Fredagen den 13 februari 2009

EU-nämndens uppteckningar 2008/09:20

1 §  Utbildning, ungdom och kultur (utbildning)

Utbildningsminister Jan Björklund

Återrapport från ministerrådsmöte den 20 och 21 november 2008

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 16 februari 2009

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Glada kolleger! Klockan har slagit 09.30 och jag förklarar sammanträdet öppnat.

Vi har i dag samråd om utbildning, ungdom, kultur och energi med ministrar enligt den ordning som ni har sett på den gula agendan. Det är en förändring, och det är att näringsministern är sjuk och ersätts av statssekreterare Ola Alterå.

Jag ska fråga nämnden om vi kan godkänna att Cecilia Asklöf från RUT närvarar nu och framöver under det att hon byter plats med Pia Törsleff Hertzberg. Pia ska hjälpa socialförsäkringsutskottet med ett betänkande, och under tiden lånar vi in Cecilia från RUT. Jag finner att nämnden godkänner att hon närvarar under februari och mars.

Jag ska erinra om att vi har haft skriftliga samråd om förra veckans A-punktslista. Den blev klar i fredags. Vi stödde då regeringens ståndpunkter. Vi hade också skriftligt samråd om en gemensam ståndpunkt om restriktiva åtgärder avseende ledarna i Transnistrien inför regeringsbeslut torsdagen den 12 februari. Även där fanns det stöd för regeringens ståndpunkt.

Jag kan också så här i början nämna att det kommer att bli ett extra, informellt toppmöte – det har ni säkert redan hört – den 1 mars i form av en lunch i Bryssel. Vi tittar så klart redan nu på hur och när vi ska samråda inför detta, för det gör vi även inför informella europeiska råd. Den 1 mars är en söndag, och vi träffas i alla fall fredagen innan, så vi hoppas att även samrådet med statsministern går att ordna i samband med denna fredags EU-nämnd. Det är vår huvudlinje. Vi återkommer så fort vi vet mer om detta.

Vi ska nu gå in på utbildnings‑, ungdoms- och kulturfrågorna. Innan vi går in på dem vill jag också anmäla att på moderatbänken sitter under utbildningsfrågorna Lars Hjälmered, som är ledamot i utbildningsutskottet.

Vi börjar med återrapporten, som är utsänd, från rådsmötet den 20–21 november.

Anf.  2  Utbildningsminister JAN BJÖRKLUND (fp):

Fru ordförande! Ja, den är utsänd. Det var fem ärenden av substans som behandlades. De ståndpunkter som framfördes av Sverige, som var godkända av EU-nämnden, vann också ministerrådets gillande, så det var en framgång för Sverige.

Anf.  3  ORDFÖRANDEN:

Det låter bra. Då tackar vi för informationen och lägger återrapporten till handlingarna.

Vi går nu in på samråd inför det kommande rådsmötet och punkterna 5, 6 och 7. Punkt 5 är Antagande av huvudbudskap om utbildning till Europeiska rådets vårmöte. Den frågan är ny för i år. Förra året hade vi dock en liknande fråga den 8 februari. Då fanns det majoritet för regeringens ståndpunkt med avvikande mening från s.

Anf.  4  Utbildningsminister JAN BJÖRKLUND (fp):

Fru ordförande! Varje år gör de olika ministerråden ett slags inspel och underlag till regeringschefernas möte om vad som kan vara viktigt, i det här fallet utbildningsministerrådet på just utbildningsområdet. Det finns ett sådant förslag som vi stöder från svensk sida, och det vore väl orätt att anklaga detta förslag till skrivning för att innehålla alltför mycket konkretion. Som vanligt hålls den här typen av papper på en rätt övergripande nivå. Den som bara läser papperet förstår över huvud taget inte vad som skulle kunna vara kontroversiellt i detta.

Man kan dock, om man lusläser noggrant och jämför några år tillbaka, upptäcka en viss tyngdpunktsförskjutning. För ett antal år sedan var det större tonvikt på att alla skulle gå i högskolan, att alla skulle bli akademiker och så vidare. Numera talar man rätt mycket om arbetsmarknadens behov. Det är en tyngdpunktsförskjutning. Den kan nog förstås mot bakgrund av att rätt många länder upplever samma sak som Sverige har upplevt, nämligen att man i väldigt hög grad har prioriterat teoretiska och akademiska utbildningar och i för låg grad yrkesutbildningar och lärlingsutbildningar. Det är en tyngdpunktsförskjutning som man nog kan säga äger rum i stora delar av Europa just nu, precis som här i Sverige. Om man bara läser det här papperet förstår man det inte, men jämför man detta med dokument från förr om åren kan man se en sådan förskjutning.

Anf.  5  ORDFÖRANDEN:

Jag finner att det finns stöd för regeringens ståndpunkt.

Vi går vidare till punkt 6, En diskussion angående en uppdaterad strategisk ram för europeiskt samarbete om utbildning. Den frågan var också uppe i nämnden förra året, då det fanns majoritet för regeringens ståndpunkt utan någon avvikande mening. Det har också varit överläggningar i utbildningsutskottet i den här frågan med självaste utbildningsminister Björklund den 30 oktober förra året, enligt mina noteringar. Då fanns det majoritet för att fortsätta arbetet med den inriktning som regeringen då redovisade – ett riktigt mjukt medskick men enhälligt i alla fall. Det ska ni komma ihåg. Jag nämner det för att vi ska kunna referera till det och förhålla oss till det som är nytt och förhandlingsrelevant inför det kommande rådet.

Anf.  6  Utbildningsminister JAN BJÖRKLUND (fp):

Det vore mig helt främmande att korrigera fru ordförande. Men jag var dessutom i utbildningsutskottet den 20 januari och redogjorde för just det här ärendet, förutom den diskussion som var där i höstas. Så det är dubbelt förankrat.

Även om detta inte ska antas på mötet nästa vecka är det i grunden ett större ärende i en större process.

Om jag bara får göra en något historisk utvikning om EU och utbildning, har EU aldrig sysslat speciellt mycket med utbildningsfrågor. Bakgrunden till det är att varje land har sina egna utbildningstraditioner, och det är så mycket språk- och kulturfrågor involverat i detta som blir så oerhört dramatiskt i en del länder. Tyskland har i grunden 15 olika skolsystem, ett i varje delstat. Min kollega i Berlin, utbildningsministern, får över huvud taget inte lägga sig i hur skolväsendet sköts utan ägnar sig åt universitetsfrågor och liknande. Belgien har två skolsystem beroende på språk liksom Katalonien och så vidare. Det är rader av länder där inte ens statsmakten får lägga sig i utbildningsväsendet, för det anses så viktigt för befolkningens kulturella och språkliga identiteter.

Detta har legat till grund för att EU historiskt inte har tillåtits och inga länder har velat att EU ska engagera sig i skolsystemen. Undantag är högre utbildning och forskning. Eftersom studenter rör sig över gränser har det varit nödvändigt. Men när det gäller grundskola och den typen av frågor har EU varit väldigt laid back. Men på senare år har detta ändå börjat röra på sig lite. Det beror på att många länder, precis som Sverige, upplever kvalitetsproblem i skolväsendet, samtidigt som vi under ett antal år upplevde att Kina, Indien och Asien var på gång, att vi höll på att tappa här och undrade vad vi skulle göra. Det ledde till en diskussion i EU.

I Lissabonstrategin 2001 började EU för första gången att också diskutera skolväsendets kvalitet. Det ledde fram till att man på europeisk nivå bestämde sig för att sätta upp ett antal indikatorer för att utvärdera kvalitet och resultat gemensamt. Det är inte så att vi ska harmonisera, men vi ska utvärdera med gemensamma indikatorer för att kunna föra diskussioner om kvaliteten.

Sedan jag kom in i det här jobbet, 2006, tycker jag att det har varit stimulerande att kunna se utvecklingen. Samtidigt är det problematiskt, för utvecklingen går åt fel håll i väldigt många länder, inklusive vårt eget, resultatmässigt. Men att detta synliggörs är en första förutsättning för att kunna göra någonting åt det.

År 2001 bestämdes indikatorer som kallas för Agenda 2010, det vill säga att fram till 2010 ska vi ha de här indikatorerna och det här systemet för att utvärdera. Därför kommer nu diskussionen om vad som händer efter 2010, och det är det som det här papperet handlar om. Vår position, liksom många andras, är att vi ska fortsätta att sätta upp nya indikatorer och nya målsättningar, kanske för 2020 eller något sådant, och fortsätta att göra detta arbete på europeisk nivå. Det handlar inte, fru ordförande, om harmonisering, utan om att EU inte kan gå runt de viktiga utbildningsfrågorna. När det faktiskt handlar om att lyfta Europas utveckling för framtiden går det inte att runda skolfrågorna.

Anf.  7  ELSE-MARIE LINDGREN (kd):

Min fråga rör sig lite mer om kunskap och utbildning. Jag var inte med frågan början, och jag ber om ursäkt för det. Men de frågor som finns till ministrarna utifrån ett lite mer vidgat begrepp om kunskap och färdighet, som jag tycker att vi har i Sverige i dag när vi talar om validering och hela det området, tycker jag är något som Sverige skulle kunna föra fram. De finns alltså på s. 27 i dokumentet inför rådets möte den 16 februari.

Skulle vi på något sätt från Sveriges sida kunna föra fram yrkeserfarenhet och just det här med validering?

Anf.  8  ORDFÖRANDEN:

Jag antar att det är den kommenterade dagordningen som avses, och den har alla ledamöter fått.

Anf.  9  Utbildningsminister JAN BJÖRKLUND (fp):

Ja, i högsta grad, är svaret. När vi talar om validering talar vi ofta om – och jag tror att du nämnde det – just utbildning för vuxna människor som har yrkeserfarenheter till exempel. En av de tabeller där Sverige alltid hamnar i topp är den med antalet individer i vuxen ålder som deltar i olika utbildningsinsatser. Vi fäster ju i vårt land väldigt stor vikt vid validering, att kunna värdera erfarenheter. Samtidigt ska man erkänna att det är lättare sagt än gjort när det kommer till kritan. Men vi fäster stor vikt vid valideringen och den ökar. Vi har en särskild valideringsdelegation i den nya vuxenutbildning som vi planerar, och med reformer ska detta ges en ökad vikt.

Sverige är i de här avseendena ett föregångsland. Ibland säger vi det, och ändå är det ingen som tittar på oss, men i det här fallet gör man det. Vi berättar gärna om vår modell, och många är intresserade av den. Jag upplever därför att den utveckling som Else-Marie Lindgren efterlyser är på gång. Man kan alltid önska att allting ska gå fortare, men det här går i rätt riktning.

Anf.  10  ORDFÖRANDEN:

Då har vi rett ut det här med överläggningarna i utbildningsutskottet, i alla fall såtillvida att vi nu vet att det var en överläggning den 22 januari med den inriktning som regeringen redovisade, som jag nämnde förut, och det var ingen avvikande mening. Det är viktigt för oss att förhålla oss till är den senast avhållna överläggningen och vad som hände där. Nu är det utrett i alla fall.

Anf.  11  AGNETA LUNDBERG (s):

Ja, det är alldeles riktigt att vi fick information då.

Min bild stämmer inte med det som ministerns sade, att det har blivit en tyngdpunktsförskjutning. I så fall skriver man någonting annat än vad man diskuterar.

Det står att i föredragningen lyfter kommissionen fram att man har gjort en första analys av kompetensbehoven. Man stryker under att det inte är något som man kan göra bara en gång, utan att man måste göra det hela tiden därför att de förändras, och hur viktigt det är att höja befolkningens kompetens för att klara tillväxt- och sysselsättningsstrategin. Som jag ser det är det naturligtvis att gå både en högskoleutbildning och en yrkesutbildning. Det ena utesluter inte det andra.

Det är många länder som har ett bekymmer som vi tack och lov inte har så mycket av, nämligen avhopp av ungdomar som bara är tolv år. De går inte kvar i skolan på grund av att föräldrarna inte tycker att de har råd att hålla dem i skolan. Portugal är ett exempel på ett sådant land. Länderna i Europa är ju väldigt olika och har olika problem, men bekymret är att vi har för lite utbildning. Vi behöver mer utbildning både på yrkesutbildningssidan och på högskolesidan. Någon tyngdförskjutning kan då inte jag läsa ut och jag tror inte på den heller.

Det är livslångt lärande och hela paketet som EU är bekymrat över. Man vill att vi ska försöka hjälpas åt och byta erfarenheter för att kunna komma ännu längre på utbildningsområdet. Jag vill understryka att jag tycker att det är viktigt att vi för den politiken också i Sverige. Det stöder vi socialdemokrater.

Anf.  12  KARIN PILSÄTER (fp):

Jag skulle vilja höra när det gäller den här frågan. Det är väldigt viktigt att vi inte går mot någon harmonisering av själva skolpolitiken i sig. Jag tänkte fråga om kopplingen mellan det här arbetet och det kommande arbetet just med Lissabon 2.0, som det ännu inte har kommit i gång någon riktigt tydlig diskussion om. Finns det någon koppling, eller är det bara en tänkt koppling?

Det andra gäller det som står om mobilitet. Precis som du sade är det på högskolenivå som det verkligen finns ett resande och ett utbyte fullt ut, men det skulle vara intressant att höra om det också finns några tankar på att man mer systematiskt skulle kunna ha ett utbyte även på gymnasienivå kanske någon termin, som en förlängning av det här, utöver de olika typer av projekt som EU har. Det fria skolvalet inom Sverige går ju knappt över kommungränsen, så att välja gymnasieskola i Berlin eller Botkyrka kanske inte är förstahandsvalet, däremot att kunna ha en utbytesperiod.

