någonting förrän vi vet att man kan hålla isär dessa. Har vi en gång fått in GMO-grödor i beståndet har vi ingenting att gå tillbaka till. Att utrota GMO-grödorna kommer förmodligen att innebära stora problem. Har vi tillräckliga kunskaper? Har vi tillräckligt med tillgångar i genbanker och annat för att kunna ta bort en GMO-förändrad gröda helt och hållet?

Det finns tecken som tyder på att GMO-grödorna sprids oerhört mycket snabbare på ett oerhört mycket större område än vad vi kanske är medvetna om. Jag hävdar definitivt att försiktighetsprincipen måste vara väldigt grundläggande i de här sammanhangen.

Anf.  82  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Det här är verkligen en viktig fråga. I papperen från förra jordbruksrådets möte står det att den här frågan kommer att tas upp som en full dagordningspunkt vid rådsmötet i februari. Varför blir det då bara en information? Kommer ni att besluta någonting?

Jag har läst protokollet från förra jordbruksrådets möte, och jag tycker att jordbruksministern har argumenterat på ett väldigt förnuftigt sätt. Du har bland annat tagit upp att konsumenterna är oroade och vill kunna göra ett fritt val.

Det finns ju många problem med samexistensen. När det gäller attityderna till och värderingarna av GMO är det många som framhåller att man måste vara försiktig. Det finns alltså en oro för detta. Därför tycker jag att man – som Margareta Andersson sade – ska hålla fast vid försiktighetsprincipen. Det måste också framgå i argumenteringen.

Anf.  83  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Problemet med samexistensen är alldeles riktigt att användning av genetiskt modifierade grödor kan leda till inblandning i näraliggande konventionella grödor. Den lagstiftning som i vi nu arbetar med är baserad på försiktighetsprincipen. Det är alltså någonting som vi från svensk sida understryker. Den innehåller också tröskelvärden för GMO-inblandning. Det får som en konsekvens att det underlättar arbetet när vi ska få fram system för samexistens.

Vi har så att säga ställt krav. Försiktighetsprincipen ska tillämpas. Det finns tröskelvärden, och nu gäller det att hitta system för att man inte ska få denna sammanblandning. I konsumentperspektivet är det viktigt att det ska finnas produkter att välja mellan så att man ska kunna välja konventionella produkter och inte GMO-produkter. Det är väldigt centrala frågor.

Anf.  84  ULF HOLM (mp):

Jag kan hålla med om detta med försiktighetsprincipen och att det är ett viktigt konsumentintresse. Men min egentliga fråga gäller den rättsliga grunden. Ska EU fatta ett enhälligt beslut om detta eller är det de nationella parlamenten som ska handskas med frågan? Det står bara att man efterfrågar initiativ från EU-kommissionen. Det står inte exakt om det ska beslutas på EU-nivå eller inte.

Anf.  85  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Jag är också intresserad av att få reda på vad kommissionen egentligen vill. Det står inte att utläsa här utan det står bara om information. Europaparlamentet ska göra sin andra läsning under våren. Jag tror att det blir väldigt svårt för Europaparlamentet att få igenom ändringar. Kommissionens förslag kommer nog att gå igenom i Europaparlamentet.

Bör inte detta vara en fråga för medlemsstaterna att själva hantera? Som jordbruksministern säger finns det olika förutsättningar när det gäller klimat, jordkvalitet och annat. Förhållandena är så olika inom EU.

Anf.  86  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Det här är ju en information från kommissionen. Den har inte preciserat den rättsliga grunden. Där vet vi inte hur kommissionen ser på frågan. Vi menar att det kan mycket väl bli så att det ges utrymme för nationell lagstiftning. Det är en öppen fråga för närvarande.

Vi får avvakta tills vi sett vad kommissionen kommer med. Det ska inte fattas några beslut vid det här mötet, utan det är en informationsfråga. Men det är många medlemsländer som är engagerade. Italien har tagit upp denna fråga vid flera tillfällen.

Jag vill också nämna att kommissionen i förra veckan uppmanades av Coreper att vid rådet lämna information om godkännandeproceduren när det gäller nya GMO. Där har vi inga dokument. Vi vet inte riktigt hur detta kommer att hanteras och om ordföranden kommer att ta upp det här. Men det gäller då i relation till de beslut som fattades i december och de godkännandeprocedurer som i så fall kommer upp. Men det vet vi inte. Där har jag ingen information att lämna.

