1 § Allmänna frågor och yttre förbindelser

Statsrådet Cecilia Malmström

Kabinettssekreterare Frank Belfrage

Återrapport från ministerrådsmöte den 23 och 24 februari 2009

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 16 och 17 mars 2009

Anf. 1 ORDFÖRANDEN:

Jag förklarar sammanträdet öppnat. Det innebär att jag säger välkommen till statsrådet Cecilia Malmström och kabinettssekreterare Frank Belfrage.

Vi ska börja med allmänna frågor och yttre förbindelser i dag. Sedan ska vi få en genomgång av mål av svenskt intresse vid EG-domstolen med departementsrådet Anna Falk.

Allmänna frågor och yttre förbindelser börjar som vanligt med en återrapport från det gångna ministerrådsmötet. Därefter går vi vidare med information och samråd inför det som kommer. I det ärendet informerades utrikesutskottet i går av kabinettssekreterare Belfrage och även av statssekreterare Maria Åsenius.

Vi säger god morgon och välkomna igen till statsrådet Malmström och kabinettssekreterare Belfrage och tar fram återrapporten från mötet den 23 och 24 februari. Den har nämnden fått utsänd, om än i både tvättat och hemligstämplat skick. Vill statsrådet Malmström eller kabinettssekreteraren säga någonting om återrapporten?

Anf. 2 Kabinettssekreterare FRANK BELFRAGE:

Fru ordförande! Som ordföranden nämnde har nämnden fått rapporten. Det jag möjligtvis kan lägga till är några ord om lunchdiskussionen, som handlade om det östliga partnerskapet och västra Balkan. Möjligen kan vi väva in det i de två dagordningspunkter som kommer nu. Det är samma frågor igen.

Anf. 3 ORDFÖRANDEN:

Jag föreslår att vi gör så. Om ingen vill ställa frågor om återrapporten lägger vi den till handlingarna, närmare bestämt i bunten med hemliga handlingar.

Vi går in på information och samråd inför det kommande rådsmötet som utrikesutskottet som sagt informerades om i går i både de allmänna och utrikes frågorna. Numera behandlar vi inte A-punktslistor vid sammanträdet utan i form av skriftligt samråd under dagen, som normalt sett avslutas kl. 14.00 på fredagar. Dock kan man om man vill på slutet ställa frågor om de A-punkter som berör de statsråd och statssekreterare som är närvarande vid mötet, till exempel en A-punkt om Afghanistan. Sådant finns och är markerat i utsända listor. I stället går vi nu vidare på dagordningen.

Först har vi punkt 3, Resolutioner och yttranden med mera från Europaparlamentet. Detta är en informationspunkt, och det brukar inte vara någon som vill yttra sig. Så är inte fallet i dag heller, så vi tackar för informationen i den frågan.

Vi går vidare till punkt 4, Förberedelser för Europeiska rådets möte, det vill säga vårtoppmötet. Det har i olika delar behandlats förut. Vi behandlade agendan inför rådets möte här i nämnden den 20 februari, då det fanns stöd för regeringens ståndpunkt om själva agendan. Frågor som ingår i detta har också delvis behandlats av nämnden. Jag skulle tro att vi egentligen, åtminstone diskussionsmässigt, bör sambehandla punkterna 4 och 5. Det är alltså förberedelserna för vårtoppmötet och återhämtningsplanen. Den sista är ju ett stort nummer på vårtoppmötet.

I sammanhanget kan jag också nämna att vad gäller återhämtningsplanen och energin har det varit överläggningar i näringsutskottet vid två tillfällen, den 27 och 29 januari, med Maud Olofsson. Då anmäldes avvikande mening från mp och särskilda yttranden från s och v. Vi har haft frågan uppe i nämnden vid flera tillfällen inför Ekofin den 10 februari, då det fanns stöd för regeringens ståndpunkt, den 13 februari inför energirådet, då det fanns stöd för regeringens ståndpunkt men med avvikande meningar från s, v och mp, och som sagt den 20 februari inför allmänna och utrikes rådet, då det fanns stöd för regeringens ståndpunkt med avvikande meningar från s, v och mp.

Inför vårtoppmötet och denna punkt 5 föreligger nu förslag till överenskommelse med Europaparlamentet. Jag är helt övertygad om att statsrådet kommer att berätta mer om det alldeles strax.

Utkast till slutsatser ligger i den blå mappen.

Anf. 4 Statsrådet CECILIA MALMSTRÖM (fp):

Fru ordförande! Det är slutsatserna inför allmänna rådet och punkten om återhämtningsplanen som ska behandlas. Precis som ordföranden har sagt går de delvis in i varandra, men jag tänkte ändå försöka ta dem i tur och ordning. Sedan kan vi föra en gemensam diskussion.

Liksom när vi sågs sist diskuterar vi rubrikerna till slutsatserna. Dessa rubriker har nu fyllts med innehåll: den finansiella och ekonomiska situationen, energi- och klimatförändringar, yttre förbindelser och Lissabonfördraget. Nu finns det slutsatser som nämnden har fått. Som ordföranden sade har de också föredragits i olika omgångar för EU-nämnden med berörda ministrar.

Jag börjar med den ekonomiska och finansiella situationen. Den kommer att dominera diskussionerna mycket, tror jag. Till grund för det här ligger både de Larosière-rapporten och kommissionens meddelande Driving European Recovery.

Den finansiella krisen har visat att det finns stora brister när det gäller tillsynen, när det gäller att upptäcka och att identifiera kriser och när det gäller samarbete och informationsutbyte mellan myndigheterna i Europa. Det här har man diskuterat under ganska lång tid. Det är förstås svåra och känsliga förhandlingar. Nu vill Europeiska rådet uppmana rådet och parlamentet att på något sätt utnyttja krisen till att verkligen komma till skott med de här frågorna. Det kan underlätta en förhandlingslösning.

Ekofin kommer att fortsätta att studera de två rapporterna – de Larosière-rapporten och kommissionens meddelande – och rapportera till Europeiska rådet i juni.

I slutsatserna säger man också att man fortfarande har förtroende för den ekonomiska utvecklingen på medellång och lång sikt. Man framhåller betydelsen av den inre marknaden och eurosamarbetet. Regeringen delar uppfattningen att öppna marknader både internt och externt är viktigt för att inte fördjupa den ekonomiska krisen och att temporära statsstödsregler och eventuella räddningspaket ska vara just temporära och inte få innebära störningar på marknaden.

Det är viktigt även i kristider, eller kanske framför allt då, att värna kvalitet och hållbarhet i de offentliga finanserna. Här har vi formuleringar om stabilitets- och tillväxtpakten som är okej. Men vi hade gärna sett en konkretare vägledning för hur länder beroende på olika utgångslägen ska kunna återgå till sina budgetsaldon i linje med pakten. Vi vet att många länder har svårigheter, men det är alltid känsligt att uttrycka sådant här. Det kan formuleras på andra sätt.

Regeringen välkomnar också kommissionens intentioner att nu påbörja diskussionerna om Lissabonstrategins framtida utmaning. Det är preliminärt tänkt att det ska landa i vårmötet 2010, och det är väl ännu viktigare nu att diskutera en förnyad strategi och se den både i förhållande till krisen och när det gäller en långsiktig väg ut för att skapa stabilitet, tillväxt, jobb och en hållbar ekonomi. Vi brukar kalla det för en eco-efficient economy från svensk sida. Vi vill att det ska prägla Lissabonstrategin. Det här är en viktig fråga som också kommer att diskuteras under det svenska ordförandeskapet.

Fortsatta strukturella reformer på arbetsmarknaden är centrala för att möta effekterna av krisen. Det handlar om att underlätta övergång på arbetsmarknaden för individen mellan jobb men också från utanförskap till arbete. Vidtagna åtgärder och gjorda insatser måste främja ökat arbetskraftsutbud. Det löser inga problem att skydda enskilda jobb. Detta är en fråga som kommer att återkomma på det extra toppmöte som ska hållas i maj. Då får jag naturligtvis återkomma till nämnden.

Vidare föreslår Europeiska rådet att man intar en gemensam ståndpunkt inför G 20-mötet den 2 april. Det finns en bilaga till slutsatstexten. Här lyfter man bland annat fram betydelsen av frihandel, av att motverka protektionism och av att försöka få Doharundan i hamn. Vidare framhåller man att det är viktigt att stå fast vid tidigare åtaganden och att genom ökat bistånd och andra instrument som handel stödja utvecklingsländerna i den kris som har drabbat dem mycket hårt.

Energi och klimat har kommit att bli en mycket stor fråga på EU:s dagordning. Det är också ett tema för vårtoppmötet. EU föreslås godkänna den andra strategiska energiöversynen, som handlar om infrastruktur, solidaritetsmekanismer, externa relationer, energieffektivisering och diversifiering. Energiministrarna har dragit slutsatser av detta.

I diskussionen har regeringen också drivit att den långsiktiga ambitionen måste vara att vi ska minska vårt beroende av fossila energikällor och i stället utveckla inhemska energikällor och förnybara sådana samt att vi måste lägga ökad vikt vid energieffektivisering. Vi har också betonat den inre marknadens betydelse för infrastrukturutveckling. Vi tycker att det speglas bra i slutsatserna, och kommer att försöka se till att den balansen vidmakthålls.