Anf.  13  Utbildningsminister JAN BJÖRKLUND (fp):

Jag kan börja med Agneta Lundbergs frågeställning. Jag tror att vi missförstod varandra. Den kommentar jag gav om förskjutning från akademiska studier till arbetsmarknadsstudier rörde det förra ärendet. Frågan ställdes var det står, och det är punkt 2. Det är den helt centrala sentensen i det förra ärendet, att man nu mer än någonsin måste vara lyhörd för arbetsmarknadens behov. Det är formuleringar som inte stod för några år sedan – då handlade de här punkterna nästan bara om den akademiska inriktningen. Det var alltså det förra ärendet, så det återfinns inte i det här ärendet, som handlar om någonting annat.

Sedan var det Karin Pilsäters fråga. Ja, så måste det vara. Det finns ett problem. År 2001 fastställde man ett antal indikatorer för kvalitetsmätningar i europeiska utbildningssystem. Då vet vi att om det ska vara någon vits med att ha sådana och om man ska kunna utvärdera över tiden bör man inte ändra indikatorer stup i ett, för då är det helt ojämförbart över tiden.

Även om det är Lissabon 2.0 eller efterträdaren till det här går det väl i huvudsak ut på samma sak, nämligen att vi ska stärka Europas konkurrenskraft. Men jag skulle ändå till sist vilja avråda från att gå in och ändra för mycket i indikatorerna under resans gång, för då blir det här inte användbart. Å andra sidan är indikatorerna så pass allmänna – att elever i Europa lär sig mer, att många får examen och så vidare – att de är viktiga indikatorer oavsett hur nästa Lissabonstrategi ser ut. Det måste naturligtvis följa de stora överenskommelserna i EU, men det vore olyckligt om man gick in och ändrade för mycket i utvärderingssystemen gång på gång.

Det andra handlade om att ungdomar på gymnasienivå och högskolenivå ska studera mer i varandras länder i Europa. Det håller jag verkligen med om. Man skulle önska och tro att varje ny generation reser mycket mer mellan länderna, men tyvärr syns det inte i den statistik vi har. Det minskar kanske inte heller, utan det står rätt stilla. Det är tyvärr för få som utnyttjar detta, tycker jag.

Det är en uppgift för oss alla både i Sverige och i Europa att fundera över hur vi ska öka detta. Jag tror inte att det beror på att ungdomarna inte är intresserade, men det är massor av olika studiemedelssystem och en massa krångel. Och sedan vill alla helst studera i något engelskspråkigt land – det är inte så många som söker till Rumänien. Det är svårt att få jämna strömmar i utbytet mellan länderna i EU när man ska konstruera det.

Jag tycker att vi ska göra mer – jag håller med. Detta är någonting viktigt, och det borde vara naturligt att en ganska hög andel av varje årskull på gymnasiet och ännu mer på högskolan väljer att läsa i andra länder.

Anf.  14  ORDFÖRANDEN:

Därmed verkar diskussionen vara genomgången.

Jag finner att vi har stöd för regeringens här redovisade upplägg inför fortsatta förhandlingar i denna fråga, som det heter när det vankas diskussion. Det verkar inte vara någon som avviker från det.

Punkt 7 är Övriga frågor, och där finns det en utbildningsfråga, nämligen Ny kompetens för nya arbetstillfällen med mera, som det förväntas information om från kommissionen. Det är även för vår del en ren informationspunkt.

Anf.  15  CHRISTINA AXELSSON (s):

Jag tänker bara fråga, även om det är en informationspunkt, om ministern avser att göra några inlägg under den här punkten, som väl lite grann hänger samman med den förra. Det är just här det står att bedömningen gäller behovet att höja befolkningens kompetens, alltså att man kommer att diskutera den typen av åtgärder, tvärtemot att sänka den.

Det är också intressant att höra att ministern säger att fler ska kunna studera utomlands. Då måste man också ge förutsättningar så att det inte bara blir de föräldrar som har fått del av skattesänkningar och annat som har råd att skicka i väg sina ungar på utlandsstudier, utan att det ska vara för alla. Det är också viktigt.

Jag tänkte bara höra: Kommer ministern att göra någon kommentar kring det här?

Anf.  16  Utbildningsminister JAN BJÖRKLUND (fp):

Om man lyssnar noggrant kan man väl uppfatta en viss politisk udd i frågan, men jag avstår från att kommentera just den.

När vi samlas runt bordet, de 27 länderna, måste man erkänna att vi är väldigt olika i utveckling. Det är klart att några av de nya sydösteuropeiska länderna har en lägre utvecklingsnivå i sitt utbildningsväsen, hur många som läser vidare och så vidare. Det är vanskligt att säga att alla har samma problem, för så är det inte riktigt – vi har rätt olika utmaningar. Men gemensamt i alla länder är att vi går mot en framtid där det krävs mer utbildning. Så är det för alla.

Vi kan vara stolta över att vi har höga procentsatser för dem som går vidare i systemen, men vi har också väldigt stora avhopp från gymnasiet. Alla har en hemläxa att göra, vi också. Det är 35 procent som inte fullföljer gymnasiet med godkända resultat i Sverige, så vi har också rätt mycket att göra, även om en del andra länder naturligtvis har otroligt mycket längre kvar innan de ens befinner sig på vår nivå. Självklart är strävan att höja kompetensnivån evig.

Anf.  17  ORDFÖRANDEN:

Tack för informationen på den punkten.

Det var rådsagendan för utbildningspunkterna. Sedan finns det en A-punktslista också, men den behandlar vi numera i ett skriftligt samråd. Det behöver inte utbildningsministern bekymra sig om, för dagen i alla fall.

Det var det hela för Björklunds och vår del. Vi tackar så mycket för i dag och önskar lycka till på rådet.

2 §  Utbildning, ungdom och kultur (ungdom)

Integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni

Återrapport från ministerrådsmöte den 20 och 21 november 2008

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 16 februari 2009

Anf.  18  ORDFÖRANDEN:

Medan statsrådet Sabuni och hennes medarbetare slår sig ned tar nämndens ledamöter fram återrapporten från ministerrådsmötet den 20 och 21 november igen – den pratade vi om alldeles nyss med utbildningsministern, men den är aktuell även för ungdomsministern.

Jag kan också nämna att kulturutskottet har fått information om de europeiska ungdomsfrågorna i allmänhet, inte rådsrelaterat utan generellt, inför året och våren. Detta fick de den 20 januari av statsrådet Sabuni, såvitt jag förstår.

Vi ska först gå in på återrapporten från det gångna rådsmötet och därefter informera och samråda i ungdomsfrågorna inför det kommande rådet.

Välkommen! Rapport från det gångna mötet är utsänd, så det är upp till statsrådet att kommentera som hon vill.

Anf.  19  Integrations- och jämställdhetsminister NYAMKO SABUNI (fp):

Ja, det är utsänt. Jag kan bara nämna att vid det förra mötet antogs resolutionen som handlar om ungas hälsa och välbefinnande och en resolution som handlar om ungas möjligheter till volontärtjänster. Kortfattat konstaterar man att ungas hälsa är god men att det finns tendenser som man behöver vara aktsam mot, bland annat när det gäller ungas kostvanor, sexuell aktivitet, alkoholbruk och över huvud taget rörlighet bland unga människor.

För vår del tryckte vi på vikten av preventiva åtgärder för att komma till rätta med detta, men också att förstärka arbetet med forskning på området, och framför allt bevaka när man lägger fram hälsorelaterade åtgärder inom regeringen att man har ett ungdomsperspektiv i de åtgärderna.

När det gäller ungas möjlighet till volontärtjänster handlar det väldigt mycket om att underlätta för unga att göra volontärtjänst. Vi konstaterar att det fungerar olika i de olika medlemsländerna, och så vill vi också att det ska förbli. Man får lösa de problem som uppstår också nationellt. Däremot har vi tagit oss rätten att rekommendera medlemsländerna vad man kan titta på för att stödja volontärverksamhet. Det ena är att vi behöver bättre informationsinsatser nationellt och att EU-kommissionen har ålagts att upprätta en portal med information om just volontäraktiviteter. Det är viktigt att öka erfarenhetsutbyte mellan volontärorganisationer, verka för att öka erkännandet av lärande som sker inom de ideella aktiviteterna, utveckla metoder för kvalitetssäkring av de här aktiviteterna men också samarbeta för att skydda unga som utför volontärtjänster. Det handlar framför allt om att försäkra sig om att ens samarbetspartner är lika seriösa som ens egen organisation helt enkelt.

Det är kortfattat vad det handlar om.

Anf.  20  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för informationen från det gångna rådsmötet.

Vi går in på information och samråd inför det som kommer. Det är ungdomsfrågorna, punkterna 3 och 4. Punkt 3 är Centrala budskap till vårtoppmötet om den europeiska ungdomspakten och det europeiska samarbetet på ungdomsområdet. Den frågan är ny för i år, precis som det var i utbildningsfallet. Men även i det här fallet hade vi en liknande fråga förra året så här års, nämligen den 8 februari, då det fanns majoritet för regeringens ståndpunkt inför det vårtoppmötet och ingen avvikande mening. Nu är underlag utsänt i utskick 1.

Anf.  21  Integrations- och jämställdhetsminister NYAMKO SABUNI (fp):

Vi ska på detta möte anta budskap som ska skickas vidare till vårtoppmötet. Detta sker inom ramen för ungdomspakten. Jag tänkte bara gå igenom målen med ungdomspakten för att sedan komma in på prioriteringar som görs i detta budskap.

Målen med ungdomspakten, som antogs 2005, handlar om att få en bra utbildning och ett bra arbete för unga, att studera, praktisera och arbeta utomlands, att vara delaktiga i samhället och att främja ungas möjligheter att kombinera yrkesliv och familjeliv. Det är det som är utgångspunkten för de resolutioner och budskap som vi antar i denna konstellation.

Vi konstaterar att i finanskrisens tider riskerar ungdomar som vanligtvis också har svårt att ta sig ut på arbetsmarknaden att drabbas än mer. Därför bör medlemsländerna intensifiera sitt arbete när det gäller att underlätta ungas övergång från utbildning till arbete eller från arbetslöshet till arbete.

Vi menar att hög prioritet bör fortsatt ges till det som kallas unga med färre möjligheter – vi kanske säger unga i utanförskap här hemma – och framför allt att ett jämställdhetsperspektiv måste genomsyra de åtgärder som man vidtar.

Vi tycker också från svenskt håll att det är viktigt att man försöker hitta en balans mellan kortsiktiga åtgärder som tar hänsyn till finanskrisen men också långsiktigt vad man kan göra för att fortsättningsvis kunna underlätta denna övergång mellan utbildning och arbete för unga.

Vi konstaterar att unga kan och bör genom arbetet med Lissabonstrategin bidra till målen om tillväxt, sysselsättning, social sammanhållning och konkurrenskraft i Europa. Därför blir kampen mot arbetslöshet, för god utbildning och möjligheten att förena familjeliv och yrkesliv fortsatt central i Lissabonsamarbetet. Vi anser också att samma frågor kommer att vara viktiga som redan är viktiga inom ramen för det ungdomspolitiska samarbetet i EU. Detta är den första delen.

Anf.  22  MARYAM YAZDANFAR (s):

Ordförande! Det här är onekligen viktiga frågor. Vi ser nu att ungdomsarbetslösheten ökar lavinartat överallt i hela Europa. Det är bortom den statistik som finns. Många ungdomar har osäkra anställningar som helt enkelt inte förlängs. Bortsett från varslen och de siffror vi har sett tidigare finns det nog ett ganska stort mörkertal.

Därför känns det bra att man inom Europeiska unionen är angelägen om att ta tag i dessa stora problem. Det känns bra att regeringen ställer sig bakom de ståndpunkterna i det centrala budskapet.

Ett av budskapen är ju att EU:s medlemsstater ska intensifiera sitt arbete med att underlätta smidig övergång för ungdomar till arbete, precis som ungdomsministern sade. Då undrar jag: Vilket arbete som Sverige utför för att intensifiera detta är det som regeringen kommer att presentera? Vi har ju från oppositionen efterlyst det. Jag undrar på vilket tydligt sätt man kan säga att Sverige intensifierar det arbetet.

Anf.  23  Integrations- och jämställdhetsminister NYAMKO SABUNI (fp):

Det ena är väl inom ramen för den generella politiken för att dämpa biverkningar av den finansiella krisen, det vill säga både budgeten som presenterades i höstas och de olika krispaket som har presenterats de senaste månaderna. När det gäller unga handlar det väl framför allt om de reformer som pågår inom ramen för utbildningen, alltså helt enkelt reformer för en bättre skola. Men inte minst införandet av yrkesutbildningar underlättar för många barn och unga som inte vill läsa teoretiska ämnen utan i stället på detta sätt kan yrkesutbilda sig och komma ut i branscher som i dag har behov av deras kompetens. Också detta underlättar.

Generellt har regeringen vidtagit åtgärder för att göra det lättare och billigare att anställa unga. Vi har infört sänkta arbetsgivaravgifter för ungdomsgruppen och så vidare. Det är inom ramen för detta som vi menar att vi gör det lättare för unga att komma ut i arbetslivet. Det är klart att det under det närmaste året kommer att vara svårt. Det inser vi. Det kommer att vara svårt för alla. Men detta är de åtgärder som har vidtagits.