Anf.  87  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar då att det finns ett stöd för regeringens upplägg i de fortsatta förhandlingarna. Vi går vidare till punkt 7 som handlar om halvtidsöversynen.

Anf.  88  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Vi ska på rådet få en lägesrapport när det gäller reformeringen av jordbrukspolitiken. Som alla ju vet och som vi har haft uppe här tidigare presenterade kommissionen den 22 januari i år förslag till lagstiftning inom ramen för halvtidsöversynen. Det handlar om en långsiktig politik för ett hållbart jordbruk. Det finns ett antal olika reformförslag som ligger på bordet och som ska diskuteras.

Det handlar om frikopplat inkomststöd som ska ersätta det nuvarande direktstödet, obligatorisk modulering, en viss neddragning av stöden och en omfördelning bland annat för att möjliggöra miljö- och landsbygdsutveckling.

Det råder en viss osäkerhet om vad som kommer att tas upp under dagordningspunkten. Men vi har fått vissa indikationer, och jag tänkte beröra två frågor inom ramen för det som vi tror kommer upp. Den ena frågan är moduleringen och den andra frågan är obligatoriska tvärvillkor som är det svenska uttrycket för det som kallas för cross compliance.

Jag börjar med moduleringen. Vi från svensk sida har varit positiva till att kommissionen föreslår en neddragning av direktstöden för att omfördela medel till åtgärder för miljö- och landsbygdsutveckling. Vi har markerat att man bör göra ytterligare neddragningar av direktstöden för att få ett tillräckligt stort utrymme för reformer och för omfördelning till miljö- och landsbygdsutveckling.

Från svensk sida har vi ifrågasatt de kriterier som kommissionen föreslår för omfördelning av medel. Det gäller jordbruksareal, antalet sysselsatta och BNP justerat med köpkraftspariteter. Vi menar att man också måste ha någon typ av glesområdeskriterium där antalet personer som lever och verkar på landsbygden, miljö, kulturmiljöförhållanden och extensiva produktionsförutsättningar också bör beaktas. Det är frågor som vi lyfter in, vilket vi tidigare har nämnt här i EU-nämnden.

Vi tycker också att mycket talar för en linjär reduktion av stöden. Nu finns det en idé om att det ska finnas olika trappor för hur man ska reducera stöden. Tröskelvärdena kan påverka strukturomvandlingen i sektorn och de kan också leda till företagsuppdelningar som inte är önskvärda. Därför tycker vi att det är en bättre väg att gå att förespråka en linjär neddragning.

När det gäller de obligatoriska tvärvillkoren har jag tidigare redovisat här att vi från svensk sida har varit skeptiska till att man gör denna koppling. Vi har också lyft fram att det finns en stor risk för att det blir administrativt krångligt. I princip alla medlemsstater anser att det finns en stor risk för att det kommer att bli administrativt krångligt. Men vi är nu i ett läge där vi konkret går in och försöker att hjälpa till för att få dessa system så effektiva och administrativt smidiga som möjligt.

Vi tycker också att man bör minska antalet obligatoriska tvärvillkor. Det finns en lång lista på vad man från kommissionen har tänkt sig. Det kan bli besvärligt att införa hela den listan. Man skulle kunna tänka sig att man i ett inledningsskede koncentrerade sig på till exempel miljövillkor där det tidigare har funnits en frivillig koppling till miljövillkor. Där har man en viss erfarenhet.

Jag tänker inte gå igenom flera av dessa frågor. Det kan komma upp andra frågor på bordet. Vi har gått igenom dem tidigare, och det är ingen ändring i den svenska positionen.

Anf.  89  ORDFÖRANDEN:

Innan jag lämnar ordet fritt vill jag bara säga att miljö- och jordbruksutskottet har tillsatt en samrådsgrupp som ska hantera halvtidsöversynen. Flera av ledamöterna här runt bordet kommer att vara med i denna grupp. Eftersom gruppen ännu inte har haft sitt första sammanträde – det ska man ha den 19 februari – föreslår jag att vi sparar de frågor som ska tas upp där till det sammanträdet. Sedan kan vi återkomma till de olika frågorna vartefter de kommer tillbaka.

