Fredagen den 13 oktober 2000

EU-nämndens uppteckningar 2000/01:3

1 §  Ekofin
Finansminister Bosse Ringholm och statsrådet Mona Sahlin
Rapport från ministerrådsmöte den 29 september 2000
Information och samråd inför ministerrådsmöte den 17 oktober 2000

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Jag förklarar sammanträdet öppnat. Innan vi går in på dagordningspunkterna vill jag hälsa två nya suppleanter välkomna, Martin Nilsson och Susanne Eberstein. Vi har ytterligare en suppleant från Centerpartiet som inte är här i dag men som vi får hälsa välkommen så småningom. Susanne Eberstein och Martin Nilsson är hjärtligt välkomna i vårt arbete.

Jag ska också hälsa en tidigare tjänstledig medarbetare på kansliet välkommen tillbaka, Bengt Ohlsson, som har varit på Nordiska rådets sekretariat.

Först på föredragningslistan har vi Ekofinärenden. Där hälsar jag finansminister Bosse Ringholm med medarbetare välkomna hit. Finansministern ska först göra en återrapportering från ministerrådsmötet den 29 september.

Anf.  2  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Ni har fått en skriftlig rapport från Ekofinmötet den 29 september. Vi nådde vid det mötet en politisk uppgörelse om penningtvättsdirektivet. Vi godkände en handlingsplan för EMU-relaterad statistik. Handlingsplanen finns nu tillgänglig via Internet. Finns det frågor är jag beredd att svara på dem.

Då det inte lär finnas några frågor går jag vidare till nästa fråga, rådsmötet på tisdag den 17 oktober. Det har skett några smärre justeringar i dagordningen för mötet. Punkten Förberedelser inför det gemensamma rådsmötet om ekonomisk brottslighet utgår. Direktivförslaget om skatterepresentanter gick igenom på Coreper och blir därför A-punkt i Ekofin. Ni har också fått en kommenterad dagordning och en del promemorior.

Jag börjar med skattefrågorna, först skattepaketet. Vid toppmötet i Santa Maria da Feira i somras presenterade Ekofinrådet en tidtabell för det fortsatta arbetet med skattepaketet. Tonvikten lades på att ge riktlinjer för arbetet med att utforma ett sparandedirektiv. Tidtabellen innebär en stegvis utveckling till informationsutbyte som grund för beskattningen av aktuella inkomster från sparande. Målsättningen angavs vara att en överenskommelse om det substantiella innehållet i direktivet skulle nås innan utgången av innevarande år. Ordförandeskapet har nu lämnat en delrapport om arbetet med skattepaketet. Vidare ger Ekofinrådet högnivågruppen inom arbetet med ett sparandedirektiv i uppdrag att redovisa ett förslag till kompromiss för rådet.

Syftet med ordförandeskapets rapport är att redovisa hur arbetet har framskridit. Ordförandeskapet vill vidare ha Ekofinrådets stöd för att fortsätta arbetet för att presentera ett kompromissförslag inför Ekofinrådets möte den 27 november.

Sverige kommer att stödja ordförandeskapets förslag. Förslaget är enligt min mening en praktisk lösning och bör ge goda förutsättningar för att nå den utstakade målsättningen från toppmötet i somras.

I ordförandeskapets rapport har ett antal frågor identifierats som politiskt viktiga. Det gäller t.ex. frågan om hur vissa värdepappersfonder ska behandlas, frågan om källskatten ska vara av slutlig karaktär, och i så fall vilken information som ska lämnas i informationsutbytet till källskatteländer. Det handlar om själva källskattesatsen. Det handlar också om den s.k. revenue sharing och slutligen frågan om en övergångslösning för på marknaden befintliga internationella obligationer. Några beslut är inte aktuella nu utan först senare.

Anf.  3  MATS ODELL (kd):

Det här är en fråga som har återkommit vid ett antal av nämndens sammanträden. Det är ett ärende som sakta tuggar sig framåt, och kanske når man något slags överenskommelse om det som är banksparande – uppgiftslämnande eller någon annan metod. Dock vet vi exempelvis i Sverige – det ligger nära till hands att ta Sverige som exempel – av SCB:s körningar av nationalräkenskaperna att hushållen i Sverige håller någonstans uppåt 400 miljarder kronor i oredovisade konton utomlands. Då skulle jag vilja fråga, för att man ska få en känsla av hur pass stort det är, vilken effekt det kan få om det här går igenom. Vet finansministern eller hans medarbetare hur mycket av detta som är rent banksparande och hur mycket som det finns i framför allt aktiefonder? Det finns en risk att man här sysslar med en fraktion av problemet som är oerhört liten särskilt i förhållande till det arbete som läggs ned.

Då är min fråga: Finns det något arbete på gång? Tas det några initiativ? Tänker Sverige ta några initiativ för att också få in det stora problemet, nämligen sparandet i aktiefonder?

Anf.  4  CARL ERIK HEDLUND (m):

I anslutning till Mats Odells fråga skulle jag vilja fråga finansministern, med anledning av att man nu har hållit på så pass länge, flera år, med att försöka få fram ett sådant här direktiv och mot bakgrunden av det ansenliga kapitalutflöde som Mats Odell refererade till: Är det inte dags för oss i Sverige att själva agera, kanske inte inom EU utan snarare själva anpassa kapitalskatterna så att vi kan stoppa utflödet? Det är den ena frågan.

Den andra frågan är av mer EU-karaktär. De här diskussionerna har pendlat fram och tillbaka, och det har ibland varit ganska stor enighet och när det sedan kommit fram ett kompromissförslag, har det i alla fall inte blivit någonting. Det fanns förväntningar att det här skulle lösas under det finska ordförandeskapet, sedan under det portugisiska och nu under det franska. Nu talar det mesta för att bollen kommer att rulla över på svensk sida.

Hur är diskussionerna inom Ekofin när det gäller ståndpunkterna för närvarande? Vilka länder är det som är tveksamma till de föreslagna kompromissåtgärderna?

Anf.  5  LARS TOBISSON (m):

Som sagt har vi diskuterat detta många gånger, och jag har ju de senaste åren hävdat att det som pågår är ett svartepetterspel där det gäller vem som ska bli sittande med ansvaret för att det inte blev någonting av det här. Man har diskuterat de olika metoderna, definitiv källskatt kontra information om vilka utdelningar som det varit, osv.

Vad som hände i Feira var egentligen att det klarlades att det här kommer att ta mycket lång tid. Man hade i stort sett tio år framför sig innan de sista undantagen skulle vara undanröjda. Då hade man inte kommit överens om någonting utan upprättat ett slags tidsplan. Från svensk sida har det här tjänat som en ursäkt för att ingenting göra. Sparandedirektivet är ju begränsat i alla avseenden till vissa former av kapitalintäkter, i huvudsak banksparande och obligationsutdelningar samt begränsat till EU-länder. Möjligheterna att få med utanförliggande länder som ägnar sig åt att ta till sig kapital är ytterst små.

Från svenska regeringens synpunkt har det här utnyttjats till att ingenting göra när det gäller kapitalinkomstbeskattningen. Följden blir att här sker ett ständigt utflöde.

Mats Odell frågar när det kan bli aktuellt att angripa inkomster från aktieutdelningar osv. Svaret på det är att det blir det aldrig därför att andra länder beskattar inte sådant. De har enkelbeskattning, inte dubbelbeskattning som vi har i Sverige. Egentligen är det en kamp mot väderkvarnar som regeringen deltar i därför att man inte vill göra någonting på hemmaplan. Därför är frågan, numera mera hemmaplansbetonad än EU-betonad, vad regeringen kommer att göra för att komma ur den sitsen, där man inte kan räkna med att problemen löses EU-vägen utan måste lösas på hemmaplan genom en egen lagstiftning.

Anf.  6  KARIN PILSÄTER (fp):

Jag kan hålla med om mycket av det som har sagts om vad som är själva problemställningarna. Det är vår uppfattning i Folkpartiet att vi inte ska sträva efter att i största allmänhet ha gemensamma skatteregler, utan att varje land ska sköta sin egen skattepolitik. Då är det viktigt att man gör det på ett sådant sätt att det fungerar i en öppen värld.

Vad jag däremot tänkte fråga om är om det finns några ytterligare informationer och delrapporter om att komma överens med de länder som ligger utanför direktivet? Finns det något nytt att rapportera om det?

Anf.  7  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Jag kan svara på frågorna på två sätt och säga att problemet är både lätt och svårt. Det är lätt i den bemärkelsen att det egentligen handlar om en ideologisk diskussion. Det största problemet är faktiskt att det finns konservativa krafter ute i Europa som inte vill ha en förändring på det här området och som av fördelningspolitiska rättviseskäl inte vill ha någon ändring. De krafterna finns också i vår egen riksdag. Det är väl bekant att det finns sådana krafter som motarbetar den här typen av förändringar överallt i Europa. Det är den lätta delen.

Den svåra delen är att det fordras ett ordentligt europeiskt samarbete för att åstadkomma ett resultat. Då kan man räkna med att det tar tid, och det är små steg det hela tiden handlar om. Jag tror inte att det går att lämna några exakta uppgifter, inte ens några kvalificerade gissningar, på hur den här stocken av kapital är fördelad på olika slag. Här får man söka sig fram bit för bit.

Till Karin Pilsäter kan jag säga att jag inte har några nya informationer om hur arbetet i detalj fortgår när det gäller länder utanför den här kretsen. Det är en av de stora stötestenarna i fortsättningen också.

Jag behöver inte svara på de frågor som mera rör sig om en hemmadiskussion, vi kan diskutera kapitalbeskattning på hemmaplan. Det tillför inte den här diskussion särskilt mycket just nu.

Anf.  8  MATS ODELL (kd):

Jag vet inte vart finansministern riktar sig när han nu ger en helt ny definition på konservatism. Det drabbar mest honom själv när han talar om de krafter som inte vill förändra någonting på det här området.

Anf.  9  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Jag gjorde definitionen om krafter som inte vill förändra någonting utifrån ett rättvise/ fördelningsperspektiv. Sedan får var och en inordna sig efter vilken kraft man vill tillhöra.

Anf.  10  ORDFÖRANDEN:

Det här handlar alltså om att ordförandeskapet lagt fram ett förslag, och där har regeringen tyckt att man kan instämma i det. Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende. Vi kan gå vidare till de andra ärendena under 4.

Anf.  11  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Det handlar om moms på e-handel. Kommissionen lämnade i juni i år ett förslag till ändringar i gemensamma momsregler inom EU. Avsikten är att reglerna ska anpassas bättre till den elektroniska handeln. Förslaget begränsas till tjänster som levereras elektroniskt, exempelvis kulturella och vetenskapliga aktiviteter och programvaror. Försäljning av elektroniskt levererade tjänster ska beskattas där konsumtionen sker. Det innebär att endast sådant som konsumeras inom EU ska beskattas inom EU.

För att förenkla hanteringen föreslås bl.a. att företag från tredje land som säljer tjänster till privatpersoner inom EU endast behöver momsregistreras och betala skatt i ett enda EU-land. För att förenkla hanteringen föreslås också regler om att momsdeklarationer ska kunna lämnas elektroniskt.

Många länder är tveksamma till att medge registrering endast i ett enda land. Även Sverige ser problem med detta och menar att man bör undersöka om det inte kan finnas någon annan beskattningsprincip som vore bättre. Nu kommer arbetet att fortsätta i en rådsarbetsgrupp. Ordförandeskapet avser att nu på Ekofinmötet rapportera om det hittillsvarande arbetet.

Anf.  12  CARL ERIK HEDLUND (m):

Jag skulle vilja ställa en fråga till finansministern. De här tjänsterna är lite svåra att ta på onekligen, de är elektroniskt överförbara. Hur ska man då kunna kontrollera att det sker någon handel över huvud taget mellan tredje länder och EU-länder? Vilka möjligheter har EU att ha sanktioner gentemot t.ex. ett företag i USA som säljer till ett EU-land och inte bryr sig om att påföra moms över huvud taget? Vilka konkreta invändningar har svenska regeringen mot att ha systemet med bara ett land inom EU – det förefaller ju vara ganska enkelt – där man ska registrera sig?

Anf.  13  PER WESTERBERG (m):

Jag skulle vilja komplettera frågan: Hur ser finansministern på detta med ett land? Det lär knappast bli Sverige där företagen registrerar sig, utan det innebär i praktiken att alla momsintäkter kommer att komma andra EU-länder till del men inte Sverige i och med att vi har den högsta momsskattesatsen.

Anf.  14  KARIN PILSÄTER (fp):

Det var egentligen det som var min fråga också. Det här är en riktig rävsax. Om företagen ska registrera sig i alla länder blir det ett orimligt krångel, och det kommer antagligen inte att betalas någon moms över huvud taget av det skälet. Om man ska registrera sig i ett land väljer man det med den lägsta momsen. Det blir definitivt inga pengar här.

Såvitt jag förstår har man i USA när det gäller den här typen av produkter konstaterat att det är fullkomligt omöjligt att följa upp och att man därför beslutat att de inte ska vara momsbelagda av den enkla anledningen att det inte går att följa upp och kontrollera.

Har detta diskuterats i det här sammanhanget? Hur tror ni att ni kommer att förhålla er till förslaget att det bara ska vara ett land?

Anf.  15  MATS ODELL (kd):

Sverige är ett land som ligger i frontlinjen när det gäller IT och möjligheterna att utnyttja det nya mediet, samtidigt som vi har en beskattning som gör att vi kommer att gå miste om dess frukter. Då tycker jag att det är intressant att det någonstans här i dokumenten framskymtar en diskussion om att inom EU införa en gemensam och lägre momssats på just e-handel. Jag skulle vilja höra lite mer om detta.

Anf.  16  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Jag börjar med kontrollfrågan eftersom den är så oerhört viktig. Det vi kan göra är att få till stånd regler som är klara och som gör att de företagare som verkligen vill göra rätt för sig också kan göra det på ett enkelt sätt. Det finns många komplikationer med kontrollfrågan. Om att gå så långt som att i dagsläget diskutera sanktioner av olika slag kan jag säga att diskussionen inte ens avancerat in på det området.

Principen om ett enda land: Man kan i förstone tycka att det är enkelt, men det finns en rad invändningar som olika länder har riktat mot det. Därför undersöks nu olika alternativ. Jag kan nämna några av de alternativ som nu diskuteras och där man är beredd att ta fram olika förslag och uppslag.

Ett alternativ är att tredjelandsföretag måste registrera sig och betala skatt i varje EU-land som man säljer till. Det är naturligtvis komplicerat, men det är en möjlighet.

Ett annat alternativ är att inte bara tredjelandsföretagen ska registrera sig och ta ut den skatt som gäller respektive land utan att även den interna EU-lagstiftningen ändras så att EU-företag ska registrera sig och ta ut den moms som gäller i respektive EU-land.

Ett tredje alternativ är att tredjelandsföretagen bara behöver registrera sig i ett EU-land men att det kombineras med en fördelningsmekanism för intäkterna eller också med en enhetlig skattesats, som det nämndes här. Det här är några alternativ som tagits fram, men diskussionen har inte gått så långt att vi har bundit oss för någon av dessa modeller. Vi tycker att det är viktigt att studera flera olika modeller innan vi går vidare.

Anf.  17  LARS TOBISSON (m):

Vad man brukar framhålla som en fördel med momsen i ett nationellt system är att det finns en inneboende kraft som driver en producent eller säljare att lägga på momsen, att han vill vara med i systemet och kan avräkna ingående moms. En fråga är, bara för att få veta hur det är tänkt, hur det här förhåller sig till en producent eller säljare i USA där man inte har någon moms. Vad är det egentligen för incitament säljaren har att bidra till uppbörden av moms i något lågskatteland i Europa genom att lägga på moms och registrera sig för betalning av denna där? Är det i själva verket inte ganska optimistiskt att tro att det här kommer att fungera annat än i enstaka fall? Om nu den här ansträngningen är så ofullgången som den är, genom att man ännu diskuterar detaljer och har svårt att komma överens, utbildas det inte under tiden ett system där hela havet stormar, där det inte finns någon beskattning?