Anf.  24  ULF HOLM (mp):

Fru ordförande! Vi kan ha en lång diskussion om vad regeringen gör inrikespolitiskt, om ungdomsgarantin och så vidare, men jag tänkte inte ta upp den diskussionen här. Däremot har jag en fråga om det som gäller social integration. Jag saknar något om delaktighet, om betydelsen av ungas delaktighet i samhället. Vi får titt som tätt rapporter om att det är många som känner att de inte blir lyssnade på i samhället. Det är minst lika viktigt som att ha ett jobb eller att ha familj och vänner. Detta tycker jag är något som man borde lyfta fram tydligare. Det skulle vara lättare att göra det om man påpekade att det ska bli EU-parlamentsval, för då blir alla intresserade.

Jag tycker att detta med ungdomars delaktighet i samhället är en viktig punkt att ta med.

Anf.  25  ORDFÖRANDEN:

Precis som Ulf Holm så riktigt påpekar ska vi försöka hålla oss till rådet och inte hamna i den rena inrikespolitiken, även om det alltid är svårt att dra gränsen.

Anf.  26  MAGDALENA STREIJFFERT (s):

Fru ordförande! En annan viktig fråga i pakten är också möjlighet att förena familje- och privatliv med yrkesliv. Det står inskrivet här, men vi vet att det finns länder i EU som inte tycker att detta är någonting bra, utan där man tycker att mammor ska vara hemma med barnen. Jag vet att det tjeckiska ordförandeskapet lutar åt det hållet. Jag undrar om man är rädd för att denna skrivning hotas. Jag hoppas att den svenska ministern lyfter fram detta som en viktig fråga, trots vårdnadsbidraget.

Anf.  27  Integrations- och jämställdhetsminister NYAMKO SABUNI (fp):

Det är sant, det som sägs. Det är inte helt okontroversiellt med meningarna om att det ska gå att kombinera yrkesliv och familjeliv. Framför allt Tjeckien, som du sade, anser ju att möjligheten för mammor att vara hemma ska likställas med det mammor gör på arbetsmarknaden.

Vi hade en fajt om dessa frågor för bara någon månad sedan, då jag abrupt fick åka till Bryssel för att Tjeckien ville ändra på de här meningarna, som har antagits också i tidigare resolutioner och budskap, bland annat Barcelonadokumentet. Där säger vi att medlemsländerna ska sträva efter att bygga ut barnomsorgen för att ge föräldrar valmöjlighet. Tjeckien vill i stället skriva att länderna ska bygga ut i den mån de bedömer att det behövs. Det är väl självklart att det behövs om man ska kunna kombinera yrkesliv och familjeliv!

Jag tror att det handlar om det historiska. Tjeckien, med sin historia av kommunism där alla tvingades ha barn på förskola, landar nu i det motsatta och säger att ingen ska tvingas. Men poängen är att det måste finnas möjlighet att välja offentlig barnomsorg eller att stanna hemma.

Vi landar i skrivningar om att detta måste ske enligt den nationella kompetensen. Så är det ju med allt samarbete på de här områdena. Det sker enligt den nationella kompetensen. För att tillfredsställa dem fick det väl uttryckas också i text i dokumenten. På det sättet har vi kunnat hålla fast vid de tidigare skrivningar som vi har varit överens om.

Det kommer ett möte för familjeministrarna där jag tror att Tjeckien återigen kommer att försöka ändra skrivningarna. Det finns alltså all anledning för oss att fortsätta, både för mig att kommunicera med familjeministern här i Sverige och för oss att kommunicera med våra kolleger i andra länder. Vi har som sagt stöd för vår ståndpunkt. Jag är inte alls orolig för att det kommer att ändras.

Jag behöver inte svara på din kommentar, Ulf, men jag vill säga att det som du vid förra mötet uppmärksammade om konstiga skrivningar i det översatta dokumentet – det gällde resolutionerna om sexuell aktivitet – har vi ändrat. Felet fanns inte i ursprungsdokumentet utan i översättningen. Vi har försökt översätta på ett bättre sätt nu.

Anf.  28  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Det där minns vi nog alla, tror jag.

Anf.  29  MAGDALENA STREIJFFERT (s):

Jag ska fatta mig kort. Jag tycker att det som ministern säger är jättebra. Det är viktigt att också prata med familjeministern om de här frågorna. Jag hoppas verkligen att hela regeringen står bakom de här skrivningarna.

Anf.  30  ORDFÖRANDEN:

Därmed verkar diskussionen på den här punkten vara färdig. Då finner jag att vi har majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Vi går till punkt 4, Diskussion om bättre genomförande och ökad synlighet för den europeiska ungdomspakten. Den behandlades i nämnden den 8 februari förra året, då det fanns majoritet för regeringens ståndpunkt. Underlag är utsänt. Frågan har kanske till och med delvis berörts.

Anf.  31  Integrations- och jämställdhetsminister NYAMKO SABUNI (fp):

Det är en diskussionspunkt. Ordförandeskapet har tagit fram en rapport som ligger till grund för diskussionerna. Det finns två teman, och vi förväntas att välja ett av dem att göra inlägg om. Första temat är hur vi bättre kan implementera ungdomspakten, och det andra temat handlar om hur vi kan öka synligheten för pakten och det arbete som görs inom dess ram.

Vi väljer att tala om det andra temat, alltså ökad synlighet. Vad vi kommer att konstatera i det inlägget är väl helt enkelt att det sätt som vi har arbetat på de senaste åren har lett till att ungdomsperspektivet och ungdomsfrågorna har kommit högre upp på den politiska agendan i samtliga medlemsländer. Men vi ser också att det finns anledning att fördjupa detta och tänka vidare på hur man ska kunna underlätta ytterligare för andra statsråd. Eftersom det här är ett tvärsektoriellt perspektiv måste ju andra statsråd göra rätt saker utifrån vårt perspektiv.

Det är väl bara att konstatera att mainstreaming av ungdomsperspektiv i politiken är en strategi. Utifrån denna strategi måste vi bli bättre på att utveckla arbetsmetoder. Vilken typ av metoder kan vi utveckla för att underlätta för andra statsråd att ha med ungdomsperspektiv i sina politiska åtgärder? Vi menar att det delvis handlar om att bli bättre på att lägga fram lägesrapporter om hur det ser ut för unga på de olika politiska områden som är prioriterade. Det kommer att handla om att sammanfatta politiken.

Vi har gjort en sammanfattning av det som under de senaste två åren har gjorts och som har bäring på unga. Jag tror att det är ett bra sätt att jobba på. När man jobbar tvärsektoriellt är det annars lätt att missa vad som egentligen sker. Alla tittar på ungdomsministern och ungdomsdepartementet, men det är inte där saker och ting sker. Vi förser ju sakdepartementen med kunskap. Att sammanställa politiken på det här sättet tror vi underlättar för att man ska få perspektiv på och överblick över vad regeringen gör.

Vi har tagit med oss några extra exemplar för dem som vill titta igenom detta.

Detta handlar också om att vi ska fungera som en typ av språkrör. Jag har ju till exempel ett ungdomsråd där jag möter representanter från ett antal ungdomsorganisationer. Det som kommer fram där bör jag framföra till mina kolleger i regeringen, och jag bör framför allt bjuda in kolleger till råden för att de ska kunna kommunicera direkt med unga. Det är denna typ av åtgärder som vi kommer att försöka framhålla som viktiga att ha med för ungdomsministrarna för att vi ska kunna underlätta för andra statsråd att lägga större vikt vid ungdomsperspektivet i de politiska åtgärderna.

Anf.  32  CHRISTINA AXELSSON (s):

Tack så mycket för informationen, ministern! Det är ju bra om vi i det utdelade materialet får underlag för ministerns tyckande. Under den tidigare dagordningspunkten står i vårt material bara att Sverige stöder utkastet. Här står det bara att diskussionspunkterna bifogas. Det är bra om vi får en hint om detta, så att vi kan diskutera det innan.

Jag tänkte fråga om detta att man ska kommentera bara punkt 2. Jag tycker att frågan hur man engagerar ungdomsorganisationer också borde vara något för Folkrörelsesverige att diskutera och ta upp. Det handlar om vikten av att ungdomar via sina organisationer också kan ha ett utbyte med varandra.

Vi pratade här tidigare om skolan och om att man skulle kunna få välja gymnasium, inte bara mellan Botkyrka och Huddinge utan kanske också i övriga europeiska länder. Då är det också viktigt att man ser att ungdomars resande på något sätt bör uppgraderas och prioriteras. Alla har i dag inte råd att ens göra ett studiebesök i något annat land. Det är väl också något som regeringen kan ta med sig, alltså att man försöker att få till stånd ett ökat utbyte. Det finns utbytesprogram, och man kan kanske förstärka dem.

Sedan hoppas jag att de lägesrapporter som ministern talade om – det är väl olika statistiska sammanställningar som man drar lärdom av – alltid gör en uppdelning mellan unga män och unga kvinnor, så att man även får det perspektivet. Jag tror att jämställdhet är en överlevnadsfråga för framtiden. Det är viktigt att vi också från Sveriges sida alltid pekar på de synpukterna.

Anf.  33  ORDFÖRANDEN:

När det gäller underlag kan jag nämna att det på den kommenterade dagordningen under stora siffran 2 står om det svenska inlägget som planeras. Där står att den så kallade ungdomspakten är ett bra exempel på hur ungdomsperspektivet integreras i en EU-process. Det har statsrådet också nämnt.

Visst ska man ha en ståndpunkt även inför en diskussion. Min bedömning är att en sådan är framförd. Vill statsrådet förtydliga den får hon förstås göra det.

Anf.  34  Integrations- och jämställdhetsminister NYAMKO SABUNI (fp):

Det är nog inte så lätt att inför den här typen av diskussionspunkter, där vi så att säga tycker till, börja samla ihop den svenska ståndpunkten. Den svenska ståndpunkten kommer väl till när man sedan börjar jobba med dokumenten för att få ihop en resolution om hur vi ska förbättra synligheten. Om det ska produceras någonting är det viktigt att ta till vara erfarenheter från EU-nämnden och riksdagen för att i så fall få fram den svenska ståndpunkten.

Denna typ av diskussioner är politiska inlägg där jag känner mig fri att tala om det jag tycker är viktigt. Så småningom kan vi få ihop en svensk ståndpunkt som sedan kan bli en EU-ståndpunkt.

Anf.  35  ORDFÖRANDEN:

Då måste jag själv gå in här. Så här är det för nämndens del: ”Tycka till” och ”ståndpunkt” är lite samma sak för oss egentligen. Vi är medvetna om att det här är en diskussion och inte ett skarpt slutbeslut. Det skiljer vi på. Men även inför en diskussion är det viktigt för riksdagen att veta i vilken riktning regeringen vill driva debatten till exempel. Det är det vi avser med ståndpunkt. Det är därför vi sitter och frågar, alltså för att höra den ståndpunkten. Ståndpunkten vi vill lyfta fram, pakten, så här jobbar vi med mainstreaming – det uppfattar jag som en ståndpunkt. Sedan ska vi förhålla oss till det. Tycker till gör regeringen så att säga, och det är det vi kontrollerar i riksdagen och förhåller oss till. Jag ville bara förtydliga det, så att vi är på samma spelplan allihop.

Anf.  36  Integrations- och jämställdhetsminister NYAMKO SABUNI (fp):

Inriktningen finns, som sagt, framlagd i den kommenterade dagordning som finns, men själva inlägget är inte klart. Ni får inte talet i dess helhet, ni får inriktningen på vad vi kommer att tycka. Detta finns här.

Anf.  37  ORDFÖRANDEN:

Det räcker utmärkt. Det är precis det vi ska ta ställning till.

Anf.  38  CHRISTINA AXELSSON (s):

Jag fick inte svar på min fråga. Jag tyckte att ministern också skulle ta upp det här med ungdomsorganisationer och den delen. Jag kan förstå det här med inriktning, men jag vänder mig kanske framför allt mot punkten innan, punkt 3, där ministern sade väldigt mycket. Här står det bara: Sverige stöder utkastet.

Det är bra om vi vet så mycket som möjligt i förväg. Det var mer ett medskick. Jag håller helt med ordföranden om att det inte bara är att åka ned till Bryssel och tycka till. Vi sitter faktiskt här för att vara med och säga vad vi tycker. Det får ministern ta med sig.

Anf.  39  Integrations- och jämställdhetsminister NYAMKO SABUNI (fp):

Ungas möjligheter till organisering var en av de frågor vi tog upp på förra rådsmötet. Den frågan är med hela tiden. I utkastet har jag nu talat om vilka saker som ingår i det som kommer att vara inlägg under punkt 2, den punkt som vi tänkte göra inlägg i. Jag hade inte tänkt nämna det här igen, men det är klart att det är en del av de viktiga bitar som finns för att göra unga delaktiga i politiken. Men hur gör vi ungdomssamarbetet på EU-nivå mer synligt? Det är en annan fråga. Frågan om ungdomars möjlighet till organisering diskuteras dock hela tiden, och den diskuterade vi senast, som sagt.

Anf.  40  ORDFÖRANDEN:

Därmed känns det som att dagens diskussion är genomgången inför den kommande diskussionen. Jag konstaterar att vi har stöd för regeringens här redovisade upplägg inför fortsatta förhandlingar i denna fråga, som det heter. Det verkar vi vara överens om.