Anf.  90  MATS ODELL (kd):

Åtminstone alla runt det här bordet inser ju att EU:s jordbrukspolitik måste reformeras. Dock är det som framgick av jordbruksministerns föredragning en mycket krånglig materia. Särskilt för mig som normalt inte sysslar med dessa frågor överstiger EU:s jordbrukspolitik det mesta som vi sysslar med i det här huset när det gäller komplexitet. Mot den bakgrunden vill jag ställa en fråga.

Här finns det tydligen ganska fasta svenska ståndpunkter trots att det är – precis som jordbruksministern säger – en lång lista från kommissionen som man inte har hunnit att analysera konsekvenserna av.

Som jag har hört finns det ett slags första konsekvensanalys som har gjorts av Jordbruksverket om vad detta kommer att innebära. Av den lär det framgå att lönsamheten kommer att sjunka ytterligare i svensk jordbruksnäring när detta genomförs.

Frågan är då: Hur klokt är det att inta så här fasta ståndpunkter innan man har konsekvensanalyser som fullt ut visar hur strukturen i svenskt jordbruk kommer att påverkas?

Sedan får man väl återgå till gruppen i utskottet som mera i detalj ska genomlysa detta. Men om Sverige hela tiden håller fast vid en linje och det kommer fram nya uppgifter i konsekvensanalysen, hur hanteras detta?

Anf.  91  MARGARETA ANDERSSON (c):

De sista punkterna som jordbruksministern tog upp om att det ska finnas fler kriterier utöver dem som kommissionen har föreslagit om miljö, gleshet och kulturmiljöförhållanden välkomnar jag. Jag tror att dessa faktorer också måste finnas med. Man behöver göra en ytterligare analys av det som står på tredje raden i förslaget till svensk ståndpunkt där det står att ytterligare neddragningar av direktstöden ska göras för att åstadkomma även en besparing.

Jag undrar också om regeringen har någon plan för hur det svenska jordbruket över huvud taget ska se ut i framtiden, om man har några funderingar om hur det kommer att se ut inom till exempel LFA-områdena. De finns i sydöstra Sverige och i Norrlands inland. Finns det inom regeringen någon total konsekvensanalys när det gäller svenskt jordbruk?

Jag vill väldigt gärna ha svar på de här frågorna innan vi kan göra något ställningstagande.

Anf.  92  LENNART FREMLING (fp):

Det handlar ju bara om en lägesrapport, så vi ska väl inte gå alltför djupt in i en diskussion. Vi från Folkpartiet tycker att den jordbrukspolitik som förs för närvarande ligger långt ifrån hur en jordbrukspolitik borde föras. Det är ganska lätt att peka ut en del tydliga riktningar.

Det är klart att vi tycker att man ska reformera och avreglera. Man ska också se till att förenkla så att det inte blir alltför administrativt krångligt. Därför tycker vi att det är bra att man under rubriken Obligatoriska tvärvillkor framhåller som svensk ståndpunkt att det gäller att få så enkla och effektiva regler som möjligt för administrationen. Det stöder vi.

När det gäller moduleringen är det bra med en neddragning av direktstöden. Det är rätt riktning som man går i. Vi tycker också att mycket talar för en linjär reduktion som jordbruksministern också var inne på. I och för sig kan det väl hända att man behöver gå djupare in på detta. Att ta ställning till någon form av slutligt förslag är ju en process, och vi är inte framme vid den processen än. Men när man jobbar vidare bör man titta på detta med linjär reduktion.

Vad jag egentligen skulle vilja fråga om är vad som kommer att hända med exportbidragen. Kan vi räkna med att de dras ned och att man har dimensionen med u-ländernas jordbrukspolitik och konkurrenssituation i minnet, så att inte amerikansk och europeisk jordbrukspolitik skadar möjligheterna för u-länder att skapa en vettig jordbruksproduktion? Vad kommer att hända med exportbidragen? Det är min fråga.