Frågan är väl om inte det som är den ursprungligen fastställda linjen inom EU att när det gäller debitering av mervärdesskatt, indirekt beskattning, så är det ursprungsprincipen som borde gälla, om inte den också kan appliceras på problemet med tredje land. Med de försvinnande gränserna får man väl räkna med i fortsättningen att ursprungsprincipen gäller även försäljning mellan tredje land och EU?

Anf.  18  MATS ODELL (kd):

Finansministern kommenterade mera indirekt det förslag som framförts av någon av remissinstanserna, nämligen att man inom EU skulle kunna införa en särskild låg skattesats för alla elektroniskt levererade tjänster. Det skulle vara intressant att veta om inte detta borde vara den linje som Sverige skulle driva med tanke på att vi har 25 % moms, för annars skulle vi drabbas väldigt hårt.

Anf.  19  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Jag nämnde i ett tidigare svar att ett av de alternativ som diskuteras är att ha någon form av enhetlig skattenivå. Om det rubriceras som lågt eller annat är en annan fråga – så långt har inte diskussionen gått. Men att ha någon form av enhetlighet är ett av de alternativ man kan fundera på.

När det gäller de mer tekniska och komplicerade sakerna i fråga om elektronisk handel mot andra länder, mot USA, överlåter jag åt en av tjänstemännen att närmare belysa.

Anf.  20  Kanslirådet EVA POSJNOV:

Grundtanken i förslaget är att man ska få till stånd regler som gör att de som vill göra rätt för sig också kan göra det. Principen är väl att de flesta företagen vill vara seriösa. Det är det som är bakgrunden till detta, seriösa företag vill visa att de är seriösa och därmed göra rätt för sig. Men naturligtvis vad gäller den administrativa kontrollen måste man öka samarbetet mellan myndigheterna. Det är någonting som kommer i ett senare steg. Man försöker ta det här etappvis.

Anf.  21  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns stöd för regeringens här redovisade upplägg inför de fortsatta förhandlingarna när det gäller moms på elektronisk handel.

Det finns en punkt som heter Fastställande av momsskyldighet, ett särskilt ärende. Den lämnar vi eftersom den blivit en A-punkt och ingen begär ordet. Vi går vidare.

Anf.  22  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Nästa punkt handlar om EU:s sysselsättningsarbete. Det är en prioriterad fråga för Sverige, som vi alla vet. Det är ett paket som består av tre dokument. Det är utkast till en gemensam rapport om sysselsättning. Det är en rekommendation till rådsrekommendationer för medlemsstaterna och slutligen förslag till riktlinjer för sysselsättning för år 2001.

Vid Ekofinrådets möte kommer en orienterande debatt att hållas om sysselsättningspaketet. Under mötet kommer jag att framföra att Sverige i stort sett kan välkomna det gedigna arbete som kommissionen har lagt ned på sysselsättningspaketet. Vi kommer också att påpeka att Sverige, mot bakgrund av att sysselsättningssamarbetet är en svensk profilfråga, verkar för att den befintliga processen blir mer effektiv. När det gäller förslaget till riktlinjer kommer Mona Sahlin att berätta mer om det lite senare.

När det gäller utkastet till en gemensam rapport kommer jag att framhålla att Sverige sätter stort värde på den gemensamma rapporten om sysselsättningen. Rapporten visar tydligt på de framsteg som medlemsstaterna har gjort. Vi kommer antagligen att välkomna rapportens fokus på behovet av att fortsätta genomföra ekonomiska reformer.

Det är också viktigt att notera att tillgången till könsuppdelad statistik ökat i årets rapport. Vi vill att könsuppdelad statistik också redovisas i undergrupperna för ungdomar och långtidsarbetslösa i fortsättningen. Det bör också framgå i vilken utsträckning aktiva åtgärder erbjuds kvinnor respektive män.

Rekommendationerna till Sverige ligger i linje med regeringens politik. Jag delar kommissionens uppfattning om att sänka skattetrycket på inkomster av arbete i synnerhet för låg- och medelinkomsttagare. Jag anser dock att rekommendationen på ett bättre sätt bör ta hänsyn till nationella förhållanden.

Ska jag ta skatte- och bidragssystemens effekter på sysselsättningen och miljöfrågorna i ett sammanhang?

Anf.  23  ORDFÖRANDEN:

Vi väntade på att statsrådet Mona Sahlin skulle vara med på den här punkten så att vi kunde ta det gemensamt och slå två flugor i en smäll. Men vi kan ta dessa frågor nu i ett sammanhang.

Anf.  24  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Jag ska börja med skatte- och bidragssystemens effekter på sysselsättningen.

Nu arbetar kommissionen med att tillsammans med medlemsstaterna ta fram en rapport som ska innehålla en beskrivning av de förändringar som medlemsländerna vidtagit eller avser att genomföra i sina skatte- och transfereringssystem. Vi välkomnar att kommissionen genomför ett sådant arbete. Kartläggningen är ett väsentligt bidrag till den rapport om offentliga finansers bidrag till tillväxt och sysselsättning som nu ska tas fram till toppmötet i Stockholm nästa år.

Det franska ordförandeskapet önskar vid detta möte en principiell diskussion om behovet och inriktningen av fortsatta reformer av skatte- och bidragssystemen.

Miljöfrågor och hållbar utveckling ska också integreras i Ekofinrådets arbete. Det ska ske genom en sektorsstrategi som ska levereras till Europeiska rådet i Nice den 7–8 december. Så kommer Ekofinrådet att bli en av de totalt nio rådsformationer som har att leverera sektorsstrategier på miljöområdet.

Sektorsstrategin kommer att utvecklas under vårt ordförandeskap. Vi kommer att ta ett helhetsgrepp om arbetet med miljö och hållbar utveckling. Det kommer att ske genom att en EU-strategi kommer att utvecklas i enlighet med en beställning från Europeiska rådets möte i Helsingfors. I det utkast till Ekofinrapport som föreligger stöder jag förslagen. Det är bra att de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken får en utökad roll för integrationen av frågor om miljö och hållbar utveckling. Det vore också positivt om man kunde komma överens om att intensifiera arbetet med ett gemensamt ramverk för energibeskattning.

Det är vad jag har att säga om sysselsättningsområdet just nu.

Anf.  25  MATS ODELL (kd):

Även detta är en av våra spännande följetonger i nämnden. Det är alldeles riktigt att det här är en svensk profilfråga. Så länge konjunkturbilden ser ut så att det är fråga om traditionell sysselsättningspolitik, det som vi också kallar för AMS-politik och som finansministern känner mycket väl från sin tidigare verksamhet, är Sverige världsledande. Vi är matadorer på det området och har lyckats mycket bra.

Däremot när konjunkturen ser litet mera ljus ut och vi är inne i de strukturella åtgärder som behöver vidtas för att undvika låg aktivitetsnivå i ekonomin som vi har sett gång på gång i historien, ligger vi mycket dåligt till vid en internationell jämförelse.

Nu säger finansministern att det här är en svensk profilfråga och påpekar också att den befintliga processen borde bli mer effektiv. Det är någonting som i första hand borde inriktas mot den svenska regeringen själv. Om vi tittar på det senaste dokument som regeringen har avlämnat till riksdagen i det här ärendet, nämligen budgetpropositionen, ser vi att den samstämmiga kritiken är att det just är dessa strukturåtgärder som saknas.

När man då läser rekommendationen för svensk del – jag ska inte trötta nämnden med att göra det, för jag antar att alla kan detta mer eller mindre utantill – kan man se att det visserligen går mycket bra och att vi har en av de högsta sysselsättningsgraderna, men att det fortfarande finns stora strukturella problem på arbetsmarknaden som behöver åtgärdas. När man sedan tittar i faktapromemorian på s. 21 om förslagets effekt på gällande svenska regler står det ”ej aktuellt”. Det behövs ingenting. Budgetkonsekvenser är också ”ej aktuellt”.

Detta är ju ändå en prioriterad fråga, herr ordförande. Det här är också mycket tydliga rekommendationer där det talas om att öka insatserna, om att fastställa nationella mål för att betydligt minska skattetrycket på arbete, framför allt för dem som har låg nettolön, om politiska åtgärder för att anpassa stöd- och bidragssystemen så att det finns tillräckliga incitament att arbeta. Mot denna bakgrund tycker jag att passiviteten från regeringens sida är generande. Hur känns det att gång på gång uppmana andra att bli mer effektiva i processen medan man själv har så oerhört lite att komma med på just det området?

Anf.  26  LARS OHLY (v):

Frågan anknyter till den fråga som Mats Odell ställde. Det gäller faktapromemorian om sysselsättningspaketet, där rekommendationerna till Sverige förutom skatter och jämställdhet också tar upp en rekommendation om att anpassa bidragssystemen så att incitamenten för arbete stärks. Det kan ju inte betyda någonting annat än att man menar att arbetslösa människor är lata och därför bör stimuleras till att ta de arbeten som finns genom att man sänker ersättningsnivåer i a-kassan. Det är inte svensk politik.

Det står dock ingenting i promemorian om någon reaktion från regeringen. När regeringen redovisar Sveriges ståndpunkter säger man att man delar kommissionens uppfattning vad gäller rekommendationen om att sänka skattetrycket på inkomster av arbete, i synnerhet för låg- och medelinkomsttagare, och att Sverige dock anser att texten på ett bättre sätt bör ta hänsyn till nationella förhållanden. Men själva förslaget och rekommendationen om att förändra bidragssystemen kommenteras över huvud taget inte.

Sverige måste ju ha en position här. Jag vill veta vilken position detta är – om man i EU-sammanhang stöder denna politik och denna rekommendation som man i Sverige motarbetar, eller om man faktiskt kommer att protestera mot rekommendationen, som utgår från myter och felaktiga föreställningar.

Anf.  27  LARS TOBISSON (m):

Det här är ju en situation vi har levt med i många år nu: Regeringen säger att EU ska syssla med sysselsättningspolitik och bli en sysselsättningsunion, och man medverkar till framtagandet av rekommendationer och riktlinjer – som man sedan i praktiken inte efterlever, vare sig i de handlingsplaner för sysselsättningen som man pliktskyldigt upprättar eller i det praktiska handlandet i politiken.

När det gäller de dokument vi nu har framför oss – dels en rapport om vad som har skett, dels ett förslag till riktlinjer för framtiden – kan man beträffande rapporten konstatera att en del länder får en klapp på axeln för att de faktiskt har vidtagit åtgärder och att tidigare gjorda rekommendationer därför har kunnat utgå. Men i fråga om de rekommendationer som har riktats till Sverige, vilka framför allt har gällt åtgärder på skatteområdet, har ingenting gjorts, och därför kvarstår rekommendationerna. I den listning över länder som har skött sig förekommer inte Sverige på någon punkt.

När det gäller riktlinjerna för framtiden ges uppgiften att man ska se över skatte- och bidragssystemen. Till synes instämmer regeringen i detta men säger att man bättre borde ha tagit hänsyn till de nationella förhållandena. Det där är en fras som går igen på många ställen och som är ett försök att friskriva sig. Om man ska ta hänsyn till de nationella förhållandena är det ju rimligen så att vi är ett utpräglat högskatteland och därför borde anstränga oss mycket mera för att efterleva rekommendationen, men det är tydligen inte aktuellt.

Jag får då fråga, som jag brukat göra de senaste fyra, fem åren, när regeringen tänker följa den rekommendation som ges: att fastställa ett mål för en gradvis minskning av det totala skattetrycket och ett mål för en gradvis minskning av skattetrycket på arbete och av lönebikostnaderna? Likaså undrar jag när man ska göra den här översynen av skatte- och bidragssystemen för att motverka fattigdomsfällor och ge arbetslösa incitament att söka arbete och börja arbeta. Dessa frågor har jag ställt många gånger, men jag har aldrig fått några svar. Det är väl inte meningen att det ska bli några förändringar i den här riktningen. Jag tycker dock, som jag gjort de senaste fyra fem åren, att det är dubbelmoral att ställa sig bakom riktlinjer och sedan inte bry sig om att efterleva dem.

Det här är material som är ganska gammalt i den meningen att rekommendationerna går igen. Men jag tror mig kunna notera, i förslaget under punkt 1 om att förbättra anställbarheten, att det har kommit in ett nytt inslag, nämligen det här med att utforma en politik för aktivt åldrande. Det är någonting man alltmer har kommit att syssla med i och med att vi går mot en åldrande befolkning i alla EU-stater. Här finns förslag om att förbättra möjligheterna och incitamenten för äldre arbetstagare att stanna kvar i arbetskraften så länge som möjligt. Även här ska man se över skatte- och bidragssystemen i detta syfte. Låt mig då fråga, eftersom jag inte har något hopp om att få några positiva reaktioner i övrigt: Är detta nytillkomna någonting som regeringen kan tänka sig att göra? Det tror jag vore väldigt välkommet.

Anf.  28  KARIN PILSÄTER (fp):

Man blir ju lite förvånad när man läser att Sverige välkomnar behovet av att genomföra strukturreformer i högkonjunktur, samtidigt som vi i den inrikespolitiska debatten efterlyser var dessa är någonstans. På något sätt får man ett intryck av att regeringen tycker att det är bra med gemensamma riktlinjer så länge riktlinjerna stämmer överens med det man ändå har tänkt göra. Så fort riktlinjerna inte stämmer överens är de inte bra. Det blir en väldigt konstig hållning. Antingen tycker man att sådana här riktlinjer ska utarbetas och följas gemensamt, eller också tycker man att inte det. Det kan inte vara avhängigt av ifall riktlinjerna för närvarande råkar passa eller inte.

Jag skulle vilja höra, och det har jag frågat efter tidigare, hur ni egentligen ser på att man har gemensamma riktlinjer i sådana här nationella frågor. Att avstå från det är ju inte samma sak som att inte kunna ha ett utbyte av erfarenheter osv. Att göra rekommendationer som man ändå inte har för avsikt att följa blir ju väldigt konstigt. Det blir också oklart för medborgarna i vårt land vad EU-samarbetet egentligen handlar om. Det faktum att det står under punkterna 2 och 3 på faktapromemorian att detta inte har några effekter på vare sig svenska regler eller den svenska budgeten visar just att man inte har någon sådan avsikt. Om det finns rekommendationer om att sänka skatten och detta sedan inte ska ha någon budgetkonsekvens betyder ju det rimligtvis att man inte har för avsikt att sänka skatten. Det är en väldigt konstig hållning.

I själva sakfrågan vill jag säga, lite i polemik med Lars Ohly, att man faktiskt kan anpassa bidragssystemen på fler sätt än att sänka själva ersättningsnivån. Man kan ha väldigt många andra typer av förändringar. Om nu regeringen tycker att detta är en bra rekommendation skulle det vara intressant att höra om man t.ex. har några tankar på att ändra socialbidragssystemen, som i dag fungerar som en ganska kraftfull fattigdomsfälla för dem som fastnat i dem och har svårt att komma ur. Likaså undrar jag om man när det gäller skattesänkningar och incitament skulle kunna tänka sig att överväga att sänka skatterna på ett sådant sätt att marginalskatten minskar lite mer än vad den gör med den modell som regeringen har valt för skattesänkningar. De blygsamma belopp som man trots allt genomför kan ju genomföras på ett sådant sätt att incitamenten ökar mycket mer.