Vidare handlar det under detta avsnitt om klimatfrågan. Den är central inte minst för oss eftersom den kommer att komma in i ett avgörande skede under det svenska ordförandeskapet. Men för att det ska ha någon som helst förutsättning att lyckas i december är det oerhört angeläget att EU gör framsteg i positionerna redan nu. Här är slutsatserna alldeles för tunna. Vi kommer att verka för att de stärks.

Det är viktigt att toppmötet slår fast och sänder ett klart och positivt konstruktivt budskap till andra parter runt omkring i världen inför de fortsatta klimatförhandlingarna. Det bör klargöras att EU är angeläget om att samarbeta med övriga parter, att vi tänker återkomma till frågan vid kommande toppmöte – så att man hela tiden har en tidtabell och kommer tillbaka – och att det finns ett betydande finansieringsbehov på det här området som inte är löst. Privat finansiering kommer att behöva vara den huvudsakliga källan till investeringar. Samtidigt måste vi slå fast att EU inom ramen för ett brett internationellt avtal är berett att bidra med sin rättmätiga del av de offentliga finansieringar som kommer att vara nödvändiga.

Kabinettssekreteraren kommer att återkomma till de yttre förbindelserna. Vi har verkat för att Europeiska rådet ska anta slutsatser och en deklaration om det östliga partnerskapet där man godkänner eller endosserar – som det heter på fint EU-språk – initiativet och ger EU i uppdrag att lansera initiativet den 7 maj i Prag tillsammans med partnerländerna.

Vi kommer även att kort beröra utvecklingen av Unionen för Medelhavet och den nuvarande situationen där. Det har ju legat nere efter krisen i Gaza, men det finns förutsättningar att återuppta arbetet lite senare i vår. Regeringen stöder att man återupptar arbetet i Unionen för Medelhavet.

Ordförandeskapet kommer också att informera om det informella toppmötet med USA.

Slutligen, fru ordförande, blir det en lägesrapport beträffande genomförande av slutsatserna från december gällande Lissabonfördraget. Jag tror inte att det blir någon särskilt omfattande diskussion, utan det blir mer en kort lägesrapport från premiärministern på Irland.

Så långt slutsatserna – om ordföranden önskar att jag nu också pratar kort om återhämtningsplanen så gör jag det. Som en del i återhämtningsplanen finns listan med energiprojekt. Den har vi diskuterat flera gånger i nämnden. Det finns ännu ingen fullkomlig överenskommelse om detta, men Coreper fick i går ett kompromissförslag från ordförandeskapet både vad gäller projektlistan och finansieringen. Det gör att frågan faktiskt har gjort framsteg – det måste man säga – även om den inte riktigt är löst ännu.

Vi har sagt att vi stöder de satsningar på energinätverk inklusive vindkraft och bredband som pekas ut i kommissionens förslag till projektlista. De förslag som berör Norden eller Sverige har vi också uttryckt stöd för. Det handlar om Kriegers flak, sammanlänkningen av Sverige och de baltiska länderna och gasledningen Scanled. Detta finns kvar i kompromissförslaget.

I övrigt kan man konstatera att energidelen har ökat med 150 miljoner euro sedan det förra utkastet genom att man drar ned på finansieringen inom landsbygdsprogrammet. Dessutom ökar satsningarna på vindkraft och energinätverk på bekostnad av koldioxidlagring, CCS, som minskar med 100 miljoner euro. Det tror jag är helt i linje med vad nämnden tidigare har uttryckt, och vi tycker att det är bra.

Vi hade dock fortfarande helst sett att det hade funnits projekt som har med energieffektivisering att göra. Det har visat sig vara mycket, mycket svårt att hitta den typ av projekt som snabbt kan komma i gång. Men detta är som sagt en kritik som kvarstår.

När det gäller finansieringen går det i rätt riktning. Marginalen 2008 kommer inte att användas såsom kommissionen föreslog. I stället flyttar man 2 miljarder euro från rubrik 2, som är jordbruk, till rubrik 1 a, konkurrenskraft. Resterande 1,9 miljarder kommer då att sättas av för projekt som finansieras 2010 och 2011, det vill säga man fasar in investeringen. Det är också det som Sverige har varit inne på. Många av de här projekten kommer inte att kunna sättas i gång redan i år. Då måste man ta hänsyn till det i finansieringen.

Detaljerna i detta ska dock inte avgöras på mötet, utan de kommer att avgöras i samband med årsbudgetförhandlingarna i höst. Det tror vi är bra så att man inte helt låser sig på detta men har slagit fast vissa principer. Det ger också en bra möjlighet för oss att i höst titta på en mer budgetrestriktiv lösning när alla elementen i årsbudgeten finns framför oss. De finns inte ännu.

Fru ordförande! Det här är så långt man har kommit i samtalen om detta. Därmed står jag till förfogande för nämndens frågor och synpunkter.

Anf. 5 ORDFÖRANDEN:

Det kompromissförslag som det refereras till här har nämnden fått på mejl ganska sent i går.

Jag vill ställa en fråga om Lissabonfördraget. Det är väl nu som det rent tidsmässigt borde börja röra på sig när det gäller leveranser av de rättsliga garantier som utlovades till Irland i julas. Det arbetet bör vi följa från politisk nivå även om det ska göras av jurister, rådssekretariat och andra. Förr eller senare ploppar det upp till den politiska nivån, och då blir det ofta bråttom. Jag vill ställa en följdfråga. Jag undrar om statsrådet kan säga något mer om hur och om det arbetet har inletts och i vilken riktning.

Anf. 6 MONICA GREEN (s):

Först ska jag be att få framföra att vi i finansutskottet är missnöjda över att vi inte har fått någon information hos oss i de här frågorna. Man har sagt att det är hög arbetsbelastning på Finansdepartementet, och därför har man inte hunnit med att få en rutin för att gå till oss. Det tycker vi är beklagligt. Vi hade en lång diskussion på ett möte i finansutskottet för ett tag sedan om varför det har blivit så att Finansdepartementet inte känner att de hinner gå till oss. Andra departement hinner ju gå till sina utskott. Vi förutsätter att det kommer att lösa sig i framtiden eftersom vi var väldigt tydliga den senaste gången.

Sedan har jag några frågor som gäller den ekonomiska och finansiella situationen. Det står i våra handlingar att regeringen tycker att formuleringarna i stabilitets- och tillväxtpakten är bra. De är godtagbara, men de saknar konkret vägledning om när länder, beroende på utgångsläge, ska återgå. Då vill jag fråga om regeringen kommer att kräva att det kommer att innehålla konkret vägledning. Det var min första fråga.

Längre ned på samma sida, s. 3, beträffande god reglering och internationellt samarbete står det att regeringen stöder ansatsen men har vissa synpunkter när det gäller hur ökat kapital ska skapas. Då undrar jag vad det är för synpunkter. Har regeringen tveksamheter när det gäller reglering av kapital? Tänker regeringen i så fall kräva några andra saker där?

Min tredje fråga gäller en sak som också tas upp på samma sida, och det är tillsynen. Det står att man bland annat vill etablera tillsynskollegier för alla stora gränsöverskridande finansiella institutioner. Det finns också förslag på stärkta åtgärder mot skatteparadis. Regeringen är i huvudsak positiv till detta. Vad är det i förslagen som man inte stöder om man i huvudsak stöder det?

Anf. 7 ORDFÖRANDEN:

För ordningens skull ska jag bara säga att Monica Greens synpunkt om finansutskottet är tagen till protokollet. Statsrådsberedningen och Utrikesdepartementet, som vi har här i dag, informerade utrikesutskottet i går och nämnden i dag och kan inte svara för Finansdepartementet. Men synpunkten är naturligtvis tagen till protokollet.

Anf. 8 MONICA GREEN (s):

Det är viktigt för oss. Vi har framfört de synpunkterna i finansutskottet, och jag vill gärna följa upp det här. Det kan inte Cecilia Malmström hjälpa. Hon sade inledningsvis att det redan har varit information om detta, men det har inte varit det hos oss. Det ställer jag inte Cecilia Malmström till svars för.

Anf. 9 ULF HOLM (mp):

Fru ordförande! Det är väldigt mycket här. En hel del har vi diskuterat tidigare. Jag ska försöka begränsa mig till det som har blivit förändrat sedan vi hade diskussionen tidigare.

Jag kan inte se att de avsnitt som handlar om åsikter inför G 20-mötet och IMF har förändrats särskilt mycket. Jag skulle fortfarande önska lite tydligare skrivningar när det gäller vad som ska göras och vad som behöver göras på internationell nivå för att stävja valutaspekulationer och allt vad det kan vara som vi måste ta itu med på något sätt. Där tycker jag fortfarande att skrivningarna är dunkla. Alla ställer väl upp på att vi ska ha ökad transparens. Det tror jag inte att någon säger emot, men vad händer när man sedan går vidare?

Jag vill gärna betona att vi är emot protektionism, men vi är också emot EU-protektionism. Jag tycker fortfarande att man ibland kan få intrycket att några EU-ledare fortsätter att hävda någon sorts EU-nationalism, och den tror jag är väldigt farlig.

Låt mig gå över till klimatavsnitten. Cecilia Malmström sade att slutsatserna vidare bör notera att EU avser att bidra med sin rättmätiga del inklusive finansieringen. Vad betyder det på ren svenska egentligen? Jag skulle vilja ha en förklaring till det. Det är höljt i dunkel. EU ska stå för sin rättmätiga del. Vad betyder den formuleringen?