Jag har inga fler ungdomsfrågor på rådets agenda vad gäller beslutsfrågor, ej heller några övriga frågor, såvitt jag vet. Tjänstemännen skakar på huvudena. A-punktslistorna ligger numera utanför nämndssammanträdet. Det innebär att vi är färdiga med statsrådet Sabuni, om hon inte har något annat hon vill tala om för oss.

Anf.  41  Integrations- och jämställdhetsminister NYAMKO SABUNI (fp):

Då har jag bara att önska en trevlig helg!

Anf.  42  ORDFÖRANDEN:

Tack detsamma, och lycka till på rådet!

Vi får se om statssekreterare Alterå har kommit för att prata energi med oss.

3 §  Transport, telekommunikation och energi (energi)

Statssekreterare Ola Alterå

Återrapport från ministerrådsmöte den 8 december 2008

Återrapport från ministerrådsmöte den 12 januari 2009

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 19 februari 2009

Anf.  43  ORDFÖRANDEN:

Statssekreterare Alterå har redan hunnit hit, pigg och glad. Näringsministern har tyvärr insjuknat. Därför får vi i stället glädjen att umgås med statssekreterare Alterå en liten stund. Vi beklagar det i det ena ledet och gläder oss åt det i det andra.

Vi ska ta fram transport‑, telekommunikations- och energirådspapperen och framför allt prata energi den här gången. Vi ska börja med återrapporter. Det finns två, från ministerrådsmötet den 8 december och från det extra TTE-möte som hölls den 12 januari. Om statssekreteraren vill nämna det i samma veva må väl det vara hänt och kännas naturligt.

Däremot kan jag redan nu säga att vi försöker göra så i nämnden att vi tar den fortsatta diskussionen om till exempel energiförsörjning när vi kommer till den punkten inför det kommande rådet. Frågor får man gärna ställa om återrapporterna, men vi brukar försöka hålla dem till det som har varit och som vi har stängt om, så att säga.

Underlag är utsänt om dessa gångna rådsmöten. Vill statssekreteraren kommentera dem får han det. Det måste han inte alls; det är helt frivilligt.

Anf.  44  Statssekreterare OLA ALTERÅ:

Jag kan ge en kort återrapport från mötena. Jag tackar för det varma välkomnandet.

Vi landar på den 8 december. Då var det stora klimat- och energipaketet annonserat som en lägesrapport, men det kom att bli en lunchdiskussion, som de facto löste de sista frågorna i förnybarhetsdirektivet, den del som energiministrarna hade att hantera i detta stora och viktiga paket för Europa som sedermera också har kunnat landa i både Europeiska rådet och parlamentet och nu finns på plats.

Man antog också en allmän inriktning rörande ekodesigndirektivet, som vi har diskuterat också i EU-nämnden tidigare. Sedan förde man en debatt om den andra strategiska energiöversynen. Den diskussionen såg väl ut ungefär som den har gjort vid tidigare tillfällen. Det finns en talrik grupp länder som egentligen fokuserar helt och hållet på infrastrukturutbyggnad, gasledningar, oljelagring och solidaritetsmekanismer och naturligtvis även de externa energirelationerna till EU:s omvärld. En annan grupp EU-länder, däribland Sverige, betonar att det fortsatt finns en viktig koppling mellan klimatåtgärderna och försörjningstryggheten. Effektivare energianvändning och förnybar energi är också ett sätt att öka försörjningstryggheten. Det har inte minst Sverige konkret erfarenhet av.

Sedan kommer vi till det extra mötet den 12 januari, som inkallades med väldigt kort varsel på grund av Ukraina–Ryssland-krisen. Där fördes en diskussion. Man landade i rådsslutsatser som uppmanade båda parterna att återuppta gasleveranserna. Man pekade på ett antal saker som behöver göras för att minska risken för den typen av kriser i framtiden. Det handlade om solidaritetsmekanismer på både bilateral och regional nivå, satsningar på infrastruktur – det ska finnas gasledningar så att man kan pumpa gasen dit där den behövs när försörjningen stryps någonstans – diversifiering av energikällor och transportvägar och också utarbetande av bättre krismekanismer och transparens.

Jag tror att det var det väsentliga i återrapporterna.

Anf.  45  ORDFÖRANDEN:

Vi lägger återrapporterna till handlingarna.

Vi går in på information och samråd inför rådsmötet som kommer. Det är ordinarie ministerråd, TTE, i energifrågorna. Om detta har näringsutskottet informerats så sent som i går av statssekreterare Alterå. Han informerade då också om den lunchdiskussion som inte står på rådets agenda men likafullt kanske är det materiellt mest intressanta. Det får han berätta om snart. Det informerade han om i alla fall. Sedan har det varit överläggningar i vissa fall, och det nämner jag punktvis när vi kommer dit.

Det första vi kommer till är punkt 3, Energitrygghet. Om jag förstår förberedelserna inför rådet rätt – och det här har vi suttit och laborerat med tillsammans med tjänstemännen – flyter energitrygghetspunkten och lunchdiskussionen om energiförsörjning politiskt ihop med varandra. Det är samma ämne ni pratar om på båda ställena. Det är väl det som är det politiskt mest intressanta också.

Jag skulle föreslå att vi sambehandlar punkt 3 med förberedelserna inför lunchdiskussionen, om det är okej för statssekreteraren. Vi börjar prata nu om energiförsörjning. Sedan håller jag reda på att vi fattar rätt beslut om rätt saker. Det är lite skillnad på punkterna 3 a, som är en diskussionspunkt, och 3 b, som är en skarpare beslutspunkt, där det har varit överläggningar i näringsutskottet med stöd för regeringens ståndpunkt men avvikande meningar från mp och särskilda yttranden från s och v.

Lunchdiskussionens ämne, energiförsörjning, har nämnts även inför Ekofin, som hade den här infrastrukturlistan. Då fanns det stöd för regeringens upplägg inför fortsatta förhandlingar. Dessa frågor – bara för att förenkla ytterligare – har också behandlats inför mötet i allmänna rådet. Då hade vi också EU-nämnd, detta den 26 januari. Vi samrådde även inför det extra TTE-rådet, som redan är omnämnt. Vid samtliga dessa tillfällen fanns det stöd för regeringens då angivna ståndpunkt. Hela infrastrukturlistan finns utdelad till nämndens ledamöter i utskick 1.

Det är vad vi har med oss i frågan om energitrygghet. Jag skulle föreslå – jag uppfattade det som att statssekreteraren nickade – att vi ger oss på ett försök att köra en allmän diskussion om energiförsörjning. Vi börjar nu, och så får vi se hur det går.

Anf.  46  Statssekreterare OLA ALTERÅ:

Vi provar det. Det låter bra.

Jag vill med en gång säga att den i huvudsak handlar om punkterna 3 a och 3 b. Det finns skäl att påminna om att energiministrarna har en väldigt perifer roll i lunchdiskussionen kring Recovery Plan. Jag har egentligen inte i EU-nämnden tänkt göra någon större punkt av det på er dagordning eftersom ni har andra ministerråd. Det är mycket riktigt allmänna rådet som beslutar, och det är finansministrarna i Ekofin som har finansieringen.

Anf.  47  ORDFÖRANDEN:

I regeringen är det Finansdepartementet som har någon av de här punkterna. Nu vet nämndens ledamöter det.

Anf.  48  Statssekreterare OLA ALTERÅ:

Exakt! Därmed handlar det i första hand under punkt 3 a och 3 b om uppföljning av gaskrisen. Det är energiförsörjning och försörjningstrygghet som är det absolut dominerande temat för ögonblicket, föranlett av att det är ämnesområdet för den andra strategiska översynen och dessutom en prioritering för det tjeckiska ordförandeskapet. Det har inte blivit mindre av de akuta händelserna.

Det kommer att ske muntlig information och uppföljning av Ryssland–Ukraina-krisen, som sedermera fick sin, åtminstone tillfälliga, lösning efter det extra ministerrådet. När det riktiga extra ministerrådsmötet var avslutat fanns representanter där från både Ukraina och Ryssland, både politiska och från respektive bolag. Det gav en intressant inblick i konflikten, men också en inte så uppmuntrande bild av den samtalston de hade sinsemellan. Man förstår djupet av det förtroendeproblem de har. Det var på det sättet en lite nedslående upplevelse.

När vi åkte hem trodde ministrarna att det fanns en lösning, men den fanns inte sedan på morgonen, utan det dröjde ytterligare en tid innan krisen kunde lösas och gaskranarna öppnades igen.

Ministern har inte för avsikt att visa någon stor aktivitet i den här debatten, men kommer vid behov däremot att signalera att vi självklart som inträdande ordförandeland är beredda att hantera frågorna. Vi kommer säkert under vårt ordförandeskap att få ta hand om saker på ett annat sätt än vi annars skulle ha gjort, till exempel en tidigareläggning av gasförsörjningsdirektivet.

När vi så kommer in på 3 b, som är rådsslutsatserna kring den andra strategiska energiöversynen, den formella punkten på dagordningen och därmed den viktiga punkten för EU-nämnden, kan man säga att rådet tidigare har hållit en första policydebatt.

Det är viktigt att se det i relation. Det fanns den första strategiska översynen. Det var den som ledde fram till 20-20-20-målen och landade i det stora klimat- och energipaketet före årsskiftet. Nu är det nästa steg i processen.

Den ska vara ett slags rullande process i EU-systemet med översyn av energipolitiken. Vi ser hur mycket det har präglat dessa två år. Det är därför ett viktigt uppspel för de kommande två åren. Det är vad som ska ske under det svenska ordförandeskapet och också framåt.

Kärnan i meddelandet är den europeiska handlingsplanen för försörjningstrygghet och solidaritet i energisektorn. Man skissar där på nödvändiga analyser och åtgärder som behöver göras. Det är i princip inom fem områden.

Det handlar om att utveckla infrastrukturen. Det kopplar till lunchdiskussionen och de akuta frågorna. Det handlar om de externa relationerna med EU:s omvärld. Det handlar om solidaritet och framför allt olika krismekanismer. Hur uppträder EU:s medlemsländer när den typ av kriser inträffar som vi såg kopplat till Ukraina och Ryssland? Det handlar om energieffektivisering, att använda energin effektivare och på det sättet minska beroendet, och om inhemska energikällor för att därmed minska det externa importberoendet till EU.

Kommissionen söker i meddelandet stöd från rådet för inriktning av slutsatser. Det blir också energiministrarnas inspel till vårtoppmötet.

Vi menar att rådsslutsatserna ganska väl speglar kommissionens förslag. Där finns också det som Sverige hela tiden har fäst uppmärksamhet på. Det handlar om att inte glömma sambandet till klimat och den tidigare översynen, förnybar energi och energieffektivisering.

Det är klart att det präglas av gaskrisen. Fokus på infrastruktur och de externa relationerna har ökat. Vi menar att det är naturligt att så sker. Men det är viktigt att inte tappa fokus på det långsiktiga. Att långsiktigt undvika den typen av kriser handlar också om att minska EU:s beroende av extern fossil energi. Den strategin måste vara långsiktig. Det handlar om global konkurrenskraft och kostnadsläge men även om försörjningstrygghet.

Sammantaget kan man säga att vi också framhåller marknaders betydelse. Det finns en tendens att å ena sidan diskutera tredje marknadsdirektivet, unbundling, att få marknaden att fungera och att det ska styra infrastrukturinvesteringarna rätt.

När det sedan blir väldigt angeläget handlar det om EU-finansiering och offentliga medel. Då finns en tendens att släppa greppet om att utveckla marknader. Vi är måna om att också där hålla fast vid den långsiktiga kursen.

Sammantaget kan man säga att vi kan stå bakom de föreslagna rådsslutsatserna. Det har inför Coreper sent spelats in olika nationellt färgade förslag med projekt som bör nämnas och så vidare. Vi är lite osäkra på hur mycket av det som kommer upp på själva rådsmötet. Som det nu ser ut har vi sagt att Sverige kan ställa sig bakom förslaget till rådsslutsatser.

Därmed tror jag att jag har föredragit dessa punkter.

Anf.  49  ORDFÖRANDEN:

Det tycker jag absolut att det låter som.

Anf.  50  CARINA OHLSSON (s):

Fru ordförande! Det är inte helt lätt att förstå de signaler som skickas ut både nationellt och på EU-nivå. Jag tycker att den svenska ståndpunkten är bra när man talar om utvecklingen av delarna som rör diversifiering mot förnybar energi och energieffektivisering.

När man läser i återrapporten står det att en del medlemsländer har fört fram att kärnkraften kan vara en källa till koldioxidfri försörjning. Det motsatta lägret tycker någonting helt annat. Man ska satsa på förnybar energi och energieffektivisering. Där står Sverige med. Det är daterat den 8 december.

Statssekreteraren talar om nationellt färgade åsikter. Det har kommit nationellt färgade åsikter här hemma. Det är klart att EU-länderna inte stänger av sådant som händer i de olika nationerna. Infrastrukturutveckling kan helt plötsligt betyda någonting annat än vad det betydde när man sade detta på förra rådsmötet.

Jag skulle gärna vilja höra om det. Står det kvar, eller kommer man att ta upp det som man har tagit upp också nationellt? Det gäller både infrastrukturutveckling och satsning på kärnkraft. Har man bytt läger och är med de länder som tycker att det är en välkommen källa till koldioxidfri försörjning?