Till sist vill jag ställa en fråga om energiskatten. Jag hängde inte med riktigt där. Gäller detta också frågan om att hitta en lösning så att vi i Sverige, som har jämförelsevis väldigt höga energiskatter, inte ska bli av med möjligheten att ha undantag för industrin, eftersom industrin då likafullt har högre energiskatter än vad de andra länderna har utan undantag? Dessutom undrar jag om man i detta sammanhang, eftersom alla andra sammanhang alltid är fel, skulle kunna ta upp frågan om gemensam koldioxidbeskattning, vilket förmodligen är den mest angelägna miljöbeskattningen.

Anf.  29  CHRISTINA AXELSSON (s):

Jag skulle vilja ställa en fråga angående statistiken. Vi hörde ministern säga att man skulle kräva en bättre könsuppdelad statistik. Vi kan också läsa i promemorian att statistiken är bättre i förhållande till förra året. Men mäter man numera samma saker? Vi måste ju kunna se det, om vi ska kunna se hur man kommer att uppnå målet om en sysselsättningsgrad på 70 % och en sysselsättningsgrad för kvinnor på över 60 % till år 2010. Hur ligger det till med kvaliteten på statistiken i de andra länderna?

Anf.  30  YVONNE RUWAIDA (mp):

Först måste jag kommentera högerns påhopp på budgeten: att den inte skulle innehålla reformer. Som alla vid bordet vet satsar vi mer både på sjukvård och skola och på familjepolitiken – samtidigt som vi gör en fortsatt kompensation för egenavgifterna, och samtidigt som vi genomför en skatteväxling på nästan 3,5 miljarder. Vi sänker kollektivtrafikmomsen. Vi sänker faktiskt det totala skattetrycket lite grann. Vi gör detta ansvarsfullt, och vi satsar samtidigt på det som behöver satsas på. Jag vet inte om högern vill ha en revolution och snarare vill agera oansvarigt med den ekonomi vi har att handha. Det har i alla fall genomförts en hel del reformer; jag ville bara påpeka det.

Mats Odell hoppade bl.a. på svensk sysselsättningspolitik. Vi kan alla ha lite olika uppfattning om vad som är bra sysselsättningspolitik, men jämfört med andra länder har Sverige ändå lyckats ganska bra. Det får vi inte glömma bort i den inrikespolitiska diskussionen.

Däremot skulle jag vilja ta upp frågan om vad syftet är med att ha en sysselsättningsunion på EU-nivå. Delvis är det väl en ideologisk fråga om det verkligen finns en sysselsättningspolitik som är rätt. Ska vi verkligen i alla regioner och områden ha en strömlinjeformning av hur man ser på sysselsättningspolitiken och vad som är bra åtgärder? Jag tror att det på lång sikt kan bli väldigt negativt. Jag tror också att man kan ha olika politik på olika områden i världen, även inom EU-området, och att det faktiskt är bra. Då kan man lära sig av varandra och bygga upp samhällen som ser lite olika ut. Det är en mångfald som jag tycker kan vara positiv.

Det jag lite grann undrar är: Vad kommer resultatet att bli av att denna process pågår på EU-nivå? Det är ju ganska anmärkningsvärt, och det blir lika absurt varje gång vi för den här diskussionen, att EU säger att Sverige betydligt bör minska skattetrycket på arbete samt ytterligare anpassa stöd- och bidragssystemen så att det finns tillräckliga incitament att arbeta. Här håller jag med om det resonemang som Lars Ohly tog upp. Likaså tycker jag att det är anmärkningsvärt att vi får den här typen av kommentarer, som åtminstone majoriteten i Sveriges riksdag i dag inte håller med om. Jag är också väldigt nyfiken på de svar finansministern kommer att ge Lars Ohly.

Sedan vill jag hålla med Karin Pilsäter om att den viktigaste frågan att ta upp för att miljörelatera ekonomin är att införa en miniminivå på koldioxidskatten på EU-nivå. Just nu under regeringskonferensen har vi ett gyllene tillfälle att driva den frågan. Sverige har hittills vacklat lite men sedan bestämt sig för att inte driva frågan. Jag är av den övertygelsen att om Sverige skulle lägga fram ett förslag där vi säger att vi vill införa majoritetsbeslut bara när det gäller miniminivån på koldioxidskatt så skulle vi, tillsammans med de andra grönröda regeringar som finns på EU-nivå, kunna få igenom detta. Men då måste man försöka våga driva den frågan.

Sedan kan jag dela oron för att det kan finnas andra länder som vill öppna för gemensam skattepolitik på andra skatteområden. Men vi kan faktiskt driva en fråga och säga: Det här är det enda vi kan tänka oss på skatteområdet, och faller det säger vi nej till en förändring på skatteområdet över huvud taget.

Jag undrar hur finansministern ställer sig i den frågan.

Anf.  31  MARTIN NILSSON (s):

Först vill jag säga att jag tycker att det är glädjande att få den här redovisningen. Det är uppenbart att arbetet med sysselsättningsfrågor ger resultat. Vi som jobbar med sysselsättningspolitiska frågor här i parlamentet märker i våra kontakter med andra parlament en tydligt ökad aktivitet just i sysselsättningsfrågor. Det visar att den här processen faktiskt spelar en roll och har påverkat mycket. Det tycker jag är ett positivt besked att lämna.

När det sedan gäller det som handlar om skatte- och bidragssystem är det riktigt som Lars Ohly säger: Man skulle kunna tolka texterna så. Jag förutsätter dock att så inte är fallet. Man skulle också kunna tolka texterna som att det faktiskt handlar om en principiell diskussion om vilken sorts bidragssystem man ska ha – mer generella bidrags- och välfärdssystem eller mer selektiva och mer behovsprövade. Jag föredrar att tro på den senare tolkningen. Jag skulle gärna vilja höra kommentarer om det.

Jag tror att det finns anledning att i det sammanhanget försöka föra in fler parametrar eller fler områden. Det är ju uppenbart att detta syftar till att försöka öka arbetskraftsutbudet. Då bör man också ta med en diskussion om hur välfärdssystemen fungerar, t.ex. hur barnomsorgstillgängligheten ser ut. Det är ju också en del av detta. Jag noterar att det finns med i rådets förslag under jämställdhetsområdet, men det kanske också är en sak som borde föras in i detta sammanhang. Det är uppenbart att en bra fungerande och väl utbyggd barnomsorg också innebär ett ökat arbetskraftsutbud, och det borde föras upp i den här diskussionen så att den inte bara fokuserar på bidrags- och skattefrågor.

Anf.  32  ORDFÖRANDEN:

Tack! För att vi nu ska få en ordnad diskussion tänker jag först lämna ordet till finansministern, som får kommentera och besvara de frågor som har ställts. Sedan lämnar jag över till statsrådet Mona Sahlin, så hon kan vara med och besvara de frågor hon har lyckats uppfatta sedan hon kom in i rummet. Naturligtvis ska hon även föredra och sammanfatta de frågor hon särskilt tänkt poängtera här.

Anf.  33  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Låt mig börja med Mats Odells påstående, som jag gärna instämmer i, att Sverige tillhör världsmästarna i arbetsmarknadspolitik. Jag skulle kunna kvittera och säga att Mats Odell också är världsmästare, nämligen i konsten att ställa frågor i genren ”har du slutat slå din fru”. Dessa frågor fordrar naturligtvis inget svar.

Däremot har han en seriös fråga om något där vi har delade meningar. Han säger att vi är duktiga på arbetsmarknadspolitik men dåliga på strukturåtgärder. Jag delar inte den uppfattningen. Vi är bra på strukturåtgärder också. Det visar faktiskt internationell statistik och många undersökningar. Sverige ligger mycket långt framme när det gäller strukturinsatser. Att vi av flera internationella institut är rankade som nummer 1, 2 eller 3, alltså mycket högt, när det gäller länder som har goda tillväxtförutsättningar beror ju på att vi under 80- och 90-talet har varit så framgångsrika med våra strukturinsatser av olika slag. Det handlar om stora utbildningsinsatser. Det handlar om konkurrenslagstiftning. Det handlar om rader av saker som är viktiga för att öka vår produktivitet.

Det som senast togs upp, hur viktigt det är att öka arbetskraftsutbudet, hänger bl.a. ihop med våra marginaleffekter, både i skattesystem och i bidragssystem. Vår maxtaxereform, som jag tror att Europa i övrigt inte har sett i verkligheten någonstans, är en fantastisk insats just för att få ned marginaleffekterna och ge inte minst kvinnor chans att komma ut på arbetsmarknaden i mycket större omfattning. Det är faktiskt en väldigt stor strukturreform, som jag beklagar att exempelvis Folkpartiet inte har förstått ur jämställdhetssynpunkt.

När det gäller den fråga som Lars Ohly ställde skulle jag i stort sett kunna hänvisa till det Martin Nilsson sade. Jag delar Martin Nilssons beskrivning och tycker inte att man kan göra den typ av övertolkning som Lars Ohly gjorde. Det handlar ju om att hitta ett bra sätt att öka arbetskraftsutbudet. Regeringen har nyligen lagt fram en proposition till riksdagen om en reformering av a-kassan, och det kan naturligtvis också vara ett sätt att öka arbetskraftsutbudet.

Jag vill gärna säga till Lars Ohly, liksom till andra som tar upp frågor om strukturreformer, att när vi gör strukturreformer är det viktigt att de är socialt acceptabla och har en sådan inriktning att de också ger goda fördelningspolitiska effekter. Jag har tyvärr intrycket att många som talar om strukturreformer inte riktigt vågar berätta vilka strukturreformer de avser. Om man granskar en del av dessa strukturreformer, som jag inte vill att man ska ha, visar det sig att det är strukturreformer som ofta slår mycket hårt mot löntagare och mot grupper på arbetsmarknaden som snarare behöver stöd än piska.

Lars Tobisson för ett resonemang om att vi inte bryr oss om att efterleva rekommendationer om sänkta skatter. Om man inte bryr sig om de beslut Sveriges riksdag har fattat om sänkta skatter, om man inte bryr sig om de förslag som finns i budgetpropositionen om sänkta skatter, kan man ju fortsätta och säga att Sverige inte bryr sig om de här rekommendationerna. Men det blir till slut en ganska trist diskussion, Lars Tobisson, eftersom man då inte lyssnar på varandras argument och tar till sig det som trots allt händer i omvärlden.

Lars Tobisson och jag har olika meningar om skattepolitiken. Regeringen tycker inte att vi ska sätta upp något konkret mål som säger att skattenivån ska ned till x eller y procent. Regeringen tycker att skattepolitiken ska vara en funktion av vilken välfärdspolitik vi har. Det är alltså välfärdspolitiken som är det avgörande, och sedan är skattepolitiken en finansiering av denna välfärdspolitik. Men där har vi olika politisk uppfattning, och det är bara att konstatera att det är så.

När det gäller Karin Pilsäter behöver jag inte kommentera detta med strukturreformer och marginalskattereformer mer än jag har gjort. Jag vill bara lägga till – och det kan vara ett svar inte bara till Karin Pilsäter utan även till dem som i övrigt har tagit upp den här frågan – att vi inte önskar någon överstatlig skattepolitik, varken i den allmänna skattepolitiken eller på miljöområdet. Vi tycker inte att EU ska bestämma våra skatter, utan det ska vi göra själva. Det hindrar inte att vi kan vara öppna för en diskussion om att hitta minimiregler på skatteområdet som kan vara ett stöd, exempelvis när det gäller miljöpolitiken. Men vi vill inte överlåta skattepolitiken till någon annan, utan det bör vara Sveriges riksdags ambition att ha ansvaret för den också i fortsättningen.

Lars Tobisson sade också att många av de rekommendationer som tidigare fanns nu inte är kvar och att det bara är Sveriges, indirekt, som skulle finnas kvar. Det där tycker jag inte riktigt stämmer. Av de 52 rekommendationer som gavs förra året står faktiskt 42 kvar, en del med lite ändrad skrivning. De åtta som har tagits bort handlar inte om skattefrågor utan om annat. Där är Lars Tobissons verklighetsbeskrivning inte riktigt korrekt.

Jag delar den uppfattning som Yvonne Ruwaida framförde när det gäller sysselsättningspolitiken. Det handlar inte om att skapa en sysselsättningspolitik som ska se likadan ut i alla länder i EU eller Europa. Det handlar om att försöka samordna och förstärka olika sysselsättningsinsatser för att på så vis, genom denna mångfald av insatser, få en bra sysselsättningspolitik och ett bra resultat.

Det är i det läget som det är viktigt att kunna mäta detta på ett bra sätt. Jag har inget konkret svar till Christina Axelsson när det gäller hur statistiken har utvecklats, men det är möjligt att någon av mina tjänstemän kan komplettera på den punkten. Detta var nämligen en av de viktiga sakerna på toppmötet i våras: att vi måste kunna mäta detta på ett korrekt sätt. Man jobbar nu inom kommissionen med att vidareutveckla statistiken. Men det är möjligt att vi nu får ett konkretare svar på den punkten.

Anf.  34  Departementssekreterare FRANSISCA MORRISON:

Jag kan berätta att det pågår ett arbete inom EU för att ta fram indikatorer som på ett bra sätt kan mäta utvecklingen av sysselsättningsstrategin. Det handlar om att försöka mäta genomförandet på olika nivåer. Det är ett viktigt arbete som har kommit en bit på väg men har en bit kvar.

Vad gäller framtagande av statistik rapporterar medlemsstaterna in till Eurostat, som är det organ som sedan sammanställer statistiken. Jag tror att det finns en stor medvetenhet inom medlemsstaterna om vikten av att försöka förbättra statistiken, eftersom den är väldigt viktig för uppföljningen av sysselsättningsstrategin.

Anf.  35  Statsrådet MONA SAHLIN (s):

Nu vet jag inte riktigt vad som sades här inledningsvis, men jag kan ta det lite kort: I stort är Sverige mycket nöjt med det arbete som kommissionen har lagt ned när det gäller sysselsättningspaketet. Framför allt är det bra att slutsatserna från toppmötet i Lissabon nu arbetats in, att riktlinjerna innehåller målet om full sysselsättning och att medlemsstaterna uppmanas att fastställa nationella mål. Det märks också, precis som Martin Nilsson sade, en påtagligt ökad aktivitet runtom i Europa. Det här sättet att jobba har varit och är mycket framgångsrikt, och det ska bli väldigt spännande att fortsätta jobba med detta inför vårt eget toppmöte i Stockholm i mars.

I likhet med föregående år är riktlinjerna sorterade under de fyra pelarna, och dem kan ni nog väl vid det här laget. Det nya är att besluten från Lissabon jobbas in och utgör fem horisontella mål. Det handlar om sysselsättningsgraden, det livslånga lärandet, samarbetet med parterna samt det som berördes sist här, nämligen arbetet med att ta fram indikatorer. I stort sett tycker vi att kommissionen i sitt förslag har fått bort mycket av de överlappande frågorna. Det är en mer ändamålsenlig struktur. Vi tror dock att det går att komma längre med att förenkla riktlinjerna och göra dem tydligare. Särskilt viktigt är arbetet med indikatorerna, så att man kan följa upp och återrapportera.

Jag vill ge några korta kommentarer om detaljer i riktlinjerna som vi har synpunkter på.

Den första handlar om innehållet i pelare 4, jämställdhet. Vi tycker att det är viktigt att försöka få in gender mainstreaming också här.

Den andra rör åtgärderna. Där tycker vi att det är väldigt viktigt att man fokuserar på kvalitet och tillgång till aktiva åtgärder och inte bara ökar utgifterna per capita på detta område. Ökade utgifter är ju inte ett mål i sig, utan det är kvaliteten och hur många som nås av åtgärderna som är det väsentliga och det viktiga att koncentrera resurserna på.