Jag tycker att det är svaga skrivningar om att klimatfrågan måste återkomma på kommande toppmöten. Man borde ta itu med bättre skrivningar nu.

När det gäller Lissabonfördraget önskar jag, precis som ordföranden, svar på hur förhandlingarna om de juridiska undantagen går.

När det gäller Lissabonfördraget kan jag göra det enkelt för mig genom att hänvisa till den motion som Miljöpartiet har väckt i näringsutskottet. Jag kan kort säga att vi tycker att man förutom att bara se på ekonomiska bnp-siffror och så vidare också måste inkluderar social hänsyn och miljöhänsyn bättre i kommande Lissabonstrategi. Det är en fördel om Sverige ligger långt framme inför den översyn som ska göras så att vi får en ändring på det framöver.

Anf. 10 Statsrådet CECILIA MALMSTRÖM (fp):

Fru ordförande! Det är väldigt mycket, och det är oerhört komplexa frågor. Jag har stor respekt för att det är mycket materia för nämnden att ta sig igenom. Det är det för oss också, och tyvärr kommer alltid papperen alldeles för sent.

Låt mig börja med Lissabonfördraget, som både ordföranden och Ulf Holm frågade om. Jag var på Irland för ett par veckor sedan. Vi har naturligtvis kontakt med dem. De arbetar med sina juridiska garantier. Det är framför allt den irländska regeringen och rådssekretariatet i Bryssel som tittar på detta. Det finns ännu inte något förslag klart. De har helt enkelt inte löst frågan ännu. De aviserar att det ska vara klart till juni. Då ska de kunna presentera det och förhoppningsvis också en tidtabell för folkomröstningen. Det finns ingenting nu, och den dagen det gör det och vi konsulteras får vi diskutera detta.

Det är därför jag tror att det kommer att bli en mycket kort diskussion. Som nämnden säkert har noterat har stödet för Lissabonfördraget ökat på Irland, men det finns ännu inget formulerat i substans. Regeringen har inte heller tydligt sagt att de tänker ha en folkomröstning eller när. Det har spekulerats om olika datum, men det är mest medier och utomstående bedömare som gör detta. Det finns inga juridiska garantier, vare sig i sinnevärlden eller på papperet, ännu att ta ställning till. Det är en ganska komplicerad teknisk materia som rådssekretariatet är involverat i.

Jag noterar protesten från Monica Green. Påståendet att Finansdepartementet har väldigt mycket att göra tror jag nog att vi kan hålla med om. De har förstås oerhört mycket att göra i dessa tider, men det är klart att informationen ska lämnas till utskottet, och jag framför synpunkten.

Kommer Sverige att kräva att enskilda länders tidsplaner och åtaganden för att återvinna sin stabilitet i enlighet med stabilitetspakten skrivs in i texten? Nej, det kommer vi inte att göra. Det är sådant som ändå diskuteras på Ekofin och annat. Vi kommer inte att kräva att det står i texten. Om det uppstår en diskussion om detta är det möjligt att jag framför synpunkten på allmänna rådet på måndag. Det är ändå viktigt att dessa länder känner att det finns en press på dem. Det gör de naturligtvis, inte minst från sina egna medborgare.

Sedan gällde det tillsynsfrågorna och att Sverige i huvudsak är positivt. Det beror på att det fortfarande inte är riktigt klart. de Larosière-rapporten är till exempel ingenting som ska antas på rådet, utan den ska man jobba med vidare i Ekofin. Förhoppningsvis ska man anta slutsatser på junitoppmötet. Det är en del i detta som också kommer att behöva lagstiftning, och där måste man involvera Europaparlamentet. Det handlar om att etablera ett slags riskråd, kan man säga, på EU-nivå. Det ska göra riskanalyser och riskbedömningar. Man knyter detta till ECB och lägger till kommittén för banktillsyn och förstärker denna. Representanter för centralbankerna kommer att finnas med där. Exakt hur det ska utformas är ännu inte riktigt klart. Vi stöder andan i detta. Man behöver skärpa upp detta, men exakt hur det ska gå till är det svårt att uttala sig om ännu. Det kommer att vara en process under våren. Jag hoppas verkligen att Finansdepartementet återkommer till nämnden och utskottet i den frågan.

När det gäller G 20 och slutsatserna vill jag säga att de är vaga. Jag tror att det kallas common agreed language. Det har att göra med att problemen är många. Förslagen till lösningar varierar lite mellan länderna. De stora universallösningarna finns inte riktigt. Det fanns en fingerad annons i Financial Times i går där det stod: Goda idéer sökes till G 20-mötet.

Det är otroligt komplicerade frågor. Vi vet problemen och hur vi ska börja hantera dem, men de stora universallösningarna finns inte. Detta är ett underlag för diskussionerna inför G 20. Möjligen kommer det att skärpas något efter diskussionerna på Europeiska rådet i slutet av nästa vecka. Om det händer någonting ytterligare där får statsministern möjlighet att återkomma inför mötet med nämnden på onsdag.

När det gäller klimatavsnittet sade jag att vi tycker att det är för svagt formulerat. Nu går vi in i en förhandling, och därför ska väl inte EU visa alla sina kort. Det diskuteras, vilket jag vet att Ulf Holm känner till, olika mexikanska och norska förslag. Vi tittar naturligtvis på dem också, men det är lite tidigt att ta ställning till exakt hur detta ska se ut. Däremot är det oerhört viktigt att EU slår fast att vi också är beredda att dela på detta.

Det finns väl ingen allmänt accepterad definition på rättmätig del, men det finns en oro i u-länderna att de ska lämnas i sticket på något sätt. Vi ska bidra. Vi och de andra rika länderna i världen, de som brukar kallas för Annex I-länderna, ska hjälpa till, bidra och underlätta för u-länderna. Det är inte bara EU:s ansvar att göra det, utan vi vill också att andra rika länder som USA och Australien ska finnas med i detta. Därför är det viktigt att EU är tydligt med att vi kommer att ta vårt ansvar, men vi förutsätter att det finns ett annat ansvar från de rikare länderna.

Det måste finnas ett tryck på allra högsta nivå att återkomma till de här frågorna hela tiden så att vi rör oss framåt mot förhandlingarna inför december. Detta är globala förhandlingar. De förs egentligen inte inom EU-kretsen, men vi i EU måste vara klara över vad vi tycker om detta. Det är mer åt det hållet som vi skulle vilja se lite skarpare skrivningar, och det kommer jag att agera för på måndag.

Anf. 11 ULF HOLM (mp):

När det gäller Lissabonfördraget anar jag en viss konspiration här. Det ska läggas fram förslag på de juridiska undantagen först till toppmötet i juni. Det betyder i praktiken efter EU-parlamentsvalet. Som jag tolkar det betyder det att EU-ledarna inte vill ha en diskussion om vad det irländska nejet betyder. Nu nämner också Malmström att det inte finns något klart besked när eller om det blir en folkomröstning. Jag är mycket bekymrad över det. Det har en väldigt dålig klang i mina öron. Det låter som om man försöker gömma undan det här problemet och lyfter upp det dagen efter EU-parlamentsvalet för att då göra någonting som man vet att många av oss inte skulle tycka var en bra idé.

Den andra saken var att jag missade återhämtningsplanen i mitt första inlägg. Den skulle jag ha sagt någonting om också, för där är vi från Miljöpartiets sida fortfarande inte nöjda. Jag såg i återrapporten från förra mötet att Sverige ansåg att det skulle vara en större andel till energieffektiviseringar, men man nämnde ingenting om förnybara energikällor, vilket andra medlemsstater gjorde.

Jag tycker att det är ett dåligt argument att säga att det saknas projekt för energieffektivisering som snabbt kan komma i gång samtidigt som man lägger över 1 miljard euro på forskning om koldioxidlagring som förmodligen tar ännu längre tid att komma i gång med.

Sedan vet vi ju också att det i de här återrapporterna finns rätt mycket invändningar från länder som anser att projekt inte kommer hela EU till del. Hur agerar Sverige i de diskussionerna? Eller väljer Sverige att ligga lågt och bara försöka hitta projekt som går att genomföra så snabbt som möjligt?

Jag skulle vilja ge uppdraget – om man nu kan göra så – att seriöst titta på om man inte kan hitta några förslag på energieffektiviseringar som skulle kunna sättas i gång, eftersom det handlar om projekt som håller på under 2009, 2010 och 2011. Om jag förstod förslaget till finansiering rätt är det inte akut att projektet måste sättas i gång dagen efter EU-toppmötet.

Anf. 12 ORDFÖRANDEN:

Att föreslå går utmärkt, så får vi se om Ulf Holms linje vinner stöd i nämnden sedan.

Anf. 13 MONICA GREEN (s):

Jag har en kort följdfråga, eftersom jag inte riktigt uppfattade förklaringen om detta riskråd som ska processas fram under våren. Är det svaret på formuleringen att regeringen stöder ansatsen men har vissa synpunkter när det gäller buffertkapital som ska skapas och att kraven på registrering och tillsyn inte får bli för betungande?

Är det svaret på det här med riskråd? Jag uppfattade inte riktigt det.