Det skulle jag gärna vilja veta. Det är svårt att annars förstå vad den svenska ståndpunkten är.

Anf.  51  Statssekreterare OLA ALTERÅ:

Jag instämmer i att alltihop är en komplicerad materia. Med nationellt färgad syftade jag i det här sammanhanget på att man i rådsslutsatser vill nämna till exempel enskilda gasprojekt som heter det ena och det andra för att referera till att de finns i den tidigare TEN-planen och på något sätt fokusera när det kommer till finansiering och sådant.

Jag måste erkänna att för mig var frågan komplicerad. Jag är inte säker på att jag riktigt förstod den.

Anf.  52  ORDFÖRANDEN:

Jag skulle tro att det handlar lite om hur partiledaröverenskommelsen påverkar regeringens linje på energirådet. Det var jag sugen på att fråga själv, även om vi kanske har lite olika ingångsvärden.

Anf.  53  Statssekreterare OLA ALTERÅ:

I see. Då kan jag svara på den frågan. Jag tror inte att den påverkar över huvud taget. Att kärnkraft är en koldioxidfri energiproduktion är ovedersägligt. Jag tror att jag tidigare sagt att naturlagarna inte är föremål för förhandling, och det är de inte heller på den här punkten.

För vissa medlemsländer är det viktigt. Vissa vill utveckla kärnkraft och ser det som en del i lösningen. Andra har den absolut motsatta policyn. Sverige är ett land med mycket kärnkraft. Om man läser av hela riksdagens inställning tror jag att vi kommer att vara det under överskådlig tid.

Allianspartiledarnas överenskommelse om energin och den som vi nu diskuterar med oppositionspartierna har väldigt tydligt fokus på att expandera förnybar energi i stora volymer i högre takt än vad vi gjort tidigare i Sverige och öka effektiviseringen. Den präglar också vår politik i EU. Den föranleder inte någon förändring av våra ståndpunkter.

När det gäller kärnkraften har vi tidigare delat kommissionens syn att det är en nationell fråga. Det kommer vi att fortsätta att hävda. Det är upp till varje medlemsland och också Sverige att göra det. Det är den diskussion vi nu har haft mellan regeringspartierna. Vi har startat den i går med alla partierna i riksdagen. Det är vår absoluta övertygelse att det är viktigt att vi kan nå en så bred samsyn som möjligt om den långsiktiga inriktningen.

Anf.  54  CARINA OHLSSON (s):

Jag förstod också detta med nationellt färgade åsikter. Jag var bara lite elak där. Jag ser det utspel som var häromveckan som ett färgat förslag.

Det som står i återrapporten, och som jag kopplar ihop med den svenska ståndpunkten, är att några medlemsländer har sagt att kärnkraften är en källa till koldioxidfri försörjning. Det har jag precis i dagarna hört även statsministern säga.

Det står i återrapporten att det motsatta lägret säger att det inte är det utan att det handlar om förnybar energi. Dit hör Sverige. Jag undrar om man, från det att mötet har varit fram till den svenska ståndpunkten nu, har ändrat uppfattning. I så fall har man bytt läger och är nu av den åsikten som statsministern har uttryckt. Det är den konkreta frågan.

Är det vad som står här som fortsatt är den svenska ståndpunkten, att det är fokus på förnybar energi när det handlar om klimatfrågan och koldioxidfri försörjning?

Anf.  55  Statssekreterare OLA ALTERÅ:

Förlåt, jag måste fråga så att jag vet att jag har uppfattat det exakt. Vilken åsikt hade statsministern uttryckt?

Anf.  56  CARINA OHLSSON (s):

Det som finns i återrapporten är att några medlemsländer säger att kärnkraft är en källa till koldioxidfri försörjning. Det är vad man talar om, och det står det. Det har jag även hört statsministern säga.

Det står i handlingarna att Sverige hör till det motsatta lägret där man talar om att man ska driva förnybar energi. Står man fortfarande kvar vid det som står i återrapporten, eller har man ändrat åsikt? Det är vad jag vill veta.

Anf.  57  ORDFÖRANDEN:

Jag kan inte tala för statsministern, men jag var på hans frågestund i går. Jag tror att statsministern aldrig har uttalat sig i strid mot naturlagarna. Däremot har han sagt att kärnkraften är fri från koldioxidutsläpp. Det är möjligtvis det, antar jag.

Anf.  58  Statssekreterare OLA ALTERÅ:

Då har jag förstått. Svaret är väldigt enkelt på båda frågorna. Först ska jag säga att beskrivningen av två läger kan bli lätt förenklad. Det är något slags pedagogisk beskrivning av diskussionen.

Jag kan svara ja på båda frågorna. Kärnkraft är koldioxidfri elproduktion, svar ja. Den svenska ståndpunkten kvarstår med fokus på förnybar energi och effektivisering, svar ja.

Anf.  59  SUSANNE EBERSTEIN (s):

Vi har i EU-nämnden tidigare uttryckt oro för en gemensam elmarknad bland annat av omsorg om vår basindustri. Det har varit samråd i näringsutskottet. Då hade vi vad som kallas för ett särskilt yttrande. Det vill vi uppgradera till en avvikande mening.

Vi tycker att man ska ha en nordisk elmarknad. Vi har den uppfattningen att vi tycker att en nordisk elmarknad även innefattar de baltiska länderna.

Anf.  60  ORDFÖRANDEN:

Det är noterat.

Anf.  61  ULF HOLM (mp):

Fru ordförande! Tack så mycket för återrapporten och föredragningen av ärendet. Jag tycker inte att den här frågan egentligen är så komplicerad. Däremot har jag väldigt svårt att förstå vad regeringen tycker.

I underlaget står att regeringen har fått gehör för majoriteten av sina förslag och därmed kan acceptera slutsatserna och att man satsar på förnybar energi och energieffektivisering. Men det är inte vad som avspeglas i rådsslutsatserna.

Om vi till exempel tittar på punkten 3 b, som kommer att antas på Ekofin, som gäller de 5 miljarderna i återhämtningsplanen, är det inte en storsatsning på energieffektivitet och förnybara energikällor.

Det går 500 miljoner euro till havskraftsbaserad vindkraft. Men det går faktiskt 1 250 miljoner euro till avskiljande och lagring av koldioxid. Det är en teknik som vi i dag inte vet om den fungerar eller inte, utan det är en forskning som ligger längre fram i perioden. Den andra delen går till sammankoppling av gas- och elnät. Det är inte heller förnybara energikällor.

Var återfinns regeringens uppfattning att den stora satsningen ska ske på förnybara energikällor i EU? Hur ser det ut i det konkreta? Visst går det bra att sitta här och tala och skriva i slutsatserna att det är det svenska fokuset. Men det syns inte i rådsslutsatserna.

Det är det stora problemet. Det är därför vi har en avvikande mening i näringsutskottet som jag följer upp i nämnden eftersom jag inte har fått några klargöranden på den punkten. Det har i stället varit ett dribblande som slutar med: Regeringens nya åsikter om kärnkraft kommer inte att påverka hur vi agerar i EU, utan det är fortfarande energieffektivisering och förnybar energi som är huvudfokus.

Nej, det är det inte för regeringen. Där lurar ni oss i EU-nämnden och i riksdagen. Det måste vi få ett klargörande av. Jag anmäler fortsatt avvikande mening för Miljöpartiet.

Anf.  62  ORDFÖRANDEN:

Den är noterad.

Anf.  63  Statssekreterare OLA ALTERÅ:

Vi genomförde de informella diskussionerna i EU och samråden i näringsutskottet. Vi har EU-nämnden för att så gott och så samlat som möjligt företräda en svensk ståndpunkt i Europa. Min uppfattning är att det i all huvudsak är så, mer än vad som framgår av den allmänna debatten. Jag hoppas att det möjligen är en process som kan ta det vidare till samsyn om detta och också energipolitiken; det visar sig.

Den infekterade frågan har handlat och handlar fortfarande om reaktorerna. Om Ulf Holm nu menar att regeringen lurar EU-nämnden och dessutom näringsutskottet är det en ganska allvarlig anklagelse och en förtroendefråga.

Det enkla svaret på Ulf Holms formella fråga handlar om att rådsslutsatserna gäller andra strategiska energiöversynen. De siffror han talar om gäller en helt annan fråga vid ett helt annat ministerråd. Det handlar om en förhandling om budgetfrågor. Det är det första svaret. Vi talar om två olika frågor och två olika ministerråd.

Det är klart att förhandling om budgetmedlen är ett utflöde av 27 medlemsländers olika prioriteringar. Är man ansvarig för Sverige i den förhandlingen kommer man också till en punkt där man ser att man inte kommer längre.

Det kan vara väsentligt att värna budget och budgetprinciper, som också har varit Sveriges ståndpunkt, eller i ett annat läge säga att vi måste acceptera det och vinna stöd för vindkraftspark på Kriegers flak eller en förbindelse till Baltikum. Det gläder mig att det nu tydligen finns en samsyn om det genom att man definierar Norden som inkluderande Baltikum. Det är alltså en kombination av att hävda en stark svensk ståndpunkt och att också se vad som är möjligt i förhandlingarna.

Men jag måste säga att jag kände att det där i huvudsak var ett utflöde av en nationell diskussion snarare än det vi verkligen har på dagordningen.

Anf.  64  ORDFÖRANDEN:

Nu är det inte varje dag som det blir diskussion om att luras, om förtroende och sådant, så jag ger Ulf Holm möjlighet till en följdfråga innan vi går vidare.

Anf.  65  ULF HOLM (mp):

En följdfråga var det kanske inte riktigt fråga om nu, mer ett förtydligande av tidigare ståndpunkt.

Det jag menar är att beträffande punkten 3 b finns detta med från återhämtningsplanen, som mycket riktigt ska antas på Ekofinmötet senare, så vi har fått underlag till just den diskussion som finns här. Fördelningen av medel där gör att man inte kan hävda att huvuddelen eller en stor andel går till energieffektiviseringar och förnybara energikällor, utan där går huvuddelen av de ekonomiska medlen till någonting helt annat.

Liknande är det på de punkter som finns under punkten 3 b. Det är fina skrivningar, men huvuddelen har ju ändå fokus på att hålla fast vid det gamla.

Jag blandar inte in kärnkraftsdiskussionen där, därför att jag vet att man inte brukar diskutera den på EU-nivå eftersom alla vill hålla den på nationell nivå. Den hör inte heller hemma där. Men även i de punkter som finns kvar under 3 b ligger huvudfokus på att fortsätta med fossil energi, gasledning och så vidare, och det anser vi inte vara den riktiga formuleringen. Då tycker vi inte att regeringen, som man skriver, ska vara nöjd med att huvudfokus har kommit på energieffektivisering och förnybara energikällor. Det är inte sant.

Anf.  66  ORDFÖRANDEN:

Den uppfattningen är noterad. Vi ska gå vidare på talarlistan. Innan dess ska jag nämna att frågan kommer att behandlas inte bara på Ekofin utan mycket riktigt också på allmänna rådet och sedan på toppmötet, så vi lär återkomma i den här frågan.

Anf.  67  Statssekreterare OLA ALTERÅ:

Jag har en ordningsfråga. Jag har inte alla papper, era pm och sådant, men Recovery Plan är Recovery Plan. Punkt 3 b handlar ju om rådsslutsatser kring andra strategiska energiöversynen. Jag vill fortfarande hävda att det är en annan fråga som ledamoten talar om. Den är naturligtvis ett utflöde av att Europa är hyggligt dominerat av fossil energi, och det finns ett antal andra regeringar med andra uppfattningar. Jag vill bara inte släppa det.

Anf.  68  ORDFÖRANDEN:

Det som knepar till det här lite är att inför Ekofinministrarnas möte senast var frågan om energiinfrastruktur med i diskussionen om återhämtningsplanen. Den frågan måste man få ha med sig i den här diskussionen när vi pratar om energi. Det var därför jag refererade till Ekofin och nämnde att frågan i den svenska regeringen bereds av Finansdepartementet. Det här är ju ett delat ansvar även i regeringen. Det är alltså rimligt och helt okej att referera till den listan, eftersom det är energiförsörjning vi pratar om.

Anf.  69  Statssekreterare OLA ALTERÅ:

Absolut. Jag menar bara att de slutsatser vi föreslår och nämnden ställer sig bakom handlar om det som finns i texten.

Anf.  70  ORDFÖRANDEN:

De gäller energiöversynen, ja.

Anf.  71  Statssekreterare OLA ALTERÅ:

Jag diskuterar det gärna i sak – jag vill inte vara kantig på det sättet – men om man gör det till något slags facit för om vi håller vår linje eller inte gör det mig bekymrad.

Anf.  72  ORDFÖRANDEN:

Det är så här: Vi har en diskussion som måste få spreta lite inför lunchdiskussionen, eftersom den måste få spreta lite. Det skarpa textbeslut vi ska ta sedan rör rådsslutsatser om energiöversynen och inget annat.

Anf.  73  Statssekreterare OLA ALTERÅ:

Jag instämmer!

Anf.  74  BJÖRN HAMILTON (m):

Fru ordförande! Det är klart att det kliar i fingrarna här att föra en allmän energipolitisk debatt eftersom det här är intressanta och brännande frågor och omfattar oss väldigt mycket.