Anf.  93  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Också jag är lite orolig för att regeringen i ett alltför tidigt skede intar fasta ståndpunkter. Jag hoppas att jordbruksministern vill avvakta remissinstanserna som håller på att utarbeta sina svar just nu. Kanske också den lilla gruppen i miljö- och jordbruksutskottet som jag ingår i kommer att ha vissa synpunkter. Vi måste få ett vettigt samrådsförfarande och en dialog. Det tror jag är väsentligt. Vi bör hjälpas åt så att även vi i riksdagen får lite att säga till om i den här frågan.

Sedan är jag väldigt glad för att jordbruksministern säger att vi ska markera att det ska ske ytterligare neddragningar av direktstödet. Ju mera pengar som kan föras över till miljö- och landsbygdsstödet, desto bättre.

Det som ministern säger när det gäller cross compliance är också viktigt. Det kan bli ett komplicerat administrativt system, och det går inte att ha för många saker att se över. Det är bättre om man ser på till exempel miljövillkoren.

Sedan vill jag avsluta med samma fråga som Lennart Fremling ställde. Jag har läst om att kommissionen har gått ut med att man ska minska på exportbidraget, vilket också var rubriken på artikeln. Jag har försökt att undersöka detta, men jag har inte någonstans kunnat se hur mycket exportbidragen ska minskas och vilken sanning som ligger i det hela. Det skulle vara väldigt väsentligt om ministern kunde förklara detta lite mera. Det vore glädjande om man kunde minska på till exempel exportbidragen för djurtransporter Italien, för det är egentligen inte klokt att skicka ned djur till Italien. Det måste vi kämpa för att få bort.

Anf.  94  LARS LINDBLAD (m):

Jag tänkte inte gå in på detaljer i förslaget här i dag.

Halvtidsöversynen innebär ett mycket viktigt beslut som kommer att få stora konsekvenser för det europeiska jordbruket för en lång tid framöver. Därför vill jag uttrycka en oro över den hastighet som det grekiska ordförandeskapet har valt, att man redan ska fatta beslut i juni.

Framför allt är jag orolig för att det troligen kommer att bli ett demokratiskt underskott i den här processen. Jag kan inte påstå att vi här i riksdagen i det här skedet, bara någon månad innan det slutgiltiga beslutet förväntas fattas, har den insynen i detta förslag som vi borde. Ännu värre är det i ute i det övriga samhället bland de jordbrukare och den landsbygdsbefolkning som i mycket stor utsträckning kommer att bli berörda av det här.

Jag måste säga att jag är mycket orolig över den hastighet som det här förslaget har tagits fram med, inte minst eftersom det inte har dykt upp i vanlig ordning. Halvtidsöversynsbeslutet kommer att få en större påverkan än vad ett sådant beslut vanligtvis brukar ha.

Jag har också förstått att SLI kommer att presentera nationella konsekvenser i dagarna. Man har gjort modeller för hur det kommer att påverka det svenska jordbruket och den svenska landsbygden.

Vi från Moderaterna tycker att det är för tidigt att den svenska regeringen låser sina ståndpunkter alltför hårt i detta läge. Jag vill också uttrycka en oro över att regeringens ståndpunkter – som jag uppfattade dem – är ganska långtgående och relativt tydliga, trots avsaknaden av tillräckliga analyser.

Jag tycker nog att det bekräftades lite grann av jordbruksministerns föredragning. Hon verkar att ha ganska klara uppfattningar om i vilken riktning man ska gå. Jag vill återigen understryka att man i det här läget inte låser positionerna för hårt.

Anf.  95  ORDFÖRANDEN:

Innan jag ger ordet åt jordbruksministern vill jag tillägga att det är beslutat om en hearing den 25 mars om den här frågan. Där har alla möjlighet att ta upp den folkliga förankringen och den stora diskussionen. Det är det sätt som vi i riksdagen har att arbeta på.

Anf.  96  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Det är väldigt viktigt att man i ett tidigt skede i detta reformarbete ändå ställer sig bakom några övergripande principer om hur man vill se jordbrukspolitiken utvecklas. Det är ju många länder som har synpunkter och det drar åt lite olika håll. Det är klart att kommissionens förslag kommer att påverkas på olika sätt under den här processen.

Sverige har gett uttryck för ett antal principiella ståndpunkter. De har också tidigare redovisats för EU-nämnden. Det är flera länder som har ungefär samma uppfattning. Jag har tidigare räknat upp dem här i dag: Storbritannien, Danmark, Tyskland och Nederländerna.