Anf. 14 ORDFÖRANDEN:

Jag har faktiskt satt upp mig själv för två följdfrågor.

Dels håller jag delvis med Ulf Holm om fördraget, men inte i konspirationsteoretiserandet, för det delar jag inte. Däremot ser jag tidsproblematiken här. Min politiska bedömning skiljer sig från Ulf Holms även i sak. Starka rättigheter för löntagare med flera får man ju genom att ratificera Lissabonfördraget, men även ett ställningstagande att det inte behövs en massa protokoll och tillägg till exempel skulle vinna på att komma hyfsat tidigt. Både Irland och Sverige har onekligen Europaval före toppmötet, och det är olyckligt om det då florerar konspirationsteorier, oklarheter eller rykten om hemliga papper och annat som ju tyvärr har förekommit under Lissabonfördragets ganska långa resa. Varje gång vi har haft öppen information om att nu händer det här, nu träffas de här och nu ligger det här på bordet har läget varit ganska lugnt och sakligt, medan det varje gång det har börjat gå rykten om hemliga brev och möten har hettat till och människor har blivit oroliga, ibland med rätta och ibland inte.

Jag kan gärna dela inspelet att vi hoppas att regeringen håller skarpa ögon på rådssekretariatet så att vi verkligen har koll på vad som händer. Allt som spiller över i juli och framåt blir ju också vårt problem. Vi kan bara önska så tidig och öppen information som möjligt när det börjar röra på sig i sak, för det är nog bra även politiskt.

Vad gäller G 20 håller jag med om att det är vagt i vissa avseenden, men jag blev glad när jag läste detta i första delen under Agreed language, punkt 4: ”Keep markets open and avoid all form of protectionist measures”. Det är relativt ljuv musik i mina öron liksom i de flesta svenskars. Men just därför undrar jag hur skarp en sådan skrivning ser ut efter mötena nästa vecka.

Vad gör statsrådet för politisk bedömning av att vi kan få stöd för just sådana tydliga budskap? De behövs ju både gentemot europeiska länder och gentemot USA, men hur skarpa kan de bli i praktiken?

Det var mina följdfrågor.

Anf. 15 SUSANNE EBERSTEIN (s):

Jag vill bara, eftersom vi nu tydligen tar punkterna 4 och 5 samtidigt, säga att vi vidhåller den avvikande mening när det gäller 5:an och återhämtningsplanen som vi har haft tidigare.

Anf. 16 Statsrådet CECILIA MALMSTRÖM (fp):

Fru ordförande! När det gäller Lissabonfördraget vill jag lugna Ulf Holm med att säga att det inte pågår någon konspiration. Det finns inga hemliga papper som cirkulerar. I alla fall har inte jag sett några sådana.

Det tjeckiska ordförandeskapet och jag deltog i en lunch med rådssekretariatet och pratade om detta väldigt öppet. De har naturligtvis kontakter med Irland som ju har en del andra problem att brottas med. Det är ett av de värst drabbade länderna i Europa i dag, och trycket på regeringen är mycket stort helt oavsett Lissabonfördraget.

Det är juridiskt sett ganska komplicerat att formulera detta så att irländarna känner att de har fått ordentliga garantier på de tre områden som man bestämde i december, alltså när det handlar om skatt, deras neutralitet och etiska frågor som abortfrågor och en del familjefrågor. Det ska uppfattas som en riktigt solid juridisk garanti för dem att EU inte kommer att lägga sig i detta och att de inte kommer att köras över samtidigt som det inte handlar om att förhandla om fördraget på något sätt. Att hitta denna balans är inte helt lätt.

Sedan gällde det överenskommelsen i december om kommissionen. Där är länderna överens. Möjligen upprepar man det nu om det känns relevant, men ingen ifrågasätter detta. Därefter skulle man göra någon deklaration om det sociala ansvaret. Nu har jag inte precis formuleringen framför mig, men det blir väl en deklaration som också kommer att kopplas till det arbete som görs vid toppmötet som hålls i maj där arbetstagarnas rättigheter i samband med den ekonomiska krisen ska diskuteras, till exempel om det blir något uppföljningsarbete eller så. Det finns alltså ännu ingenting att föra fram.

Det som man sade i december var att senast på toppmötet i juni ska Irland presentera sin tidtabell, men det är klart att det innan dess inte kan läggas på bordet för alla medlemmar. Det måste naturligtvis stämmas av i huvudstäderna, så vi får väl återkomma till den frågan.

När det gäller Ulf Holms frågor om återhämtningsplanen vill jag säga att man har skurit ned ganska rejält på CCS i det kompromissförslag som vi fick utskickat till oss i går. Jag vet att det kom sent, det gjorde det till oss också. Där har man skurit ned ganska mycket på det och ökat satsningarna på vindkraft – och vindkraft är väl ändå förnybart, det kan nog Ulf Holm och jag vara överens om!

Det hade som sagt gärna kunnat vara mer, men man har ändå gjort det på det området, och det är positivt. Ambitionen har varit att så många länder som möjligt ska känna att de är involverade i den här listan, och därför har det varit lite missnöje från en del länder.

Nu har man prioriterat om lite grann för att försöka få med de skeptiska länderna. Det påverkar som sagt inte från svensk sida, men jag tror att det blivit några fler på listan framför allt från södra Europa, vilket Ulf Holm kanske kan se där.

När det gäller buffertkapital får jag be Monica Green om ursäkt, för jag tror att jag missade att svara på den frågan. Där handlar osäkerheten om vilken lagstiftning detta ska inrymmas under och hur det ska regleras, till exempel genom kapitalräkning eller annat – ja, alltså vilken lagstiftning det ska regleras genom. Det är därför det fortfarande finns ett visst osäkerhetsmoment från svensk sida, men det är också sådant som kommer att klarna under våren.

Så till ordförandens slutliga fråga om det tydliga språket kring slutsatserna inför Londonmötet och om de kommer att kvarstå eller inte. Ja, det är bara att hoppas. Vi är glada över att just de är så klara och koncisa, och vår bedömning är att det måste stå så klart och koncist. Vi kommer att slåss med näbbar och klor för att ha kvar det.

Sedan finns det en lite mer töjbar syn på protektionism. Jag tror att nämnden träffade ledamöter från ett annat utskott från ett annat land i går, och där har man lite olika definitioner på vad protektionism egentligen innebär. Diskussionen är alltså inte löst, men vi menar att det bör stå kvar och är väldigt glada över att det står så i ursprungstexten. Det är alltid svårare att ändra en text än att försöka ändra efter hand som ni känner till.

Anf. 17 ORDFÖRANDEN:

Det sista gläder mig men överraskar mig inte alls. Skälet till att jag frågade var mer att jag är intresserad av hur många fler än vi och tjeckerna som tycker att det är bra att det står så enligt statsrådets bedömning. Det var mer det som var min fråga. Vad är dagstemperaturen på frihandelsvänligheten i unionen? Vi vet att den ifrågasätts i alla länder som upplever kris, vilket just nu är alla länder.

Då behöver ju inte vi i detta rum övertyga varandra om varför det är viktigt att stå fast vid öppenheten och frihandeln. Det hördes även i Europadebatten i kammaren i går. Det tycker vi att det är, men hur många andra gör det?

Anf. 18 Statsrådet CECILIA MALMSTRÖM (fp):

Jag tycker den frågan har blivit allt svårare att besvara allteftersom dagarna går. Traditionellt väldigt frihandelsvänliga länder drabbas av svårigheter och känner sig tvingade att göra vissa avsteg från viktiga frihandelsprinciper. Min bedömning är att det blir färre länder som hundraprocentigt står bakom detta, men en exakt procentuell bedömning kan jag inte göra.

Däremot kan jag glädja nämnden med besked från Coreperdiskussionen i går, för att koppla tillbaka till en annan fråga som Ulf Holm snuddade vid och som även nämnden har varit intresserad av tidigare. Att skrivningarna om att våra finansiella åtaganden är för svaga är det allt fler länder som nu tycker. Vi hoppas att vi ska få en ganska tung majoritet för att de skrivningarna ska skärpas.

Anf. 19 MARIANNE BERG (v):

Fru ordförande! Först vill jag lyfta fram att vi under punkt 5 naturligtvis vidhåller vår avvikande mening.

När det gäller punkt 4 inför G 20-mötet vill jag anmäla avvikande mening, och där vill jag hänvisa till de principer som Vänsterpartiet tidigare har tagit upp när det gäller Sveriges agerande att verka för ett reformerat hållbart internationellt finanssystem. Vi behöver inte räkna upp alla de punkterna, för de finns sedan tidigare.

Anf. 20 ULF HOLM (mp):

Jag skulle anmäla avvikande mening på punkt 4 och punkt 5. Punkt 5 följer upp den tidigare, och punkt 4 gäller upplägget där jag inte är säker på att regeringen och Miljöpartiet är överens om hur tydligt man ska skriva om klimat, G 20 och de delarna i förslaget. Även om jag kan dela den generella allmänna inriktning som Cecilia Malmström har uttryckt för detta vill jag ändå anmäla avvikande mening när det gäller de delarna.

Anf. 21 Statsrådet CECILIA MALMSTRÖM (fp):

Jag vill tacka nämnden. Jag tyckte att det var ett halvt erkännande från Ulf Holms sida.

Vi ses nästa vecka igen!