Den tredje handlar om mångfalden i arbetslivet. Det är viktigt att den får en större roll i det här sammanhanget. Vi är också kritiska till att man skulle sätta ut särskilda mål för olika grupper eller minoriteter. De allmänna mål för sysselsättning som nu finns ska gälla alla medborgare i ett land.

Sist men inte minst viktigt: Eftersom ordet ”ras” används i riktlinje 8 vill vi att det i reciten till riktlinjerna mycket tydligt ska framgå att Europeiska unionen avvisar alla teorier om att det finns särskilda människo- raser. Det är en synpunkt vi har lämnat flera gånger.

Det var vad jag ville nämna.

Anf.  36  KARIN PILSÄTER (fp):

Jag skulle vilja börja med att fråga Mona Sahlin hur det går med diskussionen om att sätta upp nationella mål.

Sedan skulle jag vilja återknyta till den diskussion som finansministern tog upp. Det är intressant att han säger att det är tråkigt att Folkpartiet inte förstår detta med maxtaxan. Som finansministern mycket väl känner till har Folkpartiet förespråkat enhetstaxa sedan den tid då jag skulle ha kunnat gå på dagis ifall det hade funnits några dagisplatser. Nu har regeringen, för två år sedan, kommit på att det är en bra idé, och det är ju jättebra.

Varför tar jag då upp det här? Jo, för att det anknyter till dagens ämne. I den här frågan, som i så många andra, har Folkpartiet och regeringen olika uppfattning om hur långt från verksamheten besluten ska tas. Vi tycker att den s.k. närhetsprincipen är en ganska bra princip, nämligen att beslut ska tas på den nivå som är närmast den nivå där besluten kommer att gälla. Det betyder att det är lämpligast att fatta beslut om dagistaxor på det ställe där man fattar alla andra beslut om hur barnomsorgen ska skötas.

Detta gäller hela det här paketet. Det här blir ju en inrikespolitisk diskussion just därför att man gör sådant som egentligen är inrikespolitik till en EU-fråga. Man kommer med olika typer av riktlinjer och säger sedan att de måste vara nationellt anpassade, och man vill följa dem om de passar ens egna åsikter och inte följa dem om de inte passar.

Varför är då detta ett problem? Jo, det gör att man tappar fokus på det som verkligen är gemensamma frågor, t.ex. den fråga som Yvonne Ruwaida och jag gång på gång väcker här. Där säger ni att ni inte vill överlåta skattepolitiken. Ni vill överlåta politiken i frågor som är nationella och inte är gränsöverskridande, men i fråga om sådan miljöförorening som faktiskt är gränsöverskridande och som man måste hitta gemensamma lösningar på för att komma åt vill ni det inte. Alltihop blir ju jättekonstigt, ineffektivt och ogenomträngligt.

Därför tycker jag att det skulle vara bra att höra vad regeringen egentligen har för principer när det gäller vad som ska vara gemensamt och vad som ska vara nationellt i fråga om sysselsättningsfrågorna och de skattepolitiska frågorna. Vi ska tydligen ha skattepolitiska riktlinjer, men de ska inte följas. Gränsöverskridande miljöavgifter vill ni inte ta upp. Jag tycker att det blir otroligt märkligt.

Anf.  37  LARS OHLY (v):

Det är möjligt att man skulle kunna tolka rekommendationen om att anpassa bidragssystem så att incitamenten för arbete stärks på det sätt som finansministern gör. I så fall kräver jag faktiskt att EU-nämnden får en sådan tolkning i den faktapromemoria som presenteras för oss, att regeringen faktiskt presenterar hur man tolkar denna rekommendation och att den därmed inte anses strida mot gällande politik i Sveriges riksdag, som tvärtom går ut på, utifrån min tolkning, att höja nivåer och tak i t.ex. a-kassa, vilket ingalunda försämrar incitamenten för människor att ta arbete.

Min tolkning, nämligen att den skrivning som står här utgår från den felaktiga föreställningen att människor ska ha sämre villkor som arbetslösa för att de ska ta jobb, är knappast orimlig när man följer med i den europeiska debatten. Vi vet att den myten förekommer ganska yvigt.

Skulle det kunna innebära några andra förändringar än sänkta nivåer? Ja, det skulle möjligtvis kunna innebära att man försvårar för människor att komma in i systemen, att man har fler karensdagar eller någonting annat. Men jag har svårt att se att en politik som höjer tak och nivåer i a-kassan stämmer överens med rekommendationen att vi ska anpassa bidragssystemet för att förstärka incitamenten.

Därför menar jag – och det är väldigt viktigt för Vänsterpartiets del – att det är rimligt att regeringen kommenterar en sådan rekommendation. Och om man nu gör en helt annan tolkning än den jag gör borde man fästa den på papper och tala om på vilket sätt man tolkar rekommendationen och att den därmed inte strider mot gällande politik.

Jag vill slutligen bara stödja regeringen i fråga om skattepolitiken inför regeringskonferensen. Det skulle vara mycket olyckligt om vi gick in på överstatliga beslut t.ex. i fråga om miljöskatter, eftersom jag tror att det är oerhört svårt att avgränsa dem och dessutom bara förstärka den federala karaktären av unionen. Där har regeringen helt Vänsterpartiets stöd.

Anf.  38  LARS TOBISSON (m):

På den sista punkten har regeringen även Moderaternas stöd. Det är bra att vi kan klara av det.

I övrigt måste jag säga att det inte är så lätt att få något bra besked från finansministern. Han målar en alldeles felaktig bild av vad jag skulle ha sagt beträffande innehållet i rapporten. Vad jag sade var att tidigare uppställda rekommendationer har tagits bort för andra länder, men för Sverige är rekommendationen att se över skatte- och bidragssystemen och att sänka skatten på framför allt arbete. Den rekommendationen kvarstår. Sverige har inte på någon punkt getts omdömet att man har rättat sig efter rekommendationer som tidigare har lämnats.

Finansministern säger att regeringen inte vill ställa upp ett mål för en gradvis sänkning av det totala skattetrycket. Jag märker ju att man inte vill det. Dubbelmoralen är att man år efter år reser ned till Bryssel, får ett förslag från kommissionen om riktlinjer, röstar för dessa och sedan inte gör någonting. Det planerar man av allt att döma att göra även i år. Det är det som jag tycker är anmärkningsvärt.

Det må vara att jag är konservativ och inte förstår fördelningspolitik osv., men jag ställde ändå en fråga som jag i all ödmjukhet skulle önska att man besvarar. Det är det som står på s. 11 i riktlinjerna om att utforma en politik för aktivt åldrande, om det som jag bedömer det är nytillkommet, och vad man i så fall avser att göra. Även där finns en punkt om att se över skatte- och bidragssystemen i syfte att avlägsna hinder och skapa nya incitament för äldre arbetstagare att förbli verksamma på arbetsmarknaden. Jag tror att detta är oerhört viktigt för att vi ska kunna klara arbetskraftsproblemen i fortsättningen.

Kommer man att behandla det här på samma sätt som man har behandlat tidigare rekommendationer att se över skatte- och bidragssystemen? Eller kommer man att efterleva denna rekommendation? Jag vet att jag är förstockad, men ni kan väl svara på en fråga av denna mycket konkreta natur.

Anf.  39  YVONNE RUWAIDA (mp):

Det enda som Sverige borde driva på EU-nivå när det gäller skatterna är att lägga fram ett förslag som bara handlar om att ta bort vetorätten, dvs. införa majoritetsbeslut, på området miniminivåer för koldioxidskatt. På alla andra skatteområden begär man att det ska vara som det är i dag, en nationell angelägenhet. Det går att driva ett sådant förslag. Sverige driver det inte ens, utan finansministern säger att vi kan vara öppna för en diskussion om miniminivåer på koldioxidskatt. Det är det som gör mig besviken.

När jag pratade med Göran Persson om den här frågan i EU-nämnden för några månader sedan sade han att det kändes som att han inte vågar driva ett förslag, för sedan måste man kanske kompromissa och då kommer andra skatteområden med; man kan inte börja driva ett förslag om man inte är beredd till den typen av kompromiss.

Jag tycker att det är en lustig förhandlingslinje. I vissa fall kanske man tycker att man måste vara beredd att kompromissa om man driver en fråga, men man tror att man måste kompromissa på det övriga skatteområdet för att man driver just den här skattefrågan. En sådan taktik behöver man inte ha. Vi skulle kunna driva den frågan.

Jag tror, med tanke på de regeringar som i dag finns på EU-nivå, att det även skulle ha en chans att lyckas. Vi har en möjlighet nu, därför att just nu pågår en regeringskonferens. Vi vet inte när nästa kommer att bli av och när vi kan lyfta fram frågan på det sättet igen.

Det är verkligen synd att Sverige har den här hållningen. Det är också synd att Socialdemokraterna här har stöd av Vänsterpartiet och Moderaterna. Det kanske säger någonting.

När det gäller sysselsättningspolitiken läste jag i går kväll den gamla rapporten som skrevs av departementssekreterare Magnus Ekengren som handlar om Amsterdamfördragets sysselsättningskapitel som en tänkbar modell för det framtida samarbetet i EU. Det är ganska intressant läsning. I kapitlet ”Tidiga kompetenstvister och frågeställningar” finns det en hel del punkter med resonemang kring bl.a. kompetensområden, hur regler som rör inre marknaden står mot samarbete på sysselsättningsområdet. När man läser det här märker man just vilka oklara kompetensgränser som finns i dag, vilket mischmasch av riktlinjer det är, hur det påverkar och ska påverka. Det är i dag väldigt otydligt vad som gäller.

Jag blir inte heller särskilt klok av det svar jag fick av finansministern, när han säger att man inte vill ha en sysselsättningspolitik men vill samordna och förstärka sysselsättningspolitiken. Vad konkret vill man samordna och förstärka? Att ha ett utbyte av idéer är positivt. Att tala om statistik så att man kan jämföra de olika ländernas situation kan också vara positivt. Men att säga att man på EU-nivå ger riktlinjer för de olika länderna, är det i sig en samordning? Det innebär att man ska följa riktlinjerna, och då hamnar vi i den absurda diskussion som vi har haft tidigare.

Jag skulle vilja att man från Finansdepartementets och regeringens sida satte sig ned med oss här i riksdagen och hade ett seminarium i de här frågorna. Det här är frågor som behöver ventileras mera, så att vi en vacker dag inte bara hamnar i att vi har tagit beslut i de här frågorna på den nivån eller har fått en mer enhetlig EU-sysselsättningspolitik på ett sätt som kanske inte var meningen.

Jag skulle gärna vilja att vi ventilerade de här frågorna mer i riksdagen framöver.

Anf.  40  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Jag vill ställa en fråga om Finansdepartementets rapport som kallas Nationell rapport om ekonomiska reformer, produkt- och kapitalmarknader för Sverige, som skickats till riksdagen. Här har Finansdepartementet redogjort för den strukturella kritik som vi har fått från kommissionen och också lite grann av vad man vill göra åt den.

Den första punkten handlar om att undanröja regleringar bl.a. för att få en bättre situation på detaljhandelssektorn, anläggningssektorn och läkemedelsindustrin, där vi har en stor koncentration i dag. Det handlar också om järnväg och flygtransporter och om att effektivisera den offentliga upphandlingen m.m.

Jag ska koncentrera min fråga till den första punkten, detaljhandelssektorn och läkemedelssektorn. Regeringen säger att man ska vidta åtgärder på det här området. Vi har de facto inom detaljhandelssektorn det läget att en kedja i dag har ungefär 50 % av svensk handel. Detta är naturligtvis prisdrivande. Ännu värre är situationen när det gäller läkemedel. Det står ett antal punkter här som vår konkurrensmyndighet ska ägna sig åt, och jag tycker att det är bra.

Nu till min fråga: Hur ser samarbetet ut mellan vår konkurrensmyndighet och konkurrensmyndigheten inom EU, för att på något sätt få hjälp i den här frågan? Problematiken är ju den att vår marknad i många avseenden blir för liten när företag och grupper av företag växer, och därför får vi en väldigt stark dominans på vår marknad. Här borde enligt min uppfattning EU kunna hjälpa svenska myndigheter att få ett fruktbart samarbete. Finns det sådana tankar, och hur går det i så fall till?

Anf.  41  MARTIN NILSSON (s):

Jag skulle vilja börja med att delvis ansluta mig till Karin Pilsäter när det gäller synsättet att det finns ett antal frågor som kräver överstatliga beslut och där man inte ska backa för det. Men man ska också se att detta inte är en sådan process där det blir överstatliga beslut på det sättet, utan det är mer fråga om ett rejält måldokument, som inte binder men som påverkar utvecklingen. I en värld där vi får mer och mer rörlighet och mer rörliga arbetsmarknader är frågor som handlar om arbetskraftsutbud ett gemensamt intresse, som bör finnas med i ett sådant här dokument. Därför är det också rimligt att ta en diskussion om hur barnomsorgs-situationen ser ut runtom i Europa, vilka gemensamma mål vi kan sätta upp och vilka effekter det får på arbetsmarknaden och på våra gemensamma intressen.

Jag har en fråga, och det gäller det som statsrådet Sahlin sade om att man skulle tillföra en förklaring till ordet ”ras”. Det finns ett riksdagsbeslut om att försöka utmönstra det ordet ur olika handlingar. Därför är min fråga om det inte finns någon möjlighet att på sikt försöka få bort det ordet helt ur handlingarna.

Anf.  42  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

När det gäller Karin Pilsäters diskussion om maxtaxan, som hon säger att Folkpartiet redan för 30 år sedan gav sin anslutning till idémässigt men numera har övergett sedan ett par år tillbaka, kan vi föra den i något annat sammanhang. Det har inte särskilt mycket med den här EU-dagordningen att göra, utan det får höra hemma i en annan politisk diskussion.

Jag kan säga till Lars Ohly att vi har inga skilda uppfattningar när det gäller vilken betydelse som a-kassan och försäkringsskyddet har. Det är inte så att det kan bidra till en ökad arbetskraftsinsats om man pressar tillbaka a-kassenivåer och sådant. Vi har inte heller uppfattat texterna på det sättet. Det vore konstigt att polemisera mot text och kommissionens rapporter när det gäller en sådan beskrivning som lämnas här. Vi tror inte att man ska tolka det på det sättet. Vi är naturligtvis i alla sammanhang beredda att tydliggöra vår uppfattning i de här frågorna.

Till Lars Tobisson kan jag säga att jag tror att han har sett att Sverige faktiskt får ett erkännande för att den skattereform som vi har startat kommer att kunna ge en del effekter. Det är naturligt att kommissionen i de papper som finns ännu inte kan avläsa effekterna, mer än det som har hänt hittills under året, utan det är en pågående process som vi har startat. Vi har här det första steget i skattesänkningen, som kommer förhoppningsvis för nästa år också.

Lars Tobisson säger att vi inte gör någonting, och han får fortsätta att säga det. Om man kallar det att göra ingenting när vi ena året sänker skatten med 15 miljarder och andra året sänker skatten med ytterligare 15 miljarder, kan jag förstå det i det perspektivet att Moderaterna vill ta bort en tredjedel av statsskatten.

Vi gör i motsats till andra EU-länder – det finns de som inte är för den principen – skattesänkningar både i år och nästa år som sker med egna pengar, inte med lånade. Det förekommer fortfarande ute i Europa att man sänker skatten på känt sätt med lånade pengar.

Jag vill påpeka som svar på Lars Tobissons sista fråga, för att vara väldigt konkret, att vi jobbar med de äldre, inte minst via det förslag som har diskuterats i olika sammanhang, där Lars Tobisson också har varit med, för att möjliggöra för dem som vill jobba vidare fram till 67 år. Det är ett sätt att öka utbudet på arbetsmarknaden och skapa mer flexibilitet och frihet för den enskilde.