Att man ger uttryck för en principiell ståndpunkt är en viktig del i arbetet i rådet. Sedan är det ju inte så att vi har låst oss vid några detaljer, utan här har vi ett omfattande analysarbete framför oss. Det är alldeles riktigt att Livsmedelsekonomiska institutet och Jordbruksverket gör analyser. De kommer inom en ganska snar framtid att offentliggöra dessa.

Förslaget är nu ute på remiss. Gruppen inom miljö- och jordbruksutskottet ska också jobba med de mer detaljerade frågorna i reformen.

De har gjorts övergripande analyser när det gäller lönsamheten för jordbruket. Det finns ingenting i kommissionens analyser och ingenting i de svenska analyserna som säger att lönsamheten totalt sett avsevärt skulle försämras för jordbrukarna. Däremot kommer det att slå lite olika beroende på regionala frågor och vad det är för gröda eller köttproduktion som man har.

Till detta kommer att detta är en reform som inte bara handlar om jordbruket, utan det är en reform som också handlar om konsumenterna. Analyserna görs därför även från ett konsumentperspektiv, hur detta påverkar de svenska konsumentpriserna. Det måste man också komma ihåg i sammanhanget.

När det gäller besparingar och vad de betyder för jordbruket är modellen sådan att vi ska modulera, det vill säga vi ska föra över pengar från pelare 1 till pelare 2 och få ett utrymme för ökade satsningar på miljö- och landsbygdsutveckling. Det handlar dels om pengar från EU, dels nationell medfinansiering. Där kommer det att finnas ett ekonomiskt utrymme för satsningar inom ramen för miljö- och landsbygdsutveckling.

Lennart Fremling och Sven-Erik Sjöstrand ställde frågor om exportbidrag. Det som kommissionen har uttryckt handlar om exportbidrag för djurtransporter. Det är en enskild fråga där kommissionen har deklarerat att stöden ska minskas. När det gäller exportbidrag i övrigt kommer det att bli en fråga inom ramen för WTO-förhandlingarna. Här kommer det sannolikt att bli en koppling mellan både reformering av EU:s jordbrukspolitik och WTO-förhandlingarna. Det ena förutsätter det andra på något sätt, och där kommer alltså exportbidragen upp till behandling.

När det sedan gäller detta med tidpunkten och att det är en snabb process uttryckte jag förra gången jag var på EU-nämnden att det inte var den 22 januari i år som vi första gången mötte dessa förslag från kommissionen. Riktningen på reformarbetet har varit klar ända sedan i somras. På det sättet har vi haft tillfälle att mejsla ut de principiella synpunkterna. Nu har vi ett underlag så att vi kan gå in mera i detalj, och nu gör vi också konsekvensanalyser.

Om vi ska klara av WTO-förhandlingarna – som jag nämnde här tidigare – och få en framgångsrik runda i Mexiko i höst måste vi ju hantera även reformeringen av EU:s jordbrukspolitik. Men Sverige har inte låst sig vid några detaljerade ståndpunkter utan där ska vi ha ett samrådsförfarande och ett remissförfarande. Vi ska också ta del av de konsekvensanalyser som nu görs, bland annat av de två myndigheter som jag nämnde.

Anf.  97  ORDFÖRANDEN:

Som sagt, vi kommer att noga följa det här i EU-nämnden genom samrådsgruppen. Det är bra att flera av representanterna också sitter med i EU-nämnden.

Sammanfattningsvis konstaterar jag att det finns ett stöd för regeringens redovisade upplägg i de fortsatta förhandlingarna.

Då går vi vidare till punkt 8, och vi börjar med den fråga som finns på dagordningen. Sedan tar vi upp den nya frågan.

Anf.  98  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Punkt 8 a är en begäran från italienska delegationen om tillstånd för att bevilja statligt stöd. Det handlar alltså om jordbrukskooperativ som har gått i konkurs. Man vill ge ett statsstöd som inte har bedömts vara förenligt med statsstödsreglerna. Den här typen av ärenden kommer upp då och då upp på rådets bord. Sverige är i princip negativt inställd till att nationella statliga stöd som snedvrider konkurrensen betalas ut. Det här är alltså en presentation från Italien. Vår hållning är skeptisk. Vi är negativa. Vi menar att man bör uppmana Italien att noga redogöra för varför det inte är tillräckligt att lämna stöd inom ramen för det regelverk som gäller.