Anf. 22 ORDFÖRANDEN:

Vi ska fatta beslut först. På punkt 4 finner jag majoritet för regeringens ståndpunkt men noterar de motiverade avvikande meningarna från v och mp.

På punkt 5 finner jag även där majoritet för regeringens ståndpunkt men med avvikande meningar från s, v och mp.

Det var de allmänna frågorna. Är det någon som har någon annan fråga till statsrådet Malmström om någon för henne relevant A-punkt? Nej. Då tackar vi statsrådet Malmström för i dag och önskar trevlig helg och lycka till på rådet.

Vi går vidare till kabinettssekreteraren, för nu ska vi prata om de yttre förbindelserna.

Vi tar fram den blå mappen, för där har vi slutsatsutkasten. Där har det kommit sena grejer, men ni fick dem väl i dag, så då borde ni ha allting. Vi ska närmast till punkt 2 som handlar om västra Balkan. Det är en diskussions- och beslutspunkt. Det här är ju en långkörare av uppenbara skäl. Men vi backar till återrapport från den 24 och 25 februari.

Anf. 23 Kabinettssekreterare FRANK BELFRAGE:

Fru ordförande! Vi var överens om att vi skulle väva in återrapporten som ju handlar om västra Balkan och det östliga partnerskapet. Men får jag be att vi backar tillbaka till Europeiska rådet, för jag har två punkter om de yttre förbindelserna, eller framför allt en viktig sådan som rör östliga partnerskapet. Kanske kunde vi ta den nu, för den hör ihop med det som vi precis har talat om med statsrådet Malmström och ingår i förberedelserna i Europeiska rådet.

Anf. 24 ORDFÖRANDEN:

Ja, det gör vi. Vi har lagt återrapporten till handlingarna. Vi river inte upp den därifrån, men vi backar en stund till punkt 4, så får vi se om vi behöver ta om den. Den delen av slutsatserna finns också i den blå mappen till exempel vad gäller det östliga partnerskapet och även Vitryssland.

Anf. 25 Kabinettssekreterare FRANK BELFRAGE:

De yttre förbindelser som diskuteras i Europeiska rådet består av två punkter. Det är östliga partnerskapet och Medelhavsunionen. Vitryssland kommer som en punkt under Gaerc.

Det östliga partnerskapet ska uppmärksammas som ett svenskt-polskt initiativ, som vi har talat om i nämnden ett antal gånger. Det har handlat om perspektivet av det tidigare arbetet med den europeiska grannskapspolitiken >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<. Därtill har kommit dels perspektiven efter Georgienkriget, dels den finansiella krisen, och dessa tillsammans har gjort att angelägenhetsgraden i politisk mening för det östliga partnerskapet har vuxit högst påtagligt.

Vi har nu en väldig skjuts bakom det svensk-polska initiativet, och jag erinrar om de diskussioner som vi har haft i nämnden inför tidigare Gaerc och inför Europeiska rådet i december med uppmaning till kommissionen att intensifiera arbetet. Vi fick ett mycket bra och ambitiöst upplägg från kommissionens sida som lades fram i december, och där finns konkreta förslag som vi länge har efterlyst, nämligen handelsliberaliseringar, visalättnader och finansiella program och överföringar.

Det är kring detta som Europeiska rådet nu ska samlas, och man ska fatta beslut om att driva detta arbete vidare. Då är idéerna följande. I slutsatstexten har man, som Cecilia Malmström redan varit inne på, en allmän skrivning om att det här endosseras – det stöds, godkänns och sjösätts – och man har ett antal honnörsord kring detta, nämligen att det ska främja stabilitet och välfärd, det är ett fördjupat bilateralt engagemang, man skapar en multilateral ram och man uppmanar kommissionen och de kommande ordförandeskapen – däribland naturligtvis det svenska – att ta itu med det praktiska genomförandet. Sedan begär man en återrapport om läget och utvecklingen vid det europeiska toppmötet i juni 2010.

Sedan har man till rådsslutsatserna fogat en deklaration som antas och som går lite mer i detalj in i hela diskussionen om partnerskapet. Huvudpunkterna där är att till att börja med konstatera ett antal politiska, värdegrundsbaserade visioner som uttalas som syftet med partnerskapet. Där talar man om det gemensamma ägarskapet, differentieringen och konditionaliteten, men man talar naturligtvis också om betydelsen av att främja demokrati, rättssäkerhet, respekt för mänskliga rättigheter och principerna om marknadsekonomi, hållbar utveckling och god samhällsstyrning.

I deklarationen lyfter man fram dessa punkter i mer konkret mening, som jag talade om, nämligen den fördjupade frihandeln, friare rörelser för medborgare – mobility of citizens – visalättnader, energisäkerhet, bättre regelverk och energieffektivitet. Sedan skapar man det multilaterala ramverket, och där är tanken att stats- och regeringscheferna ska sätta sitt ord bakom kommissionens förslag om fyra multilaterala teman som de 27 länderna och de sex partnerländerna skulle diskutera gemensamt. Det första är demokrati, god samhällsstyrning och stabilitet. Det andra är ekonomisk integration och konvergens mot EU-politiken, alltså ett närmande mot den europeiska lagstiftningen och det europeiska regelverket. Det tredje är energisäkerhet, och det fjärde är kontakten mellan folken, people-to-people-aspekten, som är så oerhört väsentlig och viktig i det politiska perspektivet av ett europeiskt närmande för dessa sex länder.

Stats- och regeringscheferna kommer också att särskilt stödja idén om särskilda flaggskeppsprojekt för att på ett tidigt stadium konkretisera vad det handlar om. Det kommer att gälla små och medelstora industrier samt integrerade projekt och program för gränssamarbete, och sedan kommer man slutligen också att diskutera den känsliga frågan om hur man ska beakta och ta hänsyn till samarbetet med tredjeland, dvs. Ryssland. Där är slutsatsen att det kommer att ske från fall till fall beroende på vilka olika projekt och program som är aktuella. Transportsektorn till exempel är väl en ganska god och sannolik kandidat för ett samarbete just med länder, typ Ryssland, som ska kunna delta.

På den bas som är EU:s position träffas man sedan, som Cecilia Malmström var inne på i Prag den 7 maj, och så har man en högtidlig sjösättning av det östliga partnerskapet med de sex partnerländerna.

Texterna är fortfarande inte slutligt spikade. Vi hade en Coreperdiskussion i går. Det spretar fortfarande. Jag kan återberätta lite om var spännings- och knutpunkterna finns. Det är naturligtvis de protektionistiska tendenserna som gör sig gällande även här så att man inte vill lova för mycket när det gäller frihandel. Det förekommer diskussioner om visalättnader, där ett antal länder är lite oroliga för att man så att säga drar i gång för tidigt med någon form av migration, asylsökande och arbetskraftsinvandring och vill visa återhållsamhet. Det förekommer naturligtvis också diskussion om finansieringen och omfattningen av de finansiella programmen.

Vi får förmodligen en ny text från ordförandeskapet nu under helgen, och sedan kommer utrikesministrarna att diskutera den i samband med slutsatsdiskussionerna på måndag. Men vi räknar med att texten inte kommer att vara riktigt färdig förrän vi kommer till Europeiska rådets möte senare i veckan, och den kan även där naturligtvis fortsatt bli föremål för förändringar.

Det är väl läget i stora drag vad gäller det östliga partnerskapet. Jag har ingenting att tillägga till den korta beskrivning av läget som Cecilia Malmström gav när det gäller Unionen för Medelhavet, som för närvarande ligger nere på grund av konflikten i Mellanöstern, som har gjort att de södra partnerländerna för närvarande inte vill ha några diskussioner, vare sig på de olika tekniska områdena eller på utrikesministerplanet.

Anf. 26 ORDFÖRANDEN:

Vi återkommer till Vitryssland sedan som en särskild punkt. Skälet till att jag kom att tänka på det nu var att det är ett av de sex länder som står särskilt omnämnda i partnerskapet. När vi var i Prag på parlamentarisk nivå för några veckor sedan flaggade våra tjeckiska vänner för det här mötet, vilket vi och våra polska vänner naturligtvis såg fram emot på alla sätt och vis, men då kom också frågan upp om vitryskt deltagande i toppmötet, eftersom de ju har en särskilt problematisk situation vad gäller till exempel reserestriktioner och sådant.

Det var därför jag nämnde Vitryssland. Ser det ut att vara några problem med vitryskt deltagande – utan att föregripa den diskussion vi ska ha om Vitryssland alldeles strax? Går det att svara på den frågan nu?

Anf. 27 Kabinettssekreterare FRANK BELFRAGE:

Visst! Det är en av de punkter som finns i diskussionen men ännu inte i formell mening. Det är för tidigt att yttra sig. Stämningen i medlemsstatskretsen har varit den att vi inte ska ta ställning till det här nu. Det kanske är bara bra att en viss osäkerhet skapas i Minsk över huruvida regeringschefen är eller inte är välkommen till Prag den 7 maj. Det hänger naturligtvis ihop med hela diskussionen om hur vi ska gå vidare, och det är det som är nästa punkt: Hur gör vi med suspension av sanktionerna respektive eventuell förlängning av sanktionerna?