Till Yvonne Ruwaida vill jag gärna säga att i den diskussion som hon har fört tidigare när det gäller skattenivåer och harmonisering på EU-nivå kan man säga, som hon gör, att alla andra länder borde acceptera vårt inspel i skattefrågan men att de inte får ställa något motkrav på oss att vi ska vara beredda att acceptera harmoniserad skattepolitik på andra områden. Det kan man säga, men jag bedömer inte att det är särskilt realistiskt, i alla fall inte för den som har förhandlat i EU-sammanhang, att tro att det går till på det sättet. Man får nog vara beredd att ingå i en byteshandel om man ska luckra upp det här. Därför är grundinställningen att skattepolitiken ska skötas av de nationella parlamenten.

Anf.  43  Statsrådet MONA SAHLIN (s):

Det var två mer konkreta saker. Det ena var uttrycket ”ras”. Det står i fördraget. När det erbjuds tillfälle i framtiden att förändra det kommer vi självfallet att driva det. Men fram till dess är vägen att gå via recittexterna. Det driver vi i alla sammanhang där det behövs, och det har gått bra. Jag är övertygad om att det går bra den här gången också. Det är en diskussion som djupnar i Europa: synen på rasfrågorna och uttrycket ”ras”.

Den andra frågan ställdes av Holger Gustafsson om konkurrensmyndigheterna. Det finns ett djupt samarbete mellan konkurrensmyndigheten i EU, kommissionen, Monti och de nationella konkurrensmyndigheterna. Det gäller också i allra högsta grad den svenska, som i en betygssättning som kommissionen gjorde hamnade på första plats när det handlade om effektivitet och möjlighet att genomdriva kommissionens tankegångar om hur man jobbar med konkurrensfrågorna. Det gäller nu att alltmer av konkurrenslagstiftningen blir europeisk men där de nationella konkurrensmyndigheterna blir ansvariga för att driva igenom och följa upp. Den svenska regeringen och riksdagen tycker också att det är en väldigt bra metod. Kompetensutvecklingen inom kommissionen och de nationella konkurrensmyndigheterna är väldigt vid och växer i omfattning, och samarbetet är stort redan i dag.

Anf.  44  ORDFÖRANDEN:

Jag vill bara påpeka att den här frågan inte ska slutbehandlas i dag. Jag kan glädja en del av dem som har ställt frågor att den återkommer på senare EU-nämndssammanträden före toppmötet i Nice. De som vill diskutera mer får chansen att återkomma. Det här är alltså en första station.

Anf.  45  KARIN PILSÄTER (fp):

Jag skulle vilja börja med att påminna finansministern om vem det var som tog upp frågan om maxtaxan i det europeiska sammanhanget. Min synpunkt är att den inte är en EU-fråga. Finansministern menar tydligen att den är det. Att det sedan överskrider finansministerns fantasi att det kan finnas folk som tycker att beslut om dessa frågor ska tas någon annanstans än där just han är representerad är ett problem för honom, inte för mig. Jag tycker inte att den frågan hör hemma vid det här sammanträdesbordet.

Däremot tycker jag att det är intressant när ni säger att frågan om ett ökat arbetsutbud i hela Europa skulle vara en gemensam sak. Ja, det kanske det är, men då är det märkligt att regeringen med sina stödpartier driver linjen att alla ska jobba mindre utom just småbarnsmammorna, som ska jobba mer efter det att de har haft sin obligatoriska mammaledighet, som ni har infört och som uppenbarligen anses vara en EU-fråga mer generellt. Jag skulle kunna ställa den retoriska frågan hur man anser att det går ihop med Mona Sahlins synpunkt om att driva gender mainstreaming. Enligt min uppfattning stämmer det över huvud taget inte överens.

Vad jag däremot tycker är viktigt är egentligen det som Yvonne Ruwaida tog upp här tidigare om att vi skulle kunna få en diskussion och ett tydliggörande. Hela den här diskussionen visar ju vilket behov det finns av en kompetenskatalog för Europasamarbetet, där man enligt vår uppfattning just ska ge EU kompetens inom de områden som är gränsöverskridande. Den här diskussionen visar tydligt att regeringen missar det just därför att man ägnar sig åt det som inte är gränsöverskridande. Jag välkomnar om vi får en sådan diskussion.

Anf.  46  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag fick inget svar på den frågan. Jag tror att det vore väldigt bra om riksdagen kunde diskutera de här frågorna lite mer med regeringen och gå in och fördjupa sig i dem i något sammanhang. Det vore bra om ni kunde återkomma i den frågan.

När det gäller koldioxidskatten kan vi ha olika syn på hur man förhandlar. Men nu gäller det byteshandel. Visst måste man kanske byta med någonting på EU-nivå – det är många länder som ska kompromissa – men inte driva linjen att man på skatteområdet inte vill rucka på någonting annat än det här. Vi kanske kan byta med någon annan paragraf. Vi har en regeringskonferens. Vi måste inte tänka så stelbent. Vi kanske tappar lite prestige om Sverige driver en sådan linje och sedan vägrar kompromissa på det övriga skatteområdet. Men det här är vår chans.

Växthuseffekten och koldioxidutsläppen är en så stor och viktig fråga att vi inte kan låta gamla vanor eller mönster styra beteendet eller vår taktik när det gäller hur vi ska driva den. Det är en av de viktigaste framtidsfrågorna, och här sitter man och vågar inte driva den. Sverige har ändå en ambition i miljöpolitiken, har nationellt en mycket högre ambition än många andra EU-länder och har därför ett intresse av att få i gång processen internationellt. Det är beklagligt att man har synen att ”här vågar vi inte driva den linjen för det skulle kunna vara farligt”, och ”vi vågar inte säga att vi inte ska öppna på de andra skatteområdena utan bara på det här”. Försök tänka lite friare! Det är min uppmaning.

Anf.  47  ORDFÖRANDEN:

Jag vill bara påpeka att vi i går hade en stor offentlig utfrågning om IGC-frågorna, där bl.a. skattefrågan var uppe och belystes från alla håll och kanter.

Anf.  48  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Jag tror att Yvonne Ruwaida säkerligen kommer att bli hörsammad. Det kommer naturligtvis att vara en fortsatt dialog och diskussion kring överstatlighets- och skattefrågorna i fortsättningen. Jag tycker att vi ska ha det. Sedan kan vi ha olika uppfattning om vad som är realistiskt och vad man kan åstadkomma. Men vi kommer definitivt att få en fortsatt diskussion på den punkten.

Jag kan till sist bara säga till Karin Pilsäter att jag tar på mig ansvaret för att ha fört in Europa i diskussionen. Jag sade att det inte finns något land i Europa som har en så djärv och spännande tanke som vi har när det gäller maxtaxan ur fördelningssynpunkt, att ta bort marginaleffekter och annat. Karin Pilsäter och jag är säkerligen överens om att det inte ska vara något svenskt krav att EU ska besluta om maxtaxa i alla EU-länder.

Anf.  49  ORDFÖRANDEN:

Då konstaterar jag när det gäller sysselsättningspaketet att det finns stöd för regeringens upplägg inför de fortsatta förhandlingarna i detta ärende.

Anf.  50  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Jag har några mindre punkter kvar. Först är det förberedelser inför mötet med G 20. G 20 är en formation som skapades i september förra året, och den består av finansministrar och centralbankschefer från de här länderna, representanter från EU, ECB, IMF och Världsbanken. G 20:s andra möte på ministernivå hålls i Montreal den 24–25 oktober, och man kommer att diskutera globaliseringens möjligheter och utmaningar och möjligheterna att minska sårbarheten vid finansiella kriser. Vid Ekofinrådets möte kommer ett gemensamt EU-uttalande för detta möte att diskuteras.

Kommissionen har också lagt fram två direktivförslag om ändring av direktivet om fondföretag, det s.k. UCITS-direktivet. Det är ett direktivförslag som ska tas upp på Ekofin som har till syfte att tillåta fondbolag att investera i nya sorters finansiella instrument. Syftet är att försöka nå en överenskommelse beträffande det förslaget. Enligt de slutsatser Ekofin antog vid sitt möte den 17 juli i år bör en politisk överenskommelse om detta direktiv nås under oktober månad.

Ordförandeskapet föreslår även att Ekofin ska uttala sig i två olika frågor av politisk vikt. Från svensk sida stöder vi ordförandeskapets förslag och anser att det är av största vikt att en överenskommelse nu kommer till stånd beträffande det här direktivförslaget.

När det gäller de enskilda förslagen är vi förhållandevis flexibla. Vi kan också ställa oss bakom de förklaringar som föreslås av ordförandeskapet.

En viktig fråga är kopplingen mellan de båda direktivförslagen, ett förslag till uttalande, om det kommer upp. Tanken är att det ska läggas till rådsprotokollet. Enligt detta säger sig rådet vara gynnsamt inställt till ett samtidigt genomförande av de båda direktiven.

En annan viktig fråga är förhållandet mellan UCITS-direktivet och e-handelsdirektivet. Ordförandeskapet kommer att föreslå Ekofin att anta en förklaring av den innebörden att kommissionen håller på att utreda frågan om e-handelsdirektivet i förhållande till de finansiella tjänsterna och att denna utredning sedan ska ligga till grund för den fortsatta diskussionen. Några medlemsstater vill dessutom ha klarlagt att UCITS-direktivet ska undantas från e-handelsdirektivets tillämpningsområde. Vi kan inte från svensk sida gå med på det, eftersom frågan ännu inte är ordentligt utredd.

Anf.  51  MATS ODELL (kd):

Jag vill ge regeringen stöd för den svenska ståndpunkten, nämligen att man ska motsätta sig att det i direktivet ska skrivas in vilken bestämd värderingsmetod som ska anges vid derivathandel. Det är obegripligt varför detta skulle skrivas in över huvud taget.

Anf.  52  ORDFÖRANDEN:

Då konstaterar jag att det finns majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Vi kan gå över till den sista punkten.

Anf.  53  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Det är den kommande nationella rapporten om ekonomiska reformer på produkt- och kapitalmarknaden. Det är tredje året i rad som den här rapporten tas fram inom Regeringskansliet, för att sedan överlämnas till den ekonomisk-politiska kommittén och kommissionen i mitten av november. Den bereds för närvarande av Regeringskansliet, och därför kan jag inte gå in på några detaljer för stunden.

Anf.  54  ORDFÖRANDEN:

Det är ju inte ett beslutsärende nu, utan det kommer senare. Detta var en information.

Då är vi i princip klara med finansministerns dagordning.

2 §  Ekofin/Rättsliga och inrikes frågor
Finansminister Bosse Ringholm och statssekreterare Kristina Rennerstedt
Information och samråd inför gemensamt ministerrådsmöte den 17 oktober 2000

Anf.  55  ORDFÖRANDEN:

Då tar vi upp det gemensamma sammanträdet mellan Ekofin och rättsliga och inrikes rådet.

Vi hälsar Kristina Rennerstedt välkommen hit.

Finansministern får börja.

Anf.  56  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Vi kommer att direkt efter Ekofinmötet ha det gemensamma finans- och justitieministermötet. Där ska vi diskutera framför allt åtgärder som kan vidtas för att bekämpa ekonomisk brottslighet och särskilt penning-tvätt. Av den promemoria som upprättats av Finans- och Justitiedepartementen gemensamt framgår vad som ska diskuteras på det gemensamma rådsmötet.

Från svensk sida är vi mycket belåtna med att Frankrike tagit initiativ till detta möte. Åtgärder mot ekonomisk brottslighet och penningtvätt är ju en högt prioriterad fråga för Sverige, och förslaget till åtgärder är bra. Det ligger i huvudsak väl i linje med vad Sverige anser att unionen måste göra för att bekämpa ekonomisk brottslighet och penningtvätt.

Genom detta gemensamma möte tas ett samlat grepp över de sektorer som har särskild betydelse i denna verksamhet.

Det är min uppfattning att ett sådant arbetssätt är effektivt och att det är på ett sådant sätt som ekonomisk brottslighet bör bekämpas.

Jag vill därför ge ordförandelandet Frankrike mitt fulla stöd för att genomföra det gemensamma rådsmötet på det sätt som aviseras.

Anf.  57  Statssekreterare KRISTINA RENNERSTEDT:

Jag kan också fatta mig ganska kort. När det gäller det gemensamma mötet är det två frågor som Justitiedepartementet ansvarar för som kommer att diskuteras. Den ena tar sikte på transparensen, öppenheten, i bolagslagstiftningen, och den andra frågan tar sikte på det straffrättsliga samarbetet. Jag kommer att gå lite närmare in på det när vi presenterar inslagen under själva RIF-rådet.

Jag ska kort säga något om frågan om öppenhet i bolagslagstiftningen. I Tammerfors uppmanade stats- och regeringscheferna kommissionen att redovisa vilka bestämmelser i nationell bank-, finans- och företagslagstiftning som kan hindra internationellt samarbete. Bolagsrätten är givetvis ett nyckelområde i det avseendet. Så länge vi har dåliga kontrollmöjligheter och en lagstiftning som tillåter anonyma ägare försvårar man möjligheterna att komma åt hjärnorna bakom den ekonomiska brottsligheten.

Nu har kommissionen påbörjat sin kartläggning av de här frågorna. Om det skulle visa sig att det finns ett behov av gemensamma EU-regler på området har det vårt fulla stöd.

När det gäller det straffrättsliga samarbetet kommer vi att ta upp frågor som handlar om hur man kan förbättra det internationella rättsliga samarbetet. Som framgår av promemorian händer det att man kan vägra rättslig hjälp med hänvisning till att en ansökan gäller skatteangelägenheter. Vi vet också att det kan bli besvärligheter när det gäller banksekretessen. Eftersom en stor del av den ekonomiska brottsligheten utgörs av skattebedrägerier är det viktigt att man kan följa olika transaktioner. Det är ofta så att skattebedrägeri handlar om att man gör transaktioner mellan flera olika banker och finansinstitut. Därför finns det ett behov av att man ska kunna spåra och följa de finansiella transaktionerna.

Därför menar vi att det måste vara ett krav att rättslig hjälp vid internationella ärenden inte ska kunna vägras för att det rör sig om ett skattebrott. Inte heller den omständigheten att man efterfrågar information som är föremål för banksekretess ska få bidra till att man inte samarbetar. Därför har vi varit ganska aktiva i förhandlingarna om det här arbetet. Jag kommer att komma in på den här frågan lite närmare när vi tar upp RIF-rådet.

Detta var de frågor som jag tänkte ta upp som berör det gemensamma Ekofinrådet.

Anf.  58  MAGGI MIKAELSSON (v):

Jag har ingen annan uppfattning än att det är viktigt att samarbeta för att komma åt olagligheter när det gäller penninghantering.

Jag har ett par frågor som gäller det som står i det underlag vi har fått. Bl.a. föreslår man ett nytt europeiskt instrument som ska göra kontroller allmänt tillämpliga. Det står också att den svenska lagstiftningen bör ändras på så sätt att tullmyndigheterna ges möjligheter att genomföra kontroller vid gränserna. Det här måste rimligen strida mot själva grundförutsättningen med hela den här europeiska unionen om fri rörlighet för kapitalet. Hur ska man kunna klara ut detta? Det är min fråga.

Anf.  59  GUN HELLSVIK (m):

Jag uppfattar att vi kommer tillbaka till penningtvätten senare. Jag har en fundering och undran när det gäller riktlinjerna om medel för att göra kampen mot den ekonomiska brottsligheten effektivare. Där tas de här olika strecksatserna upp, nämligen kravet på en rapport av samtliga transaktioner över ett visst belopp och förbudet att öppna konton om man inte känner identiteten.