Jag som har suttit med i de informationsmöten vi har haft i näringsutskottet skulle vilja konstatera att det inte förändrar, åtminstone för mig, en tidigare inställning. Regeringen har ju hela tiden talat om de tre ben som ska utgå i näringspolitiken, och det står fast även efter den här alliansöverenskommelsen. Jag tycker att alla påståenden här om att det skulle ha förändrats och så vidare och att man skulle ha svängt efter informationen i näringsutskottet inte stämmer. Det är en fast linje som regeringen har haft och som också speglas i den inställning man har i EU-förhandlingarna.

Jag skulle även vilja kommentera det här med infrastruktur. Det kan inte vara fel att Sverige kan hjälpa till att förbättra klimatsituationen och koldioxidutsläppen i Europa. Det finns väl ingen som kan tycka att det är fel. Det är åtminstone självklart för mig. Men det innebär också att vi måste se på energimarknaden i ett större perspektiv och att vi inte bara kan se på Norden. Det är ju i Centraleuropa som de stora utsläppen finns. Om vi kan hjälpa till med vår koldioxidfria energi från Sverige tycker jag att det är alldeles utmärkt.

Anf.  75  STAFFAN DANIELSSON (c):

Det här är mycket viktiga frågor, och det är en mycket viktig diskussion som förs inom Europeiska unionen i de här frågorna och som även har förts länge i Sverige, inte minst de senaste veckorna.

Jag noterade vice ordförandens inlägg som indikerar tveksamhet till handel, samarbete, försörjningstrygghet, solidaritet och så vidare. Sverige är ju ett litet, exportberoende land som förespråkar fri handel för att utveckla tillväxt och välfärd i världen. Det man verkligen diskuterar och som, vad jag förstod, det finns en bred samstämmighet om inom unionen, vilket jag tycker är mycket positivt, är vikten av försörjningstrygghet på energisidan, att kraftfullt utveckla framför allt den förnybara energin och att utveckla infrastrukturen så att vi kan ha en trygghet vid kriser som har förekommit på gassidan och har varit mycket allvarliga. Det skulle då innebära att vi kan handla med energi – att vi kan köpa och sälja.

Jag är bekymrad över tongångarna i svensk debatt nu om att återgå till en mer nationellt inriktad linje och minska handeln. Jag har uppfattat att det finns en väldigt bred samstämmighet i diskussionerna i det här dokumentet om vikten av försörjningstrygghet, att utveckla infrastrukturen och så vidare. Min fråga är: Finns det andra tongångar på andra håll i Europa som lutar åt det håll som vi nu diskuterar i den svenska debatten?

Anf.  76  Statssekreterare OLA ALTERÅ:

Jag måste ägna det här viss eftertanke. Nej, jag kan inte se det. Det finns ju, i en ekonomisk kris, alltid tendenser och risker för att man återgår till ett nationellt perspektiv med mer protektionistiska ingångar till handel och så, men på det här området är min bild att det tvärtom finns en fortsatt väldigt tydlig gemensam färdriktning mot gemensamma marknader, solidaritetsmekanismer och sådant. Jag tycker att det är värt att notera att trots frånvaron av formella solidaritetsmekanismer under Ryssland–Ukraina-krisen fungerade det. Medlemsländer ställde upp för varandra, skickade gas och tog av sina egna lager. Jag tyckte att det var en positiv upplevelse som kändes också i rummet när man kom till Bryssel.

Jag noterade att vice ordföranden anmälde avvikande mening. Det är ingen liten fråga att Socialdemokraterna uppenbarligen vill anmäla avvikande mening. Det är ju en förlängning av frågor som vi har diskuterat i nämnden tidigare: hela tredje marknadspaketet med gemensamma marknader, gemensamma uppföljningsmekanismer och vad de nu kallas, de nya institutionerna och de regionala marknaderna som ska växa samman. Det där kan nog föranleda en fortsatt diskussion, hoppas jag, mellan regeringen och partierna. Det är ju också ett brott mot en långvarig svensk linje på det här området.

Om man tillåter sig, som nämnden, att ta en nationell utgångspunkt är det klart att vi ser det här som viktigt för vår egen försörjningstrygghet och för att på ett effektivt sätt kunna nyttja förnybar energi. Vår analys är att vi i Sverige har möjlighet att producera ännu mer förnybar energi till lägre marginalkostnad än omvärlden, och då blir de här förbindelserna viktiga för att kunna göra det, för att kunna skapa arbete och tillväxt i Sverige och också bidra till minskad klimatpåverkan på den europeiska elmarknaden. Det är alltså ingen oväsentlig sak.

Men jag uppfattar inte de signalerna i övrigt, måste jag säga.

Anf.  77  KARIN PILSÄTER (fp):

Näringsutskottet har i varierande formella nivåer samrått, diskuterat och informerat sig tidigt, sent och så vidare i alla de här frågorna. Det är också så att vår uppgift i utskottet ju inte bara är att ha hand om elmarknadsfrågor och energi, utan vi har över huvud taget en stor roll när det gäller hanteringen av den ekonomiska krisen. Därför var det så i går att den tid då vi egentligen hade tänkt diskutera energifrågor blev mindre än hälften så lång eftersom vi hade en akut fråga om nyemissionen i SAS att diskutera. Vi hann alltså inte prata så mycket som vi skulle ha velat göra om de här frågorna.

Utöver att vi tidigare har samrått om det som beslutspunkten på rådet gäller hade vi också en diskussion om den här bilagan, så att säga, Recovery Plan. Det var ju lite lurigt förra fredagen när papperet kom upp första gången och det inte alls var berett. Så hade vi en diskussion om det i går, och den var informell. Eftersom det kom upp informellt på lunchen kunde vi också lämna lite informella synpunkter som inte är protokollerade. Jag vet att statssekreteraren mycket noggrant lyssnade på vad vi sade, men vi kunde inte diskutera frågan i grunden.

När man då har den formella frågan om relationen mellan fackutskott och EU-nämnden blir vi tillsagda att vi inte får slarva och överlämna saker till EU-nämnden. Ibland har vi inte formellt samråd om mindre frågor där vi tycker att vi har haft samråd om en större fråga. Då behöver man inte särskilt protokollera den när den återkommer som en delpunkt. Det är information eller lite informella synpunkter som lämnas. Vi har ju erfarenhet av att man lyssnar mycket noga på dem också.

Men då blir det lite konstigt om ledamöterna från s, v och mp i näringsutskottet i dag så att säga överprövar och förändrar den ståndpunkt som de avgav på den här punkten, 3 b, där det faktiskt var så att man ställde sig bakom regeringens ståndpunkter. Det var ingen slump, uppfattade jag det som. Jag tror att de vet mycket väl vad de gör när de anmäler ett särskilt yttrande. Det är ju som man brukar säga i Stockholms stadshus: ”Man vill därutöver anföra följande”. Man vill alltså som en liten brasklapp skicka med en annan sak, men man har faktiskt uttryckligen ställt sig bakom de här slutsatserna. Det känns alltså inte jättekul om man överprövar det senare och så att säga byter ståndpunkt.

Men det är ju ett fritt land. Jag ville bara säga att det inte känns jättekul om det inte spelar någon roll, allt det arbete som vi gör och att vi kämpar för att få alla minuter att gå ihop. Man får inte hålla på när kammaren börjar, det är andra akuta ärenden och vi tvingar statssekreterare och ministrar att komma när de egentligen inte alls har tid. Och så har det inte någon betydelse. Men jag är inte sur!

När det närmare gäller själva sakfrågan är det så att om man byter det särskilda yttrandet mot en avvikande mening blir det en helt annan ståndpunkt och inte svar på samma fråga.

Vad gäller listan hade vi en diskussion. Det framfördes olika typer av synpunkter. Det blir ganska råddigt hur det här ska behandlas. Är det verkligen fråga om återhämtning från den här lågkonjunkturen eller från nästnästa? Hur faller det här egentligen in i den sammanlagda strategin? Men de frågeställningar i listan som är direkt relaterade till den svenska geografin är ju ändå sådant som ligger väldigt väl i linje med vår samlade prioritering på både förnybart med Kriegers flak och en nordisk–baltisk elmarknad. Det var så i näringsutskottet, i det informella samråd som var, att man uttryckligen påpekade att man stod bakom den satsningen från oppositionens sida. Det är alltså uttryckligen ett enigt näringsutskott som stöder den delen.

Anf.  78  ORDFÖRANDEN:

Då ska jag försöka svara på formfrågan om riksdagen, för det ska inte regeringen behöva göra. Jag tycker att näringsutskottets ordförande absolut har poänger, framför allt i det att enligt våra noteringar höll ni på med den formella överläggningen i den här frågan i två dagar, om jag är korrekt informerad, och den avslutades den 29 januari, alltså för två veckor sedan. Det är så pass nyligen att underlaget får anses vara känt för riksdagen och att en position i förhållande till det som näringsutskottet hade då bör gälla som riksdagens ståndpunkt i sakfrågan.

Sedan har nämnden alltid beslutssamrådet närmast inför rådet. Det som vi då ska förhålla oss till är om det har hänt något nytt eller oväntat eller om det behöver tas förhandlingshänsyn efter det att sakståndpunkten är fastlagd i riksdagen.

Jag vill bara inskärpa att näringsutskottets ordförande har en poäng där, nämligen att om det inte har hänt något nytt i sak och om regeringen inte har ändrat sig eller vill göra något annat då ska vi verkligen vara mycket noga med att respektera näringsutskottet.

Sedan kan jag inte hindra att det utbryter en diskussion i frågan om huruvida regeringen har tagit nya hänsyn med anledning av de samtal som pågår. Det är det som hamnar mitt i denna diskussion. Med det låter som om vi har talat färdigt om den frågan snart. Statssekreteraren poängterar gång på gång att så inte är fallet och att regeringens ståndpunkt gäller. Då är den mycket riktigt överlagd och fastlagd i riksdagen. I princip är det konstigt om partier har ändrat sig sedan dess eftersom det är samma sak.

Jag vet inte om någon blev klokare av det. Ja, nämnden får överpröva utskott. Men då ska det ha någon form av grund. Partierna är fria att tycka vad de vill. Men det ska i princip vara så att vi här förhåller oss till det som är nytt i förhandlingshänseende. Det är det som vi ska ta reda på. Det gör man naturligtvis som man vill.

Anf.  79  TORBJÖRN BJÖRLUND (v):

Det är lite förvirrat runt denna diskussion just när det gäller frågan om ett särskilt yttrande som vi har haft i näringsutskottet och vad som har ändrats och inte ändrats beträffande dessa frågor. Jag tycker att det är litet rörigt när man ska ta ställning i detta fall. Vi har ett särskilt yttrande i näringsutskottet. Men vi tycker också, utifrån argumentationen här, att det finns anledning att fundera på om vi ändå inte ska anmäla avvikande mening. Det är en svår fråga. Jag gör så att jag anmäler avvikande mening och kommer naturligtvis att följa upp detta även på andra sätt.

Dessa frågor kommer säkert att komma tillbaka på fler ställen.

Anf.  80  ORDFÖRANDEN:

Jag ska inte recensera en motståndare. Men om Torbjörn Björlund upplever att regeringen har ändrat uppfattning kan han ändra sin uppfattning i förhållande till det. Det är det vi ska ta reda på i det här rummet.

Anf.  81  SUSANNE EBERSTEIN (s):

Med det resonemanget skulle man aldrig behöva ha något samråd här när det gäller sådana frågor. Jag förstår mig därför inte riktigt på det här.

EU-nämnden har alltid sista ordet. Självklart är vi ett parti oavsett vilket utskott vi sitter i. Det är inte Folkpartiet som ska recensera om vi har bytt ståndpunkt eller förändrat ståndpunkt över natten eftersom det kan ha med helt andra saker att göra inom vårt parti.

Självklart har vi noggranna och nära kontakter med våra ledamöter oavsett vilket utskott de sitter i.

Vi har hela tiden även i EU-nämnden haft inställningen att vi tycker att det är lite underligt att vi exporterar vattenkraft och importerar kolkraft. Vi är dessutom kanske mer oroliga för vår basindustri än vad alliansregeringen är.

Jag tycker att ett särskilt yttrande inte visar vår ståndpunkt ordentligt. Vi har haft överläggning om det sedan näringsutskottet hade sitt sammanträde, och vi vill vara tydliga med att vi har en avvikande mening. Jag tycker att man i formfrågan ska ha respekt för att vi har rätt att ha det.

Därmed har jag också sagt att när vi uppgraderade det särskilda yttrandet till en avvikande mening har vi, eftersom vi har haft överläggningar om detta, lagt till att även de baltiska staterna borde räknas till den nordiska marknaden.

Anf.  82  ORDFÖRANDEN:

I formfrågan kan jag som majoritetsföreträdare säga att det då också är fullt logiskt att majoritetsledamöter får försöka ta reda på varför oppositionen ändrar sig.

Anf.  83  Statssekreterare OLA ALTERÅ:

Som ordföranden understryker har jag försökt klargöra att regeringens ståndpunkt i dag är densamma i denna fråga som den var i går, för två veckor sedan, för en månad sedan och som jag tror att den i all huvudsak har varit under det senaste decenniet hos svenska regeringar. Men jag bidrar gärna till att klargöra detta ytterligare om det finns frågetecken. Jag tycker att det är viktigt. Jag vill verkligen uppmana er att ställa alla de frågor som behöver ställas.

Jag tror att det skriftliga materialet är kopierat från samma datafil, höll jag på att säga. Men det är bra om vi kan klargöra detta.