Det är väl diskussionen. Staterna har hela tiden detta dilemma. Det gäller att dra in Vitryssland i ett engagemang och i en dialog. Har de de olika former av kontakter vi vill? Vi vill ju dra in dem. Samtidigt vill vi hela tiden ha trycket uppe för reformarbetet. Det är det dilemmat gäller, och det är den gasa-bromsa-diskussion vi har med Vitryssland. Det var också det som var huvudpunkten när Solana var i Minsk häromdagen.

Anf. 28 ORDFÖRANDEN:

Vi återkommer till den frågan alldeles strax. Är det någon som har några andra frågor om östliga partnerskapsdelarna och yttre förbindelserdelarna på toppmötet nu? Nej. Då gör jag så rent tekniskt att jag tackar för informationen från kabinettssekreteraren i den punkten, eftersom vi redan har fattat ett beslut som omfattar även det här, så att säga.

Då går vi till punkt 2 under Yttre förbindelser, nämligen Västra Balkan. Den frågan har som sagt varit här vid flera tillfällen, senast den 20 februari, då det fanns majoritet för regeringens ståndpunkt.

Här ligger det flera omgångar handlingar i den blå mappen.

Anf. 29 Kabinettssekreterare FRANK BELFRAGE:

Den första punkten har handlat om Montenegro, och då kan jag informera nämnden om att den punkten nu är struken från dagordningen av det enkla skälet att man ännu inte har kunnat komma riktigt överens om hur man ska hantera Montenegros ansökan om medlemskap.

Vi och många fler har menat att det här är en teknisk fråga som ska behandlas som alla andra ansökningar genom tiderna. Den ska raskt över till kommissionen, som ska utarbeta ett yttrande, en så kallad avis. Det är det som ska göras.

Vi har motsatt oss det resonemang som har förts från annat håll, nämligen att det här kanske ändå måste politiseras i bemärkelsen att man nu ska börja fundera på om man genom att överföra frågan till kommissionen därmed skulle ha gjort något ställningstagande om Montenegros medlemskapsansökan, respektive om det kunde vara någon poäng att i politisk mening hålla tillbaka den ett tag till, tills andra ansökningar kommer, respektive inte störa den inrikespolitiska diskussionen i ett antal medlemsstater vad gäller utvidgningen.

Det man nu kan skönja som en kompromisslösning – det är kanske det som har gjort att ordförandeskapet har valt att ta bort den punkten – är att man helt enkelt ska avvakta en Gymnichdiskussion i slutet av månaden, där utrikesministrarna träffas informellt under det tjeckiska ordförandeskapet. Därmed skulle man därefter, vid Gaercmötet i april, skicka över Montenegros ansökan till kommissionen för avis. Det finns ett begynnande samförstånd om detta.

För svensk del är vi naturligtvis väldigt angelägna om att ifall det ska vara på det sättet måste vi känna oss trygga och säkra på att det kan ske då, i april. Den frågan är under fortsatt diskussion.

Det som är kvar för ministrarna att diskutera under punkten Västra Balkan är frågan om Bosnien och Hercegovina. Där finns slutsatser förberedda som återbekräftar Bosniens europeiska perspektiv, uppmanar till reformansträngningar vad gäller EU-närmandet, stöder en övergång från den höge representanten, som alltså är det internationella samfundets representant, till en förstärkt särskild representant från EU, alltså från OHR till EUSR. Detta kan göras så fort de krav är uppfyllda som vi har, de berömda fem-plus-två-frågorna. Sedan skickar rådet ett budskap till Bosnien att fortsätta uppfylla villkoren för OHR:s avveckling.

Det har funnits en diskussion, som inte är riktigt utlöst ännu, om man i denna text också ska ha namnet på den tänkte särskilde representanten från EU, som ju ska vara dubbelhattad i den bemärkelsen att han även ska vara det internationella samfundets representant. Det är ett beslut som tas av Peace Implementation Council, PIC. Det har funnits en diskussion att det kanske kan komma att ske redan i dag, vilket skulle vara det naturliga, alltså att PIC först fattar sitt beslut om utnämningen. Jag kan i förtroende avslöja namnet på den kandidat som är tänkt. Det är en österrikare som heter Valentin Inzko. Därefter skulle man på måndag kunna stadfästa hans namn också som den tänkte kandidaten för att vara EU:s särskilde representant. Han har alltså två funktioner, dels den internationella, dels som EU-representant. Sedan ska OHR-biten gradvis avvecklas i takt med att Bosnien fullföljer de villkor som har ställts. Det är det diskussionen kommer att handla om.

Naturligtvis kommer ministrarna att utnyttja tillfället att diskutera läget i Bosnien, där vi fortfarande ser en lång rad spänningar. Det finns ett behov hela tiden från det internationella samfundets sida att ha trycket uppe på de politiska beslutsfattarna att gå vidare på reformvägen.

Därmed var det slut på föredragningen om västra Balkan.

Anf. 30 ORDFÖRANDEN:

Jag har en kort fråga om Montenegrosituationen. Vi hade kontakt med kabinettssekreteraren också när vi var med nämnden i Kroatien och träffade alla möjliga representanter på alla de högsta nivåerna, både parlamentarisk nivå och regeringsnivå. Vi märkte att det som förut såg enkelt ut onekligen har politiserats och blivit krångligt när grannar blockerar varandra och så vidare vad gäller det kroatiska ansöknings- och närmandearbetet. Är det sådant som ligger bakom även den montenegrinska situationen? Har genomförandet av anslutningen av de här länderna politiserats i största allmänhet, eller påverkar den ena infektionen flera grannar, så att säga? Hänger det ihop på något sätt?

Anf. 31 Kabinettssekreterare FRANK BELFRAGE:

Såvitt jag förstår nej, inte i det här fallet. Jag tror snarare att det är så att det finns en allmän osäkerhet och återhållsamhet bland ett antal medlemsstater inför att öppna slussarna för hela den fortsatta utvidgningen.

Diskussionens två poler är att å ena sidan alla fattar att det bara är om det finns ett klart och tydligt europeiskt medlemsperspektiv som vi kan fortsätta vägen mot normalisering, försoning och stabilisering i den här konfliktfyllda regionen, västra Balkan, å andra sidan ett antal stater menar att vi måste veta att Lissabonfördraget faller på plats, att vi måste veta hur vi ska hantera nya medlemmar och att institutionerna är på plats.

Man vill också avvakta lite vad som händer med de andra tre potentiella medlemskapsansökare som vi vet finns i ”piplinan”: Albanien, Bosnien och Serbien. Det hänger ihop med samarbetet och konditionaliteten när det gäller samarbetet med den internationella brottmålsdomstolen för Jugoslavien.

Fru ordförande kanske också tänker på bland annat kandidatlandet Makedonien. Där finns en grannskapsfråga mot Grekland när det gäller namnet. Här finns en mycket tydlig koppling till en konflikt med ett grannland.

Anf. 32 ORDFÖRANDEN:

Då kvarstår skarpa slutsatsutkast vad gäller västra Balkan i allmänhet. Det innebär att vi ska fatta beslut. Jag finner, eftersom jag inte har hört något annat, att det finns majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Däremot fattar vi inget beslut om den strukna Montenegropunkten; den har fallit. Men den andra var kvar, och nu har vi fattat beslut om den.

Vi går till punkt 3, Vitryssland, som tidigare är omnämnt. Det finns slutsatsutkast i den blå mappen. Frågan om reserestriktioner och sådant var uppe i nämnden den 10 oktober 2008. Det är halvårsvisa aktiviteter, som sagt. För ungefär ett halvår sedan var den här. Det fanns stöd för regeringens då angivna upplägg inför fortsatta förhandlingar. Nu finns det utkast till slutsatser i den blå mappen. Det står ”diskussionspunkt” på den blå agenda vi har, men eftersom det finns utkast till skarpa texter kan det också bli föremål för skarpt beslut. Det beror lite på vad kabinettssekreteraren säger nu.

Anf. 33 Kabinettssekreterare FRANK BELFRAGE:

Sannolikheten är väl stor att det blir en beslutspunkt, även om diskussionen inte är färdigutlöst. De texter som har funnits har fortfarande en ganska informell och lös status, skulle jag säga. Men jag tror att sannolikheten är stor att det blir ett beslut på måndag. Därför tror jag att man kan utgå från den text som nämnden har fått.

Där återspeglas den balansgång som jag redovisade tidigare, att å ena sidan sträcka ut en hand i politisk mening mot Vitryssland, å andra sidan hålla pressen uppe för fortsatt reformarbete. >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen << Det gäller att gå balansgång och utnyttja de möjligheter som finns att driva på reformarbetet. Det är inte tu tal om annat än att Vitryssland försöker utnyttja läget till att frigöra sig lite från sin stora granne och närma sig EU. Därför har det östliga partnerskapsperspektivet stor betydelse.

Jag kanske ska tillägga en liten nyans till den förra diskussionen om inbjudan. Vi talar väldigt mycket om nivån för det vitryska deltagandet i Prag, inte om huruvida de skulle vara inbjudna eller inte alls. De kommer att delta i det östliga partnerskapet, men nivån på deltagandet i Prag är det som diskussionen har gällt.