Jag undrar hur regeringen ser på effektiviteten i de här åtgärderna. Vad kan man nå? Hur kan man undgå bulvanförhållanden när det gäller t.ex. förbudet att öppna konton? Vilken kontrollapparat måste byggas upp? Kommer man att nå önskade effekter? Det borde man rimligen ha analyserat innan man tar ställning.

Anf.  60  Statssekreterare SVEN HEGELUND:

När det gäller frågan om rörligheten över gränserna och var de här kontrollerna ska sättas in är det vår uppfattning att det är EU:s yttre gränser som avses. Sedan förs det en diskussion. Det finns andra länder som tycker att man även ska överväga att kunna göra detta vid de inre gränserna. Det tycker inte vi.

Anf.  61  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Vi uppfattade tyvärr inte Gun Hellsviks fråga riktigt.

Anf.  62  GUN HELLSVIK (m):

Herr ordförande! Jag upprepar den gärna. Min fråga gäller alltså kravet på rapport om samtliga transaktioner över ett visst belopp och förbudet att öppna konton om man inte känner identiteten på den agerande. Jag undrar vilken kontrollapparat som detta kommer att kräva för att t.ex. hindra bulvanförhållanden. Vilken effektivitet kommer man att nå med de här åtgärderna satt i relation till den kontrollapparat och den byråkrati som kanske måste byggas upp?

Anf.  63  Rättssakkunnige OLOF SIMONSSON:

När det gäller den första frågan om rapportering av samtliga transaktioner i de olika länderna och territorierna vill jag först framhålla att den svenska lagstiftningen inte innehåller den möjligheten i dag. Där krävs det alltså en lagändring. Det har vi från svensk sida sagt att vi kan verka för. Om det skulle bli så är det givetvis en omfattande apparat som sätts i gång. Då gäller det att de här rapporterna kommer till nytta på något sätt. Rapporteringen kommer då att ske till de myndigheter som redan i dag har hand om de här underrättelserna. Det är den svenska finanspolisen.

När det gäller den andra frågan om förbud att öppna konton vill jag säga att den svenska penningtvättslagen redan i dag innehåller en bestämmelse om detta. Vid brister i identitet får man inte ingå affärsförbindelser och öppna ett konto i en bank. Det är alltså inget problem ur den svenska lagstiftningens synvinkel.

Det är givetvis svårt att freda sig mot bulvanförhållanden. De kontrollsystem och de mekanismer som redan finns i dag får verka för att man kan komma till rätta med sådana svårigheter också.

Anf.  64  MAGGI MIKAELSSON (v):

Jag måste få en sak klargjord för mig när det gäller tullkontrollen vid gränserna. I det underlag som vi har fått står det att det är den svenska lagstiftningen som ska ändras. Är det en svensk lagstiftning för EU:s yttre gränser? Jag får inte detta att gå ihop. Antingen står det fel här eller också har jag inte förstått svaret jag fick på den förra frågan.

Anf.  65  PER WESTERBERG (m):

Herr ordförande! Jag vill anknyta till Gun Hellsviks frågor. Syftet att ta bort illegala transaktioner och penningtvätt har vi ingenting emot. Det är tvärtom bra. Men vi är ute efter en analys av effektiviteten i detta. Det får framför allt inte bli så att de normala helt legala transaktionerna försvåras och förhindras allvarligt eller byråkratiseras utan att man uppnår något reellt för att komma åt det man vill komma åt. Det är den analysen vi efterlyser. Om den inte finns borde den göras innan man sätter i gång ett sådant här stort spektakel.

Anf.  66  Departementssekreterare BEATA WIBERG:

Tullen har i dag inga befogenheter att göra sådana här kontroller av kontanter. Ordförandeskapet ville införa ett gemenskapsinstrument för att samtliga medlemsstater ska få utföra sådana här kontroller. Det ser lite olika ut på lagstiftningsområdet i Europa.

Vi anser alltså att kontroller naturligtvis inte ska införas vid inre gräns. Det motverkar den fria rörligheten. Utan i så fall handlar det om kontroller vid yttre gräns, men detta bör analyseras vidare. Som det ser ut i dag är tanken att kommissionen ska utreda detta vidare, göra en närmare analys av frågan och återkomma med ett förslag.

Anf.  67  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

När det gäller frågan om de seriösa företagen skulle drabbas av fler komplikationer kan jag tillägga att det självfallet inte är vår avsikt. Jag utgår ifrån att vi kan organisera både lagstiftning och konstruktion på ett sådant sätt att det inte kommer att drabba de relativt få transaktioner som sker på ett mer seriöst sätt. Det är ju tyvärr det omvända problemet. Den större delen av handeln är ju illegal och måste hanteras. Det är det vi försöker komma åt.

Anf.  68  ORDFÖRANDEN:

Då kan jag konstatera att det finns en majoritet för att fortsätta arbetet med den inriktning som regeringen här ha redovisat.

Då är vi klara med samrådet med finansministern. Jag tackar dig för din medverkan i dag.

Nu ska vi snabbt gå över till rådet för rättsliga och inrikes frågor. Vi har tyvärr råkat ut för lite tidsfördröjningar i dag. Jag antar att statssekreterare Kristina Rennerstedt tolkar det så att vi ska försöka vara koncisa här. Till ledamöterna vill jag säga att det föreligger inget förbud i nämnden att ställa korta koncisa frågor.

3 §  Rättsliga och inrikes frågor
Statssekreterare Kristina Rennerstedt
Rapport från ministerrådsmöte den 28 september 2000
Information och samråd inför ministerrådsmöte den 17 oktober 2000

Anf.  69  Statssekreterare KRISTINA RENNERSTEDT:

Jag kan börja med att tala om det är vår avsikt att Thomas Bodström ska delta i RIF-rådet på tisdag.

När det gäller återrapporteringen från RIF-rådet den 28 september kan jag snabbt gå igenom frågan. Det nåddes en politisk överenskommelse om att inrätta en provisorisk enhet för Eurojust. Nu inväntar vi Europaparlamentets yttrande. Sedan kan rådet fatta beslut.

Dessutom nådde man en politisk överenskommelse om en ändring av Europolkonventionen så att Europols behörighet utvidgas till att omfatta penningtvätt i allmänhet.

Man lyckades inte nå enighet om utkastet till rambeslut om brottsoffer. Det är två medlemsstater som har reservationer mot förslaget.

Dessutom presenterade kommissionen ett förslag om att upprätta ett civilrättsligt nätverk. Man aviserade att det förslaget kommer att diskuteras i civilrättskommittén.

Sedan var det en riktlinjedebatt om det straffrättsliga skyddet för miljön. Om man väldigt kort ska sammanfatta den debatten kan man konstatera att samtliga medlemsstater var överens om behovet att ha ett regelverk på området innan utvidgningen. De flesta föredrog att man skulle utarbeta ett självständigt instrument som tar med de delar i Europarådskonventionen som alla varit överens om.

Under lunchen var det en diskussion om penningtvättsdirektivet och att frågan om penningtvättsdirektivet skulle tas upp vid det Ekofinmöte som skulle äga rum dagen därpå.

Under punkten övriga frågor meddelade Tyskland att man på senare tid har drabbats av flera olyckor med farliga hundar. Man uppmanade kommissionen att försöka hitta någon rättslig grund för att kunna ut-arbeta ett rättsligt instrument till skydd mot kamphundar. Det återstår att se hur den frågan utvecklar sig.

Anf.  70  ORDFÖRANDEN:

Eftersom ingen har begärt ordet kan vi gå vidare och komma in på nästa veckas dagordning.

Anf.  71  Statssekreterare KRISTINA RENNERSTEDT:

Sedan vi lämnade över underlaget till riksdagen har vi fått en reviderad dagordning. Det har tillkommit två informationspunkter. Den ena handlar om ett seminarium om penningtvätt som hölls i Paris i september. Det ska bli en avrapportering.

Den andra informationspunkten gäller räddningstjänsten. Kommissionen har precis presenterat ett förslag om en samordningsmekanism i EU för olika typer av katastrofer och olyckor. Detta är en fråga som Sverige är väldigt positivt till. Men det är också bara en informationspunkt.

Sedan tänkte jag hoppa över A-punkterna och gå in på de två frågor som kommer att diskuteras vid RIF-rådsmötet. Det är dels frågan om ett rambeslut om penningtvätt och förverkande, dels frågan om förändringar i konventionen om ömsesidig rättslig hjälp som tar sikte på ekobrott.

Jag tänkte starta med rambeslutet. Vid det här laget vet väl alla att Tammerforsmötet lade fast att brottsbekämpningen ska inriktas på den ekonomiska brottsligheten och särskilt penningtvätt. Det var ett av de viktigaste svenska inspelen. Nu har Frankrike under sitt ordförandeskap lagt fram förslag till de här rättsakterna för att genomföra det som beslutades i Tammerfors.

Om rambeslutet kan man helt kort säga att det går ut på att man ska få en så bred tillämpning som möjligt av förverkandereglerna. Den andra beståndsdelen är att penningtvätt ska omfatta alla brott. Som det är i dag kan det hända att t.ex. skattebrott inte innefattas. Den tredje punkten som man föreslår är att man ska ha gemensamma regler för maximistraffet när det gäller penningtvätt.

Det här är ett rambeslut. Tanken är att man ska nå en politisk överenskommelse vid mötet. Vi kommer att lägga en parlamentsreservation eftersom det här rambeslutet förutsätter vissa lagändringar. Vår lagstiftning uppfyller i hög grad rambeslutet när det gäller förverkandereglerna, men det finns vissa områden inom specialstraffrätten där man kommer att behöva göra ändringar. Där finns det i dag ett remissbehandlat förslag.

Anf.  72  KIA ANDREASSON (mp):

Det gäller minsta gemensamma maximistraff, dvs. en tillnärmning av strafflagstiftningen. Nu säger man från svensk sida att det är okej i det här fallet. Men ett antal medlemsländer vill ha en principdiskussion om att tillnärma strafflagstiftningen. Man har mycket goda skäl för detta eftersom strafflagstiftningen ser så olika ut i de olika länderna. Om man börjar ändra kan hela systemet rubbas på ett olyckligt sätt.

Ett motiv till att Sverige går med på detta är att vi redan har ett straff som skulle falla inom gränserna, men det ser kanske annorlunda ut nästa gång. Vår uppfattning i Miljöpartiet är att vi skulle stödja de medlemsstater som anser att man ska ha en principdiskussion om vad som kommer att följa innan man går in och gör dessa förändringar.

Jag skulle vilja ge uttryck för vår syn och fråga varför vi inte kan stödja de medlemsstater som vill ha en principdiskussion.

Anf.  73  GUN HELLSVIK (m):

Jag vill också ta upp frågan om minsta maxstraff. Jag har uppfattat att alla egentligen har varit av den uppfattningen att rent principiellt bör vi avhålla oss från den typen av överenskommelser. Sedan, vilket också framgår av promemorian, är det väldigt svårt att veta vad det får för konsekvenser praktiskt. Det beror på hur man tillämpar sina system. Det är en mängd faktorer som spelar in.

När det gäller den här typen av brott kan jag se att en tillnärmning av straffen är av intresse. Vid den här typen av ekonomiska brott, liksom vid en del andra, kan brotten fullbordas i vilket land som helst. Därför kan det tänkta straffet vara av betydelse för hur man lägger upp den brottsliga verksamheten. Man gör det knappast ointressant att välja land genom ett minsta maxstraff. Jag är övertygad om att det har större verkan och att man kan få större avskräckande effekt om man diskuterar en miniminivå, dvs. ett minsta minimistraff. Den diskussionen har ju förekommit i andra sammanhang. Jag tycker att det är en mer naturlig och principiellt mer acceptabel form för straffets utformning.

Anf.  74  KARIN PILSÄTER (fp):

Jag vill bara instämma i det som föregående talare sade på den här punkten, speciellt med tanke på den diskussion vi just hade om att miljöförstöringen inte ska bekämpas över gränserna. Det blir väldigt konstigt om vi tycker att varje gång det inte påverkar svensk lagstiftning är det okej. Det är precis så som Kia Andreasson påpekade, att konsekvenserna med ett sådant här förslag faktiskt inte kan förutses. Jag tycker att det vore mycket olyckligt om vi inte motsatte oss gemensamma bestämmelser om maximistraff i den här frågan. Även om det är ett viktigt område att arbeta gemensamt med är jag mycket tveksam till om det här i slutändan skulle visa sig vara det rätta ställningstagandet.

Anf.  75  Statssekreterare KRISTINA RENNERSTEDT:

Som vi också har redovisat i promemorian finns det invändningar mot att införa den här typen av gemensamma maximistraff, inte minst mot bakgrund av det som Gun Hellsvik sade, nämligen att det säger väldigt lite om hur tillämpningen blir i praktiken. Samtidigt har vi sett att det kan finnas skäl för detta. Om man kan se att det finns ett internationellt behov, om det är ett väl avgränsat område och om man kan förutse konsekvenserna är det rimligt att acceptera maximistraff. Vi tycker att penning-tvättsbrott till sin karaktär är ett sådant här gränsöverskridande brott som har kopplingar till den organiserade brottsligheten. Vi tycker att det är ett så pass avgränsat område att man kan överblicka konsekvenserna. Men vi välkomnar en principdiskussion, och vi kommer att lyssna noga till den.

När det gäller minimistraff kan invändningarna kanske i och för sig vara starkare, men å andra sidan kan kanske nyttan vara större. Vi tycker att det är viktigt att vi får till stånd den här diskussionen.

När det gäller rambeslutet om penningtvätt har vi kommit fram till att vi tycker att skälen talar för en maximistraffslösning även om vi kan se vilka principiella invändningar man kan ha. Vi tror inte att tiden är mogen än för att gå in på frågan om minimistraff.

Anf.  76  KIA ANDREASSON (mp):

Då vill jag ha en reservation till protokollet att Miljöpartiet inte stöder denna svenska ståndpunkt. Det står ju också i promemorian att unionen nu inleder arbetet med att tillnärma straffsatserna för olika former av brott. Jag har inte deltagit i diskussionen om beslutet att vi ska följa det. Om man läser t.ex. dokumenten från Tammerfors står det väldigt vagt uttryckt. I detta fallet står det ”bör”. Jag har inte sett någon annanstans att det är något som unionen ska inleda arbete med.

Jag vill skarpt markera här att vi vill ha en reservation.

Anf.  77  ORDFÖRANDEN:

När det gäller reservationer vill jag tillägga att vi har stenografiska protokoll. Där framgår det klart och tydligt vad var och en som yttrar sig här säger. Jag vet inte om du nöjer dig med det. Det blir automatiskt på det sättet att man kan utläsa vad Kia Andreasson som representant för Miljöpartiet har för uppfattning i denna fråga.

Anf.  78  Ambassadör DAN ELIASSON:

Tillnärmning av påföljder är en uppgift som faktiskt framgår av Amsterdamfördraget. I avdelning tre står det att det finns ett rättsligt utrymme för medlemsländerna att tillnärma bl.a. påföljderna. Det är alltså inget nytt och främmande för EU-samarbetet. Tvärtom har detta presenterats tidigare. Vi har också haft den här frågan uppe när det gäller rambeslutet om euron. Det är ingen nyhet i EU-systemet på det viset. Det är tvärtom förutskickat i fördraget.

Anf.  79  ORDFÖRANDEN:

Jag ska försöka sammanfatta detta. Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende. Vi noterar också att regeringen har avgett en parlamentarisk reservation.

Anf.  80  Statssekreterare KRISTINA RENNERSTEDT:

Då gäller det frågan om att förbättra konventionen om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål och att utveckla kampen mot ekobrottsligheten. Här ska man diskutera ett utkast. Jag kan helt kort tala om att det finns tre intressanta beståndsdelar i detta.