På den andra punkten kan jag säga att det som är regeringens ståndpunkt är också Sveriges ståndpunkt. Jag uppfattar, som sagt, att här finns en lång svensk tradition och en linje som har vunnit respekt i Europa på detta område, och vi har varit ledande. Sverige var drivande i det första gemensamma marknadspaketet någon gång under 1996–1999 och i det andra inremarknadspaketet 2003. I båda fallen var Sverige pådrivande för att utveckla en gemensam marknad. Den nordiska är förvisso ett exempel i Europa som går före alla andra. Vi har nu möjlighet att utveckla den också till Baltikum.

Jag deltar själv i EU:s högnivågrupp där de baltiska länderna visar stort intresse för detta. Det är därför en naturlig fortsättning, men också i det större perspektivet.

Om det största oppositionspartiet redan i medierna uttrycker en starkare tveksamhet, eller hur jag ska uttrycka det, noteras det på Utrikesdepartementet, och det ställs frågor. Vi har premiärministrar som ska komma på besök och som undrar över den svenska linjen.

Jag vill därför vädja till representanterna för det stora oppositionspartiet: Låt oss åtminstone kunna ha de samtal som vi påbörjade i går i god ton och i en väldigt positiv anda innan vi drar slutsatser som får betydelse faktiskt inte i första hand för den inrikespolitiska debatten utan naturligtvis för hur Sverige uppfattas i Europa och i världen och på vilket sätt vi kan bidra i dessa frågor. Jag känner bara att det vore olyckligt. Det ska åtminstone inte baseras på något missförstånd.

Om den diskussionen sedan slutar med att det kvarstår en meningsskiljaktighet kommer det att finnas alla möjligheter att uttrycka den både i EU-nämnden och på andra sätt, men möjligen lite senare. Det känns som om vi annars riskerar att denna debatt får konsekvenser som ingen av oss önskar.

Anf.  84  ULF HOLM (mp):

Jag tycker att denna fråga blir mer och mer komplicerad därför att ni så mycket blandar ihop inrikespolitik med EU-politik. Plötsligt är det oppositionen som är problemet för att regeringen har bytt åsikt. Jag tycker att det blir lite märkligt när man uttrycker det på det sättet.

Vi har haft en avvikande mening från början när det gäller punkten om den andra strategiska energiöversynen. Underlaget från departementet kom redan den 5 januari. Ståndpunkten har varit känd, och vi har både i näringsutskottet och här i EU-nämnden drivit att vi tycker att fördelningen måste vara sådan att vi måste satsa mer på de förnybara energikällorna. Det finns problem i detta paket med för stor tyngdpunkt på gas- och elledningar, på en teknik som vi inte vet om den fungerar och så vidare.

I det underlag som vi har fått till dagens EU-nämnd finns de konkreta exempel som vi diskuterade även förra fredagen. Då var detta en informationspunkt. Vi från Miljöpartiet hade inte någon avvikande mening då eftersom det var en informationspunkt, men vi kommer att ha det längre fram.

Här satsar man bara 15 procent på de förnybara energikällorna medan 85 procent satsas på fossilbaserade energikällor. Det är den fördelningen som vi tycker är fel när regeringen i sin ståndpunkt framhäver att huvudfokus ligger på energieffektivisering och förnybara energikällor. Jag tror att den ståndpunkten är ganska enkel att förstå även om vi kanske inte drar samma slutsats.

Vi har därför fortfarande en avvikande mening på denna punkt.

Anf.  85  ORDFÖRANDEN:

Den är tydligt noterad.

Jag vill bara påminna om att den skarpa frågan gäller de tidigare utsända slutsatserna.

Anf.  86  Statssekreterare OLA ALTERÅ:

Den avvikande mening som Ulf Holm nu uttalar är en annan avvikande mening än den som jag nyss talade om och som gällde marknaden. Jag har noterat att ni har haft den tidigare. Jag har stor respekt för Miljöpartiets engagemang på den punkten och den synpunkten har framförts med betydande konsekvens. Därför har jag inte alls några problem med det. Det handlar mer om att vi delar uppfattningen om inriktningen. Men sedan gör vi väl olika bedömningar om vad som är ett acceptabelt förhandlingsresultat just nu och så vidare. Det är lätt att förstå. Vi har samma uppfattning om inriktningen som tidigare, och det är egentligen samma linje som Miljöpartiet har, och den har inte heller ändrats. Jag har inga problem med det.

Jag diskuterar också gärna de olika projekten och Recovery Plans. Jag bara reagerade på huruvida de blev en del i den formella ståndpunkten just nu. Där tycker jag som ordföranden i näringsutskottet. Vi noterade gemensamt i näringsutskottet – inklusive Miljöpartiets representanter – att vi också har nått betydande framgångar i fråga om en del projekt som är strategiskt viktiga för vår del. Men vi har uppenbart lite olika bedömningar av förhandlingsresultatet.

Anf.  87  KARIN PILSÄTER (fp):

Jag uttalade mig tidigare i första hand i egenskap av ordförande i det utskott som har genomfört samrådet och i andra hand i egenskap av min person. Att jag dessutom representerar ett parti här i dag vid bordet är helt riktigt. Men vi har inga interna överläggningar om hur vi exakt ska kommentera åtgärder i fråga om detta. Jag vill bara klargöra att Folkpartiet inte har recenserat det socialdemokratiska agerandet.

Om det har hänt någonting under resans gång är det självklart att det är ett nytt läge. Men annars är det uttryckligen sagt, och till och med stadfäst i regelverken för hur riksdagen ska arbeta, att de ordentliga samråden ska ske i utskottet.

Precis som jag sade tidigare är det inte förbjudet att ändra sig. Men det är inte så kul när sådant händer och man bara ändrar sig. Det är alldeles glasklart här att det inte är beslutsinnehållet i materialet som har ändrats, utan det är Socialdemokraterna som har ändrat sig när det gäller hur de förhåller sig till det. Jag vill bara säga det så att det är helt glasklart.

Vi tvingade, höll jag på att säga, eller begärde att statssekreteraren skulle lägga ned ganska mycket tid så sent som i går, trots att alla vet att en annan inrikespolitisk fråga låg väldigt nära i kalendern och det blev lite dåligt med mat och uppladdning inför det mötet. Men han respekterade då riksdagens behov. Om den typen av spelregler ska fungera och man ska kunna kräva den typen av respekt för oss måste vi också visa den respekten åt andra hållet.

I förberedelserna inför detta möte är det skillnad om man vet att man har en tydligt anmäld avvikande mening från Miljöpartiet så att man vet vad den handlar om, men i övrigt har man trott att man har en hyggligt enad riksdag bakom sig.

Det är som sagt var inte förbjudet att ändra åsikt, men då ska det framgå att det är det som man har gjort, att det är partiet som har ändrat åsikt och att det inte är underlaget som har ändrats.

Anf.  88  ORDFÖRANDEN:

Det ska också gärna framgå varför man har gjort det – både formella skäl och politiska skäl. Därför är det bra att vice ordföranden får ordet nu.

Anf.  89  SUSANNE EBERSTEIN (s):

Vi har inte på något sätt bytt fot i sakfrågan. Jag ska läsa upp vad som står:

Vi instämmer i uppfattningen att hög prioritet ska ges åt utvecklingen av förnybara energikällor och insatser för ökad energieffektivitet. En egen basproduktion baserad på förutsättningarna i respektive land ska eftersträvas. En fortsatt konkurrenskraftig svensk basindustri förutsätter att en väl fungerande nordisk elmarknad prioriteras framför ytterligare sammankoppling med andra elmarknader.

Jag kan inte förstå att detta skulle betyda ändrad ståndpunkt. Vi vill bara markera detta ännu tydligare än i form av ett särskilt yttrande. Därför anmäler vi avvikande mening.

Tillsammans med våra kamrater i näringsutskottet – jag lovar ordföranden det – har vi sagt att man har sett att den nordiska elmarknaden då skulle bli något för liten. Vi tycker att man till just de solidaritetsskäl som man i övrigt talar om ska lägga till även de baltiska staterna.

Anf.  90  ORDFÖRANDEN:

Jag tror säkert att ni samråder med kamraterna. Men jag vill ändå från majoritetens håll fråga vad skillnaden är i Socialdemokraternas uppfattning i dag jämfört med i går då ni inte anmälde avvikande mening. Det är viktigt att det framkommer här i nämnden eftersom det är här vi lägger sista ordet vid den svenska positionen.

Anf.  91  SUSANNE EBERSTEIN (s):

Vi har vid flera tillfällen framfört dessa ståndpunkter om vår oro i EU-nämnden och säkert även i näringsutskottet. För att vara säkra på att det tas ordentlig hänsyn till oppositionens inställning tycker vi att det är bra med en avvikande mening i stället för ett särskilt yttrande.

Anf.  92  ORDFÖRANDEN:

Då är det noterat.

Anf.  93  STAFFAN DANIELSSON (c):

Jag instämmer helt i det som statssekreteraren sade om att detta är en viktig fråga. Vi har haft en kontinuitet i den svenska positionen under lång tid. Det är viktigt att vi klarar ut att vi helst är överens om den fortsatta kontinuiteten.

När Susanne Eberstein diskuterar detta tycker jag att det är en väldigt nationellt inriktad diskussion. Detta handlar om att vi från svensk sida ska ställa oss bakom ett helt paket med initiativ på EU-nivå.

För att klara ut detta vill jag ställa en fråga. Kärnan i paraplydokumentet är en handlingsplan för försörjningstrygghet och solidaritet när det gäller energi inom EU där åtgärder inom fem områden pekas ut – infrastruktur, externa relationer, solidaritet, energieffektivisering samt inhemska energikällor.

Är vi överens om att Sverige står bakom detta dokument och dessa slutsatser eller finns det när det gäller detta en tveksamhet från oppositionens och Socialdemokraternas sida? Jag vill, liksom statssekreteraren, understryka att jag verkligen hoppas att så inte är fallet.

Anf.  94  ORDFÖRANDEN:

Vi samråder ju med regeringen här, men eftersom vice ordföranden onekligen apostroferades ska hon få ordet. Därefter går ordet till statssekreteraren.

Anf.  95  SUSANNE EBERSTEIN (s):

Jag tycker att de som sitter i näringsutskottet för Socialdemokraterna gjorde ett väldigt tydligt uttalande, så jag vet inte om Staffan Danielsson och jag är de rätta att diskutera just i sakfrågan. Ingen av oss sitter ju i näringsutskottet.

Det vi vill i dag är att det här blir tydligare och att man här tar hänsyn till just det som skrevs från sammanträdet i näringsutskottet.

Det är egentligen inte något nytt i det yttrande som man skrev från näringsutskottet. Det är ju där man har diskuterat sakfrågan. Jag tror alltså inte att vi kommer vidare i den här diskussionen nu.

Anf.  96  Statssekreterare OLA ALTERÅ:

Jag uppfattar ändå att det är en skillnad mellan att anmäla vad det nu kallas i riksdagsformalian och den typ av yttrande från näringsutskottet, där ni understryker basindustrins betydelse och Norden–Baltikum som en prioriterad uppkoppling. Det är egentligen väl i linje med den politik som regeringen driver.

För att vara konkret: Den enda kabel som över huvud taget är aktuell någonstans i något forum som jag över huvud taget kommer i kontakt med är en kabel till Baltikum och så några som vi har sedan lång tid till kontinenten, bara för att ge exempel.

Men det vi nu talar om är att Sveriges näringsminister ska åka till Europeiska unionen och ta ställning till hela den fortsatta strategiska inriktningen i den gemensamma europeiska energipolitiken. Och nu vill alltså det stora oppositionspartiet anmäla avvikande mening och inte stå bakom den långsiktiga inriktning som Sverige under lång tid har drivit och som Europa nu är på väg mot. Då tycker jag att frågan, försiktigt uttryckt, får en annan dimension. Då är man tillbaka till den frågan.

Det vore bra om man förstod – ifall det är något oklart i regeringens ståndpunkt. Annars kvarstår min vädjan att åtminstone låta oss föra det resonemanget på nationell nivå. Den konkreta situation som vi diskuterar i de samtalen handlar ju till exempel om elöverskott av dimensioner som halva kärnkraftsprogrammet eller tre gånger det vi behöver för att driva den svenska bilflottan på el eller något sådant. Det är alltså svårt att se de konkreta problemen i den diskussion vi för nationellt.

Anf.  97  ORDFÖRANDEN:

Sedan den gångna timmen är talarlistan nu faktiskt tom – jag törs knappt säga det. Jag tror kanske inte att vi kommer längre diskussionsmässigt i dag än hit.

Karin Pilsäter får ordet.

Anf.  98  KARIN PILSÄTER (fp):

Det här papperet som vi har haft i dag och i går och förra fredagen, det med listan: När kommer egentligen den listan att samrådas? När det kommer på Ekofin kommer väl det att vara ett mycket större dokument där listan kanske inte kommer upp?

Anf.  99  ORDFÖRANDEN:

Såvitt vi vet är det på nästa Ekofin, möjligen nästa allmänna råd. Men båda håller på med den listan, så samrådstillfälle kommer.

Jag sitter och gissar på Ekofin, men allmänna rådet ligger närmast. Det vi ska ta ställning till nu är alltså dels förhandlingsupplägg inför diskussionerna om gaskris och energiförsörjning, dels slutsatserna angående den strategiska energiöversynen.