Vi har sett en del framsteg som har gjorts i demokratisk riktning, få sådana, men ändå ett antal tydliga tecken i form av att det största oppositionspartiet har tillåtits att registreras, vissa tidningar har registrerats och ett antal av de politiska fångarna har släppts. Fortsatt stretar Vitryssland emot det ryska trycket att erkänna Abchazien och Sydossetien. Samtidigt ser vi i den andra vågskålen fortsatta politiska trakasserier av olika halt och natur. Det är fortsatt inte total mediefrihet, och det finns fortfarande väldigt mycket som ska hända i reformarbetet för att vi ska tycka att det är ett land som går i rätt riktning.

Diskussionen har handlat om hur vi ska hantera de suspenderade resesanktioner som har gällt. Det har funnits lite olika tankegångar, men nu tycks huvudfåran gå i riktning mot ett brittiskt förslag, som skulle gå ut på att vi fortsätter med att suspendera resesanktionerna ytterligare sex månader. De går ut nu i april, så det blir april plus sex månader. Men samtidigt skulle man förlänga själva sanktionsregimen i tolv månader, vilket skulle innebära att när vi väl kommer till suspenderingens avslut efter sex månader och ser om vi ska fortsätta eller inte har vi om vi vill möjlighet att fortsätta dem genom att sanktionerna skulle vara förlängda ända upp till tolv månader. Det ger den gasa–bromsa-effekt som vi eftersträvar, nämligen att sträcka ut handen och ge möjligheten men samtidigt mycket tydligt ha kvar sanktionsmöjligheten och möjligheten att dra åt bromsen i ett senare skede om vi tycker att reformarbetet inte framskrider som vi vill se det.

Inte minst kommer man att försöka se hur Vitryssland kommer att agera när det gäller erkännandet av Abchazien och Sydossetien, som Ryssland trycker mycket starkt på. Vi har fått en första information om att det vitryska parlamentet uppskjuter hela den frågan till nästa parlamentssession. Vi får väl se hur det blir med detta, men det är klart att det kommer att påverka bilden.

Anf. 34 KARIN GRANBOM ELLISON (fp):

Det nämndes någonting om att Storbritannien hade ett förslag som verkade vara det gällande förslaget. Men i de texter vi har på bordet uppfattar jag det som att det finns en reservationstext från Storbritannien där också Sverige är med. Vad är det egentligen som troligen kommer att bli slutsatsen?

Jag skulle också vilja ställa frågan vad det som står längst ned i slutsatserna om att Europeiska unionen ska intensifiera sitt samarbete med det civila samhället egentligen betyder konkret. Jag tror att det är väldigt viktigt att vi ställer upp aktivt och stöder de människor som vill kämpa för demokrati i Vitryssland.

Det var lite krångligt med de svåra orden om suspendering och reserestriktioner och allting. Skulle du vilja upprepa detta? Hur ser planen ut för reserestriktionerna? Är det fortfarande samma personer vi pratar om som vi har pratat om tidigare?

Anf. 35 Kabinettssekreterare FRANK BELFRAGE:

Jag förstår frågan väl. Vad är det för text som gäller? Vad är det för beslut som ska fattas? Det var därför jag inledde med att säga att vi ännu inte riktigt vet. Den text som har cirkulerat är rätt så informell. Diskussionen fortsätter. Därav den allmänna lite avvaktande kommentar jag gjorde om att vi inte riktigt vet hur texten till slut kommer att se ut.

Inledningen kan vi räkna med står relativt fast, det här med hur man välkomnar de positiva steg som har tagits respektive fortsatt tryck på reformarbetet. Det tror jag kommer att stå sig. Det som fortfarande är oklart är hur vi ska hantera sanktionerna.

Resesanktionerna är reserestriktioner för ett stort antal beslutsfattare. Vi har sagt att de inte får komma till Europa. Sedan har dessa reserestriktioner suspenderats. Under sex månader tillämpar vi inte de här sanktionerna. För att komplicera bilden lite gjorde vi dock några undantag. För några beslutsfattare som har varit särskilt inblandade i riktiga förgripligheter av demokratisk natur i olika demonstrationer och som verkligen är djupt insyltade gäller fortsatta restriktioner. Det är läget.

Den här suspenderingen, det vill säga att man får fortsätta att komma resande, med undantag för de riktigt allvarliga fallen, går ut i april. Vi måste ta ställning till hur vi ska göra. Idén är att vi behåller suspensionen sex månader till. De får fortsätta att resa till oss under sex månader, med fortsatta undantag för de riktigt allvarliga fallen. Men för att inte sedan om sex månader hamna i en situation där också sanktionerna har upphört, så att vi står där och inte har någonting, har det brittiska förslaget varit att vi förlänger sanktionerna i tolv månader och har suspensionen av reserestriktionerna under sex månader. När vi kommer till oktober har vi kvar sanktionssystemet och kan då säga ”ja, vi fortsätter att suspendera” eller ”nej, nu är det slut med suspensionen, nu gäller reserestriktionerna”. Så är det tänkt.

Men om detta sker fortsatt en diskussion. Vi tror inte att vi får det här på plats förrän på måndag förmiddag.

Det var också en fråga om samarbetet med det civila samhället. Om detta finns bred enighet. Inte minst Sverige har varit mycket engagerat. Vi är en av de stora bidragsgivarna när det gäller stödet till det civila samhället. Det finns bred enighet om att man ska fortsätta med detta. Det finns också uppmaningar i rådsslutsatserna om detta. Det är viktigt med kontakter med det civila samhället.

Anf. 36 ORDFÖRANDEN:

Tack för det pedagogiska svaret på Karin Granbom Ellisons utmärkt relevanta fråga! Jag har försökt lyssna på svaret samtidigt som jag tittat på det allra sista bladet i min mapp, ”Draft Council conclusions” … Sverige, Storbritannien och ytterligare fyra länder har en reservation för stycke 3. Även jag var nyfiken på vad den här reservationen gick ut på. Om jag förstår det rätt – men med reservation för att jag verkligen inte gör det – är det de här tolv månadernas ytterligare sanktioner som är villkoret som vår delegation ställer. Detta hittar jag inte i texten vid en väldigt snabb läsning. Är det vad reservationen gäller? Vi ska förstås ta reda på vad det hänger på.

Anf. 37 Kabinettssekreterare FRANK BELFRAGE:

Under punkt 3 talas det inte om att förlängningen av sanktionerna är poängen. Här talar man bara om att vi ska förlänga suspensionen sex månader och säger ingenting mer än så. Mot detta har vi, britter och andra reserverat oss. Vi vill kombinera och säga: Suspension, okej, men ihop med en förlängning av sanktionerna.

Anf. 38 ORDFÖRANDEN:

Det nickas runt bordet. Då vet vi vad frågan gäller och vad den svenska regeringen vill göra åt den. Det är precis det nämnden ska ta reda på.

Vi ska ta ställning till detta. Jag finner att vi har majoritet för regeringens ståndpunkt och noterar ingen avvikande mening.

Punkt 4, Moldavien, är såvitt jag förstår struken. Kabinettssekreteraren nickar.

Punkt 5, Sudan, lär ha blivit en övrig fråga. Det innebär att man kan prata om den här om man vill, men rent tekniskt är det en informationsfråga. Underlag är utsänt. Man har informerat om frågan i nämnden också den 20 februari. Är det något särskilt kabinettssekreteraren vill säga om den?

Anf. 39 Kabinettssekreterare FRANK BELFRAGE:

Jag vill flagga för att den kan komma att omvandlas till en riktig punkt som det ska antas slutsatser om. Men det vet vi i det här ögonblicket ännu inte svaret på.

Bakgrunden är följande: Internationella brottmålsdomstolens häktningsorder mot president Bashir har utlöst en väldig aktivitet om konsekvenserna. En av dem har varit att den sudanesiska regeringen har utvisat 13 NGO:er, som svarar för 40 procent av det humanitära biståndet till Sudan. Det är en mycket allvarlig åtgärd som vi naturligtvis alla vänder oss emot.

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Nämnden kanske också såg att Gunilla Carlsson, vår biståndsminister, har gjort ett uttalande för svensk del. Nu har ett förslag kommit som britterna sonderar om, nämligen att man på måndag ändå skulle anta en slutsatstext vars kärna egentligen är att anmoda Sudans regering att ompröva sitt beslut att utvisa de 13 NGO:er och samtidigt uttala djupt bekymmer över kidnappningen av tre internationella humanitära biståndsarbetare.

Huruvida den texten till slut kommer att läggas på bordet och antas återstår väldigt mycket att se, för dilemmat är att man inte vill göra något som är kontraproduktivt. Men jag vill ha flaggat för den här frågan givet att det kan komma till en slutsatstext.

Anf. 40 ORDFÖRANDEN:

Tack för den informationen, som jag väljer att behandla det som i dag eftersom vi inte vet om det kommer till beslut. Om det gör det har ni hört regeringens inställning i frågan, och i så fall är det desto lättare att samråda i skrift om anledning gives.

Vi vänder på bladet, och där hittar vi transatlantisk dialog. Det ämnet har för all del diskuterats i nämnden förut. Vi informerades i frågan i allmänhet den 16 juli 2008, men det känns nästan fånigt att säga eftersom det var före det amerikanska valet.

Nu förväntas en lunchdiskussion inför EU–USA-toppmötet den 5 april. Därför är även detta för vår del en diskussionspunkt.