Den ena är att man inte ska kunna vägra rättslig hjälp på grundval av att det rör fiskala brott. Banksekretess ska inte hindra rättslig hjälp. Dessutom ska man diskutera vilka mekanismer man kan skapa för att spåra bevismaterial och för att säkerställa att man får annan bankinformation.

Anf.  81  GUN HELLSVIK (m):

Herr ordförande! I artikel 2 dyker frågan om den dubbla straffbarheten upp. Även om det bör vara känt vill jag påpeka att vi anser att kravet på dubbel straffbarhet ska föreligga.

Däremot bör man kunna föra en diskussion om att det här talas om möjlighet till verkställighet även om svensk lag inte kriminaliserar beteendet. Jag menar att förenligheten med den svenska rätten är ett oeftergivligt krav. Jag uppfattar att regeringen också ställer sig tveksam på den här punkten, men jag vill markera att det är ett oeftergivligt krav från oss.

Anf.  82  KIA ANDREASSON (mp):

Jag vill bara visa vårt stöd för regeringen. Det är likadant med Miljöpartiet. Det är absolut rätt att reservera sig på den här punkten där Sverige har visat sin inställning.

Anf.  83  GUN HELLSVIK (m):

Jag trodde att Kia Andreasson skulle ta upp en sak, eftersom Kia Andreasson ställde frågan i utskottet i går. Men då tar jag upp den. Det kom en fråga i går om innebörden av analysen i förhållande till Schengenregelverket. Då fanns det vissa oklarheter om vilka problem man misstänkte kunde finnas. Jag utgår ifrån att ni har tittat på detta sedan i går. Det vill vi gärna ha någon kommentar om också.

Anf.  84  Statssekreterare KRISTINA RENNERSTEDT:

Låt mig ta frågan om dubbel straffbarhet först. Den kommer inte att diskuteras på rådsmötet. Vi får tillfälle att komma tillbaka och diskutera frågan ordentligt i justitieutskottet.

När det gäller frågan om förhållandet till Schengen är det på det viset att även i Schengenavtalet finns det regler om rättsligt samarbete. Det handlar om att man ska se till att man får en teknisk överensstämmelse mellan de reglerna.

Anf.  85  Ambassadör DAN ELIASSON:

Egentligen ska man säga så här: I det franska förslaget finns det bestämmelser som kanske inte fullt ut stämmer överens med Schengenregelverkets bestämmelser. Vi tror att man har missat det från fransk sida. Men det är inte heller en fråga som ska diskuteras nu. Det får vi ta upp i det vidare arbetet. Nu ska vi diskutera de här övergripande principerna, och då aktualiseras inte den frågan egentligen. Men den är relevant, och den står i faktapromemorian.

Anf.  86  ORDFÖRANDEN:

Det här är ett utkast till konvention. Jag konstaterar att finns stöd för regeringens redovisade upplägg inför de fortsatta förhandlingarna i detta ärende.

Det finns kanske inte så mycket mer att säga. Vi har de här A-punkterna. De är visserligen viktiga. Det vet vi. Vi såg i en återrapport att man drog tillbaka A-punkter vid förra RIF-mötet beroende på att det var några medlemsstater som hade parlamentariska reservationer. Vi har tre stycken här, och de finns redovisade. Det är ingen som har begärt ordet om detta. Jag finner därför att det finns stöd för regeringens ståndpunkt även här.

Då tackar vi för din medverkan i dag.

4 §  Sysselsättning och socialpolitik
Statsrådet Mona Sahlin och statsrådet Ingela Thalén
Rapporter från ministerrådsmöte den 6 juni och informellt ministermöte den 7 och 8 juli 2000
Information och samråd inför ministerrådsmöte den 17 oktober 2000

Anf.  87  ORDFÖRANDEN:

Då återupptar vi våra överläggningar. Statsrådet Mona Sahlin har varit här tidigare i dag, och nu ses vi igen. Vi hälsar också statsrådet Ingela Thalén välkommen hit, och respektive medarbetare. Vi ska nu gå igenom ministerrådet för sysselsättning och socialpolitik, men först ska vi ha en återrapport från två ministerrådsmöten – dels ett den 6 juni, dels ett informellt som ägde rum 7–8 juli. Jag lämnar ordet till den som vill ta de muntliga återrapporterna. Varsågod!

Anf.  88  Statsrådet MONA SAHLIN (s):

Tack, herr ordförande. Jag inleder med detta, även om det inte var jag själv som var på något av dessa två råd. På det första rådsmötet om sysselsättning och socialpolitik den 6 juni var det framför allt några av de områden som jag har ansvar för som var uppe. Det första var uppföljningen av Europeiska rådet i Lissabon. Det berörde vi när jag var här tidigare i dag. Det andra var sysselsättningskommitténs arbetsprogram för år 2000. Det var också samma ämnesområde, nämligen uppföljningen av toppmötet i Lissabon, som var ämnet där. Det tredje var antidiskrimineringspaketet. Det uppnåddes en politisk överenskommelse angående det etniska direktivet. En del av de andra punkterna återkommer vi till på dagordningen för nästa rådsmöte.

Sedan var det arbetsutrustningsdirektivet. Man väntade på att Europaparlamentet skulle komma med sitt yttrande. Det finns på dagordningen inför rådsmötet i nästa vecka.

Vid det informella ministermötet var det två frågor som behandlades. Den första gällde den socialpolitiska dagordningen, där man fick möjlighet att lämna synpunkter på kommissionens meddelande. Det andra gällde en diskussion om social utslagning, där förutom ministrarna också parter och representanter för frivilligorganisationer deltog i diskussionen. Det var en kort återrapportering.

Anf.  89  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Ordet är fritt med anledning av denna muntliga återrapport. Ingen begär ordet. Det innebär att vi kan gå ifrån den punkten. Vi kommer då in på ärendelistan för nästa veckas råd. Dagordningspunkten 3 har vi med råge redan klarat av i dag. Det är punkten 4 vi kommer in på.

Anf.  90  Statsrådet MONA SAHLIN (s):

Jag blev förvirrad över vilka punkter det var. Jag hade tänkt beröra tre punkter: arbetslivsdirektivet, direktivet om information och samråd samt, mycket kort, den sociala agendan.

Anf.  91  ORDFÖRANDEN:

Vi kan väl börja med den ordning du vill ta det i, men punkten 4 är såvitt jag förstår också en beslutspunkt. Vi kan ta det i den ordning du vill.

Anf.  92  Statsrådet MONA SAHLIN (s):

Då är det först punkten om arbetslivsdirektivet – nr 6 på dagordningen. Det handlar om ett av de tre förslag mot diskriminering som kommissionen presenterade förra hösten. Som jag sade antogs det etniska direktivet vid förra rådet. Nu handlar det om en politisk överenskommelse om arbetslivsdirektivet och handlingsprogrammet. Vi både tror och hoppas att det ska bli möjligt att träffa en sådan överenskommelse i nästa vecka.

Diskrimineringspaketet innebär en gemensam lagstiftning som säkerställer en skyddsnivå mot diskriminering inom EU. Det är väldigt angeläget, och Sverige har drivit på detta väldigt mycket.

Visst kan man ha synpunkter på skyddsnivån. Är den tillräckligt hög eller inte? Men det är en kompromiss som man har kommit fram till, och det är i alla fall ett stort och riktigt steg i rätt riktning. Vi ser det som en stor framgång om man kan komma överens om denna del nu på rådsmötet.

Jag väntar och ser om det finns frågor.

Anf.  93  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Jag lämnar ordet fritt. Det är alltså dagordningspunkten 6 vi diskuterar – om allmänna ramar för likabehandling inom arbetslivet.

Anf.  94  MARTIN NILSSON (s):

Först vill jag bara, herr ordförande, säga att det är positivt att det kommer fram ett förslag. Det är ett välkommet förslag. Jag har bara en fråga. När det gäller lagstiftning som strider mot likabehandlingsprincipen står det att effekten för svenskt avseende ännu är oklar. Jag skulle vilja få det något mer preciserat. Påverkar det på något sätt möjligheten att använda sig av positiv särbehandling, vilket finns inom ett antal områden i svensk lagstiftning?

Anf.  95  YVONNE RUWAIDA (mp):

Vad har hänt med frågan om religiösa organisationer skulle kunna få diskriminera på religiösa grunder eller inte? Det var en diskussion kring det i Europaparlamentet, vet jag. Vad har hänt, och hur går diskussionen på rådet?

Anf.  96  Statsrådet MONA SAHLIN (s):

Jag börjar med Yvonne Ruwaidas fråga, så kan Anna Middelman hjälpa mig med Martin Nilssons frågeställning.

När det gäller religiösa samfund har Sverige med framgång, måste vi ändå säga, verkat för att den bestämmelse det handlar om inte ska kunna legitimera diskriminering på någon av de olika diskrimineringsgrunder som finns. Det har varit viktigt.

Sedan har det förts en diskussion om vilka undantag som kan anses vara sakligt motiverade. Ni kan diskussionen. Är det rimligt att en skola med en viss religiös inriktning ska kunna ställa krav på att också vaktmästaren ska ha samma religiösa tro? Man måste ha undantag, för målsättningen och sättet att jobba är så olika i de olika länderna.

För att direktivet ska kunna antas är det nödvändigt att vi hittar en kompromiss om detta. Exakt hur den kan komma att se ut vet vi inte i dagsläget.

Anf.  97  Ämnessakkunniga ANNA MIDDELMAN:

Det gäller frågan om lagstiftning och likabehandlingsprincipen och vad det får för konsekvenser. Detta direktiv går lite längre än vår gällande lagstiftning, eftersom det omfattar ett förbud mot åldersdiskriminering och även ett förbud mot att inom fackföreningar ha bestämmelser som kan utgöra diskriminering.

När det gäller fackföreningarna ska det inte vara några problem för förbundens del. Vi har haft kontakt med dem i det avseendet.

När det gäller ålder pågår fortfarande diskussioner. Vad vi menar med formuleringen är att det är svårt att se exakt hur vi ska implementera och var vi hamnar i den delen eftersom vi inte har någon liknande lagstiftning.

Anf.  98  KARIN PILSÄTER (fp):

Skulle jag kunna få ställa en konkret fråga som ni i och för sig kanske inte kan svara på? Det gäller de fall då reglerna inte alls stämmer överens med den svenska lagstiftningen och det svenska arbetslivet. Det står att man inte riktigt överblickar detta.

Skulle förbudet mot åldersdiskriminering innebära att man blir tvungen att ta bort bestämmelserna i LAS som ger dem som har fyllt 45 bättre anställningsskydd än dem som är under 45?

Anf.  99  Ämnessakkunniga ANNA MIDDELMAN:

När det gäller förbudet mot åldersdiskriminering förs det många diskussioner kring möjligheterna att göra undantag. De baseras just på de exempel Karin Pilsäter nämner. Det finns regler som verkar för en bra balans i ett företag. Det finns regler till skydd för yngre, och det finns regler till skydd för äldre.

I de diskussioner som förs nu kring förslaget finns det exempel på en del undantag som möjliggör en positiv särbehandling av grupper. Då ska det alltså inte medföra några ändringar i våra regler.

Anf.  100  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende. Då kan vi gå vidare.

Anf.  101  Statsrådet MONA SAHLIN (s):

Tack, herr ordförande. Då skulle jag kort vilja kommentera punkt 10 på dagordningen – direktivet om information och samråd.

Arbetet med detta förslag har inletts under det franska ordförandeskapet. Sverige, men också flera andra länder, har sedan länge visat ett stort engagemang för denna fråga och vill verkligen driva processen framåt – inte minst för att vi tar över ordförandeskapet under nästa halvår.

För närvarande finns det dock, som ni säkert vet, en blockerande minoritet i denna fråga. Det är i dag svårt att säga när arbetet kan vara avslutat. Det är som sagt mycket möjligt att frågan kommer att finnas kvar. Den är väldigt trickig att lösa för oss under vårt ordförandeskap.

Rådsmötet den 17 oktober är på denna punkt inte ett beslutstillfälle. Det blir tal om riktlinjer och debatt. Men jag hoppas ändå att debatten kan ge någon öppning, så att man bryter det dödläge som finns i denna gamla och viktiga frågeställning.

Jag kanske också ska nämna att jag under vårt ordförandeskap kommer att vara ordförande för just detta råd.

Anf.  102  LARS TOBISSON (m):

Jag skulle bara vilja fråga vilka som nu utgör den blockerande minoriteten.

Anf.  103  Statsrådet MONA SAHLIN (s):

>>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<<Anf.  104  ORDFÖRANDEN:

Ingen annan begär ordet. Då konstaterar jag att det finns stöd för regeringens redovisade upplägg inför de fortsatta förhandlingarna i denna fråga. Då kan vi gå vidare. Hade du något mer som du särskilt ville föredra? Jag funderar på ärende 7, som jag konstaterar är en beslutspunkt. Det gäller handlingsprogrammet mot diskriminering. Vill du säga något särskilt om det?

Anf.  105  Statsrådet MONA SAHLIN (s):

Jag kan kort nämna att det är en politisk överenskommelse som ska träffas. Det är två av de tre förslagen mot diskriminering som jag nämnde tidigare. EU:s handlingsprogram för att motverka diskriminering är ett viktigt komplement till t.ex. arbetslivsdirektivet, som vi hade uppe alldeles nyss. Det ska de kommande sex åren sätta fokus på diskrimineringsfrågorna. Sverige är positivt och ställer sig bakom uppläggningen. Det är en stor framgång om alla delar i detta paket nu kan bli färdiga.

Anf.  106  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Jag vill underställa detta nämnden. Jag konstaterar att det finns en majoritet bakom regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Anf.  107  YVONNE RUWAIDA (mp):

Min fråga rör punkt 6 igen – arbetslivsdirektivet. Jag blev inte riktigt klar över vilken innebörd det förslag som ligger skulle ha på frågan om positiv särbehandling. Den grupp som är diskriminerad eller i minoritet kan ibland behöva en aktiv politik som innebär positiv särbehandling, så att det skapas en bra balans eller mångfald på en arbetsplats. Man kan också behöva se till att en grupp som är diskriminerad inte längre diskrimineras. Det kan gälla att få in män på arbetsplatser där det finns en majoritet kvinnor, t.ex. Det kan ske på många olika sätt.

Jag tror att vi i Sverige hittills inte har funderat tillräckligt på dessa frågor. Vår lagstiftning är kanske inte heller anpassad till den situation vi skulle vilja ha i framtiden.

Jag vill bara betona att det vore väldigt olyckligt om det här antas ett förslag som hejdar möjligheterna att använda positiv särbehandling i större utsträckning och på andra områden än vad man gör i dag.

Anf.  108  ORDFÖRANDEN:

Vi noterar detta. Vi har redan behandlat frågan.

Anf.  109  Statsrådet MONA SAHLIN (s):

Jag instämmer.

Anf.  110  GUSTAF VON ESSEN (m):

Det är möjligtvis oklart under punkten 11. Det är en blandning av en väldig massa olika områden som flyter in i varandra. Det kanske är Ingela Thalén som har huvudansvaret för hela den frågan.

Anf.  111  Statsrådet MONA SAHLIN (s):

Ska jag kort beröra den? På det extra toppmötet i Lissabon önskade stats- och regeringscheferna att man skulle presentera ett meddelande om en ny socialpolitisk dagordning. Det lades fram i juni. Syftet är att vid toppmötet i Nice anta en ny socialpolitisk dagordning för unionen.

Meddelandet rör väldigt många konkreta områden när det gäller full sysselsättning, kvalitet i arbetet, socialpolitik, främjande av jämställdhet, skydd för grundläggande rättigheter och också det vi talade om innan, dvs. bekämpning av diskrimineringen.