Anf.  99  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Vi tar punkt 8 b också.

Anf.  100  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Punkt 8 b gäller planering av det kommande arbetet, och där har jag inga kommentarer. Jag har ingen information på den punkten.

Anf.  101  ORDFÖRANDEN:

Eftersom ingen har begärt ordet godkänner vi informationen. Så tar vi upp den extra övriga frågan.

Anf.  102  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Ordföranden i WTO-förhandlingsgruppen för jordbruk, Stuart Harbinson, har under hand presenterat sitt första utkast till modaliteter när det gäller WTO-förhandlingarna. Förslaget är långtgående i liberaliserande riktning. Det handlar alltså om att höga tullar ska sänkas, att man ska reducera tulleskalering, att exportstöden ska fasas ut och att handelsstörande stöd ska sänkas kraftigt. Den blå boxen, där vi framför allt har EU:s direktstöd, ska reduceras. Sedan ska det vara möjligt med djurskyddsersättning inom ramen för minimalt handelsstörande åtgärder i den gröna boxen. Det här papperet har en tydlig u-landsprofil.

Vi tycker från svensk sida att det här är en bra utgångspunkt för fortsatta förhandlingar.

Vi vet att det finns en skepsis från medlemsländernas sida i EU, och det handlar om att man tycker att det inte finns en tillräcklig balans i det här förslaget i några avseenden. En sådan fråga som man lyfter fram är några viktiga så kallade non-trade concerns. Där har man bland annat frågan om geografiska ursprungsbeteckningar. Det finns inte med i det första paketet, utan man har tänkt dela det i två steg. Det är inte bra från EU:s utgångspunkter. Här tycker man också att det finns en obalans i hur man ser på USA:s exportkrediter.

Det här är frågor som kan komma upp till diskussion på jordbruksministerrådet. Det kan komma upp som en lunchdiskussion.

Från svensk sida kommer vi i den diskussionen, som tidigare, att driva på i liberaliserande riktning. Sedan talar ju EU med en röst vid förhandlingsbordet, så det är inom EU-familjen som vi för fram våra synpunkter.

Jag vill alltså med dessa korta ord anmäla att frågan kan komma upp.

Anf.  103  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för den informationen. Det här är en fråga som kommer att komma tillbaka.

Då ingen begär ordet kan vi gå vidare på dagordningen.

Vi har inte fått listan med A-punkter.

Anf.  104  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Jag läser upp vilka A-punkterna är.

Det är förslag till rådets förordning om tillstånd för saluföring och leverans för direkt konsumtion av vissa viner som importeras från Argentina.

Det handlar om antagande av rådets gemensamma ståndpunkt inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av rådets direktiv om förbud mot användning av vissa ämnen med hormonell och thyreostatisk verkan samt av betaagonister vid animalieproduktionen.

Sedan är det antagande av rådets gemensamma ståndpunkt inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv om övervakning av zoonoser och zoonotiska smittämnen.

Det fjärde är rådets beslut om att bemyndiga kommissionen att förhandla en förlängning av avtalet om vetenskapligt och tekniskt samarbete mellan Europeiska gemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen å ena sidan och Schweiziska Edsförbundet å andra sidan.

Anf.  105  ORDFÖRANDEN:

Rent formellt lämnar jag ordet fritt om det är någon som vill ställa frågor. Det är det inte.

Då tackar vi jordbruksministern med medarbetare för i dag.