Anf. 41 Kabinettssekreterare FRANK BELFRAGE:

Det är inte helt klart vilka punkter ministrarna kommer att vilja diskutera, men det är naturligtvis högst sannolikt en allmän diskussion inför träffen med president Obama i Prag den 5 april, och då kommer med största sannolikhet tyngdpunkten att ligga på Afghanistan. Vi vet ju att det är något som amerikanerna vill tala om.

Där har förekommit en diskussion dels med den nya amerikanska utrikesministern Hillary Clinton som var i Bryssel nyligen, dels med den amerikanske vicepresidenten som hade en träff i Bryssel i tisdags. Där sammanträffade han med Solana, kommissionären Benita Ferrero-Waldner, tjeckiska ordförandeskapet och vår utrikesminister som representant för det inkommande svenska ordförandeskapet.

Det handlade naturligtvis väldigt mycket om Afghanistan och ett lyssnande till hur man från europeisk sida bedömer situationen och vad som kan ske. Budskapet var väldigt tydligt att man förväntar sig inte minst att Europa ska göra en insats på den civila sidan: poliser, bistånd, samhällsstyrning och mycket valövervakning, nu när bilden har klarnat över att det blir val i Afghanistan den 20 augusti och inte i april som det ett kort ögonblick var fråga om.

Sedan kommer säkert en lång rad andra transatlantiska frågor att dryftas – finanskrisen, den ekonomiska krisen givetvis men också frågan om fortsättning på Doharundan, klimatfrågorna och annat som är av hög relevans i den transatlantiska dialogen.

Det blir naturligtvis också en första möjlighet att träffa och i politisk mening känna på samarbetsmöjligheterna. Det är väldigt tydligt att amerikanerna sträcker ut en hand i bemärkelsen att de vill höra vad Europa menar och tycker. Det är kring detta som utrikesministrarna kommer att ha sin lunchdiskussion.

Anf. 42 ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för informationen även i den frågan och går vidare till punkt 7, Fredsprocessen i Mellanöstern. Det känns närmast fånigt att anmäla att denna fråga har varit i nämnden förut, men den senaste gången var den 20 februari då det fanns stöd för regeringens då angivna förhandlingsupplägg med avvikande meningar från v och Miljöpartiet. Nu förväntas en middagsdiskussion, om jag är rätt underrättad.

Anf. 43 Kabinettssekreterare FRANK BELFRAGE:

Vid lunchen vill ministrarna diskutera och dra eventuella slutsatser från en middagsdiskussion som har ägt rum på söndagskvällen med Egyptens och Palestinas utrikesrikesministrar som kommer till Bryssel för att ha en diskussion om läget som ju är fortsatt låst, även om vi ser att arbete pågår.

Dels sker det i de olika spåren väldigt mycket i egyptisk regi, dels finns försoningsprocessen mellan Fatah och Hamas, där de fem arbetsgrupperna precis har börjat. De har naturligtvis väldiga svårigheter kring den diskussionen. Nämnden såg också att den palestinske premiärministern Fayyad har avgått och velat flagga upp det som ett led i att underlätta bildandet av en samlingsregering, vilket är det yttersta målet för det arbetet.

I ett annat spår pågår en diskussion om en stabil och långvarig vapenvila – 18 månader minst – som dock är kopplad till frågan om tillträde till Gaza, återuppbyggnadsarbetet och stopp på smugglingen.

Vidare finns invävt i detta fångutväxlingar som har blivit en särskilt infekterad fråga. Frågan om soldaten Shalit, som fortfarande är i Hamas fångenskap, har ju länge varit utestående. Allt detta och de olika bud och motbud som pågår i den förhandlingen har ännu inte lett till något resultat som är klart.

Man gissar också att den arabiska sidan kanske kommer att vilja orientera om det kommande toppmötet i Doha. Där börjar det röra sig i form av försök till ökad enighet på den arabiska sidan. Noteras kan ett toppmöte som ägde rum i Riyad i Saudiarabien häromdagen, där det nya som är värt att uppmärksamma är att den syriske presidenten då begav sig till Riyad. Det har ju varit lite av två motpoler mellan Saudiarabien, Egypten med flera kontra Syrien, Hamas och Iran. Där ser vi kanske en rörelse, men det är kring detta lunchdiskussionen kommer att kretsa.

Anf. 44 ORDFÖRANDEN:

Med denna fråga är det så att det onekligen händer mycket i sak och på marken, men det vi ska förhålla oss till är om EU-kretsen förväntas göra någonting skarpt. Det är inte mitt intryck just i det här läget; däremot återkommer vi säkert i sådana fall, och då ska vi också ta skarpare ställning i nämnden.

Vi tackar för informationen i den frågan, och har då kvar övriga frågor.

Där finns en ny fråga om Sudan, men den har vi faktiskt redan pratat om. Däremot vill Italien diskutera ordförandeskapets program för G 8-mötet. Är det något särskilt att säga om detta? Det är ju en ren informationspunkt för oss. Underlag är utsänt.

Anf. 45 Kabinettssekreterare FRANK BELFRAGE:

Jag vill gärna flagga för en helt annan fråga. Det handlar just om A-punkterna. Jag vill bara flagga för att vi ju har en A-punkt som kanske nämnden finner har särskild betydelse men där vi i formell mening inte har gjort en A-punktsannotering, eftersom Coreper ännu inte har spikat punkten. Det är om Afghanistan.

Där räknar vi med att beslut kanske kommer att kunna fattas i samband med dagens Coreper, om inte annat på måndag, och tas som en A-punkt. Texten har cirkulerats, och jag ville bara ha flaggat för att den finns med, så att vi inte har försummat att anmäla den.

Anf. 46 ORDFÖRANDEN:

Det har vi inte. Jag skulle precis komma till den. Själva godkännandet av A-punktslistan tar vi sedan, men underlag om Afghanistanpunkten ligger i den blå mappen och är onekligen utrikesrelevant, så det är här och nu man kan ställa frågor till kabinettssekreteraren om Afghanistan om man vill. Sedan behandlar vi den rent tekniskt i samband med nämndens A-punktshantering, det vill säga skriftligt samråd till och med 14.00 i eftermiddag.

Vi tackar för informationen och är klara med rådsagendan för kabinettssekreterarens del. Är det något ytterligare som kabinettssekreteraren vill dela med oss? Nej.

Vi tackar så mycket och önskar trevlig helg och lycka till på rådet!

Vi är därmed klara med punkt 1.

Innehållsförteckning

1 § Allmänna frågor och yttre förbindelser 1

Anf. 1 ORDFÖRANDEN 1

Anf. 2 Kabinettssekreterare FRANK BELFRAGE 1

Anf. 3 ORDFÖRANDEN 1

Anf. 4 Statsrådet CECILIA MALMSTRÖM (fp) 2

Anf. 5 ORDFÖRANDEN 5

Anf. 6 MONICA GREEN (s) 5

Anf. 7 ORDFÖRANDEN 6

Anf. 8 MONICA GREEN (s) 6

Anf. 9 ULF HOLM (mp) 6

Anf. 10 Statsrådet CECILIA MALMSTRÖM (fp) 7

Anf. 11 ULF HOLM (mp) 9

Anf. 12 ORDFÖRANDEN 9

Anf. 13 MONICA GREEN (s) 9

Anf. 14 ORDFÖRANDEN 9

Anf. 15 SUSANNE EBERSTEIN (s) 10

Anf. 16 Statsrådet CECILIA MALMSTRÖM (fp) 10

Anf. 17 ORDFÖRANDEN 11

Anf. 18 Statsrådet CECILIA MALMSTRÖM (fp) 12

Anf. 19 MARIANNE BERG (v) 12

Anf. 20 ULF HOLM (mp) 12

Anf. 21 Statsrådet CECILIA MALMSTRÖM (fp) 12

Anf. 22 ORDFÖRANDEN 12

Anf. 23 Kabinettssekreterare FRANK BELFRAGE 13

Anf. 24 ORDFÖRANDEN 13

Anf. 25 Kabinettssekreterare FRANK BELFRAGE 13

Anf. 26 ORDFÖRANDEN 15

Anf. 27 Kabinettssekreterare FRANK BELFRAGE 15

Anf. 28 ORDFÖRANDEN 15

Anf. 29 Kabinettssekreterare FRANK BELFRAGE 16

Anf. 30 ORDFÖRANDEN 17

Anf. 31 Kabinettssekreterare FRANK BELFRAGE 17

Anf. 32 ORDFÖRANDEN 17

Anf. 33 Kabinettssekreterare FRANK BELFRAGE 18

Anf. 34 KARIN GRANBOM ELLISON (fp) 19

Anf. 35 Kabinettssekreterare FRANK BELFRAGE 19

Anf. 36 ORDFÖRANDEN 20

Anf. 37 Kabinettssekreterare FRANK BELFRAGE 20

Anf. 38 ORDFÖRANDEN 20

Anf. 39 Kabinettssekreterare FRANK BELFRAGE 20

Anf. 40 ORDFÖRANDEN 21

Anf. 41 Kabinettssekreterare FRANK BELFRAGE 21

Anf. 42 ORDFÖRANDEN 22

Anf. 43 Kabinettssekreterare FRANK BELFRAGE 22

Anf. 44 ORDFÖRANDEN 22

Anf. 45 Kabinettssekreterare FRANK BELFRAGE 23

Anf. 46 ORDFÖRANDEN 23

Fredagen den 13 mars 2009

EU-nämndens uppteckningar