Jag lovar att vi återkommer i energifrågan. I just infrastrukturfrågan är det alltså närmast inför allmänna rådet.

Då ska vi försöka sammanfatta hela punkt 3. Vad gäller slutsatserna finner jag stöd för regeringens ståndpunkt. Vad gäller diskussionerna finner jag stöd för regeringens här redovisade upplägg inför fortsatta förhandlingar i dessa frågor, men noterar tyvärr, måste jag säga, avvikande meningar från s och v i enlighet med vad de har framfört här, och avvikande mening från mp i enlighet med vad de har framfört och tidigare anfört.

Detta om punkt 3 a och b och lunchdiskussionen.

Punkt 4 gäller olja och gas. Där har vi a, en diskussion om förslag till direktiv om att tillhandahålla minimilager av råolja och/eller petroleumprodukter.

Den frågan är ny i nämnden, och bara för att komplicera det för riksdagens del är det alltså inte näringsutskottet som är ansvarigt utskott utan försvarsutskottet där den här frågan, mig veterligen, inte heller har behandlats tidigare.

Anf.  100  Statssekreterare OLA ALTERÅ:

Jag fick för mig att vi var färdiga, men det fanns ju ett par frågor kvar.

Om vi börjar med oljelagring finns det två olika förslag från kommissionen på dessa två direktiv, dels oljeprodukter, dels gasförsörjning. Jag tar dem ett i taget.

Den strategiska översynen innehåller att man ska se över direktivet från 1968 om beredskapslagring av olja. Det här blir den första policydebatt som kommer att hållas kring detta.

Reglerna föreskriver att 90 dagars beredskapslager ska hållas. Det är inga förändringar kring lagrad volym. Däremot är det skillnad på hur lagren ska bokföras och administreras, och man anpassar också regelverket till IEA, International Energy Agency.

Sverige har aldrig haft problem med att uppfylla sin lagringsplikt, men vi har ett system som, vad jag förstår, är ganska unikt i det att vi inte har stora, statligt administrerade lager. Hos oss ålägger Energimyndigheten oljebolagen att ha viss överkapacitet.

Detta system har fungerat väl. Det har också testats och visat sig fungera väl så bra som andra EU-länders system när det någon gång har varit aktuellt att använda lagren.

Detta övervakas alltså och ska godkännas av Energimyndigheten. Vi menar att det är säkert och kostnadseffektivt, och vi får dessutom ett beredskapslager som, vad jag förstår, inte åldras på samma sätt som om man håller det fysiskt åtskilt och så.

Det är alltså på flera sätt ett bra system. Nu vill man, antagligen med visst fog, skärpa upp regelverket, men vi ser lite problem med direktivförslaget om det innebär att vi inte ska kunna behålla den modell som vi menar är effektiv och väl fungerande.

Vi har dock arbetat aktivt med frågan innan den kommer på bordet, så vi tycks vara ifrån den typ av förslag som handlar om att staten på nytt skulle börja köpa upp stora lager olja för miljardbelopp. Det som kvarstår enligt förslaget är att man måste ha ett statligt lagringsbolag som administrerar detta och som ska vara skyldigt att överta lagringsplikten från andra bolag.

En del sådana saker tycker vi fortfarande är otympliga, och därmed tycker vi att förslaget inte är proportionellt. Det är ett slags overkill i direktivförslaget som skulle förhindra det som vi uppfattar som en effektiv lösning.

Vi tycker att det är befogat med en viss skärpning, och det är bra med sammankopplingen till IEA. Man kan där gå längre i att underlätta byråkratin så att man har samma rapporteringssystem mellan EU och IEA. Vi tycker också att det klarar kraven på att det ska klara krisförsörjning och så vidare.

Vår ståndpunkt kommer att vara att det inte är proportionellt och att vi vill ha ett regelverk som gör att vi så långt möjligt kan använda den modell som vi har haft och som vi tycker är effektiv och väl fungerande.

Anf.  101  ORDFÖRANDEN:

Jag finner att vi har stöd för regeringens här redovisade upplägg inför fortsatta förhandlingar i den här frågan.

Punkt 4 b handlar om åtgärder för att säkerställa en tryggad naturgasförsörjning. Det är en riktlinjedebatt om frågan, det vill säga även detta ett förhandlingsuppläggsbeslut. Den frågan behandlade vi senast den 9 januari inför extra TTE-rådet den 12 januari.

Anf.  102  Statssekreterare OLA ALTERÅ:

Ett reviderat direktiv när det gäller gasförsörjningen var planerat till 2010, men det är möjligt att det nu i ljuset av händelserna kommer att lanseras redan den här sommaren. Därför har frågan flutit upp och kommer tidigare i tidsplaneringen.

Det handlar till exempel om sådant som hur man ska definiera ett sådant här betydande försörjningsavbrott, det vill säga, när krismekanismerna ska träda i kraft. Flera medlemsländer menar att det kan drabba enskilda medlemsländer eller delar av EU väldigt kraftigt utan att kraven på att det ska vara en viss procent av total försörjning och den typen av definitioner uppnås.

Detta kommer att diskuteras. Det kommer även frågan om man ska ha strategiska lager på samma sätt som när det gäller olja. Vår och många andras uppfattning är att det på gassidan inte är riktigt rimligt och kostnadseffektivt. Det kräver mycket mer och är mycket svårare. Man behöver geologiska förutsättningar för att kunna lagra gas, så man får hitta enklare lösningar på det området.

Vi är en liten gasnation, och inte heller i den nu aktivt diskuterade nationella energipolitiken har vi någon avsikt att göra Sverige till en betydande gasnation. Vi kommer alltså inte att ha någon hög profil i den här diskussionen utan kommer snarare, som inkommande ordförandeland, att markera att vi naturligtvis är beredda att föra frågan vidare när vi tar över ordförandeskapet, även om det inte ligger särskilt väl i de nationella prioriteringar som vi har fastställt. Dessa har ju fokus på effektivisering och förnybar energi och det vi tidigare diskuterat.

Anf.  103  ORDFÖRANDEN:

Jag finner att vi har stöd för regeringens här redovisade upplägg inför fortsatta förhandlingar även i denna fråga.

Vi går till punkt 5, Övriga frågor. Där har det anmälts att den bulgariska delegationen vill informera angående naturgas inför energitoppmötet i Sofia. Vill statssekreteraren säga något om detta?

Anf.  104  Statssekreterare OLA ALTERÅ:

Även om jag skulle vilja det så vet jag inget om vad de tänker säga, så nej.

Anf.  105  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för informationen om den frågan och lämnar därmed rådsagendan i energifrågorna.

Vi är därmed klara med statssekreterare Alterå, om han inte har något annat att dela med oss.

Trevlig helg och lycka till på rådet!

Innehållsförteckning

1 §  Utbildning, ungdom och kultur (utbildning) 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  2  Utbildningsminister JAN BJÖRKLUND (fp) 2

Anf.  3  ORDFÖRANDEN 2

Anf.  4  Utbildningsminister JAN BJÖRKLUND (fp) 2

Anf.  5  ORDFÖRANDEN 2

Anf.  6  Utbildningsminister JAN BJÖRKLUND (fp) 3

Anf.  7  ELSE-MARIE LINDGREN (kd) 4

Anf.  8  ORDFÖRANDEN 4

Anf.  9  Utbildningsminister JAN BJÖRKLUND (fp) 4

Anf.  10  ORDFÖRANDEN 4

Anf.  11  AGNETA LUNDBERG (s) 4

Anf.  12  KARIN PILSÄTER (fp) 5

Anf.  13  Utbildningsminister JAN BJÖRKLUND (fp) 5

Anf.  14  ORDFÖRANDEN 6

Anf.  15  CHRISTINA AXELSSON (s) 6

Anf.  16  Utbildningsminister JAN BJÖRKLUND (fp) 7

Anf.  17  ORDFÖRANDEN 7

2 §  Utbildning, ungdom och kultur (ungdom) 8

Anf.  18  ORDFÖRANDEN 8

Anf.  19  Integrations- och jämställdhetsminister NYAMKO SABUNI (fp) 8

Anf.  20  ORDFÖRANDEN 9

Anf.  21  Integrations- och jämställdhetsminister NYAMKO SABUNI (fp) 9

Anf.  22  MARYAM YAZDANFAR (s) 9

Anf.  23  Integrations- och jämställdhetsminister NYAMKO SABUNI (fp) 10

Anf.  24  ULF HOLM (mp) 10

Anf.  25  ORDFÖRANDEN 10

Anf.  26  MAGDALENA STREIJFFERT (s) 11

Anf.  27  Integrations- och jämställdhetsminister NYAMKO SABUNI (fp) 11

Anf.  28  ORDFÖRANDEN 11

Anf.  29  MAGDALENA STREIJFFERT (s) 11

Anf.  30  ORDFÖRANDEN 12

Anf.  31  Integrations- och jämställdhetsminister NYAMKO SABUNI (fp) 12

Anf.  32  CHRISTINA AXELSSON (s) 13

Anf.  33  ORDFÖRANDEN 13

Anf.  34  Integrations- och jämställdhetsminister NYAMKO SABUNI (fp) 13

Anf.  35  ORDFÖRANDEN 14

Anf.  36  Integrations- och jämställdhetsminister NYAMKO SABUNI (fp) 14

Anf.  37  ORDFÖRANDEN 14

Anf.  38  CHRISTINA AXELSSON (s) 14

Anf.  39  Integrations- och jämställdhetsminister NYAMKO SABUNI (fp) 14

Anf.  40  ORDFÖRANDEN 15

Anf.  41  Integrations- och jämställdhetsminister NYAMKO SABUNI (fp) 15

Anf.  42  ORDFÖRANDEN 15

3 §  Transport, telekommunikation och energi (energi) 16

Anf.  43  ORDFÖRANDEN 16

Anf.  44  Statssekreterare OLA ALTERÅ 16

Anf.  45  ORDFÖRANDEN 17

Anf.  46  Statssekreterare OLA ALTERÅ 17

Anf.  47  ORDFÖRANDEN 18

Anf.  48  Statssekreterare OLA ALTERÅ 18

Anf.  49  ORDFÖRANDEN 19

Anf.  50  CARINA OHLSSON (s) 19

Anf.  51  Statssekreterare OLA ALTERÅ 20

Anf.  52  ORDFÖRANDEN 20

Anf.  53  Statssekreterare OLA ALTERÅ 20

Anf.  54  CARINA OHLSSON (s) 20

Anf.  55  Statssekreterare OLA ALTERÅ 21

Anf.  56  CARINA OHLSSON (s) 21

Anf.  57  ORDFÖRANDEN 21

Anf.  58  Statssekreterare OLA ALTERÅ 21

Anf.  59  SUSANNE EBERSTEIN (s) 21

Anf.  60  ORDFÖRANDEN 21

Anf.  61  ULF HOLM (mp) 22

Anf.  62  ORDFÖRANDEN 22

Anf.  63  Statssekreterare OLA ALTERÅ 22

Anf.  64  ORDFÖRANDEN 23

Anf.  65  ULF HOLM (mp) 23

Anf.  66  ORDFÖRANDEN 23

Anf.  67  Statssekreterare OLA ALTERÅ 23

Anf.  68  ORDFÖRANDEN 24

Anf.  69  Statssekreterare OLA ALTERÅ 24

Anf.  70  ORDFÖRANDEN 24

Anf.  71  Statssekreterare OLA ALTERÅ 24

Anf.  72  ORDFÖRANDEN 24

Anf.  73  Statssekreterare OLA ALTERÅ 24

Anf.  74  BJÖRN HAMILTON (m) 24

Anf.  75  STAFFAN DANIELSSON (c) 25

Anf.  76  Statssekreterare OLA ALTERÅ 25

Anf.  77  KARIN PILSÄTER (fp) 26

Anf.  78  ORDFÖRANDEN 27

Anf.  79  TORBJÖRN BJÖRLUND (v) 27

Anf.  80  ORDFÖRANDEN 28

Anf.  81  SUSANNE EBERSTEIN (s) 28

Anf.  82  ORDFÖRANDEN 28

Anf.  83  Statssekreterare OLA ALTERÅ 28

Anf.  84  ULF HOLM (mp) 29

Anf.  85  ORDFÖRANDEN 30

Anf.  86  Statssekreterare OLA ALTERÅ 30

Anf.  87  KARIN PILSÄTER (fp) 30

Anf.  88  ORDFÖRANDEN 31

Anf.  89  SUSANNE EBERSTEIN (s) 31

Anf.  90  ORDFÖRANDEN 31

Anf.  91  SUSANNE EBERSTEIN (s) 31

Anf.  92  ORDFÖRANDEN 31

Anf.  93  STAFFAN DANIELSSON (c) 31

Anf.  94  ORDFÖRANDEN 32

Anf.  95  SUSANNE EBERSTEIN (s) 32

Anf.  96  Statssekreterare OLA ALTERÅ 32

Anf.  97  ORDFÖRANDEN 33

Anf.  98  KARIN PILSÄTER (fp) 33

Anf.  99  ORDFÖRANDEN 33

Anf.  100  Statssekreterare OLA ALTERÅ 33

Anf.  101  ORDFÖRANDEN 34

Anf.  102  Statssekreterare OLA ALTERÅ 35

Anf.  103  ORDFÖRANDEN 35

Anf.  104  Statssekreterare OLA ALTERÅ 35

Anf.  105  ORDFÖRANDEN 35