Innehållsförteckning

1 §  Ekofin 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN: 1

Anf.  2  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 1

Anf.  3  ORDFÖRANDEN: 1

Anf.  4  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 2

Anf.  5  ORDFÖRANDEN: 3

Anf.  6  KARIN GRANBOM (fp): 3

Anf.  7  ORDFÖRANDEN: 4

Anf.  8  PER BILL (m): 4

Anf.  9  MATS ODELL (kd): 4

Anf.  10  MARGARETA ANDERSSON (c): 4

Anf.  11  ULF HOLM (mp): 5

Anf.  12  CARL B HAMILTON (fp): 5

Anf.  13  LARS OHLY (v): 5

Anf.  14  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 6

Anf.  15  MATS ODELL (kd): 8

Anf.  16  MARGARETA ANDERSSON (c): 8

Anf.  17  PER BILL (m): 8

Anf.  18  CARL B HAMILTON (fp): 9

Anf.  19  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 9

Anf.  20  ORDFÖRANDEN: 10

Anf.  21  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 10

Anf.  22  CARL B HAMILTON (fp): 11

Anf.  23  LARS OHLY (v): 12

Anf.  24  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m): 12

Anf.  25  MATS ODELL (kd): 13

Anf.  26  HILLEVI LARSSON (s): 13

Anf.  27  ULF HOLM (mp): 13

Anf.  28  MARGARETA ANDERSSON (c): 14

Anf.  29  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m): 14

Anf.  30  LARS OHLY (v): 15

Anf.  31  ULF HOLM (mp): 15

Anf.  32  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 15

Anf.  33  CARL B HAMILTON (fp): 16

Anf.  34  ORDFÖRANDEN: 17

Anf.  35  MATS ODELL (kd): 17

Anf.  36  LARS OHLY (v): 17

Anf.  37  ULF HOLM (mp): 17

Anf.  38  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 18

Anf.  39  ORDFÖRANDEN: 18

Anf.  40  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 18

Anf.  41  MATS ODELL (kd): 19

Anf.  42  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m): 19

Anf.  43  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 20

Anf.  44  ORDFÖRANDEN: 20

Anf.  45  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 20

Anf.  46  ORDFÖRANDEN: 20

Anf.  47  MATS ODELL (kd): 20

Anf.  48  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 21

Anf.  49  ORDFÖRANDEN: 21

Anf.  50  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 21

Anf.  51  ORDFÖRANDEN: 21

Anf.  52  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m): 21

Anf.  53  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 22

Anf.  54  Kanslirådet PETER HOLMGREN: 22

Anf.  55  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m): 22

Anf.  56  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 22

Anf.  57  ORDFÖRANDEN: 22

Anf.  58  ULF HOLM (mp): 22

Anf.  59  Kanslichef INGRID LARÉN MARKLUND: 22

Anf.  60  CARL B HAMILTON (fp): 23

Anf.  61  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 23

Anf.  62  ORDFÖRANDEN: 23

Anf.  63  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m): 23

Anf.  64  ORDFÖRANDEN: 23

Anf.  65  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m): 23

Anf.  66  ORDFÖRANDEN: 23

Anf.  67  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 23

Anf.  68  ORDFÖRANDEN: 24

Anf.  69  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 24

Anf.  70  ORDFÖRANDEN: 24

2 §  Jordbruk och fiske 25

Anf.  71  ORDFÖRANDEN: 25

Anf.  72  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 25

Anf.  73  ORDFÖRANDEN: 26

Anf.  74  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 26

Anf.  75  ORDFÖRANDEN: 26

Anf.  76  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 26

Anf.  77  ORDFÖRANDEN: 27

Anf.  78  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 27

Anf.  79  ORDFÖRANDEN: 27

Anf.  80  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 27

Anf.  81  MARGARETA ANDERSSON (c): 27

Anf.  82  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v): 28

Anf.  83  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 28

Anf.  84  ULF HOLM (mp): 28

Anf.  85  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v): 28

Anf.  86  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 29

Anf.  87  ORDFÖRANDEN: 29

Anf.  88  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 29

Anf.  89  ORDFÖRANDEN: 30

Anf.  90  MATS ODELL (kd): 30

Anf.  91  MARGARETA ANDERSSON (c): 31

Anf.  92  LENNART FREMLING (fp): 31

Anf.  93  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v): 32

Anf.  94  LARS LINDBLAD (m): 32

Anf.  95  ORDFÖRANDEN: 33

Anf.  96  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 33

Anf.  97  ORDFÖRANDEN: 34

Anf.  98  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 34

Anf.  99  ORDFÖRANDEN: 34

Anf.  100  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 34

Anf.  101  ORDFÖRANDEN: 34

Anf.  102  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 35

Anf.  103  ORDFÖRANDEN: 35

Anf.  104  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 35

Anf.  105  ORDFÖRANDEN: 36