Regeringen välkomnar förslaget. Vi tycker att det har rätt inriktning och att det kompletterar arbetet som förs när det gäller sysselsättning. Det är viktigt att få in samma arbetssätt när det gäller de sociala frågorna.

Anf.  112  ORDFÖRANDEN:

Detta är en lägesrapport. Ämnet ska tas upp i Nice, så småningom, så vi får återkomma till dessa frågor. Jag kanske ska fråga statsrådet Ingela Thalén om hon har någonting att ta upp på denna punkt, så att vi klarar ut punkten 11 vid ett tillfälle.

Anf.  113  Statsrådet INGELA THALÉN (s):

Jag har ingenting att tillägga utöver det som statsrådet Sahlin anfört. Jag vill bara konstatera att det på Socialdepartementets område inom ramen för den socialpolitiska dagordningen tas upp främjande av rörligheten och modernisering och förbättring av de sociala trygghetssystemen. Det är det som är Socialdepartementets del av just denna dagordning.

Anf.  114  GUSTAF VON ESSEN (m):

Jag inser också att denna fråga kommer tillbaka. Vi vill bara passa på att anmäla vår allmänna skepsis mot att glida in i olika saker utan att riktigt ha kontroll på när och hur det sker.

Anf.  115  KARIN PILSÄTER (fp):

Jag vill instämma i det. Det är i och för sig jättebra om man diskuterar och kan utbyta erfarenheter osv., men risken om man börjar dra i en sådan fråga är att det slutar med något som man inte hade tänkt sig från början och att man då sitter fast i ett gytter.

Frågan som Ingela Thalén nämner, om att använda socialpolitiken för att främja t.ex. rörlighet, handlar i vårt fall väldigt mycket om utformningen av socialbidrag, hur man kan röra sig mellan kommuner och hur man kan ta sig ur fattigdomsfällorna, gissar jag. Det är en jätteviktig fråga, men den får inte fastna i något EU-träsk. Den ska tas tag i här hemma och verkligen kunna lösas.

Jag hoppas att detta handlar om att man arbetar vidare med kunskapsöverföring, t.ex., och inte att man börjar med olika typer av riktlinjer.

Anf.  116  Statsrådet MONA SAHLIN (s):

Jag vill kort säga att regeringen inte tycker att EU är ett träsk där saker och ting fastnar, utan att också Sverige kan ha mycket att lära. Vi kan utbyta erfarenheter och föra frågorna framåt. Det förvånar mig att Folkpartiet inte tycker likadant.

Anf.  117  Statsrådet INGELA THALÉN (s):

När det gäller att främja rörligheten finns det ingenting i det underlag som handlar om socialbidragens utformning eller rörligheten mellan de svenska kommunerna. Den rörlighet som avses i denna dagordning gäller regelverket i förordningen 1408/71, som bl.a. handlar om jämförande pensionsregler vid flytt mellan länder och annan trygghet för människor när de rör sig mellan olika länder. Rätten att räkna hem sin pension från olika länder är ett exempel. Det är den rörligheten som avses i denna dagordning.

Anf.  118  LARS TOBISSON (m):

Jag måste nog säga några ord med anledning av meningsutbytet om the new social agenda. Vår oro avser den utveckling vi ser, dvs. att man rör sig i en riktning där man utan avseende på EU:s beslutskompetens ger sig in på nya områden. Man börjar med att ställa upp allmänna målsättningar och utbyta erfarenheter, osv., men genom en form av soft-law dyker det ändå upp regleringar. Det har vi haft på sysselsättningsområdet, och nu ska man bredda detta till att gälla det sociala området. Jag tror att det är olyckligt.

Jag tror att den organisation vi en gång gick in i, där man hade klara rättsliga grunder för vad man gjorde och en mycket grundlig beredningsprocess för att ta fram direktiv, är någonting vi ska försöka försvara. Att ge sig ut i vad som är på väg att bli ett träsk av allmänt tyckande, målsättningar och rekommendationer som lämnas – en del kan man bortse ifrån, och en del måste man följa – tror jag är farligt för utvecklingen av EU som sådant.

Detta är en mycket aktuell debattfråga, dvs. huruvida EU ska utvecklas i mellanstatlig eller överstatlig riktning, så vi återkommer till det från mera principiella utgångspunkter. Men det finns anledning för Sverige att se upp när man nu tar sådana lite lösliga initiativ och vara uppmärksam på vart det tar vägen. Man måste bestämma sig för hur man vill att samarbetet ska utvecklas. Det är jag övertygad om.

Anf.  119  Statsrådet MONA SAHLIN (s):

Herr ordförande! Det blir mer en allmän diskussion. Jag vill ändå säga att jag inte alls delar den oro som Lars Tobisson ger uttryck för. Jag tycker att det är lite märkligt. EU-samarbetet har nu fått en väldigt viktig och annorlunda form som, vill jag betona, bygger på enhällighet. Man sätter upp gemensamma mål som man beslutar om med enhällighet. Man överlämnar helt till staterna att avgöra hur och på vilket sätt de ska uppfylla målen. Man har en gemensam strategi för hur man ska följa upp och dra slutsatser.

Jag tror att det är väldigt viktigt för framtiden i unionen att också frågeställningar som berör medborgarna i form av sociala frågor och frågor om sysselsättning får en större roll i Europasamarbetet. Denna metod att arbeta, som ibland kallas soft-law och ibland gemensamma mål och strategier, välkomnar jag.

Anf.  120  ORDFÖRANDEN:

Jag tror att vi lämnar den frågan i dag. Det är ingen beslutspunkt. Den kommer upp så småningom som beslutsärende. Det är en lägesrapport vi har fått. Vi går vidare på dagordningen. Det är Ingela Thalén som först berättar vilka ärenden hon vill ta upp här.

Anf.  121  Statsrådet INGELA THALÉN (s):

Det är bara ett. Det är punkten nr 9, som handlar om kamp mot fattigdom och social utslagning. Det är en granskning. Det är en lång process. Delvis kan man säga att den anknyter något till det som har kommenterats under de tidigare punkterna.

Processen startade med ett antal kommissionsmeddelanden och slutade hösten 1999 med att rådet tog ställning för fyra områden för gemensamt samarbete och att det bildades en tjänstemannagrupp, en s.k. högnivågrupp. Därefter har denna högnivågrupp under det franska ordförandeskapet lyft fram två av de fyra mål som rådet och toppmötet i Lissabon ställde sig bakom. De två mål det handlar om är fattigdomsbekämpning och frågor som rör pensioner.

Det som nu kommer upp till diskussion är kampen mot fattigdom. På det området har högnivågruppen tagit fram ett underlag. Det underlaget handlar om att ha fyra mål: främja allas deltagande i arbetsmarknaden, förebygga risk för social utslagning, att till detta också arbeta med de mest utsatta grupperna i samhällena och mobilisera de aktörer som kan behöva mobiliseras för att understödja detta arbete.

Alltsammans – och jag vill återigen understryka det – handlar om det nationella arbetet. Avsikten är att ställningstagande ska ske i höst i Nice och att länderna själva ska ta fram sina nationella program och att man ur dessa nationella program sedan ska fortsätta arbetet. Det belgiska ordförandeskapet har anmält ett stort intresse för att efter denna process diskutera indikatorer på det sociala området. Men ännu så länge är det de strukturella indikatorerna som Ekofin arbetar med som är grunden för diskussionen.

Anf.  122  ORDFÖRANDEN:

Tack. Ordet är fritt. Det här är i dag inte ett beslutsärende, utan det är en informationspunkt. Vi behöver därför inte fatta något särskilt beslut. Vi noterar informationen vi har fått, och vi konstaterar att frågan kommer tillbaka vid flera tillfällen.

Du har inte något ytterligare på din dagordning. Jag såg att vi missade en punkt då statsrådet Sahlin var här. Det var punkten 8. Den är naturligtvis en ganska självklar sak, men vi får i fortsättningen vara uppmärksamma på att politiska överenskommelser ska behandlas i nämnden.

Vi lämnar då detta. Vi tackar statsrådet Ingela Thalén och hennes medarbetare för samrådet i dag.

Innehållsförteckning

1 §  Ekofin Finansminister Bosse Ringholm och statsrådet Mona Sahlin Rapport från ministerrådsmöte den 29 september 2000 Information och samråd inför ministerrådsmöte den 17 oktober 2000 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  2  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 1

Anf.  3  MATS ODELL (kd) 2

Anf.  4  CARL ERIK HEDLUND (m) 2

Anf.  5  LARS TOBISSON (m) 3

Anf.  6  KARIN PILSÄTER (fp) 3

Anf.  7  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 3

Anf.  8  MATS ODELL (kd) 4

Anf.  9  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 4

Anf.  10  ORDFÖRANDEN 4

Anf.  11  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 4

Anf.  12  CARL ERIK HEDLUND (m) 5

Anf.  13  PER WESTERBERG (m) 5

Anf.  14  KARIN PILSÄTER (fp) 5

Anf.  15  MATS ODELL (kd) 5

Anf.  16  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 5

Anf.  17  LARS TOBISSON (m) 6

Anf.  18  MATS ODELL (kd) 6

Anf.  19  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 6

Anf.  20  Kanslirådet EVA POSJNOV 7

Anf.  21  ORDFÖRANDEN 7

Anf.  22  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 7

Anf.  23  ORDFÖRANDEN 8

Anf.  24  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 8

Anf.  25  MATS ODELL (kd) 8

Anf.  26  LARS OHLY (v) 9

Anf.  27  LARS TOBISSON (m) 9

Anf.  28  KARIN PILSÄTER (fp) 10

Anf.  29  CHRISTINA AXELSSON (s) 11

Anf.  30  YVONNE RUWAIDA (mp) 12

Anf.  31  MARTIN NILSSON (s) 13

Anf.  32  ORDFÖRANDEN 13

Anf.  33  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 13

Anf.  34  Departementssekreterare FRANSISCA MORRISON 15

Anf.  35  Statsrådet MONA SAHLIN (s) 15

Anf.  36  KARIN PILSÄTER (fp) 16

Anf.  37  LARS OHLY (v) 17

Anf.  38  LARS TOBISSON (m) 17

Anf.  39  YVONNE RUWAIDA (mp) 18

Anf.  40  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 19

Anf.  41  MARTIN NILSSON (s) 20

Anf.  42  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 20

Anf.  43  Statsrådet MONA SAHLIN (s) 21

Anf.  44  ORDFÖRANDEN 21

Anf.  45  KARIN PILSÄTER (fp) 22

Anf.  46  YVONNE RUWAIDA (mp) 22

Anf.  47  ORDFÖRANDEN 23

Anf.  48  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 23

Anf.  49  ORDFÖRANDEN 23

Anf.  50  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 23

Anf.  51  MATS ODELL (kd) 24

Anf.  52  ORDFÖRANDEN 24

Anf.  53  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 24

Anf.  54  ORDFÖRANDEN 24

2 §  Ekofin/Rättsliga och inrikes frågor Finansminister Bosse Ringholm och statssekreterare Kristina Rennerstedt Information och samråd inför gemensamt ministerrådsmöte den 17 oktober 2000 25

Anf.  55  ORDFÖRANDEN 25

Anf.  56  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 25

Anf.  57  Statssekreterare KRISTINA RENNERSTEDT 25

Anf.  58  MAGGI MIKAELSSON (v) 26

Anf.  59  GUN HELLSVIK (m) 26

Anf.  60  Statssekreterare SVEN HEGELUND 26

Anf.  61  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 27

Anf.  62  GUN HELLSVIK (m) 27

Anf.  63  Rättssakkunnige OLOF SIMONSSON 27

Anf.  64  MAGGI MIKAELSSON (v) 27

Anf.  65  PER WESTERBERG (m) 27

Anf.  66  Departementssekreterare BEATA WIBERG 27

Anf.  67  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 28

Anf.  68  ORDFÖRANDEN 28

3 §  Rättsliga och inrikes frågor Statssekreterare Kristina Rennerstedt Rapport från ministerrådsmöte den 28 september 2000 Information och samråd inför ministerrådsmöte den 17 oktober 2000 29

Anf.  69  Statssekreterare KRISTINA RENNERSTEDT 29

Anf.  70  ORDFÖRANDEN 29

Anf.  71  Statssekreterare KRISTINA RENNERSTEDT 29

Anf.  72  KIA ANDREASSON (mp) 30

Anf.  73  GUN HELLSVIK (m) 30

Anf.  74  KARIN PILSÄTER (fp) 31

Anf.  75  Statssekreterare KRISTINA RENNERSTEDT 31

Anf.  76  KIA ANDREASSON (mp) 31

Anf.  77  ORDFÖRANDEN 32

Anf.  78  Ambassadör DAN ELIASSON 32

Anf.  79  ORDFÖRANDEN 32

Anf.  80  Statssekreterare KRISTINA RENNERSTEDT 32

Anf.  81  GUN HELLSVIK (m) 32

Anf.  82  KIA ANDREASSON (mp) 32

Anf.  83  GUN HELLSVIK (m) 33

Anf.  84  Statssekreterare KRISTINA RENNERSTEDT 33

Anf.  85  Ambassadör DAN ELIASSON 33

Anf.  86  ORDFÖRANDEN 33

4 §  Sysselsättning och socialpolitik Statsrådet Mona Sahlin och statsrådet Ingela Thalén Rapporter från ministerrådsmöte den 6 juni och informellt ministermöte den 7 och 8 juli 2000 Information och samråd inför ministerrådsmöte den 17 oktober 2000 34

Anf.  87  ORDFÖRANDEN 34

Anf.  88  Statsrådet MONA SAHLIN (s) 34

Anf.  89  ORDFÖRANDEN 34

Anf.  90  Statsrådet MONA SAHLIN (s) 34

Anf.  91  ORDFÖRANDEN 35

Anf.  92  Statsrådet MONA SAHLIN (s) 35

Anf.  93  ORDFÖRANDEN 35

Anf.  94  MARTIN NILSSON (s) 35

Anf.  95  YVONNE RUWAIDA (mp) 35

Anf.  96  Statsrådet MONA SAHLIN (s) 35

Anf.  97  Ämnessakkunniga ANNA MIDDELMAN 36

Anf.  98  KARIN PILSÄTER (fp) 36

Anf.  99  Ämnessakkunniga ANNA MIDDELMAN 36

Anf.  100  ORDFÖRANDEN 36

Anf.  101  Statsrådet MONA SAHLIN (s) 36

Anf.  102  LARS TOBISSON (m) 37

Anf.  103  Statsrådet MONA SAHLIN (s) 37

Anf.  104  ORDFÖRANDEN 37

Anf.  105  Statsrådet MONA SAHLIN (s) 37

Anf.  106  ORDFÖRANDEN 37

Anf.  107  YVONNE RUWAIDA (mp) 37

Anf.  108  ORDFÖRANDEN 38

Anf.  109  Statsrådet MONA SAHLIN (s) 38

Anf.  110  GUSTAF VON ESSEN (m) 38

Anf.  111  Statsrådet MONA SAHLIN (s) 38

Anf.  112  ORDFÖRANDEN 38

Anf.  113  Statsrådet INGELA THALÉN (s) 38

Anf.  114  GUSTAF VON ESSEN (m) 38

Anf.  115  KARIN PILSÄTER (fp) 39

Anf.  116  Statsrådet MONA SAHLIN (s) 39

Anf.  117  Statsrådet INGELA THALÉN (s) 39

Anf.  118  LARS TOBISSON (m) 39

Anf.  119  Statsrådet MONA SAHLIN (s) 40

Anf.  120  ORDFÖRANDEN 40

Anf.  121  Statsrådet INGELA THALÉN (s) 40

Anf.  122  ORDFÖRANDEN 41